Turism
Betänkande 1991/92:KrU16
Kulturutskottets betänkande
1991/92:KRU16
Turism
Innehåll
1991/92
KrU16
Sammanfattning
I årets budgetproposition föreslår regeringen bl.a. att riksdagen skall godkänna nya riktlinjer för turistpolitiken, att Sveriges turistråd skall avvecklas och att det statliga stödet till turism under budgetåret 1992/93 skall utgå med 50 milj.kr., under förutsättning av att turistnäringen är beredd att bidra med samma belopp och att stå för de framtida kostnaderna för sina branschövergripande verksamheter.
I betänkandet behandlar utskottet förslagen i propositionen samt vissa turistfrågor som aktualiserats genom motioner.
Utskottet förordar med anledning av förslag i propositionen att målen för statens insatser inom turistområdet -- med ändring av de turist- och rekreationspolitiska mål som lades fast av riksdagen 1984 -- främst bör vara dels att påverka Sverigebilden utomlands genom att sprida allmän utlandsinriktad Sverigeinformation, dels att bistå med sådana exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer turistbranschen i dess helhet till godo. Två motionsyrkanden om bibehållande av de tidigare fastlagda målen -- bl.a. att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till turism och rekreation på fritiden -- avstyrks.
Yrkanden i två motioner om riksdagsuttalanden om turismens betydelse, om presentationen av Sverige som turistland och om ett femårsprogram för fördubbling av besöksindustrin i Sverige avstyrks av utskottet.
Turistbranschen är enligt utskottets bedömning bättre skickad än en statligt finansierad organisation för marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland. Utskottet föreslår därför att Sveriges turistråds marknadsföringsverksamhet avvecklas. Utskottet föreslår vidare, med anledning av förslag i propositionen och i sju motioner, att en ny statlig turistdelegation inrättas för att upphandla marknadsföringstjänster och samordna statens internationella insatser för turismen. Tjänster skall köpas främst från ett nytt bolag som branschens organisationer bildar. Bolagets ändamål är att tillhandahålla informations- och marknadsföringstjänster för att utveckla resandet till och i Sverige. Delegationen skall även kunna köpa tjänster från bl.a. Exportrådet och Svenska institutet. Den skall endast undantagvis bedriva egen operativ verksamhet.
Den nya delegationen bör, föreslår utskottet med anledning av yrkanden i tre motioner, även handha vissa andra av Turistrådets nuvarande uppgifter. Bl.a. bör delegationen svara för remissyttranden, sörja för långsiktig kunskapsuppbyggnad, handha internationella kontakter, besluta i bidragsärenden och främja handikappades möjligheter till turism och rekreation. Utskottet avstyrker i detta sammanhang sex motionsyrkanden avseende NUTEK:s ansvar på turistområdet, huvudmannaskapet för Turistrådets nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet och lokaliseringen av den nya turistmyndigheten.
Till följd av sina ovan redovisade ställningstaganden tillstyrker utskottet att regeringen bemyndigas att vidta åtgärder för att avveckla Turistrådet och att lagen om beslutanderätt för Sveriges turistråd upphävs.
Utskottet föreslår att 100 milj.kr. anvisas för stöd till turism under budgetåret 1992/93. I samband härmed anför utskottet att det nya bolaget bör kunna påräkna uppdrag från staten i betydande omfattning i vart fall under en treårsperiod, innan statens upphandling kan styras helt av kommersiella överväganden. Utskottet uttalar att regeringen bör få använda anslaget Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd även för att främja en smidig övergång till den nya marknadsföringsorganisationen.
Motioner om regler för att tillförsäkra turister information om miljöförhållandena på utländska turistorter och om åtgärder för en förändrad attityd till utländska besökare avstyrks.
Socialdemokraternas representanter i utskottet har avgett sju reservationer. De vill bibehålla de tidigare målen för turist- och rekreationspolitiken. De anser att staten bör ha ett inflytande i det nya bolaget och att den nya delegationen skall få vidare arbetsuppgifter och större resurser än vad utskottet föreslagit.
I en meningsyttring av företrädaren för Vänsterpartiet framförs att det inte finns skäl att avveckla det nuvarande Turistrådet och att det statliga stödet till turism för nästa budgetår bör bestämmas till 123 milj.kr.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1991/92:100 bilaga 13 (näringsdepartementet) under huvudavsnittet B. Industri m.m.
dels under punkt B 3. Stöd till turism (s. 32--36) föreslagit riksdagen att
1. upphäva lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd,
2. till Stöd till turism för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.,
3. godkänna vad i propositionen anförts om avvecklingen av stiftelsen Sveriges turistråds verksamhet samt bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som från statens sida behövs för att upplösa stiftelsen,
4. godkänna de ändrade riktlinjer för turistpolitiken som förordats i propositionen,
dels under punkt B 4. Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd (s. 37) föreslagit riksdagen att till Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Inom regeringskansliet har upprättats förslag till lag om upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd. Lagförslaget har intagits i bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1991/92:Kr501 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyldigheten för svenska researrangörer att informera om miljösituationen i turistländerna.
1991/92:Kr502 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den på olika sätt och med olika medel värnar om och befrämjar turismen och industrin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den därvid speciellt uppmärksammar Stockholms ytterst betydelsefulla roll för turismutvecklingen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges turistråd bör omstruktureras och utvecklas enligt i motionen angivna riktlinjer.
1991/92:Kr503 av Nils T Svensson och Lennart Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av Turist- och resedatabasen.
1991/92:Kr504 av Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående Turistrådets framtid,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vissa arbetsuppgifter och funktioner hos Turistrådet samlokaliseras till Östersund med glesbygdsmyndigheten, högskolan, projekt inom Turistrådets FoU-enhet och den till Östersund utlokaliserade ERU-verksamheten.
1991/92:Kr507 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en nationellt baserad organisation med samordningsansvar för turistnäringen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges turistråd ombildas till aktiebolag.
1991/92:Kr508 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att man medverkar till bildandet av ett privatägt bolag för marknadsföring av svensk turism enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen anslår minst 100 milj.kr. för att köpa marknadsföring av Sverige av det nya bolaget,
3. att riksdagen hos regeringen begär att man skyndsamt utreder och föreslår samordningsåtgärder för svensk turism utomlands genom ambassaderna, Svenska institutet och Sveriges exportråd.
1991/92:Kr509 av Leo Persson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för turism och rekreation skall gälla,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett nationellt turistråd och det fortsatta statliga stödet till turistrådet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om glesbygdsmyndigheten i Östersund.
1991/92:Kr513 av Birgitta Wistrand (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbeta för en förändrad inställning till människor som kommer på besök till Sverige så att de känner sig välkomna oavsett om de är affärsmän, forskare, studenter eller turister,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för att Sverige som turistland presenteras på ett intresseväckande och professionellt sätt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program med syftet att fördubbla besöksindustrin på fem år.
1991/92:Kr514 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida satsningen på ett nationellt turistråd och dess kunskapsuppbyggnad bl.a. i samarbete med högskolan i Östersund.
1991/92:Kr515 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att de fastlagda målen för turist- och rekreationspolitiken skall gälla,
2. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att ett nationellt turistråd med statligt ekonomiskt engagemang samt ansvar inom organisationen skall finnas,
3. att riksdagen begär att regeringen till riksdagen snarast återkommer med förslag till omstrukturering och finansiering av marknadsföringsdelen av Sveriges turistråd i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar att ansvarsområdet för Turistrådets delegation överförs till en delegation för samordning och utveckling av turist- och rekreationspolitiken,
5. att riksdagen till nytt anslag Delegationen för samordning och utveckling av turist- och rekreationspolitiken under förutsättning av bifall till att-sats 4 för budgetåret 1992/93 anvisar 11 000 000 kr.,
6. att riksdagen begär att regeringen till riksdagen återkommer med förslag till organisation och lokalisering av Delegationen för samordning och utveckling av turist- och rekreationspolitiken i enlighet med vad i motionen anförts,
7. att riksdagen till Delegationen för samordning och utveckling av turist- och rekreationspolitiken till ny anslagspost Utvecklings- och försöksverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar 4 000 000 kr.,
8. att riksdagen till Delegationen för samordning och utveckling av turist- och rekreationspolitiken till ny anslagspost Bidrag till organisationer för budgetåret 1992/93 anvisar 5 000 000 kr.,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att närings- och teknikutvecklingsverket får ett uttalat ansvar också för företagsutveckling och regional utveckling av turistföretagen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Turistrådets forsknings- och utvecklingsverksamhet.
1991/92:N270 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
18. att riksdagen till Stöd till turism för budgetåret 1992/93 anslår 73000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 123000000 kr.
Ärendets beredning
Som ett led i ärendets beredning har utskottet den 20 februari 1992 hållit en offentlig utfrågning om turistbranschens villkor m.m.
Vid utfrågningen lämnades information av dels näringsminister Per Westerberg, dels företrädare för följande myndigheter och organisationer, nämligen länsstyrelserna i Gotlands län och Jämtlands län, Sveriges turistråd, Folkparkerna, Föreningen SverigeTurism (FÖRST), Svenska Campingvärdars Riksförbund (SCR), Svenska Liftanläggningars Organisation (SLAO), Svenska Resebranschens Riksförbund (RRF), Svenska Turistföreningen (STF) och Sveriges Hotell- och Restaurangförbund (SHR).
Vad som förekommit vid utfrågningen framgår av bilaga 2 till betänkandet.
Utskottet
Inledning
Turismens betydelse
Turismens betydelse för svenskt näringsliv och allmänt för välfärden har vid upprepade tillfällen framhållits av utskottet (se exempelvis bet. 1990/91:KrU16). Senaste tillgängliga uppgifter -- hämtade ur Sveriges turistråds fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92--1993/94 -- ger följande belägg för näringens betydelse.
Svensk turism omsatte år 1989 drygt 100 miljarder kronor. Antalet företag som är verksamma i branschen uppgår till 21 000. De sysselsätter cirka 200000 personer.
Utländska turister omsatte årligen mer än 16 miljarder kronor, vilket motsvarar omkring 3 % av den totala exporten och 15 % av tjänsteexporten.
Turismens betydelse på det internationella planet kan belysas av följande uppgifter, hämtade ur Turistrådets anslagsframställning för budgetåret 1992/93. Enligt World Tourism Organization har de årliga inkomsterna av internationell turism ökat med i genomsnitt 9,3 % under 1980-talet. Organisationen beräknar att internationell och nationell turism tillsammans för närvarande omsätter 2 510 miljarder dollar årligen, motsvarande 5,5 % av världens samlade bruttonationalprodukt, och sysselsätter 112 miljoner människor.
Den statliga turistpolitikens nuvarande mål
Målen för den svenska turistpolitiken lades fast i ett beslut av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84:145, bet. KrU 22, rskr. 353). Riksdagen biföll propositionen, i vilken målen angivits vara följande, nämligen -- att genom marknadsföringsåtgärder och utveckling av turistnäringen åstadkomma * förbättringar i svensk bytesbalans * regionala effekter * sysselsättningsmässiga effekter att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till turism och rekreation på fritiden (det sociala målet).
Utskottet behandlade senast under riksmötet 1990/91 (bet. 1990/91:KrU16) med anledning av motionsyrkanden frågan om målen för statens turistpolitik och uttalade då att det inte fann anledning att ompröva eller komplettera målen.
I den under december 1990 tillsatta turistrådsutredningens betänkande (SOU 1991:58) Ett nytt turistråd anges att målet för den statliga turistpolitiken bör vara att främja och utveckla turismen till och i Sverige.
Ansvarsfördelningen inom turistpolitiken bör enligt utredningen vara följande.
* Regeringskansliet svarar för samordning av insatser som har stor vikt för turismen.
* De generella målen skall fullgöras inom ramen för de myndigheter som har det generella ansvaret -- industriverket/NUTEK, naturvårdsverket, länsstyrelserna, de regionala utvecklingsfonderna, högskolorna.
* Ansvaret för att främja resande till Sverige åvilar Sveriges turistråd.
* Samarbetet i det exportfrämjande arbetet på turismens område kräver delvis nya samarbetsformer mellan Sveriges turistråd, Svenska institutet och Sveriges exportråd.
* Kommuner och landsting, i första hand genom sina regionala turistråd, svarar för att främja och utveckla turismen i Sverige. En samverkan i större regioner underlättar detta arbete.
* För att främja och utveckla turismen i Sverige spelar även ideella organisationer en viktig roll.
Sveriges turistråd
Allmänt
Sveriges turistråd är en stiftelse inrättad av staten, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Dess styrelse utses av regeringen.
Turistrådets uppdrag är att allmänt verka för att den statliga turistpolitikens mål uppfylls. Turistrådet skall samordna och ge service till företag inom turistbranschen och ideella organisationer liksom till de offentliga organ som har uppgifter inom eller i anslutning till turistsektorn.
Turistrådet har vidare ålagts vissa myndighetsuppgifter. Dessa fullgörs med stöd av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd av en delegation inom Turistrådet. Delegationen utses särskilt av regeringen.
Turistrådet har ett huvudkontor i Stockholm och marknadskontor utomlands i tio länder. Viss verksamhet har sedan en tid lokaliserats till Östersund. Turistrådet har också ett dotterbolag, Resurs AB, för konsultverksamhet. Detta bolags verksamhet upphör i nuvarande form den 30 juni 1992, varefter den kommer att drivas vidare i ny form.
Turistrådet redovisar, bl.a. i sina anslagsframställningar, sin verksamhet uppdelat på fyra delområden, kunskap, marknad, information och service samt sektor. Av verksamheten inom de olika delområdena bör följande nämnas som bakgrund till den fortsatta framställningen.
Inom området kunskap utvecklar Turistrådet informationssystem om turism. En del härav är att handha en årlig inkvarteringsstatistik, som utarbetas av statistiska centralbyrån på Turistrådets uppdrag. En turist- och resedatabas vari ingår uppgifter från en löpande resevaneundersökning har utvecklats, liksom en produktdatabank som vid slutet av budgetåret 1990/91 innehöll uppgifter om 2000 aktuella evenemang, 2000 sevärdheter, 1000 aktiviteter samt 300 uppgifter av allmän karaktär. Baserna har efterhand ställts till förfogande för olika externa intressenter såsom myndigheter, högskolor, organisationer och företag. Inom området kunskap utarbetar Turistrådet också analysmodeller m.m. till hjälp för studier av turism.
Till området marknad hör bl.a. verksamheten vid Turistrådets marknadskontor samt administrationen av särskilda kampanjer och projekt i Sverige och utomlands liksom marknadsbedömningar.
Inom området information och service produceras tidskriften Svensk turism, ett nyhetsblad och flera olika faktablad, kalendrar och broschyrer. Informationsverksamheten riktas mot press -- inhemsk och utländsk -- samt mot konsumenter och säljledsrepresentanter.
Området sektor omfattar bl.a. kontakter med offentlig sektor, lokala och regionala turistorganisationer och näringslivet. Även kontakter med internationella organisationer hör hit.
I delegationens myndighetsuppgifter ingår att besluta i vissa bidragsärenden och att yttra sig över arbetsmarknads- och regionalpolitiska stödärenden. Delegationen ansvarar även för att med olika stöd- och stimulansåtgärder utveckla Sverige som turistland. Ett led i denna verksamhet är upprättandet av en strukturplan för svensk turism. -- Inom ramen för delegationens verksamhet har insatser gjorts bl.a. för att utveckla natur- och kulturturism samt bil-, cykel- och sportfisketurism. Vidare har delegationen verkat bl.a. för att öka turistanläggningarnas tillgänglighet för handikappade och andra utsatta samhällsgrupper och för att bevaka turismens intressen vid utvecklingen av infrastrukturen.
Utredningar
Turistrådets organisation och verksamhet har under senare år varit föremål för utredning och överväganden i flera sammanhang.
Riksrevisionsverket (RRV) har i en förvaltningsrevision granskat Turistrådet. Resultatet av granskningen presenteras i en rapport dagtecknad den 13 december 1989 (RRV dnr 1988:1502). RRV föreslår förändringar såväl i Turistrådets uppgifter som i dess organisation. RRV föreslår att Turistrådet skall ha som huvuduppgift att med producenternas intressen som utgångspunkt och utifrån ett nationellt perspektiv främja en ökning av turismen i Sverige. Eftersom Turistrådet enligt RRV:s mening bör arbeta på nationell nivå för att åstadkomma en ökad turism i Sverige bör rådet inte samtidigt ha som uppgift att skapa regional balans och sysselsättning. RRV föreslår mot denna bakgrund att Turistrådet inte skall ha till uppgift att bidra till genomförandet av regional- och sysselsättningspolitiken. Även uppgiften att förbättra breda folkgruppers möjligheter till turism och rekreation anser RRV primärt vara en fråga för andra organisationer än Turistrådet.
Riksdagens revisorer har granskat Turistrådets befattning med det sociala målet för turistpolitiken. Revisorerna har undersökt hur Turistrådet genom sin verksamhet bidrar till förverkligandet av målen och hur detta redovisas till riksdagen. I revisorernas förslag 1990/91:13 till riksdagen anför revisorerna bl.a. att granskningen visar att Turistrådets verksamhet inte varit särskilt inriktad på att bidra till de sociala målen för turism och rekreation. Revisorerna redovisar att de sociala aspekterna på turism och rekreation till stor del har hanterats i rådets delegation. Detta har fått till följd att Turistrådet inte helt har tagit det samlade ansvaret för verksamheten, anför revisorerna.
Turistrådsutredningen föreslog att Turistrådets mål skulle formuleras sålunda: Sveriges turistråd skall verka för ett ökat resande till Sverige. Inriktningen av Turistrådets verksamhet kunde enligt utredningen karaktäriseras på följande sätt.
* Sveriges turistråd bör i första hand svara för informations- och marknadsföringsinsatser som syftar till att få utländska turister till Sverige.
* En av förutsättningarna för att kunna sälja Sverige utomlands är att det sker en utveckling av turistprodukter. Turistrådets uppgift i detta sammanhang är att genom kunskap öka medvetenheten hos aktörerna inom näringsliv, offentlig sektor och ideella organisationer om behovet av samverkan för att skapa och utveckla turistprodukter av god kvalitet. Det konkreta arbetet sker lokalt eller regionalt, vilket inte utesluter en samverkan på riksnivå.
* Sveriges turistråd bör verka för en ökad samordning på den regionala nivån i syfte att stärka de organisationer som svarar för information och marknadsföring av turism i Sverige.
* Sveriges turistråd bör förutom information och marknadsföring på utlandsmarknaden även ha ett ansvar för sådana frågor som kräver kontakter med myndigheter och organisationer som verkar på nationell nivå och där det finns uppenbara behov av lösningar som avser hela landet. I denna roll kan Sveriges turistråd fungera som sektorsbevakare gentemot andra myndigheter.
Riksdagsbehandling under år 1991
I sitt betänkande 1990/91:KrU16 uttalade utskottet -- med anledning av riksdagens revisorers förslag och av motionsyrkanden -- att turistrådsutredningen borde ges i uppdrag att även pröva Turistrådets framtida befattning med det sociala målet för turist- och rekreationspolitiken. Utskottet avstyrkte motioner med förslag om att Turistrådet genast skulle få en starkare inriktning mot marknadsföring av Sverige som turistland och om annorlunda formulerat uppdrag till utredningen, nämligen ett uppdrag som huvudsakligen skulle inriktas mot marknadsföring.
I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken anfördes -- dock utan att något formellt förslag förelades riksdagen -- att statens engagemang i Turistrådet skulle avvecklas under budgetåret 1992/93.
Vid sin behandling av propositionen uttalade finansutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:FiU10 att utskottet ansåg att det var viktigt att den svenska turismen kunde arbeta under så goda villkor att den var konkurrenskraftig gentemot omvärlden. Utskottet ansåg att det var fel att i rådande läge avveckla stödet till Turistrådet. Rådet skall utvecklas och omstruktureras, samtidigt som branschens delaktighet bör öka, anförde utskottet. Det är sannolikt viktigt för att få rätt impulser till inriktning av verksamheten. Branschen är emellertid oenhetlig och småskalig till sin natur, vilket gör att det finns naturliga begränsningar för detta engagemang. Staten bör därför -- anförde finansutskottet -- fortsätta att ge stöd till ett omstrukturerat turistråd och främja turismen i Sverige.
Den statliga turistpolitikens mål och verksamhetsområde
Propositionen
I årets budgetproposition utvecklas frågan om statens insatser för turismen. Vad som där anförs kan sammanfattas på följande sätt. Turistföretagen gynnas av åtgärder inom skatte- och småföretagspolitiken. Exempel på sådana åtgärder är sänkning av mervärdesskatten på hotell- och restaurangtjänster och utvidgning av systemet med nedsättning av sociala avgifter inom delar av det regionalpolitiska stödområdet. Trafikpolitiska åtgärder med avseende på inlandsbanan gynnar också turismen i berörda områden. -- Det är turistbranschens eget ansvar att driva sina gemensamma informations- och marknadsföringsåtgärder. Branschen är bättre skickad för detta än ett statligt turistråd. Detta gäller även med avseende på turismens utveckling på det regionala och lokala planet. I den mån kommuner och landsting engagerar sig i turistfrämjandet bör detta ske i samarbete med näringslivet eller dess branschorganisationer. Statliga länsmyndigheter har möjlighet att prioritera turistverksamheter inom ramen för befintliga resurser. -- Staten har ansvaret för den samlade Sverigebilden utomlands, medan branschen bör svara för den kommersiellt inriktade marknadsföringen. Till följd av dessa överväganden bör det nuvarande Turistrådet avskaffas. Detta innebär, för utlandsinformationens del, förändringar i Svenska institutets verksamhet. -- Det anförda innebär att 1984 års turistpolitiska mål saknar aktualitet.
Motionerna
I motionerna Kr509 (s) yrkande 1 och Kr515 (s) yrkande 1 hemställs om uttalande att 1984 års mål alltjämt skall gälla.
Motionärerna bakom motion Kr515 anser att de viktigaste målen för samhällets politik vad avser turismen är att utveckla denna så att den ger största möjliga sysselsättning samt regional- och valutaeffekter och välfärdspolitiska effekter. Enligt motionärerna är 1984 års mål i högsta grad aktuella; samtidigt är motionärerna beredda att söka nya vägar och strategier för att nå dem.
Presentationen i motion Kr509 av turistpolitikens mål överensstämmer i allt väsentligt med den i motion Kr515. Motionären framhåller vidare att turistpolitiken måste utgå från alla de aspekter som ryms inom turism och rekreation. Turismen kan inte jämföras med andra branscher såsom skog och gruvor, anför motionären.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inledningsvis uttala att det delar den uppfattning som framförs i propositionen om värdet av generella åtgärder för att förbättra företagandets villkor. Då utskottet i det följande behandlar endast sådana frågor som rör turistbranschens särskilda villkor, skall vad utskottet anför ses mot denna bakgrund.
Utskottet anser att vid avgränsningen av verksamhetsfältet för statens insatser för turismen måste skillnad göras mellan den turistfrämjande verksamhet som riktas mot utlandet och den som väsentligen söker sin kundkrets inom landet.
Vad avser den utlandsinriktade marknadsföringen bör visserligen de företag vars tjänster marknadsförs -- i enlighet med vad som gäller för andra exportnäringar -- svara för sin egen verksamhet. Branschstrukturen gör dock -- liksom för andra småföretagsdominerade branscher -- att behovet av statliga insatser för extern exportservice och externt organiserade exportaktioner framstår som mera behövliga än annars. Det kan också finnas ett naturligt behov av branschgemensamma insatser där nyttan för enskilda företag inte är sådan att det kan förväntas att dessa, ens i samverkan, bär hela kostnaden.
Den branschgemensamma marknadsföringen av Sverige som turistland ligger till sin natur nära den form av allmän Sverigeinformation som omfattas av statens ansvar att sprida en positiv Sverigebild utomlands. Ett nära samarbete mellan de aktörer som driver dessa verksamheter är därför naturligt.
Det är -- med utskottets synsätt -- i gränsområdet mellan den allmänna Sverigeinformationen, utan särskild turistvinkling, och den form av Sverigeinformation som också fungerar som turistmarknadsföring som staten främst bör engagera sig. Ett sådant engagemang bör komma till uttryck bl.a. genom ett statligt stöd till sådan branschgemensam exportfrämjande verksamhet som utskottet behandlat ovan.
Det anförda leder till slutsatsen att staten även fortsättningsvis bör engagera sig i marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland.
Vad gäller turistfrämjande inom Sverige saknas anledning att av hänsyn till turistföretagen eller av andra skäl göra någon skillnad mellan dem och företag i andra branscher vad avser regionalpolitiska och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Utskottet anser alltså -- i enlighet med regeringens förslag -- att någon särskild målsättning om regional utveckling och om sysselsättning vad avser turistbranschen inte är motiverad.
I frågan om bibehållande av det sociala målet vill utskottet framhålla att det naturligtvis är angeläget att nå sådana sociala effekter som åsyftades då målen formulerades. Med det synsätt på målen i övrigt för statens insatser på turistområdet som utskottet presenterat i det föregående är det dock svårt att tillfredsställande motivera speciella insatser för detta mål inom ramen för en särskild turistpolitik. En annan sak är att åtgärder för att generellt göra svensk turism mera attraktiv också får återverkningar på dess tillgänglighet för de grupper varom här är fråga. Utskottet återkommer nedan till vissa åtgärder för detta ändamål.
I enlighet med det anförda bör statens mål för sina insatser inom turistområdet främst vara dels att påverka Sverigebilden utomlands genom att sprida allmän utlandsinriktad Sverigeinformation, dels att bistå med sådana exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer turistbranschen i dess helhet till godo.
Vad utskottet anfört om målen för statens insatser inom turistområdet bör riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionerna Kr509 yrkande 1 och Kr515 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
Vissa allmänna turistfrågor
Motionerna
I två motioner behandlas allmänna frågor om turismens betydelse och villkor.
Motionärerna bakom motion Kr502 (s) framhåller -- med hänvisning till statistiska uppgifter från Turistrådet -- turismens stora betydelse för landets sysselsättning och ekonomiska utveckling. De anser att en kraftig satsning på besöksnäringen skulle få goda effekter i dessa avseenden. Vidare anför de att Stockholmsregionen måste betraktas som motorn i navet för turistindustrin. Motionärerna hemställer om uttalande att regeringen på olika sätt och med olika medel skall värna om och befrämja turismen och industrin (yrkande 1) och att i detta sammanhang Stockholms ytterst betydelsefulla roll för turismutvecklingen uppmärksammas (yrkande 2).
I motion Kr513 (m) betonas vikten av att Sverige som turistland presenteras på ett intresseväckande och professionellt sätt (yrkande 3). Enligt motionären finns förutsättningarna att nå framgång med ett program syftande till att inom fem år fördubbla besöksindustrin i Sverige (yrkande 4).
Utskottets bedömning
Av utskottets inledande redogörelse för turismens betydelse framgår att motionärernas uppfattning i de aktuella frågorna ligger i linje med utskottets uppfattning. Utskottet behandlar i det följande olika frågor om åtgärder som syftar till att åstadkomma en sådan förmånlig utveckling av den svenska turistnäringen som motionärerna åsyftar. Med hänsyn härtill erfordras enligt utskottets mening inte något riksdagens uttalande med anledning av motionerna Kr502 yrkandena 1 och 2 samt Kr513 yrkandena 3 och 4.
Statens insatser för turismen
Sverigepresentationen utomlands
Motionerna
Frågan om behovet av en nationell turistorganisation och om vilket engagemang staten bör ha i en sådan organisation tas upp i sju motioner.
Motionärerna bakom motion Kr502 (s) anför att det i arbetet med att lansera Sverige -- och särskilt Stockholm -- är nödvändigt med en sammanhållande kraft. Turistrådet skall i dag ha den uppgiften, anför de, men rådet har tyvärr inte lyckats så väl som hade varit önskvärt. Turistrådet måste ges en mera operationell roll, samtidigt som de lokala turistorganisationerna och andra intressenter på marknaden ges ett större inflytande på Turistrådets verksamhet, anser motionärerna. De föreslår därför att Turistrådet omstruktureras och utvecklas enligt dessa riktlinjer (yrkande 3).
I motion Kr 504 (c) anförs att Sverige, som andra länder, behöver ett nationellt turistråd. Motionären anser att flera av Turistrådets funktioner är sådana som det allmänna inte bör ägna sig åt. Här ligger enligt henne en förklaring till att Turistrådet har haft svårt att fungera. Enligt motionären har Turistrådets hittillsvarande arbete medfört att mera naturliga huvudmän för vissa av dess verksamhetsgrenar inte haft anledning att själva bygga upp sådana verksamheter. Nu behövs viss tid för att föra över de alltjämt intressanta funktionerna till dessa huvudmän, anför hon. Vad avser turistisk basmarknadsföring av Sverige utomlands och den s.k. Sverigebilden kan dessa uppgifter överlåtas på en av turistnäringen bildad organisation resp. ingå i det arbete som Svenska institutet utför med presentation av Sverige utomlands, anser motionären (yrkande 1 delvis).
Enligt motion Kr507 (fp) måste Sverige även fortsättningsvis ha en nationell turistorganisation. Formerna för denna kan dock diskuteras, anför motionären, som med hänvisning till turistrådsutredningens betänkande föreslår att Turistrådet omvandlas till aktiebolag. En sådan ombildning skulle öppna möjligheter för näringslivet att efter förmåga ta ekonomiskt ansvar för en basorganisation, anför motionären.
I motion Kr508 (nyd) anförs att det främst är näringslivet som skall marknadsföra turism inom och utom landet. Staten skall medverka genom att erbjuda ett utnyttjande av sina resurser utomlands och genom att köpa tjänster av ett bolag, som motionärerna föreslår skall bildas med intressenter från turistnäringen (yrkande 1). Motionärerna anser vidare att en utredning bör ske av hur Svenska institutet, Exportrådet och utrikesrepresentationen bättre kan utnyttjas för insatser för turismen (yrkande 3).
Motionären bakom motion Kr509 (s) anser (yrkande 2) att en ny samordningsmyndighet behövs för samhällsinsatser. Ett nytt turistråd bör koncentrera sig på marknadsföringsinsatser -- i samarbete med turistnäringen och regionala turistorganisationer -- för att marknadsföra Sverige i utlandet och då särskilt på närmarknaderna. Övriga arbetsuppgifter för dagens Turistråd bör överföras till resp. verksamhets naturliga huvudmän, anför motionären.
Enligt motion Kr514 (fp) innebär riksdagens ställningstagande till proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken (jfr s. 9--10 ovan) att staten också fortsättningsvis skall stödja ett nationellt turistråd. Motionären anför bl.a. att han utgår från att Sverige även i framtiden kommer att ha ett nationellt turistråd med statlig medfinansiering. Enligt hans mening bör det nuvarande Turistrådet ombildas till aktiebolag.
I motion Kr515 (s) hemställs att riksdagen beslutar att ett nationellt turistråd med statligt ekonomiskt engagemang och ansvar inom organisationen skall finnas (yrkande 2). Motionärerna anför att Sverige, i likhet med övriga länder i Europa, behöver ett nationellt turistråd. Enligt dem bör ett nytt turistråds uppgifter koncentreras till marknadsföringsuppgifter med ett aktivt engagemang av turistnäringen och dess organisationer. Näringens ansvar bör öka väsentligt. Motionärerna bedömer vad regeringen anfört om att Svenska institutets presentation av Sverige utomlands skall omfatta även turistiska aspekter som intressant. De anser att staten -- oavsett blivande organisationsform -- skall ha ett ansvar inom organisationen; vid en aktiebolagsbildning skall staten vara aktieägare. -- Motionärerna föreslår att regeringen återkommer med ett nytt förslag som avser omstrukturering och finansiering av marknadsföringsdelen av Turistrådet (yrkande 3).
Utskottets bedömning
Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland
Utskottet behandlar under detta avsnitt först frågan om formerna för statens engagemang i marknadsföringen av Sverige, därefter vissa frågor rörande STF:s deltagande i marknadsföringen m.m.
Utskottet har i det föregående anfört att staten även fortsättningsvis bör engagera sig i marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland. Utskottet har även angivit att statens mål för sina insatser inom turistområdet främst bör vara dels att påverka Sverigebilden utomlands genom att sprida allmän utlandsinriktad Sverigeinformation, dels att bistå med sådana exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer turistbranschen i dess helhet till godo.
De marknadsföringsinsatser som skall riktas mot utlandet har å ena sidan betydande likheter med den utlandsinformation som utrikesdepartementet och Svenska institutet redan bedriver, och gränsar å andra sidan till sådan exportfrämjande verksamhet som Exportrådet har i uppdrag att utföra. Utskottet anmärker att frågan om statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Exportrådet behandlas av näringsutskottet i dess betänkande 1991/92:NU23.
Utskottet har inhämtat att organisationer inom turistbranschen har vidtagit åtgärder för att bilda ett aktiebolag för att producera bl.a. utlandsinriktad turistinformation. Bolagets ändamål skall vara att tillhandahålla informations- och marknadsföringstjänster för att utveckla resandet till och i Sverige. Bolagsbildningen har initierats efter diskussioner mellan näringsdepartementet och organisationerna. Verksamheten avses komma i gång snarast.
Det finns anledning att anta att det från turistbranschen i framtiden kommer att kunna erbjudas sådana tjänster som ligger inom ramen för vad staten bör ha ansvar för vad gäller marknadsföring av Sverige utomlands. Samtidigt kan som nämnts utrikesdepartementet, Svenska institutet och Exportrådet komma i fråga som aktörer på samma område.
Utskottet bedömer -- i enlighet med vad som anförts i propositionen -- att branschen måste anses bättre skickad än en statligt finansierad organisation som Turistrådet för uppgiften att planera och genomföra marknadsföringen av sina tjänster. I konsekvens härmed anser utskottet att Turistrådets verksamhet inom marknadsföringsområdet bör avvecklas.
Statens organisation för marknadsföring av Sverige utomlands kan med hänsyn till det anförda begränsas till att avse vad som behövs för upphandling av insatser som produceras av andra aktörer på marknadsmässig bas samt samordning av den sålunda upphandlade verksamheten med de insatser som görs av bl.a. utrikesdepartementet, Svenska institutet och Exportrådet.
Utskottet föreslår att statens insatser inom turistområdet organiseras på så sätt som beskrivits ovan. En förutsättning härför är att det i en snar framtid kommer att finnas ett tillfredsställande utbud av tjänster med inriktning på marknadsföring utomlands av Sverige som turistland. Det ovan nämnda bolaget torde komma att spela en central roll för att åstadkomma ett sådant utbud. Uppbyggnaden av dess verksamhet synes i sin tur kräva att staten inledningsvis bidrar till finansieringen av bolagets verksamhet genom att köpa tjänster av det. Medel bör anslås för ändamålet. Utskottet anmärker att statens upphandling av tjänster inte bör avse annat än den mot utlandet riktade marknadsföring som utskottet behandlat ovan. Bolagets verksamhet avseende marknadsföring inom Sverige kommer alltså att från början bli beroende av marknadens villkor.
För att bolaget skall kunna bygga upp sin verksamhet -- och statens insatser få avsedd effekt -- bör bolaget kunna räkna med att få uppdrag i betydande omfattning under rimlig tid -- i vart fall under en treårsperiod -- innan statens upphandling kan styras helt av kommersiella överväganden.
Det har upplysts att uppgifterna om bolagsbildningen har väckt frågan om huruvida STF skall delta som aktieägare i bolaget. Detta framstår enligt utskottets mening av många skäl som önskvärt. STF:s speciella erfarenheter av fjällturism och annan småskalig turism ger ett värdefullt komplement till övriga delägares insikter. Om STF väljer att teckna aktier i bolaget bör föreningen ges ett bidrag som kompenserar den för dess utgift.
I detta sammanhang vill utskottet tillägga följande. Ett deltagande av STF i det nya bolaget bör främja bolagets kompetens avseende sådan småskalig turism som STF utvecklar. Detta kan i sin tur antas förbättra marknadsföringen av sådan turism på utlandsmarknaderna. Härigenom bör på lång sikt efterfrågan på sådan turism -- och därmed möjligheten att bygga upp den -- öka.
STF har sedan länge organiserat turism i Sverige med nära anknytning till svensk natur. Särskilt föreningens fjällverksamhet är välkänd. Föreningen har i sin verksamhet också i övrigt bidragit till att sprida kännedom om och intresse för svenska natur- och kulturvärden. Mycket av vad STF erbjuder på turistmarknaden kan sägas ligga inom ramen för vad som brukar benämnas kulturturism. STF:s utbud har i många avseenden en lågprisprofil. Dess framgångsrika arbete med att bygga upp ett nät av prisbilliga övernattningsmöjligheter utgör ett exempel på detta. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att man kan utgå från att en fortsatt uppbyggnad av STF:s och andra likartade turistorganisationers verksamhet även kommer att medverka till att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till turism och rekreation på fritiden.
En ny turistdelegation
Utskottet anser att det är lämpligare att en ny myndighet tillskapas med uppgift att besluta i frågor om de statliga insatser för turism, som angetts i det föregående, än att frågorna handläggs inom regeringskansliet. Utskottet förordar att en sådan myndighet -- en turistdelegation -- inrättas. Delegationen torde lämpligen i administrativt hänseende kunna anknytas till någon existerande organisation. Av vad utskottet anfört i det föregående om statens roll vid marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland framgår att delegationen förutsätts endast undantagsvis bedriva egen operativ verksamhet.
Under ärendets handläggning i utskottet har fråga uppkommit om huruvida det skall anvisas särskilda medel för att finansiera ett ökat deltagande från Svenska institutets sida i utlandsriktad Sverigeinformation. Med utskottets synsätt är en sådan specialdestinering av medel för marknadsföring mindre lämplig med hänsyn till den ovan förordade organisationen med ett centralt samordnande organ -- turistdelegationen. Tillgängliga medel bör i sin helhet disponeras av delegationen.
Utskottet utgår från att regeringen vidtar erforderliga åtgärder för att främja en smidig övergång till den nya marknadsföringsorganisationen.
Vad utskottet anfört om marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation bör riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna Kr502 yrkande 3, Kr504 yrkande 1 i ifrågavarande del, Kr507, Kr508 yrkande 1, Kr509 yrkande 2 och Kr514 i denna del och med avslag på motion Kr515 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet anser att det inte finns något behov av sådana ytterligare utrednings- och beredningsåtgärder som motionärerna bakom motionerna Kr508 och Kr515 förordar. Motionerna avstyrks därför i här aktuella delar (motion Kr508 yrkande 3 och Kr515 yrkande 3).
Övriga uppgifter för ett statligt turistorgan
Inledning
Utskottet har i det föregående förordat att Turistrådets marknadsföringsverksamhet avvecklas. De uppgifter för Turistrådet som härefter kvarstår är enligt utskottets mening inte sådana att de utgör tillräcklig grund för ett bevarande av Turistrådet. Med utskottets synsätt bör Turistrådets verksamhet därför avvecklas helt och de av dess nuvarande uppgifter som hör till statens ansvarsområde överföras till andra organ.
Efter en avveckling av Turistrådet kvarstår ett behov av att fortsättningsvis lösa vissa av dess nuvarande uppgifter -- förmedling av anslag till vissa organisationer, yttranden till andra myndigheter m.m. och kunskapsuppbyggnad på turistområdet för bl.a. myndigheters egna behov.
Motionerna
Motionärerna bakom motion Kr503 (s) framhåller värdet av den turist- och resedatabas som för närvarande administreras av Turistrådet. De anser att det finns en risk att databasen, vid en omstrukturering av Turistrådet, inte kommer att kunna drivas vidare. Denna risk måste undanröjas genom att tillräckliga medel för ändamålet ställs till förfogande för en ny huvudman att även fortsättningsvis hålla basen i drift, anför motionärerna.
I motion Kr504 (c) anförs att olika projekt inom Turistrådets forsknings- och utvecklingsverksamhet bör föras över till nya huvudmän. Nya sådana projekt kan enligt motionären med fördel övertas av universitet och högskolor. Hon anser vidare att andra utvecklingsprojekt och försöksverksamheter bör tas över av t.ex. närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) i avvaktan på att nya former för deras vidare drift kan utredas. De myndighetsuppgifter som ålegat främst Turistrådets delegation bör enligt motionären i framtiden kunna utövas av NUTEK. Hon hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad hon anfört i dessa frågor (yrkande 1 delvis).
Motionärerna bakom motion Kr515 (s) anser att ansvarsområdet för Turistrådets delegation bör föras över till en ny delegation för samordning och utveckling av turist- och rekreationspolitiken (yrkande 4) och att riksdagen bör begära att regeringen återkommer med förslag till organisation av den nya delegationen (yrkande 6 delvis). Enligt motionärerna bör NUTEK ges ett uttalat ansvar för företagsutveckling och regional utveckling även inom turistbranschen (yrkande 9). Turistrådets nuvarande projekt inom dess forsknings- och utvecklingsverksamhet bör överföras till nya intressenter, anser motionärerna (yrkande 10). De framhåller särskilt värdet av den kunskapsbank och de databaser som Turistrådet har byggt upp. Dessa bör -- liksom flera andra av de aktuella projekten -- tas till vara och utvecklas. Verksamheten bör lämpligen knytas till universitet och högskolor, anför motionärerna.
Utskottets bedömning
I det föregående har utskottet förordat att en ny turistdelegation skall inrättas. Åt denna kan lämpligen anförtros även de uppgifter som angivits i inledningen till detta avsnitt. Inom ramen för de mål som delegationen enligt vad utskottet ovan anfört skall främja bör delegationen alltså åläggas att i stället för Turistrådets nuvarande delegation lämna remissyttranden i ärenden med anknytning till dess verksamhetsområde.
Turistdelegationen bör även ha befogenhet att anslå medel för mera långsiktig kunskapsuppbyggnad i den mån den bedömer så erfordras inte bara för branschen utan även för myndighetsbehov. I detta uppdrag ingår att ombesörja erforderlig statistik. I ärendet har upplysts att viss skyldighet att lämna statistikuppgifter följer av Sveriges åtaganden mot internationella organisationer. Det framstår som lämpligt att uppdra åt turistdelegationen att ansvara för sådana uppgifter.
Vad särskilt gäller de databaser som har administrerats inom Turistrådets ram får dessa förutsättas kunna tas om hand på kommersiell basis till den del som de avser information riktad mot producenter och konsumenter inom turismen. I övrigt bör det ankomma på turistdelegationen att bedöma om deras värde för delegationens verksamhet motiverar fortsatt medelstilldelning. Mycket tyder på att det finns ett intresse för samverkan i denna fråga från högskolornas sida.
I den mån internationella kontakter med avseende på turism inte naturligen faller under någon annan myndighets eller organisations ansvarsområde kan det vara lämpligt att ålägga turistdelegationen ansvaret för verksamheten. Sveriges kommande närmande till EG nödvändiggör självfallet nya överväganden i dessa och andra liknande frågor om olika myndigheters och organisationers befattning med turismen.
Turistdelegationen bör kunna ges i uppdrag även att besluta i sådana bidragsärenden som nu handläggs inom Turistrådets ram. Att bidragen avses främja även annan turistverksamhet än den som delegationen i övriga avseenden skall främja synes inte vara något avgörande argument häremot.
En annan särskild uppgift som bör anförtros åt delegationen är upphandlingen av tjänster i syfte att särskilt främja de handikappades rekreationsbehov.
Det bör ankomma på regeringen att överväga hur den nya turistdelegationen bör organiseras och att utfärda erforderliga föreskrifter. Vad avser handläggningen av de bidragsärenden som utskottet behandlat i det närmast föregående bör regeringen, om den finner att uppgiften bör anförtros någon annan myndighet, vara oförhindrad att förordna därom.
Vad utskottet i det föregående har anfört om den fortsatta administrationen av kunskapsuppbyggnad inom turistområdet berör i flera avseenden den forskning som bedrivs i ämnet inom högskolans ram. Utskottet har utgått från att den nya turistdelegationen fritt skall kunna upphandla erforderliga tjänster för den kunskapsuppbyggnad som delegationen ansvarar för. Det kan förutses att delegationen vid denna upphandling kommer att lämna uppdrag åt forskare eller institutioner inom högskolan. Om erfarenheterna härav blir goda kan ett mera långsiktigt samarbete med högskolorna komma till stånd.
Vad utskottet anfört om överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt turistorgan bör riksdagen med anledning av motionerna Kr503, Kr504 yrkande 1 i ifrågavarande del samt Kr515 yrkande 4 och yrkande 6 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av vad utskottet ovan har föreslagit om målet för och organisationen av statens insatser för turismen avstyrker utskottet motion Kr515 yrkande 9.
Motion Kr515 avstyrks även till den del däri yrkats uttalanden om Turistrådets forsknings- och utvecklingsverksamhet (yrkande 10). Utskottet hänvisar till sin bedömning ovan om turistdelegationens uppgifter med avseende på långsiktig kunskapsuppbyggnad.
Lokaliseringen av ett nytt turistorgan
Motionerna
I tre motioner behandlas frågan om lokaliseringen av ett nytt turistorgan.
I motion Kr504 (c) föreslås (yrkande 2) att vissa arbetsuppgifter och funktioner hos det nuvarande Turistrådet (däribland projekt inom Turistrådets forsknings- och utvecklingsverksamhet) samlokaliseras till Östersund med glesbygdsmyndigheten, högskolan där och den dit utlokaliserade verksamheten vid expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU).
Enligt motion Kr509 (s) bör glesbygdsmyndigheten ges rollen som samordnande organ inom turistsektorn för centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner (yrkande 3). Motionären anför att en sådan lokalisering av samordningsorganet kan förväntas bli framgångsrik med hänsyn till den gynnsamma miljö som skapas genom möjligheten till samverkan med glesbygdsmyndighetens övriga verksamheter och med ERU och högskolan i Östersund.
Motionären bakom motion Kr514 (fp) anser att ett framtida nationellt turistråd i sin kunskapsuppbyggnad bör nära samarbeta med bl.a. högskolan i Östersund. Han hänvisar till redan inlett samarbete mellan Turistrådet och högskolan och anför att fortsatt samarbete skulle förstärka effekterna av redan beslutade satsningar.
I motion Kr515 (s) anförs (yrkande 6 delvis) att det nya turistorganets kansli lämpligen kan lokaliseras utanför Stockholm, exempelvis till Östersund med administrativ anknytning till glesbygdsmyndigheten.
Utskottets bedömning
Utskottet avstyrker motionerna i aktuella delar (Kr504 yrkande 2, Kr509 yrkande 3, Kr514 delvis och Kr515 yrkande 6 delvis). Några sådana uttalanden om lämplig lokalisering av den nya turistmyndigheten som motionärerna avser bör inte göras av riksdagen. Vad avser ifrågasatt samordning av turistmyndighetens verksamhet med högskolan i Östersund vill utskottet tillägga följande. Utskottet har uppmärksammat det arbete för kunskapsuppbyggnad kring turismen som har utförts i samverkan mellan det nuvarande Turistrådet och olika intressenter i Östersund och som resulterat i att lokalisering dit av Turistrådets produktdatabas och dess turist- och resedatabas initierats. Högskolan i Östersund är direkt involverad i arbetet med etableringen av främst turist- och resedatabasen och kan, genom sitt centrum för turismforskning, även i övrigt ge ett värdefullt stöd åt turistdelegationens verksamhet. Det framstår som naturligt att de resurser som på så sätt redan byggts upp tas till vara i turistdelegationens arbete.
Avveckling av Turistrådet m.m.
I propositionen föreslås att Turistrådets verksamhet upphör den 30 juni 1992 och att lagen om beslutanderätt för Sveriges turistråd upphävs. Vidare hemställs att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som från statens sida behövs för att upplösa stiftelsen.
Vad utskottet anfört i det föregående om statens engagemang i en nationell turistorganisation innebär att de myndighetsuppgifter som erfordras för att administrera statens insatser för turismen i framtiden förutsätts bli utövade av en ny myndighet. Lagen om beslutanderätt för Sveriges turistråd fyller därmed inte längre någon funktion utan kan upphävas. Utskottet föreslår därför att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen om beslutanderätt för Sveriges turistråd.
Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas att vidta erforderliga åtgärder för att avveckla Turistrådet.
Vissa informationsfrågor
Information om turismens inverkan på miljön
Motionen
I motion Kr501 (s) behandlas turismens inverkan på miljön. Motionärerna anser att svenska researrangörer måste beakta att miljön är en begränsad resurs. De föreslår att sådana svenska företag som arrangerar turistresor utomlands uttryckligen bör åläggas att lämna sina kunder en fyllig och tydlig information om miljösituationen i resp. turistland samt även mana turisterna till varsamhet med natur och miljö i dessa länder.
Utskottets bedömning
Motioner av samma innehåll som den aktuella har behandlats av utskottet flera gånger tidigare, senast i betänkandet 1990/91:KrU16. Utskottet, som avstyrkte motionen, anförde då att formella förpliktelser av det slag som motionärerna åsyftar skulle gå utöver vad som rimligen kan åläggas en researrangör. Utskottet framhöll att en informationsverksamhet av det slag som motionärerna åsyftar är en grannlaga uppgift som kräver stor sakkunskap.
Vad utskottet i enlighet med det anförda uttalat är alltjämt giltigt. Utskottet avstyrker därför motion Kr501.
Förändring av attityden till besökare
Motionen
Motionären bakom motion Kr513 (m) framhåller (yrkande 2) vikten för Sverigebilden utomlands av de attityder som besökande utlänningar möter här. Enligt henne är det angeläget att arbeta för att de som möter besökare tar emot dem så att de känner sig välkomna, oavsett i vilken egenskap de kommer till Sverige.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärens uppfattning om att en viktig förutsättning för framgångsrik marknadsföring av Sverige som turistland är att turister bemöts i den anda som hon avser. Insikten härom måste också förutsättas vara allmänt spridd bland företrädare för turistbranschen. Den organisation för statens insatser för turismen som utskottet har föreslagit i det föregående synes ge tillräckliga garantier för att branschens kunskap i detta avseende tas till vara. Syftet med motionen i denna del måste alltså anses tillgodosett härigenom. Motionsyrkandet avstyrks därför.
Budgetfrågor
Stöd till turism (B 3)
Propositionen
I propositionen föreslås ett anslag för budgetåret 1992/93 på 50 milj.kr. att utgå under förutsättning att turistnäringen är beredd att bidra med samma belopp.
Motionerna
Anslagsfrågan behandlas i tre motioner.
I motion Kr508 (nyd) föreslås (yrkande 2) att staten skall köpa tjänster för 100 milj.kr. av det bolag för marknadsföring utomlands av svensk turism som motionärerna anser bör bildas.
Enligt motion Kr515 (s) bör den delegation för samordning och utveckling av turist- och rekreationspolitiken som de anser bör tillsättas ges ett anslag på 11 milj.kr. (yrkande 5). Därutöver bör delegationen ges ett anslag på 4 milj.kr. för utvecklings- och försöksverksamhet (yrkande 7) och 5 milj.kr. avseende bidrag till organisationer (yrkande 8), anför motionärerna.
Motionärerna bakom motion N270 (v) föreslår att 123 milj.kr. anslås för stöd till turismen (yrkande 18).
Utskottets bedömning
Utskottet har vid sin behandling av frågan om marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland (s. 14--16) förutsatt att en upphandling av erforderliga tjänster skall ske på kommersiell bas och att det i samma avsnitt nämnda bolaget inledningsvis skall ges stöd genom att staten köper dess tjänster i betydande omfattning.
De medel som avsätts för statens insatser för turismen bör disponeras av turistdelegationen för upphandling av allmän Sverigeinformation riktad mot utlandet och av exportfrämjande insatser avseende turistbranschen som helhet. Från anslaget skall också -- liksom från motsvarande anslag tidigare budgetår -- betalas bidrag till vissa organisationer. I anslaget ingår vidare vad som erfordras för den kunskapsuppbyggnad för myndighetsbehov som inte kan antas ske med utnyttjande av kommersiella kanaler och för andra ändamål som kommer att omfattas av delegationens ansvar, däribland dess verksamhet för att främja de handikappades rekreationsbehov.
Det är angeläget att turistdelegationens förvaltningskostnader -- som skall belasta förevarande anslag -- blir av begränsad omfattning.
Utskottet anser att medelsanvisningen under anslaget för budgetåret 1992/93 bör bestämmas till 100 milj.kr.
Det ovannämnda bolaget bör -- i enlighet med vad som anförts ovan -- kunna påräkna uppdrag från staten i betydande omfattning i vart fall under en treårsperiod.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet de framförda förslagen i vad däri yrkats annan medelsanvisning.
Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd (B 4)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att härunder anvisa ett förslagsanslag på 1000kr.
Utskottet har i det föregående anfört att det förutsätter att regeringen vidtar erforderliga åtgärder för att främja en smidig övergång till den nya marknadsföringsorganisationen. Med hänsyn härtill bör anslaget få användas, inte endast för direkta avvecklingsåtgärder utan även för sådana övriga åtgärder som behövs för att klara övergången till det nya systemet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande målen för statens insatser inom turistområdet
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionerna 1991/92:Kr509 yrkande 1 och 1991/92:Kr515 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om målen för statens insatser inom turistområdet, res. 1 (s)
2. beträffande uttalande om turismens betydelse och villkor
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr502 yrkandena 1 och 2,
3. beträffande uttalande om Sverige som turistland
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr513 yrkande 3,
4. beträffande ett femårsprogram för att fördubbla besöksindustrin i Sverige
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr513 yrkande 4,
5. beträffande marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation
att riksdagen, med anledning av regeringens förslag och motionerna 1991/92:Kr502 yrkande 3, 1991/92:Kr504 yrkande 1 i denna del, 1991/92:Kr507, 1991/92:Kr508 yrkande 1, 1991/92:Kr509 yrkande 2, 1991/92:Kr514 i denna del och med avslag på motion 1991/92:Kr515 yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt om inrättande av en ny turistdelegation, res. 2 (s) men. (v)
6. beträffande utredning av samordningsåtgärder för svensk turism utomlands
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr508 yrkande 3,
7. beträffande förslag till omstrukturering och finansiering av marknadsföringsdelen av Sveriges turistråd
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr515 yrkande 3,
8. beträffande överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt turistorgan
att riksdagen, med anledning av motionerna 1991/92:Kr503, 1991/92:Kr504 yrkande 1 i denna del och 1991/92:Kr515 yrkande 4 och yrkande 6 i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt turistorgan, res. 3 (s) men. (v)
9. beträffade NUTEK:s ansvar på turistområdet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr515 yrkande 9, res. 4 (s)
10. beträffande huvudmannaskapet för Sveriges turistråds nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr515 yrkande 10, res. 5 (s)
11. beträffande lokaliseringen av ett nytt statligt turistorgan
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Kr504 yrkande 2, 1991/92:Kr509 yrkande 3, 1991/92:Kr514 i denna del och 1991/92:Kr515 yrkande 6 i denna del, res. 6 (s)
12. beträffande upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd, men. (v)
13. beträffande avveckling av Sveriges turistråd
att riksdagen godkänner vad regeringen föreslagit om avveckling av stiftelsen Sveriges turistråds verksamhet och bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som från statens sida behövs för att upplösa stiftelsen, men. (v)
14. beträffande information om turismens inverkan på miljön
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr501,
15. beträffande åtgärder för en förändrad attityd till utländska besökare
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr513 yrkande 2,
16. beträffande medelsanvisningen till Stöd till turism
att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motionerna 1991/92:Kr508 yrkande 2, 1991/92:Kr515 yrkandena 5, 7 och 8 och 1991/92:N270 yrkande 18 till Stöd till turism för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 100000000kr., res. 7 (s) -- motiv. men. (v)
17. beträffande medelsanvisningen till Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd
att riksdagen med anledning av regeringens förslag dels godkänner vad utskottet anfört om användningen av medel från anslaget, dels till Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000kr. men. (v)
Stockholm den 19 mars 1992
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Anne Sörensen (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Charlotte Branting (fp), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand (m) och Stina Eliasson (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit.
Reservationer
1. Målen för statens insatser inom turistområdet (mom. 1)
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Vad gäller" och på s. 12 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
En följd av denna bedömning blir att det saknas anledning att göra någon ändring i de turistpolitiska målen såvitt avser målet att förbättra bytesbalansen. I det väsentliga måste nämligen vad utskottet anfört ovan om grunderna för statens stöd till exportfrämjande verksamhet för turistbranschen som helhet anses överensstämma med grunden för detta mål.
Som utskottet har anfört i det föregående kännetecknas turistbranschen bl.a. av att en stor andel av företagen i branschen är små. Deras verksamhet avser produktion av tjänster inom servicesektorn, en produktion som i stor utsträckning måste vara personalintensiv. Många av företagen är lokaliserade på turistorter utanför storstäderna. Deras betydelse för sysselsättningen på orten kan vara stor. Mot bakgrund av de anförda omständigheterna anser utskottet att statens turistpolitik även i framtiden bör omfatta främjandet av regionala och sysselsättningsmässiga effekter.
Statens turistpolitik kan enligt utskottets mening inte heller drivas utan hänsyn till det sociala värdet av turism och rekreation för breda folkgrupper. En utveckling av turism för dessa grupper framstår alltjämt som ett angeläget mål för statens turistpolitik. För att målet skall uppnås krävs statliga insatser för samordning och information.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet -- i enlighet med vad som anförts i motionerna Kr509 och Kr515 -- att de turistpolitiska mål som riksdagen lade fast 1984 alltjämt skall gälla.
Vad utskottet anfört om målen för statens insatser inom turistområdet bör riksdagen med anledning av motionerna Kr509 yrkande 1 och Kr515 yrkande 1 och med avslag på regeringens förslag som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet har" och slutar med "till godo" bort utgå,
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande målen för statens insatser inom turistområdet
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Kr509 yrkande 1 och 1991/92:Kr515 yrkande 1 och med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om målen för statens insatser inom turistområdet,
2. Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation (mom. 5)
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "kommersiella överväganden" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom motionsförslagen om överförande av Turistrådets nuvarande marknadsföringsuppgifter till ett nytt organ med aktivt engagemang från turistnäringen och dess organisationer. Utskottet anser att det nya organet kan vara organiserat som ett aktiebolag. En förutsättning för att ett sådant bolag skall kunna fungera som ett nationellt turistorgan är dock att staten dels har ett ekonomiskt engagemang som aktieägare i bolaget, dels genom representation i dess styrelse har ett betydande inflytande över bolagets verksamhet. Ett sådant statligt engagemang är bl.a. nödvändigt för att det nya organet skall få den status som krävs för att agera i internationella sammanhang. Utskottet förutsätter att en bolagsbildning som uppfyller de ovan angivna förutsättningarna kommer till stånd som ett resultat av pågående diskussioner mellan näringsdepartementet och turistbranschens organisationer.
Utskottet anser att statens behov av marknadsföring utomlands av Sverige som turistland i allt väsentligt kan tillgodoses genom de marknadsföringstjänster som produceras av det nya bolaget. Staten bör bidra med medel till bolagets verksamhet.
Under ärendets handläggning i utskottet har fråga uppkommit om huruvida den nya statliga turistdelegation som utskottet föreslår skall inrättas bör ges i uppdrag att på marknadsmässig bas upphandla tjänster avseende marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland. Utskottet anser inte att en sådan ordning är lämplig. Som utskottet anfört ovan bör staten ta ansvar för Sverigepresentationen utomlands genom att medverka i det nya bolaget.
Utskottet utgår från att regeringen vidtar erforderliga åtgärder för att främja en smidig övergång till den nya marknadsföringsorganisationen.
Det anförda innebär att utskottet förordar att Turistrådets marknadsföringsverksamhet avvecklas.
dels att den del av utskottets yttrande som på s.16 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av delegationen" bort ha följande lydelse:
Under ärendets handläggning i utskottet har fråga uppkommit om huruvida det skall anvisas särskilda medel för att finansiera ett ökat deltagande från Svenska institutets sida i utlandsriktad Sverigeinformation. Med utskottets synsätt är en sådan specialdestinering av medel för marknadsföring mindre lämplig. Tillgängliga medel bör i sin helhet anslås till bolaget.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1991/92:Kr502 yrkande 3, 1991/92:Kr504 yrkande 1 i denna del, 1991/92:Kr507, 1991/92:Kr508 yrkande 1, 1991/92:Kr509 yrkande 2, 1991/92:Kr514 i denna del och 1991/92:Kr515 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt om inrättandet av en ny turistdelegation,
3. Överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt turistorgan (mom. 8)
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "I det" och på s. 19 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad motionärerna bakom motion Kr515 (s) anför om en ny delegation för samordning och utveckling av turist- och rekreationspolitiken och förordar att en sådan delegation inrättas.
Den nya delegationen bör -- i enlighet med vad motionärerna föreslår -- ha till uppgift att inom turistområdet stimulera till samverkan mellan de olika samhällsorgan vars verksamhet berör området och att samordna deras insatser inom området. Den bör särskilt bevaka att turistpolitikens regionalpolitiska aspekter uppmärksammas. Det ansvar som Turistrådets delegation för närvarande har för att stimulera till insatser för att förbättra breda folkgruppers möjlighet till turism och rekreation bör föras över till den nya delegationen. På så sätt kan kunskaperna -- och möjligheten till egna initiativ -- som den nuvarande delegationen har, och som betyder mycket för samordningen och informationen på detta område, tas till vara. Även den nuvarande delegationens utvecklings- och försöksverksamhet bör tillvaratas inom den nya delegationens ram. Vidare kan den nya delegationen anförtros uppgiften att handlägga de ärenden om bidrag till ideella organisationer som nu handläggs inom Turistrådets ram.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Kr515 yrkande 4 och yrkande 6 i denna del och med anledning av motionerna Kr503 och Kr504 yrkande 1 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt turistorgan
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 4 och yrkande 6 i denna del och med anledning av motionerna 1991/92:Kr503 och 1991/92:Kr504 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt turistorgan,
4. NUTEK:s ansvar inom turistområdet (mom. 9)
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas bakom motion Kr515 (s) uppfattning att NUTEK bör få ett uttalat ansvar även för turistföretagen (yrkande 9). Härigenom skulle NUTEK:s kunskap och erfarenheter om småföretagandets villkor kunna komma turistbranschens företag till godo. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande NUTEK:s ansvar inom turistområdet
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om NUTEK:s ansvar inom turistområdet,
5. Huvudmannaskapet för Sveriges turistråds nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet (mom. 10)
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Motion Kr515" och slutar med "långsiktig kunskapsuppbyggnad" bort ha följande lydelse:
Som motionärerna bakom motion Kr515 anfört (yrkande 10) bör Turistrådets nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet tas till vara och utvecklas. Regeringen bör återkomma med förslag om hur verksamheten skall överföras till nya huvudmän.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande huvudmannaskapet för Sveriges turistråds nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om huvudmannaskapet för Sveriges turistråds nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet,
6. Lokaliseringen av ett nytt statligt turistorgan (mom. 11)
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "turistdelegationens arbete" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning om det lämpliga i att det nya turistorganet lokaliseras utanför Stockholm, exempelvis till Östersund med administrativ anknytning till glesbygdsmyndigheten. Möjligheten till samverkan med högskolan där är ett skäl för en sådan lokalisering. Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag till lokalisering av den nya myndigheten. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Kr515 yrkande 6 i denna del och med anledning av motionerna Kr504 yrkande 2, Kr509 yrkande 3 och Kr514 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande lokaliseringen av ett nytt statligt turistorgan
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 6 i denna del och med anledning av motionerna 1991/92:Kr504 yrkande 2, 1991/92:Kr509 yrkande 3 och 1991/92:Kr514 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om lokaliseringen av ett nytt statligt turistorgan,
7. Medelsanvisningen till Stöd till turismen (mom. 16 motiveringen)
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet har" och slutar med "en treårsperiod" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående förutsatt att ett nytt bolag med statligt delägande och ansvar kommer att bildas för marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland. Vidare har utskottet föreslagit att en ny delegation för samordning och utveckling av turist- och rekreationspolitiken skall inrättas.
För marknadsföringsuppgifterna bör avsättas ett belopp på 80 milj.kr. Medlen bör disponeras av det nya bolaget för allmän Sverigeinformation riktad mot utlandet och för exportfrämjande insatser avseende turistbranschen som helhet.
För den nya delegationens uppgifter bör avsättas sammanlagt 20 milj.kr. Härav bör 4 milj.kr. avse delegationens utvecklings- och försöksverksamhet samt 5 milj.kr. bidrag till organisationer.
Medelsanvisningen under anslaget bör således för budgetåret 1992/93 bestämmas till sammanlagt 100 milj.kr.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
1. Målen för statens insatser inom turistområdet (mom. 1)
De turistpolitiska mål som lades fast av riksdagen år 1984 bör enligt min mening -- i enlighet med vad som anförs i motionerna Kr509 (s) och Kr515 (s) -- alltjämt anses vara aktuella. Jag ansluter mig därför till vad reservanterna bakom reservation 1 anfört.
2. Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation (mom. 5)
Såväl i propositionen som i de förslag som framförts motionsvägen anförs att Turistrådets verksamhet med avseende på marknadsföringen av svensk turism bör avvecklas och att turistbranschen skall få ett större inflytande över denna marknadsföring.
Enligt min mening är de skäl som framförts för förslagen inte övertygande. Med mitt synsätt har Turistrådet en viktig funktion att fylla som idégivare och samordnare inom turistområdet. Det saknas därför anledning att nu göra någon förändring i Turistrådets uppgifter inom marknadsföringsområdet.
3. Överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt turistorgan (mom. 8)
I motionerna har framförts förslag om att delar av Turistrådets övriga verksamhet skall överföras till nya huvudmän. Jag anser att en sådan överflyttning inte är påkallad. De verksamheter varom är fråga bör även i fortsättningen drivas inom Turistrådets ram.
4. Upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd (mom. 12)
Enligt min mening saknas -- i konsekvens med vad jag har anfört ovan -- anledning att avveckla Turistrådets verksamhet. Regeringens förslag om upphävande av lagen om beslutanderätt för Sveriges turistråd bör därför avslås.
5. Avveckling av Sveriges turistråd (mom. 13)
Enligt min mening saknas -- i konsekvens med vad jag har anfört ovan -- anledning att avveckla Turistrådets verksamhet. Regeringens förslag om godkännande av denna avveckling och om bemyndigande att vidta erforderliga åtgärder för avvecklingen bör därför avslås.
6. Medelsanvisningen till Stöd till turism (mom. 16)
Medelstilldelningen under anslaget bör för budgetåret 1992/93 bestämmas till 123 milj.kr.
7. Medelsanvisningen till Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd (mom. 17)
Enligt min mening saknas -- i konsekvens med vad jag har anfört ovan -- anledning att avveckla Turistrådets verksamhet. Med hänsyn härtill bör några medel inte anvisas under detta anslag.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 5, 8, 12, 13, 16 och 17 borde ha hemställt:
5. beträffande marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation
att riksdagen avslår regeringens förslag och motionerna 1991/92:Kr502 yrkande 3, 1991/92:Kr504 yrkande 1 i ifrågavarande del, 1991/92:Kr507, 1991/92:Kr508 yrkande 1, 1991/92:Kr509 yrkande 2, 1991/92:Kr514 i denna del och 1991/92:Kr515 yrkande 2,
8. beträffande överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt turistorgan
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Kr503, 1991/92:Kr504 yrkande 1 i denna del samt 1991/92:Kr515 yrkande 4 och yrkande 6 i denna del,
12. beträffande upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd
att riksdagen avslår det i propositionen framlagda lagförslaget,
13. beträffande avveckling av Sveriges turistråd
att riksdagen avslår regeringens förslag om avveckling av Sveriges turistråds verksamhet och om bemyndigande att vidta de åtgärder som från statens sida behövs för att upplösa stiftelsen,
16. beträffande medelsanvisningen till Stöd till turism
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 och med anledning av regeringens förslag och av motionerna 1991/92:Kr508 yrkande 2, 1991/92:Kr515 yrkandena 5, 7 och 8 till Stöd till turism för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 123000000kr.,
17. beträffande medelsanvisningen till Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd
att riksdagen avslår regeringens förslag.
I propositionen framlagt förslag till Lag om upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1992. Vad som i 2 § den upphävda lagen sägs om tystnadsplikt skall dock fortfarande gälla.
Av kulturutskottet ordnad offentlig utfrågning om turistbranschens villkor m.m. Bilaga 2
Tid: Torsdagen den 20 februari 1992 kl. 9.00--12.00
Plats: Andrakammarsalen, riksdagshuset
Deltagarförteckning
Inbjudna
Från näringsdepartementet: Statsrådet Per Westerberg (endast från kl. 11.00) Politiskt sakkunniga Annika Sandström (endast från kl. 11.00) Departementsrådet Per-Ove Engelbrecht
Från länsstyrelsen i Gotlands län: Landshövdingen Thorsten Andersson Planeringsdirektören Christer Granegård
Från länsstyrelsen i Jämtlands län: Landshövdingen Sven Heurgren Avdelningsdirektören Jan Billow
Från Sveriges turistråd: Styrelsens ordförande Bill Fransson Verkställande direktören Ulf Åberg
Från Svenska Resebranschens Riksförbund: Vice ordföranden Åke Brandt (Stena Line) Styrelseledamoten Carl-Eric Sälgö (A&L Resebyrå) Förbundsdirektören Björn Pettersson
Från Svenska Turistföreningen: Ordföranden, landshövding Hans Alsén Generalsekreteraren Ingemar Liman
Från Sveriges Hotell- och Restaurangförbund: Verkställande direktören Peter Ander Ejnar Söder
Från Folkparkerna: Verkställande direktören Björn Ericsson
Från Föreningen SverigeTurism: Ordföranden Jan Rencke Martin Rosborg
Från Svenska Liftanläggningars Organisation: Vice ordföranden Hans Gerremo Styrelseledamoten Thorvald Sverdrup
Från Svenska Campingvärdars Riksförbund: Verkställande direktören Nils Carlsson
Ledamöter och suppleanter i utskottet
Åke Gustavsson (s), ordförande, Jan-Erik Wikström (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Maja Bäckström (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Ingegerd Sahlström (s), Charlotte Branting (fp), Birgitta Wistrand (m), Catarina Rönnung (s), Lennart Nilsson (s), Stina Eliasson (c), Bert Karlsson (nyd) och Elisabeth Persson (v).
Nedan följer en utskrift av vad som förekommit vid utfrågningen. Utskottet har berett deltagarna tillfälle att göra korrigeringar och -- i begränsad omfattning -- föreslå förtydliganden i utskriften av resp. inlägg.
Ordförande Åke Gustavsson (s): Jag vill hälsa alla varmt välkomna hit.
Den som gör en resa har någonting att berätta. Detta tyska ordstäv från 1700-talet ger i stor utsträckning innehållet i turismen i det tjugonde århundradet. Resan är i sig ett mål. Men resan kan också ha ett mål. Det kan vara en plats, nya upplevelser eller en fördjupning av tidigare.
Dagens utfrågning inför kulturutskottet sker i anslutning till vår behandling av anslaget Stöd till turism och Sveriges turistråd. Den innefattar därmed branschens villkor och hur tillgängliga resurser kan användas för turismens utveckling. Utskottets syfte är att söka få fram så mycket fakta och så många synpunkter som möjligt inför vår behandling av turismen.
Första delen av denna hearing är avsedd att innehålla inledningsanföranden om fem minuter vardera av de särskilt inbjudna, dock ger vi Turistrådet tio minuter. Efter en kortare kaffepaus börjar sedan utfrågning. Omkring klockan elva kommer vi att få höra näringsminister Per Westerberg, varpå en ny frågeomgång följer.
Listan över representerade organisationer och institutioner finns delad. Ni är ännu en gång alla varmt välkomna hit. Jag lämnar först ordet till landshövdingen i Gotlands län, Thorsten Andersson. Varsågod!
Thorsten Andersson: Ordförande, ärade utskottsledamöter! Som representant för ett av Sveriges mest utpräglade turistlän, Gotland, väljer jag att uppehålla mig vid ett av de ärenden som togs upp i inbjudan, nämligen turistbranschens ekonomiska villkor. Knappast någon annan näringsgren än turismen har så vidsträckt betydelse för andra sektorer, så stor påverkan inom andra näringsområden som turismen. Den har en mycket stor multiplikatoreffekt. För i synnerhet glest befolkade regioner, som vårt län, har turismen särskilt stor betydelse när det gäller att skapa sysselsättning och att bibehålla en levande landsbygd. Det gäller faktiskt inte enbart under den i vårt land korta turistsäsongen.
Vi har på norra Gotland livsmedelsaffärer som tar in 60--70 % av sin omsättning under några korta semesterveckor. Om de inte hade haft denna omsättning, hade dessa butiker icke kunnat upprätthålla sin service under resten av året, till stort förfång för de åretruntboende. Samma sak gäller den omfattande gårdsbutikverksamhet som nu håller på att byggas upp i vårt län.
Orsakerna till minskningen av turismen under de senaste åren, 1990 och 1991, var som alla här känner till lågkonjunkturen, vissa effekter av skattereformen och internationella kriser. För Gotlands del tillkommer de höga persontransportkostnaderna och den uppmärksamhet som de fick i massmedia. Som ny landshövding har jag märkt att det många vet om Gotland är att det är höga persontransportkostnader för att ta sig dit. Det var någonting som gjorde att besöksfrekvensen minskade.
Trots detta kan man säga att Gotland som semesterområde för sommarsäsongen har hävdat sig väl under de senaste åren. Den högsta noteringen var 1989. Då var det inte mindre än 500 000 besökare som kom till oss. Det innebar en omsättning för vårt lilla län på 700 miljoner kronor och en årssysselsättning på över 2 000 anställda. Det motsvarade 7--8 % av länets totala antal sysselsatta, alltså mer än dubbelt så mycket som gäller för jordbruket på fastlandet.
Nu har visserligen en nedgång skett även hos oss. Det innebär 70000 turister färre på två år, en omsättningsminskning på 100--150 miljoner kronor och 300 årsverken mindre. Detta har naturligtvis särskilt drabbat säsongsanställda och ungdomar. Det har sin särskilda dimension eftersom turismen för väldigt många ungdomar har varit den första arbetsplatskontakten. Detta har också lett till att investeringar i nya anläggningar nästan helt har upphört.
Trots detta vill jag påstå att den gotländska turistnäringen just nu, inför den nya säsongen, står bättre rustad än någon gång tidigare. Vi har länge satsat på natur- och kulturturism. Vi har skapat bättre mottagningsservice och mycket annat sådant. Vi har fått till stånd ett bättre differentierat utbud av boendeanläggningar och vi har satsat på utlandsturism. Kryssningsresenärer kommer ofta till vårt län. En särskild dimension får naturligtvis det som har hänt österut med tanke på Gotlands läge mitt i Östersjön.
För att dessa satsningar skall fortsätta att utvecklas positivt krävs naturligtvis insatser på lokal och regional nivå. Vår länsstyrelse har satsat mycket under de senaste åren. Det är naturligtvis viktigt att vi som länsstyrelse får fortsatt möjlighet att satsa på och medverka i detta arbete.
Självklart krävs det mycket av näringen själv, och där skulle jag faktiskt vilja efterlysa ett något ökat engagemang. Det räcker inte med ett stort lokalt och regionalt engagemang. Det krävs en stark signal från statsmakterna. Denna hearing är en sådan signal faktiskt. Det har också funnits en hel del positiva tecken som har noterats, det skall jag också säga. Generella insatser för småföretagsamheten är samtidigt mycket värdefulla för turistnäringen, eftersom den utmärks av ett stort antal småföretag. Den sänkta momsen m.m. är naturligtvis mycket bra, men sannolikt är inte detta tillräckligt. Man kan fråga sig om staten bör engagera sig mer, om staten bör fortsätta att engagera sig i turistnäringen. Jag tycker att det är rimligt att ställa den frågan, eftersom det görs avregleringar på så många andra områden och skyddsnät dras bort.
Som jag nämnde nyss består turistnäringen av ett stort antal småföretag. I näringen finns en blandning av kommersiella, ideella och offentliga aktörer. Samhället svarar för en stor del av turistprodukten, inte minst när det gäller infrastrukturen, men även i andra former som natur- och kulturturism. Kostnaderna för turismen bärs till största delen av turistsektorn själv. Men intäkterna kommer i stor omfattning andra branscher till del. Dessa branscher är inte särskilt motiverade till satsningar inom turismområdet. Detta gör att det är rimligt att staten tar på sig vissa samordningsuppgifter och även svarar för en del av kostnaderna. Tänk på multiplikatoreffekten, som jag talade om tidigare.
Den här näringen kan knappast liknas vid andra näringsgrenar, vilket det jag nu har sagt visar. Av det skälet finner vi det motiverat med en stadigvarande finansiell medverkan från statens sida enligt en modell som inte nödvändigtvis behöver motsvara dagens organisation i Sveriges turistråd. Staten borde enligt vår mening svara för en samordnande organisation, med koncentration på fyra uppgifter:
1. Inhämta och förmedla kunskap om den här speciella näringens problem och möjligheter.
2. Tillhandahålla Sverigeinformation.
3. Initiera produkt- och affärsutveckling.
4. Samordna den utländska marknadsföringen.
Sven Heurgren: Herr ordförande, riksdagsledamöter! Inte i något län i Sverige spelar turismen så stor roll som den gör i Jämtlands län. Inget län har tillnärmelsevis sådana intäkter av turismen per invånare som Jämtlands län har. Gotland kommer god tvåa. De övriga kommer långt efter.
Av en arbetskraft som omfattar ungefär 75 000 människor är 10 000 verksamma i turistnäringen. Siffran omfattar både hel- och deltidsarbetande. I Åre kommun var 1990 turistnäringen den största arbetsgivaren av alla. Tidigare har i alla länets kommuner den offentliga sektorn varit störst, men det året blev turistnäringen den största arbetsgivaren. Tyvärr är vi tillbaka i det gamla läget 1991, och den offentliga sektorn är störst.
Vi tog 1990 in ungefär 2,5 miljarder på turismen. Det var, som Thorsten Andersson har sagt, av mycket stor betydelse, inte bara för näringen själv, utan för en mängd kringverksamheter. Tar man bort turistsektorn i Åre och västra Härjedalen finns det ingen överlevnadsmöjlighet. Det blir ödemark. Det finns även andra områden i länet som är utomordentligt beroende av turismen.
Vi hade en mycket fin utveckling under 80-talet. Vi expanderade hela tiden. Vi tog vad gäller vinterturismen betydande marknadsandelar ifrån alpländerna. Nu har det tyvärr vänt. Vi ser att turistströmmen minskar. Den gick ned med ungefär 20 % förra året. Det skapar naturligtvis stora problem för en rad företag.
Varför har det blivit så? Thorsten Andersson var inne på det litet grand. Lågkonjunkturen inverkar naturligtvis. Vi har ett högt kostnadsläge, och i det sammanhanget har utan tvivel den höga beskattningen, momsen, på turistnäringen stor betydelse. Det handlar inte bara om, som man gärna vill tycka i Stockholmsmedia, priset på restaurang- och hotelltjänster. För oss har momsen på kollektiva transportmedel minst lika stor betydelse. Den är negativ, inte bara för turistnäringen, utan för hela befolkningen. Sverige har blivit betydligt mer avlångt sedan den momsen infördes.
Vi ser det som nödvändigt att vidta åtgärder på ett flertal områden för att stärka turistnäringen. För samhället är infrastrukturen allra viktigast. Vi har i Jämtlands län Sveriges sämsta länsvägnät. Ungefär hälften av vägarna är fortfarande grusvägar. Vi vet att rader av turister, både de som kommer med bil och de som kommer med buss, varje vår vid tjällossningstiden kör fast och inte kommer fram. Bussförare vägrar att köra över huvud taget, därför att vägarna är så dåliga. Där behövs det åtgärder. Det gäller naturligtvis inte bara den här näringen, det gäller hela befolkningen och hela näringslivet.
Järnvägen behöver förbättras. Det pågår en del arbeten. Järnvägstransporterna från Stockholm behöver snabbas upp, och man bör förbättra banan mot Storlien ytterligare.
Vi behöver ytterligare reducering av momsen. Alla partier i länsstyrelsens styrelse har enhälligt sagt att momsen skall ned till den nivå som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. Det är 10--12 %. Där bör den hamna. Först då kan man säga att det är en rimlig konkurrenssituation.
Jag har själv väckt ett förslag om att man skall titta på företagens rätt att utan vidare förlägga konferenser, för vilket ändamål som helst, utomlands och sedan dra av kostnaderna på skatten. Att ge en kurs i svensk skatterätt i Sydamerika eller på Hawaii och sedan dra av alltihop tycker jag är fullständigt fel. Jag har i Tyskland funnit ett system för att pröva om det är rimligt att förlägga kursen utomlands eller inte. Det systemet har man haft i Tyskland länge. Det har fungerat bra, säger de. Jag tycker att vi skall titta på det i Sverige också.
Vi vill ha Turistrådet kvar. Vi vet att de små företagen -- och vår turistnäring domineras av små företag, det gäller hela norrländska inlandet -- behöver hjälp av Turistrådet med kunskapsuppbyggnad. Turistrådet behöver hjälpa till med att marknadsföra Sverige utomlands, det behöver hjälpa till med att bygga upp informationssystem omkring turistnäringen. Där vill jag peka på ett mycket fint samarbete mellan Turistrådet och Jämtlands län, framför allt med högskolan i Östersund. Där håller vi på att bygga upp turistdatabaser som faktiskt väcker internationell uppmärksamhet och som vi definitivt vill bygga vidare på. Släpper man detta fritt och säger att näringen själv skall ta hand om marknadsföringen, tror vi att det blir som så ofta annars, nämligen att starka företag i Stockholmsområdet tar över och marknadsför Stockholm. Det blir just inte mycket sagt om vare sig Norrlands inland eller Gotland, för den delen.
Vi tror på en framtid för turistnäringen i Jämtlands län. Vi måste tro på det. Det är en av våra viktigaste näringar. Det finns betydande framtidstro inom näringen. Med rätt insatser från statsmakternas sida kan näringen utvecklas ytterligare, bli starkare, ge fler jobb och ge mer pengar i länet, vilket är mycket betydelsefullt för framtiden.
Ulf Åberg: Herr ordförande, riksdagsledamöter! Internationell expertis är i dag enig om att turismen kommer att fortsätta att expandera starkt. Vi vet alla att Europa även i fortsättningen kommer att ha en stark position. Bakom detta ligger en hel del kunnande om de framtida konsumtionsmönstren. Vi vet att resandet blir alltmer individuellt. Vi vet att resenärerna kräver mer av aktivt innehåll, ofta förknippat med natur och kultur. Sådana faktorer som miljö, infrastruktur och gott om plats blir allt viktigare som konkurrensmedel. Om man försöker bedöma framtiden är det lätt att komma till slutsatsen att Sverige är ett av de länder som verkligen har möjligheter att leverera den typ av produkter som våra turister kommer att efterfråga framöver. De främsta hindren är, vilket är känt, den generella kostnadsnivån. Men den kan man och håller man på att åtgärda.
Om man nu omvandlar de här möjligheterna till en tydlig turistpolitik, med ett kraftfullt agerande bakom, skulle det vara till stor fördel för både den privata och den offentliga sektorn. Det finns goda erfarenheter av hur man kan lyckas med detta att hämta från Danmark, Irland, Frankrike och Australien, för att nämna exempel.
Frågan är naturligtvis om det behövs ett nationellt turistorgan i den framtida utvecklingen. Vi vet att man just nu, både i Europa och i Sverige, diskuterar att avveckla branschstöd. I den debatten har naturligtvis också turistråden figurerat.
I början av den här veckan offentliggjordes propositionen om Sveriges exportråd. Den är verkligen både högaktuell och intressant att läsa. Där står bl.a. att stöd till branscher kan accepteras om det är samhällsekonomiskt motiverat och av strategisk betydelse samt att särskilda åtgärder bör vidtas för att främja små och medelstora företags export och internationalisering.
Jag kan inte annat än förstå att de argumenten är ett klart och tydligt uttalat stöd för ett nationellt turistorgan, i synnerhet om man kombinerar detta med en hel del andra välkända argument, nämligen att marknadsföringen av ett land som resmål kräver någon form av sammanhållande neutral plattform. Detta gäller i synnerhet i en så heterogen bransch som turismen är. Det är mer eller mindre internationell kutym att staten är engagerad i denna typ av verksamheter. Det har blivit en del i den internationella konkurrensen. Den offentliga sektorn är de facto också ägare till en stor del av det turistutbud som skall marknadsföras internationellt. Marknadskunnande, service till konsumenter och massmedia är konkurrensmedel som de facto också kräver en delfinansiering från staten. Om man gör en strikt kostnads- och intäktskalkyl är det staten som ytterst blir den verkliga vinnaren på ett sådant engagemang.
Det finns många motiv, men jag skall stanna där. Helt klart är att en stenhård internationell konkurrens kräver mer än en positiv Sverigebild via ambassader, konsulat och handelssekreterare. Dessa krav kan ett nationellt turistorgan klara. Jag är helt övertygad om att när denna debatt närmare våren går mot sitt slut kommer vi att återfinna någon form av nationellt turistorgan.
Vad krävs då för att ett nationellt turistorgan skall ha goda förutsättningar att lyckas i framtiden? Det är få verksamheter som har varit så debatterade som Sveriges turistråd. Det ger, om inte annat, en stor praktisk erfarenhet att ösa ur. Vi står, det vet vi alla, inför en tydlig förändring. Det kan inte längre ifrågasättas. Vi kan naturligtvis ha bestämda åsikter om hur det har gått till. Men nu befinner vi oss i ett läge där lite pragmatism och sunt förnuft skulle kunna skapa ett gynnsamt läge för framtiden. Jag skulle vilja lyfta fram fyra saker som jag, med vår erfarenhet, tycker är särskilt viktiga att tänka på när man skapar det framtida nationella turistorganet.
För det första gäller det ägandet. Det är viktigt att ägandet blir brett och att detta breda ägande garanteras långsiktigt. Ett turistorgan blir inte internationellt accepterat om det finns minsta misstanke om att det representerar enskilda företag eller företagsgrupper.
För det andra handlar det om uppdraget. Vårt uppdrag har varit brett och otydligt. Konsekvenserna är kända. ST har haft sina åsikter om det. Nu bör högsta prioritet ges åt att tydliggöra det framtida uppdraget, så att vi slipper uppslitande diskussioner kring olika resursprioriteringar. Jag vet att det inte är någon lätt uppgift, men alla ansträngningar i den vägen kommer att belönas med bättre effektivitet i framtiden.
För det tredje har vi långsiktigheten. Styrkan i ett väl fungerande nationellt turistorgan är möjligheten till ett långsiktigt agerande, mer långsiktigt än många små och medelstora företag har möjlighet till. Därför bör uppgörelsen mellan stat och privata intressenter i framtiden åtminstone vara treårig.
För det fjärde och slutligen, resultaten. Även resultaten bör man diskutera redan nu och göra dem så tydliga som det praktiskt är möjligt. Vi står inför en omvälvande rollförändring om branschen skall vara den agerande och drivande parten och regeringen den som står på andra sidan och ställer krav.
Jag skulle också vilja beröra övergången till en framtida turistorganisation. Turistorganisationer, både i Sverige och i utlandet, har fått och kommer att få leva med en mängd synpunkter på hur man prioriterar och genomför sitt jobb. Vi inom Turistrådet glädjer oss åt ett allt större positivt engagemang från externa intressenter under senare år. Det har varit mycket tydligt under de senaste månaderna. Självfallet har också berättigad kritik förts fram. Vi har så långt vi har kunnat försökt att rätta oss efter den kritiken. Vi har gjort stora investeringar och är nu framme vid en skördetid.
Vi beklagar att den politiska ledningen, under de månader som ST:s framtid har behandlats, inte fört någon som helst dialog med oss. I stället har vi fått utstå kritik av den politiska ledningen via massmedia. Tre omfattande utredningar av ST har använts som argument i den här kritiken. De här utredningarna har inte, som det sagts i massmedia, sablat ned Turistrådet totalt. En strikt genomgång av dem visar i stället på ett ovanligt stöd för Turistrådets arbete. Kritiken, i synnerhet i de två stora utredningar som omfattar den totala verksamheten, är riktad mot formuleringen av uppdraget till ST och därmed mot ST:s uppdragsgivare, dvs. regering och riksdag. Det är väl känt inom departementet. ST:s personal är i dag tillräckligt pressad utan att behöva attackeras offentligt med ovederhäftig kritik. I synnerhet när det inte för saken framåt.
Det är viktigt att inför 1993 och inför framtiden konstruktivt nyttja den kompetens, den kunskap, den teknologi och de fungerande nätverk som finns inom Turistrådet. Det är bråttom, det är mycket bråttom. Vi har tydliga direktiv om att avveckla verksamheten, och vi står sannolikt utan lokaler i de nordiska länderna och i Tyskland inom fyra månader från i dag.
Redan nu är det aktuellt för oss att lämna ifrån oss ytterst värdefulla platser på ledande internationella mässor, lägen som andra länder slåss om att komma över. Vi brukar handplocka och lotsa ungefär 500--600 journalister och TV-team genom Sverige varje år. Det har en enorm internationell genomslagskraft. Vi måste nu stoppa alla planerade resor för dem som skulle ha kommit hit i sommar för att göra reportage inför 1993. Flera tusen enskilda konsumentförfrågningar per vecka kan vi tvingas lämna obesvarade eller hänvisa till ambassader och konsulat. Ni kan alla föreställa er vad som kommer att hända med deras telefonväxlar.
Kampanjer för sommar och vinter planläggs och finansieras just vid den här tiden på året. Det är det vi skulle ha gjort nu för 1993. Vi är självfallet beredda att göra allt i vår förmåga för att underlätta en övergång. Vi är även beredda att ta risker för att klara det jobbet. Men vi behöver omgående en part att träffa uppgörelser med. Det gäller att agera snabbt nu, för att rädda 1993. Jag kan försäkra er att våra närmaste konkurrenter, inte minst i grannländerna, är synnerligen aktiva just nu för att utnyttja det läge som Sveriges turistråd har hamnat i, så att de kan ta ytterligare marknadsandelar. Ni kommer att få se det snart, inte minst på den svenska marknaden.
Vi får inte heller glömma att den mångfald uppgifter som vi i dag har sannolikt inte kommer att rymmas i en framtida organisation, om Turistrådets uppdrag nu renodlas. Det är också hög tid att bringa reda i dess framtid. Det finns både uppgifter och investeringar som förtjänar ett bättre öde än att försvinna. Om vi alla besjälas av sunt förnuft och en vilja till samarbete, kan dagens situation omvandlas till en bra framtid för svensk turism. Det är väl ändå det som är vår uppgift.
Björn Pettersson: Herr ordförande, ärade riksdagsledamöter! Jag vill från branschens sida först och främst tacka för att vi har fått denna möjlighet att träffa utskottet och att presentera oss. Det uppskattar vi mycket.
Jag skall försöka ge en bild av rese- och turistindustrin och samtidigt presentera Svenska Resebranschens Riksförbund och vad det är vi vill.
I Sverige är världens största industri den kanske mest bortglömda. Rese- och turistindustrin är en av världens största industrier och enligt de flesta bedömare den industri som beräknas växa mest i framtiden. I Sverige är dock denna industri nästan helt okänd. Ändå sysselsatte man 1990 ca 235 000 människor i 21 000 företag. Rese- och turistindustrin sysselsatte således lika många som Sveriges sex största industrier, Volvo, Saab-Scania, Electrolux, Kooperativa Förbundet, ASEA Brown Boveri och Stora, tillsammans.
Vad kan det bero på att en så tung industri väger så lätt i Sverige? En orsak kan vara att vi inte har haft något gemensamt organ som bevakat och framfört våra viktiga frågor. För att råda bot på detta bildades 1989 en paraplyorganisation, Svenska Resebranschens Riksförbund, som förkortas RRF. För att Sverige skall få ett heltäckande organ för vår industri borde organisationen även omfatta Svenska Hotell- och Restaurangförbundet, SHR, och representanter för hela Sverigeturismen. Diskussioner i positiv anda pågår mellan RRF och SHR om bildandet av ett sådant organ. Många anser att det danska Fellesrådet skulle kunna vara en bra förebild.
I samband med turistmomsfrågan enades branschen i Svenska rese- och turistindustrins samarbetsgrupp. Samarbetet där har gått mycket bra, och alla engagerade sig med stor kraft i denna för branschen så väldigt viktiga fråga. Sänkningen av momsen till 18 % var bra, men inte alls tillräcklig för att vi skulle få den konkurrenskraft som behövs. Vi jobbar vidare för att försöka få momsen i nivå med EG-ländernas.
En annan ytterst viktig fråga där branschorganisationerna agerat gemensamt handlar om Turistrådets vara eller icke vara. I höstas deklarerade som bekant regeringen att man ville lägga ned Sveriges turistråd efter den 1 juli i år, och att man var beredd att satsa ett engångsbelopp på 50 miljoner om branschen satsade motsvarande belopp.
Beskedet kom som en chock för oss i branschen. Skulle den svenska reseindustrin få ytterligare en dolkstöt i ryggen? Även om Sveriges turistråd under åren fått en del kritik ville säkert ingen i branschen att det helt skulle läggas ned.
Vid ett möte den 20 november, till vilket ett tjugofemtal representanter för hela branschen var inbjudna, fick vi beskedet av ministern. En förhandlingsgrupp, som består av Peter Ander, SHR, Stig Lundkvist, SLAO, Martin Rosborg, FÖRST, och undertecknad från RRF utsågs, och sedan dess har diskussioner med departementet pågått. Jag vill framhålla att dessa diskussioner förts i en mycket positiv anda och att vi hoppas på att snart kunna presentera en lösning på frågan. Jag hoppas att ministern när han anländer hit kl. 11 återkommer till detta.
RRF:s syfte och målsättning är att arbeta aktivt för att främja utvecklingen av reseindustrin i Sverige. Genom sakkunnig och kontinuerlig information vill vi öka kunskapen om reseindustrin och verka för god ekonomi och sunda konkurrensförhållanden. Vi vill utveckla och främja etik, teknik och utbildning, goda relationer med myndigheter, näringsliv och organisationer i övrigt, inte minst massmedia.
Vi vill påverka utvecklingen i gynnsam riktning, och därför arbetar vi aktivt för att påverka riksdag och regering och myndigheter över huvud taget för kunna säkerställa att förbundet utgör en remissinstans i frågor som berör oss och att vi representeras i nämnder och projektgrupper. Vi vill hålla regering, departement och riksdag à jour med industrins utvecklingsmöjligheter och problem. För oss är det av avgörande intresse att reseindustrins politiskt betingade marknadsförutsättningar anpassas till en internationell nivå. Industrins förankring i riksdagen vill vi också diskutera. Vi vill verka för att en särskild enhet inom näringsdepartementet inrättas för reseindustrin. På sikt ser vi naturligtvis fram emot att en ministerpost för resor och turism inrättas.
En framtidsfråga som engagerar oss djupt är att samhällets utbildningskapacitet och utbildningsinsatser motsvarar vår stora industris behov. Vi eftersträvar goda relationer med universitet och högskolor och undersöker möjligheterna att införa praktikutbildning i flera kommuner i Sverige. Vi vill göra den svenska rese- och turistnäringen känd och aktad.
Hans Alsén: Ärade ledamöter och åhörare! Jag ber att å Svenska Turistföreningens vägnar få uttrycka glädje och tacksamhet över att den här utfrågningen, som rör turistbranschens villkor -- och i hög grad dess framtid, som jag ser det -- kommit till stånd. Turistföreningen är en idéburen medlemsorganisation, som har varit verksam i drygt hundra år. Jag tror inte att vi förhäver oss när jag påstår att vi har varit banbrytande på många av Sverigeturismens områden.
Turistföreningen är kanske mest känd för sin fjällverksamhet med ledsystem och trygga övernattningsmöjligheter, som gjort det möjligt för "vanliga människor" att också kunna uppleva svensk fjällvärld. Det är en verksamhet som i dag och i framtiden är väldigt central för oss. Vi arbetar mycket på att intressera framför allt ungdomen för fjällen.
Vi är verksamma på en rad andra områden. Vi har t.ex. arbetat med att försöka skapa billiga övernattningsmöjligheter. Den s.k. vandrarhemsverksamheten inom vår organisation är omfattande och vi samarbetar med kommunerna. I det samarbetet upplever vi i dag ekonomiska bekymmer. Kommunernas ekonomi gör det många gånger nödvändigt att högre krav på hyresinkomster ställs, osv.
Vi gläds åt utvecklingen på vandrarhemsområdet. Mer än en miljon gästnätter per år har kunnat registreras på de ungefär 280 vandrarhem runt om i Sverige vilka är anslutna till vår organisation. Huvuddelen av gästnätterna är sommartidsbetingade.
Föreningen har drygt 340000 medlemmar och försöker, i mån av resurser och övriga möjligheter, att arbeta som konsumentföreträdare för turisterna, för turismens utveckling.
Vi gläds även åt att vi, genom internationellt samarbete med systerorganisationer, har många utländska gäster, inte minst ungdomar, på våra vandrarhem, vilket är en väldigt viktig uppgift, som vi ser det.
Av hävd försöker vi arbeta objektivt och sakligt för att skapa tillgänglighet för alla. Ansvaret för natur- och kulturvärden har vi inom föreningen satt i främsta rummet, och vi försöker att ta olika initiativ på detta område.
På senare tid har vi bl.a. framfört problemen med skotertrafik i fjällvärden -- ibland ohämmad sådan. Ohämmad trafik förekommer även i vår skärgård. Vi hoppas att åtgärder skall kunna vidtas som skapar legitimitet åt dem som behöver fara fort fram men också skapar förutsättningar för dem som vill uppleva tystnaden, skönheten och stillheten i dessa områden.
Enligt Svenska Turistföreningens uppfattning är turism som näring i framtiden väldigt betydelsefull, och vi välkomnar de satsningar som kan göras för att utveckla svensk turism. Vi vill gärna vid detta tillfälle uttrycka vår tillfredsställelse över det goda samarbete som vi haft med Sveriges turistråd. Vi har kunnat samarbeta på många områden, och vi hoppas att även i fortsättningen få möjlighet till det.
På de områden där vi har en speciell uppgift vill vi naturligtvis ta ett fortsatt ansvar för utvecklingen av turism i Sverige. En hel del av vår verksamhet är i dag knuten till både den svenska och den utländska allmänhetens behov av allmän information om de turistiska möjligheterna som finns i vårt land. Sällan är detta "en affär" för oss. Vi förmedlar gärna information men är till betydlig omfattning kostnadsbelastade på det området. Det är därför ett enträget önskemål från vår sida, när vi vädjar till riksdagen, att även fortsättningsvis lämna oss anslag för att vi skall kunna fortsätta bedriva denna typ av serviceinriktad verksamhet. Genom Sveriges turistråd har vi haft anslag till det och en del andra ändamål, och vi hoppas på att även i fortsättningen kunna få det. I propositionen som ligger på riksdagens bord finns det ingenting sagt om detta, men vi hoppas att vi i andra sammanhang skall kunna bli tillgodosedda.
I fjällvärlden har vi ett stort fastighetsbestånd, som kräver ett underhåll av alldeles speciellt slag, eftersom det är utsatt för den typ av väder och vind som gör det hela väldigt kostsamt i olika sammanhang.
Sedan många år tillbaka bedriver vi s.k. båtlivsverksamhet. Med den vänder vi oss inte i första hand till våra medlemmar utan till båtturister i allmänhet. Vi ansvarar för gästhamnarnas service i olika avseenden. Det är en kostnad som ligger utanför -- om vi får säga så -- vårt normala åtagande gentemot våra medlemmar.
Vi vill fortsätta bedriva den här typen av allmän service och information. Det ställer emellertid speciella krav på ekonomisk kompensation för gjorda insatser. Sedan länge arbetar vi också med s.k. lägerskolor och klassresor för skolungdomar. Verksamheten är väldigt väl utvecklad, och vi kommer att bedriva verksamheten i fortsättningen, eftersom vi av olika skäl upplever den som mycket viktig.
Avslutningsvis vill jag säga att vi ingalunda lever på gamla lagrar. Vi försöker, mot den värderingsgrund som är vår, bedriva en verksamhet som är framåtsyftande i olika sammanhang. Trots att vi har ett betydande antal medlemmar, kan vi notera en fortsatt medlemsökning och i många avseenden se optimistiskt på vår framtid.
Peter Ander: Herr ordförande och utskottsledamöter! Jag kommer i mitt inledningsanförande att, med utgångspunkt i den bransch som jag representerar, lämna synpunkter på turistbranschens villkor m.m.
Inledningsvis finns det emellertid mycket stark anledning att understryka att hotell- och restaurangbranschen, i det sammanhang som nu diskuteras, nämligen turism, utgör en del av en helhet i en kedja, som populärt brukar uttryckas i orden: resa, äta, bo och göra. Mellan dessa delar, som sammantaget utgör turism, finns det ett så intimt förknippat samband att det inte går att behandla varje del för sig. Man måste se till helheten.
I det politiska systemets behandling av turism har inte denna insikt hittills visats. Det är desto mer glädjande att utskottet inbjudit till offentlig utfrågning denna dag, och att representanter för hela turistbranschen inbjudits. Man måste ha en helhetssyn när man talar om detta.
Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, som jag representerar, är både en arbetsgivar- och en branschorganisation. Förbundet representerar ca 2500 arbetsställen med 45000 anställda personer. Medlemsföretagen svarar för ungefär 75% av omsättningen i hotell- och restaurangbranschen.
Denna bransch, liksom de flesta andra, domineras av mindre och medelstora företag. Av företagen har 84% upp till tio personer anställda och endast 0,3% av företagen har fler än 200 anställda. Totalt i hotell- och restaurangbranschen räknar vi med 11000 företag som sysselsätter ca 80000 människor.
Egentligen borde jag, när det gäller de sistnämnda siffrorna, använda imperfektum, dvs. sysselsatte. Jag angav dock både antalet företag och årsarbetskraft. Under de två senaste åren har branschen både på hotell- och restaurangsidan haft en mycket markant negativ utveckling. Denna utveckling har varit så negativ att den i varje annan bransch skulle ha givit upphov till ett mycket kraftfullt agerande för att förbättra branschens förutsättningar. Årsanställda har t.ex. minskat från 82000 år 1989 till under 70000 år 1991.
För att tala om de olika komponenterna, kan vi börja med att konstatera att restaurangverksamhet är en typiskt småskalig verksamhet, som ofta drivs av familjemedlemmar till stor del. Det finns något mellan 9000 och 10000 anläggningar beroende på hur avgränsningen görs.
Den totala "restaurangförsäljningen" i Sverige beräknas uppgå till ca 30 miljarder kronor. Under år 1990 minskade denna volym med 13% och under år 1991 med 14%. Den ackumulerade minskningen går alltså upp emot 30% på två år, och sådana förändringar sker inte utan mycket stora svårigheter.
När det gäller hotellsidan, finns det ca 1500 hotell i Sverige. Något mindre än hälften av det samlade hotellrumsutbudet är fördelat på de 200 största hotellen, som alla har fler än 200 rum. På dessa hotell "säljs" ungefär 52% av rummen. Under hela 1980-talet ökade efterfrågan på hotellrum, medan efterfrågan under 90-talet gick tillbaka med 3%. Hotellens beläggning i vårt rike hamnade därmed internationellt sett på den låga siffran 45%.
Under 1991 har vi kunnat registrera en än kraftigare nedgång; ungefär 10,7 miljoner rum "såldes", vilket är en minskning med 11,3%. Beläggningsprocenten, som därmed hamnade runt och under 40 %, har haft förödande inverkan på lönsamheten i branschen.
Antalet konkurser i branschen har också under senare år ökat markant. Under 1991 har antalet konkurser närmat sig siffran 1000 till skillnad mot 300 ett normalår. Konsekvenser för företagare, anställda och samhälle behöver inte närmare beskrivas.
Utvecklingen när det gäller sysselsättningen i denna bransch är negativ. Hotell- och Restauranganställdas Förbund uppskattar i dagsläget antalet förlorade arbetstillfällen till ca 16000 och andelen arbetslösa bland kassamedlemmar till över 12%.
Det finns tyvärr inte heller någonting som talar för att 1992 kommer att bli ett förbättrat år, utan vi kommer att få leva med fortsatt låg efterfrågan och fortsatt svag och otillfredsställande lönsamhet för företagen. För denna dystra profetia talar dels den omöjliga beskattningen, som branschen alltjämt är utsatt för, dels den fortsatta lågkonjunkturen.
Det finns två halmstrån att gripa tag i. Det ena är den sänkta turistmomsen, om än otillräcklig så dock en förbättring, och det andra är den förbättrade köpkraft som skatteomläggningen har medfört.
Vad vill då SHR i förevarande sammanhang? Jo, vi vill medverka till -- och den linjen har vi drivit i flera år -- att göra Sverige rekreationsvänligt. Vi vill ha möjlighet till sund konkurrens på lika villkor med våra konkurrentländer. Vi vill inte ha någon straffbeskattning och inte heller några subventioner.
Finge jag själv önska något, skulle jag vilja utmönstra ordet "stöd" i samband med turism. Vi behöver inget stöd. Vi har egen kraft att verka, under förutsättning att verksamheten ges vettiga villkor.
Vi har följande krav på det politiska systemet: Acceptera turism -- hotell och restauranger inkluderade, vilka jag företräder -- som den exportindustri den är. Ge turism internationellt sett lika arbetsvillkor. Sänk turistmomsen till internationell nivå, dvs. ungefär till hälften av den nuvarande.
För egen del är vi beredda att, tillsammans med andra aktörer inom turism, satsa på marknadsföring av Sverige som resmål. Vi satsar också internt på en effektiv produktivitetsutveckling i branschen innefattande förnyelse av arbetsorganisation och yrkesutbildning, inte minst. Det sistnämnda sker i en storsatsning på Hotell- och Restauranginstitutet, som är beläget i Globen-området.
Björn Ericsson: Herr ordförande och utskottsledamöter! Jag tycker det är klokt att riksorganisationen Folkparkerna har inbjudits hit i dag.
Föreningen Folkparkerna fyller 101år den 24 april i år, kl. 15.00, och har därmed verkat i besöksnäringen ganska länge i vårt land. Vi är en intresseorganisation som har en rad olika uppgifter, som att organisera 160 olika folkparker belägna i t.ex. Kiruna, Trelleborg och allt däremellan. Det gäller även Lisebergsparken, Parken Zoo i Eskilstuna, Östervåla och Byske m.fl. platser.
Förutom denna intresseorganisations grunduppgifter, har vi också under senare år sett att vi ibland representerar skillnaden mellan framgång och motgång för landsortsbefolkningen när det gäller tillgång på kultur i alla dess former. Under vissa perioder under året är det endast ortens lilla, eller ibland stora, folkpark som sysslar med kulturfrågor.
En del folkparker är viktiga besöksmål -- viktiga turistmål i sig. Nöjesparken Liseberg kan nämnas som exempel, och representanter därifrån skulle ha varit med här i dag. Under många år har vi diskuterat Sveriges turistråd med Lisebergsparken, och jag tänker inskränka mig till att redogöra för vår definitiva åsikt vad gäller ett statligt turistorgan.
Vi vill att politiska beslut skall resultera i att staten utvecklar sitt engagemang i turistfrågorna och gärna medverkar i ett nytt nationellt turistorgan. Vi ser detta som nödvändigt för Sveriges marknadsföring utomlands samt för utvecklingen av den kunskap som behövs för att lösa turismens strategiska utvecklingsfrågor.
Vi tycker att det är viktigt att näringslivet, turistföretag, regionala och lokala turistorgan och andra berörda näringsgrenar i större utsträckning integreras i ett nytt nationellt turistorgan dels som ägare, dels som fördjupade samarbetspartners och medfinansiärer i marknadsförings- och utvecklingsfrågor.
Vi vill att det nationella turistorganets målsättning och verksamhetsområde renodlas till att huvudsakligen gälla ett ökat inflöde av utländska turistvalutor.
Vi vill att det nationella turistorganet skall ta ett tungt ansvar för de gemensamma marknadsföringsinsatserna på utlandsmarknaderna.
Vi vill att det nationella turistorganet långsiktigt skall påverka utvecklingen genom stimulans av olika strategiska produktutvecklingar.
Vi vill att det nationella turistorganet skall medverka till en fördjupad kunskapsuppbyggnad när det gäller svensk turism.
Jan Rencke: Herr ordförande! Ärade ledamöter! Olycksbröder i när och fjärran! Denna hearing har fått temat "turistbranschens villkor". Det är ett drama i flera akter, och vi är glada över att kulturutskottet har velat skaffa sig kännedom om alla de styng och pilar, som ett bittert öde på senare tid har tvingat oss att lida och fördraga.
Likt prinsen av Danmark har vi ställt oss många frågor. Skall vi vara ädla eller skall vi ta till vapen mot ett hav av kval? Skall vi drömma om tider då svensk turistnäring fortfarande hade sin internationella konkurrenskraft i behåll, eller skall vi ge upp och göra slut på allt och låta konkursförvaltaren ta över? Allt efter sin läggning har olika företagare besvarat dessa frågor på olika sätt.
Den arme narren Yoricks öde har fått oss att tänka på politiska reformers förgänglighet. För vårt lidandes historia hade det på något sätt känts ädlare och vår börda lättare om vår bransch ändå hade fått lämna något litet bidrag till finansieringen av den stora skattereformen så som det var tänkt.
Siffror från riksskatteverkets bokföring indikerar emellertid att statskassans hela nettotillskott från förra årets turistmoms kan komma att stanna på ynka 2 miljarder. Ännu finns det inte mycket som pekar på att årets sänkning ens har fått nedgången att plana ut, trots god snötillgång, utmärkt väder, orientaliska potentaters fridsamhet och lågkonjunktur, som alltid tidigare brukat ha den mest välgörande effekt på reslusten.
Med tanke på en aktuell pressdebatt kan det för övrigt just här i kulturutskottet kanske vara av särskilt intresse att veta att de många hotell som marknadsför sig "i paket" med kulturaktiviteter, t.ex. musei- och teaterbesök, har fått årets prissänkningar uppätna av kultursektorns snabba prishöjningar.
Ett tillskott på 2 miljarder kronor skall nu finansiera statens kostnader för turistnäringens 35000--40000 öppet och dolt arbetslösa, de flesta kvinnor och ungdomar. De skall täcka statens förluster i tusentals konkurser. De skall kompensera för ett stort bortfall av inkomst- och bolagsskatt och för statliga avgifter. Det finns alla skäl att tro att vår näring har blivit en statsfinansiell börda. Detta har effektivt berövat oss möjligheten att känna oss ädla. Vi får nöja oss med en martyrkrona i hjälteglorians ställe.
Den bittra sanningen är att semester i Sverige fortfarande är betydligt hårdare beskattad än semester i något annat land -- inte genom skattesatsens höjd utan genom dess unika bredd. Miljoner svenskar utnyttjar de numera obeskattade milen på förmånsbilen, för att dra fördel av detta faktum.
Vi är tacksamma att utskottet har tagit sig tid att lyssna på våra berättelser från jämmerdalen. Vi skulle vara ännu mer tacksamma om någon någonstans i statsapparaten systematiskt samlade in, analyserade och värderade det som nu sker, inte bara ur närings-, regional- och sysselsättningspolitisk synvinkel utan också från statsfinansiell synpunkt -- men det finns det inte.
NUTEK har ett uppdrag som är avgränsat till några få aspekter i några få turistregioner. Det ingår inte i dess uppdrag att ta ett samlat grepp eller att bedöma de ekonomiska effekterna för staten, trots att man sitter med underlaget. I varje fall tills vidare är ni hänvisade till branschens bedömningar här i dag.
Det kan tyckas ligga en sorts pervers logik i att lägga ned den nationella turistorganisationen, nu när det ändå inte finns några turister. Som det ser ut för stunden, kommer det nog ändå något gott ur detta. En samsyn har växt fram i de diskussioner som har förts mellan näringen och näringsdepartementet. Det är möjligt att näringsministern senare i dag kommer att kommentera detta.
Det är helt klart på det sätt som riksdagen har angivit, nämligen att Sverige, precis som alla andra länder, behöver en nationell turistorganisation. Staten behöver naturligtvis inte nödvändigtvis själv producera de speciella och kvalificerade tjänster som en sådan organisation utför, om det är på det sättet att man hellre vill upphandla dem. Näringen är fullt beredd att ta ansvaret för en ny nationell turistorganisation och att tillhandahålla såväl tjänster för att marknadsföra och informera om Sverige som det nödvändiga arbetande kapitalet. Näringen är självklart också beredd att stå för sina egna marknadsföringskostnader.
Tiden är dock ohyggligt knapp. Som det ser ut för dagen kommer sommarens studiebesök av utländska journalister att få ställas in, därför att det just nu inte finns någon som kan garantera genomförandet. Några av Sveriges turistbyråer utomlands måste troligen slå igen mitt i högsäsongen, eftersom kontrakten inte i tid hinner förnyas.
Jag vill därför vädja till utskottet att behandla denna fråga med största skyndsamhet för att näringen så tidigt som möjligt skall kunna få behövliga signaler. Det är bara på detta sätt som vi kan förhindra att mänskligt och ekonomiskt kapital onödigt förstörs och undvika att den unika kunskapsmassa om Sverige som turistland, som Sveriges turistråd har byggt upp, skingras för vinden, med obehagliga följdverkningar för näringens tusentals företag. Går inte detta, riskerar Sveriges turistråds efterföljare att få dras med sin faders vålnad under åtskillig tid.
Hans Gerremo: (SLAO:s anförande är avfattat av ordföranden, direktör Stig Lundkvist, som på grund av sjukdom var förhindrad att närvara vid utfrågningen.) Herr ordförande och riksdagsledamöter! Svensk turism, och inte minst vinterturism, har under de senaste åren påverkats negativt av många orsaker.
Vintervädret, eller rättare sagt avsaknaden av det, fick vi lära oss att leva med i fyra säsonger redan under föregående regering. Tur var det, ty sittande regering verkar inte heller kunna hjälpa oss i det avseendet.
Lågkonjunkturen påverkar självfallet affärs- och konferensresandet.
Drivmedelsbeskattningen fick redan vintern 1990 negativa effekter.
Traktamentsbeskattningen i Sverige missgynnar oss också.
Ränteavdragsreduceringar och beskattning av uthyrning har gjort bostadsrättsmarknaden i t.ex. fjällvärlden iskall.
Momsavdrag för de "exportföretag" som arbetar för att svensken skall resa ut ur landet försämrar ytterligare konkurrenskraften, liksom den påbörjade avskaffningen av charterskatten.
Dessa, för svensk turism, negativa fakta och åtgärder har bidragit till svensk turisms kräftgång. Vi har dock inte agerat mot dessa ändrade spelregler. Vad vi däremot som bekant starkt reagerat på, och mot, är den s.k. turistmomsen.
Turistmomsen slår i alla led mot t.ex. vinterturismen. Utöver höjningen för hotell och restaurang, höjdes momsen från 0% till 25% på camping, persontransporter och skidliftar -- motorn i vinterturismen. För liftarna motsvarade det en 70-procentig lönekostnadsökning -- i internationell konkurrens där omgivningen har 0% moms.
Ingen annan bransch, i något annat västland, har någonsin drabbats av en sådan monumental kostnadsökning. För vinterturismen, som i många fjällkommuner är huvudnäringen, skulle en ytterligare sänkning till 6% av t.ex. rese- och liftmomsen betyda oerhört mycket. Sänkningen till 18% är därför bara ett litet steg i rätt riktning men långt ifrån fagra vallöften och vår målsättning att nå internationell konkurrenskraftig nivå. Kravet på ytterligare sänkt moms har dock tonats ned i media.
Vi försöker nu stoppa upp den nedgång vi fick föregående år genom att föra ut budskapet att det blivit billigare att turista i Sverige. Det återstår att se om vi lyckas.
Svenska rese- och turistindustrins samarbetsgrupp har i "Tre goda skäl för att sänka turistmomsen" redovisat vad vi menar med turistmoms. Den redovisningen är fortfarande aktuell, men med tillägget att vi ställer oss bakom nöjesparkernas krav på att de också skall omfattas av nuvarande och kommande sänkningar.
Vi hoppas att samtliga medlemmar i kulturutskottet tagit del av den, liksom av SIND/NUTEK:s rapporter. Av dessa och kommande rapporter framgår med all tydlighet hur illa svensk turism skadats. Turistmomsen är och förblir en gigantisk baklängesaffär för Moder Svea. Företagen försöker dock anpassa sig till efterfrågan och minskar därför personalstyrkan. Det betyder att antalet sysselsatta under två år minskat med över 40 000, därav en stor del ungdom och kvinnor.
I dagarna kan vi höra om behovet av att sänka momsen på t.ex. kapitalvaror när vi skall med i EG. Annars kommer vi t.ex. att köpa tyska hushållsmaskiner på grund av skillnader i beskattningen.
Detta är precis vad som sker i dag inom turismen. För turisten är det möjligt att köpa tjänster där beskattningen är förmånligast. Därför är turismen redan med i EG! Anpassa därför snarast turistmomsen till internationell nivå, vilket blir en mycket bra affär för alla!
Så till Sveriges turistråd. Nu har turistnäringen, på grund av ändrade spelregler, fått sin största nedgång någonsin. Behovet av att marknadsföra svensk turism är därför större än någonsin för att vi om möjligt skall ta oss upp ur den djupa svacka vi hamnat i. I detta läge önskar regeringen med mycket kort varsel lägga ner Turistrådet och i princip överlåta hela det ekonomiska ansvaret på näringen. Näringen är beredd att ta huvudansvaret och satsa än mer på marknadsföringen av svensk turism, under förutsättning att regeringen visar att den tror på svensk turism. Det bör den göra genom att öka sin insats i ett nytt nationellt turistorgan. Det är en satsning som verkligen kan löna sig, speciellt om man samtidigt ger näringen internationell konkurrenskraft.
Vi anser att det nya turistorganet också måste ha en samordnande mäklarroll för turismen i Sverige. Den utgör ändå grunden för att bibehålla och utveckla den produkt som skall säljas på export.
Så något som berör skidsäkerhetsrådet. Jag vill understryka vikten av att statens ekonomiska insats får vara kvar och helst utökas. Den har i flera år varit blygsamma 180 000 kr/år. Rådet har ändå lyckats, tack vare stora insatser från medlemsrepresentanterna, deras organisationer och sponsorer, få ut avsevärda mängder skidsäkerhetsinformation som kan värderas till åtskilliga miljoner. Tyvärr tror fortfarande många inte på "dynamiska effekter" vad avser ökade intäkter om turistmomsen sänks rejält. Men när det gäller insatser för skidsäkerhetsinformation så har bl.a. en nationalekonom bevisat att det är en mycket lönsam affär för samhället. På varje insatt krona tjänar samhället fem kronor i minskade skadekostnader. (Detta stycke blev av förbiseende ej framfört vid utfrågningen.)
Vintervädret berörde jag i inledningen. Eftersom ingen regering lär kunna hjälpa oss med det, har vi själva med stora satsningar på snökanoner räddat vinterturismen från en katastrof de senaste fem säsongerna. Vi prioriterar i dag en fortsatt utbyggnad av snötillverkningssystemen, och vi hoppas att dessa för vinterturismen livsviktiga infrastrukturella investeringar också skall prioriteras av myndigheterna.
Nils Carlsson: Herr ordförande, ärade ledamöter! Svenska Campingvärdars Riksförbund är en ekonomisk förening, där medlemmarna äger eller driver campingplatser i Sverige. Totalt finns det drygt 700 campingplatser, och på dessa platser finns 110 000 s.k. campingtomter, dvs. uppställningsytor för husvagnar, husbilar och tält, samt dessutom 6000 stugor. Inom parentes sagt gör detta svensk camping till landets största samlade stuguthyrare.
Två tredjedelar av anläggningarna ägs av kommuner, medan de resterande anläggningarna huvudsakligen är privat ägda. Även staten är faktiskt, genom domänverkets dotterbolag, ägare och därmed också medlem i organisationen.
Camping är den kommersiella semesterform som utnyttjas mest i landet. Av det totala antalet gästnätter perioden maj--september inom allt s.k. kommersiellt boende svarar camping för mellan 11 och 15 miljoner gästnätter per år, eller uppemot 60 %. Räknar man bort det s.k. tjänsteresandet och ser enbart till ren turism, dvs. privatkonsumtionen av turism, så ökar marknadsandelen för svensk camping under nämnda tid till ca 75 %.
Ca 1 miljon svenskar är campare, dvs. var åttonde svensk tillbringar sin semester på en svensk campingplats. Därtill kommer ungefär en kvarts miljon utländska campare varje år.
Svensk camping har under senare delen av 70-talet och under hela 80-talet haft en stigande volymutveckling. Kurvan bröts dock 1990, dvs. det år då mervärdesskatt infördes på drivmedel i Sverige. Detta fick direkt till följd ett minskat resande och därmed en minskning av campingvolymen med 10 %. När så mervärdesskatt 1991 infördes på campingboendet, förlorade vi ytterligare 10% i volym.
Konkret innebär de här två åren att svensk camping tappat 2,5 miljoner gästnätter, varav 1 miljon gästnätter avser den norska marknaden. För att svensk camping skall återta förlorade marknadsandelar på utlandsmarknaden krävs att vi får konkurrera på samma villkor. Som jämförelse kan nämnas att norsk camping är helt momsbefriad, medan övriga konkurrenter i Europa i genomsnitt har ca 7 % mervärdesskatt.
Framför allt är det kommunerna som svarar för den stora kapacitetsuppbyggnaden av svensk camping. Av tillgänglig bäddkapacitet ägs 65% av kommuner. Det är därför med stor oro vi ser på det höga tempot i den avkommunalisering som nu sker inom kommunerna. Vi är självfallet för en utveckling till en högre grad av företagsekonomisk inriktning vid drift av campingplatser, oavsett ägarform. Men vi är mycket oroade över den korta omställningstid som nu står till branschens förfogande. Vi vill därför föreslå att det i Sverige skapas någon form av omstruktureringsfond, där turismföretagare kan låna -- obs. låna! -- riskvilligt kapital för utveckling av turistanläggningar. Härigenom skapas möjlighet för ett bättre rollspel, där kommunernas primära uppgift är att medverka vid utveckling av infrastrukturen för svensk turism.
I likhet med svensk turism i övrigt är svensk camping uppbyggd av många små produktionsenheter. En samordning inom näringen är självfallet då en förutsättning. Men i många avseenden räcker det inte att man samverkar inom en gren av turismen. Samverkan med övrig turism gör bilden av Sverige komplett.
För att svensk camping skall lyckas, framför allt på utlandsmarknaderna, krävs att en presumtiv kund kan ges ett helhetsperspektiv av upplevelser, aktiviteter, transporter, logi m.m. För att vi skall kunna leva upp till de krav en gäst ställer erfordras en samlad kunskapsnivå och en samlad informationsbild av Sverige som land. Då detta är ett kontinuerligt arbete på de olika utlandsmarknaderna, inte bara under ett år utan under en följd av år, krävs att Sverige som nation kan ställa dylika resurser till förfogande genom ett nationellt turistråd.
På hemmamarknaden Sverige krävs inte denna typ av spjutspets från Turistrådets sida. Däremot är det ytterst angeläget att någon svarar för samordning av information och marknadsföring. Det är detta som enligt vår mening är en primär arbetsuppgift för ett nationellt turistråd.
Ett ytterligare argument för ett nationellt turistråd är att man bör tillvarata den kunskap som investeras i turistdatabasen, TDB. Om denna bank slås i spillror, går omistliga värden i form av marknadskunskap till spillo.
Eftersom tiden är knapp hänvisar jag i övrigt till den dokumentation som jag har lämnat till er ledamöter tidigare, där det utförligare framgår hur vi samarbetar inom näringen.
Jag vill avslutningsvis från hela rese- och turistindustrin tacka utskottet för denna möjlighet som vi har fått till en samlad presentation. Vi är övertygade om att en långsiktig dialog av denna typ mellan politiker och näring är en grundförutsättning för utveckling av den svenska turistprodukten.
Ordförande Åke Gustavsson (s): Enligt den överenskommelse som träffats tillämpar vi följande ordning när det gäller frågor från partierna: Socialdemokraterna, Ny demokrati, Vänsterpartiet, Moderaterna, Folkpartiet liberalerna, Centern, Kds.
Maja Bäckström (s): Låt mig börja med att säga att vi för vår del anser att Sverige behöver ett nationellt turistråd, och att det skall vara med statligt engagemang. Vi vill gärna se ett omstrukturerat turistråd, och det skall då i huvudsak arbeta med marknadsföringen. Vi anser också att övriga delar av Turistrådets verksamhet ansvarsfullt skall överföras till nya huvudmän. Vi menar att det krävs insatser från såväl näringen som olika myndigheter och organisationer, t.ex. länsstyrelser och statliga myndigheter.
I dag har vi ett organ inom Turistrådet, nämligen delegationen, som samordnar och ansvarar för de sistnämnda bitarna. Jag vill fråga länsstyrelsernas representanter om de menar att en sådan samordnad insats behövs som ett bollplank och som stöd för bl.a. länsstyrelserna, för att man skall kunna främja dels medborgarnas närturism, dels turistnäringen.
Thorsten Andersson: Svaret från Gotlands länsstyrelse är ja på den punkten. Vi känner att det behövs ett sådant organ med de uppgifter som jag nämnde redan i mitt inledningsanförande. Precis som Maja Bäckström sade behöver det inte vara exakt det organ som finns i dag, utan det kan vara ett omstrukturerat sådant.
Sven Heurgren: Vi har ju, som jag nämnde redan inledningsvis, ett omfattande samarbete med Turistrådet i dag, och vi vill gärna bygga ut det. Genom högskolan i Östersund har vi verkligen en resurs -- med Sveriges bästa turistutbildning, vill jag säga. Vi kan utöka den ytterligare, och vi kan hjälpa till att bygga ut de här datasystemen som jag nämnde tidigare.
I vårt dagliga arbete sysslar vi ju ständigt med turistfrågor. Vi har dagligen kontakt med turistföretag och försöker på olika sätt medverka till att stärka näringen och förbättra förutsättningarna.
Lennart Nilsson (s): Efter vad jag förstått finns det en samsyn inom branschen när det gäller marknadsföring och en hel del som avser samordning.
Jag vill ställa en konkret fråga, bl.a. till campingägarna: Vad händer om man får det här scenariot som Ulf Åberg har talat om här i dag? Om det inte finns något turistkontor i t.ex. Tyskland, vart vänder sig campingägarna då för att försöka bedriva sin verksamhet -- för att locka tyskar till Sverige?
Till STF vill jag ställa följande fråga: Vad händer om man inte får några anslag från statsmakterna för att bedriva den här verksamheten -- som man har fått i dag? Nils Carlsson: Det vore katastrof i dagens läge, om det inte skulle finnas något nationellt turistråd på utlandssidan. Turistrådet svarar ju för samordningen mellan våra branscher. Vi har ett samarbete på ett femtontal mässor, vi har katalogproduktion och informationsproduktion tillsammans. Skulle vi ensamma bära upp den verksamheten, så skulle det medföra att vi skulle tappa marknadsföring i utlandet. Därmed skulle vi naturligtvis också tappa besökare från Tyskland. Det innebär givetvis minskad volym och minskade intäkter även när det gäller resevalutan. Det är faktiskt en katastrof om det skulle bli så.
Ingemar Liman: De medel som Svenska Turistföreningen får via Turistrådet är ju en direkt ersättning för tjänster som vi utför, i första hand information kring fjällen och kring fjällsäkerhetsfrågor, samordnande verksamhet kring våra gästhamnar och allmän information. Det är sådant som vi definitivt inte kan utföra inom ramen för de medel som vi kan få in från våra medlemmar och vår affärsverksamhet. Det är alltså sådant som inte direkt kommer dem till godo utan kommer samhället som helhet till godo. Vi kommer nog att få överväga att inskränka vår verksamhet på de punkterna om det inte tillskjuts medel.
Peter Ander: Om man inte kan åstadkomma en samlad marknadsföring i utlandet för svensk turism, så innebär det att de många små företagen kommer att ta oändligt mycket stryk. De stora företagen däremot har naturligtvis resurser att marknadsföra sig själva, även på organisationsplanet.
Dessutom är det resursslöseri om varje del skall marknadsföra sig själv. Det är angeläget att man samlar verksamheten i något slags sammanhållet organ.
Lennart Nilsson: Slutsatsen av detta är alltså att om man över huvud taget skall kunna klara sin verksamhet, inte minst på utlandssidan, så måste staten skjuta till pengar och i någon mån ha ett ansvar för den här verksamheten.
Bert Karlsson: Detta är typiskt när vi diskuterar Turistrådet. Självklart blir Turistrådet kvar i någon form. Det kommer vi i Ny demokrati att se till, och därför behöver ni inte vara oroliga över det. Den frågan kan vi därför sluta diskutera.
Viktigare är väl att vi får hit turister. Och hur får vi det? Jo, det får vi genom att det ges rätt ekonomiska förutsättningar, och det är det som vi skall tala om. Och det måste ni poängtera mycket mer.
Varför det är kris bland politiker när det gäller intresset för denna fråga, det ser ni om ni tittar på läktaren, där det sitter två journalister. Det innebär att denna fråga inte är politiskt gångbar. Det är ju massmedia som styr detta.
Jag vill ställa en fråga som jag förmodligen inte kommer att få svar på i riksdagen någon gång, nämligen hur man kan få denna ekvation att gå ihop. Om vi antar att siffran 2 miljarder var riktig när det gäller intäkter, skulle jag vilja veta hur mycket 40 000 arbetslösa kostar, hur mycket 1 000 konkurser kostar, hur mycket 10 % marknadsandel till Norge och Danmark kostar och hur mycket det kostar att skicka folk på färjeturerna som har ökat oerhört mycket under de senaste åren. Kan ingen räkna ut detta? Jag ställer frågan till vem som helst av er.
Turistmomsen sänktes med 7 %, men större delen av de stora nöjesparkerna undantogs. Men många anser ju att dessa är motorn i själva turistandet. Jag skulle vilja ha bekräftat om det är på det sättet.
Jag vill ställa en fråga till Ulf Åberg. Är det riktigt att väldigt många av de stora nöjesanläggningarna nu får kommunalt och statligt stöd? Som exempel kan jag nämna Skansen. Skansen betalar moms men får 40 miljoner tillbaka av en budget på 60 miljoner. Detta är ganska vanligt bland de stora parkerna, alltifrån Furuviksparken till Parken Zoo. Boråsparken fick 10 miljoner, och Malmö Folkets Park fick 30 miljoner. Är detta riktigt, och är det möjligt för den fria företagaren att konkurrera på dessa villkor?
Jan Rencke: Jag känner mig uppmanad att svara, eftersom det var jag som talade om de 2 miljarderna. Skillnaden mellan inbetald moms och återbetald moms enligt riksskatteverkets bokföring för 1991 blir sannolikt 2,9 miljarder. Det är 1,9 miljarder mer än 1989, året innan turistmomsen infördes. Siffran är därför ganska riktig. I mitt tidigare anförande sade jag att en rimlig förmodan är att alla de saker som jag räknade upp, och som också Bert Karlsson räknade upp, sannolikt kostar betydligt mer än 2 miljarder. Det finns ju all anledning att tro att detta är en minusaffär för staten.
Bert Karlsson: Kan man inte räkna ut detta? Det är ganska lätt att få fram dessa siffror. Men jag tror att det är ganska svårt för oss i riksdagen att räkna ut detta.
Jan Rencke: Staten har väldiga resurser att räkna ut sådana saker, men man har, såvitt jag känner till, inte gett någon i uppdrag att göra det.
Ulf Åberg: Det är alldeles riktigt att det inom en inte oväsentlig del av svensk turism i dag de facto finns olika typer av kommunala och statliga subventioner. Den linje som vi har följt när det har gällt nyinvesteringar -- vi tillfrågas nämligen ofta när det gäller nyinvesteringar -- är att vi hela tiden har vänt oss mot snedvridande effekter av olika typer av stöd, som alltså snedvrider konkurrensen. Därför har vi också gått emot många investeringar av denna karaktär. Jag kan nämna Branäs som ett känt exempel. Vi försöker alltså hävda principen att man så långt som det är praktiskt möjligt försöker åstadkomma konkurrens på lika villkor.
Elisabeth Persson: I riksdagens beslut 1984 om målen för den svenska kulturpolitiken ingick som en av två viktiga delar att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till turism och rekreation på fritiden. Detta kom att benämnas det sociala målet. Nu skulle jag vilja ställa följande fråga: Anser ni branschföreträdare att de sociala aspekterna på turism och rekreation fortfarande är giltiga, och anser ni att ni har en del i ansvaret att se till att de sociala aspekterna också tillgodoses? Om ni inte anser det, skulle jag gärna vilja veta varför.
Jag skulle också vilja ställa en följdfråga som jag tror kan hänga samman med den förra frågan. Vi har fått en mycket utförlig redovisning om turismens kris som förefaller att till största delen vara av ekonomisk art. Kan det finnas några andra orsaker än rent skattemässiga till denna tillbakagång? Kan det finnas vissa brister när det gäller innovationer och nytänkande? När jag som kvinna ser ut över denna församling, en imponerande skara företrädare för branschen, undrar jag: Kan det möjligen vara på det sättet att den manliga resurspotentialen när det gäller just nytänkande och innovationer är något uttömd och att branschen skulle må gott av litet kvinnliga företrädare?
Åke Gustavsson, ordförande: Efter det sista som sades är det väl ingen som vågar svara.
Peter Ander: Inom den delen av turismen som representeras av hotell- och restaurang har vi ett mycket påtagligt inflytande från kvinnliga företagsledare och andra kvinnor som är verksamma i branschen. Men Elisabeth Persson har naturligtvis rätt i att nöden är uppfinningarnas moder och att ju hårdare som man pressas, desto hårdare tänker man i tusen nya banor.
Jag vill bl.a. peka på den stora utbildningssatsning som SHR har gjort i och med det Globeninstitut som jag nämnde tidigare. Det är ett sätt att verkligen driva rationaliseringen och produktivitetsutvecklingen i företagen. Det goda har krisen haft med sig att vi står rustade om ni bara ger oss bra förutsättningar.
Björn Ericsson: Jag skall inte kommentera den manliga beslutskraften, men jag vill gärna utifrån våra aspekter i någon mån beröra det sociala målet.
Folkparkerna jobbar för att försöka att i någon mån minska den olikhet som råder mellan storstad och tätort. När det gäller skattereformen och den breddade skattebasen har många av våra kulturarbetare lidit ganska kraftig nöd. Det beror i första hand på att besluten som är fattade i vissa delar bygger på en okunskap om verkligheten. Låt mig nämna ett exempel.
Upphovsmannarättsligt skyddade verk som framförs i Sverige skulle ju inte, som det heter, drabbas av moms. Men det har skett en inskränkning i detta sammanhang. Vi har gjort en jämförelse mellan en rörmokare och hans verktyg för att kunna fullgöra sitt värv. På detta är det moms så att säga rakt av. När det gäller våra artister -- och vi kan då ta Jerry Williams som exempel -- är det bara personerna i fråga som är momsbefriade på grund av en klurighet från branschen, där man plötsligt bildar nya bolag. I det bolaget lägger man alla utensilier, dvs rörtänger och annat som t ex Jerry Williams kan behöva för att framföra sitt verk, och då blir det beskattat. Detta snedvrider plötsligt konkurrensen, vilket leder till att våra möjligheter att jobba för ett socialt mål minskar. Ett av våra viktigaste sociala mål är att förmedla barnkultur, vilken i och för sig inte påverkas just i detta fall. Men vårt eventuella överskott kanaliseras i nästan alla fall till barnkulturen. Därför tror jag att de sociala målen, vare sig de är stora, riksomfattande och internationella eller lokalt betonade, har kommit litet grand i skymundan.
Elisabeth Persson: Hur ser ni andra på det sociala målet? Är det ett ansvar för branschen i dess helhet att ta det eller är det överspelat?
Bill Fransson: Huruvida de sociala målen är giltiga eller inte är ytterst en politisk frågeställning, och den skall riksdagen fatta beslut om.
Jag tror personligen att de målen inte med någon fördel ryms i samma organisation som dem som skall främja mera kommersiella mål eller näringspolitiska mål.
Jag tror också att det är närmast orimligt att kräva av företagen att de skall ha den typen av sociala målsättningar. De sociala målen kan uppnås bara om politiken kan utformas på ett sådant sätt att det blir förenligt med företagens kommersiella mål att också uppfylla de sociala målen.
Nils Carlsson: Anledningen till campingens volymframgångar är säkerligen den lågprisprofil som den har, och därmed har den också en social betydelse. Men man kan alltså inte i det egna företaget, precis som Bill Fransson sade, underprissätta produkten, utan från campingens sida måste vi naturligtvis se prissättningsfrågorna rent företagsekonomiskt.
Däremot vill jag återigen trycka på att det som man kan göra från social synpunkt är att ställa erforderliga lån till branschens förfogande för att branschen skall kunna utveckla en produkt på ett något så när rimligt ekonomiskt sätt. Det är tufft i dagens finansvärld att gå till en bank och låna pengar. Det är nästan stopp för en campingföretagare som är småföretagare.
Elisabeth Fleetwood: Jag kommer att undvika att göra några egna deklarationer utan framför allt lyssna, eftersom vi har så kort tid till förfogande. Jag vill säga att vi alla i och för sig är eniga om målet, turistbranschens fördubbling eller vad vi nu kan hoppas på i en framtid. Vad vi däremot diskuterar och funderar över på departement, i utskott och bland branschens företrädare är ju vilka medel som vi skall finna för att nå dit, och vilka vägarna dit är. Jag skulle vilja ställa frågor med anledning av det, framför allt till Ulf Åberg.
Jag fann i Ulf Åbergs anförande inte mycket av självkritik. Är organisationen i dag riktig? Behövs det ingen renodling av uppgifterna eller någon omorganisation? Är det något som ni kan släppa? Är allt som det bör vara för att det bästa resultatet skall uppnås?
Ulf Åberg: Det är inget tvivel om att Turistrådets uppgift måste renodlas, och vi har vid ett flertal tillfällen uttryckt i våra anslagsframställningar ett klart önskemål om att uppgiften skall begränsas och bli betydligt tydligare än vad den är i dag. Då går det också att ändra verksamheten ganska mycket.
När jag höll mitt anförande gick jag egentligen inte vid något tillfälle i försvarsposition för Turistrådet så till vida att jag anser att det skall vara intakt. Jag tror att vi är inne i en process som kan vara till stor fördel både för branschen och för arbetet inom ett nationellt turistorgan som det nu ser ut att formas. Vi är alltså för förändringar, och det har vi varit hela tiden, men vi har haft svårt att få lyhördhet för dessa förändringar, eftersom det kräver en förändring också i uppdraget.
Elisabeth Fleetwood: När lade ni första gången fram dessa förslag om förändringar? Ligger det långt tillbaka i tiden, eller är det relativt nyligen?
Ulf Åberg: Vi har lagt fram dessa förslag i anslagsframställningar två och tre år tillbaka i tiden, och i synnerhet i samband med en treårig budgetframställning som vi gjorde för två år sedan.
Bill Fransson: Jag vill tillägga att jag tror att detta kom fram allra tydligast i vårt remissyttrande över RRV:s granskning av vår verksamhet, då vi gjorde mycket klart att vi ville ha en förändring av uppdragets formulering.
Elisabeth Fleetwood: Jag skulle vilja ställa en fråga till Hans Alsén, som representerar en av de allra tyngsta organisationerna, nämligen Svenska Turistföreningen. Vilken uppfattning har Hans Alsén om möjligheten att förändra och göra situationen bättre? Jag upplever att Hans Alsén tror att en positiv utveckling är på gång, men vad kan vi mer göra?
Hans Alsén: Såvitt jag förstår gällde frågan inte Turistrådet, utan den gällde turismens utveckling rent allmänt.
Elisabeth Fleetwood: Jag menade även i förhållande till Turistrådet, eftersom Hans Alsén var inne på det i sitt anförande.
Hans Alsén: Jag kan konstatera att vi har fått de anslag som har utgått till Turistföreningen via Turistrådet. Och de är, som Ingemar Liman sade, förknippade med den allmänservice som vi lämnar. Vi har ett behov av att få denna möjlighet i framtiden via en ekonomisering från statens sida. Om det skall ske via ett statligt turistråd eller inte är väl inte den primära frågan för oss. Men vad vi kan konstatera är att vi har haft ett mycket gott samarbete. Vi har känt oss som en ideellt baserad rörelse, med medlemsavgiften som den allt överskuggande finansieringskällan, som arbetar tillsammans med Turistrådet.
På vissa områden -- och jag säger inte detta i någon värderande mening -- där den kommersiellt betingade delen av branschen naturligen inte har funnits och inte skall finnas, har vi känt oss spela en roll och behövt stödet från Turistrådet. Det har vi fått, och vi har haft ett gott samarbete. Jag har ingen djupare mening om hur detta skulle kunna utvecklas i framtiden i en eventuell annan organisation. Vi har inte haft tillfälle att närma oss den frågan. Den har inte varit aktuell på det sättet.
Som medborgare vill jag säga att det är med tillfredsställelse som vi åser den könsmässiga blandning som i alla fall präglar podiet. Jag vill också säga att vi har tre kvinnliga ledamöter i vår styrelse.
Jan-Erik Wikström: I denna förtroliga krets, Ingemar Liman: Vad tycker du om Turistrådet, och hur har det fungerat? Har Turistföreningen deltagit i branschens överläggningar med näringsdepartementet?
Ingemar Liman: Vi tycker bra om Turistrådet. Vi har haft, som Hans Alsén sade, ett mycket gott samarbete med Turistrådet, framför allt kanske därför att Turistföreningen representerar inte bara den ideella föreningen Svenska turistföreningen utan i mångt och mycket också alla de föreningar som är turistproducenter. Det kan vara hembygdsföreningar, spelmansföreningar, teatergrupper, osv., dvs. alla som ute i bygderna i mångt och mycket ger grunden till den svenska turismen. Där har vi kunnat agera och har haft en samtalspartner och några som har fört ut detta budskap vidare, och detta har skett med hjälp av Turistrådet.
Vi har inte haft möjlighet att direkt föra samtal med regeringen i dessa frågor. Det har funnits en delegation som har gjort det. Vi representerar inte ett kapital när det gäller att kunna finansiera ett framtida turistråd -- därför har vi inte utgjort en av samtalsparterna för regeringen.
Jan-Erik Wikström: Betyder det att de som har deltagit i samtalen har varit bara de kapitalstarka organisationerna inom turistbranschen? Är det kontentan av vad Ingemar Liman sade?
Ingemar Liman: Det finns väl en övervägande majoritet för den typen av grupper. Ideella organisationer har inte funnits med.
Stina Eliasson: Jag har några frågor till länsstyrelserna. Men jag vill börja med att ställa en fråga till Svenska Resebranschens Riksförbund. Från detta förbund talades det om att man arbetar aktivt för att främja resandet. Min fråga är: Hur stor del av detta främjande består i att man skall förmå svenskar att åka utomlands eller att man skall förmå utlänningar att komma till Sverige?
Jag vill hänvisa till min motion, och jag tror att alla har fått underlaget från utskottet -- alla motioner, m.m. Min motion finns på s. 11 i detta underlag. I denna motion tar jag bl.a. upp litet grand om renodlingen av Turistrådets uppgifter, som det har talats om här.
Till länsstyrelserna vill jag ställa följande frågor. Om Turistrådet blir ett rent branschorgan för marknadsföringen av turismen, hur bedömer länsstyrelserna då att myndighetens roll på turistområdet kommer att förändras?
Jag har i min motion pekat på de utvecklingsprojekt och den försöksverksamhet som Turistrådet har bedrivit. Om Turistrådet läggs ned, anser länsstyrelsernas representanter att det då behövs ett annat och nytt centralt organ som tar över uppgifterna när det gäller utvecklingsprojekt och försöksverksamhet och när det gäller samordningen beträffande utvecklingen av turismen? I så fall, vilken uppgift skall ett sådant organ ha?
Vilka andra statliga insatser anser länsstyrelserna behövs på det organisatoriska planet för att turismen inte skall drabbas negativt av en eventuell nedläggning av Turistrådet?
Christer Granegård: Vår inställning, när det gäller ett nytt och mer kommersiellt organ eller ett branschorgan, är att vi naturligtvis kommer att samverka med det. Däremot kommer vi självfallet inte att medverka i de rent kommersiella insatserna, utan det är branschen som måste ta detta ansvar. Det är fullständigt självklart. Detta gjorde även landshövding Thorsten Andersson helt klart här.
När det gäller ett framtida organ har vi också klart deklarerat att vi vill se ett nytt organ, som inte behöver heta Turistrådet, utan det kan heta vad som helst. Men vi vill se ett nytt organ som har ett stort ansvar för samordningsfrågor och utlandsfrågor, ungefär motsvarande uppgifter som Turistrådet har i dag. Det bedömer vi som synnerligen viktigt, inte minst med tanke på de små organisationer och de små företag som finns inom näringen.
Jag tyckte att Stina Eliassons sista fråga var litet oklar, och jag kan därför inte svara på den.
Jan Billow: Jag skulle vilja svara på den första och den tredje fråga i samma svep. Om det skapas ett branschorgan skall det svara för den samlade kompetensuppbyggnaden. Det skall beställa statistik och analysera. Det skall ge ett så objektivt underlag som möjligt och kanske yttra sig i investeringsfrågor. Det skall vara huvudman för produktdatabasen, som kommer att behövas också i framtiden. Det skall vara huvudman för resedatabasen, denna unika resvaneundersökning som verkligen behövs i dag i Sverige när det är fråga om miljardinvesteringar i infrastruktur.
Det behövs alltså ett nationellt organ, därför att det kan ju inte läggas ut på regionala turistorgan eller andra, utan det är den samlade bilden som behövs.
Björn Pettersson: I Resebranschens Riksförbund ingår medlemsföretag där bl.a. företag som SJ, SAS, Linjeflyg, rederierna, bussresearrangörer, m.fl. ingår. Dessutom ingår alla svenska resebyråer. Det säljs och det görs en enorm insats för det svenska resandet och turismen i Sverige genom vårt företag.
Stina Eliasson: Björn Pettersson svarade inte på min fråga. Jag frågade hur stor del av detta främjande som upptar rekommendationer till utlänningar att komma till Sverige eller till svenskar att fara utomlands.
Björn Pettersson: Jag är inte beredd att ange en exakt procentsats, men det är en mycket stor del. Om man tittar på rederiernas insats, som jag personligen känner väl till, är den mycket stor för att få utlänningar att komma till Sverige. Stina Eliasson: Jag kanske kan få ett papper på detta sedan?
Björn Pettersson: Vi skall försöka få fram det. (Björn Pettersson har senare meddelat att drygt 40% av RRF:s totala verksamhet avser turism till och i Sverige.)
Rose-Marie Frebran: Min fråga gäller om man skall ha ett turistråd eller ett annat nationellt turistorgan. Jag får intrycket att ett av de starkaste argumenten som ni lyfter fram för att behålla Turistrådet eller för att skapa något liknande är behovet av marknadsföring i utlandet. Nu är det meningen att vi skall få del av synpunkter från er som skall hjälpa oss i vårt ställningstagande till den proposition som vi skall behandla. I detta sammanhang har inte någon berört en viktig passus i propositionen, nämligen det som lyfts fram om en möjlig ersättning när det gäller just marknadsföringen i utlandet, att ge Svenska institutet uppgiften att också presentera Sverige ur turistiska aspekter i utlandet. Det skulle vara värdefullt att få några kommentarer från några av er, dock naturligtvis inte alla. Därför vill jag be Turistrådets Ulf Åberg och Svenska Resebranschens Riksförbunds förbundsdirektör att kommentera denna fråga.
Ulf Åberg: Svenska institutets specialitet är att förmedla Sverigebilden mer generellt och kanske inte så mycket den direkta turistiska marknadsföringen. Det är institutets styrka, och såvitt jag förstår är det detta som regeringen vill satsa på. Däremot tror jag inte att institutet kan vara en plattform för kommersiell marknadsföring med kommersiella resultat som till syvende och sist ändå är det yttersta syftet med ett turistråds verksamhet.
Björn Pettersson: I den arbetsgrupp som har jobbat med en efterföljare till ett nytt turistorgan har vi inte alls uteslutit möjligheterna att i framtiden arbeta med t.ex. Exportrådet m.fl. Det är de som kommer att sitta i den nya organisationen som skall arbeta med detta. Men detta är inte alls uteslutet.
Maja Bäckström: I vetskapen om den allt större betydelse som rekreationsfrågorna kommer att få, vill jag ställa en fråga bl.a. till representanterna från Resebranschens Riksförbund om ni anser att riksdagen skall besluta i enlighet med regeringens förslag, dvs. att upphäva det rekreationspolitiska målet, eller om ni anser att det t.o.m. skulle vara till nytta för branschen att målet finns kvar.
Björn Pettersson: Jag är inte beredd att svara på det rakt upp och ned, men det är klart att vi måste titta på marknadsförutsättningarna i vårt land.
Leo Persson: Det är många som tar upp skattefrågor i dag, men vi håller ju på att sakbehandla Turistrådet. Det står i budgetpropositionen att regeringen är beredd att lämna 50 milj. kr. om näringen är beredd att lämna lika mycket.
Jag vill fråga Svenska Liftanläggningars Organisations representanter hur de ser på möjligheterna att redan den 1 juli vara med och bekosta en ny turistorganisation enligt den modell som man har skissat på i sin föredragning.
Hans Gerremo: Det är nog litet svårt att ställa upp på detta redan den 1 juli, men det är kanske möjligt under en längre period framöver, under en tre-, fyra- eller femårsperiod.
Vi har diskuterat detta i vår organisation, och vi tror att vi kan få våra medlemmar med oss när det gäller att stödja ett nationellt turistråd genom att satsa pengar. Om det blir 50 milj.kr. som vi skall ställa upp med kan jag inte garantera, men vi är villiga att vara med och betala. Men då måste vi också få vara med och agera på marknaden, så att allt inte sker utifrån ett Stockholmsperspektiv, utan det måste ske utifrån glesbygdens perspektiv.
Leo Persson: Det står också i propositionen att staten skall upphöra med vidare satsningar och att detta skall bli självgående. Hur ser ni på det?
Hans Gerremo: Det är väl inte alldeles omöjligt att vi kan köra detta inom näringen utan iblandning av staten. Om vi kan köra andra företag, kan vi kanske köra även detta.
Bert Karlsson: När vi har diskuterat momsen i riksdagen har det ofta sagts: Visst har vi höjt momsen här i Sverige, men det har man gjort även i andra länder. Man har skyllt på lågkonjunkturen när det gäller de dåliga siffrorna. Sanningen är ju att det har skett en minskning med 30 % på två säsonger. Norge och Danmark gick framåt med nästan 10% i år.
Har momsen haft någon betydelse på besöksnäringen? Jag skulle också vilja veta hur det ser ut i de andra länderna som vi konkurrerar med.
Ulf Åberg: Om man lägger moms på redan höga produktionskostnader, får det naturligtvis effekt. Och det är naturligtvis inte momsen enskilt utan kombinationen av ett högt prisläge och momsen som har fått den dramatiska effekten. Visst är den tydlig, det är bara att jämföra med utvecklingen i våra grannländer. Och vi skall komma ihåg att det är skillnad inte bara när det gäller produktionskostnaderna och därmed prisnivån utan också när det gäller vad man lägger momsen på. Momsen omfattar inte alla tjänster i våra grannländer.
Elisabeth Persson: Jag vill fortsätta att ställa frågor om de sociala målen, dvs. möjligheterna för breda folkgrupper att få ta del av turism och rekreation. Jag vänder mig till de tre landshövdingarna.
Om målet sätts på nationell nivå, anser ni att ni på regional nivå har något ansvar för eller möjligheter att verka för att turism och rekreation inte skall reserveras för en penningstark exklusiv grupp, som i och för sig kanske är växande men ändå inte är så stor? Har ni möjlighet att ta ansvar för att även de breda folkgrupperna får möjlighet till turism och rekreation? Anser ni att detta är en statlig angelägenhet?
Thorsten Andersson: Vi kommer att gärna ta ansvar även framöver. Men om vi är ensamma och inte får stöd utifrån blir det svårt att upprätthålla ansvaret.
På Gotland har det satsats på cykelleder osv. och billigare övernattningsmöjligheter. Det skall vi försöka fortsätta med. Visst blir det svårt om vi skall vara ensamma om det.
Birgitta Wistrand: Peter Ander talade en hel del om att ni inte vill ha stöd utan bättre förutsättningar. Hur har propositionen angående de små företagen fallit ut för er? Den måste väl ändå ha gett förutsättningar för branschen? Har du några ytterligare förslag? Jag ställer dessa frågor även till Jan Rencke och resebranschens företrädare.
Peter Ander: SHR företräds av en äkta företagare, nämligen av vice ordföranden Ejnar Söder som möjligen skulle kunna svara på frågan bättre än jag.
Ejnar Söder: Jag är egenföretagare och driver två hotell i Sverige. Jag står liksom mitt i allt det som det talas så mycket om.
Vi egenföretagare har talat mycket om dessa frågor i många år.
Jag vill snabbt vinkla den oro jag känner för de turister vi talar om som kommer utifrån Sverige. De får signaler som är mycket dramatiska.
För några år sedan kom signalen om att momsen skulle öka till 25%, vilket hade en förödande inverkan på den frekvens av turister vi förväntade oss.
Nästa signal var att Turistrådet skulle läggas ned.
Dessa saker är oerhört oroande för våra kontrakt, uppgörelser och förhandlingar. Tiden rinner iväg. Det är trevligt att få komma hit och tala i kulturutskottet. Men vi har inte tid att tala så länge till.
Vi egenföretagare skall snart ha en work-shop i Sunne, och vi måste då få veta vilka förutsättningar vi kommer att få för -93, -94 och -95 när alla uppköpare från hela världen kommer för att träffa mig och mina kolleger. Vi kan inte ge klara besked i dag.
Jan Rencke: Den nya generella näringspolitiken har framför allt handlat om att ta bort skatten på arbetande kapital. Jag kan försäkra att det finns ytterst få näringsidkare i turistnäringen som har några som helst problem med förmögenhetsskatt av det slaget.
Björn Pettersson: Jag instämmer till 100 % i vad Ejnar Söder sade.
Charlotte Branting: Jag vill rikta min fråga till de närvarande landshövdingarna.
Länen får s.k. länsanslag som skall gå till olika glesbygdsprojekt och annan projektverksamhet.
Jag skulle vilja veta ungefär hur mycket av pengarna som går till turism och om det finns möjlighet att öka den andelen -- inte minst med tanke på värdet av turismen som har framkommit i dag.
Christer Granegård: Vi har ett länsanslag på ungefär 18 milj.kr. Det delas i stort sett på två bitar, nämligen glesbygdsstöd och projektmedel. Av projektmedlen går i år ungefär 2 milj.kr. till olika turistaktiviteter på Gotland. Det är ungefär 20 %. Det är den högsta andelen som sätts in på något enskilt område. Självfallet går det alltid att öka summan. Men det är en konkurrensfråga. Det är en mycket hög andel som sätts in för turismen.
Sven Heurgren: Vi har ett större länsanslag än på Gotland. Av våra anslag har ungefär en fjärdedel gått till turistnäringen. I dag har vi inga ansökningar om lokaliseringsstöd. Vi har lagt ungefär en fjärdedel av glesbygdsstödet på turistnäringen. Där är fortfarande efterfrågan ganska stor. Men det är en betydligt mindre mängd pengar. Det kan handla om några hundratusen kronor.
Stina Eliasson: Vi har fått mycket underlag för att fatta beslut. Vi får ett utmärkt underlag i dag. Jag har tittat på ett annat underlag, nämligen konjunkturrådets rapport 1992. Där talas om att den offentliga sektorn kostar mycket, och ett överslag görs om var pengarna kan hämtas från.
Av rapporten framgår att om momsen skall vara en viktig finansieringskälla måste den koncentreras på sådana varor som inte lätt kan handlas över gränserna. En sådan bransch är turismen. Att enligt rapporten använda turismen som en stabil skattebas, är det något som härvarande branschfolk och länsstyrelserepresentanter ställer upp på?
Jan Billow: Konjunkturrådets rapport är mycket intressant att läsa. I det avseendet tyder allt på att författarna inte har läst t.ex. Turistrådets utredningar om branschens konkurrensförutsättningar och NUTEK:s utvärdering av skattereformens effekter.
Turismen är ytterst flyktig som skattebas.
Bill Fransson: Jag instämmer. Det är en total missuppfattning att tro att turismen inte går att tillgodose likaväl utomlands som i landet. Var och en av oss vet att man lika gärna kan åka utomlands som att stanna i Sverige. Det är obegripligt hur någon kan ha en sådan uppfattning.
Rose-Marie Frebran: Turismens kris går ju naturligtvis att framställa mera förenklat eller nyanserat. Jag tycker att vi har fått exempel på båda sätten i inledningsanförandena.
Jag tror att det finns flera olika orsaker till denna situation. Det går att tala om momsen, om lågkonjunktur, om dåliga vintrar och kanske också om dålig marknadsföring.
En företrädare, nämligen Hans Gerremo, visade på en nyanserad bild i sitt anförande när det gäller dessa orsaker. Däremot uppfattade jag att Jan Rencke förklarade alla problem inom turistnäringen som grundade på turistmomsen. Det är alltså två helt olika bilder. Jag skulle vilja ha en kort kommentar av er av varandras anföranden.
Hans Gerremo: Vi betonade inte bara turistmomsen. Det gällde också lågkonjunkturen, drivmedelsbeskattningen, reglerna för traktamentsbeskattningen och reduceringar och förändringar av räntebidragen. Frågan gäller också de konkurrensfördelar som finns för de exportföretag som kör folk utomlands och charterskatten.
Sammanfattningsvis gäller dessa saker att turismen har påverkats negativt.
Jan Rencke: Jag hade tagit till mig av utskottets instruktioner om femminutersgränsen för huvudanförande. Jag hade strukit en mycket lång lista angående lagstiftningen under senare tid som har medverkat i dessa frågor. Jag nöjde mig med de två största problemen.
Det första och största problemet är momsen. Det andra problemet är att en svensk som har en förmånsbil numera kan köra ner den bilen på kontinenten, utnyttja lågpriser och lågmoms utan att det behöver kosta svensken ett öre mer.
Det här var ett exempel på ett tiotal åtgärder som har vidtagits under de senaste åren och som tillsammans har hjälpt till att "sänka" svensk turism.
Åke Gustavsson, ordförande: Därmed är den första frågeomgången klar.
Vi hälsar näringsminister Per Westerberg välkommen hit. Under förmiddagen har vi fått en kartläggning och information om branschen och Turistrådet av företrädare för ett par berörda länsstyrelser liksom av andra institutioner.
Tanken är att näringsministern skall från departementets och regeringens synvinkel informera om hur regeringen uppfattar situationen.
Per Westerberg: Regeringen har börjat planera och har gjort vissa antydningar i statsbudgeten om hur regeringen ser på Turistrådet och den marknadsföring regeringen vill ha av Sverige som turistland, den s.k. Sverigebilden.
Vi vill försöka börja om litet grand från början för att skapa en ny struktur som skall skapa en större effektivitet än vi anser att det har varit hittills. Det gäller framför allt en strukturering. Det skall inte vara särskild branschpolitik för turism. I stället är det fråga om mera generella åtgärder. Bl.a. bygger detta, som vi ser det, på att den s.k. inrikes turismen och inrikes åtgärder är en sak i första hand för branschen och resp. regioner att sköta. Vi gör bedömningen att vi skall lämna engångsbidrag för att starta den inrikes verksamheten.
Däremot ser vi det som en statlig angelägenhet att marknadsföra Sverige utomlands. Det gäller att skapa den s.k. Sverigebilden utomlands, dvs. det positiva Sverige, det som är intressant att besöka, det som är intressant att investera i och det som är intressant att göra affärer i.
Med Sverigebilden menar vi inte bara turism, utan vi menar hela bilden av Sverige som ett land som är intressant och spännande. Men även turismdelarna ingår i Sverigebilden.
Den direkta kommersiella delen av marknadsföringen av Sverige, dvs. det som riktar sig till enskilda anläggningar, hotellkedjor och liknande, är en sak för branschen att marknadsföra även utrikes. Vi marknadsför landet som sådant i den del som staten skall stå för.
Vi anser att en stor del av de resurser som i dag finns bör användas utomlands. De förändringar som nu sker av Sveriges exportråd bör även kunna utnyttjas när man går ut mera handgripligt på resp. marknader med mera faciliteter ute i resp. länder, för att även användas när det gäller Sverigebilden och att marknadsföra Sverige avseende turism och andra egenskaper.
Vi vill även använda den del som finns inom Svenska institutet som har hand om en allmän Sverigeinformation för att kunna nyttja de kanalerna och resurserna för att samordna marknadsföringen av Sverige i andra länder.
Vi tror också att det finns möjlighet att använda delar av de resurser vi i dag har på ambassaderna, för att i länder där det finns mindre och mer begränsade möjligheter till turism, och där det är mer fråga om marknadsföring av landet som sådant, också utnyttja dem under en sådan omstrukturering.
Vi skall försöka utnyttja de komparativa fördelar Sverige kan ha som land. Det gäller att marknadsföra de möjligheter och fördelar som finns i Sverige. Jag har uppfattningen att det är en fördel om marknadsföringen kan samutnyttjas inte bara med turismen utan även angränsande områden för att få fördelar av värde och på det sättet få ett bättre genomslag.
Som ni säkert redan känner till, har det genomförts momssänkningar när det gäller turism, inrikes resor, sänkningar av arbetsgivaravgiften som en del av regionalpolitiken i vissa delar av Norrlands inland osv. Dessa saker underlättar rent generellt för turismen.
I den direkta planeringen har vi för avsikt att i regeringens kompletteringsproposition i april återkomma med medelsanslag för verksamheten och med den närmare organisationen för hur denna skall bedrivas. Det gäller den interna inrikesturismen/en branschangelägenhet, den utrikes Sverigebilden/en statsangelägenhet. Vi vill framför allt göra en satsning på lite fasta resurser och mer pengar för kampanjer och direkta aktiviteter utomlands, för att på det sättet kunna ha större möjligheter till flexibilitet. Det är därför angeläget att göra denna omstart och att verksamheten läggs under t.ex. Svenska institutet, för att på det sättet kunna upphandla marknadsföringstjänster både via branschens egna organisationer och av Exportrådet eller andra organisationer -- beroende på prestationer och vad vi får ut för de pengar och resurser som står till förfogande.
Maja Bäckström: Det är känt att vi i riksdagen senast år 1984 lade fast målen för turism- och rekreationspolitiken. Vi hävdar fortfarande att målen i högsta grad är aktuella.
Regeringen skriver i propositionen att de turistpolitiska målen som riksdagen tidigare har beslutat om inte längre har någon aktualitet. Därför vore det av största intresse att få höra vad regeringen egentligen grundar uppfattningen på.
Per Westerberg: Vi bedömer att det skall vara en kommersiell marknadsföring i Sverige. Det skall ske en marknadsföring av Sverigebilden som görs med utgångspunkt i branschernas uppfattning och förmåga att kunna dra till sig kunder.
Själva Sverigebilden är kanske inte så kommersiell. Det är mer en marknadsföring av landet. Jag vill ha en mer kommersiell inriktning. Jag tror att det är riktigt, och vi får bättre resultat av satsade resurser.
Maja Bäckström: Vi har sett de viktigaste målen av att utveckla turismen så att det ger största möjliga effekt för ekonomi, sysselsättning -- speciellt i glesbygden. Det är fråga om regionala effekter, valuta- och välfärdspolitiska effekter. Jag har svårt att förstå vari det dåliga skulle finnas. Jag kan kanske få ett besked.
Per Westerberg: Vi menar inte att vi bedriver den typen av branschpolitik som innebär att turismen skall gynna ekonomi, sysselsättning, regionalpolitik eller någon form av annan välfärd. Vi bedriver inte en sådan politik för varje enskild bransch. Vi bedriver en regionalpolitik där det finns anledning att ha regionalpolitik i utsatta regioner. Vi bedriver en politik när det gäller att försöka stärka sysselsättningen, när det gäller att stärka välfärden. Sedan gör vi insatser för att få en bra, positiv Sverigebild utomlands, för att på det sättet få turister att komma till Sverige. Det kan gälla både glesbygd och storstadsområden -- beroende på vad det finns för attraktioner i Sverige som drar till sig turister.
Vi tror inte på den typen av målsättningar där man ställer upp en lång rad andra politiska mål när det gäller turismen.
Catarina Rönnung: Jag har en del policyfrågor att ställa till Per Westerberg.
Turistrådet är en statlig myndighet där regeringen självfallet har ett visst ansvar. Är det då lämpligt att man som minister med turism inom sitt fögderi, och där turismen är en mycket viktig näringspolitisk gren, går ut offentligt och säger att Turistrådet bara ägnar sig åt en massa "duttande". Det uttalandet återfinns i en signerad tidningsartikel i den liberala tidningen Bohusläningen.
Stämmer det att näringsministern inte har tagit en enda kontakt med Turistrådets samlade ledning? Är det att ta ansvar, att visa intresse från ministerns sida?
Till sist en liten randanmärkning. Hade det inte sett bra ut om näringsdepartementet hade haft en handläggare på plats redan från klockan 9.00 i morse?
Per Westerberg: Vi har haft handläggare här sedan klockan 9.00 i morse. Jag har redan sagt att jag har besök av en EG-kommissionär på energiområdet. Jag tvingas därför närvara ute på Vattenfall vid en del debatter om den framtida svenska energipolitiken. Det är en olycklig kollision att jag inte har kunnat närvara ända sedan i morse. Men vi har haft ett departementsråd på ansvarigt område närvarande från start för att kunna följa de diskussioner som har försiggått.
Vidare har vi frågan om Turistrådet och "duttande". Det finns inte någon anledning att kommentera den typen av tidningscitat åt det ena eller andra hållet. Jag noterar att det har funnits betydande synpunkter på Turistrådet. Vi har uppfattningen, precis som många i det här sammanhanget har haft, att det finns betydande saker att göra här när det gäller omstrukturering av den verksamhet som skall bedrivas för att få ut bästa möjliga resultat av verksamheten.
Jag har också uppfattningen att det i varje verksamhet finns ett stort behov av att mycket kritiskt utvärdera med jämna mellanrum. Man skall ifrågasätta och inte bara köra vidare i gamla hjulspår.
När det gäller direktkontakter med Turistrådet, har min statssekreterare haft en sådan kontakt i det sammanhanget. Jag har inte haft någon personlig kontakt.
Catarina Rönnung: Vill ministern dementera det han har sagt offentligt om Turistrådet?
Per Westerberg: Om det avser "duttande" är svaret nej.
Bert Karlsson: Tyvärr har ministern inte varit här i tid för att lyssna på branschens problem. Jag tror inte att man lyssnar ändå, så det spelar väl ingen roll i och för sig.
Branschen redovisar ganska klara siffror, nämligen att staten har fått in ungefär 2 miljarder kronor. Nu har man blivit av med 40 000 arbetstillfällen. Det är fråga om 1 000 konkurser, och Norge och Danmark har "tagit" våra turister. Det är fråga om ungefär 10 % per land.
Vad kostar allt detta? Kan det verkligen bli plus för staten? Det är så noga med olika konton hit och dit och att det skall vara plus. Det är väl ett av skälen till den höga momsen.
Vad kostar 40 000 förlorade arbetstillfällen och 1 000 konkurser, osv. Går ekvationen ihop?
Per Westerberg: När det gäller kritik och synpunkter från branschen har vi försökt med hjälp av samråd med branschen att skapa konstruktiva lösningar som skall ta till vara branschens möjligheter så bra som möjligt.
Momssänkningen har genomförts. Det finns icke ekonomiska förutsättningar i statsbudgeten för att vidta ytterligare åtgärder på området. Det kostar för mycket.
Tittar man på kostnaderna bransch för bransch ser man att om satsningen skulle göras i princip för alla branscher i dag i denna djupa lågkonjunktur och närmast strukturkris som Sverige står inför skulle det inte gå ihop. Jag delar helt uppfattningen att det är fråga om en mycket besvärlig situation för branschen. Jag vill också påpeka att det är först från den 1 januari som effekterna börjas synas på momssänkningen. Jag hoppas att det kommer att bli något positivt.
Jag delar uppfattningen att det är besvärligt med denna typ av konkurser. Men vi kommer icke att kunna gå in med någon form av branschstödspolitik i varje enskild bransch. Samma problem finns i byggbranschen. Det är egentligen ett ännu större problem inom verkstadsindustrin i dag. Vi kan rada upp område efter område. Om man samlar ihop alla de insatser som måste göras blir det inte någon bra ekvation.
Vi bedömer att vi skall ha en generell politik som stärker sysselsättningen och konkurrenskraften över hela fältet. Det är den enda möjliga vägen som vi ser det att ta sig ur denna situation.
Bert Karlsson: Jag kan konstatera att de 40 000 arbetslösa inte kommer att få någon ersättning från staten över huvud taget. De skall leva på noll i fortsättningen.
Vad kostar det här. Vad kostar 40 000 arbetslösa? Vi vet att det höga kostnadsläget gör att svensken flyr Sverige. Kan det aldrig ha någon betydelse i era bedömningar av skatterna?
Den 7-procentiga sänkningen av momsen är inte en 7-procentig sänkning för turistbranschen. Ni har tagit bara vissa delar.
Jag kan nämna en del som är ganska viktigt. Ni har sänkt momsen med 7 % för fjällvärlden. Men 90 % av rummen i Sälen är inte sedan tidigare momsbelagda. Det är en stor bluff.
Per Westerberg: Vi gör bedömningen att vi måste ha en statsbudget i balans. Det är absolut nödvändigt att ha en statsbudget där vi klarar att hålla räntenivåerna nere och att det inte blir spekulation mot den svenska kronan.
Visst önskar vi också att vi i snabbare takt kunde genomföra de skattesänkningar som vi mycket hett eftertraktar. Vi har gjort bedömningen att skatterna skall sänkas där det gör störst nytta först, dvs. där de skadar ekonomin värst. Därför har vi vidtagit den mix av skattesänkningar som nu genomförs, för att på det sättet stärka Sveriges nationella konkurrenskraft.
Skulle momsen ensidigt tas bort inom vissa utsatta sektorer, t.ex. turismen och byggbranschen, det finns ett antal andra, skulle det leda till utomordentligt stora budgetunderskott. Vi vet vad stora budgetunderskott leder till, nämligen en kraftigt höjd räntenivå och även stor risk för väsentligt ökad inflation. Det, om något, skapar arbetslöshet och problem. Det är inte en framkomlig väg. I så fall måste besparingar eller inkomstförstärkningar göras på annat håll för att kunna genomföra något sådant. Vi har inte funnit det vara möjligt i dag, även om vi skulle ha önskat det.
Bert Karlsson: Jag har fortfarande inte fått svar på frågan vad 40 000 arbetslösa kostar.
Per Westerberg: Jag är ledsen, men jag kan inte ange kostnaden på rak arm. Det är emellertid lätt att ta fram den uppgiften. Det kan riksdagens utredningstjänst -- och även mitt departement -- vid behov göra, om du vill ha besked efteråt.
Elisabeth Persson: Vi företräder olika perspektiv på det här med turism och rekreation. Branschrepresentanterna företräder av naturliga skäl producenterna. Vi andra torde väl rimligen vara konsumentföreträdare. Jag undrar två saker. Hur betraktar sig regeringen? Näringsministern har mycket starkt betonat en mycket kommersiell syn på turism och rekreation. Anser näringsministern att han i första hand företräder producenterna, eller finns det också ett konsumentintresse i detta?
Jag har tidigare uppehållit mig vid de s.k. sociala målen när det gäller turism och rekreation. Med all önskvärd tydlighet har det framkommit att branschens företrädare anser sig inte kunna ta några sociala hänsyn eller något socialt ansvar för att förbättra de breda folkgruppernas möjligheter till rekreation och turism.
De regionala företrädarna för länsstyrelserna anser att de inte utan stöd och hjälp från annat håll kan ta detta ansvar. Anser näringsministern att staten har några skyldigheter att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till turism och rekreation? Hur tänker sig i så fall näringsministern att detta skall gå till? Jag kan inte hitta några formuleringar i propositionen som antyder att ansvaret skulle vara statens.
Per Westerberg: Vi tar ett socialt ansvar, men inte genom att se till att pengar skall anslås för att en viss typ av turism eller aktivitet skall erbjudas socialt utsatta grupper. Vi tror på den generella politiken som stärker den ekonomiska utvecklingen. Därmed får den enskilda familjen, människorna, bättre förutsättningar att själv avgöra om man vill satsa på rekreation via turism eller någonting annat. Vi anser att det inte är vår sak att sätta oss som förmyndare för enskilda människor. Därför skall inte staten gå in och försöka styra på det sättet, utan vi skall se till att människor har en hygglig disponibel inkomst som kan disponeras efter hur de själva anser att den ger bäst nytta och efter deras egna önskemål.
När det gäller hur vi ser på turismen, är det naturligt att vi vill ha en marknadsekonomisk lösning, så att turism blir en bransch som ger sysselsättning, som har framtidstro, som ger skatteintäkter och som tillgodoser ett behov av naturlig turism och rekreation i Sverige. Men detta kan inte åstadkommas genom någon plan, utan genom marknadsekonomi. Med marknadsekonomi kan man skapa så goda förutsättningar det går för branschen som sådan. Vi skall inte planera branschen, för då vet vi hur det går.
Elisabeth Persson: Näringsministern känner kanske till att mycket stora grupper i vårt samhälle inte har möjligheter till vare sig turism eller rekreation. Det är visserligen ett tag sedan det gjordes några undersökningar, men jag befarar att det ser likadant ut nu som för 10--15 år sedan. En mycket stor del av vårt lands befolkning har alltså inte råd eller möjlighet att i stort sett lämna den egna kommunen. Dessa gruppers turistande består huvudsakligen i att man åker och hälsar på släktingar. Jag tycker att det är något anmärkningsvärt om näringsministern inte anser att det är viktigt att ge dessa grupper möjlighet att inhämta den rekreation och kunskap som ett aktivt turistande kan erbjuda. Jag är litet bekymrad över att dessa grupper, som utgör de stora folklagren i det här landet, lämnas utanför, eftersom man så ensidigt riktar in sig på köpstarka konsumenter och turister. Delar näringsministern uppfattningen att det är angeläget att bredda turismen? Jag tror att hela näringen skulle vinna på det.
Per Westerberg: Om det hade funnits möjlighet att dela ut 1 000 kr. till varje enskild individ i Sverige, skulle vi inte tvinga svenska folket att turista för pengarna, utan människorna skulle själva få disponera över dem. Min grundläggande syn är att det är av central betydelse att människorna själva får disponera sina pengar, och det åstadkommer man i stället genom ett sänkt skattetryck.
Elisabeth Fleetwood: Näringsministern sade i sin inledning att det var en statlig angelägenhet att marknadsföra Sverige utomlands. I detta sammanhang nämnde han Svenska institutet. Mot denna bakgrund skulle jag vilja höra hur näringsministern ser på Svenska institutets roll och hur denna kan utvecklas och förändras.
Min andra fråga är: Hur ser näringsministern på möjligheten att utnyttja UD:s nätverk också här, t.ex. i form av handelsattachéer, kulturattachéer, kulturråd osv.? Hur kan dessa personer utnyttjas i utvecklingen av Sverigebilden?
Per Westerberg: Det är centralt och viktigt att man utnyttjar resurserna, såväl inom Exportrådet som inom ambassadväsendet eller inom utrikesförvaltningen. Det är också viktigt att det finns stora möjligheter att omprioritera mellan åren, så att man inte blir låst av en alltför stor, uppbyggd fast organisation med stora fasta kostnader.
Svenska institutet kan ha hand om marknadsföringen när det gäller broschyrer och den typen av material. Man kan också, tillsammans med branschen, upphandla de tjänster man vill ha utförda vid marknadsföringen av Sverige, vid kampanjer eller olika typer av marknadsföringsaktiviteter. Detta kan ske via t.ex. Exportrådet, branschens egna organisationer eller via olika delar av utrikesförvaltningen. Det är viktigt att man har möjligheter att prova olika alternativ, att man har låga fasta kostnader och att man disponerar över stora rörliga medel.
Jan-Erik Wikström: Jag har några korta frågor. Under den tidigare delen av utfrågningen hörde vi att Turistrådet varje sommar brukar inbjuda utländska journalister som kommer och tittar på vår vackra sommar för att det nästa år skall bli en ökad turism till Sverige. Vem har ansvaret för detta efter den 1 juli i år? Vem har ansvar för de lokaler som Sverige har utomlands för att främja turistnäringen? Om nu staten skall ta ansvar för att främja turistnäringen utomlands, vilka är då Sveriges komparativa fördelar?
Per Westerberg: Det är sannolikt att vi kommer att anse att detta med utländska journalister är en fråga för Svenska institutet, om man vill göra den typen av satsningar. Jag vill inte bedöma om denna satsning är bra eller inte. Det skall branschen och Svenska institutet avgöra. Vissa år vill man kanske satsa på utländska journalister, andra år på annat. Det är bra om man hela tiden har möjlighet att pröva nya metoder, att förnya marknadsföringen. Som alltid när det sker förändringar är det statskassan som ytterst står i ansvar för lokaler.
Beträffande de komparativa fördelarna för Sverige kan man utnyttja de konkurrensfördelar som kan finnas, inte minst naturen och glest befolkade områden. Det finns ett antal fördelar som man kan marknadsföra. Vi har noterat att det bara under de senaste månaderna har skett väsentliga förändringar när det gäller Sverige som investeringsland. Jag tror att det kraftigt ökade intresset så småningom kommer även turismen till godo.
Stina Eliasson: Turistrådet har inte enbart sysslat med marknadsföring. Men i dag har det handlat väldigt mycket om marknadsföring, vilket i och för sig är viktigt. Men man får inte glömma bort t.ex. forskning och utveckling, dvs. baskunskaper om turism, olika utvecklingsprojekt och försöksverksamheter, myndighetskompetens och samordning. Jag rekommenderar till läsning min motion i ärendet. Är ministern beredd att ge just dessa delar, när det gäller utlokalisering av några av de större projekten, sin välsignelse?
Om det nu blir ett rent branschägt marknadsföringsorgan, vilka andra statliga insatser på turistområdet, t.ex. i fråga om samordning av länsstyrelsernas och andra myndigheters resurser, kommer att behövas?
Per Westerberg: Jag börjar med den andra frågan. Vi har inte för avsikt att skapa något nytt statligt organ för att samordna länsstyrelsernas resurser. Detta får göras inom den organisation som redan finns, vilket vi tror är mer än erforderligt.
När det gäller forskning och utveckling har vi tagit del av samtliga motioner som har väckts på området. Vi har penetrerat dem ganska noggrant. Genom att dela ut mera fria pengar att disponera och mindre pengar som är bundna i fasta resurser har man möjligheter att köpa forskningsinsatser och forskningsuppdrag från t.ex. universitet och högskolor. Min bestämda uppfattning är att det är bra att man kan genomföra tidsbegränsade projekt som kan utvärderas när de har genomförts.
Stina Eliasson: Jag frågade inte om det skulle inrättas ett annat statligt marknadsföringsorgan, utan min fråga löd: Vilka andra statliga insatser på turistområdet behövs? Jag trodde att näringsministern skulle svara i den stilen, att det behövs mycket bättre vägar och ett mycket mer utvidgat kulturutbud.
Per Westerberg: Beträffande infrastrukturen är vi varma anhängare av denna. Det är därför vi driver vårt privatiseringsprogram, nämligen för att få loss pengar till insatser som är av större intresse och till bättre nytta för staten och det svenska samhället som sådant. För att höja den nationella konkurrenskraften är i detta sammanhang just vägar, järnvägar, flygplatser, telekommunikationer och i viss mån även högre utbildning prioriterade insatser. Det är den typen av insatser som är infrastrukturella och mycket positiva också för turistnäringen.
Länsstyrelser och liknande myndigheter kan samordnas genom branschens egna organ. Man kommer även att kunna vända sig till Svenska institutet. Det är bra om det blir kreativitet och om det skapas möjlighet att pröva nya lösningar.
Rose-Marie Frebran: Jag har uppfattat det så, att samtliga företrädare, eller åtminstone de flesta av företrädarna, för branschen här i dag bejakar att näringslivet tar ett större ansvar för turismens marknadsföring. Det är därför anmärkningsvärt att några företrädare samtidigt har krävt ökade statliga insatser. Björn Ericsson från Folkparkerna ville att staten skulle utvidga sitt engagemang. SLAO:s företrädare uttryckte sig så här: "Näringen är beredd att ta huvudansvaret och satsa ännu mer på marknadsföringen av svensk turism under förutsättning att regeringen visar att den tror på svensk turism. Det bör den göra genom att öka sin insats i ett nytt nationellt turistorgan." Jag skulle vilja att Björn Ericsson och Hans Gerremo kommenterade dessa sina krav. Björn Ericsson: De flesta av oss som sitter här har själva under många år arbetat inom turismen. Vi är övertygade om att det måste finnas ett statligt sammanhållande organ för att t.ex. utveckla kunskaper. Därför är det nog behövligt med ett utökat statligt engagemang, inte ett minskat. Branschen kommer inte att klara sig utan statens engagemang.
Hans Gerremo: Det finns många splittrade företag inom turistnäringen, inte bara i Sverige. Turismen är ju ett av världens största sysselsättningsområden. Vi tror att staten på ett eller annat sätt måste delta. Det behöver inte vara så stora ekonomiska insatser, men det är angeläget att man ändrar de spelregler som gäller för marknaden i dag, så att turism kan bedrivas på en mer marknadsmässig basis.
Rose-Marie Frebran: Det senare var ett klargörande. I det första fallet uppfattade jag det som att det är ökade ekonomiska insatser som krävs även från statens sida, trots att man säger att näringslivet samtidigt skall öka sina insatser. Man kan då undra vilka proportionerna blir i slutändan.
Maja Bäckström: Regeringens handläggning av frågan om Sveriges turistråd i framtiden är mycket anmärkningsvärd i flera olika avseenden, vilket ju har berörts under frågestunden. Även om man bortser från de personliga tragedier som den underliga hanteringen av frågan har gett upphov till för de anställda i Turistrådet, kvarstår ändå frågan: På vilket sätt har regeringen tänkt att ta till vara den betydande kompetens som personalen besitter, även på andra områden än det rent marknadsmässiga? Anser statsrådet att det arbete som hittills har lagts ned, t.ex. inom delegationens ram, har varit alldeles betydelselöst?
Per Westerberg: Vi kommer inte att göra några särskilda insatser för att ta till vara särskilda personers kompetens. Vi försöker självfallet att tillföra den kompetens som kan finnas till det organ som blir aktuellt. Personalen måste tillsättas utifrån den organisation som man skall ha och den kompetens som kommer att efterfrågas.
Jag tycker inte att allt som har gjorts har varit felaktigt, men allt som har gjorts behöver omprövas. Det gäller inte bara turism och turistråd, utan det gäller det mesta. Det finns anledning att med jämna mellanrum ompröva sättet att arbeta. Inom vårt arbete och genom våra förslag eftersträvar vi att öka möjligheterna att pröva nya varianter, nya lösningar och att helt enkelt vara mer flexibel.
Maja Bäckström: Är det verkligen statsrådets mening att man måste mala sönder någonting till grus för att man skall kunna göra en omprövning?
Per Westerberg: Vi är av den uppfattningen att det finns anledning att ompröva verksamheten vid statliga organ. Det gäller varken bara Turistrådet eller någonting annat. I grunden är det positivt att saker omprövas, för annars blir det bara en stegvis expansion av varje enskild del. Därför behövs det en omprövning och att man börjar på nytt med en ny organisation -- precis som man med ganska jämna mellanrum måste göra inom det privata näringslivet.
Lennart Nilsson: Riksdagen har ju fattat beslut om att det skall finnas ett nationellt turistorgan. Vi har tidigare här hört företrädare för branschen som har instämt i att ett sådant behövs. Men ministern upprepade nu att det rör sig om ett engångsbidrag. Är det inte dags att ministern fullföljer riksdagens beslut och presenterar ett förslag till hur detta organ skall se ut? Man har ju sagt att det bör finnas ett nationellt turistorgan med statlig finansiering.
Jag har en annan konkret fråga som handlar om det som tidigare har berörts, nämligen hur man skall bära sig åt när man vill ha besök eller boka plats på mässor och annat runt om i världen. Vem skall ta ansvar för detta? Är ministern beredd att skriva om regleringsbrevet så, att Sveriges turistråd åtminstone under våren har möjlighet att förhandla om platser på mässor i olika delar av världen?
Per Westerberg: Vi har inte sagt att det bara kommer att göras satsningar via ett engångsbelopp till branschen som sådan. Detta har klart och entydigt markerats. Vi kommer att återkomma i kompletteringspropositionen när det gäller anslag till marknadsföringen av Sverige, Sverigebilden och av Sverige som turistland, som investeringsland och som ett land att bo och arbeta i m.m. Detta finns mycket klart uttryckt.
Av förklarliga skäl är inte varje detalj och del klarlagd i det här läget. Förslaget skall ju läggas fram under april månad, och tiden från riksdagsbeslutet i december har varit relativt kort.
Kan du påminna mig om vad du frågade?
Lennart Nilsson: Vi har fått reda på här i dag att det finns problem när det gäller vem som har ansvaret för inbokning av mässor och vem som skall representera Sverige. Det är fullständigt förödande för branschen att inte veta vem som bär ansvaret. Då är min fråga till ministern: Är ministern beredd att skriva om regleringsbrevet så, att Sveriges turistråd åtminstone under våren får möjligheter att kunna teckna avtal om att delta i olika mässor, något som är nödvändigt för branschen?
Per Westerberg: Jag kan icke svara på den frågan, eftersom ingen har närmat sig den med den typen av frågeställning. Om detta är ett akut och svårt problem, skall vi naturligtvis titta på saken. Men jag lovar ingenting i och med att jag inte känner till frågan som sådan.
Åke Gustavsson, ordförande: Jag vill ta mig friheten att sticka emellan med en fråga till Turistrådet om detta, eftersom det är ett akut problem. Har ni inte aktualiserat denna fråga gentemot regeringen?
Ulf Åberg: Jag har personligen översänt sammanlagt fyra brev, där jag i detalj har beskrivit olika praktiska svårigheter som vi står inför. Det finns alltså sammanlagt fyra brev med den här typen av information, som inom loppet av en månad har avsänts till departementet.
Jan-Erik Wikström: Jag undrar om vi så småningom kan få ta del av regeringens ställningstagande till dessa fyra brev, eftersom det rör sig om frågor som vi har hört om i dag. Jag förmodar därför att det finns svar som näringsministerns handläggare kan återkomma med.
Per Westerberg: Mina medarbetare säger att efter vad som har kommit fram med anledning av de fyra breven finns det ingen framställning om någon ändring i regleringsbrevet. Vi skall självfallet se till att breven sänds över till utskottet med de kommentarer som de kan föranleda.
Åke Gustavsson, ordförande: Innan vi lämnar den frågan vill jag bara konstatera att om det är en akut fråga, är det från utskottets synpunkt självfallet av intresse att man agerar på något sätt.
Bert Karlsson: I Ny start för Sverige talas det om sänkta skatter som skall kompenseras av dynamiska effekter. Man betonar också vikten av att svensk exportindustri har chans att konkurrera. Då är min fråga: Varför tror man inte på detta när det gäller turism?
Man har sagt att branschen skall klara sig själv. Hur kommer man då att göra med de kommunala engagemang och de landstingsengagemang som i mycket stor utsträckning finns inom turistnäringen? Som exempel kan nämnas att Skansen får 40 milj.kr. av stat och kommun i understöd varje år. Kommer detta stöd, som rör sig om 100-tals miljoner, att tas bort för alla sådana nöjesparker som t.ex. Furuvik och Borås djurpark? Listan kan göras mycket lång. Ett rättvisekrav är att man tar bort detta stöd, om man skall följa regeringens uttalanden i dessa frågor.
Per Westerberg: När det gäller dynamiska effekter är det riktigt att vi har en grundläggande filosofi som går ut på att de åtgärder vi vidtar skall stärka den ekonomiska tillväxten och öka produktiviteten i näringslivet. Vi ser det som det enda sättet att stegvis komma till rätta med de nuvarande ekonomiska problemen. Detta med dynamiska effekter är dock inte detsamma som branschstöd och industristöd. Ett arbete i turistnäringen är bra, men det är inte sämre med ett arbete i någon annan bransch. Vi vill skapa bra förutsättningar över hela linjen. Det är därför som vi försöker bedriva en generell näringspolitik.
Jag rår icke över kommuner och landsting. Jag föreställer mig att de har ungefär samma inställning som jag, dvs. att de vill överföra bilden av Skara till övriga delar av landet, nämligen att Skara är ett positivt ställe att besöka och arbeta och bo i. Detta överensstämmer ju väl med den grundläggande filosofi som vi har.
I fråga om stöd till diverse djurparker och andra typer av anläggningar är det upp till resp. myndighet att fälla avgörandet. Jag tror inte att man ser Skansen och Furuviks djurpark eller vad det nu kan vara fråga om som enbart turism, utan det finns helt andra aspekter på dessa anläggningar.
Bert Karlsson: Branschen har aldrig krävt något stöd, utan man vill ha lägre skatter. I och med att ministern tror på att lägre skatter ger dynamiska effekter är det väldigt konstigt att man inte genomför skattesänkningar, i synnerhet som också branschen tror på sådana åtgärder.
Per Westerberg: Jag tror på lägre skatter, och vi genomför de största skattesänkningar som det är möjligt att göra utan att räntor och inflation drivs upp. Det förekommer egentligen ganska sparsam kritik över att vi går för långsamt fram. Jag upplever det som att vi får en betydligt hårdare kritik för att vi går för snabbt fram med skattesänkningar. Annars diskuterar vi ju stöd till marknadsföringen av Sverige bl.a. som industriland.
Elisabeth Persson: Turistbranschen behöver ju som alla andra branscher väl utbildade och kunniga människor som skall arbeta inom den. En kategori turistarbetare är guider, som är speciellt viktiga för den s.k. kulturturismen. Huvudansvaret för utbildning av kulturguider ligger på folkhögskolorna. När nu folkbildningen står inför risken för ganska drastiska nedskärningar av statsbidragen, är jag litet orolig för vart utbildningen skall kunna ta vägen. Anser näringsministern att det är viktigt att det finns kvar utbildade och kompetenta människor som skall ta hand om både utländska och inhemska turister, och att det är angeläget att folkhögskolan får fortsätta med denna utbildning? Även fritidsledarutbildningen, som är ett angränsande område, ligger ju inom folkhögskolorna. Eller tycker näringsministern att branschen själv skall tillgodose detta behov?
Per Westerberg: Det är alltid positivt med bra och utbildad personal. Vi gör nu en av de största satsningarna någonsin på högre utbildning i Sverige. Vi kommer även att göra betydande satsningar på utbildningsområdet totalt sett. Jag tar icke ställning till om utbildning av guider skall ske på folkhögskola eller någon annanstans. Utbildningsmyndigheterna får själva avgöra var utbildningen sker bäst och vilken nivå på guidernas utbildning som kommer att efterfrågas. Jag anser inte att det är en fråga för näringsdepartementet.
Göran Åstrand: Kulturutskottet arbetar ju både med turism och med kultur. Då är en naturlig fråga till näringsministern: Hur ser näringsministern på kulturturismen? Näringsministern har markerat en värdering, som jag helt delar, att marknaden, dvs. branschen, skall ha huvudansvaret för den inhemska turismen. I den inhemska turismen ligger det någonting som samhället har ett stort ansvar för, nämligen att låta turismen vara ett instrument för att visa människor vägen till den kultur som vi har. Jag är intresserad av att höra hur samarbetet mellan näringsdepartementet och t.ex. kulturdepartementet kan komma att se ut.
Per Westerberg: Jag tror att kulturturismen är mycket väsentlig för hela Europa. Kulturturism ingår enligt mitt sätt att se påtagligt i Sverigebilden.
Charlotte Branting: Det har tidigare under dagen framkommit att det s.k. länsanslaget har stor betydelse för turismen. Är näringsministern beredd att även i besparingstider se till att man bevarar länsanslaget på minst nuvarande nivå?
Det har ju visat sig att det finns en stor oro för att ett nytt branschorgan skall bli ganska storstadsinriktat och framför allt för att de stora företagen, de stora restaurangerna och andra skulle ha det största inflytandet i ett sådant organ. Som landsortsbo är det klart att man blir något oroad inför detta. Kan näringsministern lugna mig på den punkten?
Per Westerberg: Jag är i allra högsta grad själv småstadsbo i och med att jag pendlar mellan Stockholm och Nyköping, där jag är uppvuxen.
Vi vill inte ha en stor personalstat med fasta kostnader, utan vi vill att pengarna skall vara rörliga, så att det går att anordna olika typer av kampanjer under olika typer av teman för att det på det sättet skall bli möjligt att ganska ofta göra omprövningar.
När det gäller länsanslagen är de en regionalpolitisk fråga, som i dag ligger på arbetsmarknadsdepartementet, om jag är rätt informerad. Den regionalpolitiska enheten är i varje fall överflyttad till arbetsmarknadsdepartementet. Den regionalpolitiska enheten skall ta hänsyn till de regionalpolitiska satsningar som kan vara nödvändiga. Då må man pröva både storleken på och inriktningen av anslaget efter vad som i regionalpolitiskt hänseende behövs på resp. område. Jag kan med andra ord inte lova någonting som jag inte har beslutanderätten över.
Stina Eliasson: Ordförande! Jag har suttit och funderat på vad det som på jämtska heter "ströj' se" heter på svenska. Marknaden, många andra och många på länsstyrelsen "ströj' se" därför att det här kom så hastigt. Min fråga är helt enkelt: Varför är det så bråttom?
Om jag skulle översätta "ströj' se" måste jag beskriva det. "Ströj' se" gör man om man t.ex. sätter en brödsmula i vrångstrupen. Då håller man på att hosta ihjäl sig -- man "ströj' se".
Varför är det så bråttom?
Per Westerberg: Jag gör den allmänna bedömningen att skall man företa en förändring skall den gå snabbt. Att långdra förändringar blir enligt min uppfattning mycket påfrestande och jobbigt för alla parter.
Den här frågan är, upplever jag, utredd i väldigt många omgångar, och det har kommit fram många skiftande synpunkter. Jag upplever ändå att det finns behov av att göra en omprövning. Jag tror alltså att det är humant att genomföra en förändring snabbt i stället för att långdra den. Tror man att man får en bättre lösning efteråt uppnår man då dessutom de positiva effekterna snabbare än om man långhalar beslutet.
Rose-Marie Frebran: Ordförande! Turistbranschen tvivlar uppenbarligen på regeringens tro på svensk turism. På vilket sätt anser näringsministern att regeringen tydligt skall visa att den tror på svensk turism?
Per Westerberg: Dels genom de generella åtgärder som redan har vidtagits, dels genom den Sverigebild som vi vill förmedla och som är positiv både för Sverige som investeringsland och för Sverige som turistland.
Vi kommer även att göra direkta personliga marknadsföringsinsatser genom att resa runt på olika platser för att plädera för och informera om de förändringar som nu sker i Sverige och som jag tror kommer att vara positiva, inte bara för turismen utan också för många andra delar av samhället.
Vi vidtar de här åtgärderna för att verkligen få till stånd en positiv utveckling, och vi vidtar dem snabbt därför att vi anser att läget är sådant att vi måste genomföra dem snabbt för att vi inte skall ta mer skada än vi redan har gjort.
Åke Gustavsson, ordförande: Därmed är den här offentliga utskottsutfrågningen från kulturutskottets sida avslutad. Jag ber att på utskottets vägnar få framföra ett tack till företrädarna för näringsdepartementet och för olika myndigheter och organisationer för att ni haft vänligheten att ställa upp här i dag.
Jag är övertygad om att såväl de anföranden som har hållits här som de svar som har lämnats på frågorna från utskottets ledamöter kommer att positivt bidra till vår förmåga att hantera dessa frågor på ett vettigt sätt.
Än en gång: Tack så mycket! Sammanträdet är härmed avslutat.
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING 1 PROPOSITIONEN 2 MOTIONERNA 3 ÄRENDETS BEREDNING 5 UTSKOTTET 6 Inledning 6 Turismens betydelse 6 Den statliga turistpolitikens mål 6 Sveriges turistråd 7 Allmänt 7 Utredningar 8 Riksdagsbehandling under år 1991 9 Den statliga turistpolitikens mål och verksamhetsområde 10 Propositionen 10 Motionerna 10 Utskottets bedömning 11 Vissa allmänna turistfrågor 12 Motionerna 12 Utskottets bedömning 12 Statens insatser för turismen 13 Sverigepresentationen utomlands 13 Motionerna 13 Utskottets bedömning 14 Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland 14 En ny turistdelegation 16 Övriga uppgifter för ett statligt turistorgan 17 Inledning 17 Motionerna 17 Utskottets bedömning 18 Lokaliseringen av ett nytt turistorgan 19 Motionerna 19 Utskottets bedömning 20 Avveckling av Turistrådet m.m. 20 Vissa informationsfrågor 20 Information om turismens inverkan på miljön 20 Motionen 20 Utskottets bedömning 21 Förändring av attityden till besökare 21 Motionen 21 Utskottets bedömning 21 Budgetfrågor 21 Stöd till turism (B 3) 21 Propositionen 21 Motionerna 22 Utskottets bedömning 22 Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd (B 4) 22 Hemställan 23 RESERVATIONER 25 MENINGSYTTRING AV SUPPLEANT 30 Bilagor Bilaga 1 Lagförslag 32 Bilaga 2 Av kulturutskottet ordnad offentlig utfrågning om turistbranschens villkor m.m. 33