Trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet
Betänkande 1992/93:TU29
Trafikutskottets betänkande
1992/93:TU29
Trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet
Innehåll
1992/93
TU29
Sammanfattning
Sverige har en internationellt sett mycket hög trafiksäkerhet. De skador och förluster som på grund av trafikolyckorna drabbar samhället och medborgarna ligger trots detta på en oacceptabelt hög nivå. Säkerheten har inte förbättrats tillräckligt under det senaste decenniet. I syfte att ytterligare förbättra trafiksäkerheten på de svenska vägarna presenteras i proposition 1992/93:161 om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet en strategi för det framtida trafiksäkerhetsarbetet. Syftet är att nå det trafiksäkra samhället. Den förbättrade trafiksäkerheten skall skapas genom en förtroendefull samverkan mellan myndigheter och trafikanter. Trafikanternas kunskaper och erfarenheter skall utnyttjas på ett bättre sätt. Detta kan enligt propositionen ske bl.a. genom att myndigheterna sätter trafikanterna i centrum för sitt arbete och skapar en dialog mellan myndigheter och trafikanter.
I en vision beskrivs vad som menas med det trafiksäkra samhället. För att nå detta mål krävs att trafiksäkerhetsarbetet drivs systematiskt och offensivt. Hur detta skall nås beskrivs i en verksamhetsstrategi. Denna skall baseras på kunskap och långsiktighet. Trafiken skall ses som ett system där människa, väg och fordon samspelar. Trafiksäkerhetsarbetet måste organiseras på ett sådant sätt att de olika aktörernas roller blir klara. Tre huvudaktörer utpekas -- Vägverket, polisen och kommunerna. De av regering och riksdag åren 1982 och 1988 antagna trafiksäkerhetsmålen ligger fast. Vägverket har sedan årsskiftet det övergripande ansvaret även för trafiksäkerheten på vägarna. Regeringen avser att avkräva Vägverket ett resultatansvar för att målen uppnås. För att Vägverket skall kunna ta detta resultatansvar måste verket ha vissa befogenheter såsom möjlighet att stödja kommunerna i deras trafiksäkerhetsarbete, att träffa överenskommelser/avtal i fråga om flygande inspektion (kvalitetskontroll på väg), att förbättra utbildningen inom trafiksäkerhetssektorn m.m. Ett sätt att förbättra trafiksäkerheten är enligt propositionen att förlänga övningskörningstiden. Förslag läggs därför fram om att ungdomar skall få börja övningsköra från 16 års ålder. Vidare föreslås att hastighetsgränsen för tunga lastbilar och bilar med släp höjs till 80 km/tim under förutsättning att hastighetsbegränsare införs. Av mycket stor betydelse för trafiksäkerheten är nykterheten och drogfriheten. I propositionen anmäls bl.a. att regeringen avser att senast hösten 1993 återkomma till riksdagen med förslag till reformering av trafiknykterhetslagstiftningen.
I samband med propositionen behandlar utskottet 10 motioner som väckts med anledning av propositionen samt 28 motioner som väcktes under den allmänna motionstiden i januari i år.
Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen dock med avvikelser i vissa enskildheter. Ett förslag av departementschefen att Vägverket skall få använda medel anvisade under anslaget Drift och underhåll av statliga vägar till trafiksäkerhetsinformation föreslås av utskottet följas upp i ett förslag att riksdagen skall godkänna detta. Utskottet föreslår vid behandlingen av förslaget av regeringen om att övningskörningsåldern skall sänkas till 16 år ett tillkännagivande om att övningskörningen skall avse personbil samt att förslag i s-, kds- och nyd-motioner om utbildning, handledare och utvärdering skall uppmärksammas. Med anledning av en s-motion föreslår utskottet vidare ett tillkännagivande, varvid utskottet begär att barn skall erbjudas sittplatser vid resor i skolbussar. Utskottet avstyrker i övrigt motionsförslagen, i huvudsak med hänvisning till att däri upptagna frågor behandlas i propositionen eller i utredningar eller till att utskottet förutsätter att Vägverket bevakar de i motionerna upptagna frågorna.
Vid betänkandet har fogats 15 reservationer. De frågor som reservationerna avser samt de partigrupper eller de enskilda partimedlemmar som har avgett reservationerna framgår översiktligt i avsnittet Hemställan i utskottets yttrande (s. 53--56).
En s-ledamot har avgett ett särskilt yttrande om biltelefoner.
Vid betänkandet har vidare fogats en meningsyttring av v-suppleanten som avser sex moment i utskottets hemställan.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1992/93:161 om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet 1. att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet genom de mål och de strategier som i propositionen förordats, vilket bl.a. innebär att trafiksäkerhetsmålen ligger fast, trafikanten sätts i centrum och attityden till rattfylleri skärps, 2. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om bilinspektörernas organisatoriska hemvist, 3. att riksdagen godkänner att periodisk fordonskontroll även skall innefatta kontroll av monterad men inte obligatorisk trafiksäkerhetsutrustning i enlighet med vad i propositionen anförts, 4. att riksdagen godkänner att i förarutbildningen införs krav på teoretisk genomgång av de särskilda krav som bör ställas på körning i starkt kuperad terräng, 5. att riksdagen godkänner att förarprov på automatväxlad buss endast medger att sådan buss får framföras, 6. att riksdagen godkänner att kravet på reflexsele vid färd med buss eller lastbil tas bort, 7. att riksdagen godkänner att övningskörningsåldern för behörighet B sänks till 16 år i enlighet med vad i propositionen anförts.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1992/93:T85 av Björn Samuelson och Karl-Erik Persson (båda v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal bestämmanderätt om hastighetsgränser.
1992/93:T86 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till att öka respekten för hastighetsgränserna, 2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. år 2000 förbjuda tunga fordonskombinationer där släpet saknar ABS-bromsar samtidigt som dragfordonet är utrustat med ABS-bromsar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regler och villkor för yrkestrafiken inte får försämras utan successivt skall förbättras, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag före den 1 juli 1994 som syftar till att förebygga olyckor med tunga vägfordon, 5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av förutsättningarna för att införa hastighetsbegränsare för alla slags vägfordon fr.o.m. 1995 års modell, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fordonsförsäkringar, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att AB Svensk Bilprovnings monopol på kontrollbesiktning av vägfordon skall bibehållas.
1992/93:T87 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att intensifiera trafikundervisningen i skolundervisningen och andra lämpliga sammanhang.
1992/93:T88 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetande av ett trafiksäkerhetsprogram, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformeringen av trafiknykterhetslagstiftningen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för övningskörning från 16 år, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans roll i trafikundervisningen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av 16-årsgränsens effekter på trafiksäkerheten, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett mål för fordonsparkens standard samt en strategi för framtagande av trafik- och miljösäkra fordon, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandet av fordonskontroll på väg, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilinspektörernas organisatoriska hemvist, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetande av rutiner för kontroll av icke obligatorisk säkerhetsutrustning, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av kravet på reflexsele vid färd med buss eller lastbil, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvarsfördelningen i trafiksäkerhetsarbetet, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredningen om registreringsverksamheten.
1992/93:T89 av Kenneth Attefors m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lyfta ut det ekonomiska ansvaret för trafikolycksfallen från den allmänna sjukförsäkringen till trafikskadeförsäkringarna.
1992/93:T90 av Harry Staaf (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det är önskvärt att stimulera de miljövänligaste resesätten, cyklism och gående.
1992/93:T91 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas att riskdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att installation av bussbälte bör bli obligatoriskt i långfärds- och turistbussar.
1992/93:T92 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av privatlärare, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet på extra backspegel i bilar som används vid övningskörning.
1992/93:T93 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i den flygande övervakningen beakta de möjligheter till miljöförbättringar denna kan erbjuda.
1992/93:T94 av Max Montalvo och Kenneth Attefors (båda nyd) vari yrkas 1. att riksdagen avslår punkt 1 i proposition 1992/93:161, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att straffen för vållande av skada med dödlig utgång eller för personskador måste skärpas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att straffmaximum för brotten grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada eller sjukdom måste höjas, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa trafikutbildning i skolorna som obligatoriskt, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skärpa övervakningen av grovt avvikande beteende, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omprioritera polisens verksamhet så att hastighetsövervakning får en lägre status och övervakning av trafikonykterhet får en högre prioritet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge möjlighet till att genomföra Polisutredningens intentioner, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kräva en liten teorikurs för övningskörning vid 16 års ålder, 11. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om trafiksäkerheten.
Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari 1993
1992/93:T347 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en haverikommission för vägtrafiken.
1992/93:T401 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring i vägtrafikförordningen att telefonering under pågående bilkörning enbart får ske med s.k. hands-free-utrustning fr.o.m. den 1 januari 1994.
1992/93:T403 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av synundersökning vid körkortsförnyelse.
1992/93:T404 av Lotta Edholm (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjda böter vid rödljuskörning.
1992/93:T405 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för körkortsutbildning för motorcykel.
1992/93:T406 av Roland Lében (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i reglerna för övningskörning med bil, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i reglerna för utfärdande av körkort för traktor.
1992/93:T407 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgiftsbefrielse för terrängfordon.
1992/93:T408 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biltelefon och säkerhet för förare.
1992/93:T409 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring vad gäller skyddsdräkt som obligatorisk utrustning vid framförande av motorcykel.
1992/93:T410 av Anders Svärd (c) och Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt stöd till uppbyggnaden av ett utbildningscentrum för den tunga trafikens behov vid Ytongbanan i Kumla.
1992/93:T411 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anvisningar till Vägverket för att inom ramen för anslaget till frivilligt och ideellt trafiksäkerhetsarbete starta en särskild kampanj för utdelning och användande av reflexer i trafiken.
1992/93:T417 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av parkeringsregler i trevägskorsning.
1992/93:T418 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbud för bilförare att använda biltelefon vid körning.
1992/93:T419 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk krockkudde i bilar.
1992/93:T420 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en fortlöpande och samlad utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet.
1992/93:T421 av Håkan Strömberg m.fl. (s, fp, c, kds, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den organisatoriska förläggningen av den framtida förarprövningen för motorfordon.
1992/93:T422 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i fordonskungörelsen.
1992/93:T425 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av bestämmelserna om tillåtna motorfordon i Sverige.
1992/93:T426 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådan förändring i reglerna för körkort att den som tagit körkort för bil fortsättningsvis även får framföra det mindre fortskaffningsmedlet vespa/skoter.
1992/93:T427 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring innebärande att stillastående lastfordon skall vara försedda med väl synlig ljusanordning.
1992/93:T428 av Jan Jennehag och Rolf L Nilson (båda v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att VTI (Väg- och trafikinstitutet) får i uppdrag att utreda förutsättningarna för och lägga fram förslag till införande av hastighetsbegränsare i vägfordon.
1992/93:T429 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av kontrollmärke för trafikförsäkring av fordon.
1992/93:T430 av Ian Wachtmeister och Max Montalvo (båda nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastigheten på motorvägar skall vara 130 km/tim, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastigheten på motortrafikleder skall vara 110 km/tim, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastigheten på mycket fina landsvägar skall vara 110 km/tim, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastigheten för tung trafik utan släp skall vara 90 km/tim på landsväg, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastigheten för tung trafik med släp skall vara 90 km/tim på landsväg.
1992/93:T431 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rödljuskörning vid högersväng.
1992/93:T432 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättringar av körkortsutbildningen t.ex. i fråga om mörkerkörning, körning med husvagn m.m., 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på ett mer allsidigt förarprov.
1992/93:T433 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om bestämmelser för säkrare skoltransporter i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:T434 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av trafikbestämmelser vid ljussignaler.
1992/93:A209 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att utnyttja sin bil under den tid handläggningen av omregistreringen pågår.
Utskottet
1 Inledning
Av riksdagen fastlagda mål för trafiksäkerheten på vägarna
På förslag i proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet (1988 års trafikpolitiska proposition), bilaga 1, godkände riksdagen (bet. TU1987/88:13, rskr. 159) i mars 1988 att det övergripande målet för trafikpolitiken skall vara att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Det övergripande målet vidareutvecklades bl.a. i delmålet att transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav på säkerhet i trafiken. Såvitt avser arbetet med trafiksäkerhet på väg skulle detta delmål -- i överensstämmelse med vad som fastlades av statsmakterna redan i de år 1982 godkända riktlinjerna för det framtida trafiksäkerhetsarbetet m.m. (prop. 1981/82:81, bet. TU19 och bet. TU26, rskr. 231) -- mera konkret vara 1) att det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall fortlöpande minskas, 2) att risken att dödas och skadas i trafiken skall fortlöpande minskas för alla trafikantkategorier, 3) att risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas i högre grad för de oskyddade trafikanterna än för de skyddade, varvid barnens problem skall särskilt beaktas.
I 1988 års trafikpolitiska proposition framlades också närmare riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta bedrivande. Riksdagen hade inte något att erinra mot dessa (prop. 1987/88:50 bil.1 s.196--232, bet. TU16, rskr.201).
Enligt det s.k. operativa målet för trafiksäkerhetsarbetet -- vilket år 1990 godkändes av statsmakterna (prop. 1989/90:100 bil. 8 s.53--55, bet. TU21 s.6, rskr. 166) som grund för åtgärder på trafiksäkerhetsområdet -- skall man uppnå att antalet personer som dödas resp. skadas i trafiken år 1995 skall vara minst ca 150--160 resp. ca 3500 färre än under år 1988 och år 2000 minst ca 200 resp. ca 5000 färre än under år 1988. Det operativa målet knyter an till mål som Världshälsoorganisationens (WHO:s) Europaregion har antagit i programmet Hälsa för alla år 2000 och innebär att antalet dödade och skadade skall minskas med i genomsnitt 4% per år fr.o.m. år1991.
Myndighetsorganisationen för trafiksäkerhetsarbetet m.m.
Fram till den 1 januari 1993 var Trafiksäkerhetsverket (TSV) central förvaltningsmyndighet för frågor om säkerheten i vägtrafiken. TSV skulle särskilt svara för samordningen av trafiksäkerhetsarbetet. För att bistå TSV i frågor om trafiksäkerhetsarbetets samordning och planering fanns ett råd för samordning och planering (Trafiksäkerhetsrådet) knutet till verket. I rådet ingick företrädare för -- förutom TSV -- Socialstyrelsen, Vägverket, Transportforskningsberedningen, Skolöverstyrelsen sedermera Skolverket, Rikspolisstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet samt Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF). I varje län har funnits en regional samordningsgrupp vars sammansättning i princip har motsvarat sammansättningen av Trafiksäkerhetsrådet. Således har ingått företrädare för länsstyrelse, TSV-distrikt, länsskolnämnd, polismyndighet, vägförvaltning, landsting, Kommunförbundets länsavdelning och länets trafiksäkerhetsförbund.
TSV skulle varje år lämna regeringen en programplan för Trafiksäkerhetsrådets arbete under de kommande tre budgetåren. I TSV:s Trafiksäkerhetsprogram 1990 med åtgärdsprogram för åren 1991--1994 prioriterades i det samordnade trafiksäkerhetsarbetet bl.a. åtgärder till förmån för barn i trafik, oskyddade trafikanter och nyblivna bilförare samt insatser för hastighetsanpassning. Trafiksäkerhetsprogrammen utgjorde riktlinjer även för de regionala samordningsgruppernas arbete.
Från och med den 1 januari i år är Vägverket central förvaltningmyndighet för frågor om väghållning och säkerheten i trafiken. Verkets huvuduppgifter är enligt förordningen (1992:1467) med instruktion för Vägverket bl.a. att svara för statens väghållning, svara för det samlade trafiksäkerhetsarbetet samt svara för planeringen av de statliga vägarna och det nationella trafiksäkerhetsarbetet. Vägverket ansvarar också för (1) bil- och körkortsregistreringen, (2) frågor om körkort, förarutbildning och förarprov, (3) frågor om trafik på väg och i terräng, (4) frågor om fordons beskaffenhet och utrustning samt (5) information om trafiksäkerhet. I Vägverkets regionala organisation finns bl.a. arbetsenheter för frågor om körkort och fordon.
Enligt polislagen (1984:387) hör till uppgifterna för polisen bl.a. att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten. I denna uppgift ingår bl.a. trafikövervakning.
Länsstyrelserna svarar enligt förordningen (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion för bl.a. frågor om kommunikationer och samordning av trafiksäkerhetsarbetet. Inom länsstyrelsen skall det finnas en länsexpert för bl.a. kommunikationer. Länsstyrelsen skall bl.a. fungera som regional samordnare av olika organs insatser för trafiksäkerhetens främjande.
Utöver de nu nämnda, som är de centrala organen för trafiksäkerhetsarbetet, är närmare ett 30-tal myndigheter, som sorterar under ett flertal departement, berörda av detta arbete.
Enligt plan- och bygglagstiftningen är kommunen huvudman för bl.a. gator inom områden med detaljplan. Är staten väghållare inom område med detaljplan är staten ansvarig för gator.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) verkar som företrädare för och samordnare av det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet. NTF:s medlemmar utgörs i huvudsak av riksorganisationer samt av länens trafiksäkerhetsförbund och trafiksäkerhetsföreningarna i Stockholm och Göteborg.
Vägtrafikolyckorna -- fortfarande ett stort samhällsproblem
Utvecklingen i fråga om antal dödade och skadade personer vid polisrapporterade vägtrafikolyckor från år 1986 har varit följande.
År Antal Antal Antal dödade svårt lindrigt skadade skadade
1986 844 5 804 15 810 1987 787 5 423 15 044 1988 813 5 869 16 969 1989 904 5 790 17 741 1990 772 5 501 16 996 1991 745 4 832 16 225 1992 686 4 739 15 746
Det bör påpekas att antalet skadade i vägtrafikolyckor är betydligt större än vad polisrapporterna utvisar, då åtskilliga olyckor -- särskilt sådana med lindrigare personskador -- inte kommer till polisens kännedom. År 1988 uppskattades grovt totalantalet trafikskadade personer till ca 60000. Härtill kom omkring 23000 fotgängare som hade skadats i halk- eller fallolyckor på gator och vägar.
I den här aktuella propositionen lämnas (på s. 9--10) vissa närmare uppgifter om omfattningen av vägtrafikolyckor m.m. under 1980-talet, till vilka uppgifter utskottet hänvisar. På grundval av relationen mellan antalet dödade och omfattningen -- uttryckt i personkilometer -- av det transportarbete som utförts med olika slag av vägfordon redovisas bl.a. dödsrisken i olika färdsätt m.m. under tidsperioden 1986--1990. De samhällsekonomiska kostnaderna för vägtrafikolyckorna beräknas till ca 18 miljarder kronor per år.
Ärendet
Det föreliggande ärendet avser förslag i proposition 1992/93:161 om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet, förslag i tio motioner som väcktes med anledning av propositionen samt förslag i 28 motioner som väcktes under den allmänna motionstiden i januari i år. Vissa yrkanden i de motioner som väcktes med anledning av propositionen behandlas i utskottets betänkande 1992/93:TU35.
Behandlingen av förslagen i propositionen och motionerna inleds med ett avsnitt om inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet m.m., vari huvudförslaget i propositionen behandlas. Härefter följer ett avsnitt med förslag om Vägverkets och polisens uppgifter m.m. samt ett avsnitt om åtgärder mot rattfylleri. Efter denna mera övergripande del av betänkandet behandlas förslag i propositionen och motionerna om olika konkreta åtgärder. Först kommer ett avsnitt vari behandlas förslag om hastighetsgränser och åtgärder mot hastighetsöverskridanden. De övriga förslagen grupperas med hänsyn till de författningar som innehåller den reglering som förslagen närmast har anknytning till. Dessa författningar är vägtrafikkungörelsen (1972:603) (VTK), fordonskungörelsen (1972:595) (FK), bilregisterkungörelsen (1972:599) (BRK), körkortslagen (1977:477) (KKL) samt körkortsförordningen (1977:722) (KKF). De följande avsnitten i betänkandet rubriceras sålunda Övriga vägtrafikfrågor m.m., Fordonsfrågor m.m., Bilregisterfrågor m.m. och Körkortsfrågor m.m. Sist följer ett avsnitt Övriga trafiksäkerhetsfrågor m.m.
Föredragande departementschefen berör i propositionen vissa frågor som han avser att överlämna till Vägverket eller underställa regeringen, m.m. I den mån dessa frågor inte har tagits upp i motioner eller eljest är aktuella för ställningstagande av riksdagen behandlas de ej närmare i detta betänkande. För riksdagens information anges vissa av dessa frågor nedan. Vägverket och polisen bör träffa överenskommelser om i vilken utsträckning automatisk hastighetsövervakning behövs från trafiksäkerhetssynpunkt (s. 34). Vägverket avses få ett uppdrag beträffande utformningen av taxametrar (s. 43). Förslag avses framläggas för regeringen om utglesning av intervallen mellan kontrollbesiktningar (s.32). Vägverket avses få ett utredningsuppdrag beträffande möjligheterna för och behovet av att trafiklärare och förarprövare bedömer körkortssökandenas lämplighet (s. 36--37). Förslag avses framläggas för regeringen om ändring i körkortsförordningen så att med D-behörighet för buss inte utan vidare följer E-behörighet (för släpfordon) (s.41). Enligt departementschefen föreligger inte tillräckliga skäl för att införa första hjälpen-utbildning som obligatoriskt moment i utbildningen för A-behörighet (för motorcykel) och för B-behörighet (för personbil m.fl. fordon) (s. 39). I avvaktan på bl.a. en utvärdering som Statens väg- och trafikinstitut (VTI) utför är departementschefen inte beredd att föreslå någon förändring beträffande kravet på halkbaneutbildning för B-behörighet (s. 39). Rikspolisstyrelsen och Vägverket avses få i uppdrag att i samråd med Statistiska centralbyrån se över frågor kring trafikskadestatistik (s. 44--45. Vägverket förutsätts följa frågor kring anpassning av fordon till de äldre förarna (s. 40) och verka för att informationsteknologi utnyttjas i högre grad i trafiksäkerhetsarbetet (s. 41--42).
För Trafiksäkerhetsverket och Vägverket används här i förekommande fall förkortningarna TSV resp. VV.
2 Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet m.m.
2.1 Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet inför 2000-talet
Propositionsförslaget
Huvudförslaget i propositionen är att riksdagen skall godkänna
av föredragande departementschefen föreslagen inriktning av trafiksäkerhetsarbetet genom de mål och de strategier som han förordar, vilket bl.a. innebär att trafiksäkerhetsmålen ligger fast, att trafikanten sätts i centrum och att attityden till rattfylleri skärps. De närmare förslagen av departementschefen m.m. redovisas i korthet i det följande.
Departementschefen konstaterar att trafiksäkerheten under det senaste decenniet inte har förbättrats tillräckligt. För att nå framgång i trafiksäkerhetsarbetet måste, understryker han, trafikantbeteendet förbättras. Genom utbyggnad av vägsystemet under perioden 1994--2003 enligt Vägverkets inriktning Trafiksäkerhet beräknas vid periodens slut en minskning med ca 220 dödade och ca 2100 skadade per år kunna uppnås (prop. 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m., s. 50--51). Genom ett konsekvent, långsiktigt och vetenskapligt reformarbete inom trafiksäkerhetsområdet kan enligt departementschefen antalet dödade minskas med ytterligare 300 och antalet skadade med ytterligare 4300 per år fram till 2000-talet.
Departementschefen har en vision om att ett samhälle med säker trafik skall förverkligas inför 2000-talet. Där står trafikanten i centrum. Myndigheterna har i första hand ansvaret för trafiksäkerhetsåtgärderna, medan den enskilde trafikanten har ansvaret för sitt beteende i trafiken. Myndigheter och trafikanter skapar i ömsesidig och förtroendefull samverkan en bättre trafiksäkerhet. Arbetet leder till att hos beslutsfattare och trafikanter skapas värderingar som innebär att bl.a. kraven på trafiksäkerhetshöjande åtgärder ökar. Insatserna på olika håll resulterar i att de av riksdagen (under åren 1982 och 1988) fastställda trafiksäkerhetsmålen uppnås och att trafiksäkerhetsarbetets status ökar. Departementschefen föreslår en verksamhetsstrategi och en åtgärdsstrategi som skall ligga till grund för arbetet mot målet "det trafiksäkra samhället".
Verksamhetsstrategin skall enligt departementschefen innebära att trafiksäkerhetsarbetet skall bedrivas aktivt och offensivt. I ett kortsiktigt perspektiv måste åtgärderna inriktas på sådant som snabbt angriper trafiksäkerhetsproblemen. Detta kan ske genom information, lagstiftning och övervakning. I det långsiktiga perspektivet, som skall avse tiden efter år 2000, skall mer långsiktiga men samtidigt mer långsamt verkande åtgärder sättas in. Hit hör de flesta utbildningsåtgärderna, åtgärder som syftar till att ändra grundläggande värderingar samt fysiska åtgärder som ändrade krav på fordon och vägstandard. Verksamhetsstrategin för trafiksäkerhetsarbetet skall bygga på en helhetssyn (varvid trafikant, fordon och trafikmiljö samt de därtill hörande regelsystemen skall ses som en enhet) och på att trafikanten skall sättas i centrum. Vidare skall arbetet bygga på kunskap samt på att ansvaret och befogenheterna skall vara klart preciserade.
Åtgärdsstrategin skall enligt departementschefen bygga på en problemanalys, åtgärdens trafiksäkerhetseffekt och åtgärdens acceptans. Stora trafiksäkerhetsproblem, uttryckta i antalet dödade eller skadade, skall prioriteras framför små trafiksäkerhetsproblem. Höga risker skall prioriteras framför låga risker. Oskyddade trafikanter skall prioriteras.
Departementschefen aviserar att Vägverket skall få i uppdrag att redovisa ett nationellt verksamhets- och åtgärdsprogram, vilket i tid bör samordnas med Vägverkets treårsplanering.
Motionsförslag
I motion T94 (nyd) begärs i yrkande 1 att riksdagen inte skall godkänna den i propositionen föreslagna inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet. I yrkande 11 i motionen begär motionärerna att i stället en parlamentarisk utredning skall tillsättas som skall föreslå ett program för trafiksäkerhetsarbetet som skall föreläggas riksdagen. Detta program måste enligt motionärerna inrymma kraftfulla insatser med huvudinriktning mot att rattfyllerister inte längre skall få förekomma på vägarna, mot en grundlig trafikantutbildning samt mot eliminering av trafikfällor på gator och vägar.
I motion T90 (kds) framhålls att en försämring av bilisternas hänsyn till oskyddade trafikanter har kunnat märkas under senare år. Motionärerna begär i yrkande 1 att de miljövänliga resesätten cyklism och gående skall stimuleras och prioriteras i trafiksäkerhetsarbetet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att den i propositionen föreslagna inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet bör kunna tjäna som ledning för detta inför 2000-talet. Utskottet avstyrker därmed förslagen i motion T94 (nyd) om att det föreliggande programförslaget inte skall godkännas och att ett nytt program inför 2000-talet skall utarbetas och föreläggas riksdagen. Enligt de av riksdagen (åren 1982 och 1988) godkända målen för trafiksäkerhetsarbetet skall de oskyddade trafikanterna -- dvs. bl.a. de gående och de cyklande -- prioriteras i trafiksäkerhetsarbetet. Detta bör vara ägnat att tillgodose det här aktuella yrkandet i motion T90 (kds). Yrkandet avstyrks således.
2.2 Utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet
I motion 420 (fp) begärs en fortlöpande och samlad utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet. Motionärerna framhåller att det är angeläget att man följer upp utfallet av den fr.o.m. år 1993 ändrade organisationen av trafiksäkerhetsarbetet, då TSV:s uppgifter övertogs av Vägverket.
Departementschefen framhåller (s. 14) att Vägverket skall mot bakgrund av sitt övergripande ansvar årligen redovisa vilka resultat som har uppnåtts på trafiksäkerhetsområdet. Detta bör kunna tillgodose motionärens önskemål. Motionen avstyrks därför.
3 Förslag om Vägverkets och Polisens uppgifter, m.m.
3.1 Den organisatoriska hemvisten för Vägverkets registerverksamhet
Riksdagen beslutade år 1991 om en förändrad organisationsform för Vägverket (prop. 1990/91:87, bet. TU26. rskr. 326). Den nya organisationen skulle enligt beslutet bestå av en beställardel --väghållningsdivisionen -- och en produktionsdel -- produktionsdivisionen. Beslutet innebar också en ändring av Vägverkets regionala förvaltning. Den nya organisationen infördes fr.o.m den 1 januari l992.
I proposition 1992/93:2, vari förslag framlades om nedläggning av TSV och överförande av TSV:s uppgifter till Vägverket, förordade kommunikationsministern att det skulle få ankomma på Vägverket att inom ramen för den befintliga organisationen fördela de från TSV övertagna uppgifterna på ett sådant sätt att effekterna av det utökade väghållaransvaret uppnåddes och att en helhetssyn skulle prägla den framtida väghållningen. Kommunikationsministern pekade på att de uppgifter som Vägverket skulle överta var av såväl föreskrivande som tillämpande karaktär och framhöll att det var väsentligt att en tydlig organisatorisk åtskillnad gjordes mellan dessa uppgifter.
Utskottet delade vid behandlingen av propositionen (bet. 1992/93:TU4, s. 10--11) kommunikationsministerns uppfattning om att åtskillnad skulle göras mellan föreskrivande och tillämpande uppgifter. En sådan åtskillnad talade dock enligt utskottets mening för att förarprövningen flyttades ut från Vägverket. Utskottet förordade därför att regeringen skulle överväga vem som borde utföra förarprövningen och snarast för riksdagen redovisa ett förslag till lösning av frågan. På förslag av utskottet gav riksdagen (rskr. 1992/93:58) detta regeringen till känna. Regeringen tillkallade sedan utredningen Förarprövare 2000 (K 1992:06) vilken i april i år har avgett betänkandet (SOU 1993:34) Förarprövare. Närmare information om förslag i betänkandet lämnas i det följande i avsnittet Körkortsfrågor m.m. I utskottets betänkande diskuterades med anledning av ett motionsyrkande även den organisatoriska ställningen för TSV:s registeravdelning. Vägverkets väghållningsdivision, som kom att överta huvuddelen av TSV:s uppgifter, kallas numera väg- och trafikdivisionen.
I motion T88 (s) framhålls att Vägverket bör renodlas så långt det är möjligt och att beställar- och utföranderollerna bör skiljas åt. Genomförandet av de uppgifter som föreskrivs av myndigheten bör, framhålls det, ligga hos andra aktörer. Mot bakgrund av att en utredning om förarprövningen har kommit till stånd framhåller motionärerna att det finns anledning att även pröva frågan om den organisatoriska hemvisten för registeravdelningen. Motionärerna begär i yrkande 13 att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad de sålunda har anfört. I yrkande 14 begär de att Riksrevisionsverket eller Statskontoret skall utreda frågan om den organisatoriska hemvisten för registeravdelningen.
Utskottet framhöll i ovannämnda betänkande att det var naturligt att i det utvidgade väghållaransvaret för Vägverket även inrymma ett ansvar för de fordon som faktiskt utnyttjar vägnätet. Utskottet ansåg emellertid att det var väsentligt att registeravdelningens självständiga ställning säkerställdes men inom ramen för Vägverket. Utredningen (K1989:03) om översyn av huvudmannaskapet för bilregistret m.m. uttalade i sitt betänkande (SOU 1991:14) Den regionala bil- och körkortsadministrationen att TSV borde kunna fungera som alternativ huvudman för den regionala bilregistrerings-, vägtrafikbeskattnings- och körkortsverksamheten men förordade att länsstyrelserna alltfort skulle bibehålla det regionala huvudmannaskapet. Departementschefen förutskickar nu (s. 24) att Vägverket och några länsstyrelser skall få i uppdrag att lämna förslag på hur den framtida registerverksamheten bör organiseras. I avvaktan på resultat av detta utredningsarbete är utskottet inte nu berett att uttala sig i frågan om den organisatoriska hemvisten för registeravdelningen i framtiden. Utskottet är inte heller berett att förorda att Riksrevisionsverket eller Statskontoret skall svara för det förutskickade utredningsarbetet. De här aktuella förslagen i motion T88 (s) avstyrks således.
3.2 Krav på ett trafiksäkerhetsprogram för tiden till år 2000
I motion T 88 (s) begärs i yrkande 1 att Vägverket skall utarbeta ett trafiksäkerhetsprogram som sträcker sig fram till år 2000 som en fortsättning av de trafiksäkerhetsprogram som TSV årligen publicerade.
Departementschefen anför (s. 21) att det ankommer på Vägverket att utarbeta ett nationellt trafiksäkerhetsprogram för att regeringen skall få information om trafiksäkerhetssituationen och det samlade trafiksäkerhetsarbetet. Departementschefen framhåller att i detta sammanhang en redovisning av huvudaktörernas verksamhet är av betydelse. Även utskottet anser att det är väsentligt att Vägverket utarbetar ett trafiksäkerhetsprogram för trafiksäkerhetsarbetet. Av det anförda följer att motionsförslaget är tillgodosett. Det bör inte föranleda något initiativ av riksdagen. Det avstyrks därmed.
3.3 Användning av anslaget till drift och underhåll av statliga vägar till trafiksäkerhetsinformation
Från sjätte huvudtitelns anslag Drift och underhåll av statliga vägar betalas vissa kostnader för drift och underhåll av statliga vägar och Vägverkets räntekostnader för kredit i Riksgäldskontoret för köp av vissa omsättningstillgångar och för inköp av anläggningstillgångar. På förslag av regeringen har riksdagen godkänt att medel under anslaget används även för andra ändamål. De under anslaget för innevarande budgetår anvisade medlen disponeras av Vägverket och Rikspolisstyrelsen. Övertagandet av TSV:s uppgifter innebar att Vägverket övertog ansvaret för den sakinformation i trafiksäkerhetsfrågor som TSV lämnat. I samband härmed fick emellertid Vägverket också betalningsansvaret för den pläderande trafiksäkerhetsinformationen, för vilken Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) tidigare svarat. Till NTF hade utgått bidrag från statsbudgeten.
Departementschefen föreslår (s. 22--23) att medel under anslaget Drift och underhåll av statliga vägar skall få användas för Vägverkets betalningsansvar för trafiksäkerhetsinformationen. Förslaget följs dock inte upp med ett förslag att riksdagen skall godkänna en sådan användning.
Utskottet föreslår att riksdagen skall godkänna att medel under det här aktuella anslaget får användas såsom departementschefen föreslår.
3.4 Vägverkets samverkan med Polisen och andra organ för ökad trafiksäkerhet
Av verksförordningen (1987:1100), som enligt instruktionen för Vägverket skall tillämpas på verket, följer bl.a. att Vägverkets chef skall samordna verksamheten med angränsande verksamheter. Polisen skall enligt polislagen (1984:387) samverka med andra myndigheter och organisationer.
Departementschefen framhåller betydelsen för trafiksäkerhetsarbetet av att Vägverket som den centrala myndigheten för säkerheten i trafiken samverkar med andra myndigheter och organ. Han framhåller bl.a. följande. Vägverket bör ha möjlighet att träffa centrala överenskommelser om övergripande frågor med andra myndigheter och avtal med olika organ för utförande av rent operativa uppgifter. Aktörer i detta sammanhang kan t.ex. vara kommuner och frivilligorganisationer men framför allt Polisen. Samarbetet mellan Vägverket och Polisen bör befästas genom överenskommelser på central nivå mellan Vägverket och Rikspolisstyrelsen och på regional nivå mellan vägdirektören och länspolismästaren. Överenskommelserna bör innehålla omfattning och inriktning av samarbetet. Ett ökat samarbete bör komma till stånd mellan Vägverket och kommunerna. Det är därför positivt om Vägverket träffar avtal med Svenska Kommunförbundet eller enskilda kommuner om det framtida samarbetet. Sådana avtal kan t.ex. gälla kunskapsuppbyggnad. Det vore av värde om Vägverket kunde bidra till demonstrationsprojekt, forskning och utbildning hos enskilda kommuner.
I sistnämnda fråga om bidrag anmäler departementschefen (s. 22) att han avser att återkomma till regeringen med förslag om uppdrag för Vägverket att beräkna kostnaderna för sådan verksamhet samt hur den bör finansieras.
Något motionsförslag som närmare berör Vägverkets samverkan med andra myndigheter och organ har inte väckts. Däremot har i motion T94 (nyd) yrkandena 6--8 framlagts förslag om inriktningen av polisens arbete för trafiksäkerheten. Motionärerna begär sålunda att polisen skall skärpa övervakningen av trafikanter med grovt avvikande beteende i trafiken, att polisen skall prioritera övervakningen av trafiknykterheten framför hastighetsövervakningen samt att trafikövervakningen skall förstärkas i enlighet med förslag i Trafikpolisutredningens betänkande (SOU 1992:81) Trafikpolisen mer än dubbelt bättre.
Utskottet är inte berett att lämna sådana generella rekommendationer om polisens uppgifter inom ramen för trafiksäkerhetsarbetet som begärs i motionen. Genom den av departementschefen förordade ordningen med centrala och lokala överenskommelser med polisen om trafikövervakningen torde de med hänsyn till tid och plats lämpligaste insatserna av polisen kunna komma till stånd. Motionsförslagen avstyrks således.
4 Åtgärder mot rattfylleri
Rattfylleribrottet m.m.
Som allmänt krav på förare av fordon på väg gäller enligt 19§ VTK att fordon inte får föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning eller påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av annat skäl inte kan föra fordonet på betryggande sätt. Till denna regel är knutna straffbestämmelser i VTK. Förande av motorfordon och spårfordon under påverkan av starka drycker m.fl. förfaranden är straffbelagda enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen).
Enligt 4 § första stycket trafikbrottslagen skall den dömas för rattfylleri som har fört ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden har uppgått till minst 0,2 promille i hans blod eller 0,10 milligram per liter i hans utandningsluft (s.k. promillerattfylleri). För rattfylleri skall vidare enligt 4 § andra stycket den dömas som vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat medel att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt har kunnat föra fordonet (s.k kliniskt rattfylleri). Straffet för rattfylleri är böter eller fängelse i högst sex månader.
Är brottet att anse som grovt skall föraren enligt 4a§ trafikbrottslagen dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst ett år. Frågan huruvida rattfylleribrott är att anse som grovt skall avgöras med beaktande av samtliga omständigheter vid brottet. Emellertid skall särskilt beaktas om (1) föraren har haft en alkoholkoncentration som har uppgått till minst 1,5 promille i blodet eller 0,75 milligram per liter utandningsluft, om (2) föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel eller om (3) framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.
Väg- och sjöfyllerikommittén (Ju 1992:03), som haft till uppgift att bl.a. göra en utvärdering av bestämmelserna för grovt rattfylleri, överlämnade i december 1992 till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet sitt betänkande (SOU 1992:131) Grovt rattfylleri och sjöfylleri. Kommittén föreslår bl.a. att gränsvärdet för grovt rattfylleri skall sänkas från l,5 promille alkohol i blodet resp. 0,75 milligram per liter utandningsluft till 1,0 promille resp. 0,50 milligram per liter. Vid grovt rattfylleri skall normalpåföljden vara fängelse. En icke frihetsberövande påföljd skall kunna väljas endast om det föreligger särskilda skäl. På grundval av kommittéförslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet frågan om strängare regler för rattfylleri m.m.
Motionsförslag
I motion T88 (s) yrkande 2 begärs att regeringen i sitt aviserade förslag till reformering av trafiknykterhetslagstiftningen skall klargöra att bilkörning och alkohol är oförenliga. I motion T94 (nyd) framhålls att det inte kan accepteras att rattfyllerister kör ihjäl eller skadar andra människor. Rattfylleristerna måste enligt motionärerna tas bort från vägarna. I detta syfte begär motionärerna att straffmaximum för rattfylleri skärps liksom straffmätningen för brottet (yrkande 3 resp. 2).
Utskottets ställningstagande
Av det totala antalet dödsolyckor är ca 30 % alkoholrelaterade. Alkohol är den enskilt största olycksorsaken i trafiken. Trafiknykterhetslagstiftningen bör därför reformeras, som departementschefen också framhåller. Han förutskickar att regeringen senast hösten 1993 återkommer till riksdagen med förslag i frågan.
Departementschefen aviserar (s. 27--31) en rad initiativ av honom och av regeringen m.m. Regeringen kommer sålunda att för riksdagen framlägga en proposition på grundval av Väg- och sjöfyllerikommitténs förslag senast under hösten 1993. Regeringen avser att närmare överväga om inte polisen rutinmässigt skall kontrollera de inblandade parterna i trafikolyckor vad avser alkoholpåverkan. Om luftutandningsprov inte kan genomföras skulle det enligt departementschefen vara av värde om blodprovstagning av fordonsförare kunde ske oavsett om misstanke om alkoholpåverkan föreligger eller inte. Departementschefen avser att ta initiativ till studium av ordningen i Norge med straff för s.k. eftersupning och utvärdering av denna ordning -- mot bakgrund av att rattfyllerimisstänkta i Sverige påstår sig ha "supit" först efter körningen. Inom Justitiedepartementet har initierats en översyn av bestämmelserna om förverkande av fordon i syfte att möjligheterna att förverka fordon vid trafikbrott skall utvidgas. Departementschefen avser att återkomma till regeringen med förslag om att Vägverket skall få i uppdrag att utforma ett förslag till försöksverksamhet med s.k. alkolås för fordon. Genom en andedräktsanalys kan nämligen eventuell förekomst av alkohol i utandningsluften snabbt identifieras. Analysinstrumentet i kombination med en elektronisk styrning av startmotorn i en bil ger möjlighet till ett system för automatisk kontroll av att alkoholpåverkade förare inte kan starta och framföra sina fordon.
De sålunda förutskickade initiativen av regeringen och departementschefen när det gäller åtgärder mot rattfylleri m.m. tillgodoser enligt utskottets mening de önskemål som ligger bakom de här aktuella motionsförslagen. Dessa torde därför inte böra föranleda något initiativ av riksdagen. De avstyrks följaktligen.
5 Hastighetsgränser och åtgärder mot hastighetsöverskridanden
5.1 Hastighetsbegränsningssystem
I utskottets betänkande 1991/92:TU2 (s. 16--20) finns en närmare redogörelse för utvecklingen av det nuvarande hastighetsbegränsningssystemet och för under senare år beslutade ändringar beträffande högsta medgivna hastigheter.
Det nuvarande hastighetsbegränsningssystemet omfattar 1. de generella bashastigheterna 50 km/tim inom tättbebyggt område och 70 km/tim utom tättbebyggt område (64§ första och andra styckena VTK), 2. differentierade hastigheter -- 90 km/tim och 110 km/tim -- vilka Vägverket får föreskriva (64§ tredje stycket VTK), 3. lokala hastighetsgränser som får beslutas av länsstyrelse eller kommun (147§ VTK) för en viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område. Lokala hastighetsgränser får avvika från bashastigheten 50 km/tim inom tättbebyggt område eller utgöra en sänkning av bashastigheten 70 km/tim utom tättbebyggt område eller av en av TSV föreskriven differentierad hastighet. Speciella hastighetsbegränsningar gäller enligt 66 och 67§§ VTK för tyngre bussar och lastbilar samt för fordonskombinationer.
TSV föreslog år 1990 ett nytt hastighetsbegränsningssystem för landsbygdsvägar m.m. som omfattade tre generellt gällande hastighetsgränser, nämligen 50 km/tim inom tättbebyggt område, 80 km/tim utom tättbebyggt område samt 100 (alternativt 110) km/tim på motorväg. De generella hastighetsgränserna skulle kunna kompletteras med lokala hastighetsbegränsningar som skulle kunna innebära sänkningar i intervall om 10 km/tim samt höjning till högst 80 km/tim inom tättbebyggt område och höjning till 90 km/tim utom tättbebyggt område. Gräns för "tättbebyggt område" föreslogs bli utmärkt med ett särskilt vägmärke. De föreslagna generellt gällande hastighetsgränserna skulle inte utmärkas men däremot gränserna för lokala och särskilda hastighetsbegränsningar.
I motion T430 (nyd) föreslås att högsta tillåtna hastighet skall vara 110 km/tim på mycket fina landsvägar (yrkande 3), 110 km/tim på motortrafikleder (yrkande 2) samt 130 km/tim på motorvägar (yrkande 1). Motionärerna framhåller att de bättre vägarna och bilarna är så bra att hänsyn till trafiksäkerheten inte bör hindra höjning av högsta tillåtna hastighet.
Departementschefen anför (s. 32--33) att TSV:s förslag saknar stöd hos ett stort antal remissinstanser. Han framhåller att sambandet mellan hastigheter, trafiksäkerhet och miljö är väl dokumenterat. Detta samband har inte tillräckligt tydligt bibringats allmänheten, som har svårt att förstå sambanden och därför inte accepterar inskränkningar i gällande hastighetsbegränsningssystem. Departementschefen framhåller att det är viktigt att följa hastighetsutvecklingen och utvecklingen när det gäller hastigheternas inverkan på olyckor samt angeläget att följa utvecklingen inom EG när det gäller olika hastighetsgränser. Han avser därför att återkomma till regeringen med förslag att Vägverket skall få i uppdrag att följa denna utveckling. Han framhåller att Vägverkets arbete successivt bör inrikas mot information för att bereda möjligheter att förstå sambandet mellan hastigheter, trafiksäkerhet och miljö.
Utskottet instämmer med departementschefen i att man inte nu bör ändra gällande hastighetsbegränsningssystem. Tiden är, som departementschefen också framhåller, ännu inte mogen för en ändring av detta. Inte minst utvecklingen inom EG bör avvaktas innan en ändring görs. För den närmaste framtiden är det, som departementschefen framhåller, lämpligt att Vägverket får i uppdrag att följa utvecklingen på området. Utskottet avstyrker därmed de här aktuella motionsförslagen.
5.2 Hastighetsgräns för tung lastbil m.m.
Enligt 66 § VTK får lastbil, vars totalvikt överstiger 3,5 ton (tung lastbil), inte föras med högre hastighet än 70 km/tim eller, på motorväg eller motortrafikled, 90 km/tim. Om det till en bil (t.ex. en lastbil) har kopplats en påhängsvagn eller en släpvagn gäller -- under förutsättning av bl.a. effektiva bromsar på påhängsvagn resp. släpvagn -- att högsta tillåtna hastighet för ekipaget är 70 km/tim. Genom lokala trafikföreskrifter kan meddelas avvikelser från föreskrifterna i 66§ VTK.
I förslaget år 1990 till ett nytt hastighetsbegränsningssystem framhöll TSV att det fanns anledning att närmare studera frågan om ändring av de speciella hastighetsbegränsningarna för tyngre bussar och lastbilar samt fordonskombinationer, främst frågan om höjning av högsta tillåtna hastighet för bil med släpfordon till 80 km/tim utom tättbebyggt område.
I motion T430 (nyd) begärs att högsta tillåtna hastighet för tung lastbil skall vara 90 km/tim på landsväg såväl för lastbil utan släpvagn (yrkande 4) som för lastbil med släpvagn (yrkande5).
Departementschefen anmäler att han ansluter sig till TSV:s förslag att högsta tillåtna hastighet för tunga lastbilar samt för bilar (lastbilar m.fl.) med släpvagn bör höjas till 80 km/tim utanför tättbebyggt område. En förutsättning skall emellertid vara att de tunga fordonen är utrustade med fartbegränsare. Höjningen bör enligt departementschefen kunna genomföras den 1 januari 1995, då ett EG-direktiv (92/6/EEC) om fartbegränsare träder i kraft. Departementschefen anmäler vidare att han avser att återkomma till regeringen med förslag om ändring i VTK i här aktuell del.
Utskottet ansluter sig till departementschefens förslag. Den av honom förutskickade höjningen av här aktuell hastighetsgräns bör kunna tillgodose syftet med motionsförslagen, som därmed kan avslås.
5.3 Utökad befogenhet för kommun att föreskriva hastighetsbegränsningar
Som nämnts i det föregående äger Vägverket enligt 64§ tredje stycket VTK föreskriva att högsta tillåtna hastighet skall vara 90 eller 110 km/tim i stället för någon av bashastigheterna (50 och 70 km/tim). I fråga om lokala hastighetsgränser -- som enligt 147§ VTK skall avse viss väg eller vägsträcka eller samtliga vägar inom ett visst område och vara motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön -- äger enligt nämnda paragraf länsstyrelsen föreskriva sådana gränser i fråga om vägar för genomfartstrafik och kommunen i fråga om övriga vägar.
I motion T85 (v) begärs att kommun skall få befogenhet att föreskriva hastighetsbegränsningar på alla vägar inom kommunen. Motionärerna framhåller att kommunerna kan göra den mest välgrundade bedömningen om en hastighetsbegränsning behövs eller inte.
Frågan om befogenhet för Vägverket, länsstyrelse och kommun att föreskriva hastighetsbegränsningar aktualiserades i TSV:s ovannämnda förslag om hastighetsbegränsningssystem m.m. Utskottet förutsätter att Vägverket inom ramen för den förutskickade uppgiften att följa utvecklingen beträffande hastighetsbegränsning även beaktar frågan om befogenhet att föreskriva sådana. Motionsförslagen torde därför kunna lämnas utan initiativ av riksdagen. Det avstyrks sålunda.
5.4 Vissa åtgärder mot hastighetsöverskridanden
Bakgrund
Ansvaret för trafikövervakning ligger enligt polislagen (1984:387) på polisen.
Den som överskrider högsta tillåtna färdhastighet kan enligt 164§ VTK dömas till penningböter, som enligt BrB 25 kap. 1§ kan bestämmnas till högst 2000 kr. Alternativt kan en allvarligare hastighetsöverträdelse föranleda böter (penningböter eller dagsböter) för vårdslöshet i trafik eller fängelsestraff för grov vårdslöshet i trafik enligt 1§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Hastighetsöverträdelse kan också enligt bestämmelser i körkortslagen (1977:477, KKL) leda till varning eller återkallelse av körkortet. Varning och återkallelse beslutas av förvaltningsdomstol (länsrätt i första instans) efter ansökan av allmänt ombud, som är knutet till länsstyrelsen. Under vissa förutsättningar kan en varning beslutas genom att körkortshavaren godkänner ett föreläggande från det allmänna ombudet. Varning och återkallelse kan föregås av omhändertagande av körkortet, som beslutas av polismyndighet eller åklagare. I en i april i år avgiven proposition 1992/93:189 om ändring i körkortslagen (1977:477) framläggs bl.a. förslag om körkortsingripande vid allvarliga hastighetsöverträdelser. Propositionen jämte motioner behandlas i utskottets betänkande 1992/93:TU37, till vilket hänvisas.
Nedan behandlas ett motionsförslag om åtgärder för att öka respekten för hastighetsgränser.
Åtgärder för att öka respekten för hastighetsgränser
I motion T86 (v) begärs förslag om hur respekten för hastighetsgränserna skall öka (yrkande 1).
Departementschefen framhåller att det är angeläget att påföljderna för överträdelser av bestämmelser i trafikförfattningarna i högre utsträckning än nu sätts i relation till allvaret i olika överträdelser. Som exempel på överträdelser som är särskilt allvarliga framhåller han bl.a. hastighetsöverträdelser. Då förändringar av nuvarande påföljder för överträdelser av trafikföreskrifter kan komma att få återverkningar på sanktionssystemet i övrigt, krävs, enligt departementschefen, en noggrann analys. Regeringen avser därför att senare låta utreda hithörande frågor.
Utskottet anser också att tiden är mogen för en sådan översyn som departementschefen förutskickar. Med en sådan torde syftet med motionsförslaget bli tillgodosett, varför det torde kunna lämnas utan någon riksdagens särskilda åtgärd. Det avstyrks således.
6 Övriga vägtrafikfrågor m.m.
6.1 Regler för trafik på väg med sparkcykel med motor (GO-PED), m.m.
I motion T425 (m) framhålls det angelägna i att ny teknik och nya idéer inte motarbetas, hindras eller kvävs av gällande föreskrifter. Motionären anför att en motoriserad sparkcykel -- en s.k. GO-PED -- är en av flera intressanta innovationer på transportområdet. Nuvarande föreskrifter hindrar emellertid enligt motionären användning av GO-PED i Sverige. Motionären begär mot denna bakgrund översyn av bestämmelserna om tillåtna motorfordon i Sverige.
Utskottet behandlade i betänkande 1992/93:TU4 (s. 28) ett motionsförslag om att GO-PED skulle tillåtas i trafiken på samma sätt som cykel eller moped. Utskottet framhöll vikten av att ny teknik utvecklas och stöds på transportområdet. Utskottet avstyrkte emellertid motionsförslaget med hänvisning till att det är en fråga för ansvariga myndigheter att närmare bedöma i vad mån nya transportmedel -- t.ex. GO-PED -- kan och bör tillåtas i trafiken samt att inom EG frågan om regler för mopeder och cyklar med någon form av påhängsmotor har uppmärksammats. Utskottet avstyrker det nu aktuella motionsförslaget med samma hänvisning.
6.2 Användning av mobiltelefon i motordrivna fordon
I tre motioner föreslås vissa regler för användning av mobiltelefoner i motordrivna fordon. I motion T418 (s) föreslås att det skall bli förbjudet att under körning använda mobiltelefon, som inte är fast placerad. I motion T401 (s) begärs föreskrifter om att telefonering under körning fr.o.m. den 1 januari 1994 endast skall få ske med s.k. handsfree-utrustning. I motion T408 (s) anförs att det inte är rimligt att förbjuda användning av mobiltelefon vid körning. Däremot bör enligt motionärerna information om den ökade olycksrisken intensifieras och ett förbud mot lösa telefoner stegvis införas i syfte att sådana skall ersättas med s.k. handsfree-utrustning. Motionärerna begär att en utredning skall igångsättas om hur en sådan reglering skall genomföras.
Utskottet har i en rad betänkanden -- senast i 1992/93:TU4 (s.23) -- behandlat motionsförslag som har varit likartade med de här aktuella. Utskottet har därvid framhållit att vissa regler bör utgöra tillräcklig vägledning för användningen av mobiltelefon i fordon, nämligen grundregeln för all vägtrafik (5§ första stycket VTK) att vägtrafikant skall iaktta omsorg och varsamhet i trafiken, den särskilda regeln för trafik med fordon (19§ VTK) att fordonsförare skall kunna föra sitt fordon på betryggande sätt samt de straffbestämmelser som är knutna till dessa regler. Utskottet konstaterade i ovannämnda betänkande att mobiltelefoner med s.k. handsfree-utrustning under senare tid har blivit allt vanligare i trafiken. Vid försäljning av biltelefoner används också trafiksäkerheten och smidigheten med sådana telefoner som ett viktigt marknadsföringsargument. En positiv utveckling sker därmed som befrämjar trafiksäkerheten och som bidrar till att tillgodose syftet med motionerna. I överensstämmelse med vad utskottet tidigare har utttalat förutsätter utskottet att Vägverket noga följer frågan om användning av mobiltelefon i motordrivna fordon och tar de initiativ som utvecklingen kan föranleda. De här aktuella motionerna behöver därför inte föranleda något initiativ av riksdagen. De kan därmed avslås.
6.3 Högersväng i korsning med rött ljus
I motionerna T431 (-) och T434 (m) begärs att det i en vägkorsning med fordonssignal som visar röd signalbild skall vara tillåtet att åt höger köra in på den korsande vägen. Det framhålls att trafiken härigenom skulle flyta bättre.
Utskottet behandlade senast i betänkande 1991/92:TU2 (s.34) ett likartat motionsförslag. Utskottet har ansett att undantag från förbudet att köra mot rött ljus inte bör kunna komma i fråga, då undantag bl.a. skulle kunna leda till att respekten för rött ljus över huvud taget minskar. Genom att i vägkorsningar, där så är lämpligt, inrätta körfält för högersvängande trafik liksom genom andra dylika arrangemang kan man, som utskottet också har framhållit, uppnå en smidig avledning av trafik åt höger. Det hävdas emellertid att högersväng mot rött ljus tillåts i USA och att avledning av trafik där genom en sådan sväng fungerar smidigt. Det kan därför finnas anledning för Vägverket att uppmärksamma frågan om tillåtligheten av en sådan sväng utan att riksdagen tar något initiativ härtill. Motionsförslagen kan därför avslås av riksdagen.
6.4 Parkering i T-korsning
I motion T417 (m) begärs en översyn av föreskrifterna om parkering i trevägskorsning. Motionären framhåller att i en korsning, där en väg ansluter till en annan utan att fortsätta på den genomgående vägens andra sida, parkeringsförbud råder på det område på den genomgående vägen där den anslutande vägen skulle fortsätta om den hade varit dragen vidare. Då parkering där inte kan störa trafik som kommer ut på den genomgående vägen från den anslutande vägen anser motionären att parkeringsförbudet bör ses över.
Enligt 72 § VTK får fordon inte stannas eller parkeras i bl.a. vägkorsning eller inom ett avstånd av tio meter från korsande körbanas närmaste ytterkant. Räknat fr.o.m. den 1 januari 1989 kompletterades denna regel med en föreskrift (SFS 1988:1086) om att regeln inte gäller anslutningsfri sida i vägkorsning om avståndet mellan fordonet och vägens mitt är minst tre meter. Med hänsyn härtill kan motionsyrkandet lämnas utan särskild åtgärd av riksdagen. Det avstyrks således.
6.5 Tvång för motorcyklister att använda skyddsdräkt
I motion T409 (s) pekar motionären på att motorcyklister drabbas av svåra skrapsår då de under färd eller vid tvärstopp faller från en motorcykel och kanar vidare på vägen. Motionären begär därför föreskrifter om att motorcyklister vid färd skall använda skyddsdräkt, som uppfyller de krav som anges i TSV:s föreskrifter om skyddsdräkt för motorcyklister (intagen som bilaga 17 till TSV:s föreskrifter om nationella typgodkännanden, TSVFS 1985:60).
Vid behandlingen av ett likartat motionsförslag i betänkande 1992/93:TU4 (s. 25) framhöll utskottet att det under senare år har blivit allt vanligare att motorcyklister använder sig av skyddsdräkter och att därmed en utveckling sker som är positiv för trafiksäkerheten. Utskottet förutsatte att Vägverket skulle följa frågan om skyddsdräktsanvändning, varför motionsförslaget inte påkallade någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Vad utskottet sålunda anförde gäller även beträffande det nu aktuella motionsyrkandet, vilket således avstyrks.
6.6 Krav på ABS-bromsar på släpvagn som dras av tung lastbil
I motion T86 (v) begärs i yrkande 2 att tung lastbil med låsningsfria bromsar (Antiblock-Braking-System, ABS) fr.o.m. år 2000 inte skall tillåtas på våra vägar i kombination med en släpvagn som inte har sådana bromsar. Motionärerna pekar på att inbromsning med ABS-bromsar måste ske hårt för att bästa effekt med sådana bromsar skall uppnås. När fordonskombinationen inbromsas kommer emellertid släpvagnens hjul att låsas, om den inte har ABS-bromsar. På halt väglag blir fordonskombinationen då svår att manövrera vilket kan leda till trafikolycka.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat följer man på Vägverket frågorna kring ABS-bromsar. Något riksdagens initiativ med anledning av motionsyrkandet synes därför inte vara påkallat. Det avstyrks därmed.
6.7 Användning av reflexer för gående och rullskidåkare på väg
I motion T411 (fp) begärs att Vägverket skall starta en kampanj för att gående och rullskidåkare under mörker skall stimuleras att använda reflexer när de befinner sig på väg.
Utskottet behandlade i betänkande 1992/93:TU4 (s. 25--26) ett likartat motionsyrkande, vilket avstyrktes. Utskottet anser i likhet med motionären att det är angeläget att gående och rullskidåkare under mörker använder reflexer när de befinner sig på väg. Utskottet utgår emellertid från att Vägverket följer frågan om hur användning av reflexer skall stimuleras utan att något riksdagens initiativ härför behövs. Motionsyrkandet avstyrks således.
6.8 Avgift för ansökan om viss dispens för s.k. terränghjuling
Enligt 118 § VTK gäller bl.a. att terrängskoter och lätt terrängvagn i princip inte får föras på andra vägar än enskilda. Länsstyrelsen får emellertid medge undantag från denna bestämmelse för ett län och Vägverket för mer än ett län enligt 159§ VTK. Avgift för prövning av ansökan om undantag skall enligt 156a§ VTK bestämmas i enlighet med en i paragrafen angiven avgiftsklass 4. Enligt avgiftsförordningen (1992:191), som länsstyrelsen har att tillämpa när det gäller bestämmande av avgift för här aktuellt slag av ansökan, är avgiften 1300 kr i avgiftsklass4.
I motion T407 (m) vänder sig motionären mot att i fall då en handikappad genom sin hjälpmedelscentral får en fyrhjulsdriven motorcykel -- en s.k. terränghjuling -- han/hon måste betala 1300 kr för att få använda fordonet på väg. Motionären begär att avgift för dispensansökan inte skall tas ut i sådant fall.
Utskottet vill peka på att för prövning av här aktuellt slag av dispens som avser mer än ett län och som därför skall göras av Vägverket blir avgiften 165 kr enligt punkterna 8 och 10 i den till förordningen (1972:648) med taxa för Vägverket fogade taxan. Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund anledning att närmare överväga den genom motionen aktualiserade frågan. Utskottet förutsätter dock att Riksrevisionsverket, som äger meddela tillämpningsföreskrifter till avgiftsförordningen, uppmärksammar det anförda utan att riksdagen behöver ta något initiativ härför. Med hänsyn härtill torde motionen kunna lämnas utan någon riksdagens särskilda åtgärd. Den avstyrks sålunda.
6.9 Bötesstraffet för körning mot rött ljus
Enligt 164 § VTK döms den som kör mot rött ljus i trafiksignal till penningböter, som enligt 25 kap. 3§ BrB kan bestämmmas till högst 2000 kr.
I motion T404 (fp) begärs skärpning av bötesstraffet för körning mot rött ljus.
Departementschefen framhåller (s. 36) att det är angeläget att påföljderna för överträdelser av bestämmelserna i trafikförfattningarna i högre utsträckning än nu sätts i relation till allvaret i olika öveträdelser. Exempel på överträdelser som är särskilt allvarliga är enligt departementschefen körning mot rött ljus och underlåtelse att iaktta stopplikt. Då en förändring av nuvarande påföljder kan komma att få återverkningar på sanktionssystemet i övrigt och frågan om förändring därför kräver en noggrann analys, avser regeringen enligt departementschefen att senare låta utreda dessa frågor. Med hänsyn härtill kan motionsförslaget lämnas utan initiativ av riksdagen.
7 Fordonsfrågor m.m.
7.1 Krav och strategi för bättre fordon
I motion T88 (s) anförs att drygt 20 % av de fordon som genomgår kontrollbesiktning underkänns och att ytterligare 30--40% har brister som föranleder påpekanden. I en allt tätare trafik finns sålunda enligt motionen en stor andel fordon med brister. För att fordonen skall bli bättre begär motionärerna i yrkande 6 att ett mål för fordonsparkens säkerhets- och miljöstandard skall formuleras och att en strategi för utveckling av trafiksäkra och miljövänliga bilar skall utarbetas. Regeringen bör enligt motionärerna uppdra åt Vägverket att utarbeta en sådan strategi tillsammans med trafikforskare, bilindustrin, AB Svensk bilprovning m.fl.
Det grundläggande kravet på fordon är enligt 7 § FK att fordon får brukas i trafik endast om fordonet är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. I FK anges krav i fråga om buller, anordningar och utrustning. Vägverket utfärdar de ytterligare föreskrifter som behövs om fordons beskaffenhet och utrustning. I bilavgasförordningen (1991:1481) finns bestämmelser om krav på beskaffenhet och utrustning på bil för begränsning av utsläpp av avgaser och andra ämnen. De närmare föreskrifterna om krav på fordonen byggs successivt ut i takt med nya rön.
Forskning och utvecklingsverksamhet (FoU) beträffande bilars trafiksäkerhet och utvecklingen av nyare säkrare modeller sker i stor utsträckning inom ramen för bilindustrins egna FoU-program. Konkurrensen mellan fordonstillverkarna sporrar FoU-verksamheten. Om en bilfabrikant lanserar en viss förbättring beträffande utrustningen följer de övriga fabrikanterna snart efter. Som exempel härpå kan nämnas skivbromsutrustning på vanliga personbilar.
Departementschefen är medveten om brister på dagens fordon. Han pekar (s. 41--42) således bl.a. på att bromsarna är problem på de tunga fordonen och att trafik i mörker och på hala vägar ställer krav på fordonen som de ännu inte uppfyller. Då kraven på fordonen i stor utsträckning bygger på internationella överenskommelser förordar departementschefen att Vägverket tillsammans med AB Svensk bilprovning och Bilindustriföreningen verkar för ett aktivt internationellt arbete då det gäller säkerhetskraven.
I propositionen 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. -- som behandlas i jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JoU19 -- framhålls (s. 153--155) behovet av en strategi för reducering av koldioxidutsläppen inom transportsektorn. En särskild utredning om trafik och miljö för framtagning av ett beslutsunderlag i frågan aviseras i propositionen. I denna föreslås vidare stöd till ett forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprogram rörande användning av el- och hybridfordon för att förbereda en introduktion av sådana fordon.
Av den lämnade redogörelsen framgår att stort intresse finns för att fordonen skall utvecklas i trafiksäkerhets- och miljöhänseende. Något initiativ av riksdagen för att frammana ett sådant intresse synes inte vara behövligt, varför motionsförslaget kan lämnas utan någon riksdagens särskilda åtgärd. Motionsförslaget avstyrks följaktligen.
7.2 Luftkuddar i personbilar och bilbälten i bussar
I motion T419 (kds) begärs att krav införs på luftkuddar i personbilar och i motion T91 (kds) krav på bilbälten i långfärds- och turistbussar.
Utskottet har under hand inhämtat att man i Vägverkets löpande verksamhet studerar frågorna om införande av krav i nämnda hänseenden. Motionerna påkallar därför inte något initiativ av riksdagen utan kan avslås.
7.3 Hastighetsbegränsare i motordrivna fordon
I motionerna T428 (v) och T86 (v) yrkande 5 begärs att krav införs på hastighetsbegränsare i motordrivna fordon, i den sistnämnda motionen fr.o.m. 1995 års modeller.
Som nämnts ovan i avsnittt 5.2 har departementschefen som en förutsättning för att högsta tillåtna hastighet för tunga lastbilar samt för bilar (lastbilar m.fl.) med släpvagn skall få höjas till 80 km/tim utanför tättbebyggt område angett att de tunga fordonen skall vara utrustade med fartbegränsare. Förändringen av hastighetsgränsen beräknas enligt departementschefen kunna genomföras den 1 januari 1995, då ett EG-direktiv (92/6/EEC) om fartbegränsare träder i kraft. Frågan om krav på hastighetsbegränsare bevakas inom Vägverket, men den närmare behandlingen av frågan torde bli beroende på de åtgärder som vidtas inom EG. Något riksdagens initiativ för frågan om krav på hastighetsbegränsare är sålunda inte påkallat. Motionsförslagen avstyrks därmed.
7.4 Slopande av kravet på reflexsele i buss och lastbil
I 1988 års trafikpolitiska proposition föreslog dåvarande kommunikationsministern att ett krav skulle införas på att lastbilar och bussar skulle medföra reflexsele. Förslaget grundades på ett remissbehandlat förslag av Svenska transportarbetareförbundet om att yrkesförare i vissa situationer skulle använda reflexsele. Trafikutskottet (TU 1987/88:16 s. 16--17) hade inte något att erinra mot förslaget. Föreskrift i 11 § FK om att reflexsele skulle medföras vid färd med buss eller lastbil trädde i kraft den 1 juli 1990 (SFS 1989:939).
Departementschefen anför (s. 46--47) att det inte kan styrkas att reflexselar har bidagit till ökad säkerhet. I propositionen föreslås mot denna bakgrund att riksdagen skall godkänna att kravet på reflexsele vid färd med buss eller lastbil skall tas bort.
I motion T88 (s) yrkande 10 föreslås att propositionsförslaget avslås.
Till penningböter döms enligt 106 § FK ägaren av ett fordon som brukas utan att det överensstämmer med kraven i bl.a. 11§ FK, dvs. bl.a. kravet på reflexsele. Att medföra reflexsele bör dock enligt utskottets mening närmast betraktas som en rekommendation. Utskottet har sålunda inte något att erinra mot att kravet på reflexsele i 11§ FK tas bort. Som departementschefen framhåller finns det inte något som hindrar förare att frivilligt medföra och vid behov använda reflexsele. Utskottet biträder således inte motionsyrkandet.
7.5 Roterande varselljus ovanpå stillastående lastfordon
I motion T427 (s) begärs krav på att ovanpå stillastående lastfordon och fordonskombinationer skall under mörker finnas roterande varselljus. Motionärerna framhåller att stillastående lastfordon med eller utan släpfordon under mörker har visat sig utgöra synnerligen stora olycksrisker.
Uskottet behandlade senast i betänkande 1992/93:TU4 (s. 24--25) ett likartat motionsyrkande som avstyrktes med hänvisning till att ljus av karaktären varningsljus bör vara förbehållna fall som avses i föreskrifter härom som TSV gett ut och till att det i 96§ VTK krävs att parkeringslyktor och baklyktor skall vara tända när fordon under mörker o.d. har stannats eller parkerats. Utskottet avstyrker det nu aktuella motionsförslaget med samma hänvisning.
7.6 Gult strålkastarljus på enbart mopeder och traktorer
För moped och traktor gäller bl.a. att de får vara konstruerade för en hastighet av högst 30 km/tim.
I motion T422 (kds) pekar motionären på att det är svårt att vid möte i mörker av strålkastarljuset bedöma om det är ett långsamtgående fordon -- såsom en moped eller en traktor -- eller ett snabbare fordon som kommer. Motionären begär därför att fordon, som inte får föras med högre hastighet än 50 km/tim, skall ha strålkastare som avger gult ljus.
Enligt FK gäller att bilar, traktorer, motorcyklar och mopeder skall ha strålkastare framtill som avger vitt eller gult ljus. Ett tillmötesgående av motionen skulle innebära att strålkastarna på t.ex. personbilar inte skulle få ha gult ljus. Utskottet är inte berett att förorda inskränkning i den valfrihet beträffande ljusfärg i strålkastarna som bil- och motorcykelägarna nu har, varför motionen avstyrks. Om utvecklingen går mot att enbart vitt ljus används i strålkastarna på bilar och motorcyklar förstärks emellertid skälen för motionsförslaget. Motionen avstyrks därmed.
7.7 Kontroll av säkerhetsutrustning som inte är föreskriven
Under en skolresa med en svenskregistrerad buss från Stockholm till Bergen i Norge kom man den 15 augusti 1988 till Måbödalen, ca 17 mil öster om Bergen. Vid utgången av den s.k. Måbötunneln efter färd utför ett brant vägparti kolliderade bussen med tunnelväggen varvid bussen totalhavererade. Av busspassagerarna -- 23 barn och 11 vuxna -- omkom därvid 12 barn och 3 vuxna. Statens haverikommission, som utrett olyckan, anförde i sin i april 1992 avgivna rapport (O1992:2) att det inträffade främst föranletts av att bussens bromsar hade varit behäftade med allvarliga fel. På grundval av utredningsresultaten rekommenderade Haverikommissionen bl.a. att bussar försedda med hjälpbroms inte bör få användas i trafik om hjälpbromsen är ur funktion.
Mot bakgrund av Haverikommissionens rekommendation föreslås i propositionen att riksdagen skall godkänna att periodisk fordonskontroll även skall innefatta kontroll av monterad men inte obligatorisk trafiksäkerhetsutrustning i enlighet med vad som anförs i propositionen. Enligt departementschefens motivering för förslaget (s. 43--44) innebär detta att kontrollbesiktning skall -- om det låter sig göras -- innefatta kontroll av sådan på personbilar, bussar och lastbilar monterad säkerhetsutrustning, som har betydelse för trafiksäkerheten men som inte är föreskriven i FK eller föreskriven med stöd av bemyndigande i FK. I motioner har inte framförts någon erinran mot att en sådan kontroll kommer till stånd. Utskottet har inte heller något att erinra häremot.
Departementschefen anför att han avser att uppdra åt Vägverket att utnyttja ett bemyndigande i 102§ FK för närmare beslut om den föreslagna kontrollen av säkerhetsutrustning. I 102§ FK är bl.a. inrymt ett bemyndigande för Vägverket att besluta om de ytterligare föreskrifter som behövs om kontroll av fordon. Detta torde vara det bemyndigande som departementschefen avser.
I motion T88 (s) begärs i yrkande 9 att Vägverket tillsammans med AB Svensk bilprovning skall få i uppdrag att utarbeta de närmare föreskrifterna om rutiner för hur redovisning och kontroll av icke föreskriven säkerhetsutrustning skall ske för de enskilda fordonen. Motionärerna understryker vikten av att därvid föreskrifter meddelas antingen om skyldighet för fordonsägaren att redovisa icke föreskriven säkerhetsutrustning som finns i hans fordon eller om det sätt på vilket besiktningsmännen skall ges möjlighet att utföra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt.
Utskottet anser att riksdagen ej bör uttala sig om hur föreskrifter om kontroll av icke föreskriven säkerhetsutrustning skall meddelas. Utskottet förutsätter emellertid att härvid uppmärksammas vad som anförs i motionen om innehållet i sådana föreskrifter, utan att härför påkallas något initiativ av riksdagen. Motionsförslaget avstyrks därmed.
7.8 Krav på fordon i yrkesmässig trafik
I motion T86 (v) begärs i yrkande 3 att regler och villkor för fordon i yrkesmässig trafik inte skall försämras utan förbättras. Motionärerna framhåller att det i dag fuskas när det gäller att iaktta regler i säkerhetens intresse. I yrkande 4 i motionen begärs förslag före den 1 juli 1994 som skall förebygga olyckor med tunga vägfordon.
Som kommer att redovisas närmare i avsnitt 10.2 förordar departementschefen fortsatt försöksverksamhet med haveriundersökningar i vägtrafiken. Statens haverikommission kan vidare få i uppdrag att utreda allvarliga trafikolyckor. Rön som vinns genom haveriundersökningar framförs i form av rekommendationer till ansvariga instanser. Som exempel härpå kan nämnas rekommedationer av Statens haverikommission efter undersökningen Måbödalsolyckan. En sådan rekommendation har här redan redovisats i avsnitt 7.7. Ytterligare rekommendationer av Haverikommissionen redovisas i det följande. Departementschefen framhåller (s. 41) bl.a. att tunga fordon behöver åtgärdas i fråga om säkerhetskrav.
Som sålunda redovisats följs allvarliga olyckor i trafiken upp och leder i förekommande fall till rekommendationer. Med hänsyn härtill och till att departementschefen, som redovisats ovan, har uppmärksammat frågan om säkerhetskrav för tunga fordon synes något initiativ av riksdagen med anledning av motionsyrkandena inte vara påkallat. De avstyrks därför.
7.9 Organ för kontrollbesiktningar
Kontrollbesiktning av fordon sker enligt 74 § första stycket FK för kontroll av den beskaffenhet och utrustning hos fordonen som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt. Kontrollbesiktningar m.fl. besiktningar skall enligt FK utföras av riksprovplats. I förordningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser har AB Svensk Bilprovning (ASB) utpekats som riksprovplats för motorfordon m.fl. fordon.
Om ett fordon vid kontrollbesiktning har sådana brister att det inte kan godkännas och körförbud inte meddelas skall riksprovplatsen enligt 84§ FK förelägga fordonets ägare att avhjälpa bristerna och inom viss tid inställa fordonet för kontrollbesiktning. Enligt 84a§ får fordonets ägare därvid i stället inom föreskriven tid låta prova fordonet vid en verkstad som har ackrediterats enligt lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och mätning. Om fordonet uppfyller kraven vid provningen får verkstaden utförda intyg om att fordonet har provats och att bristen vid kontrollbesiktningen har åtgärdats.
I motion T86 (v) begärs i yrkande 7 att ASB:s monopol på kontrollbesiktning skall bibehållas.
Utredningen (K 1992:02) om avveckling av AB Svensk bilprovnings monopol avgav i oktober 1992 betänkandet (SOU 1992:115) Kontroll i konkurrens -- avveckling av AB Svensk bilprovnings monopol på kontrollbesiktning. Utredningen föreslår att ASB:s monopol på periodisk kontrollbesiktning skall upphöra i och med 1993 års utgång och att marknaden fr.o.m. den 1 januari 1994 skall öppnas för fristående företag -- med ASB:s regioner omorganiserade som särskilda bolag bland sådana företag.
I årets budgetproposition bilaga 7 anmälde kommunikationsministern (s. 6) utredningsförslaget och att han skulle återkomma till regeringen med förslag om den framtida kontrollbesiktningen för motorfordon. I avvaktan på den fortsatta beredningen inom regeringskansliet av utredningsförslaget bör riksdagen inte ta något initiativ med anledning av motionsförslaget, vilket således avstyrks.
7.10 Flygande inspektion (fordons/kvalitetskontroll på väg)
Bakgrund
Enligt 91 § FK sker flygande inspektion för kontroll av beskaffenhet och utrustning av motordrivet fordon eller släpfordon som anträffas på väg under sådana omständigheter att det finns anledning att anta att fordonet är bristfälligt. Flygande inspektion skall enligt paragrafen utföras av polisman, som Rikspolisstyrelsen har förordnat härtill, eller bilinspektör. Bilinspektörerna, som ingår i Vägverkets organisation, har enligt departementschefen rätt att stoppa fordon och att utföra teknisk kontroll. Vidare har de befogenhet att kontrollera körkort, registreringsbevis samt efterlevnaden av arbetstidsbestämmelser för vägtrafik. Förrättningsman vid flygande inspektion -- polisman och/eller bilinspektör -- äger med stöd av bestämmelser i FK meddela körförbud för fordon, om inspektionen ger anledning härtill. Cirka 60 000 flygande inspektioner genomförs för närvarande per år.
Trafiksäkerhetsutredningen (K 1991:1) föreslog i sitt betänkande (SOU 1991:79) Det framtida trafiksäkerhetsarbetet bl.a. att fordonskontrollen på väg i huvudsak skulle utföras av AB Svensk bilprovning.
Trafikpolisutredningen har i sitt ovannämnda betänkande (SOU 1982:81) bl.a. föreslagit att fordonskontrollen på väg skall utökas, att polismans särskilda befogenheter -- bl.a. att stoppa fordon -- skall förbehållas den som är polis, att genom samarbete mellan polisen och ASB en del av bilprovningens resurser skall användas för fordonskontroll på väg och att därvid resurser som kan frigöras genom minskning i den obligatoriska kontrollbesiktningen tas till vara för fordonskontroll på väg.
Propositionens förslag
Departementschefen anför (s. 31--32) att han avser att återkomma till regeringen med förslag om utglesning av intervallen för kontrollbesiktningar. Han räknar med att i stället antalet flygande inspektioner skall ökas -- år 1994 till minst ca 120000 -- vilket skulle innebära en fördubbling i förhållande till nuläget. Departementschefen förordar följande beträffande arrangemangen kring flygande inspektioner (han använder i propositionen som synonyma begrepp flygande inspektion, fordonskontroll på väg och kvalitetskontroll på väg). Vägverket och polisen får träffa överenskommelser om omfattningen av kvalitetskontrollen på väg -- på central nivå mellan Vägverket och Rikspolisstyrelsen, på regional nivå mellan vägdirektören och länspolischefen. Polisen skall svara för den operativa ledningen. Vägverket får träffa avtal med näringslivet (t.ex. med ASB, försäkringsbolag, bilverkstäder) om att tekniker -- som skall godkännas av polisen -- ställs till förfogande vid flygande inspektioner. Regeringen får besluta om bilinspektörernas organisatoriska tillhörighet.
Departementschefen anför vidare att han avser att återkomma till regeringen med förslag till de författningsändringar som kan behövas.
I propositionen föreslås att riksdagen skall bemyndiga regeringen att besluta om bilinspektörernas organisatoriska hemvist.
Motionsförslag
I motionerna T88 (s) och T93 (kds) framförs förslag beträffande organisationen av de flygande besiktningarna. I motion T88 (s) understryks att utökad fordonskontroll på väg bör ske nu. Erforderliga beslut är enligt motionärerna fattade och ASB har den nödvändiga sakkunskapen för att genomföra kontrollerna. Den i propositionen föreslagna volymen om minst ca 120000 inspektioner är enligt motionärerna långt ifrån tillräcklig, varför Vägverket och polisen snarast bör träffa överenskommelse om en avsevärd utökning av fordonskontrollen på väg. För att snabbt komma i gång med verksamheten bör de resurser som har frigjorts genom neddragning av kontrollbesiktningen i hall användas. Uppdraget att tillsammans med polisen genomföra fordonskontroller på väg bör därför gå till AB Svensk bilprovning. I yrkande 7 begär motionärerna att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad de sålunda har anfört om genomförandet av fordonskontroller på väg. I motion T88 (s) framhålls vidare att den fordonstekniska kompetens som Vägverkets bilinspektörer har för att genomföra fordonskontroller bör tillvaratas både vid fordonskontroll på väg och vid de periodiska kontrollbesiktningarna i hall. I yrkande 8 i motionen begärs att regeringen skall överväga att knyta bilinspektörerna såsom fordonstekniker till ASB. I motion T93 (kds) begärs att Vägverket skall sluta avtal med Institutet för vatten- och luftforskning (IVL) om att institutet i samband med flygande inspektioner skall utföra miljöövervakning med en avancerad luftmätningsteknik som beskrivs i motionen.
Utskottets ställningstagande
De tidigare till TSV knutna bilinspektörerna har fr.o.m. den 1 januari 1993 överförts till Vägverket. Det alternativ i fråga om "organisatorisk hemvist" för bilinspektörer som departementschefen torde avse synes vara Polisen. De i FK föreskrivna kontrollerna av fordon utförs som redan nämnts vid kontrollbesiktningar m.fl. besiktningar av riksprovplats samt vid flygande inspektioner av polisman eller av bilinspektör. Vägverkets anknytning till verksamheten med flygande inspektioner upphör emellertid, om hela bilinspektörsorganisationen förs över till Polisen. Sådant överförande synes inte heller vara avsett i propositionen. Departementschefen uttalar sig nämligen i denna för samarbete framgent i fråga om flygande inspektioner mellan Vägverket -- som ju i denna verksamhet deltar genom bilinspektörerna -- och Polisen. Om det i enstaka fall blir aktuellt att bilinspektör överförs till polisorganisationen, har utskottet inte något att erinra mot att så sker. Utskottet vill i detta sammanhang nämna att utredningen Förarprövare 2000 i sitt betänkande (SOU 1993:34) Förarprövare bl.a. föreslår att bilinspektörerna skall flyttas över till den myndighet som utredningen föreslår tillskapas som bas för förarprovverksamheten. Utredningens förslag om förarprövningen redovisas i huvudsak nedan i avsnitt 9.11. Utskottet förutsätter att regeringen kommer att för riksdagen redovisa sina överväganden om utredningens förslag beträffande den organisatoriska anknytningen framgent för bilinspektörerna, som ju har tillagts uppgifter i en rad av författningar på trafikområdet. Utskottet har inte något att erinra mot vad departementschefen har förordat om arrangemangen kring flygande inspektioner. Utskottet tillstyrker propositionsförslaget. Detta innebär att utskottet avstyrker förslagen i motion T88 (s) om annan uppläggning av verksamheten med flygande inspektioner. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion T93 (kds) om miljöövervakning enligt viss teknik i samband med flygande inspektioner. Detta förslag avstyrks således.
8 Bilregisterfrågor m.m.
Brukande av "flyttsaksbil" under omregistrering
Om rätten för enskilda personer att införa egen bil i Sverige
För att en bil skall få användas i Sverige krävs att bilen är registrerad (8 § BRK) och försedd med registreringsskyltar, att vägtrafikskatt har betalats, att trafikförsäkring finns och att brukandeförbud (t.ex. körförbud) inte gäller för bilen. För registrering krävs bl.a. enligt FK att bilen har godkänts vid registreringsbesiktning eller typbesiktning för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av uppgifter som enligt BRK skall föras in i bilregistret.
Bestämmelser som ger möjlighet att bruka fordon som inte är registrerade här i landet finns i förordningen (1987:27) om fordon i internationell trafik och i turistvagnskungörelsen (1972:60l). Enligt förordningen, som för sin tillämpning förutsätter att fordonen är registrerade i en främmande stat, får fordon som är registrerade i Danmark, Finland och Norge brukas i Sverige högst ett år. Fordon som är registrerade i annat land får enligt förordningen brukas här endast tillfälligt. Det sistnämnda gäller också beträffande fordon som brukas här i Sverige med stöd av turistvagnskungörelsen.
Motionsförslag
I motion A209 (m) tas upp olika problem som i Sverige möter dem som flyttar tillbaka hit efter bosättning utomlands för arbete o.d. Motionären framhåller, såvitt här är i fråga, bl.a. att en hemvändande utlandssvensk behöver sin bil och borde, om bilen är funktionsduglig, ha rätt att utnyttja bilen under den tid bilen omregistreras till Sverige. I yrkande 2 begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till känna.
Utskottets ställningstagande
Med stöd av 104 § FK har TSV meddelat föreskrifter om undantag för vissa fordon för vilka vid införandet i riket har medgivits tullfrihet (TSVFS 1985:55). Föreskrifterna tillämpas på personbil, buss, lastbil, motorcykel och släpvagn som utgör flyttsak eller som förvärvats från utlandet genom arv, gåva eller testamente. Undantagen avser en rad krav på fordonens beskaffenhet och utrustning enligt FK och TSV:s olika föreskrifter, som eljest skall beaktas vid registreringsbesiktning o.d. Enligt 11 § tullfrihetsförordningen (1987:1289) gäller tullfrihet för bl.a. motorfordon, om ägaren har vistats utomlands under minst ett år och fordonet under minst ett år innan ägaren flyttar in eller återvänder till Sverige har tillhört honom och därvid begagnats i utlandet av honom eller medlem av hans hushåll i normal utsträckning. Utskottet är inte nu berett att förorda ytterligare avsteg från de krav som skall uppfyllas vid registrering av flyttsaksbilar. Utskottet anser att man bör avvakta de förändringar som kan bli aktuella vid ett närmande till regelsystemet på området inom EG, närmast inom ramen för vad som kan följa genom ett ikraftträdande av EES-avtalet. Utskottet ser dock gärna att man inom regeringskansliet överväger den i motionen upptagna frågeställningen. Utskottet avstyrker därmed motionsförslaget.
9 Körkortsfrågor m.m.
9.1 Utvidgning av B-behörigheten (för personbil m.m.) med A-behörighet (för motorcykel)
I motion T426 (m) begärs att den som har körkort för personbil m.m. även får behörighet att föra skoter (Vespa).
Fram till den l januari 1978, då 1972 års körkortskungörelse (1972:592) ersattes med körkortslagen (1977:477)(KKL) och körkortsförordningen (1977:722)(KKF), fick den som erhöll behörighet för personbil m.m. (B) även behörighet för motorcykel (A). Vespa-skoter räknas som motorcykel. Som motionären framhåller följer numera med behörighet B inte utan vidare behörighet A. Utskottet vill peka på att stora olikheter finns mellan bilkörning och motorcykelkörning. Den som har körkort för bil och vill köra motorcykel bör därför särskilt kvalificera sig för detta. Utskottet avstyrker således motionen.
9.2 Förarprov med automatväxlad buss ger behörighet begränsad till sådan buss
Statens haverikommission rekommenderar i sin rapport (O 1992:2) om den ovannämnda bussolyckan i Måbödalen att genomgånget körprov för bussbehörighet (D) med ett automatväxlat fordon skall medföra att D-behörigheten begränsas till sådant fordon. I propositionen föreslås med hänvisning till Haverikommissionens rekommendation att riksdagen skall godkänna att förarprov på automatväxlad buss skall medge att endast sådan buss får framföras.
Utskottet har inte något att erinra mot förslaget.
9.3 Övningskörning med personbil för den som fyllt 16 år
Bakgrund
I 72 § KKF är föreskrivet att den, som för att erhålla körkort vill öva sig i körning med motorfordon eller fordonståg som han inte har körkort eller traktorkort för, får föra fordonet eller fordonståget vid övningskörning under de förutsättningar som anges i 73--77§§ KKF. I 73 § anges den lägsta ålder som skall ha uppnåtts för övningskörning med motorfordon av olika slag. Bestämmelser om övningskörning med personbil finns i första stycket punkterna 2 och 3 i paragrafen. Enligt punkt 2 krävs att en ålder av 17 år och 6 månader har uppnåtts för övningskörning med tung motorcykel eller personbil eller lätt lastbil utan tillkopplat tungt släpfordon och enligt punkt 3 en ålder av 18 år för övningskörning med personbil eller lätt lastbil med tillkopplat tungt släpfordon eller tung lastbil. Enligt 74 § KKF skall övningskörning vid trafikskola, i gymnasieskolan eller i utbildning vid försvarsmakten eller inom polisväsendet ske under uppsikt av person, som har fyllt 21 år och sedan minst tre år har körkort för fordon av det slag körningen avser samt har vana och skicklighet i fråga om körning med sådant fordon. Vid övningskörning i andra fall skall enligt paragrafen den som har uppsikt över körningen ha fyllt 24 år och sedan minst fem år ha körkort för fordon av det slag körningen avser samt ha vana och skicklighet i fråga om körning med sådant fordon.
Kommittén Körkort 2000 konstaterade (SOU 1991:39) att den nuvarande förarutbildningen ger eleverna goda kunskaper men förmår inte göra klart för den nyblivne föraren att hans bristande erfarenheter av vad som kan inträffa i trafiken gör honom till en begränsad förare. Den unge föraren behöver därför, anförde kommittén, längre tid för att bearbeta det kunskapsstoff han måste lära in och längre tid för praktiska körövningar än i dag. För att påverka eleverna i rätt riktning behövde därför enligt kommittén trafikantutbildningen börja tidigare och dagens ensidiga fokusering på bilförarrollen vidgas till ett bredare trafikantperspektiv, anförde kommittén vidare.
Kommittén föreslog införande av en trafikantutbildning i gymnasieskolan, varvid skolan borde ges anordnaransvar för helheten -- både teorilektioner och körlektioner. Kommittén föreslog därvid att eleven skulle få påbörja övningskörning i årskurs 1 efter en kurs i manövrering och inledande körning i trafik. Därefter skulle eleven få börja övningsköra privat. Skolan borde ges rätt att förrätta förarprov som en del av anordnaransvaret för trafikantutbildningen. Av praktiska skäl borde dock examinationsrätten för skolans del gälla enbart teoriprovet. Uppkörning borde oförändrat få äga rum först efter godkänt teoriprov och TSV skulle fortsatt svara för det praktiska körprovet. Kommittén Körkort 2000 föreslog att åldersgränsen för att börja övningsköra skulle sänkas till 16-årsåldern eller till gymnasieelevernas första årskurs förutsatt att eleven hade tillgodogjort sig grundläggande teori och praktik i en härför avsedd kurs. Körkortsåldern 18 år för behörighet att föra personbil föreslogs dock ej ändrad.
Propositionens förslag
Mot bakgrund av kommittéförslaget föreslår regeringen att övningskörningsåldern för behörighet B skall sänkas till 16 år i enlighet med vad departementschefen anför i anslutning till förslaget. Departementschefen anför (s. 35) att vissa grundläggande krav bör ställas på privatläraren. Den som söker körkortstillstånd skall, anför han vidare, samtidigt uppge namnet på den person som skall fungera som handledare. Härigenom skall det bli möjligt för körkortsmyndigheten att via körkortsregistret utröna om den tänkta handledaren enligt registret har sådana belastningar att han är olämplig som handledare. Departementschefen förutsätter att Vägverket senare utvärderar de effekter på trafiksäkerheten som en sänkning av åldern för övningskörning till 16 år har gett.
Med anledning av att förslaget anknyts till behörighet B bör det nämnas att denna behörighet enligt 1§ KKL avser personbil, lätt lastbil och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon, terrängvagn och motorredskap klass 1. I 73--77§§ KKF finns inte någon föreskrift om att viss ålder skall ha uppnåtts för övningskörning med en lätt lastbil jämte ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon, terrängvagn och motorredskap klass I. Övningskörning på väg med nämnda fordonskombination och fordon är således inte tillåten för den som inte har körkort.
Motionsförslag
I anslutning till propositionsförslaget behandlas förslag i fyra motioner.
I motion T94 (nyd) begärs i yrkande 10 att en 16-åring skall ha genomgått en liten teorikurs före övningskörning. I motion T88 (s) begärs i yrkande 3 att både den som skall ha uppsikt över körningen och 16-åringen genomgår en kort grundkurs i trafikskola och att ett intyg härom tillsammans med körkortstillstånd skall berättiga till övningskörning. I motion T406 (kds) begärs i yrkande 1 att av den, som har uppsikt över en 16-årings övningskörning, skall krävas längre tids körkortsinnehav än vad som krävs i dag eller någon form av genomgången lämplighetsprövning. I motion T92 (kds) anförs att det inte räcker med att kontrollera "privatlärarens" lämplighet via körkortsregistret. Dennes lämplighet bör enligt motionären också prövas på annat sätt. I yrkande 1 begär motionären krav på genomgång av ett självstudiebrev och av ett enkelt test, där de grundläggande kunskaperna prövas och där de viktigaste momenten för "privatlärare" delges. I motion T88 (s) begärs i yrkande 5 att riksdagen redan nu skall uttala att Vägverket bör få i uppdrag att utvärdera 16-årsgränsens effekter på trafiksäkerheten och att en sådan utvärderingen bör ske två år efter införandet av sänkt övningskörningsålder.
Utskottets ställningstagande
Det har i olika sammanhang konstaterats att personbilsförare i åldrarna 18--24 år är starkt representerade bland dem som råkar ut för trafikolyckor. Ett sätt att ändra på detta förhållande kan vara att den unge föraren får längre tid för att bearbeta det kunskapsstoff han måste lära in och längre tid för praktiska körövningar än han får i dag. Utskottet är härvid ense med Kommittén Körkort 2000. Det finns därför anledning att man prövar effekterna av att sänka övningskörningsåldern till 16 år. I de allra flesta fallen torde det bli den personbil som finns i 16-åringens hem som kommer att användas för övningskörning. Fordon såsom lätt lastbil, lätt släpfordon som kan kopplas till lätt lastbil, terrängvagn och motorredskap klass 1 -- dvs. de fordon som förutom personbil omfattas av B-behörighet -- torde inte bli aktuella för 16-åringarnas övningskörningar och i vissa avseenden inte heller lämpliga som övningskörningsfordon för 16-åringar. Dessa fordon bör därför inte omfattas av sänkt ålder för övningskörning. I förhållande till regeringens förslag förordar utskottet således att sänkning av övningskörningsåldern begränsas till körning med personbil. I motionerna T88 (s), T92 (kds), T94 (nyd) och T406 (kds) har framförts en rad förslag om utbildning som bör genomgås före och/eller i samband med själva övningskörningen och förslag om krav på den som skall ha uppsikt över denna, m.m. Utskottet anser att regeringen bör uppmärksamma motionsförslagen vid överväganden om utbildning och handledning i samband med föreskrifter om ändrad övningskörningsålder. En utvärdering av effekterna av sänkt övningskörningsålder bör självfallet komma till stånd. Utskottet instämmer häri med departementschefen och med de närmare önskemålen härom i motion T88 (s).
Vad utskottet sålunda har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
9.4 Övningskörning med A-traktor
A-traktorer är ombyggda bilar som används främst av unga. De får inte framföras med högre hastighet än 30 km/tim. I betänkandena TU 1985/86:1 (s. 12--13) och TU 1987/88:1 (s. 19--21) har utskottet lämnat närmare redogörelser för bestämmelserna om A-traktorer. För att få framföra A-traktorer räcker det med att ha traktorkort. Enligt 53 § KKF består förarprovet för traktorkortet av förhör.
I motion T406 (kds) anförs att övningskörning med A-traktor inte nödvändigtvis bör krävas men bör vara tillåten. Motionären framhåller att en förälder som vill övningsköra med en nybliven 16-åring i en A-traktor i dag inte har någon möjlighet härtill. I yrkande 2 begär motionären ändring av de aktuella bestämmelserna.
Den fortsatta beredningen av förslaget i den år 1987 publicerade departementspromemorian (DsK 1987:15) Motorredskap och traktorer, vari bl.a. föreslogs att kategorin A-traktorer skulle delas upp på två kategorier A-traktorer, ledde till att regeringen år 1989 utfärdade förordningen (1989:947) om klassificering av vissa fordon som trafiktraktorer. Enligt denna förordning skulle en bil som har byggts om till ett dragfordon som inte kan framföras med högre hastighet än 50 km/tim och endast med svårighet kan ändras så att det kan framföras med högre hastighet anses såsom trafiktraktor. Om fordonets tjänstevikt är högst 2000 kg och om det inte kan framföras med högre hastighet än 30 km/tim och endast med svårighet kan ändras så att det kan framföras med högre hastighet skulle dock i fråga om förarbehörighet tillämpas de bestämmelser som gäller för jordbrukstraktorer. Bestämmelserna i förordningen var en följd av att kategorin traktorer skulle delas upp på kategorierna trafiktraktorer och jordbrukstraktorer. En åldersgräns av 15 år skulle införas för övningskörning med jordbrukstraktor. Förarprovet för traktorkortet skulle bestå av både förhör och körprov. Ovannämnda förordning jämte parallella ändringar av körkortslagstiftningen m.m. skulle träda i kraft den 1 januari 1993 (beträffande förordningen enligt SFS 1990:1205). Ändringarna har dock ej genomförts -- när det gäller förordningen enligt beslut av regeringen i december 1992 (SFS 1992:1734). De förutskickade ändringarna av bestämmelserna om traktorer hade samband med att motsvarande ändringar hade aktualiserats inom EG. Som påpekats i proposition 1992/93:28 om ändrade bestämmelser för traktorer och motorredskap, m.m., som utskottet behandlade i betänkande 1992/93:TU7, ledde dock den inom EG aktualiserade frågan inte till något EG-direktiv.
I avvaktan på en fortsatt behandling inom EG av frågan om klassificering av traktorer m.m. är utskottet inte berett att nu förorda någon riksdagens särskilda åtgärd med anledning av motionen. Den avstyrks sålunda.
9.5 Övningskörning på landsväg för mc-körkort
I motion T405 (fp) begärs i här aktuell del att ett visst minsta antal timmar övningskörning på landsväg skall krävas för motorcykelkörkort.
Enligt Vägverkets kursplan för privat förarutbildning för behörighet A (mc) skall körkortssökande övningsköra på olika slag av vägar. Utskottet föreslår att motionsförslaget lämnas utan någon riksdagens särskilda åtgärd. Det avstyrks sålunda.
9.6 Utbildning i mörkerkörning, körning med lätt lastbil och körning med släpvagn för B-behörighet
I motion T432 (nyd) framhålls att det brister i utbildning i mörkerkörning, körning med lätt lastbil och körning med husvagn i utbildningen för B-behörighet (dvs. för personbil, lätt lastbil och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon m.fl. fordon). Motionären begär i yrkande 1 förbättring av utbildningen i nämnda hänseenden.
Enligt TSV:s föreskrifter om kursplaner för behörighet B (TSVFS 1988:43), som har fastställts både för utbildning i trafikskola och för privat utbildning, skall i körutbildningen ingå körning i mörker (utbildningsmoment 8.2) och i teoriutbildningen reglerna om tillkoppling av släp- och efterfordon (utbildningsmoment 9.7.3). Utskottet utgår från att Vägverket följer de frågor om utbildning som motionären har tagit upp, varför något initiativ av riksdagen med anledning av motionsförslaget inte synes påkallat. Det avstyrks således.
9.7 Teoriutbildning i körning i starkt kuperad terräng
Statens haverikommission rekommenderar i sin rapport (O 1992:2) om den ovannämnda bussolyckan i Måbödalen att körning i starkt kuperad terräng bör införas som moment i utbildningen för körkort med behörighet D (dvs. för buss).
I propositionen föreslås med hänvisning till Haverikommissionens rekommendation att riksdagen skall godkänna att i förarutbildningen införs krav på teoretisk genomgång av de särskilda krav som bör ställas på körning i starkt kuperad terräng.
Utskottet har inte något att erinra mot förslaget.
9.8 Extra backspegel i övningskörningsbil
I motion T92 (kds) begärs i yrkande 2 att alla bilar som används till övningskörning skall ha extra backspegel.
Enligt TSV:s föreskrifter om personbil som skall användas vid övningskörning i trafikskola (TSVFS 1986:9) skall personbil som används vid övningskörning för körkortsbehörighet B vara försedd med bl.a. en extra invändig backspegel, i vilken läraren kan iaktta bakomvarande trafik. Motionsönskemålet är således tillgodosett i denna del. När det gäller personbil som används vid privat övningskörning utgår utskottet från att handledaren ser till att han har möjlighet att iaktta bakomvarande trafik genom behövlig extra yttre eller inre backspegel som lätt kan sättas fast på eller i bilen. Något riksdagens initiativ med anledning av motionsyrkandet synes inte påkallat, varför det avstyrks.
9.9 Omfattningen av körprovet för B-behörighet
I motion T432 (nyd) anförs att körprovet för B-behörighet bara omfattar "en liten rundtur i stan under dagtid". Motionären begär i yrkande 2 krav på ett mer allsidigt körprov inom ramen för förarprovet.
Enligt TSV:s föreskrifter om förarprov för behörighet B (TSVFS 1989:134) skall körprovet bestå av körning i gatutrafik och på landsväg. Körningen skall ske mot angivet mål eller efter angiven färdväg. Dessa föreskrifter bör var ägnade att tillgodose motionärens önskemål. Motionsyrkandet avstyrks därför.
9.10 Lärare för förarutbildning på mc
I motion T405 (fp) begärs i här aktuell del att förarutbildning för motorcykel skall ske med trafiklärare som är godkänd för utbildning på motorcykel.
Enligt 74 § KKF skall övningskörning vid trafikskola, i gymnasieskolan eller i utbildning vid försvarsmakten eller inom polisväsendet ske under uppsikt av person, som har fyllt 21 år och sedan minst tre år har körkort för fordon av det slag körningen avser samt har vana och skicklighet i fråga om körning med sådant fordon. Vid övningskörning i andra fall skall enligt paragrafen den som har uppsikt över körningen ha fyllt 24 år och sedan minst fem år ha körkort för fordon av det slag körningen avser samt ha vana och skicklighet i fråga om körning med sådant fordon. I 75 § tredje stycker KKF är föreskrivet att vid övningskörning med motorcykel i gatutrafik och vid landsvägskörning den som har uppsikt över körningen skall medfölja som passagerare eller färdas på annan motorcykel. Detta gäller dock inte övningskörning som sker vid trafikskola, försvarsmakten eller inom polisväsendet.
De redovisade föreskrifterna i körkortsförordningen bör kunna tillgodose motionärens krav. Motionen avstyrks därmed i här aktuell del.
9.11 Förarprövare
I 16 § första stycket KKF är föreskrivet att förarprovet -- som består av förhör och körprov -- skall avläggas inför sådan tjänsteman hos Vägverket eller sådan befattningshavare vid försvarsmakten som har förordnats att förrätta förarprov eller inför sådan lärare i gymnasieskolan som ger utbildning för avläggande av förarprov. I gymnasieskolan får förarprovet avläggas som delprov under utbildningens gång.
I motion T421 (s, fp, c, kds, v) framhålls de satsningar som man har gjort och som man är beredd att göra vid gymnasieskolan Tullängsskolan i Örebro och vid högskolan i Örebro när det gäller utbildning av körkortssökande och förarprövare. Motionärerna begär att riksdagen skall uttala sig för att förarprövning i framtiden förläggs till skolväsendet i Örebro.
Vid behandlingen i betänkande 1992/93:TU4 av regeringens förslag om att TSV:s uppgifter fr.o.m. den 1 januari 1993 skulle överföras till Vägverket konstaterade utskottet att vissa uppgifter som Vägverket skulle överta var av såväl föreskrivande som tillämpande karaktär. Vikten av att göra en tydlig organisatorisk åtskillnad mellan dessa principiellt skilda uppgifter talade enligt utskottets mening för att förarprövningen flyttades ut från Vägverket. Utskottet förordade närmare överväganden i frågan (s. 10--11).
Utredningsuppdraget gavs därefter till utredningen (K 1992:06) Förarprövare 2000, som i april i år avgav sitt betänkande (SOU 1993:34) Förarprövare. Utredningen, som inte har gått in på förarprovverksamheten inom försvarsmakten men något berört densamma inom gymnasieskolan, föreslår att det tillskapas en ny myndighet som skall utgöra basen för förarprovverksamheten. Teoriprovet skall enligt utredningen kunna åläggas utbildaren. Ekonomiska skäl talar enligt utredningen mot att föra över körprovet på utbildaren. I avvaktan på den fortsatta beredningen inom regeringskansliet av förslagen i utredningsbetänkandet är utskottet inte berett att förorda någon riksdagens särskilda åtgärd med anledning av motionsförslaget. Det avstyrks därmed.
9.12 Synundersökning inför förnyelse av körkortet
Enligt 15 § KKL blir ett körkort ogiltigt om det inte efter anmaning förnyas sedan tio år har förflutit från körkortets utfärdande. När förnyelse blir aktuell skall Vägverket enligt 25§ andra stycket KKF tillställa körkortshavaren ett nytt körkortsunderlag.
I motion T403 (s) begärs att körkortshavaren i anmodan att förnya körkortet skall rekommenderas att genomgå synundersökning hos leg. optiker.
Kommittén Körkort 2000 (K 1989:04) erinrade i sitt slutbetänkande (1991:39) Säkrare förare om att i diskussionerna om äldre bilförare förslag om olika slags åtgärder av tvingande och generell natur hade förts fram såsom obligatorisk fortbildning, obligatoriska tester av olika slag -- medicinska, psykologiska, körprov osv. Enligt kommittén visade forskning att äldre körkortshavare i regel kompenserar de genom åren ökade riskerna genom att anpassa körvanor och körsätt till sina funktionsbrister. Kommittén fann därför inte skäl att införa generella, åldersbetingade begränsningar i behörigheten att köra bil. Generella omprov och lämplighetstester hade enligt kommittén inte heller visat sig ha betydelse för trafiksäkerheten i rimlig proportion till de resurser som fordras om läkarundersökning eller omprov skulle göras obligatoriska vid viss ålder. Mot bakgrund av vad kommittén Körkort 2000 sålunda anförde är utskottet inte berett att förorda något riksdagens initiativ med anledning av motionsförslaget, som därmed avstyrks. Detta bör emellertid inte hindra att Vägverket uppmärksammar frågan om rekommendation om synundersökning inför körkortsförnyelse. Motionsförslaget bör således inte föranleda någon riksdagens särskilda åtgärd. Det avstyrks sålunda.
10 Övriga trafiksäkerhetsfrågor m.m.
10.1 Trafikantutbildning i skolan
Trafiksäkerhetsutredningen (K 1973:07) drog i sitt år 1979 avgivna delbetänkande (Ds K 1979:6) Barns trafiksäkerhet upp riktlinjer för en önskvärd utveckling när det gäller utbildning i trafik i förskola och grundskola. I sitt senare år 1979 avgivna delbetänkande (Ds K 1979:11) Trafikant- och förarutbildning föreslog utredningen att trafikantutbildning skulle bli ett obligatoriskt ämne i gymnasieskolan. Trafikantutbildningen skulle där omfatta dels grundläggande trafikantutbildning, som skulle i princip innehålla det som den teoretiska utbildningen till A- och B-körkort omfattar, dels s.k. ABC-utbildning, som skulle ge kunskaper för att bistå skadade vid Andnings-, Blödnings- och Chockproblem. Trafiksäkerhetsutredningens betänkanden behandlades i proposition 1981:81 om riktlinjer för det framtida trafiksäkerhetsarbetet m.m. Föredragande departementschefen pekade (s. 16) på att i en nyligen antagen läroplan för grundskolan trafikantutbildningens betydelse hade markerats och den av utredningen föreslagna inriktningen av trafikundervisningen tillgodosetts. Departementschefen ansåg inte att trafikantutbildningen borde införas som obligatoriskt ämne i gymnasieskolan. Han hänvisade emellertid till att Skolöverstyrelsen hade redovisat möjligheter att inom ramen för gymnasieskolans bestämmelser ordna en effektiv trafikantutbildning.
I motion T88 (s) anförs att kommunerna i sin undervisningsplanering bör ta till vara de unika förutsättningar som skolan har när det gäller att ge barn och unga en god trafikkunskap. Också när det gäller att forma attityden till rollen som bilförare har skolan enligt motionärerna en viktig uppgift. De begär i yrkande 4 att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad de har anfört om skolans roll i trafikundervisningen. I motion T87 (v) framhålls att ett mera hänsynsfullt beteende i trafiken måste grundläggas tidigt och ständigt aktualiseras. Motionärerna begär i yrkande 2 en intensifierad trafikundervisning i skolan och i andra lämpliga sammanhang. I motion T94 (nyd) begärs i yrkande 4 att trafikutbildning skall bli obligatorisk i skolan.
Riksdagen har under de två senaste riksmötena på förslag av utbildningsutskottet (bet. 1990/91:UbU1 s. 21 och bet. 1991/92:UbU4 s. 12) avslagit motionsförslag om trafikantutbildning i skolan med hänvisning till pågående arbete med översyn av läroplaner för skolan. På grundval av förslag av Läroplanskommittén (U 1991:02) i betänkandet (SOU 1992:94) Skola för bildning bereds för närvarande inom regeringskansliet frågan om läroplaner för grundskola, gymnasieskola och komvux i avsikt att förslag skall framläggas för riksdagen. I avvaktan på förslag från beredningen av frågan bör motionsförslagen inte föranleda annat uttalande än att utskottet anser att det är angeläget med trafikantutbildning i skolan. Motionsförslagen avstyrks därmed.
10.2 Verksamhet med haverikommissioner
Undersökning av en vägtrafikolycka görs av polisen när misstanke om brott föreligger och av försäkringsbolag för att klargöra förutsättningarna för ersättning från försäkringar m.m. Genom lagen (1990:712) om undersökning av olyckor infördes den 1 juli 1990 en gemensam ordning för undersökning från säkerhetssynpunkt av alla slags allvarliga olyckor och tillbud till sådana olyckor, oavsett om olyckan eller tillbudet till en olycka inträffat till sjöss, i luften eller någon annanstans. Undersökningarna av allvarliga olyckor eller olyckstillbud görs av Statens haverikommission. Haverikommissionen kan emellertid överlåta åt någon annan att göra en undersökning. I praktiken har det sedan länge funnits en haverikommission för vägtrafiken genom att noggranna utredningar från polisens, Vägverkets och TSV:s sida har gjorts av allvarliga vägtrafikolyckor.
I motion T347 (nyd) begärs att en haverikommission för vägtrafiken skall inrättas. Motionären framhåller att en del av de trafikforskare som i dag är verksamma på laboratorier bör bilda en haverikommission som forskar i "verkligheten" i stället för i laboratorium.
Vid redogörelsen i betänkande 1990/991:TU23 (s. 12--13) för en försöksverksamhet med haveriundersökningar som TSV förberedde förutsatte utskottet att den skulle leda fram till att haveriundersökningar skulle bli ett reguljärt inslag i trafiksäkerhetsarbetet. TSV:s försöksverksamhet kom sedan till stånd. I mars i år har avgetts en rapport om TSV:s haveriverksamhet under hösten 1992. Undersökningarna har utförts av grupper som envar har omfattat specialister från tre områden, nämligen trafikantbeteende (beteendevetare), fordon (bilinspektör) samt väg- och trafikmiljö (trafikingenjör). Försöksverksamheten ledde till att man vid haveriundersökningarna har tillämpat en fallstudiemetodik, som har varit inriktad på händelseförloppet före kollisionen (Pre-crash phase). Vidare har vid undersökningarna använts en teknik (on the spot) som har inneburit att arbetet har påbörjats någon eller några dagar efter inträffad olycka. Departementschefen anser (s. 45) att vägverket under budgetåret 1993/94 bör bedriva fortsatt försöksverksamhet med haverigrupper enligt den modell som TSV har använt, varefter försöksverksamheten bör utvärderas.
Den redovisade verksamheten med haveriundersökningar av vägtrafikolyckor bör kunna tillgodose önskemålen bakom motionsförslaget, som därmed kan lämnas utan något initiativ av riksdagen. Det avstyrks sålunda.
10.3 Viss användning av trafikförsäkringen, m.m.
Bakgrund
För skadeståndsansvar i allmänhet gäller i svensk rätt den s.k. culparegeln. Denna regel, som återfinns i 2 kap. 1§ skadeståndslagen (1972:207), innebär att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan. Regeln gäller i och för sig också i fråga om skador som uppkommer vid trafik med motorfordon. På detta område har emellertid de skadelidande ett förstärkt skydd genom trafikskadelagen (1975:1410), som innehåller bestämmelser om trafikförsäkring och om ersättning vid trafikskada.
Genom trafikskadelagen åläggs varje motorfordonsägare att ha trafikförsäkring för sitt fordon. Ersättning betalas ur trafikförsäkringen, så snart någon i fordonet skadas. Både förare och passagerare har rätt till ersättning. Dessutom utgår ersättning ur trafikförsäkringen till andra, t.ex. cyklister och fotgängare, som skadas i följd av trafik med fordonet. Full ersättning utgår för alla personskador, oberoende av om någon har skuld till olyckan eller inte. Ersättning till förare och passagerare betalas ur det egna fordonets trafikförsäkring, även om skadorna skulle ha uppkommit vid en kollision med ett annat fordon. Uppstår skador på egendom, som tillhör utomstående och som inte befordras med motorfordon, utgår ersättning från försäkringen för det fordon varigenom skadorna orsakats. Ersättning utgår oavsett om fordonet har förts oaktsamt eller inte. För skada som förorsakats av oförsäkrat eller okänt fordon ansvarar samtliga försäkringsanstalter, som vid skadetillfället hade tillstånd att meddela trafikförsäkring, solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått från trafikförsäkringen om försäkring hade funnits. Försäkringsanstalterna företräds härvid av Trafikförsäkringsföreningen.
Om ett motorfordon eller egendom som befordras med ett sådant fordon skadas vid en singelolycka, utgår ingen ersättning från fordonets egen trafikförsäkring. Bilägaren kan emellertid skaffa sig täckning för kostnaderna för reparationer m.m. av sådana skador genom en frivillig vagnskadeförsäkring. Ersättningen från vagnskadeförsäkringen följer allmänna regler på försäkringsområdet.
Den ersättning som skall utgå från trafikförsäkringen skall bedömas med ledning av vad som föreskrivs i 5 kap. skadeståndslagen (1972:207) och lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor. Detta innebär bl.a. att trafikskadeersättningen till den som orsakats personskada i följd av trafik med motordrivet fordon skall omfatta ersättning för dels sjukvårdskostnader och andra utgifter, dels inkomstförlust, dels ock sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt olägenheter i övrigt. Av 5 kap. 3§ skadeståndslagen följer emellertid att vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust skall avräknas förmån som den skadelidande med anledning av förlusten har rätt till i form av ersättning som utgår på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller på grund av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, eller annan likartad förmån. Avräkning skall också göras för sjuklön eller pension som utges av arbetsgivare på grund av anställningsavtal och för pension som utgår på grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring samt för periodisk ersättning som utgår på grund av sådan olycksfalls- eller sjukförsäkring som har meddelats på grund av kollektivavtal.
Uppgiften för fordonsförsäkringarna att främja trafiksäkerheten I motion T86 (v) begärs att kostnaderna för fordonsförsäkringarna skall förändras så att de dels följer föraren, dels tar större hänsyn till förarens olycksbenägenhet (yrkande 6).
Kommittén Körkort 2000 (K 1989:04) fick bl.a. i uppdrag att undersöka om det är möjligt att öka fordonsförsäkringarnas betydelse som instrument i trafiksäkerhetsarbetet. Med anledning härav diskuterade kommittén i sitt slutbetänkande (SOU 1991:39) Säkrare förare två sätt för att inom fordonsförsäkringarnas ram påverka trafiksäkerheten. Det ena gick ut på att stimulera den enskilde föraren att bete sig trafiksäkert, det andra på att stimulera försäkringsbolagen att satsa på skadeförebyggande verksamhet. Kommittén konstaterade att bonussystem, som leder till att försäkringspremien sänks om försäkringen inte utnyttjas, och rabatter på försäkringspremien, som medges om säkerhetsutrustnig anskaffas och används, inte utgör effektiva stimulanser då försäkringen är knuten till fordonet och inte till föraren. Fordonsanknytningen försvårar enligt kommittén möjligheten att belöna förare med ett trafiksäkert beteende. Kommittén fann att trafiksäkerheten skulle kunna ökas inom ramen för försäkringssystemet genom insatser av dels försäkringstagaren, dels försäkringsgivaren. Trafikförsäkringssystemet och dess trafiksäkerhetseffekter är emellertid enligt kommittén en komplex fråga som kräver mera ingående studier än som varit möjliga inom den tid som kommittén haft till förfogande. Kommittén förordade därför att hela systemet för fordonsförsäkringar skulle bli föremål för en särskild, fördjupad utredning.
Departementschefen anför (s. 46) att han delar kommitténs uppfattning att fordonsförsäkringarna har en roll i trafiksäkerhetsarbetet och förutskickar att Vägverket och Finansinspektionen skall få i uppdrag att tillsammans med försäkringsbolag se över möjligheterna att använda försäkringarna som ett incitament för att förbättra trafiksäkerheten. Utskottet anser att det är angeläget att undersöka möjligheterna att utforma försäkringssystemet så att det ger ökad stimulans och stöd för trafiksäkerhetsarbetet och välkomnar därför den förutskickade utredningen. Att denna kommer till stånd bör kunna tillgodose önskemålet bakom motionsförslaget, som därför kan lämnas utan någon riksdagens särskilda åtgärd. Det avstyrks sålunda.
Trafikförsäkringen betalar sjukvårdskostnaderna för trafikolycksfallen
I motion T89 (nyd) begärs att det ekonomiska ansvaret för trafikolycksfallen skall flyttas från den allmänna trafikförsäkringen till trafikskadeförsäkringarna. Motionärerna anför att försäkringsbolagen skulle bli mer intresserade av rehabilitering av trafikskadade och trafiksäkerhet, om ansvaret för trafikolycksfallen lyftes över från den allmänna sjukförsäkringen till trafikförsäkringen. Nuvarande trafikförsäkring ger enligt motionärerna trafikförsäkringsbolagen få incitament till förebyggande och rehabiliterande verksamhet. Principiellt bör enligt motionärerna kostnader föras dit där de hör hemma, dvs. i detta fall borde trafikförsäkringsbolagen stå för hela kostnaden. Stat och landsting skulle spara omkring 6 miljarder kronor i minskade kostnader för sjukförsäkringen och sjukvården om förslaget genomfördes.
Riksdagen har nyligen på förslag av lagutskottet i betänkande 1992/93:LU35 avslagit den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 1992/93:L603 (nyd) med ett yrkande som var likartat med det här aktuella. Lagutskottet behandlar, i sitt häromdagen till finansutskottet avgivna yttrande 1992/93:LU7y, yrkande 2 i den med anledning av 1992/93 års kompletteringsproposition väckta motionen 1992/93:Fi93 (nyd). Detta yrkande är också likartat med det här aktuella. Lagutskottet konstaterade i betänkande 1992/93:LU35 att motionärernas förslag innebär en genomgripande förändring, inte bara när det gäller det nuvarande trafikförsäkringssystemet utan också på ett flertal andra områden. Sålunda kräver förslaget att grundläggande principer för nuvarande försäkringssystem -- både allmänna och privata -- helt överges. Utskottet kunde inte finna skäl att i det aktuella sammanhanget förorda en sådan förändring. Detta innebar dock inte att utskottet ställde sig avvisande till motionsförslaget i vad det avsåg förslag till åtgärder som innebär att man prövar lämpligheten av att inom ramen för det nuvarande trafikförsäkringssystemet åstadkomma förändringar som kan leda till ökad trafiksäkerhet. Lagutskottet redogjorde därefter för det ovan redovisade förslaget av kommittén Körkort 2000 och för det av departementschefen förutskickade utredningsuppdraget. Enligt lagutskottets mening borde resultatet av den planerade utredningens arbete avvaktas i syfte att få till stånd underlag för ställningstaganden till förändringar i trafikförsäkringssystemet i det aktuella hänseendet.
Trafikutskottet instämmer med lagutskottet i att den förutskickade utredningen bör avvaktas, innan något initiativ av riksdagen tas i den här aktuella frågan. Här kan även nämnas att regeringen i april i år har beslutat att en beredning skall tillkallas med uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna, som skall innebära att försäkringsutgifterna inte ingår i statsbudgeten. Beredningen skall enligt direktiven för sitt arbete (dir. 1943:44) bl.a. uppmärksamma en ny försäkrings ställning gentemot andra försäkringar, bl.a. möjligheterna att rikta ersättningskrav gentemot andra försäkringar som kan vara inblandade i olika försäkringsfall. Med det anförda avstyrker utskottet det här aktuella motionsförslaget.
Kontrollmärke för trafikförsäkringen
Kontrollmärke för en bil utfärdas enligt 28 § BRK under förutsättning av att bl.a. föreskriven trafikförsäkring finns, och det gäller till utgången av den kalendermånad då uppbörd av vägtrafikskatt närmast skall ske enligt 3§ vägtrafikskatteförordningen (1988:1065). Utfärdande av kontrollmärke prövas enligt 29§ BRK av Vägverket när föreskriven vägtrafikskatt och registerhållningsavgift har betalats. Enligt 30§ BRK skall fordonsägare som har erhållit kontrollmärke utan oskäligt dröjsmål anbringa det på den bakre registreringsskylten.
I motion T429 (s) påpekas när det gäller trafikförsäkringen att kontrollmärket bara visar att sådant fanns vid tiden för utfärdandet av kontrollmärket men att -- i fall då vägtrafikskatten och registerhållningsavgiften skall betalas på tidigare tidpunkt än premien för bibehållande av trafikförsäkring på bilen -- bilägare som har betalat vägtrafikskatten och registerhållningsavgiften och erhållit kontrollmärke kan underlåta att genom premiebetalning bibehålla trafikförsäkringen utan att detta framgår för utomstående. Motionären begär att denna brist skall fyllas ut genom att krav införs på att bilarna skall vara försedda med ett märke -- att anbringas på t.ex. bakrutan -- av vilket skall framgå giltighetstiden för trafikförsäkringen.
Utskottet avstyrkte senast i början av innevarande riksmöte -- i betänkande 1992/93:TU4 (s. 27) -- ett motionsyrkande som var likartat med det här aktuella. Utskottet hänvisade till de redogörelser som utskottet vid tidigare behandling lämnat för gällande ordning beträffande registrering av uppgifter om trafikförsäkring samt om skydd för andra trafikanter m.fl. vid trafikolycka med fordon som saknar trafikförsäkring. I ovannämnda betänkande pekade utskottet vidare på att utvecklingen inom datakommunikationsområdet på sikt innebär ökade förutsättningar för att en effektiv kontroll av trafikförsäkringen kan utformas på andra sätt än genom påklistring av märken på fordon. Med denna hänvisning avstyrker utskottet den nu aktuella motionen.
10.4 Transport av barn stående i skolbussar
Buss skall vara godkänd vid lämplighetsbesiktning för att få användas för yrkesmässig trafik. Även bussar som har både sittplatser och platser för stående passagerare -- såsom "stadsbussar" och bussar för annan linjetrafik -- används för skolskjutsning.
I motion T433 (s) påpekas att ungefär 200000 av de totalt 300000 elever, som dagligen får skolskjutsning, åker med ordinarie bussar. Enligt motionärerna kan barnen därvid i stor utsträckning inte beredas sittplats utan tvingas färdas stående. Motionärerna begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att alla barn skall kunna erbjudas sittplats vid skolskjutsning.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsförslag som har varit likartade med det här aktuella. I betänkande 1991/92:TU2 (s. 35) underströk utskottet med skärpa att det är angeläget att alla barn erbjuds sittplatser vid skolskjutsning i buss. Utskottet förutsatte att förslag i frågan skulle komma att föreläggas riksdagen snarast. I betänkande 1992/93:TU4 förutsatte utskottet (s. 25) att frågan skulle komma att behandlas i den då aviserade och nu aktuella propositionen. Så har emellertid inte blivit fallet. Utskottet förutsätter att regeringen för riksdagen redovisar åtgärder som leder till att barnen skall kunna erbjudas sittplatser vid skolskjutsning i buss. Vad utskottet sålunda har anfört om transport av barn stående i skolbussar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
10.5 Stöd till uppbyggnad av visst utbildningscentrum på Ytongbanan i Kumla
På mark som tillhör Kumla kommun driver Örebro läns trafiksäkerhetsförbund vid Kvarntorp en trafikövningsplats, benämnd Ytongbanan. Ytongbanan har halkövningsbanor samt en kurvbana och en rakbana.
I motion T410 (c, m) anförs att verksamheten på Ytongbanan efter hand har kompletterats så att utbildning där kan ske för den tunga trafikens behov. Personell kompetens har enligt motionärerna byggts upp, och lämpliga markområden finns för utvidgning av anläggningen. Kommunen och Örebro läns trafiksäkerhetsförbund har tillsammans projekterat en utbyggnad av Ytongbanan. Motionärerna begär -- med hänsyn till vikten av att en komplett anläggning för utbildning av yrkeschaufförer snarast kommer till stånd -- statligt stöd till uppbyggnaden av ett utbildningscenter för den tunga trafikens behov vid Ytongbanan.
Yrkesutbildning för lastbilsförare, bussförare och taxiförare bedrivs inom gymnasieskolan, inom arbetsmarknadsutbildningen och vid större trafikföretag. Då utskottet tidigare har behandlat motionsförslag i den här aktuella frågan har utskottet inte ansett sig vara berett att förorda något initiativ av riksdagen om ekonomiskt stöd till utbyggnad av Ytongbanan. I betänkande 1992/93:TU4 nämnde utskottet bl.a. (s. 18) att en utvärdering av halkbaneverksamheten pågick. Inom Statens väg- och trafikinstitut (VTI) pågår nämligen ett forsknings- och utvecklingsprogram som bl.a. syftar till att mäta effekten av hittillsvarande halkbaneutbildning. Utskottet avstyrker därmed motionsförslaget.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet m.m.
1. beträffande inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet inför 2000-talet att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:T94 yrkandena 1 och 11 godkänner den i proposition 1992/93:161 föreslagna inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet genom de mål och de strategier som förordats i propositionen, vilket bl.a. innebär att trafiksäkerhetsmålen ligger fast, trafikanten sätts i centrum och attityden till rattfylleri skärps, res. 1 (nyd)
2. beträffande prioriterad ställning för cyklande och gående att riksdagen avslår motion 1992/93:T90 yrkande 1,
3. beträffande utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet att riksdagen avslår motion 1992/93:T420,
Förslag om Vägverkets och polisens uppgifter, m.m.
4. beträffande den organisatoriska hemvisten för Vägverkets registerverksamhet att riksdagen avslår motion 1992/93:T88 yrkandena 13 och 14, res. 2 (s)
5. beträffande ett trafiksäkerhetsprogram fram till år 2000 att riksdagen avslår motion 1992/93:T88 yrkande 1, res. 3 (s)
6. beträffande medel för trafiksäkerhetsinformation att riksdagen godkänner att reservationsanslaget Drift och underhåll av statliga vägar får användas av Vägverket för trafiksäkerhetsinformation,
7. beträffande inriktningen av polisens arbete att riksdagen avslår motion 1992/93:T94 yrkandena 6, 7 och 8, res. 4 (nyd)
Åtgärder mot rattfylleri
8. beträffande åtgärder mot rattfylleri att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T88 yrkande 2 samt 1992/93:T94 yrkandena 2 och 3,
Hastighetsgränser och åtgärder mot hastighetsöverskridanden
9. beträffande ändring av hastighetsbegränsningssystemet att riksdagen avslår motion 1992/93:T430 yrkandena 1, 2 och 3, res. 5 (nyd)
10. beträffande hastighetsgräns för tung lastbil m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:T430 yrkandena 4 och 5, res. 6 (nyd)
11. beträffande utökad befogenhet för kommun att föreskriva hastighetsbegränsningar att riksdagen avslår motion 1992/93:T85, men. (v) - delvis
12. beträffande åtgärder för att öka respekten för hastighetsgränser att riksdagen avslår motion 1992/93:T86 yrkande 1,
Övriga vägtrafikfrågor m.m.
13. beträffande regler för GO--PED i vägtrafiken att riksdagen avslår motion 1992/93:T425, res. 7 (nyd)
14. beträffande biltelefoner att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T401, 1992/93:T408 och 1992/93:T418,
15. beträffande högersväng i korsning med rött ljus att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T431 och 1992/93:T434,
16. beträffande parkering i T-korsning att riksdagen avslår motion 1992/93:T417,
17. beträffande skyddsdräkt för motorcyklister att riksdagen avslår motion 1992/93:T409,
18. beträffande ABS-bromsar på släpvagn som dras av tung lastbil med sådana bromsar att riksdagen avslår motion 1992/93:T86 yrkande 2, men. (v) - delvis
19. beträffande användning av reflexer att riksdagen avslår motion 1992/93:T411,
20. beträffande avgift för dispens för s.k. terränghjuling att riksdagen avslår motion 1992/93:T407,
21. beträffande bötesstraffet för körning mot rött ljus att riksdagen avslår motion 1992/93:T404,
Fordonsfrågor m.m.
22. beträffande krav och strategi för bättre fordon att riksdagen avslår motion 1992/93:T88 yrkande 6, res. 8 (s)
23. beträffande luftkuddar i personbilar och bilbälten i bussar att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T91 och 1992/93:T419,
24. beträffande hastighetsbegränsare i motordrivna fordon att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T86 yrkande 5 och 1992/93:T428, men (v) - delvis
25. beträffande reflexsele i buss och lastbil att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:T88 yrkande 10 godkänner att kravet på reflexsele vid färd med buss eller lastbil tas bort, res. 9 (s)
26. beträffande roterande varselljus ovanpå stillastående lastfordon att riksdagen avslår motion 1992/93:T427,
27. beträffande gult strålkastarljus på mopeder och traktorer att riksdagen avslår motion 1992/93:T422,
28. beträffande kontroll av viss säkerhetsutrustning att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att periodisk fordonskontroll även skall innefatta kontroll av monterad men inte föreskriven säkerhetsutrustning,
29. beträffande meddelande av föreskrifter om kontroll av viss säkerhetsutrustning att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:T88 yrkande 9 godkänner vad utskottet anfört, res. 10 (s)
30. beträffande krav på fordon i yrkesmässig trafik att riksdagen avslår motion 1992/93:T86 yrkandena 3 och 4, men (v) - delvis
31. beträffande organ för kontrollbesiktningar att riksdagen avslår motion 1992/93:T86 yrkande 7, men. (v) - delvis
32. beträffande flygande inspektion att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:T88 yrkandena 7 och 8 bemyndigar regeringen att besluta om bilinspektörers organisatoriska hemvist, res. 11 (s)
33. beträffande miljöövervakning vid flygande inspektion att riksdagen avslår motion 1992/93:T93,
Bilregisterfrågor m.m.
34. beträffande brukande av "flyttsaksbil" under omregistrering att riksdagen avslår motion 1992/93:A209 yrkande 2,
Körkortsfrågor m.m.
35. beträffande utvidgning av behörighet för personbil med behörighet för mc att riksdagen avslår motion 1992/93:T426,
36. beträffande begränsning av bussbehörighet till automatväxlad buss att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att godkänt förarprov på automatväxlad buss skall leda till att endast sådan buss får framföras,
37. beträffande övningskörning med personbil för den som fyllt 16 år att riksdagen med anledning av regeringens förslag om sänkning av övningskörningsåldern för behörighet B och motionerna 1992/93:T88 yrkandena 3 och 5, 1992/93:T92 yrkande 1, 1992/93:T94 yrkande 10 samt 1992/93:T406 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 12 (s) - motiv men. (v) - delvis
38. beträffande övningskörning med A-traktor att riksdagen avslår motion T406 yrkande 2,
39. beträffande övningskörning på landsväg för mc-körkort att riksdagen avslår motion 1992/93:T405 i denna del,
40. beträffande utbildning i mörkerkörning m.m. för B-behörighet att riksdagen avslår motion 1992/93:T432 yrkande 1, res. 13 (nyd)
41. beträffande teoriutbildning i körning i starkt kuperad terräng att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att i förarutbildningen införs krav på teoretisk genomgång av de särskilda krav som bör ställas på körning i starkt kuperad terräng,
42. beträffande extra backspegel i övningskörningsbil att riksdagen avslår motion 1992/93:T92 yrkande 2,
43. beträffande omfattningen av körprovet för B-behörighet att riksdagen avslår motion 1992/93:T432 yrkande 2, res. 14 (nyd)
44. beträffande lärare för förarutbildning på mc att riksdagen avslår motion 1992/93:T405 i denna del,
45. beträffande förarprövare att riksdagen avslår motion 1992/93:T421,
46. beträffande synundersökning inför förnyelse av körkortet att riksdagen avslår motion 1992/93:T403,
Övriga trafiksäkerhetsfrågor m.m.
47. beträffande trafikantutbildning i skolan att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T87 yrkande 2, 1992/93:T88 yrkande 4 och 1992/93:T94 yrkande 4,
48. beträffande verksamhet med haveriundersökningar att riksdagen avslår motion 1992/93:T347,
49. beträffande fordonsförsäkringarna och trafiksäkerheten att riksdagen avslår motion 1992/93:T86 yrkande 6,
50. beträffande trafikförsäkringen och sjukvårdskostnaderna för trafikolycksfallen att riksdagen avslår motion 1992/93:T89, res. 15 (nyd)
51. beträffande kontrollmärke för trafikförsäkringen att riksdagen avslår motion 1992/93:T429,
52. beträffande transport av barn stående i skolbussar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T433 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. beträffande stöd till ett utbildningscentrum på Ytongbanan att riksdagen avslår motion 1992/93:T410.
Stockholm den 18 maj 1993
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Sten Andersson i Malmö (m), Håkan Strömberg (s), Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Lars Biörck (m), Ulrica Messing (s) och Rune Thorén (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet inför 2000-talet (mom. 1)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "föreläggas riksdagen" bort ha följande lydelse: Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet bör som framhålls i motion T94 (nyd) vara mera kraftfull än den som föreslås i propositionen. Denna bör inte läggas till grund för trafiksäkerhetsarbetet. I stället bör som föreslås i motionen en parlamentarisk utredning tillsättas för att föreslå ett program för trafiksäkerhetsarbetet att föreläggas riksdagen. Detta program bör som motionärerna föreslår inrymma kraftfulla insatser med huvudinriktning mot att rattfyllerister inte längre skall kunna få förekomma på vägarna, mot en grundlig trafikantutbildning samt mot eliminering av trafikfällor på gator och vägar. Vad utskottet sålunda har anfört om inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet inför 2000-talet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet inför 2000-talet att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1992/93:T94 yrkandena 1 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den organisatoriska hemvisten för Vägverkets registerverksamhet (mom. 4)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet framhöll" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse: Som understryks i motion T88 (s) bör Vägverket renodlas så långt det är möjligt och beställar- och utföranderollerna skiljas åt. Genomförandet av de uppgifter som föreskrivs av myndigheten bör som framhålls i motionen ligga hos andra aktörer. Då en utredning om förarprövningen har kommit till stånd finns det enligt utskottets mening anledning att även frågan om den organisatoriska hemvisten för registeravdelningen prövas. En utredning i frågan bör lämpligen anförtros Riksrevisionsverket eller Statskontoret, inte Vägverket och/eller länsstyrelser som ju på grund av sina uppgifter inom registerverksamheten inte kan göra en så förutsättningslös prövning som ett utanförstående organ. Utskottet tillstyrker därmed de här aktuella förslagen i motionen. Vad utskottet sålunda har anfört om den organisatoriska hemvisten för Vägverkets registerverksamhet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande den organisatoriska hemvisten för Vägverkets registerverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T88 yrkandena 13 och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Ett trafiksäkerhetsprogram fram till år 2000 (mom.5)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Departementschefen anför" och på s. 17 slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion T88 (s) att Vägverket bör utarbeta ett trafiksäkerhetsprogram som sträcker sig fram till år 2000 och som innebär en fortsättning av de trafiksäkerhetsprogram som TSV publicerade. Utskottet tillstyrker således yrkande 1 i motionen. Vad utskottet sålunda har anfört om ett trafiksäkerhetsprogram fram till år 2000 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande ett trafiksäkerhetsprogram fram till år 2000 att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T88 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Inriktningen av polisens arbete (mom. 7)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse: Som föreslås i motion T94 (nyd) yrkandena 6--8 bör polisen skärpa övervakningen av trafikanter med grovt avvikande beteende i trafiken, prioritera övervakningen av trafiknykterheten framför hastighetsövervakning samt förstärka trafikövervakningen i enlighet med förslag i Trafikpolisutredningens betänkande (SOU 1992:81) Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. Vad utskottet sålunda har anfört om inriktningen av polisens arbete bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande inriktningen av polisens arbete att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T94 yrkandena 6, 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Ändring av hastighetsbegränsningssystemet (mom.9)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Departementschefen anför" och på s. 22 slutar med "aktuella motionsförslagen" bort ha följande lydelse: Som föreslås i motion T430 (nyd) bör högsta tillåtna hastighet vara 110 km/tim på mycket fina landsvägar, 110 km/tim på motortrafikleder samt 130 km/tim på motorvägar. Som motionärerna framhåller är de bättre vägarna och bilarna så bra att hänsyn till trafiksäkerheten inte bör hindra höjning av högsta tillåtna hastigheter. Vad utskottet sålunda har anfört om ändring av hastighetsbegränsningssystemet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande ändring av hastighetsbegränsningssystemet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T430 yrkandena 1, 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Hastighetsgräns för tung lastbil m.m. (mom. 10)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "kan avslås" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att här aktuell hastighetgräns kan höjas mer än departementschefen förutskickar. Som föreslås i motion T430 (nyd) bör enligt utskottets mening högsta tillåtna hastighet för tung lastbil vara 90 km/tim på landsväg såväl för lastbil utan släpvagn som för lastbil med släpvagn. Vad utskottet sålunda har anfört om hastighetsgräns för tung lastbil m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande hastighetsgräns för tung lastbil m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T430 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Regler för GO-PED i vägtrafiken (mom. 13)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "samma hänvisning" bort ha följande lydelse: Utskottet anser det viktigt att ny teknik kan utvecklas inom transportområdet. Lagstiftning som inte kan förutse den nya tekniken bör vara så utformad att den inte hindrar utvecklingen. Som framhålls i motion T425 (m) är behovet stort att få fram rena, snabba, effektiva transportmedel. Särskilt i stadskärnorna behövs mindre motordrivna, lättparkerade fordon. Den sparkcykel med motor, betecknad GO-PED, som nyligen har utvecklats kan motsvara detta behov och utgöra ett mycket effektivt transportmedel. Om dessa små motordrivna fordon i vissa fall skulle ersätta bilen kunde således mycket utrymme vinnas, samtidigt som en bättre miljö skapas. Utskottet anser därför att detta färdmedel bör inordnas bland befintliga transportmedel och tillåtas på samma villkor som cykel eller moped i asfalterade områden. Vad utskottet sålunda har anfört om regler för GO-PED i vägtrafiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande regler för GO-PED i vägtrafiken att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T425 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Krav och strategi för bättre fordon (mom. 22)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Av den" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer med motionärerna i motion T88 (s) att mål för fordonsparkens standard bör fastläggas och att en strategi för framtagande av trafik- och miljösäkra fordon bör utarbetas. Vad som anförs i motionen härom bör utgöra grundval för arbetet. Vad utskottet sålunda har anfört om krav och strategi för bättre fordon bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande krav och strategi för bättre fordon att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T88 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Reflexsele i buss och lastbil (mom. 25)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Till penningböter" och slutar med "inte motionsyrkandet" bort ha följande lydelse: En stor del av länderna i Europa har krav på reflexsele. Mot denna bakgrund och då i ärendet inte har redovisats några fakta som stöder en uppfattning om att reflexsele inte bidrar till ökad säkerhet bör kravet i 11§ FK på reflexsele vid färd med buss eller lastbil inte tas bort. Utskottet ställer sig således bakom motionen. Vad utskottet sålunda har anfört om reflexsele i buss och lastbil bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande reflexsele i buss och lastbil att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1992/93:T88 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Meddelande av föreskrifter om kontroll av viss säkerhetsutrustning (mom. 29)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör -- såsom föreslås motion T88 (s) yrkande 9 -- Vägverket tillsammans med AB Svensk Bilprovning få i uppdrag att utarbeta de närmare föreskrifterna om rutiner för hur redovisning och kontroll av icke föreskriven säkerhetsutrustning skall ske för de enskilda fordonen. Härvid bör föreskrifter meddelas antingen om skyldighet för fordonsägaren att redovisa icke föreskriven säkerhetsutrustning som finns i hans fordon eller om det sätt på vilket besiktningsmännen skall ges möjlighet att utföra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt. Vad utskottet sålunda har anfört om meddelande av föreskrifter om kontroll av viss säkerhetsutrustning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande meddelande av föreskrifter om kontroll av viss säkerhetsutrustning att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1992/93:T88 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Flygande inspektion (mom. 32)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "De tidigare" och på s. 36 slutar med "flygande inspektioner" bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion T88 (s) bör utökad fordonskontroll på väg ske nu. Erforderliga beslut är fattade och ASB har den nödvändiga sakkunskapen för att genomföra kontrollerna. Den i propositionen föreslagna volymen om minst ca 120 000 inspektioner är enligt utskottets mening långt ifrån tillräcklig, varför Vägverket och polisen snarast bör träffa överenskommelse om en avsevärd utökning av fordonskontrollen på väg. För att snabbt komma i gång med verksamheten bör de resurser som har frigjorts genom neddragning av kontrollbesiktningen i hall användas. Uppdraget att tillsammans med polisen genomföra fordonskontroller på väg bör därför gå till ASB. Som vidare framhålls i motion T88 (s) bör den fordonstekniska kompetens som Vägverkets bilinspektörer har för att genomföra fordonskontroller tillvaratas både vid fordonskontroll på väg och vid de periodiska kontrollbesiktningarna i hall. Regeringen bör därför överväga att knyta bilinspektörerna som fordonstekniker till ASB. Utskottet tillstyrker därmed yrkandena 7 och 8 i motionen. Vad utskottet sålunda har anfört om flygande inspektion bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande flygande inspektion att riksdagen med anledning av regeringens förslag om bilinspektörernas organisatoriska hemvist och med bifall till motion 1992/93:T88 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Övningskörning med personbil för den som fyllt 16 år (mom.37) -- motiveringen
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Det har" och på s. 41 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: Det har i olika sammanhang konstaterats att personbilsförare i åldrarna 18--24 år är starkt representerade bland dem som råkar ut för trafikolyckor. Ett sätt att ändra på detta förhållande kan vara att den unge föraren får längre tid för att bearbeta det kunskapsstoff han måste lära in och längre tid för praktiska körövningar än han får i dag. Utskottet är härvid ense med Kommittén Körkort 2000. Det finns därför anledning att man prövar effekterna av att sänka övningskörningsåldern till 16 år. I de allra flesta fallen torde det bli den personbil som finns i 16-åringens hem som kommer att användas för övningskörning. Fordon såsom lätt lastbil, lätt släpfordon som kan kopplas till lätt lastbil, terrängvagn och motorredskap klass 1 -- dvs. de fordon som förutom personbil omfattas av B-behörighet -- torde inte bli aktuella för 16-åringarnas övningskörningar och i vissa avseenden inte heller lämpliga som övningskörningsfordon för 16-åringar. Dessa fordon bör därför inte omfattas av sänkt ålder för övningskörning. I förhållande till regeringens förslag förordar utskottet således att sänkning av övningskörningsåldern begränsas till körning med personbil.
I motionerna T88 (s), T92 (kds), T94 (nyd) och T406 (kds) har framförts en rad förslag om utbildning som bör genomgås före och/eller i samband med själva övningskörningen och förslag om krav på den som skall ha upppsikt över denna m.m. Utskottet anser att regeringen bör uppmärksamma motionsförslagen vid överväganden om utbildning och handledning i samband med föreskrifter om ändrad övningskörningsålder. Utskottet vill framhålla som mycket angeläget att -- i överensstämmelse med förslaget i motion T88 (s) -- eleven och privatläraren som skall ha uppsikt över övningskörningen genomgår en obligatorisk teoretisk grundutbildning vid trafikskola om två studietimmar och att intyg från denna utbildning jämte körkortstillståndet föreligger före själva övningskörningen. En utvärdering av effekterna av sänkt övningskörningsålder bör självfallet komma till stånd. Utskottet instämmer häri med departementschefen och med de närmare önsekmålen härom i motion T88 (s). Vad utskottet sålunda har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
13. Utbildning i mörkerkörning m.m. för B-behörighet (mom. 40)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse: Som framhålls motion T432 (nyd) brister det i utbildning i mörkerkörning, körning med lätt lastbil och körning med husvagn i utbildningen för B-behörighet (dvs. för personbil, lätt lastbil och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon m.fl. fordon). Därför bör, som begärs i yrkande 1, krävas en förbättring av utbildningen i dessa hänseenden vid trafikskola och vid privat förarutbildning. Vad utskottet sålunda har anfört om utbildning i mörkerkörning m.m. för B-behörighet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande utbildning i mörkerkörning m.m. för B-behörighet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T432 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Omfattningen av körprovet för B-behörighet (mom. 43)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med "Dessa föreskrifter" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening finns det anledning att utvärdera körprovet för B-behörighet mot bakgrund av vad som anförs i motionen. Vad utskottet sålunda har anfört om omfattningen av körprovet för B-behörighet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande omfattningen av körprovet för B-behörighet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T432 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Trafikförsäkringen och sjukvårdskostnaderna för trafikolycksfallen (mom.50)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Riksdagen har" och på s. 51 slutar med "aktuella motionsförslaget" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den principiella uppfattning som förs fram i motion T89 (nyd) att trafikförsäkringsbolagen borde stå för de kostnader som trafikskadorna orsakar. Om ansvaret för trafikolycksfallen lyftes över från den allmänna sjukförsäkringen skulle, såsom motionärerna anför, försäkringsbolagen bli betydligt mer intresserade av trafikoffrens rehabilitering och trafiksäkerhet. Enligt utskottets mening bör det utredningsarbete som kommunikationsministern aviserar i propositionen också omfatta en utvidgning av trafikförsäkringen i enlighet med det anförda. Det bör således ankomma på regeringen att i hela dess vidd överväga frågan samt framlägga de förslag till lagstiftningsåtgärder som erfordras. Därvid bör enligt utskottets mening prövas om det är möjligt med en ordning som innebär att det allmänna gentemot trafikförsäkringsbolagen regressvis kan framställa anspråk på ersättning för vad som utgetts till skadelidande på grund av den allmänna försäkringen.
Vad utskottet sålunda har anfört om trafikförsäkringen och sjukvårdskostnaderna för trafikolycksfallen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande trafikförsäkringen och sjukvårdskostnaderna för trafikolycksfallen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T89 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Biltelefoner (mom. 14)
Anita Jönsson (s) anför:
Jag anser att biltelefoner fel använda utgör en allvarlig säkerhetsrisk i trafiken. Förarens reaktionsförmåga försämras avsevärt, samtidigt som förmågan att hantera en plötsligt uppkommen kritisk situation begränsas väsentligt. Riksdagen har också vid upprepade tillfällen påtalat problemet med biltelefonering. För att bemästra problemet bör i första hand riktade informationsinsatser ske som påtalar trafiksäkerhetsproblemet med bilkörning kombinerad med biltelefonering och vikten av att biltelefonering endast bör ske med s.k. handsfree-utrustning. Kan inte en tillfredsställande förbättring snarast ske i användningen av biltelefoner bör lagstiftningsåtgärder övervägas i frågan.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Utökad befogenhet för kommun att föreskriva hastighetsbegränsningar
Som föreslås i motion T85 (v) bör kommun få befogenhet att föreskriva hastighetsbegränsningar på alla vägar inom kommunen. Kommunerna är ju de som kan göra den mest välgrundade bedömningen om en hastighetsbegränsning behövs eller inte.
ABS-bromsar på släpvagn som dras av tung lastbil med sådana bromsar
Som framhålls i motion T86 (v) måste inbromsning med ABS-bromsar ske hårt för att bästa effekt med sådana bromsar skall uppnås. När till en tung lastbil med ABS-bromsar är kopplad en släpvagn som inte har sådana bromsar kommer släpvagnens hjul att låsas vid inbromsning av fordonskombinationen. På halt väglag blir den då svår att manövrera vilket kan leda till trafikolycka. Därför bör, som begärs i motionen, föreskrifter meddelas att tung lastbil med ABS-bromsar fr.o.m. år 2000 inte får framföras på väg i kombination med släpvagn som inte har sådana bromsar.
Hastighetsbegränsare i motordrivna fordon
Som föreslås i motionerna T428 (v) och T86 (v) bör krav på hastighetsbegränsare i motordrivna fordon införas fr.o.m. 1995 års modeller.
Krav på fordon i yrkesmässig trafik
Som framhålls i motion T86 (v) yrkande 3 bör regler och villkor för fordon i yrkesmässig trafik inte försämras utan förbättras. Som motionärerna framhåller fuskas det i dag när det gäller att iaktta regler i säkerhetens intresse. Det är vidare mycket angeläget att åtgärder vidtas för att förebygga olyckor med tunga fordon. Regeringen bör därför som föreslås i yrkande 4 i motionen före den 1 juli 1994 återkomma med förslag i frågan.
Organ för kontrollbesiktningar
Att lägga ut kontrollbesiktningar på privata bilverkstäder -- som utgör en bransch som är känd för fusk -- skulle innebära ett stort steg bakåt i utvecklingen. Därför bör som begärs i motion T86 (v) yrkande 7 ASB:s monopol på kontrollbesiktning bibehållas.
Övningskörning med personbil för den som fyllt 16 år
Jag biträder reservation 12.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 11, 18, 24, 30 och 31 borde ha hemställt:
11. beträffande utökad befogenhet för kommun att föreskriva hastighetsbegränsningar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T85 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 18. beträffande ABS-bromsar på släpvagn som dras av tung lastbil med sådana bromsar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T86 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 24. beträffande hastighetsbegränsare i motordrivna fordon att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T86 yrkande 5 och 1992/93:T428 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 30. beträffande krav på fordon i yrkesmässig trafik att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T86 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 31. beträffande organ för kontrollbesiktningar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T86 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen2 Motionerna3 Motioner väckta med anledning av propositionen3 Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari 19935 Utskottet8 1 Inledning8 Av riksdagen fastlagda mål för trafiksäkerheten på vägarna8 Myndighetsorganisationen för trafiksäkerhetsarbetet m.m.9 Vägtrafikolyckorna -- fortfarande ett stort problem11 Ärendet11 2 Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet m.m.13 2.1 Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet inför 2000-talet13 Propositionsförslaget13 Motionsförslag14 Utskottets ställningstagande14 2.2 Utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet15 3 Förslag om Vägverkets och Polisens uppgifter, m.m.15 3.1 Den organisatoriska hemvisten för Vägverkets registerverksamhet15 3.2 Krav på ett trafiksäkerhetsprogram för tiden till år 200016 3.3 Användning av anslaget till drift och underhåll av statliga vägar till trafiksäkerhesinformation17 3.4 Vägverkets samverkan med Polisen och andra organ för ökad trafiksäkerhet17 4 Åtgärder mot rattfylleri18 Rattfylleribrottet m.m.18 Motionsförslag19 Utskottets ställningstagande19 5 Hastighetsgränser och åtgärder mot hastighetsöverskridanden20 5.1 Hastighetsbegränsningssystem20 5.2 Hastighetsgräns för tung lastbil m.m.22 5.3 Utökad befogenhet för kommun att föreskriva hastighetsbegränsningar22 5.4 Vissa åtgärder mot hastighetsöverskridanden23 Bakgrund23 Åtgärder för att öka respekten för hastighetsgränser24 6 Övriga vägtrafikfrågor m.m.24 6.1 Regler för trafik på väg med sparkcykel med motor (GO-PED), m.m.24 6.2 Användning av mobiltelefon i motordrivna fordon25 6.3 Högersväng i korsning med rött ljus25 6.4 Parkering i T-korsning26 6.5 Tvång för motorcyklister att använda skyddsdräkt26 6.6 Krav på ABS-bromsar på släpvagn som dras av tung lastbil27 6.7 Användning av reflexer för gående och rullskidåkare på väg27 6.8 Avgift för ansökan om viss dispens för s.k. terränghjuling27 6.9 Bötesstraffet för körning mot rött ljus28 7 Fordonsfrågor m.m.28 7.1 Krav och strategi för bättre fordon28 7.2 Luftkuddar i personbilar och bilbälten i bussar29 7.3 Hastighetsbegränsare i motordrivna fordon30 7.4 Slopande av kravet på reflexsele i buss och lastbil30 7.5 Roterande varselljus ovanpå stillastående lastfordon31 7.6 Gult strålkastarljus på enbart mopeder och traktorer31 7.7 Kontroll av säkerhetsutrustning som inte är föreskriven31 7.8 Krav på fordon i yrkesmässig trafik32 7.9 Organ för kontrollbesiktningar33 7.10 Flygande inspektion (fordons/kvalitetskontroll på väg)34 Bakgrund34 Propositionens förslag34 Motionsförslag35 Utskottets ställningstagande35 8 Bilregisterfrågor m.m.36 Brukande av "flyttsaksbil" under omregistrering36 Om rätten för enskilda personer att införa egen bil i Sverige36 Motionsförslag37 Utskottets ställningstagande37 9 Körkortsfrågor m.m.37 9.1 Utvidgning av B-behörigheten (för personbil m.m.) med A-behörighet (för motorcykel)37 9.2 Förarprov med automatväxlad buss ger behörighet begränsad till sådan buss38 9.3 Övningskörning med personbil för den som fyllt 16 år39 Bakgrund38 Propositionens förslag39 Motionsförslag40 Utskottets ställningstagande40 9.4 Övningskörning med A-traktorer41 9.5 Övningskörning på landsväg för mc-körkort42 9.6 Utbildning i mörkerkörning, körning med lätt lastbil och körning med släpvagn för B-behörighet42 9.7 Teoriutbildning i körning i starkt kuperad terräng42 9.8 Extra backspegel i övningskörningsbil43 9.9 Omfattningen av körprovet för B-behörighet43 9.10 Lärare för förarutbildning på mc44 9.11 Förarprövare44 9.12 Synundersökning inför förnyelse av körkortet45 10 Övriga trafiksäkerhetsfrågor m.m.46 10.1 Trafikantutbildning i skolan46 10.2 Verksamhet med haverikommissioner47 10.3 Viss användning av trafikförsäkringen, m.m.48 Bakgrund48 Uppgiften för fordonsförsäkringarna att främja trafiksäkerheten49 Trafikförsäkringen betalar sjukvårdskostnaderna för trafikolycksfallen50 Kontrollmärke för trafikförsäkringen51 10.4 Transport av barn stående i skolbussar51 10.5 Stöd till uppbyggnad av visst utbildningscentrum på Ytongbanan i Kumla52 Hemställan53 Reservationer57 Särskilt yttrande65 Meningsyttring av suppleant66