Undanförsel och förstöring
Betänkande 1992/93:FöU3
Försvarsutskottets betänkande
1992/93:FÖU03
Undanförsel och förstöring
Innehåll
1992/93 FöU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas förslag som regeringen -- efter föredragning av försvarsministern, statsrådet Björck -- har förelagt riksdagen i proposition 1992/93:78 om undanförsel och förstöring. Betänkandet behandlar också en med anledning av propositionen väckt motion.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om undanförsel och förstöring. Den nya lagen ges en utformning som överensstämmer med modern beredskapslagstiftning. Den har karaktär av ramlag vilket innebär att lagens detaljeringsgrad minskar till förmån för mer generella och tidlösa bestämmelser. Lagen omfattar även undanförsel och förstöring av informationssystem, manuella och ADB-baserade, varigenom de förslag som lämnats av den s.k. Sårbarhetsberedningen tillgodoses. Även brott mot ett beslut om förstöring blir i fortsättningen straffbart. Påföljderna vid brott mot beslut om undanförsel och förstöring sätts i nivå med påföljderna inom vissa andra beredskapsområden.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.
Propositionen
I proposition 1992/93:78 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om undanförsel och förstöring.
Regeringens lagförslag har fogats till betänkandet som bilaga.
Motionen
1992/93:Fö4 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner det som i motionen förordas.
Utskottet
Bakgrund
Med undanförsel avses att egendom av betydelse för totalförsvaret, för landets försörjning eller annars för det allmänna flyttas från en plats till en annan plats för att förhindra att den förstörs eller annars går förlorad.
Med förstöring avses att egendom förstörs eller på annat sätt görs obrukbar för att hindra att den faller i fiendens hand och därigenom underlättar hans krigsansträngningar.
Nu gällande bestämmelser inom området finns i lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring.
Denna lag grundar sig på de principer som vid dess tillkomst rådde för planeringen av totalförsvarets verksamhet och påverkades av massförstörelsevapnens utveckling och den därav föranledda planeringen av omfattande befolkningsomflyttningar i händelse av krig. Dessa omständigheter medförde att planläggningen för undanförsel i högre grad än tidigare måste beakta försörjningsproblemen. Med hänsyn till effekten av massförstörelsevapnen stod det klart att man inte kunde förväntas uppnå någon reell förbättring av skyddet för förnödenheter men däremot en från beredskapssynpunkt mer ändamålsenlig geografisk fördelning.
Inom Försvarsdepartementet har utarbetats en promemoria (Ds 1992:27) Undanförsel och förstöring med förslag till ny lagstiftning. En sammanfattning av promemorian har fogats till propositionen.
Vidare har Sårbarhetsberedningen i ett delbetänkande år 1983 (DsFö1983:8) behandlat undanförsel och förstöring av ADB-register. Ett sammandrag av detta delbetänkande har också bifogats propositionen.
På grundval av promemorian och delbetänkandet har i Försvarsdepartementet utarbetats ett förslag till en ny lag i ämnet. Lagförslaget har underställts Lagrådet som i sitt yttrande föreslagit vissa ändringar. Lagrådets synpunkter har beaktats i det lagförslag som förelagts riksdagen.
Ny lag om undanförsel och förstöring
Den föreslagna lagen om undanförsel och förstöring avses träda i kraft den 1 juli 1993 och ersätta den nuvarande lagen på området. Den har i korthet följande innehåll.
All egendom som har betydelse för totalförsvaret, eller har historisk eller kulturell betydelse, skall kunna bli föremål för undanförsel. All egendom som, om den faller i en angripares hand, skulle underlätta dennes krigsansträngningar, skall kunna förstöras. En bestämmelse i den nuvarande lagen om att undanförsel kan användas för att åstadkomma en lämpligare geografisk fördelning av resurser saknar motsvarighet i det framlagda lagförslaget.
Ägare och innehavare av egendom som kan antas komma i fråga för undanförsel och förstöring kan föreläggas att medverka vid planering av sådana åtgärder m.m.
Beslut om undanförsel och förstöring skall, liksom enligt nuvarande lagstiftning, fattas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Huvudregeln skall vara att det är ägaren och innehavaren av egendomen som ansvarar för att beslutet om undanförsel eller förstöring verkställs. Regeringen skall dock kunna besluta att åtgärden i stället skall genomföras av en statlig myndighet. I det fallet skall ägaren eller innehavaren vara skyldig att lämna den hjälp som behövs.
Den som ålagts att medverka vid planläggning eller andra förberedelser för undanförsel eller förstöring skall få ersättning av staten om hans medverkan medfört kostnader som inte är ringa.
Ägaren till egendom som förstörs skall få ersättning av staten motsvarande återanskaffningsvärdet, efter avdrag för ålder och förslitning.
Ägare till egendom som skadats i samband med undanförsel skall få ersättning av staten för kostnaden att återställa egendomen eller, om återställandet inte är möjligt eller lämpligt, för värdeminskningen.
Ägare eller innehavare som fört undan eller förstört egendom skall få ersättning av staten för åtgärderna.
Den som äger eller innehar egendom som förts undan skall få ersättning av staten för kostnaderna för att återföra egendomen.
Anspråk på ersättning skall prövas enligt förfogandelagens regler.
Den som uppsåtligen underlåter att fullgöra sina skyldigheter när beslut om förstöring meddelas skall kunna straffas. Även den som av oaktsamhet underlåter att fullgöra sina skyldigheter när beslut om undanförsel eller förstöring har meddelats, skall kunna straffas. Straffskalan för grovt brott bör justeras uppåt till den nivå som gäller för motsvarande brott i andra beredskapslagar.
Regler om överklagande tas in i den nya lagen. Beslut om undanförsel och förstöring samt beslut om att egendom inte får föras till viss del av landet, får inte överklagas. Föreläggande att delta i planering och beslut rörande ersättning för planeringskostnader får överklagas till kammarrätten, om beslut fattats av en myndighet.
I motion Fö4 (-) anser motionären att de straffpåföljder som föreslås i lagen är orimliga mot bakgrund av att man inte samtidigt underlättar åtgärdernas genomförande. Förslaget medför även, anför motionären vidare, en kostnad om 3 miljoner kronor för genomförandet, vilket är onödigt i en tid av ekonomisk kris, då ett sparande är nödvändigt. Med hänvisning till det anförda hemställer han att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner det som i motionen förordas.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att den föreslagna lagen ersätter en ca 30 år gammal lag inom området. Det är därför naturligt om den nu gällande lagen i vissa avseenden framstår som föråldrad. Därtill har inte minst bidragit de stora förändringar samhället i stort har genomgått under de senaste årtiondena. Organisationen inom främst den civila delen av totalförsvaret har också underkastats genomgripande förändringar. I detta sammanhang bör särskilt framhållas det ökade utnyttjandet av system för automatisk databehandling inom stora delar av samhällslivet. Det har därför blivit nödvändigt att -- såsom också sker i lagförslaget -- låta bestämmelserna om undanförsel och förstöring också gälla dataregister.
Motionären vänder sig mot den enligt hans mening alltför kännbara påföljden vid brott mot den föreslagna lagen. Utskottet vill i denna fråga framhålla att påföljdsreglerna endast kan tillämpas under de förhållanden som anges i 1 och 2 §§ i lagförslaget, dvs. när Sverige är i krig eller krigsfara eller när det gäller utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara. Under dessa förhållanden gäller särskilda påföljder även för flera andra lagar. Brott mot reglerna om undanförsel och förstöring kan i vissa situationer vålla mycket stora skador för landets försvar. Utskottet anser det därför befogat att höja maximipåföljden för grovt brott så att den närmar sig vad som gäller för andra brott under samma förhållanden. Riksdagen bör därför avslå motion Fö4 (-).
Utskottet har sålunda ingen erinran mot regeringens lagförslag. Detta bör antas av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande undanförsel och förstöring att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fö4 antar regeringens förslag till lag om undanförsel och förstöring.
Stockholm den 26 november 1992
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s), Christer Skoog (s), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Sven-Olof Petersson (c) och Åke Carnerö (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Propositionens lagförslag
Bilaga