Ungdomsbrott
Betänkande 1996/97:JuU12
Justitieutskottets betänkande
1996/97:JUU12
Ungdomsbrott
Innehåll
1996/97 JuU12
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner rörande ungdomsbrottslighet och påföljder för unga lagöverträdare från den allmänna motionstiden år 1996. Med anledning av flera motionsyrkanden rörande medlingsverksamhet för unga lagöverträdare föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen. I tillkännagivandet uttalar utskottet att regeringen snarast bör inleda en samordnad och rikstäckande försöksverksamhet med medling. Övriga motionsyrkanden avslås. I ärendet föreligger 13 reservationer.
Motionerna
1996/97:Ju213 av Lennart Klockare och Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot ungdomsbrottslighet. 1996/97:Ju715 av Inger Davidson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning kring nya strafformer eller förändrad praktisk hantering av straff för unga brottslingar under 18 år som begått mycket svåra brott. 1996/97:Ju901 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om normlöshetens utbredning och normöverföringens viktigaste aktörer, 3. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av hur lagstiftning allmänt sett kan förbättras i syfte att förtydliga vårdnadshavares ansvar i rollen som normöverförare och brottsförebyggare i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisstöd till föräldrar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans roll som brottsförebyggare, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nytt påföljdssystem för unga brottslingar i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring som möjliggör registrering av minderåriga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen beslutar om ändring i sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjegruppskonferenser och medlingsverksamhet, 13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som möjliggör för polisen att ta blod- och urinprov även på personer under 15 år i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjens, skolans och föreningslivets betydelse för det brottsförebyggande arbetet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sekretesslagen bör utformas så att samarbete mellan olika myndigheter på det brottsförebyggande området inte försvåras, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av system för registrering av brott som begåtts av minderåriga, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens agerande när minderåriga ertappas berusade, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påföljdssystemet i samband med en reformering kompletteras med påföljder som är särskilt utformade för unga lagöverträdare, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med familjegruppskonferenser. 1996/97:Ju909 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av hur lagstiftningen allmänt sett kan förbättras i syfte att förtydliga föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar i rollen som normöverförare och brottsförebyggare i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisstöd till föräldrar, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör för polisen att ta blod och urinprov även på personer under 15 år i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans skyldighet att informera föräldrar, 6. att riksdagen beslutar om ändring i sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanering av medievåld, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av de nuvarande bestämmelserna i 16 kap. 10 c § brottsbalken om otillåten utlämning av film eller videogram i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen beslutar ändra lagen om unga lagöverträdare så att föräldrars roll under utredning och domstolsprocess stärks i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen beslutar ändra lagen om unga lagöverträdare så att rätten till ersättning för inställelse vid domstol slopas för föräldrar i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till registrering av minderåriga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjegruppkonferenser och medlingsverksamhet, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att avskaffa påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om villkorligt fängelse i enlighet med vad som anförts i motionen, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny påföljd benämnd ungdomsstraff för ungdomar i åldern 15-17 år, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta särskilda kriminalvårdshem, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begränsa restriktionerna för att döma 18-21-åringar till fängelse. 1996/97:Ju911 av Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i rättssystemet samt försöksverksamhet för att motverka brott. 1996/97:Ju914 av Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny huvudstrategi i det brottsförebyggande arbetet med inriktning på fostran och värdeöverföring i familjen och i den kompletterande internaliseringen. 1996/97:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid ungdomsbrott införa obligatorisk medling efter godkännande av brottsoffret, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att domstolarna skall ha inflytande över de åtgärder som skall vidtas vid grova ungdomsbrott. 1996/97:A707 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett brottspreventivt program som utgår från familjens möjligheter.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner rörande ungdomsbrottslighet och påföljder för unga lagöverträdare. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden år 1996.
Normbildning m.m. I motion Ju901 (m) begärs ett uttalande om normlöshetens utbredning och om normöverföringens viktigaste aktörer. Vidare efterfrågas i den motionen och i motion Ju909 (m) en kartläggning av hur lagstiftningen kan förändras för att tydliggöra vårdnadshavares ansvar som normöverförare och brottsförebyggare. Uttalanden om skolans betydelse i det brottsförebyggande arbetet begärs i båda motionerna. I motion Ju903 (c) begärs ett uttalande om familjens och skolans m.fl. betydelse för det brottsförebyggande arbetet. I motion Ju914 (kd) efterfrågas en ny huvudstrategi i det brottsförebyggande arbetet med inriktning på fostran och värdeöverföring i familjen. Ett brotts-preventivt program som utgår från familjens möjligheter begärs i motion A707 (kd). Enligt 6 kap. 2 § första stycket föräldrabalken (FB) står barn under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade förmyndare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år eller dessförinnan ingår äktenskap. Principen om vårdnadshavares ansvar har kommit till uttryck i paragrafens andra stycke. Av lagbestämmelsen framgår, att den som har vårdnaden om ett barn har ansvaret för barnets personliga förhållanden och för att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosedda. Vårdnadshavaren svarar vidare för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter. Vårdnadshavaren skall också bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall, heter det i paragrafen, vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Det led i paragrafen som behandlar vårdnadshavares skyldighet att förebygga skada infördes genom lagstiftning år 1994 (prop. 1993/94:57, bet. 1993/94:LU9, rskr. 1993/94:85). Av lagmotiven framgår, att om vårdnadshavaren uppsåtligen eller av vårdslöshet försummar sitt tillsynsansvar, kan han bli skadeståndsskyldig enligt skadeståndslagens bestämmelser (prop. 1993/94:57 s. 24). Bestämmelser om vårdnadshavares ansvar för barns gärningar i vissa fall finns i ordningslagen (1993:1617). Enligt 3 kap. 23 § nämnda lag kan den som har vårdnaden om barn under 15 år straffas, om barnet brutit mot vissa av ordningslagens bestämmelser om användning av skjutvapen och sprängmedel m.m. Straffansvaret inträder dock inte, om vårdnadshavaren gjort vad som ankommer på honom för att förhindra handlingen. Regeringen har i promemorian Allas vårt ansvar, med undertiteln Ett nationellt brottsförebyggande program, (Ds 1996:59) behandlat föräldrarnas roll i det brottsförebyggande arbetet. I promemorian anförs att föräldrarna har det primära ansvaret för sina barn och att de troligen är samhällets bästa brottsförebyggande resurs, eftersom det är de som har den största möjligheten att erbjuda sina barn en god social utveckling. Att stödja och hjälpa föräldrar i deras fostrande roll bör därför ingå bland de olika åtgärderna i brottsförebyggande strategier (s. 21 f och 64 f). I promemorian uttalas, att skolan är en ofta outnyttjad brottsförebyggande resurs, vars betydelsefulla roll i det brottsförebyggande arbetet inte nog kan understrykas. Eftersom barn och ungdomar befinner sig i skolan under en stor del av sin uppväxt, har skolan stora möjligheter att påverka deras brottsbenägenhet. Regeringen avser, enligt promemorian, att tillsätta en arbetsgrupp som skall få till uppgift att finna former för samverkan mellan myndigheter och föreslå åtgärder som stöder skolans fostrande och brottsförebyggande arbete. Regeringen kommer också på andra sätt att verka för att skolans brottsförebyggande roll förstärks och för att lämpligt undervisningsmaterial för skolan om normer och värderingar och de rättsprinciper på vilka det svenska samhället vilar görs tillgängligt för skolan (s. 52 f). Rikspolisstyrelsen bedriver sedan länge undervisning i lag och rätt i skolan. Det lokala samarbetet regleras i cirkulär (1970:513) om intensifierat samarbete mellan polis, socialtjänst och skola. Rikspolisstyrelsen har utarbetat en ny handbok för polisens undervisning i lag och rätt i skolan. Handboken har distribuerats till samtliga poliser som skall meddela sådan undervisning. Undervisningen skall bedrivas inom ramen för närpolisverksamheten. Inom Brottsförebyggande rådet (BRÅ) bedrivs ett arbete med ett brottsförebyggande program kallat Tio åtgärder. Inom ramen för detta arbete utreder BRÅ frågor om brottsförebyggande verksamhet i skolan. BRÅ räknar med att redovisa resultatet av arbetet under år 1997. Utskottet har under en följd av år behandlat motioner om familjens betydelse i det brottsförebyggande arbetet. År 1991 gjorde utskottet bedömningen att familjens betydelse knappast kunde överskattas, när det gällde att ge barn och ungdom en trygg uppväxt, och utskottet konstaterade att det inte torde råda någon oenighet om att goda uppväxtförhållanden är en brottsförebyggande faktor av mycket stor betydelse; ett uttalande som utskottet därefter hänvisat till (bet. 1990/91:JuU19 s. 10 f). Även när det gäller skolans betydelse i det brottsförebyggande arbetet har utskottet tidigare uttalat sig vid flera tillfällen. Utskottet påpekade i ett betänkande år 1995 att forskning visat att kriminellt beteende inte sällan grundläggs mycket tidigt i livet, redan under de första skolåren eller dessförinnan. Tidiga insatser från bl.a. skolan för att uppmärksamma och stödja barn med särskilda behov kunde därför vara av avgörande betydelse för att förhindra att ungdomar hamnade i ett kriminellt livsmönster. Skolan hade således en mycket viktig roll i det brottsförebyggande arbetet. Utskottet erinrade också om den undervisning i lag och rätt som polisen bedriver i skolorna (bet. 1994/95:JuU17 s. 13 f). I detta sammanhang bör också nämnas Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter som antogs av generalförsamlingen den 20 november 1989. Genom barnkonventionen formulerades för första gången barnets rättigheter på ett samlat sätt i ett internationellt bindande avtal. Konventionen trädde i kraft den 2 september 1990 och Sverige var ett av de första länderna som ratificerade den (prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28, 1989/90: JuU3y, rskr. 1989/90:350). Enligt konventionens artikel 3 skall vid åtgärder, som rör barn, barnets bästa komma i främsta rummet, oavsett om åtgärderna vidtas av enskilda eller offentliga institutioner. Genom beslut den 1 februari 1996 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över förhållandet mellan konventionen och svensk rätt (dir. 1996:15). Kommittén har antagit namnet Barnkommittén - Barnkonventionen och svensk rätt (S 1996:01). Enligt sina direktiv skall kommittén göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till barnkonventionens bestämmelser. Kommittén skall vidare skapa större klarhet och ett ökat mått av samsyn vad gäller innebörden av begreppet ?barnets bästa? i barnkonventionen och svensk rätt samt analysera eventuella målkonflikter. Den skall också med förtur behandla barns ställning i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529). Kommittén beräknas redovisa sitt arbete senast den 30 juni 1997. Utskottet vill nu framhålla att utskottets ovannämnda uttalanden om familjens och skolans betydelse alltjämt äger full giltighet. Utskottet noterar med tillfredsställelse den betydelse som regeringen i det nationella brottsförebyggande programmet tillmäter såväl föräldrar som skola i det brottsförebyggande arbetet. De av regeringen i promemorian aviserade åtgärderna kan, i likhet med BRÅ:s kommande brottsförebyggande program, förväntas bidra till uppfyllandet av det nationella brottsförebyggande programmets målsättningar. Enligt utskottets uppfattning tillgodoses motionärernas önskemål i betydande grad redan genom dagens utformning av det brottsförebyggande arbetet. Något skäl för ett särskilt uttalande i ämnet från riksdagens sida föreligger mot denna bakgrund inte. Utskottet avstyrker bifall såväl till motionerna Ju901, Ju903, Ju909 och A707 i dessa delar som till motion Ju914.
Familjegruppskonferenser och medling I motionerna Ju901 och Ju909 båda (m) efterlyses initiativ från regeringen i fråga om familjegruppsverksamhet och medling. En försöksverksamhet med familjegruppskonferenser och medling efterfrågas i motion Ju903 (c). Ett liknande yrkande framställs i motion Ju911 (s). I motion Ju918 (mp) yrkas att - om brottsoffret medger det - medling skall vara obligatorisk vid ungdomsbrott. Utskottet vill inledningsvis anmärka att den verksamhet som här kallas medling tidigare i olika sammanhang benämnts konfrontation. Grundtanken är dock densamma, nämligen att den unge lagöverträdaren skall sammanträffa med målsäganden för att på ett tydligt sätt få konsekvenserna av brottet klara för sig. Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden i betänkandet 1994/95: JuU24 s. 17 f. Efter att kort ha redogjort för gällande rätt, erinrade utskottet i betänkandet om att Riksåklagaren enligt ett regeringsbeslut från mars 1994 skulle utarbeta en modell för medlingsverksamhet. Riksåklagaren skulle kartlägga de erfarenheter som hittills fanns av inom landet bedrivna medlingsprojekt och med utgångspunkt i kartläggningen utarbeta en eller flera modeller för hur en medlingsverksamhet för unga lagöverträdare skulle kunna bedrivas. Inom ramen för sitt uppdrag skulle Riksåklagaren även beröra frågor om skyldighet för en gärningsman att återställa av honom vållade skador. Utskottet underströk att det såg mycket positivt på den medlingsverksamhet som redan bedrevs och att den borde kunna utvecklas vidare. Enligt utskottets mening borde emellertid resultatet av Riksåklagarens utredningsarbete avvaktas, innan det avgjordes om åtgärder behövde vidtas för att introducera t.ex. nya former för medlingsförfarande. Riksåklagaren har i december 1996 avlämnat rapporten Medlingsverksamhet för unga lagöverträdare (Åklagarväsendet rapport 1996:6). I rapporten redovisas en kartläggning av medlingsprojekt som bedrivs på några olika orter i landet. Rapporten innehåller vidare ett förslag till lag om medling för unga lagöverträdare av i huvudsak följande innehåll. Medling skall innebära att den som begått brott innan han fyllt 18 år kan anmodas att inställa sig inför en medlare för att ta ansvar för sina handlingar genom att sammanträffa med brottsoffret. Den unge skall därvid få möjlighet att be brottsoffret om ursäkt, ersätta offret ekonomiskt eller utföra arbete åt offret eller genom annan överenskommelse visa sin vilja att gottgöra den skada som uppstått till följd av brottet. För varje kommun eller för flera kommuner gemensamt skall det finnas en medlingsorganisation. Ärenden skall få överlämnas till medling av polisen, socialnämnden eller åklagare. Som förutsättningar för överlämnande skall gälla att skuldfrågan är klar, att brottet polisanmälts, att den unge har samtyckt till medling samt att det inte är uppenbart att överlämnande inte är lämpligt. Förslaget till lag om medling kompletteras av förslag till ändringar i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). Enligt ändringsförslaget skall åtalsunderlåtelse få beslutas också i fall, där den unge deltagit i medling enligt den föreslagna lagen därom. Enligt vad Riksåklagaren uttalar i den skrivelse till regeringen, varigenom rapporten överlämnades, bör ett slutligt ställningstagande till frågan om lagstiftning om medling föregås av en mera genomgripande analys av effekterna av medling på bl.a. ungdomsbrottslighetens utveckling och struktur. Även frågan om medling är förenlig med principen, att det allmänna ensamt svarar för de sanktioner som följer på ett brott, bör utredas enligt Riksåkla-garen. Riksåklagaren föreslår därför att regeringen tar initiativ till en vetenskaplig utvärdering av den medlingsverksamhet som beskrivs i rapporten och att denna utförs genom t.ex. BRÅ:s försorg. Vidare förordar Riksåklagaren att medlingsverksamheten stimuleras ytterligare genom att regeringen uppdrar åt Kommittén om genomförande av det nationella brottsförebyggande programmet (Ju 1996:05) att utarbeta en samordnad och rikstäckande fortsatt försöksverksamhet för medling. Riksåklagarens rapport bereds för närvarande i Justitiedepartementet. Utskottet vill här också nämna att utskottet nyligen företagit en resa till Nya Zeeland och där studerat det nyzeeländska systemet med familjegrupps- konferenser. Systemet innebär sammanfattningsvis, att den unge lagöverträdaren tillsammans med sin familj och andra vuxna av betydelse för honom samt företrädare för polisen och sociala myndigheter samt helst även målsäg-anden kommer överens om lämpliga åtgärder för den unge och om hur brottet skall gottgöras. I fråga om medlingsverksamhet står utskottet fast vid den mycket positiva syn på sådan verksamhet som utskottet tidigare givit uttryck för. Enligt utskottets uppfattning finns det skäl att försöksvis använda medlingsverksamhet i större omfattning än som sker i dag. Att avvakta beredningen av Riks-åklagarens rapport i denna del framstår som överflödigt. Det bör därför ankomma på regeringen att genast utarbeta en samordnad och rikstäckande fortsatt försöksverksamhet med medling. Denna försöksverksamhet bör inledas så snart som möjligt. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju901, Ju903, Ju909, Ju911 och Ju918 i dessa delar anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. När det gäller familjegruppskonferenser, anser utskottet att ytterligare utredning är nödvändig innan ställning kan tas till om ett sådant institut över huvud taget bör införas. Utskottet förutsätter att denna fråga beaktas vid beredningen av Riksåklagarens rapport. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju901, Ju903 och Ju909 i berörda delar samt till motion Ju911 i denna del.
Registrering av minderåriga lagöverträdare I motionerna Ju901 och Ju909 båda (m) begärs förslag till lagstiftning om registrering av barn under 15 år som begått brott. Ett yrkande av liknande innebörd finns i motion Ju213 (s). I motion Ju903 (c) begärs en utredning av ett system för registrering av brott som begåtts av barn under 15 år. Utskottet behandlade i sitt betänkande 1994/95:JuU21 s. 8 f motionsyrkanden av innebörd att det borde ske en registrering av barn under 15 år som begått brott. Utskottet konstaterade efter en fyllig redogörelse för regelsy-stemet och frågans tidigare behandling att ett utredningsarbete rörande bl.a. denna fråga pågick inom BRÅ. Utskottet ansåg att resultatet av utredningsarbetet borde avvaktas och avstyrkte bifall till motionerna. I sammanhanget underströk utskottet, att det skulle vara av stort värde att ha tillgång till statistisk information om brott av barn under 15 år. Genom beslut den 17 mars 1994 uppdrog regeringen åt BRÅ att utarbeta ett underlag för ett nationellt brottsförebyggande program. I underlaget, som redovisades för regeringen i oktober 1995, berörs frågan om registrering av minderåriga som misstänks för brott. BRÅ konstaterade emellertid att frågan om sådan registrering aktualiserar svåra frågor av principiell natur och om enskildas integritet. BRÅ ansåg därför vidare utredning av frågan erforderlig. Något arbete med frågan pågår för närvarande inte i Justitiedepartementet. BRÅ:s program Tio åtgärder är emellertid avsett att behandla bl.a. polisens arbete med minderåriga lagöverträdare. Under arbetet med programmet kommer även frågan om registrering av sådana lagöverträdare att övervägas. Utskottet vill på nytt understryka att det skulle vara av stort värde att ha tillgång till statistisk information om brott av barn under 15 år. Utskottet anser dock att ett slutligt ställningstagande till denna fråga liksom till övriga motionsyrkanden bör anstå till dess att BRÅ:s program Tio åtgärder lagts fram. Utskottet avstyrker bifall såväl till motionerna Ju901, Ju903 och Ju909 i nu ifrågavarande delar som till motion Ju213.
Sekretess mellan myndigheter I motionerna Ju901 (m), Ju903 (c) och Ju909 (m) begärs ändringar i sekretesslagen (1980:100) som syftar till att göra det lättare för bl.a. socialtjänsten att i brottsförebyggande syfte lämna uppgifter om unga personer till polisen. Av 1 kap. 1 § sekretesslagen framgår, att lagen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. Lagens bestämmelser innebär förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller på annat sätt (sekretess). I 1 kap. 3 § sekretesslagen föreskrivs att om sekretess enligt lagen gäller för uppgift som förekommer hos viss myndighet, får uppgiften inte röjas för annan myndighet i andra fall än som anges i sekretesslagen eller i lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar. Enligt 7 kap. 4 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Med socialtjänst förstås enligt paragrafens tredje stycke bl.a. verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd. De intressekonflikter som kan uppkomma mellan sekretessintressena å den ena sidan och myndigheternas behov av uppgifter å den andra har lösts genom bestämmelser i 14 kap. sekretesslagen. I 14 kap. 1 § samma lag föreskrivs sålunda bl.a. att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Vidare anges i 14 kap. 2 § sekretesslagen ett stort antal fall, i vilka fall sekretessen inte hindrar att uppgifter lämnas till en annan myndighet. Sålunda föreskrivs i paragrafens fjärde stycke, att sekretess inte hindrar att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter. Vissa sekretessbelagda uppgifter, bl.a. uppgifter inom socialtjänsten som är sekretessbelagda enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen, får emellertid lämnas ut endast om brottsmisstanken avser brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Sekretess enligt bl.a. 7 kap. 4 § sekretesslagen hindrar dock inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte fyllt 18 år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet. Av 14 kap. 4 § sekretesslagen framgår, att sekretess till skydd för enskild inte gäller i förhållande till den enskilde själv och i övrigt kan helt eller delvis efterges av honom, om inte annat föreskrivs i sekretesslagen. Det sagda innebär sammanfattningsvis att socialtjänsten normalt är förhindrad att till polisen rapportera brott som begåtts av barn under 18 år. Undantag görs, som framgått, bara i några få fall av allvarliga brott som riktas mot annan person, t.ex. om den underårige gjort sig skyldig till misshandels- eller sexualbrott. Ungdomsbrottskommittén föreslog i sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35) ett utökat samarbete mellan de myndigheter som har att göra med unga lagöverträdare. Kommittén anförde att sekretessen ibland upplevdes som ett problem i detta samarbete. De krav på lättnader i sekretessen som framställts ledde, särskilt när det gällde polisens samarbete med socialtjänsten, in på omfattande och svåra frågor. Kommittén ansåg sig av tidsbrist inte kunna behandla dessa. Den ansåg emellertid att det fanns fog för en översyn av sekretesslagen för att klargöra vilken information myndigheterna och de enskilda befattningshavarna borde kunna lämna ut för att stärka samarbetet mot ungdomsbrottsligheten (s. 258 f). Med anledning av Ungdomsbrottskommitténs förslag har inom Justitiedepartementet upprättats en promemoria Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott (Ju 1994:E). I promemorian föreslås en ny bestämmelse i 14 kap. 2 § sekretesslagen. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall socialtjänstsekretessen enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen inte hindra att uppgift om enskild, som inte fyllt 18 år, eller närstående till denne lämnas från myndighet inom socialtjänsten till polismyndighet, om det finns en påtaglig risk att den unge skall begå brott och uppgiften kan antas bidra till att förhindra brott. Promemorian bereds för närvarande i Justitiedepartementet. Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet inte bör föregripas och avstyrker bifall till motionerna Ju901, Ju903 och Ju909 i ifrågavarande delar.
Otillåten utlämning av film eller videogram m.m. I motion Ju909 (m) anförs att regeringen bör stödja och uppmuntra initiativ av mediedistributörer som syftar till att minska spridningen av våldsskildringar i bland annat videogram. I motionen begärs vidare en effektivisering av de lagbestämmelser som gör det straffbart att utlämna vissa filmer och videogram med våldsskildringar till personer under 18 år. Enligt 16 kap. 10 c § brottsbalken (BrB) gäller att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte till den som är under 15 år lämnar ut en film, ett videogram eller en annan upptagning av rörliga bilder med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur döms för otillåten utlämning av film eller videogram till böter eller fängelse i högst sex månader. Från straffbestämmelsen görs vissa undantag. Sålunda gäller bestämmelsen inte filmer eller videogram som Statens biografbyrå har godkänt för visning för någon åldersgrupp av barn under 15 år. Den gäller inte heller en upptagning av rörliga bilder med samma innehåll som en film eller ett videogram som har godkänts av biografbyrån. Den gäller inte heller offentliga förevisningar av filmer eller videogram. Ansvar enligt straffbestämmelsen ådöms inte om en upptagning av rörliga bilder försetts med ett intyg om att en film eller ett videogram med samma innehåll har godkänts av Statens biografbyrå för visning för någon åldersgrupp av barn under 15 år, såvida inte intyget var oriktigt och den som har lämnat ut upptagningen insett eller bort inse detta. Allmänt åtal för brott mot paragrafen får enligt 16 kap. 19 § BrB väckas endast efter medgivande av Statens biografbyrå. Utskottet har i betänkandet 1995/96:JuU14 s. 11 f behandlat ett motions- yrkande av liknande innebörd som det nu aktuella. Utskottet konstaterade att det statliga Våldsskildringsrådet genomförde en utvärdering av Statens biografbyrås tillsynsverksamhet över videomarknaden och att kulturministern presenterat en rad olika åtgärder som syftade till att begränsa våldsskildringarna i media och att förbättra tillsynen över media i detta hänseende. Mot denna bakgrund saknades det skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionen. Utskottet avstyrkte därför motionen. Våldsskildringsrådet har år 1996 publicerat rapporten Jakten på videovåldet (Våldsskildringsrådets skriftserie nr 15). Enligt rapporten har förekomsten av olagliga våldsskildringar på videomarknaden utan tvekan minskat sedan Statens biografbyrås tillsynsverksamhet inleddes. Denna utveckling beror enligt rapporten på flera faktorer, av vilka tillsynsverksamheten är en (s. 100 f). Rapporten innehåller inga förslag med avseende på tillämpningen av 16 kap. 10 c § brottsbalken. Utskottet konstaterar, att Våldsskildringsrådets rapport ger vid handen att förekomsten av olaga våldsskildringar på videomarknaden minskat och att Statens biografbyrås tillsynsverksamhet varit av betydelse för denna utveckling. Med hänsyn härtill och på de skäl som utskottet anfört i betänkandet 1995/96:JuU14 finner utskottet att det inte heller nu finns skäl för riksdagen att ta något initiativ i frågan. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju909 i denna del.
Ingripanden mot drogpåverkade minderåriga I motionerna Ju901 och Ju909 båda (m) begärs en utredning om lagstiftning som skulle göra det möjligt för polisen att låta ta blodprov och urinprov på den som är under 15 år om han misstänks ha använt narkotika. I motion Ju903 (c) begärs att ungdomar som ertappas berusade skall kallas till förhör hos polisen. Enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen (1968:64) gäller att bl.a. den som olovligen brukar narkotika döms för narkotikabrott till fängelse i högst tre år, om gärningen sker uppsåtligen. I praxis bedöms dock eget bruk av narkotika vanligen som ringa brott. Påföljden är då enligt 2 § narkotikastrafflagen böter eller fängelse i högst sex månader. Någon lagbestämmelse som straffbelägger bruk av alkohol finns inte. Av 28 kap. 12 § rättegångsbalken (RB) följer att på den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa, får kroppsbesiktning göras för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Med kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen samt undersökning av sådana prov. Av 28 kap. 13 § RB framgår att som kroppsbesiktning räknas bl.a. tagande av blodprov. Lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) upptar särskilda bestämmelser om handläggning hos polis, åklagare och domstol av mål och ärenden om brott där den misstänkte inte har fyllt 21 år. Den gäller i dessa delar i stället för bl.a. RB:s bestämmelser (1 §, prop. 1994/95:12 s. 95). Enligt lagen gäller bl.a. att om någon är misstänkt för att före 15 års ålder ha begått ett brott får, om det finns särskilda skäl beslag, husrannsakan och kroppsvisitation enligt bestämmelserna i 27 och 28 kap. RB företas mot den unge. Regleringen finns nu i 35 § LUL. Enligt denna lag saknas alltså möjligheten till kroppsbesiktning i dessa fall. När bestämmelsen infördes år 1985 (prop. 1983/84:187, bet. 1984/85: JuU6, rskr. 1984/85:37) anförde departementschefen att det fick anses tveksamt i vilken utsträckning tvångsmedel som beslag, husrannsakan, kropps-visitation och kroppsbesiktning fick användas mot den som var misstänkt för brott och som inte fyllt 15 år. När det gällde kroppsbesiktning, framstod det praktiska behovet av att använda det tvångsmedlet som ganska ringa beträffande den ifrågavarande ålderskategorin. Dessutom kunde lämpligheten sättas i fråga av att använda kroppsbesiktning i fråga om barn som befann sig i förpuberteten och i en känslig period av sin utveckling. Tvärtom var ett särskilt hänsynstagande till den personliga integriteten påkallad. Kroppsbesiktning borde alltså inte få företas i fråga om denna ålderskategori. De tvångsmedel som borde komma i fråga mot barn under 15 år var således beslag, husrannsakan och kroppsvisitation. De borde dock tillämpas restriktivt (prop. s. 28 f). Enligt 1 § andra stycket lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) jämförd med 3 § samma lag skall den som är under 18 år beredas vård om han utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Som en förutsättning för vård enligt LVU gäller dock, enligt 1 § första stycket, att det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av hans vårdnadshavare och, när den unge fyllt 15 år, av honom själv. För unga som vårdas på någon av de nu angivna grunderna och behöver särskilt noggrann tillsyn skall det finnas statliga ungdomshem (12 § LVU). Den som vårdas i ett sådant hem får inte inneha narkotika, alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika (16 §). Om det anses påkallat, får han kropps- visiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, när han kommer till hemmet, för kontroll av att han inte bär på sig något som han inte får ha där (17 §). I ett mål eller ärende enligt LVU får socialnämnden eller rätten besluta om läkarundersökning av den unge (32 §). Med sådan ytlig kroppsbesiktning som avses i 17 § förstås en yttre granskning av kroppen samt av huvudhår och armhålor. Begreppet omfattar däremot inte iakttagelse av för ögat dolda delar av kroppen eller av kroppshåligheter eller beröring av den nakna kroppen (prop. 1981/82:141 s. 44 och 51). Vad först gäller motionsyrkandena om tagande av blodprov och urinprov på barn under 15 år, finner utskottet att de skäl mot sådan kroppsbesiktning som anfördes i prop. 1983/84:187 alltjämt får anses giltiga. Utskottet vill också erinra om den möjlighet till läkarundersökning som följer av 32 § LVU. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju901 och Ju909 i ifrågavarande delar. När det gäller frågan om ungdomar som ertappas berusade skall kallas till förhör hos polisen, vill utskottet erinra om att bruk av alkohol inte är brottsligt. Den bestämmelse i brottsbalken, varigenom fylleri på allmän plats straffbelades, upphävdes genom lagändring år 1977. Utskottet kan mot denna bakgrund inte finna att det bör ankomma på polisen, som har till uppgift att förebygga och bekämpa brott, att ingripa i de med motionen avsedda fallen. Åtgärder mot ungdomsfylleri är, enligt utskottets mening, i första hand en uppgift för socialtjänsten. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju903 i denna del.
Påföljder för unga lagöverträdare I motionerna Ju715 (kd), Ju901 (m) och Ju903 (c) begärs förslag till nya påföljder för unga lagöverträdare. I motion Ju909 (m) begärs att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall avskaffas. I motionen förespråkas vidare ett införande av nya påföljder, kallade villkorligt fängelse och ungdomsstraff. Slutligen förespråkas i motion Ju909 inrättande av kriminalvårdshem samt att restriktionerna för att döma lagöverträdare mellan 18 och 21 år till fängelse bör begränsas. I motion Ju918 (mp) förordas att domstolarna skall få ett större inflytande över utformningen av påföljderna vid grova ungdomsbrott. Med påföljd för brott förstås i brottsbalken enligt 1 kap. 3 § BrB straffen böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Som en allmän förutsättning för att någon skall kunna dömas till påföljd gäller enligt 1 kap. 6 § BrB att han fyllt 15 år. Enligt 29 kap. 7 § BrB skall, om någon har begått brott innan han fyllt 21 år, hans ungdom beaktas vid straffmätningen. Härvid får dömas till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet. Ingen får dömas till fängelse på livstid för brott som han har begått innan han fyllt 21 år. Vid val av påföljd är enligt 30 kap. 1 § BrB fängelse att anse som en svårare påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn. I 30 kap. 5 § BrB föreskrivs att för brott som någon har begått innan han fyllt 18 år får rätten döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. För brott som någon begått efter det att han fyllt 18 men innan han fyllt 21 år får rätten, enligt samma paragraf, döma till fängelse endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det. Enligt 31 kap. 1 § gäller att om den som är under 21 år och har begått brottslig gärning kan bli föremål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), får rätten överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten. Om brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet påkallar det, får jämte överlämnande till socialtjänsten dömas till dagsböter, högst 200, vare sig böter föreskrivits för brottet eller ej. Har skada på egendom uppkommit genom brottet och bedöms det vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten enligt samma bestämmelse i BrB, i samband med överlämnande till vård inom socialtjänsten, föreskriva att den dömde skall biträda den skadelidande med visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan föreskrift får dock, enligt paragrafen, meddelas endast med den skadelidandes samtycke. I praktiken särbehandlas unga lagöverträdare på flera olika sätt. Som nyss framgått, finns det begränsningar när det gäller att döma till fängelse m.m. Härutöver gäller att möjligheten till åtalsunderlåtelse är betydligt större beträffande ungdomar än beträffande vuxna (se 16 och 17 §§ LUL jämförda med 20 kap. 7 och 7 a §§ RB). Sammantaget innebär detta att socialtjänsten normalt kommer att svara för åtgärderna. Sådana åtgärder kan vidtas på frivillig grund med stöd av socialtjänstlagen eller under tvång med stöd av LVU och antingen på initiativ av socialnämnden eller efter en dom. Ungdomsbrottskommittén överlämnade i juni 1993 sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35). Kommitténs huvuduppgift har varit att undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägda när det gäller de unga lagöverträdarna och om samordningen mellan myndigheterna kan förbättras. Utskottet har redogjort för det huvudsakliga innehållet i kommitténs förslag i sitt betänkande 1993/94:JuU4 s.16 f. Fängelseutredningen har i sitt huvudbetänkande Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76) föreslagit en lag om verkställighet av fängelsestraff. Utredningen föreslår att det i lagen skall finnas en bestämmelse av innebörd att den som är under 21 år skall placeras i en anstalt som företrädesvis är avsedd för yngre intagna, om inte särskilda skäl föranleder annat. Straffsystemkommittén har i sitt betänkande Ett reformerat straffsystem (SOU 1995:91) gjort en genomgripande översyn av påföljdssystemet i BrB. Utskottet har utförligt redogjort för kommitténs förslag i sitt betänkande 1995/96:JuU2 s. 7 f. Frågorna om påföljdssystemet för unga lagöverträdare är under beredning i Justitiedepartementet. Avsikten är att dessa frågor skall behandlas i en departementspromemoria under våren 1997. Departementspromemorian skall behandla frågan om en lämplig avvägning mellan de intressen som socialtjänsten och rättsväsendet skall tillgodose. I promemorian skall övervägas om påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten bör ges ett annat innehåll och om allmän domstol bör ges ett ökat inflytande över påföljdens närmare utformning. Även Fängelseutredningens huvudbetänkande är föremål för beredning inom Justitiedepartementet och skall tillsammans med utredningens slutbetänkande behandlas i en proposition som skall läggas fram under år 1997. Straffsystemkommitténs förslag har remissbehandlats och bereds inom Justitiedepartementet. Utskottet har vid flera tillfällen under senare år behandlat frågor om påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Utskottet hade under riksmötet 1994/95 att ta ställning till en proposition om handläggningen av ungdomsmål (prop. 1994/95:12, JuU1). Utskottet anförde då bl.a. att ungdomar under 18 år som begick brott så långt möjligt borde hållas utanför kriminalvården och att huvudansvaret för dem alltjämt borde åvila socialtjänsten, även om tvångsåtgärder i vissa fall kunde vara nödvändiga för att hindra den unge från fortsatt kriminalitet. Det var, enligt utskottets uppfattning, angeläget att det utvecklades metoder, inom ramen för såväl rättsväsendet som socialtjänsten, för att finna adekvata åtgärder som kunde medverka till att barn och ungdomar som begått brott kunde ledas in i ett laglydigt liv. Här krävdes, anförde utskottet, också en utökad samverkan mellan socialtjänsten och rättsväsendet, som borde inriktas på att åstadkomma snabba, enkla och adekvata åtgärder mot ungdomsbrottsligheten. Regeringen fick, anförde utskottet vidare, beakta vad utskottet anfört i det fortsatta reformarbetet på påföljdsområdet när det gällde ungdomar. Vad utskottet anfört, gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1994/95:39). Utskottet hade under samma riksmöte att ta ställning till ett antal motions- yrkanden, väsentligen motsvarande de som nu framställs i motion Ju909. Utskottet vidhöll då den uppfattning som utskottet uttalat med anledning av proposition 1994/95:12 och avstyrkte bifall till motionerna (1994/95:JuU24 s. 19 f). Utskottet konstaterar att frågorna om ett nytt påföljdssystem för unga lagöverträdare är föremål för ett omfattande beredningsarbete i Justitiedepartementet. Det kan förväntas att de frågor som aktualiseras i motionerna kommer att övervägas i detta beredningsarbete. Enligt utskottets mening saknar riksdagen anledning att föregripa den pågående beredningen. Utskottet avstyrker bifall såväl till motionerna Ju901, Ju903, Ju909 och Ju918 i berörda delar som till motion Ju715.
Polishjälp åt föräldrar I motionerna Ju901 och Ju909 båda (m) begärs en utredning om en laglig rätt för vårdnadshavare att påkalla polishjälp för att hämta barn som vistas ute utan föräldrarnas tillstånd. Enligt 6 kap. 2 § andra stycket FB gäller bl.a. att ett barns vårdnadshavare svarar för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Av vårdnadsrätten anses följa befogenhet för vårdnadshavaren att ha barnet hos sig och att bestämma dess vistelseort. I 12 § polislagen (1984:387) föreskrivs att om någon, som kan antas vara under 18 år, anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans hälsa och utveckling, får han tas om hand av en polisman för att genom dennes försorg skyndsamt överlämnas till sina föräldrar eller någon annan vårdnadshavare eller till socialnämnden. Enligt 13 § samma lag gäller att någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får en polisman avvisa eller avlägsna honom från visst område eller utrymme, när det är nödvändigt för att ordningen skall kunna upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling skall kunna avvärjas. Är en åtgärd av angivet slag otillräcklig för att det avsedda resultatet skall kunna uppnås, får personen tillfälligt omhändertas. Är den som tillfälligt omhändertagits under 18 år, får han, enligt 16 § andra stycket polislagen, hållas kvar under högst sex timmar för att genom polisens försorg skyndsamt kunna överlämnas till sina föräldrar, annan vårdnadshavare, tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen person. Om en person som är under 18 år utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende skall han beredas vård enligt LVU, om det kan antas att behövlig vård inte kan ges med samtycke av hans vårdnadshavare eller, när den unge har fyllt 15 år, av honom själv (1 § andra stycket LVU jämförd med 3 § samma lag). Beslut om vård med stöd av LVU meddelas av länsrätten efter ansökan av socialnämnden (4 §). Socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart skall omhändertas, om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av denna lag och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras (6 §). Beslutet skall underställas länsrätten (7 §). Enligt utskottets mening skulle en sådan ordning som förespråkas i motionen vara alltför långtgående och riskera att innebära en betydande påfrestning på polisens resurser. Den nuvarande regleringen måste anses ge tillräckliga möjligheter för polis och socialtjänst att ingripa, när det är påkallat av hänsyn till den unge. I själva verket torde en underårig som håller sig undan från sina vårdnadshavare redan efter kort tid kunna bli föremål för ingripande med stöd av den befintliga lagstiftningen. Utskottet avstyrker motionerna Ju901 och Ju909 i dessa delar.
Föräldrars närvaro vid rättegång m.m. I motion 909 (m) begärs ändringar i LUL som går ut på att föräldrar, vilkas barn misstänks för brott, skall vara skyldiga att närvara vid förhör och rättegång som hålls med barnen. Föräldrarnas rätt till ersättning för inställelse vid sådan rättegång bör enligt motionärerna avskaffas. Av 5 § LUL framgår att om någon som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott, skall vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård eller fostran omedelbart underrättas samt kallas till förhör som hålls med den unge, om detta inte är till men för utredningen eller det annars finns särskilda skäl mot det. Vid förhör med den som inte har fyllt 18 år och som är misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa skall, enligt 7 § samma lag, företrädare för socialtjänsten närvara om det är möjligt och det kan ske utan men för utredningen. Enligt 31 § LUL får, om någon kan misstänkas för att före 15 års ålder ha begått ett brott, utredning rörande brottet inledas under vissa i paragrafen närmare angivna förutsättningar. Den unges vårdnadshavare och socialnämnden skall omedelbart underrättas om att en utredning har inletts. Underrättelse till vårdnadshavaren får dock, enligt paragrafen, underlåtas, om det finns särskilda skäl mot en underrättelse. I 33 § samma lag föreskrivs att under utredning som avses i 31 § skall, om det inte möter hinder, företrädare för socialtjänsten närvara vid förhör med den unge. När åtal väcks mot den som inte har fyllt 18 år, skall tingsrätten, enligt 26 § LUL, underrätta vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård eller fostran om åtalet och om tidpunkten för huvudförhandlingen, om det inte finns särskilda skäl mot det. Om åtalet avser ett brott på vilket fängelse kan följa, skall vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård eller fostran höras i målet, om det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot det. Vårdnadshavare eller annan som på grund av paragrafen hörs i målet har rätt till ersättning och förskott enligt vad som är föreskrivet om vittne. Ersättningen skall betalas av staten. Bestämmelsen i 5 § LUL skall, enligt lagmotiven, ses mot bakgrund av att ungdomar som begår brott behöver stöd från både myndigheter och från sina föräldrar eller andra vuxna i sin omgivning. Det är därför viktigt att på ett tidigt stadium i en brottsutredning engagera föräldrarna och få dem att medverka i arbetet med att komma till rätta med brottsligheten. Avsikten är inte bara att vårdnadshavarna skall få reda på att den som står under deras vårdnad begått brott. Det viktigaste är att de kan förmås att aktivt medverka i lagföringsprocessen. Enligt motiven bygger föräldramedverkan på att föräldrarna skall vara ett stöd för den unge och att kontakt skall etableras med i första hand företrädare för socialtjänsten men också med polisens handläggare. En ordning där vårdnadshavarna tvingades att medverka skulle motverka dessa syften (prop. 1994/95:12 s. 64 f). Utskottet vill understryka vikten av att föräldrar och andra som har vårdnaden om unga lagöverträdare snabbt engageras i arbetet med att komma till rätta med den unges brottslighet. Detta engagemang bör emellertid åstadkommas på frivillig väg och inte genom tvång. Enligt utskottets uppfattning är den nuvarande regleringen i LUL beträffande förälders eller annan vårdnadshavares närvaro vid förundersökning och huvudförhandling väl avvägd. När det gäller frågan om ersättning för sådan inställelse, synes nuvarande ordning vara ägnad att befrämja vårdnadshavarnas medverkan i lagföringsprocessen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 909 i nu ifrågavarande delar.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande normbildning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkandena 1, 3 och 5, 1996/97:Ju903 yrkande 1, 1996/97:Ju909 yrkandena 1 och 5, 1996/97: Ju914 och 1996/97:A707 yrkande 4, res. 1 (m, c, fp, kd) 2. beträffande medling att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 11 i denna del, 1996/97:Ju903 yrkande 23 i denna del, 1996/97:Ju909 yrkande 12 i denna del, 1996/97:Ju911 i denna del och 1996/97:Ju918 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 3. beträffande familjegruppskonferenser att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 11 i denna del, 1996/97:Ju903 yrkande 23 i denna del, 1996/97:Ju909 yrkande 12 i denna del och 1996/97:Ju911 i denna del, res. 2 (m, c, fp, v, kd) 4. beträffande registrering av minderåriga lagöverträdare att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju213, 1996/97:Ju901 yrkande 9, 1996/97:Ju903 yrkande 4 och 1996/97:Ju909 yrkande 11, res. 3 (m) res. 4 ( c, fp) 5. beträffande sekretess mellan myndigheter att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 10, 1996/97: Ju903 yrkande 3 och 1996/97:Ju909 yrkande 6, res. 5 (m, c, fp) 6. beträffande otillåten utlämning av film eller videogram att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju909 yrkandena 7 och 8, res. 6 (m, fp, mp, kd) 7. beträffande kroppsbesiktning av drogpåverkade minderåriga att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 13 och 1996/97:Ju909 yrkande 3, res. 7 (m) 8. beträffande omhändertagande av berusade minderåriga att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju903 yrkande 7, 9. beträffande påföljder för unga lagöverträdare att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju715, 1996/97:Ju901 yrkande 8, 1996/97:Ju903 yrkande 22, 1996/97:Ju909 yrkandena 13-17 samt 1996/97:Ju918 yrkande 12, res. 8 (m) res. 9 (c) res. 10 (mp) res. 11 (kd) 10. beträffande polishjälp till föräldrar att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 4 och 1996/97:Ju909 yrkande 2, res. 12 (m) 11. beträffande föräldrars närvaro vid rättegång m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju909 yrkandena 9 och 10. res. 13 (m, fp) Stockholm den 20 mars 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s)1, Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m)1, Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c)1, Margareta Sandgren (s), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m)1, Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd)1, Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m), Åke Sundqvist (m), Görel Thurdin (c)1 och Cinnika Beiming (s)1.
1 delvis
Reservationer
1. Normbildning m.m. (mom. 1) Gun Hellsvik (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m), Åke Sundqvist (m) och Görel Thurdin (c) anför: Vi anser att en fungerande normbildning är en förutsättning för det brottsförebyggande arbetet. Lagstiftningen är i och för sig normskapande men enbart lagstiftning är inte tillräckligt. Grundläggande normer för mänskligt uppträdande måste förmedlas människor emellan. Det viktigaste ansvaret för denna normbildning ligger hos familjen, och familjen är samhällets bästa brottsförebyggande resurs. Att barnen får handlingsmönster och uppfostras till ansvarstagande för sig själva och sina medmänniskor är av största betydelse, när det gäller att förebygga brott. Genom den uppfostran och omsorg som barn får i en väl fungerande familj kan de alltså bibringas en kontroll av det egna beteendet som gör att de avhåller sig från brott. Frivillig föräldrasamverkan som inriktas på att avhålla ungdomar från att begå brott bör uppmuntras. Familjepolitiken kan få en brottspreventiv verkan, om den så långt möjligt underlättar för föräldrar och andra vårdnadshavare i deras fostrande roll. Efter familjen har skolan det största ansvaret, när det gäller att avhålla unga människor från brottslighet. I detta sammanhang är det inte bara en fråga om att skolan skall undervisa i grundläggande normer för mänskligt beteende. Från brottsförebyggande utgångspunkt är det även av betydelse att skolan verkligen förmår förmedla grundläggande kunskaper i t.ex. svenska så att eleverna inte stängs ute från arbetsmarknaden när de lämnar skolan. Det bör också åligga skolans personal att informera barns föräldrar om allt väsentligt som rör barnet. Enligt vår mening leder det nu anförda fram till att regeringen bör genomföra en översyn av gällande lagstiftning i syfte att understryka den roll som föräldrar, andra vårdnadshavare och skolan har i det brottsförebyggande arbetet och att stärka deras ställning i detta arbete. De allmänna uttalanden om familjens och skolans betydelse som görs i det nationella brottsförebyggande programmet kan inte anses tillräckliga. Det ankommer på regeringen att till riksdagen återkomma med erforderliga förslag. Vad vi nu med anledning av motionerna Ju901, Ju903, Ju909 och Ju914 samt A707 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande normbildning m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkandena 1, 3 och 5, 1996/97:Ju903 yrkande 1, 1996/97:Ju909 yrkandena 1 och 5, 1996/97:Ju914 samt 1996/97:A707 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1,
2. Familjegruppskonferenser (mom. 3) Gun Hellsvik (m), Siw Persson (fp), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m), Åke Sundqvist (m) och Görel Thurdin (c) anför: Ungdomar som begår brott förstår ofta inte vilka konsekvenser brottet får för brottsoffret. Ett sätt att tydliggöra dessa konsekvenser för en ung lagöverträdare är att konfrontera honom med den som drabbats av brottet. Denna konfrontation kan äga rum inom ramen för en s.k. familjegruppskonferens. I en sådan, som förutsätts äga rum kort tid efter brottet, skall förutom den unge även hans föräldrar och andra närstående delta liksom företrädare för polisen och socialtjänsten samt helst även brottsoffret. Familjegruppskonferensen skall kunna leda fram till att en överenskommelse som syftar till att gottgöra brottsoffret träffas mellan gärningsmannen och offret. Familjegruppskonferenser och medling av nu angivet slag kan förväntas ha en starkt brottsavhållande effekt på många unga lagöverträdare. Vad gäller utvecklingen av medlingsverksamheten anser utskottet att det inte finns skäl att avvakta beredningen av Riksåklagarens rapport rörande medlingsverksamhet för unga lagöverträdare. En utvidgad försöksverksamhet med medling, som omfattar även sådan medling som bedrivs genom familjegruppskonferenser, bör kunna inledas redan nu med ledning av de förslag som framförs i motionerna Ju901, Ju903, Ju909, Ju911 och Ju918. Det får ankomma på regeringen att se till att ett sådant arbete inleds och vid behov återkomma till riksdagen med förslag snarast möjligt. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande familjegruppskonferenser att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 11 i denna del, 1996/97:Ju903 yrkande 23 i denna del, 1996/97:Ju909 yrkande 12 i denna del och 1996/97:Ju911 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2,
3. Registrering av minderåriga lagöverträdare (mom. 4) Gun Hellsvik (m), Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Åke Sundqvist (m) anför: Vi anser att det är av stor betydelse för polisens brottsbekämpning att även den som är under 15 år och skäligen misstänkt för brott kan omfattas av polisens misstankeregister. Det är inte tillfredsställande att en femtonåring som grips av polisen kan ha ett till synes fläckfritt förflutet trots att han kanske gjort sig skyldig till en omfattande brottslighet. En registrering skulle inte bara underlätta polisens brottsförebyggande arbete utan även göra det möjligt att snabbare ingripa mot unga som är på väg att hamna i ett kriminellt beteende. Vidare skulle en registrering möjliggöra en mera rättvisande statistik över brott som begås av barn under 15 år; en information vars värde utskottet flera gånger framhållit. Det finns inte skäl att avvakta ytterligare utredning av registreringsfrågan. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning som tillåter registrering såväl av barn som begått brott som av brott som begåtts av barn. Vad vi nu med anledning av motionerna Ju213, Ju901, Ju903 och Ju909 i här behandlade delar uttalat, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande registrering av minderåriga lagöverträdare att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju213, 1996/97: Ju901 yrkande 9, 1996/97:Ju903 yrkande 4 och 1996/97: Ju909 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3,
4. Registrering av minderåriga lagöverträdare (mom. 4) Siw Persson (fp) och Görel Thurdin (c) anför: Utskottet har tidigare understrukit att det skulle vara av stort värde att ha tillgång till statistisk information om brott som begås av barn under 15 år. Oaktat dessa utskottets uttalanden har regeringen inte lagt fram några förslag i ämnet. Vi anser alltså att regeringen bör åläggas att klarlägga hur ett system för registrering av brott som begåtts av minderåriga kan utformas och införas. Vad vi nu med anledning av motionerna Ju213 och Ju903 och med avslag på motionerna Ju901 och Ju909 anfört, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande registrering av minderåriga lagöverträdare att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju213 och 1996/97:Ju903 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 9 och 1996/97:Ju909 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 4,
5. Sekretess mellan myndigheter (mom. 5) Gun Hellsvik (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m), Åke Sundqvist (m) och Görel Thurdin (c) anför: Enligt vår mening är det angeläget att samordna olika myndigheters insatser i fråga om brottsförebyggande arbete. Särskilt gäller detta samarbetet mellan polisen och socialtjänsten. Vi anser att de förslag till lagstiftning som presenterats i promemorian Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott (Ju 1994:E) innebär en rimlig lösning av de sekretessproblem som kan uppstå i samarbetet mellan dessa myndigheter. Regeringen bör därför nu åläggas att till riksdagen snarast återkomma med förslag till lagstiftning i överensstämmelse med promemorians förslag. Vad vi nu med anledning av motionerna Ju901, Ju903 och Ju909 i här behandlade delar anfört, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande sekretess mellan myndigheter att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 10, 1996/97:Ju903 yrkande 3 och 1996/97:Ju909 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5,
6. Otillåten utlämning av film eller videogram (mom. 6) Gun Hellsvik (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m) och Åke Sundqvist (m) anför: Vi finner det angeläget att begränsa spridningen av våldsskildringar i medierna. Åtskilliga av de grövsta våldsskildringarna återfinns på videogram, och det är därför särskilt viktigt att videobranschen respekterar den åldersgräns som finns för utlämning av videofilmer med grova våldsinslag. Det förekommer emellertid att åldersgränsen inte respekteras. Regeringen bör därför vidta nödvändiga åtgärder för att effektivisera de nuvarande straffbestämmelserna och återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. Vad vi nu med anledning av motion Ju909 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande otillåten utlämning av film eller videogram att riksdagen med anledning av motion 1996/9/:Ju909 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 6,
7. Kroppsbesiktning av drogpåverkade minderåriga (mom. 7) Gun Hellsvik (m), Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Åke Sundqvist (m) anför: Uppgifter såväl från medicinsk expertis som från tull och polis visar att narkotikamissbruket ökar bland ungdomar. Enligt vår uppfattning måste verkningsfulla åtgärder vidtas för att stävja denna utveckling. En sådan åtgärd är att utvidga möjligheterna till kroppsbesiktning av barn under 15 år så att blod- och urinprov kan tas på barnet när misstanke föreligger att det använt narkotika. Intresset av att hindra ungdomar från att bli narkotikamissbrukare måste nämligen i detta fall anses väga tyngre än hänsynen till barnets kroppsliga integritet. Det får ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med förslag till erforderliga lagändringar. Vad vi nu med anledning av motionerna Ju901 och Ju909 anfört, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande kroppsbesiktning av drogpåverkade minderåriga att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 13 och 1996/97:Ju909 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 7,
8. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 9) Gun Hellsvik (m), Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Åke Sundqvist (m) anför: Ett omfattande beredningsarbete avseende påföljder för ungdomsbrottslingar pågår för närvarande i Justitiedepartementet. Vi finner det angeläget att detta arbete förs framåt och att resultatet därav presenteras för riksdagen inom kort. I arbetet bör följande synpunkter beaktas. Ett första steg för att komma till rätta med ungdomsbrottsligheten är, enligt vår mening, att avskaffa påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten. Främst av allmänpreventiva skäl bör reaktioner på ungdomsbrott i första hand vara en uppgift för rättsväsendet. Överlämnande till vård inom socialtjänsten innebär att det är den unges behov av vård och behandling som i första hand blir bestämmande för påföljdsvalet, under det att det förhållandet att han begått brott skjuts i bakgrunden. Det faktiska ingripande som den unge utsätts för bestäms alltså inte av det brott han begått utan av hans vårdbehov. En sådan ordning är svår att förena med principerna om legalitet och likhet inför lagen. Påföljdssystemet måste vara tydligt och bygga på att domstolen bestämmer en påföljd som står i proportion till brottet. Påföljden överlämnande till socialtjänsten är sålunda svår att förena med grundläggande straffrättsliga principer och bör utmönstras. Påföljdssystemet för unga lagöverträdare bör vidare kompletteras med en ny påföljd, kallad ungdomsstraff. Vi menar att kravet på synnerliga skäl för att döma den som är under 18 år till fängelse bör bibehållas och att påföljdsformen ungdomsstraff i princip bör vara förbehållen den nämnda ålderskategorin. Denna påföljd skall innebära ett frihetsberövande som verkställs i särskilda kriminalvårdshem. I dessa hem, som skall samverka med socialtjänsten, skall stor vikt fästas vid den unges behov av behandling och utbildning. Vi anser härutöver att lagöverträdare som inte fyllt 18 år endast undantagsvis bör dömas till fängelse. Frihetsberövande påföljder för sådana ungdomar kan emellertid inte avvaras helt. En lämplig påföljd för denna ålders-kategori skulle vara s.k. villkorligt fängelse. Denna påföljd skulle kunna förenas med en icke frihetsberövande påföljd på så sätt att återfallsbrottslighet skulle medföra att det villkorliga fängelsestraffet verkställdes i ett kriminalvårdshem. Genom denna påföljdsform skulle den unge brottslingen tydligt få klart för sig riskerna om han återfaller i brott. När det däremot gäller ungdomar mellan 18 och 21 år är skälen för straffrättslig särbehandling inte särskilt starka. Det rör sig här om personer som är myndiga och fullt ansvariga för sina handlingar. Av detta följer att de i påföljdshänseende bör likställas med vuxna. Någon särreglering när det gäller att döma till fängelse bör alltså inte finnas för denna åldersgrupp. Erforderlig hänsyn till den dömdes ungdom kan tas vid straffmätningen med stöd av 29 kap. 7 § BrB. Det bör ankomma på regeringen att beakta vad vi nu anfört i det pågående arbetet med en ny lagstiftning om påföljder för unga lagöverträdare. Vad vi nu med anledning av motionerna Ju901 och Ju909 anfört, bör riksdagen med avslag på motionerna Ju715, Ju903 och Ju918 som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande påföljder för unga lagöverträdare att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 8 och 1996/97:Ju909 yrkandena 13-17 samt med avslag på motionerna 1996/97:Ju715, 1996/97:Ju903 yrkande 22 och 1996/97:Ju918 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 8,
9. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 9) Görel Thurdin (c) anför: Ett omfattande beredningsarbete avseende påföljdssystemet för unga lagöverträdare pågår för närvarande i Justitiedepartementet. Jag ser det som angeläget att arbetet härmed avancerar och att resultatet därav presenteras för riksdagen inom en snar framtid. I det arbetet bör följande synpunkter beaktas. När det gäller ungdomar som begår brott behövs nya påföljder i stället för de traditionella. Jag tänker här t.ex. på en utvidgning av systemet med att ge föreskrift om samhällstjänst och på hur medling skall kunna infogas som ett permanent inslag i sanktionsregleringen för unga lagöverträdare. Flera av de traditionella påföljderna bör dock kunna användas även för de unga lagöverträdarna om de kan anpassas till de ungas behov. Vägledning i arbetet med ett nytt påföljdssystem kan hämtas i proposition 1994/95:12 om handläggning av ungdomsmål. Det får ankomma på regeringen att i det fortsatta arbetet med en ny lagstiftning om påföljder för unga lagöverträdare beakta vad jag nu anfört. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju903 och med avslag på motionerna Ju715, Ju901, Ju909 och Ju918 som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande påföljder för unga lagöverträdare att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 22 och med avslag på motionerna 1996/97:Ju715, 1996/97:Ju901 yrkande 8, 1996/97:Ju909 yrkandena 13-17 samt 1996/97:Ju918 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 9,
10. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 9) Kia Andreasson (mp) anför: Högsta domstolen har i en nyligen meddelad dom beträffande valet av påföljd för ungdomar som begått mycket grova brott uttalat att valet mellan fängelse och vård inom socialtjänsten inte ger utrymme för ett tillräckligt nyanserat ställningstagande och att domstolarna i sådana fall ställs inför en mycket vansklig uppgift (NJA 1996 s. 509). Jag anser att domstolarna måste få större möjligheter att påverka den närmare verkställigheten av påföljder för grova ungdomsbrott. Det kan här röra sig t.ex. om den tid en person skall vårdas inom socialtjänsten eller möjligheten till permissioner när den dömde undergår fängelsestraff. Det får ankomma på regeringen att beakta det nu anförda i det pågående arbetet med en ny lagstiftning om påföljder för unga lagöverträdare.Vad jag nu med anledning av motion Ju918 och med avslag på motionerna Ju715, Ju901, Ju903 och Ju909 anfört, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande påföljder för unga lagöverträdare att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju918 yrkande 12 och med avslag på motionerna 1996/97:Ju715, 1996/97:Ju901 yrkande 8, 1996/97:Ju903 yrkande 22 och 1996/97:Ju909 yrkandena 13-17 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 10,
11. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 9) Rolf Åbjörnsson (kd) anför: Jag vill framhålla betydelsen av att den straffrättsliga reaktionen på brott också ger ett tydligt uttryck för hur samhället betraktar det brottsliga beteendet. Allmänpreventiva skäl talar därför för att även ungdomar under 18 år som begått grova brott bör kunna dömas till frihetsberövande påföljd. Så har också skett i ett antal uppmärksammade fall under de senaste åren. Det är å andra sidan tydligt att behovet av omsorg och rehabilitering gör sig särskilt starkt gällande i fråga om brottslingar som är under 18 år. En rimlig avvägning mellan de allmänpreventiva och individualpreventiva hänsynen kan uppnås därigenom att frihetsberövandet av den unge förenas med vård och rehabilitering under den tid straffet verkställs. Vad jag nu anfört bör beaktas av regeringen i det pågående arbetet med påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Vad jag nu med anledning av motion Ju715 anfört, bör riksdagen med avslag på motionerna Ju901, Ju903, Ju909 och Ju918 som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande påföljder för unga lagöverträdare att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju715 och med avslag på motionerna 1996/97:Ju 901 yrkande 8, 1996/97:Ju903 yrkande 22, 1996/97:Ju909 yrkandena 13-17 samt 1996/97:Ju918 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 11,
12. Polishjälp till föräldrar (mom. 10) Gun Hellsvik (m), Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Åke Sundqvist (m) anför: Ansvaret för att förhindra att barn utvecklar socialt oacceptabla beteenden ligger i första hand på föräldrarna. Det förekommer emellertid att föräldrar och andra vårdnadshavare inte klarar av att ta detta ansvar i alla situationer. Ett sätt att stödja föräldrarna skulle kunna vara att ge dem laglig rätt att få biträde av polisen eller socialtjänsten för att hämta hem barn som vistas ute utan föräldrars eller annan vårdnadshavares tillåtelse. Regeringen bör få i uppdrag att låta utreda förutsättningarna och utformningen av ett polisstöd till föräldrar och andra vårdnadshavare i linje med vad utskottet här antytt. Vad vi nu med anledning av motionerna Ju901 och Ju909 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande polishjälp till föräldrar att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 4 och 1996/97:Ju909 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 12,
13. Föräldrars närvaro vid rättegång m.m. (mom. 11) Gun Hellsvik (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Åke Sundqvist (m) anför: Vi anser att den nuvarande ordningen i LUL och RB beträffande vårdnadshavares närvaro vid förundersökning eller rättegång mot den som står under deras vårdnad brister i flera avseenden. Reglerna beaktar inte tillräckligt den betydelse en förälder som inte är vårdnadshavare kan ha för den unge och ger socialtjänstens företrädare en alltför framträdande roll. Enligt vår mening bör föräldrar, oavsett om de har vårdnaden om sitt barn eller ej, alltid kallas till förhör under förundersökning eller rättegång mot barnet. Barnets föräldrar eller vårdnadshavare skall dessutom vara skyldiga att närvara vid förhöret eller domstolsförhandlingen. Denna skyldighet att inställa sig får anses följa av rollen som förälder eller vårdnadshavare. Någon ersättning för inställelsen bör därför inte utgå. Det får ankomma på regeringen att utforma och till riksdagen återkomma med förslag till lagstiftning av den innebörd vi nu angivit. Vad vi nu med anledning av motion Ju909 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande föräldrars närvaro vid rättegång m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju909 yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 13.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................4 Normbildning m.m. 4 Familjegruppskonferenser och medling 6 Registrering av minderåriga lagöverträdare 8 Sekretess mellan myndigheter 9 Otillåten utlämning av film eller videogram m.m. 10 Ingripanden mot drogpåverkade minderåriga 11 Påföljder för unga lagöverträdare 13 Polishjälp åt föräldrar 15 Föräldrars närvaro vid rättegång m.m. 16 Hemställan 17 Reservationer........................................19 1. Normbildning m.m. (mom. 1) 19 2. Familjegruppskonferenser (mom. 3) 20 3. Registrering av minderåriga lagöverträdare (mom. 4) 21 4. Registrering av minderåriga lagöverträdare (mom. 4) 21 5. Sekretess mellan myndigheter (mom. 5) 22 6. Otillåten utlämning av film eller videogram (mom. 6) 22 7. Kroppsbesiktning av drogpåverkade minderåriga (mom. 7) 23 8. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 9) 23 9. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 9) 24 10. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 9) 25 11. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 9) 25 12. Polishjälp till föräldrar (mom. 10) 26 13. Föräldrars närvaro vid rättegång m.m. (mom. 11) 26