Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2003/04:MJU16

Uppföljning av skogspolitiken

Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2003/04:39 Uppföljning av
skogspolitiken samt 5 följdmotioner med 45 yrkanden samt 51 motionsyrkanden
från allmän motionstid 2002 och 2003. Samtliga motionsyrkanden avstyrks,
framför allt med hänvisning till regeringens skrivelse. I betänkandet
finns 49 reservationer samt 1 särskilt yttrande.
I skrivelsen redovisar regeringen sin syn på skogspolitiken mot bakgrund
av bl.a. den utvärdering av skogspolitikens effekter som Skogsstyrelsen
har redovisat (SUS 2001). Skogspolitikens effekter för biologisk mångfald
har utvärderats i samarbete med Naturvårdsverket. Regeringen konstaterar
att den ambition som kommer till uttryck genom skogspolitikens produktionsmål
och dess miljömål bör ligga fast. När det gäller måluppfyllelsen pekar
redovisningen på att det krävs förbättringar på flera delområden. I
skrivelsen anger regeringen områden som bör prioriteras för att fortsatt
förbättra genomförandet av den nationella skogspolitiken.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Ett nationellt skogsprogram
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ24 yrkande 1.
Reservation 1 (fp)

2.      Globala skogsfrågor
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ24 yrkande 3.
Reservation 2 (fp, kd)

3.      Skogscertifiering
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 5 och 2003/04:MJ409
yrkande 7.
Reservation 3 (kd)

4.      Konkurrensneutralitet
Riksdagen avslår motion 2002/03:N269 yrkande 3.
Reservation 4 (m)

5.      En gemensam skogspolitik
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ25 yrkande 7.
Reservation 5 (m, kd, c)

6.      Utvärdering av skogspolitiken
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 1, 2003/04:MJ23 yrkande
2, 2003/04:MJ25 yrkande 1, 2003/04:MJ361, 2003/04:MJ409 yrkandena 2 och
5 och 2003/04:MJ453.
Reservation 6 (m)
Reservation 7 (fp, kd)
Reservation 8 (v)

7.      Skogspolitikens mål
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ304, 2002/03:MJ425 yrkande 2,
2003/04:MJ23 yrkande 1, 2003/04:MJ26 yrkande 8 och 2003/04:MJ409 yrkande
1.
Reservation 9 (m)
Reservation 10 (c)

8.      Tätortsnära skogar
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 4 och 2003/04:MJ24
yrkande 5.
Reservation 11 (fp)
Reservation 12 (v)

9.      Utbildningsinsatser kring skogsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ26 yrkande 1, 2003/04:MJ392 och
2003/04:MJ431 yrkande 14.
Reservation 13 (fp)
Reservation 14 (kd, c)

10.     Skogsskador
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ207 yrkande 1 och 2003/04:MJ25
yrkande 2.

11.     Skogsvårdande åtgärder
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ332, 2002/03:MJ453, 2003/04:MJ22
yrkande 2, 2003/04:MJ24 yrkande 4, 2003/04:MJ259 och 2003/04:MJ262.
Reservation 15 (fp)
Reservation 16 (v)

12.     Bioenergi
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 2 och 2003/04:MJ26
yrkande 2.
Reservation 17 (fp, kd)
Reservation 18 (c)

13.     Samverkan mellan rennäring och skogsbruk
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ23 yrkande 6.
Reservation 19 (m)

14.     Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 7, 2003/04:MJ25 yrkande
3, 2003/04:MJ220, 2003/04:MJ233, 2003/04:MJ409 yrkandena 9 och 10,
2003/04:MJ412 yrkandena 8 och 9, 2003/04:MJ431 yrkande 15 och 2003/04:MJ444.

Reservation 20 (fp, kd, c)

15.     Balans mellan olika ägarkategorier
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ409 yrkande 8.
Reservation 21 (kd)

16.     Mark för naturvårdsändamål
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 6, 2003/04:MJ23 yrkande
4 och 2003/04:MJ25 yrkande 4.
Reservation 22 (m)
Reservation 23 (kd)

17.     Strategi för områdesskydd
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ415 yrkandena 1 och 2.
Reservation 24 (c)

18.     Ökat inslag av lövträd i skog m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 7 och 2003/04:MJ423
yrkande 2.
Reservation 25 (v)

19.     Inventeringskostnader m.m.
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ219 yrkandena 2 och 3.
Reservation 26 (kd)

20.     Naturvårdsavtal m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 27, 2003/04:MJ24 yrkande
6, 2003/04:MJ26 yrkandena 4-7 och 2003/04:MJ412 yrkandena 4, 6 och 7.
Reservation 27 (fp)
Reservation 28 (kd)
Reservation 29 (c)

21.     Biotopskydd
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ210, 2002/03:MJ219 yrkande 4,
2003/04:MJ22 yrkande 3 och 2003/04:MJ24 yrkande 9.
Reservation 30 (fp, v)
Reservation 31 (kd)

22.     Stöd till skogsvård m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ472, 2003/04:MJ23 yrkande 7,
2003/04:MJ423 yrkandena 1 och 4 och 2003/04:MJ474 yrkande 20.
Reservation 32 (m)
Reservation 33 (kd, c)

23.     Åtgärdsprogram för markförsurning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ432 yrkande 9 och 2003/04:MJ22
yrkande 6.
Reservation 34 (kd)
Reservation 35 (fp, v)

24.     Skoglig utbildning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ23 yrkande 3 och 2003/04:MJ24
yrkande 8.
Reservation 36 (m)
Reservation 37 (fp)

25.     Skogsforskning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 10 och 2003/04:MJ25
yrkande 6.
Reservation 38 (fp, kd)

26.     Skogens kulturmiljö m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ400, 2003/04:MJ23 yrkande 5 och
2003/04:MJ25 yrkande 5.
Reservation 39 (m)
Reservation 40 (kd)

27.     Skoglig myndighet
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 25, 2002/03:N269 yrkande
8, 2003/04:MJ24 yrkande 11 och 2003/04:MJ218.
Reservation 41 (m)
Reservation 42 (fp)
Reservation 43 (kd, c)

28.     Uppdragsverksamhet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 5 och 2003/04:MJ23
yrkande 8.
Reservation 44 (m)
Reservation 45 (v)

29.     Statligt skogsinnehav m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 1, 2003/04:MJ23 yrkande
9, 2003/04:MJ24 yrkande 12, 2003/04:MJ26 yrkandena 3 och 9, 2003/04:MJ409
yrkande 3, 2003/04:MJ412 yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 yrkande 9.

Reservation 46 (m)
Reservation 47 (fp)
Reservation 48 (kd)
Reservation 49 (c)

30.     Skrivelsen
Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:39 till handlingarna.
Stockholm den 27 april 2004
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Catharina Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune Berglund (s), Rolf
Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v), Christina
Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s),
Bengt-Anders Johansson (m), Christin Nilsson (s), Ann-Kristine Johansson
(s), Marie Wahlgren (fp), Göran Persson i Simrishamn (s) och Gunnar Goude
(mp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Utskottet har i ärendet uppvaktats av representanter för Greenpeace,
Svenska Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden.
Bakgrund
År 1993 beslutade riksdagen en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226, bet.
1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:252). I samband med riksdagsbehandlingen
uttalade Jordbruksutskottet att det förutsatte att en utvärdering av den
nya skogspolitikens effekter på biologisk mångfald redovisas för riksdagen.
Skogsstyrelsen har regeringens uppdrag att utvärdera effekterna av
skogspolitiken. En uppföljning av skogspolitiken redovisades för riksdagen
våren 1998 (prop. 1997/98:158, bet. 1998/99:MJU3, rskr. 1998/99:32).
Regeringen gjorde då bedömningen att skogspolitikens mål skulle ligga fast.
Riksdagen hade ingen erinran häremot. Skogsstyrelsen redovisade en andra
utvärdering av skogspolitikens effekter för regeringen i januari 2002.
Skogspolitikens effekter på biologisk mångfald utvärderades i samarbete
med Naturvårdsverket. Skogsstyrelsen har vidare på regeringens uppdrag
presenterat ett underlag för fördjupad prövning av skogsvårdsorganisationens
verksamhet för perioden 2003-2006. Underlaget är ett komplement till den
samlade utvärderingen av skogspolitikens effekter och innehåller bl.a.
förslag för att uppnå en bättre måluppfyllelse. Utvärderingen av
skogspolitikens effekter och delar av underlaget för fördjupad prövning har
remissbehandlats.
Skrivelsen har utformats i samarbete med Miljöpartiet.

Utskottets överväganden
Gällande skogspolitik
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör samma bedömning som regeringen. En motion (fp) om ett
nationellt skogsprogram avstyrks med hänvisning till att den är tillgodosedd.

Jämför reservation 1 (fp).
Skrivelsen
En enig riksdag beslutade år 1993 en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226,
bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:252) med införande av ett miljömål som
jämbördigt med produktionsmålet. Något fullständigt miljömål hade inte
funnits tidigare. Produktionsmålet för skogsbruket är att skogen och
skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en
uthålligt god avkastning. Miljömålet för skogsbruket är att skogsmarkens
naturgivna produktionsförmåga skall bevaras.
Skogspolitikens medel som är av rättslig, ekonomisk och administrativ art,
fick en annan avvägning i och med 1993 års skogspolitiska beslut. Den
nya inriktningen syftade till avreglering för en ökad individuell frihet.
Skogs-ägarna fick större handlingsfrihet inom de ramar som staten ställer
upp. Det betonades att detta innebär ett ökat ansvar för skogsägaren dels
för att inom denna ökade handlingsfrihet tillgodose de av statsmakterna
fastlagda skogspolitiska målen, dels ekonomiskt för sitt skogsbruk som en
motprestation till de minskade skatter och avgifter som hade beslutats.
Det betonades också att den nya skogspolitiken förutsätter bättre kunskaper
hos skogsägaren för att målen skall kunna uppnås.
När det gäller lagstiftning framhölls i det skogspolitiska beslutet
skogsvårdslagstiftningen som fortsatt den viktigaste, men även för skogsbruket
relevanta delar av naturvårdslagstiftningen och kulturminneslagstiftningen
lyftes fram som viktiga skogspolitiska medel. Förändringarna i skogsvårdslagen
(1979:429) syftade till en minskad detaljreglering och till en ökad
handlingsfrihet i hanteringen av skogen för att främja ett ökat
mångbruk.
Behovet av rådgivning, utbildning och information samt forskning betonades
mot bakgrund av den ökade handlingsfrihet för skogsägarna som den nya
skogspolitiken innebär.
Vidare rationaliserades skogsvårdsorganisationen i och med 1993 års
skogspolitiska beslut. Ett kraftigt besparingsbeting lämnades åt myndigheten.

Motionen
I motion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 1 anförs i fråga om ett nationellt
skogsprogram att skogens betydelse för Sveriges välstånd tydligare bör
belysas eftersom 15 % av Sveriges export från skogsbruket är nettoexport.
Det krävs en grundlig analys för att bedöma hur skogens resurser framöver
skall tas till vara på rätt sätt.
Utskottets ställningstagande
Som anförs i skrivelsen betonades skogsbrukets sektorsansvar för miljövård
särskilt i samband med det skogspolitiska beslutet år 1993. Sektorsansvaret
har utvecklats under många år med start i 1988 års miljöpolitiska beslut.
Grundtanken med sektorsansvaret ligger fast. Ansvaret för miljön berör
numera samhällets alla sektorer, och många miljö- och naturvårdsproblem
kan bara lösas genom förändring och utveckling inom dessa. Sektorsansvaret
behöver vidareutvecklas med utgångspunkt i vad som har lagts fast genom
arbetet med miljökvalitetsmålen. Inte minst inom skogssektorn finns det
värdefulla erfarenheter att ta till vara i den fortsatta utvecklingen. I
regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173)
aviserade regeringen en översyn av hur sektorsansvaret har fungerat hittills.
Regeringen avser enligt skrivelsen att gå vidare med denna översyn under
nästa år.
Efter utvärderingen av skogspolitiken 1997-1998 gjordes vissa justeringar
i enlighet med regeringens proposition om uppföljning av skogspolitiken
(prop. 1997/98:158, bet. 1998/99:MJU3, rskr. 1998/99:32). Justeringarna
gällde bl.a. reglerna om avverkning och anmälan om avverkning. Krav på
innehav av en förenklad form av skogsbruksplan infördes, en s.k. skogs-
och miljöredovisning. Regeln om säkerhet vid återväxtåtgärder gavs ett
tillägg med innebörden att avverkning inte får påbörjas förrän säkerhet
ställts och godkänts av skogsvårdsstyrelsen.
Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motion
2003/04:MJ24 (fp) yrkande 1, nämligen att den svenska skogen har betydelse
för Sveriges välstånd. Som anförs i skrivelsen tar Skogsstyrelsens
utvärdering av skogspolitiken sin utgångspunkt i ett historiskt perspektiv.
Detta är värdefullt eftersom skogspolitiken har sin grund i en långsiktig
utveckling. Utvärderingen ger oss ett viktigt perspektiv på skogarnas
breda och stora betydelse. De svenska skogarna får inte vara föremål för
kortsiktiga ekonomiska spekulationer. Skogsnäringen ger direkt sysselsättning
till 100 000 personer liksom skogen ger inkomster åt Sveriges drygt 350
000 skogsägare. Därtill utvecklas många andra branscher kring skogsindustrin.
Av hela industrin i Sverige svarar skogsindustrin för i storleksordningen
12 % förädlingsvärde och sysselsättning och utgör 15 % av Sveriges totala
export. Skogsindustrin är ofta lokaliserad till orter där denna är den
dominerande arbetsgivaren. Skogsnäringens betydelse för regional utveckling
och sysselsättning är således stor trots kraftiga rationaliseringar inom
storskogsbruket och industrin på senare tid. Den bas för skogspolitiken
som i stor politisk enighet beslutades av riksdagen 1993 och bekräftades
1998 bör mot denna bakgrund ligga fast. Det innebär att skogen och
skogsmarken är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt
ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
Vid skötseln av skogen skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen.
Det anförda bör i allt väsentligt tillgodose syftet med motion 2003/04:MJ24
(fp) yrkande 1. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.
Internationellt skogssamarbete
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör samma bedömning som regeringen och avstyrker motioner om
konkurrensneutralitet (m), internationellt arbete (fp), skogscertifiering
(kd) samt om att Sverige bör förhindra en gemensam skogspolitik inom EU
(kd) med hänvisning till att yrkandena tillgodosetts av vad som har
redovisats.
Jämför reservationerna 2 (fp, kd), 3 (kd), 4 (m) och 5 (m, kd, c).
Skrivelsen
Det internationella samarbetet när det gäller skogspolitiska frågor har
ökat i omfattning under senare år. Efter FN:s konferens om miljö och
utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro 1992 och de konventioner och
överenskommelser som blev följden av denna konferens har många initiativ tagits
både på global, regional och nationell nivå i syfte att åstadkomma ett
hållbart brukande av världens skogar.
Frågan om att upprätta en skogskonvention diskuterades redan under
förberedelsearbetet inför UNCED, men någon enighet kunde inte nås i denna
fråga. I stället förhandlades de icke-legalt bindande s.k. skogsprinciperna
fram.
EU har ingen gemensam skogspolitik. Inom EG:s grundfördrag finns det inte
heller någon grund för en gemensam politik på detta område. Skogsnäringen
berörs dock direkt eller indirekt av en rad olika politikområden. Skogsbruket
berörs i första hand av åtgärder inom EU:s miljöpolitik och jordbrukspolitik.
I december 1998 enades EU och medlemsländerna om att anta en resolution
om en skogsstrategi för unionen. Till skillnad från förordningar och
direktiv är resolutioner inte bindande. Strategin har formen av ett uttalande
som anger i vilken riktning unionen vill gå och är ett ramverk för gemensamma
åtgärder.
Motionerna
För ett högkostnadsland, där skogsnäringen verkar efter egen förmåga på
marknaden, blir det enligt motion 2002/03:N269 (m) yrkande 3 särskilt
viktigt att konkurrensneutralitet råder i förhållande till skogsbruk och
skogsindustrier i andra länder.
Enligt Folkpartiets kommittémotion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 3 bör Sverige
i internationella sammanhang driva arbetet med att minska jorderosion och
klimatförändringar m.m. Folkpartiet vill understryka vikten av att tredje
världens länder tydligare involveras i de globala skogsdiskussionerna och
saknar i skrivelsen ett resonemang kring kopplingen mellan bistånds- och
utvecklingsfrågorna och ett miljömässigt hållbart skogsbruk.
Skogscertifiering är enligt motionerna 2002/03:MJ425 (kd) yrkande 5 och
2003/04:MJ409 (kd) yrkande 7 en marknadsdriven process. Det är viktigt
att certifieringen fungerar som en drivkraft och ett kommunikationsinstrument
på en fri marknad. Kristdemokraterna anser att statens uppgift begränsar
sig till att tillse att det finns ett institutionellt ramverk, som kan
säkerställa att marknadsprinciperna fungerar väl. Anslutningen till ett
certifieringssystem måste vara frivillig och de som inte ansluter sig får
inte diskrimineras. Skogscertifiering får inte leda till förtäckta
handelshinder.
Sverige bör enligt Kristdemokraternas kommittémotion 2003/04:MJ25 (kd)
yrkande 7 förhindra en gemensam skogspolitik inom EU. Utgångspunkten bör
vara att varje land självt skall råda över sina naturtillgångar i form av
skog, berg, rinnande vattendrag och andra naturtillgångar. Det är angeläget
att Sverige håller fast vid uppfattningen att skogspolitiken skall vara
en nationell angelägenhet.
Utskottets ställningstagande
Som regeringen anför blir globalt policysamarbete meningsfullt först när
överenskommelser genomförs nationellt. I skogssamarbetet inom FN har
begreppet nationella skogsprogram introducerats och definierats för att
underlätta genomförandet av de förslag till åtgärder som man kommit överens
om inom den mellanstatliga skogspanelen och dess efterföljare, det
mellanstatliga skogsforumet. FAO har en viktig roll när det gäller främjande
och utveckling av nationella skogsprogram i utvecklingsländer. Inom
Ministerkonferensen för skydd av Europas skogar diskuteras nationella
skogsprogram ur ett europeiskt perspektiv, och inom EU refereras i senare
policydokument som relaterar till skog ofta till nationella skogsprogram
som ett verktyg för att åstadkomma ett hållbart skogsbruk. Utskottet anser
i likhet med regeringen att den svenska skogspolitiska processen i vid
mening motsvarar innebörden av begreppet nationellt skogsprogram. Det
gäller inte minst de regelbundet återkommande regerings- och riksdagsbesluten
om skogspolitiken, grundade på utredningsförslag och utvärderingar som
remissbehandlas.
Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motion
2003/04:MJ24 (fp) yrkande 3 om att Sverige i internationella sammanhang bör
driva arbetet med att minska jorderosion och klimatförändringar m.m.
Utskottet instämmer med regeringen i att skogen är en resurs i arbetet för
att minska fattigdomen. Den del av den fattiga befolkningen i världen som
bor på landsbygden är till stor del beroende av skogen för sin överlevnad.
Skövling av naturskog i vissa delar av världen är ett allvarligt hot mot
ekonomisk och social utveckling. Det är viktigt att Sverige också fortsatt
tar sitt globala ansvar för att verka för ett hållbart brukande av världens
skogar, bl.a. genom aktivt deltagande för att lyfta upp skogsresursens
betydelse på den internationella politiska agendan.
I skrivelsen redovisas att Sverige aktivt verkar för att stärka u-länders
möjligheter att delta i internationella förhandlingar. Sida har initierat
ett projekt i samverkan med Kungl. skogs- och lantbruksakademien för att
särskilt stärka de afrikanska staternas möjligheter att medverka i det
globala arbetet med att utforma ett hållbart skogsbruk i alla typer av
skogar. Utskottet delar regeringens bedömning att sådant arbete är angeläget
när det gäller det globala skogssamarbetet.
Riksdagen uttalade vid behandlingen av regeringens proposition Gemensamt
ansvar: Sveriges politik för global utveckling (prop. 2002/03:122, bet.
2003/04:UU3) att målet för politiken för global utveckling är att bidra
till en rättvis och hållbar global utveckling. Politiken skall präglas av
ett rättighetsperspektiv. Det innebär att människors rättigheter skall
utgöra grund för de åtgärder som vidtas för en rättvis och hållbar utveckling.
Politiken skall också präglas av de fattigas perspektiv på utveckling.
Det innebär att fattiga människors behov, intressen och förutsättningar
skall vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling.
Politiken skall vidare främja och präglas av respekt för de mänskliga
rättigheterna, demokrati och god samhällsstyrning, jämställdhet mellan
kvinnor och män, hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön,
ekonomisk tillväxt samt social utveckling och trygghet.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motion 2003/04:MJ24
(fp) yrkande 3 lämnas utan vidare åtgärd.
Som anförs i skrivelsen är miljöcertifiering eller miljömärkning av
skogsbruk en ny internationell företeelse. Genom certifiering garanterar
ett oberoende kontrollorgan att skogsbruket inom ett område bedrivs med
stöd av särskilt utarbetade rutiner i syfte att nå en viss definierad
ambitionsnivå. En stor del av det svenska skogsbruket har certifierat sig
enligt något av de två i Sverige nu använda systemen. Certifieringen bidrar
positivt i strävan att uppfylla skogspolitikens miljömål.
I internationella forum och inom EU förekommer diskussioner om statlig
medverkan i utveckling av certifieringsstandarder. Utskottet instämmer i
att det i detta sammanhang är viktigt att skilja på de olika roller som
regeringar och marknaden har när det gäller krav på skogsbruket. Regeringen
bör ha en styrande roll genom lagstiftning och andra medel. Certifiering
eller miljömärkning bör däremot ses som ett instrument för producenter
som vill använda miljöargument i sin marknadsföring av skogsprodukter för
att visa att råvaran kommer från skogar som av en tredje oberoende part
anses vara skötta på ett hållbart sätt. Certifieringsstandarder kan därför
vara högre än de krav som finns i såväl nationell lagstiftning som i
internationella mellanstatliga överenskommelser. Statlig inblandning i
utveckling av skogscertifieringssystem kan därmed leda till dubbla och
svårförenliga roller för stater och undergräva förtroendet för
certifieringssystemen.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är viktigt att arbeta för
att miljömärkning inte kommer i konflikt med internationell frihandel
utan att både miljömärkning och frihandel kan vara ömsesidigt stödjande
i arbetet för hållbar utveckling. Utskottet instämmer i att Sverige bör
verka för detta i såväl handels- som skogsrelaterade förhandlingar. Statlig
inblandning i miljömärkning eller certifiering är inte förenlig med detta
synsätt. Utskottet gör samma bedömning som regeringen, nämligen att
certifiering eller miljömärkning av skogsbruk därför skall vara ett
marknadsdrivet instrument. Som framgår av det anförda har syftet med motionerna
2002/03:MJ425 (kd) yrkande 5 och 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 7 i allt
väsentligt tillgodosetts. Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.
Som anförs i skrivelsen är skogen och skogsnäringen en viktig tillgång i
arbetet för ett hållbart samhälle. Trä och träfiber som förnybar och
nationell resurs har sin givna plats i detta sammanhang och en ökad
träanvändning bör därför främjas. För att skogsnäringen också i framtiden
skall vara konkurrenskraftig måste en fortsatt utveckling av produkter
baserade på trä och träfiber ske. Genom forskning och utveckling kan basen
för användning av en av de bästa biologiska förnybara råvarorna breddas.
Skogsvården måste förbättras för att framtida generationer skall ha lika
goda avverkningsmöjligheter som i dag. Skogsresursen bör utvecklas mot en
större framtida handlingsfrihet genom ett ökat mångbruk i våra skogar.
För detta krävs en fortsatt utveckling av skötselmetoder som tar till
vara skogens många värden.
Skogsnäringen verkar på en starkt internationaliserad marknad där
konkurrensen ökar. Förhållanden i andra delar av världen får återverkningar
på den svenska skogsnäringen. Utskottet instämmer i att det därför är
väsentligt att ta del i de globala förhandlingar och överenskommelser som
rör skogen och skogsbruket.
Den gemensamma jordbrukspolitiken ger enligt skrivelsen utrymme för bidrag
till åtgärder inom skogsbruket med stöd av Europeiska rådets förordning
(EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd till utveckling av landsbygden
(EGT L 160, 26/06/1999). Många länder använder detta för bidrag till
återbeskogning. I skrivelsen redovisas att Sverige har använt en relativt
sett liten del för åtgärder inom skogsbruket, mindre än 1 % av stödet
från EU till Sverige inom ramen för denna förordning. Stödet används som
bidrag till rådgivning, utbildning och information till skogsägare och
andra verksamma inom skogsbruket.
Som redovisas i skrivelsen kommer stöd inom ramen för det svenska miljö-
och landsbygdsprogrammet att lämnas till åtgärden ekologisk stabilitet i
skogen fr.o.m. år 2004.
Det finns inom EG:s grundfördrag ingen rättslig grund för en gemensam
skogspolitik. EU:s skogsbruksstrategi respekterar och kompletterar
medlemsländernas nationella skogspolitik. Inom unionen finns stora skillnader
avseende t.ex. skogens roll i samhället, utvecklingen av skogsnäringen
samt de olika ländernas politik. Med Sveriges, Finlands och Österrikes
inträde i unionen fördubblades skogsmarksarealen i EU, och Sverige är
tillsammans med Finland de största nettoexportörerna av skogsprodukter
inom EU. Detta innebär att också synen på skog som råvaruresurs inom dessa
länder skiljer sig från den i majoriteten av länder inom unionen. Även
inom kandidatländerna finns betydande olikheter på skogsområdet.
Sverige markerade i anslutning till medlemskapsförhandlingarna att vi är
emot en gemensam skogspolitik. Den inställningen ligger fast. I vissa
medlemsstater finns fortfarande starka önskemål om en gemensam skogspolitik,
inte minst i de länder där skogssektorn är av mindre ekonomisk betydelse
nationellt. De flesta medlemsländer i EU lämnar bidrag till produktionsinriktade
åtgärder inom skogsbruket, och flera av länderna har stora subventioner.

Som anförs i skrivelsen har Sverige sedan Sveriges inträde i EU år 1995
markerat att vi inte vill se en subventionspolitik på skogsområdet. Inom
naturvårdsområdet däremot satsas mycket statliga medel nationellt, främst
för områdesskydd. Många medlemsstater använder EU-stöd som medfinansiering
till subventioner till skogsbruket. Sverige har sedan medlemskapet aktivt
arbetat för att motverka detta. Från svensk sida vill vi i stället hellre
se att stöd, i den mån stöd inte går att undvika, används till generella
åtgärder som utbildning, rådgivning, naturvård och landskapsplanering
inom områdena landsbygdsutveckling och regional utveckling. Direktstöd
till skogsbruk är konkurrenssnedvridande och bör fasas ut.
Huvuddelen av den svenska skogsindustriproduktionen exporteras till
EU-området. För Sveriges del är det väsentligt att marknaden är
konkurrensneutral.
Exportvolymen från baltstaterna, Ryssland och Vitryssland har på senare
år ökat kraftigt. Marknaden påverkas också av att staterna runt Östersjön
bygger upp egen sågverkskapacitet. Den kommande utvidgningen av unionen
med dessa länder som har stora skogsarealer innebär att detta blir en del
av Europamarknaden. För svensk skogsnäring blir det då än viktigare att
denna marknad är konkurrensneutral och inte innehåller konkurrenssnedvridande
EU-stöd till skogsbruket eller skogsindustrin.
Inom ramen för den gemensamma miljöpolitiken införs en förordning för
övervakning av unionens skogar och miljösamspel (Council Regulation
13463/03; 14126/03). Förutom dessa två huvudaktiviteter skall man inom ramen
för förordningen utvärdera behov och förutsättningar för att utveckla
verksamheten till andra faktorer. De faktorer som är aktuella att inkludera
är mark, klimateffekter, kolsänkor, biologisk mångfald och skogars
skyddsfunktioner.
Utskottet instämmer i att Sverige bör arbeta för en fortsatt nationell
bestämmanderätt när det gäller skogspolitik samtidigt som vissa möjligheter
till samarbete inom EU bör utnyttjas. Det är angeläget att Sverige deltar
i erfarenhetsutbyte och forskningssamarbete inom EU och med kandidatländerna
kring skogsskötselfrågor, natur- och kulturmiljövård, skogens sociala
värden, turism baserad på natur- och kulturmiljövärden, etc. Det är
dessutom viktigt att förankra Sveriges syn på ett hållbart skogsbruk inom
EU med alla berörda parter. Frågan om en gemensam skogspolitik inom EU
har väckts i arbetet med det nya fördraget. I ett scenario där Sverige
kan bli i princip ensamt om att inte vilja ha en gemensam skogspolitik är
det viktigt med en framåtsyftande strategi. Regeringen har tagit ett första
steg i att utveckla en sådan strategi i samband med utvärderingen av EU:s
skogsstrategi som skall vara färdig år 2004. Om en gemensam skogspolitik
fortfarande är aktuellt därefter avser regeringen att intensifiera arbetet
med EU-politiken på skogsområdet. Enligt utskottets bedömning är syftet
med motionerna 2002/03:N269 (m) yrkande 3 och 2003/04:MJ25 (kd) yrkande
7 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar
således ingen ytterligare åtgärd.
Utvärdering av skogspolitiken
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört. Motioner om en utvärdering
eller översyn av skogspolitiken (s, m, kd, v) avstyrks med hänvisning
till att yrkandena har tillgodosetts med vad som anförts.
Jämför reservationerna 6 (m), 7 (fp, kd) och 8 (v).
Skrivelsen
I 1993 års skogspolitiska beslut slogs det fast att skogspolitiken måste
ges en långsiktig och ekologisk inriktning. Det anfördes också att det
inte är möjligt och rimligt att med alltför korta intervaller ändra
grunderna för skogspolitiken mot bakgrund av det grundläggande kravet på en
god hushållning och med hänsyn till de långa växttider som gäller för den
svenska skogen. Det skogstillstånd vi har i dag är ett resultat av tidigare
generationers beslut och åtgärder liksom dagens insatser ger resultat
först för kommande generationer. Även om grunderna för skogspolitiken
måste vara långsiktiga måste nya kunskaper och värderingar få komma till
uttryck i den konkreta utformningen och tillämpningen av skogspolitiken.

Historiskt har de skogspolitiska besluten fattats med relativt långa
tidsmellanrum. En allt snabbare samhällsutveckling med vad det innebär av
ändrade förutsättningar har dock gjort att justeringar av politiken har
behövt göras med kortare intervall. Viktiga skogspolitiska beslut har
träffats år 1903, 1923, 1933, 1948, 1974, 1984 och 1993. Samtidigt har de
grundläggande värderingarna om långsiktighet, hushållning och omsorgen om
medborgarna legat fast. Under senare år har kunskaperna om behovet av att
värna biologisk mångfald utvecklats.
År 1993 togs beslut om att Skogsstyrelsen redan inom en fyraårsperiod
skulle göra en första utvärdering av 1993 års skogspolitiska beslut.
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket fick också ett gemensamt uppdrag att
utvärdera skogspolitikens effekter på biologisk mångfald. Den samlade
redovisningen presenterades för regeringen 1998. Utvärderingen var i stor
utsträckning inriktad på att samla in data om skogen och skogsbrukets
utveckling efter införandet av 1993 års skogspolitik.
Riksdagen antog år 1999 femton miljökvalitetsmål på förslag av regeringen
(prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Dessa mål
inklusive beslutade delmål enligt propositionen Svenska miljömål - delmål
och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr.
2001/02:36) skall bilda utgångspunkt för ett system med mål- och
resultatstyrning
av samhällets miljöarbete. Delmålen skall i de flesta fall ha uppnåtts
till år 2010. Regeringen skall varje år översiktligt rapportera till
riksdagen hur arbetet med att nå målen fortskrider. Vart fjärde år skall
en fördjupad utvärdering göras. Den första utvärderingen skall göras 2004.

Motionerna
I Vänsterpartiets motion 2003/04:MJ22 (v) yrkande 1 anförs att en utvärdering
av svensk skogspolitik bör vara oberoende men samordnas med Skogsstyrelsen
och Naturvårdsverket så att skogspolitikens mål för miljö och produktion
behandlas på ett likställt sätt. Skogens fritidsvärde och sociala värde
ökar. Det finns många kulturvärden i våra skogar som i många fall är dolda
eller bortglömda. Även enligt motion 2003/04:MJ361 (v) bör en översyn ske
av den svenska skogspolitiken för att säkra en konkurrenskraftig och
uthållig skogsproduktion i landet. Ett långsiktigt hållbart skogsbruk måste
utgå från att den årliga avverkningsvolymen på längre sikt inte kan
överstiga avverkningspotentialen.
Moderaterna anför i motion 2003/04:MJ23 (m) yrkande 2 att skogspolitiken
bör utvärderas, men utvärderingen bör inte samordnas med utvärderingen av
miljökvalitetsmålen, eftersom det då är svårt att undvika att miljömålet
prioriteras på bekostnad av produktionsmålet.
I Kristdemokraternas motion 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 1 framhålls behovet
av en översyn av skogspolitiken och en sammanhållen strategi för förvaltningen
av den svenska skogen. Efterfrågan på skogsprodukter är stor i det moderna
samhället. För att det svenska skogsbruket skall vara hållbart får inte
den årliga avverkningen överstiga avverkningspotentialen. Även i motion
2003/04:MJ409 (kd) yrkande 2 påtalas behovet av en översyn av skogspolitiken
och en sammanhållen strategi för förvaltningen av den svenska skogen. För
att det svenska skogsbruket skall vara hållbart får inte den årliga
avverkningen överstiga avverkningspotentialen. Vidare bör det enligt motionens
yrkande 5 råda balans mellan miljö- och produktionsmål. En totalöversyn
av skogspolitiken behöver enligt Kristdemokraterna göras, där en avvägning
görs mellan produktions- och miljömål. En sådan avvägning bör vara väl
underbyggd och beakta studier av olika skogsområden som skyddas genom
statliga markköp eller frivilligt ingångna skogsvårdsavtal.
I fråga om en översyn av skogspolitiken anförs i motion 2003/04:MJ453 (s)
att på tio års sikt räcker inte skogen till för att med inhemskt virke
möta virkesbehovet.
Utskottets ställningstagande
I skrivelsen redovisas att Skogsstyrelsen år 2000 fick i uppdrag att för
andra gången utvärdera effekterna av 1993 års skogspolitik. En samlad
utvärdering lämnades till regeringen i januari 2002. Som tidigare skulle
skogspolitikens effekter på biologisk mångfald utvärderas i samarbete med
Naturvårdsverket, vilket redovisades år 2002. Utvärderingen av skogspolitikens
effekter har getts ett längre, både historiskt och framåtblickande perspektiv.
Motivet för detta är att det med de långa omloppstider som skogsbruket
arbetar med fortfarande finns betydande effekter av den skogspolitik som
bedrevs i Sverige i början av 1900-talet. Denna andra utvärdering har
också lagt större kraft vid analyser som varit möjliga då viktiga
inventeringar inom skogsvårdsorganisationen har kommit i gång på allvar.
Riksskogstaxeringens data har utnyttjats mer än tidigare. Utvärderingen
beskriver effekterna av skogspolitiken och jämför nuläge och utveckling
mot uppsatta mål. Det redovisade materialet är mycket omfattande.
Huvudrapporten är uppbyggd kring flera av varandra delvis oberoende rapporter.
Skogsvårdsorganisationen har för viktiga delar anlitat oberoende experter
eller myndigheter, exempelvis Sveriges lantbruksuniversitet och
Riksrevisionsverket. Inventeringar, intervjuundersökningar och analytiska
studier
ger en sammanfattande bild av skogsbruket och av skogspolitiken samt
effekterna av denna.
Liksom Skogsstyrelsen har flera sektorsansvariga myndigheter, som en del
i mål- och resultatstyrningen av den statliga verksamheten, sedan mitten
av 1990-talet i uppdrag att med tre till fem års intervall göra utvärderingar
av den sektorspolitik som myndigheten ansvarar för. Utskottet delar
regeringens uppfattning att det är nödvändigt att skogspolitiken även i
fortsättningen följs upp fortlöpande så att nödvändiga justeringar kan
göras. Några remissinstanser anser att en från skogsvårdsorganisationen
fristående översyn bör göras av tillgängliga styrmedel och hur de bör
användas för att öka måluppfyllelsen i skogspolitiken. Det är naturligt
att sådana utvärderingar görs inom olika politikområden när så bedöms
nödvändigt. Nu gällande skogspolitik har varit i kraft sedan år 1993, och
har följaktligen verkat under tio år. Utskottet instämmer i att det därför
är lämpligt att en fördjupad utvärdering och översyn görs av en annan
aktör än skogsvårdsorganisationen.
I skrivelsen anförs att det först nu är möjligt att säga något om långsiktiga
effekter av 1993 års skogspolitik, vilket också Skogsstyrelsens utvärdering
pekar på. Regeringen aviserar därför att en utredning syftande till en
fördjupad, oberoende utvärdering och översyn av skogspolitiken kommer att
tillsättas under det närmaste året. Utredningen bör ges förutsättningar
att beakta resultatet av den fördjupade utvärdering av miljömålsarbetet
och den miljömålsproposition som regeringen har aviserat till början av
2005.
Skog och skogsbruk berörs främst av miljökvalitetsmålet Levande skogar
men även av andra mål som Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning,
Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Myllrande våtmarker.
Skogsstyrelsen är miljömålsansvarig för miljökvalitetsmålet Levande skogar
vilket inbegriper ansvar för uppföljning. Utskottet anser i likhet med
regeringen att utvärderingen av skogspolitiken framöver bör samordnas i
tiden med den samlade utvärderingen av miljökvalitetsmålen för att regeringen
och riksdagen skall få en samlad bild.
Utskottet delar regeringens uppfattning och motionerna 2003/04:MJ22 (v)
yrkande 1, 2003/04:MJ23 (m) yrkande 2, 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 1,
2003/04:MJ361 (v), 2003/04:MJ409 (kd) yrkandena 2 och 5 och 2003/04:MJ453
(s) bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad
som anförts.
Skogspolitikens mål
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Motioner om målen i
skogspolitiken (s, m, kd, c) och tätortsnära skogar (fp, v) avstyrks med
hänvisning till att yrkandena i allt väsentligt tillgodosetts med vad som
anförts.
Jämför reservationerna 9 (m), 10 (c), 11 (fp) och 12 (v).
Skrivelsen
Den svenska skogspolitiken har två övergripande, jämställda mål, nämligen
ett produktions- och ett miljömål. Sammantagna speglar målen det
mångbrukstänkande som genomsyrar svenskt skogsbruk.
Det av riksdagen fastlagda produktionsmålet för skogsbruket är att skogen
och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger
en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge
handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar.
Miljömålet för skogsbruket är att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga
skall bevaras. Biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall
säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör
hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser
och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas.
Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall
värnas.
I 1 § skogsvårdslagen (1979:429), som kan sägas vara en sammanfattning av
skogspolitikens mål, sägs att skogen och skogsmarken är en nationell
tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning
samtidigt som biologisk mångfald behålls. Denna formulering har tillkommit
i bred politisk enighet. I denna formulering ligger bl.a. att skogen är
en resurs som inte endast har betydelse för den enskilde skogsägaren utan
för hela samhället.
I 1993 års skogspolitiska beslut angavs att riksdag och regering inte bör
ta ställning till detaljmål utan att det bör vara en fråga för
skogsvårdsmyndigheten att utforma sådana mål i den utsträckning som behövs. De
skogspolitiska målen har på regeringens uppdrag konkretiserats av
Skogsstyrelsen i målbilder och sektorsmål. Efter utvärderingen av skogspolitiken
1998 reviderades sektorsmålen i kontakt med skogsnäringen. Inom
skogsvårdsorganisationen pågår ett arbete med att konkretisera främst
produktionsmålet.
Ett hållbart skogsbruk enligt vedertagna internationella definitioner
förutsätter hållbarhet ur inte bara ur ekonomisk och ekologisk aspekt
utan också ur social och kulturell aspekt. En social dimension finns sedan
länge i skogspolitikens mål. I 1979 års skogspolitiska mål slogs det fast
att hänsyn skulle tas till naturvårdens och andra allmänna intressen vid
virkesproduktion. I 1993 års skogspolitiska mål har detta lyfts fram
ytterligare. Här fastslås att kulturmiljövärden liksom estetiska och sociala
värden skall värnas. Miljökvalitetsmålet Levande skogar anger att skogens
och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt
som biologisk mångfald bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden
värnas. Enligt regeringens bedömning innebär detta i ett generationsperspektiv
bl.a. att skogens betydelse för naturupplevelser och friluftsliv tas till
vara samt att kulturminnen och kulturmiljöer värnas.
I skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken har skogens
sociala värden belysts. Med begreppet avses där de värden som bidrar till
det stora flertalets välfärd förutom de värden som skogens virkesproduktion
och skogens betydelse för biologisk mångfald genererar. Ett antal
samhällsfaktorer gör att det finns anledning att uppmärksamma skogens sociala
betydelse mer än hittills.
Motionerna
I fråga om miljömålen för skog anförs i motion 2002/03:MJ304 (s) att
regeringen ökar anslagen till markköp, men trots de ökade anslagen är de
fastslagna miljömålen för skog långt ifrån att uppnås. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med en redovisning och analys av svårigheterna
med att nå de fastlagda miljömålen för skog. Det bör enligt kommittémotion
2002/03:MJ425 (kd) yrkande 2 råda balans mellan miljö- och produktionsmål.
Skogsvårdslagen, där miljö- och produktionsmål jämställs, bygger på
förvaltarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för
kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den biologiska
mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den
svenska skogsindustrin. I kommittémotion 2003/04:MJ23 (m) yrkande 1 anförs
i fråga om målen i skogspolitiken att utvärderingen har visat att
produktionsmålet kommit i andra hand sedan den nya lagen börjat gälla. Enligt
motionärernas mening får inte jämställandet av miljö- och produktionsmålen
innebära att produktionen prioriteras ned. Enligt kommittémotion 2003/04:MJ26
(c) yrkande 8 är det hög tid för riksdagen att ta ansvar för sin huvuduppgift
att, mot bakgrund av den övergripande ekonomiska politiken, bedöma om
balansen mellan produktions- och miljöintressen i skogsbruket utvecklas
tillfredsställande. Konsekvenserna för virkesförsörjningen av statens
politik när det gäller avsättning av mark har lett till stor oro i näringen.
För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri skall kunna utvecklas
i framtiden krävs enligt kommittémotion 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 1
övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl
produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål är jämställda vid
utformningen av den övergripande skogspolitiken.
I motion 2003/04:MJ22 (v) yrkande 4 anförs i fråga om tätortsnära skogar
att natur- och rekreationsvärden bör bevaras och utvecklas. Tätortsnära
skogar har stor betydelse för hälsan och människors välbefinnande.
Vänsterpartiet föreslår en författningsändring i enlighet med Skogsstyrelsens
förslag, så att avverkningar skall kunna ske på ett sådant sätt att
naturvärden m.m. bevaras eller utvecklas. Skogsägare bör även åläggas ett
informations- och samrådsförfarande gentemot permanent- och fritidsboende,
friluftsorganisationer, m.fl. när större avverkningar skall ske i välbesökta
tätortsnära skogar. Även enligt kommittémotion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande
5 bör varsamma brukningsmetoder utvecklas vid tätortsnära skogsbruk för
att man skall kunna utnyttja skogens resurser som rekreation i kombination
med produktion.
Utskottets ställningstagande
I utvärderingen av skogspolitikens effekter redovisas bedömningar av hur
de båda skogspolitiska målen har uppfyllts. Som anförs i skrivelsen visar
resultaten när det gäller produktionsmålet på brister i återbeskogningsarbetet.
Resultaten när det gäller återväxt har försämrats sedan den förra
utvärderingen 1997. En viktig orsak är enligt regeringen att naturlig föryngring
har använts i för stor utsträckning på för metoden olämplig mark. Andra
orsaker är att det inte markbereds tillräckligt och att klövvilt, snytbaggar
och svampar orsakar skador på plantor. Utvärderingen visar också på
betydande brister i beståndsvården. Plant- och ungskog röjs inte i tillräcklig
omfattning eller med den kvalitet som behövs. I skrivelsen konstateras
att röjningsbehovet därför har ökat under 1990-talet. Stora arealer oröjd
ungskog växer över röjningsbar höjd vilket leder till sämre lönsamhet i
förstagallringar. Gallringarna har ökat i omfattning under 1990-talet.
Dock finns det brister i kvaliteten på gallringarna, t.ex. genom att det
ofta gallras för hårt.
När det gäller miljömålet visar utvärderingen enligt skrivelsen att
utvecklingen på flera områden går i en positiv riktning men att förbättringarna
varit små i slutet av 1990-talet jämfört med dess början. Vid
föryngringsavverkning har miljöhänsynen förbättrats på flera punkter.
Fortfarande
når dock en femtedel av avverkningsarealen inte upp till skogsvårdslagens
krav på miljöhänsyn. Mängden hård död ved på föryngringsytorna och
miljöhänsynen vid beståndsvård har förbättrats, bl.a. genom att torra träd
och lövträd sparas i större utsträckning i samband med gallring. Stora
insatser för bevarande av områden med höga naturvärden har gjorts under
1990-talet. Statliga insatser för skydd av naturmiljöer har flerdubblats
under senare år och de frivilliga avsättningarna har ökat i omfattning.
Fortfarande skadas fornlämningar vid skogbruk. Nödvändig skötsel av
kulturbetingade biotoper förekommer endast i begränsad omfattning. Återväxten
av för biologisk mångfald viktiga arter som rönn, sälg, ek och asp hämmas
i stora delar av landet på grund av omfattande bete av klövvilt.
Utskottet noterar att det sammantaget konstateras i utvärderingen att den
hänsyn till natur- och kulturmiljön som har tagits under 1990-talet har
varit otillräcklig men att flera faktorer pekar på tydliga förbättringar.

Som anförts i skrivelsen visar utvärderingen av skogspolitiken brister i
dess genomförande. Utskottet instämmer i att det är oroande att resultaten
på produktionssidan har försämrats på viktiga punkter sedan den förra
utvärderingen. Utskottet anser dock i likhet med regeringen att skogspolitikens
mål bör ligga fast. Målen är väl avvägda och omfattar grundsynen på en
ekonomiskt, socialt, kulturellt och ekologiskt hållbar utveckling. De
speglar den internationella utvecklingen och vår nationella tradition.
Förbättringar måste dock åstadkommas både på produktions- och miljösidan
för att skogspolitikens mål skall kunna nås. Utskottet gör samma bedömning
som regeringen och anser att förbättringar kan ske inom
skogsvårdsorganisationens
befintliga finansiella ramar. Utskottet har inte någon annan uppfattning
än den som framförs i motionerna 2002/03:MJ304 (s), 2002/03:MJ425 (kd)
yrkande 2, 2003/04:MJ23 (m) yrkande 1, 2003/04:MJ26 (c) yrkande 8 och
2003/04:MJ409 (kd) yrkande 1 om att det krävs övergripande långsiktiga
och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktions- som miljömål.
Utskottet föreslår att motionerna lämnas utan vidare åtgärd i den mån de
inte tillgodosetts med vad som anförts.
Folkhälsan hotas enligt skrivelsen av att vi rör oss allt mindre och
drabbas av för mycket negativ stress. Som framgår av regeringens proposition
Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35) är friluftsliv en av de vanligaste
formerna för fysisk aktivitet i Sverige. Senare tids forskning har visat
att skogsmiljön bidrar till att minska stress och lugna oro och därmed
ökar det mentala välbefinnandet. Mot denna bakgrund bör skogens roll som
en plats för hälsobefrämjande motion och rekreation lyftas fram och dess
möjligheter bättre tas till vara. I regeringens skrivelse En samlad
naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) framhålls att skogens betydelse för
naturupplevelser och friluftsliv bör ses som ett värde som skogen producerar.

Som redovisas i skrivelsen visar forskning att närmiljön har en avgörande
betydelse för om man är fysiskt aktiv, vistas ute och bedriver friluftsliv.
I dag bor ca 95 % av Sveriges befolkning i eller relativt nära en tätort.
Den tät-ortsnära skogen utgör ca 1 % av Sveriges skogsmarksareal. I dessa
skogsområden sker mer än hälften av alla skogsbesök. Drygt hälften av
denna areal är kommunägd. För att skapa förutsättningar för det stora
flertalet att röra sig i skogen kan de tätortsnära områdena kräva
anpassningar av skogsskötselmetoder och modeller för att hantera olika
intressen.
Friluftsliv innebär ofta upplevelser av både natur- och kulturmiljöer,
vilket bör beaktas vid utveckling och förvaltning av områden som är viktiga
för friluftslivet. Kommunerna och landstingen har ett stort ansvar för
att ta hänsyn till friluftslivets behov i sin skogsbruksplanering.
Utskottet instämmer i att i vissa fall kan områden av särskilt intresse
för friluftslivet behöva formellt skydd. Riksdagen ansåg vid behandlingen
av propositionen Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop.
2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3) att de skyddade områdenas betydelse för
friluftslivet och det ökade behovet av att bevara tätortsnära natur
fortsättningsvis bör väga tungt när ett områdes skyddsvärde skall bedömas.
Bevarandevärdena för friluftslivets intressen, tätortsnära miljö, skogens
kulturmiljöer m.m. skall i möjligaste mån samordnas med skyddet av biologisk
mångfald i skogslandskapet för att uppnå synergieffekter.
Riksdagen ställde sig i budgetpropositionen för år 2004 (prop. 2003/04:1,
bet. 2003/04:MJU1, rskr. 2003/04:103) bakom regeringens förslag om en
satsning på lokal och kommunal naturvård i form av ett särskilt program.
Grundtanken är att stimulera lokal och kommunal naturvård till att genom
bra projekt bidra till att nå de naturvårdsanknutna miljökvalitets- och
delmålen. Bakgrunden är att kommunerna har en viktig roll i arbetet med
att nå de av riksdagen fastlagda miljömålen. Genom programmet kan projekt
ges högst 50 % i statsbidrag till de bidragsberättigade delarna av projektet.
Resten måste finansieras på annat sätt. Tanken är att det skall vara
möjligt att ge bidrag till en rad olika naturvårdsåtgärder, t.ex.
kunskapsuppbyggnad, bevarandeprogram, områdesskydd, vård och förvaltning,
restaurering av naturområden och återställande av arters bestånd. Åtgärder
för att förbättra förutsättningar för friluftsliv i skogsmiljöer bör passa
väl in i ett sådant program. Statsbidrag skall betalas ut under tre år
med början år 2004, och projekten skall genomföras och slutrapporteras
inom fyra år.
I skrivelsen redovisas att Skogsstyrelsen har för avsikt att genomföra
ett projekt för att utveckla riktlinjer för tätortsnära skogsbruk där
skogens sociala värden lyfts fram och människan sätts i centrum samt har
också för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till en större
satsning inom området skogens sociala värden.
Vidare anförs i skrivelsen att skogsvårdsorganisationen bedriver ett
projekt med fokus på tätortsnära skog med människan i centrum. Projektet
syftar bl.a. till att nå grupper som inte naturligt kommer ut i skogen.
Pilotskogar, publikationer och manualer skall visa exempel på hur man kan
stimulera och förbättra möjligheterna till rekreation i de tätortsnära
skogarna. Arbetet sker i samarbete med kommuner och privata skogsägare
inom ett begränsat geografiskt område. Att skapa goda förutsättningar för
friluftsliv och rekreation är ett bra sätt att investera i god folkhälsa.
Utskottet delar uppfattningen att erfarenheter från detta projekt kommer
att utgöra en bra grund för att arbeta vidare med tätortsnära rekreationsskogar
i hela landet. Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs
i motionerna 2003/04:MJ22 (v) yrkande 4 och 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 5
om att natur- och rekreationsvärden om möjligt bör bevaras i tätortsnära
skogar. I avvaktan på resultatet av det arbete som pågår och mot bakgrund
av vad som anförts föreslår utskottet att motionerna lämnas utan vidare
åtgärd.
Skogspolitikens medel - rådgivning m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Motioner om utbildningsbehov
(s, fp, c) avstyrks, främst med hänvisning till att arbete pågår med de
olika frågorna.
Jämför reservationerna 13 (fp) och 14 (kd, c).
Skrivelsen
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med de frågor i den
skogspolitiska utvärderingen som berör ändringar i skogsvårdslagen.
Medlen i gällande skogspolitik är av rättslig, ekonomisk och administrativ
art. Skogsvårdslagstiftningen anger de grundläggande krav som ställs på
skogsbruket. Även i miljöbalken och kulturminneslagstiftningen finns det
krav på hur skogsbruk skall bedrivas. Endast i mindre grad används statligt
ekonomiskt stöd som styrmedel i skogsbruket. Det stöd som lämnas är riktat
till åtgärder av naturvårdskaraktär, dvs. sådant stöd som inte direkt är
inriktat på att förbättra skogsnäringens ekonomiska konkurrenskraft. Den
skogspolitik som beslutades 1993 innebar en omfattande avreglering.
Skogsägarna gavs därmed en ökad handlingsfrihet men också ett ökat ansvar
för att skogspolitikens mål skall uppfyllas.
Rådgivning och information till skogsägare är ett viktigt instrument för
att föra ut skogspolitikens intentioner ända sedan skogsvårdsstyrelserna
grundades i början av 1900-talet. I och med 1993 års avreglerade skogspolitik
blev långsiktiga rådgivnings- och informationsinsatser riktade till
skogsbruket av större vikt för genomförande av skogspolitiken.
I småskogsbruket har en rad successiva förändringar skett under 1990-talet.
Utvecklingen har gått mot att entreprenörer och skogsarbetare utför en
allt större del av arbetet i skogen och med allt bredare planeringsuppgifter.
Utvärderingen av skogspolitiken konstaterar att entreprenörerna i
skogsbruket har blivit några av de viktigaste aktörerna när det gäller
genomslaget för skogspolitiken.
Motionerna
I kommittémotion 2003/04:MJ26 (c) yrkande 1 framhålls vikten av att
tilldela resurser till rådgivning för att ett långsiktigt hållbart skogsbruk
skall bli möjligt. För den långsiktiga virkesförsörjningen är rådgivningen
viktig. I fråga om utbildningsbehovet inom skogsindustrin anförs i motion
2003/04:MJ392 (s) att i flera utredningar, bl.a. SUS 2001, slås fast att
det har varit svårt att uppnå fastlagda ambitioner vad gäller skogsvårdande
åtgärder. För att nå önskade resultat inom skogs- och träindustrin och
klara framtida behov av råvara krävs en ökad ambition från samhället för
att klara de utbildningsbehov som föreligger inom skogsnäringen. Enligt
kommittémotion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 14 bör tillräckliga resurser
ges till utbildningsinsatser kring skogsfrågor. Det råder ett akut
röjningsbehov i plant- och ungskog. Det behövs medel till produktionsrådgivning
med syfte på röjning. Folkpartiet anser att det är av största vikt att
information och utbildningsinsatser inom skogssektorn prioriteras.
Utskottets ställningstagande
I skrivelsen redovisas att Skogsstyrelsen på olika sätt arbetar med
verksamhetsutveckling för att effektivisera arbetsmetoder, former och rutiner
för rådgivning, information och tillsyn.
Utskottet instämmer i att styrmedel bör utformas så att företagens,
särskilt de mindre företagens, administrativa börda begränsas.
Utskottet anser i likhet med regeringen att de förändringar som gjordes
genom 1993 års skogspolitiska beslut när det gäller de grundläggande
bedömningarna i fråga om skogspolitikens medel är väl avvägda och bör ligga
fast. Däremot är det tydligt att ökade insatser krävs för att komma till
rätta med brister i skogspolitikens genomförande.
Rådgivningens inriktning förändras över tiden utifrån samhällets behov.
Den skogspolitik som beslutades 1979 hade tydligt fokus på virkesproduktion.
Mot slutet av 1980-talet intensifierades debatten om naturvårdsfrågorna
i skogsbruket. I och med 1993 års skogspolitik blev behovet av att öka
kunskaperna om natur- och kulturmiljöhänsyn i skogsbruket uttalat.
Utvärderingen av skogspolitiken visar att miljöhänsynen har förbättrats även
om mycket arbete återstår. Utvärderingen visar också på betydande brister
när det gäller återväxtarbete och beståndsvård. Insatser krävs för att
komma till rätta med detta. Det innebär inte att arbetet med att förbättra
miljöhänsynen får tappa kraft. Utskottet instämmer i att hänsyn till miljön
skall vara en integrerad del av skogsskötseln. Rådgivning krävs för att
den positiva utveckling som har kunnat noteras skall fortsätta och för
att brister i miljöhänsynen skall kunna undanröjas. En integrerad del av
rådgivningen bör enligt utskottets uppfattning vara att värna skogens
sociala värden.
Utskottet delar regeringens uppfattning att varje skogsägare har ett ansvar
för att skaffa sig de kunskaper som behövs för att äga och bruka skog.
Staten har ett grundläggande ansvar för att tillhandahålla rådgivning,
utbildning och information i detta syfte. Utvärderingens resultat visar
att det finns ett stort behov av rådgivning. Utskottet bedömer i likhet
med regeringen att det är nödvändigt att utveckla och effektivisera former
för rådgivning, information och tillsyn för att skogspolitikens mål skall
kunna nås. Det är också viktigt att utveckla metoder för utvärdering av
rådgivningens effektivitet och effekter.
De åtgärder som behövs för att komma till rätta med brister i skogsvården
kan enligt utskottets uppfattning inte genomföras effektivt enbart genom
skogsvårdsorganisationens insatser. Skogsägarföreningarna har ett nära
samarbete med många skogsägare och bedriver utbildningskampanjer och kurser
riktade till skogsägare. Många av skogsbrukets aktörer har en viktig
rådgivande roll mot skogsägarna. Detta gäller t.ex. de virkesköpande
företagen som tillhandahåller information i stor omfattning. Det är nödvändigt
att alla inom skogsbruket tar sitt ansvar för att skogspolitikens mål
skall kunna nås. Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ26 (c) yrkande
1, 2003/04:MJ392 (s) och 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 14 avstyrks i den mån
de inte tillgodosetts med vad som anförts.
Skogspolitikens medel - skogsvårdslagstiftningen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör samma bedömning som regeringen och avstyrker motioner om
svampangrepp (c), älgstammens storlek (kd), röjning, gallring och
återplantering (s, fp, v), bioenergi (fp, c), rennäring (m) och ekonomisk
säkerhet för återväxtåtgärder (s, fp, kd, c).
Jämför reservationerna 15 (fp), 16 (v), 17 (fp, kd), 18 (c), 19 (m), 20
(fp, kd, c) och 21 (kd).
Skrivelsen
Enligt 5 § skogsvårdslagen (1979:429) måste den som har avverkat anlägga
ny skog. Denna skyldighet har varit en av hörnstenarna i svensk skogspolitik
under mycket lång tid. Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsåtgärder
vidtas som kan behövas för att trygga återväxten av en skog av
tillfredsställande
täthet och beskaffenhet i övrigt (6 §). Enligt skogsvårdsförordningen
skall åtgärderna ha vidtagits senast under tredje året efter det att
skyldigheten att anlägga ny skog inträdde. Sådd eller plantering (skogsodling)
skall användas när naturlig föryngring inte kan bedömas ge tillfredsställande
återväxt inom godtagbar tid.
Enligt 10 § andra stycket skogsvårdslagen får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer till skydd för den yngre skogen föreskriva att
trädbestånd under en viss ålder inte får avverkas. Bestämmelsen fanns i
sak redan före 1994 men genom 1993 års skogspolitiska beslut förenklades
reglerna. Samtidigt angavs som riktlinje att gränsen för lägsta
slutavverkningsålder borde sänkas med 25 % för framtiden, vilket också har
skett.
Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken 1997 visade att
åldern på den skog som föryngringsavverkades hade sjunkit, främst i södra
Sveriges granskogar.
Motionerna
Enligt motion 2002/03:MJ207 (c) yrkande 1 bör möjligheterna att stödja
återplantering av drabbade skogsområden för skogsbrukare som drabbats av
svampangrepp utredas. Främst är det träd i åldern 30 till 50 år som drabbas,
vilket innebär att utbudet av massaved kommer att öka när dessa träd
avverkas med låga priser som följd. Svampangreppen kan komma att leda
till stora ekonomiska förluster för enskilda skogsägare.
I kommittémotion 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 2 anförs att en ytterligare
minskning av älgstammen inte är nödvändig. Sedan år 1995 har Sveaskog
bedrivit ett foderprojekt i Halle- och Hunneberg, där skogen varit mycket
hårt ansatt av älgskador. Olika sorters vide har planterats och ekar har
friställts i tät skog. Projektet har nu börjat ge resultat i form av
minskade älgskador på tallar.
Enligt kommittémotion 2002/03:MJ332 (v) bör riksdagen begära att regeringen
kommer med förslag på hur man skall öka de skogsvårdande åtgärderna i
svenskt skogsbruk, för att säkra ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Enligt
Riksskogstaxeringen (år 2000) är det svårt att få fart på röjningarna.
Generellt röjs knappt 30 % av det röjningsbehov som finns. Under de senaste
åren har enligt motion 2002/03:MJ453 (s) skötseln av en del av våra skogar
försämrats. Vissa skogsägare försummar att röja skogen, vilket leder till
att återväxten i skogen blir mindre. Enligt kommittémotion 2003/04:MJ22
(v) yrkande 2 bör regeringen återkomma med förslag om ett effektivt system
så att återplantering, gallring och röjning sker på ett tillfredsställande
sätt. Skogsvårdsstyrelserna bör öka kontakterna med skogsägarna. Folkpartiet
anför i motion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 4 att regeringen bör återkomma
med konkreta förslag på åtgärder avseende återbeskogning och röjning.
Återbeskogning bör ske på sätt som lagen föreskriver. Större krav bör
kunna ställas på skogs-ägarna att så sker. När det gäller röjning finns
ett stort behov av att den ökar. Det krävs enligt motionerna 2003/04:MJ259
(s) och 2003/04:MJ262 (s) kraftfulla åtgärder för att öka de skogsvårdande
insatserna. Krav på gallring och röjning bör införas i skogsvårdslagen.
Skogens
potential inom bioenergiområdet bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ24
(fp) yrkande 2 belysas i den framtida uppföljningen av skogspolitiken. I
dag används endast 8-10 % av skogens rest- och biprodukter till
energiproduktion. Denna andel borde på sikt kunna öka. I kommittémotion
2003/04:MJ26 (c) yrkande 2 anförs att bioenergins betalningsförmåga inte får
försämras, då det påverkar skogsägarens möjlighet att göra klengallring
eller röjning med ekonomiskt rimliga villkor. En förbättrad ekonomi i
röjningar och tidiga gallringar kommer med säkerhet att öka aktiviteten
i denna typ av bestånd.
Konflikter mellan rennäring och skogsbruket kan enligt kommittémotion
2003/04:MJ23 (m) yrkande 6 synas oundvikliga. Samverkan på grundval av
utbildning, rådgivning och bra planeringsunderlag är viktigt. Det är bra
om ökad samverkan kommer till stånd.
Regeringen bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 8 lägga
fram förslag till ändring av jordförvärvslagen i syfte att bevara balansen
mellan olika ägarkategorier. Kristdemokraterna har under flera år påtalat
vikten av att bevara principen om upprätthållande av den nuvarande balansen
mellan olika ägarkategorier i fråga om innehav av lantbruksfastigheter.
Ett utredningsförslag med denna innebörd överlämnades till regeringen år
2001 (SOU 2001:38).
I motionerna 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 7, 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 3,
2003/04:MJ233 (kd), 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 9, 2003/04:MJ412 (c) yrkande
9, 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 15 och 2003/04:MJ444 (s) efterlyses åtgärder
för att förhindra problem kring återplanteringar vid handel med
skogsfastigheter, s.k. skogsklippare. För att försäkra sig om att skogen inte
utarmas vid avverkning måste ett bättre instrument till för att tillförsäkra
återplantering. Trots att regeländringar i skogsvårdslagen gjorts under
senare år, anser motionärerna att problemet med oansvarigt skogsbruk inte
förhindras på ett tillfredsställande sätt. Skogsvårdslagen bör ändras för
att förhindra oseriöst skogsbruk i form av s.k. klipperi.
En utredning bör enligt motion 2003/04:MJ220 (c) tillsättas för att föreslå
skärpningar av jordförvärvslagen och skogsvårdslagen för att minska det
s.k. skogsklipperiet. Regeringen bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ409
(kd) yrkande 10 lägga fram förslag till ändring av jordförvärvslagen så
att det inte blir tillåtet för köparen att avverka skog innan köpet vunnit
laga kraft eller förvärvstillstånd erhållits. I avvaktan på att ett
förvärvstillstånd prövas bör det enligt kommittémotion 2003/04:MJ412 (c)
yrkande 8 införas regler som förhindrar avverkning innan beslutet vunnit
laga kraft.
Utskottets ställningstagande
Åtgärder vid föryngring av skog samt betesskador av klövvilt m.m.
Ett hållbart skogsbruk förutsätter att vi kan bevara skogsekosystemens
biologiska mångfald och värna skogens sociala värden och kulturmiljövärden
samtidigt som skogen skall ge en acceptabel ekonomisk avkastning. I vissa
fall krävs det anpassningar av skötselmetoder för att detta skall kunna
uppnås. I dagsläget förekommer det av ekonomiska och produktionsmässiga
skäl nästan enbart trakthyggesbruk som föryngringsmetod kombinerat med
miljöhänsyn på avverkningsytan. Forskning kring andra skogsskötselformer
pågår enligt skrivelsen, men kunskaperna är fortfarande begränsade.
Alternativ till kalhyggesföryngringar kan vara aktuellt t.ex. i områden där
man har skäl att behålla ett kontinuerligt trädskikt, t.ex. områden av
särskild betydelse för friluftslivet. Det finns i Sverige endast mindre
arealer skog som aldrig tidigare varit kalavverkad. Utskottet delar
regeringens uppfattning att det är viktigt att arbeta vidare med frågan om
andra skogsbruksmetoder än trakthyggesbruk för dessa ändamål.
Utvärderingen av skogspolitikens effekter som presenterades i januari
2002 visar på en försämring av föryngringsresultaten sedan förra utvärderingen.
Resultaten visar att endast 74 % av den föryngringsavverkade arealen
uppfyller skogsvårdslagens krav. Detta är signifikant sämre jämfört med
den återväxtinventering som genomfördes 1996-1998 för avverkningar utförda
1989-1992 då 82 % av arealen var godkänd enligt skogsvårdslagens krav.
Resultaten visar, liksom vid tidigare utvärdering, att plantering gav en
större andel godkänd areal. Markberedning förbättrade resultaten påtagligt.
Betydande arealer föryngras senare än vad skogsvårdslagen kräver. Mer än
10 % av befintlig kalmarksareal vid slutet av 1990-talet hade varit
obeskogad i mer än 10 år. Det står helt klart att återväxtresultaten inte
når upp till skogsvårdslagens krav. Utskottet instämmer i att detta är
allvarligt eftersom dåliga skogsföryngringar äventyrar den framtida
virkesförsörjningen både när det gäller kvantitet och kvalitet. Det är därför
helt nödvändigt att åstadkomma förbättrade resultat.
Föryngringsavverkning är den skogsbruksåtgärd som mest påtagligt förändrar
skogsekosystemet. I samband med avverkning fattas beslut om vilka
föryngringsåtgärder som skall vidtas, vilken miljöhänsyn som skall tas och
hur åtgärderna skall genomföras. Plantering är en skogsbruksåtgärd som
den största delen av skogsägarkåren utför själv. I dessa situationer är
många skogsägare i behov av råd. Undersökningar har visat att rådgivning
och information påverkar skogsägarna och leder till åtgärder i överensstämmelse
med de skogspolitiska målen. Utvärderingen av skogspolitiken visar också
på en ökad sannolikhet för goda föryngringsresultat och bättre miljöhänsyn
om skogsvårdsstyrelserna gjort fältbesök före avverkning och tagit kontakt
med skogsägaren eller dennes ombud. Mot denna bakgrund anser utskottet i
likhet med regeringen att det är viktigt att skogsvårdsorganisationen
även fortsättningsvis kan behålla kontakten med skogsägarna före
föryngringsavverkning för att komma till rätta med bristerna när det gäller
föryngringsmetoder, trädslagsval och miljöhänsyn. Det är också nödvändigt
att så långt det är möjligt hitta metoder och rutiner som effektiviserar
arbetet. Skogsstyrelsen vill pröva någon form av återrapportering från
skogsägarna till myndigheten efter utförda föryngringsåtgärder. Med ett
sådant förfarande kan fältbesöken i högre grad inriktas på objekt där
återväxtåtgärder inte utförts och därmed öka effektiviteten i tillsynsarbetet.

Flera fall av skogsskador under senare år, främst tallmätarangrepp, skador
på ek och angrepp av svampen Gremmeniella på tall, understryker vikten av
att det finns möjlighet att engagera forskare för särskilda vetenskapliga
undersöknings- och utredningsinsatser som inte finansieras via forskningsråden.
Vid sådana skogsskador behövs snabba insatser för att utreda orsaker,
följa utvecklingen och ge råd om åtgärder. Utskottet anser i likhet med
regeringen att Skogsstyrelsen bör kunna disponera en mindre del av sitt
myndighetsanslag för att initiera undersökningar och utredningar som följer
av ansvaret som sektorsmyndighet. Det anförda bör i allt väsentligt
tillgodose syftet med motion 2002/03:MJ207 (c) yrkande 1. Motionen bör lämnas
utan vidare åtgärd.
Älg och rådjur orsakar betydande skador på plant- och ungskog, på många
håll med stora ekonomiska förluster för markägarna som följd. Senaste
återväxttaxeringen visar att över 15 % av arealen underkända återväxter
skulle ha varit godkända om inte klövviltets bete skadat eller dödat
huvudplantorna. Data från riksskogstaxeringen visar att arealen ungskog
med hög frekvens svåra skador har ökat under senare delen av 1990-talet.
Dagens skador kan få stora negativa ekonomiska konsekvenser om 50-70 år.

Även från naturvårdssynpunkt är det omfattande klövviltsbetet ett problem.
Vissa för biologisk mångfald värdefulla och för klövviltet begärliga
lövträdslag betas för hårt. Detta påverkar skogsägarnas val av trädslag
vid föryngring. Skogsägare planterar ofta gran på tallmarker eftersom
granen är mindre utsatt för bete än tallen. Detta leder på sikt till mindre
variation i landskapet. Miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmålet om
förstärkt biologisk mångfald, innebär att arealen mark föryngrad med
lövskog skall öka och att arealen äldre lövskog skall öka med minst 10 %.
Med dagens betestryck är det i många områden inte möjligt att få upp ett
lövträdsbestånd med önskvärd trädslagssammansättning om man inte hägnar
in föryngringen till mycket höga kostnader för markägaren.
Som anförs i skrivelsen är betesskador av klövvilt ett problem. Rönn,
sälg, ek och asp är samtliga begärliga betesväxter som också har stor
betydelse för biologisk mångfald i skogen. Utvärderingen visar att återväxten
av dessa arter hämmas i stora delar av landet på grund av viltbetet.
Naturvårdsverket är den myndighet som har det övergripande ansvaret för
viltförvaltningen. Viltvårdens intressen vägs mot allmänna och enskilda
intressen, t.ex. jakt och andra naturupplevelser. Viltförvaltningen styrs
av jaktlagstiftningen.
När det gäller älgjakt har politiken under 1990-talet inneburit en
avreglering och ett ökat ansvar för skogsägare och jägare att i samverkan på
lokal nivå åstadkomma en balans mellan älgstammarnas storlek och
fodertillgången. Dagens älgtilldelning bygger i huvudsak på de beslut som fattas
i lokala samrådsgrupper och viltvårdsnämnder där olika intressenter finns
representerade. Ansvaret för balans i viltstammarna har alltså i högre
utsträckning lagts på markägare och jägare. Det kan enligt skrivelsen
konstateras att stammarna av klövvilt i många områden är för stora i
relation till vad som är en acceptabel skadenivå för skogsbruket och från
naturvårdssynpunkt för bevarande av biologisk mångfald. Samråden har alltså
inte fungerat som det var tänkt. Det motverkar skogspolitikens mål när
det gäller t.ex. föryngringsresultat, en uthålligt god avkastning och
trädslagsval för ökad biologisk mångfald. Utskottet instämmer i att
betesskadorna av klövvilt därför måste minskas. Det är angeläget att
utformningen av nyttjanderättsavtal mellan markägare och jägare om jakt
utformas på ett sådant sätt att jägaren bedriver jakt i en sådan omfattning
att viltskadorna av markägaren bedöms som acceptabla. Regeringen avser
att ge Naturvårdsverket som ansvarig myndighet i uppdrag att tillsammans
med Skogsstyrelsen utvärdera det lokala samrådsförfarandet och ge förslag
till hur detta förfarande kan utvecklas för att balans mellan olika
intressen skall uppnås. I ett sådant uppdrag kommer det att ingå att peka
på eventuella ändringar som kan behövas i lagstiftningen för att
samrådsförfarandet skall fungera bättre.
Utskottet instämmer i att det är viktigt att skogsägare och jägare i de
lokala samråden har korrekt information om betesskadornas omfattning för
att meningsfulla resonemang om acceptabla betesnivåer skall kunna föras.
Systematiska och kontinuerliga inventeringar som belyser viltstammarnas
storlek och betestryck är således nödvändiga. Utskottet föreslår att motion
2003/04:MJ25 (kd) yrkande 2 med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.
Röjning och gallring av skog
Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motioner (s,
fp, v) om att det är angeläget att de skogsvårdande insatserna är
tillräckligt stora. Som anförs i skrivelsen slopades skogsvårdslagens krav
på röjning och gallring genom 1993 års skogspolitiska beslut. Motivet var
att möjliggöra den framtida variation i skogarna som av flera skäl ansågs
som angelägen. Under 1980-talet röjdes i genomsnitt 275 000 hektar om
året enligt riksskogstaxeringen. I början av 1990-talet minskade den
årligen röjda arealen kraftigt för både privata och övriga ägare till ca
130 000 hektar per år, en nivå som gällde under större delen av 1990-talet.
Skogsstyrelsen bedömer det totala röjningsbehovet för perioden 2000-2005
till mer än 2,5 miljoner hektar, vilket innebär en årlig röjningsareal på
mer än 380 000 hektar. För 2000 redovisas en röjd areal på något mindre
än 200 000 hektar. Arealen ungskog med akut röjningsbehov har alltså ökat
kraftigt under senare delen av 1990-talet.
Oröjda skogar ger enligt skrivelsen klena gallringsbestånd, vilket leder
till högre avverkningskostnader. Om inte röjningsaktiviteten ökar finns
det risk för att gallringar inte kommer att kunna utföras med lönsamhet
i framtiden. Genom att röja kan man till stor del forma den framtida
trädslagsblandningen och virkeskvaliteten. Vid röjning kan också hänsyn
till andra värden grundläggas, såsom natur- och kulturmiljövärden, rennäring,
landskapsbild och viltbete, förutsatt att röjningen utförs på rätt sätt.

I skrivelsen anförs att röjning hör till de åtgärder som skogsägarna till
största delen utför själva. Endast 12 % av de privata skogsägarna anlitar
regelmässigt entreprenör för röjningen. Behovet av rådgivning riktad direkt
till skogsägare kring röjningsfrågor är därför stort. Skogsnäringen arbetar
på olika sätt med denna fråga. Skogsägareföreningarna planerar t.ex.
regionala satsningar i samarbete med skogsvårdsorganisationen för att öka
röjningsaktiviteten.
Röjning och gallring är led i det kommersiella, konkurrensutsatta skogsbruket.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det därför inte är aktuellt
att subventionera dem med statliga medel. Röjningarna bör öka i omfattning
i syfte att säkerställa framtida lönsamhet och god virkeskvalitet samt
för att bidra till en ökad lövandel. Utskottet föreslår att motionerna
2002/03:MJ332 (v), 2002/03:MJ453 (s), 2003/04:MJ22 (v) yrkande 2,
2003/04:MJ24 (fp) yrkande 4, 2003/04:MJ259 (s) och 2003/04:MJ262 (s) lämnas
utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som anförts.
Skogs-
och miljöredovisning m.m.
Skogsägarna har på olika sätt informerats om att en skogs- och miljöredovisning
måste finnas för brukningsenheten. Någon utvärdering av bestämmelsen har
inte kunnat göras eftersom skyldigheten inträdde vid utgången av 2002.
Dock kan följande framhållas. Studier har visat att skogsägare som har en
skogsbruksplan är mer aktiva i sin skogsskötsel än de som saknar skogsbruksplan.
Utvärderingen av skogspolitiken visar att många kända nyckelbiotoper
avverkas och att fornlämningar skadas och att detta i många fall beror på
bristande kunskaper hos skogsägaren eller den som utför skogsvårdsåtgärden.
Utskottet instämmer i att Skogsstyrelsen tillsammans med andra berörda
myndigheter inom de närmaste åren bör utvärdera om verktyget skogs- och
miljöredovisning fungerar som det är avsett.
När det gäller frågan om skogens potential inom bioenergiområdet vill
utskottet redovisa att (jfr bet. 2003/04:NU3) Energimyndigheten i rapporten
om forskning och utveckling inom energiområdet (ER 5:2003) gör en uppföljning
av satsningarna på forskning och utveckling. För utvecklingsområdet
Uthållig produktion av biobränslen framhålls att Sverige är ledande i
forskning om och utveckling av bioenergins miljö och kretslopp, askåterföring,
ekologiska och tekniska restriktioner för skogsbränslepotential samt
miljömässiga och ekonomiska förutsättningar för energiproduktion i
intensivodlad skog. För en fortsatt expansion av användningen av skogsbränslen
och energigrödor behöver hela systemen vidareutvecklas mot ökad
kostnadseffektivitet, menar Energimyndigheten. Fortsatt forskning och utveckling
har stor betydelse för att bioenergin skall expandera på marknaden, sägs
det i rapporten. Samtidigt framhålls det att även miljövärdering, politiska
ställningstaganden och regelverket på både nationell och internationell
nivå är av stor vikt.
Miljö- och jordbruksutskottet har vidare inhämtat att regeringen genom
beslut den 11 juni 2003 uppdrog åt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
att analysera de ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för en
fortsatt ökad användning av biobränslen i Sverige. Förutsättningarna för
en positiv utveckling för de sektorer av näringslivet som för sin verksamhet
är beroende av skogen som råvara skall studeras. En samhällsekonomisk
analys av skilda strategier för vidareförädling av skogsråvaran, inklusive
användning för energiändamål, skall göras. Möjligheter till regional
utveckling skall beaktas i en analys av de beräknade samlade behoven av
skogsråvara. I sammanhanget bör också beaktas de eventuella restriktioner
för skogsbruket som den ökande naturreservatsavsättningen kan utgöra.
Förutsättningarna för att stimulera aktiviteter i skogsbruket för att öka
uttag av biobränsle bör analyseras och förslag till åtgärder lämnas. I
uppdraget ingår att granska och analysera tillgänglig information om
ersättning av fossila bränslen och att bedöma bioenergins framtida roll i
energisystemet. Bioenergin bör inte ses enbart ur nationellt perspektiv
utan även i perspektivet av dels en europeisk marknad för bioenergibaserade
energitjänster samt handel med biobränslen, dels förutsättningarna för
utveckling av transocean handel med biobränslen. Betydelsen av och
möjligheten till import av skilda typer av biobränslen bör studeras. Även
analys av möjligheter och restriktioner för en ökad användning av biobränslen
från jordbrukssektorn ingår i uppdraget. SLU skall samråda med berörda
myndigheter och eftersträva en bred samverkan med relevanta branschföreträdare.
SLU bör lämna förslag till åtgärder. Uppdraget skall redovisas senast
den 30 juni 2004. Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ24 (fp)
yrkande 2 och 2003/04:MJ26 (c) yrkande 2 i avvaktan på resultatet av den
fortsatta beredningen lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Hänsyn till rennäringens intressen
Rennäringspolitiska kommittén presenterade i november 2001 betänkandet
(SOU 2001:101) En ny rennäringspolitik där bl.a. vissa ändringar i
skogsvårdslagen föreslås. Utredningen har remissbehandlats och ärendet bereds
för närvarande inom Regeringskansliet. I skrivelsen anförs att regeringen
har för avsikt att återkomma till riksdagen med ett ställningstagande
till kommitténs olika förslag.
I skogsvårdslagen finns reglerna om hänsyn till rennäringen i 20, 21 och
31 §§. Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken visar att
20 §, som behandlar skyldighet att samråda med berörd sameby innan större
avverkningar inom året-runt-markerna sker, har en god efterlevnad och att
samebyarna regelmässigt bereds tillfälle till samråd. I 21 § anges när
tillstånd till avverkning inte får ges och vilken hänsyn som skall tas
till rennäringen. Enligt utvärderingen har skogsvårdsstyrelsen inte vid
något tillfälle nekat tillstånd till avverkning med stöd av denna paragraf.
Däremot har det beslutats om vilken hänsyn som skall tas. I 31 § anges
vilken hänsyn som skall tas till rennäringen vid skötsel av skog inom
hela renskötselområdet.
Som anförs i skrivelsen krävs för att nå samförståndslösningar mellan
skogsbruk och rennäring kunskaper, förståelse och förtroende mellan
näringarna. Organisationsförändringar och personalförändringar inom både
rennäringen och skogsbruket under senare delen av 1990-talet har medfört
ett förnyat utbildningsbehov.
I skrivelsen redovisas att sedan länge genomförs samråd mellan skogsbruk
och rennäring innan skogsbruksåtgärder vidtas. I början av 1980-talet
fick skogsvårdsstyrelsen en mer påtaglig roll i samråden. Under den senaste
10-årsperioden har samråden successivt utvecklats. I dag genomförs samråd
regelmässigt mellan storskogsbruk och rennäring. Skogsvårdsstyrelsens
medverkan har dock minskat påtagligt. Storskogsbruket anser att man i
vissa områden får avstå från för många planerade avverkningar efter samråd
med rennäringen. Samrådsförfarandet har också på vissa håll kritiserats
av rennäringens företrädare för att vara mer av information än samråd.
Rennäringspolitiska kommittén föreslår i sitt betänkande att samråden
skall utvidgas till att gälla hela renskötselområdet. Som anförs i skrivelsen
finns det av dessa skäl ett stort behov av att vidareutveckla rutiner för
samråd. Skogsvårdsorganisationen är beredd att ta en mer aktiv roll i
samråden, vilket också efterfrågas av rennäringen. Utskottet anser i likhet
med regeringen att detta är angeläget. Att utveckla samverkan mellan
skogsbruk och rennäring, bl.a. genom utveckling av samrådsförfarandet och
utbildning, är en del av skogsvårdsorganisationens arbete med rådgivning,
utbildning och information.
Vidare redovisas i skrivelsen att miljöcertifiering av skogsbruk har varit
positivt för skogsbrukets hänsyn till rennäringen. Storskogsbrukets
certifiering har enligt utvärderingen medfört att man är mer lyhörd för
rennäringens synpunkter vid samråden, framför allt när det gäller
markberedning på lavrika marker. Utskottet föreslår att motion 2003/04:MJ23
(m) yrkande 6 lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av det
arbete som pågår.
Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder
I början av 1990-talet uppmärksammades i massmedier ett antal fall av s.
k. exploaterande fastighetsförvärv, vilket innebär fall där en skogsfastighet
förvärvas för att sedan snabbt avverkas och säljas vidare utan att
återväxtåtgärder är genomförda. Förhållandet sattes i samband med den då
genomförda liberaliseringen av jordförvärvslagen, vilken öppnade för nya
kategorier av fastighetsköpare som i vissa fall inte hade tillräckliga
kunskaper om skogliga förhållanden eller förankring i skogsnäringen.
Regeringen beslutade år 1998 på riksdagens anmodan om en utredning med
uppgift att se över jordförvärvslagstiftningen i sin helhet. I utredningens
betänkande (SOU 2001:38) gjordes bedömningen att skärpningar i tillämpningen
av i första hand skogsvårdslagen men också av fastighetsbildningslagen
borde på ett effektivare sätt än en skärpt jordförvärvslag bidra till att
fastighetsförvärv i framtiden inte kommer att stå i strid med de skogspolitiska
målen. Utredaren ansåg bl.a. att en mer aktiv och konsekvent tillämpning
av 36 § skogsvårdslagen (1979:429) om säkerhet för återväxtåtgärder i
dessa fall borde kunna ge ett gott resultat i återväxtsammanhang. Utredningen
har remissbehandlats och ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Om en avverkning leder till förhållandevis dyra återväxtåtgärder i större
omfattning får skogsvårdsstyrelsen enligt 36 § skogsvårdslagen i samband
med avverkningen besluta att säkerhet skall ställas för fullgörandet av
åtgärderna. Efter en ändring i skogsvårdslagen i enlighet med 1997 års
proposition (prop. 1997/98:158, bet. 1998/99:MJU3, rskr. 1998/99:32) om
uppföljning av skogspolitiken får avverkning påbörjas först när säkerhet
ställts och godkänts av skogsvårdsstyrelsen. Som anförs i skrivelsen avser
säkerheten ytterst att täcka de kostnader en skogsvårdsstyrelse får om
den blir tvungen att själv utföra återväxtåtgärderna. De säkerheter för
återväxtåtgärder som ställs förfaller vid överlåtelse av en fastighet.
Vid fall av exploaterande förvärv har detta förhållande utnyttjats genom
att det har varit möjligt att köpa en skogsfastighet, ställa säkerhet för
återväxtåtgärder och göra stora avverkningar men därefter sälja fastigheten
och få säkerheten tillbaka. Bland annat mot denna bakgrund har frågan om
det är möjligt att binda säkerheten till fastigheten vid en överlåtelse
aktualiserats.
Regeringen uppdrog den 27 juni 2002 åt f.d. justitierådet Staffan Vängby
att utvärdera möjligheten och konsekvenserna av att knyta säkerhet för
återväxtåtgärder enligt 36 § skogsvårdslagen till fastigheten. Uppdraget
redovisades för regeringen i augusti 2002. Utredaren konstaterar att
problemet inte synes vara kvantitativt stort. Jämfört med antalet säkerheter
som ställts är det ett litet antal fall som kan betecknas som missbruk.
Dock anser utredaren att förfarandet bör motverkas eftersom det bl.a.
förstör för andra som skulle ha haft möjlighet att bedriva ett långsiktigt
skogsbruk. Utredaren anser att det inte är möjligt att i egentlig mening
knyta säkerheten till fastigheten. Utredaren föreslår i stället att
säkerheten får stå kvar hos skogsvårdsstyrelsen och att säljaren och köparen
vid en överlåtelse får förhandla om hur kostnaderna skall fördelas dem
emellan. Utskottet anser i likhet med regeringen att exploaterande
fastighetsförvärv bör motverkas eftersom förfarandet inte hör hemma i ett
ansvarsfullt skogsbruk enligt skogspolitikens intentioner. En skärpning
av bestämmelserna om säkerheter kan vara en åtgärd i den riktningen. I
skrivelsen redovisas att utredarens förslag behöver analyseras ytterligare.
För att exploaterande fastighetsförvärv skall motverkas måste också andra
åtgärder övervägas. I första hand bör en mer stringent tillämpning av
existerande lagstiftning tillämpas.
När det gäller skogsvårdslagen konstaterar utredaren att tillämpningen av
bestämmelsen om säkerheter när det gäller att besluta om när säkerhet
skall ställas varierar mellan olika skogsvårdsstyrelser. Utskottet instämmer
i att skogsvårdsorganisationen bör arbeta för en enhetlig tillämpning av
bestämmelsen om säkerheter.
Under våren 2003 tillsattes en arbetsgrupp i Regeringskansliet för att
bereda utredarens förslag vidare, syftande till att hitta en effektiv och
praktisk modell för ställande av säkerhet som fungerar även vid ändrade
förhållanden för fastigheten som t.ex. ägarbyte, och för att analysera
möjliga vägar att motverka exploaterande fastighetsförvärv. I arbetsgruppen
har företrädare för Justitiedepartementet, Jordbruksdepartementet och
Näringsdepartementet samt Skogsstyrelsen deltagit.
I departementspromemorian (Ds 2004:15) Tillstånd vid förvärv av
lantbruksegendom i glesbygd föreslås att den tid en person måste ha varit bosatt
i glesbygd inom den kommun där fastigheten är belägen för att kunna göra
tillståndsfria förvärv förlängs från sex månader till ett år samt att
möjligheten att undgå tillståndsplikt genom att göra bosättningsåtagande
på fastigheten tas bort. I stället föreslås att den som kan göra sannolikt
att han avser att bosätta sig på fastigheten eller att förvärvet kommer
att främja sysselsättningen på orten inte skall vägras tillstånd. Promemorian
kompletterar Jordförvärvsutredningens betänkande Ägande och struktur inom
jord och skog (SOU 2001:38).
Skogsstyrelsen har efter diskussioner i arbetsgruppen inkommit med ett
reviderat förslag till ändringar i skogsvårdslagen och jordförvärvslagen
i syfte att motverka exploaterande fastighetsförvärv.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan under 2004. De
frågor som tas upp i motionerna 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 7, 2003/04:MJ25
(kd) yrkande 3, 2003/04:MJ220 (c), 2003/04:MJ233 (kd), 2003/04:MJ409 (kd)
yrkandena 9 och 10, 2003/04:MJ412 (c) yrkandena 8 och 9, 2003/04:MJ431
(fp) yrkande 15 och 2003/04:MJ444 (s) bör lämnas utan vidare åtgärd i
avvaktan på resultatet av övervägandena i Regeringskansliet. Även motion
2003/04:MJ409 (kd) yrkande 8 bör i avvaktan på resultatet av pågående
beredning lämnas utan vidare åtgärd.
Skogspolitikens medel - områdesskydd
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört och avstyrker motioner om
avsättning av mark för naturvårdsändamål (m, kd, c), naturvårdsavtal (fp,
c), frivilliga avsättningar av mark (kd, c), ökat inslag av lövträd (v,
mp), juridisk hjälp (kd) och biotopskydd (fp, kd, v, c).
Jämför reservationerna 24 (c), 25 (v), 26 (kd), 27 (fp), 28 (kd), 29 (c),
30 (fp, v) och 31 (kd).
Skrivelsen
Sverige har genom FN:s konvention om biologisk mångfald åtagit sig att
bevara ekosystem och livsmiljöer och att återställa livskraftiga populationer
av arter i deras naturliga miljöer. På europeisk nivå utgör EG:s fågeldirektiv
och art- och habitatdirektiv (79/409/EEG och 92/43/EEG) grunden för ett
europeiskt nätverk av ekologiskt sammanhängande skyddade områden, det s.
k. Natura 2000.
Skydd i olika former för att bevara biologisk mångfald och kulturmiljövärden
i skogen och den generella hänsynen till natur- och kulturmiljön utgör
basen för bevarandet av biologisk mångfald i skogslandskapet. Bevarande
kan ske både på markägarens eget initiativ och genom myndighetsbeslut av
olika slag. De starkaste bestämmelserna om områdesskydd finns i miljöbalken.
Dessa avser nationalpark, naturreservat, kulturreservat och biotopskyddsområden.
Både arealen formella avsättningar enligt miljöbalken och arealen frivilliga
avsättningar har ökat under 1990-talet. Med stöd av skogsvårdslagen finns
det möjlighet att förbjuda avverkning i fjällnära skog om avverkningen är
oförenlig med intressen av väsentlig betydelse för naturvården eller
kulturmiljövården. I samtliga dessa fall gäller att ersättning lämnas om
pågående markanvändning inom berörd del av fastighet avsevärt försvåras.
Enligt skogsvårdslagen är det vidare förbjudet att utan tillstånd omföra
en ädellövskog till barrskog eller annan lövskog. Statsbidrag lämnas för
vissa skötselåtgärder i ädellövskogen.
För föryngringsavverkning i sådana områden som regeringen har förordnat
som svårföryngrad skog eller skyddsskogar krävs det tillstånd av
skogsvårdsstyrelsen. I svårföryngrade områden i Norrland och Dalarna får
tillstånd inte ges till avverkning på mark som producerar mindre än en
kubikmeter om året per hektar, s.k. skogliga impediment. Skogliga impediment
större än 0,1 hektar har också ett allmänt skydd enligt föreskrifterna
till skogsvårdslagen. Inte heller får tillstånd ges till avverkning för
att bygga skogsbilväg i svårföryngrad skog och skyddsskog om nyttan av
vägen för skogsbruket inte motsvarar kostnaden för den. Dessa förbud kan
inte ligga till grund för ersättningsanspråk eftersom de inte inskränker
skogsbruk som är pågående markanvändning.
Med stöd av miljöbalken kan det förordnas om samrådsplikt för arbetsföretag
som kan skada naturmiljön. Denna möjlighet har t.ex. tillämpats av vissa
skogsvårdsstyrelser när det gäller byggande av skogsbilvägar i områden
med höga naturvärden och kan bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålet
Myllrande våtmarker, delmålet om att minimera skador på värdefulla våtmarker.

Vid utgången av år 2000 fanns det 872 000 hektar produktiv skogsmark avsatt
som naturreservat eller nationalpark. Under år 2001 slöts avtal om förvärv
eller intrångsersättning för ytterligare 12 000 hektar. Detta utgör 3,7
% av den produktiva skogsmarksarealen. Därtill kommer naturvårdsavtal och
biotopskyddsområden. Totalt uppgick arealerna av dessa vid utgången av år
2002 till 16 588 respektive 8 394 hektar, varav 5 229 respektive 2 220
hektar tillkom under år 2002. Den sammanlagda utbetalda ersättningen för
dessa uppgick till ca 422 miljoner kronor, varav 363 miljoner kronor för
biotopskydd. Totalt anvisade staten för år 2001 ca 600 miljoner kronor
för skydd av skog med stöd av miljöbalken (nationalparker, naturreservat,
biotopskydd).
En stor del av ansvaret för att undanta skogsmark från virkesproduktion
tas av skogsägarna själva genom frivilliga avsättningar. En del sker genom
certifiering av skogsmarken, vilket bl.a. innebär krav på avsättning av
mark för naturvårdsändamål. Enligt utvärderingen av skogspolitiken redovisar
skogsbruket sammanlagt ca 810 000 hektar frivilliga avsättningar i hela
landet, varav ungefär hälften av arealen på storskogsbrukets marker.
Miljöcertifiering av skogsbruk är en relativt ny företeelse. I slutet av
2003 är i Sverige drygt 10 miljoner hektar certifierade enligt det
internationella systemet FSC och över 2 miljoner hektar enligt det europeiska
systemet PEFC för i första hand familjeskogsbruket. Utvärderingen av
skogspolitiken konstaterar att det är rimligt att tillskriva certifieringen
en stor del av de frivilliga avsättningarna av skogsmark.
Sammanlagt är drygt 7 % av den produktiva skogsmarksarealen undantagen
från virkesproduktion genom formella och frivilliga avsättningar. För år
2010 bedöms denna andel vara 8-9 % om beslutade mål uppnås.
Riksdagen antog år 1999 femton s.k. miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145,
bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). År 2001 beslutades om delmål till
de övergripande miljökvalitetsmålen i enlighet med propositionen Svenska
miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3,
rskr. 2001/02:36). Dessa mål skall bilda utgångspunkt för ett system med
mål- och resultatstyrning av samhällets miljöarbete. Skogsbruket berörs
främst av målet Levande skogar, men även av andra mål som Begränsad
klimatpåverkan, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, Levande sjöar
och vattendrag och Myllrande våtmarker. När det gäller långsiktigt skydd
av skogsmark, som är ett delmål under Levande skogar, gäller att ytterligare
900 000 hektar skyddsvärd skogsmark, räknat från 1998, skall undantas
från virkesproduktion till 2010. Av dessa skall 400 000 hektar bli formellt
skyddade, 320 000 hektar som naturreservat, 30 000 hektar som biotopskydd
och 50 000 hektar som naturvårdsavtal. Ökningen av formellt skyddad
produktiv skogsmark från år 1992 till år 2010 blir då ca 60 %. Därtill kommer
det lagstadgade skyddet av skogliga impediment som omfattar 4 100 000
hektar men som inte ingår i delmålet.
Skogsstyrelsen är huvudansvarig för uppföljningen av miljökvalitetsmålet
Levande skogar. Ansvaret för att genomföra delmålet om ett långsiktigt
skydd av skogsmark delas av Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen,
Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna. Naturvårdsverket och länsstyrelserna
har huvudansvaret för arbetet med naturreservat. Skogsvårdsorganisationen
har ansvaret för naturvårdsavtal och biotopskyddsområden.
Motionerna
En översyn bör enligt motion 2002/03:MJ210 (c) göras av bestämmelserna
för bevarande av skyddsvärda biotoper. För den mindre och medelstora
företagaren eller markägaren kan det som staten bedömer vara ett mindre
intrång vara av stor betydelse för markägarens fortsatta verksamhet. Enligt
motion 2002/03:MJ219 (kd) yrkande 4 bör ett årligt markarrende erbjudas
när areal ges biotopskydd. Ett område som ges biotopskydd innebär ett
intrång på fastigheten. Det påverkar inte bara den direkta avkastningen
utan också den mer långsiktiga vid en eventuell försäljning. I kommittémotion
2003/04:MJ22 (v) yrkande 3 anförs att biotopskydd bör kunna införas på
arealer upp till 20 hektar. Skyddsvärda områden med en areal på mellan 5
och 20 hektar faller mellan de skyddsformer som i praktiken finns i dag.
Även enligt kommittémotion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 9 bör regeringen
snarast återkomma med förslag på vad som bör göras för att undvika att
områden på 5-20 hektar hamnar mellan biotopskydd och reservatsansvar.
Enligt motion 2002/03:MJ219 (kd) yrkande 2 bör en markägare beredas
möjlighet till "second opinion" av nyckelbiotopsinventering på myndighetens
bekostnad. Ett stort inslag av konsultarbete har gett olika inventeringsresultat
på olika arealer. Den enskilde inventerarens inställning har uppenbarligen
stor betydelse. I motionens yrkande 3 anförs att markägaren bör ha rätt
till juridisk hjälp under samrådsförfarandet.
I partimotion 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 27 anförs i fråga om frivilliga
avsättningar av mark att det är viktigt att slå fast att det är skogsägaren
som definierar frivilliga avsättningar av mark.
Enligt kommittémotion 2002/03:MJ425 (kd) yrkande 6 bör regeringen låta
utreda värdet av gamla reservatsavsättningar och tidigare skyddad mark.
Utifrån resultaten av bl.a. den omfattande nyckelbiotopsinventeringen och
nya kunskaper bör en värdering göras av gamla reservatsavsättningar och
tidigare skyddad mark för att klarlägga att de statliga medlen används
till avsättning av det mest skyddsvärda.
Enligt kommittémotion 2003/04:MJ22 (v) yrkande 7 bör Skogsstyrelsen och
Naturvårdsverket få i uppdrag att återkomma med förslag om hur inslaget
av lövträd i skog skall öka, om möjligt i kombination med ökande
rovdjursstammar. Sverige har enligt motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande 2 ett
internationellt ansvar att bevara de rika miljöer som ädellövskogarna
utgör för eftervärlden. Vi behöver även mer kunskap om hållbart brukande
av ädellövskogar, lövskogar och blandskogar.
Den framtida tillgången på skogsråvara bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ23
(m) yrkande 4 finnas med i bedömningen av behovet av avsättning av skog
för naturvårdsändamål. Det är också viktigt att ny kunskap om till exempel
arters förekomst tillåts påverka också redan bildade områden. I kommittémotion
2003/04:MJ25 (kd) yrkande 4 anförs i fråga om inventering och avsättning
av skyddad skogsmark att inventeringsarbetet bör koncentreras på de skogar
där avverkningstillstånd sökts.
I fråga om civilrättsliga avtal med markägarna för att skapa utrymme att
kombinera skogens olika värden och intressen anför Folkpartiet i motion
2003/04:MJ24 (fp) yrkande 6 att reservatsbildningar behövs men att frivilliga
överenskommelser i många fall kan vara en snabbare och likvärdig väg för
att skydda vissa områden.
En mer flexibel linje bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ26 (c) yrkande
4 användas vid förvaltning av stora skogsområden där brukande kombineras
med förstärkt rådgivning. Centerpartiet hävdar att statens strategi måste
vara att det blir staten som släpper till mark för storreservaten. Vid
sidan av dessa storreservat kan modellen med s.k. LEKO-områden användas
i områden där det utvecklats stora naturvärden vid småskaligt skogsbruk.
Vidare anförs i motionens yrkande 5 att den vinnande tanken om frivilliga
avsättningar måste bibehållas i skogspolitiken. Både riktlinjer och
tillämpningsområde för naturvårdsavtal bör enligt motionens yrkande 6 ses
över. Det är högst olyckligt att staten i miljömålet Levande skogar binder
upp sig för hur stora arealer som skall avsättas som reservat respektive
med stöd av naturvårdsavtal. Dynamiken i naturen och det reella skötselbehovet
i objekt som avsätts talar för en övergång till naturvårdsavtal. I fråga
om prioriteringen anförs i motionens yrkande 7 att en s.k. centertrappa
kan användas för att förtydliga i vilken ordning motionärerna helst ser
att olika förvaltningsformer av natur- och kulturvärden inom skogsbruket
bör användas. Centertrappa för skogens bevarande innebär i första hand
kontakt och samråd med markägaren, i andra hand frivilliga skötselavtal
eller förvaltningsavtal med markägaren, i tredje hand erbjudande om
bytesmark till markägaren och slutligen inlösen av mark.
Enligt motion 2003/04:MJ412 (c) yrkande 4 bör berörda myndigheter i första
hand försöka finna alternativa skyddsformer i samverkan med markägaren.
Centerpartiet anser att man måste ha en vidare syn på hur de värdefulla
naturmiljöerna har uppkommit i kulturlandskapet. Utgångspunkten bör enligt
motionens yrkande 6 vara att skyddande av enskilt ägd skog skall ske i
samråd med ägaren. Vidare anförs att det bör vara obligatoriska samråd
mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden. Utan en
öppen och bred dialog blir det enligt motionens yrkande 7 svårt att nå
förståelse för eventuellt skydd av markområden.
Den skogliga reservatspolitiken bör enligt motion 2003/04:MJ415 (c) yrkande
1 analyseras bättre. Det är oroväckande när det framkommer uppgifter att
Naturvårdsverket utan en tydlig strategi avser att köpa ännu fler stora
skogsområden. Naturvårdsverket bör vidare enligt motionens yrkande 2
presentera en samlad strategi för bildandet av nya naturreservat. En
samhälls-ekonomisk kalkyl för de skogliga reservatsbildningarna efterfrågas.

Utskottets ställningstagande
Det svenska skogsbruket har under 1990-talet utvecklats i rätt riktning
när det gäller miljöarbetet. Trots den positiva utvecklingen återstår
mycket arbete för att nå målen. Som anförs i skrivelsen måste takten i
skyddsarbetet öka om miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmålet om
långsiktigt skydd av skogsmark, skall nås. Fortsatta insatser för långsiktigt
skydd av skogsmark är nödvändiga för att skogar med höga biologiska värden
skall bevaras för framtiden. Skydd av skogsmark måste också i fortsättningen
vara ett gemensamt ansvar för samhället och skogsbruket. Det är positivt
att utvärderingens resultat indikerar att arealen av skogsägarna frivilligt
avsatta hänsynsområden har goda förutsättningar att uppnå miljökvalitetsmålet
Levande skogar, delmålet om långsiktigt skydd av skogsmark. Enligt
utvärderingen bör dock värdet av frivilliga avsättningar tolkas med en
försiktighet på grund av osäkerhetsfaktorer som biologiska kvaliteter och
varaktighet över tiden. För naturvårdsavtalen ser förutsättningarna goda
ut att nå målet till år 2010, dvs. att naturvårdsavtal sluts för ca 5 000
hektar årligen. Takten i avsättningarna för biotopskydd måste dock öka
från för närvarande ca 2 000 hektar per år till 3 000 hektar per år för
att målet skall nås till år 2010. Skogsstyrelsen konstaterar vad gäller
bildande av naturreservat att under den första tredjedelen av målperioden,
år 1999 t.o.m. år 2002 har ca 15 % av målet nåtts. Detta motsvarar en
takt av förvärvad eller ersatt mark om ca 12 000 hektar per år.
För att uppfylla miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmålet om långsiktigt
skydd av skogsmark, krävs det stora resurser. Utskottet instämmer i att
det självklart är viktigt att dessa används så effektivt som möjligt.
Redan i 1993 års skogspolitiska beslut redovisades behovet av en effektiv
och flexibel användning av tillgängliga medel. Det innebär t.ex. att medlen
bör prioriteras till skydd av objekt som ger störst nytta sett utifrån
syftet att bevara biologisk mångfald. För att detta skall vara möjligt
har man ansett det nödvändigt att de nationella målen för skydd av skog
bryts ned till regional nivå eftersom behovet av att skydda skog ser olika
ut i olika regioner. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna
och länsstyrelserna arbetar tillsammans med andra berörda för att se hur
behovet ser ut i respektive region och län. Detta ligger till grund för
framtagande av regionala mål för skydd av skog.
Som anförs i skrivelsen är det en förutsättning för att kunna ta rationella
beslut om vilka områden som kan behöva skydd i någon form att skogens
naturvärden är kända. Skogsvårdsorganisationen har genomfört en nationell
inventering och klassificering av värdefulla biotoper under perioden
1993-1998. Under år 2003 avslutas en kompletterande inventering. Skogsbolagen
inventerar naturvärden på sina marker och skall vara klara under år 2003.

Naturvårdsverket har i januari 2004 till regeringen redovisat ett uppdrag
att genomföra en naturvärdesbedömning av all statlig skogsmark (rapport
5339). Syftet är att sammanställa och bedöma den befintliga kunskapen om
de statliga skogsmarkernas natur- och kulturvärden samt redovisa hur denna
information skall hållas uppdaterad och tillgänglig. Uppdraget har genomförts
i samverkan med skogsvårdsorganisationen, länsstyrelserna,
Riksantikvarieämbetet,
Sveaskog AB och övriga statliga skogsägare. Som anförs i skrivelsen finns
därmed ett bra grundmaterial för urval och beslut om vilka områden som
kan behöva särskilt anpassad skötsel eller skydd i olika form för att
naturvärdena skall bevaras och utvecklas. Utskottet har inhämtat att
utredningsresultatet bereds i Miljödepartementet.
I skrivelsen redovisas vidare att det behövs ytterligare
naturvärdesinventeringar
för att man skall kunna bedriva ett effektivt skyddsarbete framöver. Skälet
härför är dels att gjorda inventeringar inte varit heltäckande, dels att
kunskapsuppbyggnaden kring skyddsbehovet för olika arter och biotoper
utvecklas. Ett exempel är behovet av bättre kunskap om vad som finns i de
områden som hittills har skyddats, dvs. vad dessa innehåller för olika
naturtyper och arter, inklusive livsmiljöer för arter. Naturvårdsverket
har i oktober 2003 redovisat en plan för hur en nationell basinventering
av skyddade områden, inklusive Natura 2000-områden, kan genomföras.
Regeringen har i 2004 års regleringsbrev uppdragit åt Naturvårdsverket att
särskilt redovisa en lägesbeskrivning av genomförandet av basinventeringen
av skyddade områden samt natura 2000-områden.
Som anförs i skrivelsen finns det, även om kunskaperna om skogens biologiska
mångfald har ökat, fortfarande stora kunskapsluckor bl.a. avseende vilka
effekter olika skyddsmodeller har på bevarande av biologisk mångfald och
hur långsiktig skötsel av skyddade områden skall utformas. Forskning om
detta är angeläget för att man skall kunna arbeta med områdesskydd på ett
så effektivt sätt som möjligt.
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har i regleringsbrevet för år 2004
fått i uppdrag att tillsammans ta fram en gemensam fördjupad strategi för
arbetet med områdesskydd (naturreservat och biotopskyddsområden) och
naturvårdsavtal för särskilt värdefulla naturområden på skogsmark. En
kostnadseffektiv måluppfyllelse av miljökvalitetsmålet Levande skogar,
delmål 1 Långsiktigt skydd av skogsmark, skall utgöra utgångspunkt för
uppdraget. Strategin skall bl.a. belysa frågor som geografisk fördelning
inom landet (län/regioner) och fördelning på olika skogsnaturtyper.
Naturtypsindelningen bör i huvuddrag vara densamma som den som avses användas
i basinventeringen över skyddade områden. Vidare gäller att områdesskydd
och naturvårdsavtal på skogsmark skall ses i ett landskapssammanhang. Det
innebär att beröringspunkter med kompletterande bevarandeinsatser i
skogslandskapet, t.ex. frivilliga avsättningar inom ramen för ekologisk
landskapsplanering, gröna skogsbruksplaner och kommunala naturvårdsinsatser
bör uppmärksammas. Arbetet skall utföras efter samråd med och underlag
från länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser. Uppdraget skall redovisas
till regeringen senast den 1 juni 2005. Utskottet föreslår att motionerna
2002/03:MJ425 (kd) yrkande 6, 2003/04:MJ23 (m) yrkande 4, 2003/04:MJ25
(kd) yrkande 4 och 2003/04:MJ415 (c) yrkandena 1 och 2 i avvaktan på
resultatet av det arbete som pågår lämnas utan vidare åtgärd.
Naturvårdsverket har tagit fram underlag för urval, skydd och skötsel av
ädellövskogar och andra sydsvenska lövskogar samt en vägledning för
avgränsning och översiktlig naturvärdesbeskrivning av naturreservat i
skogsmark. Som anförs i skrivelsen innebär Miljökvalitetsmålet Levande skogar,
delmålet om förstärkt biologisk mångfald, att arealen mark föryngrad med
lövskog skall öka och att arealen äldre lövskog skall öka med minst 10 %.
I skrivelsen redovisas vidare att röjning och gallring är viktiga åtgärder
i lövskogsskötsel och för möjligheterna att i framtiden få mera äldre
lövrik skog, vilket är ett av delmålen under miljökvalitetsmålet Levande
skogar. Skogsägarna sparar mera lövträd efter röjning och gallring än
tidigare. Lövträdens andel av virkesförrådet är ca 16 %. Enligt utvärderingen
av skogspolitiken är tendensen att andelen kommer att öka till 23 % år
2050. Utskottet instämmer i att en ökning av andelen lövträd gynnar
biologisk mångfald och ökar den framtida handlingsfriheten i fråga om vad
skogen producerar. Som tidigare har uttalats bör röjningarna öka i omfattning
i syfte att säkerställa såväl framtida lönsamhet och god virkeskvalitet
som att bidra till en ökad lövandel. Det anförda innebär enligt utskottets
uppfattning att syftet med motionerna 2003/04:MJ22 (v) yrkande 7 och
2003/04:MJ423 (mp) yrkande 2 i huvudsak tillgodosetts med vad som anförts.
Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.
Resultat från inventeringar utgör enligt skrivelsen en viktig information
eftersom de beskriver de bevarandevärden som ligger till grund för fortsatt
planering i form av t.ex. skogsbruksplaner och skogs- och miljöredovisningar.
Markägare och brukare bör därför få en presentation av den del av
inventeringsresultaten som berör just dem så fort som möjligt efter det att
resultaten sammanställts. Så t.ex. presenteras resultat från
skogsvårdsstyrelsernas
nyckelbiotopsinventering för skogsägarna efter utförd inventering. En
sådan presentation och återföring av resultat tar tid och resurser i
anspråk men bör ses som en långsiktig investering i syfte att nå god samsyn
och lokalt deltagande. Kostnaderna för sådan information bör inkluderas
i kostnadsberäkningarna för olika inventeringar och andra projekt som rör
kunskapsuppbyggnad.
Utskottet instämmer i att en effektiv medelsanvändning innebär att såväl
strategier som bevarandemodeller behöver utvecklas i takt med att kunskaperna
om hur man mest effektivt bevarar biologisk mångfald utvecklas.
Skogsvårdsorganisationen bedriver i enlighet med vad som redovisades i prop.
1997/98:158 (bet. 1998/99:MJU3) en försöksverksamhet med en kompletterande
modell för naturskydd i vissa områden, kallad landskapsekologiska kärnområden
eller LEKO. Denna modell innebär att samhällets medel och skogsägarnas
frivilliga åtaganden kombineras för största möjliga nytta inom ett visst
område. Syftet med modellen är att effektivt bevara biologisk mångfald i
områden med småskaligt skogsbruk och stor andel höga naturvärden. Täta
kontakter med markägarna under processen liksom ett nära samarbete med
länsstyrelsen är grundläggande inslag. Utskottet stöder i likhet med
regeringen Skogsstyrelsens bedömning att detta arbetssätt är mycket
verkningsfullt och en för samhället kostnadseffektiv modell för bevarande av
naturvärden och att modellen bör införas där det är lämpligt. Naturvårdsverket,
i samarbete med länsstyrelsen och skogsvårdsorganisationen, arbetar med
att ta fram strategier för inrättande av naturreservat i skogslandskapet.
Arbetet genomförs så att färdiga nationella och regionala strategier
skall kunna tillämpas från år 2004.
Vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik
(skr. 2001/02:173, bet. 2001/02:MJU24) framhöll utskottet att ett långsiktigt
vidmakthållande av biologisk mångfald kräver ett nyttjande som sker på
ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning
av biologisk mångfald. Vid sidan av bevarandeåtgärder krävs att sektorer
och näringar, som använder de stora arealerna av mark och vatten i Sverige,
i samarbete med samhället i övrigt utvecklar ett hållbart nyttjande i
linje med den definition av begreppet som är fastlagd i konventionen om
biologisk mångfald.
I den nu aktuella skrivelsen anförs att regeringen avser att under år
2004 ge ett uppdrag till berörda myndigheter att utveckla och precisera
begreppet "hållbart nyttjande av biologisk mångfald och biologiska resurser",
i syfte att underlätta en tillämpning inom framför allt areella näringar
i Sverige.
Skogsvårdsorganisationen administrerar instrumenten biotopskydd och
naturvårdsavtal. Utskottet instämmer i att för att nå målet om en ökad areal
biotopskyddsområden och naturvårdsavtal och långsiktigt säkra kvaliteten
hos dessa måste former och metoder för skyddsarbetet liksom den naturvårdande
skötseln och tillsynen av biotoperna utvecklas. Vid riksdagsbehandlingen
av den nyss nämnda regeringsskrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr.
2001/02:173, bet. 2001/02:MJU24 s. 30) uppmärksammas några åtgärder som
kan underlätta och effektivisera genomförandet av områdesskydd. Här
understryks t.ex. vikten av att etablera en lokal dialog och deltagande och
att på ett tidigt stadium förankra naturvården hos alla berörda aktörer
inklusive brukare. Det anförda bör i allt väsentligt tillgodose syftet
med motionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 27, 2003/04:MJ24 (fp) yrkande
6, 2003/04:MJ26 (c) yrkandena 4-7 och 2003/04:MJ412 (c) yrkandena 4, 6
och 7. Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.
Som anförs i den nu aktuella skrivelsen bedöms ca 20 % av biotopskyddsområdena
vara i behov av någon typ av skötselinsats för att bevara och utveckla
naturvärdena. För att säkra att önskvärda skötselåtgärder utförs inom
områden som omfattas av naturvårdsavtal kommer bl.a. riktad rådgivning
till berörda skogsägare att behövas. Vid utgången av år 2010 kommer det
om miljökvalitetsmålet uppnås att finnas omkring 10 000 biotopskyddsområden
och drygt 7 000 områden med naturvårdsavtal. För biotopskyddsområden har
skogsvårdsorganisationen i enlighet med miljöbalken ett tillsynsansvar.
Utskottet instämmer i att formerna för tillsyn av objekten måste utvecklas
för att detta skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Skogsstyrelsen
bedriver utvecklingsarbete för att t.ex. kunna använda satellitbilder som
ett komplement till fältbesök.
Utskottet instämmer med regeringen i att det är angeläget att undanröja
alla eventuella hinder för ett effektivt genomförande av delmålet om
långsiktigt skydd av skog under miljökvalitetsmålet Levande skogar. I
skrivelsen redovisas att flera remissinstanser pekar på att objekt i
storleksintervallet mellan 5 och 20 hektar hamnar i ett glapp mellan
biotopskydd och naturreservat. Det är angeläget att samordningen av
skogsvårdsorganisationens arbete med biotopskydd och naturvårdsavtal samt de
naturvårdande myndigheternas arbete med reservat utvecklas så att biologiskt
värdefulla områden inte faller mellan stolarna.
Naturvårdsverket har i december 2003 till regeringen redovisat ett uppdrag
att i samverkan med Skogsstyrelsen analysera och redovisa i vilken mån
regelverket eller den praxis som har utvecklats vid tillämpningen av de
olika skyddsinstrumenten naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal
utgör ett hinder för ett effektivt genomförande av ett långsiktigt skydd
av skogsmark. Myndigheterna hade i uppdrag att lägga förslag till eventuella
förändringar som behöver beslutas av regering eller riksdag. Uppdraget
har genomförts i samråd med Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna.
Utskottet har inhämtat att redovisningen för närvarande bereds i
Miljödepartementet. I avvaktan på resultatet av den verksamhet som pågår är
utskottet inte nu berett att föreslå något riksdagens uttalande med
anledning av motionerna 2002/03:MJ210 (c), 2002/03:MJ219 (kd) yrkande 4,
2003/04:MJ22 (v) yrkande 3 och 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 9. Motionerna
bör lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller de frågor som tas upp i motion 2002/03:MJ219 (kd) yrkandena
2 och 3 om markägares rätt till inventering samt juridisk hjälp på
myndighetens bekostnad vill utskottet hänvisa till vad utskottet anförde i
maj 2002 (bet. 2001/02:MJU24 s. 31). I samband med 1991 års miljöpolitiska
proposition uttalade sig utskottet och riksdagen om principerna för
ansvaret vid bevarandet av skyddsvärda områden m.m. (1990/91:JoU30 s. 255).
Regeringen kom därefter att hänvisa till dessa principer i motiven till
miljöbalken (prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20). Uttalandet innebär i
korthet att ansvaret för att säkerställa den biologiska mångfalden inte
får begränsas till att bli en fråga om statens ekonomiska resurser för
intrångs- och inlösenersättningar. En princip, parallellt med Polluter
Pays Principle, borde utformas där förvaltande av naturen och den biologiska
mångfalden blir ett normalt inslag i verksamheten och som inte förutsätter
statliga bidrag. Utskottet ansåg att alla har ett ansvar för att bevara
biologisk mångfald och att också det ekonomiska ansvaret bör delas av
alla. Med detta synsätt fordrades enligt utskottet alltså regler, enligt
vilka samhället till en viss grad kompenserar markägare och andra
rättighetsinnehavare, som grundas på bl.a. naturvårdsskäl. Miljöbalken kom i
enlighet med uttalandena att i korthet innebära att rätt till ersättning
föreligger vid beslut om nationalpark, naturreservat, kulturreservat,
biotopskyddsområde, vattenskyddsområde samt föreläggande och förbud enligt
den s.k. samrådsparagrafen (12 kap. 6 §). Innebär ett sådant beslut att
mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av
en fastighet avsevärt försvåras betalas ersättning för intrånget. Ersättning
betalas också vid vissa undersökningar och vid föreläggande om
stängselgenombrott
m.m. En eventuell ersättning skall emellertid alltid minskas med ett belopp
som motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning.
I sammanhanget bör också framhållas vad regeringen anför om Lantmäteriverkets
och Naturvårdsverkets presenterade förslag om naturskyddsförrättning.
Enligt förslaget skall främst frågor om intrångsersättning och inlösen i
samband med bildandet av vissa typer av områdesskydd avgöras genom en
lantmäteriförrättning. Bakgrunden till förslaget är bl.a. att ett mycket
stort antal nya områdesskydd kommer att inrättas under den närmaste
tioårsperioden.
Utskottet har inhämtat att detta förslag för närvarande bereds inom
Regeringskansliet. Utskottet föreslår att motion 2002/03:MJ219 (kd) yrkandena
2 och 3 avstyrks med det anförda.
Skogspolitikens medel - statligt ekonomiskt stöd
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört och avstyrker motioner om
skogsbruk i Norrbotten och Västerbotten (s), resurser till skötsel av
lövskog (c, mp), finansiering av bidrag till ädellövskog (m), skydd av
kulturmiljöer i skogsbrukslandskapet (mp) och försurning (kd, v).
Jämför reservationerna 32 (m), 33 (kd, c), 34 (kd) och 35 (fp, v).
Skrivelsen
Sedan 1979 års skogspolitiska beslut har förutsättningen varit att
skogsbruket skall vara självfinansierat. Detta innebär t.ex. att de krav som
ställs i skogsvårdslagstiftningen skall tillgodoses utan statligt stöd.
Under perioden 1980-1993 förekom vissa bidrag till skogsvårdsåtgärder som
från samhällets synpunkt betraktades som angelägna men som inte ansågs
skäliga att kräva av skogsägaren. Mot slutet av perioden kom i stort sett
alla bidrag att finansieras av den dåvarande skogsvårdsavgiften. Strax
innan 1993 års skogspolitiska beslut trädde i kraft slopades skogsvårdsavgiften.
Därmed avvecklades också alla stöd och anslag som var finansierade av
denna.
I början av 1970-talet infördes särskild lagstiftning i syfte att bevara
de återstående bokskogarna. För att kompensera för de höga kostnader som
bokskogsskötsel medför infördes ett statsbidrag till bl.a. anläggning av
bokskog och ungskogsskötsel. Bestämmelser om detta fanns i bokskogslagen.
I början av 1980-talet utvidgades bokskogslagstiftningen till att gälla
alla återstående ädellövskogar. Genom 1993 års skogspolitiska beslut
överfördes den dåvarande ädellövskogslagens bestämmelser i huvudsak
oförändrade till skogsvårdslagen. Enligt 28 § skogsvårdslagen kan således
bidrag lämnas till kostnader för åtgärder som behövs för att trygga
återväxten av ädellövskog. Anslaget för 2002 uppgick till 18 miljoner kronor.

Med anledning av de omfattande stormfällningarna under vintern 1999
beslutade riksdagen om medel till nyanläggning av ädellövskog på stormfällda
tidigare granbevuxna marker i södra Sverige. Stödet omfattar 10 miljoner
kronor årligen under perioden 2001-2003.
Från år 1997 kunde bidrag lämnas inom ramen för EU:s jordbrukspolitik i
syfte att minska traditionell jordbruksproduktion och öka variationen i
jordbrukslandskapet. I Sverige inrättades stöd till lövskogsplantering av
nedlagd åker i slättbygd. Stödet utnyttjades i mycket liten omfattning.
Bidrag kunde också lämnas till miljöåtgärder inom jord- och skogsbruk.
Motionerna
Enligt motion 2002/03:MJ472 (s) behövs ett statligt stöd till skogsvård
för att trygga återväxten för att ett rationellt skogsbruk fortsättningsvis
skall kunna bedrivas i Norrbotten och Västerbotten.
I fråga om finansiering av bidrag till ädellövskog anförs i kommittémotion
2003/04:MJ23 (m) yrkande 7 att regeringen aviserar att den nu vill se
över bidraget och möjligen samordna det med det stöd till landsbygdsutveckling
som är en del av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Detta förslag
bör enligt motionärerna avvisas på grund av att CAP ständigt är utsatt
för förändringar och finansieringen kan därför bli temporär. Vidare är
ädellövskog långsamväxande, och det är svårt att förutse hur plantering
av t.ex. ek bidrar till landsbygdsutveckling under detta och nästkommande
sekel.
Enligt motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande 1 bör insatserna för ökade arealer
av ädellövskog, lövskog och blandskog utökas. Större resurser bör enligt
partimotion 2003/04:MJ474 (c) yrkande 20 avsättas till plantering och
skötsel av lövskog. Mer lövinslag i den svenska skogen, speciellt i södra
och mellersta Sverige, är angeläget.
I fråga om skydd av kulturmiljöer i skogsbrukslandskapet anförs i motion
2003/04:MJ423 (mp) yrkande 4 att när de nya jordbruksstöden beslutas bör
man på nationell nivå ändra så att lämpliga EU-medel även kan komma
skogsbrukare till del.
Kristdemokraterna anför i motion 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 9 att
Skogsstyrelsens åtgärdsprogram för markförsurning bör införas. Skogsstyrelsen
har arbetat fram ett åtgärdsprogram för en sammanslagen sjö- och skogskalkning,
som skulle vara effektivare än nuvarande system både ur praktisk och
ekonomisk synvinkel. Vänsterpartiet anför i motion 2003/04:MJ22 (v) yrkande
6 att det är angeläget att verksamhet som syftar till att utveckla bättre
metoder för att motverka försurning kan fortgå och inte hotas av medelsbrist.

Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att skogsbruket även fortsättningsvis
i princip bör vara självfinansierat. Statligt ekonomiskt stöd kan endast
komma i fråga för åtgärder som inte kopplar till uppfyllande av skogspolitikens
produktionsmål, men som är av ett uttalat samhällsintresse. Utskottet
instämmer även i att möjligheterna till medfinansiering från EU bör beaktas.

Skogsvårdsorganisationen bedrev under perioden 1995-1998 miljörådgivning
till skogsbruket med delfinansiering från EU. Sedan 1999 ingår dessa och
andra stöd i ersättningar till landsbygdsutveckling inom ramen för EU:s
jordbrukspolitik. I många andra länder inom unionen utnyttjas denna
möjlighet för bidrag till beskogningsåtgärder. Sverige har utnyttjat stödet
i liten omfattning till åtgärder för skogsbruket. För perioden 1999-2002
har totalt 71 miljoner kronor av stödet från EU använts till åtgärder för
kompetensutveckling inom det svenska skogsbruket. För åtgärden ekologisk
stabilitet i skogsbruket finns för åren 2004-2006 en budget på 6,47
miljoner euro avsatt i det svenska miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet.
Utskottet avstyrker motion 2002/03:MJ472 (s).
Som anförs i skrivelsen är ädellövskogen den skogstyp som hyser flest
hotade arter. Den är därför i behov av ökat skydd. Samtidigt är ädellövskogens
virke värdefullt för förädlingsindustrin, och det är önskvärt att inhemskt
producerat trä kan användas i högre utsträckning. Dessa skogar är också
mycket värdefulla för rekreation och friluftsliv. Även ur kulturhistorisk
synvinkel finns det skäl att gynna ädellövskog. Det är således av flera
skäl önskvärt att öka arealen ädellövskog. Kunskaperna om hur man åstadkommer
en utökad areal ädellövskog är dock bristfälliga. Sveriges lantbruksuniversitet
utarbetar för närvarande ett förslag till forskningsprogram om ett hållbart
skogsbruk i ädellövskog.
Enligt nuvarande regler lämnas det bidrag i första hand till åtgärder i
befintlig ädellövskog och i andra hand till anläggning av ny ädellövskog.
I praktiken innebär detta att någon nyanläggning i princip inte kan
erhålla bidrag eftersom tillgången på medel är begränsad. Som anförs i
skrivelsen avser regeringen att se över ädellövskogsbidraget. Möjligheten
till delfinansiering inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens
åtgärder för landsbygdsutveckling kommer att prövas i samband med
utarbetandet av ett förslag till ett nytt program för dessa åtgärder efter
2006. Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ23 (m) yrkande 7,
2003/04:MJ423 (mp) yrkande 1 och 2003/04:MJ474 (c) yrkande 20 i avvaktan på
den planerade översynen lämnas utan vidare åtgärd.
Bidrag till natur- och kulturmiljövårdsåtgärder kan lämnas till åtgärder
som går utöver skogsvårdslagens krav. Bidrag lämnas t.ex. till restaurering
av kulturmiljöer som skogsbeten, kolarkojor, tjärdalar och till områden
med hamlade och frihuggna lövträd. Vidare kan naturvårdande bränning av
skogsmark och anläggning av våtmarker erhålla bidrag. Bidrag lämnas med
70 % av kostnaden, och anslaget var under perioden 1997-2002 i genomsnitt
7,7 miljoner kronor per år. Det anförda torde i allt väsentligt ha
tillgodosett syftet med motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande 4. Motionen bör
lämnas utan vidare åtgärd.
Som anförs i skrivelsen är försurning av mark en process som både beror
på surt atmosfäriskt nedfall och följer naturligt av skogsbruket. Skogens
tillväxt och upptag av näringsämnen är en naturlig markförsurande process.
På obrukad mark återförs basiska ämnen när skogen dör, vilket inte blir
fallet vid uttag. Å andra sidan sker en mineralisering i marken som
motverkar försurning även vid skogsuttag. Om denna mineralisering helt
kompenserar för uttaget varierar beroende på uttagets storlek och
mineraliseringens hastighet. Inom betydande områden är detta inte fallet.
Dessutom sker en förlust av baskatjoner via utlakning från hyggen, vilket
också är en försurande process. Skogsbrukets bidrag till den totala
markförsurningen varierar också regionalt beroende på nedfallets och uttagets
storlek i olika delar av Sverige. I sydvästra Sverige, där försurningen
är som störst, uppgår, enligt Naturvårdsverket, skogsbrukets andel av
markförsurningen till omkring 40 %.
Skogsstyrelsen har på uppdrag av regeringen bedrivit försöksverksamhet
med åtgärder mot markförsurning orsakade av luftföroreningar sedan 1989.
I skrivelsen redovisas att insatserna mot effekter av luftföroreningar
på skogsmark enligt bestämmelserna är en statlig försöksverksamhet till
vilken skogsägaren måste bidra med 20 %. Anslaget för detta har som mest
uppgått till 15 miljoner kronor per år under perioden 1994-1997.
Skogsstyrelsen presenterade år 1997 ett förslag till åtgärdsprogram för
kalkning och vitalisering av skogsmark. Här föreslogs att försöksverksamheten
skulle upphöra och övergå i verksamhet med kalkning och vitaliseringsgödsling
till en sammanlagd kostnad för staten av 243 miljoner kronor för perioden
1999-2001. I skrivelsen redovisas att ett sådant program enligt regeringens
dåvarande bedömning inte rymdes inom ramarna för dåvarande anslag. En
miljökonsekvensbeskrivning över förslaget togs fram år 1999 varpå en
revision av programförslaget påbörjades. I det nya förslaget till åtgärdsprogram
som Skogsstyrelsen presenterade 2001 konstateras att försurad skogsmark
är källa till merparten av det sura vatten som våra sjöar och vattendrag
tar emot. Åtgärdsprogrammet syftar till en återställning av den buffrande
förmågan på den mest försurade skogsmarken, främst i södra och sydvästra
Sverige. Enligt skrivelsen föreslår Skogsstyrelsen att tillförsel av aska
och kalk skall ske inom avrinningsområden där den naturliga återhämtningen
bedöms vara långsam och otillräcklig samt där utlakningen av giftigt
aluminium från skogsmarken är skadlig för vattenekosystemet. Åtgärdsprogrammet
syftar därmed också till att förbättra förutsättningarna för att ett
hållbart brukande av skogsmarken skall bidra till uppfyllandet av
miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Levande sjöar och vattendrag och
Levande skogar.
Som anförs i skrivelsen har Naturvårdsverket sedan 1970-talet bedrivit
ett storskaligt kalkningsprogram för sjöar och vattendrag. Enligt
Miljömålsrådets rapport visar den senaste riksinventeringen 2000 av sjöar och
vattendrag att 10 % av sjöarna större än fyra hektar är försurade. Andelen
hög och mycket hög surhetsgrad i skogsmarken har enligt Miljömålsrådet
minskat från 24 % (under 1983-1987) till 16 % tio år senare (1993-1998)
och delmålet Bara naturlig försurning är därmed sannolikt uppnått. Aktuella
data visar inte på en fortsatt försurning utan snarare på en tendens till
ytterligare förbättring. Utskottet delar regeringens bedömning att det
behövs ett samlat grepp om problemet med försurningen där den viktigaste
insatsen är att begränsa utsläpp vid föroreningskällorna. Det sura nedfallet
av svavel har minskat och väntas minska ytterligare. Utsläppen av kväveoxider
har dock inte minskat i samma omfattning. Det faktum att en viss förbättring
av försurningsläget har påvisats under senare år innebär ändå att det
kommer att ta lång tid innan en normalisering av ekosystemen kan påvisas.
Fortsatt kalkning av sjöar och vattendrag bedöms därför vara nödvändig.
När det gäller skogsmarken är delmålet att trenden mot ökad försurning
av skogsmarken skall vara bruten i områden som försurats av människan och
en återhämtning skall ha påbörjats före år 2010. Modelleringar har visat
att åtgärder för att minska markförsurningen i försurningsdrabbade områden
i form av kalkning av skogsmark på lång sikt kan ge positiv effekt även
i sjöar och vattendrag. Sådana åtgärder bör då samordnas med ytvattenkalkning.

I skrivelsen anförs att regeringen avser att återkomma till riksdagen med
slutsatser om miljökvalitetsmål och delmål i samband med den fördjupade
utvärderingen av miljömålen under 2005. I det sammanhanget bör såväl
åtgärder inom skogsbruket som avvägningen mellan kalkning i vatten respektive
på land belysas. Utskottet anser att en behandling av de frågor som tas
upp i motionerna 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 9 och 2003/04:MJ22 (v) yrkande
6 bör anstå till dess att regeringen har redovisat förslag i detta avseende.
Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.
Skogspolitikens medel - skoglig utbildning, forskning och utveckling
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning och avstyrker motioner om ansvaret
för högre utbildning (m), översyn av den skogliga utbildningen (fp),
finansiering av forskningsinstitutioner (fp) och skogsforskning (kd).
Jämför reservationerna 36 (m), 37 (fp) och 38 (fp, kd).
Skrivelsen
Genom regeringens proposition Forskning för framtiden - en ny organisation
för forskningsfinansiering (prop. 1999/2000:81) ersatte Forskningsrådet
för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) det tidigare
Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR). Formas stöder forskning inom
bl.a. skogsområdet. Andra möjligheter till finansiering av skogsrelaterad
forskning finns genom bl.a. Stiftelsen för miljöstrategisk forskning
(MISTRA), Vetenskapsrådet och EU.
Utvecklingen har gått mot att flera av de större anslagsgivarna vill se
större projekt av tvärvetenskaplig karaktär som omfattar flera
forskningsinstitutioner. Eftersom forskarnas löner i allt högre grad också
finansieras med projektanslag och inte med långsiktiga tjänster blir det
ett problem att avsätta resurser för att förbereda större ansökningar.
Vissa möjligheter finns att ansöka om medel för att förbereda ansökningar
från Formas, vilket delvis hanterar problemen.
Motionerna
I fråga om ansvaret för högre utbildning anförs i kommittémotion 2003/04:MJ23
(m) yrkande 3 att det är staten som skall svara för forskning. Resurserna
till denna forskning bör öka.
Enligt motion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 8 bör regeringen göra en översyn
av den skogliga utbildningen för att säkra och möta framtida behov inom
skogsområdet. Det har dock skett en ökad efterfrågan på skoglig utbildning
sedan slutet av 1990-talet. Regeringen bör enligt motionens yrkande 10
finna metoder för att långsiktigt säkra finansieringen av starka svenska
forskningsinstitutioner inom skogsområdet. Skogsforskningen måste vara
stark både vad avser produktions- och miljöfrågor.
I fråga om skogsforskningen och den skogsindustriella forskningen anförs
i motion 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 6 att 2004 års forskningsproposition
bör beakta den utveckling som varit i Sverige på senare år när det gäller
skogsforskningen. Bristfälliga resurser har lett till att kvaliteten på
forskning och utbildning har sänkts. Staten bör ta ett ökat ansvar för
den långsiktiga finansieringen av den skogsindustriella forskningen i
Sverige.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i att en stark skogsnäring är ett nationellt intresse
för Sverige. För att upprätthålla svensk skogsnärings konkurrenskraft
krävs det att kunskapsförsörjningen ligger i världsklass och att de
skogliga utbildningarna har en god attraktionskraft. En väl sammanhållen
skogsforskning och utbildning med regional spridning är viktig i detta
sammanhang.
Som anförs i skrivelsen ges skoglig högskoleutbildning i huvudsak vid
Sveriges lantbruksuniversitet, Gammelkroppa skogsskola och Högskolan i
Växjö. Skogsindustriell högskoleutbildning ges vid de tekniska högskolorna
och vissa andra högskolor.
Under senare år har skogliga utbildningar haft svårt att rekrytera studenter.
Utskottet instämmer i att detta är allvarligt för skogsnäringens framtid
om det beror på att skogsnäringen inte upplevs som en framtidsbransch.
Det är angeläget att öka branschens attraktionskraft och på olika sätt
visa på de möjligheter som finns. Detta är både skogsnäringens och statens
ansvar. Skogsnäringen genomför för närvarande en satsning riktad till
elever på högstadie- och gymnasieskolor för att skapa intresse för skog
och skogsnäring. Sveriges lantbruksuniversitet har marknadsfört den
skogliga utbildningen, t.ex. i samband med återinrättandet av jägmästarexamen
2001. Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ23 (m) yrkande 3 och
2003/04:MJ24 (fp) yrkande 8 med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.
I skrivelsen redovisas att skoglig forskning främst bedrivs vid Sveriges
lantbruksuniversitet som har sektorsansvar för skogsforskningen. Även
andra universitet och högskolor bedriver forskning med skoglig inriktning.
Skogsindustriell forskning bedrivs på flera universitet och högskolor.
Både skoglig och skogsindustriell forskning bedrivs av berörda
forskningsinstitut.

I syfte att skapa grunden för en bättre samordning av den samlade skogs-
och skogsindustriella forskningen och utbildningen tillsattes 1996 en
arbetsgrupp som kartlade dessa och redovisade behovet av vissa åtgärder
(Ds 1998:20). Arbetsgruppen belyste bl.a. uppdelningen av handläggning av
skogsrelaterade forskningsfrågor på fyra departement inom Regeringskansliet.
I redovisningen konstateras att gränsöverskridande verksamhet inom skoglig
och skogsindustriell forskning försvåras av att Sveriges lantbruksuniversitet,
de tekniska högskolorna och forskningsinstituten har olika
departementstillhörighet. Som anförs i skrivelsen avser regeringen att se över
det
interna arbetet i syfte att uppnå en bättre samordning av handläggningen
av de frågor som berör skoglig och skogsindustriell forskning.
I skrivelsen redovisas att Sverige har verkat aktivt för att skoglig och
skogsindustriell forskning skall finnas med i EU:s sjätte ramprogram för
forskning och utveckling. Utskottet instämmer i att det är angeläget att
svensk skogsrelaterad forskning kan dra fördel av de europeiska
forskningsprogrammen. Ansvaret för sådant deltagande vilar på alla berörda
aktörer. Institutens samverkan med såväl universitet och högskolor som
näringslivet ger särskilda möjligheter till överblick, initiering och
koordinering av svenska insatser. Utskottet utgår i likhet med regeringen
från att berörda forskningsinstitut kommer att medverka i relevant
EU-forskning med skoglig anknytning. Forskningsrådet för miljö, areella
näringar och samhällsbyggande (Formas) har ett uppdrag i regleringsbrevet
att särskilt ta initiativ till samordning med berörda forskningsfinansiärer
i frågor som rör forskning om bl.a. skog. Det ingår i Formas regleringsbrev
att stimulera svenskt deltagande i europeiskt forskningsarbete.
Utskottet instämmer i att insatser för utveckling av nya produkter och
tjänster är nödvändiga för skogsnäringens framtid. Under senare år har
staten satsat på olika utvecklingsstöd bl.a. till träbranschen. Verket
för innovationssystem (Vinnova) stöder utvecklingen av svensk skogsnäring
genom två pågående programsatsningar. Som framgår av det anförda instämmer
utskottet i vad som anförts i motionerna 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 10 och
2003/04:MJ25 (kd) yrkande 6 om att det är viktigt att vi har starka
forskningsinstitutioner inom skogsområdet och att det är angeläget att
kvaliteten på forskning och utbildning inte sänks. Någon särskild åtgärd
med anledning av motionerna synes inte påkallad. Motionerna bör lämnas
utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som
anförts.
Skogens kulturmiljövärden m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört och avstyrker motioner om
skogens kulturmiljö (m) och om ekonomisk ersättning till följd av förekomst
av fornlämningar och kulturminnen (kd) m.m.
Jämför reservationerna 39 (m) och 40 (kd).
Skrivelsen
Den svenska skogen rymmer ett rikt kulturarv eftersom människor i alla
tider har nyttjat skogen för sin utkomst. Detta har avsatt spår i skogen
i form av t.ex. tjärdalar, fångstgropar, kolbottnar och odlingsrösen. På
senare tid har även det s.k. biologiska kulturarvet uppmärksammats. Med
detta begrepp avses djur- och växtarter som är beroende av biotoper som
inte skulle ha utvecklats utan människans inverkan i äldre tid, dvs. som
huvudsakligen har kommit till som en följd av lång tids markanvändning
och hävd. Exempel på hävdpräglade miljöer som både hyser kulturmiljövärden
och stor biologisk mångfald är skogsbeten, slåttermarker och många områden
med fullskiktad skog. En viktig del av skogens kulturmiljövärden är det
rika immateriella kulturarv som skogen hyser i form av ortnamn, sägner
och traditioner knutna till olika områden och objekt.
Motionerna
I motion 2003/04:MJ23 (m) yrkande 5 anförs att det förmodligen är en bra
idé att inventera vilka kulturmiljövärden som finns i skogen. Inventeringen
bör ske i samråd med skogsägarna. Den får heller inte leda till stora
krav på avsättningar av skogsmark för dessa ändamål.
Enligt motion 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 5 bör regeringen återkomma med
förslag till lagstiftning i syfte att öka möjligheterna att kompensera
markägaren ekonomiskt då inskränkning i markanvändning sker till följd av
förekomst av fornlämningar och kulturminnen. Det behövs en översyn av
lagstiftningen, som kan öppna för möjligheten till ersättning för
inskränkning i brukandet inom större fornlämningar och fornlämningsområden.
Svenska
skogar bör enligt motion 2002/03:MJ400 (s) långsiktigt skyddas mot
dvärgbandmask. Om dvärgbandmasken sprids i de svenska skogarna äventyras det
rörliga friluftslivet. Dvärgbandmask, som förekommer i flera europeiska
länder, sprids från räv till hund, katt eller räv. Hundarna blir inte
sjuka av parasiten, men deras eller rävens avföring kan via t.ex. skogsbär
eller svamp smitta människan, som utvecklar en cancerliknande, svårbehandlad
sjukdom med hög dödlighet.
Utskottets ställningstagande
Miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmålet om skydd för kulturmiljövärden,
anger att skogsmark skall brukas på ett sådant sätt att fornlämningar
inte skadas och att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är
försumbara senast år 2010. Miljö- och jordbruksutskottet uttalade vid
riksdagsbehandlingen (2001/02:MJU3, rskr. 1998/99:32) av regeringens
proposition Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop.
2000/01:130) bl.a. att befintlig lagstiftning, främst skogsvårdslagen,
miljöbalken, jordabalken och lagen om kulturminnen i huvudsak är tillräcklig
för att målet Levande skogar skall kunna nås. Utskottet framhöll vidare
att ökade kunskaper skulle medföra större hänsyn i skogsbruket och bromsa
utarmningen av det agrara, skogliga och industriella kulturarvet. Att
inventera kulturlämningar i skogslandskapet och göra de mest skyddsvärda
objekten kända för berörda myndigheter och markägare är därför enligt
utskottet en angelägen fråga under målet Levande skogar.
Som anförs i skrivelsen regleras skydd av kulturmiljövärden i skogsmark
i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) och skogsvårdslagen
(1979:429). Det biologiska kulturarvet kan även skyddas med stöd av
miljöbalken. I detta sammanhang skiljer man på fasta fornlämningar och övriga
kulturlämningar. De fasta fornlämningarna skyddas av kulturminnes-lagen
medan övriga kulturlämningar i skogsmark behandlas i skogsvårdslagen. De
fasta fornlämningarna har ett starkare lagskydd. Länsstyrelsen kan i
princip förbjuda samtliga planerade åtgärder om man anser att fornlämningen
kan komma att skadas. Enligt 2 kap. 2 § första stycket kulturminneslagen
hör till varje fornlämning ett så stort område som behövs för att bevara
fornlämningen och ge den tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art
och betydelse. För övriga kulturlämningar i skogsmark gäller enligt 30 §
skogsvårdslagen att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens
och kulturmiljövårdens intressen vid skötsel av skog. Föreskrifterna får
inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Skogsstyrelsen har i sina föreskrifter till lagen angett att skador till
följd av skogsbruksåtgärder skall undvikas eller begränsas i och invid
hänsynskrävande biotoper och värdefulla kulturmiljöer i skogen. I allmänna
råd till lagen ges exempel på värdefulla kulturmiljöer i skogen.
Skogsvårdsstyrelsen arbetar utifrån dessa föreskrifter och råd i sin rådgivning
till skogsägare. Skogsvårdslagen ger dock inget specifikt skydd för det
enskilda objektet. För att en övrig kulturhistorisk lämning skall skyddas
kan dock skogsvårdsstyrelsen utfärda ett föreläggande. Brott mot sådana
förelägganden är straffsanktionerade.
Villkoren för att föryngra skog på fornlämningarna kan enligt skrivelsen
i vissa fall vara förknippade med fördyringar. Justitiekanslern har utrett
frågan om ersättningsanspråk i samband med fornlämningsskydd och skogsbruk.
Justitiekanslern ansåg i ett beslut den 19 april 2001 att skyddet för
fasta fornlämningar enligt kulturminneslagen inte kunde anses berättiga
till ersättning. Fornlämningar har varit skyddade enligt olika lagstiftningar
kontinuerligt sedan 1666. Den pågående markanvändningen på fornlämningar
bör därför anses vara användning som fornlämning. I skrivelsen redovisas
att länsstyrelserna, som beslutar i fornminnesärenden, bör som hittills
samråda med skogsvårdsstyrelserna och markägaren för att finna lösningar
som både bevarar fornlämningarna och tillgodoser kravet på fortsatt
skogsbruk med bra föryngring. Utskottet föreslår med det anförda att motion
2003/04:MJ25 (kd) yrkande 5 avstyrks.
Utskottet anser i likhet med regeringen att en helhetssyn på skogens natur-
och kulturmiljövärden är en förutsättning för att nå framgång i det
fortsatta arbetet för att bevara och främja dessa värden. Detta förutsätter
en nära samverkan mellan naturvården, kulturmiljöorganisationen och
skogsvårdsorganisationen, bl.a. när det gäller samordning av olika underlag
för bevarandearbetet. Det gäller t.ex. framtagandet av olika typer av
markhistoriska underlag som är nödvändiga för att den historiska hävden
skall kunna vägas in på ett lämpligt sätt vid bevarande- och vårdåtgärder.

Skogsvårdsorganisationen har i samarbete med kulturmiljövårdens myndigheter
i projektet Skog och Historia genomfört inventeringar av kulturmiljövärden
på skogsmark i vissa regioner. Huvudsyftet med dessa inventeringar är att
skapa ett bättre kunskapsunderlag för skydd av kulturlämningar på skogsmark
eftersom skador på dessa i många fall beror på att lämningarna inte är
kända av skogsbrukets aktörer. Enligt skogsvårdsorganisationens utvärdering
har hittillsvarande inventeringsinsatser i stor utsträckning bidragit
till att värdefulla kulturmiljöer bevaras och synliggörs. En viktig del
i projektet är kompetensutveckling på kulturmiljöområdet för såväl verksamma
inom skogen som lokalbefolkning och andra intressenter. För att
miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmålet om skydd för kulturmiljövärden,
skall uppnås krävs det ett fortsatt inventeringsarbete och en fortsatt
kunskapsuppbyggnad. Så kallade gröna jobb inom arbetsmarknadspolitiken är
av stor vikt i detta sammanhang.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att ett
inventeringsunderlag över skogens kulturmiljövärden görs rikstäckande. Som
anförs i skrivelsen är det en uppgift för i första hand Riksantikvarieämbetet,
Skogsstyrelsen, länsstyrelsen och de regionala museerna i enlighet med
kulturmiljöområdets ansvarsfördelning att tillhandahålla relevanta
kunskapsunderlag och att svara för att skogens kulturmiljövärden tas till
vara genom rådgivning och information till skogsnäringen. Motion 2003/04:MJ23
(m) yrkande 5 bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts
av vad som anförts.
Utskottet har inhämtat att Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)
årligen undersöker ca 350 rävar på förekomst av dvärgbandmask. Undersökningen
var inledningsvis riksomfattande, men tyngdpunkten har nu lagts på de
sydligare länen. Ingen dvärgbandmask har påvisats. SVA bedriver också
upplysning om risker med införsel av sjukdomar som är smittsamma från
hund till människa. Målgrupper är hundtidningar, hundklubbar, veterinärer
och den hundägande allmänheten. Ett viktigt syfte har varit att sprida
kännedom om behovet av skyddande avmaskning. SVA har också kontakt med
våra grannländer och följer även i övrigt frågan om dvärgbandmaskens
utbredning. Utskottet föreslår att motion 2002/03:MJ400 (s) med det anföra
lämnas utan vidare åtgärd.
Skogsvårdsorganisationen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört och avstyrker motioner om
ansvariga myndigheter för miljöfrågor i skogsbruket (s, m, fp, kd),
uppdragsverksamhet (m) och s.k. gröna jobb i skogsmiljöer (v).
Jämför reservationerna 41 (m), 42 (fp), 43 (kd, c), 44 (m) och 45 (v).

Skrivelsen
Skogsvårdsorganisationen består av Skogsstyrelsen, som är central
förvaltningsmyndighet för skogsfrågor, och skogsvårdsstyrelserna, för vilka
Skogsstyrelsen är chefsmyndighet. Skogsvårdsstyrelserna har funnits så
länge vi har haft en modern långsiktig skogspolitik i Sverige, dvs. sedan
början av 1900-talet.
Motionerna
I motion 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 25 anförs att enligt nuvarande regler
prövar den skogliga myndigheten frågor enligt skogsvårdslagen medan
kommunerna kan ha rätt att pröva enligt miljöbalken. Förhållandet måste
rättas till; skogsvårdslagen bör vara det lagrum som gäller i detta fall.
Det har enligt motion 2002/03:N269 (m) yrkande 8 blivit tydligt att det
inom administrationen utvecklats ett dubbelkommando i fråga om miljöfrågor
i skogen och skogsbruket. Även om det finns regioner där samarbetet mellan
skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelser och kommunerna kommit långt måste det
vara en prioriterad fråga i skogs- och miljöpolitiken att samarbetet blir
fullt tillfredsställande. När miljöbalken nu utreds blir det viktigt att
klara ut att normal skogsskötsel regleras i skogsvårdslagen och inte i
miljöbalken. En ansvarsfördelning bör enligt motion 2003/04:MJ24 (fp)
yrkande 11 klargöras mellan skogsvårdsorganisationen och
länsstyrelserna/Naturvårdsverket. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna är en
sektorsansvarig myndighet. Det är av största vikt att denna myndighet får
bestå som en fristående myndighet. Enligt motion 2003/04:MJ218 (s) bör
skogsvårdstyrelserna ha hela tillsynsansvaret för skogsbruket. För en tid
sedan beslutade regeringsrätten att Nora kommun har rätt att ta ut en
avgift för tillsyn av skogsbruksåtgärderna avverkning, dikning och
markberedning. Kommunen har därmed ett delat tillsynsansvar med
skogsvårdsstyrelsen.
Genom att ändra i miljöbalken och ge skogsvårdsstyrelserna tillsynsansvaret
för även de skogsbruksåtgärder som enligt miljöbalken betraktas som
miljöfarlig verksamhet kommer servicen att bli bättre till medborgarna och
skogsägarna.
I motion 2003/04:MJ22 (v) yrkande 5 anförs i fråga om att utveckla verksamhet
som ger fler s.k. gröna jobb i skogsmiljöer att i dag finns ett samarbete
mellan skogsvårdsstyrelserna och länsarbetsnämnderna. Skogsstyrelsen har
redovisat flera förslag på verksamheter som kan bidra till att skogens
och naturmiljöns centrala roll i ett uthålligt samhälle kan tas till vara.

I fråga om skogsvårdsorganisationens affärsverksamhet anförs i motion
2003/04:MJ23 (m) yrkande 8 att det är olyckligt om en statligt ägd aktör
säljer tjänster på en öppen marknad i konkurrens med privata aktörer,
särskilt om aktören samtidigt har ett myndighetsansvar.
Skogsvårdsorganisationens
uppdragsverksamhet faller in under dessa kriterier. Skogsvårdsorganisationen
bör inte ha annan verksamhet än myndighetsuppgifter.
Utskottets ställningstagande
Skogsvårdsmyndighetens grundläggande uppgift är att göra en lämplig
avvägning mellan de två jämställda skogspolitiska målen: produktionsmålet
och miljömålet. Myndighetens verksamhet är därför ett av de viktigaste
medlen i skogspolitiken. Verksamheten bygger på att i direkt kontakt med
skogsägarna föra ut och förankra skogspolitiken genom rådgivning, information,
uppdragsverksamhet och sådan tillsyn som syftar till att den skogspolitiska
lagstiftningen följs. Bredden hos skogsvårdsorganisationens verksamhet
liksom den direkta personliga kontakten mellan myndighetens anställda och
de enskilda skogsägarna är unik, framför allt i ett internationellt
perspektiv.
Med det skogspolitiska beslutet 1993 blev behovet av en lokalt förankrad
myndighet med stor bredd tydligare. Den avreglerade politiken, som i högre
grad bygger på frivillighet, ställer större krav på skogsägarnas egna
kunskaper och engagemang i sitt skogsbrukande. Ambitionen i de skogspolitiska
målen är högre än skogsvårdslagens krav. För att skogspolitikens mål skall
uppfyllas är därför rådgivning och kunskapsuppbyggnad hos skogsägarna
viktigare än tidigare. Detta kräver fortsatt förtroendefulla kontakter
med skogsägarna och lokal kännedom om skogstillståndet hos de anställda
på skogsvårdsmyndigheten.
Regeringsrätten anförde i dom 23 juni 2003 (RÅ 2003 ref. 63) att
föryngringsavverkning och de anslutande åtgärderna markberedning och
skyddsdikning
kan medföra ökat läckage av framför allt i marken naturligt förekommande
kväve till grund- och ytvatten. Det förhållandet att det är fråga om
naturligt i marken förkommande ämnen som tillförs grundvatten och närbelägna
vattenområden genom läckage - och inte om främmande ämnen som på annat
sätt tillförs vattnet - kan inte innebära annat än att tillförseln måste
betraktas som förorening av vattnet om det leder till olägenheter. De
aktuella skogsbruksåtgärderna kan därmed betecknas som miljöfarlig verksamhet.
Den omständigheten att Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna utövar
en tillsyn av visst slag över skogsbruket utgör inte hinder för en kommun
att också utöva viss tillsyn såvitt avser åtgärder som kan beröra miljö-
och hälsoskydd inom kommunen. Nora kommuns beslut att ta ut avgift för
sådan tillsyn är därför lagligen grundat.
Utskottet har inhämtat att Skogsstyrelsen i en skrivelse till regeringen
den 25 augusti 2003 har föreslagit att det görs en ändring vad gäller
tillsynen enligt miljöbalken på så sätt att skogsvårdsstyrelsens tillsynsansvar
också kommer att omfatta 9 kap. miljöbalken vad gäller verksamhet på mark
som omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen. Ärendet bereds inom
Miljödepartementet. Utskottet föreslår att motionerna 2002/03:MJ424 (kd)
yrkande 25, 2002/03:N269 (m) yrkande 8, 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 11 och
2003/04:MJ218 (s) i avvaktan på resultatet av de överväganden som pågår
lämnas utan vidare åtgärd.
Som anförs i skrivelsen utför skogsvårdsorganisationen vid sidan av
myndighetsuppgifterna avgiftsbaserade uppdrag åt olika intressenter inom
ramen för sitt kompetensområde. Verksamheten är självfinansierad. Sådan
uppdragsverksamhet åt skogsbruket har sedan skogsvårdsstyrelsernas tillkomst
utgjort en betydande del av organisationens verksamhet. Regering och
riksdag har vid ett flertal tillfällen betonat att uppdragsverksamheten är
en del av skogspolitiken och ett skogspolitiskt medel. Uppdragsverksamheten
är inriktad på sådana områden som är särskilt angelägna ur skogspolitiska
eller andra samhälleliga synvinklar, bl.a. upprättande av gröna
skogsbruksplaner, stämpling av skog, värdering av skogsfastigheter, utbildning
av skoglig personal, inventeringar av olika slag och samordning av
markberedning för att hjälpa skogsägarna till bättre återväxtresultat.
Verksamheten är anpassad så att den inte kommer i konflikt med myndighetens
tillsynsansvar. Därutöver utförs uppdrag åt Arbetsmarknadsmyndigheterna,
s.k. gröna jobb, som innebär att arbetslösa får arbeta och utvecklas
inom området skogs-, natur- och kulturmiljövård samtidigt som viktiga
resultat för skogspolitikens genomförande nås. Under år 2002 utgjorde
omfattningen av uppdragsverksamheten ca 30 % av skogsvårdsorganisationens
verksamhet.
Skogsvårdsorganisationen har även en internationell uppdragsverksamhet
inom sitt kompetensområde. Till stor del rör det sig om biståndsprojekt
med finansiering av Sida inom Baltikum, Ryssland och övriga Östeuropa.
Denna verksamhet är viktig, bl.a. med tanke på den kommande utvidgningen
av EU och den redan nu till stor del gemensamma virkesmarknaden i
Östersjöområdet. Den är också av betydelse för kompetensuppbyggnad inom
skogsvårdsorganisationen.
Utskottet anser i likhet med regeringen att uppdragsverksamheten är ett
viktigt medel i skogspolitiken. Verksamheten är en förutsättning för att
kunna bibehålla en effektiv skogsvårdsmyndighet med den lokala förankring
som behövs för att nå ut med rådgivning och information. Genom verksamheten
får myndigheten möjlighet att direkt påverka skogsbruket, både genom de
produkter och tjänster som tas fram och säljs och genom tillfällen till
rådgivning i kontakter med skogsägare och andra verksamma inom skogen.
Uppdragsverksamhet i offentlig regi på en konkurrensutsatt marknad har på
senare år ifrågasatts från principiella utgångspunkter. Även
skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet har varit föremål för olika
utvärderingar,
bl.a. med utgångspunkt i konkurrensaspekter. Inom ramen för utvärderingen
av skogspolitiken har en granskning av uppdragsverksamheten gjorts av en
extern utvärderare. Utvärderaren konstaterar bl.a. att det utifrån ett
helhetsperspektiv inte finns några belägg för att myndighetens verksamhet
skulle ha någon menlig inverkan på marknaden. Utskottet föreslår att motion
2003/04:MJ23 (m) yrkande 8 avstyrks med hänvisning till vad som nu anförts.
Även motion 2003/04:MJ22 (v) yrkande 5 bör med det anförda lämnas utan
vidare åtgärd.
Statligt ägande
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört och avstyrker motioner om
att i första hand avsätta statligt ägd skog framför privatägd skog till
reservat (c) och det statliga skogsinnehavet (m, fp, kd, c).
Jämför reservationerna 46 (m), 47 (fp), 48 (kd) och 49 (c).
Skrivelsen
Staten som skogsägare har gammal hävd i Sverige. Redan i början av 1900-talet
förvaltade Domänverket ca 3,5 miljoner hektar mark för aktivt skogsbruk
och 6,5 miljoner hektar annan mark. I dag äger staten cirka 18 % av den
produktiva skogsmarksarealen i Sveriges. Den allra största delen, eller
3,5 miljoner hektar, ägs och förvaltas genom det helstatliga Sveaskog AB
som bildades 1999. Statligt skogsägande kan öka konkurrensen om vedråvaran
vilket bl.a. innebär lättare tillgång för köpsågverk. Ett statligt
skogsägande kan öka antalet säljare på marknaden. Genom ett statligt ägande
av skogsmark kan genomförande av reservatsbildning och förvaltning av
områden med skyddsvärd skogsmark underlättas. Även i många andra länder
äger staten eller andra delar av den offentliga sektorn betydande arealer
skogsmark. Statlig skog förvaltas i dag, förutom av Sveaskog AB, bl.a. av
Statens fastighetsverk och Naturvårdsverket. Därtill förvaltas skogsmark
av ett 20-tal myndigheter och helägda statliga bolag. Som exempel kan
nämnas Fortifikationsverket, vissa universitet samt Skogsstyrelsen.
Motionerna
I fråga om statens uppgift beträffande utvecklingen av skogsnäringen anförs
i kommittémotion 2002/03:MJ425 (kd) yrkande 1 att staten bör sälja ut de
företag som är verksamma på den konkurrensutsatta marknaden. Statens
uppgift är att ta hand om områden med höga naturvärden som undantas brukning,
att införskaffa och hålla viss produktionsmark som bytesvara när
allmänintresset kräver att privata skogsägares marker inte längre kan brukas.
I kommittémotion 2003/04:MJ23 (m) yrkande 9 anförs att staten äger ca
20 % av skogen i Sverige. Andelen offentligt ägd skog är än större genom
att både kommuner och kyrkan är stora skogsägare. Privatskogsbruket innehar
endast hälften av skogsmarken i Sverige. Enligt vår mening är den offentligt
ägda andelen alltför stor. Enligt kommittémotion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande
12 bör målet för Sveaskog vara att sköta samhällets skogar samt tillhandahålla
ersättningsmark vid reservatsbildningar. Det överväldigande antalet
statliga företag bör avyttras. I kommittémotion 2003/04:MJ26 (c) yrkande 3
framhålls möjligheten för nya småföretag vid en kontrollerad avveckling
av Sveaskog i självbärande enheter skog. Kapital bundet i de stora
skogsbolagens innehav av skog är lågavkastande relativt marknadsvärdet. Enligt
motionens yrkande 9 har staten ett ansvar för att bevaka konkurrensfrågorna
på virkesmarknaden. Då staten genom Sveaskog har en mycket dominerande
ställning när det gäller skogsinnehav är det utomordentligt viktigt att
konkurrensfrågorna beaktas. I fråga om privat och statligt ägande anförs
i kommittémotion 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 3 att regering och riksdag
tidigare har markerat samstämmighet i synen på ägarstrukturen i det svenska
skogsbruket, vilket inneburit att det enskilda ägandet skall stimuleras
i förhållande till ett ökat storbolagsägande. Även fortsättningsvis bör
det enskilda ägandet i svenskt skogsbruk främjas. Enligt kommittémotion
2003/04:MJ412 (c) yrkande 2 bör skyddet för privat ägande stärkas för att
undvika dämpande effekter på företagande och ekonomisk tillväxt. Enligt
motionens yrkande 5 bör i första hand statligt ägd skog avsättas till
reservat framför privatägd skog när likvärdiga skyddsvärden finns att
tillgå. Reservatsbildning av övrig skog bör endast ske i de fall då
likvärdig skog ej går att finna i statlig ägo. Behandlingen av naturresurser
är enligt partimotion 2003/04:N327 (c) yrkande 9 ett strategiskt nationellt
intresse. Kapital bundet i de stora skogsbolagens innehav av skog är
lågavkastande relativt marknadsvärdet.
Utskottets ställningstagande
I skrivelsen redovisas de skäl som tidigare angetts för att staten bör
äga betydande skogsarealer. Skälen kan sammanfattas på följande sätt.
Statligt skogsbruk bör genom att vara ledande inom såväl natur- och
kulturmiljövård som produktion av virke och andra nyttigheter tjäna som
föredöme för hela skogsnäringen. Statligt skogsägande underlättar vidare
en långsiktig förvaltning av större sammanhängande områden för att t.ex.
bevara biologisk mångfald och från natur- och kulturmiljösynpunkt värdefull
skogsmark. Statligt skogsägande ger också möjligheter till bättre arrondering
av mark och underlättar markbyten med andra ägare vilket bl.a. är viktigt
för att tillgodose friluftslivets samt natur- och kulturmiljövårdens behov.
Skogen är en naturresurs med stora natur- och kulturmiljövärden och en
naturtillgång som berör många människor och som i hög grad bör vara
tillgänglig för ett rörligt friluftsliv. Ett statligt skogsägande värnar
dessa intressen och stärker allmänhetens känsla för skogen med dess natur-
och kulturmiljövärden som gemensam tillgång och gemensamt ansvar. Vidare
skall skogsmark som ingår i nationalpark enligt gällande lagstiftning
ägas av staten. Staten äger också skogsmark för speciella ändamål, t.ex.
genom Sveriges Lantbruksuniversitet för långsiktiga vetenskapliga ändamål.

Utskottet instämmer med regeringen i vad som anförts och i att statens
skogar skall förvaltas på ett föredömligt sätt såväl när det gäller
virkesproduktion som hänsyn till natur- och kulturmiljön samt sociala värden.
På miljösidan bör staten följaktligen ligga i frontlinjen beträffande
krav på en ansvarsfull förvaltning av det egna skogsbruket och ombesörja
en god kompetens såväl inom den egna verksamheten som hos anlitade
organisationer. Redan i dag är merparten av det statliga skogsbruket anslutet
till den frivilliga certifieringsstandarden FSC. Statens skogsförvaltning
kan ha stor betydelse för att utveckla den lokala turistnäringen och natur-
och kulturturism. Svea-skog AB har beslutat att utveckla en sådan verksamhet
på sina marker.
Utskottet anser att statligt skogsbruk därmed bör kunna tjäna som ett
föredöme för hela skogsnäringen genom att fortsätta att utveckla
förvaltningsmodeller som kan ge förutsättningar för både en effektiv och
värdeskapande virkesproduktion och bevarande av natur- och kulturmiljövärden
samt annat nyttjande. Genom det statliga skogsinnehavet finns särskilda
möjligheter att bidra till detta. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna 2002/03:MJ425 (kd) yrkande 1, 2003/04:MJ23 (m) yrkande 9,
2003/04:MJ24 (fp) yrkande 12, 2003/04:MJ26 (c) yrkandena 3 och 9, 2003/04:MJ409
(kd) yrkande 3, 2003/04:MJ412 (c) yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 (c)
yrkande 9.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Ett nationellt skogsprogram, punkt 1 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ett nationellt skogsprogram. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ24 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att 1993 års skogspolitiska beslut med två jämställda mål,
produktionsmål och miljömål, bör ligga fast, men att skogens betydelse för
Sveriges välstånd tydligare bör belysas då 15 % av Sveriges export från
skogsbruket är nettoexport. Avverkningarna ligger för närvarande strax
över den nivå som bedöms som långsiktigt uthållig. Samtidigt ökar efterfrågan
på industrived med 1 miljon kubikmeter varje år. Det krävs enligt vår
uppfattning en grundlig analys för att bedöma hur skogens resurser framöver
skall tillvaratas på rätt sätt. En strategi för användningen av våra skogar
bör snarast utarbetas för ett optimalt nyttjande av de skogliga resurserna.
Folkpartiet förordar därför att ett nationellt skogsprogram tas fram.
Detta bör ges regeringen till känna.

2.      Globala skogsfrågor, punkt 2 (fp, kd)
av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Marie Wahlgren
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om globala skogsfrågor. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ24 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi delar i huvudsak regeringens synpunkter vad gäller internationellt
skogssamarbete. Samarbete på olika nivåer är oerhört värdefullt för att
nå fram till ett hållbart globalt skogsbruk. Vi vill emellertid ytterligare
understryka vikten av att tredje världens länder tydligare involveras i
de globala skogsdiskussionerna. Skogsskövling och svedjebruk bidrar till
klimatförändringar och jorderosion, vilket förhindrar utvecklingsländernas
odlingsmöjligheter och hungerbekämpning. Vi saknar i skrivelsen ett
resonemang kring kopplingen mellan bistånds- och utvecklingsfrågorna och
ett miljömässigt hållbart skogsbruk. Detta bör ges regeringen till känna.

3.      Skogscertifiering, punkt 3 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skogscertifiering. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ425 yrkande 5 och avslår motion 2003/04:MJ409 yrkande 7.

Ställningstagande
Skogscertifiering är en marknadsdriven process. Det är viktigt att
certifieringen fungerar som en drivkraft och ett kommunikationsinstrument på
en fri marknad. Kristdemokraterna anser att statens uppgift begränsar sig
till att tillse att det finns ett institutionellt ramverk som kan säkerställa
att marknadsprinciperna fungerar väl. Anslutningen till ett certifieringssystem
måste vara frivillig och de som inte ansluter sig får inte diskrimineras.
Ramverket bör inte tillåta ett certifieringsmonopol utan garantera frihet
att etablera nya certifieringssystem. Skogscertifiering får inte leda
till förtäckta handelshinder. Detta bör ges regeringen till känna.

4.      Konkurrensneutralitet, punkt 4 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kostnadsnackdelar för skogsnäringen i Sverige.
Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:N269 yrkande 3.
Ställningstagande
För ett högkostnadsland där skogsnäringen verkar efter egen förmåga på
marknaden blir det särskilt viktigt att konkurrensneutralitet råder i
förhållande till skogsbruk och skogsindustrier i andra länder. Skogsbruket
i Sverige har redan ett ekonomiskt handikapp eftersom flera viktiga
konkurrentländer subventionerar sitt skogsbruk. Det finns exempel på stora
moderna sågverk i forna Östeuropa som byggts med stora statliga subventioner.
Svenska staten har en viktig uppgift att i sitt internationella arbete
se till att dessa kostnadsnackdelar för skogsbruk och skogsindustrier i
Sverige minimeras. Som exempel kan nämnas att en svensk skogsmaskin kan
belastas med en bränsleskatt på 100 000-120 000 kr mer per år än motsvarande
maskin i Finland. Vi föreslår återigen en sänkning av dieselskatten för
skogsmaskiner. Detta bör ges regeringen till känna.

5.      En gemensam skogspolitik, punkt 5 (m, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad
(m), Jan Andersson (c) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en gemensam skogspolitik. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ25 yrkande 7.
Ställningstagande
Vi anser i likhet med regeringen att det inte skall införas någon gemensam
skogspolitik inom EU. Utgångspunkten bör vara att varje land självt skall
råda över sina naturtillgångar i form av skog, berg, rinnande vattendrag
m.fl. Det är angeläget att Sverige håller fast vid uppfattningen att
skogspolitiken skall vara en nationell angelägenhet. Sverige bör förhindra
beslut som innebär att skogspolitiken blir ett EU-gemensamt politikområde,
även om vårt land skulle bli ensamt bland medlemsländerna om denna
uppfattning. Detta bör ges regeringen till känna.

6.      Utvärdering av skogspolitiken, punkt 6 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en utvärdering av svensk skogspolitik. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ23 yrkande 2 och avslår motionerna
2003/04:MJ22 yrkande 1, 2003/04:MJ25 yrkande 1, 2003/04:MJ361, 2003/04:MJ409
yrkandena 2 och 5 och 2003/04:MJ453.
Ställningstagande
Att utvärdera vad som hänt kan vara bra, men det är oroväckande att
regeringen anser att utvärderingen skall samordnas med utvärderingen av
miljökvalitetsmålen. Det kan i så fall vara svårt att undvika att miljömålet
prioriteras på bekostnad av produktionsmålet. Enligt vår uppfattning får
produktionsmålet inte vika i förhållande till miljömålet. Detta bör ges
regeringen till känna.

7.      Utvärdering av skogspolitiken, punkt 6 (fp, kd)
av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Marie Wahlgren
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om utvärdering av skogspolitiken. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:MJ25 yrkande 1 och 2003/04:MJ409 yrkandena
2 och 5 och avslår motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 1, 2003/04:MJ23 yrkande
2, 2003/04:MJ361 och 2003/04:MJ453.
Ställningstagande
Den senaste tidens utveckling visar att en översyn av den svenska
skogspolitiken är nödvändig. En totalöversyn av skogspolitiken behöver sålunda
göras med en avvägning mellan produktions- och miljömål. En sådan avvägning
bör vara väl underbyggd och beakta studier av olika skogsområden som
skyddas genom statliga markköp eller frivilligt ingångna skogsvårdsavtal.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med en sammanhållen strategi för
förvaltningen av den svenska skogen.
Efterfrågan på skogsprodukter är stor i det moderna samhället. På tio år
har virkesanvändningen i Sverige ökat med 10 miljoner kubikmeter, vilket
är en ökning med 13 %. Efterfrågan bedöms fortsätta öka åtminstone 10-20
år framåt, vilket innebär att virkesförbrukningen kommer att överstiga
avverkningspotentialen. För att det svenska skogsbruket skall vara hållbart
får inte den årliga avverkningen överstiga avverkningspotentialen. Detta
bör ges regeringen till känna.

8.      Utvärdering av skogspolitiken, punkt 6 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en utvärdering av svensk skogspolitik. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ22 yrkande 1 och avslår motionerna
2003/04:MJ23 yrkande 2, 2003/04:MJ25 yrkande 1, 2003/04:MJ361, 2003/04:MJ409
yrkandena 2 och 5 och 2003/04:MJ453.
Ställningstagande
Den svenska skogen är för landets invånare en omistlig källa till många
nyttigheter och upplevelser. Produkter från svensk skog har i många
århundraden stått för en stor del av landets ekonomiska bas. Ökande brister
i skogsskötseln och återplanteringen visar att det avreglerade skogsbruket
med större ansvar och frihet för skogsägarna inte fungerar tillfredsställande.
Andra näringar än skogsindustri som är beroende av skog av en viss
kvalitet blir i vissa regioner allt viktigare - både ekonomiskt och ekologiskt.
Det handlar bl.a. om turistindustrin och upplevelseindustrin. Alla dessa
förändringar och frågetecken gör att det i dag ställs andra krav på svensk
skogspolitik än för drygt tio år sedan när svensk skogspolitik senast
reviderades.
Vänsterpartiet anser att svensk skogspolitik bör ses över utifrån ovanstående
punkter. Utvärderingen bör vara oberoende men samordnas med Skogsstyrelsen
och Naturvårdsverket så att skogspolitikens mål för miljö och produktion
behandlas på ett likställt sätt. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.

9.      Skogspolitikens mål, punkt 7 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skogspolitikens mål. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ23 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:MJ304,
2002/03:MJ425 yrkande 2, 2003/04:MJ26 yrkande 8 och 2003/04:MJ409 yrkande 1.

Ställningstagande
Det är med tillfredsställelse som vi noterar att regeringen håller fast
vid de mål som nu gäller för skogspolitiken. Den utvärdering som redan
gjorts av hur väl de skogspolitiska målen uppfyllts visar att produktionsmålet
kommit i andra hand sedan den nya lagen börjat gälla. Enligt vår mening
bör inte jämställandet av miljö- och produktionsmålen innebära att
produktionen prioriteras ned. Tillämpningen av skogspolitiken bör som en
bärande del ha medborgarnas möjlighet att bo och verka på landsbygden.
Vad som nu anförts bör ges regeringen till känna.

10.     Skogspolitikens mål, punkt 7 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skogspolitikens mål. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ26 yrkande 8 och avslår motionerna 2002/03:MJ304,
2002/03:MJ425 yrkande 2, 2003/04:MJ23 yrkande 1 och 2003/04:MJ409 yrkande 1.

Ställningstagande
Den skogsmark som redan avsatts av naturvårds-, kulturmiljövårds- och
rekreationsskäl samt den mark som kommer att avsättas till följd av de
ytterligare krav som diskuteras i politiken på riksnivå och regional nivå
är troligen större än vad den skogspolitiska utredningen utgått ifrån.
Det är också troligt att avsättningarna i högre utsträckning hamnar i
äldre, värdefull skog med hög timmerandel. Konsekvenserna för
virkesförsörjningen
av statens avsättningspolitik har lett till stor oro i näringen. Härtill
kommer att tusentals skogsägare reagerar på att de skulle utgöra ett hot
mot den biodiversitet som tidigare skapats på deras gårdar.
Denna politik kan enligt min uppfattning komma att rycka undan råvaran
för sågverken och slå sönder bärkraftiga företag på landsbygden. Staten
tär nu på det engagemang som finns i ägarleden för miljöfrågorna i skogen.
Det är hög tid för riksdagen att ta ansvar för sin huvuduppgift att, mot
bakgrund av den övergripande ekonomiska politiken, bedöma om balansen
mellan produktions- och miljöintressen i skogsbruket utvecklas
tillfredsställande.
Detta bör ges regeringen till känna.

11.     Tätortsnära skogar, punkt 8 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tätortsnära skogar. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ24 yrkande 5 och avslår motion 2003/04:MJ22 yrkande 4.

Ställningstagande
Vi anser att regeringens skrivelse inte i tillräckligt hög grad belyser
samspelet mellan skogens sociala värden och skogen som bruksplats. Det är
av stor vikt att bedriva ett varsamt tätortsnära skogsbruk som kan kombineras
med ett rikt friluftsliv för befolkningen. Det är därför viktigt att
utveckla varsamma brukningsmetoder, vid tätortsnära skogsbruk, för att
kunna samutnyttja skogens resurser som rekreation i kombination med
produktion. I de fall friluftslivet kräver större inskränkningar i skogsbruket
bör detta lösas framför allt med civilrättsliga avtal. Detta bör ges
regeringen till känna.

12.     Tätortsnära skogar, punkt 8 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tätortsnära skogar. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ22 yrkande 4 och avslår motion 2003/04:MJ24 yrkande 5.

Ställningstagande
Jag har konstaterat att många tätortsnära skogar har stor betydelse för
hälsan och människors välbefinnande, men detta har ännu inte slagit igenom
i skogspolitiken. Bland de tydligaste exemplen på detta finns skogar i t.
ex. Stockholmsområdet som har mer än en miljon besökare om året, men ändå
anses det att skogen skall skötas enbart utifrån skogsvårdslagen och
virkesproduktionsmålet.
Vänsterpartiet föreslår att en författningsändring sker såsom Skogsstyrelsen
har föreslagit, så att avverkningar skall kunna ske på ett sådant sätt
att naturvärden m.m. bevaras eller utvecklas. Det bör också ske förändringar
i berörd lagstiftning så att skogsägare åläggs ett informations- och
samrådsförfarande gentemot permanent- och fritidsboende, friluftsorganisationer
m.fl. när större avverkningar skall ske i välbesökta tätortsnära skogar.
Lagändringar rörande tätortsnära skogar bör ske så att natur- och
rekreationsvärden kan bevaras och utvecklas. Detta bör riksdagen ge regeringen
till känna.

13.     Utbildningsinsatser kring skogsfrågor, punkt 9 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om rådgivning. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ431 yrkande 14 och avslår motionerna 2003/04:MJ26 yrkande 1 och
2003/04:MJ392.
Ställningstagande
Det råder ett akut röjningsbehov i plant- och ungskog. Det finns i dag
ett röjningsberg på 1 000 000 ha skog som behöver röjas för att inte
kvaliteten på timmerdimensionerna skall försämras. Det behövs enligt vår
uppfattning medel till produktionsrådgivning med syfte på röjning.
Folkpartiet anser att det är av största vikt att information och
utbildningsinsatser
inom skogssektorn prioriteras. En översyn och omfördelning av miljöresurser
till förmån för dessa insatser är av största vikt. Detta bör ges regeringen
till känna.

14.     Utbildningsinsatser kring skogsfrågor, punkt 9 (kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om rådgivning. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ26 yrkande 1 och avslår motionerna 2003/04:MJ392 och 2003/04:MJ431
yrkande 14.
Ställningstagande
I skrivelsen resoneras mycket kring vikten av rådgivning. Vi är överens
om att ett uthålligt skogsbruk kräver kunskaper och informationsutbyte,
där rådgivning från skogsvårdsstyrelsen är en mycket viktig del. Regeringen
gör emellertid tvärtemot vad som förespråkas, eftersom budgetpropositionen
för år 2004 innehöll stora neddragningar som drabbat skogsvårdsstyrelsens
fältorganisation. För den långsiktiga virkesförsörjningen är rådgivningen
viktig. I skogsbruket tar det tid att lära av de egna misstagen. En dålig
föryngring och röjning märks ekonomiskt förmodligen först vid den första
gallringen efter 20-30 år. Det är därför lätt att inse hur viktig
rådgivningen är just för skogsbruket. Detta bör ges regeringen till känna.

15.     Skogsvårdande åtgärder, punkt 11 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skogsvårdande åtgärder. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ24 yrkande 4 och avslår motionerna 2002/03:MJ332,
2002/03:MJ453, 2003/04:MJ22 yrkande 2, 2003/04:MJ259 och 2003/04:MJ262.

Ställningstagande
Folkpartiet anser i likhet med regeringen att 1993 års skogspolitiska
beslut med två jämställda mål, produktionsmål och miljömål, bör ligga
fast. När det gäller uppfyllandet av skogspolitikens mål måste återbeskogning
ske på sätt som lagen föreskriver. Vi anser att större krav bör kunna
ställas på skogs-ägarna att så sker. Ansvaret för att det följs bör åligga
Skogsstyrelsen. När det gäller röjning finns ett stort behov att den ökar.
Detta bör ej ske genom tvångslagstiftning utan genom fortsatt information
och rådgivning. Folkpartiet vill också i detta sammanhang lyfta fram vikten
av marknadsekonomiska incitament för långsiktig skogsskötsel. Regeringen
bör snarast återkomma med konkreta förslag till åtgärder vad gäller
återbeskogning och röjning. Detta bör ges regeringen till känna.

16.     Skogsvårdande åtgärder, punkt 11 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skogsvårdande åtgärder. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ332 och 2003/04:MJ22 yrkande 2 och avslår motionerna
2002/03:MJ453, 2003/04:MJ24 yrkande 4, 2003/04:MJ259 och 2003/04:MJ262.

Ställningstagande
Enligt Riksskogstaxeringen (år 2000) är det svårt att få fart på röjningarna.
Det är visserligen något olika resultat över landet - men generellt röjs
knappt 30 % av det röjningsbehov som finns. Det fordras således åtgärder
för att få till stånd en godtagbar skötsel av de svenska skogarna. I
Finland, där skogen spelar en minst lika viktig roll för sysselsättning
och ekonomi som i Sverige, har man genom riktade bidrag till
skogsskötselåtgärder
fått till stånd en mycket hög verksamhet i sina skogar.
Vänsterpartiet anser att det är viktigt att skogsvårdsstyrelserna ökar
kontakterna med skogsägarna för att komma till rätta med de brister som
redovisats ovan. Vi anser också att näringen själv i princip skall stå
för kostnaden eftersom man får igen det i form av högre avkastning. Det
finns olika metoder att åstadkomma detta på, t.ex. genom en skogsvårdsavgift
på skogsbruksvärdet. Vidare kan en ökning av skogsbrukets andel av
landsbygdsutvecklingsmedlen övervägas, t.ex. kan övervägas att lägga en avgift
på avverkningsanmälan/tillstånd. Ytterligare en variant är att använda
medel till ett statligt stödsystem till skogsägaren. Skogsägaren skulle
då få direkta stöd till återplanteringen, röjningen och de första
gallringsåtgärderna. Man kan naturligtvis kombinera metoderna. Ökad rådgivning
kan också kombineras med någon form av återinförande av gallrings- och
röjningsplikt. Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma med
förslag till ett effektivt system så att återplantering, gallring och
röjning sker på ett tillfredsställande sätt. Senast år 2005 bör systemet
träda i funktion. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

17.     Bioenergi, punkt 12 (fp, kd)
av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Marie Wahlgren
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om bioenergi. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ24 yrkande 2 och avslår motion 2003/04:MJ26 yrkande 2.

Ställningstagande
Vi anser att det i regeringens skrivelse saknas en redogörelse för den
potential som bioenergi kan vara. Enligt vår bedömning har skogen på flera
områden en stor potential som energiförsörjare. I dag används endast 8-10
% av skogens rest- och biprodukter till energiproduktion. Denna andel
borde på sikt kunna öka. Vi anser att skogens potential inom bioenergiområdet
bör belysas i den framtida uppföljningen av skogspolitiken. EG-direktivet
om utökad användning av bioenergi i medlemsländerna kommer förmodligen
att bana väg för ökad bioenergiförbrukning. Långsiktiga regler som kan
underlätta biobränslens konkurrenskraft gentemot fossila bränslen är
viktiga för att möjliggöra en sådan utveckling. Detta bör ges regeringen
till känna.

18.     Bioenergi, punkt 12 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om bioenergi. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ26 yrkande 2 och avslår motion 2003/04:MJ24 yrkande 2.

Ställningstagande
Under en följd av år har röjning och skogsskötsel i yngre bestånd varit
eftersatt. Detta har medfört olyckliga produktionsbortfall och att
arbetstillfällen i skogsbruket har gått förlorade, samtidigt som naturvården
försämras. Vi bör inte ge efter för industrins påtryckning att försämra
bioenergins betalningsförmåga. Det skulle nämligen medföra att möjligheten
för skogsägaren att göra klengallring eller röjning med ekonomiskt rimliga
villkor försvinner. De brister vi ser avseende röjning och skogsvård är
till stor del hänförbara till kostnaden för dessa åtgärder.
En förbättrad ekonomi i röjningar och tidiga gallringar kommer med säkerhet
att öka aktiviteten i denna typ av bestånd. Detta är det bästa sättet att
öka virkesproduktionen utan att åsidosätta naturvärdena i skogen. Detta
bör ges regeringen till känna.

19.     Samverkan mellan rennäring och skogsbruk, punkt 13 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om rennäring och skogsbruk. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ23 yrkande 6.
Ställningstagande
Konflikter mellan rennäringen och skogsbruket kan synas oundvikliga. Vi
anser därför att det är bra att regeringen trycker på vad gäller vikten
av samverkan på grundval av utbildning, rådgivning och bra planeringsunderlag.
Det är bra om en ökad samverkan kommer till stånd. Vi anser vidare att
samverkan bör bygga på frivillighet och inte på tvång. Mot den bakgrunden
anser vi inte att samrådsplikten enligt 20 § skogsvårdslagen (1979:429)
behöver omfatta hela renskötselområdet. Detta bör ges regeringen till
känna.

20.     Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder m.m., punkt 14 (fp, kd,
c)
av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd), Jan Andersson (c)
och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ409 yrkande 9 och 2003/04:MJ412
yrkande 8 och avslår motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 7, 2003/04:MJ25
yrkande 3, 2003/04:MJ220, 2003/04:MJ233, 2003/04:MJ409 yrkande 10,
2003/04:MJ412 yrkande 9, 2003/04:MJ431 yrkande 15 och 2003/04:MJ444.

Ställningstagande
Mot bakgrund av ett antal uppmärksammade fall av klipperi, dvs. snabba
förvärv av skogsmark som därefter slutavverkas, beslutade riksdagen år
1998 att som sin mening ge regeringen till känna att en utvärdering av
bestämmelserna i jordförvärvslagen och fastighetsbildningslagen borde
genomföras. Genom beslut den 3 juni 1999 tillsattes Jordförvärvsutredningen
med uppgift att utvärdera effekten av vissa jordpolitiska bestämmelser.
I april 2001 lämnade utredningen sitt betänkande (SOU 2001:38) Ägande och
struktur inom jord och skog. En av utredningens slutsatser är att de
negativa konsekvenserna av dessa s.k. exploaterande förvärv i första hand
bör motverkas genom en striktare tillämpning av skogsvårdslagen. Trots
att regeländringar i skogsvårdslagen har gjorts under senare år, anser vi
att problemet med oansvarigt skogsbruk inte förhindras på ett tillfredsställande
sätt. Regeringen bör återkomma med förslag till ändring av skogsvårdslagen
i syfte att förhindra oansvarigt skogsbruk i form av s.k. klipperi.
I dag gäller att köp av jord och skog i glesbygd skall stimulera sysselsättning
och boende och utgöra ett skydd för en levande landsbygd. För att undvika
tillståndsprövning kan man göra ett särskilt åtagande att bosätta sig på
fastigheten eller inom orten inom ett år och sedan bo kvar där i fem år.
Problemet är att åtagandet är svårt att kontrollera, och det finns inga
restriktioner vad gäller avverkning annat än de skogsvårdslagen ställer.
Det har inträffat fall där man avstått från att flytta till fastigheten
och i stället sålt den när man avverkat så mycket skog som varit möjligt.
I avvaktan på att ett förvärvstillstånd prövas bör det införas regler
som förhindrar avverkning innan beslutet vunnit laga kraft. Detta bör ges
regeringen till känna.

21.     Balans mellan olika ägarkategorier, punkt 15 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om balans mellan ägarkategorier. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ409 yrkande 8.
Ställningstagande
Kristdemokraterna har under flera år framhållit vikten av att bevara
principen om upprätthållande av den nuvarande balansen mellan olika
ägarkategorier i fråga om innehav av lantbruksfastigheter. Ett utredningsförslag
med denna innebörd överlämnades till regeringen år 2001 (SOU 2001:38),
men regeringen har fortfarande inte lämnat något sådant förslag till
riksdagen. Kristdemokraterna anser att regeringen skyndsamt bör återkomma
till riksdagen med ett förslag i linje med det utredningen föreslår. Detta
bör ges regeringen till känna.

22.     Mark för naturvårdsändamål, punkt 16 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om mark för naturvårdsändamål. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ23 yrkande 4 och avslår motionerna 2002/03:MJ425
yrkande 6 och 2003/04:MJ25 yrkande 4.
Ställningstagande
Utgångspunkten för skogspolitiken bör, oavsett vilka mål som finns, vara
den enskilda skogsägaren och dennes möjligheter att verka i sin skog.
Skogsbruket och skogsindustrin är svenska basnäringar vilka har stor
betydelse för svensk ekonomi och sysselsättning. Det är viktigt att de ges
så bra förutsättningar som möjligt. Även den framtida tillgången av
skogsråvara måste finnas med i bedömningen av behovet av avsättning av skog
för naturvårdsändamål. Därför synes avsättningar i storleksordningen 10 %
av den produktiva skogsmarksarealen vara väl mycket. Till detta skall
läggas den mark där restriktioner i brukandet finns.
Det är viktigt att avsättningar som görs verkligen fångar unika miljöer
och att dessa är av riksintresse. Den nedbrytning i regionala mål som
görs bör inte utformas så att regionala mål sätts utan hänsyn till
övergripande nationella mål. Det är också viktigt att ny kunskap om t.ex.
arters förekomst tillåts påverka också redan bildade områden. Så finns
det t.ex. indikationer på att några rödlistade arter förekommer i större
mängd än vad som tidigare varit känt. Om detta stämmer skulle tidigare
avsättningar som gjorts för att skydda dessa arter kunna återgå till
produktiv skogsmark. Detta bör ges regeringen till känna.

23.     Mark för naturvårdsändamål, punkt 16 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om mark för naturvårdsändamål. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 6 och 2003/04:MJ25 yrkande 4
och avslår motion 2003/04:MJ23 yrkande 4.
Ställningstagande
Utredningar och nyckelbiotopsinventering har visat att det finns behov av
att skydda mer värdefull skogsmark, särskilt i södra Sverige. Utifrån
resultaten av bl.a. den omfattande nyckelbiotopsinventeringen och nya
kunskaper bör en värdering göras av gamla reservatsavsättningar och
tidigare skyddad mark för att klarlägga att de statliga medlen används till
avsättning av det mest skyddsvärda. En sådan utredning bör omgående
tillsättas.
Kristdemokraterna anser att innan nya reservat inrättas bör en bristanalys
och en nationell strategi formuleras. Vi föreslår att inventeringsarbetet
skall koncentreras på de skogar där avverkningstillstånd sökts. I områden
där tillstånd för avverkning sökts, skall en översiktlig inventering först
göras innan tillstånd att avverka beviljas. I fråga om de ökande kraven
på utnyttjande av den svenska skogen är det nödvändigt att avsättningar
av skyddsvärd mark görs så "smart" som möjligt. Bedömningen av vilka
områden som är skyddsvärda måste utvärderas kontinuerligt mot bakgrund av
hur förekomsten av olika arter och habitat utvecklas. Detta bör ges
regeringen till känna.

24.     Strategi för områdesskydd, punkt 17 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om strategi för områdesskydd. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ415 yrkande 2 och avslår motion 2003/04:MJ415
yrkande 1.
Ställningstagande
För att klara Sveriges nationella miljömål och samtidigt ge vår viktigaste
exportindustri fortsatt växtkraft krävs att Naturvårdsverket presenterar
en samlad strategi för bildandet av nya naturreservat. I dag är bristerna
stora i skötseln av de reservat som redan finns och de stora arealer som
avsattes år 1995 är ännu inte inventerade. Konsekvenserna för skogsbruket
är inte utredda, men sannolikt hotas tusentals arbetstillfällen i glesbygd.
Om vi i Sverige skall fortsätta att göra kostsamma investeringar i
naturvård, bör det självfallet finnas en väl känd målbild och en strategi
för arbetet.
Från Centerpartiet har vi även tidigare efterfrågat en samhällsekonomisk
kalkyl för de skogliga reservatsbildningarna. Dessa frågor är fortfarande
obesvarade. Det är en sak att köpa äldre skog, men samhällets kostnad är
mycket större än så, med lägre sysselsättning och minskade exportinkomster.
Detta bör ges regeringen till känna.

25.     Ökat inslag av lövträd i skog m.m., punkt 18 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om lövskog. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ22 yrkande 7 och avslår motion 2003/04:MJ423 yrkande 2.

Ställningstagande
I en fråga sammanfaller produktions- och miljömålet, nämligen beträffande
behovet av att öka lövträdsinslaget i de svenska skogarna. Mer lövträd
och mer varierad skog betyder ökad biologisk mångfald och bättre
förutsättningar att bibehålla den. Innan industriskogsbruket slog igenom
innehöll skogarna mer lövträd. Till detta kommer att lövträd hämmas kraftigt
av betande växtätare såsom älg, rådjur och hare. Individantalet hos dessa
arter hölls tidigare nere på lägre nivåer av rovdjuren som nuförtiden
endast är en bråkdel av vad som fanns förr. Det går följaktligen utmärkt
att i många områden kombinera ett ökat lövträdsinslag med en restaurering
av våra rovdjursstammar.
Från produktionssynpunkt är det värdefullt om lövträdens andel ökar
eftersom vissa lövträdsvirkessorter i dag är mer värdefulla än barrträdsvirke.
Det är också så på många marker att den totala virkesproduktionen är
högre i ett blandat bestånd än i ett bestånd som enbart består av en eller
två trädarter. Den ökande efterfrågan på specialvirke, olika typer av
biobränslen, inredningsvirke etc. bäddar för en fortsatt ökad efterfrågan
på lövträd. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket bör få i uppdrag att
återkomma med förslag om hur inslaget av lövträd skall öka - där så är
möjligt i kombination med ökande rovdjursstammar. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.

26.     Inventeringskostnader m.m., punkt 19 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om inventeringskostnad m.m. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ219 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Ett stort inslag av konsultarbete har gett olika inventeringsresultat på
olika arealer. Den enskilde inventerarens inställning har fått stor
betydelse. Om markägaren vill ha ytterligare prövning måste han själv ta
initiativ till detta samt stå för kostnaden. Det finns exempel där markägare
fått beskedet att 90 % av den avverkningsbara skogen blivit klassad som
skyddsvärd. I andra fall slås fastigheter sönder och brukandet försvåras
markant. Kristdemokraterna anser att markägaren bör beredas möjlighet
till "second opinion" på myndighetens bekostnad.
Det samrådsförfarande som sedan vidtar skall resultera i att avtal sluts.
Samrådsförfarandet är att likna vid förhandling. Att förhandla som enskild
markägare gentemot myndighet är ingen enkel uppgift. Risken är uppenbar
att markägaren på grund av ringa förhandlingserfarenhet och otillräcklig
kunskap blir förlorare. Under samrådsförfarandet bör ägaren ha rätt till
juridisk hjälp. När avtalet är slutet är det omöjligt för markägaren att
längre bruka arealen. Detta bör ges regeringen till känna.

27.     Naturvårdsavtal m.m., punkt 20 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om naturvårdsavtal. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ24 yrkande 6 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 27,
2003/04:MJ26 yrkandena 4-7 och 2003/04:MJ412 yrkandena 4, 6 och 7.

Ställningstagande
Naturvårdsavtal är ett frivilligt instrument där staten genom
skogsvårdsstyrelsen
ingår ett civilrättsligt avtal med skogsägaren. Skogsvårdsstyrelserna har
i dag en stor efterfrågan på pengar för ersättning till markägare och
tvingas säga nej medan länsstyrelserna har svårigheter att använda sina
anslag. Det saknas dessutom ett stort antal skötselplaner vid inrättandet
av naturreservat. Medel skulle i större omfattning kunna omfördelas från
reservat till biotopskydd och avtal. Folkpartiet anser att reservatsbildningar
behövs men att frivilliga överenskommelser i många fall kan vara en
snabbare och likvärdig väg för att skydda vissa områden. Detta bör ges
regeringen till känna.

28.     Naturvårdsavtal m.m., punkt 20 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om naturvårdsavtal. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:MJ424 yrkande 27 och avslår motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 6,
2003/04:MJ26 yrkandena 4-7 och 2003/04:MJ412 yrkandena 4, 6 och 7.

Ställningstagande
Regeringen vill att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall
undantas från skogsproduktion till år 2010. Statens ansvar för skydd
uppskattas till 400 000 ha, resten utgörs av frivilliga avsättningar. Den
höjda politiska ambitionen sätter sin tilltro till frivilliga avsättningar,
vilket är förståeligt mot bakgrund av det intresse skogsägare visat för
att skydda värdefull skog. Det är ändå viktigt att slå fast att det är
skogsägaren som definierar frivilliga avsättningar av mark. När regeringen
nu höjer målsättningen måste den praktiska politiska konsekvensen bli att
staten är beredd att genom utbildning och rådgivning underlätta för
markägaren att fatta beslut om hur marken skall nyttjas. Detta bör ges
regeringen till känna.

29.     Naturvårdsavtal m.m., punkt 20 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om naturvårdsavtal. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ26 yrkandena 6 och 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande
27, 2003/04:MJ24 yrkande 6, 2003/04:MJ26 yrkandena 4 och 5 och 2003/04:MJ412
yrkandena 4, 6 och 7.
Ställningstagande
Naturvårdsavtal är ett etablerat instrument i skogspolitiken men tillämpas
av olika skäl för närvarande i liten utsträckning. Det är olyckligt att
staten i miljömålet Levande skogar binder upp sig för hur stora arealer
som skall avsättas som reservat respektive med stöd av naturvårdsavtal.
Dynamiken i naturen och det reella skötselbehovet i objekt som avsätts
talar för en övergång till naturvårdsavtal. Medvetenheten om att miljövärdena
i det brukade landskapet egentligen är kulturvärden som kräver aktiva
insatser av förvaltaren börjar nu tränga igenom. Både riktlinjer och
tillämpningsområde för naturvårdsavtalet bör därför ses över.
För att förtydliga i vilken ordning vi helst ser att olika förvaltningsformer
av natur- och kulturvärden inom skogsbruket används har vi valt att
illustrera detta i en s.k. centertrappa som bygger på en trappstegsmodell
där man börjar på det första steget och sedan går vidare om det av olika
anledningar inte går eller är lämpligt att landa på det första steget.
Centertrappa för skogens bevarande innebär först kontakt och samråd med
markägaren samt frivilliga skötselavtal eller förvaltningsavtal. Därefter
erbjuds markägaren bytesmark och slutligen inlösen av mark med valmöjlighet
för markägaren hur ersättningen bör utgå. Detta bör ges regeringen till
känna.

30.     Biotopskydd, punkt 21 (fp, v)
av Lennart Fremling (fp), Kjell-Erik Karlsson (v) och Marie Wahlgren
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skydd av skogsmark. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 3 och 2003/04:MJ24 yrkande 9 och avslår
motionerna 2002/03:MJ210 och 2002/03:MJ219 yrkande 4.
Ställningstagande
En verksamhet som fungerar och utvidgas är biotopskydd och naturvårdsavtal
med skogs- och markägare som vill göra en aktiv insats för att bevara
landets mångfald. Biotopskydd rör små arealer på upp till 5 hektar.
Naturvårdsavtal är oberoende av storlek och kan handla om arealer på tiotals
hektar. De medel som finns i dag räcker emellertid inte.
Ett annat problem är att skyddsvärda områden med en areal på mellan 5 och
20 hektar faller mellan de skyddsformer som i praktiken finns i dag.
Biotopskydd är för små arealer och naturreservat inrättas i huvudsak på
större områden. I en gemensam rapport från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen
föreslås det att biotopskydd skall kunna gälla större arealer. Vi föreslår
att biotopskydd skall kunna införas för arealer på upp till 20 hektar.
En översyn bör således göras för att undvika att områden på 5-20 ha hamnar
mellan biotopskydd och reservatsansvar. Detta bör ges regeringen till
känna.

31.     Biotopskydd, punkt 21 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skydd av skogsmark. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ219 yrkande 4 och avslår motionerna 2002/03:MJ210,
2003/04:MJ22 yrkande 3 och 2003/04:MJ24 yrkande 9.
Ställningstagande
Ett område som ges biotopskydd innebär ett intrång på fastigheten. Det
påverkar inte bara den direkta avkastningen utan också den mer långsiktiga
vid en eventuell försäljning. Det rimliga är att ett årligt arrende utgår
till markägaren såvida inte inköp sker för avsättning till naturreservat.
Detta bör ges regeringen till känna.

32.     Stöd till skogsvård m.m., punkt 22 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om stöd till skogsvård. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ23 yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ472,
2003/04:MJ423 yrkandena 1 och 4 och 2003/04:MJ474 yrkande 20.
Ställningstagande
Skog har långa omloppstider, vilket betyder att det tar lång tid från
plantering till avverkning. I de allra flesta fall får inte den som
planterat trädet avkastningen av det. Ädellövskog har ännu längre omloppstid
- flera hundra år. Då är det t.o.m. svårt att tillgodogöra sig värdet i
ett ökat försäljningsvärde på fastigheten. Det är därför värdefullt att
ett bidrag för plantering och skötsel av ung ädellövskog finns.
Regeringen aviserar nu att den vill se över bidraget och möjligen samordna
det med det stöd till landsbygdsutveckling som är en del av den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP). Detta förslag bör enligt vår uppfattning avvisas
av främst två skäl, dels på grund av att CAP ständigt är utsatt för
förändringar och det kan därför förutses att denna finansiering blir temporär,
dels på grund av att ädellövskog är långsamväxande. Det innebär att frågan
om hur plantering av t.ex. ek bidrar till landsbygdsutveckling under detta
och nästkommande sekel är höljt i dunkel. Arbetstillfällena på Visingsö
har inte blivit fler efter det att svenska flottan planterade ek för
båtbyggnadsändamål för snart två hundra år sedan. Inte ens nu när träden
är klara att skördas har sysselsättningen påverkats. Detta bör ges regeringen
till känna.

33.     Stöd till skogsvård m.m., punkt 22 (kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om stöd till skogsvård. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ474 yrkande 20 och avslår motionerna 2002/03:MJ472,
2003/04:MJ23 yrkande 7 och 2003/04:MJ423 yrkandena 1 och 4.
Ställningstagande
Mer lövinslag i den svenska skogen, speciellt i södra och mellersta Sverige,
är angeläget. Det finns samtidigt en stor oro hos skogsägarna kring
lövskogen. I lövskog kan det förekomma många nyckelbiotoper och det finns
därför en oro för att staten genom olika former av avsättningar skall ta
marken ifrån skogsägarna. Med tanke på regeringens högt ställda mål om
skogsavsättningar är detta en befogad oro. Metoden att genom stora
avsättningar skydda den biologiska mångfalden kan således motverka sitt syfte
vad gäller att få ökade inslag av lövträd. Mer medel bör reserveras för
olika lövskogsprojekt för såväl skötsel som plantering. Detta bör ges
regeringen till känna.

34.     Åtgärdsprogram för markförsurning, punkt 23 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om markförsurning. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:MJ432 yrkande 9 och avslår motion 2003/04:MJ22 yrkande 6.

Ställningstagande
Försurning av mark och vatten beror på utsläpp av svavel och kväveföreningar
som framför allt kommer från transportsektorn, industrin, energiproduktion,
arbetsmaskiner och jordbruket. Förutom utsläppsminskningar inom industrin
och energisektorn m.m., krävs omfattande kalkning för att minska den
befintliga försurningen. Kristdemokraterna anser att regeringens åtgärder
är otillräckliga. En långsiktig strategi för sjöar och vattendrag bör
omfatta mer än bara åtgärder direkt i vattnet eftersom försurningen i
sjöar och vattendrag bl.a. är en följd av att omgivande marker försurats.

Vi anser att det är svårt att utläsa ur regeringens budgetförslag hur
mycket pengar som anslås till kalkning och har även tidigare föreslagit
att kalkning skall redovisas separat. Skogsstyrelsen har arbetat fram ett
åtgärdsprogram för en sammanslagen sjö- och skogskalkning som skulle vara
effektivare än nuvarande system både ur praktisk och ekonomisk synvinkel.
Detta bör ges regeringen till känna.

35.     Åtgärdsprogram för markförsurning, punkt 23 (fp, v)
av Lennart Fremling (fp), Kjell-Erik Karlsson (v) och Marie Wahlgren
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om markförsurning. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ22 yrkande 6 och avslår motion 2002/03:MJ432 yrkande 9.

Ställningstagande
Det har under lång tid pågått kalkning av sjöar och vattendrag. Det har
dock varit frågan om akuta insatser med grova metoder där effekterna på
de komplicerade ekologiska och geologiska systemen varit osäker, särskilt
på lite längre sikt. Olika jordarter, biotoper och vattendrag reagerar
olika på de nuvarande kalkningsåtgärderna.
Om både miljömål och skogens produktionsförmåga skall kunna upprätthållas
behövs enligt min uppfattning förfinade metoder för att motverka
försurningseffekterna. Skogsstyrelsen och berörda länsstyrelser bedriver
försöksverksamhet med bl.a. askåterföring från biobränsleanläggningar. Man
försöker i denna verksamhet hitta mer subtila och hållbara metoder att
återföra näringsämnen som motverkar försurningen och bidrar till att
upprätthålla den naturliga pH-balansen och därmed den ekologiska balansen.
Verksamheten syftar också till att öka näringskompensationen efter skörd
samt att anpassa skötselmetoder för att uppnå bättre vattenkvalitet och
uthållig skogsproduktion.
Brist på medel hotar denna verksamhet. Sett med utgångspunkt från både
skogens produktions- och miljömål är det viktigt att denna verksamhet
utvecklas. Det är angeläget att verksamhet som syftar till att utveckla
bättre metoder för att motverka försurning kan fortgå och inte hotas av
medelsbrist. Detta bör ges regeringen till känna.

36.     Skoglig utbildning, punkt 24 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skoglig utbildning. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ23 yrkande 3 och avslår motion 2003/04:MJ24 yrkande 8.

Ställningstagande
I skrivelsen förekommer några resonemang om olika aktörers ansvar. Enligt
vår uppfattning är det de lagstiftande och verkställande församlingarna
(riksdagen och regeringen) som har hela ansvaret för genomförandet och
utvärderingen av den politik som beslutas där. Till förfogande står ett
antal myndigheter som har till enda uppgift att genomföra beslutad politik.
Enligt vår mening är det staten som skall svara för forskning. Resurserna
till detta bör enligt vår uppfattning öka. Detta bör ges regeringen till
känna.

37.     Skoglig utbildning, punkt 24 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skoglig utbildning. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ24 yrkande 8 och avslår motion 2003/04:MJ23 yrkande 3.

Ställningstagande
Det råder ett stort utbildningsbehov inom skogsnäringen. En översyn bör
göras över den skogliga utbildningen för att säkra och möta framtida behov
inom skogsområdet. I översynen bör också problemet att erhålla praktikplatser
för gymnasieungdomar belysas. Sverige är ett skogsland och skogsforskningen
bör med tanke på den betydelse som skogen har för vårt land ekonomiskt,
socialt och miljömässigt vara ett prioriterat forskningsområde. Sedan i
slutet av 1990-talet har efterfrågan på skoglig utbildning ökat. Regeringen
borde i översynen också undersöka efterfrågan av lämpliga eftergymnasiala
skogliga utbildningar. Detta bör ges regeringen till känna.

38.     Skogsforskning, punkt 25 (fp, kd)
av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Marie Wahlgren
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skogsforskning. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 10 och 2003/04:MJ25 yrkande 6.
Ställningstagande
Sverige är ett skogsland och skogsforskningen bör med tanke på den betydelse
som skogen har för vårt land ekonomiskt, socialt och miljömässigt vara
ett prioriterat forskningsområde. Skogsforskningen måste vara stark vad
avser både produktions- och miljöfrågor. Det är därför viktigt att stärka
de universitetsinstitutioner som bedriver en god skogsforskning.
Regeringen har utlovat en forskningspolitisk proposition till hösten 2004.
Vi vill uppmana regeringen att i utformningen av forskningspropositionen
beakta den utveckling av skogsforskningen som skett i Sverige på senare
år. Samtidigt som universitet, högskolor och forskningsinstitut fått fler
uppgifter har man i princip fått mindre medel. De bristfälliga resurserna
har lett till att kvaliteten på forskning och utbildning har sänkts. Vi
anser att staten bör ta ett ökat ansvar för den långsiktiga finansieringen
av den skogsindustriella forskningen i Sverige. Detta bör ges regeringen
till känna.

39.     Skogens kulturmiljö m.m., punkt 26 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skogens kulturmiljö. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ23 yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:MJ400 och
2003/04:MJ25 yrkande 5.
Ställningstagande
Det är förmodligen en bra idé att inventera vilka kulturmiljövärden som
finns i skogen. Erfarenheterna av tidigare inventeringar för andra ändamål
är emellertid inte goda. Om en inventering skall göras är det enligt vår
uppfattning ett krav att den sker i samråd med skogsägarna. En inventering
får inte heller leda till stora krav på avsättningar av skogsmark för
dessa ändamål. Redan i dag är stora arealer undantagna från skogsbruk. Om
ytterligare restriktioner för att skydda kulturmiljö införs bör de motsvaras
av minskade avsättningar till andra ändamål. Vi anser att samma
ersättningsregler bör gälla för restriktioner i markanvändningen för kultur och
fornlämningar som för naturvård. Detta bör ges regeringen till känna.

40.     Skogens kulturmiljö m.m., punkt 26 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skogens kulturmiljö. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ25 yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:MJ400 och
2003/04:MJ23 yrkande 5.
Ställningstagande
För att nå miljömålet Levande skogar har högt ställda delmål satts upp.
En grundförutsättning för att nå målen för kulturmiljövården är att
inventerade fornlämningar finns registrerade och att uppgifterna om lämningarna
är lätt åtkomliga för markägarna. Registrering och redovisning av befintliga
fornlämningar bör därför prioriteras av de kulturmiljövårdande myndigheterna.

Det behövs en översyn av lagstiftningen som kan öppna för möjligheten
till ersättning för inskränkning i brukandet inom större fornlämningar
och fornlämningsområden. Under senare år har länsstyrelserna rapporterat
om alltfler skador på kulturlämningar i skogen. Nya inventeringar visar
arealtäckande fornlämningar av en omfattning som kan komma att medföra
betydande inskränkningar i det enskilda skogsföretaget. På sina håll finns
risk för att skogsbruk och kulturminnesvård hamnar på kollisionskurs. Det
är rimligt att de markägare som drabbas av betydande inskränkningar i
nyttjandet av marken, utöver den hänsyn markägaren skall ta till allmänna
intressen, skall kompenseras ekonomiskt genom en intrångsersättning. Detta
bör ges regeringen till känna.

41.     Skoglig myndighet, punkt 27 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skoglig myndighet. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:N269 yrkande 8 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande
25, 2003/04:MJ24 yrkande 11 och 2003/04:MJ218.
Ställningstagande
Det har blivit tydligt att det inom administrationen utvecklats ett
dubbelkommando i fråga om miljöfrågor i skogen och skogsbruket. Näringen
möter en kluven statsmakt. Detta har sannolikt sin grund i att miljöpolitiken
växte fram delvis vid sidan om skogspolitiken under 90-talet. Skogsägare
bollas mellan myndigheter som kan ha delad syn på hur naturvärdena bäst
hanteras.
Även om det finns regioner där samarbetet mellan skogsvårdsstyrelser,
länsstyrelser och kommuner kommit långt bör det vara en prioriterad fråga
i skogs- och miljöpolitiken att samarbetet blir fullt tillfredsställande.
När det offentliga ställer särskilda miljökrav på näringsidkarna skall
skogsägarna så långt möjligt bara ha med en myndighet att skaffa. När
miljöbalken nu utreds blir det viktigt att klara ut att normal skogsskötsel
regleras i skogsvårdslagen och inte i miljöbalken. I annat fall kan
kommunerna få oinskränkta möjligheter att reglera skogsbruk via miljöbalken.
Om skogsbruk kan bedömas som miljöfarlig verksamhet blir kommunerna
huvudmän och inskränkningar i skogsbruket ersätts inte. Detta bör ges
regeringen till känna.

42.     Skoglig myndighet, punkt 27 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skoglig myndighet. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ24 yrkande 11 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande
25, 2002/03:N269 yrkande 8 och 2003/04:MJ218.
Ställningstagande
Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna är sektorsansvariga myndigheter.
Vi anser att det är angeläget att dessa myndigheter får bestå som fristående
myndigheter. En ansvarsfördelning bör ske mellan skogsvårdsorganisationen
och länsstyrelserna/Naturvårdsverket. Skogsvårdsstyrelserna bör ges utökade
möjligheter att kunna bedriva sina viktiga rådgivningsinsatser. De ideella
organisationernas potential bör också tas till vara. Detta bör ges regeringen
till känna.

43.     Skoglig myndighet, punkt 27 (kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skoglig myndighet. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ424 yrkande 25 och avslår motionerna 2002/03:N269 yrkande
8, 2003/04:MJ24 yrkande 11 och 2003/04:MJ218.
Ställningstagande
Skogsvårdslagen, där produktions- och miljömål jämställs, bygger på
förvaltarskapstanken, ett ansvar som skogsbrukare har att ta för kommande
generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den biologiska mångfalden
samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den svenska
skogsindustrin. Miljöbalkens regler är enligt min uppfattning bristfälligt
anpassade till skogsbrukets förutsättningar. Oklarheterna i lagstiftningen
kan därmed komma att drabba skogsbruket hårt, till nackdel för skogsvården
och därmed också för svensk ekonomi. Enligt nuvarande regler prövar den
skogliga myndigheten enligt skogsvårdslagen medan kommunerna kan ha rätt
att pröva enligt miljöbalken. Förhållandet bör enligt min uppfattning
rättas till så att skogsvårdslagen gäller för detta fall. Detta bör ges
regeringen till känna.

44.     Uppdragsverksamhet, punkt 28 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om uppdragsverksamhet. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ23 yrkande 8 och avslår motion 2003/04:MJ22 yrkande 5.

Ställningstagande
Det är olyckligt om en statligt ägd aktör säljer tjänster på en öppen
marknad i konkurrens med privata aktörer. Särskilt olyckligt är det om
aktören samtidigt har ett myndighetsansvar. Skogsvårdsorganisationens
uppdragsverksamhet faller in under dessa kriterier. Även om utvärderingar
inte funnit belägg för att försäljningsverksamheten har menlig inverkan
på marknaden innebär det inte att så är fallet. Enbart förekomsten av en
statlig uppdragsverksamhet innebär etableringshinder, vilket i sig krymper
konkurrensen. Det går heller inte att gardera sig helt mot subventionerad
prissättning där skattebetalarna i den övriga verksamheten står för
subventionen. Enligt vår mening bör inte skogsvårdsorganisationen ha annan
verksamhet än myndighetsuppgifter. Detta bör ges regeringen till känna.

45.
Uppdragsverksamhet, punkt 28 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om uppdragsverksamhet. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ22 yrkande 5 och avslår motion 2003/04:MJ23 yrkande 8.

Ställningstagande
I dag finns det en utvecklad verksamhet inom skogssektorn som kan kallas
gröna jobb. Det är ett samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna och
länsarbetsnämnderna. Ofta engageras arbetssökande och andra människor utanför
den ordinarie arbetsmarknaden i glesbygd. För natur- och kulturmiljövården
innebär insatserna ett viktigt tillskott till otillräckliga ordinarie
medel. Ibland är det i praktiken den enda möjligheten att få de aktuella
åtgärderna utförda.
Att kombinera resurser från olika politikområden kan ge påtagliga och
konkreta synergieffekter. Skogsstyrelsen har redovisat flera förslag på
verksamheter som kan bidra till att skogens och naturmiljöns centrala
roll i ett uthålligt samhälle kan tas till vara, bl.a. miljömätning av
skogsmark, biologiska data för landskapsanalyser och uppföljning samt
vård av naturvårdsobjekt och kulturmiljöer. Arbetstillfällen av detta
slag ger ett nettotillskott av sysselsättning. Det pågår också pilotprojekt
i samarbetet med försäkringskassorna rörande arbetslivsinriktad rehabilitering
i skogsmiljöer, vilket visar goda resultat. Slutsatsen är att denna typ
av åtgärder inom skog, natur och kultur innehåller särskilda kvaliteter
som motiverar en fortsatt och utökad verksamhet. Verksamhet som ger fler
s.k. gröna jobb i skogsmiljöer bör utvecklas. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.

46.     Statligt skogsinnehav m.m., punkt 29 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om statligt ägande. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ23 yrkande 9 och avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 1,
2003/04:MJ24 yrkande 12, 2003/04:MJ26 yrkandena 3 och 9, 2003/04:MJ409
yrkande 3, 2003/04:MJ412 yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 yrkande 9.

Ställningstagande
Staten äger cirka 20 % av skogen i Sverige. Andelen offentligt ägd skog
är än större på grund av att både kommuner och kyrkan är stora skogsägare.
Privatskogsbruket innehar endast hälften av skogsmarken i Sverige. Enligt
vår mening är den offentligt ägda andelen alltför stor. Sveaskogs
tillblivelse var enligt vår mening felaktig. Det visar sig också att Sveaskog
är en alltför stor markägare både regionalt och lokalt. Detta får en menlig
inverkan på prisbild, utbud och försäljningskanaler, vilket inte minst
debatten i Norrbotten visar. Sveaskog är ett av de statliga bolag som vi
vill sälja. Även i övrigt bör det offentliga innehavet av mark minska.
Staten bör äga den mark som är avsatt av naturvårdsskäl eller andra
bevarandeskäl samt mark som behövs för vetenskapliga ändamål eller
försvarsändamål. Därutöver ser vi inget behov av långsiktigt statligt
markägande.
I vissa fall kan staten temporärt äga mark t.ex. om strukturaffärer
underlättas. Detta bör ges regeringen till känna.

47.     Statligt skogsinnehav m.m., punkt 29 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om statligt ägande. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ24 yrkande 12 och avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 1,
2003/04:MJ23 yrkande 9, 2003/04:MJ26 yrkandena 3 och 9, 2003/04:MJ409
yrkande 3, 2003/04:MJ412 yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 yrkande 9.

Ställningstagande
Folkpartiet anser att det överväldigande antalet statliga företag bör
avyttras. Detta kräver emellertid hänsynstagande till bl.a. marknadssituationen.
Fram till dess att en försäljning kan ske bör målet för Sveaskog vara
att sköta samhällets skogar samt att tillhandahålla ersättningsmark vid
reservatsbildningar. Sveaskog bör i takt med att den egna industrin
avvecklas och rådande avtal löper ut, begränsa sin virkesförmedlande roll
till att enbart omfatta statens skogar. Riksdagens beslut att sälja ut
sågverk har ännu ej effektuerats. Orsaken till detta borde närmare redovisas.

Staten bör generellt inte bedriva kommersiell verksamhet där detta kan
göras av det privata näringslivet. Risken för en snedvridning av
konkurrenssituationen på marknaden och att statliga medel används för att
indirekt stötta verksamheten är alltför stora. Ett statligt ägande ökar
risken för att företag genom sitt speciella ägandeförhållande blir mer
benäget att ta icke-affärsmässiga risker, vilket också leder till en osund
marknad. Det är därför lämpligt att en oberoende utredning ser över statens
kommersiella verksamheter både inom de statliga bolagen och inom myndigheterna.
Detta bör ges regeringen till känna.

48.     Statligt skogsinnehav m.m., punkt 29 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om statligt ägande. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 1 och 2003/04:MJ409 yrkande 3 och avslår
motionerna 2003/04:MJ23 yrkande 9, 2003/04:MJ24 yrkande 12, 2003/04:MJ26
yrkandena 3 och 9, 2003/04:MJ412 yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 yrkande
9.
Ställningstagande
Kristdemokraterna anser att staten bör sälja ut de företag som är verksamma
på den konkurrensutsatta marknaden. Vi anser följaktligen att statligt
ägande av den produktiva skogsmarken inte är ett primärt intresse även om
det kan finnas skäl som talar för statligt ägande. Enskilda skogsägare
och privata bolag kan bruka skogen miljö- och tillväxtmässigt lika bra
som staten och det finns därför ingen anledning för staten att konkurrera
genom att äga produktionsskog i stor omfattning.
Statens uppgift är att ta hand om områden med höga naturvärden som undantas
brukning, att införskaffa och hålla viss produktionsmark som bytesvara
när allmänintresset kräver att privata skogsägares marker inte längre kan
brukas. Behovet är störst i södra Sverige där mer mark behöver skyddas.
Detta bör ges regeringen till känna.

49.     Statligt skogsinnehav m.m., punkt 29 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om statligt skogsinnehav. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ26 yrkandena 3 och 9 och avslår motionerna 2002/03:MJ425
yrkande 1, 2003/04:MJ23 yrkande 9, 2003/04:MJ24 yrkande 12, 2003/04:MJ409
yrkande 3, 2003/04:MJ412 yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 yrkande 9.

Ställningstagande
Kapital bundet i de stora skogsbolagens innehav av skog är lågavkastande
relativt marknadsvärdet. Innehavet borde säljas, då aktieägarna borde
förvänta en betydligt högre avkastning på detta dolda kapital. Motsvarande
gäller sannolikt i minst lika hög grad för Sveaskog. Detta förutsätter
dock enligt min uppfattning en kontrollerad avveckling av Sveaskog. Ett
skapande av självbärande enheter skog skulle ge möjlighet till start av
tusentals nya småföretag inom skogsbranschen. Centerpartiet anser att nya
storägare inte är något alternativ då det inte befrämjar vårt lands
intressen på något sätt.
Staten har genom Sveaskog en dominerande ställning när det gäller
skogsinnehav och det är därför viktigt att konkurrensfrågorna beaktas. Det
gäller vid såväl timmeranskaffning som prissättning på massaved. Ett
missbruk av en dominerande ställning på marknaden kan få mycket svåra
regionala konsekvenser för sågverks- och massaindustrin. Virkesmarknaden
domineras av ett fåtal stora aktörer. I ett sådant marknadsläge är det
viktigt att det råder sunda konkurrensförhållanden. Detta bör ges regeringen
till känna.
Särskilt yttrande

Skogspolitikens mål (kd)
Sven Gunnar Persson (kd) anför:

I en särskild reservation som bifogas detta betänkande framhåller jag att
en totalöversyn av skogspolitiken bör genomföras med bl.a. en förnyad
avvägning mellan produktions- och miljömål.
Skogsvårdslagen, där miljö- och produktionsmål jämställs, bygger på
förvaltarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för
kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den biologiska
mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den
svenska skogsindustrin. Det är enligt min mening nödvändigt att riksdagen
gör en förnyad bedömning av om balansen mellan produktions- och miljöintressen
i skogsbruket utvecklas tillfredsställande. Konsekvenserna för
virkesförsörjningen av statens avsättningspolitik har lett till viss oro inom
skogsnäringen. På liknande sätt har myndigheter och miljöorganisationer
påtalat riskerna för den biologiska mångfalden om den nuvarande utvecklingen
tillåts fortsätta.
För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri skall kunna utvecklas
i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som
befrämjar såväl produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål
är jämställda vid utformningen av den övergripande skogspolitiken.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2003/04:39 Uppföljning av skogspolitiken.
Följdmotioner
2003/04:MJ22 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utvärdering av svensk skogspolitik och att utvärderingen bör
vara oberoende men samordnas med Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket så
att skogspolitikens mål för miljö och produktion behandlas på ett likställt
sätt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen snarast bör återkomma med förslag om ett effektivt
system så att återplantering, gallring och röjning sker på ett
tillfredsställande
sätt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att biotopskydd skall kunna införas på arealer upp till 20 hektar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lagändringar rörande tätortsnära skogar så att natur- och
rekreationsvärden bevaras och/eller utvecklas.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utveckla verksamhet som ger fler "gröna jobb" i skogsmiljöer.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det är angeläget att verksamhet som syftar till att utveckla
bättre metoder för att motverka försurning kan fortgå och inte hotas av
medelsbrist.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket skall få i uppdrag att
återkomma med förslag om hur inslaget av lövträd i skog skall öka - där
så är möjligt i kombination med ökande rovdjursstammar.
2003/04:MJ23 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om målen i skogspolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utvärdering av skogspolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ansvaret för högre utbildning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avsättning av mark för naturvårdsändamål.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skogens kulturmiljö.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samverkan mellan rennäring och skogsbruk.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om finansiering av bidrag till ädellövskog.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skogsvårdsorganisationens affärsverksamhet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det statliga skogsinnehavet.
2003/04:MJ24 av Anita Brodén m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett nationellt skogsprogram.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skogens potential inom bioenergiområdet skall belysas i den
framtida uppföljningen av skogspolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i internationella forum och sammanhang bör driva
arbetet med att minska jorderosion och klimatförändringar m.m.
4. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med konkreta
förslag på åtgärder avseende återbeskogning och röjning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utveckla varsamma brukningsmetoder vid tätortsnära skogsbruk
för att kunna utnyttja skogens resurser som rekreation i kombination med
produktion.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om civilrättsliga avtal med markägarna för att skapa utrymme att
kombinera skogens olika värden och intressen.
7. Riksdagen begär att regeringen snarast vidtar åtgärder för att
förhindra problem kring återplanteringar vid handel med skogsfastigheter,
s.k. skogsklippare.
8. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av den skogliga
utbildningen för att säkra och möta framtida behov inom skogsområdet.
9. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag på
vad som bör göras för att undvika att områden på 5-20 hektar hamnar mellan
biotopskydd och reservatansvar.
10.        Riksdagen begär att regeringen finner metoder för att långsiktigt
säkra finansieringen av starka svenska forskningsinstitutioner inom
skogsområdet.
11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en ansvarsfördelning bör klargöras mellan
skogsvårdsorganisationen och länsstyrelserna/Naturvårdsverket.
12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att målet för Sveaskog bör vara att sköta samhällets
skogar samt tillhandahålla ersättningsmark vid reservatsbildningar.
2003/04:MJ25 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av skogspolitiken och en sammanhållen
strategi för förvaltningen av den svenska skogen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om älgstammens storlek.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på ändring
av skogsvårdslagen i syfte att förhindra oansvarigt skogsbruk.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inventering och avsättning av skyddad skogsmark.
5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till
lagstiftning i syfte att öka möjligheterna att kompensera markägaren ekonomiskt
då inskränkning i markanvändning sker till följd av förekomst av fornlämningar
och kulturminnen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skogsforskningen och den skogsindustriella forskningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör förhindra en gemensam skogspolitik inom EU.
2003/04:MJ26 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om vikten av att tilldela resurser till rådgivning för
att ett långsiktigt hållbart skogsbruk skall bli möjligt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att bioenergins betalningsförmåga inte får försämras,
då det påverkar skogsägarens möjlighet att göra klengallring eller röjning
med ekonomiskt rimliga villkor.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om möjligheten för nya småföretag vid en kontrollerad
avveckling av Sveaskog i självbärande enheter skog.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om en mer flexibel linje vid förvaltning av stora
skogsområden där brukande kombineras med förstärkt rådgivning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att den vinnande tanken om frivilliga avsättningar
måste bibehållas i skogspolitiken.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att både riktlinjer och tillämpningsområde för
naturvårdsavtal bör ses över.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om prioriteringen vid bevarande av skyddsvärda natur- och
kulturvärden inom skogsbruket.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att det är hög tid för riksdagen att ta ansvar för sin
huvuduppgift att, mot bakgrund av den övergripande ekonomiska politiken,
bedöma om balansen mellan produktions- och miljöintressen i skogsbruket
utvecklas tillfredsställande.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att staten har ett ansvar för att bevaka konkurrensfrågorna
på virkesmarknaden.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:MJ207 av Kenneth Johansson och Sven Bergström (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda möjligheterna att stödja återplantering av drabbade
skogsområden för skogsbrukare som drabbats av svampangrepp.
2002/03:MJ210 av Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av bestämmelserna
för bevarande av skyddsvärda biotoper.
2002/03:MJ219 av Maria Larsson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om markägares möjlighet till second opinion av nyckelbiotopsinventering
på myndighetens bekostnad.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge markägaren rätt till juridisk hjälp under samrådsförfarandet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett årligt markarrende erbjuds när areal ges
biotopskydd.
2002/03:MJ304 av Håkan Juholt m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om miljömålen för skog.
2002/03:MJ332 av Lennart Beijer m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen kommer med förslag på hur man skall öka de
skogsvårdande åtgärderna i svenskt skogsbruk, för att säkra ett långsiktigt
hållbart skogsbruk.
2002/03:MJ400 av Inger Lundberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att svenska skogar långsiktigt måste skyddas mot dvärgbandmask.

2002/03:MJ424 av Alf Svensson m.fl. (kd):

25.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skapa långsiktigt hållbara spelregler för skogsnäringen.
27.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om frivilliga avsättningar av mark.
2002/03:MJ425 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om statens uppgift beträffande utvecklingen av skogsnäringen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om balans mellan miljö- och produktionsmål.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om skogscertifiering.
6. Riksdagen begär att regeringen låter utreda värdet av gamla
reservatsavsättningar och tidigare skyddad mark, enligt vad som anförs i
motionen.
2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Skogsstyrelsens åtgärdsprogram för markförsurning skall
införas.
2002/03:MJ453 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om skogspolitik.
2002/03:MJ472 av Kristina Zakrisson och Karl Gustav Abramsson (båda
s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om konsekvenser av förändringar i skogsvårdslagen.
2002/03:N269 av Per Westerberg m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kostnadsnackdelar för skogsnäringen i Sverige.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs vad gäller samordning av skogspolitiken.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:MJ218 av Per-Olof Svensson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att skogsvårdstyrelserna bör ha hela tillsynsansvaret för skogsbruket.

2003/04:MJ220 av Kenneth Johansson och Eskil Erlandsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att en utredning bör tillsättas med syfte att föreslå skärpningar av
jordförvärvslagen och skogsvårdslagen för att minska "skogsklipperiet".
2003/04:MJ233
av Yvonne Andersson (kd):
Riksdagen begär att regeringen föreslår en lagändring så att riskerna för
otillbörlig skogsskövling minimeras.
2003/04:MJ259 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om kraftfulla åtgärder för att öka de skogsvårdande insatserna.
2003/04:MJ262 av Helene Petersson och Göte Wahlström (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om åtgärder för en bättre skogsskötsel.
2003/04:MJ361 av Peter Pedersen (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en översyn av den svenska skogspolitiken i syfte att säkra en
konkurrenskraftig och uthållig skogsproduktion i landet.
2003/04:MJ392 av Carina Adolfsson Elgestam och Göte Wahlström (båda
s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om utbildningsbehovet inom skogsindustrin.
2003/04:MJ409 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om statens uppgift beträffande utvecklingen av skogsnäringen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av en översyn av skogspolitiken och en
sammanhållen strategi för förvaltningen av den svenska skogen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om privat och statligt ägande.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om balans mellan miljö- och produktionsmål.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skogscertifiering.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av jordförvärvslagen i syfte att bevara balansen mellan olika ägarkategorier.
9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av skogsvårdslagen i syfte att förhindra oseriöst skogsbruk i form av s.
k. klipperi.
10.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av jordförvärvslagen så att det ej blir tillåtet för köparen att avverka
skog innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd erhållits.
2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att stärka skyddet för privat ägande för att undvika
dämpande effekter på företagande och ekonomisk tillväxt.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att berörda myndigheter i första hand bör försöka finna
alternativa skyddsformer i samverkan med markägaren.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att i första hand avsätta statligt ägd skog framför
privatägd skog till reservat när likvärdiga skyddsvärden finns att tillgå.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att utgångspunkten måste vara att skyddande av enskilt
ägd skog skall ske i samråd med ägaren.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare
vid inventering av markområden.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att i avvaktan på att ett förvärvstillstånd prövas bör
det införas regler som förhindrar avverkning innan beslutet vunnit laga
kraft.
9. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med syfte
att föreslå skärpningar i lagstiftningen för att komma till rätta med
"skogsklipparna".
2003/04:MJ415 av Maud Olofsson och Birgitta Sellén (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en bättre analys av den skogliga reservatspolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Naturvårdsverket bör presentera en samlad strategi för
bildandet av nya naturreservat.
2003/04:MJ423 av Åsa Domeij (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öka insatserna för ökade arealer av ädellövskog, lövskog
och blandskog.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige har ett internationellt ansvar att bevara de rika
miljöer som ädellövskogarna utgör för eftervärlden.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skydd av kulturmiljöer i skogsbrukslandskapet.
2003/04:MJ431 av Anita Brodén m.fl. (fp):

14.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tillräckliga resurser ges till utbildningsinsatser
kring skogsfrågor.
15.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tillförsäkra återplantering av skog.
2003/04:MJ444 av Hans Stenberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om fonderade medel för återplanteringsåtgärder.
2003/04:MJ453 av Raimo Pärssinen (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en översyn av skogspolitiken.
2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

20.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avsätta mer resurser till plantering och skötsel av
lövskog.
2003/04:N327 av Maud Olofsson m.fl. (c):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behandlingen av naturresurser som ett strategiskt nationellt
intresse.