Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar
Betänkande 1996/97:SfU3
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SFU03
underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar
Innehåll
1996/97 SfU3
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas proposition 1995/96:208 Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m. samt fem motioner som väckts med anledning av förslaget.
I propositionen föreslås att ett nytt samhällsstöd skall ersätta det nuvarande bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Utgångspunkter för regeringens förslag har varit dels att samhällsstödet till barn vars föräldrar inte bor tillsammans skall vara oberoende av föräldrabalkens regler om underhållsbidrag, dels att reglerna skall utformas så att statens kostnader minskas. Vidare skall det klart framgå att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för barnens försörjning. Besparingen skall främst ske genom att försörjningsförmågan hos den förälder som barnet inte bor hos tas i anspråk i större utsträckning än vad som sker för närvarande.
Enligt förslaget skall underhållsstöd lämnas med 1 173 kronor per månad och barn. När barnet bor växelvis hos föräldrarna skall underhållsstödet utges i form av ett utfyllnadsbidrag. Om barnet har egna inkomster, skall underhållsstödets belopp minskas. Vid inkomster som överstiger 48 000 kronor per år skall underhållsstödet minskas med 50 procent av överskjutande belopp. För det underhållsstöd som lämnas till barnet skall den förälder som inte bor tillsammans med barnet vara återbetalningsskyldig gentemot staten. Återbetalningsskyldigheten föreslås utformad som en viss procent av den återbetalningsskyldiges årliga bruttoinkomst efter ett grundavdrag på 24 000 kronor. I propositionen föreslås att procentsatsen för fastställande av återbetalningsbelopp för ett barn skall vara 10 procent, för två barn 6,25 procent för varje barn och för tre barn 5 procent per barn. Den totala procentsatsen föreslås ökad med 1 procent för varje ytterligare barn utöver tre. Vidare föreslås att alla den återbetalningsskyldiges biologiska och adopterade barn räknas med i antalet barn.
Inkomstprövningen av återbetalningsskyldigheten föreslås i första hand grundad på inkomst av tjänst samt intäkt av kapital och inkomst av näringsverksamhet. Återbetalningsskyldigheten skall grundas på det senaste taxeringsbeslutet och omräknas årligen.
Enligt regeringens förslag skall en återbetalningsskyldig förälder helt eller delvis kunna medges anstånd av försäkringskassan med återbetalning till staten. Anstånd skall medges i den mån det behövs för att den bidragsskyldige skall få behålla vad som behövs för eget och familjens underhåll. En bidragsskyldig skall också kunna medges eftergift av försäkringskassan om det finns synnerliga skäl med hänsyn till den bidragsskyldiges ekonomiska eller personliga situation.
Statens fordran på en återbetalningsskyldig kommer enligt bestämmelser i utsökningsbalken att handläggas som allmänt mål. Detta innebär bl.a. att lagen om preskription av skattefordringar m.m. kommer att gälla, vilket i princip innebär en femårig preskriptionstid.
Den föreslagna lagen om underhållsstöd föreslås träda i kraft den 1 december 1996 och tillämpas första gången i fråga om underhållsstöd för februari 1997.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna.
Enligt regeringens förslag kommer även barn vars ena förälder avlidit att omfattas av lagen om underhållsstöd såvitt barnet inte har rätt till barnpension enligt bestämmelser i lagen om allmän försäkring. Utskottet konstaterar att barnpension beräknas i kvotdelar i förhållande till den avlidnes bosättningstid eller tid med intjänad ATP. Detta innebär att barnpension för år räknat kan komma att understiga det belopp som skulle ha utgetts i underhållsstöd, särskilt om den avlidne förälderna var bosatt i ett land utanför EU. Även överkompensation kan förekomma. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om att regeringen inom ramen för den uppföljning av reformen som kommer att ske bör följa effekterna av att underhållsstöd inte lämnas när rätt till barnpension föreligger. Regeringen bör vid behov återkomma till riksdagen med förslag till ändrade regler.
Utskottet har för sin del särskilt framhållit vikten av att frågan om vilka effekter den föreslagna reformen kan få med avseende på föräldrarnas ekonomi följs upp samt att frågan om hur resekostnader vid umgänge skall beaktas får en lösning.
Till betänkandet har fogats 11 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1995/96:208 föreslagit riksdagen att anta regeringens förslag till
1. lag om underhållsstöd,
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3. lag om ändring i utsökningsbalken,
4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
5. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
6. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1995/96:Sf24 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan den underhållsskyldiges återbetalningsskyldighet och föräldrabalkens regler om underhåll,
2. att riksdagen beslutar att underhållsstödet och utfyllnadsbidraget skall vara behovsprövat i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att grundavdraget vid prövning av underhållsbidragets storlek skall vara 48 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna att helt avskaffa systemet med underhållsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Sf25 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en fortlöpande uppföljning av vilka ekonomiska effekter som underhållsstödet kan föra med sig enligt vad i motionen anförts om att regeringens förslag även kan drabba mycket ekonomiskt svaga underhållsskyldiga,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionenanförts om att besparingarna kan bli avsevärt mindre än vad regeringen angivit i sin proposition,
3. att riksdagen beslutar att försäkringskassa, även i Sverige, skall kunna vara ombud för barnet och föranstalta om indrivningar av barns fordringar när det gäller underhållsbidrag,
4. att riksdagen beslutar att om den underhållsskyldige häftar i skuld med underhållsstöd skall denna inte preskriberas förrän den underhållsskyldigeuppnått pensionsåldern, 65 år,
5. att riksdagen beslutar att underhållsstödet indexeras enligt vad i motionen anförts om att stödet skall följa den allmänna löneutvecklingen
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringskassans behov av ekonomiska resurser för att beivra fusk med underhållsstöd.
1995/96:Sf26 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med faktiska förslag om hur de underhållsskyldigas resekostnader vid umgänge skall kunna vägas in vid beräkningen av underhållsstöd,
2. att riksdagen avslår propositionen i den del som avser föreslagen nivå på grundavdrag,
3. att riksdagen beslutar att tillstyrka den ursprungliga promemorians förslag om ett grundavdrag på 48 000 kr per år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningsbar inkomst som underlag för beräkning av den bidragsskyldiges underhållsstöd,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad beräkningsgrund för den underhållsskyldiges underhållsstöd där hänsyn tas även till boförälderns ändrade inkomst.
1995/96:Sf27 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1995/96:208,
2. att riksdagen (vid bifall till yrkande 1) hos regeringen begär förslag till ändring av systemet för statens stöd till barn till särlevande föräldrar enligt de principer som redovisas i motionen.
1995/96:Sf28 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till underhållsstöd som beaktar vårdnadshavarens ekonomi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnader för resor m.m. i samband med umgänget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ensamföräldrar med tonårsbarn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa upp hur de nya reglerna påverkar möjligheterna till nära och goda relationer mellan barnet och dess båda föräldrar.
Utskottet har hållit en offentlig utfrågning angående regeringens förslag till lag om underhållsstöd, bilaga 5.
Utskottet
Inledning
Gällande bestämmelser om underhållsbidrag
De grundläggande bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet mot barn finns i föräldrabalkens (FB) 7 kap.
Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. När underhållsskyldigheten bestäms skall hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets olika sociala förmåner under beaktande av vad som föreskrivs om dessa. Sinsemellan skall föräldrarna ta del i kostnaderna för barnets underhåll var och en efter sin förmåga.
En förälder kan fullgöra sin underhållsskyldighet genom att faktiskt ta hand om barnet eller, om föräldern inte varaktigt bor tillsammans med barnet, genom att betala underhållsbidrag till barnet.
Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. Full avtalsfrihet råder och ett ingånget avtal är i princip bindande för såväl barnet som den bidragsansvarige.
Socialstyrelsen har i Allmänna råd 1989:6 lagt fram detaljerade riktlinjer för hur man räknar ut underhållsbidrag till barn. Råden vänder sig i första hand till tjänstemän i kommuner som medverkar vid fastställande av underhållsbidrag men har också fått stort genomslag i domstols-praxis.
När underhållsbidrag bestäms räknas enligt Socialstyrelsens riktlinjer först barnets behov av underhåll fram. Härvid används schablonbelopp som varierar efter barnets ålder och levnadssituation. Beloppen är knutna till basbeloppet. Till detta schablonbelopp läggs eventuella barnomsorgskostnader. Därefter görs avdrag för bl.a. barnbidrag och eventuella arbetsinkomster som barnet kan ha, dock inte mindre inkomster av feriearbete eller liknande. Det belopp som återstår motsvarar barnets behov av underhåll från sina föräldrar.
Behovet av underhåll fördelas mellan föräldrarna i förhållande till deras förmåga, kvotdelningsmetoden. Utgångspunkten är förälderns faktiska inkomster. Föräldern får förbehålla sig ett belopp för eget eller annans underhåll som innefattar alla vanliga levnadskostnader. Det egna förbehållsbeloppet för föräldern beräknas med ledning av ett normalbelopp som utgör 120 % av basbeloppet. Bostadskostnaden beräknas dock för sig efter vad som är skäligt. Normer om vad som är skälig bostadskostnad bestäms årligen av Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket. Om en förälder är gift eller sammanboende får han eller hon normalt förbehålla sig halva bostadskostnaden. Har den som har att utge underhåll hemmavarande barn får han eller hon förbehålla sig ett belopp för barnet som utgör 40 procent av basbeloppet.
Underhållsbidrag till barn anpassas automatiskt till ändringarna i penningvärdet genom bestämmelser i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, indexlagen. Om föräldrarna är ense kan de själva ändra vad som bestämts om underhåll i ett avtal eller en dom.
En förälder kan alltid få avtal eller domar om underhåll för framtiden omprövade när bidraget - frånsett indexuppräkning - har utgått med oförändrat belopp under minst sex år. Har inte så lång tid gått måste den som vill få till stånd en förändring visa att förhållandena har förändrats. Förändringen bör vara påtaglig och ha en viss varaktighet samt gå utöver vad som kan påräknas vara normala variationer.
Gällande bestämmelser om bidragsförskott
De grundläggande bestämmelserna om bidragsförskott finns i lagen (1964:143) om bidragsförskott (BFL). Bestämmelserna har ett nära samband med bestämmelserna om underhållsbidrag.
Bidragsförskott kan lämnas när ingen eller endast en av föräldrarna har vårdnaden om barnet. Bidragsförskott lämnas då i förhållande till den förälder som inte har vårdnaden om barnet. En ytterligare förutsättning för att bidragsförskott skall utges är att denne förälder inte varaktigt bor tillsammans med barnet. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet kan bidragsförskott utges under förutsättning att barnet bor tillsammans med endast en av dem.
Bidragsförskottets årliga belopp är fr.o.m. år 1995 14 080 kr eller 1 173 kr per månad. Bidragsförskottet är inte behovsprövat.
Bidragsförskott lämnas inte om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt, eller om det finns grundad anledning anta att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag som inte understiger bidragsförskottsnivån eller det är uppenbart att den underhållsskyldige på annat sätt sörjt eller sörjer för att barnet får motsvarande underhåll.
Bidragsförskottet består av två delar: en förskottsdel och en utfyllnadsdel. Förskottsdelen motsvarar fastställt underhållsbidrag och betalas om underhållsbidraget inte erläggs i rätt tid eller med rätt belopp. Underhållsbidraget förskotteras med högst det belopp som svarar mot bidragsförskottet (1 173 kr per månad). Utfyllnadsdelen utgör skillnaden mellan bidragsförskottet och underhållsbidraget.
Finns det grundad anledning anta att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning, betalas bidragsförskottet endast i form av utfyllnadsbidrag. Om det underhållsbidrag som fastställts uppenbarligen understiger vad den bidragsskyldige bör betala, lämnas inte bidragsförskott med högre belopp än underhållsbidraget. Således utges i dessa fall inte något utfyllnadsbidrag.
Det belopp som staten förskotterat skall den bidragsskyldige betala tillbaka till staten. Utfyllnadsbidraget är ett rent samhällsstöd som inte återkrävs från den bidragsskyldige.
Bidragsförskott betalas längst t.o.m. den månad under vilken barnet fyller 18 år. Förlängt bidragsförskott kan lämnas för barn som går i skola när det fyller 18 år eller återupptar skolgången innan det fyller 19 år så länge barnet bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller studiehjälp, dock längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år.
Allmänna principer för ett nytt samhällsstöd till barn till särlevande föräldrar
Propositionen
I propositionen föreslås att ett nytt samhällsstöd skall ersätta det nuvarande bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Regeringens grundläggande utgångspunkter för förslaget har varit dels att samhällsstödet till barn vars föräldrar inte bor tillsammans skall vara oberoende av föräldrabalkens regler om underhållsbidrag, dels att reglerna skall utformas så att statens kostnader minskar.
Bidragsförskotten har enligt propositionen spelat en viktig fördelningspolitisk roll och gjort det möjligt för ensamföräldrar att ge sina barn en rimlig ekonomisk standard och ett socialt väl integrerat liv. Av bl.a. dessa skäl finns det enligt regeringen anledning att behålla en ordning som innebär att det allmänna träder in och ger barn till särlevande föräldrar ett garanterat bidrag till sin försörjning, om barnet inte har möjlighet att direkt av den bidragsskyldige föräldern få ett underhåll av tillräcklig storlek.
De nya reglerna om samhällsstöd bör enligt regeringen utformas så att det klart framgår att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sina barn. Därvid bör eftersträvas att den besparing som måste genomföras blir fördelningspolitiskt rimlig. För att ensamföräldrar inte skall drabbas bör besparingen inte ske så att samhällsstödet minskas. Besparingen bör i stället ske genom att försörjningsförmågan hos den förälder som barnet inte bor hos tas i anspråk i större utsträckning än vad som för närvarande sker. Vidare bör enligt propositionen beaktas att barn numera i ökad utsträckning bor växelvis hos sina föräldrar och att samhällsstödet även skall omfatta dessa situationer. Det är enligt regeringen angeläget att reglerna utformas så att de inte motverkar nära och goda relationer mellan barnet och båda dess föräldrar. En strävan bör också vara att reglerna blir enkla och entydiga så att föräldrarna i en given situation kan överblicka sina ekonomiska förpliktelser.
Mot bakgrund av bl.a. det nu anförda föreslår regeringen ett nytt samhällsstöd, kallat underhållstöd, som skall ersätta det nuvarande bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Underhållsstöd skall enligt förslaget lämnas med 1 173 kr per månad till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. Underhållsstöd skall lämnas både när barnet bor hos endast en av föräldrarna och när barnet bor växelvis hos båda föräldrarna. I det senare fallet skall underhållsstöd lämnas som ett utfyllnadsbidrag som bestäms med hänsyn till att båda föräldrarna bidrar till barnets försörjning genom att ha det hos sig. Vidare föreslås att förälder som inte sammanbor med barnet skall vara skyldig att återbetala hela eller en viss del av underhållsstödet till staten. Återbetalningsbeloppet föreslås beräknat som en viss procent av den återbetalningsskyldige förälderns inkomst.
Motioner
I motion Sf27 yrkande 1 av Sigge Godin m.fl. (fp) hemställs att riksdagen avslår propositionen och i yrkande 2 hemställs, under förutsättning av bifall till yrkande 1, att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av sy-stemet för statens stöd till barn till särlevande föräldrar enligt i motionen redovisade principer. I motionen avvisas regeringens förslag till principiella lösningar. Motionärerna förordar i stället ett reformerat system för beräkning av underhållsbidrag enligt den modell som förespråkas i betänkandet Underhållsbidrag och bidragsförskott (SOU 1995:26). I betänkandet föreslås en s.k. nettokvotdelningsmodell, som innebär att underhållsbidragets storlek bestäms genom att man fördelar kostnaderna för barnet mellan föräldrarna i relation till deras nettoinkomster. Därefter sker en kontroll av att varje förälder kan försörja sig själv. Om då det preliminära underhållsbidrag man kommit fram till är så stort att den underhållsskyldige inte får kvar tillräckligt för sin försörjning, måste underhållsbidraget minskas. Klarar föräldrarna inte att själva ekonomiskt sörja för sina barn skall det enligt motionärerna finnas en behovsprövad modell för ett utfyllnadsbidrag. Har barnet egna inkomster eller föräldrarna sådana ekonomiska resurser att de själva kan försörja sina barn skall rätten till utfyllnadsbidrag inte prövas. Utfyllnadsbidraget bör motsvara skillnaden mellan barnets behov av underhåll - beräknat efter en schablon - och vad föräldrarna kan skjuta till enligt bestämmelser i FB. Föreligger en brist utges utfyllnadsbidrag. Detta är enligt motionärerna modellens principiella utformning. I motionen framhålls vidare att vid fastställande av om brist föreligger eller inte bör en ny makes eller sambos inkomster beaktas till hälften. Om den underhållsskyldige föräldern eller dennes nya partner får underhållsbidrag för ett eller flera barn skall inkomsten höjas med detta belopp. I motsvarande mån skall, om den underhållsskyldige föräldern eller den nya parten bidrar till försörjningen av eget barn, inkomsten minskas. Nu förespråkade modell innebär enligt motionärerna att det allmännas kostnader för stödet minskas.
I motion Sf24 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att en huvudinvändning mot regeringens förslag är att man frikopplar den underhållsansvariga förälderns skyldighet att återbetala den del av underhållsstödet som inte är det s.k. utfyllnadsbidraget från FB:s regler om underhåll. Skulden som föräldern får relateras till staten och kopplas inte till barnet. Motionärernas utgångspunkt är att skulden till de egna barnen alltid skall vara prioriterad och direkt kopplad till föräldraansvaret i övrigt. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande härom.
I yrkande 4 i samma motion hemställs att riksdagen begär en utredning av möjligheterna att helt avskaffa systemet med underhållsbidrag enligt vad som anförs i motionen. Motionärerna anser att det förslag som läggs fram är ett steg i rätt riktning men framhåller att det nu är dags att skyndsamt se över möjligheterna att helt avskaffa ett bidrag som, även med den nu föreslagna modellen, är svåröverskådligt och komplicerat och som de facto innebär att skattebetalarna tar ansvar för något som alltid bör vara de egna föräldrarnas viktigaste uppgift, nämligen den ekonomiska omsorgen om barnen. Enligt motionärerna skall grundprincipen alltid vara att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt försörjningsansvar. I de fall där den underhållsskyldige inte kan betala eller där faderskapet är okänt, får socialtjänsten pröva rätten till socialbidrag, på samma sätt som gäller andra situationer där de egna inkomsterna inte täcker de nödvändiga utgifterna. Detta innebär en inkomstprövning i varje enskilt fall, vilket ger systemet en mer fördelningspolitiskt attraktiv profil. De som har störst behov av stöd garanteras detta. Vid de fall där den underhållsskyldige är känd, men för tillfället inte kan betala, adderas hans eller hennes skuld på samma sätt som gäller t.ex. skatteskulder. Det statliga engagemanget i systemet blir då att se till att denna skuld bevakas och att den återbetalas. Medel som eventuellt kommer in utbetalas till den kommun som utbetalat socialbidrag. Har socialbidrag inte utbetalats, trots att underhållsstöd inte utgått, tillfaller pengarna ändå barnet, som skulle ha erhållit stödet från början. På så sätt garanteras kopplingen mellan betalningsskyldigheten och det egna barnet.
Utskottets bedömning
Socialförsäkringsutskottet kan inledningsvis konstatera att de nuvarande bestämmelserna om bidragsförskott i olika sammanhang kritiserats utifrån skilda utgångspunkter. Bl.a. Riksrevisionsverket (RRV) har konstaterat att bidragsförskott i inte obetydlig omfattning utbetalas till barn som inte kan anses vara i behov av det och att samhällsstödet i stor utsträckning kommit att få en omvänd fördelningsprofil. Ett annat problem är att underhållsbidrag inte omprövas tillräckligt ofta, vilket leder till för låga underhållsbidrag. Vidare har marginaleffekterna för den bidragsskyldige i vissa fall varit mycket höga.
Sambandet mellan den offentligrättsliga regleringen av bidragsförskotten och den civilrättsliga regleringen av underhållsbidrag har också kritiserats. Sambandet kan beskrivas så att reglerna om bidragsförskott utgår från reglerna om underhållsbidrag. Detta samband leder till i vissa fall oönskade konsekvenser. Enligt reglerna om bidragsförskott har barnet rätt till förskott så snart det inte lever med båda sina föräldrar. Detta gäller även om barnet inte har behov av något underhållsbidrag, därför att barnet har egna inkomster eller därför att den förälder som barnet bor hos ensam kan försörja barnet. Reglerna medför också att utfyllnadsbidraget höjs, om ekonomin hos den förälder som barnet bor hos förbättrats och underhållsbidraget därför sänkts. Barnet och dess föräldrar torde knappast agera för en höjning av underhållsbidraget, annat än om det kan bli aktuellt med ett underhållsbidrag som överstiger bidragsförskottsnivån.
Socialförsäkringsutskottet har inhämtat yttrande från lagutskottet och socialutskottet över regeringens förslag jämte motioner (bilaga 3 och 4).
Lagutskottet framhåller i sitt yttrande bl.a. att utskottet från sina utgångspunkter har en viss förståelse för det synsätt som motionärerna i motion Sf27 ger uttryck för. Den föreslagna ordningen kommer nämligen att leda till att betydelsen av de civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag minskar avsevärt. Förslaget innebär enligt utskottet att bidragsskyldiga föräldrar i stor utsträckning kommer att få betalningsförpliktelser mot staten i stället för mot barnen. Det är inte orimligt att anta att vissa föräldrar därmed kan komma att uppleva att de betalar en form av avgift till samhället i stället för ett underhållsbidrag till sina barn. Den föreslagna ordningen kan också komma att uppfattas så att särlevande föräldrars försörjningsansvar för sin barn minskar. Sammantaget anser lagutskottet att det inte kan uteslutas att förslaget innebär en viss risk för att FB:s grundläggande principer om föräldrars underhållsskyldighet gentemot sina barn kan komma att rubbas. Lagutskottet motsätter sig emellertid inte att det framlagda förslaget till ett nytt underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar nu införs. De farhågor beträffande förslaget som utskottet redovisat bör inte överdrivas. Lagutskottet utgår från att regeringen noga följer tillämpningen av den nya lagen och därvid uppmärksammar, inte bara de statsfinansiella effekterna av reformen, utan också andra konsekvenser av det slopade sambandet mellan reglerna om underhållsbidrag och reglerna om samhällsstöd.
Socialutskottet framhåller i sitt yttrande att det framlagda förslaget till underhållsstöd i allt väsentligt tillgodoser de krav som måste ställas på systemet, nämligen att ge barn till särlevande föräldrar ett garanterat bidrag till sin försörjning. Reglerna har enligt socialutskottets mening utformats så att det tydligt framgår att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sina barn. Från utskottets synpunkter finns ingen erinran mot förslagen i propositionen.
Socialförsäkringsutskottet kan utifrån sina utgångspunkter konstatera att ett minskat samband med bestämmelserna om underhållsbidrag rymmer flera fördelar. Lagutskottet har också som framgått ovan framhållit att farhågorna i dessa avseenden inte bör överdrivas. De föreslagna reglerna om underhållsstöd är så konstruerade att en förälders förmåga att bidra till sina barns försörjning tas i anspråk fullt ut och situationer då föräldrar med goda inkomster erhåller stöd från det allmänna kommer att minska. Möjligheterna för föräldrar att manipulera systemet genom att få ett för lågt underhållsbidrag fastställt och därigenom ett ökat samhällsstöd undviks. En annan fördel är att föräldrar enbart i de fall där underhållsbidraget kan komma att överstiga underhållsstödets belopp kan behöva anlita allmänna domstolar för att få ett underhållsbidrag fastställt. Reglerna i det nya systemet är utifrån föräldrarnas synpunkt lättöverskådliga, i så måtto att dessa utan svårighet vid en separation kan konstatera vilka konsekvenser detta får med avseende på de ekonomiska förpliktelserna. Vid utskottets offentliga utfrågning var flertalet av de inbjudna personerna av uppfattningen att huvudprinciperna för det föreslagna systemet är bra.
Socialförsäkringsutskottet, som nedan kommer att behandla regeringens förslag i dess enskildheter, anser att det föreliggande förslaget om underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar ur principiell synpunkt innebär att föräldrarnas ekonomiska ansvar tydliggörs och att barnen garanteras en rimlig försörjning. Utskottet vill också i likhet med socialutskottet bestämt motsätta sig att en boförälder, i de fall den underhållsskyldige inte kan eller vill sörja för sitt barn eller är okänd, skall hänvisas till att söka socialbidrag om han eller hon inte ensam kan sörja för sitt barn.
Mot denna bakgrund har utskottet ingen erinran mot den principella utformningen av underhållsstödet till barn till särlevande föräldrar. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna Sf24 yrkandena 1 och 4 och Sf27.
Närmare om rätten till underhållsstöd
Propositionen
I propositionen föreslås att underhållsstöd skall lämnas till barn vars föräldrar inte bor tillsammans, oberoende av om barnet varaktigt bor hos endast en av föräldrarna eller växelvis hos båda föräldrarna. Enligt propositionen är gemensam vårdnad numera huvudalternativet i FB:s regler om vårdnad även för sådana fall där föräldrarna inte bor tillsammans. Föräldrarna kan således själva i huvudsak komma överens om hur den faktiska vården skall utformas. I vissa fall förekommer s.k. växelvis boende, dvs. att barnet i stor omfattning bor hos båda föräldrarna. All erfarenhet talar enligt propositionen för att det är bäst för barnet att vidmakthålla nära och goda relationer till båda sina föräldrar även när föräldrarna inte lever tillsammans. De ändringar som under senare år vidtagits inom ramen för FB:s regelsystem om vårdnad har därför syftat till att främja samförståndslösningar och vidga utrymmet för gemensam vårdnad. Även när det gäller barnets underhåll och regler om underhållsstöd bör systemet utformas så att stöd kan lämnas såväl till barn som varaktigt bor tillsammans med endast en förälder som till barn som bor växelvis hos båda föräldrarna. Underhållsstöd skall enligt propositionen lämnas enbart om barnet är folkbokfört hos en av föräldrarna och också varaktigt bor tillsammans med den föräldern, vilket enligt propositionen inte hindrar att barnet kan bo tillsammans med den andre föräldern. Med förälder bör jämställas särskilt förordnad vårdnadshavare. I propositionen framhålls att underhållsstödet betalas ut till den förälder som barnet är folkbokfört hos och att det förhållandet att återbetalningsskyldigheten beräknas på den andres inkomster innebär en samstämmighet med reglerna för särskilt bidrag för barn enligt lagen om bostadsbidrag. Samstämmigheten innebär att man förhindrar att en förälder uppbär utfyllnadsdelen av underhållsstödet, medan den andre uppbär bostadsbidrag för samma barn, vilket sammanlagt skulle innebära mer i bidrag om föräldrarna har olika hög inkomst än vad som är avsett av lagstiftaren.
Vid växelvis boende har enligt propositionen båda föräldrarna kostnader för barnet. Vardera föräldern står för barnets kostnader under den tid barnet vistas hos henne eller honom. Någon underhållsskyldighet enligt FB kan inte fastställas vid sådant boende. Den förälder som inte är boförälder bör enligt propositionen vid växelvis boende inte heller åläggas återbetalningsskyldighet gentemot staten. Samtidigt har boföräldern lägre kostnader för barnet under den tid det vistas hos den andre föräldern. Underhållsstödet till boföräldern bör därför, enligt vad som framhålls i propositionen, minskas i motsvarande mån och lämnas i form av utfyllnadsbidrag.
I propositionen föreslås vidare att ett barn inte har rätt till underhållsstöd om barnets mor är boförälder och utan giltigt skäl låter bli att medverka till att få faderskapet till barnet fastställt, eller det finns grundad anledning anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning erlägger underhållsbidrag som inte är lägre än det belopp som enligt den föreslagna lagen skulle betalas ut i underhållsstöd eller det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern på något annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll. Vidare föreslås att underhållsstöd inte skall lämnas om boföräldern trots föreläggande och utan giltigt skäl inte medverkar till de åtgärder som behövs för att försäkringskassan skall kunna driva in underhållsbidrag från en bidragsskyldig förälder som är bosatt utomlands. Även barn vars ena förälder är avliden kommer att omfattas av den nya lagen. Regeringen har i propositionen hänvisat till att riksdagen uttalat att en utredning bör ske av vilka möjligheter som kan finnas för att kompensera ett barn för bortfallet av stöd till försörjningen om barnet inte kan få efterlevandepension när en förälder avlider (bet. 1992/93:SfU4, rskr. 1992/93:69). I propositionen föreslås emellertid att ett barn inte skall ha rätt till underhållsstöd om barnet har rätt till barnpension enligt bestämmelser i lagen om allmän försäkring (AFL).
Utskottets bedömning
Det nya underhållsstödet kommer att omfatta en vidare krets barn än vad gäller bidragsförskottssystemet. Förutom barn med särlevande föräldrar och barn som adopterats av en ensam person kommer även barn vars ena förälder avlidit att omfattas. Underhållsstöd kommer också att kunna lämnas till barn som växelvis bor hos föräldrarna. Utskottet anser det utmärkt att hela denna grupp kan omfattas av samma regelsystem. Beträffande barn vars ena förälder avlidit gäller att barn som har rätt till barnpension enligt AFL inte kommer att få rätt till underhållsstöd. Här bör nämnas att underhållsstödets storlek är ungefär detsamma som barnpensionens garantibelopp, 40 % av basbeloppet. Barnpensionen enligt AFL beräknas emellertid i kvotdelar i förhållande till den avlidne förälderns bosättningstid i Sverige eller tid med intjänad ATP-rätt. Vid bestämmande av efterlevandepensionens storlek kan även framtida bosättningstid beräknas, och detta sker på motsvarande sätt som vid förtidspension enligt bestämmelser i 5 kap. 9 § AFL. Det anförda innebär att barnpension för år räknat kan komma att understiga det belopp som skulle ha utgetts i underhållsstöd, särskilt om den avlidne föräldern varit bosatt i ett land utanför EU. Situationer kan även förekomma då barnet överkompenseras, t.ex. då enbart en utländsk efterlevandepension utbetalas. Utskottet anser att regeringen inom ramen för den uppföljning av reformen som kommer att ske bör följa upp effekterna av att underhållsstöd inte lämnas när rätt till barnpension föreligger. Regeringen bör vid behov återkomma till riksdagen med förslag till ändrade regler. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet vill nämna att RFV i Allmänna råd 1989:10 beträffande bidragsförskott angett att med växelvis boende avses situationer då barn tillbringar mer än en tredjedel av tiden hos den underhållsskyldige. Utskottet utgår från att detta kommer att ligga till grund för bedömningen även beträffande underhållsstödet.
Utskottet tillstyrker propositionen i nu behandlad del.
Underhållsstödets storlek
Propositionen
I propositionen föreslås att underhållsstöd skall lämnas med 1 173 kr per barn och månad vilket motsvarar ungefär hälften av normalkostnaderna för ett barn sedan hänsyn tagits till det allmänna barnbidraget. Om barnet har egna inkomster är det enligt vad som framhålls i propositionen rimligt att dessa beaktas och att underhållsstödet minskas om inkomsterna är tillräckligt höga. Ferieinkomster och andra mindre inkomster skall dock inte beaktas. I propositionen föreslås att inkomster som överstiger 48 000 kr per år skall beaktas och medföra att underhållsstödet minskas med 50 % av överskjutande belopp.
Underhållsstöd skall också kunna betalas ut som ett utfyllnadsbidrag och utgör då skillnaden mellan underhållsstödet och den återbetalningsskyldighet som skall fastställas till viss procent av den återbetalningsskyldiges årsinkomst (se nedan). Underhållsstöd skall betalas som utfyllnadsbidrag om det finns grundad anledning anta att en förälder betalar underhåll till barnet som motsvarar återbetalningsskyldigheten enligt bestämmelserna om underhållsstöd, om barnet bor växelvis hos båda föräldrarna eller om sökanden begär det.
Motioner
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf24 yrkande 2 beslut om att underhållsstödet och utfyllnadsbidraget skall vara behovsprövat. Motionärerna accepterar inte att underhållsstödets utfyllnadsdel utges som en allmän grundläggande trygghet för alla barn till särlevande föräldrar som då gynnas i förhållande till andra barn. Enligt motionärerna måste målsättningen för statens insatser på det familjepolitiska området vara att barn lever i nära relationer till båda föräldrarna. Förslaget innebär, framhålls det i motionen, att staten gynnar en familjesplittring. Mot bakgrund härav bör såväl underhållsstödets förskottsdel som utfyllnadsdel vara behovsprövat.
I motion Sf26 yrkande 5 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs förslag om ändrad beräkningsgrund för den underhållsskyldiges underhållsstöd där hänsyn tas till boförälderns ändrade inkomst. Motionärerna framhåller att den bidragsskyldige föräldern får betala mer i underhållsstöd om hans eller hennes inkomster ökar och mindre när inkomsterna minskar. Vidare tas hänsyn till barnets inkomster. Motionärerna anser att det finns starka skäl för att närmare pröva om inte även boförälderns inkomst skall påverka den bidragsskyldiges underhållsstöd.
I motion Sf28 yrkande 1 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till underhållsstöd som beaktar vårdnadshavarens ekonomi. Enligt motionärerna är det i nuvarande statsfinansiella läge, med besparingar inom snart nog varje område inom välfärdssystemet, stötande att underhållsstöd skall komma vårdnadshavare i de högsta inkomstskikten till del. En sådan ordning riskerar att undergräva systemets legitimitet. I de fall då den underhållsskyldiges återbetalningsskyldighet inte är lika stor som underhållsstödet bör därför en inkomstprövning ske. En sådan modell måste enligt motionärerna utformas så att marginaleffekterna minimeras och så att administrationskostnaderna inte ökar. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om ensamföräldrar med tonårsbarn. Enligt motionärerna kan det finnas skäl att relatera underhållsstödet till barnens ålder. Ett faktum torde vara att omkostnaderna för tonårsbarn är högre än för yngre barn. Det allmännas stöd minskar också när barnen går ut grundskolan. Med hänsyn till en arbetsmarknadssituation som ger få ungdomar i åldrarna 16-18 år möjlighet till arbete på fritid kan den ekonomiska situationen för många tonårsföräldrar vara mycket pressad. Regeringen bör därför enligt motionärerna noga följa och uppmärksamma denna grupp och överväga justeringar i stödsystemet.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i motion Sf25 att då nivån på underhållsstödet knyts till den underhållsskyldiges inkomst kommer statens kostnader för underhållsstödet att minska i takt med löneutvecklingen. På vilket sätt barnet skall få tillgodogöra sig en underhållsskyldigs löneökning berörs inte i propositionen. I yrkande 5 begärs att underhållsstödet skall indexeras så att nivån följer den allmänna löneutvecklingen.
Utskottets bedömning
Frågan om en behovsprövning av underhållsstödet i förhållande till den förälder som barnet bor hos diskuteras i propositionen. Ett stort antal remissinstanser har ifrågasatt om inte ett samhällsstöd som betalas ut till vårdnadshavaren oberoende av dennes ekonomi riskerar att undergräva systemets legitimitet. Enligt regeringen finns det flera skäl som talar mot en behovsprövning. I propositionen uppges att det är en mycket liten grupp av boföräldrar som har höga inkomster. Statens inkomster skulle inte minska annat är marginellt om en behovsprövning infördes. I förevarande förslag är underhållsstödets storlek utformat så att det skall motsvara halva normalbeloppet för ett barn utöver barnbidraget. Boföräldern svarar enligt propositionen regelmässigt för en motsvarande del av försörjningen och ofta betydligt mer. Därtill kommer att marginaleffekterna för föräldrar med goda och medelgoda inkomster redan i dag är besvärande genom att dessa får lägre bostadsbidrag och höjda barnomsorgsavgifter. En behovsprövning inom ramen för det nya systemet skulle ytterligare förstärka dessa effekter.
Socialutskottet har i sitt yttrande framhållit att en behovsprövning är förenad med så många nackdelar att det inte bör införas.
I likhet med vad som anförs i propositionen anser socialförsäkringsutskottet att ett system där en behovsprövning sker i förhållande till boförälderns ekonomi har många nackdelar. Farhågorna att förslaget skulle innebära att systemets legitimitet ifrågasätts får enligt utskottets uppfattning inte överdrivas. Ett system med behovsprövning måste dessutom utformas så att marginaleffekterna minimeras samtidigt som administrationskostnaderna inte nämnvärt ökar. Utformningen av ett sådant system innebär enligt utskottets uppfattning betydande svårigheter och kan komma att ställa stora krav på administrationen med åtföljande kostnader. Sammanfattningsvis delar utskottet de skäl som regeringen anför mot att nu införa en behovsprövning. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna Sf24 yrkande 2, Sf26 yrkande 5 och Sf28 yrkande 1.
Beträffande frågan om en indexering av underhållsstödet och frågan om underhållsstöd bör utges med olika belopp beroende av barnens ålder anser socialutskottet i sitt yttrande att en indexering av underhållsstödet inte bör ske och att stödet i princip bör utgå till alla barn med lika stort belopp. Socialförsäkringsutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf25 yrkande 5 och Sf28 yrkande 3.
Allmänt om återbetalningsskyldighet
Propositionen
I propositionen föreslås att för det underhållsstöd som lämnas till barnet skall den förälder som inte bor tillsammans med barnet vara återbetalningsskyldig gentemot staten. Återbetalningsskyldigheten föreslås bestämd enligt en schabloniserad procentmetod. Om ett underhållsbidrag bestämts i form av ett engångsbelopp skall någon återbetalningsskyldighet inte fastställas.
Regeringen framhåller att utgångspunkten för förslaget är att båda föräldrarna efter förmåga skall bidra till barnets försörjning. Det är enligt propositionen inte rimligt att staten, som nu ofta är fallet, står för kostnader för barnet som den förälder som barnet inte bor hos har möjlighet att bidra till. Att svara för sina barns försörjning bör vara en etablerad samhällelig norm.
En ökning av försörjningsbidraget från den förälder som inte har sitt barn boende hos sig bör enligt regeringens mening åstadkommas genom att särskilda regler införs, som innebär att dessa föräldrar blir skyldiga att helt eller delvis återbetala underhållsstödet till staten. Återbetalningsskyldigheten mot staten bör enligt propositionen bestämmas med hänsyn till den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden. Återbetalningsskyldigheten bör också vara oberoende av den andra förälderns ekonomi. På så sätt påverkas inte statens kostnader för underhållsstöd av de ekonomiska förhållandena hos boföräldern. Enligt propositionen innebär detta att bandet mellan barnet och föräldrarna sätts i förgrunden medan föräldrarnas ekonomiska beroende av varandra minskar. I de fall underhållsstöd utges i form av utfyllnadsbidrag skall någon återbetalningsskyldighet inte fastställas. Utfyllnadsbidraget är ett rent samhälleligt stöd.
Återbetalningsskyldigheten bör enligt propositionen bestämmas enligt ett enkelt system med så få tolkningsmoment och inslag av skönsmässiga bedömningar som möjligt. Det bör vidare vara lätt att anpassa återbetalningsskyldigheten till ändrade ekonomiska förhållanden. En lämplig metod blir därför att bestämma återbetalningsskyldigheten med utgångspunkt i den återbetalningsskyldiges årliga bruttoinkomst efter ett grundavdrag på 24 000 kr. Återbetalningsskyldigheten föreslås fastställd till en viss procent av den så framräknade inkomsten. I propositionen föreslås att procentsatsen för fastställande av återbetalningsskyldighet för ett barn skall vara 10 %, för två barn 6,25 % för varje barn och för tre barn 5 % per barn. Den totala procentsatsen föreslås ökad med 1 % för varje ytterligare barn utöver tre. Vidare föreslås att alla den återbetalningsskyldiges biologiska barn och adoptivbarn räknas med i antalet barn.
Enligt propositionen torde möjligheterna att driva in statens fordran utomlands beträffande återbetalningsskyldighet vara små. Regeringen föreslår därför att om den bidragsskyldige föräldern är bosatt utomlands bör försäkringskassan ha möjlighet att låta bli att fastställa återbetalningsskyldighet. Försäkringskassan inträder då i barnets rätt till underhållsbidrag, och statens fordran kan drivas in i utlandet i samma utsträckning som i dag. I propositionen föreslås också att det bör införas en bestämmelse om att försäkringskassan helt eller delvis får upphäva ett redan fattat beslut om återbetalningsskyldighet om den bidragsskyldige föräldern bosätter sig utomlands.
Motioner
Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i motion Sf25 att regeringens förslag innebär att de som har höga inkomster eller stor förmögenhet kommer att få återbetala en mycket större del av underhållsstödet än de gör i nuvarande bidragsförskottssystem. Regeringen har dock bedömt att även vissa återbetalningsskyldiga föräldrar med låga inkomster kommer att betala mer till staten än vad som sker i dag. Detta framgår också av de analyser som presenteras i propositionen. De bidragsskyldiga i decilgrupperna 2 och 3 får en minskning av sin disponibla inkomst som - med tanke på de låga inkomsterna - kan bli svår att bära. Enligt motionärerna är syftet med reformen inte att stjälpa utan snarare att poängtera båda föräldrarnas ansvar för barnens försörjning. Det kan också bli svårt för staten att driva in återbetalningen för de nämnda grupperna. Motionärerna anser därför att det fortlöpande bör göras en uppföljning av vilka effekter som underhållsstödet kan föra med sig för dem med låga inkomster. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.
I motion Sf28 yrkande 4 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om behovet av att följa upp hur de nya reglerna påverkar möjligheterna till nära och goda relationer mellan barnet och dess båda föräldrar. Motionärerna framhåller att underhållsstödet handlar om kronor och ören, men det är också av stor vikt att stödets utformning inte motverkar utan bidrar till att nära och goda relationer mellan barnet och dess föräldrar kan upprätthållas. Vid en uppföljning måste också de fördelningspolitiska effekterna av förslaget beaktas.
I två motioner tas upp frågan om grundavdragets storlek.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf24 yrkande 3 beslut om att grundavdraget skall vara 48 000 kr. Motionärerna hänvisar till att det i departementspromemorian föreslogs just detta belopp. En halvering av avdraget kan enligt motionärerna skapa problem i så måtto att det kommer att finnas underhållsskyldiga vars skuld kommer att vara större än förbehållsbeloppet.
Även i motion Sf26 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hänvisas till departementspromemorian och att det halverade beloppet kan komma att drabba underhållsskyldiga med låga inkomster. Motionärerna begär i yrkandena 2 och 3 att riksdagen beslutar fastställa grundavdraget till 48 000 kr.
Utskottets bedömning
I propositionen framhålls att tillämpningen av reglerna om bidragsförskott och reglerna om underhållsbidrag successivt lett till allt lägre genomsnittliga bidrag till barnens försörjning från den förälder som inte stadigvarande bor tillsammans med barnet. Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte är rimligt att staten, som nu ofta är fallet, står för den del av barnets försörjning som den förälder som barnet inte bor hos har möjlighet att bidra till. Den föreslagna lösningen om återbetalningsskyldighet innebär att den bidragsskyldiges betalningsförmåga tas i anspråk i ökad utsträckning. Återbetalningsskyldigheten föreslås vara oberoende av den andre förälderns ekonomi, varigenom statens kostnader för underhållsstödet inte påverkas av de ekonomiska förhållandena hos boföräldern. Sambandet mellan oönskade effekter mellan FB:s regler om underhållsbidrag och utgivet underhållsstöd kommer också därmed att upphöra.
I den departementspromemoria, Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar (Ds 1996:2), som låg till grund för regeringens förslag föreslogs att ett grundavdrag från inkomsten skall få göras med 48 000 kr. I propositionen föreslås dock att ett grundavdrag skall få göras med 24 000 kr. Skälen härför är, enligt vad företrädare för Socialdepartementet uppgett för utskottet, i första hand att de redan beslutade sparmålen skall kunna uppnås. Regeringen framhåller vidare i propositionen att ett grundavdrag på 24 000 kr tar hänsyn till dem med svag ekonomi. Återbetalningsskyldiga med mycket låga inkomster kommer då att få en låg återbetalningsskyldighet eller ingen alls. I propositionen föreslås dessutom att återbetalningsskyldigheten helt skall bortfalla om den skulle bli lägre än 100 kr per barn och månad.
Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna.
Utskottet noterar att RRV i sitt remissyttrande över departementspromemorian har ansett att förslagen om återbetalningsbelopp fått en fördelningspolitiskt mindre lämplig profil. Besparingskravet, som då var 500 miljoner kronor, uppnåddes inte heller genom förslagen. RRV gjorde egna beräkningar som visade att ett grundavdrag på 72 000 kr och procentsatser på 14, 17 och 20 % för ett, två respektive tre barn skulle ge bättre effekter i nämnda avseenden. Vid utskottets offentliga utfrågning har RRV angett att man inte gjort några beräkningar med anledning av det höjda besparingskrav som nu ställts och de nya beräkningsgrunder som regeringen föreslagit. RRV har uppgett att man för att hitta den bästa lösningen behöver ett större underlag men att reglerna kan justeras efter hand.
Utskottet delar uppfattningen att det inte minst mot bakgrund av sparmålen och med hänsyn till statens finanser är rimligt att grundavdraget nu bestäms till 24 000 kr. Utskottet har härvid även beaktat möjligheterna som försäkringskassan får att bevilja anstånd respektive medge eftergift. Med ett lågt grundavdrag betonas också alla föräldrars ansvar att bidra till sina barns försörjning. Vilken effekt detta får med avseende på bl.a. möjligheterna att driva in en uppkommen skuld får beaktas inom ramen för uppföljningen av reformen. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf24 yrkande 3 och Sf26 yrkandena 2 och 3.
Utskottet anser det väsentligt att frågan om vilka effekter den nu föreslagna reformen kan komma att få med avseende på föräldrarnas ekonomiska situation följs upp. I propositionen anförs också att regeringen noga kommer att följa upp denna fråga. Syftet med motion Sf25 yrkande 1 får därmed anses tillgodosett.
Företrädare för Socialdepartementet har uppgett att även andra konsekvenser av reformen kommer att följas upp.Utskottet anser det väsentligt att så sker och anser därmed att syftet med motion Sf28 yrkande 4 är tillgodosett.
I sammanhanget vill utskottet särskilt kommentera regeringens förslag till lag om underhållsstöd såvitt avser 23 § andra stycket. Enligt detta skall beslut om återbetalningsskyldighet inte meddelas i bl.a. de fall underhållskyldighet enligt FB har fastställts i form av ett engångsbelopp. För att övergången till det nya systemet inte skall få orimliga konsekvenser anser utskottet att återbetalningsskyldighet inte heller skall fastställas om domstol konstaterat att annan förmögenhetsöverföring till barn är att jämställa med underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp, i vart fall då överföringen skett innan nu föreslagen lag om underhållsstöd trätt i kraft.
Inkomstunderlag
Propositionen
Inkomstprövningen av återbetalningsskyldigheten föreslås i första hand grundad på inkomst av tjänst samt intäkt av kapital och inkomst av näringsverksamhet. Med hänsyn till att en förälders försörjningsansvar skall grundas på förmåga utan hänsynstagande till andra åtaganden och att systemet skall vara enkelt och förutsebart, bör enligt regeringen i princip inte beaktas andra avdrag eller eventuella underskott under de två förstnämnda inkomstslagen än sådana som får göras vid beräkning av inkomst av tjänst. Bruttolön med avdrag för vid beskattningen medgivna avdrag i inkomstslaget tjänst - såsom resor till och från arbetet och resor i tjänsten - ränteintäkter etc. får enligt regeringen anses vara ett bra mått att beräkna den ekonomiska förmågan. Avdrag under inkomstslaget kapital skall inte beaktas. Inkomst av näringsverksamhet bör ökas genom att vissa avdrag som har karaktär av vinstdispositioner återläggs. Dessa är avsättning till periodiseringsfonder, viss del av avdrag för egen pension samt ökning av expansionsmedel. Även avdrag för underskott från tidigare år skall återläggas. Dock skall den bidragsskyldiges inkomst minskas med belopp som avser återföring till beskattning av avdrag för avsättning till periodiseringsfonder och minskning av expansionsmedel. Tillägg skall göras med 1 % av skattepliktig förmögenhet som överstiger 800 000 kr samt för inkomst, inklusive kostförmån, som beskattas enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt och studiemedel i form av studiebidrag.
Återbetalningsskyldigheten skall grundas på det senaste taxeringsbeslutet och omräknas årligen.
Om en återbetalningsskyldig förälder inte betalar till staten i rätt tid föreslås att ränta skall betalas på skulden. Ränta skall även erläggas om anstånd medgetts. Räntan, som inte skall vara avdragsgill, bör enligt förslaget årligen fastställas av regeringen till en nivå som motsvarar statens utgifter för dess upplåning.
Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begär i motion Sf26 yrkande 4 ett tillkännagivande om att beskattningsbar inkomst bör utgöra underlag för beräkning av den bidragsskyldiges underhållsstöd så att exempelvis avdrag för resor till och från arbetet kan beaktas.
Utskottets bedömning
Den föreslagna metoden att procentbeloppet beräknas med ledning av senast fastställd taxering ger enligt utskottets mening ett enkelt och tydligt system med förutsebara effekter. Återbetalningsbeloppet kommer hela tiden att anpassa sig till ändrade inkomstnivåer. Inkomstnivån kommer dock att hänföra sig till förhållandena cirka ett till två år tidigare när återbetalningsbeloppet fastställs. Möjligheterna att enligt 28 § bestämma återbetalningsskyldigheten till ett högre skäligt belopp gäller endast speciella situationer. Regeringen har tillkallat en särskild utredare att se över inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemen (dir. 1996:52). Utredaren skall bl.a. analysera nuvarande regler och redovisa förslag till så långt möjligt gemensamma regler för hur inkomst skall beräknas. Utskottet utgår från att även inkomstbegreppet i den nu föreslagna lagen om underhållsstöd kan bli föremål för utredningens granskning. Utskottet har dock inga invändningar mot förslagets utformning i nu behandlad del. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf26 yrkande 4.
Utskottet vill i sammanhanget peka på att 800 000 kr är den gräns som tillämpas för när skatt börjar tas ut på förmögenhet. Fr.o.m. den 1 januari 1997 är denna gräns ändrad till 900 000 kr (prop. 1995/96:198, SkU31, rskr. 305). Vidare skall framhållas att det enligt förslag i proposition 1995/96:227 föreslås att lagen (1958:295) om sjömansskatt skall upphävas. Förslaget behandlas för närvarande av riksdagen. I nämnda proposition föreslås en ändring i enlighet härmed i 26 § lagen om underhållsstöd.
Resekostnader i samband med umgänge
Motioner
I två motioner tas upp frågan om kostnader för resor i samband med umgänge mellan föräldrar och barn.
I motion Sf26 yrkande 1 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om hur de underhållsskyldigas resekostnader vid umgänge skall kunna vägas in vid beräkningen av underhållsstöd. Motionärerna framhåller att, om de underhållsskyldiga framdeles i ökad omfattning kommer att få erlägga högre belopp än i dag, kan eventuella möjligheter till umgänge försvåras. Där samhället har ett starkt intresse av att se till att föräldrar själva klarar att försörja sina barn, har samhället också en moralisk skyldighet att skydda ett kanske redan skört och ömtåligt förhållande mellan den underhållsskyldige och barnet.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i motion Sf28 att när barn och underhållsskyldig är bosatta på skilda orter uppkommer kostnader för resor m.m. i samband med umgänge. Att regeringen inte tar upp denna fråga i nu förevarande proposition är enligt motionärerna en brist. Motionärerna understryker vikten av att denna fråga löses snarast möjligt. En möjlig konsekvens av den skärpta återbetalningsskyldigheten som måste motverkas är minskad möjlighet att utnyttja umgängesrätten på grund av höga kostnader. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottets bedömning
Såsom framhålls i motionerna kan det vara förenat med höga resekostnader vid utövande av umgänge. Som framgått ovan är huvudregeln numera enligt bestämmelser i FB att föräldrarna skall ha gemensam vårdnad om barnen. Detta innebär att domstol inte kan förordna om hur umgängesrätten skall regleras utan parterna förutsätts själva komma överens om denna. För närvarande finns heller inga särskilda bestämmelser som reglerar föräldrarnas inbördes ansvar för sådana särskilda kostnader. Vid fastställande av underhållsbidrag kan dock enligt praxis resekostnader beaktas.
Frågan om resekostnader vid umgänge har behandlats i flera olika utredningar utan att denna fått sin lösning. Riksdagen har tidigare uttalat att det är angeläget att frågan om resekostnader vid utövande av umgänge får en lösning (bet. 1992/93:LU22). Senast har frågan behandlats i SOU 1995:26. Utredningen föreslår i detta sammanhang att föräldrarna skall dela på resekostnaderna i förhållande till deras respektive ekonomiska förmåga. I propositionen anförs att avsikten var att de förslag som lämnats i nämnda betänkande skulle behandlas tillsammans med departementspromemorian om underhållsstöd, vilket av tidsskäl visade sig vara omöjligt. För att uppnå fastställda sparmål krävdes att nu förevarande proposition lades fram för riksdagen före sommaren 1996.
Lagutskottet har i sitt yttrande över motionerna framhållit att det är väsentligt att frågan om kostnader för umgängesresor får en lösning. Barnets behov av goda och nära relationer till båda sina föräldrar kräver, enligt utskottets mening, att frågan får sin lösning.
Socialutskottet framhåller i sitt yttrande att det av propositionen framgår att regeringen är medveten om att problem med försörjningsbördan på ett negativt sätt påverkar barnets möjligheter att umgås med den bidragsskyldige föräldern. Enligt utskottets uppfattning behövs inte något tillkännagivande med anledning av motionsyrkandena då regeringen kommer att ta upp frågan om resekostnader i samband med umgänge i den proposition som förväntas bli framlagd nästa år på grundval av Vårdnadstvistutredningens betänkande Vårdnad, boende och umgänge (SOU 1995:79).
Socialförsäkringsutskottet, som är medvetet om att frågan om hur resekostnader vid umgänge skall lösas rymmer särskilda svårigheter, anser i likhet med lagutskottet och socialutskottet att det är väsentligt att denna fråga får en lösning. Enligt uppgift kommer regeringen att ta upp frågan om resekostnader i samband med umgängesfrågor i en proposition som förväntas bli framlagd nästa år. Mot bakgrund härav anser utskottet det inte påkallat med något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna Sf26 yrkande 1 och Sf28 yrkande 2. Utskottet vill dock tillägga att i den mån ett underhållsbidrag fastställts till lägre belopp med hänsyn till resekostnader vid umgänge har det nuvarande bidragsförskottssystemet inneburit en viss statlig subvention om utfyllnadsbidrag blivit aktuellt.
Anstånd, eftergift och utmätning
Propositionen
En bidragsskyldig förälder skall enligt förslaget helt eller delvis kunna medges anstånd av försäkringskassan med återbetalningen till staten. Anstånd skall medges i den mån det behövs för att den bidragsskyldige skall få behålla vad som behövs för eget och familjens underhåll. Därvid skall utsökningsbalkens bestämmelser om gäldenärens beneficium tillämpas. Även i andra fall skall anstånd kunna medges om det finns anledning till det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska situation eller annan särskild anledning. En bidragsskyldig skall också kunna medges eftergift av försäkringskassan om det finns synnerliga skäl med hänsyn till den bidragsskyldiges ekonomiska eller personliga situation.
Enligt bestämmelser i 1 kap. 6 § utsökningsbalken (UB) kommer statens fordran på återbetalningsskyldighet vid utmätning att handläggas som allmänt mål.
I propositionen föreslås att försäkringskassans fordringar gentemot den återbetalningsskyldige vid löneutmätning skall ha samma företräde framför andra fordringar som barnets fordringar enligt FB. Vid samtidig utmätning skall det innehållna beloppet fördelas efter de löpande bidragens och återkravens storlek.
Försäkringskassan skall enligt förslaget som huvudregel inte längre i samband med sina egna återkrav ge barnet tillfälle att samtidigt kräva in överskjutande underhållsbidrag.
Om den bidragsskyldige föräldern är bosatt utomlands och någon återbetalningsskyldighet inte har fastställts av försäkringskassan föreslås däremot att kassan skall få träda in i barnets rätt till underhållsbidrag. Statens fordringar kan då enligt propositionen drivas in i utlandet i samma utsträckning som sker i dag. Enligt vad som framhålls i propositionen torde möjligheterna att driva in statens fordran utomlands beträffande återbetalningsskyldighet vara små. Försäkringskassan bör i utlandsärenden även fortsättningsvis i samband med sina egna återkrav ge barnet tillfälle att samtidigt kräva in överskjutande underhållsbidrag.
Motion
I motion Sf25 yrkande 3 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs beslut om att försäkringskassan, även i Sverige, skall kunna vara ombud för barnet och föranstalta om indrivning av barnets fordringar vad gäller underhållsbidrag. Motionärerna framhåller att om staten måste gå in med underhållsstöd i de situationer där underhållsbidraget fastställts till högre belopp innebär detta att en konflikt föreligger mellan föräldrarna. För att få ut det överskjutande underhållsbidraget måste barnet självt föranstalta om indrivningsåtgärder. Enligt motionärerna innebär detta att ett av syftena med reformen, nämligen att barnen skall lämnas utanför, försvinner för dessa barn.
Utskottets bedömning
I förslaget till lag om underhållsstöd finns bestämmelser om att försäkringskassan kan medge anstånd med inbetalning av återbetalningsbelopp. Försäkringskassan kan också helt eller delvis efterge statens fordran avseende återbetalningsskyldigheten. Dessa bestämmelser utgör en viktig del i det nya systemet. Därigenom finns möjlighet att underlätta situationen för en underhållsskyldig som tillfälligt eller för längre tid inte har möjlighet att fullgöra sin återbetalningsskyldighet.
Den nya konstruktionen av återbetalningsskyldigheten innebär att fordringen inte längre avser ett civilrättsligt underhållsbidrag utan en offentligrättslig avgift. När fordringen skall drivas in av kronofogdemyndigheten hanteras den således som ett allmänt mål. Detta behöver dock inte innebära någon förändring av försäkringskassans hantering av ärendet dessförinnan. På samma sätt som i dag bör försäkringskassan således i allmänhet försöka få till stånd frivilliga inbetalningar av den återbetalningsskyldige.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i dessa delar.
Vad gäller frågan om försäkringskassan som ombud för barn vid indrivning av underhållsbidrag konstaterar lagutskottet i sitt yttrande att statens fordran, när det gäller återbetalningsskyldigheten, som regel inte kommer att ha något samband med ett eventuellt underhållsbidrag. Endast i ärenden där den återbetalningsskyldige föräldern är bosatt utomlands kommer statens fordran att vila på civilrättslig grund. Mot denna bakgrund framstår det, enligt lagutskottets mening, som naturligt att försäkringskassan inte i andra ärenden än s.k. utlandsärenden skall behöva lämna barnet biträde med indrivning av barnets fordran på underhållsbidrag i samband med att kassan själv kräver eterbetalning.
Socialförsäkringsutskottet delar den uppfattning som framförs i lagutskottets yttrande. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag och avstyrker bifall till motion Sf25 yrkande 3.
För att säkerställa ett indrivningsförfarande i enlighet med intentionerna i förevarande proposition föreslår utskottet vissa konsekvensändringar i 7 kap. UB. Ändring föreslås också i regeringens förslag såvitt avser 7 kap. 23 § och övergångsbestämmelserna. Utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till lagtext. Punkt 3 i övergångsbestämmelserna syftar till att ett redan påbörjat indrivningsförfarande beträffande återkrav för utgivna bidragsförskott direkt skall kunna övergå till att avse det nya återbetalningsbeloppet. Utskottet föreslår vidare att samtliga ändringar i utsökningsbalken skall träda i kraft den 1 januari 1997.
Preskription
Propositionen
Statens fordran på en återbetalningsskyldighet kommer enligt huvudregeln i 1 kap. 6 § utsökningsbalken att handläggas som ett allmänt mål. Detta innebär enligt propositionen att bl.a. lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar gäller, vilket medför att kronofogdemyndigheten får möjlighet att ansöka om att den återbetalningsskyldige skall försättas i konkurs. Vidare kommer lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. att gälla för fordringen, vilket innebär en preskriptionstid på som huvudregel fem år. Preskription enligt sistnämnda lag innebär att åtgärder för att få betalt för en fordran inte får vidtas. Exempel på sådana åtgärder är betalningsanmaning, kvittning, utmätning och ansökan om förlängning av preskriptionstid. Om en fordran helt eller delvis säkerställts får åtgärden emellertid fullföljas även efter det preskriptionstiden gått ut.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) anför i motion Sf25 att underhållsstödet genom sin utformning får samma karaktär som studielån. Vänsterpartiet har i tidigare motioner förordat att preskriptionstiden för återbetalning av bidragsförskott skall jämföras med återbetalning av studielån. Motionärerna uppger att det ekonomiska föräldraansvaret enligt bestämmelserna i FB om underhållskyldighet i princip upphör när barnet fyller 18 år. Skulden för icke återbetalt underhållsstöd har följaktligen uppstått före det att underhållsskyldigheten upphör. Motionärerna anser därför att återbetalning av underhållsstöd skall ske till dess den underhållsskyldige har uppnått pensionsåldern. I yrkande 4 begärs att riksdagen beslutar härom.
Utskottets bedömning
I SOU 1995:26 har beräkningar gjorts om att en förlängning av preskriptionstiden från fem till tio år skulle kunna innebära en kostnadssänkning för bidragsförskotten med 30 miljoner kronor. Samtidigt ställs dock krav på en effektiv återkravshantering som enligt utredningens bedömande skulle öka kostnaderna för återkrav och indrivning med 25 miljoner kronor. Vidare skulle det kunna antas att antalet ansökningar om eftergift skulle komma att öka, vilket innebär fördyrade administrationskostnader. Utredningen ansåg att en förlängning av preskriptionstiden från fem till tio år sannolikt inte skulle medföra någon besparing.
Med hänsyn till de beräkningar som gjorts av utredningen skulle, enligt utskottets mening, en förlängning av preskriptionstiden i det föreslagna underhållsstödet till barn innebära endast marginella besparingar. Detta torde gälla även för en sådan lång preskriptionstid som föreslås i motionen, nämligen att preskription skall infalla först i och med pensionsåldern. Utskottet vill också framhålla att reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter, bl.a. preskriptionsreglerna, nyligen setts över av Skattebetalningsutredningen vars betänkande Ett system för skattebetalningar (SOU 1996:100) för närvarande bereds i Finansdepartementet. Någon ändring i sak vad gäller preskriptionsreglerna har inte föreslagits av utredningen.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker bifall till motion Sf25 yrkande 4.
Ekonomiska effekter av förslagen
Propositionen
De i propositionen framlagda förslagen innebär enligt regeringen att det allmännas utgifter för stödsystemet kan beräknas minska med 1 140 miljoner kronor för år 1997, med 1 535 miljoner kronor för år 1998 och med 1 800 miljoner kronor för år 1999. Vid beräkning av kostnaderna för det föreslagna systemet har återbetalningsskyldigheten beräknats utifrån de bidragsskyldigas inkomster, det antal barn de är bidragsskyldiga för och det totala antalet barn de uppskattas ha. För att kunna uppskatta kostnaderna har en inbetalningsandel på 80 % antagits. Inbetalningsandelen är något högre än den andel av statens fordringar som betalas i dag. En sådan inbetalningsandel kan enligt regeringen förväntas eftersom förutsättningarna för eftergift ändras och en bättre anpassning mellan inkomst och det belopp som fastställs av försäkringskassan åstadkoms. I propositionen framhålls vidare att vissa besparingar redan genomförts i och med att bidragsförskottsnivån fr.o.m. år 1995 inte längre kopplas till basbeloppet. Genom att bidragsförskottet ligger fast ökar besparingen över tiden. Av betydelse för kostnadsutvecklingen är också enligt propositionen att storleken på de belopp som de återbetalningsskyldiga skall betala till staten följer löneutvecklingen medan underhållsstödets belopp är fastställt till en nominell nivå. Vidare uppges i propositionen att vissa besparingar kommer att ske genom att de allmänna domstolarna inte kommer att behöva anlitas i samma utsträckning som nu sker. Däremot beräknas förslagen innebära ökade kostnader för de allmänna förvaltningsdomstolarna samt ökade administrativa kostnader för försäkringskassan, Riksförsäkringsverket och Riksskatteverket. Vidare kan exekutionsväsendets kostnader för indrivning komma att öka.
Motion
I motion Sf25 yrkande 2 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att besparingarna kan komma att bli avsevärt mindre än vad regeringen angivit. Möjligheten att driva in återbetalningen med hjälp av kronofogden för dem som har låga inkomster är enligt motionärerna små. Risken är därför stor att regeringen måste återkomma med regler som innebär ytterligare försämringar. I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om försäkringskassans behov av ekonomiska resurser för att beivra fusk med underhållsstöd. Motionärerna menar att kassorna bör få en mer aktiv roll i förebyggandet av fusk och inte som i dag lita till anonyma angivelser. I dag åligger det dessutom försäkringskassan att visa att boföräldern och den underhållsskyldige lever tillsammans. 25 miljoner kronor bör enligt motionärerna avsättas för ändamålet i fråga.
Utskottets bedömning
Socialdepartementet har inför utskottet redovisat hur regeringen beräknat de besparingseffekter som det föreslagna underhållsstödet kan komma att få för staten. Beräkningarna bygger bl.a. på en återbetalningsandel på 80 %. I propositionen framhålls dock att reglerna om underhållsstöd innebär, trots förekomsten av ett grundavdrag, att föräldrar med så låga inkomster att de redan ligger under socialbidragsnormerna kan komma att bli återbetalningsskyldiga gentemot staten. Återbetalningsbeloppet kan då inte krävas in eftersom den återbetalningsskyldige inte har medel som överstiger vad han eller hon får förbehålla sig vid införsel. Förutom motionärerna har bl.a. RRV vid utskottsutfrågningen ifrågasatt om besparingsmålen kan uppnås. Utskottet ser också att det med hänsyn till bl.a. systemets konstruktion kan föreligga vissa svårigheter att bedöma de ekonomiska effekterna. Avgörande för statens kostnader för det nya stödet blir inte minst återbetalningsandelens storlek. Enligt utskottets uppfattning är beräkningsunderlaget av sådan art att de antaganden regeringen gjort bör godtas. Att reformen noga skall följas upp har tidigare redogjorts för, och utskottet anser detta vara inte minst viktigt med hänsyn tagen till de uppsatta sparmålen. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf25 yrkande 2.
Att fusk i systemet för underhållsstöd liksom inom andra socialförsäkringssystem skall motverkas är enligt utskottets uppfattning en självklarhet. Riksdagen har också i ett tillkännagivande till regeringen begärt en kartläggning av i vilken omfattning det förekommer fusk med förmåner och olika bidrag av social karaktär. Beroende av vad kartläggningen utvisar bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag i syfte att stävja bidragsfusket (bet. 1993/94:SfU2, rskr. 11). RRV har sedan fått i uppdrag att kartlägga fusk med förmåner och bidrag med social karaktär. Kartläggningen har resulterat i tre rapporter i vilka RRV lämnar förslag till åtgärder (RRV 1995:32-34). Vidare har Riksförsäkringsverket utarbetat och till Socialdepartementet överlämnat en rapport Missbruk och fusk med försäkring och bidrag (RFV ANSER 1996:2) med förslag till åtgärder. I proposition 1996/97:1 utgiftsområde 10 uppges att regeringen har för avsikt att med utgångspunkt från RRV:s rapporter under våren 1997 lägga fram en proposition för riksdagen om åtgärder för att komma till rätta med de problem som konstaterats. Utskottet anser att regeringens förslag till åtgärder bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Sf25 yrkande 6.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf27,
res. 1 (fp)
2. beträffande utredning om avskaffande av underhållsstödet på sikt
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf24 yrkandena 1 och 4,
res. 2 (m)
3. beträffande barnpensioner
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande vårdnadshavarens ekonomi
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 2, 1995/96: Sf26 yrkande 5 och 1995/96:Sf28 yrkande 1,
res. 3 (m)
res. 4 (c, kd)
res. 5 (mp)
5. beträffande indexering
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf25 yrkande 5,
res. 6 (v)
6. beträffande tonårsbarn
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf28 yrkande 3,
res. 7 (kd)
7. beträffande uppföljning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Sf25 yrkande 1 och 1995/96: Sf28 yrkande 4,
res. 8 (kd)
8. beträffande grundavdragets storlek
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 3 och 1995/96:Sf26 yrkandena 2 och 3 antar regeringens förslag till lag om underhållsstöd såvitt avser 26 §,
res. 9 (m, mp)
9. beträffande inkomstunderlag
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf26 yrkande 4,
10. beträffande resekostnader
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Sf26 yrkande 1 och 1995/96: Sf28 yrkande 2,
res. 10 (mp, kd)
11. beträffande preskription
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf25 yrkande 4,
res. 11 (v)
12. beträffande besparingar m.m.
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf25 yrkandena 2, 3 och 6,
13. beträffande utsökningsbalken
att riksdagen
dels beslutar att 7 kap. 4, 6 och 17 §§ skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med utskottets förslag i bilaga 2 med den ändringen av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken som föranleds härav,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken med den ändringen att 7 kap. 23 § och övergångsbestämmelserna skall erhålla lydelse i enlighet med utskottets förslag i bilaga 2,
14. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om underhållsstöd, i den mån förslaget inte berörts under mom. 8, med den ändringen att 13 § tredje meningen skall erhålla följande lydelse: I meddelandet skall även underrättelse lämnas om innehållet i 3, 4, 8-10 och 21-28 §§.,
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
5. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag.
Stockholm den 8 oktober 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s), Ingrid Skeppstedt (c), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Siw Wittgren- Ahl (s).
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med Socialförsäkringsutskottet kan och på s. 10 slutar med och Sf27. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det nu gällande systemet med bidragsförskott förknippat med en rad svåra och oönskade problem. Ett av dem är den stora kostnadsökning som skett under senare tid.
Regeringens förslag till att åtgärda de brister som finns i dagens system är dock enligt utskottets mening behäftat med så många brister att det inte bör antas av riksdagen. Utskottet anser det således fel att som föreslås i propositionen frikoppla ansvaret för den underhållsskyldige föräldern från föräldrarnas gemensamma ekonomiska ansvar för barnen, ett ansvar som också slås fast i FB. Enligt utskottets mening bör det gemensamma ansvaret gälla även om båda föräldrarna inte bor tillsammans med barnet. Det finns ingen anledning till att ett gemensamt ansvar för gemensamma barn plötsligt skall reduceras till att vardera föräldern åläggs en form av ett halvt ansvar efter en separation och, i den mån detta halva ansvar inte tas, att staten åtar sig att fylla ut detta halva ansvar. I regeringens förslag är det dessutom så att den underhållsskyldige föräldern inte betalar sin del av underhållsstödet till barnet utan återbetalar det till försäkringskassan. Att den underhållsskyldige föräldern betalar till kassan kan vara motiverat av flera skäl, exempelvis av administrativa skäl, men bör inte vara en förstahandslösning. Flera remissinstanser har också framhållit att det är bättre om föräldern betalar direkt till det egna barnet och inte till en myndighet.
Utöver dessa grundläggande invändningar mot regeringens förslag finns enligt utskottets mening ett antal andra brister i propositionen, något som också flera remissinstanser pekat på. Dessa invändningar är bl.a.:
- att inte den ekonomiska förmågan hos boföräldern beaktas vid utbetalning av samhällsstöd
- att inte ställning tas till kostnader för umgängesresor
- att återbetalningsskyldighet fastställs och dessutom räntebeläggs trots att beloppet inte går att driva in på grund av den återbetalningsskyldige förälderns bristande ekonomiska resurser
- oklarhet när man skall använda FB:s bestämmelser vid beräkning av underhållsbidrag
- att fler föräldrar kommer att hamna inom det nya systemet.
Mot bakgrund av det ovan anförda ställer sig utskottet avvisande till propositionens principiella lösningar. Utskottets uppfattning är att barn är föräldrars gemensamma ansvar även efter en separation mellan föräldrarna. Samhällets stöd till barn till särlevande föräldrar bör inskränkas till ett behovsprövat utfyllnadsbidrag. Underhållsstödet bör beräknas efter en sådan nettokvotdelningsmodell som redogörs för i betänkandet Underhållsbidrag och bidragsförskott (SOU 1995:26). Regeringen bör enligt utskottets mening återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till underhållsstöd som utgår från de principer som redogjorts för. Riksdagen bör med bifall till motion Sf27 avslå propositionen och som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf27
dels avslår propositionen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utredning om avskaffande av underhållsstödet på sikt (mom. 2)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.8 börjar med Socialförsäkringsutskottet kan och på s. 10 slutar med och Sf27. bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att även om det finns brister i de förslag som regeringen lägger fram, är det ett steg i rätt riktning. En huvudinvändning mot förslaget är enligt utskottets mening att man frikopplar förälderns skyldighet att återbetala den del av underhållsstödet som inte är s.k. utfyllnadsbidrag från föräldrabalkens regler om underhåll. Skulden som föräldern får enligt förslaget relateras således till staten och kopplas inte till barnet. Enligt utskottets mening innebär förslaget en betydande risk för att FB:s grundläg. I fråga om fordran enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott eller lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande gäller 23 § i sin äldre lydelse gande principer om föräldrars underhållsskyldighet gentemot sina barn kommer att urholkas. Lagutskottet delar denna uppfattning i sitt yttrande och anser att det hade varit önskvärt om regeringen mer ingående övervägt möjligheten att bibehålla samordningen mellan reglerna för underhåll i FB och reglerna för bidragsförskott och därvid försökt undanröja de nuvarande negativa verkningarna av denna samordning. Att kopplingen mellan de civilrättsliga reglerna om underhåll och de föreslagna bestämmelserna om underhållsstöd i princip upphör innebär också att det i framtiden kommer att saknas incitament för parterna att träffa civilrättsliga avtal om underhållsbidrag. Detta kommer att innebära att fler än i dag kommer att söka underhållsstöd med därav följande kostnadsökningar. Enligt utskottets uppfattning riskerar därmed de beräknade besparingarna att utebli.
Enligt utskottets uppfattning har det nu föreslagna systemet så många nackdelar att det på sikt bör övervägas att avskaffa hela systemet. Grundprincipen när det gäller barns underhåll skall alltid vara att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt försörjningsansvar. För att inte ett avskaffande av bidragsförskotten skall innebära att det offentliga ger incitament för separation anser utskottet att socialtjänsten, i de fall den underhållsskyldige inte kan betala eller där faderskapet är okänt, får pröva rätten till socialbidrag, på samma sätt som gäller andra situationer där de egna inkomsterna inte räcker till de nödvändiga utgifterna. Det innebär en inkomstprövning i varje enskilt fall, vilket ger systemet en mer fördelningspolitiskt attraktiv profil. De som har störst behov av stöd garanteras också detta. Vid de fall där den underhållsskyldige är känd, men för tillfället inte kan betala, adderas hans eller hennes skuld på samma sätt som t.ex. skatteskulder. Det statliga engagemanget blir då att se till att denna skuld bevakas och att den eterbetalas. De medel som då kommer in går till den kommun som betalat eventuellt socialbidrag. Har socialbidrag inte betalats ut, trots att underhållbidrag inte utgetts, tillfaller pengarna ändå barnet som skulle ha erhållit stödet från början. På så sätt garanteras enligt utskottets mening kopplingen mellan betalningsskyldighet och det egna barnet. Grundprincipen måste, enligt utskottets bestämda uppfattning, vara att skulden till de egna barnen är den viktigaste skulden att reglera och som den betalningsansvarige aldrig skall kunna dra sig undan.
Det anförda bör ges regeringen till känna med anledning av motion Sf24 yrkandena 1 och 4.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utredning om avskaffande av underhållsstödet på sikt
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Sf24 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med Frågan om och på s. 14 slutar med yrkande 1. bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig ett stöd som generellt ges till barn till särlevande föräldrar. Målsättningen för statens insatser på det familjepolitiska området måste vara att barn lever i nära relationer till såväl sin mor som far. Då får man inte på detta sätt gynna familjesplittring. Såväl underhållsstödets förskottsdel som utfyllnadsbidraget bör behovsprövas. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna Sf24 yrkande 2, Sf26 yrkande 5 och Sf28 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande vårdnadshavarens ekonomi
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 2, 1995/96:Sf26 yrkande 5 och 1995/96:Sf28 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)
Ingrid Skeppstedt (c) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med Frågan om och på s. 14 slutar med yrkande 1. bort ha följande lydelse:
I nuvarande statsfinansiella läge med krav på besparingar inom snart sagt varje område inom välfärdssystemen är det stötande att statligt stöd skall komma vårdnadshavare i de högsta inkomstskikten till del. En sådan ordning riskerar att undergräva legitimiteten i systemet. I de fall då den underhållsskyldiges återbetalningsskyldighet inte är lika stor som underhållsstödet bör därför en inkomstprövning ske vad gäller underhållsstödets utfyllnadsdel. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en modell som även beaktar den s.k. boförälderns ekonomi. En sådan modell måste utformas så att marginaleffekter minimeras och så att administrationskostnaderna inte ökar. Detta bör riksdagen med bifall till motion Sf28 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande vårdnadshavarens ekonomi
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf28 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 2 och 1995/96:Sf26 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med Frågan om och på s. 14 slutar med yrkande 1. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns starka skäl för regeringen att närmare pröva om inte förutom barnets inkomstförhållanden även den s.k. boförälderns inkomster skall påverka underhållsstödets storlek. Detta bör riksdagen med bifall till motion Sf26 yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande vårdnadshavarens ekonomi
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf26 yrkande 5 och med anledning av motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 2 och 1995/96:Sf28 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Indexering (mom. 5)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med Beträffande frågan och slutar med yrkande 3. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att genom att nivån på underhållsstödet knyts till den återbetalningsskyldiges inkomster så kommer statens kostnader för underhållsstödet att minska i takt med den allmänna löneutvecklingen. På vilket sätt barnen skall få tillgodoräkna sig denna utveckling berörs inte i propositionen. Utskottet anser att underhållsstödet bör indexeras så att stödet antingen följer den allmänna löneutvecklingen eller räknas upp med basbeloppet. Det anförda bör med anledning av motion Sf25 yrkande 5 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande indexering
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Sf25 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Tonårsbarn (mom. 6)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med Beträffande frågan och slutar med yrkande 3 bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att ett par av remissinstanserna fört fram tanken att underhållsstödet bör relateras till barnets ålder. Synpunkten är enligt utskottets uppfattning relevant av två skäl. För det första torde det vara ett faktum att omkostnaderna för ett tonårsbarn är högre än för ett yngre barn. För det andra minskar samhällets stöd när barnet går ut grundskolan. Då utges nämligen barnbidrag endast under nio av årets tolv månader. Med en arbetsmarknadssituation som ger få 16- till 18-åringar möjlighet att få arbete på kvällar, helger och ferier kan situationen för många ensamföräldrar med tonårsbarn vara mycket pressad. Regeringen bör därför enligt utskottets mening noga följa och uppmärksamma denna grupp och överväga justeringar i stödsystemet. Detta bör riksdagen med bifall till motion Sf28 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande tonårsbarn
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf28 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Uppföljning (mom. 7)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med Företrädare för och slutar med är tillgodosett. bort ha följande lydelse:
Regeringen konstaterar i propositionen att det inte går att göra någon bedömning av vilka konsekvenser de nya reglerna för underhållsstöd får för de återbetalningsskyldiga föräldrarna utan att göra beräkningar i ett representativt och tillräckligt stort urval av verkliga fall. Någon sådan jämförelse har regeringen inte låtit göra. Detta är enligt utskottets uppfattning en stor brist i förslaget. Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att regeringen infriar löftet att noga följa upp frågan om hur de återbetalningsskyldiga föräldrarnas ekonomiska situation påverkas av de nya reglerna. Arbetsgruppen på Socialdepartementet angav som ett av målen för ett nytt system att det skulle innebära en genomsnittlig reducering av återbetalningsskyldigheten för bidragsskyldiga med de lägsta inkomsterna medan de med högre inkomster får de största genomsnittliga ökningarna. Utskottet anser att det är ett fördelningspolitiskt rimligt mål. RRV:s bedömning av promemorians förslag är att målet inte uppfylls. Propositionens förslag är något modifierat, men inte på ett sådant sätt att det bidrar till större måluppfyllelse i detta avseende. Regeringen bör därför speciellt beakta de fördelningspolitiska effekterna vid uppföljningen av de nya reglernas konsekvenser. Grundavdraget på bruttoinkomsten samt procentsatserna som reglerar betalningsskyldigheten kan behöva justeras efter en utvärdering. Underhållsstöd handlar om kronor och ören, men det är också av stor vikt att stödets utformning inte motverkar utan bidrar till att nära och goda relationer mellan barnet och dess båda föräldrar kan upprätthållas. Även ur denna aspekt bör regeringen följa upp vilka konsekvenser de nya reglerna får. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande uppföljning
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Sf25 yrkande 1 och 1995/96:Sf28 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Grundavdragets storlek (mom. 8)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson (m) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med Utskottet noterar och på s. 17 slutar med 2 och 3. bort ha följande lydelse:
I departementspromemorian Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar (Ds 1996:2) föreslogs att ett grundavdrag på totalt 48 000 kr skall beaktas vid beräkningen av den underhållsskyldige förälderns inkomst vid fastställande av återbetalningsskyldigheten. Regeringen har i propositionen valt att halvera detta grundavdrag och föreslår i stället 24 000 kr. Detta riskerar enligt utskottets mening att skapa ett problem som också tas upp i propositionen, nämligen att det kommer att finnas återbetalningsskyldiga vars skuld kommer att vara större än förbehållsbeloppen när det blir fråga om indrivning. Ett högre grundavdrag ger även vissa möjligheter för dem med lägre inkomster till ett ekonomiskt utrymme som kan utnyttjas för resor och umgänge med barnen. Utskottet anser således att grundavdraget bör fastställas till 48 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande grundavdragets storlek
att riksdagen med bifall motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 3 och 1995/96:Sf26 yrkandena 2 och 3 antar regeringens förslag till lag om underhållsstöd såvitt avser 26 § med den ändringen att i andra stycket skall talet 24 000 bytas mot 48 000,
10. Resekostnader (mom. 10)
Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Socialförsäkringsutskottet, som och slutar med blivit aktuellt. bort ha följande lydelse:
Kostnader för resor m.m. uppkommer om barnet och den förälder som barnet skall umgås med är bosatta på skilda orter. Regeringen tar i propositionen inte upp frågan hur dessa kostnader skall beaktas utan hänvisar till att detta kommer att ske i annat sammanhang. Enligt utskottets uppfattning är det en allvarlig brist att denna fråga inte fått sin lösning i samband med förslaget till lag om underhållsstöd. Utskottet vill understryka vikten av att frågan snarast möjligt får sin lösning. En möjlig konsekvens av den skärpta återbetalningsskyldigheten som måste motverkas är att en förälder kan få minskad möjlighet att utnyttja sin umgängesrätt eftersom han eller hon inte förmår att betala resekostnaden, m.m. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna Sf26 yrkande 1 och Sf28 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande resekostnader
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Sf26 yrkande 1 och 1995/96:Sf28 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Preskription (mom. 11)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med I SOU och på s. 23 slutar med yrkande 4. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning får genom sin utformning det föreslagna underhållsstödet liknande karaktär som de statliga studielånen och det kan därför finnas skäl att återbetalningstiden för studielån jämförs med det förslag till preskription som återfinns i propositionen. Studielån är man skyldig att återbetala till dess man uppnår pensionsåldern. Enligt FB:s bestämmelser upphör i princip föräldrarnas ekonomiska ansvar för barnet när det fyller 18 år. Undantag härifrån görs när barnen studerar vid gymnasieskola. Även underhållsskyldigheten upphör i princip när barnet fyller 18 år. Således har en skuld för till staten icke återbetalt underhållsstöd uppstått innan det ekonomiska ansvaret upphört. Ett syfte med reformeringen av underhållsstödet är att synliggöra föräldrarnas ekonomiska ansvar för sina barn. Utskottet anser därför att samhället bör markera detta ansvar. Mot bakgrund härav anser utskottet att återbetalningsskyldigheten inte skall preskriberas före det den återbetalningsskyldige uppnått den allmänna pensionsåldern. Vad utskottet med anledning av motion Sf25 yrkande 4 sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande preskription
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Sf25 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie Frebran (kd) anför:
Det nu föreliggande förslaget till lag om underhållsstöd innebär att sambandet mellan de civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag och den offentligrättsliga regleringen av underhållsstöd minskar i stor omfattning. Att som regeringen nu gör enbart behandla den offentligrättsliga regleringen av underhållsstöd utan att samtidigt överväga de civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag m.m. är enligt vår uppfattning en stor brist. I betänkandet Underhållsbidrag och bidragsförskott (SOU 1995:26) diskuteras samordningen mellan systemen och lämnas förslag till olika lösningar. En samtidig beredning av denna utredning hade enligt vår uppfattning inneburit att man hade kunnat undvika flera negativa verkningar av det nu föreliggande förslaget, bl.a. hade den viktiga frågan om resekostnader i samband med umgänge kunnat få en lösning. Regeringens ursäkt att tidsbrist gjort detta omöjligt är enligt vår uppfattning inte hållbar.
I propositionen framlagda lagförslag
Av utskottet framlagt lagförslag
Utskottets förslag till ny lydelse av 7 kap. 4, 6 och 17 §§ utsökningsbalken
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
7 kap.
4 §1
Lön får tas i Lön får tas i anspråk genom anspråk genom utmätning endast utmätning endast till den del den till den del den överstiger vad överstiger vad gäldenären behöver gäldenären behöver för sitt och för sitt och familjens underhåll familjens underhåll samt till samt till fullgörande av fullgörande av betalningsskyldighe betalningsskyldighe t mot annan som vid t mot annan som vid utmätning av lön utmätning av lön har bättre rätt har bättre rätt till lönen. Vid till lönen. Vid utmätning för utmätning för underhållsbidrag fordran med med företrädesrätt företrädesrätt enligt 14 § skall enligt 14 § första även stycket 1 skall betalningsskyldighe även t mot annan som har betalningsskyldighe lika rätt som t mot annan som har sökanden beaktas. lika rätt som sökanden beaktas. Om utmätningen avser ackordslön, provision eller annan ersättning som innestår för längre tid än en månad, skall särskild hänsyn tas till detta förhållande.
6 §2
Utmätning av lön för underhållsbidrag som avses i 4 kap. 1 a § första stycket får ske endast om bidragsbeloppet utestår obetalt eller om gäldenären vid två eller flera tillfällen under de senaste två åren före utmätningsbeslutet har underlåtit att betala i rätt tid och det finns anledning att anta att detta skall upprepas.
Utmätning får bara Utmätning får bara ske för ske för bidragsbelopp som bidragsbelopp som är förfallet när är förfallet när verkställighet verkställighet skall ske eller som skall ske eller som förfaller näst för-faller näst därefter. därefter. Detsamma gäller vid utmätning för fordran som avser återbetalningsskyld ighet enligt lagen (1996:000) om underhållsstöd. 1 Senaste lydelse 1995:298
2 Senaste lydelse 1995:298
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
17 §3
Bor gäldenären varaktigt tillsammans med sin make och överstiger underhållsbidrag till maken eller till makarnas barn vad som skäligen bör tillkomma den underhållsberättigade, får bidraget till tillämpningen av 14 och 16 §§ jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken utmätning sker samtidigt. Om det finns särskilda skäl, får sådan jämkning ske även av annat underhållsbidrag, om detta överstiger vad som skäligen behövs för den underhållsberättigades försörjning.
Har gäldenären Har gäldenären rätt till avdrag på rätt till avdrag underhållsbidrag enligt 7 kap. 4 § enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken föräldrabalken, får eller 23 § andra belopp som på denna stycket lagen grund (1996:000) om tillgodoräknas underhållsstöd, får honom inte tas i belopp som på denna anspråk genom grund utmätning för tillgodoräknas fordran, som honom inte tas i tillkommer annan än anspråk genom den utmätning för underhållsberättiga fordran, som de eller någon som tillkommer annan än har inträtt i den dennes rätt. underhållsberättiga de eller någon som har inträtt i dennes rätt, eller för fordran som avser underhållsstöd till samma barn.
Utskottets förslag till lydelse av 7 kap. 23 § och övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken
Regeringens förslag Utskottets förslag
7 kap.
23 §4
Har arbetsgivaren Har arbetsgivaren innehållit medel innehållit medel vid utmätning av vid utmätning av lön i allmänt mål lön i allmänt mål för fordran som för fordran med avses i 2 § lagen företrädesrätt (1993:891) om enligt 14 § första indrivning av stycket 1 eller 3, statliga fordringar är gäldenären inte m.m., är gäldenären längre inte längre betalningsskyldig betalningsskyldig för den del av för den del av fordringen som fordringen som motsvaras av det motsvaras av det innehållna innehållna beloppet, även om beloppet, även om det inte kan tas ut det inte kan tas ut hos arbetsgivaren. hos arbetsgivaren. Detsamma gäller när Detsamma gäller när medel har medel har innehållits för innehållits för fordran som avser fordran som avser underhållsbidrag, underhållsbidrag, om fordringen om fordringen tillkommer allmän tillkommer allmän försäkringskassa försäkringskassa enligt 31 § lagen enligt 31 § lagen (1996:000) om (1996:000) om underhållsstöd. underhållsstöd.
3 Senaste lydelse 1995:298
4 Senaste lydelse 1995:298
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder 1. Denna lag träder i kraft den 1 i kraft den 1 februari 1997. januari 1997.
2. I fråga om 2. I fråga om fordran enligt fordran enligt lagen (1964:143) om lagen (1964:143) om bidragsförskott bidragsförskott eller lagen eller lagen (1984:1985) om (1984:1095) om förlängt förlängt bidragsförskott för bidragsförskott för studerande gäller studerande gäller 23 § i sin äldre 23 § i sin äldre lydelse. lydelse. ¨
3. Även om ett beslut om återbetalningsskyld iget enligt lagen (1996:000) om underhållsstöd ännu inte har delgetts den bidragsskyldige den 1 januari 1997, får pågående handläggning hos kronofogdemyndighet en avseende återkrav enligt 3. Belopp som vid lagen (1964:143) om fördelning enligt 7 bidragsförskott kap. 16 § första eller lagen stycket tilldelats (1984:1095) om fordran enligt förlängt lagen (1996:000) om bidragsförskott för underhållsstöd studerande skall i första hand fortsätta och avräknas på omfatta även krav fordringar som för som gäller samma barn fastställd uppkommit enligt återbetalningsskyld den upphävda lagen ighet enligt lagen (1964:143) om om underhållsstöd. bidragförskott och den upphävda lagen 4. Belopp som vid (1984:1095) om fördelning enligt 7 förlängt kap. 16 § första bidragsförskott. stycket tilldelats fordran enligt lagen (1996:000) om underhållsstöd skall i första hand avräknas på fordringar som för samma barn uppkommit enligt den upphävda lagen (1964:143) om bidragsförskott och den upphävda lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande.
Lagutskottets yttrande 1995/96:LU5y Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m.
Till socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet har den 28 maj 1996 beslutat att bereda lagutskottet och socialutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1995/96:208 Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m. jämte eventuella motioner som kan komma att väckas med anledning av propositionen.
I propositionen föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till dels en ny lag om underhållsstöd, dels vissa ändringar i bl.a. föräldrabalken (FB) och utsökningsbalken (UB). Med anledning av propositionen har väckts sammanlagt fem motioner.
Lagutskottets beredningsområde berörs i första hand av de i propositionen föreslagna ändringarna i FB och UB. Vidare berörs utskottets beredningsområde i motionerna Sf24 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m), Sf25 yrkande 3 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) samt Sf27 av Sigge Godin m.fl. (fp).
Lagutskottet, som beslutat avge yttrande i ärendet, får anföra följande.
De grundläggande bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet mot barn finns i 7 kap. FB. Kapitlet reformerades på ett genomgripande sätt år 1978 (prop. 1978/79:12, LU9, rskr. 99). Ett huvudsyfte med reformen var att mildra underhållsbördan för underhållsskyldiga med svag ekonomi. Ett annat syfte var att få till stånd en mer enhetlig bedömning av bidragsfrågorna.
Av 7 kap. 1 § FB framgår att föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas ekonomiska förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn tas till barnets inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifter om dessa. Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. I kostnaderna för barnets underhåll skall föräldrarna sinsemellan ta del var och en efter sin förmåga.
Enligt 7 kap. 2 § FB skall föräldrar fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet. Detsamma gäller om vårdnaden om barnet är gemensam med den andra föräldern, men barnet endast varaktigt bor tillsammans med den andra föräldern. Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. Talan om underhållsbidrag tas upp av tingsrätten i den ort där den underhållsskyldige har sin hemvist. Finns inte någon behörig domstol tas målet upp vid Stockholms tingsrätt. Frågor om underhållsbidrag kan väckas även i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, äktenskapsmål eller mål om vårdnaden om barn. Enligt 7 kap. 11 § FB skall socialnämnden se till att barn vars föräldrar är ogifta tillförsäkras underhåll, och av 7 kap. 14 § framgår att socialnämnden har rätt att föra talan för barnet.
När underhållsbidrag bestäms får den bidragsskyldige förbehålla sig ett belopp för eget eller annans underhåll (förbehållsbelopp) enligt bestämmelserna i 7 kap. 3 § FB. Förbehållsbeloppet för den bidragsskyldiges eget underhåll innefattar alla vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad som är skäligt. De andra levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett normalbelopp som per år utgör 120 % av gällande basbelopp. Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll åt make som den bidragsskyldige bor tillsammans med. Med make jämställs annan som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med, om de har gemensamma barn. Ett sådant förbehållsbelopp skall normalt vara 60 % av basbeloppet. Om den bidragsskyldige har hemmavarande barn får han vidare förbehålla sig ett belopp som tillsammans med vad som utges till barnet av den andre föräldern eller för dennes räkning utgör 40 % av gällande basbelopp. Rätten kan dock i särskilda fall om det är motiverat bestämma ett annat förbehållsbelopp.
Lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag innehåller bestämmelser som innebär att fastställda underhållsbidrag ändras med vissa procenttal i förhållande till ändringarna av basbeloppet.
I 7 kap. 10 § FB finns bestämmelser om jämkning och omprövning av underhållsbidrag. Dom eller avtal om underhållsbidrag kan jämkas av rätten, om ändrade förhållanden föranleder det. Avtal om underhåll kan också jämkas om avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena i övrigt. Har ett underhållsbidrag under en tid av sex år inte ändrats på annat sätt än som avses i lagen om ändring av vissa underhållsbidrag kan rätten dessutom alltid ompröva bidragets storlek.
Fordran som avser underhållsbidrag till barn har vid utmätning av lön enligt 7 kap. 14 § UB företräde framför andra fordringsanspråk.
För underhållsberättigade barn kan utgå bidragsförskott av allmänna medel. Bidragsförskottet var, som ordet antyder, från början ett rent förskott från det allmänna och kunde aldrig vara högre än det underhållsbidrag som bestämts genom dom eller avtal. Genom lagen (1964:143) om bidragsförskott kom själva karaktären av stödet att ändras. Oberoende av om underhållsbidrag fastställts och utan begränsning till storleken av eventuellt fastställt belopp lämnas numera, med vissa begränsningar, ett generellt stöd upp till en viss nivå, bidragsförskottsnivån. Fr.o.m. den 1 januari 1995 uppgår bidragsförskottet till 14 080 kr per barn och år. Dessförinnan var bidragsförskottets storlek knuten till basbeloppet.
Bidragsförskottet består av två delar; en förskottsdel och en utfyllnadsdel. Förskottsdelen motsvarar fastställt underhållsbidrag och betalas om underhållsbidraget inte erläggs i tid eller med rätt belopp. Underhållsbidrag förskotteras med högst det belopp som svarar mot bidragsförskottet, dvs. 1 173 kr per månad. Utfyllnadsdelen utgör skillnaden mellan bidragsförskottet och underhållsbidraget. Det belopp som staten förskotterar skall den bidragsskyldige betala tillbaka till staten. Utfyllnadsbidraget däremot är ett rent samhällsstöd som inte återkrävs av den bidragsskyldige. I de fall något underhållsbidrag inte är fastställt eller fastställt till noll kr har hela bidragsförskottet karaktär av utfyllnadsbidrag.
Bidragsförskott lämnas inte om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl har underlåtit att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget fastställt. Bidragsförskott lämnas inte heller om det finns grundad anledning att anta att den bidragsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag till barnet och underhållsbidraget uppgår till minst samma belopp som bidragsförskottet. Om det underhållsbidrag som fastställts uppenbarligen understiger vad den bidragsskyldige bör betala, lämnas inte bidragsförskott med högre belopp än underhållsbidraget. Något utfyllnadsbidrag betalas alltså inte. Beslut om bidragsförskott fattas av de allmänna försäkringskassorna.
Bidragsförskott betalas längst t.o.m. den månad under vilken barnet fyller 18 år. Härefter kan barnet få förlängt bidragsförskott enligt lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande. Bestämmelser om särskilt stöd motsvarande bidragsförskottet till barn som är adopterade av endast en person finns i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
Reglerna om bidragsförskott och reglerna om underhållsbidrag har i praktiken ett nära samband, och de har beskrivits som kommunicerande kärl (se Ds 1992:53 Ensamförälderstöd, s. 37). I många fall är möjligheten att få bidragsförskott lika angelägen för den bidragsberättigade som att få underhållsbidrag. Det som vårdnadshavaren inte får som underhållsbidrag ges i flertalet fall i stället ut som bidragsförskott.
Bestämmelserna om underhållsbidrag och bidragsförskott har under en följd av år varit föremål för ett omfattande utredningsarbete i flera olika sammanhang. Utredningsarbetet har motiverats främst av att reglerna om bidragsförskott medför alltför stora kostnader för staten. Kritik har därvid riktats mot bl.a. det nära samband som råder mellan den offentligrättsliga regleringen av bidragsförskott och de civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag. Kritiken har gått ut på att reglerna om bidragsförskott utgår från reglerna om underhållsbidrag. Den del av bidragsförskottet som skall återbetalas av den bidragsskyldiga föräldern till staten (förskottsdelen) bestäms av det underhållsbidrag som fastställts genom dom eller avtal. I konsekvens med detta bestäms också den del av bidragsförskottet som är ett rent bidrag från staten (utfyllnadsdelen) av det underhållsbidrag som fastställs. Sambandet mellan reglerna har ansetts i vissa fall leda till oönskade konsekvenser. Enligt reglerna om bidragsförskott har barnet rätt till bidragsförskott så snart det inte lever med båda sina föräldrar. Detta gäller även om barnet inte har något behov av underhållsbidrag, därför att barnet har egna inkomster eller därför att den förälder som barnet bor hos ensam kan försörja barnet. Reglerna medför också att utfyllnadsbidraget höjs, om ekonomin hos den förälder som barnet bor hos förbättras och underhållsbidraget därför sänks. Kritikerna har gjort gällande att underhållsbidraget således inte är någon bra mätare på barnens behov av ekonomiskt stöd från det allmänna.
På begäran av riksdagen (bet. 1985/86:SoU29, rskr. 345) tillkallades år 1987 en kommitté med uppgift att göra en översyn av reglerna för underhållsbidrag och bidragsförskott. Kommittén, som antog namnet 1987 års Underhållsbidragskommitté, avslutade sitt arbete år 1990. I betänkandena (SOU 1990:8 och SOU 1990:48) Samhällsstöd till underhållsberättigade barn I-III presenterades tre olika modeller för samhällsstöd till ensamstående föräldrar med barn. Förslagen ledde inte till lagstiftning.
Därefter övervägdes bidragsförskottsreglerna och deras anknytning till reglerna om underhållsbidrag av en interdepartemental arbetsgrupp. Arbetet redovisades år 1992 i promemorian (Ds 1992:53) Ensamförälderstöd. I promemorian anvisades en lösning som innebär att statsstödet frikopplas från underhållsbidraget och att statsstödet till ensamföräldrar betalas i form av ett behovsprövat bidrag utformat ungefär som bostadsbidraget. Promemorian remissbehandlades men föranledde inte lagstiftning.
År 1993 tillkallade den dåvarande regeringen en särskild utredare för att se över reglerna om fastställande av underhållsbidrag m.m. I utredningens direktiv ingick inte att pröva några mer genomgripande förändringar med sikte på att bryta sambandet mellan reglerna om underhållsbidrag och reglerna om bidragsförskott. Utredningen, som antog namnet Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen -93, avlämnade år 1995 betänkandet (SOU 1995:26) Underhållsbidrag och bidragsförskott. I betänkandet föreslogs bl.a. förenklingar i reglerna om beräkning av underhållsbidrag och vissa begränsningar i rätten till bidragsförskott.
Hösten 1994 beslutade riksdagen om vissa besparingar inom bidragsförskottssystemet (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 145). Beslutet innebar bl.a. att bidragsförskottet fr.o.m. den 1 januari 1995 inte längre skall vara knutet till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring utan anges i kronor och ligga kvar på samma nivå som år 1994 (dvs. 14 080 kr per barn och år). I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut (prop. 1994/95:25) aviserade regeringen att man avsåg att återkomma med förslag till ytterligare utgiftsminskningar, som tillsammans med beslutet om bidragsförskottsnivån skall ge en besparing på 700 miljoner kronor senast år 1998.
En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har därefter i promemorian (Ds 1996:2) Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar lämnat förslag till hur reglerna för samhällets stöd till barn som inte bor tillsammans med båda sina föräldrar kan ändras så att de negativa verkningarna av samordningen mellan reglerna om underhållsbidrag och reglerna om bidragsförskott så långt möjligt elimineras, samtidigt som den aviserade besparingen uppnås. Departementspromemorian har remissbehandlats och ligger huvudsakligen till grund för förslagen i den nu aktuella propositionen.
I propositionen lämnas förslag till ett nytt samhällsstöd, kallat underhållsstöd, som skall ersätta det nuvarande bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Underhållsstödet skall vara oberoende av FB:s regler om underhållsbidrag. Enligt förslaget skall underhållsstöd lämnas med 1 173 kr per månad till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. För det underhållsstöd som lämnas till barnet skall den förälder som inte bor tillsammans med barnet vara återbetalningsskyldig mot staten. Återbetalningsskyldigheten skall bestämmas enligt en schabloniserad procentmetod och beräknas som en viss procent av den återbetalningsskyldiga förälderns inkomst. Skyldigheten att återbetala underhållsstödet relateras till den återbetalningsskyldiga förälderns årliga bruttoinkomst efter ett grundavdrag på 24 000 kr. Återbetalningsskyldigheten skall fastställas till en viss procent av det på så sätt framräknade beloppet. Procentsatsen är 10 % för ett barn, 6,25 % per barn för två barn och 5 % per barn för tre barn. Den totala procentsatsen ökar med en procentenhet för varje ytterligare barn utöver tre. Alla den återbetalningsskyldiges biologiska barn och adoptivbarn räknas med i antalet barn. Om återbetalningen skulle bli lägre än 100 kr per barn och månad bortfaller återbetalningsskyldigheten. Återbetalningsskyldigheten skall enligt förslaget justeras årligen.
Vidare föreslås att det i FB införs en regel om att den förälder som är återbetalningsskyldig enligt de föreslagna reglerna om underhållsstöd skall anses ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet. FB:s regler om underhållsbidrag kvarstår i övrigt oförändrade. Enligt förslaget upphävs emellertid FB:s regler om socialnämndernas skyldighet att se till att barn vars föräldrar är ogifta tillförsäkras underhåll samt reglerna om socialnämndernas rätt att föra talan om underhåll i sådana fall.
Därutöver föreslås vissa ändringar i UB som innebär att statens fordran avseende återbetalning får samma företräde framför andra fordringsanspråk som barnets fordran på underhållsbidrag enligt FB. Vid löneutmätning skall således försäkringskassans fordringar gentemot den återbetalningsskyldige ha samma företräde framför andra fordringar som barnets fordringar på underhållsbidrag enligt FB. Vid samtidig utmätning skall det innehållna beloppet fördelas efter de löpande bidragens och återkravens storlek.
Den nya lagstiftningen om underhållsstöd föreslås träda i kraft den 1 december 1996 och tillämpas första gången i fråga om underhållsstöd som avser tiden efter den 31 januari 1997. Ändringarna i FB och UB föreslås träda i kraft den 1 februari 1997.
I två av de motioner som väckts med anledning av propositionen riktas kritik mot att det nya samhällsstödet görs oberoende av FB:s regler om underhållsbidrag.
Sigge Godin m.fl. (fp) yrkar i motion Sf27 att riksdagen skall avslå propositionen och begära ett nytt förslag. Motionärerna ställer sig helt avvisande till de principiella lösningar som regeringen valt. I stället förordas ett reformerat system för underhållsbidragens fastställande och ändrade regler för utfyllnadsbidrag som skall utgå till barn som är i behov av ett ekonomiskt stöd utöver barnbidrag och bostadsbidrag. I motionen hänvisas till förslagen i betänkandet (SOU 1995:26) Underhållsbidrag och bidragsförskott. Motionärerna menar att ett av de grundläggande felen i regeringens förslag är att frikoppla ansvaret för den underhållsskyldige föräldern från föräldrarnas gemensamma ekonomiska ansvar för sina barn. Enligt motionärernas mening är det bättre om den bidragsskyldige föräldern betalar direkt till barnet i stället för till en myndighet. Motionärerna anser vidare att föreliggande proposition innehåller flera andra brister. En sådan brist är att regeringen inte tagit ställning till frågor som rör kostnader för s.k. umgängesresor.
Gullan Lindblad m.fl. (m) anför i motion Sf24 att de förslag som regeringen nu presenterar är ett steg i rätt riktning. En invändning mot propositionen gäller dock förslaget om att frikoppla den underhållsbidragsansvariga förälderns betalningsskyldighet från FB:s regler om underhåll. Motionärerna påpekar att skulden härigenom kommer att relateras till staten och inte till barnet. I motionen begärs ett tillkännagivande om vad som sålunda anförts om sambandet mellan den underhållsskyldiges återbetalningsskyldighet och FB:s regler om underhåll (yrkande 1).
Lagutskottet har från sina utgångspunkter en viss förståelse för det synsätt som motionärerna gett uttryck för. Den föreslagna ordningen kommer nämligen att leda till att betydelsen av de civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag minskar avsevärt. När underhållsstöd lämnas kommer det i de flesta fall inte att finnas något behov av att få ett underhållsbidrag fastställt enligt reglerna i FB. Som regel blir det bara i sådana situationer där FB:s bestämmelser leder till ett underhållsbidrag överstigande samhällsstödets belopp som den bidragsberättigade kan ha ett intresse av att aktualisera frågan om underhållsbidrag. Förslaget innebär vidare att bidragsskyldiga föräldrar i stor utsträckning kommer att få betalningsförpliktelser mot staten i stället för mot barnet. Det är inte orimligt att anta att vissa föräldrar därmed kan komma att uppleva att de betalar en form av avgift till samhället i stället för ett underhållsbidrag till sitt barn. Någon av remissinstanserna har pekat på att detta förhållande kan medföra negativa konsekvenser för kontakterna med barnet. Som Lagrådet varit inne på i sitt yttrande kan den föreslagna ordningen också komma att uppfattas så att särlevande föräldrars försörjningsansvar för sina barn minskar. Därtill kommer, såsom också Lagrådet anfört, den omständigheten att betalning skall erläggas till staten för många föräldrar kan kännas mindre angelägen än att betala direkt till barnet. En annan nackdel är att betalningsskyldigheten enligt den nu föreslagna lagstiftningen skall bestämmas efter helt andra kriterier än underhållsbidrag. Sammantaget kan det, enligt lagutskottets mening, inte uteslutas att förslaget innebär en viss risk för att FB:s grundläggande principer om föräldrars underhållsskyldighet gent- emot sina barn kan komma att rubbas.
Utskottet anser att det hade varit önskvärt om regeringen mer ingående hade övervägt möjligheten att bibehålla samordningen mellan reglerna för underhållsbidrag i FB och reglerna för bidragsförskott och därvid sökt undanröja de nuvarande negativa verkningarna av denna samordning. Av propositionen framgår emellertid att det av tidsskäl inte varit möjligt att behandla de förslag som lämnats i betänkandet (SOU 1995:26) Underhållsbidrag och bidragsförskott tillsammans med förslagen i departementspromemorian (Ds 1996:2) Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar. För att uppnå det fastställda sparkravet för år 1997 krävs nämligen med nödvändighet ett riksdagsbeslut i frågan hösten 1996. För att uppnå målet för saneringsprogrammet för de offentliga finanserna krävs, enligt vad som framgår av propositionen, att kostnaderna för bidragsförskottssystemet, utöver vad som tidigare beslutats, minskas med omkring en miljard kronor fr.o.m. år 1997. I propositionen beräknas förslagen minska det allmännas utgifter för stödsystemet med 1 140 miljoner kronor år 1997, 1 535 miljoner kronor år 1998 och 1 800 miljoner kronor år 1999.
Mot denna bakgrund vill utskottet inte motsätta sig att det framlagda förslaget till ett nytt underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar nu införs. De farhågor som ovan redovisats rörande konsekvenserna av den nya lagstiftningen bör inte överdrivas. Invändningarna är inte av sådan art att lagutskottet anser sig ha tillräckliga skäl att förorda att förslaget avstyrks. Utskottet utgår från att regeringen noga följer tillämpningen av lagen om underhållsstöd och därvid uppmärksammar, inte bara de statsfinansiella effekterna av reformen, utan också andra konsekvenser av det slopade sambandet mellan reglerna om underhållsbidrag och reglerna om samhällsstödet. Att förslaget nu genomförs behöver inte heller innebära att frågan om kopplingen mellan den offentligrättsliga regleringen av underhållsstöd och de civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag en gång för alla är avgjord. Om det skulle visa sig att det uppkommer behov av att åstadkomma någon form av samordning mellan FB:s regler om underhållsbidrag och bestämmelserna om underhållsstöd förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med erforderliga förslag. Som framgår av propositionen kommer regeringen i ett annat sammanhang att överväga förslagen i betänkandet (SOU 1995:26) Underhållsbidrag och bidragsförskott. Utskottet utgår från att samordningsfrågan då åter kommer att bli föremål för prövning.
Bakgrunden till den i motion Sf27 behandlade frågan om kostnader för umgängesresor är följande. När en umgängesberättigad förälder är bosatt på annan ort än barnet kan utövandet av umgänget vara förenat med särskilda kostnader. Detta kan leda till att ett för barnet önskvärt umgänge inte kommer till stånd. FB innehåller inte några bestämmelser som reglerar föräldrarnas inbördes ansvar för umgängeskostnader. Inte heller finns något särskilt offentligt stöd för umgängeskostnader. Frågan om resekostnader i samband med umgänge behandlades av utskottet redan hösten 1990 (bet. 1990/91: LU13). Utskottet ansåg därvid att regeringen skyndsamt borde ta upp frågan om kostnader för umgängesresor till närmare övervägande och därefter återkomma med förslag till riksdagen. Vad utskottet då anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 53). Därefter har frågan aktualiserats motionsvägen vid åtskilliga tillfällen. När spörsmålet behandlades senast hösten 1995 (bet. 1995/96:LU2) hänvisade utskottet till betänkandet SOU 1995:26, vari föreslås bl.a. en regel om att föräldrarna skall dela på de resekostnader som uppstår i samband med att barnet träffar en förälder som bor på en annan ort än barnet. Utskottet ansåg att resultatet av det fortsatta beredningsarbetet borde avvaktas och förutsatte att arbetet bedrevs med erforderlig skyndsamhet. Något ytterligare tillkännagivande i saken ansågs därför inte erforderligt.
Lagutskottet vidhåller nu sin inställning när det gäller frågan om resekostnader. Barnets behov av goda och nära relationer till båda sina föräldrar kräver, enligt utskottets mening, att problemet med resekostnader i samband med umgänge får en lösning. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag i ämnet. Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen i förevarande proposition förklarat sig ha för avsikt att i ett annat sammanhang ta upp frågan.
Sammanfattningsvis anser lagutskottet att propositionen i nu behandlad del bör tillstyrkas och att motionerna Sf24 yrkande 1 och Sf27 bör avstyrkas.
Utskottet övergår därmed till att behandla en fråga som rör indrivning av underhållsbidrag som tas upp i ett av de nu aktuella motionsyrkandena. Enligt 17 § andra stycket lagen om bidragsförskott gäller, om det fastställda underhållsbidraget är högre än bidragsförskottet, att försäkringskassan bör ge barnets ställföreträdare tillfälle att samtidigt med försäkringskassan kräva in det överskjutande underhållsbidraget. I praktiken medför bestämmelsen att försäkringskassan regelmässigt biträder barnet vid indrivning av det överskjutande beloppet.
Enligt propositionen skall försäkringskassan inte längre i samband med sina egna återkrav ge barnet tillfälle att samtidigt kräva in överskjutande underhållsbidrag. Om den bidragsskyldiga föräldern är bosatt utomlands och någon återbetalningsskyldighet inte har fastställts av försäkringskassan inträder emellertid försäkringskassan, enligt regeringens förslag, i barnets rätt till underhållsbidrag. Statens fordran kan då drivas in i utlandet i samma utsträckning som i dag. I utlandsärenden skall därför försäkringskassan även i fortsättningen, i samband med sina egna återkrav, ge barnet tillfälle att samtidigt kräva in överskjutande underhållsbidrag.
I motion Sf25 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs att riksdagen beslutar att försäkringskassan, också när den bidragsskyldige föräldern är bosatt i Sverige, skall kunna vara ombud för barnet och föranstalta om indrivningar av barns fordringar när det gäller underhållsbidrag (yrkande 3).
Utskottet konstaterar att statens fordran när det gäller betalningsskyldighet, enligt regeringens förslag till lag om underhållsstöd, som regel inte kommer att ha något samband med ett eventuellt underhållsbidrag. Endast i ärenden där den återbetalningsskyldiga föräldern är bosatt utomlands kommer statens fordran att vila på civilrättslig grund. Mot denna bakgrund framstår det, enligt utskottets mening, som naturligt att försäkringskassan inte i andra ärenden än s.k. utlandsärenden skall behöva lämna barnet biträde med indrivning av barnets fordran på underhållsbidrag i samband med att kassan själv kräver återbetalning.
Med det anförda föreslår utskottet att yrkande 3 i motion Sf25 avstyrks.
Stockholm den 20 augusti 1996
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson (s) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m).
Avvikande meningar
1. Bengt Harding Olson (fp) anser att den del av lagutskottets yttrande som börjar med Utskottet anser och slutar med bör avstyrkas bort ha följande lydelse:
Mot denna bakgrund anser utskottet det vara fel att frikoppla ansvaret för den underhållsskyldige föräldern från föräldrarnas gemensamma ekonomiska ansvar för sina barn. Utgångspunkten bör i stället vara att barnen är föräldrarnas gemensamma ansvar även efter en separation mellan föräldrarna. Vidare bör, enligt utskottets mening, huvudprincipen vara att den bidragsskyldige föräldern betalar underhållsbidraget direkt till barnet och inte till en myndighet.
Enligt utskottets mening innehåller propositionen även vissa andra brister. En brist i regeringens förslag gäller underlåtenheten att nu ta ställning till frågan om kostnader för umgängesresor. Barnets behov av nära och goda relationer till båda sina föräldrar kräver nämligen, enligt utskottets mening, att problemet med resekostnader i samband med umgänge snarast får en lösning.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan ställer sig utskottet avvisande till propositionens principiella lösningar och förordar i stället, i likhet med vad som anförs i motion Sf27, ett reformerat system för underhållsbidragens fastställande och förändrade regler för de utfyllnadsbidrag som skall utgå till de barn som är i behov av ett ekonomiskt stöd utöver barnbidrag och bostadsbidrag. Utskottet anser därvid att den nuvarande modellen för beräkning av underhållsbidrag bör ersättas med den modell som förespråkas i betänkandet (SOU 1995:26) Underhållsbidrag och bidragsförskott, dvs. en s.k. nettokvotdelningsmodell. Vissa förbehåll för den underhållsskyldige föräldern bör avskaffas. Vidare bör samhällets stöd till barn till särlevande föräldrar inskränkas till ett behovsprövat utfyllnadsbidrag. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till ändring av sy stemet för statens stöd till barn till särlevande föräldrar i enlighet med vad utskottet nu anfört.
Enligt utskottet bör riksdagen dels med bifall till motion Sf27 yrkande 1 avslå propositionen, dels med bifall till motion Sf27 yrkande 2 och med anledning av motion Sf24 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Rolf Dahlberg, Stig Rindborg och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser att den del av lagutskottets yttrande som börjar med Lagutskottet har och slutar med bör avstyrkas bort ha följande lydelse:
Lagutskottet, som anser att propositionens förslag är ett steg i rätt riktning, anser att propositionen i nu behandlad del bör tillstyrkas. Ställningstagandet innebär att motion Sf27 bör avstyrkas. När det gäller motion Sf24 yrkande 1 har emellertid utskottet från sina utgångspunkter förståelse för det synsätt som motionärerna gett uttryck för. Den föreslagna ordningen kommer nämligen att leda till att betydelsen av de civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag minskar avsevärt. När underhållsstöd lämnas kommer det i de flesta fall inte att finnas något behov av att få ett underhållsbidrag fastställt enligt reglerna i FB. Som regel blir det bara i sådana situationer där FB:s bestämmelser leder till ett underhållsbidrag överstigande samhällsstödets belopp som den bidragsberättigade kan ha ett intresse av att aktualisera frågan om underhållsbidrag. Förslaget innebär vidare att bidragsskyldiga föräldrar i stor utsträckning kommer att få betalningsförpliktelser mot staten i stället för mot barnet. Det är inte orimligt att anta att vissa föräldrar därmed kan komma att uppleva att de betalar en form av avgift till samhället i stället för ett underhållsbidrag till sitt barn. Någon av remissinstanserna har pekat på att detta förhållande kan medföra negativa konsekvenser för kontakterna med barnet. Som Lagrådet varit inne på i sitt yttrande kan den föreslagna ordningen också komma att uppfattas så att särlevande föräldrars försörjningsansvar för sina barn minskar. Därtill kommer, såsom också Lagrådet anfört, den omständigheten att betalning skall erläggas till staten för många föräldrar kan kännas mindre angelägen än att betala direkt till barnet. En annan nackdel är att betalningsskyldigheten enligt den nu föreslagna lagstiftningen skall bestämmas efter helt andra kriterier än underhållsbidrag. Enligt lagutskottets mening innebär förslaget en betydande risk för att FB:s grundläggande principer om föräldrars underhållsskyldighet gentemot sina barn kommer att undergrävas.
Utskottet anser mot denna bakgrund att regeringen omedelbart mer ingående skall överväga möjligheten att bibehålla samordningen mellan reglerna för underhållsbidrag i FB och reglerna för bidragsförskott och därvid söka undanröja de nuvarande negativa verkningarna av denna samordning. Det bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag i enlighet med det anförda.
Vad utskottet sålunda anfört om sambandet mellan den underhållsskyldiges återbetalningsskyldighet och föräldrabalkens regler om underhåll bör riksdagen, med bifall till motion Sf24 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.
3. Tanja Linderborg (v) anser att den del av lagutskottets yttrande som börjar med Utskottet konstaterar och slutar med Sf25 avstyrks bort ha följande lydelse:
Lagutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion Sf25 yrkande 3 och anser det sålunda önskvärt att försäkringskassan även i fortsättningen, i samband med sina egna återkrav, kan biträda barnet vid indrivning av överskjutande underhållsbidrag.
Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som gör det möjligt för försäkringskassan att vara ombud för barnet och föranstalta om indrivning av barnets fordran på underhållsbidrag även när den bidragsskyldige föräldern är bosatt i Sverige.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med anledning av motion Sf25 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.
Socialutskottets yttrande 1996/97:SoU6y Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m.
Till socialförsäkringsutskottet
Inledning
Socialförsäkringsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1995/96:208 Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m. jämte eventuella motioner som kan komma att väckas med anledning av propositionen.
Socialutskottet bereder bl.a. ärenden som rör omsorg om barn och ungdom och andra socialtjänstfrågor. Utskottet har tidigare även haft att bereda ärenden om stöd åt barnfamiljer inklusive bl.a. frågor om bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn. Sedan den 15 september 1996 bereds dock dessa ärenden av socialförsäkringsutskottet, som också bereder ärenden om anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.
Socialutskottet har mot denna bakgrund beslutat yttra sig i ärendet. Utskottet begränsar yttrandet i första hand till förslaget till en ny lag om underhållsstöd. Utskottet avstår från att yttra sig över frågor om det allmännas utgifter m.m. för det nya stödsystemet, kapitel 8 i propositionen samt motion Sf25 (v) yrkandena 2-4 och 6.
Fråga om avslag på propositionen m.m.
I propositionen lämnas förslag till ett nytt samhällsstöd, kallat underhållsstöd, som skall ersätta det nuvarande bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Underhållsstöd skall enligt förslaget lämnas med 1 173 kr per månad till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. Om barnet har egna inkomster, skall understödsbeloppet minskas på visst sätt. Någon inkomstprövning av underhållsstödet mot den s.k. boförälderns inkomster föreslås inte.
Underhållsstödet utgår till dess barnet fyller 18 eller om barnet går i skolan längst till och med juni månad det år barnet fyller 20 år.
Underhållsstöd skall lämnas både när barnet bor hos endast en av föräldrarna och när barnet bor växelvis hos båda föräldrarna. I det senare fallet skall underhållsstöd lämnas som ett utfyllnadsbidrag som bestäms med hänsyn till att båda föräldrarna bidrar till barnets försörjning genom att ha barnet hos sig. Underhållsstödet skall administreras av försäkringskassan. Den förälder som barnet inte bor tillsammans med skall vara skyldig att återbetala hela eller viss del av underhållsstödet till staten. Återbetalningsskyldigheten skall fastställas till en viss procent av inkomsten. Återbetalningsskyldigheten skall justeras årligen.
Den nya lagstiftningen om underhållsstöd föreslås träda i kraft den 1 december 1996 och tillämpas första gången i fråga om underhållsstöd som avser tiden efter den 31 januari 1997. Ändringarna i föräldrabalken föreslås träda i kraft den 1 februari 1997.
Förslagen beräknas minska det allmännas utgifter för stödsystemet med 1 140 miljoner kronor år 1997, 1 535 miljoner kronor år 1998 och 1 800 miljoner kronor år 1999.
I motion Sf27 (fp) hemställs att riksdagen avslår propositionen (yrkande 1) och hos regeringen begär förslag till ändring av systemet för statens stöd till särboende föräldrar enligt de principer som redovisas i motionen (yrkande 2). Motionärerna anser att det är fel att frikoppla ansvaret för den underhållsskyldige föräldern från föräldrarnas gemensamma ekonomiska ansvar för barnen, ett ansvar som ju också slås fast i föräldrabalken. Det är enligt motionärernas mening detta gemensamma ansvar som skall vara gällande även om båda föräldrarna inte bor ihop med barnet.
Det finns ingen anledning till att ett gemensamt ansvar för gemensamma barn plötsligt skall reduceras till att vardera föräldern åläggs en form av ett halvt ansvar efter en separation, och i den mån detta halva ansvar inte kan tas, det allmänna åtar sig att fylla ut detta halva ansvar.
I regeringens förslag är det så att den underhållsskyldige föräldern inte betalar sin del av underhållsstödet till barnet utan återbetalar det till försäkringskassan.
Utöver denna grundläggande invändning mot regeringens förslag finns enligt motionärerna ett antal andra brister i propositionen, något som även en del av remissinstanserna påpekat. De är bl.a.:
- att inte den ekonomiska förmågan hos boföräldern beaktas vid utbetalning av samhällsstödet,
- att inte ställning tas till umgängesresor,
- att återbetalningsskyldighet fastställs och dessutom räntebeläggs trots att beloppet inte går att driva in på grund av underhållsförälderns bristande ekonomiska resurser,
- oklarhet när man skall använda föräldrabalkens bestämmelser vid beräkning av underhållsbidrag samt
- att fler föräldrar hamnar inom systemet.
Regeringen bör enligt motionärerna återkomma till höstriksdagen med en ny proposition som utgår från dessa principer för stöd till barn till särlevande föräldrar.
I motion Sf24 (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheterna att helt avskaffa systemet med underhållsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 4). Grundprincipen skall enligt motionärerna alltid vara att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt försörjningsansvar. För att inte ett avskaffande av bidragsförskottet skall innebära att det offentliga ger incitament för separering - liknande det amerikanska stödet till ensamstående mammor - anser motionärerna att i de fall den underhållsskyldige inte kan betala eller där faderskapet är okänt - vilket är ytterst ovanligt - får socialtjänsten pröva rätten till socialbidrag, på samma sätt som gäller andra situationer där de egna inkomsterna inte täcker de nödvändiga utgifterna. Det innebär också en inkomstprövning i varje enskilt fall, vilket ger systemet en mer fördelningspolitiskt attraktiv profil. De som har störst behov av stöd garanteras också detta. Vid de fall den underhållsskyldige är känd, men för tillfället inte kan betala, adderas hans eller hennes skuld på samma sätt som t.ex. skatteskulder. Det statliga engagemanget blir då att se till att man bevakar denna skuld och ser till att den återbetalas. De medel som då kommer in går till den kommun som utbetalat eventuellt socialbidrag. Har socialbidrag inte betalats ut, trots att underhållsstöd inte utgått, tillfaller pengarna ändå barnet som skulle ha erhållit stödet från början. På så sätt garanteras kopplingen mellan betalningsskyldigheten och det egna barnet. Grundprincipen måste, enligt motionärernas bestämda uppfattning, vara att skulden till de egna barnen är den viktigaste skulden att reglera och som den betalningsansvarige inte skall kunna dra sig undan.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att skyndsamt utreda den ovan skisserade modellen och återkomma till riksdagen med förslag.
Utskottets bedömning
Ett barn har rätt till god omvårdnad, trygghet och fostran. Det bästa för barnet är normalt att leva tillsammans med sina föräldrar under stabila och trygga förhållanden. Detta uppmuntras också i lagstiftningen. Emellertid förekommer det inte sällan att slitningar av olika skäl uppkommer i äktenskap och samboförhållanden. Lagstiftningen bör då inte tvinga kvinnor och män att av ekonomiska skäl stanna kvar i konfliktfyllda och dåliga relationer.
Det grundläggande ekonomiska stödet till barnfamiljerna består av två delar, det allmänna barnbidraget, som alla får del av, och det inkomstprövade bostadsbidraget, som är kopplat till en familjs försörjningsbörda. Vidare finns stöd i vissa situationer. Till detta stöd hör bl.a. ersättning från föräldraförsäkringen, som gör det möjligt för nyblivna föräldrar att vara hemma under barnens första levnadsår, bidragsförskott, som ger ett ekonomiskt grundskydd som är särskilt viktigt för ensamföräldrar, barnpensioner samt vårdbidrag för handikappade barn.
Bidragsförskottssystemet har spelat en viktig fördelningspolitisk roll och gjort det möjligt för ensamföräldrar att ge sina barn rimlig ekonomisk standard även när den andra föräldern inte kunnat eller velat betala ett underhåll av tillräcklig storlek. Bidragsförskottet har underlättat ensamstående föräldrars ibland svåra situation.
Reglerna om bidragsförskott har under en följd av år kritiserats i olika sammanhang. Systemet medför stora kostnader för staten. Den försörjningsbörda som åvilar den förälder som inte bor tillsammans med barnet har i stor utsträckning kommit att fullgöras av det allmänna. Bidragsförskotten anses i en inte obetydlig omfattning betalas till barn vars föräldrar har goda ekonomiska förhållanden och har i stor utsträckning kommit att få en omvänd fördelningsprofil. Kritik har också riktats mot det nära sambandet mellan den offentligrättsliga regleringen av bidragsförskott och de civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag. Sambandet leder i vissa fall till oönskade konsekvenser.
Bidragsförskotten har därför under lång tid varit föremål för omfattande utredningsarbete. Flera förslag till ändringar av systemet har lagts fram. Här kan nämnas Familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda, 1987 års underhållsbidragskommittés betänkanden (SOU 1990:8 och 1990:48) Samhällsstöd till underhållsberättigade barn och departementspromemorian (Ds 1992:53) Ensamförälderstöd. Av olika skäl har förslagen inte lett till lagstiftning.
Det nu framlagda förslaget till underhållsstöd tillgodoser enligt utskottet i allt väsentligt de krav som måste ställas på systemet, nämligen att ge barn till särlevande föräldrar ett garanterat bidrag till sin försörjning. Stödet görs i huvudsak oberoende av föräldrabalkens regler om underhållsbidrag. Reglerna har utformats så att det tydligt framgår att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sitt barn. De besparingar som är nödvändiga åstadkoms genom att försörjningsförmågan hos den förälder som barnet inte bor hos tas i anspråk i större omfattning än vad som för närvarande är fallet. Reglerna är enkla och tydliga och svårare att manipulera.
Från sina utgångspunkter har utskottet ingen erinran mot förslagen i propositionen och anser därför att motion Sf27 (fp) bör avstyrkas.
Utskottet vill bestämt motsätta sig att ensamföräldrar i de fall den underhållsskyldige inte kan eller vill sörja för sitt barn eller är okänd skall vara hänvisade att söka socialbidrag om han eller hon inte ensam kan klara försörjningen. En bidragsprövning i varje enskilt fall skulle också bli kostsam och administrativt betungande. Även motion Sf24 (m) yrkande 4 om en utredning i syfte att avskaffa systemet bör enligt utskottet avstyrkas.
Underhållsstödets storlek
Enligt propositionen skall underhållsstödet uppgå till 1 173 kr per månad och barn.
Om barnet har egna inkomster, skall underhållsstödets belopp minskas. Vid inkomster som överstiger 48 000 kr per år skall underhållsstödet minska med 50 procent av överskjutande belopp.
Det finns enligt propositionen flera skäl som talar mot en behovsprövning av underhållsstödet med beaktande av boförälderns ekonomiska förhållanden. Som det framgår av bl.a. Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningens betänkande (SOU 1995:26) är det en mycket liten grupp boföräldrar som har höga inkomster. Statens utgifter för samhällsstödet skulle inte minska annat än marginellt om en behovsprövning införs. Underhållsstödets belopp är bestämt så att det skall motsvara halva normalkostnaden för ett barn sedan hänsyn tagits till det allmänna barnbidraget. Det är rimligt att barn till särlevande föräldrar tillförsäkras ett sådant stöd. Boföräldern svarar regelmässigt för en motsvarande del av barnets försörjning och ofta betydligt mer. Därtill kommer att vårdnadshavare med goda och medelgoda inkomster vid en inkomstökning ofta får lägre bostadsbidrag och höjda avgifter för barnomsorg. Marginaleffekterna för dessa föräldrar är således stora redan i dag, och en behovsprövning skulle förstärka dem. Dessutom innebär en behovsprövning administrativa merkostnader.
Det anförda visar enligt propositionen att en behovsprövning är förenad med många nackdelar. Mot denna bakgrund kan den marginella utgiftsminskning som skulle uppkomma för staten inte anses så betydelsefull att en behovsprövning bör införas.
I tre motioner begärs att underhållsstödet skall behovsprövas.
I motion Sf24 (m) framförs invändningar mot förslaget att underhållsstödets utfyllnadsdel skall utgå som en allmän grundläggande trygghet för alla barn till särlevande föräldrar (yrkande 2). Utöver det stöd som generellt ges till barn skall staten således särskilt gynna barn till särlevande föräldrar. Detta kan motionärerna inte acceptera. Målsättningen för statens insatser på det familjepolitiska området måste vara att barn lever i nära relationer till såväl sin mor som sin far. Då får man inte på detta sätt gynna familjesplittring. Motionärerna anser att såväl underhållsstödets förskottsdel som själva utfyllnadsbidraget skall behovsprövas.
I motion Sf28 (kds) anförs att det i nuvarande statsfinansiella läge, med besparingar inom snart sagt varje område i välfärdssystemen, är stötande att statligt stöd skall komma vårdnadshavare i de högsta inkomstskikten till del (yrkande 1). En sådan ordning riskerar enligt motionärerna att undergräva legitimiteten i systemet. I de fall då den underhållsskyldiges återbetalningsskyldighet inte är lika stor som underhållsstödet bör därför inkomstprövning ske. Regeringen bör således återkomma till riksdagen med förslag till en modell som även beaktar vårdnadshavarens ekonomi. En sådan modell måste utformas så att marginaleffekter minimeras och så att administrationskostnaderna inte ökar.
Motionärerna i motion Sf26 (mp) anser att det finns starka skäl för att närmare pröva om inte även boförälderns inkomst skall påverka den bidragsskyldiges underhållsstöd (yrkande 5).
I en motion, Sf25 (v), hemställs att riksdagen beslutar att underhållsstödet indexeras enligt vad som anförs om att stödet skall följa den allmänna löneutvecklingen (yrkande 5).
I motion Sf28 (kds) hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om ensamföräldrar med tonårsbarn (yrkande 3). Ett par av remissvaren på promemorians förslag för fram tanken att underhållsstödet bör relateras till barnets ålder. Synpunkten är enligt motionärerna relevant av två skäl. För det första torde det vara ett faktum att omkostnaderna för ett tonårsbarn är högre än för ett yngre barn. För det andra minskar det offentligas allmänna stöd när barnet går ur grundskolan. Då försvinner nämligen tre av tolv barnbidrag. Med en arbetsmarknadssituation som ger få 16- till 18-åringar möjlighet att få arbete på kvällar, helger och lov kan situationen för många ensamföräldrar med tonårsbarn vara mycket pressad. Regeringen bör därför noga följa och uppmärksamma denna grupp och överväga justeringar i stödsystemet enligt motionärerna.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i propositionen att en behovsprövning är förenad med många nackdelar och därför inte bör införas. Motionerna Sf24 (m) yrkande 2, Sf26 (mp) yrkande 5 och Sf28 (kds) yrkande 1 bör därför avstyrkas.
När det gäller frågan om underhållsstödet bör indexeras konstaterar utskottet att regeringen enligt propositionen anser det rimligt att framtida ökade betalningar från de underhållsskyldiga föräldrarna kommer deras barn till godo. Utskottet har samma uppfattning. Underhållsstödet bör dock inte indexeras. Motion Sf25 (v) yrkande 5 bör avstyrkas.
Utskottet anser att underhållsstödet i princip bör utgå med samma belopp för alla barn. Förslaget i motion Sf28 (kds) yrkande 3 om att underhållsstödet bör relateras till barnets ålder bör därmed avstyrkas.
Återbetalningsskyldigheten mot staten
I propositionen framhålls att den förälder som inte bor tillsammans med barnet skall vara återbetalningsskyldig gentemot staten för det underhållsstöd som lämnas till barnet. Återbetalningsskyldighet skall bestämmas enligt en schabloniserad procentmetod.
Återbetalningsskyldigheten skall beräknas på inkomst av tjänst, intäkt av kapital och inkomst av näringsverksamhet. Avdrag under inkomstslaget kapital skall inte beaktas. Inkomst av näringsverksamhet skall ökas genom att vissa avdrag som har karaktär av vinstdispositioner återläggs. Dessa är avsättning till periodiseringsfonder, avdrag för egen pension (viss del) samt ökning av expansionsmedel Även avdrag för underskott från tidigare beskattningsår skall återläggas.
Tillägg skall göras med 1 % av skattepliktig förmögenhet som överstiger 800 000 kr samt för inkomst, inklusive kostförmån, som beskattas enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt och studiemedel i form av studiebidrag. Det sålunda framräknade beloppet skall minskas med 24 000 kr. Återbetalningsskyldigheten skall fastställas till en viss procent av det på så sätt framräknade beloppet. Procentsatsen är 10 % för ett barn, 6,25 % per barn för två barn och 5 % per barn för tre barn. Den totala procentsatsen ökar med en procentenhet för varje ytterligare barn utöver tre. Alla den återbetalningsskyldiges biologiska barn och adoptivbarn räknas med i antalet barn. Om återbetalningen skulle bli lägre än 100 kr per barn och månad bortfaller återbetalningsskyldigheten. Återbetalningsskyldighet skall justeras årligen.
I motion Sf24 (m) hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om sambandet mellan den underhållsskyldiges återbetalningsskyldighet och föräldrabalkens regler om underhåll (yrkande 1). Motionärerna motsätter sig förslaget att frikoppla den underhållsbidragsansvariga förälderns skyldighet att återbetala till försäkringskassan den del av underhållsstödet som inte är det s.k. utfyllnadsbidraget, från föräldrabalkens regler om underhåll. Skulden som föräldern får relateras således till staten och kopplas inte till barnet. Motionärernas utgångspunkt är att skulden till de egna barnen alltid skall vara prioriterad och direkt kopplad till föräldraansvaret i övrigt.
I motion Sf26 (mp) hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om beskattningsbar inkomst som underlag för beräkning av återbetalningsskyldigheten (yrkande 4). Motionärerna framhåller att regeringens förslag innebär att den underhållsskyldige skall betala ett visst bidrag som andel av sin bruttoinkomst. Detta har emellertid en allvarlig nackdel för de fall där omkostnaderna för inkomstens förvärvande är höga och där således den beskattningsbara inkomsten är avsevärt lägre. Det kan t.ex. gälla boende i glesbygd som måste företa långa pendlingsresor för att kunna försörja sig. Regeringen bör därför pröva om underhållsstödet i stället skall beräknas som andel av beskattningsbar inkomst. Eventuellt borde även studieskulder medföra rätt till avdrag på liknande sätt.
I två motioner hemställs att riksdagen beslutar att grundavdraget från inkomsten vid bestämmande av återbetalningsskyldighet skall vara 48 000 kr.
I motion Sf24 (m) yrkande 3 framhålls sålunda följande. I departementspromemorian föreslogs att ett grundavdrag på totalt 48 000 kr skall gälla vid beräkningen av den underhållsskyldige förälderns inkomst vid fastställande av underhållsbidragets storlek. Regeringen har i propositionen valt att halvera detta grundavdrag och föreslår i stället 24 000 kr. Detta riskerar att skapa ett problem som regeringen också tar upp i förslaget, nämligen att det kommer att finnas underhållsskyldiga vars skuld kommer att vara större än förbehållsbeloppet. Mot den bakgrunden anser motionärerna att det är märkligt att regeringen ändå väljer att halvera grundavdraget.
I motion Sf26 (mp) yrkandena 2 och 3 framhålls att halveringen av grund- avdraget i förhållande till departementspromemorian främst drabbar underhållsskyldiga med låga inkomster. Promemorians föreslagna grundavdrag ger underhållsskyldiga i de lägre inkomstskikten en reell möjlighet att i det överskott som uppstår skapa ekonomiskt utrymme för resor och umgänge med barnen. Motionärerna anser därför att promemorians ursprungliga grundavdrag på 48 000 kr per år måste ersätta regeringens förslag.
Två motioner tar upp frågan om den underhållsskyldiges resekostnader vid umgänge.
I motion Sf26 (mp) begärs att regeringen snarast återkommer med faktiska förslag om hur de underhållsskyldigas resekostnader vid umgänge skall kunna vägas in vid beräkningen av underhållsstöd (yrkande 1). Ett liknande yrkande finns i motion Sf28 (kds) yrkande 2. I den förra motionen framhålls att regeringen i sin proposition utlovar att den skall återkomma med förslag om hur situationen skall lösas för föräldrar som dras med höga resekostnader för att kunna ha umgänge med sina barn. Det är enligt motionärerna oerhört viktigt att regeringen skyndsamt belyser problemställningen. Om föräldraansvaret poängteras så att de underhållsskyldiga framöver i ökad omfattning skall erlägga ett högre belopp än i dag, så kan eventuellt möjligheten till umgänge med barnet riskeras! Den del av överskottet som tas i anspråk för att erlägga underhållsstöd får enligt motionärerna inte medföra att den underhållsskyldige efter fullgörandet av sina ekonomiska plikter inte har möjlighet att betala resa och uppehälle för sitt barn så att de de facto kan träffas! Där samhället har ett starkt intresse av att se till att föräldrar själva klarar av att försörja sina barn, har samhället också en moralisk skyldighet att skydda ett kanske redan skört och ömtåligt förhållande mellan den underhållsskyldige och barnet. För förskolebarn är dessutom kvalitet i umgänget överensstämmande med kvantitet i tid. Ett stort ansvarstagande från föräldrarnas sida t.ex. i form av växelvis boende bör på alla vis underlättas.
Utskottets bedömning
I motion Sf24 (m) riktas invändningar mot att den underhållsbidragsansvariga förälderns återbetalningsskyldighet för utgivet underhållsstöd frikoppas från föräldrabalkens regler och underhåll enligt propositionen (yrkande 1).
Av propositionen framgår att detta sker i barnets intresse och för att minska risken för konflikter mellan föräldrarna. Det tidigare nära sambandet mellan reglerna om bidragsförskott och underhållsbidrag har i vissa fall lett till oönskade konsekvenser.
Från sina utgångspunkter har utskottet inget att erinra mot att reglerna om underhållsstöd i huvudsak frikopplas från föräldrabalkens regler om underhåll. Utskottet anser att propositionen i denna del bör tillstyrkas och att motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet avstyrker också förslaget i motion Sf26 (mp) yrkande 4. Som framförs i propositionen bör inkomstprövningen i första hand grundas på inkomst av tjänst samt intäkt av kapital och inkomst av näringsverksamhet.
I departementspromemorian föreslogs att den bidragsskyldige skulle få göra ett grundavdrag på 48 000 kr vid beräkning av återbetalningsskyldigheten. Enligt propositionen bestäms grundavdraget till 24 000 kr. Som motiv anförs bl.a. att det är av principiell betydelse att även återbetalningsskyldiga föräldrar med låga inkomster skall bidra till sina barns försörjning. Även hänsynen till det allmännas utgifter för systemet åberopas. Regeringen avser att noga följa upp hur de nya reglerna påverkar de återbetalningsskyldiga föräldrarnas ekonomiska situation. Utskottet gör ingen annan bedömning och tillstyrker därför förslaget i propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionerna Sf24 (m) yrkande 3 och Sf26 (mp) yrkandena 2 och 3. Utskottet återkommer senare till frågan om uppföljning av reformen.
Frågan om beaktande av den underhållsskyldiges resekostnader i samband med umgänge med barnet tas upp i motionerna Sf26 (mp) yrkande 1 och Sf28 (kds) yrkande 2. Av propositionen framgår att regeringen är medveten om att det är problem om försörjningsbördan på ett negativt sätt påverkar barnets möjligheter att umgås med den återbetalningsskyldiga föräldern. Enligt uppgift kommer regeringen att ta upp frågan om resekostnader i samband med umgänge i den proposition som förväntas bli framlagd under våren 1997 på grundval av Vårdnadstvistutredningens betänkande (SOU 1995:79) Vårdnad, boende och umgänge. Något tillkännagivande till regeringen behövs alltså inte, och motionerna bör därför avstyrkas.
Uppföljning av reformen
I propositionen gör regeringen den bedömningen att de föreslagna reglerna om återbetalningsskyldighet till staten innebär att många återbetalningsskyldiga föräldrar med goda inkomster kommer att få återbetala en större del av samhällsstödet till staten än de gör nu enligt reglerna om bidragsförskott. Återbetalningsskyldiga föräldrar med låga inkomster kommer i vissa fall att få betala mer till staten och i andra fall mindre än i dag. De belopp som staten återkräver kommer i vissa fall inte att kunna drivas in av kronofogdemyndigheterna till följd av utsökningsbalkens regler om vad en gäldenär skall få förbehålla sig för sitt uppehälle. I propositionen framhålls också att det inte går att säkert säga hur reglerna om underhållsstöd påverkar de återbetalningsskyldiga föräldrarnas situation. Regeringen avser att noga följa upp denna fråga.
I motion Sf25 (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en fortlöpande uppföljning av vilka ekonomiska effekter som underhållsstödet kan föra med sig enligt vad som anförts om att förslaget även kan drabba mycket ekonomiskt svaga underhållsskyldiga (yrkande 1). Förslaget innebär att de som har höga inkomster eller förmögenheter kommer att få återbetala en mycket större del av underhållsstödet till staten än de gör i nuvarande bidragsförskottssystem. Regeringen bedömer dock att vissa återbetalningsskyldiga föräldrar med låga inkomster också kommer att få betala mer till staten än i dag. Detta framgår också av de konsekvensanalyser som presenteras. De bidragsskyldiga i decilgrupperna 2 och 3 får enligt motionärerna en minskning av sin disponibla inkomst som - med tanke på de låga inkomsterna - kan bli svår att bära. Syftet med reformen har inte varit att stjälpa någon utan snarare att poängtera båda föräldrarnas ansvar för barnens försörjning. Motionärerna anser därför att det fortlöpande bör göras en uppföljning av vilka effekter som underhållsstödet kan föra med sig för framför allt decilgrupperna 2 och 3 för att riksdagen skall kunna göra finjusteringar med syfte att göra systemet mer fördelningsmässigt rättvist.
I detta sammanhang bör också framhävas att möjligheten att driva in återbetalningen med hjälp av kronofogden är liten för dessa decilgrupper.
I motion Sf28 (kds) hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om en uppföljning av hur de nya reglerna påverkar möjligheterna till nära och goda relationer mellan barnet och dess båda föräldrar (yrkande 4). Motionärerna framhåller att underhållsstöd handlar om kronor och ören, men att det också är av stor vikt att stödets utformning inte motverkar utan bidrar till att nära och goda relationer mellan barnet och dess båda föräldrar kan upprätthållas. Även ur denna aspekt bör regeringen följa upp vilka konsekvenser de nya reglerna får. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottets bedömning
Utskottet anser det viktigt att regeringen noga följer hur reglerna om understöd påverkar de återbetalningsskyldiga föräldrarnas ekonomiska situation. Utskottet delar därmed inställningen i propositionen och motion Sf25 (v) yrkande 1. Yrkandet är därigenom tillgodosett och bör avstyrkas. Även andra konsekvenser av reformen bör noga följas upp. Motion Sf28 (kds) yrkande 4 är därmed tillgodosedd och kan avstyrkas.
Stockholm den 24 september 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Warnerbring (c) och Lennart Thörnlund (s).
Avvikande meningar
1. Avslag på propositionen m.m.
Barbro Westerholm (fp) anser att utskottets bedömning under avsnittet Fråga om avslag på propositionen m.m. med undantag för sista stycket bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det fel att som föreslås i propositionen frikoppla ansvaret för den underhållsskyldige föräldern från föräldrarnas gemensamma ekonomiska ansvar för barnen, ett ansvar som slås fast i föräldrabalken. Det är enligt utskottets mening detta gemensamma ansvar som skall vara gällande även om båda föräldrarna inte bor ihop med barnet. Det finns ingen anledning till att ett gemensamt ansvar för gemensamma barn plötsligt skall reduceras till att vardera föräldern åläggs en form av ett halvt ansvar efter en separation, och i den mån detta halva ansvar inte kan tas, det allmänna åtar sig att fylla ut detta halva ansvar.
I propositionen är det vidare ett grundläggande fel att den underhållsskyldige föräldern inte betalar sin del av underhållsstödet till barnet utan återbetalar det till försäkringskassan.
Utöver denna grundläggande invändning mot regeringens förslag finns enligt utskottet ett antal andra brister i propositionen, något som även en del av remissinstanserna påpekat. De är bl.a.:
- att inte den ekonomiska förmågan hos boföräldern beaktas vid utbetalning av samhällsstödet,
- att inte ställning tas till umgängesresor,
- att återbetalningsskyldighet fastställs och dessutom räntebeläggs trots att beloppet inte går att driva in på grund av underhållsförälderns bristande ekonomiska resurser,
- oklarhet när man skall använda föräldrabalkens bestämmelser vid beräkning av underhållsbidrag samt
- att fler föräldrar hamnar inom systemet.
Regeringen bör enligt utskottet återkomma med en ny proposition som utgår från dessa principer för stöd till barn till särlevande föräldrar. Sammanfattningsvis bör riksdagen med bifall till motion Sf27 (fp) avslå propositionen och ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Ny utredning
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser att sista stycket i utskottets bedömning under avsnittet Fråga om avslag på propositionen m.m. bort ha följande lydelse:
Grundprincipen när det gäller barns underhåll skall alltid vara att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt försörjningsansvar. För att inte ett avskaffande av bidragsförskottet skall innebära att det offentliga ger incitament för separering - liknande det amerikanska stödet till ensamstående mammor - anser utskottet att i de fall den underhållsskyldige inte kan betala eller där faderskapet är okänt - vilket är ytterst ovanligt - socialtjänsten får pröva rätten till socialbidrag, på samma sätt som gäller andra situationer där de egna inkomsterna inte täcker de nödvändiga utgifterna. Det innebär också en inkomstprövning i varje enskilt fall, vilket ger systemet en mer fördelningspolitiskt attraktiv profil. De som har störst behov av stöd garanteras också detta. Vid de fall den underhållsskyldige är känd, men för tillfället inte kan betala, adderas hans eller hennes skuld på samma sätt som t.ex. skatteskulder. Det statliga engagemanget blir då att se till att man bevakar denna skuld och ser till att den återbetalas. De medel som då kommer in går till den kommun som utbetalat eventuellt socialbidrag. Har socialbidrag inte betalats ut, trots att underhållsstöd inte utgått, tillfaller pengarna ändå barnet som skulle ha erhållit stödet från början. På så sätt garanteras kopplingen mellan betalningsskyldigheten och det egna barnet. Grundprincipen måste, enligt utskottets bestämda uppfattning, vara att skulden till de egna barnen är den viktigaste skulden att reglera och som den betalningsansvarige inte skall kunna dra sig undan.
Riksdagen bör enligt utskottet med anledning av motion Sf24 (m) yrkande 4 ge regeringen till känna att den skyndsamt bör utreda den nu skisserade modellen för samhällsstödet och återkomma till riksdagen med förslag.
3. Behovsprövning
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) och Chatrine Pålsson (kd) anser att första stycket i utskottets bedömning under avsnittet Underhållsstödets storlek bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig införandet av ett stöd som ges generellt till barn till särlevande föräldrar. Staten får inte gynna barn till särlevande föräldrar. Målsättningen för statens insatser på det familjepolitiska området måste vara att barn lever i nära relationer till såväl sin mor som sin far. Då får man inte på detta sätt gynna familjesplittring. Såväl underhållsstödets förskottsdel som själva utfyllnadsbidraget bör behovsprövas.
I nuvarande statsfinansiella läge med krav på besparingar inom snart sagt varje område i välfärdssystemen är det vidare stötande att statligt stöd skall komma vårdnadshavare i de högsta inkomstskikten till del. En sådan ordning riskerar att undergräva legitimiteten i systemet. I de fall då den underhållsskyldiges återbetalningsskyldighet inte är lika stor som underhållsstödet bör därför inkomstprövning ske. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en modell som även beaktar den s.k. boförälderns ekonomi. En sådan modell måste utformas så att marginaleffekter minimeras och så att administrationskostnaderna inte ökar. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna Sf24 (m) yrkande 2, Sf26 (mp) yrkande 5 och Sf28 (kds) yrkande 1.
4. Behovsprövning
Thomas Julin (mp) anser att första stycket i utskottets bedömning under avsnittet Underhållsstödets storlek bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns starka skäl för regeringen att närmare pröva om inte förutom barnets inkomstförhållanden även den s.k. boförälderns inkomster skall påverka underhållsstödets storlek. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna Sf24 (m) yrkande 2, Sf26 (mp) yrkande 5 och Sf28 (kds) yrkande 1.
5. Underhållsstöd till tonårsbarn
Chatrine Pålsson (kd) anser att sista stycket i utskottets bedömning under avsnittet Underhållsstödets storlek bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att ett par av remissinstanserna för fram tanken att underhållsstödet bör relateras till barnets ålder. Synpunkten är enligt utskottet relevant av två skäl. För det första torde det vara ett faktum att omkostnaderna för ett tonårsbarn är högre än för ett yngre barn. För det andra minskar det offentligas allmänna stöd när barnet går ur grundskolan. Då försvinner nämligen tre av tolv barnbidrag. Med en arbetsmarknadssituation som ger få 16- till 18-åringar möjlighet att få arbete på kvällar, helger och lov kan situationen för många ensamföräldrar med tonårsbarn vara mycket pressad. Regeringen bör därför enligt utskottet noga följa och uppmärksamma denna grupp och överväga justeringar i stödsystemet. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion Sf28 (kds) yrkande 3.
6. Sambandet mellan underhållsstödet och föräldrabalkens regler om underhåll
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser att de tre första styckena i utskottets bedömning under avsnittet Återbetalningsskyldigheten mot staten bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig regeringens förslag att frikoppla den underhållsbidragsansvariga förälderns skyldighet att återbetala till försäkringskassan den del av underhållsstödet som inte är det s.k. utfyllnadsbidraget, från föräldrabalkens regler om underhåll. Skulden som föräldern får enligt förslaget relateras således till staten och kopplas inte till barnet. Utskottets utgångspunkt är att skulden till de egna barnen alltid skall vara prioriterad och direkt kopplad till föräldraansvaret i övrigt. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion Sf24 (m) yrkande 1.
7. Grundavdraget
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser att femte stycket i utskottets bedömning under avsnittet Återbetal- ningsskyldigheten mot staten bort ha följande lydelse:
I departementspromemorian föreslogs att ett grundavdrag på totalt 48 000 kr skall gälla vid beräkningen av den underhållsskyldige förälderns inkomst vid fastställande av underhållsbidragets storlek. Regeringen har i propositionen valt att halvera detta grundavdrag och föreslår i stället 24 000 kr. Detta riskerar att skapa ett problem som regeringen också tar upp i propositionen, nämligen att det kommer att finnas underhållsskyldiga vars skuld kommer att vara större än förbehållsbeloppet. Mot den bakgrunden är det märkligt att ändå välja att halvera grundavdraget. Regeringens förslag till grundavdrag bör ändras till 48 000 kr per år.
8. Grundavdraget
Thomas Julin (mp) anser att femte stycket i utskottets bedömning under avsnittet Återbetalningsskyldigheten mot staten bort ha följande lydelse:
Halveringen av grundavdraget i propositionen i förhållande till departementspromemorian drabbar främst underhållsskyldiga med låga inkomster. Promemorians föreslagna grundavdrag ger underhållsskyldiga i de lägre inkomstskikten ett ekonomiskt utrymme för resor och umgänge med barnen. Utskottet anser därför att grundavdraget bör bestämmas till 48 000 kr per år.
9. Underhållsskyldigas resekostnader
Chatrine Pålsson (kd) anser att sista stycket i utskottets bedömning under avsnittet Återbetalningsskyldigheten mot staten bort ha följande lydelse:
Kostnader för resor m.m. uppkommer om barnet och den förälder som barnet skall umgås med är bosatta på skilda orter. Regeringen tar i propositionen inte upp frågan hur dessa kostnader skall beaktas utan hänvisar enbart till att den kommer att tas upp i annat sammanhang. Det är en brist att regeringen inte anger i vilket sammanhang och med vilket tidsperspektiv den ämnar ta upp denna fråga. Utskottet vill understryka vikten av att detta sker snarast möjligt. En möjlig konsekvens av den skärpta återbetalningsskyldigheten som måste motverkas är att en förälder kan få minskad möjlighet att utnytta sin umgängesrätt eftersom han eller hon inte förmår att betala resekostnaden, m.m. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna Sf26 (mp) yrkande 1 och Sf28 (kds) yrkande 2.
Gotab, Stockholm 1996
Offentlig utfrågning i riksdagen om underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar
Datum: Onsdagen den 18 september 1996
Tid: 09.00-13.00
Lokal: Andrakammarsalen
Inbjudna deltagare: se bilaga
Börje Nilsson (s), ordförande i socialförsäkringsutskottet: Då skall jag hälsa er mycket välkomna till socialförsäkringsutskottets utfrågning om underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar. Den sker i anledning av regeringens proposition 1995/96:208, som jag förutsätter att alla har tagit del av. Det är egentligen ingen proposition om vårdnad och umgänge, utan det handlar om att göra en besparing på samhällets kostnader för underhållsstöd. Utskottet vill ändå sätta in frågan i sitt sammanhang, och vill därför inleda med att behandla frågan om barnet och föräldrarna. Det kommer också att ske en kort stund. Efter utfrågningen sker utskottets behandling, och enligt planen är det tänkt att debatt skall hållas och beslut fattas i kammaren den 23 oktober.
Utfrågningen är uppdelad i två avsnitt. Det första skall pågå till kl. 10 och handla om barnet i centrum. Från kl. 10 skall det handla om det nya underhållsstödet. Vi skall sluta senast 12.45 och ha en paus 10.30 till klockan 11, då vi bjuder på kaffe här utanför. Hjärtligt välkomna!
Jag lämnar allra först över ordet till Eva Falkenberg från Barnombudsmannen. Varsågod!
Eva Falkenberg: Jag heter Eva Falkenberg, och jag är för närvarande kanslichef hos Barnombudsmannen. Barnombudsmannen har blivit ombedd att inleda denna hearing under temat Barnet i centrum. Tyvärr hade Louise Sylwander inte möjlighet att komma hit i dag, men vi uppskattar verkligen att vi fick komma hit och inleda denna hearing med fokus på barnet i centrum. Diskussionen om och utformningen av ett underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar kan lätt bli teknisk och ensidigt inriktad på ekonomi. Det gäller att alltid ha i bakhuvudet att det handlar om hur vi skall lösa frågorna för de barn som har särlevande föräldrar från deras perspektiv, men också ur samhällets perspektiv - det som Börje tog upp inledningsvis. Jag tror inte att barnets perspektiv och samhällets perspektiv är oförenliga. Någon har en gång sagt att ett gott samhälle är ett samhälle där man gör bra för barn och gamla. Ett sådant samhälle har vi i Sverige, och det skall vi ha i fortsättningen också.
Barnet i centrum - så är temat. Så önskar vi att det alltid vore. Tänk ett samhälle där barnet alltid är i centrum, ett samhälle som lyfter fram barnets bästa, ett samhälle där man lyssnar till barnen, ett samhälle som blickar framåt och tänker på vad olika beslut får för konsekvenser för barnen! Ni står nu inför att fatta beslut om att åstadkomma ett förändrat underhållsstöd med ändringar av bidragsförskottsreglerna. Det är ett viktigt beslut för de berörda barnen och deras föräldrar. Får vi ett samhälle som underlättar för barnen när föräldrarna har gått isär med de reformer som ni skall fatta beslut om? Det hoppas jag.
Hur många barn är det som berörs? Hur ser familjestrukturen ut i Sverige? 75 % av alla barn under 18 lever med båda sina föräldrar, men det är 25 % som inte lever med båda sina föräldrar. Det är över 470 000 barn som kanske berörs av denna reform på olika sätt. Enligt en aktuell siffra upplever ungefär 46 000 barn varje år en separation. Vi vet att en separation kan vara en svår och kaotisk upplevelse för barnen. Vi vet också att alltför många separationer leder till att barnen tappar kontakten med den ena föräldern eller att kontakten blir mer sporadisk. Det är oftast pappan det gäller, även om utvecklingen går åt rätt håll, dvs. mot att barn har lika mycket kontakt med sin pappa som med sin mamma.
Vad har barn för behov vid separationer? Det finns många barn och unga i olika situationer som inte blir sedda och som man inte lyssnar på. Vuxenvärldens behov skymmer sikten för vad som händer med de egna barnen. De vuxna orkar eller förmår inte reagera på barnens signaler. Denna konflikt mellan barns behov och vuxnas intressen blir särskilt tydlig vid separationer. Vid separationer och skilsmässor ställs ofta barnens och föräldrarnas behov emot varandra. Vid vårdnads- och umgängestvister finns det en olycklig tendens att fokusera på de vuxnas problem, och det innebär att barnens intressen kommer till korta. Det kan vi ofta se i vårdnadsmålsutredningarna i domstolarna, där man inte ens har tagit reda på barnens önskemål. Det är spännande att se vad reformeringen i föräldrabalken från den 1 januari i år innebär. Nu skall man alltså ta reda på och ta hänsyn till vad barnen önskar i dessa situationer.
Vi vet att det är många barn som förlorar kontakten med en förälder vid separation. Barnombudsmannen anser därför att föräldrarnas eget ansvar för att upprätthålla kontakten med barnet måste fästas mycket starkare i föräldrabalken. Det borde nästan vara en skyldighet att träffa barnet, men det får aldrig gå så långt att det är en skyldighet för barnet att träffa föräldern. Det kan finnas situationer då barnen inte vill eller inte mår bra av det. Skyldigheten borde ligga på föräldrarnas sida. Vi vet hur ofta barnen blir slagträn i debatten. Frågan om understöd och bidragsförskottsregler kan också påverka kampen mellan föräldrarna.
Barn behöver föräldrar som kan samarbeta. Samhället har mycket att vinna på att hjälpa föräldrarna i konflikterna runt en separation för att förebygga större konflikter. Som ett led i denna strävan borde det finnas obligatoriska föräldrasamtal som har till syfte att föräldrarna skall komma fram till ett avtal, en lösning, vad gäller vårdnad, umgänge, boende osv. Det gäller att dessa understödsregler utformas så att konflikterna mellan föräldrarna elimineras i möjligaste mån. Dessa frågor har BO tittat på framför allt när det gäller Vårdnadstvistutredningen. Vi har skrivit till Vårdnadstvistutredningen om hur vi ser på dessa bitar. Det kommer en proposition nu till våren.
En viktig bit är familjerådgivningen. Vi ser med oro på vad som händer när man drar ned på resurserna inom familjerådgivningen. Inom Göteborgs kommun lär det vara så, att föräldrarna skall ha barn under tre år för att komma direkt till familjerådgivningen. De andra få stå tillbaka eller vänta på sin tur. Man kan tänka sig hur det är att behöva stå och vänta flera veckor när man har tagit beslut om att vända sig till familjerådgivningen.
En annan reflexion som BO gör under temat Barnet i centrum gäller vilket perspektiv man har på olika saker. För att sätta barns behov i centrum måste man utgå från ett tydligt barnperspektiv. Men vad är det? Eftersom det finns nästan lika många uppfattningar som det finns personer måste vi försöka reda ut vad vi menar med barnperspektivet. BO brukar dela in det i tre delar. Det är barnets perspektiv och det vuxna barnperspektivet, dvs. när den vuxna eller föräldern tolkar och fattar beslut åt barnet. Det tredje är det generella perspektivet. Det är alltså samhällets syn på barn och ungas behov. Där kan vi tala om det goda samhället.
Varje enskilt barn har förstås sitt eget perspektiv. Konkret handlar det om hur barnet ser på omvärlden. Det följer självfallet med barnets ålder. Barnets utveckling påverkas av dessa förändringar. De vuxna i barnets omgivning påverkar, såväl som kamrater, film och medier.
Sedan har vi det vuxna barnperspektivet. Vuxna kan aldrig riktigt se verkligheten utifrån barnets eget perspektiv, även om vi försöker göra det. Därför finns det nästan lika många vuxna barnperspektiv som det finns vuxna. Det vuxna barnperspektivet är präglat av de egna erfarenheterna från vår egen barndom och från vår egen bakgrund, våra samlade kunskaper och vilket samhälle vi lever i.
Sedan har vi samhällets barnperspektiv. Det grundar sig på de samlade värderingar och de synsätt som finns i allmänhet, företrädesvis hos vuxna, om barnens fysiska, psykiska och sociala behov och rättigheter. Har vi barnens bästa i fokus? Samhällets barnperspektiv präglas fortfarande på många områden av ett auktoritärt synsätt, där barn och unga på grund av sin ålder anses vara oansvariga och otillräckliga, och där den vuxnes behov fortfarande står i centrum. Vi jobbar på BO för att få ett ökat inflytande från barn och ungdomar när det gäller samhället. Det saknas formella strukturer som ger barn en reell möjlighet att påverka. Man tillvaratar inte ungas kompetens och kreativitet utanför familjen på ett sätt som sätter spår i samhället. Fortfarande är det främmande för många vuxna att barn kan ha en åsikt av betydelse och någonting viktigt att lära oss vuxna. Gapet mellan vuxna och barn ökar, fast det egentligen borde vara tvärtom i vårt föränderliga samhälle. Inom vissa områden, t.ex. medier och IT, har barnen mera kunskap än vad vi vuxna har. Vi borde ha goda förutsättningar för att integrera barnens synpunkter i dessa frågor.
Det finns en del hinder och svårigheter när det gäller att få fram barnets perspektiv. De är huvudsakligen tre stycken. För det första ges barn och unga mycket sällan tillfälle att själva formulera sina problem och existentiella frågor, eftersom de anses sakna tillräcklig erfarenhet, förmåga och omdöme. Hur många barn har lagt fram synpunkter på denna proposition, t.ex.? När de någon gång får lov att göra det blir det gärna upprepningar av det föräldrar, vuxna och andra idoler i omgivningen har sagt. Barns talan förs också ofta av vuxna och föräldrar som talar utifrån det vuxna barnperspektivet, eller professionella som använder barnets behov som argument för sina egna intressen.
Som representant för Barnombudsmannen vill jag också kort beröra FN:s barnkonvention, som är väldigt viktig i detta sammanhang. Barnkonventionen har inlett en ny epok i arbetet för barns villkor. Det är egentligen första gången som barns egna rättigheter formuleras i ett internationellt bindande avtal. Konventionen uttrycker världssamfundets samlade syn, och denna syn ges ett gemensamt språk och en gemensam strävan som gäller för alla länder, oavsett hur de ekonomiska och sociala förutsättningarna varierar. Konventionens fundament uttrycker barnets rätt till liv och till utveckling, barnets rätt till trygghet och skydd och barnets rätt att säga sin mening och få den respekterad. En grundtanke är att barn har samma människovärde som vuxna och att barn behöver särskilt stöd för att komma i åtnjutande av det. Skälet är att barn saknar makt i samhället och därför har svårt att själva hävda sina intressen. Barn är särskilt sårbara när de är små.
Jag vill framhålla att barnkonventionen talar om barnet i bestämd form. Rättigheter tillkommer varje enskilt barn. Det räcker inte med att skaffa sig en uppfattning om vad barn i allmänhet tycker, känner och vill, utan det gäller att i varje situation se till vad som är bäst för det enskilda barnet. Genom att vi har ratificerat konventionen är det ett internationellt åtagande att respektera och aktivt verka för barns rättigheter enligt konventionen. Det är en försäkran som inte får stanna på papperet, utan konventionens principer skall fungera som ett rättesnöre i det dagliga samhällslivet. Det gäller framför allt artikel 3, som talar om att det är barnets bästa som skall komma i främsta rummet, och artikel 12, som tar upp att man skall lyssna på barnets åsikter och att de skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets elder och mognad. I artikel 18 står det att staterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Dessa tre principer tror jag skall vara som ett rättesnöre när man tänker på hur underhållsstödet skall utformas i Sverige i framtiden.
Avslutningsvis tänkte jag bara lämna några små kommentarer kring själva propositionen. Vi är alla överens om att det behövs en reformering av bidragsförskottet - det är många som har väntat på det - inte minst ur samhällsekonomisk synpunkt. Det är också grundläggande att föräldrar både vill, kan och skall bidra till sina barns försörjning efter sin förmåga. Om man ser på förslaget utifrån barnets synpunkt är det några saker jag kan lyfta fram. En är frågan om växelvis boende. Det är väldigt bra att man har infört möjligheten, men vi måste också tänka på att det skall ske utifrån barnets bästa. Det är inte föräldrarnas behov och önskemål som skall styra det växelvisa boendet. Det skall inte finnas några ekonomiska incitament när det gäller att tillämpa eller inte tillämpa växelvis boende. Där måste reglerna vara helt neutrala.
Man måste också noga analysera vad reglerna för inkomstberäkning och det knappa förbehållsbeloppet på 24 000 får för konsekvenser för den underhållsansvarige föräldern. Ekonomin för denna förälder får inte bli så ansträngd att han - det är oftast pappan - inte får råd att resa och hälsa på sitt barn om barnet bor på en annan ort. Om han har höga omkostnader i samband med inkomstens förvärvande, gör resor eller har hög hyra eller studieskulder blir det kanske inte några pengar kvar för att åka och hälsa på sitt barn. Det dr också en brist att man inte har löst frågan om resor till och från barnen vid umgängesrätt i propositionen.
Med dessa ord vill jag tacka för mig. Jag hoppas att debatten i fortsättningen kommer att koncentreras på barnet i centrum.
Ordföranden: Vi tackar Eva Falkenberg. Nästa inledningsanförande hålls av Charles Millqvist från Föreningen Söndagsbarn.
Charles Millqvist: God morgon! Charles Millqvist heter jag. Jag är rådgivare på Föreningen Söndagsbarn här i Stockholm. Föreningen arbetar för barnens rätt till två föräldrar och nära anhöriga vid familjesplittringar, bl.a. genom att stödja föräldrarna i en samvetsanda med rådgivning, partssamtal, caféverksamhet, samtalsgrupper m.m. Föreningen är också med i olika samverkansprojekt med t.ex. Folkhälsoinstitutet och Öppna förskolan. Genom föreningens arbete har vi erhållit stora erfarenheter av barn till särlevande föräldrar, där även underhållsbidrag och bidragsförskott kommer in i bilden. Föreningens medlemmar är både kvinnor och män från hela landet - vårdnadshavare, föräldrar med umgängesrätt, mor- och farföräldrar, anhöriga, myndigheter m.fl.
Barnen kommer väldigt ofta i kläm på grund av vuxnas konflikter, på grund av pengar samt paragrafer hit och dit. Barnombudsmannen har väldigt fint redogjort för barnens situation i dessa sammanhang. Vi instämmer i det som sades tidigare. I slutändan handlar det ändock om människor i vårt samhälle - små som vuxna.
Föreningen ser väldigt positivt på att utskottet inbjudit oss till denna utfrågning, trots att föreningen inte är någon myndighet. Vi kan se oss själva som ett slags representant för de människor som kommer att påverkas av de beslut som fattas av utskottet.
Föreningen vill gärna dela med sig av sina erfarenheter - inte bara i dag, utan även i framtiden. Det är viktigt att vi alla tillsammans satsar på barnens framtid. När de gäller propositionen har föreningen tillskrivit utskottets ledamöter på deras privata adresser, och i övrigt står vi i dag till utskottets förfogande genom att svara på de frågor som behöver ställas. Vi hoppas att vi tillsammans skall ha en givande och konstruktiv utfrågning här i dag. Därmed vill jag tacka för ordet.
Ordföranden: Jag tackar Charles Millqvist. Då kan vi starta själva utfrågningen. Jag får be om relativt korta frågor och relativt korta svar så att vi hinner med allt vi skall under förmiddagen. Ordet är fritt.
Ulla Hoffmann (v): Tack, herr ordförande. Jag har en fråga till Barnombudsmannen. Du talade om inkomstberäkningen och räknade upp många olika faktorer som kunde göra att inkomsten blev låg och som sedan kunde påverka umgängesresorna. Du tog bl.a. upp studielånen. Hur ser Barnombudsmannen på att samhället betraktar det som viktigare att betala studielånet än att betala för sina barn?
Eva Falkenberg: Vår uppfattning är självfallet att det primära är att betala för sina barn. Det tror jag också att föräldrarna vill. Inte minst är barnets känsla att föräldrarna tar hand om honom eller henne viktig. Det är den biten som skall gå före. Det bästa är om man betalar direkt, men ibland uppkommer det situationer då det finns anledning att gå via försäkringskassan. Det ser vi som det primära. Så tror jag också att de flesta föräldrar och inte minst barnen uppfattar det.
Ulla Hoffmann ( v): Det var egentligen inte svar på min fråga. Jag ville veta hur ni ser på det faktum att samhället anser att det är viktigare att man betalar tillbaka studielånen än att man betalar till sina barn.
Eva Falkenberg: Med det jag sade trodde jag att du skulle uppfatta att vi tycker att det är viktigare att man betalar för sina barn än att man betalar tillbaka sina studieskulder.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag har också en fråga till Eva Falkenberg. Du sade när det gällde propositionen om växelvis boende att det var väldigt viktigt att reglerna var neutrala. Vad anser du då om propositionen? Anser du att det är ett neutralt förslag?
Eva Falkenberg: I dag är det inte neutralt på det sättet att växelvis boende inte kan berättiga till bidragsförskott. Enligt den analys jag har gjort är förslaget ett steg i rätt riktning. Jag tror att förslaget är neutralt, men den analysen vill jag överlåta till de mer tekniskt kunniga. Systemet skall vara neutralt. I den analys jag har gjort finner jag ingenting som tyder på att förslaget inte är neutralt, men jag kan överlåta den analysen till andra.
Suzanne Julin: Det finns egentligen ingen definition i propositionen av vad som avses med växelvis boende. Den frågan är för närvarande ofta uppe till diskussion. Vad menas med växelvis? Är det lika långt boende hos båda föräldrarna? Är det tre veckor på ena stället och en vecka på andra? Det kan också vara ett växelvis boende om det är ständigt återkommande. Jag kan inte säga att detta förslag är riktigt neutralt, eftersom föräldrarna delvis överkompenseras vid växelvis boende. Det är inte neutralt ur den synpunkten.
Bo Könberg (fp): I inledningsanförandet och i en replik alldeles nyss nämnde Eva Falkenberg att det var viktigt att föräldrarna samarbetade. Du nämnde nu på slutet att de allra flesta föräldrar vill betala till sina barn och att det i enstaka fall kan bli så att man behöver gå via försäkringskassan för att klara av det. Som jag har uppfattat regeringens förslag utgår det från ett annat synsätt. Det utgår från synsättet att det finns ett samhällsstöd och att den icke hemmaboende föräldern skall betala tillbaka i den utsträckning vederbörande kan. Har du någon synpunkt på den principiella uppläggningen av regeringens förslag?
Eva Falkenberg: Stödet bygger ju på ett ansökningsförfarande från den ena föräldern. Ansöker inte den ena föräldern utgår vi från att man kan lösa problemet mellan föräldrarna. Det är en sekundär lösning att man ansöker via försäkringskassan. Det primära är faktiskt att föräldrarna löser problemet.
Bo Könberg (fp): Har ni för egen del gjort ett försök till bedömning av om det kommer att innebära en större omfattning av ansökningar, eller kommer man att i de allra flesta fallen klara det själv?
Eva Falkenberg: Den bedömningen har vi inte gått in på, men vi vet att girigheten råder. Kan man få ett stöd från samhället finns det alltid föräldrar som inte avstår från det, trots att den förälder som har barnet har väldigt god ekonomi och inte behöver stödet. Men de behöver inte söka det.
Suzanne Julin: Jag tror att förslaget kommer att innebära att fler föräldrar kommer in i systemet, därför att problemet blir så mycket svårare att lösa på privat väg med stöd av föräldrabalkens regler. Det är mycket enklare att göra på detta vis. Många fler föräldrar kommer med i systemet.
Bo Könberg (fp): Jag kan bara antyda att vi för vår del har lutat åt att det blir ungefär så som det framställdes i det senaste svaret. Vi tror också att förslaget snarare gör att antalet föräldrar i systemet ökar. Den principiella utgångspunkten är en annan än den som Barnombudsmannen egentligen pläderar för. Sedan får vi se hur det blir i praktiken om förslaget genomförs.
Åke Sundqvist (m): Eva Falkenberg talade om det positiva i delat boende. Jag har fått propåer om att pappan, som många gånger är den ekonomiskt starkare, får fördelar när han har barnen boende hos sig. Hur ser ni på det?
Eva Falkenberg: När det gäller delat eller växelvis boende är vår uppfattning att det skall styras från barnens önskemål. Man skall lyssna på barnen och ta hänsyn till vad som passar dem. Det lilla barnet är i stort behov av närhet, och då är boendeförhållanden och närhet till dagis osv. viktiga. Äldre barn kanske kan pendla mer. Det får prövas. Det gäller också barns mognad. En pojke kanske behöver sin fars stöd mer eller mindre i olika åldrar. Boendet skall inte vara statiskt. Man skall hela tiden ha barnets bästa för ögonen. Var vill barnet bo? Det skall inte styras av mammans eller pappans ekonomi, utan man skall lyssna på barnet, och det han eller hon säger skall vara vägledande. I dag kan det vara föräldrarnas ekonomi som styr, och det är vår uppfattning att det inte skall vara så. Barnets bästa skall styra. Det måste man pröva i varje enskilt fall.
Åke Sundqvist (m): Om jag uppfattade det rätt kan man alltså efter hand ompröva boendet.
Margareta Israelsson (s): När vi talar med utgångspunkt från barnet och det växelvisa boendet ställs två frågor mot varandra. Det visade de frågor som ställdes tidigare. Det gäller vad som är viktigast för barnen. Är det de ekonomiska intressena och föräldrarnas inkomster, eller är det rätten att umgås med sina föräldrar? Det är en fråga som belyser komplexiteten i det vi håller på med, eftersom socialförsäkringsutskottet inte har att ansvara för frågorna kring vårdnad och umgänge. Vi skall här diskutera de tillfällen då samhället skall träda in eftersom föräldrarna inte reder upp sin situation.
Jag skulle vilja fråga Barnombudsmannen och Föreningen Söndagsbarn om ni anser det vara viktigt att samhället lagstiftar kraftfullare kring föräldrarnas umgänge med barnet. Samhället träder ju bara in med underhållsstöd när föräldrarna inte kommer överens, utan i stället väljer att söka underhållsstödet. Diskussionen med Socialstyrelsen får vi ta sedan.
Charles Millqvist: Föreningen anser att det är oerhört viktigt att samhället, genom att Sverige har undertecknat FN:s barnkonvention, påvisar för föräldrarna att barnens behov av umgänge med bägge föräldrarna är oerhört viktigt och att ekonomiska intressen inte får gå före. Vår erfarenhet är att det sker oerhört ofta i dag. Pengarna styr i stor utsträckning umgänget. Det blir ett väldigt litet umgänge därför att den förälder som har barnet förlorar pengar på detta. Det görs olika utspel. Om du inte gör något avdrag går det bra att ha barnet, men om du gör avdrag får du inte ha barnet. Det är viktigt att samhället gör en stark markering. Föräldrarna klarar många gånger inte av detta själva.
Ragnhild Pohanka (mp): Det har talats så mycket om växelvis boende, men det är ju bara möjligt när det gäller skolbarn om föräldrarna bor nära varandra. De allra flesta bor kanske en bit ifrån varandra. Hur gör man då?
Eva Falkenberg: Jag kan inte besvara den frågan. Det är ju väldigt många praktiska frågor som orsakar bekymmer här. Man skulle vilja se att bostadspolitiken underlättade för föräldrar som separerar att kunna bo nära varandra. Men dessa instrument har vi inte i dag, och med det bostadsmarknadsläge som råder är detta väldigt svårt att lösa. Vi skulle gärna se att man kunde hitta lösningar som främjar nära boende för föräldrar som har separerat.
Det finns fall där barnen bor kvar i bostaden och föräldrarna kommer växelvis till bostaden, men det är ju en mycket speciell särlösning. Här finns inga direkta svar att ge, men det gäller att försöka ordna det hela på bästa möjliga sätt för dessa barn. Det är därför vi har kommit in på frågorna om umgängesresor, så att de föräldrar som bor långt ifrån varandra kan få hjälp. Önskemålet finns hos barnet, hos mamman och pappan, men de ekonomiska möjligheterna saknas. Vi måste hitta en lösning så att dessa barn kan få träffa den andre föräldern, även om denne bor långt borta.
Suzanne Julin: Jag vill vidga frågan till att inte bara omfatta umgängesresor. Det vardagliga umgänget kommer att försvåras av att förbehållsbeloppet är så lågt att det inte alltid är möjligt för den förälder hos vilken barnet inte stadigvarande bor att ha ett umgänge med barnet. De ekonomiska möjligheterna finns inte. Även här måste man se till bostadssituationen så att den förälder som har umgängesrätt har rätt till en så pass stor lägenhet att det går att ha barnet boende hos sig. Bostadsbidragen får inte skäras ned så att det inte ges en praktisk möjlighet att umgås med sina barn. Den frågan måste belysas, för jag tror att det som de flesta föräldrar slåss för är hur man skall sköta det vardagliga umgänget när man varken har resurser eller praktiska möjligheter att göra det.
Det är synd att inte dessa frågor tas upp i propositionen. De har varit föremål för utredningar under hela 80- och 90-talen. Ändå har man inte kommit fram till någon lösning. Det är exempelvis inte ens sagt vem som skall stå för kostnaden för umgängesresor. Det finns ingenting i lagstiftningen i dag som klart utpekar om kostnaden skall delas eller om den ena eller den andra föräldern skall stå för den. Går det hela att lösa genom privat överenskommelse så är det jättebra. Men i de fall då det uppstår tvister mellan föräldrarna måste man kunna hjälpa föräldrarna att komma överens. Det kan man inte i dagens läge, och det är därför dessa tvister förekommer.
Ordföranden: Frågan är ju naturligtvis också hur mycket samhället skall behöva gå in och styra och reglera detta. I förslaget förutsätts det ju att föräldrarna är något så när överens. Det är detta som finns i grunden, såvitt jag förstår.
Ulf Sjögren: Jag arbetar på Riksskatteverket på den avdelning som arbetar gentemot kronofogdemyndigheterna och med tillämpningen av den exekutiva lagstiftningen. Jag skulle litet grand vilja anknyta till frågan om samhällsstöd för umgängesresor. Kostnaderna när man har barnet hos sig består av, som jag brukar säga när jag håller kurser, dels kostnaden för köttbullar - det rörliga avdraget som regleras i föräldrabalken 7:4 - dels kostnaden för resor. Kronofogdemyndigheterna meddelar om löneutmätning, dels för de underhållsbidrag som inte betalats, dels för andra typer av skulder såsom skatteskulder etc.
Vid löneutmätning räknas förbehållsbeloppet fram. Det kan vara fråga om en pappa som bor i exempelvis Stockholm som har umgängesrätt med ett barn i Göteborg, vilket man har förutsatt att han skall träffa. Men enligt den nuvarande exekutiva lagstiftningen inräknas inte kostnader för barnets resor osv. Som ordföranden sade alldeles nyss är frågan hur mycket som skall tas ut på borgenärernas bekostnad. Jag vill bara i detta sammanhang anmäla att sådan är tillämpningen. Göta hovrätt har i ett hovrättsutslag nyligen bekräftat att denna tillämpning är riktig. Från kronofogdemyndigheternas sida skulle man säkert önska att man fick vägledning, för det är inte alltid så lätt för den enskilde handläggaren när han sitter med en förtvivlad pappa mitt emot sig. Men vi ser det som ett politiskt beslut och inte som ett myndighetsbeslut från RSV:s sida.
Gullan Lindblad (m): Flera talare här har tagit upp frågan om förbehållsbeloppet. Den utredning som föregick det hela var ju inne på ett högre förbehållsbelopp. Om jag har tolkat flera av er rätt, är det så att om en förälder själv har möjlighet att få ett större förbehållsbelopp så har han eller hon också ökad möjlighet när det gäller umgängesresor m.m. Det innebär, som flera här har påpekat, att det ändå är föräldrarnas ansvar för sina barn som är det viktiga men att deras möjligheter att själva ordna exempelvis umgänget bör underlättas. Detta krav skall inte ställas på samhället-staten.
Lennart Westman: Jag vill återknyta litet till frågan om växelvis boende. Det är en enormt viktig fråga mot bakgrund av den verklighet vi lever i där ensamhushållen ökar. Min enkla fråga, som jag tror att många instämmer i, är: Vad är det som är bäst för barnen?
Eva Falkenberg: Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall. Det går inte att dra generella slutsatser. Vad som är barnets bästa och var barnet bör bo kan variera med åldrarna. Vi vet att barnens lojalitet mot båda föräldrarna är enormt stark, så det är inte alltid så lätt att bara fråga barnet: Var vill du bo?
Barn hamnar i en svår konflikt om de skall behöva välja. De flesta barnen vill ju bo hos båda föräldrarna. Kan man ordna det med växelvis boende så är det bra. Men man kan aldrig ange någon generell regel, utan man måste se till varje enskilt fall. Det går inte att bara ställa frågan rakt ut till barnet, utan det finns många olika aspekter att ta hänsyn till. Man får försöka värdera hur barnet reagerar på olika lösningar.
Margareta Israelsson (s): Eva Falkenberg var tidigare inne på något som snuddade vid ett annat samtal kring neutraliteten när det gäller samhällets stöd vid växelvis boende och möjligheten att få utfyllnadsbidrag. Om föräldrarna har kommit överens om växelvis boende, så träder inte samhället in med underhållsstöd. Jag tror att det var Suzanne Julin från Socialstyrelsen som tog upp frågan om var gränsen går. Jag har fått uppfattningen att man ofta i domstolar och länsrätter sätter något slags gräns vid 30 %, dvs. att samhället inte skall träda in om barnet bor till 30 % eller mer hos den ene föräldern. Vi skall ju diskutera själva systemet litet senare här i dag. Men jag vill nu ta upp frågan om man ekonomiskt styr barnets rätt till umgänge. Möjligen känner någon från Justitiedepartementet eller någon annan till om man generellt kan säga att en sådan gräns finns i samhället och därför kan vara tänkt att gälla också med ett nytt system, dvs. att samhällsstödet inte generellt skall träda in utöver utfyllnadsbidraget, om barnet bor till 30 % eller mer hos en förälder.
Anita Wickström: Siffran 30 % är hämtad från Riksförsäkringsverkets rekommendation till försäkringskassorna vid tillämpning av lagen om bidragsförskott. Enligt de allmänna råden utgör siffran ett riktmärke för när ett växelvis boende kan anses förekomma. Därutöver finns naturligtvis en rad andra omständigheter som också måste vägas in - var barnet har sina saker, var barnet får sina kläder tvättade, vem som lagar mat m.m.
Anders Wicksell: Anita återgav precis det som står i våra allmänna råd när det gäller bidragsförskott. Vi säger att en tredjedel eller mindre regelmässigt bör anses som umgänge. Ungefär hälften utgör växelvis boende. Däremellan finns det, som Anita sade, en gråzon där samtliga omständigheter i det enskilda fallet får vägas in.
Ulla Hoffmann (v): Jag vill bara göra en liten kommentar till diskussionen om umgängesresor. I den här propositionen tas inte frågan upp i dess helhet. Det skall komma en proposition om hur man skall reglera detta med umgängesresor. Det är ytterligare en sak som inte finns med i propositionen, som inte någon har nämnt, nämligen att vi på något sätt måste modernisera detta med växelvis boende. Dagens regler för avdrag för den förälder som betalar underhållsstöd är inte riktigt moderna. Jag tror att det finns många fäder t.ex. som träffar sina barn på ett helt annat sätt jämfört med hur umgänget är reglerat i dag. Jag hoppas verkligen att en förändring av reglerna kommer till stånd.
Karin Israelsson (c): Jag skulle vilja ställa en fråga till representanten för Föreningen Söndagsbarn. Barnombudsmannens representant nämnde ju hur ni ser på familjerådgivningens verksamhet. I och för sig tas inte denna fråga upp i propositionen. Men det kan vara av betydelse för oss ledamöter att ha kännedom om den, om det finns förbättringar att göra och om man får den rådgivning som man behöver - något som man efter en separation ofta upptäcker att man hade behövt.
Vidare vill jag fråga Barnombudsmannen om huruvida det är flera barn till särboende föräldrar som hör av sig på grund av att situationen är som den är med svårigheter att åka till föräldrar som bor långt borta, i de fall den ene föräldern inte har ekonomiska möjligheter att betala resorna.
Charles Millqvist: Det är oerhört viktigt att man kommer in tidigt när dessa situationer uppstår. Det är viktigt att se till att man inte drar in advokater och domstolar utan att man går in med familjerådgivning och naturligtvis då gärna med två samtalsledare, en man och en kvinna. Det är bara att själv tänka sig in i en situation där man samtalar med två motparter, för det är så föräldrar upplever det. Det behövs en utbyggnad av familjerådgivningen, eftersom det är långa väntetider och alltför få män som jobbar inom familjerådgivningen. Det är svårt att på rak arm tala om vad man skall göra åt detta, men här måste det på något sätt till ett bättre stöd för att komma till rätta med problemen. Om familjerådgivningen kan komma in i ett tidigt skede blir förutsättningarna att påvisa för föräldrarna att de bägge två är viktiga mycket bättre liksom möjligheterna att tillsammans vinna erfarenheter. Vid Föreningen Söndagsbarns partssamtal, där både man och kvinna jobbar, har vi haft mycket goda resultat i de fall där vi har kommit in i ett tidigt skede.
Eva Falkenberg: Vi får inte så mycket samtal direkt från barn när det gäller umgängesresor. Men vi får ofta samtal ifrån fäder som inte får möjlighet att träffa sina barn i den utsträckning de vill därför att mamman har flyttat från orten, kanske avsiktligt för att bryta kontakten med pappan. Det kan vara mycket olyckliga fäder som verkligen vill träffa sina barn men som inte har möjlighet att göra det. Jag har hört att ungefär 7 % av de barn som har separerade föräldrar har en umgängesförälder som bor väldigt långt bort, vilket innebär långa resor. De flesta föräldrar försöker att bo på samma ort för att det inte skall bli så långa resor.
När det gäller siffran 7 % vet jag inte vilket avstånd man utgår från. Det är ju inte så många som berörs, men de som gör det drabbas ju desto hårdare. Olyckliga fäder ringer ofta till BO därför att de vill träffa sina barn men ser en massa hinder på vägen, varav ett är att mamman har flyttat så långt från orten att det försvårar umgänget med barnen.
Gullan Lindblad (m): Jag upprepar det som jag tidigare sade som en sammanfattning, men jag ställer nu i stället frågan till representanten för Föreningen Söndagsbarn: Är det inte bättre att papporna, vilka det oftast är fråga om, får ett ökat förbehållsbelopp, så att de själva har möjlighet att resa till sina barn, än att de får ett bidrag från staten? Om papporna får mer pengar i handen kan de ju själva disponera mer medel för resor till sina barn.
Charles Millqvist: Ärligt talat förstod jag inte riktigt frågan.
Gullan Lindblad (m): Som jag tidigare sade har utredningen föreslagit att förbehållsbeloppet skall vara 48 000 kr. Men i propositionen anges beloppet 24 000 kr. Det innebär ju på sätt och vis att man tar ansvaret från föräldrarna och lägger det på staten i någon form av bidragsgivning. Vi behöver inte fixera oss vid ett exakt belopp, men grundfrågan är om det inte är bättre att föräldern får ett ökat förbehållsbelopp att kunna resa för än att det skall administreras av staten.
Charles Millqvist: Det är naturligtvis riktigt. Principen borde egentligen vara att bägge föräldrarna tillsammans skall hjälpas åt för att klara barnens resor. Det är orimligt att, som det är i dag, den ena föräldern flyttar långt bort medan den andre föräldern som bor kvar på orten skall stå för reskostnaderna. Detta kommer naturligtvis också att slå väldigt blint. Oavsett hur stort grundavdraget är slår det väldigt olika beroende på inkomstens storlek när det gäller hur mycket pengar man får kvar. Låt säga att resorna kostar 1 000-2 000 kr per umgänge, så har man inte dessa pengar kvar om man har en låg inkomst medan den som har en hög lön kanske har 3 000 kr kvar. Så det slår väldigt olika. Principen att föräldrar skall betala är ju riktig, men bägge föräldrarna borde ju vara med och betala.
Margareta Israelsson (s): Jag har kanske mer en fundering kring frågan om den underhållsskyldiges rätt att behålla mer av sina medel. Det kanske har med föräldrarollen att göra, men det förändrar ju egentligen inte statens åtaganden. Statens åtagande beror ju på om föräldern betalar eller inte.
Sune Wiklander: Ulla Hoffmann m.fl. ställde en fråga angående de kostnader som uppstår för umgängesresor. Det åligger ju alltid den förälder som har umgängesrätt att stå för denna kostnad. Vårdnadshavaren kan alltså sitta hemma och vänta och säga: Du får väldigt gärna träffa barnet, men du får komma hit och hämta barnet och får själv stå för resekostnaden. I PM:n tas det ju inte upp någonting om vem som skall stå för resekostnaderna. Har man sina barn i Korpilombolo, blir det ju mer eller mindre omöjligt att hämta och lämna barnen, eftersom resekostnaderna blir så höga. Samtidigt är det mycket märkligt att man i PM:n inte tar hänsyn till umgängestiderna. Vissa föräldrar träffar inte sina barn, andra träffar barnen upp till 40 % av tiden. Man borde ta hänsyn till umgängestiderna vid beräkningen av underhållet, liksom att man borde ta hänsyn till barnets ålder. En ettåring ger inte lika höga kostnader som en 18- åring. Det är sådana frågor som borde ha beaktats i utredningen.
Ulla Hoffmann (v): Sune Wiklander belyste problemet med exemplet Korpilombolo. Det finns ju i dag många svenska kvinnor som varit gifta med utländska män. Barnen bor i Sverige och pappan kanske bor i USA etc. Man måste diskutera kostnaderna för umgängesresorna, som av naturliga skäl inte kan företas varannan helg eller liknande utan någon gång på sommaren. Jag är övertygad om att den kommande propositionen kommer att innehålla förnuftiga förslag i frågan.
Sune Wiklander tog upp ett annat problem, som också jag försökte antyda, vilket också måste lösas. Jag tror att de unga fäderna i dag inte träffar sina barn regelbundet. Man får göra avdrag från kl. 24.00 på fredagen för att ett visst antal dagar skall räknas. Det krävs ett visst antal dagars umgänge per månad för att man skall ha rätt att göra avdrag. Dessa regler måste ses över och göras mer flexibla.
Sune Wiklander: Vad gäller avdrag på underhållet skall man ha barnet hos sig fem hela dygn. Om man hämtar ett barn onsdag kl. 8 på morgonen och lämnar barnet på måndag kl. 18, får man inte dra av ett enda öre. Man måste alltså ha barnet hos sig i fem hela dygn för att få göra ett avdrag på underhållet. Det märkliga är att om man har semester en månad på sommaren, vilket mer eller mindre alla har, får man från de 28 semesterdagarna ta bort hämtnings- och lämningsdagarna. Det ger 26 dagar kvar, och då får man göra avdrag med 26 fyrtiondelar av det underhåll man betalar. Vi vet att att det finns 87 000 föräldrar som är nollade och inte betalar någonting i underhåll på grund av att de lever på existensminimum. De får göra avdrag med 26 fyrtiondelar av noll kronor. Det innebär att vårdnadshavaren får hela underhållet trots att den förälder som har så dålig ekonomi skall ha barnet hos sig i 28 dagar. Jag tycker är mycket märkligt att man inte har tagit hänsyn till detta.
Ordföranden: Som jag sade tidigare är frågan hur långt samhället skall gripa in och detaljstyra allting. Det förutsätts ju i grunden att föräldrarna kan komma överens så långt det är möjligt, vilket naturligtvis är det bästa för barnet.
Om ledamöterna inte har några ytterligare frågor föreslår jag att vi går över till nästa punkt på programmet, Det nya underhållsstödet.
Jan Vikström: Riksrevisionsverket har nyligen genomfört en granskning av bidragsförskottssystemet, vilken vi har redovisat i två rapporter. Några av resultaten redovisas kortfattat även i den nu aktuella propositionen om underhållsstöd. Det handlar bl.a. om att ett omfattande statligt stöd utbetalas till barn som inte kan anses vara i behov av ett sådant. Stödet har delvis en omvänd fördelningsprofil. Vi noterade också att underhållsbidraget sällan omprövas, vilket leder till att det statliga stödet blir för stort.
Vår egen undersökning visade att inkomsterna i genomsnitt underskattades med ca 10 %. Vidare konstaterade vi att det i vissa fall kunde uppstå marginaleffekter på upp till 100 % på en inkomstökning för den bidragsskyldige.
Jag skall också nämna att vi som underlag för analys och beräkningar gjorde en egen insamling av primärdata bestående av ett urval autentiska bidragsförskottsärenden, något som ligger till grund för många av våra bedömningar.
Med utgångspunkt i erfarenheterna från vår granskning redovisade vi i den andra rapportdelen ett antal krav som vi menar bör uppfyllas för att minimera bristen och höja effektiviteten i systemet. Vi sade att systemet skall ha ett klart syfte. Det skall vara enkelt och förutsägbart för den enskilde, enkelt att tillämpa för försäkringskassan och det skall tydligt ange ansvarsfördelningen mellan föräldrarna och staten. Systemet skall upplevas som rättvist, och det skall vara svårt att manipulera. Marginaleffekterna skall kunna minimeras och de statliga utgifterna begränsas.
Vi är principiellt positiva till den föreslagna schablonmodellen som vi menar uppfyller vissa av de nämnda kraven, framför allt när det gäller kravet på enkelhet och kravet på svårighet att manipulera. Det finns ju med det nya förslaget inte längre något intresse för parterna att träffas. Underhållsavtalen skall vara så låga som möjligt, eftersom schablonmodellen innebär en återbetalningsskyldighet enligt vissa procentsatser på bruttoinkomsten. Vi föreslog även en årlig omprövning av återbetalningsansvaret. Enligt det nya förslaget kan inkomsterna lätt kontrolleras.
Detta var det som var positivt med den nya modellen. Men vi pekar också på brister som vi menar minskar det nya systemets möjligheter att bli långsiktigt stabilt. Det gäller framför allt att vårdnadshavarens försörjningsförmåga och ekonomi inte beaktas i förslaget. Här finns två aspekter. Rättvisekravet tillgodoses inte på det här sättet. Det kan uppstå ett legitimitetsproblem som på sikt riskerar att undergräva förslaget. Det finns också ekonomiska aspekter. Ett argument för att inte involvera vårdnadshavaren var att föreställningen att vårdnadshavare med höga inkomster ofta har en f.d. make/maka som har samma höga inkomstläge. Detta förhållande kan vi inte se i vårt material. Tvärtom är det så, att för vårdnadshavare med de högsta inkomsterna, över 20 000 kr i månaden, har motsvarande underhållsskyldiga en inkomst som i genomsnitt motsvarar endast 55 % av vårdnadshavarens. Samtidigt var det väldigt få av dessa fall där underhållsbidraget nådde upp till garantinivån.
Om det nya förslaget går igenom skulle det innebära att ett inte obetydligt statligt stöd skulle komma att utgå i de här fallen. Den ökade belastningen, som det nya förslaget kommer att innebära för en bidragsskyldig, kan riskera att styra vårdnaden av barnet till den förälder som har högst inkomst i högre grad än vad som kanske är fallet i dag.
Vi noterade i vårt material att 70 % av vårdnadshavarna med de högsta inkomsterna, över 20 000 kr per månad, var män. I det totala materialet är siffran 15 %. Detta ansåg vi kunde tyda på en viss bidragsplanering. Den möjligheten kommer att kvarstå. När det gäller möjligheten till styrning finns det en annan faktor, nämligen bostadsbidraget, som verkar i motsatt riktning. Exakt hur den kalkylen faller ut för den enskilde är det svårt att överblicka. Men det finns givetvis en koppling till andra bidragssystem.
En annan risk som vi pekar på är att de ekonomiska konsekvenserna för nya familjebildningar inte beaktas. När det gäller vårdnadshavarsidan kunde vi notera att de ombildade familjerna, där vårdnadshavaren har gift om sig och skaffat ny familj, får lika stort statligt stöd i dag som de som bor ensamma med sina barn, trots att tvåvuxenhushållet i vårt material hade mer än dubbelt så hög inkomst som enförälderhushållet. Det här har vissa rättviseaspekter.
När det slutligen gäller de mer renodlat ekonomiska bedömningarna, bedömningar av de ekonomiska konsekvenserna av den här schablonmodellen, innebär förslaget enligt våra beräkningar att fördelningen av det ökade återbetalningsansvaret får en profil som i högre utsträckning belastar bidragsskyldiga i lägre inkomstskikt, vilket knappast har varit avsikten. Jag vill säga att vi inte har haft några möjligheter att göra nya beräkningar utifrån propositionens reviderade modell. Men det är uppenbart att den här tendensen skulle förstärkas med propositionens förslag, som ju innebär att man halverar grundavdraget i förhållande till utredningens förslag.
Det här riskerar i sin tur att omintetgöra den besparing som man har tänkt sig. Risken är att inbetalningsgraden minskar i stället för att öka som man förutsätter i propositionen. Det innebär en ökad skuldbörda för den enskilde. Vi menar att möjligheten att hämta hem den här besparingen ytterst torde vara beroende av att det ökade återbetalningsansvaret bättre fördelas efter faktisk bärkraft.
Det förslag som vi själva skisserade i vår andra delrapport bygger snarare på att det skulle krävas en uppjustering av såväl grundavdrag som procentsatser för att det fördelningspolitiska och statsfinansiella målet skulle kunna uppfyllas. Men vi säger också att det skulle krävas ett större underlag än det vi har haft tillgång till för att kunna göra en bra avvägning, en avvägning med större säkerhet och precision.
Margareta Israelsson (s): Tack så mycket för en mycket intressant genomgång.
Jag har två frågor. Den ena vill jag ställa med hänvisning till den tidigare inriktningen på diskussionen. Det gäller barnens situation. Du nämnde det som naturligtvis är tydligt i förslaget, nämligen att de ombildade familjerna får lika stort statligt stöd som de ensamboende. Däri ligger ju också den aspekten att den underhållsskyldiges försörjningsansvar skall tas i beaktande liksom barnets rätt till del av inkomst för den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Jag undrar om du har någon kommentar till det.
Den andra frågan gäller din slutkommentar. Du sade att det skulle krävas en uppjustering av både procentsatser och grundavdrag för att nå det optimala i det förslag som finns. Har du någon uppfattning om, skulle du på något sätt kunna skatta, var en sådan förändring skulle ligga i så fall?
Jan Vikström: På den första frågan kan jag bara säga att vi inser att problemet inte är lätt att lösa eftersom försörjningsansvaret gäller det biologiska barnet. Men det är trots allt ett problem. Vi har inte någon lösning på den frågan.
Vad gäller ett optimalt läge givet den här konstruktionen på modellen förordade vi ett förslag i vår rapport. Vi gjorde ett antal simuleringar och fastnade för ett förbehåll på 6 000 kr i månaden, men med procentsatser på 14 %, 17 %, 20 %, 21 % osv. I de simuleringar vi gjorde gav det här det bästa förändringsresultatet.
Margareta Israelsson (s): För att kontrollera att jag har förstått det rätt: I fråga om det ekonomiska utfallet för staten gäller i det här förslaget en återbetalningsskyldighet. Tolkar jag dig rätt?
Jan Vikström: Framför allt skulle det fördelningspolitiska målet uppfyllas bättre på det här sättet. Även statsfinansiellt sett tror jag att vi gjorde bedömningen att det var rimligt med en besparing på omkring 500 miljoner.
Margareta Israelsson (s): Det bygger alltså på en 500-miljonersbesparing, där de i högre inkomstlägen betalar mer med en fördelning av underhållsansvar för samtliga underhållsskyldiga. Gör man något slags generalisering och säger att det är flest fäder som är underhållsskyldiga, så kan man säga att fäder med högre inkomster betalar underhållsstöd för fäder med lägre inkomster.
Margit Gennser (m): Jag skall ställa två frågor som kan uppfattas vara av teknisk natur. Den ena har ställts till mig i första hand med anledning av information som har gått ut via försäkringskassorna. Man skriver: Enligt förslag kommer det som i dag är bestämt om underhållsbidrag , dom eller avtal inte längre att gälla när understöd betalas ut. Du kommer att få ett särskilt beslut vid årsskiftet om vad du skall betala i fortsättningen.
Problemet i det här fallet var att innan skilsmässa ägde rum hade mannen överfört en icke obetydlig förmögenhet till barnen. Sedan har det drivits ganska omfattande rättsprocesser, med höga kostnader för processen. Mannen fick rätt; detta skulle räknas in som underhållsbidrag. Det betyder alltså att barnen har egna, icke obetydliga inkomster av förmögenhet. Även om barnen har mer än 48 000 kr skall alltså mannen i fråga betala 50 % av underhållsskyldigheten, om jag har förstått det hela rätt. Hans fråga, som också är min, är först och främst: Går det att retroaktivt sätta sig över en dom som har fastställts av Högsta domstolen? Det här kanske kan sägas vara en helt ny lagstiftning i så fall. I propositionen hänvisas till att föräldrarna skall komma överens. Men har man processat för många hundratusen kronor tror jag inte att man kommer att samarbeta i framtiden.
Jag skulle vilja fråga Justitiedepartementet och andra rättssakkunniga: Har vi inte här ett mycket stort legitimitetsproblem? Vilka möjligheter skulle vi kunna ha för att lösa det här? Visserligen skall man uppenbart ha fullgjort sin skyldighet. Men det stämmer nog inte riktigt. Om mannen hade vetat vad lagstiftaren skulle hitta på hade han köpt en engångslivränta och därmed sluppit underhållsbidrag. Det var den första tekniska frågan.
Den andra, som är ännu mera teknisk, går till Riksskatteverket. Det gäller inkomstbegreppet. Det sägs att man skall utgå från den deklarerade inkomsten. Men när det gäller inkomst av näringsverksamhet skall man återlägga avdrag för pension, utom det som gäller ett halvt basbelopp. Jag undrar om det inte har dragits en något felaktig parallell till löntagardeklarationer. I det här fallet skall ju företagarens högre rätt till avdrag för pension täcka avtalspensionerna också. Jag tycker att det saknas symmetri här.
Den sista frågan gäller avsättningar till periodiseringsfonder. Det skall alltså återläggas. Det kan väl vara riktigt. Men har man då tänkt sig symmetri? Det kan jag inte utläsa av propositionen. När periodiseringsfonderna måste aktiveras igen och det tas ut som inkomst, tar man då hänsyn till att detta har beaktats en gång innan?
Gudrun Antemar: Jag tänkte svara på den första frågan. När det gäller förhållandet mellan de civilrättsliga reglerna i föräldrabalken och de föreslagna reglerna om underhållsstöd, finns det civilrättsliga systemet kvar. Det är inte någon ändring i det systemet. Det innebär att om det finns en dom från en domstol om underhållsbidrag så förlorar inte den på något sätt sin giltighet. Men det finns en regel i föräldrabalken som säger att man kan fullgöra sin civilrättsliga underhållsskyldighet genom att återbetala till staten enligt reglerna om underhållsstöd. På det sättet finns sambandet mellan regelsystemen ändå kvar.
I det exempel som togs upp är det två olika system. Ett av syftena är att koppla isär systemen. Då blir de inte riktigt parallella och lika. En yttersta gräns för den civilrättsliga underhållsskyldigheten är att barnet har behov av pengar. Har barnet inte något behov av underhåll, blir det inte något underhållsbidrag. Så är det inte riktigt i reglerna om underhållsstöd. De bygger på att barnet kan ha en inkomst med ett visst grundavdrag. Sedan minskar underhållsstödet upp till ganska stora inkomster för barnet. Dessutom finns den regel som nämndes, som innebär att barnet inte har rätt till underhållsstöd om det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern på något annat sätt sörjer för barnet. Då kan konsekvensen bli den som nämndes. Jag håller med; om föräldern hade känt till det här hade han genom att träffa ett snabbt avtal om engångsunderhållsbidrag kommit förbi den här situationen. Men den uppkom just därför att systemen inte är helt parallella. Barnets behov sätter en yttersta gräns i det ena systemet men inte i det andra.
Margit Gennser (m): Jag håller med om att exemplet naturligtvis är ovanligt. Men borde det inte finnas någon övergångsregel eller någon formulering som gör det lättare att klara av dessa fall, som naturligtvis är få men som kan upplevas som väldigt orättvisa? Man skall uppenbart fullgöra sin skyldighet, och man skall på annat sätt fullgöra sin underhållsskyldighet. Men vi skall komma i håg att problemet var att förmögenheten överläts före skilsmässan. Då är det inte någon underhållsskyldighet. Då går det att hävda att han hade överlåtit förmögenheten ändå. Men sedan har naturligtvis Högsta domstolen ändå konstaterat att det här gick att likställa. Men det är ju inte önskvärt att det skall bli ytterligare omgångar hos myndigheter för överföring. Därför undrar jag om det hade funnits en möjlighet att få någon liten formulering som gör att det går att sortera ut de här något udda fallen.
Monica Lövdahl: Vi har tidigare påtalat hela komplexiteten i inkomstberäkningen. Det är många osäkra faktorer som man tänker ta hänsyn till. Vi har kanske inte sagt så mycket om pensionsförsäkringspremier. När det däremot gäller periodiseringsfonder och tidigare års underskott kommer vi i många fall inte att få riktiga uppgifter.
Bo Könberg (fp): Jag hade egentligen ett par frågor till Riksrevisionsverket. Men det svar som Margit Gennser fick från Justitiedepartementet gör att jag skulle vilja börja med att ställa en fråga till departementet.
Om jag förstod svaret rätt finns det en mycket större problematik i skillnaderna mellan det civilrättsliga förfarandet och det nu föreslagna förfarandet än som belystes av det möjligen speciella fall som Margit Gennser tog upp och som kanske rör ett relativt fåtal konkreta fall. Min fråga är: Är det rätt att det kommer att uppstå ganska många fler fall av en annan typ därför att man har valt att ha två olika regelsystem?
Min andra fråga är: Är den lösning som nu föreslås den som skulle ha varit Justitiedepartementets förstahandslösning?
Gudrun Antemar: Jag tackar för de frågorna. Jag kan börja med den första frågan. Svaret på den är: Nej, vi kan inte se det. Men vi ser en skillnad mellan systemen eftersom det ena systemet är behovsprövat och det andra inte är det. Barnets behov sätter ju civilrättsligt i alla fall den yttersta gränsen.
Den andra frågan vill jag passa på.
Bo Könberg (fp): Jag tackar för bägge svaren. Jag skulle vilja fortsätta med att ställa frågor till Riksrevisionsverket. De rapporter som verket har lagt fram tycker jag har varit mycket värdefulla. De ger en inblick i problemen och anger eventuella, tänkbara lösningar på den svåra frågan. Vi vet ju alla att det är mycket svårt att hitta en bra lösning på frågan. Någon perfekt lösning finns knappast. Själv har jag närmast läst verkets analyser så att de pekar fram mot en annan principiell lösning på hela problematiken än den som har blivit regeringens förslag och som vi nu diskuterar i utskottet på olika sätt. Men det är ju en sak.
Under föredragningen räknade föredraganden upp fyra-fem brister. Detta gjorde han efter att ha konstaterat att man i huvudsak tycker att det går åt rätt håll. Sedan avrundade han med verkets eget förslag till lösning som ju i grova drag handlar om höjda grundavdrag eller förbehållsbelopp och höjda procentsatser. Om man gör som verket föreslår skulle man såvitt jag förstår lösa en av de brister som konstaterades i det föreliggande förslaget.
Min första fråga är om vi är överens om att ert eget förslag bara löser någon enstaka brist. Om jag får det svar jag tror att jag får på den frågan har jag en följdfråga. Varför gör ni inte något försök att rätta till de återstående bristerna?
Jan Vikström: Ja, det stämmer att de beräkningar som vi redovisade, med nya procentsatser och grundavdrag, löser ett problem. Vi säger också i vår rapport att på längre sikt måste man fundera på hur man skall hantera vårdnadshavarsidan. Men vi kommer inte med några lösningar. Ett stort problem blir ju de marginaleffekter som kan uppstå om man skall involvera vårdnadshavaren i de här beräkningarna. Vi säger att man förmodligen måste ta ett större grepp kring det här och inte bara betrakta systemet isolerat.
Staffan Ivarsson: Jag vill bara fylla i med att säga att eftersom vi nu studerar ett system i taget har vi inte underlag för att uttala oss om hela det familjepolitiska stödet. Vi betar nu igenom system för system. Vi håller på med föräldraförsäkring och barnbidrag. I januari eller februari känner vi oss sannolikt mogna för att återkomma.
Bo Könberg (fp): Tack för svaren. Jag har full förståelse för att Riksrevisionsverket inte i första hand har till uppgift att söka en lösning som stämmer överens med föräldrabalk och sådant. Man har mera att ta fram konsekventa förslag som är samhällsekonomiskt vettiga, där pengarna kommer till rätt ställe och som inte kostar för mycket.
Jag är mer nyfiken på det som ni kom in på i slutet av era svar. Är det möjligt att komplettera er variant med ett försök att lösa problemet med att få med vårdnadshavarens situation? Tror ni att man kommer att köra huvudet i väggen? Eller går det att göra även om ni har avstått i den här omgången?
Jan Vikström: Vi skriver också i rapporten - det tror jag i alla fall - att den här modellen kan bilda utgångspunkt även för förändringar där man tar ett större grepp i fråga om stödet. Det tror vi.
Anita Persson (s): Det här nya underhållsstödet skall ju ersätta bidragsförskottssystemet. Det blir helt generellt. Enligt vad försäkringskassan skriver kommer det automatiskt att gå ut till dem som i dag har bidragsförskott. Men meningen är ju att man även skall spara på den sidan. Jag undrar om ni har någon uppfattning om hur många fallen är där den underhållsskyldige kommer upp i ett sådant belopp att det generella stödet inte behövs. Har ni någon uppfattning om hur mycket man kan spara på själva utbetalningarna av underhållsstödet? Blir det någon besparing där, eller blir det bara besparingar på inbetalningarna till systemet?
Sedan skulle jag vilja höra hur Barnombudsmannen ser på bidragsförälderns intresse av att betala nu när man inte längre betalar direkt till barnet. I stället betalar man ju direkt till staten, eftersom bidraget nu är generellt.
Jag hade några andra frågor också, men dem har jag redan fått svar på.
Jan Vikström: Jag förstod inte första delen av frågan. Kan du sammanfatta den?
Anita Persson (s): Avsikten är ju att man skall spara. Det skall man göra även på det generella underhållsstöd som skall gå ut från statens sida. Tanken är att man skall försöka minska även det. Försäkringskassan har gått ut i dag och sagt att någon ny ansökan inte behöver lämnas in. Alla som har bidragsförskott i dag kommer automatiskt att få det nya underhållsstödet. Min fundering är om ni vet hur mycket man i fortsättningen kan komma att spara genom att bidragsföräldern betalar tillbaka så mycket till staten att underhållsstödet inte borde utgå. Det är meningslöst att staten skall vara förmedlingsorgan mellan föräldrarna. De skall kunna göra upp det här själva. Det skulle spara mycket pengar även för försäkringskassan om föräldrarna betalade direkt till varandra.
Jan Vikström: Vi har inte gjort några sådana bedömningar. Därtill har vi inte särskilt studerat propositionens reviderade förslag. Jag skulle tro att det snarare är en bedömningsfråga att avgöra hur många som kommer att involveras i ett nytt system på det här sättet. Jag vet inte om någon från Rfv kan svara på det.
Anders Wicksell: Det sparbeting som finns i propositionen skall tas ut av de bidragsskyldiga. Det är i allt väsentligt samma grupper som i dag får bidragsförskott som har rätt till underhållsstöd, med några få undantag. Bl.a. tillkommer vissa barnpensionsbarn liksom utfyllnadsbidrag vid växelvis boende, som vi också har pratat om.
Vi har inte sett någon redovisning av hur många av dagens bidragsskyldiga i bidragsförskottssystemet som når taket, 1173 kr, med det nya beräkningssättet. Vi har inte heller gjort någon sådan undersökning på Riksförsäkringsverket.
Margareta Israelsson (s): Jag tycker att det här bitvis är en intressant fråga. Precis som underströks från Riksförsäkringsverket sägs det också i propositionen att det i allt väsentligt bör vara samma familjer som skall få underhållsstöd. Precis som Anita Persson var inne på och som jag tror står mellan raderna överför vi nu ett nytt generellt stöd, sett ur det perspektivet, som utgår till föräldrarna utan att man särskilt ansöker om det.
Å andra sidan kan det kanske finnas vissa problem med att generellt säga: Nu stoppar samhället en form av utbetalning för regleringen, och något mer utgår inte förrän det har kommit in en ansökan. Det kan ju skapa både administrativa och andra problem. Jag tycker det vore intressant om Försäkringskasseförbundet kanske också kommenterade aspekten med den fortlöpande översyn som sker. Det har ju också varit ett önskemål från kassorna att få litet bättre översikt över när bidragen skall betalas ut och när så inte skall ske. Det var ju föremål för den kritik som Riksrevisionsverket lyfte fram. Jag vill alltså få sagt att jag tror att det är ett problem att man stoppar ett system och säger att det nya systemet inte skall utgå förrän alla barn som har rätt till stödet ansöker om det.
Jag vill återigen understryka: Det vi talar om är inte att staten skall sköta föräldrarnas underhåll. Detta gäller ju när föräldrarna inte betalar.
Ordföranden: Vi återupptar utfrågningen. Jag skall hälsa Margareta Orrell och Eva Hammar från Socialdepartementet välkomna. De skall besvara rena faktauppgifter.
Anita Persson (s): Frågan gäller hur vi ser på det förhållandet att fäderna betalar till staten i stället för att betala direkt till barnet. Ansökningsförfarandet finns ju kvar. Om det fungerar mellan mamman och pappan så skall han betala direkt. Den modellen skall ju vara den vanliga. Men om det brister i rutinen, dvs. att pappan slarvar, då kan mamman söka och få pengar via försäkringskassan. Det är ju en trygghet för kontinuiteten i hennes ekonomi. Och för fäderna innebär det en skyldighet att betala in pengar till samhället.
Det är viktigt för barnen att den som barnet bor hos har en trygghet och kontinuitet när det gäller ekonomin. Men i de flesta fall får man hoppas att detta fungerar och att det inte behöver ske något ansökningsförfarande. Då betalar pappan direkt till barnen. Jag tror därför att reglerna utifrån barnets perspektiv är bra på det viset att ett ansökningsförfarande behöver ske först i de fall när det börjar trassla. Då behövs den tryggheten.
Diskussionen har ju också handlat om att fäder inte tar lika mycket ansvar för sina barn när de bara betalar till staten. Men det är ju ändå bara ett förskott. Det går ju till deras barn. Jag ser inte någon stor fara för barnets del.
Anders Bodecker: Om jag uppfattar frågan rätt så gällde den hur försäkringskassorna skall klara administrationen vid övergången till det nya systemet. När det gäller utbetalningen av bidragsförskott respektive underhållsstöd står det i övergångsreglerna att de som uppbär bidragsförskott med automatik också skall ha det nya underhållsstödet.
När det gäller kravet är det så vist ordnat att vi har en dataanläggning som kommer att hjälpa oss med att se till att alla som nu är underhållsskyldiga kommer att få ett meddelande i början av december. Då har vi nämligen 1996 års taxerade inkomst för inkomståret 1995. Då kommer den underhållsskyldige att få ett beslut om hur stort underhållsstödet kommer att bli och att man utgår från si och så många barn. Om den underhållsskyldige sedan har synpunkter på det får han eller hon höra av sig till Försäkringskassan, och det blir då en utredning i vanlig ordning. När det sedan kommer in nya barn i systemet blir det naturligtvis ett ansökningsförfarande. Det är alltså nödvändigt med dessa övergångsregler.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag har två frågor till RRV. Den ena gäller att man skall beakta vårdnadshavarens ekonomi. Det har delvis redan tagits upp. Jag delar uppfattningen att man borde beakta vårdnadshavarens ekonomi. Då måste man erkänna att det finns två krux. Det ena är marginaleffekter, och det andra är administrationskostnader. Jag vill fråga om ni från RRV bedömer möjligheterna att kunna minimera marginaleffekterna och hålla nere administrationskostnaderna som goda, om det är realistiskt att man kan klara det på ett bra sätt.
Min andra fråga gäller summorna som man får hålla undan och procentsatserna. Ni från RRV har ju föreslagit högre grundavdrag och högre procentsatser. Samtidigt uppfattade jag att Jan Wikström avslutade med att säga att det egentligen skulle krävas ett större underlag än det som ni har haft. Därför vill jag fråga: Menar ni från RRV:s sida att underlaget är tillräckligt för att det skall vara möjligt att bedöma att andra siffror i propositionen är bättre eller behövs det mer underlag? Som jag har läst propositionen har ju regeringen inte byggt sitt förslag på direkta undersökningar. Man säger att man inte vet vilka konsekvenserna egentligen blir utan att det är något som man får följa upp. Men tycker inte ni att man behöver undersöka mer, så att man kan bygga detta på mer än vad ni har gjort?
Jan Vikström: För att kunna hitta den optimala balanspunkten för att nå en bättre precision och säkerhet när det gäller hur den här modellen borde se ut skulle det behövas ett större underlag. Detta är i och för sig saker och ting som kan justeras efter hand som man utifrån verkligheten upptäcker att detta behöver justeras. Det kan i och för sig anstå till dess.
När det gäller frågan om vi tror att man kan undvika marginaleffekter genom att involvera vårdnadshavaren i prövningen, har vi sagt att det inte är något lätt problem, särskilt inte om man betraktar detta system isolerat. Vi har tänkt att vi skall fundera vidare på detta och att vi kanske kan återkomma till hur man i ett bredare perspektiv skulle kunna lösa den frågan.
Staffan Ivarsson: I det förslag som RRV redovisar på s. 47 i den blå rapporten som ni har fått, RRV 1996:21, har vi höjt fribeloppet och höjt procentsatserna. Det har gjorts för att byta ut hundraprocentiga marginaleffekter för låginkomsttagare som riskerar att hamna i socialbidragsberoende mot något högre marginaleffekter för vanliga låginkomsttagare och mellaninkomsttagare och sådana som har högre inkomster med dessa höjningar per barn som vi redovisar. I propositionen redovisas 9, 12 och 15, och vi har räknat upp dem med några procentenheter. Men det slår trots allt inte så kraftigt på vanliga inkomster när det gäller marginaleffekter. Det är det tricket som vi har gjort. Detta var ett förtydligande.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag fick inte något direkt svar när det gäller administrationskostnaderna, dvs. om man skulle ta hänsyn till vårdnadshavarens ekonomi.
Jan Vikström: Vi har kanske inte funderat så mycket på den saken. Men vi kan konstatera att det i dag finns ett bostadsbidrag som i stort sett omfattas av samma människor som de som får bidragsförskott. Man ser lätt att det skulle kunna finnas samordningsmöjligheter.
Staffan Ivarsson: Vi har lämnat detta med vårdnadshavare litet grand. Vi ser att det är något som måste behandlas separat. Enligt den blå skriften framgår det att vi vill gå vidare, och vi tycker oss i klartext se att den här procentmodellen håller i någon form som en isolerad mekanism.
Ingrid Skeppstedt (c): Jan Vikström sade att återbetalningsskyldigheten belastar de som har låga inkomster. I detta förslag sägs det att man inte skall ta in lägre belopp än 100 kr. Det innebär ju väldigt låga inkomster. Det blir ju bara 3 000 kr per månad om man räknar på ett barn, eftersom det är 10 %. Men detta är ju långt under existensminimum. Vad är det som gör att man har satt denna gräns vid 100 kr?
Eva Hammar: Som jag minns det berodde detta på att man inte skulle behöva kräva in för låga belopp och att man skulle sätta en gräns någonstans. Man skulle slå två flugor i en smäll, så att de som har de allra lägsta inkomsterna inte skulle behöva betala till kassan.
Ingrid Skeppstedt (c): Detta innebär ju att den som är återbetalningsskyldig och kanske vill betala inte kan betala. Det blir alltså en stor press på denna person.
Eva Hammar: Jag kan bara säga att vi i dessa fall har anståndsförfarandet att tillgå.
Gullan Lindblad (m): Om vi ser bakåt är det fem sex olika utredningar som har utrett underhållsbidrag, bidragsförskott och underhållsstöd. Jag har själv suttit med i en utredning där vi presenterade tre olika modeller, men där vi kanske framför allt tittade på sambandet mellan bostadsbidrag och bidragsförskott.
För ett par år sedan kom en departementspromemoria. Den tyckte jag på sitt sätt var sympatisk, eftersom man skulle kanalisera ut det som fanns inom de befintliga ramarna till dem som var fattigast. Men det blev ett himmelsskri över detta. Jag kommer ihåg artiklar i Dagens Nyheter i vilka det stod att 17 000-kronorsmamman, dvs. en mamma som hade den månadsinkomsten, förlorade sin guldkant på tillvaron. Men det kanske inte är guldkanten på tillvaron som är det viktigaste i dag när vi har en så stor statsskuld och ett så stort budgetunderskott. Jag vågar säga att alla riksdagens partier är väl nu inne på att vi måste komma fram till besparingsförslag. När jag nu sitter och lyssnar tycker jag dock att ingen egentligen har ett fullödigt förslag, allra minst jag själv. Förvirringen har vkat till en något högre nivå, kan man säga. Det är alltid bra, eftersom det ur detta kan födas något nytt. Men på något sätt har vi nog börjat litet grand i fel ände. Man borde först och främst ha sett på det civilrättsliga och på underhållsbidragen, dvs. föräldrarnas gemensamma ansvar för barnen. Men vi vet ju nu att förslag om detta inte kommer förrän nästa höst, och här sitter vi nu. Något radikalt kanske borde göras. Men är det någon som i dag kan säga oss vad vi egentligen skall göra för att få det så rättvist som möjligt? Jag kan ställa frågan till samtliga. Alla som har ett tips att ge borde ge det. Jag tycker själv att det borde vara ett högre förbehållsbelopp. Jag tycker också, vilket Riksrevisionsverket har föreslagit, att det är sympatiskt. Men på något sätt måste vi tillbaka till föräldraansvaret och föräldrabalken. Det har vi också fått synpunkter på från lagutskottet. Men icke förty sitter vi med det konkreta förslaget, och vi sitter mer eller mindre fast i rävsaxen i dag.
Sune Wiklander: Vi från UFR bjöd in Laila Freivalds 1989 och kom med ett förslag om familjenämnder eller barnråd. Vi jobbade med detta och uppvaktade Justitiedepartementet och Socialdepartementet samt utskott och riksdagsmän. Alla tyckte att detta lät vettigt, men så enkelt fick det inte vara. Vi uppvaktade också flera kommuner och bad om pengar för att få starta ett projekt som alla tyckte var bra. Jag talade med lagmän och Domstolsverket. Men förslaget fick ju inte komma från UFR. Därför fick förslaget läggas fram av en riksdagsman. Det förslaget finns nu hos Nordiska rådet och håller på att utvecklas. Vidare har vi föreslagit förenklade sätt när det gäller underhåll. Men det är ingen som lyssnar på oss. Man bestämmer uppifrån hur reglerna skall vara.
Ett sätt att lösa det problem som Gullan Lindblad tog upp är att man budgeterar umgänget under ett år. Om t.ex. den ena föräldern skall ha barnet 120 dagar och den andra föräldern 245 dagar under ett år så tittar man på vad barnet kostar och på föräldrarnas inkomster på ungefär samma sätt som nu sker. Man budgeterar umgänget. Det innebär att av den potten skall den som är umgängesrättsförälder betala 245/365. Den andra föräldern skall betala 120/365, dvs. vårdnadshavaren. På det sättet kommer umgängesrättsföräldern redan att ha avräknats att han skall ha umgänge. På det sättet ställer han också upp på umgänget. Om vårdnadshavaren börjar strula med sjuka barn eller andra saker och inte vill lämna ut barnet, då har umgängesrättsföräldern redan tillgodoräknat sig att han eller hon skall ha barnet under den tiden. Vårdnadshavaren får då själv stå för kostnaderna. Det är ett sätt att lösa det hela.
Jag har ju varit mycket i kontakt med familjeekonomerna Pia Nilsson och Inger Persson. De säger också att Sverige har en av de bästa modeller som finns när det gäller dessa frågor. Den skulle bara behöva förbättras litet grand. De har gett ut en tidskrift om detta som heter Att längta och betala, där man också påvisar att en vårdnadshavare i genomsnitt har 1 260 kr kvar när allt är betalt, medan umgängesrättsföräldern går back 290 kr varje månad. Jag vill säga att det är en myt som många tror handlar om den rika pappan och den fattiga mamman.
Vi ställer gärna upp med förslag, och vi har bett många riksdagsmän att komma till föreningen, men många har tyvärr inte tid.
Staffan Ivarsson: Vi har i vår blå rapport gett svar i form av ett förslag. Jag vill påminna om bakgrunden till det hela, så att man inte fördjupar sig i detaljer. Vi talar om ett stöd till familjer. Det finns många olika system. Det som vi talar om är ett system som består av två delar. Av historiska skäl började man i början av 1900-talet med indrivningen för ensamma mödrar, ensamma mödrar som kom att utsättas för en brutal situation när den andra parten drog i väg. Successivt klev staten in alltmer och hjälpte till med denna indrivning. 1964 sade man att det inte räcker med bara detta utan att man även skulle ha ett garantibelopp. Jag skall inte föregripa det som vi kommer att föreslå i vår syntesrapport i februari, men vad vi ser är att fler och fler system har adderats under årens lopp, och vart och ett är komplext och måste studeras noga, eftersom det finns målsättningar av alla de slag.
Vi har genom bidragsförskottssystemet sett hur t.ex. 7 kap. 1 § föräldrabalken inte kommer att efterlevas i verkligheten genom tillämpningen av bidragsförskottslagen. Det finns även andra motstridigheter och kanske dubbelöverlappningar. Det finns två delar i detta, ekonomi och indrivning. Vi ser att detta är ett inte helt orealistiskt system för indrivningsdelen. Det handlar om att dra in pengar från den ena parten. Det går inte att bortse från att en part är svag och att det blir problem. Det kan också vara någon som så att säga nekar.
Ekonomidelen, och då talar vi ganska uppenbart om vårdnadshavarens ekonomi, skulle vi vilja återkomma till, vilket vi också explicit skriver. Vi talar också om administrationskostnader. Vi tror att det förslag som har lagts fram på något sätt är möjligt. Man kan diskutera de olika beloppen och fördelningspolitiska aspekter. Vi har tyckt att man kanske skall höja fribeloppet något för att underlätta för de verkliga låginkomsttagarna, dvs. de med inkomster under 9 000-10 000 kr och höja procentsatsen för de övriga för att kamma hem det som man förlorar hos de verkliga låginkomsttagarna för att man skall få en annan typ av marginaleffektstrappa.
Eva Falkenberg: Jag kan inte komma med någon direkt modell för ett rättvist system. Men en aspekt som jag tror att man skall tänka på i detta sammanhang är att man också måste se till kärnfamiljernas rätt till stöd. Vi vet att skilsmässorna bland arbetslösa föräldrar ökar på grund av påfrestningar i äktenskapet. Men man får inte ha ett sådant system som innebär att föräldrarna vinner på att flytta isär genom att de då får samhällsstöd. Jag tror inte att det är så i dag. Men det är viktigt att ha med i bakhuvudet att en del föräldrar inte kan försörja sina barn inom äktenskapet. Många kärnfamiljer har i dag en mycket ansträngd ekonomi. Man måste ändå ha i åtanke att det bästa för barnen är att föräldrarna lever tillsammans men att det kan vara sådana slitningar att de inte klarar det. Då får det inte finnas ekonomiska incitament att flytta isär. Jag tror att det är mycket viktigt utifrån barnets perspektiv att möjligheten till stödsamtal finns kvar för familjer där det börjar knaka i fogarna.
Ulf Sjögren: Jag vill svara på Gullan Lindblads fråga. Jag tycker att det är mycket viktigt att man framhåller att indrivningen av underhållsstödet vid kronofogdemyndigheterna är en offentligrättslig avgift. Enligt gällande rätt har försäkringskassorna övertagit underhållsbidragen från barnen vär ansökan om indrivning lämnas. Jag har i våra diskussioner med Riksförsäkringsverket, när det gäller det praktiska genomförandet, sagt att det är bättre med ett underhållsstöd där kassan själv förfogar över ärendet och själv kan fatta ett beslut. I dag är förhållandet sådant att en skilsmässa börjar med en separation. Från den tidpunkten utbetalar man bidragsförskott. Sedan är försäkringskassan i händerna på parternas processföring. Det blir ett betänketidsprotokoll. Då fastställs ett underhållsbidrag från den tidpunkten. I samband med äktenskapsskillnaden bör en domstol med en viss retroaktivitet fastställa ett underhållsbidrag. Men det är inte alltid som den underhållsberättigade yrkar att få bidrag under de första månaderna, dvs. från separationstidpunkten. Eftersom jag personligen har arbetat med detta anser jag att de föreslagna underhållsstöden är en bra modell. Det är en bättre modell. Den innebär att vi har återkrav av en avgift. Kronofogdemyndigheterna kan då hantera denna som allmänna mål. Genom att detta är en avgift får kassan samma rätt som staten har vid indrivning av kvarskatt och när det gäller flertalet allmänna mål om återbetalning av överskjutande skatt och annat. I den här situationen, då man har gått över till allmänna mål, har vi en indrivningslag. Borgenärsfunktionen läggs på kronofogdemyndigheterna.
Ett problem i detta sammanhang har gällt anstånd där försäkringskassan ges vissa anståndsmöjligheter men där det finns uppskovsmöjligheter enligt indrivningslagen. Det talas inte ett ord om detta i propositionen. I den praktiska hanteringen har vi fått fundera över detta, eftersom vi måste gå ut till våra organisationer och tala om hur detta skall vara.
Min bedömning är alltså att detta förslag säkert kommer att innebära fördelar när det gäller indrivning.
Marietta de Pourbaix-Lundin (m): Nu när Socialdepartementets representanter har kommit vill jag ställa en fråga som i och för sig har ställts tidigare. Den gäller frikopplingen av samhällsstödet från de civilrättsliga reglerna som finns i föräldrabalken. Vilka incitament finns det egentligen för föräldrarna att över huvud taget göra upp några civilrättsliga avtal enligt föräldrabalken i och med det nya underhållsstödet? Det måste ändå vara önskvärt och det normala att föräldrarna gör upp detta själva och inte blandar in samhället. Men vilka incitament kommer det att finnas framöver att göra det, om man kan räkna med att få mer pengar än dessa 1 173 kr, eftersom det väl då blir civilrättsliga avtal som gäller? Men om man inte räknar med det, varför skall man då över huvud taget göra upp detta sinsemellan?
Eva Hammar: Jag vet inte vad jag som rättssakkunnig skall svara på det. Jag vet inte om det är riktigt min sak.
Staffan Ivarsson: Vad vi har sett är att bidragsförskottslagen har skapat en olycklig bindning när det gäller kopplingen mellan civilrättsliga avtal och offentligrättsliga. I verkligheten är det väl på det sättet att avtal som sluts i domstol ligger till grund för det statliga stödet. Detta försöker vi komma ifrån. För att detta skall omprövas, t.ex. när den underhållskyldiges inkomst stiger, krävs en omfattande apparat, t.ex. att vårdnadshavaren skall ta kontakt med den förhatlige f.d. partnern och försöka förmå honom eller henne till en gemensam förhandlingssituation, gärna med kassan och kommunala ombud, vilket kanske medför domstol och bråk. Detta struntar man i. Det är i dag en fullständigt olycklig sammanblandning mellan två regelverk. Jag vill inte svara på frågan om incitamenten, men man kommer åtminstone delvis bort från denna olycksaliga sammanblandning.
Gudrun Antemar: Efter inlägget från Riksrevisionsverket har jag inte särskilt mycket att tillägga. Incitamenten är naturligtvis låga.
Bo Könberg (fp): Jo, incitamenten är sannolikt låga. Hela frågan om huruvida de nuvarande problemen skall lösas genom att totalt frikoppla systemen från varandra eller genom en annan lösning får vi väl återkomma till.
Jag begärde ordet för att fråga departementet om vi kunde få litet hjälp när det gäller exempelvis kostnader. Vi hade för vår del svårt att utläsa hur besparingen kan bli så stor som det står i propositionen. Om jag minns rätt skulle besparingen 1997 röra sig om drygt 1 miljard för att 1999 vara uppe i 1,8 miljarder. Vi talar nu om en kostnad för 1995/96 som ligger på ungefär 3,3 miljarder. På ytan verkar det, när man läser detta, som om drygt hälften av kostnaderna kan sparas in med liggande förslag.
Under diskussionen har det flera gånger sagts att det inte blir några större besparingar på mottagarsidan , utan det handlar om betalarsidan.
Blir det en besparing om i storleksordningen 1,8 miljarder inom ett par tre år, som det står i propositionen? Hur kan vi andra läsa oss fram till det? Finns det något sådant dokument?
Jag kan fråga Socialdepartementet: Har man en uppfattning om hur många av de betalande som i fortsättningen, med de ny reglerna, kommer att betala minst 1 173 kr i månaden? Det gäller alltså att behovet av utfyllnad bortfaller.
Margareta Orrell: Olyckligtvis är den som har gjort beräkningarna inte här. Beräkningarna bygger på en samkörning mellan faktiska inkomster för den stock som fanns för, tror jag, mars förra året och bidragsbelopp som i dag betalas. Vi kan inte se annat än att med de antaganden om löneutveckling, barnantal o.d. som gällde vid det tillfället, blir det de här besparingarna. Arbetslösheten och en del andra saker spelar också in. Vi måste följa detta oerhört noga framöver för att se om man kan justera procentbelopp e.d. om det inte håller.
Bo Könberg (fp): Jag vill bara få bekräftat att detta skall läsas på det sättet att om lagda förslag genomförs blir statens utgifter, jämfört med om man inte skulle ha gjort det, 1,8 miljarder mindre på tre år. Jag ser nu att jag får en nick till bekräftelse. Tack!
Ulla Hoffmann (v): Syftet med förslaget, så som jag ser detsamma, är att statens kostnader skall minska för något som enligt vad många här har betonat är föräldrarnas gemensamma ansvar för sina barn. Men det pratas om incitament för att träffa civilrättsliga avtal. Det borde väl ändå ligga i båda föräldrarnas intresse att dela på ansvaret för sina barn.
Jag tror att det var Socialstyrelsen som sade att allt fler kommer att ansöka om underhållsstöd i och med det här nya förslaget. Jag skulle vilja veta vad det påståendet bygger på.
Margareta Israelsson (s): Hundraprocentigt säker kan man aldrig vara. Men jag tror att i och med att det inte är fråga om ett behovsprövat stöd - den förälder som barnet bor hos får ju det här stödet om det ansöks om detta - är det mycket enklare för dem att söka. De får en garanti för att det här beloppet kommer regelbundet varje månad. Man kan binda upp sin ekonomi på det. Risken kan dock finnas, och det är en av orsakerna till att många gått in i bidragsförskottssystemet, att den som skall betala underhållet inte gör det regelbundet. Det uppstår kostnader, förseningar och trassel för föräldrarna sinsemellan. Därför gäller det att slippa de tvisterna. Genom att det inte är ett behovsprövat stöd kommer alla att söka. Man resonerar kanske så här: Okej, jag får de här pengarna. Sedan får staten ta hand om det och kräva in det andra. Det gör att man förlorar incitamentet att göra upp avtal sinsemellan. Jag kan inte klart säga att det absolut kommer att bli så. Den erfarenhet jag har av att prata med föräldrar och mina erfarenheter av kommunerna när det gäller fastställande av underhållsbidrag talar dock i nämnda riktning.
Vidare tror jag att det är litet olyckligt om många föräldrar som skall betala underhållsbidrag upplever att de betalar en avgift till staten - de betalar inte till sitt barn, utan det går in i statskassan och sedan ut på andra sätt. Kopplingen inom familjen förlorar kraftigt på det här förslaget. Det kan vara olyckligt för kopplingen mellan barn och förälder som betalar.
Ulla Hoffmann (v): Jag delar inte riktigt den uppfattningen. Jag blir verkligen helt ställd här. Är bidragsförskottet verkligen behovsprövat, så att det beror på t.ex. moderns inkomst? Min uppfattning har varit att det inte är så, utan att det bygger på att om fadern inte betalar går kassan in och förskotterar. Det heter ju just förskott. Jag skall dock inte fortsätta den diskussionen nu.
Margareta Israelsson (s): Det är viktigt att klarlägga denna fråga. Många gånger framställs detta så att vi nu gör en förändring. På flera håll verkar förslaget bygga på att staten går in och säger: Nu, underhållsskyldiga föräldrar, skall ni inte längre betala till ert barn. Strunta i det! Nu betalar staten, och sedan får ni gå till försäkringskassan och betala.
Det incitamentet finns ändå inte här. Grunden är i stället hela tiden om föräldern inte betalar till barnen. En viktig aspekt att lyfta fram kan naturligtvis vara den om ett underhåll inte fungerar mellan två parter. Det kan vara fråga om att en underhållsskyldig förälder inte betalar. Det blir förseningar och problem. Då skulle kritiken gälla att det är fel att staten går in och reglerar här.
Skälet till det är ju inte att ta ifrån föräldern detta ansvar, utan skälet är att man vill garantera barnet och vårdnadshavaren en fortsatt ekonomisk möjlighet. Barnomsorgsavgifter och hyra skall ju ändå betalas. Även om den underhållsskyldige inte sköter sina datum för inbetalningar skall den som är vårdnadshavare betala sina avgifter. Det är egentligen det som vi talar om.
Naturligtvis är det ett problem att vi som sitter med här och som representerar socialförsäkringsutskottet har som vårt ansvarsområde statens ekonomiska ansvar för barnfamiljerna, inte den lagliga regleringen av vårdnad och umgänge. Det är nog ett av skälen till att vi har velat lyfta fram en utfrågning på detta sätt och därmed få med även socialutskottets och lagutskottets sakkunskaper. Då kan vi väga in de här frågorna. För vår del kan vi då också skicka vidare sådana synpunkter som vi tycker att det kan vara värt att beakta när regeringen så småningom skall komma med en proposition om vårdnad och umgänge.
Vi har tagit ansvar för att de pengar som staten betalar ut fungerar på rätt sätt och går till rätt mottagare. Det finns ingen önskan att öka den utgiften. Tvärtom handlar det med det här förslaget om en minskning.
Sune Wiklander: Det finns två sätt att lösa problem utan att staten gör en förlust. Det ena sättet är det man försöker sig på här: att ta in mera pengar till staten. Det andra sättet är att låta bli att betala ut så mycket pengar från staten. Nu har man bara undersökt det ena sättet, nämligen att vi måste ta in mera pengar till staten. Ingen tittar på vem det är som drabbas hårdast. Det är ju de underhållsskyldiga, som redan i flertalet fall ligger på existensminimum.
Ett typiskt exempel är den här boken och utredningen. Det sägs där att man skall ta från de rika papporna, därför att många smiter från sina underhåll. I tabellen på s. 68 i den gula boken kan man se att den som tjänar 30 000 kr får en höjning med 352 kr, medan den som tjänar 15 000 kr får en höjning med 342 kr - alltså 10 kr mindre! Och sedan går man ut och säger att man skall ta från de rika! Men det finns bara 1 800 personer som har över 30 000 kr i lön. Det är inte där man tar pengarna, utan man tar pengarna från dem som redan ligger på existensminimum och som av ekonomiska skäl har väldigt svårt att träffa sina barn.
Anders Bodecker: Jag vill ta upp det som Margareta Israelsson nämnde. I dagsläget kan man ju bevilja utfyllnad när en underhållsskyldig betalar sitt underhållsbidrag, om detta är lägre än bidragsförskottet. På något sätt har den möjligheten försvunnit i det här förslaget. Man utgår från att 1 173 kr beviljas, och sedan kräver man in underhållsstödet. Det finns ingen möjlighet att bevilja utfyllnad.
Margit Gennser (m): Många gånger har vi varit inne på konsekvenserna för återbetalningsskyldiga. Jag skall försöka ta upp de frågorna på ett något annorlunda sätt.
På s. 55 i propositionen konstateras det att nu övergår man till att helt och hållet ta ut det här beloppet på bruttoinkomster. Hänsyn tas inte till den enskilde personens levnadsomkostnader, med ett undantag. Man vet att detta leder till svårigheter. Grundavdraget på 24 000 kr är halverat utifrån utredningens förslag.
Litet längre ned sägs det att det för närvarande inte går att göra någon bedömning av vilka konsekvenser de nya reglerna får för återbetalningsskyldiga föräldrar utan att beräkningar görs hos ett representativt och tillräckligt stort urval av verkliga fall. Någon sådan jämförelse har inte gjorts. Det betyder att vi egentligen inte vet vad vi gör - detta händer ofta.
Har Riksrevisionsverket redan nu i uppdrag att förbereda en prospektiv undersökning av hur detta slår?
När sådana här regler sätts i sjön skulle man också ha ett färdigt utvärderingssystem, så att de värsta felaktigheterna kan rättas till på basis av kunskap. Det är kanske något som utskottet skall tänka på när man där skriver sina texter.
Diskussioner förs. På Socialdepartementet är man orolig. Man har problem, men man säger: Om vi höjer grundavdraget exempelvis till 48 000 kr får vi hundraprocentiga marginaleffekter. Där har jag en fråga: Får man inte det hur som helst, även om de inte blir så tydliga? Alla skall ju betala det här. Det man inte klarar av att betala direkt och som man fått uppskov med har man som en ryggsäck med sig. Det måste ju betalas senare. Man kan tänka sig att personen får ett bättre jobb. Är det då inte närapå en hundraprocentig marginaleffekt som inträder? Nu är vi nere på ganska låga inkomster. Vi ligger lägre än socialbidragsnormen. Finns inte risken att man i denna grupp skapar arbetsovilja? Man kan ju säga: Ja, men jag får inte ut något av detta. Sedan fortsätter det på det viset.
Jag tycker att nämnda aspekt i alla fall skall följas. Vi har sett motsvarande saker i annan lagstiftning tidigare. Här har vi ju Riksrevisionsverket och Riksförsäkringsverket. Egentligen tror jag att skattemyndigheterna har erfarenhet av regler som kan leda till att folk hellre ägnar sig åt svart verksamhet.
Jan Vikström: Det som efterlyses i propositionen på s. 55 är ungefär vad vi har gjort, även om det kanske kan diskuteras om det är fråga om ett tillräckligt stort urval för att man med precision skall kunna uttala sig om hur modellen borde se ut. Vi har alltså inget uppdrag att vidare följa detta. Även den granskning som vi redan har gjort är initierad från vår sida. Det är klart att det hade varit en fördel om en noggrannare studie hade gjorts av ett sådant här material innan förslaget läggs. Å andra sidan finns nu möjligheten att noga från början följa upp det förslag som man slutligen kommer fram till.
Jan Almqvist: Inom Riksförsäkringsverket planerar vi naturligtvis att följa detta väldigt noga och att utvärdera effekterna av ett sådant här förslag.
Margit Gennser (m): Hur snabbt får vi representativa signaler ifall det går illa? Är våra system sådana att vi verkligen kan få feedback snabbt?
Jan Almqvist: Det är alltid problem med att snabbt få svar på en utvärdering. Det känner vi till från vår utvärderingsverksamhet. Jag kan därför inte lova att det går så snabbt, men naturligtvis kommer vi hela tiden att följa detta och försöka göra det så fort som möjligt.
Anders Wicksell: Så mycket kan väl ändå lovas som att vi i mitten av januari nästa år vet hur mycket vi kommer att debitera för februari. Därmed kan vi rimligen göra ett antagande i varje fall om sparbetinget eventuellt kan uppnås. Självfallet kan vi inte då på individnivå eller i grupper analysera effekterna. Vi vet dock vad vi kommer att debitera i februari jämfört med i januari.
Anita Jönsson (s): Några, framför allt Riksrevisionsverket, har varit inne på detta med att ändra på principen om att vårdnadshavarens ekonomi också skall finnas med när samhället skall betala ut sitt stöd. När ni har tittat på detta, har ni då sett vad det skulle innebära i form av ökade kostnader utifrån marginaleffekter och en betydligt större administration?
Staffan Ivarsson: Vi har inte tittat på de administrationskostnader som det skulle kunna tänkas medföra. Däremot har vi i en tidigare studie redovisat hur mycket för mycket staten betalar ut via det rådande bidragsförskottssystemet; givet att även 7 kap. 1 §, föräldrabalken om båda föräldrarnas gemensamma ansvarsskyldighet iakttas. Jag tror att det rör sig om 745 miljoner kronor som betalas ut till vårdnadshavare och underhållsskyldig, trots att betalningsförmåga finns.
Bo Könberg (fp): Det gäller det belopp som betalas ut för mycket , eftersom det inte behovsprövas på andra sidan. Det rör sig tydligen om 745 miljoner kronor. Jag försöker smälta den siffran. En fråga som infinner sig gäller den bedömning som görs i propositionen, att en förändring på den punkten skulle spela mycket liten roll. Jag minns inte exakt orden i propositionen. Det sägs att nackdelarna med administrationskostnader, marginaleffekter osv. är sådana att man har avstått från att göra något på den punkten. Det intryck jag fick när jag läste om detta var att det rörde sig om mycket marginella belopp som man skulle kunna spara - givetvis utifrån bilden att väldigt få vårdnadshavare har så god ekonomi att det skulle spela en roll.
Jag skulle vilja skicka med frågan till departementet om man där har samma bild av beloppet och om man i så fall betraktar 745 miljoner kronor som ett marginellt belopp.
Ordföranden: Den på departementet som har gjort beräkningen är tydligen inte här. Det får vi belysa vid utskottets behandling.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag har en fråga till Riksrevisionsverket: Hur ser ni på departementets bedömning om en besparing på 1,8 miljarder kronor inom tre år med liggande förslag?
Staffan Ivarsson: Vi har inte kunnat ställa våra beräkningar exakt mot deras. Det beror på litet olika och ganska tekniska saker. De har en helt annan databas än vi. Möjligen kan vi uttala att det förefaller vara så att effekten är något högt skattad. Man skall dock komma ihåg att vi har olika datamaterial. Om jag inte missminner mig är de 1,8 miljarderna ett belopp som består av en rad olika delar. Dels handlar det om en dynamisk effekt; man räknar med förändringar i underlaget, vilket vi inte har gjort. Dels finns det allmänna priseffekter och andra saker med. Sedan har vi förslaget per se, alltså förslaget i sig. Naturligen kommer de till en litet högre siffra på grund av att de tagit med några fler faktorer. Bortsett från det kommer vi dndå inte riktigt till samma belopp.
Jan Vikström: En i sammanhanget avgörande faktor är att man får en fördelningspolitiskt rimlig börda vad gäller det ökade återbetalningsansvaret. Som det är nu räknar man i propositionen med en ökad inbetalningsgrad. Man gör dock en annan bedömning av de fördelningsmässiga konsekvenserna. Om det blir som vi bedömer blir det nog svårare att uppnå besparingsmålet, om det blir den skeva fördelning som vi förutser.
Margareta Israelsson (s): Det gäller de 745 miljonerna. Man kan när det gäller vårdnadshavarens ekonomi mäta detta så att det vägs in i fråga om en ansökan om utfyllnadsdelen eller från början när beloppet skall fastställas. De 745 miljonerna kan ju inte vara en beräkning avseende bidragsförskottssystemet, utan det bygger väl på den nya modellen. Är tanken att väga in detta över huvud taget när underhållsskyldigheten fastställs, eller görs det i samband med ansökan om utfyllnadsdelen?
Jan Vikström: Det bygger på den gamla modellen, på den nuvarande modellen - de 745 miljonerna - och är beräknat så att vi tittar på makarnas, vårdnadshavarens respektive den bidragsskyldiges, överskott. Vi har tittat på dem var för sig och även sammantaget. Deras sammantagna överskott räcker för att enligt föräldrabalken kunna försörja sina barn. Ändå utgår ett statligt stöd som uppräknat motsvarar 745 miljoner i nuvarande system.
Anders Wicksell: 120 % i förbehållsbelopp i föräldrabalken är lägre än såväl utsökningsbalkens regler om förbehållsbelopp som Socialstyrelsens norm för socialbidrag.
Sigge Godin (fp): Kan Socialdepartementet komma med en redovisning av hur den här besparingen har räknats fram? Det skulle vara av värde om utskottsbetänkandet innehöll en sådan redovisning. Om det är möjligt att ge utskottet en sådan vore vi tacksamma. Är detta möjligt?
Ordföranden: Det är en fråga för utskottet som vi sedan får ta upp. Det här ingår ju i utskottsbehandlingen.
Gullan Lindblad (m): Får jag fråga departementet hur det kommer sig att ni inte sänt hit den person som är bäst skickad att svara på frågorna?
Ordföranden: Naturligtvis är det utskottets sak att syna besparingen. Det skall vi också göra. Det är väl där den frågan hör hemma.
Sune Wiklander: Den här metoden har funnits i tio år i Norge, men där har det visat sig att den inte fungerar. Varför tittar man på den?
Ordföranden: Det är utskottets ledamöter som ställer frågor. Det är det som är vitsen med en utfrågning. Du har rätt att svara och belysa de frågor som utskottet ställer. Själva behandlingen ligger nu hos utskottet. Departementet har alltså lämnat detta ifrån sig. Den fråga som du har får du utveckla hos oss i utskottet. Det går bra att göra det skriftligen.
Eftersom fler frågor inte synes föreligga ber jag att få tacka samtliga här för i dag. Det har varit mycket intressanta frågor och svar. Behandlingen fortsätter i utskottet. Beslut fattas den 23 oktober i kammaren.
Deltagare i socialförsäkringsutskottets hearing den 18 september 1996
om underhållsstöd till särlevande föräldrar
Barnombudsmannen
Eva Falkenberg
Föreningen Söndagsbarn
Charles Millqvist
Sune Olsén
Försäkringskasseförbundet
Anders Bodecker
Kerstin Linderoth
Kommunförbundet
Margareta Erman
Riksförsäkringsverket
Anders Wicksell
Jan Almqvist
Kurt Eriksson
Riksrevisionsverket
Jan Vikström
Staffan Ivarsson
Gert Jönsson
Christina von Greyerz
Riksskatteverket
Artur Burup
Monica Lövdahl
Ulf Sjögren
Socialstyrelsen
Suzanne Julin
Umgängesrättsföräldrars Riksförening
Sune Wiklander
Lennart Westman
Justitiedepartementet
Anita Wickström
Gudrun Antemar
Socialdepartementet
Margareta Orrell
Eva Hammar
Lagutskottet
Socialutskottet
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 2 Utskottet 4 Inledning 4 Gällande bestämmelser om underhållsbidrag 4 Gällande bestämmelser om bidragsförskott 5 Allmänna principer för ett nytt samhällsstöd till barn till särlevande föräldrar 6 Propositionen 6 Motioner 7 Utskottets bedömning 8 Närmare om rätten till underhållsstöd 10 Propositionen 10 Utskottets bedömning 11 Underhållsstödets storlek 12 Propositionen 12 Motioner 12 Utskottets bedömning 13 Allmänt om återbetalningsskyldighet 14 Propositionen 14 Motioner 15 Utskottets bedömning 16 Inkomstunderlag 17 Propositionen 17 Utskottets bedömning 18 Resekostnader i samband med umgänge 19 Motioner 19 Utskottets bedömning 19 Anstånd, eftergift och utmätning 20 Propositionen 20 Motion 21 Utskottets bedömning 21 Preskription 22 Propositionen 22 Utskottets bedömning 22 Ekonomiska effekter av förslagen 23 Propositionen 23 Motion 24 Utskottets bedömning 24 Hemställan 25 Reservationer 26 1. Avslag på propositionen (mom. 1) 26 2. Utredning om avskaffande av underhållsstödet på sikt (mom. 2) 28 3. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4) 29 4. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4) 29 5. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4) 30 6. Indexering (mom. 5) 30 7. Tonårsbarn (mom. 6) 31 8. Uppföljning (mom. 7) 31 9. Grundavdragets storlek (mom. 8) 32 10. Resekostnader (mom. 10) 32 11. Preskription (mom. 11) 33 Särskilt yttrande................................ ........................................ ....................33 Bilaga 1: Regeringens lagförslag.............................. .................................35 Bilaga 2: Av utskottet framlagt lagförslag.............................. ...................54 Bilaga 3: Lagutskottets yttrande 1995/96:LU5y............................ ............57 Bilaga 4: Socialutskottets yttarande 1996/97:6y.............................. .........69 Bilaga 5: Utskottets hearing................................. .....................................81