Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpornografifrågan m.m.

Betänkande 1997/98:KU19

Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU19

Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpornografifrågan m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
KU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:43
Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden -
barnpornografifrågan m.m. samt sex motioner som väckts med anledning av
propositionen. Vidare behandlas 23 motioner från den allmänna motionstiden 1997
som gäller frågor om bl.a. barnpornografi, censur, medievåld, yttrandefrihet
m.m.
I propositionen föreslås bl.a. en utvidgning av det straffbara området när
det gäller befattning med barnpornografi. I princip all befattning med
barnpornografiska bilder, även innehav, skall vara kriminaliserad. För att
möjliggöra den utvidgade kriminaliseringen föreslår regeringen att
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inte skall vara
tillämpliga på skildring av barn i pornografisk bild.
I propositionen föreslås vidare att benämningen tekniska upptagningar förs in
i yttrandefrihetsgrundlagen som ett samlingsbegrepp för upptagningar som
innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat
sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Utskottet förordar emellertid att
ett försvarlighetsrekvisit införs i 16 kap. 10 a § brottsbalken. I den del
förslagen innebär ändringar i regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen tillstyrks lagändringarna som vilande. Övriga
lagförslag är beroende av att ändringarna i regeringsformen,
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen genomförs och bör enligt
utskottets uppfattning antas först om riksdagen slutligt antar dessa
grundlagsförslag.
Med anledning av en motion om sekretess i Statens biografbyrås verksamhet
föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen.
Vissa motioner har sådant samband med de lagförslag utskottet föreslår
uppskjutna att även dessa motioner bör behandlas senare. Övriga motioner
avstyrks. Till betänkandet har fogats 26 reservationer.

Propositionen

Proposition 1997/98:43 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i regeringsformen,
2. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,
3. lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen,
4. lag om ändring i brottsbalken,
5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
6. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
7. lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument,
8. lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi,
9. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges
gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen samt
10. lag om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen
1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF och 1 kap.
10 § andra stycket och 13 § YGL i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen vid bifall till yrkande 1 beslutar i enlighet med den
lagtekniska lösningen i Barnpornografiutredningens förslag i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effektiv brottsbekämpning och tillräckliga resurser till polisen och
övriga rättsväsendet i kampen mot barnpornografi,
4. att riksdagen beslutar ändra 7 kap. 7 § TF och 5 kap. 6 § YGL i enlighet
med Barnpornografiutredningens förslag om konfiskering av barnpornografi m.m. i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar införa ett generellt arkiv för registrering och
bevarande av konfiskerat material i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sambandet mellan barnpornografibrott och olaga våldsskildring,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a §
sista stycket brottsbalken angående undantagsregeln i enlighet med vad som
anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till en teknik-
oberoende, generell yttrandefrihetsgrundlag efter mönster av bl.a.
Europakonventionen i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till grundlagsskydd för
dator- och videospel i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar ändra 1 kap. 9 § YGL angående frivilligt
grundlagsskydd för databaser i enlighet med Mediekommitténs förslag i enlighet
med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar ändra 12 kap. TF angående jurymedverkan m.m. i
enlighet med 1993 års domarutrednings förslag i enlighet med vad som anförts i
motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens agerande i EU-frågan om införandet av förbud mot
indirekt tobaksreklam.
1997/98:K19 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 1 kap. 10 §
tryckfrihetsförordningen skall ha följande lydelse: Utan hinder av denna
förordning gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av
barn i pornografisk bild, såvida inte befattningen med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, som när det framgår av bilden och
omständigheterna kring den, är under 18 år,
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 1 kap. 13 §
yttrandefrihetsgrundlagen skall ha följande lydelse: Utan hinder av denna
grundlag gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av
barn i pornografisk bild, såvida inte befattningen med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, som när det framgår av bilden och
omständigheterna kring den, är under 18 år,
3. att riksdagen beslutar att 2 kap. 13 § första stycket regeringsformen
skall ges följande lydelse: Yttrandefriheten och informationsfriheten får
begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning
och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och
beivrande av brott. Innehav av yttranden som innefattar verklighetstrogen
skildring av barn i pornografisk bild får begränsas. Vidare får friheten att
yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av
yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl
föranleder det,
4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 16 kap.
10 a § brottsbalken skall ha följande lydelse: Den som 1. skildrar barn i por-
nografisk bild, 2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt
gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan, 3. förvärvar eller
bjuder ut en sådan bild av barn, 4. förmedlar kontakter mellan köpare och
säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som
syftar till att främja handel med sådana bilder, eller 5. innehar en sådan bild
av barn av verklighetstrogen karaktär döms för barnpornografibrott till
fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i
högst sex månader. Förbuden mot skildring gäller inte den som, tecknar, målar
eller på något annat liknande sätt framställer en sådan bild som avses i första
stycket, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas
eller på annat sätt göras tillgänglig för andra och om bilden inte är av
verklighetstrogen karaktär. Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i
förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket
döms som sägs där. Är ett brott som avses i första stycket att anse som grovt
skall dömas för grovt barnpornografibrott till fängelse lägst sex månader och
högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
det har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig
verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en
särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barn utsätts för särskilt
hänsynslös behandling. Om en gärning som avses i första eller andra stycket med
hänsyn till omständigheterna är försvarlig skall den inte medföra ansvar. Med
barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när
det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.
1997/98:K20 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar anta
regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken med den ändrade lydelse
i 16 kap. 10 a § som anförts i motionen.
1997/98:K21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en utredning bör tillsättas med uppgift att gå igenom frågan på
nytt för att om möjligt hitta en lösning som på en gång ger starkast möjliga
skydd mot spridning av barnpornografi och minimera de s.k. smittoriskerna,
2. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i enlighet med vad i motionen
anförts av det s.k. försvarlighetsrekvisitet i den av regeringen föreslagna
lydelsen av 16 kap. 10 a § brottsbalken.
1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF och 1 kap.
10 § andra stycket och 13 § YGL i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen vid bifall till yrkande 1 beslutar i enlighet med
Barnpornografiutredningens förslag,
3. att riksdagen beslutar ändra 7 kap. 7 § TF och 5 kap. 6 § YGL i enlighet
med Barnpornografiutredningens förslag om konfiskering av barnpornografi m.m.,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a §
sista stycket BrB angående undantagsregeln,
5. att riksdagen beslutar förorda en särskild utredning om inrättande i
Sverige av en internationell databank om barnpornografi.
1997/98:K23 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av jävsregeln i 4 kap. 13 §
rättegångsbalken att det klart framgår att jäv av politisk natur faller under
lagen,
2. att riksdagen beslutar upphäva förbudet i 54 kap. 8 § rättegångsbalken att
överklaga hovrättens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt,
3. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av 12 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen att det för varje län skall utses dubbelt så många
jurymän som för närvarande,
4. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av 12 kap. 10 §
tryckfrihetsförordningen att vardera parten i tryck- och yttrandefrihetsmål får
utesluta sex respektive två jurymän från jurylistan innan tingsrätten genom
lottning utser juryn,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om teknikberoende grundlagar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en snabb utredning av frågan om förlängd preskriptionstid
för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare utredning av frivilligt grundlagsskydd för bl.a.
databaser.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997
1997/98:K301 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värnande om
yttrandefriheten.
1997/98:K302 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till en snar, effektiv, klar och heltäckande
lagstiftning, som kriminaliserar även innehav av barnpornografi, i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1997/98:K305 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om förändring av
jurysystemet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:K308 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som vilande lagförslag anta de i motionen framförda förändringarna av
regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i syfte
att ge stöd för kriminalisering av befattning med yttranden som innefattar
verklighetstrogen barnpornografi.
1997/98:K309 av Agneta Brendt och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
förlängning av preskriptionstiden i yttrandefrihetsgrundlagen 7 kap. 1 §.
1997/98:K319 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda hur rullande pornografisk reklam skall kunna förbjudas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den till riksdagen återkommer med ett förslag till förbud mot
rullande pornografisk reklam.
1997/98:K331 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om preskriptionstiden för CD- och videoupptagningar,
1997/98:K332 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förlängning av preskriptionstiden för tryckfrihetsbrott och
prioritering av dessa brottsutredningar.
1997/98:K341 av Ulla Hoffmann (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
ett förslag om att all befattning med bilder eller filmer som framställs genom
sexualbrott mot barn kriminaliseras och faller utanför grundlagsområdet.
1997/98:K342 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av lagstiftningen om kvinnoförnedrande pornografi,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag, enligt vad i
motionen anförts, om att begränsa tillgängligheten av kvinnoförnedrande
pornografi,
3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning, enligt vad i
motionen anförts, om pornografins tillgänglighet på Internet,
4. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag, enligt vad i
motionen anförts, om en åldersgräns för köp av pornografiska skrifter.
1997/98:K402 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till etiska normer för
nätverksbaserad elektronisk kommunikation.
1997/98:K407 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning med syfte att
stävja uppenbara fall av missbruk av offentlighetsprincipen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad lagstiftning
avseende sekretess hos Statens biografbyrå i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1997/98:Ju725 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud att visa, sälja och hyra ut våldsförhärligande filmer.
1997/98:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sanering av medievåld.
1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari
yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnpornografin lyfts ur grundlagen.
1997/98:So306 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medievåldets betydelse även vad gäller självmord bland barn och
ungdomar.
1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om olika åtgärder för att motarbeta barnpornografin.
1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminalisering av barnpornografi.
1997/98:Kr268 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
12. att riksdagen beslutar att förhandsgranskning av film för offentlig
visning skall behållas och utvidgas enligt vad i motionen anförts.
1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
63. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk kontroll av videogram,
67. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en 18-årsgräns för grova våldsfilmer,
68. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om varudeklaration
över filmers våldsinslag,
1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag
om hur yttrandefriheten i elektroniska medier kan skyddas i grundlagen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att censuren av vuxenfilmer avskaffas, att ny åldersgräns på 18 år
införs och att enda skälet till granskning skall vara att sätta en åldersgräns
för den granskade filmens publik.
1997/98:Ub255 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandsgranskning av videogram,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i internationella sammanhang verkar för gemensamma
regler som begränsar utbudet av grovt underhållningsvåld.
1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reklam för pornografi begränsas i enlighet med förbud mot reklam
för tobak och alkohol,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den ökande andelen pornografi med våldsinslag noga måste
kontrolleras.

Offentlig utfrågning
Utskottet har den 31 mars 1998 hållit offentlig utfrågning med
statssekreteraren i Justitiedepartementet Kristina Rennerstedt och rättschefen
Göran Schäder samt med justitierådet Göran Regner och docent Hans-Gunnar
Axberger. Utskrift från utfrågningen har fogats till betänkandet som bilaga 2.

Yttrande från justitieutskottet
På konstitutionsutskottets begäran har justitieutskottet yttrat sig i ärendet.
Yttrandet har fogats till betänkandet som bilaga 3.

Utskottet

Barnpornografifrågan

Bakgrund

Barnpornografibrottet, nuvarande ordning
För barnpornografibrott döms den som skildrar barn i pornografisk bild med
uppsåt att bilden sprids om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är
försvarlig. Detsamma gäller den som sprider sådan bild av barn (16 kap. 10 a §
brottsbalken). För att det skall vara möjligt att ingripa om sådana skildringar
sprids genom tryckt skrift, i TV eller i en film eller i ett videogram, finns
en bestämmelse i 7 kap. 4 § 12 tryckfrihetsförordningen (TF) till vilken 5 kap.
1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) hänvisar.
Det var genom riksdagens beslut år 1979 om ändring i BrB och TF som det blev
straffbart att skildra barn i pornografisk bild. Då omfattades inte filmer och
videogram av något grundlagsskydd motsvarande det tryckfrihetsrättsliga, utan
ett sådant infördes först i och med att YGL trädde i kraft den 1 januari 1992.
Maximistraffet för barnpornografibrottet höjdes till två års fängelse genom
lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1993. Detta motsvarade straffet för
olaga våldsskildring och innebar att preskriptionstiden förlängdes, vilket
enligt föredraganden kunde ge ökade möjligheter till ingripanden.
Med barn avses enligt motivuttalanden en person vars könsmognadsprocess inte
är avslutad. Det finns alltså ingen fast åldersgräns som bestämmer vad som är
ett barn. Lagstiftaren har lämnat åt rättstillämpningen att göra den närmare
avgränsningen.

Viktiga principer i grundlagarna
Censurförbudet
Enligt tryckfrihetsförordningen får det inte uppställas något krav på att
myndigheter skall granska en skrift före det att den ges ut. Det får inte
heller införas bestämmelser som innebär ett förbud mot att trycka en skrift.
Detta förbud mot censur är undantagslöst. Tryckfrihetsförordningen innehåller
även bestämmelser om skydd för tryckning, utgivning och spridning av tryckt
skrift.
Dessa tryckfrihetsrättsliga principer har förts över till
yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde med undantag för en möjlighet att
lagstifta om godkännande av filmer som skall visas offentligt, vilken
utnyttjats för bestämmelser om Statens biografbyrås verksamhet med att
förhandsgranska filmer för offentlig visning. Det får således inte förekomma
att något som är avsett att framföras i ett radio- eller TV-program, i en
ljudupptagning eller i en film som inte skall visas offentligt först måste
granskas av en myndighet eller ett annat allmänt organ.

Principen om ensamansvar
Enligt båda grundlagarna är huvudprincipen att endast en person skall vara
ansvarig för innehållet i den tryckta skriften eller filmen. Ensamansvaret
innebär att andra som medverkar vid framställningens tillkomst i princip inte
kan ställas till ansvar för innehållet. Utgångspunkten är att det skall finnas
en utgivare för periodiska skrifter, för radio- och TV-program, filmer och
video-gram och att denne i första hand är ansvarig för innehållet. Om det inte
finns någon utgivare för en periodisk skrift är det ägaren som är ansvarig för
innehållet. För skrifter som inte är periodiska är det i första hand
författaren som är ansvarig om han finns angiven på skriften, annars faller
ansvaret på förläggaren, dvs. den som haft hand om tryckningen eller givit ut
annans skrift. Vet man inte vem denne är, är det den som rent faktiskt tryckt
skriften som ansvarar. Om det inte finns någon utgivare för en film är det den
som låtit framställa filmen som är ansvarig för innehållet. För tryckta
skrifter och filmer finns en gemensam i sista hand för innehållet ansvarig
person, nämligen spridaren. Ansvarsreglerna innebär bl.a. att den som köper
eller på annat sätt förvärvar filmer eller tryckta skrifter som innefattar
brott mot grundlagarna inte kan fällas till ansvar för detta.

Grundlagarnas krav på utgivning
Utgivningen har betydelse i flera hänseenden. Tryck- eller yttrandefrihetsbrott
föreligger först genom utgivningen och ingripande mot sådant brott får ske
först efter utgivningen. Enligt 1 kap. 6 § TF skall en tryckt skrift, för att
anses som en sådan, vara utgiven. Med utgivning förstås enligt lagrummet att
skriften har blivit utlämnad till salu eller för spridning på annat sätt.

Rätten att inneha informationsbärare
Utan att det uttryckligen anges i TF eller YGL bygger dessa grundlagar på
förutsättningen att rätten att inneha tryckta skrifter, filmer och
ljudupptagningar inte får begränsas annat än av ordnings- och säkerhetsskäl på
sådana institutioner som t.ex. sjukhus, militärförläggningar och
kriminalvårdsanstalter. Varken TF eller YGL innehåller någon bestämmelse som
innebär att det kan vara straffbart att inneha en viss skrift eller en film.

Konfiskering och förverkande
Om en barnpornografisk bild sprids genom en tryckt skrift eller genom ett
medium som omfattas av YGL gäller följande. Tryckt skrift och film som
innefattar tryck- och yttrandefrihetsbrott får enligt 7 kap. 7 § första stycket
TF och 5 kap. 6 § första stycket YGL konfiskeras. Konfiskering innebär att för
spridning avsedda exemplar av framställningen skall förstöras. Konfiskering kan
endast avse utgivet material. Den 1 januari 1995 har nya bestämmelser om
konfiskering börjat gälla. Framställningar som innefattar skildring av barn i
pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär får numera även i annat fall än
de redan nämnda konfiskeras om inte innehavet är försvarligt med hänsyn till
omständigheterna. Konfiskering innebär i dessa fall att samtliga exemplar av
framställningen som påträffas i samband med en förundersökning skall förstöras.
I brottsbalken finns bestämmelser som innebär att föremål som på grund av sin
särskilda beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt kan komma till brottslig
användning får förverkas. Detsamma gäller föremål som frambringats genom brott
om det är påkallat för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda
skäl.
Enligt lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi skall
barnpornografiska bilder av verklighetstrogen karaktär som anträffas vid en
förundersökning och som inte omfattas av TF:s eller YGL:s tillämpningsområde
förklaras förverkade om det inte finns särskilda skäl mot detta. All
barnpornografi som är av verklighetstrogen karaktär och som påträffas i samband
med en förundersökning skall således tas i beslag för konfiskering eller
förverkande. För tryckta skrifter och filmer gäller dock att de måste ha
utgivits för att konfiskering skall kunna ske.

Det vilande grundlagsförslaget
Riksdagen antog våren 1994 på initiativ av konstitutionsutskottet en vilande
grundlagsändring som innebär att innehav av barnpornografi skall kunna vara
straffbart fr.o.m. den 1 januari 1999. Den vilande grundlagsändringen
innefattar ändringar i både TF och YGL. Ändringarna går ut på att det
föreskrivs att om någon som inte bär det tryck- respektive
yttrandefrihetsrättsliga ensamansvaret innehar en skildring av barn i
pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär, och innehavet inte med hänsyn
till omständigheterna är försvarligt, så gäller utan hinder av grundlagarna vad
som är föreskrivet i lag om straff för sådant brott.
Bestämmelserna medger alltså att innehav av sådana verklighetstrogna
barnpornografiska framställningar som omfattas av grundlagsskyddet och som
givits ut och spritts till allmänheten kan kriminaliseras i vanlig lag. Endast
den som inte ansvarar för det tryck- eller yttrandefrihetsbrott som spridningen
kan ha inneburit skall kunna straffas för innehavsbrott. Målen skall
processuellt behandlas som tryck- och yttrandefrihetsmål.

Barnpornografifrågan; allmänna utgångspunkter

Propositionen
Enligt regeringen framstår det som djupt otillfredsställande att enskilda
personer, utan att riskera annat än ett förverkande av materialet, skall kunna
förvärva och inneha material som skildrar grova övergrepp mot barn. Varje
företeende av en barnpornografisk bild innebär en straffvärd kränkning av det
avbildade barnet men också av barn i allmänhet. Det kan enligt regeringen
vidare inte uteslutas att en innehavare av en sådan bild kan komma att visa den
för ett barn i syfte att förmå barnet att medverka i sådana handlingar som
skildras på bilden. Intresset av att förhindra den integritetskränkning av det
avbildade barnet och av barn i allmänhet som varje befattning med
barnpornografiskt material innebär måste få väga utomordentligt tungt. Detta
talar enligt regeringen med styrka för ytterligare åtgärder bl.a. inriktade mot
innehav av sådant material.
Handeln med barnpornografi sker i dag i det fördolda eftersom framställning
och försäljning av sådant material är förbjudet. En kriminalisering av innehav
av barnpornografi kan emellertid enligt regeringen väntas leda till en minskad
efterfrågan av sådant material. Detta kan i sin tur antas medföra en minskad
produktion och spridning av barnpornografi. Härigenom kan sådana sexuella
övergrepp mot barn som regelmässigt förekommer i samband med framställningen
motverkas. En kriminalisering av innehav skulle också innebära att det inte
längre skulle gå att freda sig med att materialet inte var avsett för
spridning. Uppenbart straffvärda fall av befattning med barnpornografi skulle i
betydligt större utsträckning än i dag bli möjliga att bestraffa.
Ingen motsätter sig egentligen skärpta åtgärder mot barnpornografin. En annan
sak är att man kan ha olika åsikter i frågan om det är befogat att
straffbelägga innehav, både med hänsyn till effektiviteten av kriminaliseringen
och till de motstående tryck- och yttrandefrihetsrättsliga värdena.
Regeringen instämmer således med alla dem som framhåller det väsentliga
intresset av att kunna ingripa mot själva innehavet av barnpornografi. Starka
kriminalpolitiska skäl talar för att innehav av barnpornografi blir straffbart.
Så har Sverige också i olika internationella sammanhang, dels genom den vid
världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn antagna
deklarationen, dels genom Europeiska unionens råds beslut om gemensam åtgärd
mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn, åtagit sig att
kriminalisera innehav av barnpornografi.
Utan tvekan väger det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga intresset mycket
tungt. Inte så att barnpornografi i sig är förtjänt av grundlagens skydd,
brottet ingår redan bland tryck- och yttrandefrihetsbrotten. Det som enligt
regeringen är problematiskt är att ingripanden mot innehav av tryckta skrifter
och annat grundlagsskyddat material är något som är oförenligt med viktiga
tryckfrihetsrättsliga principer, varav några i dag är helt undantagslösa.
Regeringens utgångspunkt är emellertid att intresset av att skydda barnen måste
komma i första rummet. Barn har ett alldeles särskilt behov av skyddande
åtgärder, de är ju för sin existens och sitt välbefinnande helt utlämnade till
vuxna. I den mån det är befogat att tala om en kollision mellan de båda
samhällsintressena att värna det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga
regelsystemet och att bereda ett så gott skydd för barnen som möjligt, måste
enligt regeringen alltså barnens intressen komma främst. Det förslag som
regeringen lägger fram innebär ett fullgott skydd för barnen samtidigt som de
båda grundlagarna behålls intakta och effekterna på det tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga området blir begränsade.

Utskottets bedömning
Enligt utskottet är det angeläget att det nu införs skärpta regler mot
barnpornografi. Detta innebär också att även innehav av skildringar av barn i
pornografisk bild förbjuds.
Som anförts i propositionen är ingripanden mot innehav av tryckta skrifter
och annat grundlagsskyddat material oförenligt med viktiga
tryckfrihetsrättsliga principer. Enligt utskottets mening är dessa principer av
grundläggande betydelse för samhällets möjligheter till förnyelse och växt.
Utskottet instämmer emellertid i bedömningen att intresset av att skydda barnen
även i ett sådant perspektiv måste komma i första rummet. Barn är som sådana
särskilt utsatta och därför på ett sätt som saknar egentligt motstycke i behov
av skyddande åtgärder. Utskottet godtar därför den avvägning som ligger bakom
förslaget om att införa straff för innehav av barnpornografi.

Barnpornografin och grundlagarna

Barnpornografiutredningens förslag
Den reglering i grundlagsfrågan som utredningen föreslår - den s.k.
stencilregeln - bygger på att i princip all barnpornografi som cirkulerar i
Sverige i dag förekommer som videofilm och att dessa filmer normalt sett inte
är märkta med sådana ursprungsuppgifter som yttrandefrihetsgrundlagen
föreskriver. Stencilregeln innebär att det i YGL föreskrivs att filmer som
saknar ursprungsuppgifter inte skall omfattas av YGL. Det blir då möjligt att i
vanlig lag kriminalisera innehav av alla sådana filmer oavsett innehåll. För
att inte riskera ?smittoeffekter? föreslås att det i YGL skall föreskrivas att
innehavskriminalisering i vanlig lag bara skall kunna avse barnpornografi.

Propositionen

Skälen för regeringens förslag
Så länge det rör sig om bilder som inte finns på grundlagsskyddade medier,
exempelvis vanliga fotografier eller bilder i elektronisk form, är frågan om
innehavskriminalisering rent kriminalpolitisk. En kriminalisering av innehav av
icke grundlagsskyddat material möter inga lagtekniska hinder. Emellertid
förekommer barnpornografi huvudsakligen i form av videofilm och i viss
utsträckning i form av tryckta bilder, dvs. i grundlagsskyddade medier. Det är
enligt regeringen här den egentliga konflikten mellan intresset att skydda
barnen mot kränkningar och intresset av att bevara det tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga regelsystemet intakt uppstår.
Barnpornografiutredningen har avfärdat det vilande förslaget till
grundlagsändring. Detta då förslaget bara medger en kriminalisering av skrifter
och filmer som har utgivits. Enligt utredningen är det i det enskilda fallet
ofta förenat med problem att fastställa om en film, vanligen ett videogram, med
barnpornografiskt innehåll är utgiven eller inte. Det kan därför enligt
utredningen konstateras att ett förbud mot att inneha utgivet material sällan
kommer att kunna tillämpas. Regeringen delar den bedömningen. Det vilande
förslaget är otillräckligt och bör enligt regeringen inte fullföljas.
Utredningens förslag bygger, enligt regeringen, på att den barnpornografi som
förekommer i dag gör det i form av videofilm, s.k. skräddarsydda video-gram.
Det finns också visst tryckt material i cirkulation men detta är huvudsakligen
av äldre datum. Utredningen anser därför att det inte är motiverat att skilja
ut detta material från TF:s tillämpningsområde eller att särbehandla det inom
TF:s ram. Stencilregeln skulle med denna utgångspunkt träffa i princip all
barnpornografi som enligt utredningen cirkulerar i dag. Förslaget har
emellertid mötts av massiv kritik som enligt regeringen väsentligen går ut på
följande. Det är lätt att kringgå reglering genom att sätta ut - sanna eller
falska - ursprungsuppgifter. Man kan vidare befara användning av bulvaner. Det
vore stötande att inte kunna komma åt även sådana bilder som omfattas av TF
eller YGL. Förslaget beaktar inte att barnpornografi inom en nära framtid kan
förväntas framställas på andra informationsbärare än film och videogram.
Stencilregeln slår mot alla filmer, inte bara barnpornografiska sådana.
Regeringen instämmer i allt väsentligt i den kritik som riktats mot
utredningens förslag. Utgångspunkten för regeringen är att regleringen av
grundlagsfrågan när det gäller barnpornografin måste vara sådan att ett
heltäckande och effektivt förbud möjliggörs.
Regeringen förespråkar en utflyttning av barnpornografibrottet från
grundlagarnas tillämpningsområde. Endast på det sättet kan man enligt
regeringen åstadkomma den heltäckande och konsekventa reglering som för
regeringen framstår som nödvändig. Till detta kommer att en utflyttning har det
goda med sig att grundlagarna i övrigt lämnas helt intakta. För regeringen
framstår detta som en väsentlig fördel. Alla försök att öppna för en
innehavskriminalisering inom det grundlagsskyddade området riskerar att rubba
hela det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga regelsystemet medan en utflyttning
av barnpornografibrottet inte får några konsekvenser för regelsystemet i
övrigt.
Därmed inte sagt att en utflyttning av barnpornografibrottet från grundlagarnas
tillämpningsområde principiellt sett skulle vara invändningsfri. Det är enligt
regeringen verkligen fråga om att undanta en viss sorts yttranden från det
grundlagsskyddade området i syfte att effektivare kunna komma åt just den
formen av missbruk av yttrandefriheten. Det förslag till utvidgad
kriminalisering när det gäller barnpornografi som regeringen lägger fram
innebär att det i princip inte skall få förekomma någon spridning av
barnpornografi över huvud taget.
En utflyttning av barnpornografibrottet från grundlagarnas tillämpningsområde
innebär en inskränkning i tryck- och yttrandefriheten. Vid den avvägning mellan
intresset att bereda ett fullgott skydd för barnen och intresset att värna den
principiella yttrandefriheten som alltså måste göras råder enligt regeringens
mening ingen tvekan om att nackdelarna med en utflyttning inte är större än att
de uppvägs av fördelarna. Av väsentlig betydelse är enligt regeringen att en
utflyttning inte rubbar grundlagarnas uppbyggnad eller systematik utan lämnar
det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga regelsystemet intakt.
Utflyttningen av barnpornografibrottet från grundlagarnas tillämpningsområde
syftar till att göra det möjligt att ingripa mot innehav av barnpornografiska
skildringar. Enligt vad regeringen anför måste då självfallet alla sådana
skildringar av barn i pornografisk bild som enligt brottsbalken är straffbara
att t.ex. framställa eller sprida omfattas. Huruvida en viss bild framstår som
verklighetstrogen saknar enligt regeringen betydelse för frågan om
straffbarheten och måste därför också sakna betydelse när det gäller
omfattningen av utflyttningen från grundlagarnas tillämpningsområde.

Motionerna
I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen avslår
regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF och 1 kap. 10 § andra stycket och 13 §
YGL i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1) och vid bifall till
yrkande 1 beslutar i enlighet med den lagtekniska lösningen i
Barnpornografiutredningens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 2). Motionärerna anser att regeringens förslag till
innehavskriminalisering, som innebär att en viss brottstyp lyfts ut ur
grundlagarna, kan befaras leda till att även andra brott i grundlagarna flyttas
ut i framtiden (smittorisk). Konsekvenserna för nyhetsförmedlingen och
opinionsbildningen skulle naturligtvis bli lika förödande som med regeringens
nu aktuella förslag till utflyttning av barnpornografibrottet. En utgångspunkt
för motionärerna, i valet av lagteknisk modell vid en innehavskriminalisering
av barnpornografi, har varit att lagstiftningen skall utformas på ett sådant
sätt att den inte hämmar seriöst inhämtande av kunskaper om eller
nyhetsförmedling och opinionsbildning mot barnpornografi. Då
Barnpornografiutredningens majoritet har lämnat förslag till en sådan lösning,
som alltså inte kommer att försvåra villkoren för forskning, opinionsbildning
eller nyhetsförmedling, förordar vi utredningens förslag framför regeringens.
Enligt motionärernas förslag görs således ingen ändring i TF utan
barnpornografibrottet kvarstår och därmed också skyddet för den särskilda
ordning som gäller vid ingripanden mot tryckfrihetsbrott, vilket betyder att
censurförbudet, anonymitetsskyddet, meddelarfriheten, källskyddet och principen
om ensamansvar förblir intakt. Härigenom undviks också riskerna för
smittoeffekter. Med motionärernas förslag till lagteknisk lösning kommer
barnpornografibilder även framdeles att omfattas av TF.
I motion 1997/98:K19 av Alf Svensson m.fl. (kd) hemställs att riksdagen med
avslag på regeringens förslag beslutar att 1 kap. 10 § tryckfrihetsförordningen
skall ha följande lydelse: Utan hinder av denna förordning gäller vad som i lag
är stadgat om all befattning med skildring av barn i pornografisk bild, såvida
inte befattningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Med barn
avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, som när det
framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år. (yrkande 1).
Att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 1 kap. 13 §
yttrandefrihetsgrundlagen skall ha följande lydelse: Utan hinder av denna
grundlag gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av
barn i pornografisk bild, såvida inte befattningen med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person var
pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, som när det framgår av bilden och
omständigheterna kring den, är under 18 år. (yrkande 2). Att riksdagen beslutar
att 2 kap. 13 § första stycket regeringsformen skall ges följande lydelse:
Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets
säkerhet, folkförsörjningen, alllmän ordning och säkerhet, enskilds anseende,
privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott. Innehav av
yttranden som innefattar verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk
bild får begränsas. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet
begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och
informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.
(yrkande 3).
Kristdemokraterna delar regeringens huvudlinje om att skildring av barn i
pornografisk bild skall utmönstras ur grundlagarna. Enligt motionärerna kan man
använda regeringens utmönstring ur TF och YGL om det tydligt i regeringsformen
anges att möjligheten till innehavskriminalisering endast avser
verklighetstrogen bild. Motionärerna delar inte regeringens uppfattning om
begreppet verklighetstrogen bild, inte heller synen på försvarlighetsrekvisitet
och hävdar alltså att innehavskriminalisering av yttranden måste ges
grundlagsstöd i regeringsformen. I konsekvens med detta har motionärerna en
annan syn på innehav av teckningar och motsvarande alster som inte är av
verklighetstrogen karaktär. Definitionen av begreppet barn bör dessutom
återfinnas i grundlagarna.
I motion 1997/98:K21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning bör
tillsättas med uppgift att gå igenom frågan på nytt för att om möjligt hitta en
lösning som på en gång ger starkast möjliga skydd mot spridning av
barnpornografi och minimerar de s.k. smittoriskerna (yrkande 1). Målet bör
enligt motionärerna självfallet vara - som i all grundlagsstiftning - att finna
en så brett förankrad lösning som möjlig.
I motion 1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen avslår
regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF, 1 kap. 10 § andra stycket och 13 § YGL
i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1) samt vid bifall till
yrkande 1 beslutar i enlighet med Barnpornografiutredningens förslag (yrkande
2). Den lagtekniska lösning som regeringen valt innebär ett första fullständigt
genombrott av de tryckfrihetsrättsliga principerna. Regeringen har i
propositionen inte lyckats visa att effektiviteten i brottsbekämpningen blir
större med regeringens förslag än med den lösning som
Barnpornografiutredningens majoritet presenterade. Motionärernas utgångspunkt
har varit att finna lösningar som förstärker kampen mot barnpornografin med
minsta möjliga skada på viktiga tryckfrihetsprinciper och med minsta möjliga
risk för spridning till andra yttrandefrihetsbrott. Bakom denna strävan ligger
således både en stark vilja att minska omfattningen av barnpornografi och en
insikt om att mödosamt vunna demokratiska framsteg lätt kan raseras om man inte
från regering och riksdag är beredd att värna dem även då hårda opinionsvindar
blåser. I den allmänna debatten inklusive de båda utredningar som ligger bakom
propositionen finns enligt motionärerna två förslag som förefaller klara
uppgiften att stärka kampen mot barnpornografin utan de allvarliga
principgenombrott som regeringen föreslår. Det är Barnpornografiutredningens
majoritetsförslag och Mediekommitténs förslag. Motionärerna förordar
Barnpornografiutredningens förslag.
I motion 1997/98:K302 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till en snar, effektiv, klar och
heltäckande lagstiftning, som kriminaliserar även innehav av barnpornografi, i
enlighet med vad som anförts i motionen. Hela kedjan, från produktion till
innehav av videofilm m.m. måste kriminaliseras.
I motion 1997/98:K308 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) begärs att riksdagen
beslutar att som vilande lagförslag anta de i motionen framförda förändringarna
av regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i
syfte att ge stöd för kriminalisering av befattning med yttranden som
innefattar verklighetstrogen barnpornografi. Utan stöd i grundlag bör man
enligt motionärerna inte genomföra långtgående kriminaliseringar i brottsbalken
av olika befattningar med informationsbärare. Man bör ha mycket goda skäl för
att kunna inskränka rätten att inneha sådana. Med ett enkelt beslut i vanlig
lag skall riksdagen inte kunna kriminalisera innehav av och andra befattningar
som t.ex. överlåtelse av informationsbärare. Detta är enligt motionärerna ett
alltför långtgående ingripande i yttrande- och informationsfriheten. Risken för
?smittoeffekter? av en så långtgående åtgärd måste hanteras med stort allvar.
Det gäller enligt motionärerna att vara övertydlig om att detta är en unik
åtgärd och inte ett första steg i flera innehavskriminaliseringar av
informationsbärare i framtiden. Ett stöd i regeringsformen (RF) för olika
befattningskriminaliseringar av verklighetstrogen barnpornografi i RF:s
rättighetskapitel innebär indirekt att andra sådana inskränkningar inte kan ske
utan grundlagsstöd framöver. Motionärerna föreslår därför en ändring i RF.
Vidare föreslår motionärerna en ny skrivning i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen som inte indefinierar verklighetstrogen
barnpornografi i tillämpningsområdet.
I motion 1997/98:K341 av Ulla Hoffmann (v) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär ett förslag om att all befattning med bilder eller filmer som
framställs genom sexualbrott mot barn kriminaliseras och faller utanför
grundlagsområdet.
I motion 1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel
Thurdin (c) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att barnpornografin lyfts ur grundlagen (yrkande 17).
Barnens fri- och rättigheter måste i denna fråga ges företräde framför rätten
att befatta sig med material som kränker barns rättigheter. Barnpornografin
måste därför lyftas ur grundlagen och ett heltäckande förslag snarast
presenteras som förbjuder all hantering av barnpornografi.
I motion 1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om olika
åtgärder för att motarbeta barnpornografin (yrkande 9). Enligt motionärerna
skall all befattning med barnpornografi, inklusive innehav, vara
kriminaliserad. Opinionsbildning mot barnpornografi och seriös försvarlig
befattning skall samtidigt säkerställas.
I motion 1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalisering av
barnpornografi (yrkande 18). Centerpartiet anser att all hantering av
barnpornografi måste kriminaliseras och således lyftas ut ur
grundlagsstiftningen och hanteras i brottsbalken. Regeringen bör enligt
motionärerna återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet anför i sitt yttrande.

Utskottet ser med tillfredsställelse att det nu föreligger ett lagförslag som
ger en heltäckande reglering mot alla former av befattning med barnpornografi
och tillstyrker förslaget i princip. Härigenom får motionerna K302, K341, So674
yrkande 9 och So801 yrkande 18, i vilka efterfrågas en sådan reglering, anses
tillgodosedda.
Enligt utskottets mening skall det således inte göras några särskilda
avgränsningar när det gäller det slag av bilder som omfattas av
innehavsförbudet. Det finns således ingen anledning att som yrkas i motion K19
yrkande 4 begränsa innehavsförbudet till verklighetstrogna bilder. Tvärtom
skulle ett bifall till yrkandet medföra att det grundläggande objektiva
rekvisitet i 16 kap. 10 a §, nämligen ?barn i pornografisk bild?, inte kom att
ha en enhetlig innebörd. Detta skulle innebära en betydande systematisk
olägenhet som fick lösas genom att innehavsbrottet reglerades särskilt.
Härutöver måste utskottet kraftfullt understryka att det med utgångspunkt i
lagstiftningens syfte är olämpligt och inkonsekvent att en och samma
barnpornografiska bild i vissa fall skulle falla inom och i vissa fall utanför
det straffbara området i brottsbalken. Utskottet avstyrker alltså bifall till
motion K19 i denna del.
Ett effektivt förbud mot all befattning med barnpornografiskt material
förutsätter enligt utskottets mening att motsvarande förbud kommer att gälla de
medier som i dag omfattas av TF och YGL. Det faller emellertid utanför
utskottets beredningsområde att ta ställning till hur detta bäst skall kunna
lösas.

Utskottets bedömning
Regeringen förespråkar en utflyttning av barnpornografibrottet från
grundlagarna. Genom detta tillvägagångssätt lämnas grundlagarna i övrigt
intakta, vilket, enligt utskottet, från lagteknisk synpunkt i och för sig får
ses övervägande som en fördel. Utflyttningen av barnpornografibrottet från
grundlagarnas tillämpningsområde syftar till att göra det möjligt att ingripa
mot innehav av barnpornografiska skildringar.
Enligt regeringen är en utflyttning av barnpornografibrottet från
grundlagarna inte helt invändningsfri. Såsom regeringen också påpekar är det
verkligen fråga om att undanta en viss sorts yttranden från det
grundlagsskyddade området i syfte att effektivare kunna motverka just den form
av missbruk av yttrandefriheten som barnpornografi utgör.
I vissa motioner samt också i den allmänna debatten har det framförts att
förslaget skulle kunna få oönskade smitteffekter. Beroende på opinionen kan det
krävas att även andra typer av yttranden lyfts bort från grundlagarna. I
sammanhangen har särskilt nämnts brotten olaga våldsskildring och hets mot
folkgrupp. Utskottet kan i och för sig instämma i att det finns en sådan risk.
Utskottet vill ändå betona att motivet för utdefinieringen av barnpornografi
från grundlagarna är unikt. Barnpornografin är något säreget i och med att det
rör sig om barn. Barn är helt utlämnade åt vuxna personer. Barnpornografi rör
sig ofta om verkliga övergrepp på barn. De är i de sammanhangen helt oskyddade
och kan inte, på samma sätt som vuxna, värja sig mot det som händer. De kan
också luras in i något som de inte kan bedöma innebörden av. Barn har särskilda
behov av skyddande åtgärder. De särskilda hänsyn som motiverar ett avsteg från
de grundsatser som bär upp TF och YGL bör enligt utskottets mening inte med
någon styrka kunna åberopas som skäl för att flytta ut något annat från
grundlagarnas tillämpningsområde. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
en utdefiniering av barnpornografi från grundlagarna. Riksdagen bör således
enligt utskottet förkasta de i bilaga 8 i betänkande 1993/94:KU28 framlagda och
av riksdagen som vilande antagna förslagen till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen och lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen.
Utskottet tillstyrker således att förslagen till 1 kap. 10 § TF och 1 kap. 13
§ YGL antas som vilande. Utskottet avstyrker motionerna K18 yrkandena 1
(delvis) och 2, K19 yrkandena 1-3, K22 yrkandena 1 (delvis) och 2 och K308.
Genom regeringens förslag i denna del samt genom propositionens övriga
förslag som gäller barnpornografi får motionerna K302, K341, Ju917 yrkande 17,
So674 yrkande 9 och So801 yrkande 18 anses tillgodosedda och avstyrks. Även
motion K21 yrkande 1 avstyrks.
Regeringen anför som skäl till kriminalisering att varje företeende av en
barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av såväl det avbildade
barnet som barn i allmänhet. Samtidigt föreslår regeringen att kriminalisering
inte skall begränsas till bilder av verklighetstrogen karaktär. Utskottet vill
framhålla att även om barnpornografiska skildringar av verklighetstrogen
karaktär är att anse som mer avskyvärda i och med att de i de flesta fall
skildrar ett verkligt övergrepp på ett barn, så är skildringar av barn i
pornografisk bild även utan verklighetsanknytning något som inte skall
förekomma i vårt samhälle och därför straffvärt.

Sambandet mellan barnpornografibrottet och brottet olaga våldsskildring

Propositionen
I den mån en barnpornografisk skildring i ett i övrigt grundlagsskyddat medium
samtidigt utgör olaga våldsskildring, bör enligt regeringen detta brott
bestraffas inom ramen för straffet för barnpornografibrottet. Att olika
straffprocessuella regler skulle behöva gälla vid ingripanden mot en och samma
stillbild eller filmsekvens är inte en rimlig ordning. En viss bild eller
sekvens som är barnpornografisk men som också innehåller moment som kan bedömas
som olaga våldsskildring måste behandlas som en enhet och kunna hanteras enligt
ett och samma regelsystem. Det är därför enligt regeringens mening naturligt
att för dessa fall anlägga det synsättet att barnpornografibrottet, som inte i
något fall kommer att vara straffbart som tryck- eller yttrandefrihetsbrott,
som typiskt sett får anses allvarligare än olaga våldsskildring och som, enligt
regeringens förslag, kommer att ha ett straffmaximum som är dubbelt så högt,
konsumerar brottet olaga våldsskildring.
När det däremot gäller att en viss videofilm innehåller både
barnpornografiska sekvenser och olaga våldsskildringar med vuxna aktörer kan
det enligt regeringen vara otillfredsställande att olika rättegångsordningar
kan komma att tillämpas när det gäller en och samma upptagning. Den möjlighet
för Justitiekanslern att delegera åklagaruppgiften när de olaga
våldsskildringar som regeringen föreslår innebär emellertid att de praktiska
olägenheterna borde kunna hållas begränsade. Det går emellertid inte att
undvika att olika rättegångsordningar kommer att gälla för de olika brotten. De
fall där detta får betydelse torde emellertid inte bli så vanligt förekommande.
Det är bara om den som skall lagföras för barnpornografibrott samtidigt bär
ensamansvaret för tryck- eller yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring som
några egentliga olägenheter uppstår. Den möjlighet till gemensam handläggning
av ett vanligt brottmål med ett tryck- eller yttrandefrihetsmål som öppnas i 7
kap. 7 § andra stycket lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens område torde enligt regeringen vara tillämplig i här
åsyftade situationer.

Motionen
I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan
barnpornografibrott och olaga våldsskildring (yrkande 6). Regeringen föreslår
att i den mån en barnpornografisk skildring i ett i övrigt grundlagsskyddat
medium samtidigt utgör olaga våldsskildring, så skall den olaga
våldsskildringen straffas inom ramen för barnpornografibrott, dvs. enligt
brottsbalkens regler. För det fall en videofilm däremot innehåller både
barnpornografiska sekvenser och olaga våldsskildring med vuxna aktörer, dvs.
olika brott, kommer olika rättegångsordningar att gälla för de olika brotten.
Motionärerna ser anledning att här uttryckligen ta avstånd även från detta
delförslag, som väl illustrerar vilka svåröverblickbara konsekvenser som
regeringens förslag till att lösa barnpornografifrågan de facto får.

Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet för i sammanhanget ett längre resonemang som återges i sin
helhet i bilaga 2. Avslutningsvis anför utskottet följande.

Mot bakgrund av att motionärerna i motion K18 (m) motsätter sig att
barnpornografibrottet flyttas ut från grundlagarnas tillämpningsområde tar de
avstånd från de lösningar regeringen förespråkat i propositionen såvitt avser
sambandet mellan barnpornografibrott och olaga våldsskildring.
Som framgått ovan har utskottet pekat på några konsekvenser av den av
regeringen föreslagna ordningen. Det skall dock också framhållas att betydelsen
av här nämnda förhållanden inte bör överdrivas; det är bara om den som skall
lagföras för barnpornografibrott samtidigt bär ensamansvaret för tryck- eller
yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring som några egentliga olägenheter
uppstår. Särskilt bör nämnas att det aldrig kan bli aktuellt att bedöma innehav
av barnpornografi som något annat än barnpornografibrott oavsett våldsinslag.
Innehav av våldsskildringar är nämligen över huvud taget inte straffbart.
Utskottet avstyrker motion K18 yrkande 6.

Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens och justitieutskottets bedömningar och avstyrker
motion K18 yrkande 6.

En effektiv och utvidgad kriminalisering

Propositionen

Brottsbalkens regler om barnpornografibrott
Barnpornografibrottet är systematiskt sett inte ett sexualbrott i brottsbalkens
mening. Brottsbalkens bestämmelser om barnpornografibrott bör enligt regeringen
därför även i fortsättningen finnas i 16 kap. BrB som tar upp brotten allmän
ordning.
Barnpornografibrottet tar sikte på förfaranden utöver själva sexualbrottet.
De allra flesta bilder eller filmer som cirkulerar innehåller enligt regeringen
material där spridaren eller innehavaren inte har någon som helst delaktighet i
det ursprungliga övergreppet. Till detta kommer att barnpornografin omfattar
bilder som getts en sexuell innebörd utan att den avbildade situationen kan
sägas motsvara en brottsbeskrivning. Begreppet barnpornografi omfattar enligt
regeringen ett vidare område än skildringar av sexualbrott. Vidare syftar
barnpornografibrottet inte bara till att skydda det avbildade barnet från att
kränkas utan också barn i allmänhet. Den utvidgning av det kriminaliserade
området som regeringen föreslår innebär inte att barnpornografibrottet
systematiskt sett ändrar karaktär. Det är alltjämt fråga om att kriminalisera
förfaranden som ligger utanför de egentliga sexualbrotten.

Förbjudna hanteringsformer m.m.
Brottsbalkens bestämmelser om barnpornografibrott - 16 kap. 10 a § - utvidgas
enligt regeringens förslag till att omfatta i princip all befattning med
barnpornografi, även innehav. All framställning kriminaliseras, oavsett syfte.
Ett undantag görs dock för hantverksmässig framställning utan spridningssyfte.
Det gällande förbudet mot spridning kompletteras med förbud mot överlåtelse,
upplåtelse eller förevisande av barnpornografi. Vidare straffbeläggs enligt
regeringens förslag bl.a. förvärv, saluförande och kontaktförmedling mellan
köpare och säljare. Innehavsförbudet avser samma sorts bilder som är förbjudna
att framställa, sprida, överlåta m.m. Någon begränsning till bilder av
verklighetstrogen karaktär görs inte.
Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör enligt regeringen en
straffvärd kränkning av såväl det avbildade barnet som barn i allmänhet.
Kränkningen kan orsakas såväl av upphovsmannen själv som av andra innehavare i
senare led, om bilden kopieras och visas för någon annan. Till detta kommer att
man kan befara att barnpornografi används som ett verktyg vid sexuella
övergrepp mot barn. All befattning med barnpornografiska bilder bör enligt
regeringen straffbeläggas. Det skall därför vara förbjudet att framställa
barnpornografi, att inneha den och att göra det möjligt för andra att ta del av
den. Det bör också vara förbjudet att bidra till eller underlätta för andra att
befatta sig med barnpornografi. Detta innebär enligt regeringen att det
straffbara området bör utökas väsentligt. All befattning med en skildring av
barn i pornografisk bild som är så pass allvarlig och håller en sådan kvalitet
att den kvalificerar sig som pornografisk bör enligt regeringen omfattas av
innehavskriminaliseringen, oavsett framställningsteknik eller motiv. Är fram-
ställandet av en bild straffvärt så bör innehavet av samma bild också vara det.
Eftersom framställning av barnpornografi är att se som ett allvarligare brott
än själva innehavet vore det inkonsekvent om inte framställning av
barnpornografi vore kriminaliserat i samma utsträckning som innehav. Kravet på
att en skildring för att vara straffbar skall ha skett med uppsåt att sprida
bilden bör enligt regeringen således tas bort.
Eftersom även teckningar, målningar och andra hantverksmässigt framställda
bilder kan vara barnpornografiska kommer utvidgningen av det straffbara området
när det gäller framställning utan uppsåt att sprida bilden att bli tämligen
omfattande. Det kan enligt regeringen sättas i fråga om inte förfaranden som
har ett förhållandevis begränsat straffvärde kan komma att omfattas samtidigt
som gränsen för det straffbara området kan bli svår att dra. För att åstadkomma
en rimlig avgränsning bör man enligt regeringen därför undanta egenhändigt
framställda teckningar, målningar och andra hantverksmässigt framställda
bilder, t.ex. fotomontage, från det straffbara området under förutsättning att
bilden framställts och innehas utan uppsåt att sprida den. Undantaget bör
enligt regeringen däremot inte omfatta bilder som ?ritats? eller på annat sätt
framställts med datorteknik. Bilder i elektronisk form kan ju lagras, bearbetas
och distribueras i det närmaste obegränsat.

Införande av en särskild åldersgräns
Straffstadgandet om barnpornografibrott förses enligt regeringens förslag med
en definition av begreppet barn. Med barn skall avses den vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad eller den som, när det framgår av bilden
och omständigheterna kring bilden, är under 18 år.
Problemen som är förknippade med en strikt åldersgräns hindrar enligt
regeringens mening inte att det finns anledning att försöka åstadkomma en
ordning som fångar upp de mest stötande fallen, t.ex. de fall där det är
allmänt känt att en viss modell var under 18 år när en viss film spelades in.
Enligt uppgift förekommer det att vissa pornografiska filmer marknadsförs här
med argumentet att filmen är totalförbjuden i USA, där en strikt åldersgräns
för medverkande på 18 år gäller. Man kan enligt regeringen tycka att det vore
otillfredsställande om samhället inte skulle kunna ingripa mot spridning av en
sådan film som alltså i FN:s barnkonventions mening innehåller en skildring av
ett barn. Vidare kan man tänka sig fall där en bild föreställer en sexuell
handling som i och för sig är fullt laglig, men där det ändå rör sig om
personer som klart inte har nått den mognadspunkt där de fullt ut kan
överblicka de långsiktiga konsekvenserna av sina handlingar och att detta har
varit tydligt för t.ex. framställaren eller spridaren. Det kan för somliga
ligga en särskild lockelse i bilder där de kan vara säkra på att de avbildade
personerna är så unga som under 18 år. Att motverka spridning av sådana bilder
framstår som angeläget.
Ett sätt att komma till rätta med sådana situationer vore enligt regeringen
att införa en regel som definierar begreppet barn på ett sådant sätt att just
de fall träffas där det redan av bilden eller av bilden i kombination med
omständigheter kring bilden, exempelvis en bildtext eller omslaget till en
videofilm, går att utläsa att en person var under 18 år vid
fotograferingstillfället eller inspelningen, men att i övrigt den i dag
gällande regeln om avslutad pubertetsutveckling skall vara avgörande.
Bestämmelsen bör utformas så att den inte leder till gränsdragningsproblem vare
sig för enskilda eller de myndigheter som skall tillämpa reglerna.

Undantag från det annars straffbara området
I straffstadgandet om barnpornografibrott införs enligt regeringens förslag en
regel som innebär att en gärning inte skall utgöra brott om särskilda
omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befogad.
Den kriminalisering som regeringen föreslår och som syftar till att bereda
ett ytterligare skydd för barn mot kränkningar, innebär en avsevärd utvidgning
av det kriminaliserade området. En viktig beståndsdel i utvidgningen av det
kriminaliserade området är att redan själva innehavet av en barnpornografisk
bild i allt väsentligt kommer att vara straffbart. Det ankommer då på det
allmänna att svara för att åtgärder vidtas i syfte att förbudet efterlevs. Det
är myndigheternas och då i första hand polisens uppgift att vidta åtgärder mot
överträdelser. Principiella skäl talar således för att utrymmet för andra att
ta befattning med barnpornografiskt material än de som i sin myndighetsutövning
har att göra detta i fortsättningen bör vara betydligt mindre än det är i dag.
Vidare måste man enligt regeringen beakta att de bevekelsegrunder som ligger
bakom den utvidgade kriminaliseringen bör få genomslag fullt ut. En bild som
skildrar ett sexuellt övergrepp mot ett barn är lika kränkande för barnet om
bilden finns i en tidning, på film eller video eller är tillgänglig via t.ex.
Internet. Ur det enskilda barnets synvinkel gör det heller ingen skillnad om
bilden publiceras i opinionsbildande syfte eller inte. En försvarlig spridning
kränker barnet lika mycket som en oförsvarlig.
Slutligen finns det enligt regeringen skäl att fråga sig om det är en rimlig
avvägning att göra ett generellt undantag för sådan befattning som kan sägas
vara betingad av seriösa och allmänt lovvärda syften när det är fråga om att
göra undantag från en så långtgående kriminalisering som nu är fallet. För att
straffbart innehav skall föreligga krävs det normalt sett inte att
gärningsmannen skall ha något särskilt syfte med sitt innehav. Det räcker med
att han eller hon har uppsåt i förhållande till bildens barnpornografiska
karaktär och till själva innehavet. Om i princip all befattning med
barnpornografi således blir kriminaliserad måste detta enligt regeringen få
genomslag även på de seriösa områdena. Annars riskerar man att lagstiftningen
uppfattas som att den ger dubbla signaler. Så länge syftet är gott berörs man
inte av förbudet.
Behovet för andra än myndigheter av att inneha bilder för forskning kan
enligt regeringen ifrågasättas. Bland remissinstanserna har många antagit att
det finns anledning att mer generellt tillåta innehav och spridning i
opinionssyfte. Enligt regeringen är det tveksamt om den tanken fullt ut låter
sig förena med den utvidgade kriminaliseringen och de syften som ligger bakom
denna. Utgångspunkten för t.ex. frivilligorganisationernas arbete måste ju vara
att man inte får vidta åtgärder som är straffbara. Samtidigt går det enligt
regeringen inte att bortse från att det i frivilligorganisationernas arbete kan
finnas situationer där befattning med barnpornografiskt material blir svårt att
undvika. Inom nyhetsförmedlingen kan man också förutse situationer där det kan
finnas behov av att inneha visst barnpornografiskt material under någon tid.
Däremot är det enligt regeringen svårare att föreställa sig en situation där
nyhetsförmedlingen kräver en publicering av materialet i sådan form att detta
vore straffbart som spridningsbrott.
Det finns således enligt regeringen situationer där befattning med
barnpornografi kan framstå som befogad och där det vore otillfredsställande att
helt förlita sig på att de kolliderande intressena skall lösas med en ?livets
regel? inom rättstillämpningen. Straffstadgandet om barnpornografibrott bör
därför förses med en regel som innebär att i särskilda fall en gärning inte
skall föranleda straff.

Straffskalan för barnpornografibrott, m.m.
En regel om ringa brott införs enligt regeringens förslag. Straffskalan för
brott av normalgraden skall endast innehålla fängelse, maximum två år.
Straffskalan för det ringa brottet skall vara böter eller fängelse i högst sex
månader.
Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte sprider
barnpornografi skall kunna dömas för brott även när gärningen begås av
oaktsamhet.
En särskild straffskala för grovt barnpornografibrott införs enligt
regeringens förslag. Straffskalan skall vara fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Detta innebär att straffmaximum för brottet höjs från två års
fängelse till fyra års fängelse.
Försök till uppsåtliga barnpornografibrott av normalgraden straffbeläggs. När
det gäller grovt barnpornografibrott straffbeläggs även förberedelse.

Motionerna
I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiv
brottsbekämpning och tillräckliga resurser till polisen och övriga
rättsväsendet i kampen mot barnpornografi (yrkande 3) samt avslår regeringens
förslag till ändring i 16 kap. 10 a § sista stycket brottsbalken angående
undantagsregeln i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 7). Med
Moderata samlingspartiets högre budgetförslag avseende polisen ökar polisens
möjligheter att ingripa mot barnpornografibrott liksom mot all annan
brottslighet. För att kunna skydda barn mot brott krävs dessutom
förutsättningar för effektiv brottsbekämpning av såväl barnpornografibrott som
sexuella övergrepp mot barn och annan brottslighet. En effektiv
brottsbekämpning förutsätter dock att polisen har tillräckliga personella och
tekniska resurser för att kunna prioritera brottsligheten när så krävs.
Motionärerna anser i likhet med bl.a. Barnpornografiutredningen att
försvarlighetsrekvisitet skall vara kvar i brottsbalkens straffstadgande om
barnpornografibrott, vilket innebär att ansvar inte skall ådömas om gärningen
med hänsyn till omständigheterna var försvarlig. Villkoren för nyhetsförmedling
och opinionsbildning påverkas inte med motionärernas förslag, vilket innebär
att massmedier som skildrar barnpornografi i nyhetsförmedling till allmänheten
undgår straffansvar för spridningen om den vid prövning i efterhand visade sig
vara försvarlig.
I motion 1997/98:K19 av Alf Svensson m.fl. (kd) hemställs att riksdagen med
avslag på regeringens förslag beslutar att 16 kap. 10 a § brottsbalken skall ha
följande lydelse: Den som 1. skildrar barn i pornografisk bild, 2. sprider,
överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn
tillgänglig för någon annan, 3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av
barn, 4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn
eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med
sådana bilder, eller 5. innehar en sådan bild av barn av verklighetstrogen
karaktär döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år eller, om
brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Förbuden mot skildring gäller inte den som tecknar, målar eller på något
annat liknande sätt framställer en sådan bild som avses i första stycket, om
bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas eller på
annat sätt göras tillgänglig för andra och om bilden inte är av
verklighetstrogen karaktär. Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i
förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket,
döms som sägs där.
Är ett brott som avses i första stycket att anse som grovt skall dömas för
grovt barnpornografibrott till fängelse lägst sex månader och högst fyra år.
Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har begåtts
yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som
utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt stor mängd
bilder eller avsett bilder där barn utsätts för särskilt hänsynslös behandling.
Om en gärning som avses i första eller andra stycket med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig skall den inte medföra ansvar.
Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller
som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.
(yrkande 4).
Regeringen går enligt motionärerna emot en betydande remissopinion som pekar
på behovet av ett försvarlighetsrekvisit. En innehavskriminalisering av
verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild som inte innehåller ett
tydligt försvarlighetsrekvisit skulle kunna allvarligt hämma den typen av
granskande journalistik och även seriös forskning på området.
I motion 1997/98:K20 av Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställs att riksdagen
beslutar anta regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken med den
ändrade lydelse i 16 kap. 10 a § brottsbalken som anförts i motionen.
Regeringen föreslår att det införs en regel i 16 kap. 10 a § brottsbalken om
att en gärning inte skall utgöra brott om ?särskilda omständigheter gör att
gärningen måste anses uppenbart befogad?. Detta försvarlighetsrekvisit är
mycket snävt och skall enligt regeringen också ses som ytterst begränsat. Det
är enligt regeringen tveksamt om forskning, aktiv opinionsbildning, nyhets-
eller journalistarbete motiverar innehav. Detta kan enligt motionärerna få
negativa konsekvenser för forskning och nyhetsrapportering, liksom för aktivt
undersökande journalister. Undantag från det annars straffbara området borde
enligt motionärerna i stället gälla ?gärningar som med hänsyn till
omständigheterna är försvarliga?. Detta undantag skall omfatta t.ex.
journalister, forskare och andra som innehar barnpornografi i syfte att
rapportera eller avslöja sådana rapporter eller avslöja sådana företeelser.
Riksdagen bör besluta att 16 kap. 10 a § sista meningen brottsbalken ges
följande lydelse: Även i andra fall skall en gärning inte utgöra brott om den
med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.
I motion 1997/98:K21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen
beslutar om en sådan ändring i enlighet med vad i motionen anförts om det s.k.
försvarlighetsrekvisitet i den av regeringen föreslagna lydelsen av 16 kap. 10
a § brottsbalken (yrkande 2). Motionärerna är beredda att acceptera det
föreliggande förslaget med en viktig invändning, nämligen att det s.k.
försvarlighetsrekvisitet utformas på ett sätt som inte hämmar seriöst
inhämtande av kunskaper om och opinionsbildningen mot barnpornografin.
Befattning med barnpornografi kan vara försvarligt om den sker i syfte att
väcka opinion mot barnpornografi. Regeringens skäl till att välja uttrycket
?uppenbart befogad? som undantagregel från det straffbara området synes vara
föreställningen att det endast är myndigheternas uppgift att agera mot
barnpornografi och att lagstiftningen med ett ordinärt försvarlighetsrekvisit
riskerar att ge dubbla signaler och därmed undergräva respekten för
straffbudet. Enligt motionärernas uppfattning är det tvärtom angeläget att det
inte enbart är myndigheter som utgör aktörer i kampen mot sexuella övergrepp på
barn. Nyhetsförmedlingen, forskningen och opinionsbildningen får inte hämmas i
alltför hög grad av ett innehavsförbud. Erfarenheterna från bl.a.
pedofilhärvorna i Belgien talar entydigt för att det är farligt att avsvära sig
möjligheten för opinionsbildning och publicitet kring allvarliga
samhällsproblem. Därför måste medier och opinionsbildare kunna befatta sig med
barnpornografi utan att därmed riskera straff.
I motion 1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen avslår
regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a § sista stycket BrB angående
undantagsregeln (yrkande 4). Bland de mest oroande inslagen i propositionen
finns den kraftiga försvagningen av det s.k. försvarlighetsrekvisitet. Med
detta kommer även seriöst arbete mot barnpornografi att försvåras eller t.o.m.
att kunna bestraffas.

Justitieutskottets yttrande
När det gäller undantag från det annars straffbara området anför utskottet
följande.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning och anser att bestämmelsen bör
utformas i enlighet med förslaget i propositionen. Utskottet vill tillägga att
den snäva utformningen av möjlighet till lagligt innehav inte i sig hindrar
opinionsbildning och debatt. Utskottet avstyrker bifall till motionerna K18
yrkande 7, K19 yrkande 4 (delvis), K20, K21 yrkande 2 och K22 yrkande 4.

När det gäller frågan om resurser till rättsväsendet för bekämpning av
barnpornografi anför utskottet följande.

Inledningsvis noterar utskottet att det merarbete som kan bli följden av de i
propositionen framlagda förslagen såvitt avser barnpornografifrågan enligt
regeringen torde kunna rymmas inom den vanliga verksamheten hos aktuella
myndigheter; förslagen beräknas därför kunna finansieras inom ramen för
befintliga medel.
Det är en uppgift för polisen att utifrån statsmakternas uttalanden om de
prioriteringar som bör göras, tillämpliga straffskalor, lokala förhållanden
m.m., fatta beslut om insatser mot olika slag av brottslighet. Något uttalande
härutöver från riksdagens sida behöver enligt utskottets mening inte göras.
Motion K18 yrkande 3 avstyrks.

Utskottets bedömning

Utvidgning av barnpornografibrottet
Barnpornografibrottet utvidgas i enlighet med regeringens förslag till att
omfatta i princip all befattning med barnpornografi, även innehav. Undantag
görs dock för hantverksmässig framställning utan spridningssyfte. Någon
begränsning till bilder av verklighetstrogen karaktär görs inte. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag i denna del.

Försvarlighetsrekvisitet
Regeringen föreslår en regel som innebär att en gärning inte skall utgöra brott
om särskilda omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befogad.
Regeringen anser att en kriminalisering av barnpornografi måste få genomslag
även på de seriösa områdena. Principiella skäl talar enligt regeringen för att
utrymmet för andra att ta befattning med barnpornografiskt material än dem som
i sin myndighetsutövning har att göra det i fortsättningen bör vara betydligt
mindre än i dag.
Utskottet delar regeringens bedömning att det finns ett behov av ett visst
begränsat straffritt område. Enligt utskottet har olika myndigheter, och då
särskilt polis- och åklagarväsendet, en mycket viktig uppgift när det gäller
att agera mot barnpornografi. Enligt utskottet är det också angeläget att det
inte enbart är myndigheterna som utgör aktörer i kampen mot sexuella övergrepp
på barn. Erfarenheterna från bl.a. pedofilhärvorna i Belgien talar entydigt för
att det är farligt att avsvära sig möjligheten för opinionsbildning och
publicitet kring allvarliga samhällsproblem. Massmedierna har en viktig
funktion, inte sällan har just s.k. grävande journalistik och efterforskningar
verksamt bidragit till att olika brottshärvor kunnat nystas upp. Även seriöst
arbetande organisationer som arbetar med opinionsbildning mot sexuell
exploatering av barn har en viktig funktion i sammanhanget. Enligt utskottet
får inte seriös nyhetsförmedling, forskning och opinionsbildning hämmas i
alltför hög grad av ett innehavsförbud av barnpornografi. Även en betydande
remissopinion har pekat på behovet av ett straffritt område. Utskottet anser
emellertid att en straffrihetsregel bör ges en annan lagteknisk utformning än
den regeringen föreslår.
Utskottet anser att ansvar inte skall ådömas om en gärning med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig. Det är syftet med befattningen med
barnpornografi som skall vara bestämmande för om innehavet skall anses
försvarligt, inte att det är fråga om en speciell yrkesgrupp i sig. Detta
förbättrar, enligt utskottet, möjligheterna att avslöja och bekämpa
barnpornografi, men ställer samtidigt kravet att var och en som i t.ex.
forsknings- eller opinionsbildande syfte befattar sig med barnpornografiska
bilder måste ställa sig frågan huruvida innehavet verkligen är nödvändigt.
Enligt utskottet bör 16 kap. 10 a § femte stycket sista meningen i regeringens
förslag i stället få följande lydelse. Även i andra fall skall en gärning inte
utgöra brott, om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.
Enligt utskottet bör 16 kap. 10 a § förslaget till lag om ändring i
brottsbalken vid riksdagens kommande behandling, med bifall till motionerna K18
yrkande 7, K20, K21 yrkande 2 och K22 yrkande 4 samt med anledning av motion
K19 yrkande 4, få den av utskottet förordade lydelsen.

Införande av särskild åldersgräns, straffskalan, m.m.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att införa en definition av begreppet
barn samt vad gäller den föreslagna straffskalan för barnpornografibrott.

Kostnader
Förslaget till ytterligare kriminalisering torde, enligt regeringen, inte komma
att medföra någon märkbar ökad arbetsbelastning för de aktuella myndigheterna.
Det merarbete som de föreslagna ändringarna skulle kunna föranleda torde rymmas
inom den vanliga verksamheten hos aktuella myndigheter. Sammantaget beräknas
förslaget, enligt regeringen, kunna finansieras inom ramen för befintliga
medel. Justitieutskottet har i yttrande till utskottet uttalat att det är en
uppgift för polisen att utifrån statsmakternas uttalanden om de prioriteringar
som bör göras, tillämpliga straffskalor, lokala förhållanden m.m., fatta beslut
om insatser mot olika slag av brottslighet. Utskottet delar regeringens och
även justitieutskottets uppfattning och avstyrker därför motion K18 yrkande 3.

Förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi

Propositionen
Sådana varor som är förbjudna att inneha bör enligt regeringen inte heller vara
tillåtna att föra in till Sverige. Att förbjuda införsel av barnpornografi är
således konsekvent med att innehavet av sådant material kriminaliseras. Även
utförsel av barnpornografi från Sverige bör enligt regeringen förbjudas.
Förbudet bör enligt regeringen gälla utan undantag för sådana fall då införseln
eller utförseln avser sådant innehav för eget bruk som även fortsättningsvis
skall vara straffritt. I praktiken torde det nämligen inte vara möjligt att
göra skillnad på sådana fall där det föreligger avsikt att låta andra få del av
materialet. Av samma skäl bör förbudet heller inte göra undantag för de
särpräglade situationer då ett innehav med tillämpning av den särskilda
ansvarsfrihetsgrunden i brottsbalkens stadgande om barnpornografi inte är
brottsligt. Bestämmelser om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi
skall enligt regeringens förslag tas in i en särskild lag. För att förbudet
skall gälla med avseende på Sveriges gräns mot annat EU-land görs vissa tillägg
i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat
land inom Europeiska unionen.
Frågan om hur kontroll och beivrande av elektroniska överföringar av bilder
som förmedlas internationellt skall ske återstår enligt regeringen alltjämt att
lösa.

Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Förverkande av barnpornografi

Propositionen
Barnpornografiska skildringar är förnedrande för barn. Fortsatt spridning av
sådana bilder bör, enligt regeringen, förhindras. Utgångspunkten bör således
vara att all barnpornografi som påträffas skall kunna tas i beslag och att det
i princip inte bör förekomma att den skall behöva lämnas ut till någon,
exempelvis ägaren. De avvägningar som regeringen gör när det gäller den
utvidgade kriminaliseringen, och som bottnar i att barnpornografi inte under
några omständigheter förtjänar rättsskydd, föranleder därför en reglering som
innebär att det alltid skall finnas lagstöd för att ta barnpornografi i beslag
och förhindra fortsatt spridning. Regeringen föreslår att lagen (1994:1478) om
förverkande av barnpornografi ändras så att all form av barnpornografi i bild
omfattas och att det inte längre krävs att barnpornografin påträffas under
förundersökning för att förverkande skall kunna ske.

Motionerna
I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar
ändra 7 kap. 7 § TF och 5 kap. 6 § YGL i enlighet med
Barnpornografiutredningens förslag om konfiskering av barnpornografi m.m.
(yrkande 4). I likhet med Barnpornografiutredningen föreslår motionärerna att
det nuvarande kravet på att barnpornografin måste ha anträffats under en
förundersökning tas bort och att barnpornografiska bilder som påträffas även i
andra tänkbara fall får konfiskeras, samt att bestämmelsen kompletteras med en
möjlighet att t.ex. förverka vinning av ett barnpornografibrott. Motsvarande
bestämmelse föreslås införd i YGL.
I motion 1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar ändra i 7 kap. 7 § TF och 5 kap. 6 § YGL i enlighet med
Barnpornografiutredningens förslag om konfiskering av barnpornografi m.m.
(yrkande 3).

Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Med anledning av att utskottet
tillstyrkt regeringens förslag om en utdefiniering av skildringar av barn i
pornografiska sammanhang ur tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen avstyrker utskottet motionerna K18 yrkande 4 och K22
yrkande 3.

Registrering av barnpornografi

Propositionen
Regeringen beslutade den 18 september 1997 att det hos Rikspolisstyrelsen skall
inrättas och föras ett personregister med namnet Digitalt referensbibliotek
över barnpornografiska framställningar. Ändamålet med registret är, enligt
regeringen, att utföra bildanalys i brottsutredningar samt att bistå utländska
brottsutredande myndigheter med uppgifter om bildanalys i brottsutredningar.
Innehållet skall bestå av barnpornografiska framställningar som tagits i
beslag. Registret får också innehålla barnpornografiska framställningar som
överlämnats av utländsk brottsutredande myndighet. Det redan existerande
personregistret torde, enligt regeringen, i allt väsentligt motsvara de
önskemål om effektivare möjligheter att komma till rätta med barnpornografin
genom bl.a. internationellt samarbete som ligger bakom
Barnpornografiutredningens förslag i den här delen. Regeringens bedömning är
att det - utöver eventuella regleringar när det gäller registerinnehåll m.m. -
för närvarande inte finns skäl att vidta några ytterligare åtgärder när det
gäller registrering av barnpornografiskt material.

Motionerna
I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar
införa ett generellt arkiv för registrering och bevarande av konfiskerat
material i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 5).
Barnpornografiutredningen föreslog att en internationellt tillgänglig databank
skulle inrättas i Sverige. Motionärerna delar utredningens bedömning.
I motion 1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar förorda en särskild utredning om inrättande i Sverige av en
internationell databank om barnpornografi (yrkande 5).
Barnpornografiutredningen föreslog att en internationell databank skulle
inrättas med Rikspolisstyrelsen som huvudansvarig. Motionärerna delar
bedömningen att beslagtaget material med fördel kan användas som
referensmaterial då nya brott utreds och att det kan vara av värde för att
följa distributionsvägar. Regeringen bör låta utreda ett sådant internationellt
projekt.

Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet har anfört följande.

I likhet med regeringen anser utskottet att det redan existerande
personregistret i allt väsentligt torde motsvara de önskemål om effektivare
möjligheter att komma till rätta med barnpornografin genom bl.a.
internationellt samarbete som ligger bakom motionärernas förslag i denna del.
Utskottet delar också regeringens bedömning att det - utöver eventuella
regleringar när det gäller registerinnehåll m.m. - för närvarande inte finns
skäl att vidta några ytterligare åtgärder när det gäller registrering av
barnpornografiskt material. Utskottet avstyrker bifall till motionerna K18 och
K22 i nu berörda delar.

Utskottets bedömning
Jusitieutskottet anser i likhet med regeringen att det redan existerande
personregistret i allt väsentligt torde motsvara de önskemål om effektivare
möjligheter att komma till rätta med barnpornografin genom bl.a.
internationellt samarbete som ligger bakom motionärernas förslag.
Justitieutskottet delar också regeringens bedömning att det för närvarande inte
finns skäl att vidta ytterligare åtgärder när det gäller registrering av
barnpornografiskt material. Konstitutionsutskottet gör ingen annan bedömning
och avstyrker därför motionerna K18 yrkande 5 och K22 yrkande 5.

Grundlagsskydd för nya medier

Bakgrund
Överföring av information på längre avstånd än syn- och hörhåll kan ske
antingen med hjälp av fysiska databärare som transporteras mellan avsändaren
och mottagaren eller med hjälp av elektromagnetiska vågor. Ett exempel på
traditionella fysiska databärare är vanligt papper medan datordisketter och cd-
romskivor utgör exempel på det som i det följande kallas för nya fysiska
databärare. Sändningar i radio och TV samt genom datorer sker med hjälp av
elektromagnetiska vågor. Tryckta skrifter, stenciler (under vissa
förutsättningar), filmer och videogram, kassettband, vinylskivor och cd-skivor
omfattas alla av grundlagarnas tillämpningsområden. Det gör även radio och
television och viss överföring via datornätet.
Mediekommittén har berört frågan om en teknikoberoende grundlag, men varken
haft i uppdrag eller den tid som skulle krävas för att föreslå en sådan
grundlagsreglering av yttrandefriheten. Regeringen anser att frågan om
lämpligheten av en teknikoberoende grundlagsreglering för yttrandefriheten har
en mycket stor principiell betydelse. Det kan enligt regeringen också
ifrågasättas om det är praktiskt möjligt att i längden behålla den
teknikberoende regleringen. Inom ramen för detta lagstiftningsärende finns
emellertid enligt regeringen inte möjlighet att närmare överväga dessa frågor.
Ett förslag till grundlagsreglering för nya medier bör, enligt regeringen,
inriktas på en utvidgning i TF och YGL till medieformer som används på samma
sätt och i samma syfte som t.ex. skrifter och filmer - dvs. att sprida
upplysning och information till allmänheten - men som inte redan har ett sådant
skydd. Vid utformningen av ett sådant förslag bör dock strävan vara att ha en
så generell beskrivning av olika medieformer att byte från en upptagningsform
till en annan inte påverkar grundlagsskyddet.
Möjligheterna till förflyttning mellan olika databaser och dokument och
Internets användningsområde över huvud taget medför en sådan ny dimension i
informationshanteringen att Internet i och för sig skulle kunna tyckas vara ett
helt nytt medium. Enligt regeringen har Internet emellertid knappast funnit
sina former på ett sådant sätt att det kan ses som ett medium i sig och så att
det nu finns anledning att överväga särskilda enhetliga regler för
yttrandefriheten på nätet. De internationella aspekterna är, enligt regeringen,
dessutom väsentliga och problematiska.

Propositionen

Nya fysiska databärare
Optiskt avläsbara lagringsmetoder används i dag på samma sätt som de
traditionella medieformerna. Vår långvariga tradition med en stark
grundlagsskyddad tryck- och yttrandefrihet bör inte urholkas när de
traditionella medieformerna kompletteras med eller byts ut mot nya medieformer.
Om de nya medieformerna utan svårighet kan passa in i det nuvarande
grundlagssystemet bör, enligt regeringen, därför utgångspunkten vara att dessa
skall få grundlagsskydd.
Yttranden på optiskt avläsbara lagringsmedier är bundna till mediet liksom nu
grundlagsskyddade medieformer. Visserligen kan information som skrivits in på
ett raderbart optiskt avläsbart lagringsmedium raderas och ändras, men detta är
ingen principiell skillnad gentemot vad som gäller för t.ex. ett videogram.
Vissa av de optiskt avläsbara lagringsmedierna torde redan i dag omfattas av
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), t.ex. cd-romskivor med rörliga bilder. Dessa
lagringsmedier används i dag på samma sätt som de traditionella fysiska
databärarna och det kan förutses att så kommer att ske även i fortsättningen.
De tryckfrihetsrättsliga principerna kan vidare, på samma sätt som på
traditionella filmer och ljudupptagningar, tillämpas på optiskt och magnetiskt
avläsbara lagringsmedier och de kan på samma sätt infogas i TF:s och YGL:s
regelsystem. Något bärande skäl till varför nya lagringsmedier, optiska eller
magnetiska, ändå inte skall ha möjlighet att omfattas av grundlagarnas skydd
har inte framkommit inom ramen för Mediekommitténs arbete. Inte heller
regeringen kan finna några hållbara argument mot en sådan utvidgning av
grundlagarnas tillämpningsområden. Regeringen anser därför liksom kommittén att
dessa nya lagringsmedier bör föras in under grundlagarnas skydd.
Den tekniska utvecklingen med digitalisering och nya fysiska databärare som
gör det möjligt att enkelt och billigt lagra ljud, text och bild på samma
lagringsmedium, och som även ger en mera beständig lagring än tidigare
tekniker, kan antas medföra att lagringsmedier som innehåller enbart ljud,
enbart text eller enbart bilder blir allt ovanligare i framtiden. På grund av
de nya fysiska databärarnas stora lagringskapacitet kan det också antas bli
vanligare att lagringsmedier innehåller bidrag från flera upphovsmän. Dessa
omständigheter talar, enligt regeringen, för att alla fysiska databärare skall
behandlas på samma sätt och att skyldigheten att utse utgivare skall gälla för
alla fysiska databärare. Om man överger särbehandlingen av ljudupptagningar,
kommer man enligt regeringen i princip bort från problemen med att man i vissa
fall måste ta del av hela innehållet på en fysisk databärare för att kunna
avgöra om den innehåller enbart ljud och därför skall behandlas enligt
särskilda regler. Starka skäl talar, enligt regeringen, alltså för att
särbehandlingen av ljudupptagningar skall upphöra och att alla fysiska
databärare skall behandlas enligt de regler som nu gäller för film. Begreppet
tekniska upptagningar utgör enligt regeringens uppfattning ett lämpligt
samlingsord för alla de fysiska databärare som då skulle omfattas av YGL. En
viss särreglering behålls dock enligt regeringens förslag när det gäller
rörliga bilder. Till exempel får föreskrifter i lag om censur endast avse
rörliga bilder.
Regeringens förslag innebär en minskad teknikbundenhet i grundlagen eftersom
i praktiken alla fysiska databärare (utom de som avses i 1 kap. 5 § TF och
handskrifter o. d.) omfattas av ett lagtekniskt begrepp. Det innebär, enligt
regeringen, att problemen med gränsdragning mellan olika typer av databärare
väsentligen försvinner.
Förslaget till grundlagsskydd för nya fysiska databärare innebär alltså i
princip att dessa och de i YGL redan reglerade fysiska databärarna (filmer,
videogram, andra upptagningar av rörliga bilder och ljudupptagningar) förs
samman under beteckningen tekniska upptagningar och behandlas enligt de regler
som nu gäller för film. Särbehandlingen av ljudupptagningar upphör. Förslaget
innebär att även en teknisk upptagning med enbart text och/eller stillbilder,
t.ex. en cd-romskiva, kommer att behandlas enligt de regler som nu gäller för
film om inte upptagningen faller in under bilageregeln i 1 kap. 7 § andra
stycket TF.
Nuvarande bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen om filmer och
ljudupptagningar som framställts i utlandet skall enligt regeringen tillämpas
också på tekniska upptagningar som framställs i utlandet.

Särskilt om dator- och videospel
Eftersom dator- och videospel är fixerade till ett medium och sprids på fysiska
databärare, t.ex. cd-romskivor, omfattas de av det förslag till grundlagsskydd
för nya fysiska databärare som har lämnats i det föregående. Rättsläget torde
emellertid, enligt regeringen, redan i dag vara sådant att videospel som
innehåller rörliga bilder omfattas av YGL. Bland annat de stora
variationsmöjligheterna i händelseförloppet i dessa spel kan emellertid i viss
mån tyckas tala emot att de skall jämställas med t.ex. en tryckt skrift eller
en film. Det finns, enligt regeringen, anledning att i största möjliga
utsträckning avgränsa grundlagarnas tillämpningsområden så att de inte ger
skydd åt företeelser där det egentligen inte finns något behov av
grundlagsskydd. Regeringen har därför övervägt om dator- och videospel kan
hållas utanför grundlagarnas tillämpningsområden.
Regeringen konstaterar att man i detta fall inte bör göra gränsdragningen med
hjälp av innehållets betydelse från yttrandefrihetssynpunkt eller dess syfte
t.ex. så att skyddet endast skulle omfatta fysiska databärare som innehåller
?material av betydelse för ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig
uppysning och ett fritt konstnärligt skapande? eller ?material som inte enbart
utgörs av datorspel? eftersom detta skulle innebära betydande
gränsdragningssvårigheter med åtföljande rättsosäkerhet. Det är enligt
regeringen inte heller möjligt att peka på någon avgörande teknisk skillnad
mellan t.ex. en cd-romskiva som innehåller dator- eller videospel och en sådan
skiva som har annat innehåll. Dator- och videospel innehåller ofta nästan
oändligt många variationsmöjligheter. Variationsmöjligheterna innebär närmare
bestämt att de programmerade händelserna kan utspelas i varierande
ordningsföljd och kombinationer. Emellertid kan även en cd-romskiva som inte
innehåller dator- eller videospel läsas med varierande ordningsföljd mellan de
olika avsnitten på skivan. De är alltså inte möjligt att urskilja någon
avgörande skillnad mellan ett dator- eller videospel och en cd-romskiva med
annat innehåll.
Även om det kan finnas nästan oändligt många variationer i händelseförloppet
i ett spel, är det spelets upphovsman som bestämmer vilka händelseförlopp som
kan utspelas vid användning av spelet. Enligt regeringen får därför ett
utgivaransvar anses möjligt.
Sammanfattningsvis finner regeringen att det saknas teoretisk och prakti-ska
möjlighet att på ett godtagbart sätt undanta dator- och videospelen från
grundlagarnas tillämpningsområden. Denna bedömning torde emellertid inte bidra
till att en okontrollerbar marknad av dessa produkter uppstår. Med
grundlagsskyddet följer t.ex. krav på att man utser och anger utgivare och att
man lämnar pliktexemplar. Mot den bakgrunden torde ett grundlagsskydd i vart
fall inte minska det allmännas möjlighet att ingripa mot olagliga skildringar i
spelform.
Eftersom YGL skall omfatta även dator- och videospel bör enligt regeringen
straffbestämmelserna i 16 kap. 10 b § brottsbalken (BrB) om olaga
våldsskildring, 16 kap. 10 c § BrB om otillåten utlämning av film eller
videogram samt 16 kap. 12 § om förledande av ungdom justeras på ett sådant sätt
att det blir klart att de omfattar också dator- och videospel.

Ny kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor
Mediekommittén föreslog att databasregeln i 1 kap. 9 § YGL utvidgas. Genom
utvidgningen skulle möjlighet ges till ett frivilligt grundlagsskydd för alla,
dvs. för alla andra än sådana massmedieföretag som för närvarande omfattas av
bestämmelsen, som med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran
tillhandahåller allmänheten upplysningar direkt ur ett register med
upptagningar, förutsatt att mottagaren inte kan ändra innehållet i registret.
Regeringen föreslår ingen utvidgning av grundlagsskyddet för kommunikation med
hjälp av elektromagnetiska vågor. Regeringen anser däremot att det skall
klargöras att de som avses i den s.k. databasregeln (1 kap. 9 § YGL) är
traditionella massmedieföretag samt att tillhandahållandet enligt bestämmelsen
skall ske på särskild begäran. Enbart den omständigheten att upplysningar
tillhandahålls mot abonnemang, prenumeration eller dylikt gör inte att
tillhandahållandet kan anses ske på begäran. Med uttrycket på begäran menas att
sändningen av uppgifterna startas av mottagaren. Regeringen anser inte att
tiden är mogen för en utvidgning av databasregeln.

Ändring i 1 kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen
Av författningskommentaren i propositionen framgår bl.a. följande med anledning
av att regeringen föreslår en ändring i 1 kap. 12 § YGL.
Enligt 1 kap. 9 § 2 TF gäller utan hinder av TF vad som i lag är stadgat om
förbud mot en kommersiell annons, om stadgandet har meddelats till skydd för
hälsa eller miljö enligt en förpliktelse som följer av anslutningen till
Europeiska gemenskaperna. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 december 1994 och
infördes efter ett förslag härom i proposition 1993/94:114 Grundlagsändringar
inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen. TF:s bestämmelser riskerade
annars att komma i konflikt med EG-rätten. I propositionen anfördes bl.a. att
det finns några EG-direktiv i vilka rätten till reklam begränsas till skydd för
hälsa och miljö. På grund av ett förbiseende kom någon ändring inte att
föreslås i förevarande paragrafs hänvisning till bestämmelsen i TF. Något annat
avsågs emellertid inte än att en motsvarande öppning för lagstiftning skulle
finnas i YGL.

Motioner
I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag rörande en teknikoberoende, generell
yttrandefrihetsgrundlag efter mönster av Europakonventionen i enlighet med vad
som anförts i motionen (yrkande 8), beslutar avslå regeringens förslag till
grundlagsskydd för dator- och videospel i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 9), beslutar ändra i 1 kap. 9 § YGL angående frivilligt
grundlagsskydd för databaser i enlighet med Mediekommitténs förslag (yrkande
10) samt som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regeringens agerande i EU-frågan om införande av förbud mot indirekt
tobaksreklam (yrkande 12). I enlighet med Mediekommitténs förslag föreslår
regeringen att benämningen tekniska upptagningar skall införas i YGL som ett
samlingsbegrepp för upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som
kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska
hjälpmedel. Detta är enligt motionärerna ett välkommet förslag eftersom det
innebär att teknikbundenheten i grundlagen minskar. Den föreslagna utvidgningen
av YGL innebär dock att ett nytt medium/teknisk upptagning som ?inte utan
komplikationer? kan inordnas i det yttrandefrihetsrättsliga systemet lämnas
utan grundlagsskydd. Enligt motionärerna framstår det som angeläget att nu
anlägga ett vidare perspektiv på frågan om grundlagsskydd för framtidens nya
medier. En utredning bör snarast tillsättas med uppdrag att överväga och lämna
förslag till en teknikoberoende, generell yttrandefrihetslagstiftning efter
mönster av bl.a. Europakonventionen. Enligt motionärerna är det inte från
grundlagssynpunkt motiverat att behandla dator- och videospel på samma sätt som
en tryckt skrift. Dator- och videospelen bör undantas från grundlagens
tillämpningsområden och bestämmelser om ansvar för eventuella överträdelser och
i stället införas i brottsbalken. Mediekommittén föreslog att databasregeln i 1
kap. 9 § YGL skulle utvidgas i syfte att ge möjlighet till frivilligt
grundlagsskydd för databaser, dvs. för kommunikation med hjälp av
elektromagnetiska vågor. Regeringen har valt att inte föreslå en möjlighet till
frivilligt grundlagsskydd för databaser. Enligt motionärerna framstår
kommitténs förslag som mer välgrundat än vad regeringen synes inse. I avvaktan
på att en efter nya och kommande medieformer anpassad lagstiftning föreligger
är det enligt motionärerna befogat att den som önskar möjlighet till
grundlagsskydd erbjuds detta i de fall det här är fråga om.
Utredningen om indirekt tobaksreklam konstaterade, enligt motionärerna, att 1
kap. 9 § TF inte medger att ett förbud mot indirekt tobaksreklam införs i
vanlig lag utan skulle kräva att ett uttryckligt stöd för ett sådant förbud
införs i TF. Ställningstagandet var föranlett av utredningens prövning av
huruvida EG-direktivet om förbud mot indirekt tobaksreklam stod i
överensstämmelse med svensk grundlag. Vid EU-nämndens sammanträde den 28
november 1997 framfördes kritik mot regeringen, då det stod klart att
regeringens avsikt var att rösta för direktivet trots att utredningen och
framstående inhemsk EG-rättslig expertis bedömt att ett införlivande av
direktivet inte torde kunna ske utan att svensk grundlag först ändrades.
Regeringen har inte berört frågan i propositionen trots att propositionen
utgjorde sista möjligheten inom denna mandatperiod att föreslå en
grundlagsändring i avsikt att uppnå överensstämmelse mellan svensk grundlag och
den aktuella direktivbestämmelsen.
I motion 1997/98:K23 av Bo Könberg m.fl. (fp) begärs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om teknikberoende
lagar (yrkande 5), dels om ytterligare utredning av frivilligt grundlagsskydd
för bl.a. databaser (yrkande 7). Eftersom det tryckta ordet har en speciell
ställning i den fria opinionsbildningen och samhällsdebatten är det enligt
motionärerna viktigt att slå vakt om tryckfrihetsförordningens särställning och
inte låta nya mediers behov av särreglering tunna ut tryckfriheten.
Grundlagsregleringen av yttrandefriheten bör således även fortsättningsvis vara
teknikberoende. Motionärerna sympatiserar med Mediekommitténs förslag att ge
frivilligt grundlagsskydd åt informationsdatabaser, elektroniska anslagstavlor
m.fl. nya kommunikationsformer. De motsätter sig dock inte regeringens
uppfattning att omfattningen av en sådan utvidgning av grundlagsskyddet är svår
att överblicka och kräver en mer ingående analys. En sådan analys kan med
fördel göras av en parlamentarisk kommitté. Enligt motionärerna medger inte
nuvarande lagstiftning att vi i Sverige fattar beslut om förbud av eller
inskränkningar i indirekt tobaksreklam utan att ändring sker i
yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen, dvs. beslut måste ske i
den särskilda ordning som gäller för grundlagarna. Dock kan sådana beslut
enligt en år 1994 införd undantagsregel fattas på EU-nivå och tillåtas få
tillämpning i vårt land om det rör sig om direktiv till skydd för hälsa och
miljö (1 kap. 9 § 2 TF). Under hösten 1997 har ministerrådet med svenskt stöd
beslutat om ett sådant direktiv. Det är enligt motionärerna inte
tillfredsställande att beslut kan tas av ministerrådet för hälsofrågor, beslut
som, om de fattades av Sveriges riksdag, skulle kräva grundlagsändringar.
Regeringen borde ha föreslagit riksdagen sådan grundlagsändringar att de
inskränkningar som nu kommer att gälla i Sverige också direkt möjliggörs i de
svenska grundlagarna.

Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att en grundlagsreglering för nya medier
bör inriktas på en utvidgning i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen till medieformer som används på samma sätt och i
samma syfte som t.ex. skrifter och filmer - dvs. att sprida upplysning och
information till allmänheten. Strävan bör vara att ha en så generell
beskrivning av olika medieformer att byte från en upptagningsform till en annan
inte påverkar grundlagsskyddet.
Begreppet tekniska upptagningar utgör enligt regeringens uppfattning ett
lämpligt samlingsord för alla de fysiska databärare som skulle omfattas av
yttrandefrihetsgrundlagen. En viss särreglering behövs när det gäller rörliga
bilder, exempelvis får föreskrifter om censur endast avse rörliga bilder.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att införa begreppet tekniska
upptagningar i grundlagarna.
När det gäller dator- och videospel anser regeringen att det saknas teoretisk
och praktisk möjlighet att på ett godtagbart sätt undanta dessa från
grundlagarnas tillämpningsområden. Även om det kan finnas nästan oändligt många
variationer i händelseförloppet i ett spel, är det spelets upphovsman som
bestämmer vilka händelseförloppp som kan utspelas vid användning av spelet.
Enligt regeringen får därför ett utgivaransvar anses möjligt. Enligt
regeringens förslag skall yttrandefrihetsgrundlagen omfatta även dator- och
videospel. Utskottet tillstyrker regeringens förslag när det gäller dator- och
videospel. Motion K18 yrkande 9 avstyrks.
Med anledning av motion K23 yrkande 5 vill utskottet instämma i att det
tryckta ordet har en speciell ställning i den fria opinionsbildningen och
samhällsdebatten men samtidigt understryka att regeringen inte lägger fram
något förslag som tunnar ut tryckfriheten. Motion K23 yrkande 5 avstyrks.
Av propositionen framgår att regeringen är väl medveten om att frågan om
lämpligheten av en teknikoberoende grundlagsreglering för yttrandefriheten har
en mycket stor principiell betydelse. Utskottet utgår från att regeringen ser
till att denna och sammanhängande frågor övervägs i lämpligt sammanhang. Motion
K18 yrkande 8 avstyrks.
Utskottet anser i likhet med regeringen att grundlagsskyddet för
kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor inte bör utvidgas, vidare
att det bör klargöras att databasregeln, 1 kap. 9 § YGL, avser traditionella
massmedieföretag och att tillhandahållandet av upplysningar enligt bestämmelsen
skall ske på särskild begäran. Motion K18 yrkande 10 och motion K23 yrkande 7
bör enligt utskottet avslås.
Även motion K18 yrkande 12 avstyrks.

?Skräddarsydda? videogram m.m.

Propositionen
Syftet med YGL var att efter mönster av TF bereda nya medier ett grundlagsskydd
som så långt som möjligt skulle likställa deras villkor med vad som gällde för
det tryckta ordet. Grundlagen skyddar rätten att uttrycka sig offentligt i
vissa medier, och den avser inte privata eller förtroliga meddelanden. Dess
tillämpningsområde när det gäller filmer och ljudupptagningar preciseras
närmare i 1 kap. 10 § YGL som har följande lydelse: ?Grundlagen är tillämplig
på sådana filmer och ljudupptagningar som sprids till allmänheten genom att
spelas upp, säljas eller tillhandahållas på annat sätt.?
Med skräddarsydda videogram avses videogram som innehåller sammanställningar
från flera skilda bildupptagningar, redigerade samman i enlighet med en
beställares individuella önskemål. Barnpornografi och olaga våldsskildring
förekommer, enligt regeringen, ofta i skräddarsydda videogram. I den praktiska
tillämpningen av grundlagen har denna getts en extensiv tolkning så att även
videogram som framställts i ett fåtal exemplar för en högst begränsad krets av
mottagare har ansetts falla under grundlagen. Det har i sådana fall ofta varit
fråga om enstaka videogramexemplar som har kopierats från delar av flera
förlagor. Denna extensiva tolkning har medfört avsevärda svårigheter vid
rättstillämpningen. Flera av de tryckfrihetsrättsliga principerna, som bl.a.
bygger på att det är en enda person som är ansvarig för en mängd likadana
framställningar, kan svårligen tillämpas när det endast sprids enstaka exemplar
av videogram med ett särskilt beställt innehåll.
Enligt regeringen måste en gränsdragning mellan av YGL skyddade upptagningar
och andra göras klarare än för närvarande. Det måste tydliggöras att
skräddarsydda tekniska upptagningar och sådan upptagningar som aldrig har
avsetts att spridas till allmänheten inte omfattas av grundlagen.
Beträffande film i traditionell mening torde det oftast inte vara svårt att
avgöra om den sprids till allmänheten och därmed faller under YGL. Man kan utgå
från att film som är avsedd för offentlig visning, s.k. biograffilm, är avsedd
för sådan spridning att grundlagen blir tillämplig på den. Smalfilm är, enligt
vad som anförs i propositionen, mera hänförlig till ?intern? användning utan
grundlagsskydd. Ljudupptagningar i form av traditionella grammofonskivor och
CD-skivor kan också antas vara avsedda för spridning till allmänheten. Bland de
tekniska upptagningar som i dag skyddas av YGL är det därför framför allt
videogram och ljudkassettband som lika gärna kan vara för allmän spridning som
för internt bruk. Ofta framgår det dock av tryckta omslag, etiketter o. d. om
det är fråga om det förstnämnda. Av de nya medieformer som regeringen föreslår
skall falla under YGL:s tillämpningsområde kan vanliga datordisketter sägas
likna videogram och ljudkassettband i det nu behandlade hänseendet. CD-
romskivor kan ännu så länge likställas med ljudupptagningar i form av CD-
skivor.
Regeringen föreslår en presumtionsregel av innebörd att man i varje enskilt
fall skall pröva om framställningen är avsedd att spridas till allmänheten. Har
framställningen försetts med ursprungsuppgifter och uppgift om utgivare skall
YGL presumeras vara tillämplig. Framstår en upptagning däremot primärt som
något som framställts för internt bruk blir utgångspunkten att den inte
omfattas av grundlagsskyddet. Regeringen föreslår ett tillägg till 1 kap. 10 §
YGL.

Motioner
I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs att riksdagen avslår
regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF, 1 kap. 10 § andra stycket och 13 § YGL
i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1).
I motion 1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. begärs att riksdagen avslår
regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF, 1 kap. 10 § andra stycket och 13 § YGL
i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1).
Motionsyrkandena redovisas också på s. 13.

Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker att regeringens förslag till lydelse av 1 kap. 10 § YGL
antas som vilande. Motionerna K18 yrkande 1 (delvis) och K22 yrkande 1 (delvis)
avstyrks.

TF:s och YGL:s territoriella tillämpningsområden

Propositionen

Utgivningsbegreppet bör förtydligas
Regeringen föreslår att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen
förtydligas så att det framgår att de är tillämpliga om en skrift eller en
teknisk upptagning har getts ut eller spritts till allmänheten i Sverige.
Därmed klargörs, enligt regeringen, att vanlig lag skall vara tillämplig, om
skriften eller upptagningen visserligen framställs i Sverige men ges ut eller
sprids endast utomlands.
TF och YGL bygger på förutsättningen att ingripanden på grund av innehållet i
en skrift, film eller ljudupptagning etc. får göras först sedan framställningen
har haft tillfälle att nå ut till allmänheten. Även sådana framställningar som
är avsedda att ges ut endast i utlandet åtnjuter skydd mot att myndigheterna
ingriper mot produktionen innan utgivning skett. Grundlagarnas skydd mot censur
och andra hindrande åtgärder gäller alltså även för skrifter, filmer och
ljudupptagningar som avses att ges ut endast utom riket. Innebörden av gällande
rätt torde emellertid vara att sedan framställningarna väl har getts ut i
utlandet, får ingripanden ske i Sverige med tillämpning av vanlig lag, närmast
brottsbalken och rättegångsbalken. För de medier som ges ut endast utomlands
och som saknar fullständigt skydd av TF eller YGL faller alltså straffansvaret
för innehållet i framställningen på den eller de personer som medverkat till
brott i enlighet med allmänna straffbestämmelser.
Det finns, enligt regeringen, varken möjlighet eller anledning att utsträcka
grundlagarnas tillämpningsområden till att omfatta även allt som yttrats i
skrifter och upptagningar utanför vårt land. Vanlig lag bör därför gälla för
skrifter och tekniska upptagningar som tillverkas här men som ges ut eller
sprids endast utom riket. En sådan ordning torde i och för sig redan vara
gällande rätt. Det finns emellertid, enligt regeringen, skäl att anta att de
rättsvårdande myndigheterna i avsaknad av tydliga bestämmelser om det
territoriella tillämpningsområdet avstår från att t.ex. fatta beslut om
tvångsåtgärder med anledning av misstanke om spridning av skrifter, filmer
eller ljudupptagningar (t.ex. cd-skivor) till utlandet, även om det i ett
enskilt fall framstod som uppenbart att spridning skett utomlands, men inte i
Sverige. För att säkerställa en enhetlig och stabil rättstillämpning bör,
enligt regeringen, TF och YGL förtydligas i detta avseende.
Frågan om reglering av ansvaret för filmer som produceras i Sverige men ges ut
utomlands och därefter av tredje man sprids i Sverige bör enligt regeringen
inte lösas i detta sammanhang.

Meddelarskyddet
I 13 kap. TF finns bestämmelser om meddelares skydd i fråga om skrifter som
trycks utomlands. Enligt 13 kap. 6 § andra stycket TF omfattar meddelarskyddet
även de fall när uppgifter lämnas till någon för att de skall offentliggöras i
en skrift som inte kan sägas ha någon som helst anknytning till Sverige;
skriften såväl trycks som ges ut utomlands. Bestämmelsen syftar till att även
korrespondenter till utländska tidningar och nyhetsbyråer skall kunna omfattas
av meddelarskyddet. I YGL har bestämmelsen sin motsvarighet i 10 kap. 2 §, som
till större delen indirekt hänvisar till TF.
Den som lämnar motsvarande meddelanden för att de skall offentliggöras i en
skrift som trycks i Sverige, men som ges ut endast utomlands, har inte samma
skydd. I vart fall framgår inte detta klart av TF. Inte heller anskaffaren har
motsvarande grundlagsskydd. Meddelarskydd saknas även för filmer och
ljudupptagningar som framställs i Sverige men sprids endast utomlands. I TF och
YGL bör, enligt regeringen, införas bestämmelser om att meddelarfriheten och
anskaffarfriheten samt rätten till anonymitet i samma utsträckning skall gälla
även för det fall skriften eller den tekniska upptagningen produceras i
Sverige.

Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp

Propositionen
I TF och YGL finns det särskilt korta preskriptionstider för tryck- och
yttrandefrihetsbrott. Kortast tid, sex månader, gäller för typiska
nyhetsmedier, periodiska skrifter och radio- och TV-program. För andra tryckta
skrifter och för filmer, videogram och dylikt samt ljudupptagningar är tiden
ett år från det att framställningen lämnades ut för spridning. Från dessa
regler finns dock två undantag, ett som avser tidpunkten för när
preskriptionstiden börjar löpa, och ett annat som föreskriver längre
preskriptionstid när det gäller upptagningar av rörliga bilder. I fråga om
olaga våldsskildring och barnpornografibrott i upptagningar av rörliga bilder
gäller nämligen vad som är föreskrivet i vanlig lag om tid för väckande av
åtal. Detta innebär att preskriptionstiden för t.ex. videofilmer med olaga
våldsskildring är fem år.
Mediekommittén har anfört att brottet hets mot folkgrupp inte utan vidare kan
behandlas på samma sätt som olaga våldsskildring och barnpornografibrott.
Enligt kommittén skulle det innebära en avvikelse från de tryckfrihetsrättsliga
huvudreglerna, utanför det på flera sätt särreglerade film- och videoområdet.
Frågan måste enligt vad kommittén vidare har anfört ställas om bara
ljudupptagningar skall omfattas av en ny särreglering eller om även tekniska
upptagningar som innehåller endast text skall omfattas. Enligt kommittén kan
man också ställa sig frågan om särregleringen skall gälla även för tryckta
skrifter och för flera brott. Sammantaget har kommittén funnit att frågan om en
särskild preskriptionstid för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp ger
anledning till omfattande överväganden av principiell art och att frågan måste
belysas i ett brett perspektiv som kommittén inte har haft möjlighet att
anlägga. Något förslag till en förlängning av preskriptionstiden har därför
inte lagts fram.
Regeringen instämmer i bedömningen att detta är en stor, principiell fråga
och att en ändring inte bör föreslås utan en föregående bred och allsidig
belysning av alla de problem som är förknippade med frågan. Regeringen föreslår
därför inte i detta sammanhang någon ändring av preskriptionstiden för
yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Motionerna
I motion 1997/98:K23 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en snabb
utredning av frågan om förlängd preskriptionstid för yttrandefrihetsbrottet
hets mot folkgrupp (yrkande 6). Folkpartiet liberalerna ifrågasätter i och för
sig inte vare sig Mediekommitténs eller regeringens bedömning av de problem som
är förknippade med frågan om förlängd preskriptionstid för
yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Motionärerna vill dock understryka
att det är mycket angeläget att en parlamentarisk kommitté snarast tillsätts
med uppdrag att göra den samlade bedömning av frågan som Mediekommittén inte
hade möjlighet att göra.
I motion 1997/98:K309 av Agneta Brendt och Sinikka Bohlin (s) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
förlängning av preskriptionstiden i yttrandefrihetsgrundlagen 7 kap. 1 §.
Rasistisk propaganda sprids som en farsot, och Brottsförebyggande rådets
undersökning bland skolelever visar att många anser att Förintelsen aldrig ägt
rum. Det kan enligt motionärerna konstateras att preskriptionstiden för brott
som begåtts genom upptagningar som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex.
ljudupptagningar, är för kort för att utredning av brott skall hinna
genomföras. Preskriptionstiden i 7 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen bör
enligt motionärerna snarast förlängas.
I motion 1997/98:K331 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
preskriptionstiden för cd- och videoupptagningar (yrkande 2). Sverige har under
1990-talet utvecklats till något av ett centrum för antisemitisk, rasistisk och
nynazistisk propaganda. Skälet är inte att den svenska lagstiftningen skulle
vara väsentligt svagare än den i andra länder, utan snarare att svenska
rättsvårdande myndigheter inte alltid har vågat använda de lagar som faktiskt
finns. Numera sprids nazistisk och rasistisk propaganda i stor utsträckning som
musik på cd. Det har visat sig att det på grund av de speciella förutsättningar
som gäller för denna form av ?musikindustri? är mycket svårt för polisen att
inom den föreskrivna preskriptionstiden utreda vem som bär ansvaret för ett
yttrande som bör vara åtalbart. När Mediekommittén våren 1997 lämnade sitt
betänkande om grundlagsskydd för nya medier hade den på ett sent stadium också
fått i uppdrag att ta ställning till preskriptionstiden för cd-upptagningar.
Kommittén tvangs dock konstatera att den utmätta tiden var för kort och
uppmanade därför regeringen att själv gå vidare med de överväganden som måste
göras. Det är enligt motionärerna viktigt att dessa överväganden sker
skyndsamt. De bör resultera i att preskriptionstiden för videogram och skivor
förlängs.
I motion 1997/98:K332 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en förlängning av preskriptionstiden för tryckfrihetsbrott och prioritering
av dessa brottsutredningar (yrkande 2). Det nuvarande systemet leder till att
eventuella tryckfrihetsbrott hinner preskriberas innan förundersökningen hunnit
avslutas. Våren 1997 presenterade Centrum för invandrarforskning och
Brottsförebyggande rådet undersökningen ?Utsatthet för etniskt och politiskt
relaterat våld m.m., spridning av rasistisk och antirasistisk propaganda samt
attityder till demokrati m.m. bland skolelever?. Undersökningen visade bl.a.
att 8 % av samtliga de elever som omfattades av undersökningen i vart fall vid
något tillfälle läst en rasistisk tidning. Preskriptionstiden för
tryckfrihetsbrott bör förlängas till förslagsvis 24 månader för tryckt
material och till 12 månader för sådana brottsliga yttranden som faller under
yttrandefrihetsgrundlagen. Det är således även av vikt att hithörande
brottsutredningar prioriteras av polis och åklagare tills en lagändring kan
träda i kraft.

Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i regeringens bedömning dels att frågan om
preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp är stor och
principiell och att en ändring av bestämmelserna inte bör föreslås utan en
föregående bred och allsidig belysning av alla de problem som är förknippade
med frågan, dels att någon ändring av preskriptionstiden inte bör föreslås för
närvarande. Motionerna K23 yrkande 6, K309, K331 yrkande 2 och K332 yrkande 2
avstyrks därför.

Åklagare i vissa yttrandefrihetsmål

Propositionen
Regeringen föreslår att Justitiekanslern (JK) skall ges möjlighet att i
enskilda fall delegera sina åklagaruppgifter till allmän åklagare när det
gäller yttrandefrihetsmål om ansvar eller konfiskering på grund av olaga
våldsskildring i tekniska upptagningar. JK skall ges en motsvarande rätt när
det gäller yttrandefrihetsmål om hets mot folkgrupp i tekniska upptagningar.
För brottet hets mot folkgrupp skall dock inte rätten att väcka åtal kunna
delegeras.
Har åklagaruppgifter i yttrandefrihetsmålet delegerats skall också
åklagaruppgiften i sådana allmänna brottmål som handläggs gemensamt med
yttrandefrihetsmålet kunna delegeras.

Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål

Gällande ordning
Till tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål hör mål om ansvar och enskilt anspråk
på grund av tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. Handläggningen av sådana
mål skiljer sig i flera avseenden från vad som vanligen gäller i fråga om
brottmål och tvistemål. Grundläggande bestämmelser om rättegången i
tryckfrihetsmål finns i 12 kap. TF. Av 9 kap. 1 § YGL framgår att dessa
bestämmelser även gäller rättegången i yttrandefrihetsmål.
I mål vari talan förs om ansvar för brott har en part alltid rätt till
juryprövning. Endast om båda parter är ense om det prövas målet utan jury. I så
fall handläggs brottmålet i vanlig ordning, dvs. oftast med en lagfaren domare
och nämnd.
Juryn som består av nio personer har till uppgift att avgöra om brott har
begåtts. Om juryn finner att så inte är fallet skall rätten - bestående av tre
lagfarna domare - frikänna den tilltalade. Om däremot juryn finner att brott
har begåtts skall även rätten pröva den frågan. Rätten kan i så fall frikänna
den tilltalade eller hänföra brottet under en mildare straffbestämmelse än den
som juryn har tillämpat. Det är alltid rätten ensam som avgör frågor om straff,
konfiskering och skadestånd. Jury kan medverka även om talan inte förs om
ansvar utan endast gäller konfiskering eller skadestånd. För att en sådan talan
skall kunna bifallas krävs nämligen att det har visats att brott föreligger.
Högre rätt, där ingen jurymedverkan förekommer, är på samma sätt som
tingsrätten bunden av juryns friande utlåtande.
Jurymän utses i varje län för en tid av fyra år. De väljs i regel av
landstingsfullmäktige. Jurymännen är indelade i två grupper. I den första
gruppen ingår sexton jurymän och i den andra gruppen åtta (i Stockholms län
tjugofyra resp. tolv). De som tillhör den andra gruppen skall vara eller ha
varit nämndemän vid allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol. Jurymännen
förs upp på en jurymannalista, i vilken varje grupp tas upp särskilt. De som
utses till jurymän måste uppfylla vissa krav. De skall vara svenska medborgare
och vara bosatta inom länet. En juryman får inte vara underårig eller ha
förvaltare enligt föräldrabalken. En juryman bör vara känd för omdömesgillhet,
självständighet och rättrådighet. Bland jurymännen bör olika samhällsgrupper
och meningsriktningar samt olika delar av länet vara företrädda. I praktiken är
det oftast medlemmar av politiska partier som utses till jurymän. Att en
juryman skall vara medlem av ett politiskt parti är emellertid inget som
föreskrivs i lag.
Den jury om nio medlemmar som skall tjänstgöra i ett mål bildas på följande
sätt. Rätten föredrar jurymannalistan för parterna, varefter frågan om jäv tas
upp. För jurymän gäller samma jävsregler som för domare, dvs. reglerna i
rättegångsbalken (RB). Av de ojäviga jurymännen får vardera parten därefter
utesluta tre jurymän ur den första gruppen och en ur den andra ( i Stockholms
län fem resp. två). Slutligen tar rätten genom lottning ut så många till
suppleanter att sex jurymän återstår i den första gruppen och tre i den andra.
Om det på grund av laga förfall eller jäv inte kan erhållas tillräckligt antal
jurymän i någon av grupperna skall rätten bland behöriga personer utse tre
stycken för varje juryman som behövs. Av dessa tre får vardera parten utesluta
en.
Rättegångsbalkens jävsregler gäller även jurymän. I 4 kap. 13 § RB görs en
uppräkning av olika preciserade jävsgrunder. I den sista punkten av stadgandet
finns en generalklausul enligt vilken en domare är jävig att handlägga mål om
det eljest föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba
förtroendet till hans opartiskhet i målet.
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna (Europakonventionen) med dess ändrings- och
tilläggsprotokoll är svensk lag sedan den 1 januari 1995. Enligt artikel 6.1 i
konventionen gäller bl.a. att var och en, vid prövningen av hans civila
rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, skall
vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och
inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. När det
gäller opartiskheten har Europadomstolen i sin praxis urskilt två element,
nämligen dels kravet på att varje domare faktiskt skall döma opartiskt mellan
parterna (den s.k subjektiva opartiskheten), dels kravet på att det för en
objektiv iakttagare inte får föreligga några legitima tvivel om domstolens
opartiskhet (den objektiva opartiskheten).
I målet Holm mot Sverige fann Europadomstolen att det hade skett en kränkning
av artikel 6.1 i Europakonventionen i fråga om rätten till prövning av en
oavhängig och opartisk domstol. Domstolen konstaterade att det fanns kopplingar
mellan svarandena och fem av jurymännen som kunde ge upphov till farhågor
beträffande dessa jurymäns oavhängighet och opartiskhet.
1993 års domarutredning diskuterade i betänkandet Domaren i Sverige inför
framtiden (SOU 1994:99) bl.a. de frågor som aktualiserades genom
Europadomstolens dom i Holmmålet samt lade fram förslag till en ny bestämmelse
i TF. Bestämmelsen innebar i huvudsak följande. I mål om allmänt åtal förenat
med enskilt anspråk och i mål om enskilt åtal skall skuldfrågan prövas utan
jury dels om parterna är ense om det, dels om medverkan av jury kan uppfattas
strida mot kravet på en oavhängig och opartisk prövning. Frågan om ett mål
skall prövas utan jury skall i det senare fallet avgöras av Högsta domstolen på
yrkande av part eller efter framställning av tingsrätten.
Domarutredningen ansåg också att vissa andra justeringar i lagstiftningen
borde övervägas för att bättre säkerställa den objektiva opartiskheten i
tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål, dock utan att lägga fram några konkreta
författningsförslag. Förbudet i 54 kap. 8 § RB att överklaga hovrättens beslut
angående jäv mot domare i tingsrätten bör enligt utredningen upphävas. Vidare
bör det ske en ökning både av antalet jurymän i varje län och av det antal som
parterna får utesluta. Även vissa ytterligare åtgärder föreslogs.
Efter remissbehandlingen av Domarutredningens betänkande har de frågor som
aktualiseras genom Europadomstolens dom i Holmmålet beretts vidare inom
Justitiedepartementet. Ett resultat av detta arbete är promemorian
Jurymedverkan och fallet Holm - En översyn och analys (Ds 1997:25). Någon
lagändring behövs enligt promemorian inte.

Propositionen
Enligt regeringen bör de problem som aktualiserades genom Europadomstolens dom
i Holmmålet kunna lösas inom ramen för existerande lagstiftning.
Syftet med juryprövningen är enligt förarbetena till TF att en allmänt
medborgerlig uppfattning skall kunna göra sig gällande i tryckfrihetsmål. I
förarbetena framhålls också att den fristående ställning som juryn har är av
stor betydelse som en folklig garanti för tryckfriheten, främst den politiska
yttrandefriheten. För den tilltalade eller svaranden är, enligt regeringen, en
juryprövning förenad med vissa fördelar. För att juryn skall kunna komma till
slutsatsen att brott föreligger krävs kvalificerad majoritet (sex röster av
nio) och såväl tingsrätten som högre rätt är bundna av juryns friande
utlåtande. Det är därför naturligt att den tilltalade eller svaranden i de
flesta fall vill ha juryprövning. Domarutredningens förslag innebär att ett mål
under vissa förhållanden skall prövas utan jury trots att ena parten eller båda
parter vill att jury skall medverka. Ett sådant åsidosättande av jurysystemet
skulle, enligt regeringen, kunna medföra betydande ingrepp i skyddet för tryck-
och yttrandefriheten. Enligt regeringen bör utredningens förslag därför inte
genomföras.
Sedan Holms jävsinvändning prövades av de svenska domstolarna har en i detta
sammanhang betydelsefull förändring av rättsläget skett. Från och med den 1
januari 1995 är Europakonventionen svensk lag. Före inkorporeringen kunde
konventionsbestämmelserna inte tillämpas direkt av svenska domstolar utan de
kunde bara få betydelse som element vid tolkningen av svensk lag. Numera är
både konventionen och Europadomstolens praxis en del av den svenska
rättsordningen, och svenska domstolar måste tillämpa konventionen på samma sätt
som all annan svensk lagstiftning. Av stor betydelse för bedömningen av
jävsfrågor är särskilt den omständigheten att rättsläget vad gäller jäv av
politisk natur har klarnat genom Europadomstolens dom i Holmmålet.
Det skulle enligt regeringen i något fall kunna inträffa - särskilt om båda
parter gör jävsinvändning - att så många jurymän förklaras jäviga att det inte
återstår tillräckligt många för att de skall kunna bilda en niomannajury. Detta
problem har lagstiftaren förutsett. En tingsrätt får själv nominera kandidater
(12 kap. 12 § andra stycket TF). Dessa behöver naturligtvis inte vara
partipolitiskt aktiva eller ens medlemmar i ett politiskt parti. Det är
tillräckligt att de uppfyller de krav som föreskrivs i 12 kap. 5 § TF.
Regeringen gör den bedömningen att någon särskild lagstiftningsåtgärd inte
erfordras för att svensk rätt skall överensstämma med Europakonventionens krav.
Det torde vara tillräckligt att domstolarna i fortsättningen tillämpar RB:s
generella jävsregel och artikel 6.1 i Europakonventionen såsom den har tolkats
av Europadomstolen i fallet Holm. Någon ändring av RB:s jävsregler bedöms inte
vara nödvändig. Inte heller gör regeringen den bedömningen att klagoförbudet i
54 kap. 8 § RB bör upphävas.
Enligt regeringen bör en regel om proportionella val av jurymän inte införas.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen
I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs att riksdagen beslutar
ändra 12 kap. TF angående jurymedverkan m.m. i enlighet med Domarut-redningens
förslag (yrkande 11). Europadomstolens dom i målet Holm mot Sverige har
föranlett Moderata samlingspartiet att väcka en motion i frågan (1997/98:K305).
I motionen utvecklas närmare motionärernas syn på det problem som uppstår med
nuvarande ordning och som tydliggjorts genom Europadomstolens dom. Det i
motionen framförda kravet på en lagändring i syfte att säkerställa den
enskildes rätt till prövning av en oavhängig och opartisk domstol kvarstår.
I motion 1997/98:K23 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar om en sådan ändring av jävsregeln i 4 kap. 13 § rättegångsbalken att
det klart framgår att jäv av politisk natur faller under lagen (yrkande 1), att
riksdagen beslutar upphäva förbudet i 54 kap. 8 § rättegångsbalken att
överklaga hovrättens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt (yrkande 2),
att riksdagen beslutar om en sådan ändring av 12 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen att det för varje län skall utses dubbelt så många
jurymän som för närvarande (yrkande 3) och en sådan ändring i 12 kap. 10 §
tryckfrihetsförordningen att vardera parten i tryck- och yttrandefrihetsmål får
utesluta sex respektive två jurymän från jurylistan innan tingsrätten genom
lottning utser jury (yrkande 4). Motionärerna delar i och för sig regeringens
uppfattning att Europadomstolens dom inte skall läsas som ett fördömande av det
svenska jurysystemet som sådant eller generellt riktad mot det sätt på vilket
juryns ledamöter väljs, men motionärerna delar inte bedömningen att någon
särskild lagstiftningsåtgärd inte erfordras för att svensk rätt skall
överensstämma med Europakonventionens krav. Motionärerna anser att jävsreglerna
i 4 kap. 13 § rättegångsbalken måste ändras så att det klart framgår att jäv av
politisk natur faller under lagen. Det räcker inte att hänvisa till att
Europakonventionen har inkorporerats i svensk rätt. Samtidigt bör klagoförbudet
i 54 kap. 8 § rättegångsbalken, dvs. om rätten att överklaga hovrättens beslut
över jäv mot domare i tingsrätt, upphävas. Högsta domstolen skulle därmed kunna
leda rättstillämpningen i denna principiellt viktiga och känsliga fråga.
Motionärerna biträder förslaget i Domarutredningen om att utöka antalet jurymän
som skall utses i varje län och att öka antalet jurymän som parterna får
utesluta.

Motion från den allmänna motionstiden 1997
I motion 1997/98:K305 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om förändring av
jurysystemet i enlighet med vad som anförts i motionen. En dom (Holm mot
Sverige) från Europadomstolen har väckt frågor om det svenska jurysystemet i
tryckfrihetsmål. Förhållandet att svenska jurymedlemmar utses av en politiskt
sammansatt valkorporation har enligt motionärerna underkänts av
Europadomstolen. Domstolen anser inte att juryn kan betraktas som opolitisk, en
bedömning som delas av Moderata samlingspartiet. Vår nuvarande ordning innebär
således att juryn i vissa mål inte är opartisk; dessutom finns brister i
möjligheten att överklaga. Sverige måste enligt motionärerna få en ordning där
de som känner sig förtalade får en rättegång med en jury som är oavhängig och
opartisk. Detta måste gälla även om framställningen gjorts i skrifter eller tal
som står nära politiska partier. Nuvarande sätt att utse jurymedlemmar bör
därför ändras så att det partipolitiska inslaget vid valet av dessa försvinner.
Det är angeläget att regeringen skyndsamt tar initiativ till en lagändring
innebärande att kraven på oavhängighet och opartiskhet uppfylls. Även
möjligheten att överklaga jävsfrågan bör ändras så att Högsta domstolen kan
pröva om jäv föreligger.

Justititeutskottets yttrande
Genom att instämma i regeringens bedömning har Justitieutskottet förklarat sig
anse att det inte föreligger något lagstiftningsbehov. Med anledning av motion
K23 yrkandena 1-2 anför justitieutskottet följande.

Utskottet, som instämmer i regeringens bedömning, konstaterar att motions-
önskemålet dessutom sträcker sig längre än vad som krävs för att åstadkomma en
ändring i fråga om jurymän. Utskottet vill här också erinra om att nämndemän är
domare (se 4 kap. rättegångsbalken). Motionsförslaget skulle med hänsyn till
att nämndemän enligt 4 kap. 7 § rättegångsbalken utses av kommunfullmäktige
kunna få svåröverblickbara konsekvenser. I denna del saknas också
beslutsunderlag.
Frågor av det slag som motionärerna aktualiserar skulle i och för sig kunna
tas upp inom ramen för den speciella reglering som finns för processen i tryck-
och yttrandefrihetsmål. Detta är emellertid något som utskottet vill avråda
från med hänsyn till att utskottet som ovan framgått inte anser att något
lagstiftningsbehov föreligger. En särreglering skulle inte heller vara lämplig
med hänsyn till det nära sambandet med rättegångsbalkens regler.
Sammanfattningsvis anser utskottet att motion K23 yrkande 1 och 2 bör
avstyrkas.

Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att de problem som aktualiserades genom
Europadomstolens dom i Holmmålet bör kunna lösas inom ramen för existerande
lagstiftning. Motionerna K18 yrkande 11, K23 yrkande 1 och K305 avstyrks.
Utskottet delar även regeringens bedömning att klagoförbudet i 54 kap. 8 §
rättegångsbalken inte skall upphävas. Motion K23 yrkande 2 avstyrks. Även
motionens yrkanden 3 och 4 avstyrks.

Äganderätten till periodiska skrifter som trycks i Sverige

Propositionen
Utlänningar med medborgarskap i en stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet samt utländska juridiska personer som har bildats enligt
lagstiftningen i en sådan stat och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller
sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet får enligt regeringens
förslag rätt att äga periodiska skrifter som trycks i Sverige.
Enligt huvudregeln i TF skall ägaren till en periodisk skrift vara svensk
medborgare eller svensk juridisk person. Sedan den 1 december 1994 gäller att
det i lag får föreskrivas att även utlänning eller utländsk juridisk person får
vara ägare till en sådan skrift (5 kap. 1 § TF). Tidigare var endast utlänning
med hemvist i Sverige på detta sätt jämställd med svensk medborgare. Kravet med
avseende på hemvisten togs bort inför Sveriges anslutning till Europeiska
unionen.
I proposition 1993/94:114 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i
Europeiska unionen framhöll regeringen bl.a. att den då gällande regleringen
skulle kunna komma i konflikt med Romfördragets regler om etableringsfrihet.
Dessa regler innebär att ett medlemsland inte får ha andra bestämmelser för
medborgare eller företag i andra medlemsländer, vad avser rätten att bedriva
rörelse, än för landets egna medborgare och företag. Den främsta sakliga
invändningen som skulle kunna riktas mot att ge upp kravet på hemvist för ägare
till periodiska skrifter är, anförde regeringen vidare, att en sådan åtgärd
skulle påverka det tryckfrihetsrättsliga ansvarssystemet. Om hemvistkravet för
ägare av en periodisk skrift skall slopas är det viktigt att detta ansvar inte
påverkas så att ansvaret ?förskjuts nedåt? i den successiva ansvarskedjan. Så
skulle heller inte ske. Det är inte tillräckligt att ägaren inte kan ställas
till ansvar därför att det inte går att nå honom. Skulle således i något
enstaka fall en utgivare saknas, och inte heller en i och för sig känd utländsk
ägare kunna ställas till ansvar, får det, anförde regeringen vidare, enligt
gällande rätt till följd att inte någon kan ställas till ansvar för
tryckfrihetsbrott.
Regeringen uppgav vidare i propositionen att lagstiftningen på
aktiebolagsrättens område hade medfört att det genom EES-avtalets
ikraftträdande inte fanns något hinder för utländska rättssubjekt att förvärva
aktiemajoriteten i ett svenskt bolag. Vidare hade bosättningskravet för
stiftare, verkställande direktörer och styrelseledamöter ersatts med krav på
bosättning inom EES. Det innebar att avgörande hinder för enskilda och företag
i de övriga EES-länderna att äga en svensk periodisk skrift redan hade
undanröjts. Enligt regeringen borde TF uttryckligen ge utrymme för
likabehandling av fysiska och juridiska personer i vart fall i EES-länderna (a.
prop. s. 28 f.).
I lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden föreskrivs att utlänningar som har hemvist i
Sverige får vara ägare till periodiska skrifter som trycks här (2 kap. 1 §).
Enligt regeringen bör bestämmelsen nu utvidgas så att även utlänningar som inte
har hemvist i Sverige får äga periodiska skrifter som trycks här, förutsatt att
de har medborgarskap i en stat inom EES. Något hemvistkrav bör enligt
regeringen inte ställas upp för denna grupp av utlänningar. Vidare bör av samma
anledning lagen ändras så att alla utländska juridiska personer som har bildats
enligt lagstiftningen i en stat inom EES och som har sitt säte, sitt
huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet, få rätt
att äga periodiska skrifter som trycks i Sverige.
Såsom regeringen konstaterade i det förra lagstiftningsärendet skulle det med
den föreslagna ändringen kunna inträffa att ingen kan ställas till ansvar för
tryckfrihetsbrott. Regeringen gör nu ingen annan bedömning än den som gjordes i
december 1993 inför medlemskapet i Europeiska unionen. Någon ändring i
ansvarssystemet föreslås alltså inte av regeringen.

Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter

Propositionen
För att en periodisk skrift skall få ges ut krävs det enligt 5 kap. 5 § TF ett
utgivningsbevis för skriften. Beviset utfärdas av Patent- och
registreringsverket (PRV) på ansökan av skriftens ägare. I ansökan skall bl.a.
skriftens titel anges. Om titeln är så lik titeln på en skrift, för vilken ett
bevis redan utfärdats, att förväxling lätt kan ske, får ansökan avslås. Ett
utfärdat utgivningsbevis kan återkallas om den periodiska skriften inte ges ut
med en viss minsta frekvens.
Regeringen föreslår att ett utfärdat utgivningsbevis för en periodisk skrift
skall förfalla efter tio år, om inte innehavaren innan dess ansöker om att
beviset skall förnyas. PRV skall i förkommande fall i ett särskilt beslut
avgöra att beviset är förfallet. Regeringen föreslår att särskilda regler om
särskilt påminnelseförfarande införs. I god tid innan utgivningsbeviset
förfaller skall innehavaren underrättas av PRV om att en förnyelseansökan måste
göras för att beviset inte skall förfalla. Om beviset förfaller skall enligt
regeringens förslag ett utgivningsbevis för en annan periodisk skrift med en
förväxlingsbar titel inte få utfärdas inom två år, om inte innehavaren av det
förfallna beviset har medgett det.

Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Principen om allmänna handlingars offentlighet kontra reglerna om beslag och
konfiskation enligt TF och YGL

Propositionen
Sekretess gäller enligt 5 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) i mål om ansvar
för barnpornografibrott eller olaga våldsskildring eller för motsvarande
tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott för uppgift i skildring som har
beslagtagits, förverkats eller konfiskerats i målet eller annars förekommer i
detta, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att den
sprids vidare i strid med brottsbalken, tryckfrihetsförordningen eller
yttrandefrihetsgrundlagen.
Enligt 5 kap. 6 § sekretesslagen gäller sekretess endast i ?mål om ansvar? för
barnpornografibrott eller olaga våldsskildring eller för motsvarande
tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott. Regeringen föreslår att bestämmelsen
skall omfatta även mål om ersättning för skada med anledning av olaga
våldsskildring eller motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott eller
barnpornografibrott. Skildringar som innefattar brott av det nu nämnda slaget
kan, förutom i mål om ansvar för brott, förekomma hos domstol i mål om
konfiskering enligt 9 kap. 5 § TF respektive 7 kap. 2 § YGL, i mål om
förverkande av barnpornografi enligt lagen (1994:1478) om förverkande av
barnpornografi samt i mål om förverkande enligt 36 kap. brottsbalken. Intresset
av att motverka att dessa framställningar genom kopior sprids i strid med
brottsbaken, TF och YGL gör sig lika starkt gällande i dessa fall som i mål om
straffrättsligt eller skadeståndsrättsligt ansvar för brotten. Regeln om
inskränkningar i rätten att få kopior av allmänna handlingar bör, enligt
regeringen, därför gälla också i dessa typer av mål. Sekretessen bör, enligt
regeringen, gälla även i ärenden som rör de brott som anges i paragrafen, t.ex.
ärenden om resning eller klagan över domvilla.
Hos Statens biografbyrå gäller enligt 8 kap. 20 § sekretesslagen sekretess i
ärende om granskning av film eller videogram för uppgift ur filmen eller
videogrammet. Sekretessen enligt denna paragraf upphör att gälla när beslut i
saken har vunnit laga kraft. Enligt regeringen bör det genom ett tillägg i 5
kap. 6 § sekretesslagen säkerställas att inskränkningarna i rätten att få
kopior gäller även hos biografbyrån när den biträder JK eller vissa andra
myndigheter med granskning av filmer och videogram i en utredning om olaga
våldsskildring, motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott eller
barnpornografibrott.
Samtidigt som 5 kap. 6 § sekretesslagen infördes gjordes en ändring i 9 kap. 16
§ sekretesslagen. Ändringen syftade till att bereda skydd för barnens
integritet i de mål om barnpornografibrott där de i skildringen medverkande
barnen skulle kunna identifieras. Sekretessen gäller i ?mål om ansvar? för
barnpornografibrott eller motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott
samt i ärende som rör sådana brott, t.ex. ansökan om resning i brottmål.
Barnpornografiska skildringar kommer med regeringens förslag att uttryckligen
undantas från tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
tillämpningsområden. I sådant fall kommer det alltså inte att finnas något
motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott. Barnpornografiska
skildringar där den unga kan identifieras kan däremot förekomma hos domstol
även i andra sammanhang än i ?mål om ansvar? för barnpornografibrott eller
ärenden som rör detta brott. Av samma skäl som regeringen har anfört när det
gäller 5 kap. 6 § sekretesslagen bör regeln i 9 kap. 16 § om sekretess för
uppgift om en ung person som skildras i pornografisk bild, utvidgas så att den
omfattar samma typer av mål och ärenden som den bestämmelsen.
Det förekommer ofta att Statens biografbyrå biträder JK, allmän åklagare och
polis med granskning av filmer och videogram vid utredning av
barnpornografibrott och olaga våldsskildring eller motsvarande tryckfrihets-
eller yttrandefrihetsbrott. Sådan sekretess som enligt 9 kap. 16 §
sekretesslagen gäller hos domstol för barnpornografiska bilder - när ett barn i
en barnpornografisk skildring kan identifieras - bör gälla även hos
biografbyrån. Detta uppnås enligt regeringen genom en ändring av 9 kap. 17 §
sekretesslagen.

Motion från den allmänna motionstiden 1997
I motion 1997/98:K407 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad lagstiftning avseende
sekretess hos Statens biografbyrå i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 2). Enligt 8 kap. 20 § sekretesslagen gäller sekretess i ett ärende om
granskning av film eller videogram. Sekretesskyddet upphör emellertid så snart
ett granskningsärende är avslutat. Så kallade klipp från filmer, dvs. de delar
av en film som förbjudits samt kopior av de delar av ett videogram som
förbjudits blir därmed offentliga. Detta innebär att vem som helst har rätt
att, med bevarad anonymitet, hos biografbyrån få ta del av film- eller
videoavsnitt som förbjudits, t.ex. på grund av sitt grovt våldspornografiska
innehåll. Det är enligt motionärerna angeläget att denna möjlighet till
missbruk av offentlighetsprincipen inskränks. Det bör ankomma på regeringen att
till riksdagen lämna förslag till erforderliga lagändringar, som samtidigt
tillgodser de berättigade intressen som finns av att granska biografbyråns
verksamhet.

Statens biografbyrå, m.m.
Framställning i en film eller ett videogram skall, enligt 1 § lagen (1990:886)
om granskning och kontroll av filmer och videogram, vara granskad och godkänd
av Statens biografbyrå, innan den får visas vid allmän sammankomst eller
offentlig tillställning. Filmer eller videogram som har lämnats in för
granskning skall återlämnas till den som har begärt granskningen. Om en
framställning har godkänts delvis skall biografbyrån, enligt 7 §, spela av de
delar som inte har godkänts och bevara dessa avspelningar. Om framställningen
är en film får dock biografbyrån i stället klippa av och bevara de delar som
inte har godkänts.
Biografbyråns beslut enligt denna lag i frågor om granskning av film och
videogram får, enligt 21 §, överklagas hos kammarrätten.
Enligt 8 kap. 20 § sekretesslagen gäller sekretess i ärende om granskning av
film eller videogram för uppgift ur filmen eller videogrammet. Sekretessen
upphör att gälla när beslut i saken har vunnit laga kraft.

Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i regeringens förslag att inskränkningen i rätten att få
kopior på allmänna handlingar enligt 5 kap. 6 § sekretesslagen bör gälla även i
ärenden som rör de brott som anges i paragrafen, t.ex. ärenden om resning eller
klagan över domvilla. Utskottet instämmer också i förslaget att genom ett
tillägg till paragrafen skall säkerställas att inskränkningarna i rätten att få
kopior även gäller hos Statens biografbyrå när den biträder t.ex. JK. Utskottet
tillstyrker även regeringens förslag till ändringar i 9 kap. 16 och 17 §§
sekretesslagen.
Statens biografbyrå skall, enligt 7 § lagen (1990:886) om granskning och
kontroll av filmer och videogram, endast bevara sådana delar av en
framställning som inte godkänts. Det blir aldrig fråga om att hela
framställningar sparas utan endast vissa delar. Biografbyrån skall vid
bedömningen av om en film eller ett videogram skall godkännas för visning
särskilt beakta om framställningen innehåller närgångna eller utdragna
skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld
eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang. De delar av en film
eller ett videogram som bevaras hos biografbyrån utgör således oacceptabla
skildringar.
Eftersom censuren är ett avsteg från den grundlagsfästa yttrandefriheten i
vårt land får intresset av insyn i censurverksamheten särskild styrka.
Utskottet är därför inte berett att föreslå att sekretess skall gälla för de av
biografbyrån otillåtna delarna av en film eller ett videogram. Utskottet anser
däremot att det bör införas en inskränkning i rätten att få kopior av de delar
av en film eller ett videogram som inte godkänts för visning. Detta skulle
också förebygga att sådana kopior kan användas till s.k. skräddarsydda
videogram. Regeringen bör enligt utskottet överväga denna fråga samt återkomma
med förslag. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion K407
yrkande 2.

Lagförslagen i övrigt
Konstitutionsutskottet tillstyrker att förslagen till lag om ändring i
regeringsformen, lag om ändring i tryckfrihetsförordningen och lag om ändring i
yttrandefrihetsgrundlagen, i de delar de inte behandlats tidigare i
betänkandet, antas som vilande. Utskottet har ingen erinran mot propositionens
lagförslag i övrigt, i de delar de inte har behandlats tidigare i betänkandet.
Lagförslagen är dock beroende av att ändringarna i regeringsformen,
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen genomförs, och de bör
därför antas först om riksdagen slutligt antar grundlagsändringarna.

Övriga frågor med anledning av motioner väckta under den allmänna motionstiden
1997

Pornografi

Motionerna
I motion 1997/98:K319 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att
utreda hur rullande pornografisk reklam skall kunna förbjudas (yrkande 1), dels
om att den till riksdagen återkommer med ett förslag till förbud mot rullande
pornografisk reklam (yrkande 2). Under sommaren och hösten 1997 har rullande
reklam för porrklubbar setts på Stockholms gator. Reklamen innehåller bilder
som är klart kvinnoförnedrande och upplevs som stötande och kränkande för
framför allt kvinnor. Det är enligt motionärerna fullständigt oacceptabelt att
kvinnor i alla åldrar, dvs. även barn som rör sig i en stad, inte skall kunna
värja sig mot en reklam där kvinnor framställs som sexualobjekt, en reklam vars
enda syfte är att kommersialisera kvinnokroppen.
I motion 1997/98:K342 av Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
lagstiftningen om kvinnoförnedrande pornografi (yrkande 1), att riksdagen begär
att regeringen återkommer med förslag, enligt vad i motionen anförts, om att
begränsa tillgängligheten av kvinnoförnedrande pornografi (yrkande 2), att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning, enligt vad i motionen
anförts, om pornografins tillgänglighet på Internet (yrkande 3), samt att
riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag, enligt vad i motionen
anförts, om en åldersgräns för köp av pornografiska skrifter (yrkande 4).
Porrindustrins värderingar präglar enligt motionärerna vårt samhälle. Kvinnlig
sexualitet exploateras och kvinnor ses enbart som objekt. Det handlar inte
längre om jämlika mänskliga känslorelationer, det handlar om sex där kvinnor
förnedras och framställs som viljelösa varelser. Porrindustrin framställer nya
trender, exempelvis gruppvåldtäkter, samlag med knytnävar och annan
kvinnoförnedrande våldspornografi. Motionärerna anser att det behövs en översyn
av lagstiftning som rör kvinnoförnedrande pornografi i alla dess former.
Motionärerna vill att försäljningen av kvinnoförnedrande pornografi skall
förbjudas i vanliga affärer och rensas bort ur de ?vanliga? videobutikerna.
Antalet pornografiska sidor på Internet utgör bara någon procent, men har
väldigt många besökare. Motionärerna anser att regeringen bör tillsätta en
utredning med syfte att hitta lösningar anpassade till svenska förhållanden som
leder till att motarbeta pornografins tillgänglighet på Internet. I dag finns
en åldersgräns på 18 år för att få hyra pornografiska videofilmer. I dag finns
inga åldersgränser för inköp av pornografiska skrifter. Vänsterpartiet anser
att det bör införas en 18-årsgräns för inköp av pornografiska skrifter.
I motion 1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att
reklam för pornografi begränsas i enlighet med förbud mot reklam för tobak och
alkohol (yrkande 25), dels om att den ökande andelen pornografi med våldsinslag
noga måste kontrolleras (yrkande 28). Pornografi handlar om makt, våld och
kontroll, och den säljs i tidningsform i flera hundratusen exemplar varje
vecka. Utbudet av pornografi bör minskas i vår vardag. Detta kan enligt
motionärerna ske t.ex. genom att exponering av och reklam för pornografi
begränsas i enlighet med förbud mot reklam för tobak och alkohol. Det är enligt
motionärerna dessutom viktigt att vi noga bevakar den starka tendens som finns
att öka graden av sexualiserat våld inom pornografin.

Bakgrund
Den som i stillbild eller i en film, ett videogram, ett televisionsprogram
eller andra rörliga bilder skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att
bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring kan, om inte
gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, dömas för olaga
våldsskildring enligt 16 kap. 10 b § brottsbalken.
I 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen föreskrivs att utan hinder av
tryckfrihetsförordningen gäller vad i lag är stadgat om förbud mot kommersiell
annons i den mån annonsen används för marknadsföring av alkoholhaltiga drycker
eller tobaksvaror. I lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring
av alkoholdrycker och i tobakslagen (1993:581) finns särskilda bestämmelser om
marknadsföring av alkohol respektive tobak.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1993/94:KU1 en motion vari
begärdes att riksdagen hos regeringen skulle begära en allmän översyn av den
lagstiftning och dess tillämpning som berör pornografin och en motion vari
yrkades att riksdagen hos regeringen skulle begära en översyn om definitionen
av pornografi. Enligt utskottet fanns det anledning att avvakta ytterligare
erfarenheter av tillämpningen av straffbestämmelsen om olaga våldsskildring och
av den nya yttrandefrihetsgrundlagen innan ställning togs till behovet av
ytterligare lagstiftningsåtgärder. Utskottet avstyrkte motionerna.
I betänkande 1996/97:AU8 behandlade arbetsmarknadsutskottet en motion enligt
vilken det krävdes en noggrann bevakning av den starka tendens som finns av att
öka graden av sexualiserat våld inom pornografin. Arbetsmarknadsutskottet
erinrade om att produktion och spridning av sådana produkter i vissa fall är
straffbart. Utskottet utgick från att regeringen följer upp dessa frågor och i
den mån det behövs vidtar lämpliga åtgärder. Motionen avstyrktes.

Utskottets bedömning
Enligt den lagstiftning vi har i dag kan den som t.ex. i stillbild eller i en
rörlig bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller
bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring dömas för olaga
våldsskildring till böter eller fängelse i högst två år. Begås gärningen genom
tryckt skrift eller t.ex. i en film skall det anses som tryckfrihets-
respektive yttrandefrihetsbrott. Utskottet är inte berett att föreslå
ytterligare lagstiftningsåtgärder med anledning av motionerna varför dessa
avstyrks.

Censur, åtgärder mot våldsskildringar, m.m.

Motionerna
I motion 1997/98:Ju725 av Hans Karlsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud att visa,
sälja och hyra ut våldsförhärligande filmer (yrkande 2). Enligt motionärerna
bör TV- och videovåld censureras. Det skall vara straffbart att saluföra, hyra
ut eller visa filmer där människor kränks, våldet förhärligas och avvikande
beteende legitimeras.
I motion 1997/98:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanering av
medievåld (yrkande 7). Det senaste årets brutala våldshändelser har på nytt
väckt frågan om medievåldets betydelse för utvecklingen av våldstendenser bland
barn och ungdomar. Moderata samlingspartiet är motståndare till att införa
censur eller förbud. Anledningen är enligt motionärerna att de är övertygade om
att förbud inte är bästa lösningen på den här sortens problem. Enligt
motionärerna bör regeringen på olika sätt stödja och uppmuntra en utveckling i
riktning mot en självsanering. Ett annat viktigt bidrag för att stävja
medievåldet är att effektivisera videohandlarnas ansvar när det gäller
otillåten utlämning av film eller videogram. Enligt 16 kap. 10 c § brottsbalken
är det straffbart att till barn under 15 år lämna ut videogram med
våldsskildringar, om inte biografbyrån godkänt visning för denna
ålderskategori. Denna regel tillämpas emellertid knappast i praktiken.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att verka för en effektivisering av de
nuvarande straffbestämmelserna.
I motion 1997/98:So306 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) begärs
att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om medievåldets betydelse även vad gäller självmord bland barn och
ungdomar (yrkande 7). Medievåldet påverkar. Om våld blir en naturlig del av det
som visas på TV påverkas barns och ungdomars uppfattning om verkligheten. Barn
kan få uppfattningen att våld är den enda lösningen på svåra problem och att
detta våld också kan riktas mot dem själva. Våldet i medierna skapar en
otrygghet bland barn och unga. Det är enligt motionärerna angeläget att barn
får se att problem kan lösas på många olika sätt.
I motion 1997/98:Kr268 av Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställs att riksdagen
beslutar att förhandsgranskning av film för offentlig visning skall behållas
och utvidgas enligt vad i motionen anförts (yrkande 12). Efterhandsgranskning
fungerar inte tillräckligt effektivt för att stävja den negativa
våldsutvecklingen i filmutbudet. Filmcensurens bedömningar innebär ett
korrektiv för branschen och ger en norm för diskussion och opinionsbildning.
Våldsutvecklingen i medierna måste enligt motionärerna följas noggrant. Men det
behövs också överenskommelser med branschen samt en skärpt lagstiftning. Film
som visas i våra TV-apparater och i videodistribuerad film bör innefattas i
samma regelsystem som gäller offentliga visningar.
I motion 1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om
obligatorisk kontroll av videogram (yrkande 63), dels om en 18-årsgräns för
grova våldsfilmer (yrkande 67), samt att riksdagen hos regeringen begär förslag
om varudeklaration över filmers våldsinslag (yrkande 68). Att minska
våldsutbudet i medierna är en av många nödvändiga åtgärder för att kunna
bekämpa brottsligheten. För att minska våldsutbudet till barn och ungdomar
anser Miljöpartiet att kontrollen skall vara obligatorisk och utsträckas till
att gälla samtliga videogram. Genom att införa en 18-årsgräns för filmer skulle
tillgängligheten för de grövsta våldsskildringarna minska för ungdomar i åldern
15 till 18 år. Ett sätt att öka konsumenternas möjlighet att styra över vilken
film man väljer att se vore att stifta lag om varudeklaration över vilka
våldsinslag som förekommer i filmen.
I motion 1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att censuren av
vuxenfilmer avskaffas, att ny åldersgräns på 18 år införs och att enda skälet
till granskning skall vara att sätta en åldersgräns för den granskade filmens
publik (yrkande 15). Enligt motionärerna skulle detta innebära att biofilm som
ej granskats ej heller får visas för barn och ungdom. En ny åldersgräns på 18
år bör införas. Enligt motionärerna bör regeringen återkomma med förslag i
detta ärende - i god tid före filmcensurens 100-årsjubileum år 2011.
I motion 1997/98:Ub255 av Inger Davidson m.fl. (kd) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om
förhandsgranskning av videogram (yrkande 15), dels om att Sverige i
internationella sammanhang verkar för gemensamma regler som begränsar utbudet
av grovt underhållningsvåld (yrkande 16). Enligt motionärerna är
förhandsgranskning av videogram en nödvändighet för att stoppa videovåldet.
Sverige bör inom det nordiska samarbetets ram och i Europeiska unionen följa
utvecklingen och verka för gemensamma regler som begränsar utbudet av grovt
underhållningsvåld.

Bakgrund
Enligt 1 kap. 1 § YGL är varje svensk medborgare gentemot det allmänna
tillförsäkrad rätt att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar,
filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt
ljudupptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt
lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Bestämmelser om censur
Av 1 kap. 3 § YGL framgår att det inte får förekomma att något som är avsett
att framföras i ett radioprogram, en ljudupptagning eller film först måste
granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ. Genom lag får dock
meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av filmer som skall visas
offentligt. Sådana föreskrifter finns i lagen (1990:886) om granskning och
kontroll av filmer och videogram. Av lagens 1 § framgår att framställning i en
film eller ett videogram skall vara granskad och godkänd av Statens biografbyrå
innan den får visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning.
Enligt 4 § får framställningen i en film eller ett videogram eller en del därav
inte godkännas för visning, om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant
sammanhang att framställningen kan verka förråande. Vid bedömningen skall
särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller utdragna
skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld
eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang. Enligt 5 § får
framställningen i en film eller ett videogram inte godkännas för visning för
barn under sju år, under elva år eller under femton år, om den kan vålla barn i
den aktuella åldersgruppen psykisk skada. Statens biografbyrå utövar tillsyn
över efterlevnaden av lagen. Byrån skall därvid verka för att överträdelser av
bestämmelserna beivras.

Bestämmelser om förbud att sprida våldsskildringar m.m.
Enligt 16 kap. 10 b § brottsbalken döms den som i stillbild eller i en film,
ett videogram, ett televisionsprogram eller andra rörliga bilder skildrar
sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som
sprider en sådan skildring för olaga våldsskildring till böter eller fängelse i
högst två år. Detsamma gäller den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget
skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids
eller som sprider en sådan skildring. Bestämmelserna om ansvar för olaga
våldsskildring är tillämpliga också om någon i yrkesmässig verksamhet eller
eljest i förvärvssyfte sprider en framställning som innefattar olaga
våldsskildring. Dessa bestämmelser gäller dock inte filmer eller videogram som
Statens biografbyrå har godkänt för visning. Begås olaga våldsskildring i t.ex.
en film eller videogram skall gärningen enligt 5 kap. 1 § YGL anses som
yttrandefrihetsbrott.
Utan hinder av YGL gäller, enligt lagens 3 kap. 11 §, det som föreskrivs i
lag för det fall att någon i förvärvssyfte till den som är under femton år
lämnar ut filmer med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som
återger våld eller hot om våld mot människor eller djur. Enligt 16 kap. 10 c §
brottsbalken döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i yrkesmässig
verksamhet eller annars i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar
ut en film, ett videogram eller en annan upptagning av rörliga bilder med
ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot
om våld mot människor eller djur för otillåten utlämning av film eller
videogram till böter eller fängelse i högst sex månader. Bestämmelsen gäller
inte filmer eller videogram som Statens biografbyrå godkänt för visning för
någon åldersgrupp av barn under femton år.
Genom radio- och TV-lagen (1996:844) infördes en ny bestämmelse enligt vilken
TV-program som innehåller ingående våldsskildringar av verklighetstrogen
karaktär eller med pornografiska bilder inte får sändas under sådan tid och på
sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen,
såvida det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.
Om någon vid upprepade tillfällen sänder sådana våldsskildringar eller
pornografiska bilder i televisionen får Justitiekanslern förelägga honom eller
henne att inte på nytt sända sådan program på tider och på sådant sätt att det
finns betydande risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet får förenas
med vite. I fall av väsentliga brott mot bestämmelsen om sändning av
våldsskildringar och pornografiska bilder kan Justitiekanslern efter anmälan av
regeringen väcka talan vid allmän domstol om återkallelse av ett
sändningstillstånd som meddelats av regeringen.

Utredningar m.m.
Rådet mot skadliga våldsskildringar, Våldsskildringsrådet, inrättades år 1990
som ett organ med uppgift att samordna verksamhet mot skadliga våldsskildringar
i rörliga bilder.
Enligt direktiven (dir. 1990:40) är en grundläggande uppgift för rådet att
vara ett samarbetsorgan för Skolöverstyrelsen, Socialstyrelsen, Statens
biografbyrå, Brottsförebyggande rådet, Statens ungdomsråd, Arkivet för ljud och
bild och Barnmiljörådet. Tyngdpunkten i rådets samordnande uppgifter skall
ligga på information och utbildning.
Våldsskildringsrådet överlämnade i maj 1993 betänkandet En gräns för
filmcensuren SOU 1993:39. Rådet föreslog att vuxencensuren skulle tas bort.
Rådet förordade också att åldersgränserna för filmvisning på biografer skulle
finnas kvar oförändrade och att ytterligare en gräns vid arton år införs.
Betänkandet har remissbehandlats men regeringen har inte lämnat några förslag
med anledning av detta.

Utskottets tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner liknande de nu aktuella,
senast i betänkande 1996/97:KU15. Utskottet som avstyrkte motionerna gjorde
bl.a. följande bedömning.

Det är enligt utskottet viktigt att samhället på olika sätt informerar om och
söker motverka skadlig inverkan på barn och ungdomar av underhållningsvåld.
Utskottet kan också konstatera att en rad åtgärder har vidtagits. I radio- och
TV-lagen som trädde i kraft den 1 december 1996, har en ny bestämmelse införts
enligt vilken program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen
karaktär eller med pornografiska bilder inte får sändas i televisionen under
sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan
se programmen. År 1990 inrättades Våldsskildringsrådet som har i uppgift bl.a.
att ta initiativ till projekt inom forskning, utbildningsväsende och
föreningsliv. Nordiska Dokumentationscentralen för Masskommunikationsforskning
(Nordicom) har under 1996 fått Unescos uppdrag att bilda ett
informationscentrum för att över hela världen sprida information om forskning
kring barn, ungdomar och medievåld. Som utskottet tidigare konstaterat är
samarbete om gränsöverskridande television en fråga för Europarådet och EU.
Utskottet vill också peka på regeringens nationella brottsförebyggande
arbete. Det samhällsproblem som brottsligheten utgör bör som regeringen
förordar angripas utifrån en bred kriminalpolitisk ansats. Utskottet utgår från
att regeringen i sammanhanget uppmärksammar sambandet mellan medievåld och
brottslighet. De frågor som tas upp i motionerna bör därefter kunna bli föremål
för en samlad analys och bedömning.

Utskottets bedömning
Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande uppmärksammar de frågor som är
förknippade med medievåld och de problemområden som tagits upp i motionerna.
Utskottet som vidhåller sin tidigare bedömning finner inte anledning att vidta
någon åtgärd med anledning av motionerna. Motionerna avstyrks.

Yttrandefrihet, m.m.

Motionerna
I motion 1997/98:K301 av Barbro Westerholm (fp) begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om värnande om yttrandefriheten.
Enligt motionären räcker det inte med stolta deklarationer om yttrandefrihet.
De som vill använda det fria ordet måste kunna känna sig trygga, inte behöva
utsättas för repressalier av olika slag, när de använder sig av denna
grundläggande frihet. Det behöver enligt motionären utredas hur vi i praktiken
kan ge människor denna trygghet.
I motion 1997/98:K402 av Stig Grauers (m) hemställs om att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till etiska normer för
nätverksbaserad elektronisk kommunikation. Enligt motionären måste normer som
förhindrar all form av missfirmelse eller annan skändlighet som kränker eller
förhindrar fritt meningsutbyte införas.
I motion 1997/98:K407 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning med syfte att
stävja uppenbara fall av missbruk av offentlighetsprincipen i enlighet med vad
som anförts i motionen (yrkande 1). Enligt TF blir en handling allmän genom att
den ges in till en myndighet. Om det inte finns någon särskild grund för att
sekretesskydda handlingen hos myndigheten blir handlingen också offentlig.
Detta innebär att en person som på ett effektivt och samtidigt för honom
bekvämt och kostnadsbesparande sätt vill ge spridning åt ett dokument kan göra
detta genom att lämna in dokumentet till en myndighet. Myndigheten har ingen
lagenlig möjlighet att neka att ta emot dokumentet och på begäran sprida det
vidare. Enligt motionärerna finns det behov av en lagändring som gör det
möjligt att förhindra uppenbara fall av missbruk. Ett alternativ är att ge
myndigheterna befogenhet att i sådana fall vägra ta emot en handling. En annan
möjlighet kan vara att ge myndigheterna ökade befogenheter att ?gallra?
handlingar, dvs. förstöra dem. En tredje variant är att skapa en särskild
sekretessgrund.
I motion 1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur
yttrandefriheten i elektroniska medier kan skyddas i grundlagen (yrkande 8).
Mångfalden i etermedierna har ökat. Utvecklingen av informationstekniken kommer
att ge ytterligare möjligheter. Yttrandefriheten i elektroniska medier bör
enligt motionärerna skyddas i grundlagen. Riksdagen bör uppdra åt regeringen
att återkomma till riksdagen med förslag om sådan ändring av grundlagen.

Bakgrund
Varje medborgare är enligt 2 kap. 1 § regeringsformen gentemot det allmänna
tillförsäkrad bl.a. yttrandefrihet, vilket innebär frihet att i tal, skrift
eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar,
åsikter och känslor.
Med tryckfrihet förstås enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF) varje
svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ
i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig
domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna
straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara
allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
Enligt 2 kap. 1 § TF skall varje svensk medborgare ha rätt att ta del av
allmänna handlingar. En handling är enligt TF allmän om den förvaras hos
myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet.
Enligt 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är varje svensk medborgare
gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio,
television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra
upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar offentligen uttrycka
tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som
helst.
Yttrandefriheten enligt YGL har till ändamål att säkra ett fritt
meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt
skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av YGL.

Utredningar m.m.
Regeringen beslutade i september 1994 att tillkalla en kommitté med uppdrag att
analysera tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
tillämplighet på nya medier som används vid förmedling av yttranden och annan
information till allmänheten. Mot bakgrund av den analysen skulle kommittén
undersöka frågan om ett grundlagsskydd för moderna medier som nu inte har ett
sådant skydd. Kommittén skulle utfirån sin studie av de nuvarande
grundlagsreglernas tillämpningsområde och deras betydelse för den nya tekniken
överväga behovet av justeringar i detta hänseende. Kommittén som antog namnet
Mediekommittén avlämnade i mars 1997 sitt betänkande Grundlagsskydd för nya
medier SOU 1997:49.
Regeringen anför i den i detta betänkande behandlade propositionen följande
under rubriken Särskilt om Internet.

Möjligheterna till förflyttning mellan olika databaser och dokument och
Internets användningsområde över huvud taget medför, såsom Mediekommittén har
framhållit, en sådan ny dimension i informationshanteringen att Internet i och
för sig skulle kunna tyckas vara ett helt nytt medium. Internet har emellertid
knappast funnit sina former på ett sådant sätt att det kan ses som ett medium i
sig och så att det nu finns anledning att överväga särskilda enhetliga regler
för yttrandefriheten på nätet. De internationella aspekterna är dessutom
väsentliga och problematiska.
Det måste dock framhållas att det är viktigt att utvecklingen noggrant följs
så att lagändringar kan vidtas om det blir motiverat, t.ex. om Internet
utvecklas till en företeelse med egna speciella tekniska villkor som gör det
befogat att betrakta det som ett eget medium. Det kan vidare finnas en fara för
att särskilda krav ställs på begränsningar av yttrandefriheten när det gäller
Internet eftersom nätet medger åtkomst till ett gigantiskt antal yttranden samt
har en decentraliserad och därmed svårkontrollerad struktur. Det är, såsom
också Mediekommittén har framhållit, viktigt att man är uppmärksam på denna
fara och att man slår vakt om yttrandefriheten lika mycket när den utövas på
Internet som när den utövas i andra nät eller medier.
Regeringen beslutade den 16 april 1998 att tillkalla en kommitté med uppgift
att göra en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i
syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipens tillämpning i IT-
samhället (dir. 1998:32). Kommittén skall bl.a. undersöka om det vid något fall
finns ett behov av att öka möjligheterna att inte tillhandahålla en allmän
handling som omfattas av upphovsrätt. Kommittén skall också göra en allmän
översyn av sekretesslagen. Utredningsarbetet skall vara avslutat, såvitt avser
uppdraget som gäller offentlighetsprincipen och IT, senast den 1 september 2000
och i övrigt den 1 maj 2001.

Utskottets bedömning
Varje medborgare är enligt 2 kap. 1 § regeringsformen gentemot det allmänna
tillförsäkrad bl.a. yttrandefrihet. Utskottet vill inte föreslå att en
utredning tillsätts med anledning av motion K301. Motionen avstyrks.
Regeringen har beslutat att tillkalla en kommitté med uppgift att bl.a. se
över sekretesslagen, göra en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars
offentlighet i syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipens
tillämpning i IT-samhälle och undersöka om det i något fall finns ett behov av
att öka möjligheterna att inte tillhandahålla en allmän handling som omfattas
av upphovsrätt. Enligt utskottet bör resultatet av kommitténs arbete avvaktas.
Motion K407 yrkande 1 får enligt utskottet anses tillgodosedd och avstyrks.
Enligt regeringen har Internet knappast funnit sina former på ett sådant sätt
att det kan ses som ett medium i sig och så att det nu finns anledning att
överväga särskilda enhetliga regler för yttrandefriheten på nätet. De
internationella aspekterna är dessutom enligt regeringen väsentliga och
problematiska. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet delar också
Mediekommitténs och regeringens uppfattning att det är viktigt att man slår
vakt om yttrandefriheten lika mycket när den utövas på Internet som när den
utövas i andra nät eller medier. Utskottet är emellertid för närvarande inte
berett att begära förslag från regeringen om hur yttrandefriheten i
elektroniska medier skall skyddas i grundlagen eller förslag om etiska normer
för nätverksbaserad elektronisk kommunikation. Motionerna K402 och Kr305
yrkande 8 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande vilande grundlagsförslag
att riksdagen förkastar de i bilaga 8 i betänkande 1993/94:KU28 framlagda och
av riksdagen som vilande antagna förslagen till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen och lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen,
2. beträffande kriminalisering av innehav av barnpornografi
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
res. 1 (m)
3. beträffande barnpornografin och grundlagarna
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K18 yrkandena 1 (delvis) och 2,
1997/98:K19 yrkandena 1-3, 1997/98:K22 yrkandena 1 (delvis) och 2 och
1997/98:K308 som vilande antar i bilaga 1 angiven lydelse av 1 kap. 10 §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 13 § yttrandefrihetsgrundlagen,
res. 2 (m,1 fp)
4. beträffande insatser mot barnpornografi
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K21 yrkande 1, 1997/98:
K302, 1997/98:K341, 1997/98:Ju917 yrkande 17, 1997/98:So674 yrkande 9 och
1997/98:So801 yrkande 18,
res. 3 (1 fp)
5. beträffande sambandet mellan barnpornografibrottet och olaga
våldsskildring
att riksdagen avslår motion 1997/98:K18 yrkande 6,
res. 4 (m)
6. beträffande kostnader
att riksdagen avslår motion 1997/98:K18 yrkande 3,
res. 5 (m)
7. beträffande förverkande av barnpornografi
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K18 yrkande 4 och 1997/98:
K22 yrkande 3,
res. 6 (m, 1 fp)
8. beträffande registrering av barnpornografi
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K18 yrkande 5 och 1997/98: K22 yrkande
5,
res. 7 (m)
res. 8 (fp)
9. beträffande grundlagsskydd för dator- och videospel
att riksdagen avslår motion 1997/98:K18 yrkande 9,
res. 9 (m)
10. beträffande tryckfrihetsförordningens särställning
att riksdagen avslår motion 1997/98:K23 yrkande 5,
res. 10 (fp)
11. beträffande teknikoberoende, generell yttrandefrihetsgrundlag
att riksdagen avslår motion 1997/98:K18 yrkande 8,
res.11 (m)
12. beträffande frivilligt grundlagsskydd för databaser
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K18 yrkande 10 och 1997/98:K23 yrkande
7,
res. 12 (m, fp)
13. beträffande grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt
tobaksreklam
att riksdagen avslår motion 1997/98:K18 yrkande 12,
res. 13 (m, v)
res.14 (fp)
14. beträffande ?skräddarsydda? videogram m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K18 yrkande 1 (delvis) och
1997/98:K22 yrkande 1 (delvis) som vilande antar i bilaga 1 angiven
lydelse av 1 kap. 10 § yttrandefrihetsgrundlagen,
res. 15 (m, 1 fp)
15. beträffande preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets
mot folkgrupp
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K23 yrkande 6, 1997/98:
K309, 1997/98:K331 yrkande 2 och 1997/98:K332 yrkande 2,
res. 16 (fp)
res. 17 (c, mp)
16. beträffande jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K18 yrkande 11, 1997/98:
K23 yrkandena 1-4 och 1997/98:K305,
res. 18 (m)
res. 19 (fp)
17. beträffande Statens biografbyrå
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K407 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. beträffande pornografi
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K319, 1997/98:K342 yrkandena 1-4 och
1997/98:A804 yrkandena 25 och 28,
res. 20 (v)
res. 21(mp)
19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:
Ju916 yrkande 7, 1997/98:So306 yrkande 7, 1997/98:Kr268 yrkande 12,
1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och 68, 1997/98:Kr305 yrkande 15 och
1997/98:Ub255 yrkandena 15 och 16,
res.22 (m)
res.23 (fp)
res.24 (c)
res.25 (v)
res.26 (mp)
20. beträffande yttrandefrihet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K301, 1997/98:K407 yrkande 1,
1997/98:K402 och 1997/98:Kr305 yrkande 8,
21. beträffande grundlagsförslagen i övrigt
att riksdagen som vilande antar i bilaga 1 angiven lydelse av lag om ändring i
regeringsformen, lag om ändring i tryckfrihetsförordningen och lag om
ändring i yttrandefrihetsgrundlagen i den mån de inte omfattas av vad
utskottet hemställt under mom. 3 och 14,
22. beträffande uppskov med vissa ärenden
att riksdagen beslutar uppskjuta behandlingen av i bilaga 1 under punkterna
4-10 intagna lagförslag till 1998/99 års riksmöte samt motionerna
1997/98:K18 yrkande 7, 1997/98:K19 yrkande 4, 1997/98:
K20, 1997/98:K21 yrkande 2, 1997/98:K22 yrkande 4.

Stockholm den 5 maj 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Bo Könberg

I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Anders Björck
(m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala
Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats Berglind (s),
Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Nikos
Papadopoulos (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Ann-Kristin Føsker (fp).

Reservationer

1. Kriminalisering av innehav av barnpornografi (mom. 2)

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Enligt
utskottet? och slutar med ?av barnpornografi? bort ha följande lydelse:
Det råder i dag politisk enighet om att innehav av barnpornografi skall
kriminaliseras. Sakfrågan har i stället gällt vilken lagteknisk modell som
skall väljas för att genomföra kriminaliseringen.
Vid valet av lagstiftningsmodell har regeringen valt att låta viktiga
tryckfrihetsrättsliga principer vika med hänvisning till regeringens
kriminalpolitiska överväganden. För att kunna uppnå det angelägna syftet - att
skydda barnen på bästa sätt - anser dock utskottet att lagstiftningen om
barnpornografi, liksom all annan lagstiftning, måste utgå från ett korrekt
faktaunderlag. Utskottet vill i denna del erinra om Barnpornografiutredningens
kartläggning av barnpornografins omfattning. Kartläggningen visade bl.a. att de
uppgifter som hade cirkulerat i den allmänna debatten om att det fanns
tusentals barnpornografiska filmer som skildrade tusentals sexuella övergrepp
på barn i grunden var felaktiga. Utredningen gick igenom alla barnpornografiska
videoinspelningar som beslagtagits i Sverige sedan 1980. På de ca 1 000
kassetterna fann man filmade övergrepp i totalt 42 fall (situationer) under en
tidsperiod på 17 år. Den övervägande delen av produktionen saknade svensk
anknytning. Utredningen konstaterade vidare att uppgifterna om att tio svenska
barn skulle ha funnits med på beslagtagna filmer inte var korrekta. De filmer
som uppgifterna härrörde från hade cirkulerat i olika ihopklippta versioner i
vilka fyra svenska barn var inblandade. I princip alla gärningsmän, varav två
svenskar, var identifierade och dömda. Svenskarna dömdes för sexualbrott,
varför något särskilt åtal för barnpornografibrott inte väcktes. I flertalet
fall var det fråga om filmer som utgjorde bevis i mål om sexualbrott, dvs.
gärningsmannen hade själv filmat sina sexuella övergrepp mot barn utan avsikt
att kopiera/sprida materialet. Det barnpornografiska inslaget hade i
straffrättslig mening ingen självständig betydelse eftersom det innefattades av
sexualbrottet. Filmerna hade utan hinder av grundlagen tagits ifrån
gärningsmannen enligt brottsbalkens förverkanderegler. Vidare fann utredningen
att ingen tryckt barnpornografi hade tillverkats i Sverige sedan 1980 då
barnpornografi kriminaliserades. Den övervägande delen av den barnpornografi
som förekommer är skildringar som spreds under 1970-talet när barnpornografi
inte var straffbar att vare sig trycka eller sprida i vårt land. Enligt
utskottet är de fall av barnpornografi som trots allt förekommer likväl djupt
kränkande för det utsatta barnet och måste därför förhindras med alla de medel
som en effektiv lagstiftning kan ge.
Utskottet vill i sammanhanget också framhålla att tidigare erfarenheter har
visat att mediernas rapportering om t.ex. allvarliga brott har haft stor
betydelse för myndigheternas förutsättningar att komma till rätta med
brottslighet. Bland annat har senare års massmediefokusering och
informationsinsatser mot kvinnomisshandel väsentligt bidragit till att
misshandlade kvinnor i ökad utsträckning numera vågar polisanmäla mannen.
Vidare har straffen för dessa brott skärpts och män kan nu få adekvat vård
under tiden de avtjänar fängelsestraff.
En av rättsstatens viktigaste uppgifter är enligt utskottet att skydda
medborgarna mot våld, intrång och andra övergrepp från såväl enskilda som det
allmänna. För att statsmakterna skall kunna garantera bl.a. barns behov av
skydd mot sexuella övergrepp krävs att såväl polisen som det övriga
rättsväsendet har tillräckliga resurser att avsätta till förebyggande åtgärder
och till bekämpning av sexualbrott, barnpornografibrott och andra övergrepp
riktade mot barn.
Enligt utskottet ligger det i barnens och hela samhällets intresse att såväl
opinionsbildning som nyhetsförmedling och rättsväsende aktivt kan bidra i
arbetet med att öka barnens trygghet. Mot denna bakgrund anser utskottet att
regeringen i propositionen på ett felaktigt sätt ställt grundläggande
tryckfrihetsrättsliga principer mot barnets behov av skydd. Till skillnad från
regeringen anser utskottet att barnets skyddsbehov bäst tillgodoses utan att
dessa principer sätts åt sidan.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande kriminalisering av innehav av barnpornografi
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

2. Barnpornografin och grundlagarna (mom. 3)
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m) och Nils
Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Regeringen
förespråkar? och på s. 18 slutar med ?och K308.? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet bör regeringens förslag om en utdefiniering av
barnpornografi avslås.
Den lagtekniska lösning som regeringen valt innebär, som också Lagrådet har
konstaterat, ett första fullständigt genombrott av grundläggande principer i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen såsom t.ex.
censurförbudet och meddelarskyddet. Regeringens förslag medför också en risk
för spridningseffekter till annan lagstiftning. Enligt utskottet krävs det
mycket starka effektivitetsskäl för att välja en lagteknisk lösning som har så
stora nackdelar som regeringens förslag har. Regeringen har inte lyckats visa
att effektiviteten i brottsbekämpingen blir större med regeringens lösning än
med den lösning som Barnpornografutredningen presenterade. Enligt utskottet bör
Barnpornografiutredningens förslag genomföras. En utgångspunkt för utskottet i
valet av lagteknisk modell vid en innehavskriminalisering av barnpornografi har
varit att lagstiftningen skall utformas på ett sätt som inte kommer att
försvåra villkoren för forskning, opinionsbildning eller nyhetsförmedling.
Utskottet avstyrker regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF och 13 § YGL samt
föreslår att riksdagen beslutar i enlighet med Barnpornografiutredningens
förslag. Med avslag på motionerna K19 yrkandena 1-3 och K308 samt med bifall
till motionerna K18 yrkande 1 (delvis) och 2 och K22 yrkandena 1 (delvis) och 2
bör riksdagen besluta i enlighet härmed.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande barnpornografin och grundlagarna
att riksdagen med avslag på propositionens förslag till 1 kap. 10 §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 13 § yttrandefrihetsgrundlagen och på
motionerna 1997/98:K19 yrkandena 1-3 och 1997/98:K308 samt med bifall till
motionerna 1997/98:K18 yrkandena 1 (delvis) och 2 och 1997/98:K22
yrkandena 1 (delvis) och 2 beslutar i enlighet med vad utskottet anfört,

3. Insatser mot barnpornografi (mom. 4)
Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Genom
regeringens? och slutar med ?1 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att barnpornografibrottet flyttas
ut från grundlagarna. Enligt utskottet bör emellertid en ny utredning
tillsättas för att gå igenom frågan på nytt för att om möjligt hitta en lösning
som ger starkast möjliga skydd mot spridning av barnpornografi samtidigt som
det minimerar de s.k. smitteffekterna. Med avslag på motionerna K302, K341,
Ju917 yrkande 17 och So801 yrkande 18 samt med bifall till motionerna K21
yrkande 1 och So674 bör detta ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande insatser mot barnpornografi
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K302, 1997/98:
K341, 1997/98:Ju917 yrkande 17 och 1997/98:So801 yrkande 18 samt med
bifall till 1997/98:K21 yrkande 1 och 1997/98:So674 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Sambandet mellan barnpornografibrottet och olaga våldsskildring (mom. 5)
Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet
delar?och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår att i den mån en barnpornografisk skildring samtidigt
utgör olaga våldsskildring skall den olaga våldsskildringen bestraffas inom
ramen för straffet för barnpornografibrottet, dvs. enligt brottsbalkens regler.
För det fall en videofilm innehåller både barnpornografiska sekvenser och olaga
våldsskildring med vuxna aktörer kommer olika rättegångsordningar att gälla för
brotten. Denna praktiska olägenhet blir en oundviklig konsekvens av regeringens
förslag att barnpornografibrott inte längre skall vara ett tryckfrihets-
respektive yttrandefrihetsbrott. Utskottet vill ta avstånd från denna bedömning
som enligt utskottet väl illustrerar vilka svåröverblickbara konsekvenser som
regeringens förslag får. Med bifall till motion K18 yrkande 6 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande sambandet mellan barnpornografibrottet och olaga
våldsskildring
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Kostnader (mom. 6)
Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Förslaget
till? och slutar med ?K18 yrkande 3? bort ha följande lydelse:
För att kunna skydda barn mot brott krävs förutsättningar för en effektiv
bekämpning av såväl barnpornografibrott som sexuella övergrepp mot barn och
annan brottslighet. En effektiv brottsbekämpning förutsätter emellertid att
polisväsendet har tillräckliga personella och tekniska resurser för att kunna
prioritera sådan brottslighet när så krävs. Enligt utskottet bör därför
polisväsendet och övriga rättsväsendet erhålla tillräckliga resurser i enlighet
med Moderata samlingspartiets budgetförslag avseende rättsväsendet. Med bifall
till motion K18 yrkande 3 bör detta ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande kostnader
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Förverkande av barnpornografi (mom. 7)
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m) och Nils
Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Utskottet
tillstyrker? och på s. 29 slutar med ?K22 yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet skall den lagtekniska lösningen vara att barnpornografiska
bilder även framdeles skall omfattas av TF och YGL. Det nuvarande kravet enligt
7 kap. 7 § TF, att konfiskering av en tryckt skrift som innefattar
barnpornografi får ske endast om den har påträffats under en förundersökning,
bör enligt utskottet tas bort. Motsvarande ändring bör enligt utskottet också
göras i 5 kap. 6 § första stycket YGL. Bestämmelserna bör också ändras så att
förverkande av vinning blir möjligt. Med bifall till motionerna K18 yrkande 4
och K22 yrkande 3 bör riksdagen besluta om en sådan ändring.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande förverkande av barnpornografi
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K18 yrkande 4 och 1997/98:K22
yrkande 3 beslutar i enlighet med vad utskottet anfört,

7. Registrering av barnpornografi (mom. 8)
Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Justitie-
utskottet anser? och slutar med ?K22 yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Den övervägande delen av det i Sverige påträffade barnpornografiska
materialet har inte anknytning till Sverige. Barnpornografiutredningen föreslog
därför att det i Sverige skulle inrättas dels en internationell databank med
Rikspolisstyrelsen som huvudansvarig, dels ett särskilt gemensamt arkiv för att
bevara och registrera material som konfiskerats. Enligt utskottet kan
beslagtaget material med fördel användas som referensmaterial vid utredningar
av nya brott. Videofilmer kan också innehålla information och spår som gör det
möjligt att följa distributionsvägar. Tillgång till sådan information skulle
enligt utskottet underlätta polisens och åklagarnas arbete. Med bifall till
motion K18 yrkande 5 samt med anledning av motion K22 yrkande 5 bör enligt
utskottet ett sådant arkiv inrättas.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande registrering av barnpornografi
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 5 samt med anledning
av motion 1997/98:K22 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

8. Registrering av barnpornografi (mom. 8)
Bo Könberg och Ann-Kristin Føsker (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Justitie-
utskottet anser? och slutar med ?K22 yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Barnpornografiutredningen förslog att en internationell databank skulle
inrättas med Rikspolisstyrelsen som huvudansvarig. Enligt utskottet bör
beslagtaget material med fördel kunna användas som referensmaterial då nya
brott utreds. Det kan också vara av stort värde att kunna följa
distributionsvägar när det gäller den brottsliga hanteringen av barnpornografi.
Enligt utskottet bör regeringen låta utreda frågan om ett sådant
internationellt projekt. Med bifall till motion K22 yrkande 5 samt med
anledning av motion K18 yrkande 5 bör detta ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande registrering av barnpornografi
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K22 yrkande 5 och med anledning av
motion 1997/98:K18 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

9. Grundlagsskydd för dator- och videospel (mom. 9)
Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?När det
gäller? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt regeringens förslag skall dator- och videospel omfattas av
grundlagarnas tillämpningsområden. Utskottets uppfattning är emellertid att det
inte är motiverat att behandla dator- och videospel på samma sätt som t.ex. en
tryckt skrift. Dessa bör därför undantas från grundlagens tillämpningsområde
och bestämmelser om ansvar för eventuella överträdelser bör i stället införas i
brottsbalken. Med bifall till motion K18 yrkande 9 avstyrker utskottet
regeringens förslag i denna del.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande grundlagsskydd för dator- och videospel
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 9 och med avslag på
propositionens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

10. Tryckfrihetsförordningens särställning (mom.10)
Bo Könberg (fp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Med anledning
av? och slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att införa begreppet tekniska
upptagningar i grundlagarna.
Det tryckta ordet har emellertid en speciell ställning i den fria
opinionsbildningen och samhällsdebatten. Enligt utskottet är det därför viktigt
att slå vakt om tryckfrihetsförordningens särställning och inte låta nya
mediers behov av särreglering tunna ut tryckfriheten. Med bifall till motion
K23 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande tryckfrihetsförordningens särställning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K23 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Teknikoberoende, generell yttrandefrihetsgrundlag (mom. 11)
Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Av
propositionen? och slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår att benämningen tekniska upptagningar införs i
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som ett samlingsbegrepp för upptagningar som
innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat
sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Enligt utskottet är detta ett
välkommet förslag eftersom det innebär att teknikbundenheten i grundlagen
minskar. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att införa begreppet
tekniska upptagningar i grundlagarna. Den föreslagna utvidgningen av YGL
innebär emellertid att ett nytt medium/teknisk upptagning som inte kan inordnas
i det yttrandefrihetsrättsliga systemet lämnas utan grundlagsskydd. Enligt
utskottet framstår det som angeläget att utreda frågan om en teknikoberoende
generell yttrandefrihetslagstiftning. Med bifall till motion K18 yrkande 8 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande teknikoberoende, generell yttrandefrihetsgrundlag
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Frivilligt grundlagsskydd för databaser (mom. 12)
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Nils
Fredrik Aurelius (m) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?utskottet avslås? bort ha följande lydelse:
Mediekommittén föreslog att databasregeln i 1 kap. 9 § YGL skulle utvidgas i
syfte att ge möjlighet till frivilligt grundlagsskydd för bl.a.
informationsdatabaser och elektroniska anslagstavlor. Utskottet som anser att
kommitténs förslag är välgrundat kan i och för sig också dela uppfattningen att
en sådan utvidgning kan vara svår att överblicka och därför kräver en mer
ingående analys. En sådan analys kan enligt utskottet göras av en
parlamentarisk kommitté. Detta bör riksdagen, med anledning av motionerna K18
yrkande 10 och K23 yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande frivilligt grundlagsskydd för databaser
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K18 yrkande 10 och
1997/98:K23 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

13. Grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt tobaksreklam
(mom. 13)
Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Kenneth Kvist (v), Inger René (m) och
Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Även motion?
och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet medger inte Sveriges grundlagar att riksdagen fattar beslut
om lag som innebär förbud mot indirekt tobaksreklam. För att detta skall vara
möjligt krävs ändringar i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Under hösten 1997 framfördes kritik mot regeringen
då det stod klart att regeringens avsikt var att rösta för ett EG-direktiv om
förbud mot indirekt tobaksreklam trots att såväl Utredningen om indirekt
tobaksreklam i sitt betänkande (SOU 1995:114) som framstående EG-rättslig
expertis bedömt att ett införlivande av direktivet inte torde kunna ske utan
att svensk grundlag först ändrades. Regeringen berör i propositionen inte
frågan trots att propositionen utgjorde sista möjligheten inom denna
mandatperiod att föreslå en grundlagsändring i avsikt att uppnå
överensstämmelse mellan svensk grundlag och den aktuella direktivbestämmelsen.
Enligt utskottet kan regeringen inte undgå kritik för detta. Detta bör ges
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion K18 yrkande 12.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt
tobaksreklam
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt tobaksreklam
(mom. 13)
Bo Könberg och Ann-Kristin Føsker (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Även motion?
och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet medger inte Sveriges grundlagar att riksdagen fattar beslut
om lag som innebär förbud mot indirekt tobaksreklam. För att detta skall vara
möjligt krävs ändringar i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen.
Enligt en år 1994 införd undantagsregel kan emellertid sådana beslut fattas
på EU-nivå och tillåtas få tillämpning i vårt land om det rör sig om direktiv
till skydd för hälsa och miljö. Under hösten 1997 har ministerrådet med svenskt
stöd röstat igenom ett direktiv om förbud mot indirekt tobaksreklam. Det är
enligt utskottet inte tillfredsställande att beslut som om de fattades av
Sveriges riksdag skulle kräva grundlagsändringar kan antas av ministerrådet för
hälsofrågor. Regeringen borde, såsom också påtalas i motion 1997/98:K23, ha
föreslagit riksdagen sådana grundlagsändringar. Enligt utskottet är det inte en
tillfredsställande ordning att det som ser ut att vara tillåtet enligt svensk
grundlag i själva verket är förbjudet enligt ett EG-direktiv på hälsoområdet.
Regeringen bör enligt utskottet lägga fram förslag i denna del. Detta bör ges
regeringen till känna med anledning av motion K18 yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt
tobaksreklam
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K18 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. ?Skräddarsydda? videogram m.m. (mom. 14)
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m) och Nils
Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet
tillstyrker? och slutar med ?(delvis) avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet har förespråkat den s.k. stencilregeln och avstyrker därför med
bifall till motionerna K18 yrkande 1 (delvis) och K22 yrkande 1 (delvis)
regeringens förslag till s.k. presumtionsregel.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande ?skräddarsydda? videogram m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K18 yrkande 1 (delvis) och
1997/98:K22 yrkande 1 (delvis) avslår propositionens förslag till 1 kap.
10 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen,

16. Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp (mom. 15)
Bo Könberg och Ann-Kristin Føsker (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Utskottet
instämmer? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att frågan om preskriptionstiden
för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp är stor och principiell och att
en ändring av bestämmelserna inte bör föreslås utan en föregående bred och
allsidig belysning av alla de problem som är förknippade med frågan och att
någon ändring av preskriptionstiden inte bör föreslås för närvarande. En
parlamentarisk kommitté med detta uppdrag bör därför snarast tillsättas. Detta
bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion K23 yrkande 6 samt
avstyrker övriga motioner.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot
folkgrupp
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K309, 1997/98:K331 yrkande 2 och
1997/98:K332 yrkande 2 samt med bifall till motion 1997/98:K23 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp (mom. 15)
Birgitta Hambraeus (c) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Utskottet
instämmer? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Nazistisk och rasistisk musik sprids numera i stor utsträckning som musik på
cd. Bl.a. på grund av den korta preskriptionstid som gäller för
yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp har det visat sig svårt att lagföra
dem som gör sig skyldiga till ett sådant brott. Regeringen bör därför, enligt
utskottet, göra de överväganden som krävs för att förlänga preskriptionstiden
för sådana brott samt återkomma till riksdagen med förslag i dessa delar. Detta
bör med bifall till motionerna K331 yrkande 2 och K332 yrkande 2 ges regeringen
till känna. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot
folkgrupp
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K23 yrkande 6, 1997/98:K309 samt
med bifall till motionerna 1997/98:K331 yrkande 2 och 1997/98:K332 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål (mom. 16)
Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 47 slutar med ?3 och 4 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Europadomstolens dom i fallet Holm har väckt frågor om det svenska
jurysystemet i tryckfrihetsmål. Förhållandet att svenska jurymedlemmar utses av
en politiskt sammansatt valkorporation har enligt utskottet underkänts av
Europadomstolen. Den nuvarande ordningen innebär således att juryn i vissa mål
inte är opartisk, dessutom finns enligt utskottet brister i möjligheten att
överklaga. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till
lagändring som innebär dels att kraven på oavhängighet och opartiskhet
uppfylls, dels att möjligheten att överklaga beslut i jävsfråga även till
Högsta domstolen införs. Med bifall till motionerna K18 yrkande 11 och K305
samt med anledning av motion K23 yrkande 1 och 2 bör detta ges regeringen till
känna. Motion K23 yrkandena 3 och 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K23 yrkande 3 och 4 samt med
bifall till motionerna 1997/98:K18 yrkande 11 och 1997/98:K305 med
anledning av motion 1997/98:K23 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål (mom. 16)
Bo Könberg och Ann-Kristin Føsker (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 47 slutar med ?3 och 4 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet betyder inte Europadomstolens dom i fallet Holm ett
fördömande av det svenska jurysystemet som sådant. För att svensk rätt skall
överensstämma med Europakonventionen krävs emellertid enligt utskottet att
jävsreglerna i 4 kap. 13 § rättegångsbalken ändras så att det klart framgår att
jäv av politisk natur faller in under lagen. Även klagoförbudet i 54 kap. 8 §
rättegångsbalken bör enligt utskottet ändras, dvs. man skall kunna överklaga
hovrätts beslut om jäv mot domare i tingsrätt. Utskottet delar
Domarutredningens uppfattning att antalet jurymän som skall utses i varje län
bör utökas samt att antalet jurymän som parterna får utesluta också bör öka.
Enligt utskottet skulle en ökning av antalet jurymän som skall utses i varje
län och antalet jurymän som parterna får utesluta minska jävsproblemet. Med
avslag på motionerna K18 yrkande 11 och K305 samt med bifall till motion K23
yrkandena 1-4 bör vad utskottet anfört ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K18 yrkande 11 och 1997/98:K305
samt med bifall till motion 1997/98:K23 yrkandena 1-4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Pornografi (mom. 18)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ?Enligt den?
och slutar med ?dessa avstyrks? bort ha följande lydelse:
Porrindustrins värderingar präglar enligt utskottet vårt samhälle. Kvinnlig
sexualitet exploateras och kvinnor ses enbart som objekt. Enligt utskottet
behövs det en översyn av lagstiftning som rör kvinnoförnedrande pornografi.
Utskottet anser också att försäljning av kvinnoförnedrande pronografi i vanliga
affärer skall förbjudas. Enligt utskottet bör en utredning tillsättas med
uppgift att lägga fram förslag som kan hindra förekomsten av pornografi på
Internet. Det bör införas en åldersgräns för inköp av pornografiska skrifter i
enlighet med vad som gäller för att få hyra pornografiska videofilmer. Med
bifall till motion K342 samt med anledning av motion K319 bör detta ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande pornografi
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:A804 yrkandena 25 och 28 samt med
bifall till motion 1997/98:K342 yrkandena 1-4 och med anledning av motion
1997/98:K319 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

21. Pornografi (mom. 18)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ?Enligt den?
och slutar med ?dessa avstyrks? bort ha följande lydelse:
I Stockholm förekommer s.k. rullande reklam för porrklubbar. Bilar försedda
med pornografisk reklam trafikerar Stockholms gator. Enligt utskottet är det
inte acceptabelt att kvinnor, män och barn som rör sig i en stad inte skall
kunna värja sig mot reklam där kvinnor framställs som sexobjekt, en reklam vars
enda syfte är att kommersialisera kvinnokroppen. Regeringen bör utreda hur den
rullande reklamen kan förbjudas och återkomma till riksdagen med ett sådant
förslag. Detta bör med bifall till motion K319 samt med anledning av motion
K342 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande pornografi
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:A804 yrkandena 25 och 28 samt med
bifall till motion 1997/98:K319 och med anledning av motion 1997/98:K342
yrkandena 1-4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

22. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19)
Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ?Utskottet
utgår från? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Det senaste årens brutala våldshändelser väcker på nytt frågan om
medievåldets betydelse för utvecklingen av våldstendenser bland barn och
ungdomar. Utskottet är motståndare till att införa censur eller förbud eftersom
det anser att förbud inte är den bästa lösningen på den här sortens problem.
Regeringen bör i stället stödja och uppmuntra en utveckling i riktning mot en
självsanering. Ett viktigt bidrag för att stävja medievåldet är enligt
utskottet att effektivisera videohandlarnas ansvar när det gäller otillåten
utlämning av film eller videogram. Enligt 16 kap. 10 c § brottsbalken är det
straffbart att till barn under 15 år lämna ut videogram med våldsskildringar,
om inte Biografbyrån godkänt visning för denna ålderskategori. Regeln tillämpas
knappast i praktiken. Enligt utskottet bör regeringen få i uppdrag att verka
för en effektivisering av de nuvarande straffbestämmelserna. Detta bör
regeringen ges till känna med anledning av motion Ju916 yrkande 7. Övriga
motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:So306
yrkande 7, 1997/98:Kr268 yrkande 12, 1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och
68, 1997/98:Kr305 yrkande 15 och 1997/98:
Ub255 yrkandena 15 och 16 samt med anledning av motion 1997/98:
Ju916 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

23. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19)
Bo Könberg och Ann-Kristin Føsker (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ?Utskottet
utgår från? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet bör censuren av vuxenfilmer avskaffas. I stället bör
ytterligare en åldersgräns, på 18 år, införas för offentlig visning av filmer.
Det enda skälet för att granska en film skall vara att fastställa en
åldersgräns för den granskade filmens publik. Enligt utskottets förslag skulle
då en biofilm som inte granskats inte heller få visas för barn eller ungdom.
Regeringen bör återkomma med förslag i detta ärende. Med bifall till motion
Kr305 yrkande 15 samt med avslag på övriga motioner bör detta ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:Ju916
yrkande 7, 1997/98:So306 yrkande 7, 1997/98:Kr268 yrkande 12,
1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och 68 och 1997/98:
Ub255 yrkandena 15 och 16 samt med bifall till motion 1997/98:
Kr305 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

24. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19)
Birgitta Hambraeus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ?Utskottet
utgår från? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet skapar medievåld en otrygghet bland barn och unga. Om våld
blir en naturlig del av det som visas på TV påverkas barns och ungdomars
uppfattning om verkligheten. Barn kan få uppfattningen att våld är den enda
lösningen på svåra problem och att detta våld också kan riktas mot dem själva.
Barn bör få se att problem kan lösas på många olika sätt. Enligt utskottet är
förhandsgranskning av videogram en förutsättning för att stoppa videovåldet.
Sverige bör i internationella sammanhang verka för gemensamma regler som
begränsar utbudet av grovt underhållningsvåld. Detta bör enligt utskottet ges
regeringen till känna med anledning av motionerna So306 yrkande 7 och Ub255
yrkandena 15 och 16. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:Ju916
yrkande 7, 1997/98:Kr268 yrkande 12, 1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och
68, 1997/98:Kr305 yrkande 15 samt med anledning av 1997/98:So306 yrkande 7
och 1997/98:Ub255 yrkandena 15 och 16 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

25. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ?Utskottet
utgår från? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet bör våldsutvecklingen i medierna följas noggrant. Det behövs
emellertid överenskommelser med branschen samt en skärpt lagstiftning. Film som
visas i våra TV-apparater och videodistribuerad film bör enligt utskottet
innefattas i samma regelsystem som gäller offentliga visningar.
Efterhandsgranskningar fungerar inte tillräckligt effektivt för att stävja den
negativa våldsutvecklingen i filmutbudet. Enligt utskottet bör
förhandsgranskning av film för offentlig visning behållas samt utvidgas enligt
vad utskottet anfört. Detta bör, med bifall till motion Kr268 yrkande 12, ges
regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:Ju916
yrkande 7, 1997/98:So306 yrkande 7, 1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och 68,
1997/98:Kr305 yrkande 15 och 1997/98:
Ub255 yrkandena 15 och 16 samt med bifall till motion 1997/98:
Kr268 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

26. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ?Utskottet
utgår från? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Att minska våldsutbudet i medierna är enligt utskottet en av många nödvändiga
åtgärder för att kunna bekämpa brottsligheten. För att minska våldsutbudet till
barn och ungdomar anser utskottet att kontrollen skall vara obligatorisk och
utsträckas till att gälla samtliga videogram. Genom att införa en 18-årsgräns
för filmer skulle tillgängligheten till de grövsta våldsskildringarna minska
för ungdomar i åldern 15 till 18 år. Ett sätt att öka konsumenternas möjlighet
att styra över vilken film man väljer vore enligt utskottet att stifta lag om
varudeklaration över vilka våldsinslag som förekommer i filmen. Med bifall till
motion Kr270 yrkandena 63, 67 och 68 bör detta ges regeringen till känna.
Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:Ju916
yrkande 7, 1997/98:So306 yrkande 7, 1997/98:Kr268 yrkande 12,
1997/98:Kr305 yrkande 15 och 1997/98:Ub255 yrkandena 15 och 16 samt med
bifall till motionerna 1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och 68 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i regeringsformen

2. Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

3. Förslag till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen

4. Förslag till lag om ändring i brottsbalken

5. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande av
barnpornografi

9. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter
vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

10. Förslag till lag om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi

Konstitutionsutskottet
1998-03-31

Offentlig utfrågning med Hans-Gunnar Axberger, docent, Göran Regner,
justitieråd, Kristina Rennerstedt, stats-sekreterare, och Göran Schäder,
rättschef från Justitie-departementet, angående barnpornografifrågan m.m.

Ordföranden: Härmed förklaras konstitutionsutskottets utfrågning med an-ledning
av regeringens proposition om tryckfrihetsförordningens och yttran-
defrihetsgrundlagens tillämpningsområden när det gäller barnpornografifrå-gan
öppnad.
Speciellt välkomna är våra inbjudna gäster som skall svara på frågor. Vi har
glädjen att ha docent Hans-Gunnar Axberger, justitierådet Göran Regner,
statssekreterare Kristina Rennerstedt, rättschefen Göran Schäder och hov-
rättsassessor Henrik Jermsten här. De skall hjälpa oss med detta problem-
komplex inför utskottets realbehandling av propositionen.
Ärendet gäller hur vi bäst skall bekämpa ett av de mest motbjudande brott
som kan tänkas, nämligen sexuella övergrepp mot barn och spridningen av
dokumentation om detsamma, s.k. barnpornografi.
Men det gäller också - och det är därför som konstitutionsutskottet är
inblandat - frågan om på vilket sätt detta påverkar våra grundlagar. I propo-
sitionen beskrivs den lösning som har valts som ett principgenombrott. Lag-
rådet har talat om ett genombrott av grundläggande principer som länge har
gällt.
Vi gör som vanligt, dvs. att de inbjudna gäster som vill göra en inledning
har möjlighet att göra det. Jag ger först ordet till statssekreterare Kristina
Rennerstedt.
Kristina Rennerstedt: Jag tänkte ta tillfället i akt och använda några minuter
till att berätta om bakgrunden till detta lagstiftningsärende. Det handlar om
att all befattning med barnpornografi skall förbjudas, och det handlar om att
vi vill skapa effektiva instrument för att bekämpa en företeelse som inte hör
hemma i vårt samhälle. Ytterst handlar det om att värna våra barn mot över-
grepp och exploatering.
Denna fråga har en lång historia. Den har sin upprinnelse i insikten om att
den gällande lagstiftningen inte räcker till för att skydda våra barn från de
kränkningar som befattningen med barnpornografi innebär. Ett viktigt in-
strument i kampen mot övergrepp mot barn är att minska efterfrågan genom att
göra det straffbart att inneha barnpornografi. På det sättet visar samhället
också entydigt för både förövare och barn att vi inte accepterar barnporno-
grafi.
Alla riksdagspartier är ju också ense om att innehav av barnpornografi skall
vara straffbart. Det är inte bara i Sverige som frågan är aktuell. Också det
internationella samfundet arbetar efter samma linje, både inom EU och inom FN.
Alla är också överens om att en innehavskriminalisering förutsätter änd-
ringar i grundlagen. Vad det nu handlar om är vilken lagteknisk metod som man
skall välja för detta. Det handlar om, precis som sades här, att göra en
avvägning mellan intresset av ett fullgott skydd för våra barn och intresset av
att bevara vår tryck- och yttrandefrihetslagstiftning intakt.
För regeringen har det varit helt avgörande att finna en metod som är så
heltäckande som möjligt och som innebär ett så effektivt och heltäckande skydd
för barnen som det är möjligt, samtidigt som man i största möjliga utsträckning
skall behålla grundlagarna intakta och begränsa effekterna på det tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga området. Detta är ingen lätt uppgift.
Det vilande grundlagsförslaget togs fram under en hård tidspress, och det var
inte heltäckande. Det var också bakgrunden till att kommittén fick i upp-drag
att bredda beredningsunderlagen och se hur man kunde åstadkomma ett heltäckande
förslag som samtidigt tillgodosåg de tryck- och yttrandefri-hetsrättsliga
aspekterna.
Det förslag som regeringen nu presenterar innebär att vi åstadkommer ett så
heltäckande skydd som möjligt samtidigt som effekterna på grundlagarna blir
begränsade. Regeringens förslag innebär i korthet att all befattning med
barnpornografi kriminaliseras - även innehav. Detta innebär en utvidgning av
det straffbara området. För att göra innehavskriminaliseringen möjlig flyttar
man bort barnpornografibrottet ur tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens tillämpningsområden, och alla bestämmelser om barnpornografi
upphävs. På detta sätt utesluts all tillämpning av grund-lagarna när det gäller
barnpornografiska bilder oavsett i vilka sammanhang som man tar befattning med
dem. Men för att inte utesluta nyhetsbevakning och opinions-bildning i dessa
frågor omfattar regeringens förslag också en straffrihetsregel som, såvitt jag
kan bedöma, innebär att nyhetsbevakning i dessa frågor skall kunna fortsätta.
Det är en uppfattning som för övrigt delas av Lagrådet.
Regler om barnpornografi kommer i fortsättningen bara att finnas i vanlig
lag, och frågor om barnpornografibrott kommer alltså att bedömas enligt
straffstadgandet i brottsbalken, och vid rättegången kommer rättegångsbal-kens
regler att tillämpas. Allmän åklagare är behörig, och målen kommer att
handläggas som vanliga brottmål.
Utflyttningen av barnpornografibrottet från grundlagarna innebär obestrid-
lingen ett ingrepp i skyddet för tryck- och yttrandefriheten. Som jag sade i
början av mitt anförande är det inte möjligt att kriminalisera innehav av
barnpornografi utan ingrepp i grundlagen. Våra jurister har verkligen inte haft
någon lätt uppgift. Men detta är vad som krävs om vi effektivt skall kunna
bekämpa barnpornografi. Den metod som regeringen har valt innebär det minst
ingripande ingreppet och, som vi ser det, också den metod som minime-rar risken
för spridningseffekter. Vårt förslag innebär alltså att vi åstadkom-mer den
efterfrågade innehavskriminaliseringen samtidigt som grundlagarna lämnas så
intakta som det är möjligt.
Vi är glada över att vi har kunnat lämna över detta förslag till riksdagen.
Med detta lagstiftningsärende visar vi tydligt att vi i vårt land inte
accepterar någon som helst befattning med barnpornografi.
Jag har med mig Göran Schäder som är rättschef i Justitiedepartementet, och
han är beredd att svara på alla frågor som utskottets ledamöter kan ha om de
juridiska och tekniska bedömningar som ligger till grund för regeringens
förslag.
Jag tackar för ordet.
Ordföranden: Tack för det. Det finns nu möjlighet för Hans-Gunnar Axber-ger att
säga något inledningsvis.
Hans-Gunnar Axberger: Jag kan bara nämna något om min roll i samman-hanget. Jag
är litet osäker på vad den är. Jag har kommit hit därför att jag har kallats
hit av utskottet, vilket jag i och för sig tycker är roligt och hedrande. Jag
utgår från att det beror på att jag som jurist har sysslat med en del av de
frågor som har aktualiserats i den proposition som vi skall diskutera. Men jag
vill understryka att jag ser min roll i sammanhanget just som juristens, och
jag har inget föredrag med mig, utan jag har kommit hit för att svara på
frågor.
Ordföranden: Vill justitierådet Göran Regner inleda?
Göran Regner: Jag har inte min roll här i dag helt klar för mig. Jag har varit
inne på frågan om barnpornografi när jag var ordförande i Mediekommittén som
lade fram ett förslag samtidigt som Barnpornografiutredningen gjorde det. Vårt
förslag har också behandlats i denna proposition.
Jag har sysslat rätt så länge med tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihets-
grundlagstiftningen och offentlighetsprincipen. Min erfarenhet är att det ofta
är lätt att se påtagliga inskränkningsbehov i dessa friheter, medan det ofta är
svårare att se vad det är som man förlorar, eftersom det är mer abstrakt och
svårfångat än de behov som man vill tillgodose genom olika begränsningar.
Jag har också tyckt att det är viktigt att framhålla
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens karaktär av
beredskapslagstiftning. Dessa grundlagar är ju inte så nödvändiga i de tider
som vi lever i nu, utan deras viktigaste uppgift är att i mer ansträngda lägen
skydda tryck- och yttrandefri-heten. Det kan jag säga mot bakgrund av att 1949
års tryckfrihetsförordning som vi har är tillkommen mot bakgrund av
erfarenheterna av kriget då man utnyttjade luckor i grundlagsskyddet, t.ex.
transportförbudet. Man försökte täppa till detta genom 1949 års
tryckfrihetsförordning. Detta är ett exempel.
Jag började syssla med detta i mitten av 70-talet för att täppa igen de luck-
or som hade visat sig i den s.k. IB-affären, vilket ledde till att man införde
det s.k. anskaffarskyddet i tryckfrihetsförordningen. Över huvud taget har
denna beredskapslagstiftningsaspekt varit viktig när man har utvidgat grund-
lagsskyddet i olika perioder sedan vår nya grundlag, regeringsformen, kom till
i mitten av 70-talet, och även då yttrandefrihetsgrundlagen kom till. Därför
tycker jag att det är viktigt att analysera och peka på faran av luckor i
grundlagsskyddet som kan missbrukas, kanske inte i dag och i morgon men i
övermorgon, om tiderna förändras.
Man kan också framhålla, även om det kanske är att svära i kyrkan i denna
lokal, att man kan ha en viss skepsis till om lagstiftning verkligen alltid är
det effektiva vapnet mot olika företeelser som man vill bekämpa.
Detta var vad jag inledningsvis ville säga. Sedan kan jag svara på frågor.
Barbro Hietala Nordlund: Jag vill till Hans-Gunnar Axberger säga att vår
uppfattning absolut är att Hans-Gunnar Axberger är kvalificerad att befinna sig
i denna panel, inte minst med tanke på det arbete som han har gjort för Svenska
journalistförbundets räkning och som vi alla har haft tillgång till under några
veckor och också tagit del av med stort intresse.
Jag har ett referat från en tidning i vilket det sägs att Hans-Gunnar Axber-
ger sågar barnpornografiförslaget. Det står: Detta är den viktigaste
principiel-la förändring till yttrandefrihetens nackdel under den svenska
tryckfrihetens moderna historia, krigsåren undantagna.
Jag vet inte om Hans-Gunnar Axberger känner igen formuleringen, men detta har
jag hittat i en tidning.
Detta är utgångsläget efter denna ganska ingående analys och diskussion och
också kritik mot kriminalisering av innehav. Det kallas principgenom-brott.
Jag måste först konstatera att det enligt min mening redan finns ett prin-
cipgenombrott i och med det vilande grundlagsförslag som riksdagens samt-liga
partier har ställt sig bakom och som också bygger på en innehavskrimi-
nalisering.
När jag gick igenom detta arbete ställde jag mig osökt frågan: Varför inne-
håller rapporten inte någon diskussion om detta och kanske även en studie av
skillnaden mellan det nu vilande grundlagsförslaget och den aktuella pro-
positionen?
Jag har ytterligare ett par frågor, men jag nöjer mig med denna inled-
ningsvis.
Hans-Gunnar Axberger: Detta var flera frågor. Jag vill först kommentera det som
Barbro Hietala Nordlund sade om ?sågning?. Det får stå för den tidning som har
uttryckt det på detta sätt. Jag har nog vinnlagt mig om att ändå vara nyanserad
när jag har granskat denna proposition, därför att jag, precis som Kristina
Rennerstedt, tycker att detta är ett svårt problem. Jag har all respekt för
lagstiftarens och även ert dilemma när ni skall väga dessa saker mot varandra.
Att det skulle vara fråga om en ?sågning? får som sagt stå för den som skrev
det.
Däremot beträffande det som Barbro Hietala Nordlund sade om att detta är den
viktigaste principiella förändringen till yttrandefrihetens nackdel, om man
undantar krigsåren, så är det nog på det sättet. Jag vet inte om någon av er
kan komma på någonting annat. Det är klart att detta delvis måste ses i sitt
sammanhang. Det beror ju inte minst på att vi i vårt land sedan ett par hundra
år tillbaka successivt har förstärkt detta skydd. Det är ovanligt att det har
gått i den andra riktningen. Det är egentligen bara just under krigsåren som
det har skett. Göran Regner nämnde transportförbudet och den vilande censur-
lagstiftningen som då kom till. I övrigt lades fundamenten fast i böran av
1800-talet. Sedan har praxis och lagstiftningsåtgärder successivt förbättrat
detta skydd. I denna mening är det nog ganska enkelt att konstatera att detta
principgenombrott är första gången i mer lugna tider som vi ser ett steg i den
andra riktningen eller att utvecklingen planar ut, om man vill se det på det
sättet.
Barbro Hietala Nordlund frågade varför jag inte har tagit upp det vilande
grundlagsförslaget. Svaret på det är att den granskning som jag har gjort avser
propositionen såsom den är framlagd. Den är avsiktligt begränsad till detta.
Den avser inte ens hela propositionen. Jag uppfattar denna fråga som mycket
stor. Jag skall med glädje återkomma till den i rättsvetenskapliga sammanhang
framöver och då naturligtvis inkludera hela denna process och jämföra olika
förslag med varandra. Jag har inte heller tagit upp barnporno-grafiutredningens
förslag i detta sammanhang.
Med detta vilande lagförslag är det väl så, om uttrycket tillåts, att det har
?sågats?, först av Barnpornografiutredningen och sedan även av, såvitt jag
förstår, regeringen i propositionen. Det är väl ett exempel på hur viktigt det
är att noga överväga dessa frågor. Trots att man där ville mycket väl och ville
göra något som var effektivt, har man sedan konstaterat att det inte alls var
effektivt. Det var inte heller något principgenombrott, åtminstone inte i den
mening det uttrycket nu används, eftersom det inte innefattade någon s.k.
utdefiniering, utan det var innehavskriminalisering men ingen utdefiniering
från yttrandefrihetslagstiftningen. Tvärtom höll man kvar detta inom yttran-
defrihetsgrundlagarna, om jag minns rätt.
Barbro Hietala Nordlund: Jag kanske låter uppföljningen av frågan gå till
departementets företrädare. Jag är litet osäker på vem som skall svara på den,
men det framgår nog av frågan.
När det gäller den metod som har valts i regeringens förslag, där man lyfter
ur hela barnpornografifrågan, har jag hört justitieministern säga att man med
ett lasersnitt har lyft ur denna fråga från det grundlagsskyddade systemet.
Jag tycker att det vore bra om vi kunde få några kommentarer omkring frågan
om riskerna för smittoeffekter, som ju är det som den stora debatten handlar
om. Hur förhåller den sig enligt propositionens förslag i jämförelse med den
andra metoden, alltså det vilande grundlagsförslaget? Vad säkrar man när det
gäller smittoeffekten?
Göran Schäder: Som Kristina Rennerstedt sade blir det ett principgenom-brott.
Var man än lägger snittet uppstår det gränsdragningsproblem. Om man har som
utgångspunkt att innehavskriminalisering skall ske gör man alltså avsteg från
flera grundläggande principer i systemet. Om det dessutom skall vara
heltäckande på det sätt som det vilande förslaget inte är, står valet
egentligen mellan att göra på det sätt som nu sker i förslaget, nämligen att
man definierar ut hela ämnet ur grundlagen och sedan lämnar reglerna intak-ta
beträffande det som finns kvar inom grundlagarnas system och att gå in på de
otaliga ställen i de båda grundlagarna där dessa principer läggs fast och där
göra undantag för det barnpornografiska materialet. Då har man som jag ser det
i alla fall inom grundlagarnas system visat vägen för ytterligare avsteg från
de grundläggande principerna. Jag tror att det då skulle vara lättare att fylla
på med ytterligare ämnen, alltså att smittoeffekten då skulle vara större genom
att man gjorde på det sättet än om man som nu sker definierar ut
barnpornografin helt och hållet från grundlagarnas system där situationen är
något annorlunda än beträffande de andra brott där det eventuellt skulle kunna
finnas risk för sådan smittoeffekt. Då är det ju fråga om olaga våldsskildring,
hets mot folkgrupp och annat som har nämnts i denna fråga.
Barbro Hietala Nordlund: Då har jag en helt annan fråga. Jag tror att det är
Göran Schäder som skall svara på den också. Jag har blivit uppmärksammad på
konstigheterna kring denna fråga. Den handlar om lagen om förbud mot införsel
och utförsel av barnpornografi, alltså att en pornografisk bild av barn inte
får föras in eller ut ur landet. Det kommer att finnas ett lagligt utrymme för
innehav av barnpornografi, och det handlar om hantverksmässigt framställda
bilder, alltså om en person tecknar eller målar eller på annat sätt framställer
en bild för personligt innehav. Enligt brottsbalken kommer det inte att vara
tillåtet att föra ut den bilden. Om någon har gjort en sådan bild och tänker
flytta från landet, får denna bild då så att säga inte finnas med i
flyttlasset? Detta känns som en konstig princip. Jag skulle vilja ha en kom-
mentar kring detta.
Göran Schäder: Grunden för undantaget för egenframställda bilder har varit att
man inte kan lagstifta om människors fantasi och om vad de tycker och tänker.
Att man för sig själv tecknar ned något som man inte har för avsikt att sprida
till någon annan, skulle inte innehållskriminaliseras och inte heller
innefattas av detta förbud. Men konsekvensen blir nog den som Barbro Hietala
Nordlund antyder, nämligen att den dag som denna person tänker flytta utomlands
skall han nog inte ta med denna bild i flyttlasset. I de frågor som gäller ut-
och införsel av sådana bilder görs inget undantag från det egenframställda.
Tanken med undantaget är kanske inte att man skall ha åstadkommit stora
samlingar av detta material utan det gäller mer det som någon har suttit och
tecknat ned i stundens ingivelse och att detta inte skall innefattas av
innehavskriminalisering.
Barbro Hietala Nordlund: Kan Göran Schäder hålla med om att man kan tycka att
detta låter knäppt och konstigt?
Göran Schäder: Det skall ju finnas ett uppsåt till detta brott. Det är inte på
det sättet att man måste gå igenom sitt bohag för att säkerställa att det inte
finns något sådant här i det den dag man flyttar. Men om man är medveten om att
detta finns med, bör man nog rensa ut det.
Barbro Hietala Nordlund: Jag nöjer mig med detta så länge.
Inger René: Jag har en första fråga till Hans-Gunnar Axberger. Även om man inte
kan säga att han har sågat regeringens förslag har han ändå på olika ställen
haft åsikter om förslaget. Jag skulle vilja be Hans-Gunnar Axberger att i stort
redovisa det som han tycker är de viktigaste och väsentligaste skill-naderna
mellan vad han tycker är rätt och riktigt och regeringens förslag.
Hans-Gunnar Axberger: Det kan jag göra från utgångspunkten att man utgår från
det som har varit regeringens rättspolitiska övervägande, nämligen att innehav
skall kriminaliseras. Då finns det väl, om jag skall försöka samman-fatta
detta, tre saker som jag vill peka på.
Det första är att Barnpornografiutredningen angrep detta problem genom att
försöka göra en empirisk beskrivning av i vilka medier och på vilket sätt som
barnpornografin manifesteras. Då kom man fram till att det huvud-sakligen var
rörliga bilder och i första hand video som var problemet och att det var där
som man borde sätta in insatserna. Man kom vidare fram till att det
huvudsakligen var video som spreds i mer privata nätverk som var problemet, och
då skräddarsydde man sitt förslag utifrån det.
En motsvarande jämförelse mellan hur problemet ser ut i olika medier finns
inte i propositionen. Det tycker jag är en stor brist. Jag tycker att man från
juridiska utgångspunkter måste göra en sådan jämförelse. Jag tycker att det
följer av behovs- och proportionalitetsprinciperna i regeringsformen, och det
följer också av hur yttrandefrihets- och tryckfrihetslagstiftningen ser ut. När
yttrandefrihetsgrundlagen kom till var det en stor fråga om man skulle ha en
enda grundlag för samtliga medier eller om man skulle dela upp det. Man kom
fram till att man skulle dela upp det. Skälet var ju just att olika medier har
olika förutsättningar och att det inte är självklart att ribban skall ligga på
samma nivå rakt över.
Jag tycker alltså att det är en brist att den typen av analys inte finns i
detta förslag. Om det hade funnits skulle man också ha kunnat tänka sig en
diskussion kring hur det egentligen är med behovet t.ex. när det gäller tryckta
skrifter. Ett alternativt förslag till det som nu ligger skulle ju kunna vara
att man antar förslaget som det ser ut med undantag för ändringen i
tryckfrihetsförordningen. Det skulle vara intressant att se vad effekterna blir
om man gör på det sättet. Effekten blir väl att innehav av tryckta skrifter
inte kan kriminaliseras. Men i övrigt har man en heltäckande kriminalisering
även när det gäller tryckta skrifter. Man kan fråga sig vilka
effektivitetsförluster som görs genom att tryckta skrifter undantas från
innehavsförbudet. Det är väl troligt även med regeringens analys att de skulle
vara marginella. Man kan också fråga sig om det inte rent av är så att det
skulle finnas vissa effektivitetsvinster med att låta tryckfrihetsförordningens
regelsystem ligga kvar när det gäller tryckta skrifter. En sak som man lätt
förbiser med systemet med ensamansvar är ju att det också motiveras av
repressionssyn-punkter. Det är ett mycket effektivt sätt att hantera ansvaret
för brott i tryckt skrift.
Nu får vi ett system där man blir tvungen att bevisa uppsåt på vanligt sätt
när det gäller tryckta skrifter. Det är ofta svårt att utreda vem som är
ansvarig för vad när man inte har denna typ av presumtionsregler. Jag vill inte
säga att det är en stor sak, att detta förslag leder till några stora
effektivitetsförluster. Det tror jag inte. Men möjligen är det två marginella
effekter som balanserar varandra. Detta tycker jag är en punkt som är värd att
peka på.
Jag tycker också att det hade varit bra om det hade funnits en utförligare
diskussion om allt det som vi i dag i lagstiftningen kallar för barnpornografi
behöver omfattas av utdefinieringen. De rättspolitiska resonemangen som ligger
bakom detta är ju att problemet är den verklighetsbaserade barnporno-grafin.
Den kan man i och för sig bara komma åt om man inriktar förslaget på
verklighetstrogna framställningar. Men det är väl alls icke lika klart att
behovet kräver att övriga barnpornografiska framställningar omfattas, alltså
tecknade bilder, konstnärliga framställningar, osv. Där tycker jag att det
finns en inkonsekvens i hur man argumenterar i propositionen. Man framhåller de
verklighetsbaserade barnpornografiska framställningarna som problemet, och de
är verkligen ett problem. Men samtidigt kommer utdefinieringen att om-fatta all
barnpornografi, även tecknade bilder och konstnärliga framställ-ningar. Det
skulle varit värdefullt om detta ställningstagande hade motiverats mer
utförligt.
Den tredje punkten som jag tycker är värd att ta upp så här sammanfatt-
ningsvis är de resonemang som förekommer om det s.k. försvarlighetsrek-visitet.
Traditionellt har vi i svensk tryck- och yttrandefrihetslagstiftning s.k.
försvarlighetsundantag. De motiveras av intresset av vetenskapligt arbete,
konstnärliga framställningar och journalistiskt arbete. Det är de tre saker som
kan motivera att man gör ett undantag från något som annars skulle anses
brottsligt och säger att det är försvarligt. Detta undantag har vi när det
gäller förtal, förolämpning, hets mot folkgrupp och olaga våldsskildring. Det
finns inte på alla ställen uttryckligt i bestämmelserna, men i praktiken finns
det. Det finns också på annat sätt i tryck- och yttrandefrihetslagstiftning, i
den s.k. instruktionen, en bestämmelse i tryckfrihetsförordningen som har anor
från våra första tryckfrihetsförordningar som just pekar på vikten av att göra
den typen av avvägningar.
Försvarlighetsundantaget återspeglas naturligtvis också i jurysystemet. Juryn
är ju, som ni vet, fri att väga intresset av yttrandefrihet mot andra rätts-
liga intressen utan att egentligen tala om exakt hur den gör sina överväg-
anden. Så den här försvarlighetstraditionen är djupt rotad.
De resonemang som finns i propositionen kring det här avviker, tycker jag,
ganska kraftigt från vad vi tidigare har sett i svensk lagstiftning. Det är ett
annorlunda synsätt, helt enkelt. Om jag har förstått det rätt har i stort sett
alla remissinstanser, som i och för sig har förordat mycket långtgående
åtgärder mot barnpornografin, också förutsatt att det skulle finnas ett
försvarlighets-undantag. På det sättet är det angreppssätt som nu finns i
propositionen, där man ju mycket kraftigt argumenterar mot
försvarlighetsundantag på ett prin-cipiellt plan, alldeles nytt. Det skulle
vara värdefullt om utskottet kunde belysa det ytterligare och tala om - om man
nu skall ha det på det här sättet - varför det skall se annorlunda ut just
beträffande det här brottet.
Jag måste säga att jag som jurist tolkar det undantag som nu finns kvar som
oerhört snävt. Det beror på att ordalydelsen med ett uppenbarhetsrek-visit
pekar på att det skall tillämpas bara i rena undantagsfall. Men det beror också
på den principiella argumentation som man i lagförarbetena för mot det tidigare
synsättet. Slutsatsen av det måste bli att utrymmet för att publicistiskt,
konstnärligt och vetenskapligt hantera barnpornografi är ytterst marginellt.
Att man med någon grad av rättstrygghet skulle kunna göra det med ett sådant
här litet undantag har jag svårt att se.
Det är väl det viktigaste jag har att säga så här sammanfattningsvis.
Inger René: Får jag fortsätta att fråga om du har synpunkter när det gäller
smittorisken, som Göran Schäder fick en fråga om förut?
Hans-Gunnar Axberger: Göran Schäder säger att det är bättre att flytta ut det
här från yttrandefrihets- och tryckfrihetslagstiftningen och att genomföra
principgenombrottet vid sidan av lagstiftningen. Jag har förståelse för det
resonemanget. Men jag tror inte att den praktiska skillnaden blir särskilt
stor. Det blir ett principgenombrott i vilket fall. Oavsett om man genomför det
principgenombrottet inom ramen för grundlagen eller om man helt och hållet som
nu skär ut en företeelse och säger att den skall ligga vid sidan om finns
problemet där i alla fall. Själva principgenombrottet ligger ju, precis som
Lagrådets yttrande visar, i att det är väldigt svårt att hitta en principiell
grund för varför just det här missbruket av yttrandefrihet skall behandlas på
det här sättet. Det är svårt att se varför man i så fall inte skulle kunna
lyfta ut någon annan företeelse som man tycker oerhört illa om. Från juridiska
utgångs-punkter saknar man det principiellt särskiljande.
Inger René: Jag vill gärna ställa samma fråga om smittorisken också till Göran
Regner.
Göran Regner: Den tycker jag att man inte skall underskatta. Som Hans- Gunnar
Axberger sade är det svårt att se någon principiell skillnad mellan
barnpornografibrott, olaga våldsskildring och hets mot folkgrupp, som är de
mest närliggande som vi hörde här. I andra tider kanske brott mot rikets
säkerhet också kan aktualiseras.
Jag tror kanske att man inte skall underskatta risken här. Det första steget
är det svåraste och viktigaste. Har man väl gjort det kan man nog tycka att det
inte är så farligt att ta med olaga våldsskildring - det diskuteras ju när det
gäller t.ex. sexuella övergrepp mot kvinnor - eller hets mot folkgrupp. Där har
vi en FN-konvention, som man ju har diskuterat om vi lever upp till, och där
kan den här frågan komma upp. Jag tror att det här greppet, som regeringen har
tagit och som möjligen var det enda möjliga i den situation som var, har en
förledande enkelhet. Man gör ett lasersnitt och så har man klarat av det. Jag
tror väl kanske att det ser litet lättare ut om man bara behöver ändra en
paragraf än om man behöver ändra alla de tio-femton andra. Det är litet fråga
om optik.
En annan sak jag har tänkt på är den smittorisk som föreligger i vårt för-
hållande till omvärlden. Vi vill gärna värna vår tryckfrihet och vår offentlig-
hetsprincip t.ex. i EU-sammanhang. Vi har bekymmer därför att vi har en
osedvanligt långtgående tryckfrihet och offentlighetsprincip i förhållande till
vad som kanske är vanligt i Europa, i alla fall en ovanligt detaljerat reglerad
tryckfrihet. Vi har sagt att vissa principer vill vi inte göra avkall på. Det
faller inte under EU:s kompetens att besluta om inskränkningar i offentlighets-
principen och undantag från viktiga principer i tryckfriheten.
Men när vi själva börjar göra principgenombrott blir det svårare att t.ex.
argumentera i Bryssel mot att vi skall gå med på genombrott som andra länder
tycker att vi bör göra för att vi skall nå vad man anser är en allmänt
acceptabel europeisk standard i olika hänseenden när det gäller tryckfrihet och
offentlighet. Så jag tror inte att man skall underskatta den internationella
aspekten på smittorisken.
Inger René: Jag har en fråga till Kristina Rennerstedt. Det sägs i propositio-
nen att kriminalisering av innehav förväntas leda till minskad efterfrågan och
därmed minskad produktion. Då undrar jag: Vad grundar man ett sådant påstående
på, och var finns det en redovisning av de här effekterna?
Kristina Rennerstedt: Grunderna för all kriminalisering är ju att man förut-
sätter att en kriminalisering av innehavet kommer att påverka efterfrågan. Det
har en normbildande effekt för, som jag sade, både förövare och de barn som
utsätts eller skulle kunna utsättas. Men framför allt handlar det om att minska
efterfrågan både i Sverige och utomlands och om att budskapet skall vara klart
och entydigt: Vi accepterar inte någon som helst befattning med barnpornografi.
Inger René: Jag kan förstå att man tror att det är på det här sättet. Men om
man tittar på de länder där man har infört förbud mot innehav finns det såvitt
jag kan se i propositionen och i utredningen - jag tror att det är i
utredningen det står - ingenting som visar att så är fallet. Är detta bara en
from förhopp-ning eller en förväntan som man inte grundar på ordentliga
studier?
Kristina Rennerstedt: Man kan säga att grunderna för all kriminalisering är
uppfattningen att man räknar med att man skall åstadkomma en effekt. Ge-nom att
förbjuda innehav påverkar man människors handlande. Det har varit viktigt för
oss att se till att förbudet är så heltäckande som möjligt, att det inte finns
några kryphål, utan att budskapet är helt klart: Innehav är förbju-det. Det
innebär också att man kommer att kunna komma åt en del förfaran-den som man i
dag inte kommer åt. Göran Schäder kanske kan utveckla några av de
kriminalpolitiska effekterna på verksamheten som diskuteras.
Göran Schäder: Det är som Kristina Rennerstedt säger: Grunden för all
kriminalisering är tron att det styr människors beteende. Förhoppningen är att
det även i det här fallet skall ha den effekten.
Inger René: Skall jag tyda det som att man inte har tittat efter vad som har
hänt i andra länder där man de facto har infört kriminalisering av innehav? Nu
är ju barnpornografi, vad jag förstår, ett brott som man kanske inte precis kan
lägga kalkerpapper över. Man kanske inte kan överföra effekterna eller
verksamheten på någon annan typ av brott. Så det vore intressant att veta vilka
grunder den här förhoppningen vilar på.
Göran Schäder: Den är mer grundad på en allmän rättspolitisk värdering än på
ett studium av det konkreta ämnet. Det finns ju betydande svårigheter att
kartlägga förekomsten av det här materialet över huvud taget, att veta hur
mycket barnpornografi som finns och hur mycket som har kommit till rättslig
prövning.
Inger René: Sedan har jag en fråga som Barbro Hietala Nordlund kallade för en
knasig fråga. Den visar hur verkligheten kanske kan komma att se ut. Jag
ställer även den till Kristina Rennerstedt.
Jag läser min morgontidning hemma vid frukostbordet och polisen har upptäckt
att i denna Göteborgs-Posten finns en nyhetsartikel som innehåller en möjlig
barnpornografisk bild. Man beslagtar naturligtvis hela upplagan av Göteborgs-
Posten. Men jag har redan hunnit få tidningen av tidningsbudet. Det vet
polisen. Jag har två grannar som är poliser och detta har de nogsamt sett. De
gör husrannsakan och tar mig på bar gärning när jag sitter och läser tidningen.
Min fråga är: Har polisen rätt att beslagta hela tidningen eller kan jag
begä-ra att de bara klipper ut bilden så att jag kan fortsätta att läsa i
övrigt? Om jag slänger tidningen i pappersinsamlingen, vad gör jag mig då
skyldig till? Jag vill poängtera att jag läser tidningen som varande en av KU:s
ledamöter, så det kan befaras att jag dessutom har ett uppsåt när jag läser
tidningen.
Kristina Rennerstedt: Såvitt jag kan bedöma har polisen ingen rätt att komma
hem och göra en husrannsakan. Straffrihetsregeln borde slå till i det fallet.
Det borde innebära att straffvärdet inte kan vara så högt att man kan använda
tvångsmedel. Men det kanske Göran Schäder också kan utveckla bättre.
Göran Schäder: Någon risk för att polisen stormar in i köket tror jag inte
finns i det här fallet. Jag tror också att straffrihetsregeln skulle slå till
även för den som sparar tidningen. Men det har inte funnits några möjligheter
att freda sig från att få just det här tidningsnumret hem till sig. Men att då
snabbt göra sig av med den förefaller ju vara en rationell åtgärd - alltså att
kasta den. Men när det däremot har gått något år och man på antikvariats-
marknaden börjar efterfråga just det här numret kanske vi har hamnat i ett
litet annat läge.
Inger René: Jag vill påpeka att jag själv har hämtat tidningen i brevlådan. Jag
har alltså gjort en aktiv handling när jag hämtade den.
Göran Schäder: Men utan vetskap om att den innehöll just det här materia-let.
Inger René: Får jag fråga vad som händer om jag har hört på TV-Aktuellt på
morgonen att Göteborgs-Posten har en artikel där man visar en bild som kan vara
barnpornografi och jag ändå går och hämtar tidningen?
Göran Schäder: Det är ingen skillnad.
Inger René: Det var ju på sätt och vis skönt. Men det var väldigt många ?nog?
och ?kanske? i svaret.
Jag kanske skall ta nästa fråga. Den handlar om Europakonventionen. Jag
riktar även den frågan till Kristina Rennerstedt. I artikel 10 i Europakonven-
tionen framgår det att yttrandefriheten får inskränkas om vissa förutsättning-
ar är vid handen. För att inskränkningen av yttrandefriheten skall kunna
betraktas som nödvändig förutsätts enligt Europadomstolens praxis existen-sen
av ett angeläget samhälleligt intresse. Vidare föreligger en praxis som talar
om proportionalitetsprincipen. Den säger att det skall föreligga en rim-lig
proportion mellan det behov man önskar tillgodose och det ingrepp som görs i
den enskildes rättigheter. Mot bakgrund av detta skulle det vara värde-fullt om
Kristina Rennerstedt ville redogöra för de överväganden som har föregått
förslagets utformning utifrån de krav på proportionalitet som Euro-
pakonventionen ställer. Jag har letat men jag har inte hittat någon diskussion
om detta i propositionen, så jag är glad att få tillfälle att ställa frågan i
dag.
Kristina Rennerstedt: Det rättspolitiska övervägande som är gjort är att be-
hovet av att skydda barn från övergrepp och kränkningar väger så tungt att det
motiverar att befattning med barnpornografi, innehav av barnpornografi inte
skall vara föremål för grundlagsskydd. Det är den rättspolitiska bedöm-ning som
propositionen vilar på och som vi självfallet bedömer vara fullt förenlig med
Europakonventionen. Men jag är inte säker på att det var det som frågan rörde.
Inger René: Frågan rörde på vilket sätt den lagstiftning som nu finns i pro-
positionen stämmer med proportionalitetsprincipen i Europakonventionen, kap.
10. Jag hittar ingen diskussion om detta förhållande i propositionen. Men jag
kanske inte har letat tillräckligt länge och mycket. Så den diskussio-nen
skulle jag vilja ha belyst.
Kristina Rennerstedt: Jag kan inte dra mig till minnes om det finns ett sådant
resonemang i propositionen eller inte. Men det finns ju ett väldigt utförligt
resonemang om vilka skäl, och hur regeringen har värderat de skälen, som
motiverar ett principgenombrott, som vi alla är överens om görs i grundla-garna
genom att vi beslutar om att innehavskriminalisera det hela. Som Gö-ran Schäder
här påpekar för mig innebär ju redan frågan om att kriminalisera spridning ett
sådant genombrott. Kanske Göran Schäder kan utveckla det vidare själv.
Göran Schäder: När man 1980 kriminaliserade spridning av sådant här ma-terial
hade man redan då gjort de här övervägandena, där Europakonventio-nen skyddar
tryck- och yttrandefriheten. Tryckfrihetsförordningen och ytt-
randefrihetsgrundlagen tror jag i alla avseenden går längre än Europakon-
ventionen. Så de överväganden som här görs gentemot TF och YGL tillgodo-ser väl
den prövning som också måste göras gentemot Europakonventionen.
Ordföranden: Det finns ett utrymme kvar?
Göran Schäder: Ja.
Inger René: Har jag läst slarvigt eller finns detta resonemang någonstans
utvecklat i propositionen? Vi skall ju ändå lyda denna lagstiftning, Europa-
konventionens kap. 10.
Göran Schäder: Men det är så att säga redan gjort sedan 18 år tillbaka.
Inger René: Så det betraktas alltså som en självklarhet i propositionen. Får
jag ställa samma fråga till Hans-Gunnar Axberger.
Hans-Gunnar Axberger: Det är väl riktigt - eller hur Göran Schäder - att frågan
om den här lagstiftningens förenlighet med Europakonventionen inte finns
diskuterad i propositionen? Det hör till de saker jag hade tyckt hade varit
värdefulla. Det hade varit värdefullt om det hade funnits en sådan dis-kussion.
Jag är litet osäker på huruvida de överväganden man gjorde för 18 år sedan
kan täcka det här. Vad som är nytt med den här kriminaliseringen - och det
gäller delvis även den tidigare diskussionen - är att den går ytterligare ett
steg. Det vore intressant att pröva, i fråga om behov och proportionalitet och
också utifrån det angelägna i lagstiftningen, just vilken effekt som det här
ytterligare steget har. Jag är inte på något sätt säker på att Europakonventio-
nen skulle uppställa några hinder. Men frågan är ju intressant att diskutera
och så småningom pröva.
Inger René: En sista fråga i den här omgången. Kan jag få en kommentar av Hans-
Gunnar Axberger även när det gäller mitt tidningsläsande av GP på morgonen?
Hans-Gunnar Axberger: Jag noterade också att det var en del ?tror? i Göran
Schäders bedömningar. Jag tycker nog att det är litet tragikomiskt att sitta i
riksdagens konstitutionsutskott och där få beskedet att den enskilde tidnings-
prenumeranten med den här lagstiftningen kan hamna i den situationen att om han
eller hon är klok bör han eller hon snarast slänga sin tidning.
Ann-Kristin Føsker: Jag skulle vilja ställa en fråga till Hans-Gunnar Axber-
ger. När du talade om de viktiga punkter som du har invändningar emot sade du
ingenting om det s.k. anonymitets- och meddelarskyddet som vissa andra
motståndare till den här propositionen har lyft fram. Skulle du vilja kommen-
tera det?
Hans-Gunnar Axberger: Syftet med den här utdefinieringen är att när det gäller
skildring i barnpornografisk bild skall tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens grundprinciper över huvud taget inte gälla. Det
skulle ha varit värdefullt om man i det här förslaget hade gjort en genom-gång:
vad får den här utdefinieringen för effekter beträffande de olika
grundprinciperna som finns i tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen? Jag har
i min skrift efterlyst det t.ex. när det gäller censurförbudet. Jag tycker att
det är oklart hur det egentligen blir.
Det är samma sak när det gäller meddelarfriheten och meddelarskyddet. Där
tycker jag också att det är oklart hur det egentligen blir. Om man ser till
tidigare ändringar i tryckfrihetsförordningen som har legat i utkanten, som det
står i propositionen, av tryckfrihetsförordningen, t.ex. lagstiftningen om
tobaksreklam, så har man där gjort en sådan genomgång. När det gäller frå-gan
om reklam generellt sett, som inte är reglerad i tryck- och yttrandefrihets-
lagstiftningen, men där en princip har utvecklats i praxis om att den här
lagstiftningen inte gäller kommersiell reklam, finns det en proposition från
1986/87 (1986/87:151). Där har man gått igenom de olika delarna i tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen och grundprinciperna och diskuterat hur de
förhåller sig till det här undantaget.
Det finns ingen sådan utförlig diskussion i den nu aktuella propositionen när
det gäller meddelarfriheten och meddelarskyddet. Personligen uppfattar jag den
frågan som väldigt komplicerad, och jag hade inte tid och möjlighet att gå in
närmare på den i den här skriften. Jag tycker att det skulle kännas litet
oseriöst att nu på ?volley? börja utreda den frågan. Jag säger bara att jag
tycker att det finns mycket som är oklart och som skulle behöva belysas. Tyvärr
kan jag inte svara på det bättre än så.
Ann-Kristin Føsker: Då vill jag av naturliga skäl direkt bolla över den frågan
till andra sidan. Vem som svarar vet jag inte.
Göran Schäder: Det finns inte lika utförliga resonemang som de som har gjorts i
tidigare propositioner i den här frågan. Däremot belyses ju att den
utdefiniering som nu görs är av annan och mer vittgående karaktär än vad som
skedde när man gjorde vad vi kan kalla utdefinieringar beträffande alkohol- och
tobaksreklam. De begränsningar i utdefiniering som låg i att man inte bröt
igenom förbudet mot hindrande åtgärder skall inte gälla nu när det gäller
utdefinieringen av barnpornografi. Den går väsentligt mycket längre. Den har
därför också fått en egen paragraf och har inte bara blivit ytterligare ett
moment i den paragraf som redan tidigare fanns i tryckfrihets-förordningen.
Ordföranden: Med tanke på att frågan var uppe alldeles nyss och att Axber-ger
även i sin skrift nämnde frågan om att censurförbudet alldeles självklart bryts
igenom undrar jag: Har du någon kommentar till det som sades senast? Du pekar,
om jag har förstått det rätt, på att det är oklart om det är som de flesta av
oss har trott, nämligen att censurförbudet bryts igenom.
Hans-Gunnar Axberger: Det är viktigt att säga att det här inte är någon kritik
mot någon särskild effekt som förslaget skulle ha. Det är mera så att jag
ställer mig litet frågande. Det sägs uttryckligen att censurförbudet skall bry-
tas igenom. Det finns ju ett antal generella principer i
tryckfrihetsförordning-en, och det här undantaget tar sikte just på skildring i
barnpornografisk bild. Då kan man fråga sig, t.ex. om vi tar censurförbudet: Är
det tänkt att man skall kunna ha en statlig censur med inriktning på att hindra
publicering av barnpornografi, dvs. en granskning av alla skrifter som ges ut i
syfte att leta efter barnpornografi? Om man läser lagtexten tycker jag inte att
det riktigt verkar som att det skulle kunna vara möjligt. Samtidigt står det
att en fullständig utdefiniering är åsyftad. Likartade frågor verkar det som om
man skulle kunna ställa när det gäller t.ex. meddelarskyddet. Ta en journalist
som vittnar. Är de mycket tydliga regler som finns om journalistens
vittnesplikt överspelade genom den här lagstiftningen om skildring i
barnpornografisk bild? Betyder det att så fort den som frågar i rättssalen är
ute efter något som har med skildring av barnpornografisk bild att göra så
gäller inte den gene-rella regeln om tystnadsplikt? Det här finns inte
diskuterat i propositionen, och jag tycker inte att det verkar självklart
riktigt hur det blir.
Ann-Kristin Føsker: Kanske vill Göran Schäder kommentera detta.
Göran Schäder: Det vi kallar censurförbud är ett mera allmänt förbud mot olika
hindrande åtgärder. Det generella förbudet skall ju inte längre gälla när det
gäller barnpornografiskt material, utan man kan ha olika former av hind-rande
åtgärder. Men en så långtgående åtgärd som att underställa all press i landet
granskning för att eftersöka om det finns sådant här material skulle falla på
rena proportionalitetshänsyn, som vi har diskuterat tidigare. Det är inte en
följd av det censurförbud som finns i tryckfrihetsförordningen, utan det följer
av Europakonventionen som vi har varit inne på tidigare.
Med meddelarfriheten är det så att den tystnadsplikt som finns ju lyfts genom
det här lagförslaget. Men det innebär inte en uppgiftsplikt. Där finns det
också rättsfall, för att återknyta till Europakonventionen, om skyddet för
journalisters källor i domar från Europadomstolen, där journalistens rätt att
hålla tyst har säkrats.
Hans-Gunnar Axberger: Det betyder, om jag förstod det rätt, att det inte längre
framgår av tryckfrihetsförordningen i klara verba att en sådan här
censurmyndighet inte skulle var möjlig, utan det är mer ett allmänt resonemang
kring proportionalitet som domstolarna i så fall skall föra. Jag undrar om du
menar så?
Du hänvisar två gånger till Europakonventionen. Då undrar jag litet grand om
vi skall förstå det som att det numera är Europakonventionen som ger det bättre
skyddet i de här frågorna och tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen det
något svagare skyddet?
Göran Schäder: Utdefinieringen innebär ju att tryckfrihetsförordningen inte
gäller, men att regeringsformen gäller. Och där gäller regler om begränsning-ar
av yttrandefriheten och informationsfriheten, och de grunderna måste tillämpas
av domstol, liksom Europakonventionen.
Hans-Gunnar Axberger: Skulle du för oss mera juridiskt fåkunniga kunna tala om
vilka typer av fall som kommer att bli aktuella i domstolen när det gäller det
resonemang som vi nu har fört?
Göran Schäder: Vad jag tänker på är reglerna i 2 kap. 12 § och 13 §,
regeringsformen, om skyddet för yttrandefriheten och informationsfriheten.
Göran Regner: I regeringsformen är systematiken den att det finns en hän-
visning i paragrafen i andra kapitlet om grundläggande fri- och rättigheter
som, när det gäller tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i de nya
medierna som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen, hänvisar till de grund-
lagarna. De områdena av yttrandefriheten är utdefinierade ur regeringsfor-men.
Det gör att de kommer att hänga litet i luften.
Vad jag har saknat i propositionen är en genomgång av de oklarheter som
uppstår när man gör ett lasersnitt just när det gäller tillämpningen. Även om
man inte får inrätta en särskild censurmyndighet för att jaga barnpornografi så
kan man fråga sig om inte polisen, när man har fått ett tips om att nästa
morgon kommer det att vara en barnpornografisk bild i GP, har rätt att läsa GP
eller någon annan tidning. Det hade varit värdefullt att få en genomgång av
alla de svårigheter som jag tror uppstår.
Jag tror också att det kommer att vara komplikationer när det gäller förhål-
landet till de brott som faller inom tryckfrihetsförordningen och yttrandefri-
hetsgrundlagen, t.ex. olaga våldsskildring. Samma film kan ju innehålla båda
sorterna, och frågan är hur man då skall se på det. Skall t.ex. bara en barn-
pornografisk bild, ifrågasatt i Dagens Nyheter, få föranleda att polisen tar
hela Dagens Nyheters upplaga så att vi aldrig får läsa den på morgonen? Det är
en fråga som man kan ställa sig. Det är litet vanskligt att bara hänvisa till
proportionalitetsprincipen och Europadomstolens dom om fem år när man skall se
på skyddet av tryckfriheten. Så det hade varit angeläget, som jag ser det, att
man hade gått igenom alla de här momenten på ett mera klargörande sätt för att
man skall få klart för sig hur den nya lagstiftningen kommer att tillämpas och
hur den kan tillämpas.
Göran Schäder: Som jag ser det innebär utdefinieringen ur TF och YGL att de här
frågorna kommer tillbaka till regeringsformen, även om de har utdefinierats
därifrån tidigare.
Ann-Kristin Føsker: Jag har en fråga som jag egentligen hade tänkt ställa sist,
men jag tar den nu eftersom den berör censur som vi talar om nu. Jag vill ta
ett exempel. Säg att polisen skall göra en husrannsakan i en lokal därför att
man misstänker att extremister förvarar vapen där. De producerar också en
tidning i lokalen. När polisen kommer dit hittar man skisser och planer för hur
extremistgruppen skall kidnappa och föra bort någon högt uppsatt politiker.
Polisen tar då detta material som bevis på förberedelse till brott. De
misstänkta hävdar dock att de bara skall ha det för att publicera. Säg sedan
att polisen på samma sätt går in på en tidning för att beslagta någonting som
man kallar för barnpornografi, medan tidningen anser att det inte alls är
barnpornografi. Var, hur och av vem avgörs det vem som har rätt och fel i den
frågan? Censurförbudet gäller ju fortfarande allt som inte är barnpornografi,
och då undrar jag: Var, hur och av vem avgörs detta? Ni får gärna svara från
båda sidor.
Göran Schäder: Kommer det till rättslig prövning blir det i sista hand dom-stol
som avgör detta, dvs. om polisen tar materialet i beslag. Tar polisen det inte
i beslag hamnar det väl aldrig i domstol. Sedan är ju frågan på vilka grunder
polisen alls befinner sig i lokalen, varför man har gjort husrannsa-kan.
Tidningsredaktioner är ju inte undantagna från reglerna om husrannsa-kan. Vi
har över huvud taget inga sådana helt undantagna lokaler - inte advokatkontor,
inte kyrkor eller annat som har diskuterats i vissa andra fall. Men att gå in i
en sådan lokal är ju extra känsligt och kräver därför särskilt noggranna
överväganden. Vi föreställer oss att ett beslut om husrannsakan i en sådan
lokal inte skulle fattas av polis och åklagare utan att man först hade
underställt frågan en domstolsprövning.
Ann-Kristin Føsker: Jo, men man kan ju, precis som i det första fallet jag tog
upp, egentligen vara där för att söka efter någonting annat. I det första
fallet sökte man efter vapen - det var därför man gick dit - men hittade
samtidigt den här planen. Om man skulle ha gått dit av något annat skäl, t.ex.
för leta efter knark eller någonting annat i lådorna, men råkar stöta på det
här - det är då diskussionen skulle uppstå. Det kanske är svårt att gå in på
sådana enskil-da konkreta eventualiteter, men jag skulle ändå vilja höra om
Hans-Gunnar Axberger har någon kommentar till det här.
Hans-Gunnar Axberger: Nej, det tror jag inte att jag har, förutom att skillna-
den väl är att man har prövningen med JK som ett slags mellanvariant för
närvarande. Med det här förslaget blir det mer en uppgift för den lokale
polismannen att hantera frågan, och det är ju en viss skillnad.
Ann-Kristin Føsker: Sedan har jag en sista fråga, och det handlar om för-
svarlighetsrekvisitet. Hans-Gunnar Axberger framhöll, och många andra har gjort
det i remissvaren, att det är oerhört snävt och gäller rena undantagsfal-len.
Det har också ibland hävdats att det inte ens kommer att ges möjlighet för
seriösa opinionsbildare att vid tillfälle inneha någonting som skulle kun-na
påminna om eller ge uttryck för barnpornografi. Därför vill jag ställa en rak
fråga: Undanröjer det nya förslaget alla möjligheter för exempelvis Räd-da
Barnen och Röda korset att, om de så skulle behöva för sitt opinionsarbe-te,
inneha någonting som kan kallas för barnpornografi? Är försvarlighets-
rekvisitet så snävt att de inte har möjlighet till det? Jag ställer frågan till
Göran Schäder.
Göran Schäder: Nej, så snävt är det nog inte att varje innehav utesluts. Det
förs ju ett resonemang om att detta är en straffrihetsregel som är snävare än
det försvarlighetsrekvisit som finns i dag beträffande tryck- och yttrandefri-
heten. Vi har väl också sett en viss poäng i att man inte får en ordning där
samma försvarlighetsrekvisit prövas i olika ordningar - dels i tryckfrihets-
ordning med jury när samma regel finns i tryckfrihetsförordningen, dels i
vanlig domstol utan jury i de fall som är utdefinierade - utan att det är viss
skillnad mellan straffrihetsgrunderna inom och utanför tryckfrihetsförord-
ningen.
Ordföranden: Finns det resonemang du nu för med i propositionen?
Göran Schäder: Inte det senare. Det tror jag inte att man har nämnt. Men
resonemanget kring straffrihetsregelns omfattning finns ju med.
Kristina Rennerstedt: Man kan väl lägga till att Lagrådet också är av den
uppfattningen att förslaget inte kan utgöra något hinder i egentlig mening för
en seriöst bedriven verksamhet på det här området.
Ann-Kristin Føsker: Jag förmodar att Hans-Gunnar Axberger inte har någon annan
uppfattning i den frågan - det var en ledande fråga.
Hans-Gunnar Axberger: Jag är angelägen att understryka att det inte finns någon
sanning i detta. Var och en kan ju läsa undantaget och den motivering som finns
i propositionen och dra sina egna slutsatser. Göran Schäder är angelägen att
poängtera att det finns ett visst utrymme. Jag tycker, om man ser
argumentationen som en helhet, att det utrymmet ser ut att vara mycket litet
och svårt att förlita sig på för den som skall arbeta med opinionsbild-ningen.
Framför allt vill jag dock påpeka att den här frågan fortfarande lever. Den
diskussion som här förs och de diskussioner som utskottet kan komma att
redovisa i frågan kan ju påverka en sådan här sak ganska mycket, eftersom det
är en regel av avvägnings- och generalklausulskaraktär.
Ordföranden: Vill Göran Regner kommentera försvarlighetsfrågan, dvs. hur pass
snävt eller inte detta är?
Göran Regner: Jag har ungefär samma uppfattning som Hans-Gunnar Axberger. Läser
man propositionen får man intrycket att det är mycket snävt.
Kenneth Kvist: Jag vill till att börja med fortsätta på temat meddelarfriheten,
som Ann-Kristin redan har varit inne på. Jag skulle vilja fråga regeringens
företrädare, och även få en kommentar från Hans-Gunnar och Göran, om hur de
tror att kampen mot barnpornografi påverkas.
Låt oss ta ett exempel. Städaren S arbetar på ett kontor. När han skall damma
under ett skrivbordsunderlägg upptäcker han att en högt uppsatt medarbetare på
kontoret där förvarar en vedervärdig barnpornografisk bild. Städaren S tycker
att det är upprörande och går till journalisten J och över-lämnar bilden. Han
säger: Nu vet jag ju inte vem som har lagt bilden där. Nej, men jag skall spara
bilden och sedan skall vi luska vidare i den här affären, säger journalisten J.
Om man nu tolkar det här rätt skall egentligen journalisten J i det här
fallet inte ta emot bilden. Han skall i stället anmäla städaren S för att
vederbörande har innehaft en barnpornografisk bild. Städaren S kanske t.o.m.,
för att inte bli uppmärksammad, kopierar bilden och lägger tillbaka originalet
under skrivbordsunderlägget. Då har han ju tillverkat en barnpornografisk bild.
Hur påverkar förslaget här? Skall vi tro att innehavsförbudet är så effektivt
att problemet är bortdefinierat och därmed inte finns? Göran Regner var ju i
sin korta inledning inne på att det kanske inte går att lösa och få bort alla
saker som vi tycker är vedervärdiga genom lagstiftning.
Det intressanta är ju inte att med tryckfrihetens hjälp skydda dem som har
denna morbida böjelse för barnpornografi, såsom det tolkas av en del. Vad
tryckfriheten egentligen syftar till här borde ju vara att skydda möjligheten
att avslöja barnpornografiska kretsar eller liknande. Här skulle jag vilja
höra: Vilka överväganden gör man från regeringens sida? Hur påverkar förslaget
i propositionen möjligheten för t.ex. journalister och andra vid sidan om
själva polismyndigheten att bedriva det nödvändiga renhållningsarbetet mot
barn-pornografi? Är förslaget produktivt eller kontraproduktivt, som man brukar
säga i en del sammanhang? Det skulle jag vilja att alla gäster kommenterade.
Kristina Rennerstedt: Det är inte meningen att det skall vara ett kontrapro-
duktivt förslag. Städaren S skall kunna överlämna det här materialet till jour-
nalisten J, men journalisten J måste överlämna det till polisen. Eftersom
tryckfrihetsförordningen inte gäller i det här fallet gäller dock inte heller
dess regler om meddelarskydd. Men Europakonventionens regler om att en jour-
nalist inte kan tvingas avslöja sin källa gäller, vilket innebär att städaren S
utan oro bör kunna lämna över materialet.
Kenneth Kvist: Städaren S behöver alltså inte vara rädd att mista jobbet,
efter-som tryckfrihetsförordningen inte gäller utan Europakonventionen tar
över. Är det rätt uppfattat?
Göran Schäder: Frågan om anställningen blir mer en arbetsrättslig fråga än en
fråga om tryck- och yttrandefriheten.
Kenneth Kvist: Jag tänkte på vad som händer om man härleder att det är städaren
S som har överlämnat detta. Men journalisten skall alltså inte avslöja sin
källa.
Göran Schäder: Journalisten får ju inte någon plikt att anmäla sina källor,
såsom jag var inne på tidigare. Jag tror inte heller att det finns anledning
att misstänka att någon journalist i ett sådant här fall skulle lämna ut
uppgifter om det.
Vad beträffar kampen mot barnpornografin är uppfattningen att den nu går in i
ett nytt skede, eftersom den hittills mest har handlat om att få till stånd en
kriminalisering av innehav. Det är just det som nu har uppnåtts. Bekämpande av
barnpornografi bör rimligen kunna ske på många sätt utan att man publi-cerar
och sprider materialet eller tar den typen av befattning med det, på samma sätt
som man kan bekämpa många andra företeelser i samhället utan att rent fysiskt
inneha materialet på redaktionen. Det finns naturligtvis fall då det blir
rimligt att man måste ha befattning med materialet för att kunna skildra det,
och det är just för de fallen som den här straffrihetsregeln finns.
Hans-Gunnar Axberger: Det här är ett konkret exempel som är realistiskt och som
jag tycker att man bör kunna besvara med någorlunda klarhet om man antar en lag
av det här slaget. Jag tycker att det öppnar flera frågor som är oklara. Det
sägs här att frågan om anställningen är en arbetsrättslig fråga, och det är den
väl. Men dessförinnan kommer ju frågan om meddelarskyddet upp. Om journalisten
J publicerar detta och fallet uppdagas kommer man på det här företaget eller
den här myndigheten att vara intresserad av vem det var som såg till att
uppgiften blev offentlig. I dagens läge skulle man inte kunna komma någon vart
med det, eftersom journalisten har tystnadsplikt som gäller även om det skulle
vara ett privat företag. Nu kommer det i tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen att stå att denna inte gäller skildring av barn i
pornografisk bild, och då uppstår den fråga som jag tidigare var inne på och
där jag är osäker: Är den här regeln då utdefinierad? Det är mycket möjligt att
den skall anses vara det och att journalisten alltså inte har tystnadsplikt i
ett sådant läge. Jag kan i varje fall inte ge något klart svar åt andra hållet
med stöd av det liggande förslaget. Man kan också ställa frågan om det i och
för sig är önskvärt. Sedan kan det kanske vara icke önskvärt men övervägas av
andra hänsyn som gör att man får betala detta pris. Det borde dock gå att ge
ett klart svar på den här frågan.
Sedan gäller det vad städaren S skall göra och om han har rätt att ta befatt-
ning med materialet. Det har han kanske, men vad har han rätt att göra? I
lagförslaget framhålls att när man genomför en så långtgående kriminalise-ring
som den nu aktuella är det polisens sak att se till att lagstiftningen efter-
levs - detta i polemik mot en mer massmedial granskning eller opinionsbil-dande
organs granskning. I lagtexten kan man läsa att innehavet bara är tillåtet om
särskilda omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befogad. Är då
inte rätt råd till städaren S att han har rätt att ta befattning med bilden men
att han skall lämna den till polisen? Sedan vet jag inte om jag förstod
Kristina Rennerstedt rätt när det gällde journalisten, dvs. att du menar att
han i det läget också bör gå till polisen. I så fall kan man säga samma sak
till honom - att han har rätt att ta befattning men att han bör gå till
polisen. Då är förslagets juridiska innebörd klar, åtminstone i det ledet.
Ordföranden: Har Göran Regner någon synpunkt på detta?
Göran Regner: Först kan man säga att eftersom undantaget verkar så snävt krävs
det mer försiktighet och eftertanke av den som ställs inför situationen att
avgöra vad han skall göra med ett sådant här material. Med ett försvarlig-
hetsrekvisit kanske det är litet lättare att våga ta med sig bilden och ge den
till journalisten.
Sedan får man av propositionen intrycket att avsikten är att kampen mot
barnpornografin skall bli någonting med ensamrätt för myndigheterna, om jag
uttrycker mig förenklat. Vad man då bortser från är det som vi har sett av
diskussionerna från Belgien och de hemskheter som har avslöjats där, nämli-gen
att det behövs en granskning av huruvida polisen jagar dem som ägnar sig åt
barnpornografi med tillräcklig frenesi. Den bevakningen blir svår att utföra
när polisen har ganska stora eller åtminstone oklara befogenheter att gå in på
tidningar och ta det material som tidningen skulle ha till att belysa att
polisen, kanske i eftergivenhet mot lokala makthavare eller vad det kan vara,
skyddar dem som ägnar sig åt barnpornografi och övergrepp mot barn. Jag tycker
att man har missat aspekten med massmediernas bevakning av de myndigheter som
skall bekämpa barnpornografin, förutom att det blir svårare och mera riskfyllt
för dem som vill bekämpa barnpornografin genom opinionsbildning att inneha
sådant här material.
Kenneth Kvist: Det finns ju problem i detta. Säg t.ex. att städaren är anställd
hos ett företag som jobbar på entreprenad på en institution. Då kan det före-
taget, utan någon arbetsrättslig tvist, mista entreprenaden därför att det har
städare som inte håller tätt med vad de upptäcker på olika skrivbord. Och om
städaren går till polisen är han väl, såvitt jag har förstått straffrätten,
också vittne och måste framträda som person, och då vet man vem han är. För att
undvika detta går städaren alltså till en journalist, och då har vi ett mer
oklart rättsläge.
Om vi ytterligare vill komplicera exemplet kan vi anta att städaren arbetar
på en polismyndighet. Vart skall han då vända sig? Skall han gå till polisen
med sitt material eller skall han gå till en journalist, som då måste gå till
polisen och anmäla polisen, varvid han inte får behålla materialet och där-med
inte kan göra en avslöjande artikel av det?
Kristina Rennerstedt: De här frågorna är just sådana som utskottet kan klar-
göra under arbetet. Den här straffrihetsregeln finns, och den kan ju fyllas med
innehåll av den här arten. Det gör att de här farhågorna borde kunna
undanröjas.
Jag vill också bemöta en sak som Göran Regner sade, nämligen att rege-ringen
skulle tro att kampen mot barnpornografi nu förs genom innehavs-
kriminalisering. Självklart är det inte så. Kampen mot barnpornografi förs
väldigt aktivt, inte minst på ett internationellt plan. Det handlar om att ut-
veckla polismetoder och det handlar om polissamarbete. Självklart skall
massmedier och frivilligorganisationer bevaka att myndigheterna och rege-ringen
för den här kampen med kraft. Jag kan inte se att den här lagstift-ningen
skulle förhindra det.
Kenneth Kvist: Det finns ju i dag ett försvarlighetsundantag i tryckfrihetsför-
ordningen. Om det flyttas över till straffrätten, där nu lagarna om barnporno-
grafi tas in, men inte i den snävare form som regeringen väljer utan i en annan
form - vilka olägenheter finns det i detta? En sak är naturligtvis att försvar-
lighetsrekvisitet blir en lag som kan ändras med ett enkelt riksdagsbeslut i
stället för i grundlagsordning. Men refererar ett sådant försvarlighetsrekvisit
till sådana saker som meddelarskydd m.m.? Gör ett bredare försvarlighets-
rekvisit i vanlig lagstiftning än det som regeringen vill ha in där saken
bättre? Hans-Gunnar Axberger och Göran Regner kan väl börja svara.
Hans-Gunnar Axberger: Om det är bättre eller sämre vet jag inte. Det beror på
vilken utgångspunkt man har. Det skulle då bli samma situation som enligt
förslaget fast med ett undantag som, såvitt jag förstår, obestridligt är vidare
än det som förslaget innehåller. Det skulle skilja sig från det för-
svarlighetsundantag vi i dag har genom att detta litet grand är tänkt för det
tryck- och yttrandefrihetsrättsliga sammanhanget, dvs. med juryprövning osv.
Detta behöver man dock kanske inte haka upp sig på.
Om din fråga är huruvida det är realistiskt att göra en förändring där man
byter ut uppenbarhetsrekvisitet mot ett försvarlighetsrekvisit är det väl det.
Man får i så fall ett något större utrymme i rättstillämpningen att ta hänsyn
till yttrandefrihetskonflikter, opinionsbildande arbete, osv. Jag vet inte om
det var svar på frågan.
Göran Regner: En fördel med att ha ett försvarlighetsrekvisit är väl att man
undgår en del gränsdragningsproblem när det t.ex. gäller den konstnärliga
verksamheten, där man får problem med det här mycket snäva undantaget.
När det gäller vad Kristina Rennerstedt sade gentemot mig kan jag bara citera
ur propositionen. Man säger att nyhetsförmedlingen och opinionsbild-ningen när
det gäller barnpornografi i princip måste kunna bedrivas utan att journalister
tar straffbar befattning med materialet, på samma sätt som ny-hetsförmedling
beträffande förekomsten av narkotika fungerar i dag. På ett annat ställe står
det: Utgångspunkten är alltså att det i princip inte skall före-komma
exempelvis några TV-sändningar att ingripa emot. Detta sägs mot bakgrund av det
Rapportinslag som JK inte tyckte att man skulle åtala med hänsyn till
försvarlighetsrekvisitet men som man tydligen med den nya lag-stiftningen
skulle ingripa emot om det hade skett efter nästa årsskifte.
Kristina Rennerstedt: Det du sade var att det skulle vara svårt för
journalister att bevaka om polisen är slapp eller underlåter att ingripa mot
makthavare. Det är dock ingenting som hindrar en journalist från att studera
det material som inte är barnpornografiskt. Man kan ju granska materialet. Jag
förstår egentligen inte den invändningen.
Göran Regner: Hade man inte visat de barnpornografiska bilderna från Norrköping
i TV och för riksdagsmän hade väl debatten om barnpornografi inte tagit den
fart som den nu gjorde och som i förlängningen ledde fram till att vi sitter
här i dag. Att illustrera saker med bilder har en väldig genom-slagskraft. Att
beskriva det med ord tror jag inte alls har samma betydelse ur
opinionsbildnings- och nyhetsförmedlingssynpunkt.
Ordföranden: Kvists fråga nyss gällde också Justitiedepartementet, om jag
fattade det rätt.
Kristina Rennerstedt: Vilken fråga var det?
Kenneth Kvist: Frågan gällde vilken betydelse det kan ha om man i brotts-
lagstiftningen, dit vi nu kommer att hänföra barnpornografibrott, gör ett
vidare försvarlighetsrekvisit än det regeringen förordar samt vilka nackdelar
som kvarstår genom att det lyfts ut ur tryckfrihetsförordningen.
Kristina Rennerstedt: Regeringen har valt att göra en snäv avgränsning av det
straffria området. Det hänger samman med synen på innehav av barnpor-nografi
som ett brott som innefattar en kränkning av barn. Man har då velat begränsa
innehavet till de fall där man tycker att det är nödvändigt. Den avgränsning
som regeringen har gjort har vi ansett tillräcklig för att tillgodo-se kravet
på att kunna ha en seriös nyhetsförmedling, opinionsbildning och forskning. Men
det är en avvägning som är gjord.
Göran Regner: Jag skulle kunna tillägga att försvarlighetsrekvisitet, eller den
nya motsvarigheten, inte finns i grundlagen. Det var en av fördelarna, om det
nu fanns några sådana, med det vilande grundlagsförslaget. Man hade där kvar
försvarlighetsrekvisitet i grundlagen och kunde därför inte gå längre genom
lagstiftning i vanlig lag. Med det här förslaget kan man ta bort också resten
av försvarlighetsrekvisitet genom vanlig lagstiftning utan att behöva ändra i
grundlagen.
Jag har tyckt att det var litet olyckligt att man inte försökte utveckla och
bredda det vilande grundlagsförslaget, som ingen längre tycker om. Det hade
kanske varit en ur tryckfrihets- och yttrandefrihetsrättslig synvinkel bättre
lösning. Jag kan inte överblicka om det hade varit möjligt att göra så, men jag
tycker att det är synd att propositionen inte innehåller någon diskussion på
den punkten, dvs. vad man hade kunnat göra inom grundlagens ram. Då hade man
kunnat behålla en mycket viktig aspekt när det gäller grundlags-skyddet. Det är
inte så att fler yttranden är tillåtna i tryckt skrift än muntligen, men i
skyddet har man systemet med JK och juryprövning som ett väsentligt inslag. Det
kommer man bort från genom det grepp som regeringen har tagit i propositionen -
till skillnad från det vilande grundlagsförslaget, där man har kvar JK och
juryprövningen som ett värn för yttrandefriheten.
Kenneth Kvist: Jag har en liten fråga till, som inte riktigt anknyter till
detta. Det gäller det här med smittorisk, som är ganska intressant. I
influensatider är ju smittorisk någonting som man utsätts för och som drabbar
en med en viss automatik, vare sig man vill det eller inte. Men hur är det med
den s.k. smittorisken när det gäller lagstiftning? Om lagstiftarna är ense om,
har stor enighet om eller åtminstone har tonvikten lagd på: hit men inte längre
- i vad mån kan man då säga att det föreligger en smittorisk? Det finns såvitt
jag förstår ingen automatik; däremot skulle väljarna plötsligt kunna välja en
helt ny riksdag med en samling illasinnade individer som vill gå längre. Risken
är väl att man då har visat dem en metod: Så här kan ni göra om ni vill dra
bort flera saker från yttrandefriheten.
Det måste väl vara detta som är smittorisken. Då verkar smittoargumentet
litet knepigt. Det har någonting med de politiska majoritetsförhållandena att
göra. När det gäller annan smitta finns det ingen automatik i det hela.
Kristina Rennerstedt: Det kanske inte finns så mycket att kommentera, men det
är självklart så att det är parlamentet som beslutar vilka regler som skall
gälla. När man för första gången fattar ett beslut om att ta bort något som
tidigare funnits med i det grundlagsskyddade området har man visat en väg för
hur man kan göra. Vi har tyckt att det ingreppet motiveras av att befatt-ningen
med barnpornografi är en så allvarlig kränkning mot barnen att man måste låta
barnens intresse gå före. Sedan kan det finnas andra ämnesom-råden där man kan
uppröras, som Göran Regner uttryckte det, lika mycket och det kan finnas en
risk för att allmänna opinionen vill driva på utveck-lingen. Ytterst är det
Sveriges riksdag som kommer att fatta beslut om hur våra grundlagar skall
gälla.
Hans-Gunnar Axberger: Smittoriskresonemangen kan lätt te sig abstrakta och ha
litet av karaktären ?måla fan på väggen? över sig. Det tyckte jag i alla fall
när jag stötte på dem först, men under de år jag följt de här frågorna har jag
fått ändra den uppfattningen litet grand. Inte minst jurister har en stor
benägenhet att resonera i mönster och upprepa sådant som man tidigare gjort.
Har det en gång gått att göra på ett visst sätt kan man väl göra det igen. Den
typen av argumentation och resonemang finns väldigt mycket bland
remissinstanserna i det här ärendet också.
Även opinioner har en tendens att använda den typen av resonemang till stöd
för sin sak. Även detta kan man se i det här ärendet. Politiker och riks-dagens
ledamöter är inte mer än människor, och de kan påverkas ganska mycket av
opinionen. I det här sammanhanget skulle det vara värdefullt om utskottet på
något sätt kunde hitta någonting som principiellt skiljer barnpornografibrottet
från andra former av missbruk av yttrandefriheten eller, om det inte går, i
vart fall mycket noga kunde inskärpa att detta är ett undantag. Det skulle
säkerligen ha ett värde inför framtiden om det skedde.
Ordföranden: Jag har en del frågor, och jag vill börja med frågan om smitto-
effekt, som jag tycker är mycket intressant.
Min första fråga riktar sig till Göran Regner. Du har i Mediekommittén pekat
på ett sätt att försöka hantera frågan om kampen mot barnpornografin. Sedan har
vi några andra modeller, inte minst Barnpornografiutredningens stencilregel och
nu propositionsförslaget. Har du några kommentarer till dessa? Finns det någon
skillnad i fråga om risken för smittoeffekten mellan propositionens förslag och
stencilregeln?
Göran Regner: Stencilregeln hade den fördelen att den bara tog sikte på
yttrandefrihetsgrundlagen och rörliga bilder. Den hade den nackdelen att den
försvagade grundlagsskyddet för alla filmer. Barnpornografiska filmer utgör ett
fåtal i jämförelse med alla andra filmer.
Mediekommittén har ett förslag som finns i propositionen och som innebär att
man inte skall göra skillnad mellan filmer och andra s.k. tekniska upptag-
ningar. Det går inte längre att upprätthålla den skillnaden mellan olika medier
på samma sätt. Poängen med yttrandefrihetsgrundlagen skulle falla rätt så
mycket med stencilregeln. Jag tyckte att det förslag som Mediekom-mittén lade
fram löste det problemet som Barnpornografiutredningen försök-te lösa på ett,
ur yttrandefrihetssynpunkt, bättre sätt.
När det gäller regeringens förslag kan man säga att smittorisken är både
större och mindre. Den är mindre i och med att det är något svårare att ändra
tryckfrihetsförordningen i fortsättningen. Det är lättare därför att man har
ett mönster för hela fältet, och det är lättare att tillämpa det på andra brott
också.
Jag vill påpeka med anledning av vad Kenneth Kvist sade dels att skyddet för
medborgerliga fri- och rättigheter till syvende och sist ligger i det demo-
kratiska systemet, vilket jag alltid framhållit i grundlagssammanhang, dels att
det är ovanligt lätt att ändra grundlagen i Sverige. Skulle man ha samma system
som i Danmark skulle detta vara omöjligt. Där går det inte att ändra grundlagen
om det inte handlar om en sådan fråga som kvinnlig tronföljd eller något som
kan vara draghjälp i en folkomröstning. Det finns faktorer som verkar åt olika
håll. Ingen besitter sanningen och kan säga hur det egentligen förhåller sig.
Man kan spekulera i olika scenarion.
Ordföranden: Jag vill fortsätta med en fråga just om smittorisk. Du nämnde att
det finns något slags risk beroende på internationella förhållanden. Lag-rådet
har beskrivit regeringens förslag som mycket långtgående. Det är nämnt att det
finns risk för smittoeffekter m.m., som inte bör underskattas. Samtidigt har
man inte gått mot förslaget utan tillstyrkt det med hänvisning till den
internationella opinionen, om jag förstår det rätt. Är Lagrådets resonemang ett
exempel på det du var inne på, eller finns det något annat?
Göran Regner: Som jag försökte säga tidigare tycker jag att den typen av
argument är litet farliga. Jag har gjort en koppling till det
lagstiftningsärende som är aktuellt, nämligen datalagstiftningen. Vi säger där
att vi skall värna vår tryckfrihet och offentlighetsprincip mot EG:s
persondataskyddsdirektiv. Vi skall kämpa på barrikaderna ända in i domstolen i
Luxemburg för våra principer. Men om vi börjar göra avkall på principerna blir
den här argumen-tationen litet ihålig. När det kommer förslag till ett nytt
direktiv om något ämne är det svårare att argumentera mot det i Bryssel genom
att säga att vi inte kan göra avkall på de här principerna, eftersom de är
orubbliga i svensk rätt, när de inte längre är orubbliga.
Ordföranden: Jag hade några frågor också till Justitiedepartementets repre-
sentanter. Vi diskuterar någonting som alla är överens om är en svår avväg-ning
mellan olika önskvärda saker: att motverka barnpornografi, respektive slå vakt
om yttrandefriheten.
Min första fråga är: Gör regeringen någon annan bedömning av omfatt-ningen av
problemet än vad Barnpornografiutredningen gör?
Kristina Rennerstedt: Nej, det var bara en sak som jag hade tänkt kommente-ra
när det gäller Hans-Gunnar Axbergers första invändning. Det är inte om-
fattningen av problemet som ligger bakom regeringens förslag - vi har haft
kommitténs kartläggning - utan det är företeelsen som sådan som är så oac-
ceptabel att den motiverar det här ingreppet.
Jag vill passa på att säga att regeringens förslag bottnar i en övertygelse
om att den här rättspolitiska bedömningen är den som skall gälla utifrån
svenska förhållanden. Jag vill understryka att vi inte på något sätt har känt
oss drivna av den internationella utvecklingen. Däremot är vi glada över att
kunna medverka i det internationella arbete som bedrivs på det här området.
Ordföranden: När Barnpornografiutredningen arbetade med den här frågan landade
majoriteten på den s.k. stencilregeln men ett par av ledamöterna på ett mindre
långtgående ingrepp än utdefiniering. Vad är det som egentligen har gjort att
regeringen, trots att man gör samma bedömning av omfattningen av problemet som
utredningen, har velat gå avsevärt längre, såvitt jag förstår, än utredningen
vad gäller ingrepp?
Kristina Rennerstedt: Det bygger på den kriminalpolitiska bedömning som är
gjord om att det handlar om att skapa ett innehavsförbud som är så heltäck-ande
som möjligt och som i så liten utsträckning som möjligt kan kringgås. Det är
förutsättningen för att man över huvud taget skall kunna få respekt för ett
sådant förbud.
Göran Schäder: Den förekomst av barnpornografi som utredningen kunde konstatera
var videogram och tryckta skrifter från äldre tid, ingen nyproduk-tion, men det
förekom i det mediet också. Vad man valde var att ingripa mot videogrammen men
inte mot tryckta skrifter. Det innebär dels att man släp-per de företeelser som
faktiskt finns och som sprids i de här kretsarna, dels att man nästan anvisar
vägen för hur det går att fortsätta om man vill befatta sig med det här
materialet. Man visar de andra medier som blir kvar att utnyttja. Normalt
brukar man inte, när man kriminaliserar, med berått mod lämna kvar luckor i
systemet om man vill ha ett heltäckande system.
Ordföranden: Betyder det allra sista som rättschefen sade att man så att säga
inte gör någon avvägning att tala om när man väl bestämt sig för målet? Skall
jag tolka det så? Huvudgreppet i konstitutionsutskottet är förstås avvägning-en
mellan en önskan att motarbeta detta så mycket som möjligt och en öns-kan att
få så få negativa effekter som möjligt på yttrandefriheten. Resone-manget att
man vill ha ett så heltäckande system som möjligt antyder att man låter det
väga väldigt tungt jämfört med det motstående intresset.
Göran Schäder: Det görs en avvägning mellan skyddsintresset och yttrande-
frihetsintresset hela tiden. Detsamma gäller när man tar ställning till video-
grammen. Sedan är det en konsekvens av hur långt man vill gå. Vetskapen om att
det för den som inte drar sig för att begå brott kan finnas en pornografisk
bransch, när det gäller tryckta skrifter, som uteslutande ägnar sig åt
barnpornografi gör att man inte kan undanta tryckta skrifter.
De problem som vi har diskuterat handlar om nyhetsförmedlingen i de sto-ra
morgontidningarna i den mån de någon gång skulle hamna i situationer att ha
befattning med detta. Ett generellt undantag för tryckta skrifter innebär att
en tidning som uteslutande ägnar sig åt detta också undantas från kriminali-
seringen. Då är det knappast ett heltäckande system.
Hans-Gunnar Axberger: Du pratar om generella undantag för tryckta skrifter och
att man tidigare skulle ha varit inriktad mot att inte ingripa mot tryckta
skrifter. Hur menar du? Det enda man pratar om är innehavet. Att det skulle
finnas något generellt undantag för att producera barnpornografi i tryckta
skrifter har det aldrig varit fråga om utan enbart om innehavet. Då kan det
heller inte vara fråga om att en begränsning i det här hänseendet skulle vara
att anvisa en väg för hur den som vill producera och sprida barnpornografi
skall förfara, för den vägen är sedan länge stängd.
Göran Schäder: För spridningen är den stängd, men efterfrågan för det exi-
sterande materialet finns. Att stoppa efterfrågan åstadkoms inte om det finns
ytterligare material eller om nytt material kommer.
Ordföranden: Jag skulle vilja gå över till en fråga som vi varit inne på och
som är mycket viktig, nämligen försvarlighetsrekvisitet. Jag uppfattar det än
så länge ungefär som Göran Regner säger, att det är en mycket kraftig in-
snävning. När man första gången hänvisar till de kommande resonemangen om
ändringar i försvarlighetsrekvisitet säger man uttryckligen på s. 73 i
propositionen ?att något utrymme för straffri spridning inte bör få finnas
annat än i något enstaka undantagsfall?. Som exempel nämns det fall som Göran
Regner citerade om TV-sändningarna.
Samtidigt tycks det vara så, såvitt man kan se i remissvaren och i remiss-
sammanfattningen, att nästan alla som särskilt uttalat sig i frågan förutsätter
att rekvisitet skall vara kvar. Många av dem som förespråkar en utmönstring av
barnpornografibrottet - dvs. samma lösning som regeringen lagtekniskt har valt
- ur grundlagarna pekar särskilt på försvarlighetsrekvisitet som en garanti för
att nyhetsförmedling, forskning och opinionsbildning av den utvidgade
kriminaliseringen i alltför hög grad inte skall hämmas.
Min fråga är närmast: Om det nu är en nästan överdrivet stark betoning på att
ha ett försvarlighetsrekvisit i dagens system, inte minst bland anhängarna av
den lagtekniska lösning som regeringen har valt, vad är det som gjort att rege-
ringen tyckt att det var så angeläget att snäva in det så pass kraftigt?
Göran Schäder: Det är inte en enstämmig opinion som har diskuterat det
nuvarande försvarlighetsrekvisitet, utan man har från några håll betonat att
ett heltäckande system innebär att man kan begränsa befattningen av material
även inom nyhetsförmedling och opinionsbildning i av alla erkända goda syften.
Men den kränkning av ett barn som åstadkoms genom spridningen och publiceringen
påverkas inte av om det sker i opinionsbildande syfte eller i onda syften. Den
blir väl så stor genom att den publicerats i goda avsikter. Därför har man
velat begränsa det ytterligare. Det diskuterades - det kanske är en brist att
det inte kommit till uttryck i propositionen - att det kan vara ett problem att
ha samma rekvisit behandlade i skilda ordningar, om man har valt att
utdefiniera det hela ur systemet och inte ha kvar prövning med jury och annat.
Hans-Gunnar Axberger var inne på att det försvarlighetsrekvisit som vi har
mycket bygger på de tryckfrihetsrättsliga grundresonemangen och jury-prövning.
Är det borta blir frågan litet annorlunda.
Ordföranden: Entydigt var det kanske inte i vissa detaljer, men ni har väl
själva sammanfattat det jag sade tidigare, att ?nästan alla som särskilt
uttalat sig i frågan? osv., och inte minst de organisationer som har velat ha
den lagtekniska lösning som man sedan har stannat för, har yrkat på det.
Sedan har jag en fråga om smittoriskerna. Jag är inte riktigt på det klara
med hur man från departementets sida ser på den problematiken. Jag har själv
varit nära den uppfattning som Axberger nämnde, att det här inled-ningsvis
känns väldigt abstrakt och konstigt. Man tar ställning till sak efter sak och
bara för att man i dag tycker så här måste man i morgon inte tycka så i en
annan fråga.
Axberger förde ett resonemang om att jurister tänker i mönster och att när
man söker lösningar på problem är det om fem eller femton år lätt att titta
efter vilka vägar som är öppna. Har man sedan 200 år stängt en väg kanske man
inte slår in på den, men om man öppnat den för tolv år sedan är det kanske
lättare att den kommer upp. Jag skulle gärna vilja höra en kommentar till det
resonemanget. De som varnar för smittoeffekter ser nog spöken på ljusan dag.
Kristina Rennerstedt: Det är klart att man inte ser spöken på ljusan dag. Visst
finns det risker. Man skall komma ihåg att det fortfarande inte är jurister som
stiftar lagar, utan det är riksdagens valda ledamöter. Som vi har resonerat
tycker vi att man visst öppnar en väg. Vi har markerat tydligt vad det
skyddsvärda intresset består i och vilken avvägning vi har gjort. Vi tycker att
det inte borde behöva leda till att undantaget utnyttjas. Vi tycker också att
den väg vi har valt, att plocka bort hela området, borde leda till mindre möj-
ligheter att laborera med grundlagarna. Alternativet hade varit att visa alla
olika fallen i grundlagarna, precis som Göran Schäder tidigare nämnde. Då
skulle man anvisa en väg att plocka bort delar.
Vi tror att vårt mer renodlade förslag minskar riskerna, för då måste man
koncentrera resonemanget på att intresseavvägningen måste falla ut till för-mån
för det skyddsvärda intresset. Det viktiga är att komma ihåg att det ändå är
riksdagen som fattar beslut. Det är kanske riksdagens ledamöter själva som är
bäst på att bedöma risken för smittoeffekter.
Ordföranden: Vi får se på just den punkten. Det är alldeles sant att det är
riksdagen som stiftar lagar i vårt land, men när det gäller smittoeffekter ser
några av oss en risk att det blir lätt för anhängare av en ny inskränkning att
ta de argument som finns till hands, och det finns ett argument till och det är
att man redan gjort så.
En avslutande fråga: Med tanke på att det är ett så pass långtgående in-grepp
och med tanke på att förslaget bara i begränsad utsträckning får anses ha varit
föremål för remissbehandling, dvs. de sidor som fanns i Barnporno-
grafiutredningen som ett av de fyra alternativen och en del frågetecken som
nämnts här. Är det er uppfattning att beredningen, oavsett vem som är ansvarig
för den, är tillräcklig för ett så pass viktigt principgenombrott, för att
använda departementets egen beteckning?
Kristina Rennerstedt: Ja, absolut.
Ordföranden: Innebär det faktum att det som funnits tillgängligt för remiss-
instanserna varit några sidor i Barnpornografiutredningen att det blir en
tillfredsställande remissbehandling? Svaret var ju väldigt tydligt, så jag kan-
ske inte behöver ställa fler frågor. Det anses alltså vara så.
Catarina Rönnung: Som jag ser det innebär förslaget om den totala utdefini-
eringen av barnpornografi ur grundlagarna väldigt mycket av politisk kos-metika
som lämnar rader av grundlagsenliga tveksamheter i sitt kölvatten. Regeringen
berömmer sig av att ha ett heltäckande innehavskriminaliserande förbud när det
gäller barnpornografi. Det är väldigt intressant att se hur man i praktiken
skall komma till rätta med innehavet i sig när man gör så genom-gripande
förändringar.
Ponera att jag inte alls är någon seriös opinionsbildare utan sitter med in-
nehav av barnpornografi i min bostad. Jag har inte spritt och inte sålt något
men polisen misstänker att jag verkligen är innehavare. Jag nekar till detta.
Polisen misstänker mig fortfarande, men polisen kan inte veta hur stort inne-
hav det är. Hur högt straffvärdet skall vara om jag åker dit kan han inte göra
någon bedömning av. Polisen kanske drar sig för att göra en husrannsakan och
tänker att straffvärdet är alltför ringa för att göra ett ingrepp. Alltså kan
jag fortfarande sitta med min barnpornografi i godan ro utan att man kommer åt
den.
Det heltäckande förbudet är alltså ett förbud på papperet som i praktiken
kanske inte gör att man kommer till rätta med problemet. Polisen måste vara
medveten om att man skall ha ett ganska rejält eget innehav.
Göran Schäder talade om någon bransch som skulle producera barnporno-grafi.
Den branschen är inte kommersiellt gångbar längre eftersom det är förbjudet att
producera barnpornografi. De tryckta skrifter som eventuellt finns kvar kan
vara danska skrifter från 1970-talet, som finns på någon vind och som kanske
redan är överförda till videogram - det är enkelt att hantera det på så sätt.
Innehavet av tryckta skrifter måste ändå vara försumbart. Jag kan inte begripa
hur man har gått in på att ändra i TF. Jag tycker att det är högst obefogat med
tanke på omfattningen av de skrifter som kan vara i omlopp efter några
decennier.
Jag kanske inte formulerade frågan så tydligt, men det totala förbudet av
innehav går i praktiken inte att upprätthålla om man inte kan komma åt pro-
dukterna.
Kristina Rennerstedt: Man skall inte göra sig några illusioner om att polisen
på det här sättet har funnit den slutgiltiga metoden för att bekämpa barnpor-
nografi. Det är redan kriminellt att sprida barnpornografi. Därför sker den här
hanteringen på ett sätt som är svårt att komma åt. Ett exempel på ett område
där de nya reglerna skulle kunna leda till en bättre möjlighet för polisen är
om man hittar en lista över prenumeranter, t.ex. när man gör ett tillslag och
avslöjar någon typ av barnpornografiverksamhet. Det kommer man inte åt i dag.
Det är sannolikt att man vid en avvägning skulle komma fram till att göra
ingripande mot personerna i fråga. Visst är det så att verk-samheten även i
fortsättningen kommer att ske i det fördolda och att man inom polisen måste
utveckla metoderna att bekämpa detta. Det handlar om underrättelseverksamhet
och informationsutbyte. Det är en av de viktigaste delarna.
Inger René: Jag tänker läsa innantill på s. 73 i propositionen: ?Till detta
skall läggas att polis eller överklagare som överväger ett ingripande mot t.ex.
en nyhetsredaktion naturligtvis måste beakta att om en viss bild eller film
skulle visa sig inte vara barnpornografisk, så kan den antas omfattas av
grundlags-skyddet och kan alltså vara anonymitetsskyddad. Det medför att
eventuell tvångsmedelsanvändning mot t.ex. tidnings- eller nyhetsredaktioner
måste föregås av särskilt noggranna överväganden.?
Det är alltså en ny typ av rättsliga överväganden som polisen skall göra. Jag
undrar om polisen mot den här bakgrunden har förutsättningar att klara de nya
uppgifterna om regeringens förslag kommer att vinna bifall.
Kristina Rennerstedt: Att besluta om tvångsmedel i allmänhet är ingen ny
uppgift för polisen, utan den uppgiften har man redan i dag. När det gäller
tillslag mot tidningsredaktioner är det som Göran Schäder påpekade så att man
kan utgå från att det kommer att förutsätta ett domstolsbeslut. Jag vill
tillägga att jag har väldigt svårt att se de fall där det skulle vara motiverat
att vidta en åtgärd mot en nyhetsredaktion. Mina medarbetare har egentligen
inte kunnat presentera något sådant exempel när inte sådana misstankar som
skulle kunna finnas skulle omfattas av straffrihetsgrunder. Det tycker jag är
det viktigaste beskedet att lämna. De skyddsåtgärder som kringgärdar detta är
väldigt starka.
Hans-Gunnar Axberger: Det skulle inte skada om det i svensk rätt fanns klarare
regler för den här typen av tvångsmedelsanvändning. Det skulle inte heller
skada om frågan diskuterades litet i ett kommande utskottsbetänkande och att
det gjordes mycket klart uttryckt att det här bör föregås av domstols-prövning.
Man skall ha klart för sig att när det gäller polisiär tvångsmedelsanvänd-
ning i Sverige har vi en informell praxis. Därmed vill jag inte på något sätt
misstänkliggöra den praxis som finns. Men det förekommer JO-ärenden som slutar
med att JO säger att husrannsakan inte borde ha vidtagits men att det inte går
att fastställa vem som har varit ansvarig för beslutet. Därvid stannar det, och
på det viset utvecklas naturligtvis en viss praxis som följs av polis. Men det
är en informell reglering som lämnar ett ganska stort utrymme och som gör det
svårt för den enskilde beslutsfattaren att bestämma sig för om en husrannsakan
skall göras.
I den här typen av infekterade situationer, gällande barnpornografi, kan det
naturligtvis bli ganska svårt för polisen. De kan å ena sida kanske ha den här
typen av uttalanden i bakhuvudet och tänka att det här skall ske försiktigt. Å
andra sidan har de kanske en ganska högröstad opinion som kräver åtgärder. Då
är det inte så hemskt lätt, och då skulle det vara bra med litet bättre
vägledning.
Inger René: Jag kan också förtydliga min fråga litet ytterligare och titta på
gränsen mellan pornografi och konstnärlig framställning. Den känns, åtmin-stone
för mig, flytande. Det står att om syftet är att påverka sexuellt är det
pornografi. Om syftet är konstnärligt är det inte pornografi. Det innebär
såvitt jag förstår att en bild kan vara pornografisk i ett sammanhang och
betraktas som konstnärlig i ett annat. Det står på s. 92, tror jag.
Då har jag en fråga. Vad jag förstår är detta bedömningar som polisen tidi-
gare inte har behövt göra. Det är en ny arbetsuppgift som man lägger på
polisen. Min fråga är: Ingår det här i polisernas utbildning? Har de kunskaper
nog att klara av den här typen av bedömningar? Eller avser regeringen att sätta
in åtgärder av olika slag så att polisen klarar av den här typen av be-
dömningar?
Kristina Rennerstedt: Redan nu deltar ju polisen i arbetet med att bekämpa
barnpornografi. Det är ju polisen som har hanterat utredningarna, och det har
etablerats en praxis. Men självklart måste all ny lagstiftning föranleda att
men ger poliserna den utbildning de behöver för att kunna göra de bedöm-ningar
som krävs.
Inger René: Sedan har jag ytterligare en fråga som kanske kan förefalla litet
enkel. Det är i alla fall en fråga som vi politiker ställs inför när det gäller
den här problematiken. Det handlar ju väldigt mycket om lagstiftning och
konsti-ga saker som inte är så tillgängliga. Då säger människor: Om vi sätter
ett enskilt barn i centrum och ser på möjligheterna att skydda barnet från de
ohyggligheter som är bakgrunden till det som vi i dag diskuterar, vilka skill-
nader ser ni då mellan regeringens förslag och Barnpornografiutredningens
förslag när det gäller att skydda barnen på lång och kort sikt? Jag skulle
vilja ha svar från Kristina Rennerstedt, Hans-Gunnar Axberger och Göran Regner.
Kristina Rennerstedt: Jag riskerar att upprepa mig, men det som vi har sett som
väsentligt är att en innehavskriminalisering kommer att omfatta all be-fattning
med barnpornografi, oavsett om det förekommer på videogram eller i tryckta
skrifter och oavsett om det förekommer på utgivna videogram eller ej. Det
viktiga är att innehav av barnpornografi i vilken form som helst skall vara
otillåten. Det menar vi att vårt förslag tillgodoser.
Hans-Gunnar Axberger: Jag skulle i och för sig gärna avstå från att svara. Om
det gäller att jämföra regeringens förslag med Barnpornografiutredning-ens
förslag med utgångspunkt i frågan om hur det här behovet bäst tillgodo-ses
tycker jag trots allt att det ligger litet utanför en rent juridisk bedömning.
Så om jag får avstå gör jag gärna det.
Göran Regner: Det är naturligtvis omöjligt att säga. Man kan ju inte ha en
försöksverksamhet där man har det ena förslaget genomfört i en del av landet
och det andra i en annan, och sedan jämföra. Jag tror rent allmänt, som jag
sade inledningsvis och som också har sagts av andra här, att lagstiftning
aldrig är hundraprocentigt effektiv. Jag tror kanske att det viktigaste redan
är uppnått. Jag tänker på det väldiga genomslag som det har fått i den allmänna
opinionen hur förkastligt barnpornografi är.
Man skall tänka på det som de här gärningsmännen utsätter sig för, det som
drabbar dem men som inte är straff - brännmärkningen i den allmänna opinionen.
De blir något slags parior. Risken för upptäckt måste ha mycket större
betydelse än något kortvarigt fängelsestraff - eller eventuellt bötes-straff -
för att ha innehaft det här. Jag tror att allt det som är runt omkring
kriminaliseringen är mycket viktigare än själva kriminaliseringen. Därför tror
jag kanske inte att det har så stor betydelse ur den synpunkten vilken väg man
väljer.
Samtidigt kan jag inte låta bli att säga att om man har argumentet att man
skall skydda alla barn från den här typen av övergrepp så är det ett resone-
mang som för väldigt långt. Då skall man också förbjuda folk att resa till
Thailand och Filippinerna. Var sätter man stopp för den typen av argument? Jag
tycker att det är en litet farlig väg att ge sig in på att argumentera på det
viset, även om man har stor förståelse för vikten av att skydda barnen mot det
här.
Ordföranden: Får jag då med anledning av effektivitetsargumenten ställa en
fråga till kanske i första hand Göran Regner och Hans-Gunnar Axberger, men
också förstås gärna till departementet. Frågan gäller om riksdagen skulle fatta
beslut i enlighet med propositionen i dess helhet - dvs. inklusive de
beskrivningar av försvarlighetsrekvisitet som finns och som ju förstås bl.a.
berör journalister, barnorganisationer m.fl. Ser ni att det finns en risk med
den modellen, att det uppstår hinder för den totala kampen mot barnporno-
grafin? Vi har snuddat vid det några gånger, men jag vet inte om vi har fått
något fullödigt svar på frågan. Är hela lagkomplexet - inklusive dess kon-
struktion av försvarlighetsrekvisitet - sådant att det finns risk för att det
blir mindre effektivitet i vissa delar?
Hans-Gunnar Axberger: Jag antar att du är ute efter att man när det gäller
tryckta skrifter i stället för att ha ett formaliserat ensamansvar hamnar i de
vanliga reglerna i brottsbalken. Som jag sade tidigare är det en underskattad
aspekt av tryckfrihetsregleringen. Den går faktiskt väl så ofta ut på att man
alltid skall ha någon att sätta dit, så att säga. Det skall vara lätt att
utkräva ansvar när gränserna har överträtts. Den principen frångår man i det
här förslaget. Det kan bli litet svårt. Man kan tänka sig att folk skyller på
var-andra.
Å andra sidan har jag uppfattat problemet med tryckta skrifter som margi-
nellt i det här sammanhanget. Då blir ju också den effektivitetsförlust som det
kan bli tal om marginell. Så jag tror i och för sig att det förslag som är
framlagt på många sätt verkar vara effektivt utifrån sina syften.
Göran Regner: Det är omöjligt att svara på det, tror jag. Jag skulle vilja säga
att det finns en risk för att det inte blir så effektivt som man skulle vilja.
Men här gäller det ju att välja den minst dåliga lösningen, och vilken den
egentli-gen är tror jag ingen har riktigt klart för sig. Jag har det i alla
fall inte.
Ordföranden: Tack för det. Jag ser inga fler frågare. Då skall jag be att få
tacka alla närvarande men framför allt förstås våra inbjudna svarare. Tack för
att ni har velat komma och hjälpa oss med beredningen av detta svåra ären-de!

Justitieutskottets yttrande
1997/98:JuU5y
Barnpornografi

Till konstitutionsutskottet

Inledning
Konstitutionsutskottet har i ett beslut den 3 februari 1998 berett
justitieutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1997/98:43
Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden -
barnpornografifrågan m.m. i de delar som berör barnpornografi jämte de motioner
som väckts i ärendet.
Vidare har justitieutskottet beslutat avge yttrande över två motionsyrkanden
rörande jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål och som avser ändringar i
rättegångsbalken.

Utskottet

Yttrandets omfattning
Justitieutskottets beredningsområde omfattar, såvitt här är av intresse,
straff- och processrättsliga frågor. Regleringen sker i första hand i
brottsbalken och i rättegångsbalken. Vidare bereder utskottet ärenden som rör
bl.a. polisväsendet.
I detta yttrande behandlar utskottet frågor som aktualiserats i propositionen
jämte motioner och som tillhör utskottets beredningsområde. En förteckning över
de motionsyrkanden som behandlas återfinns i en bilaga till yttrandet. Det bör
också redan här understrykas att utskottet inte har att ta ställning till den
centrala frågan om barnpornografibrottet bör utmönstras ur
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Barnpornografibrottet

Bakgrund
Enligt bestämmelsen om barnpornografibrott i 16 kap. 10 a § brottsbalken skall
den dömas för barnpornografibrott som skildrar barn i pornografisk bild med
uppsåt att bilden sprids eller som sprider sådan bild av barn om inte åtgärden
med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Straffet är böter eller
fängelse i högst två år.
Kriminaliseringen omfattar alla slags pornografiska bilder av barn, såväl
fotografier som t.ex. teckningar.
Barnpornografibrottet infördes år 1980 (prop. 1978/79:179, bet. KU33, rskr.
317). Som motiv för kriminaliseringen anfördes bl.a. den integritetsskada som
kan uppkomma när barn medverkar vid tillkomsten av pornografiska alster.
Departementschefen anförde (prop. s. 8) att de barn som medverkar normalt inte
kan bedöma innebörden i och konsekvenserna av sin medverkan. Han ansåg vidare
att man inte kan bortse från de skadeverkningar som kan drabba dessa barns syn
på sexualiteten. Ett ytterligare motiv var att framställning och spridning av
barnpornografiska alster är kränkande för barn över huvud taget.
I 7 kap. 4 § 12 tryckfrihetsförordningen (TF) finns en reglering som
kriminaliserar skildrandet av barnpornografi också om skildrandet sker genom
tryckt skrift förutsatt att spridningsuppsåt finns. Motsvarande reglering
gäller också enligt 5 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) om gärningen
begås i en film.
Enligt regeringens förslag i den nu aktuella propositionen flyttas
barnpornografibrottet ut från TF:s och YGL:s tillämpningsområden och alla
bestämmelser i grundlagarna som rör barnpornografi upphävs. På så sätt skall
all tillämpning av grundlagarna uteslutas när det gäller barnpornografiska
bilder, oavsett i vilka sammanhang det tas befattning med dem. Regler om
barnpornografi kommer enligt förslaget att finnas uteslutande i vanlig lag.
Frågan om den tryckfrihets- och yttrandefrihetsrättsliga regleringen faller
som nyss nämnts utanför utskottets beredningsområde. I det följande avses med
barnpornografi sådana pornografiska bilder av barn som faller under
bestämmelsen i brottsbalken om barnpornografibrott.

Utvidgning av det straffbelagda området - kriminalisering av innehav m.m.
Frågan om en utvidgning av det straffbelagda området - och då särskilt
innehavskriminaliseringen - har under de senaste åren varit föremål för
omfattande diskussioner och beredningar. Åsikterna har främst gått isär i
frågan om det är befogat att straffbelägga innehav, både med hänsyn till
effektiviteten av kriminaliseringen och till de motstående tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga intressena.
Brottsbalkens bestämmelse om barnpornografibrott - 16 kap. 10 a § - utvidgas
enligt regeringens förslag till att omfatta i princip all befattning med
barnpornografi, även innehav. All framställning kriminaliseras, oavsett syfte.
Ett undantag görs dock för hantverksmässig framställning utan spridningssyfte.
Det gällande förbudet mot spridning kompletteras med förbud mot överlåtelse,
upplåtelse eller förevisande av barnpornografi. Vidare straffbeläggs bl.a.
förvärv, saluförande och förmedling av kontakt mellan köpare och säljare.
Innehavsförbudet avser samma sorts bilder som är förbjudna att framställa,
sprida, överlåta m.m. Någon begränsning till bilder av verklighetstrogen
karaktär görs alltså inte.
Utskottet ser med tillfredsställelse att det nu föreligger ett lagförslag som
ger en heltäckande reglering mot alla former av befattning med barnpornografi
och tillstyrker förslaget i princip. Härigenom får motionerna K302, K341, So674
yrkande 9 och So801 yrkande 18, i vilka efterfrågas en sådan reglering, anses
tillgodosedda.
Enligt utskottets mening skall det således inte göras några särskilda
avgränsningar när det gäller det slag av bilder som omfattas av
innehavsförbudet. Det finns således ingen anledning att som yrkas i motion K19
yrkande 4 begränsa innehavsförbudet till verklighetstrogna bilder. Tvärtom
skulle ett bifall till yrkandet medföra att det grundläggande objektiva
rekvisitet i 16 kap. 10 a §, nämligen ?barn i pornografisk bild?, inte kom att
ha en enhetlig innebörd. Detta skulle innebära en betydande systematisk
olägenhet som fick lösas genom att innehavsbrottet reglerades särskilt.
Härutöver måste utskottet kraftfullt understryka att det med utgångspunkt i
lagstiftningens syfte är olämpligt och inkonsekvent att en och samma
barnpornografiska bild i vissa fall skulle falla inom och i vissa fall utanför
det straffbara området i brottsbalken. Utskottet avstyrker alltså bifall till
motion K19 i denna del.
Ett effektivt förbud mot all befattning med barnpornografiskt material
förutsätter enligt utskottets mening att motsvarande förbud kommer att gälla de
medier som i dag omfattas av TF och YGL. Det faller emellertid utanför
utskottets beredningsområde att ta ställning till hur detta bäst skall kunna
lösas.

Undantag från det annars straffbara området
I dag är inte varje skildring av barn i pornografisk bild eller spridning av
sådan bild straffbar. Undantag görs för det fall att gärningen med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig. Frågan om gärningen är försvarlig skall, enligt
vad som framgår av förarbetena, avgöras mot bakgrund av syftet med
framställningen och det sammanhang i vilket den förekommer (prop. 1978/79:179
s. 9). Hänsyn till konstnärliga intressen, allvarligt syftande nyhetsförmedling
och vetenskapligt arbete anförs i motiven som exempel på fall där ett spridande
kan vara försvarligt. För att en sådan bedömning skall komma i fråga skall
bilden dock ingå som ett naturligt och befogat led i det sammanhang där den
förekommer.
Bilder som har spritts under försvarliga omständigheter är inte utan vidare
möjliga att sprida vidare under åberopande av försvarlighetsrekvisitet. En
skildring som av konstnärliga skäl ansetts vara försvarlig torde emellertid i
princip behålla denna karaktär oavsett i vilka senare sammanhang den kan
förekomma.
Att behålla försvarlighetsrekvisitet trots den omfattande utvidgningen av det
straffbara området framstår enligt regeringen som mindre tilltalande. I
bestämmelsen om barnpornografibrott införs enligt regeringens förslag i stället
en regel som innebär att en gärning inte skall utgöra brott om särskilda
omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befogad.
I motionerna K18 (m), K19 (kd), K 20 (v) samt K21 och K22 (båda fp) yrkas att
försvarlighetsrekvisitet skall behållas. Som skäl för detta framförs
sammanfattningsvis att det av regeringen föreslagna undantaget från det
straffbara området blir för snävt varigenom seriös nyhetsförmedling, forskning
och opinionsbildning kommer att hämmas. Detta kommer i sin tur att vara till
nackdel för bekämpningen av förekomsten av barnpornografi.
Utskottet har nu ställt sig bakom en avsevärd utvidgning av det
kriminaliserade området. Detta talar i sig för att utrymmet för andra än de som
i sin myndighetsutövning har att ta befattning med barnpornografiskt material i
fortsättningen bör vara betydligt mindre än det är i dag. Vidare måste man
beakta att de bevekelsegrunder som ligger bakom den utvidgade kriminaliseringen
bör få genomslag fullt ut. Ur det enskilda barnets perspektiv är det lika
kränkande oavsett i vilket medium en bild eller film förekommer och om bilden
publiceras i opinionsbildande syfte eller inte. En försvarlig spridning kränker
alltså barnet lika mycket som en oförsvarlig. Till detta måste läggas att
risken för oförsvarlig vidarespridning är uppenbar. Slutligen finns det enligt
utskottet skäl att fråga sig om det är en rimlig avvägning att göra ett
generellt undantag för sådan befattning som kan sägas vara betingad av seriösa
och allmänt lovvärda syften när det är fråga om en så långtgående
kriminalisering som nu är fallet. Om i princip all befattning med
barnpornografi således blir kriminaliserad måste detta få genomslag även på de
seriösa områdena. Annars riskerar man att lagstiftningen uppfattas som att den
ger dubbla signaler och att respekten för straffbudet i övrigt undergrävs. Att
behålla försvarlighetsrekvisitet trots den omfattande utvidningen av det
straffbara området framstår enligt utskottet därför som mindre tilltalande.
Det finns enligt regeringen situationer där befattning med barnpornografi kan
framstå som befogad. De fall som regeringen avser är de där syftet med
gärningen är skyddsvärt, konkret och specifikt och omständigheterna är sådana
att det i princip är uteslutet att t.ex. hantera en situation utan att
exempelvis inneha en viss barnpornografisk skildring. Med tanke på dessa fall
bör straffstadgandet om barnpornografibrott enligt regeringen förses med en
regel som innebär att i särskilda fall en gärning inte skall föranleda straff.
Även om det främst är hänsynen till massmediernas och
frivilligorganisationernas arbete som man har i åtanke är det enligt regeringen
naturligtvis inte uteslutet att regeln kan vara tillämplig även i andra
situationer där en motsvarande intressekonflikt kan uppkomma, t.ex. inom
forskningen. Regeringen understryker dock att det inte är meningen att regeln
skall träffa någon viss yrkesgrupp generellt sett eller någon viss situation i
allmänhet, utan det krävs för straffrihet att det i det enskilda fallet finns
särskilda omständigheter som gör att gärningen måste anses uppenbart befogad
(prop. s. 89 f).
Utskottet instämmer i regeringens bedömning och anser att bestämmelsen bör
utformas i enlighet med förslaget i propositionen. Utskottet vill tillägga att
den snäva utformningen av möjlighet till lagligt innehav inte i sig hindrar
opinionsbildning och debatt. Utskottet avstyrker bifall till motionerna K18
yrkande 7, K19 yrkande 4 (delvis), K20, K21 yrkande 2 och K22 yrkande 4.

Övriga lagstiftningsfrågor rörande barnpornografibrottet
I regeringens förslag till ny lydelse av bestämmelsen om barnpornografibrott
införs en definition av begreppet barn innebärande att med barn avses en person
vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av
bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.
Vad gäller straffskalan för barnpornografibrott införs ett ringa brott med
böter eller fängelse i högst sex månader i straffskalan; normalgraden av
brottet kommer endast att innehålla fängelse i straffskalan, maximum två år.
Slutligen införs en särskild straffskala för grovt barnpornografibrott med en
straffskala om fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte sprider
barnpornografi skall enligt regeringens förslag kunna dömas för brott även när
gärningen begås av oaktsamhet. För detta oaktsamhetsbrott skall kunna dömas för
ringa brott eller normalgraden av barnpornografibrott. Försök till uppsåtliga
barnpornografibrott av normalgraden straffbeläggs och när det gäller grovt
brott straffbeläggs även förberedelse till sådant brott.
Regeringen föreslår i propositionen att införsel till och utförsel från
Sverige av barnpornografi skall förbjudas och att förbudet skall tas in i en
särskild lag. För att förbudet skall gälla med avseende på Sveriges gräns mot
annat EU-land görs vissa tillägg i den lag som reglerar Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat EU-land.
Genom en ändring av den särskilda lagen om förverkande av barnpornografi
utvidgas möjligheterna till förverkande. Lagen kommer i praktiken att utgöra
ett komplement till brottsbalkens allmänna regler om förverkande och den
möjliggör förverkande av alla barnpornografiska bilder oavsett hur de
påträffas.
Slutligen gör regeringen den bedömningen att s.k. anspelningspornografi, dvs.
pornografi där vuxna modeller framställs som barn eller förses med olika
attribut för att påminna om barn, inte bör omfattas av kriminaliseringen i
bestämmelsen om barnpornografibrott.
Utskottet har inte något att anföra när det gäller de ovan nämnda förslagen.

Sammanfattning
Sammantaget leder regeringens förslag rörande barnpornografibrottet enligt
utskottets mening till en lagstiftning som medger en mer effektiv bekämpning av
förekomsten av barnpornografi. Utskottet tillstyrker propositionen i dessa
delar.

Sambandet mellan barnpornografibrottet och brottet olaga våldsskildring
Som en följd av regeringens förslag om att flytta ut barnpornografibrottet från
grundlagarnas tillämpningsområde kommer samtliga barnpornografibrott att
handläggas av allmän åklagare och hanteras i vanlig brottmålsprocess med
tillämpning av rättegångsbalkens regler. Ett problem som då uppstår gäller
sådana skildringar som är barnpornografiska och som dessutom utgör sådan olaga
våldsskildring som faller inom grundlagarnas tillämpningsområde. Åtal för olaga
våldsskildring - på det område som omfattas av grundlagarna - skall ju alltjämt
väckas av Justitiekanslern och hanteras enligt den särskilda
rättegångsordningen för tryck- eller yttrandefrihetsmål.
I propositionen tar regeringen först upp den situationen att en och samma
skildring, t.ex. en viss sekvens i ett videogram, dels är barnpornografisk
dels utgör olaga våldsskildring (s. 75 f).
Regeringen framhåller att det inte vore en rimlig ordning om olika
straffprocessuella regler skulle behöva tillämpas vid ingripande mot en och
samma stillbild eller filmsekvens. En viss bild eller sekvens som är
barnpornografisk men som också innehåller moment som kan bedömas som olaga
våldsskildring måste enligt regeringen behandlas som en enhet och kunna
hanteras enligt ett och samma regelsystem. Regeringen gör i sammanhanget
följande bedömning.

Enligt regeringens mening är det därför naturligt att för dessa fall anlägga
det synsättet att barnpornografibrottet, som inte i något fall kommer att vara
straffbart som tryck- eller yttrandefrihetsbrott, som typiskt sett får anses
allvarligare är olaga våldsskildring och som, enligt regeringens förslag kommer
att ha ett straffmaximum som är dubbelt så högt, konsumerar brottet olaga
våldsskildring. Detta innebär att våldsmomenten i skildringen - i den mån de
kan omfattas av gärningsbeskrivningen för barnpornografibrottet - bör betraktas
som en försvårande omständighet och bestraffas inom ramen för
barnpornografibrottet.
Lagrådet har med anledning av den föreslagna lösningen anfört bl.a. följande
(prop. s. 316).

Häremot kan emellertid hävdas att ett gärningspåstående som innebär att ett
yttrande faller under tryckfrihetsförordningens beskrivning av brottet olaga
våldsskildring, vartill yttrandefrihetsgrundlagen hänvisar, endast kan prövas i
den ordning som gäller för yttrandefrihetsbrott. En säker lösning av detta
problem kan emellertid inte åstadkommas utan mycket betydande ingrepp i det
föreslagna systemet. Man får därför nöja sig med att överlämna problemet till
rättstillämpningen.
Regeringen har med anledning av Lagrådets yttrande i denna del framhållit att
gränsen för vad som kan lagföras inom ramen för barnpornografibrottet följer av
brottsbeskrivningen för detta brott. Ett gärningspåstående som innefattar
skildrande i bild av sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden sprids kan
enligt regeringen sålunda inte rubriceras som barnpornografibrott. En annan sak
är att det inte torde möta något hinder att åberopa en viss bilds motiv eller
karaktär som en försvårande omständighet vid t.ex. en gärning avseende innehav
av barnpornografi.
Utgångspunkten för resonemanget är alltså att någon skildrar barn i
pornografisk bild och att bilden har sådana inslag av sexuellt våld eller tvång
förenat med en avsikt att bilden sprids att rekvisiten för olaga våldsskildring
också är uppfyllda.
Inledningsvis konstaterar utskottet att det i den beskrivna situationen är
fråga om en och samma gärning. Detta innebär bland annat att gärningen i
enlighet med allmänna straffrättsliga principer skall bedömas vid ett tillfälle
och att det inte i efterhand är möjligt för åklagaren att efter en frikännande
dom i fråga om barnpornografibrott återkomma och yrka ansvar för olaga
våldsskildring eller omvänt (se prop. s. 76).
Utskottet konstaterar vidare att det, då fråga är om konkurrens mellan
brottsbalksbrotten barnpornografibrott respektive olaga våldsskildring,
knappast uppstår några systematiska eller andra problem. I enlighet med vad som
normalt gäller har åklagaren möjlighet att utifrån samma gärningsbeskrivning
yrka ansvar för barnpornografibrott alternativt olaga våldsskildring. Om båda
brotten kan styrkas kommer, som regeringen anför, det lindrigare brottet olaga
våldssskildring att konsumeras av det svårare brottet barnpornografibrott.
Såvitt gäller den situationen att den olaga våldsskildringen faller inom
grundlagarnas tillämpningsområde blir situationen emellertid mer komplicerad.
Brottsbalksbrotten skall ju som tidigare framgått handläggas i den i
rättegångsbalken stadgade ordningen medan det för yttrandefrihetsbrottet finns
särskilda processregler som bl.a. innebär att målet kan handläggas med jury. I
denna situation uppstår det alltså en konkurrens mellan de olika
processrättsliga regelsystemen utöver den konkurrens som finns mellan
yttrandefrihetsbrottet och brottsbalksbrottet. Samtidigt är det som nämts en
straffrättslig princip att gärningen skall bedömas vid ett och samma tillfälle;
att gärningen kan bedömas antingen som brottsbalksbrott eller som
yttrandefrihetsbrott gör härvidlag ingen skillnad.
Från strikt straffrättsliga utgångspunkter är det enligt utskottets mening
naturligt att, i linje med vad regeringen anför, den olaga våldsskildringen
också i detta fall får vika för det allvarligare brottet barnpornografibrott
och att målet alltså handläggs i den i rättegångsbalken stadgade ordningen. Om
man anlägger ett mer konstitutionellt synsätt och i stället utgår från
grundlagarna ligger det dock måhända närmare till hands att ge de
tryckfrihetsrättsliga och yttrandefrihetsrättsliga regleringarna företräde.
Detta är dock en fråga som det i första hand ankommer på konstitutionsutskottet
att bedöma.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på ytterligare en konsekvens av
regeringsförslaget som har samband med de olika processformerna.
Det kan uppkomma situationer när JK/allmän åklagare med utgångspunkt i vad
han tror sig kunna styrka måste välja mellan att åtala för barnpornografibrott
eller för yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring. Situationen kan t.ex.
vara den att det råder tveksamhet beträffande möjligheten att styrka
barnpornografibrott - det kan t.ex. vara osäkert om det går att styrka att
rekvisitet ?barn? är uppfyllt - medan det däremot står klart att rekvisiten för
olaga våldsskildring är uppfyllda. I detta läge riskerar åklagaren om han
åtalar för barnpornografibrott att hans talan ogillas och han kan då, i
enlighet med vad som anförts i det föregående, inte återkomma med ett åtal för
olaga våldsskildring avseende samma gärning. Det går emellertid att utforma
åtalet på ett sådant sätt att frågan om barnets ålder kommer att sakna
betydelse för åtalet; detta kan man göra genom att åtala för
yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring med dess lindrigare straffskala.
Utskottet vill i sammanhanget anmärka att den föreslagna regleringen i 1 kap.
10 § TF och 1 kap. 13 § YGL inte lägger hinder i vägen för en sådan lösning.
En annan situation som rör sambandet mellan barnpornografibrottet och brottet
olaga våldsskildring är den att en viss videofilm i olika sekvenser innehåller
både barnpornografiska alster och olaga våldsskildringar med vuxna aktörer.
Olika straffrättsliga regler kan då komma att gälla för de olika sekvenserna
och olika rättegångsordningar kommer att gälla för de olika brotten (prop. s.
76 f).
I propositionen pekar regeringen på att olikheterna i straffrättsligt
hänseende många gånger kan föranleda gränsdragningsfrågor, exempelvis kan
straffbara försök förekomma när det gäller spridning av barnpornografi men inte
när det gäller olaga våldsskildring. I likhet med regeringen anser utskottet
dock inte att man här har anledning att befara några allvarligare problem i
rättstillämpningen.
De praktiska olägenheterna som kan uppkomma genom att olika
rättegångsordningar kommer att gälla för de båda brotten bör enligt utskottets
mening kunna begränsas genom förslaget i propositionen om att ge
Justitiekanslern möjlighet att i enskilda fall delegera åklagaruppgiften till
allmän åklagare när det gäller bl.a. brottet olaga våldsskildring (prop. s. 126
f). Det går emellertid inte att undvika att olika rättegångsordningar kommer
att gälla för de olika brotten.
Den möjlighet till gemensam handläggning av ett vanligt brottmål med ett
tryck- eller yttrandefrihetsmål som öppnas i 7 kap. 7 § andra stycket lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden torde enligt utskottet - och som regeringen
framhållit (prop. s. 77) - vara tillämplig i här åsyftade situationer. Den
nämnda bestämmelsen innebär att ett vanligt brottmål får handläggas i samma
rättegång som ett tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål i vilket talan förs
om ansvar, om det på grund av samband mellan målen skulle skapa allvarliga
olägenheter att de handlades i skilda rättegångar. Om huvudförhandling i
rättegången hålls inför jury, skall dock andra mål än tryckfrihetsmål och
yttrandefrihetsmål prövas enbart av rätten som i dessa fall består av tre
lagfarna domare (7 kap. 7 § andra stycket jämfört med 9 kap. 1 § ovannämnda
lag).
För det fall en gemensam handläggning inte skulle komma till stånd kommer de
båda brotten att handläggas vid olika tidpunkter och i olika
rättegångsordningar. Utskottet vill här peka på att bestämmelserna om
sammanträffande av brott i 34 kap. brottsbalken kan vara tillämpliga, vilka
bl.a. innebär att rätten kan förordna att en tidigare ådömd påföljd skall avse
jämväl det andra brottet.
Mot bakgrund av att motionärerna i motion K18 (m) motsätter sig att
barnpornografibrottet flyttas ut från grundlagarnas tillämpningsområde tar de
avstånd från de lösningar regeringen förespråkat i propositionen såvitt avser
sambandet mellan barnpornografibrott och olaga våldsskildring.
Som framgått ovan har utskottet pekat på några konsekvenser av den av
regeringen föreslagna ordningen. Det skall dock också framhållas att betydelsen
av här nämnda förhållanden inte bör överdrivas; det är bara om den som skall
lagföras för barnpornografibrott samtidigt bär ensamansvaret för tryck- eller
yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring som några egentliga olägenheter
uppstår. Särskilt bör nämnas att det aldrig kan bli aktuellt att bedöma innehav
av barnpornografi som något annat än barnpornografibrott oavsett våldsinslag.
Innehav av våldsskildringar är nämligen över huvud taget inte straffbart.
Utskottet avstyrker motion K18 yrkande 6.

Registrering av barnpornografi
I motionerna K18 (m) och K22 (fp) föreslås att en internationellt tillgänglig
databank med barnpornografiska framställningar inrättas i Sverige med
Rikspolisstyrelsen som huvudansvarig. Vidare föreslås att ett särskilt arkiv
skall inrättas för bevarande av barnpornografiska framställningar.
Regeringen har den 18 september 1997 (dnr Ju 97/3061) beslutat att det hos
Rikspolisstyrelsen skall inrättas och föras ett personregister med namnet
?Digitalt referensbibliotek över barnpornografiska framställningar?. Ändamålet
med registret är att utföra bildanalys i brottsutredningar samt att bistå
utländska brottsutredande myndigheter med uppgifter om bildanalys i
brottsutredningar. Innehållet i registret skall bestå av barnpornografiska
framställningar som tagits i beslag. Registret får också innehålla
barnpornografiska framställningar som överlämnats av utländsk brottsutredande
myndighet samt uppgifter om var framställningen tagits i beslag.
Enligt propositionen (s. 105) bedriver Rikskriminalpolisen för närvarande ett
arbete med att internationellt presentera registret och de möjligheter till
effektivisering i den brottsutredande verksamheten detta kan medföra.
Regeringen anser det ännu vara för tidigt att dra några slutsatser om hur detta
samarbete över gränserna kommer att uveckla sig, men har stora förhoppningar om
att det skall visa sig vara ett mycket värdefullt redskap i kampen mot sexuella
övergrepp mot barn.
I likhet med regeringen anser utskottet att det redan existerande
personregistret i allt väsentligt torde motsvara de önskemål om effektivare
möjligheter att komma till rätta med barnpornografin genom bl.a.
internationellt samarbete som ligger bakom motionärernas förslag i denna del.
Utskottet delar också regeringens bedömning att det - utöver eventuella
regleringar när det gäller registerinnehåll m.m. - för närvarande inte finns
skäl att vidta några ytterligare åtgärder när det gäller registrering av
barnpornografiskt material. Utskottet avstyrker bifall till motionerna K18 och
K22 i nu berörda delar.

Resurser till rättsväsendet för bekämpning av barnpornografi
I motion K18 (m) anförs att statsmakternas skyldighet att garantera barns behov
av skydd mot sexuella övergrepp förutsätter att såväl polisen som det övriga
rättsväsendet har tillräckliga resurser att avsätta till förebyggande åtgärder
samt till bekämpningen av sexualbrott och andra övergrepp riktade mot barn.
Inledningsvis noterar utskottet att det merarbete som kan bli följden av de i
propositionen framlagda förslagen såvitt avser barnpornografifrågan enligt
regeringen torde kunna rymmas inom den vanliga verksamheten hos aktuella
myndigheter; förslagen beräknas därför kunna finansieras inom ramen för
befintliga medel.
Det är en uppgift för polisen att utifrån statsmakternas uttalanden om de
prioriteringar som bör göras, tillämpliga straffskalor, lokala förhållanden
m.m., fatta beslut om insatser mot olika slag av brottslighet. Något uttalande
härutöver från riksdagens sida behöver enligt utskottets mening inte göras.
Motion K18 yrkande 3 avstyrks.

Övriga frågor

Övriga ändringar i brottsbalken
I propositionen föreslås att benämningen tekniska upptagningar förs in i YGL
som ett samlingsbegrepp för upptagningar som innehåller text, bild eller ljud
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel. Utskottet har inte något att erinra mot de följdändringar som med
anledning härav föreslås i 16 kap. 10 b, 10 c och 12 §§ brottsbalken.

Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål
I motion K23 (fp) föreslås vissa ändringar i rättegångsbalken. Sålunda föreslås
att 4 kap. 13 § skall ändras så att det av lagtexten klart framgår att jäv av
politisk natur faller under lagen samt att förbudet i 54 kap. 8 § om att
överklaga hovrättens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt upphävs.
Yrkandena tar uteslutande sikte på jävsinvändningar mot jurymän i
tryckfrihetsmål.
Motionsönskemålet har sin bakgrund i det s.k. fallet Holm där Europadomstolen
fann att Sverige i ett tryckfrihetsmål kränkt artikel 6.1 i Europakonventionen
om rätten till prövning av en oavhängig och opartisk domstol. En redogörelse
för fallet Holm finns i propositionen (s. 129 f) och fallet diskuteras även
utförligt i departementspromemorian Jurymedverkan och fallet Holm (Ds 1997:25).
Regeringen kommer i propositionen bl.a. fram till att det inte behövs några
lagändringar för att Sverige skall uppfylla sina konventionsåtaganden.
Utskottet, som instämmer i regeringens bedömning, konstaterar att
motionsönskemålet dessutom sträcker sig längre än vad som krävs för att
åstadkomma en ändring i fråga om jurymän. Utskottet vill här också erinra om
att nämndemän är domare (se 4 kap. rättegångsbalken). Motionsförslaget skulle
med hänsyn till att nämndemän enligt 4 kap. 7 § rättegångsbalken utses av
kommunfullmäktige kunna få svåröverblickbara konsekvenser. I denna del saknas
också beredningsunderlag.
Frågor av det slag som motionärerna aktualiserar skulle i och för sig kunna
tas upp inom ramen för den speciella reglering som finns för processen i tryck-
och yttrandefrihetsmål. Detta är emellertid något som utskottet vill avråda
från med hänsyn till att utskottet som ovan framgått inte anser att något
lagstiftningsbehov föreligger. En särreglering skulle inte heller vara lämplig
med hänsyn till det nära sambandet med rättegångsbalkens regler.
Sammanfattningsvis anser utskottet att motion K23 yrkandena 1 och 2 bör
avstyrkas.

Stockholm den 3 mars 1998

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Birthe Sörestedt (s), Göran
Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s),
Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Kia
Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s), Åke Sundqvist (m),
Görel Thurdin (c), Tanja Linderborg (v) och Cinnika Beiming (s).

Avvikande meningar

1. Undantag från det annars straffbara området
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Rolf Åbjörnsson (kd),
Åke Sundqvist (m) och Tanja Linderborg (v) anför:
För närvarande gäller att en gärning som med hänsyn till omständigheterna är
försvarlig inte bedöms som barnpornografibrott även om rekvisiten i övrigt är
uppfyllda. Det finns enligt vår mening starka skäl att ifrågasätta om inte det
lagliga utrymmet för att inneha barnpornografi blir för snävt med den
formulering som valts i propositionen, nämligen att innehavet skall vara
uppenbart befogat.
Inte sällan är det medierna som genom grävande journalistik och
efterforskningar kunnat nysta upp olika barnpornografihärvor. En
kriminalisering av innehavet av barnpornografiskt material i kombination med
ett slopande av försvarlighetsrekvisitet skulle allvarligt kunna hämma den
typen av journalistik och även seriös forskning på området. Även seriöst
arbetande organisationers arbete med opinionsbildning mot sexuell exploatering
av barn skulle komma att hämmas. Härigenom kommer kampen mot förekomsten av
barnpornografi att försvåras.
Mot den nu angivna bakgrunden anser vi att försvarlighetsrekvisitet bör
behållas i brottsbalkens bestämmelse om barnpornografibrott.
Vi anser att riksdagen med anledning av motionerna K18 yrkande 7, K19 yrkande
4, K20, K21 yrkande 2 och K22 yrkande 4 bör besluta att ge 16 kap. 10 a § sista
stycket sista meningen följande lydelse:
?Även i andra fall skall en gärning inte utgöra brott om gärningen med hänsyn
till omständigheterna är försvarlig.?

2. Sambandet mellan barnpornografibrott och brottet olaga våldsskildring
Gun Hellsvik, Anders G Högmark och Åke Sundqvist (alla m) anför:
Regeringens förslag till hur man skall lösa de problem som uppstår när en bild
innehåller såväl ett barnpornografibrott som yttrandefrihetsbrottet olaga
våldsskildring är enligt vår mening långt ifrån övertygande. Som anförs i
motion K18 yrkande 6 tar vi avstånd från förslaget, som väl illustrerar vilka
praktiska olägenheter och svåröverblickbara konsekvenser regeringens förslag om
att flytta ut barnpornografibrottet ur grundlagarna medför. Enligt vår mening
är frågorna otillräckligt utredda. Ett bifall till regeringens förslag om att
utmönstra barnpornografibrottet ur grundlagarna kräver således ytterligare
överväganden.

3. Registrering av barnpornografi
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Åke Sundqvist (m) och Kia Andreasson
(mp) anför:
Enligt vår mening fyller det personregister som regeringen gett
Rikspolisstyrelsen i uppdrag att inrätta inte fullt ut de behov som finns. I
första hand saknas ett arkiv för bevarande av barnpornografiska skildringar som
kan användas som referensmaterial av såväl svenska som utländska myndigheter
vid utredning av nya brott. I sammanhanget bör noteras att även
Barnpornografiutredningen såg ett sådant behov.
Regeringen bör få i uppdrag att se till att ett sådant arkiv inrättas.
Vi anser att riksdagen med bifall till motionerna K18 yrkande 5 och K22
yrkande 5 som sin mening bör ge regeringen till känna vad vi nu anfört.

4. Resurser till rättsväsendet för bekämpning av barnpornografi
Gun Hellsvik, Anders G Högmark och Åke Sundqvist (alla m) anför:
För att kunna skydda barn mot brott krävs förutsättningar för effektiv
brottsbekämpning av såväl barnpornografibrott som sexuella övergrepp och andra
brott mot barn. En effektiv brottsbekämpning förutsätter dock att polisen har
tillräckliga personella och tekniska resurser för att kunna prioritera
brottsligheten när så krävs. Regeringens besparingar på polisen har drabbat i
princip all polisiär verksamhet negativt. Hade vårt förslag till budget för år
1998 avseende polisen genomförts hade polisens möjligheter att ingripa mot
barnpornografibrott liksom mot all annan brottslighet ökat. Nu gäller det
emellertid att prioritera användningen av de nu begränsade resurser som
riksdagens beslut innebar.
Regeringen bör således se till att polisen avsätter tillräckliga medel för
att bekämpa denna typ av brottslighet. Vi anser att riksdagen med bifall till
motion K18 yrkande 3 som sin mening bör ge regeringen till känna vad vi nu
anfört.

Särskilt yttrande

Kriminalisering av innehav m.m.
Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Kristdemokraterna har under lång tid verkat för kriminalisering av innehav av
barnpornografi. Eftersom den dåvarande regeringen inte lade fram någon
proposition i ärendet år 1994, och då en kvalificerad majoritet i
konstitutionsutskottet inte erhölls för en innehavskriminalisering redan från
år 1995, träffades en överenskommelse mellan Kristdemokraterna och
Socialdemokraterna om det vilande grundlagsförslag som nu finns och som stötts
av en bred majoritet i riksdagen.
Barnpornografiutredningen har därefter arbetat med lagstiftningsfrågorna.
Majoriteten lade fram ett förslag som har avvisats från många håll.
Kristdemokraternas representant i utredningen reserverade sig emellertid för en
i jämförelse med utredningens förslag mer heltäckande lösning.
Kristdemokraterna godtar därmed justitieutskottets yttrande såvitt avser frågan
om innehavskriminalisering.

Motionerna
1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effektiv brottsbekämpning och tillräckliga resurser till polisen och
övriga rättsväsendet i kampen mot barnpornografi,
5. att riksdagen beslutar införa ett generellt arkiv för registrering och
bevarande av konfiskerat material i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sambandet mellan barnpornografibrott och olaga våldsskildring,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a §
sista stycket brottsbalken angående undantagsregeln i enlighet med vad som
anförts i motionen,
1997/98:K19 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 16 kap.
10 a § brottsbalken skall ha följande lydelse: Den som 1. skildrar barn i
pornografisk bild, 2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat
sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan, 3. förvärvar eller
bjuder ut en sådan bild av barn, 4. förmedlar kontakter mellan köpare och
säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som
syftar till att främja handel med sådana bilder, eller 5. innehar en sådan bild
av barn av verklighetstrogen karaktär döms för barnpornografibrott till
fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i
högst sex månader. Förbuden mot skildring gäller inte den som, tecknar, målar
eller på något annat liknande sätt framställer en sådan bild som avses i första
stycket, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas
eller på annat sätt göras tillgänglig för andra och om bilden inte är av
verklighetstrogen karaktär. Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i
förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket,
döms som sägs där. Är ett brott som avses i första stycket att anse som grovt
skall dömas för grovt barnpornografibrott till fängelse lägst sex månader och
högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
det har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig
verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en
särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barn utsätts för särskilt
hänsynslös behandling. Om en gärning som avses i första eller andra stycket med
hänsyn till omständigheterna är försvarlig skall den inte medföra ansvar. Med
barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när
det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.
1997/98:K20 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar anta
regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken med den ändrade lydelse
i 16 kap. 10 a § som anförts i motionen.
1997/98:K21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i enlighet med vad i motionen
anförts av det s.k. försvarlighetsrekvisitet i den av regeringen föreslagna
lydelsen av 16 kap. 10 a § brottsbalken.
1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a §
sista stycket BrB angående undantagsregeln,
5. att riksdagen beslutar förorda en särskild utredning om inrättande i
Sverige av en internationell databank om barnpornografi.
1997/98:K23 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av jävsregeln i 4 kap. 13 §
rättegångsbalken att det klart framgår att jäv av politisk natur faller under
lagen,
2. att riksdagen beslutar upphäva förbudet i 54 kap. 8 § rättegångsbalken att
överklaga hovrättens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt,
1997/98:K302 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till en snar, effektiv, klar och heltäckande
lagstiftning, som kriminaliserar även innehav av barnpornografi, i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1997/98:K341 av Ulla Hoffmann (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
ett förslag om att all befattning med bilder eller filmer som framställs genom
sexualbrott mot barn kriminaliseras och faller utanför grundlagsområdet.
1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om olika åtgärder för att motarbeta barnpornografin.
1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminalisering av barnpornografi.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Offentlig utfrågning..................................7
Yttrande från justitieutskottet.......................7
Utskottet.............................................7
Barnpornografifrågan 7
Bakgrund 7
Barnpornografifrågan; allmänna utgångspunkter 10
Propositionen 10
Barnpornografin och grundlagarna 12
Barnpornografiutredningens förslag 12
Propositionen 12
Motionerna 13
Justitieutskottets yttrande 16
Utskottets bedömning 17
Propositionen 18
Motionen 19
Justitieutskottets yttrande 19
Utskottets bedömning 19
En effektiv och utvidgad kriminalisering 20
Propositionen 20
Motionerna 23
Justitieutskottets yttrande 25
Förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi 27
Propositionen 27
Utskottets bedömning 28
Förverkande av barnpornografi 28
Propositionen 28
Motionerna 28
Utskottets bedömning 28
Registrering av barnpornografi 29
Propositionen 29
Motionerna 29
Justitieutskottets yttrande 29
Utskottets bedömning 30
Grundlagsskydd för nya medier 30
Bakgrund 30
Propositionen 31
Motioner 34
Utskottets bedömning 35
Skräddarsydda videogram m.m. 36
Propositionen 36
Motioner 37
Utskottets bedömning 38
TF:s och YGL:s territoriella tillämpningsområden 38
Propositionen 38
Utskottets bedömning 39
Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp 39
Åklagare i vissa yttrandefrihetsmål 41
Propositionen 41
Utskottets bedömning 42
Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål 42
Motioner 45
Justititeutskottets yttrande 46
Utskottets bedömning 46
Äganderätten till periodiska skrifter som trycks i Sverige 47
Propositionen 47
Utskottets bedömning 48
Utgivningsbevis för periodiska skrifter 48
Propositionen 48
Utskottets bedömning 48
Principen om allmänna handlingars offentlighet kontra reglerna om beslag
och konfiskation enligt TF och YGL
49
Propositionen 49
Utskottets bedömning 51
Lagförslagen i övrigt 51
Övriga frågor med anledning av motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1997 52
Pornografi 52
Motionerna 52
Bakgrund 53
Utskottets bedömning 53
Censur, åtgärder mot våldsskildringar, m.m. 54
Motionerna 54
Bakgrund 55
Utskottets bedömning 58
Bakgrund 59
Utskottets bedömning 60
Hemställan 61
Reservationer........................................63
1. Kriminalisering av innehav av barnpornografi (mom. 2) 63
Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla
m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
Enligt utskottet och slutar med av barnpornografi bort ha följande
lydelse:
63
2. Barnpornografin och grundlagarna (mom. 3) 65
3. Insatser mot barnpornografi (mom. 4) 65
4. Sambandet mellan barnpornografibrottet och olaga våldsskildring
(mom. 5) 66
5. Kostnader (mom. 6) 66
6. Förverkande av barnpornografi (mom. 7) 67
7. Registrering av barnpornografi (mom. 8) 67
8. Registrering av barnpornografi (mom. 8) 68
9. Grundlagsskydd för dator- och videospel (mom. 9) 68
10. Tryckfrihetsförordningens särställning (mom.10) 69
11. Teknikoberoende, generell yttrandefrihetsgrundlag (mom. 11) 69
12. Frivilligt grundlagsskydd för databaser (mom. 12) 70
13. Grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt tobaksreklam
(mom. 13) 70
14. Grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt tobaksreklam
(mom. 13) 71
15. Skräddarsydda videogram m.m. (mom. 14) 71
16. Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp
(mom. 15) 72
17. Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp
(mom. 15) 72
18. Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål (mom. 16) 73
19. Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål (mom. 16) 73
20. Pornografi (mom. 18) 74
21. Pornografi (mom. 18) 74
22. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19) 75
23. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19) 75
24. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19) 76
25. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19) 76
26. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19) 77
Propositionens lagförslag............................78
1. Förslag till lag om ändring i regeringsformen 78
2. Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen 80
3. Förslag till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen 88
4. Förslag till lag om ändring i brottsbalken 105
5. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 109
6. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
112
7. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av
dokument 118
8. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande av
barnpornografi
119
9. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen
120
10. Förslag till lag om förbud mot införsel och utförsel
av barnpornografi 122
Offentlig utfrågning med Hans-Gunnar Axberger, docent, Göran Regner,
justitieråd, Kristina Rennerstedt, stats-sekreterare, och Göran Schäder,
rättschef från Justitie-departementet, angående barnpornografifrågan m.m.
123
Justitieutskottets yttrande.........................154