Trafiksäkerhet m.m.
Betänkande 1997/98:TU8
Trafikutskottets betänkande
1997/98:TU08
Trafiksäkerhet m.m.
Innehåll
1997/98 TU8
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett drygt 30-tal motionsyrkanden om trafiksäkerhet och vissa andra frågor med anknytning till vägtrafiken, som väckts under den allmänna motionstiden hösten 1997. Trafiksäkerhetsfrågor har under detta riksmöte också behandlats i utskottets betänkande 1997/98:TU4 med anledning av proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället. Motionsyrkandena gäller bl.a. nollvisionen, trafiknykterhet, användning av cykelhjälm, hastighetsbestämmelser, fordonskontroll och kontroll av lastsäkring, vägskyltar med reklam för småföretag på landsbygden och parkeringsfrågor. Med anledning av en s-motion med krav på förbättrade möjligheter för polisen att kontrollera lastsäkring på lastbilar framhåller utskottet frågans betydelse för transportsäkerheten, men också för rättssäkerheten. Regeringen bör därför enligt utskottet låta utreda frågan. I övrigt avstyrks samtliga motionsyrkanden, i många fall med hänvisning till pågående utredningsarbete m.m. Till betänkandet är fogat åtta reservationer. Bakom dessa står i fyra fall m- ledamöterna, i två fall c- och mp-ledamöterna, i ett fall m-, c- och fp-leda- möterna samt i ett fall m- och fp-ledamöterna. Till betänkandet är också fogat två särskilda yttranden, det ena av m- ledamöterna och det andra av c-ledamoten.
Motioner från den allmänna motionstiden 1997 1997/98:T202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad trafiksäkerhet. 1997/98:T210 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (båda c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafiksäkerhet och körkortsutbildningen. 1997/98:T213 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafiksäkerhet, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafiksäkerheten på vägarna, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det kommunala trafiksäkerhetsarbetet. 1997/98:T214 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen snarast bör förelägga riksdagen Vägverkets förslag till skärpta krav på att bilförare skall lämna företräde åt gående vid övergångsställe, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategiplan för bekämpning av alkohol, narkotika och farliga mediciner i trafiken, 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att AB Svensk Bilprovnings monopol i fråga om kontrollbesiktningar upphävs, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. flygande inspektioner. 1997/98:T231 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parkeringsavgifter, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och katalysatorvärmare. 1997/98:T301 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utmärkning av landskapsgränserna längs de större vägarna. 1997/98:T349 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att använda kalkkross som halkbekämpning. 1997/98:T401 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bibehålla nuvarande uppkörningsorter för körkort. 1997/98:T402 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att flygande besiktningar på vägarna slopas i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:T403 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om harmonisering av trafikmärken och deras innebörd. 1997/98:T408 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att ändra vägtrafikkungörelsen i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:T409 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar i de föreskrifter som styr tillämpningen av 46 § väglagen så att småföretagare på landsbygden effektivt kan uppmärksamma de vägfarande på sin verksamhet. 1997/98:T413 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot körning med sommardäck på bilar under vintermånaderna. 1997/98:T414 av Marie Granlund och Lars-Erik Lövdén (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot obetalda felparkeringsavgifter. 1997/98:T415 av Conny Öhman och Berndt Sköldestig (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för uppsättande av vägskyltar utanför tätorter längs allmänna vägar. 1997/98:T416 av Hans Hoff och Claes-Göran Brandin (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att polisman ges möjlighet att kontrollera låsta eller plomberade lastbärare i syfte att kontrollera lastsäkringar. 1997/98:T417 av Elver Jonsson och Torsten Gavelin (båda fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av vägskyltningen med en sådan utformning att hög trafiksäkerhet och en positiv regionalpolitisk ambition kan förverkligas. 1997/98:T418 av Sven Bergström (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överklagandereglerna i vägtrafikkungörelsen och vägmärkesförordningen bör ändras. 1997/98:T419 av Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hastighetsbegränsningen på motorväg och motortrafikled generellt bör höjas till 130 km/tim. 1997/98:T421 av Ingrid Skeppstedt och Kjell Ericsson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn och ändring av Vägverkets regler för vägvisning. 1997/98:T422 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generell hastighetsbegränsning. 1997/98:T423 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reflexsele i fordon. 1997/98:T425 av Martin Nilsson och Tomas Eneroth (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning för att säkerställa bruket av vinterdäck vid halt väglag vintertid. 1997/98:T427 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (båda c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägskyltning. 1997/98:T428 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur skallskador vid cykling kan minskas. 1997/98:T429 av Helena Nilsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lag om att bära cykelhjälm. 1997/98:T431 av Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av hastighetsbestämmelserna. 1997/98:T915 av Göthe Knutson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parkeringsmarknaden och parkeringsbolagen, 2. att riksdagen beslutar upphäva lagen om kontrollavgifter avseende privat tomtmark och hos regeringen begär förslag till ny lag i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Sk699 av Agne Hansson (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och katalysatorvärmare. 1997/98:So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att få människor att på frivillig väg använda cykelhjälm i större utsträckning.
Utskottet
1 Inledning I sitt av riksdagen godkända betänkande 1997/98:TU4 behandlade utskottet proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället samt ett 70-tal motionsyrkanden som hade väckts med anledning av propositionen och under den allmänna motionstiden hösten 1996. Det nämnda betänkandet inleds med en redogörelse för trafiksäker-hetsarbetets mål, inriktning och bedrivande. I anslutning därtill redovisas antalet dödade, svårt skadade och lindrigt skadade i trafiken under vart och ett av åren 1986-1996. I betänkandet behandlades och tillstyrktes därefter förslaget i den nämnda propositionen att riksdagen skulle godkänna att det långsiktiga målet för trafiksäkerheten skall vara att ingen skall dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet (nollvisionen) samt att vägtransportsystemets utformning och funktion anpassas till de krav som följer härav. I det nu föreliggande betänkandet behandlar utskottet motionsyrkanden om trafiksäkerhet och vissa andra vägtrafikfrågor, som väcktes under den all-männa motionstiden vid innevarande riksmöte, dvs. i september 1997. För bakgrundsuppgifter hänvisas främst till det nämnda betänkandet 1997/98: TU4.
2 Övergripande trafiksäkerhetsfrågor I motion T213 (kd) framhålls att den av riksdagen fastställda nollvisionen inte kan bestridas. Det är i grunden en etisk fråga - betonar motionärerna - att inte acceptera att människor får sätta livet till eller bli skadade för livet i trafiken. Vikten av trafikanternas acceptans av nollvisionen måste dock understrykas. Skall nollvisionen förverkligas, kommer det att krävas beslut och åtgärder som, åtminstone i förstone, inte kommer att vara populära bland trafikanterna. Lyckas inte nollvisionens företrädare få trafikanternas acceptans, riskerar vi - säger motionärerna - att hela nollvisionen går om intet. Under rubriken Det kommunala trafiksäkerhetsarbetet framhåller motionärerna att de oskyddade trafikanternas situation särskilt måste upp-märksammas. Dessa drabbas särskilt vid besparingar som medför minskad vägbelysning m.m. Både cyklister och fotgängare är mycket utsatta i trafiken. Detta gäller i synnerhet i tätorter. De sålunda motionsledes aktualiserade frågorna behandlades av utskottet i det inledningsvis nämnda betänkandet 1997/98:TU4. Utskottet ställde sig i betänkandet bakom den s.k. nollvisionen. I likhet med regeringen fann utskottet att det från etisk synpunkt inte kan accepteras att människor dödas eller skadas allvarligt i samband med förflyttningar inom vägtrans-portsystemet. Utskottet delade också regeringens uppfattning att nollvisionen anger inriktningen och det långsiktiga målet för trafiksäkerhetsarbetet. Det var enligt regeringen och utskottet inte möjligt att i nuläget uppskatta de långsiktiga kostnaderna för genomförandet av nollvisionen. Kostnaderna påverkades nämligen i stor utsträckning av vilka slags åtgärder som skulle komma att visa sig möjliga att vidta i det framtida arbetet, bl.a. med hänsyn till vad som kan accepteras av allmänheten och till den tekniska utveck-lingen. Utskottet har inte frångått sin sålunda redovisade uppfattning. I fråga om de oskyddade trafikanternas situation hänvisade utskottet till regeringens i propositionen uttalade avsikt att låta kommunerna få utökade befogenheter att besluta om en hastighetsgräns på 30 km/tim. Utskottet vidhåller sin uppfattning att sådana hastighetsbegränsningar synes ägnade att i betydande utsträckning tillgodose syftet med de krav på förbättringar av de oskyddade trafikanternas situation som framförs i den nu aktuella kd-motionen. Syftet även med övriga nu aktuella kd-yrkanden torde också få anses tillgodosett med hänvisning till vad utskottet anfört. Yrkandena 3, 12 och 13 i motion T213 (kd) bör därför kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. I motion T202 (m) framhålls att den s.k. nollvisionen i grunden är en riktig strategi. Inte minst innebär den ett delvis nytt synsätt i trafiksäkerhetsarbetet. Det är dock viktigt - betonar motionärerna - att formulera visionen så att den kan uppfattas som möjlig att uppnå. Vi är positiva till strävandet att minska antalet olyckor och eliminera risken för långvarig ohälsa till följd av trafik-olyckor. En sådan strategi måste dock omfatta alla delar som påverkar trafiken. Den viktbaserade skatten på motorfordon missgynnar tyngre, och därmed trafiksäkrare, bilar. Skatten bör därför ändras och utformas så att säkra och bränslesnåla bilar gynnas. Den i motion T202 (m) väckta frågan om skatten på motorfordon behandlades också i utskottets betänkande 1997/98:TU4. Utskottet avstyrkte ett yrkande med samma innebörd som det nu aktuella med hänvisning till att resultatet av en utredning borde avvaktas. Utredningen (dir. 1996:37) har till uppgift att göra en översyn av vägtrafikens samlade beskattning omfattande såväl lätta som tunga fordon. Översynen skall koncentreras till vad som är den lämpligaste avvägningen mellan försäljningsskatt, fordonsskatt samt energi- och koldioxidskatt i syfte att förbättra den samlade styreffekten med avseende på trafik och miljö. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 30 oktober 1998. Utskottet anser alltjämt att utredningens resultat bör avvaktas. Detsamma gäller den trafikpolitiska proposition som regeringen aviserat senare under vårsessionen. Med det sagda avstyrks m-motionen i nu behandlad del.
3 Trafiknykterhet I motion T214 (fp) framhålls att man bör sträva efter en nollvision även när det gäller rattfylleri. Det skulle innebära, säger motionärerna, att alla kör bil med noll promille i kroppen. Narkotika och bilkörning är minst lika oförenliga med varandra som alkohol och bilkörning, fortsätter motionärerna. Praktiska svårigheter och lagtekniska oklarheter förhindrar emellertid en effektiv bekämpning. Folkpartiet förordar rutinmässig kontroll, nollgräns samt enhetligt straffvärde. Motionärerna betonar också vikten av att man uppmärksammar förekomsten av farliga mediciner i trafiken. Regeringen bör snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag om vilka åtgärder som bör vidtas. I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4 behandlades tre motionsyrkanden om trafiknykterhetsfrågor. Utskottet betonade, i likhet med motionärerna, att insatser mot trafikonykterhet - på grund av alkohol eller andra droger - är mycket angelägna. Trafiknykterheten utgör också, erinrade utskottet, ett s.k. reformområde inom ramen för det nationella trafiksäkerhetsprogram som ligger till grund för pågående trafiksäkerhetsarbete. Av Vägverkets senaste årliga trafiksäkerhetsrapport till regeringen framgår att arbetet inom reform- området under år 1996 bl.a. omfattade kampanjer, information och utbild-ning med inriktning mot två huvudmålgrupper: ungdomar och alkohol-problematiker. Utskottet erinrade också om att Brottsförebyggande rådet år 1996 i utredningen Från 0,5 till 0,2 promille hade utvärderat effekterna av den ändrade lagstiftning om trafiknykterhetsbrott som genomfördes den 1 juli 1990. Dödsolyckorna i vägtrafiken hade minskat med 8 % under en treårsperiod. Vidare fäste utskottet uppmärksamheten på att Drogratt-fylleriutredningen i sitt betänkande Droger i trafiken (SOU 1996:125) bl.a. hade föreslagit ändrade bestämmelser för att skapa förutsättningar för en effektivare bekämpning av rattfylleri och grovt rattfylleri i de fall föraren är påverkad av annat medel än alkohol. Frågan var under beredning i Regeringskansliet. Enligt vad utskottet nu erfarit avser regeringen att senare i år förelägga riksdagen en proposition på grundval av Drograttfylleriutredningens betänkande. I sammanhanget bör också nämnas att regeringen avser att inom kort, i en proposition om en ny körkortslag m.m., föreslå införande av en möjlighet att under en försöksperiod i vissa fall ersätta återkallelse av körkort på grund av trafiknykterhetsbrott med en körkortsbehörighet för ett fordon utrustat med alkolås. Nuvarande bestämmelse i körkortslagen om skyldighet för läkare att rapportera körkortshavare, som av medicinska skäl är olämplig att ha körkort, avses få en motsvarighet i den nya körkortslagen. I avvaktan på de nämnda propositionerna och med hänvisning till vad utskottet i övrigt nu anfört torde syftet med yrkandet i fp-motionen få anses tillgodosett. Yrkandet bör därför kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
4 Utrustningsfrågor I motionerna T428 (v) och T429 (c) framhålls att krav på obligatorisk användning av cykelhjälm bör införas. I motion So345 (fp) framhålls att en omfattande användning av cykelhjälm bör eftersträvas. Användningen bör dock vara frivillig. Intensifierade insatser behövs för att nå alla cyklister med budskap i syfte att öka hjälman- vändningen. Frågan om obligatorisk användning av cykelhjälm behandlades i propo-sitionen om nollvisionen, 1996/97:137, och i utskottets betänkande 1997/98: TU4. Regeringen framhöll som sin uppfattning att ökad hjälmanvändning tills vidare borde åstadkommas genom information och som en del i myndigheters och näringslivets kvalitetssäkring av transporter. En tvingande bestämmelse borde införas först när det kunde anses att tillräckligt många accepterar lagstiftning på området. Utskottet betonade för sin del vikten av att cyklister använder hjälm. I likhet med regeringen fann dock utskottet inte tiden mogen för att införa några tvingande bestämmelser. Hjälmanvändningen skulle främjas på det sätt som regeringen hade förordat. Det var emellertid enligt utskottet angeläget att Vägverket noga följde utvecklingen och att frågan om tvingande bestämmelser övervägdes på nytt, om hjälmanvändningen inte fick godtagbar omfattning. Utskottet avstyrkte med hänvisning till de sålunda återgivna övervägandena tre motionsyrkanden om obligatorisk hjälmanvändning. Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker därför de nu aktuella c- och v-yrkandena om obligatorisk användning av cykelhjälm. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med yrkandet i fp-motionen torde få anses tillgodosett. Yrkandet kan därför lämnas utan åtgärd och avstyrks med det sagda. I motion T423 (s) framhålls att risken att råka ut för en trafiklolycka är tre gånger större per kilometer i mörker än i dagsljus. Så länge man befinnner sig i ett fordon, är man skyddad av detta. Fordonet i sin tur uppmärksammas av medtrafikanter genom sitt eget ljus och sina egna reflexanordningar. När föraren däremot går ut vid ett ofrivilligt stopp med sitt fordon är han/hon oskyddad och syns mycket dåligt. För att motverka detta problem bör föraren ha ett ljusreflekterande material på sig. I varje bil bör finnas tillgång till minst en reflexsele. Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att skyldighet att medföra reflexsele vid färd med buss eller lastbil gällde enligt 11 § fordonskungörelsen (1972:595) från den 1 juli 1990 till den 1 september 1993, då bestämmelsen upphävdes (prop. 1992/93:161, bet. 1992/93: TU29, rskr. 1992/93:426). Utskottet är inte nu berett att förorda att tvingande bestämmelser om reflexsele återinförs men förutsätter att frågan övervägs i samband med en inom Kommunikationsdepartementet pågående översyn av vägtrafikbestämmelser. Som framhölls i det sistnämnda riksdagsbeslutet finns det inget som hindrar förare att frivilligt medföra och vid behov använda reflexsele. Med det sagda avstyrker utskottet motionen. I motion T413 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot körning med sommardäck på bilar under vintermånaderna. I T425 (s) framhålls att det behövs lagstiftning för att säkerställa användning av vinterdäck vid halt väglag vintertid. Vägverket har enligt vad utskottet erfarit föreslagit att bestämmelser av det slag som motionärerna önskar skall införas. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet anser att resultatet av beredningen bör avvaktas och är inte berett att nu föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av de nämnda motionerna. Dessa avstyrks följaktligen. I motionerna T231 (c) och Sk699 (c) framhålls att utsläppen av miljöfarliga ämnen vid kallstart av en bil är höga, även om bilen är utrustad med en katalysator. Därför bör åtgärder som minskar utsläppen vid bl.a. kallstarter prövas. Krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och kataly- satorvärmare måste införas, betonar motionärerna. I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4 behandlade utskottet ett motions- yrkande med samma innebörd som de nu aktuella. Utskottet framhöll att Vägverket inom ramen för sitt sektorsansvar hade fastställt ett miljöprogram, omfattande bl.a. ett projekt med benämningen Färre kallstarter. Man sökte bl.a. påverka utvecklingen av bilar i sådan riktning att problemet med kallstarter kunde reduceras. Vägverket hade också tillsammans med Naturvårdsverket och Konsumentverket undersökt de samhällsekonomiska effekterna av motorvärmare. Projektet väntades bli slutredovisat under hösten 1997. Katalysatorvärmare fanns än så länge endast på försökstadiet. Den sålunda förutskickade slutredovisningen föreligger numera med den i november 1997 av Konsumentverket framlagda rapporten 1997:29 Användning av motorvärmare vid kallstart - ett samverkansprojekt mellan Konsumentverket, Naturvårdsverket, Vägverket, NUTEK, Kommunikations-forskningsberedningen och Motortestcenter (MTC). Under rubriken Slut-satser och rekommendationer framhålls ?sammantaget - - - att användning av motorvärmare i tätort ger en positiv miljöeffekt och kan rekommenderas. Detta grundas på den stora kolväte- och partikelreduktionen jämfört med en mindre ökning av NoX och ökade utsläpp från elproduktion. Det kan inte heller sägas vara någon miljönackdel att använda motorvärmare utanför tätorter om det sker med miljömässigt optimal inkopplingstid. Dess stora miljöfördelar har dock tidigare överskattats.? Något krav på att nya bilar skall vara utrustade med motorvärmare och katalysatorvärmare framförs inte i rapporten. Utskottet är inte heller för sin del berett att förorda sådana krav. Motions- yrkandena härom avstyrks följaktligen.
5 Trafikföreskrifter
5.1 Hastighetsgränser Grundläggande bestämmelser om hastighetsgränser återfinns i 64 och 147 §§ vägtrafikkungörelsen (VTK, 1972:603). Enligt 64 § första stycket gäller inom tättbebyggt område att fordon inte får föras med högre hastighet än 50 km/tim. Utom tättbebyggt område får fordon - enligt 64 § andra stycket - inte föras med högre hastighet än 70 km/tim (bashastighet). Av 64 § tredje stycket framgår att Vägverket får föreskriva att högsta tillåtna hastighet skall vara 90 eller 110 km/tim. Enligt 147 § VTK får lokala trafikföreskrifter meddelas med avvikelse från 64 §. Lokala trafikföreskrifter gäller för en viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område. Sådana föreskrifter kan innebära att högsta tillåtna hastighet inom tättbebyggt område är lägre eller högre än 50 km/tim. De kan vidare innebära att högsta tillåtna hastighet utom tättbebyggt område är lägre än 70, 90 eller 110 km/tim. Beslut om avvikelser från 64 § skall vara motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön. De lokala trafikföreskrifterna meddelas av länsstyrelsen i fråga om vägar avsedda för genomfartstrafik och av kommunen i fråga om övriga vägar. I proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället framhöll regeringen som sin bedömning att inriktningen bör vara att den faktiska hastigheten inom tättbebyggt område på sikt bör uppgå till 30 km/tim vid tider och platser där gående och cyklister på ett planlagt sätt blandas med biltrafik. Som ett led i denna inriktning borde kommunerna få utökade befogenheter att som första instans besluta om en hastighetsgräns på 30 km/tim inom tättbyggt område. Kommunerna skulle alltså enligt regeringen ges rätt att besluta om hastighetsbegränsningar för samtliga vägar - även vägar för genomfartstrafik - inom tättbebyggt område i den egna kommunen. Regeringens bedömning föranledde inte någon erinran från riksdagens sida (bet. 1997/98:TU4, rskr. 1997/98:11). Erforderliga ändringar i VTK bereds för närvarande inom Regeringskansliet. I motion T202 (m) framhåller motionärerna att tanken på att ge kommunerna utökade befogenheter att som första instans besluta om en hastighetsgräns på 30 km/tim inom särskilt utsatta och trafikanpassade områden i princip är riktig. Vi är dock kritiska till - säger motionärerna - en generell hastighets-gräns på 30 km/tim i tätort. Som motionärena själva framhåller är det meningen att hastighets- begränsningen till 30 km/tim skall gälla ?inom särskilt utsatta och trafik- anpassade områden?. Det är sålunda inte fråga om att 30 km/tim skulle gälla som en generell hastighetsgräns i tätorter utan endast ?vid tider och platser där gående och cyklister på ett planlagt sätt blandas med biltrafik?. Med det anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandet i nu berörd del till- godosett. Det bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks i motsvarande del. Hastighetsgränser utom tättbebyggt område behandlas i motionerna T422 (m), T419 (m) och T431 (s). Enligt den förstnämnda motionen har Vägverket föreslagit att hastig-heten på landets 90-vägar generellt skall sänkas till 70 km/tim. En sådan sänkning kommer, säger motionären, att öka kostnaderna för enskilda och företag som har sin verksamhet i glesbygd. I motion T419 (m) framhålls att högsta tillåtna hastighet på motorväg och motortrafikled generellt bör höjas till 130 km/tim. I motion T431 (s) framhålls att högsta tillåtna hastighet på motorvägar som regel bör vara 140 km/tim. Motionären betonar att riskerna vid framförande av fordon ökar vid mörker, dålig sikt och dåligt väglag. Med hjälp av ny teknik skulle väglags- och siktkänsliga hastighetsbestämmelser kunna införas. Genom en sådan teknik skulle hastighetsgränsen kunna sänkas till exempelvis 120 km/tim vid mörker och ytterligare vid halka eller andra förhållanden som höjer risken för olyckor. Som utskottet framhållit är 70 km/tim bashastighet på vägar utanför tätt- bebyggt område. Vägverket får dock för sådana vägar föreskriva att högsta tillåtna hastighet skall vara 90 eller 110 km/tim. Sådan föreskrift, som kan begränsas till att avse vissa trafikförhållanden, kan verket självfallet ändra så att 70 km/tim resp. 90 km/tim i stället skall gälla. En översyn av nu gällande hastighetsbestämmelser pågår för närvarande inom Vägverket. Med användning av väginformatik ökar möjligheterna att finna en ändamålsenlig anpassning av hastighetsbestämmelserna till skiftande trafikförhållanden. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna T419 (m), T422 (m) och T431 (s).
5.2 Trafikföreskrifter i övrigt I motion T214 (fp) framhålls att regeringen snarast möjligt bör förelägga riksdagen ett förslag om skärpta krav på att bilförare skall lämna företräde åt gående vid övergångsställe i enlighet med ett förslag av Vägverket. Enligt vad utskottet erfarit överväger regeringen att införa en bestämmelse av det begärda slaget. Syftet med motionsyrkandet synes sålunda tillgodosett. Det bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. Motion T403 (m) har rubriken EU-harmonisering av trafikregler. Motio-närerna framhåller att reglerna för körning i rondell (cirkulationsplats) inte är enhetliga i Europa eller inom EU. I flertalet länder i fråga tillämpar man, liksom i Sverige, en regel som innebär att fordon inne i rondellen har företräde framför fordon som är på väg in. Vissa länder, bl.a. Frankrike, tillämpar dock en motsatt regel. Motionärerna betonar att en harmonisering av reglerna brådskar med tanke inte minst på de höga hastigheter som kan förekomma i vissa rondeller. Internationellt överenskomna regler för landsvägstrafiken i Europa återfinns i en konvention, den s.k. Wienkonventionen, som ingåtts inom ramen för samarbetet i FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Inom den ramen sker också ett fortlöpande harmoniseringsarbete. Sådant arbete bedrivs dock inte för närvarande inom EU. Utskottet förutsätter att regeringen överväger möjligheterna att söka tillgodose motionärernas önskemål i samband med Sveriges deltagande i ECE-arbetet och finner därför inte någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av motionen. Denna avstyrks med det sagda.
6 Kontroll av fordon, fordons last och av körtider I motion T214 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att AB Svensk Bilprovnings (ASB) ensamrätt att utföra kontroll-besiktningar upphävs. Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att riksdagen våren 1994 godkände att fristående, ackrediterade besiktningsföretag i konkurrens fr.o.m. den 1 januari 1995 skulle få utföra den kontrollbesiktning av fordon som ASB har monopol på (prop. 1993/94:167, bet. 1993/94:TU35, rskr. 1993/94:433). I december 1994 beslutade riksdagen, med ändring av sitt beslut under våren samma år, att ASB borde få utföra kontrollbesiktningar med ensamrätt till den 1 januari 1996. Tiden fram till den 1 januari 1996 skulle enligt beslutet användas för att skapa rådrum för regeringen att försäkra sig om att en avreglering av kontrollbesiktningen inte ledde till en försämrad trafiksäkerhet, miljö, service eller ökade kostnader. I december 1995 godkände riksdagen vad regeringen förordade i budget- propositionen om att ASB skulle ha fortsatt ensamrätt att utföra kontrollbesiktningar (prop. 1996/97:1 utg.omr. 22, bet. 1996/97:TU1, rskr. 1996/97: 115). Från trafiksäkerhetsmässiga samt miljö- och regionalpolitiska synpunkter kan en sådan lösning - betonades det i riksdagsbeslutet - bäst anses tillgodose landets och fordonsägarnas behov av en kompetent och en väl fungerande besiktningsorganisation. Utskottet är för sin del inte berett att förorda en omprövning av 1995 års riksdagsbeslut. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen. Två motionsyrkanden gäller flygande inspektion. Sådan sker enligt 91 § fordonskungörelsen (1972:595) för kontroll av beskaffenhet och utrustning av motordrivet fordon eller släpfordon som anträffas på väg eller under sådana omständigheter att det finns anledning att anta att fordonet är bristfälligt. Kontrollen utförs av polisen. I motion T214 (fp) yrkande 12 framhålls att det är viktigt för trafiksäkerheten att flygande inspektioner genomförs i planerad omfattning för kontroll av fordonens tekniska skick och av förarnas körtider. I motion T402 (m) framhålls att de flygande inspektionerna bör slopas. Motionärerna säger att Vägverket varje år vill att ca 100 000 flygande inspektioner skall utföras på personbilar. Eftersom nya och begagnade bilar med jämna mellanrum genomgår kontroller hos AB Svensk Bilprovning, är det inte rimligt att belasta polisen - som har viktigare arbete att utföra - med alla dessa flygande inspektioner. Riksdagen ställde sig i juni 1993 bakom uttalanden i proposition 1992/93: 161 (bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426) om utglesning av intervallen för kontrollbesiktning och om en ökning av antalet flygande inspektioner från 60 000 till 120 000 per år. Utglesningen gäller från den 1 januari 1998 och innebär, i fråga om personbilar och lätta lastbilar, kontrollbesiktning efter tre år, fem år och därefter varje år. Dessförinnan gällde intervallen två år, fyra år och därefter varje år. Av Vägverkets trafiksäkerhetsrapport 1996 framgår att antalet fordonskontroller genom flygande inspektion år 1996 uppgick till 91 568, vilket innebar att det fastställda målet - 120 000 - inte nåddes. Kör- och vilotidskontroller på väg genomfördes emellertid till ett antal av 85 255, vilket innebär att det uppsatta målet på 80 000 överträffades. Utskottet vidhåller sin uppfattning att utglesningen av intervallen för kontrollbesiktning bör medföra en ökning av antalet flygande besiktningar. Utskottet delar vidare den i motion T214 (fp) uttalade uppfattningen att flygande inspektioner bör genomföras i planerad omfattning och förutsätter att regeringen verkar för att så skall ske. Med det sagda finner utskottet syftet med yrkande 12 i fp-motionen tillgodosett. Yrkandet bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. Även motion T402 (m) avstyrks. I motion T416 (s) framhålls att bristande säkring av last utgör ett omfattande säkerhetsproblem för landsvägs- och sjötransporter. Vid en trafikkontroll har polisen, säger motionärerna, inte rätt att gå in i låst eller plomberat utrymme utan att först ha erhållit åklagares beslut om husrannsakan, såvida man inte via fraktsedel eller motsvarande vet att lasten innehåller farligt gods. För att åklagare skall kunna besluta om husrannsakan förutsätts misstanke om brott. Att lasten i en lastbärare möjligen kan vara bristfälligt förankrad har enligt uppgift ej ansetts som tillräcklig grund för husrannsakan. Denna begränsning av polisens kontrollmöjlighet kan innebära, betonar motionärerna, att mindre seriösa företag använder låst eller plomberad lastbärare enbart för att försvåra eller undgå kontroll. Det är därför av stor vikt för trafiksäkerheten att ifrågavarande hinder för polisens kontroll av lastsäkring snarast undanröjs. Sjöfartsverket redovisade i april 1997 ett regeringsuppdrag avseende lastsäkring. Arbetet hade bedrivits i en arbetsgrupp med företrädare för Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Järnvägsinspektionen, Vägverket, Generaltullstyrel-sen, Rikspolisstyrelsen, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Redareförening, Sveriges Hamn- och Stuveriförbund, Sjöassuradörernas förening, Sveriges Industriförbund och Institutet för transportforskning (TFK). I arbetsgruppens rapport framhålls under rubriken Tillsyn att den tillsyn som polisen, Järnvägsinspektionen och Sjöfartsverket kan utöva när det gäller säkring av last aldrig kan drivas så långt att man kan säkerställa att lastsäkringen alltid är tillfredsställande. Tillsynen kan i praktiken endast vara av stickprovskaraktär. Arbetsgruppen övergår härefter till en principiell fråga som gäller tillsynen av lastsäkring och framhåller att Sjöfartsverket, Kustbevakningen och Järnvägsinspektionen har rätt till tillträde till fartyg, lastbärare, fordon, lokaler m.m., som behövs för att tillsynen skall kunna genomföras. Arbetsgruppen fortsätter:
I det arbete, som föregått denna rapport, har framkommit att vid tillsynen av vägfordon, som utförs av polisen, anser denna sig inte ha rätt till tillträde till ett stängt utrymme på en lastbil. Polisen kan inte bereda sig tillträde dit med mindre än att skäl för husrannsakan föreligger. Eftersom brister i lastsäkring på en lastbil är ett brott, som straffas med böter, föreligger aldrig skäl för husrannsakan. Enligt vad som uppgivits vid arbetsgruppens arbete är detta i praktiken inte ett större problem eftersom en chaufför, som blir stoppad under färd, mycket sällan motsätter sig att en kontroll sker. Frågan om reglering av polisens möjligheter att kontrollera lastsäkring på en lastbil och de begränsningar, som anses ligga i denna, är sannolikt en rättsstatlig fråga, som inte lämpligen utreds i detta sammanhang. Frågan om lastsäkring har tidigare behandlats av utskottet, bl.a. i det av riksdagen godkända betänkandet 1990/91:TU7 om ett motionsledes fram-ställt krav på lastsäkringsintyg, som ett led i ansträngningarna att komma till rätta med problemet bristande lastsäkring. Utskottet sade sig därvid dela motionärens och remissinstansernas uppfattning att förekomsten av brist-fällig lastning eller säkring av gods utgör ett allvarligt problem. Utskottet ställde sig dock inte bakom kravet på någon riksdagens åtgärd men sade sig förutsätta att man inom Regeringskansliet följde utvecklingen inom området i fråga och vidtog de åtgärder som kunde komma att visa sig erforderliga. Utskottet vidhåller sin uppfattning att god lastsäkring är mycket viktig från transportsäkerhetssynpunkt och finner den i motion T416 (s) aktua-liserade frågan om vidgade möjligheter för polisen att kontrollera lastsäkring angelägen. Utskottet är emellertid medvetet om att frågan också rymmer rättssäkerhetsaspekter som måste vägas mot intresset av ökad transport- säkerhet. Regeringen bör enligt utskottets mening se till att en sådan avvägning görs och därefter redovisa resultatet för riksdagen. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att syftet med motion T416 (s) torde få anses tillgodosett, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
7 Vägmärken och vägskyltar Vägmärken och vägskyltar för reklam o.d. behandlas i fem motioner. I motion T409 (m) framhålls att för många små företag på landsbygden är möjligheten att visa potentiella kunder att man finns till en viktig förutsättning för att man över huvud taget skall kunna överleva. 46 § väglagen (1971:948) innebär, betonar motionärerna, en allvarlig begränsning av denna möjlighet. Första och andra styckena av denna paragraf har följande lydelse:
Inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde får inte utan länsstyrelsens tillstånd skyltar eller därmed jämförliga anordningar för reklam, propaganda eller liknande ändamål finnas uppsatta utomhus. I samband med tillstånd får länsstyrelserna meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten. Motionärerna framhåller att flera länsstyrelser tillämpar bestämmelsen på ett sätt som inte visar förståelse för de små företagens villkor och över- levnadsmöjligheter. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar i de föreskrifter som styr tillämpningen av 46 § väglagen så att småföretagare på landsbygden effektivt kan uppmärksamma de vägfarande på sin verksamhet. I motion T415 (s) framhålls att ett problem för många nya småföretag, som etablerar sig utanför tätorter och i glesbygd, har visat sig vara svårigheter med att få Vägverkets tillstånd att sätta upp en vägskylt vid allmän väg som talar om var verksamheten bedrivs. Sammanfattningsvis kan konstateras, betonar motionärerna, att de regler som i dag tillämpas när det gäller att sätta upp en vägskylt, som talar om att en verksamhet finns till, motverkar samhällets strävan att underlätta för småföretag utanför tätorter. I motion T417 (fp) framhålls att vad många småföretagare, handlare, innehavare av hantverksbutiker och andra näringsidkare upplever i lands-bygdsområden är att regelsystemet för vägskyltning är alltför fyrkantigt och byråkratiskt. Riksdagen bör enligt motionärerna hos regeringen begära en samlad översyn av de bestämmelser som gäller för vägskyltningen med en sådan inriktning att hög trafiksäkerhet och en positiv regionalpolitisk ambition kan förverkligas. I motion T421 (c) framhålls att många småföretag på landsbygden är beroende av marknadsföring för sin fortsatta existens. Det är därför angeläget för dem att få sätta upp skyltar med vägvisning till sina företag. Motionärerna erinrar om att Vägverket är ansvarig myndighet vad gäller vägvisning, som regleras i vägmärkesförordningen (1978:1001). Vi har i dag en situation, betonas det i motionen, där bl.a. länsstyrelsen arbetar för utveckling av landsbygden, medan Vägverket är restriktivt när det gäller skyltar för att marknadsföra verksamheter. Det behövs därför en översyn och ändring av Vägverkets regler för vägvisning. I motion T427 (c) framhålls att alltför många turistföretag för en ojämn kamp med Vägverket om att få sätta upp skyltar. Vägverkets hållning är ohållbar, betonar motionärerna. Det måste vara bättre för trafiksäkerheten att bli informerad i god tid än att bromsa alltför snabbt när man upptäcker något intressant efter vägen. En diskussion bör därför inledas med Vägverket om principer för skyltning. Som framgår av motionerna regleras frågor som gäller vägmärken och vägskyltar för reklam o.d. i bl.a. vägmärkesförordningen och väglagen. Bestämmelser av betydelse i sammanhanget återfinns dessutom i bl.a. natur-vårdslagen (1964:822). Som en allmän princip för trafikanvisningar genom vägmärken enligt vägmärkesförordningen - t.ex. lokaliseringsmärken för vägvisning - gäller att vägmärkena skall tjäna trafikanternas intressen. Näringsidkares intressen kan tillgodoses genom de bestämmelser om skyltar för reklam, propaganda eller liknande ändamål som återfinns i väglagen och naturvårdslagen. Till grund för dessa bestämmelser ligger främst hänsynen till trafiksäkerheten och landskapsbilden. Inom Vägverket pågår en översyn av vägmärkesförordningen som väntas bli klar senare i vår. I samband därmed berörs även de regler i övrigt för vägskyltar som aktualiseras genom de motioner som nu är i fråga. Enligt vad utskottet erfarit överväger Vägverket att tillåta vägskyltar för reklam o.d. i glesbygd och turistområden i större utsträckning än för närvarande. Utskottet, som ser positivt på denna inriktning av översynen, anser att resultatet av denna bör avvaktas och avstyrker därför motionsyrkandena. Motion T301 (fp) gäller utmärkning av landskapsgränser. Motionären erinrar om att indelningen i landskap är äldre än länsindelningen och framhåller att den fortfarande har stor kulturell betydelse. För att hålla traditionen vid liv vore det bra, betonar motionären, om man längs våra större vägar kunde märka ut landskapsgränserna utöver den nuvarande markeringen av länsgränser och kommungränser. Det finns inga bestämmelser som hindrar Vägverket från att vid sidan av nuvarande utmärkning av kommun- och länsgränser även utmärka t.ex. vattendrag, minnesmärken och landskapsgränser. Utskottet är dock för sin del inte berett att förorda någon skyldighet för Vägverket att svara för sådan utmärkning. Motionen avstyrks därför.
8 Parkeringsfrågor I motion T231 (c) föreslås olika åtgärder i syfte att stimulera användningen av miljövänliga fordon. En sådan åtgärd är att se till att kommunerna får möjlighet att kunna undanta t.ex. elbilar från parkeringsavgifter på offentlig plats. Motion T408 (m) gäller parkering nära gathörn och övergångsställen. Motionären vill att den nu gällande tiometersregeln skall ersättas med en femmetersregel. I motion T414 (s) begärs åtgärder mot obetalda felparkeringsavgifter. Motionärerna framhåller att nuvarande system för betalning av obetalda felparkeringsavgifter bygger på ett strikt ägaransvar. I flera uppmärksammade fall har det visat sig, säger motionärerna, att barn stått som ägare till bilen, medan det i själva verket varit föräldrarna som nyttjat den och därvid ofta felparkerat. Utmätningsbara tillgångar hos barnet saknas. Olika lösningar bör prövas för att åtgärda missbruket. En sådan lösning skulle kunna vara att införa körförbud för bilar då ägaren har resterande felparkeringsavgifter överstigande ett visst belopp. I motion T915 (m) framhålls att flera parkeringsbolag bedriver sin verksamhet på ett oseriöst sätt med stora olägenheter för de parkerande bilisterna som följd. Motionärerna vill att riksdagen upphäver lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering (1984:318), som gäller s.k. tomtmarksparkering, och hos regeringen begär ett förslag till ny lag som säkerställer att parkeringsövervakningen på tomtmark sker på ett seriöst sätt. Vägverket redovisade i december 1997 ett regeringsuppdrag att lämna förslag till enklare och mer enhetliga parkeringsbestämmelser. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att frågan om parkering nära gathörn och övergångsställen övervägs i samband med den nämnda beredningen. I avvaktan på resultatet av denna avstyrker utskottet motion T408 (m). Vad utskottet nu sagt gäller också motion T414 (s) om åtgärder mot obetalda felparkeringsavgifter. Även motion T231 (c) yrkande 4 om elbilars undantagande från parkeringsavgift avstyrks i avvaktan på resultatet av den nämnda beredningen. De privata parkeringsbolagens verksamhet, som aktualiseras i motion T915 (m), behandlades utförligt i utskottets av riksdagen godkända betänkande 1995/96:TU3. Utskottet framhöll därvid bl.a. att ett arbete pågick med att skapa etiska regler som skulle vara normgivande då markägare upphandlar ett parkeringsbolags tjänster och som skulle gälla för de kommunala och privata parkeringsbolagen. Sådana regler har numera fastställts, enligt vad utskottet erfarit. Vägverkets förslag till enklare och mer enhetliga parkeringsbestämmelser omfattar även lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering och därmed parkeringsbolagens verksamhet. Det nämnda bered- ningsarbetet i Regeringskansliet omfattar därför även sådana frågor som behandlas i motion T915 (m). I avvaktan på resultatet av beredningen avstyrks motionen.
9 Övriga frågor I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4, som godkändes av riksdagen i oktober 1997, framhöll utskottet att en av Vägverket planerad minskning av antalet orter, där förarprov får avläggas, inte borde genomföras i avvaktan på en av regeringen aviserad utredning om ett nytt system för körkorts-utbildningen. Vad utskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. I motionerna T210 (c) och T401 (m), tar motionärerna avstånd från en minskning av antalet uppkörningsorter. Med hänvisning till riksdagens tillkännagivande i frågan finner utskottet syftet med motionsyrkandena tillgodosett. Dessa bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. I motion T202 (m) erinrar motionärerna om att de våren 1997 föreslog att sjukskrivningar som kan hänföras till trafikolyckor skall bekostas av den obligatoriska trafikskadeförsäkringen. Förslaget bör enligt motionärerna ut- redas för att möjligen tillämpas i Sverige. En sådan förändring kommer att medföra ökat tryck på såväl konsumenten som producenten av trans-portsystemen. Om förslaget genomförs skulle det också innebära att för-säkringsbranschen får intresse av att medfinansiera ambulanshelikoptrar. Fordonsproducenter får även incitament att erbjuda lösningar där trafik-informatiken, t.ex. vägradar, utvecklas snabbare. I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4 behandlade utskottet ett motions- yrkande med samma innebörd som det nu aktuella. Utskottet erinrade därvid om att riksdagen i juni 1997 hade avslagit ett yrkande i en m-motion som bl.a. innebar att socialförsäkringen inte skall omfatta trafikskador (prop. 1996/97:150, bet. 1996/77:FiU20, rskr. 1996/97:284). Utskottet sade sig för sin del inte vara berett att förorda en omprövning av riksdagsbeslutet och avstyrkte därför det i betänkandet 1997/98:TU4 aktuella m-yrkandet. Utskottet är inte heller nu berett att ompröva det nämnda riksdagsbeslutet år 1997 och avstyrker därför motion T202 (m) yrkande 7 i den del som nu är i fråga. I motion T349 (c) framhålls att vägsalt, som används vid vinterväglag, påverkar miljön negativt och ökar rostangreppen på våra bilar. Dessutom blir vägarna skvättiga och tråkiga att köra på och mycket smutsiga. En vinterväg som inte saltas är också mycket vackrare att se och trevligare att köra på. Motionärerna erinrar om att saltning används för att bilolyckor på grund av halka skall undvikas och betonar det angelägna i att antalet olyckor minskar. Vägverket har enligt motionärerna med goda resultat provat halkbekämpning på vägar med kalkstenskross i stället för salt. Det alternativet för halk-bekämpning bör därför användas i mycket större utsträckning än nu, betonar motionärerna, eftersom det är bättre för miljön än saltning. Kalkstenskross för halkbekämpning har, enligt vad utskottet erfarit, i likhet med grus och sand den nackdelen att effekten är kortvarig, ofta mindre än en timma, på en livligt trafikerad väg. Därefter måste nytt kalk eller grus eller ny sand spridas över vägbanan för att halkbekämpningen skall vara fortsatt effektiv. Salt, däremot, kan ge en effekt som varar veckovis, om inte ny snö faller. För trafiksäkerhetens och framkomlighetens skull kan salt enligt Vägverkets bedömning inte undvaras på de mest trafikerade vägarna. Saltanvändningen har emellertid minskat kraftigt på senare år, särskilt på mindre trafikerade vägar. År 1994 användes 420 000 ton per år, men nu är siktet inställt på 200 000 ton år 2001 och 150 000 ton år 2007. Med en sålunda minskad saltförbrukning bedöms de negativa effekterna på miljön bli försumbara. Vägverket arbetar kontinuerligt med att prova nya material för halkbekämpning för att därigenom minska saltförbrukningen med bibehållande av god trafiksäkerhet och framkomlighet. Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med motion T349 (c) tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. I motion T418 (c) begärs ändring av bestämmelser om överklagande i vägtrafikkungörelsen (VTK) och vägmärkesförordningen (1978:1001,VMF). Motionären hänvisar till 169 § VTK, vari stadgas att beslut enligt kungörelsen av polismyndighet eller väghållningsmyndighet inom ett område får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Vägverket. Verkets beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas. De statliga väghållningsmyndigheterna får överklaga en polismyndighets eller länsstyrelses beslut i fråga om lokala trafikföreskrifter och undantag från sådana föreskrifter. Liknande regler om överklagande finns - tillägger motionären - i 89 § VMF. De sålunda återgivna överklagandereglerna bör, framhåller motionären, bringas i bättre överensstämmelse med numera tillämpade principer och ändras så att överklaganden av länsstyrelsens beslut skall ske hos allmän förvaltningsdomstol i stället för som nu hos Vägverket. Frågan om domstolsprövning av förvaltningsärenden behandlas i departe- mentspromemorian Fortsatt översyn av förvaltningsprocessen (Ds 1997:29), som ligger till grund för en inom Regeringskansliet pågående beredning av förslag till riksdagen. I avvaktan på ifrågavarande proposition är utskottet inte för sin del berett att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motion T418 (c). Motionen avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande övergripande trafiksäkerhetsfrågor att riksdagen avslår motion 1997/98:T213 yrkandena 3, 12 och 13, 2. beträffande skatten på motorfordon att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del, res. 1 (m, fp) 3. beträffande trafiknykterhet att riksdagen avslår motion 1997/98:T214 yrkande 10, 4. beträffande användning av cykelhjälm att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T428, 1997/98:T429 och 1 997/98:So345 yrkande 14, 5. beträffande användning av reflexsele att riksdagen avslår motion 1997/98:T423, 6. beträffande användning av vinterdäck vid halt väglag vintertid att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T413 och 1997/98:T425, 7. beträffande användning av motorvärmare och katalysator-värmare att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T231 yrkande 6 och 1997/98:Sk699 yrkande 2, res. 2 (c, mp) 8. beträffande hastighetsgräns på 30 km/tim i tätort att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del, 9. beträffande hastighetsgränser utom tättbebyggt område att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T419, 1997/98:T422 och 1997/98:T431, 10. beträffande företräde åt gående vid övergångsställe att riksdagen avslår motion 1997/98:T214 yrkande 9, 11. beträffande EU-harmonisering av trafikregler att riksdagen avslår motion 1997/98:T403, res. 3 (m) 12. beträffande AB Svensk Bilprovnings ensamrätt att utföra kontrollbesiktningar att riksdagen avslår motion 1997/98:T214 yrkande 11, res.4 (m, c, fp) 13. beträffande flygande inspektion att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T214 yrkande 12 och 1997/98:T402, 14. beträffande kontroll av lastsäkring att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T416 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 15. beträffande vägmärken och vägskyltar för reklam o.d. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T409, 1997/98:T415, 1997/98:T417, 1997/98:T421 och 1997/98:T427 yrkande 1, 16. beträffande utmärkning av landskapsgränser att riksdagen avslår motion 1997/98:T301, 17. beträffande parkering nära gathörn att riksdagen avslår motion 1997/98:T408, res. 5 (m) 18. beträffande åtgärder mot obetalda felparkeringsavgifter att riksdagen avslår motion 1997/98:T414, 19. beträffande elbilars undantagande från parkeringsavgift att riksdagen avslår motion 1997/98:T231 yrkande 4, res. 6 (c, mp) 20. beträffande de privata parkeringsbolagens verksamhet att riksdagen avslår motion 1997/98:T915, res. 7 (m) 21. beträffande minskning av antalet orter där förarprov får avläggas att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T210 yrkande 4 och 1997/98:T401, 22. beträffande sjukskrivning vid trafikolyckor att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del, res. 8 (m) 23. beträffande kalkstenskross för halkbekämpning att riksdagen avslår motion 1997/98:T349, 24. beträffande ändring av bestämmelser om överklagande i vägtrafikkungörelsen att riksdagen avslår motion 1997/98:T418.
Stockholm den 17 februari 1998
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg (s), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wistrand (m), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s), Claes-Göran Brandin (s) och Torsten Gavelin (fp).
Reservationer
1. Skatten på motorfordon (mom. 2) Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Lars Björkman (m) och Torsten Gavelin (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Den i? och slutar med ?behandlad del? bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion T202 (m) baseras den nuvarande fordonsskatten på fordonens vikt. Därmed missgynnas de tunga, och trafiksäkra, bilarna. Reglerna leder till att färre personer kör säkrare bilar, vilket i sin tur leder till svårare olyckor samt onödiga skador, olycksfall och dödsfall. Såväl sam- hällsekonomiskt som statsfinansiellt orsakar det nuvarande systemet stora förluster. Skatten bör därför, som framhålls i motionen, ändras och utformas så att säkra och bensinsnåla bilar gynnas. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T202 (m) yrkande 7 i nu berörd del tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande skatten på motorfordon att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Användning av motorvärmare och katalysatorvärmare (mom. 7) Sivert Carlsson (c) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Den sålunda? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse: Som framhålls i motionerna T231 (c) och Sk699 (c) är utsläppen från förbränningsmotorer höga vid kallstarter även om katalysator används. Därför bör även enligt utskottets mening åtgärder som minskar utsläppen vid bl.a. kallstarter prövas. Att minska den miljöförstöring som kallstarter innebär ligger även väl i linje med de miljömål som riksdagen ställt sig bakom. Krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och katalysatorvärmare bör nu införas. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T231 (c) yrkande 6 och Sk699 (c) yrkande 2 tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande användning av motorvärmare och katalysator-värmare att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:T231 yrkande 6 och 1997/98:Sk699 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. EU-harmonisering av trafikregler (mom. 11) Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Inter- nationellt överenskomna? och slutar med ?det sagda? bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T403 (m) uttalade uppfattningen att det i hela Europa behövs enhetliga vägmärken och trafikregler för körning i rondell (cirkulationsplats). Regeringen bör enligt utskottets mening skyndsamt ta initiativ på det internationella planet i syfte att åstadkomma en harmonisering av såväl vägmärken som deras innebörd. Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion T403 (m) tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande EU-harmonisering av trafikregler att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T403 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. AB Svensk Bilprovnings ensamrätt att utföra kontrollbesikt-ningar (mom. 12) Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wi-strand (m), Lars Björkman (m) och Torsten Gavelin (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet är? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör riksdagen nu ompröva sitt beslut att låta AB Svensk Bilprovning ha fortsatt ensamrätt att utföra kontrollbesiktningar. Som framhålls i motion T214 (fp) har det visat sig att bilprovningen är alltför känslig för störningar i samband med semestrar, sjukdom och nya regelverk m.m. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att bilprovningen, med hänsyn till kundens bästa, snarast möjligt bör konkurrensutsättas. I likhet med motionärerna anser inte heller utskottet att en avmonopolisering skulle skapa några problem i glesbygden. Tvärtom synes en konkurrensutsatt fordonsprövning kunna medföra lokala lösningar som tillfredsställer också människor i glesbygden. Regeringen bör snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag till avmonopoliseringen. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T214 (fp) yrkande 11 tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande AB Svensk Bilprovnings ensamrätt att utföra kontrollbesiktningar att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T214 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Parkering nära gathörn (mom. 17) Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Utskottet förutsätter? och slutar med ?motion T408 (m)? bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T408 (m) uttalade uppfattningen att väg- trafikkungörelsen bör ändras så att nu gällande tiometersregel, i fråga om parkering nära gathörn och övergångsställen, ersätts med en femmetersregel. Det ankommer på regeringen att se till att ändringen genomförs. Vad utskottet nu anfört, och som torde tillgodose syftet med motion T408 (m), bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande parkering nära gathörn att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T408 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Elbilars undantagande från parkeringsavgift (mom. 19) Sivert Carlsson (c) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Även motion? och slutar med ?nämnda beredningen? bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med de motionärer som står bakom motion T231 (c) att regeringen bör förelägga riksdagen förslag till sådana ändringar i parkeringslagstiftningen som gör det möjligt för kommunerna att kunna undanta t.ex. elbilar från parkeringsavgifter på offentlig plats. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T231 (c) yrkande 4 tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande elbilars undantagande från parkeringsavgift att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T231 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. De privata parkeringsbolagens verksamhet (mom. 20) Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?De privata? och på s. 17 slutar med ?avstyrks motionen? bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion T915 (m) råder vissa missförhållanden i fråga om den verksamhet som regleras av lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering, dvs. s.k. tomtmarksparkering eller privaträttslig parkering. Exempel på sådana missförhållanden är förekomsten av s.k. nollavtal. Dessa bygger på att fastighetsägaren får hela omsättningen från parkeringsverksamheten medan det parkeringsbolag som han slutit avtal med får intäkterna från kon- trollavgiften. En sådan ordning medför risk att parkeringsbolaget ser mindre till det allmänna intresset av att ordna trafiken och mera till det egna intresset av att maximera antalet inkomstbringande parkeringsanmärkningar. Ett annat missförhållande, som påtalas i motion T915 (m), är att parkeringsbolag i växande omfattning tjänar pengar på inkassoverksamhet. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till sådana ändringar i lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering som gör det möjligt att ändra de privata parkeringsbolagens verksamhet i enlighet med motionärens och utskottets nu angivna önskemål. Vad utskottet sålunda anfört, och som i väsentlig mån torde tillgodose syftet med motion T915 (m), bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse 20. beträffande de privata parkeringsbolagens verksamhet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T915 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Sjukskrivning vid trafikolyckor (mom. 22) Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?I det? och slutar med ?i fråga? bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T202 (m) uttalade uppfattningen att mycket talar för att den del av sjukskrivningarna som kan hänföras till trafikolyckor bör bekostas av den obligatoriska trafikskadeförsäkringen. Möjligheten att genomföra motionärernas förslag bör enligt utskottets mening utredas. En förändring i enlighet med förslaget torde komma att medföra ett ökat tryck på såväl konsumenter som producenter av transportsystemen. Den skulle också sammanfalla med behovet av ett nytt hälsomått. Vidare skulle förändringen innebära att försäkringsbranschen får intresse av att medfinansiera ambulanshelikoptrar. Fordonsproducenter skulle också få incitament att erbjuda lösningar där trafikinformatiken, t.ex. vägradar, utvecklas snabbare. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att utskottet tillstyrker motion T202 (m) yrkande 7 i den del som nu är i fråga, bör riksdagaen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande sjukskrivning vid trafikolyckor att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Parkeringsövervakning Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anför: I reservation 7 har vi påtalat vi påtalat vissa missförhållanden i fråga om de privata parkeringsbolagens verksamhet, som regleras av lagen om kontroll-avgift vid olovlig parkering (s.k. tomtmarksparkering). Vi kräver därför i reservationen att regeringen förelägger riksdagen förslag till ändringar i kontrollavgiftslagen i syfte att komma till rätta med missförhållandena. Vi vill också framhålla vikten av att man undviker missförhållanden av liknande slag inom den verksamhet som regleras av lagen (1976:206) om felparkeringsavgift (s.k. offentligrättslig parkering). Som framgår av lagen (1957:259) om rätt för kommun att ta ut avgift för vissa upplåtelser av offentlig plats, m.m. får en kommun ta ut parkeringsavgifter ?i den omfattning som behövs för att ordna trafiken?. Det kan enligt vår mening inte ha varit lagstiftarens avsikt att kommunerna i första hand skall kunna använda parkeringsavgifter som en möjlighet att balansera den egna budgeten och bokslutet. Ett sådant synsätt tycks dock prägla vissa kommuners handläggning av offentligrättsliga parkeringsfrågor. Ett färskt exempel från Stockholms kom-mun styrker vår uppfattning att en översyn beträffande effekterna av lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering snarast bör genomföras.
2. Kalkstenskross för halkbekämpning (mom. 23) Sivert Carlsson (c) anför: Vintervägsaltningen ger negativa miljöeffekter. De primära miljöeffekterna är: - förändrade markförhållanden, - påverkan på vegetationen (uttorkning, näringsbrist etc.), - förhöjd salthalt i grundvatten och brunnar, - förhöjd salthalt i sjöar och vattendrag, - ökad korrosion (fordon, broar, räcken, stolpar m.m.). En känd åtgärd som minskar försurningens skadeverkningar är kalkning. Vägverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Svenska kommunförbundet och flera kommuner har via olika projekt och försök arbetat för minskad saltanvändning i vinterväghållningen bl.a. genom användning av kalkstenskross och andra kalkprodukter. Vid en sammantagen utvärdering konstateras att en övergång till kalkprodukter ger klart positiva effekter från miljösynpunkt och att en fortsatt utvecklings- och försöksverksamhet ytterligare kan effektivera och förbättra denna metod vid halkbekämpning. Verksamheter som bevisligen bidrar till bättre miljö, minskad försurning och mindre korrosion och som befinner sig i ett utvecklings- och försöksskede bör på olika sätt stödjas och stimuleras. Övergången från vägsalt till kalkprodukter vid halkbekämpning är en sådan verksamhet. Anslag bör riktas till denna utvecklings- och försöksverksamhet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Motioner från den allmänna motionstiden 1997........2 Utskottet...........................................5 1 Inledning 5 2 Övergripande trafiksäkerhetsfrågor 5 3 Trafiknykterhet 6 4 Utrustningsfrågor 7 5 Trafikföreskrifter 9 5.1 Hastighetsgränser 9 5.2 Trafikföreskrifter i övrigt 11 6 Kontroll av fordon, fordons last och av körtider 11 7 Vägmärken och vägskyltar 14 8 Parkeringsfrågor 16 9 Övriga frågor 17 Hemställan 19 Reservationer......................................21 Särskilda yttranden................................25