Totalförsvarsplikten
Betänkande 1997/98:FöU7
Försvarsutskottets betänkande
1997/98:FÖU07
Totalförsvarsplikten
Innehåll
1997/98 FöU7
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande vad regeringen i skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse har anfört om pliktpersonal. Avsnittet togs nämligen inte upp till behandling under hösten 1997 i samband med beredningen av regeringens budgetförslag (prop. 1997/98:1, utg.omr 6, bet. 1997/98:FöU1). Avsnittet innefattar redogörelser för försöksverksamhet med tre månaders grundutbildning, kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga, meritvärdering, förmåner och ersättning samt utbildning av beredskapsmän och kvinnor för kommunala behov. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse i berörd del läggs till handlingarna. I betänkandet behandlas vidare 21 motioner med sammanlagt 35 yrkanden med anknytning till totalförsvarsplikten, avgivna under den allmänna motionstiden. Dessa yrkanden avser bl.a. pliktsystemet, utbildning med stöd av civilplikt, rättsliga frågor, meritvärdering samt förmåner och ersättning. Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden. Till utskottets förslag till beslut har fogats fem reservationer och tre särskilda yttranden.
Skrivelsen Regeringen behandlar i skrivelsen (1997/98:4) Totalförsvar i förnyelse (avsnitt 6.1) vissa pliktfrågor, nämligen * förmåner och ersättning, * försöksverksamhet med tre månaders pliktutbildning, * meritvärdering, * kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga samt civila beredskapsstyrkor. Innehållet i skrivelsen i denna del sammanfattas i det följande under avsnittet Utskottet. Regeringen anmäler att den avser tillsätta en utredning med uppdrag att göra en översyn av tillämpningen av pliktsystemet och andra pliktfrågor m.m.
Motionerna
Motionsyrkanden avgivna under allmänna motionstiden 1997 1997/98:Fö201 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sådan ändring av lagen om totalförsvarsplikt att totalvägran snarast kan avkriminaliseras, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av pliktlagstiftningen. 1997/98:Fö202 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta ett avskaffande av plikttjänstgöringen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta Miljöpartiets förslag om en frivillig värntjänst, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta de civilpliktigas folkrättsliga skydd och status, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska hur drogmissbruk bland landets totalförsvarspliktiga bör bekämpas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska disciplinansvar inom totalförsvaret och medinflytandeförordningen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta bort de frågeformulär som personer, som efter sex månader efter mönstring ansöker om vapenfri tjänst, måste besvara, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det ej skall vara möjligt att avslå ansökan om att få göra vapenfri tjänst, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rasism och främlingsfientlighet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska situationen för totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund. 1997/98:Fö203 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar ändra lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt så att fängelsestraff för vägran avskaffas i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslaget om svensk civil fredstjänst i samarbete med folkrörelserna bör ingå i den aviserade utredningen om totalförsvarsplikten. 1997/98:Fö204 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad civilpliktsutbildning vid Jokkmokkskolan. 1997/98:Fö205 av Siw Wittgren-Ahl och Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av värnpliktslagen görs i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Fö206 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av lagen om totalförsvarsplikt. 1997/98:Fö207 av Hanna Zetterberg och Annika Nordgren (v, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslaget om en svensk civil fredstjänst bör ingå i den aviserade utredningen om Totalförsvarsplikten. 1997/98:Fö209 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförsvarsplikten. 1997/98:Fö210 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder som stimulerar och motiverar unga kvinnor och män att göra värnplikt i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Fö212 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors roll i försvaret. 1997/98:Fö214 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk civil fredstjänst inom ramen för civilplikten. 1997/98:Fö215 av Nikos Papadopoulos (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anställning av mönstringsvärdar på värnpliktskontoren. 1997/98:Fö216 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en frivillig värntjänst som är öppen för kvinnor och män, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall vara meriterande att ha genomfört den frivilliga värntjänsten, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete mellan KA 5 och Räddningsverket samt inriktning och innehåll av den frivilliga värntjänsten. 1997/98:Fö217 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om meritvärdering av plikttjänstgöring inom totalförsvaret. 1997/98:Fö218 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till civilt utbildningsintyg.
1997/98:Fö219 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat internationellt engagemang, 2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utreda en förändrad pliktlag. 1997/98:Fö220 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bred och allsidig översyn av pliktsystemet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheterna att införa internationell civil fredstjänst i civilpliktsutbildningen. 1997/98:Fö223 av Lennart Rohdin och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av pliktsystemet för totalförsvarets civila och militära delar. 1997/98:Fö228 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av frågor rörande plikttjänstgöring. 1997/98:Fö307 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om totalförsvarsplikt att totalvägran avkriminaliseras. 1997/98:Fö332 av Nikos Papadopoulos (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en försäkring för alla ungdomar som gör sin värnpliktstjänst.
Utskottet
Totalförsvarsplikten
Regeringen
Försöksverksamhet med tre månaders pliktutbildning Regeringen anför att den i enlighet med vad som anförts i 1996 års totalförsvarsproposition (prop. 1996/97:4) givit Försvarsmakten i uppdrag att försöksvis genomföra värnpliktsutbildning om cirka tre månaders längd för frivillig rekrytering till hemvärnet. Ca 10 000 totalförsvarspliktiga som placerats i utbildningsreserven har tillfrågats om de frivilligt ville genomgå en sådan grundutbildning till hemvärnet. Utfallet blev 183 personer under år 1997 och 100 år 1998 jämte ytterligare personer som kan tillkomma av dem som mönstrat åt 1997. Regeringen förutsätter att möjligheten till direktrekrytering är viktig för att kunna förbättra hemvärnets rekrytering. Regeringen anser dock att det ännu är för tidigt att dra några slutsatser om rekryteringsresultatet och avser att följa den fortsatta utvecklingen av försöken.
Kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga Under perioden 1 juli 1995 till 4 april 1997 har totalt 554 kvinnor (varav 138 under år 1997) skrivits in för värnplikt. Av dessa har 227 skrivits in för befattningsnivån menig. En fjärdedel har skrivits in för underhålls- och depåtjänst. Regeringen anser att myndigheterna bör verka för att kvinnor i större utsträckning skrivs in för andra befattningar än de som nu är vanligast. Regeringen avser att följa upp myndigheternas åtgärder i denna fråga.
Motionerna I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö209 av Arne Andersson m.fl. anförs att den säkerhetspolitiska situationens minskade krav på militär slagkraft tillsammans med den tekniska utvecklingen har gjort värnplikten generellt mindre ändamålsenlig. Också i Sverige har utvecklingen medfört att en allt större andel yrkes- och reservofficerare liksom civilt anställda använts för att lösa uppgifter i det militära försvaret. Motsättningen mellan värnpliktsförsvar och yrkesförsvar anses dock konstlad. Motionärerna konstaterar att försvarets personal rekryteras såväl med stöd av pliktlagstiftningen som frivilligt. Vårt försvar tillämpar olika rekryteringsprinciper för att tillgodose olika behov. Vilken princip som skall tillämpas måste bestämmas efter noggrann analys av de skilda kraven på krigsorganisationens befattningar. Mönstringsplikten är generell och ingen undantas från plikten på grund av att vederbörande inte får möjlighet att genomgå grundutbildning. Motionärerna anser att en övergång till renodlad yrkesrekrytering varken är möjlig eller önskvärd så länge som vårt land har ett försvar av ungefär nuvarande omfattning. Plikten tillförsäkrar försvaret möjligheten att rekrytera en tillräcklig personalvolym och framför allt tillräckligt duglig personal. Den folkliga förankringen sägs vara en mycket positiv effekt men bör inte tillåtas avgöra valet mellan olika personalförsörjningssystem. Varken fler eller färre än som behövs för att lösa totalförsvarets uppgifter skall tas ut och grundutbildas. Motionärerna hemställer (yrkande 4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförsvarsplikten.
Folkpartiet avvisar tanken på att pliktutbilda i princip alla vapenföra män utan att behov av dem i krigsorganisationen föreligger. I partimotion Fö228 (fp) hävdas att den s.k. Folkförsvarstanken är en myt utan verklighetsförankring. Den sägs sakna respekt för den enskilde individens frihet och integritet. Totalförsvarsplikten bör i fortsättningen utformas så att en könsneutral uttagning kommer att gälla för hela totalförsvaret. Motionärerna välkomnar den av regeringen beslutade översynen av pliktfrågorna och förutsätter att denna kommer att innebära en återgång fullt ut till de principer för plikttjänstgöring som låg till grund för riksdagens beslut 1994 om totalförsvarsplikt. De anser det vara en fördel att översynen med förtur skall behandla frågor som gäller uppskovsregler och disciplinansvar. Likaså välkomnas att översynen skall omfatta frågor som rör meritvärdering för såväl värnpliktiga som civilpliktiga. Motionärerna hemställer (yrkande 9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av frågor rörande plikttjänstgöring. I motion Fö223 (fp) av Lennart Rohdin och Eva Flyborg refererar motionärerna vissa milstolpar i utvecklingen fram till den nu gällande totalförsvarsplikten och principiella ställningstaganden av Folkpartiet i det sammanhanget. Ett heltidstjänstgörande ?yrkesförsvar? sägs av ekonomiska och andra skäl knappast vara ett reellt alternativ för Sverige. Motionärerna anser det därför vara mycket tillfredsställande att försvarsutskottet enhälligt inför 1996 års försvarsbeslut vidhöll grundtanken att krigsorganisationens behov skall styra pliktuttaget och att för utbildning endast skall tas ut så många som behövs för krig, beredskap eller katastrofer. I motionen anges i 25 punkter de principer och förhållanden som enligt Folkpartiets mening bör kunna ligga till grund för den fortsatta synen på totalförsvarsplikten och därmed också för det utredningsarbete som regeringen beslutat. I en av dessa punkter ställs krav på flexibilitet i totalförsvarsplikten. Totalförsvarsplikten sägs bättre än något annat system kunna ge en bra personalförsörjning, oavsett försvarskostnader och skiftande militära och civila personalbehov. I en annan punkt hävdas att riksdagens beslut år 1992 och 1994 om totalförsvarsplikt måste bejakas. Totalförsvarsplikten sägs både som princip och i praktisk tillämpning vara långt överlägsen tidigare gällande ordning och måste därför slutligt ges fullt genomslag. En könsneutral uttagning förordas i åter en annan punkt. Motion Fö212 (fp) av Eva Flyborg behandlar specifikt kvinnors roll i försvaret. Motionären konstaterar att om andelen kvinnor skall öka i försvaret, vilket regeringen säger sig vilja, så måste rekryteringsbasen breddas. Det bästa sättet att åstadkomma detta vore att låta totalförsvarsplikten omfatta även kvinnor. Att införa kvinnlig totalförsvarsplikt skulle enligt motionären också bidra till en kompetenshöjning inom vårt totalförsvar och öka jämställdheten. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors roll i försvaret. Kristdemokraterna anser i sin kommittémotion Fö220 (kd) att försvaret skall grundas på allmän totalförsvarsplikt där alla tjänstepliktiga skall få en meningsfull och tydlig utbildning mot krigsuppgiften. Utbildningen skall leda till krigsplacering i totalförsvaret. Totalförsvarsplikten sägs öka insynen i försvaret och befäster dess folkliga förankring. Kristdemokraterna menar vidare att en bred och allsidig översyn av pliktsystemet bör göras utifrån den debatt som ägt rum i vårt land (yrkande 1). I översynen måste pliktpersonalens totala situation vad gäller såväl den ekonomiska som den sociala, arbetsmarknadsmässiga och studiesociala situationen ingå. Motiven för plikt- utbildning, försvarsupplysning och information, uttagningsprinciper, rättviseaspekter, kompensationsansvar och förplägnadsansvar är några av de områden som bör belysas. Miljöpartiet konstaterar i sin partimotion Fö202 (mp) att ett av de motiv som ofta anförs för bevarande av värnplikten är att folkförankringen därigenom kan behållas. Enligt Miljöpartiets uppfattning är detta en felaktig analys. Förbättrad utbildningskvalitet, motivationshöjande åtgärder och undanröjande av orättvisor sägs vara mycket mer förtroendeskapande och effektivare än att utbilda största möjliga antal ungdomar. Det viktigaste är dock att man utbildar för att möta hot som uppfattas som verkliga och relevanta för ungdomar. Motionärerna anser att vi i dag inte har någon allmän plikt. Exempelvis omfattar den inte kvinnor. Endast ca 40 % av männen genomför plikttjänstgöring. Miljöpartiet anser att det är viktigt att den nu aktuella översynen även omfattar ett avskaffande av plikttjänstgöringen (yrkande 1). Vidare bör alternativa utbildningar övervägas. Det krävs ett nytt system som bygger på frivillighet och meriter. Miljöpartiet förordar sålunda en frivillig värntjänst för kvinnor och män i stället för den totalförsvarsplikt som vi har i dag (yrkande 2). Även i motion Fö216 (mp) av Eva Goës förordas en frivillig värntjänst som är öppen för både kvinnor och män (yrkande 5). Västernorrland anses ha en alldeles förträfflig möjlighet att utveckla värntjänsten genom samarbete mellan KA 5 i Härnösand och Räddningsverkets skola på Sandö. Tyngdpunkten i värntjänsten bör inriktas mot internationella och nationella punktinsatser vid miljöarbete och räddningsarbete samt förebyggande fredsarbete (yrkande 7). I motion Fö205 (s) av Siw Wittgren-Ahl och Sonja Fransson ifrågasätts om värnplikten i dag är allmän. Ett folkförsvar, anför motionärerna, måste bygga på att ett genomsnitt av befolkningen genomgår utbildning, inte ett urval med nuvarande snedfördelade uttagning. Försvaret måste vara hela folkets angelägenhet. Motionärerna hemställer därför att riksdagen hos regeringen begär en översyn av värnpliktslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottets överväganden Sedan länge har det funnits en skyldighet i Sverige att delta i landets försvar. Före år 1995 säkerställdes totalförsvarets behov av personal, bl.a. genom ett antal pliktlagar. Den 1 juli 1995 trädde lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt i kraft (prop. 1994/95:6 och 87, bet. 1994/95:FöU1, rskr. 1994/95:78). Den ersatte ett flertal lagar med bestämmelser om plikttjänstgöring, bl.a. värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m., lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret samt allmänna tjänstepliktslagen (1959:83). Vidare ersatte lagen om totalförsvarsplikt de bestämmelser som fanns i den då gällande civilförsvarslagen (1960:74). Vid samma tidpunkt trädde ytterligare några nya med pliktsystemet anknutna lagar i kraft, nämligen lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre utbildning och lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Den nuvarande ordningen innebär sålunda en totalförsvarsplikt gällande varje svensk medborgare, samt utländska medborgare som är bosatta i Sverige, från 16 års ålder t.o.m. det år vederbörande fyller 70 år. Enligt lagen skall tjänstgöringsskyldigheten fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Svenska kvinnor kan, utöver skyldigheten att genomgå civil- pliktsutbildning i högst 60 dagar, frivilligt genomgå en antagningsprövning för inskrivning för värnplikt eller civilplikt med s.k. lång grundutbildning. I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö209 (m), liksom i Folkpartiets partimotion Fö228 (fp) och i Kristdemokraternas kommittémotion Fö220 (kd) förordas en fortsatt användning av plikt för att tillgodose totalförsvartes behov av personal. Miljöpartiet uttrycker i sin partimotion Fö202 (mp) en annan uppfattning. Motionärerna anser att plikttjänstgöringen bör avskaffas och att personalförsörjningen i stället skall bygga på frivillighet. Utskottet erinrar om att riksdagen i 1996 års totalförsvarsbeslut (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) lagt fast att det svenska totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en angelägenhet för hela befolkningen samt att totalförsvarets personalförsörjning bäst tillgodoses genom ett system med plikttjänstgöring. Utskottet anser att detta för totalförsvaret grundläggande uttalande fortfarande bör gälla, trots att förutsättningarna för totalförsvarspliktens tillämpning ändrats i ett antal avseenden de senaste åren. Ett pliktsystem tillförsäkrar sålunda försvaret möjligheten att på ett förutsägbart sätt rekrytera tillräckligt många lämpade personer med hänsyn till de behov som finns i krigsorganisationen, vilket också framhålls i motion Fö209 (m). En totalförsvarsplikt torde vidare, som påpekas i motion Fö223 (fp), vara det överlägset mest flexibla personalförsörjningssystemet oavsett försvarsekonomi och skiftande militära och civila personalbehov. Tjänstgöring med plikt, tillsammans med olika former av frivillig tjänstgöring, borgar för en god insyn i försvaret och kan positivt bidra till totalförsvarets folkliga förankring. Dessa motiv framhålls exempelvis i motion Fö220 (kd). En övergång till enbart frivillig rekrytering till totalförsvaret, vilket Miljöpartiet föreslår, skulle enligt utskottets mening ge alltför stora osäkerheter i personalförsörjningen. Tillgången på personal för olika uppgifter i skilda tidsperspektiv skulle inte kunna förutses i erforderlig grad. Vidare skulle det bli svårt att tillgodose mönstrandes krav på viss typ av tjänstgöring eller på utbildningens lokalisering. Utskottet anser sålunda att en betydande del av totalförsvarets personalförsörjning även i framtiden bäst tillgodoses genom ett pliktsystem. Detta synsätt skall enligt regeringens direktiv (dir. 1997:106) också utgöra grunden för den nyligen tillsatta pliktutredningens arbete. Härav följer att riksdagen bör avslå partimotion Fö202 (mp) yrkande 1. Den nuvarande ordningen för personalförsörjning med plikt utgår från de uppgifter som totalförsvaret skall kunna lösa vid höjd beredskap. Den nya Pliktutredningen skall överväga om det också bör införas en skyldighet att tjänstgöra vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Att härutöver införa en frivillig värntjänst för kvinnor och män för andra uppgifter finns det enligt utskottet inte tillräckliga skäl för. Riksdagen bör därför avslå partimotion Fö202 (mp) yrkande 2 och motion Fö216 (mp) yrkande 5. Som följd härav bör också yrkande 7 i sist nämnda motion avslås. Flera motioner, liksom regeringens skrivelse, behandlar frågan om kvinnors roll i försvaret. Utskottet konstaterar att den nya Pliktutredningen skall utvärdera systemet med kvinnors möjlighet att efter ansökan få fullgöra plikttjänstgöring. Utredningen skall föreslå åtgärder med anledning av utvärderingsresultatet. Utskottet utgår från att utredningen i sammanhanget överväger om totalförsvarsplikten bör förändras så att uttagningen med plikt blir könsneutral. Enligt utskottets uppfattning ger utredningsdirektiven utrymme för detta. Vad som anförs om kvinnors roll i försvaret i partimotion Fö228 (fp) yrkande 9 i denna del, i motion Fö223 (fp) i denna del samt i motion Fö212 (fp) bör därmed bli föremål för överväganden. Motionsyrkandena bör därför inte bifallas av riksdagen. Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört i skrivelsen om kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga. Utskottet föreslår att skrivelsen i denna del läggs till handlingarna.
Som utskottet inledningsvis påpekat har förutsättningarna för plikttjänstgöringen ändrats i en rad avseenden sedan lagen om totalförsvarsplikt beslutades. Det finns således anledning att göra en översyn av pliktsystemet med hänsyn till hur det fungerar i praktiken. En bred och allsidig översyn har också efterlysts i kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 1. I partimotion Fö228 (fp) och motion Fö223 (fp) välkomnas den beslutade översynen av pliktsystemet. Dessa senare motioner pekar ut en rad frågor som i sammanhanget bör övervägas. Även kommittémotion Fö209 (m) samt motion Fö205 (s) ger synpunkter på utformningen av pliktsystemet. Utskottet konstaterar att den av regeringen nyligen tillsatta pliktutredningen enligt direktiven skall göra en allmän översyn av hur pliktsystemet tillämpas och föreslå eventuella förändringar. Den breda granskning som motionärerna efterlyser får därmed antas komma till stånd liksom överväganden i de skilda sakfrågor som nämns. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla motion Fö205 (s), kommittémotion Fö209 (m) yrkande 4, motion Fö223 (fp) i denna del, partimotion Fö228 (fp) yrkande 9 i denna del och kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 1.
Utskottet har tidigare (1996/97:FöU1, s. 201) anfört att det inte har något att erinra mot regeringens avsikt att försöksvis genomföra tre månaders pliktutbildning som ett led i rekryteringen till hemvärnet. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse i denna del läggs till handlingarna.
Utbildning med stöd av civilplikt
Regeringen Regeringen anför att den gett Statens räddningsverk i uppdrag att påbörja utbildningen av civila beredskapsstyrkor för kommunernas behov vid räddningsskolorna och i Almnäs, Södertälje. Utbildningen omfattar befattningar som beredskapsmän. Utbildningen började i juli 1997 med inriktning mot social verksamhet samt stabs- och informationsuppgifter. Utbildningen i teknisk verksamhet börjar i januari 1998. Regeringen har uppdragit åt Överstyrelsen för civil beredskap och Statens räddningsverk att se över möjligheterna att utbilda civila beredskapsstyrkor även för uppgifter inom området miljöskydd under höjd beredskap. Vidare har Överstyrelsen för civil beredskap fått i uppdrag att utveckla ett tidigare redovisat förslag att upprätta regionala beredskapsstyrkor som en resurs på länsnivå. Myndigheterna skall inför den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1998 redovisa det samlade behovet av totalförsvarspliktiga.
Motionerna Kristdemokraternas kommittémotion Fö220 erinrar om att riksdagen i 1996 års försvarsbeslut ställde sig bakom förslaget att totalförsvarspliktiga som utbildas med civilplikt frivilligt bör kunna ingå som en resurs vid civila internationella insatser. Metoder att med icke-våld förändra en konfliktsituation borde därför finnas med som ett alternativ i den civilpliktsutbildning som det svenska försvaret genomför. Utbildningen kan vara en förberedelse och träning i civil fredstjänst, t.ex. i samarbete med svenska folkrörelser. Motionärerna erinrar vidare om att Europaparlamentet har betonat att det kommer att bli en angelägen uppgift att ta fram och vidareutveckla icke- militära metoder för att förebygga, begränsa och lösa konflikter. Härvid har möjligheten att upprätta en europeisk fredskår pekats ut. Motionärerna anser att en pliktutbildning i civil fredstjänst skulle kunna vara ett svenskt bidrag till en sådan fredskår. Möjligheterna att införa internationell civil fredstjänst i civilpliktsutbildningen bör därför utredas (yrkande 3). Liknande resonemang förs i motion Fö214 (s) av Berndt Ekholm m.fl. Totalförsvaret kan och bör kunna ge mycket betydelsefulla bidrag för att förebygga våld och konflikter. En fråga som dock behöver belysas ytterligare är i vilken grad som civilplikten kan tillgodose personalbehoven i dessa sammanhang. Motionärerna pekar på möjligheten att rekrytera unga människor inom ramen för civilplikten och i samarbete med svenska folkrörelser ge erforderlig utbildning i konflikthantering och icke-våld. Härigenom kan statsmakterna skapa förutsättningar för en svensk civil fredstjänst. Motionärerna anför vidare att Sveriges kristna råd har tagit fram en utbildningsplan som är lämplig att använda i detta sammanhang. Riksdagen bör sålunda som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en svensk civil fredstjänst inom ramen för civilplikten. Från samma utgångspunkter hävdas i motion Fö207 (v, mp) av Hanna Zetterberg (v) och Annika Nordgren (mp) att en svensk civil fredstjänst som alternativ till traditionell militärtjänstgöring bör kunna bli ett centralt element i en större satsning på att utveckla nya metoder för fredlig konflikthantering. Även i denna motion hänvisas till den av Sveriges kristna råd framtagna utbildningsplanen. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslaget om en svensk civil fredstjänst bör ingå i den aviserade utredningen av totalförsvarsplikten. Ett motsvarande resonemang förs i motion Fö203 (c) av Birgitta Hambraeus. Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslaget om svensk civil fredstjänst i samarbete med folkrörelserna bör ingå i den aviserade utredningen om totalförsvarsplikten (yrkande 3). Motion Fö219 (s) av Anders Ygeman m.fl. förordar ett ökat internationellt engagemang. När mer och mer av vår säkerhetspolitik och verksamheten i vårt försvar utgörs av internationella aktiviteter, gemensamma övningar inom exempelvis Partnerskap för fred eller fredsbevarande operationer reses frågan om inte dessa viktiga delar av vårt försvars verksamhet skall omfattas av folkförsvarstanken. Motionärerna anser det därför angeläget att utreda möjligheten att i framtiden använda även pliktlagen för att rekrytera till viktiga fredsbevarande eller fredsuppbyggande insatser i utlandet (yrkande 2). I motion Fö204 (m) av Olle Lindström beskrivs verksamheten vid AB Vattenfalls skola i Jokkmokk. Skolan utbildar på uppdrag av Affärsverket Svenska Kraftnät, och med stöd av civilplikt, driftbiträden och ställverksreparatörer. Hälften av landets elproduktion kommer från vattenkraftverk som fjärrstyrs. Vid höjd beredskap måste driften av dessa kraftverk kunna ske manuellt om automatiken slås ut. Enligt motionären finns det inte tillräckligt med utbildad personal för att kunna bemanna samtliga kraftverk. Han förordar därför en ökad civilpliktsutbildning vid Jokkmokkskolan. Skolan sägs ha kapacitet att fördubbla elevantalet.
Utskottets överväganden I fyra motioner - Fö203 (c), Fö207 (v, mp), Fö214 (s) och Fö220 (kd) - förordas en utvidgning av civilplikten så att denna också skall kunna utnyttjas för utbildning syftande till internationell civil fredstjänst. En motion - Fö219 (s) - anser det angeläget att utreda möjligheten att utnyttja pliktlagen för att rekrytera till fredsbevarande och fredsuppbyggande insatser i utlandet. Utskottet håller med motionärerna om vikten av ett ökat internationellt engagemang för att med icke-våld kunna förebygga, bilägga och förändra konflikter i positiv riktning. Metoder för fredlig konflikthantering behöver för den skull utvecklas, liksom skilda slags utbildningar. Den av Sveriges kristna råd framtagna utbildningsplanen kan därvid säkert fylla en viktig roll. Deltagande i internationell konfliktförebyggande och konfliktdämpande verksamhet med totalförsvarets resurser bygger enligt nuvarande ordning på frivillighet. Enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, beslutad i stor politisk enighet, skall uttagning med plikt endast ske för totalförsvarets behov. Utbildning av totalförsvarspliktiga skall enbart ske för uppgifter under höjd beredskap samt för Försvarsmaktens fredstida beredskap. Denna grundläggande syn bekräftades i uttalanden i samband med 1996 års totalförsvarsbeslut (bet. 1996/97:FöU1, s. 205). Som nyss framgått kan pliktsystemet, efter erforderliga beslut av regering och riksdag, komma att utvidgas till att även omfatta skyldighet att tjänstgöra vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Nuvarande lagstiftning medger sålunda inte att någon får tas ut med plikt för att utbildas ser för närvarande inga bärande skäl för ett förändrat synsätt när det gäller rekrytering och utbildning för internationella uppdrag. Utskottet föreslår därför att Utskottet föreslår därför att motionerna Fö203 (c), Fö207 (v, mp), Fö214 (s), Fö219 (s) yrkande 2 Fö219 (s) yrkande 2 samt kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 3 avslås av riksdagen. Regeringen redogör i skrivelsen för vissa utredningsuppdrag som avser behov och utbildning av beredskapsmän till kommunerna samt av regionala beredskapsstyrkor. Utskottet erinrar om att det inför 1996 års totalförsvarsbeslut framhöll (bet. 1996/97:FöU1, s. 82) nödvändigheten av en helhetssyn på ianspråktagande av totalförsvarspliktiga, på de volymmässiga behoven och på vilken utbildning som krävs för skilda uppgifter. Utskottet utgår nu från att regeringen i samband med kontrollstation 98 redovisar pliktfrågorna i ett sådant helhets- perspektiv. Utskottet föreslår att skrivelsen i berörda delar läggs till handlingarna. I motion Fö204 (m) föreslås en utökad utbildning med stöd av civilplikt vid AB Vattenfalls skola i Jokkmokk. Utskottet betvivlar inte motionärens uppgift att det kan finnas behov av fler driftbiträden för att kunna bemanna alla kraftverk vid höjd beredskap. Utskottet förutsätter att myndigheten Affärsverket Svenska Kraftnät bedömer utbildningsbehovet med hänsyn till ställda beredskapskrav. Motionen bör därför inte bifallas.
Rättsliga frågor
Motionerna Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt anger (3 kap. 16 §) att alla totalförsvarspliktiga som kan antas ha en så allvarlig övertygelse rörande bruk av vapen mot annan att den är oförenlig med tjänstgöringen, skall ha rätt att vara vapenfria. I partimotion Fö202 (mp) anförs att Miljöpartiets uppfattning är att ?övertygelse? är ett abstrakt fenomen som är omöjligt för en annan person att bedöma. Det är endast den enskilde individen som kan avgöra vad övertygelsen egentligen innebär för denne. Motionärerna konstaterar att personer som mer än sex månader efter inskrivningen kommer fram till att de vill vara vapenfria får svara på tre frågor varför de har ändrat uppfattning. Nu sägs hög tid vara att ta bort detta frågeformulär som inte anses fylla någon funktion och som därför medför onödig administration (yrkande 6). Motionärerna anser också att det inte skall vara möjligt att avslå en ansökan om att få göra vapenfri tjänst (yrkande 7). I samma motion erinrar motionärerna om att Miljöpartiet tidigare krävt en översyn av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret och medinflytandeförordningen. Detta krav upprepas nu. Nämnda lag och förordning bör sålunda, tillsammans med företrädare för de totalförsvarspliktiga, ses över av den nya pliktutredningen (yrkande 5). Fyra motioner behandlar påföljden vid vapenvägran. I motion Fö201 (s) av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås sammanfattar motionärerna utvecklingen av lagregleringen av värnpliktsbrott samt de senaste årens statistik över utdömda fängelsestraff för sådana brott. De konstaterar att dagens pliktlagstiftning är anpassad till en situation då de flesta grundutbildades, vilket inte är fallet nu längre. Denna lagstiftning bör därför skyndsamt ses över. Motionärerna noterar att regeringens avsikt är att i början av år 1998 komma med ett förslag som bygger på den s.k. Straffsystemkommitténs betänkande, som bl.a. behandlar brott mot lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Oaktat detta anser motionärerna att tiden är mogen för att snarast avkriminalisera totalvägran (yrkande 1). De anser vidare att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av pliktlagstiftningen (yrkande 2). I motion Fö203 (c) av Birgitta Hambraeus framhålls att värnpliktiga enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt har rätt till vapenfri tjänst och att i allmänhet alla sökande beviljas sådan tjänst. Motionären anser det då vara orimligt att utdöma böter eller fängelse för dem som vägrar bära vapen eller totalvägrar. Utan att avvakta den aviserade pliktutredningen bör därför lagen ändras så att fängelsestraff omedelbart avskaffas för vägran att ställa sig till försvarets förfogande (yrkande 1). I motion Fö307 (mp) av Kia Andreasson m.fl. konstateras att frågan om hur man bör se på totalvägran inte för närvarande bereds i någon kommitté eller utredning. Straffsystemkommittén har endast haft mandat att behandla påföljden. Motionärerna konstaterar vidare att utvecklingen medfört att allt färre ungdomar utbildas i försvaret och krigsplaceras och att många som söker värnpliktstjänstgöring inte kan beredas plats. Härav följer, enligt motionärerna, att totalvägran bör avkriminaliseras och lagen om totalförsvarsplikt ändras i enlighet härmed. Även i motion Fö206 (s) av Carina Hägg förordas en översyn av lagen om totalförsvarsplikt och tillhörande förordning. Motionärens utgångspunkt är att nämnda lag i 10 kap. 8 § ger Pliktverket rätt att besluta om att en person tillhörande ett visst religiöst samfund inte behöver inställa sig till värnplikt eller civilplikt. Enligt förordningen (1995:238) framgår att det är Jehovas vittnen som avses. Samhällets utveckling, bl.a. med färre som kallas in till tjänstgöring, har enligt motionären förstärkt den tidigare tveksamhet som funnits mot den redovisade särregeln. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av lagen om totalförsvarplikt.
Utskottets överväganden För att få vapenfri tjänst tillämpades tidigare ett prövningsförfarande med bl.a. ett samtal mellan den sökande och en särskild utredare. Utredningen upplevdes av flertalet sökande som alltför inträngande och personlig varför prövningsförfarandet ändrades och förenklades år 1991. Den prövning som nu genomförs innebär att den enskilde i samband med mönstringen ansöker om att få vara vapenfri. Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt stadgar en rätt att få vara vapenfri för den som kan antas ha en så allvarlig övertygelse mot bruk av vapen att den inte kan förenas med de krav som tjänstgöringen ställer. Som regel bifalls en sådan. Om den värnpliktige däremot först sex månader efter inskrivningen kommer fram till att han vill vara vapenfri är det nödvändigt med ett prövningsförfarande som är så sakligt och rättvist som möjligt. Vederbörande skall därför ge en mer beskrivande motivering för sitt ställningstagande i enlighet med vad som anges i partimotion Fö202 (mp). I motionen föreslås att detta prövningsförfarande slopas (yrkande 6) och att en ansökan om att få vara vapenfri inte kan avslås (yrkande 7). Nuvarande pliktsystem ger möjlighet till helt civil utbildning för den totalförsvarspliktige. Vid mönstring kan önskemål framföras om att få en sådan, dvs. en utbildning med stöd av civilplikt. Om den mönstrande anför skäl mot att bära vapen bör vederbörande kunna motivera sitt ställningstagande. Eftersom värnpliktstjänstgöring som regel upplevs som mer betungande än vapenfri tjänstgöring, inte minst fysiskt, torde den senare för många, oavsett inställningen till bruk av vapen, framstå som mer attraktiv. Enligt utskottets mening behövs sålunda därför någon form av prövning. Den nya pliktutredningen har i uppdrag att bl.a. granska inskrivningssystemet och föreslå förbättringar av detta. Utskottet utgår från att utredningen i det sammanhanget överväger frågan om prövning och beslut om rätten att få vara vapenfri. Partimotion Fö202 (mp) yrkandena 6 och 7 bör därmed inte bifallas av riksdagen. Påföljden vid totalvägran eller vapenvägran ifrågasätts i tre motioner. Utskottet kan konstatera att även denna fråga inryms i det uppdrag som pliktutredningen fått. Den skall nämligen, enligt direktiven, uppmärksamma de effekter som utredningens förslag kan få på det i pliktlagstiftningen fastlagda sanktionssystemet. Härav följer att riksdagen bör avslå motionerna Fö201 (s) yrkandena 1 och 2, Fö203 (c) yrkande 1 och Fö307 (mp). Pliktutredningen skall vidare granska disciplinansvarssystemet och reglerna för att undanta medlemmar i visst religiöst samfund från plikttjänstgöring. De frågor som aktualiseras i partimotion Fö202 (mp) yrkande 5 och motion Fö206 (s) torde därmed bli behandlade. Dessa motionsyrkanden bör följaktligen inte bifallas.
Meritvärdering av plikttjänstgöring
Regeringen Regeringen anför att Försvarsmakten arbetar med olika åtgärder för att förbättra de totalförsvarspliktigas möjligheter att få arbete eller studieplats efter avslutad militär grundutbildning. Regeringen anför vidare att Försvarsmaktens överenskommelse med Högskoleförbundet, i samråd med Överstyrelsen för civil beredskap, om s.k. platsgaranti för totalförsvarspliktiga medför att antalet högskoleplatser successivt kommer att öka. Ett nytt betygsformulär för avslutad militär grundutbildning har utarbetats, anmäler regeringen. Detta skall tydligare än hittills belysa erhållna kunskaper och färdigheter. Det används på försök vid flera förband. En utvärdering sägs komma att ske under hösten 1997. Härutöver undersöks möjligheterna att ge en civil certifiering för vissa specialutbildningar under grundutbildningen. Enligt Överstyrelsen för civil beredskap har grundutbildningen med civilplikt alltid utbildningsmoment med högt meritvärde. Överstyrelsen utvecklar därför tillsammans med de myndigheter som genomför grundutbildning med civilplikt som är längre än 60 dagar en gemensam syn på betyg och vitsord för grundutbildningen. Regeringen anför härutöver att utredningen som skall göra en översyn av pliktsystemets tillämpning och andra pliktfrågor också kommer att få i uppgift att se över utbildningarnas meritvärdering.
Motionerna I motion Fö217 (c) av Erik Arthur Egervärn konstateras att reduceringen av Försvarsmakten leder till att färre totalförsvarspliktiga kallas in till tjänstgöring. Enligt motionären blir därigenom orättvisan i systemet alltmer tydlig i form av försenade studier och uteblivna inkomster för dem som fullgör plikttjänstgöring i någon form. De som kallas in med stöd av plikt måste därför få tjänstgöringen meritvärderad både för arbetsmarknaden och för tillträde till högre studier. Andra sätt för samhället att visa sin uppskattning för fullgjord totalförsvarsplikt kan vara högre utryckningsbidrag eller möjlighet att ta körkort gratis under utbildningstiden. Vad som sålunda anförts om meritvärdering av plikttjänstgöring inom totalförsvaret bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Att fullgöra totalförsvarsplikt är inte längre något självklart för den som är ung i dag, framhålls det i motion Fö218 (s) av Anders Ygeman m.fl. Plikttjänstgöring innebär ofta både en social och ekonomisk uppoffring. Enligt motionärerna måste staten därför visa större respekt och ta större hänsyn till den minoritet som tvingas in till tjänstgöring. Det borde vara självklart att den som rycker ut får ett intyg som kan användas i kampen om jobb och studieplats. En rätt till civilt utbildningsintyg bör sålunda införas. Ett likartat resonemang förs i motion Fö210 (m) av Stig Grauers och Kent Olsson. De anser att det är naturligt att samhället vidtar åtgärder som ger unga människor - män såväl som kvinnor - stimulans och motiv för att fullgöra plikttjänstgöring samt att de tillerkänns den status som de genom tjänstgöringen erhållit. Motionärerna ger flera exempel på sådana slags åtgärder. I motion Fö216 (mp) av Eva Goës förespråkas en frivillig värntjänst för kvinnor och män. Motionären anser att genomförd värntjänstutbildning skall vara en merit (yrkande 6) och bl.a. jämställas med arbete i fråga om tilläggspoäng till högskoleprovet.
Utskottets överväganden Nuvarande ordning för urval till högskoleutbildning grundar sig på antingen betyg eller högskoleprov, eventuellt i kombination med arbetslivserfarenhet. Värnpliktsutbildning kan tillgodoräknas som arbetslivserfarenhet. Sådan kan ge poäng tillsammans med poäng för högskoleprovet, dock förutsatt att arbetslivserfarenheten omfattar minst fem år. I praktiken innebär detta att genomförd värnpliktsutbildning endast i undantagsfall spelar roll för högskoleintagning. Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det är mycket angeläget att få till stånd ett bättre fungerande meritvärderingssystem som bl.a. kan dels stimulerar totalförsvarspliktiga att söka kvalificerade utbildningar, dels minskar orättvisorna i förhållande till dem som inte kommer i fråga för plikttjänstgöring, dels underlättar plikttjänstgörandes möjligheter att få arbete efter fullgjord tjänst. Utskottet konstaterar att det vid myndigheterna pågår ett arbete som syftar till att definiera och sprida kunskap om plikttjänstgöringens civila meritvärde. Vid de utbildande myndigheterna pågår bl.a. försök med en ny form av betyg. Utskottet konstaterar vidare att den nya pliktutredningen skall behandla frågan om meritvärdering i vid mening och ge förslag till förändringar. Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt att synen på plikttjänstgöringens meritvärde inte endast blir en fråga för myndigheterna. Utskottet utgår från att regeringen tar ett direkt ansvar för frågans vidare behandling. Vad utskottet här har anfört innebär att det som i aktuella motioner tas upp om meritvärdering kan förväntas bli beaktat. Riksdagen bör därför inte bifalla motionerna Fö210 (m), Fö216 (mp) yrkande 6, Fö217 (c) och Fö218 (s). Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse i berörd del till handlingarna.
Förmåner och ersättning
Regeringen Regeringen anmäler att den avser att besluta om vissa förbättringar för de totalförsvarspliktiga som drabbas av olycksfall under tjänstgöringen. Bakgrunden till detta är att en totalförsvarspliktig som skadas under utbildningen och där tjänstgöringen av den anledningen avbryts efter kortare tid än 120 dagar enligt nuvarande regler inte är berättigad till vare sig utryckningsbidrag, familjebidrag eller bostadsbidrag. Regeringen anser det vara rimligt att den som skadas under tjänstgöringen och som följd härav skickas hem i förtid skall ha rätt till nämnda bidrag, oavsett hur lång tid tjänstgöringen pågått. Regeringen anser vidare att begravningshjälpen för en totalförsvarspliktig som avlider under tjänstgöringen bör höjas från nuvarande ett halvt basbelopp till ett helt basbelopp. De angivna förbättringarna anses inte medföra några större kostnader. Det bör ankomma på regeringen att besluta om erforderliga författningsändringar.
Motionen Motion Fö332 (s) av Nikos Papadopoulos uppmärksammar att 4 000 värnpliktiga skadas varje år, varav minst 700 allvarligt. Dessutom inträffar ett antal dödsfall, de flesta i samband med hemresor men även under själva utbildningen. Motionären anser att försäkringsreglerna är en bidragande orsak till att många ungdomar avstår från att göra värnplikten. Det borde vara självklart för statsmakterna och Försvarsmakten att ta ett fullständigt ansvar för dem som drabbas av olika slags skador under sin tjänstgöring. Försäkringsskyddet för alla värnpliktstjänstgörande bör därför ses över och förbättras.
Utskottets överväganden Regeringen redogör i skrivelsen för vissa åtgärder för att förbättra de ekonomiska villkoren för totalförsvarspliktiga som drabbas av olycksfall under tjänstgöringen samt till efterlevande till totalförsvarspliktiga som avlider i samband med sin tjänst. Utskottet anser det viktigt att förbättra de totalförsvarspliktigas skydd vid olycksfall under tjänstgöringen liksom begravningshjälpen. Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1997/98:1 utg.omr. 6, bet. 1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82) en ändring i lagen (1997:568) om statligt personskadeskydd. Utskottet konstaterar att regeringen därutöver genom ändring av förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga infört ytterligare förbättringar för de totalförsvarspliktiga som drabbas av olycksfall under tjänstgöringen. Utskottet anser därmed att vad som påpekas i motion Fö322 (s) är beaktat. Motions- yrkandet bör därför inte bifallas. Utskottet konstaterar att den tillsatta pliktutredningen inte fått direktiv att överväga förmåner och ersättningar. Utskottet antar att detta beror på att en särskild utredning - Utredningen om de totalförsvarspliktigas sociala och ekonomiska situation m.m. (U.T.S.)- relativt nyligen lämnat förslag - Totalförsvarspliktiga m 95 (SOU 1995:118) - som behandlats av regeringen. Utskottet är för närvarande inte berett att ta något initiativ i frågan.
Övriga pliktfrågor
Motionerna I Miljöpartiets partimotion Fö202 (mp) anför motionärerna att det är viktigt att alla totalförsvarspliktiga har en god kunskap om de krav som folkrätten ställer på dem. Enligt Genèvekonventionen och dess tilläggsprotokoll åligger det nämligen Sverige att se till att den civila personalen inom totalförsvaret uppfattas som civil och inte som s.k. kombattanter. Enligt motionärerna bör därför pliktutredningen granska civilpliktigas skydd och status (yrkande 3). I samma motion refereras projektet Försvar mot droger. Motionärerna anser att bruket av droger under pliktjänstgöring är ett stort och hotfullt samhällsproblem. Miljöpartiet anser därför att pliktutredningen bör granska hur drogmissbruk bland landets totalförsvarspliktiga bör bekämpas (yrkande 4). Nämnda motion behandlar också rasism och främlingsfientlighet i försvaret. Motionärerna refererar frågans behandling de senaste åren, bl.a. att försvarsutskottet hösten 1996 i försvarsbeslutets första etapp klart uttalade att rasism och andra former av främlingsfientlighet är allvarlig och därför aktivt bör motarbetas med alla medel som demokrati och rättsväsen tillåter. Regeringen förutsattes informera riksdagen om vilka åtgärder som initierats eller avsågs vidtas i frågan samt om det finns behov av lagändringar. Motionärerna konstaterar att Rådet för insyn i Försvarsmakten nyligen funnit att gällande regelsystem inte fullt ut medger att olämplig anställd militär personal kan avstängas från sin verksamhetsutövning eller olämpliga värnpliktiga skiljas från utbildningen. Den slutsats som motionärerna drar är att det finns ett behov av ändrad lagstiftning på området. De anser det därför anmärkningsvärt att regeringen inte lämnat förslag till sådan. Regeringen måste därför snarast återkomma till riksdagen i frågan (yrkande 8). Åter samma motion refererar statistik som visar att procentuellt färre mönstrande med invandrarbakgrund kallas in till tjänstgöring i jämförelse med genomsnittet totalförsvarspliktiga. Vidare sägs andelen med invandrarbakgrund som skrivs in i utbildningsreserven vara dubbelt så hög som medelvärdet för inskrivna i denna reserv. Motionärerna avfärdar regeringens förklaring att förhållandet skulle bero på bristande motivation och kräver att pliktutredningen skall granska situationen för totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund (yrkande 9). Även motion Fö215 (s) av Nikos Papadopoulos uppmärksammar de svårigheter som mönstrande med invandrarbakgrund har för att antas till pliktutbildning. Motionären förordar att det bland nyligen utryckta soldater med invandrarbakgrund anställs mönstringsvärdar på värnpliktskontoren. En sådan åtgärd sägs kunna bidra till ökad trygghet i målgruppen ?nya svenskar?. I motion Fö219 (s) av Anders Ygeman m.fl. framhålls att demokratin är i sin vagga i stora delar av Europa. Länder utan demokratisk tradition riskerar att återfalla i tillit till starka ledare och partier. Sverige sägs här ha en unik möjlighet att förebygga uppkomst av konflikter, bl.a. till följd av en lång tradition av folkrörelsearbete. Motionärerna anser att ett projekt bör startas för att underlätta svenskars inträde på arbetsmarknaden i de forna kommuniststaterna. Särskilt angeläget sägs detta vara inom de militära, politiska, juridiska och sociala sektorerna. Sålunda bör exempelvis militära resurser i fredstid läggas på att utbilda officerare i länder med en svag demokratisk tradition. Utbytesprogram med officerare anses angelägna för att skapa förtroende och stabilitet mellan stater. Det samma gäller för gemensamma övningar inom ramen för PFP. Detta samarbete bör därför utvecklas. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat internationellt engagemang (yrkande 1).
Utskottets överväganden Partimotion Fö202 (mp) tar upp civilpliktigas skydd och status enligt folkrätten. Utskottet behandlade denna fråga i samband med beslutet om lagen om totalförsvarsplikt hösten 1994. Utskottet anförde sålunda (bet. 1994/95: FöU1) att införandet av en totalförsvarsplikt, som innehåller bl.a. skyldighet att fullgöra civilplikt, vid tolkningen av en persons folkrättsliga status inte medför några förändringar eller avsteg från vad som gällt tidigare. Således kommer den faktiska tjänstgöringen att vara avgörande för om en person i folkrättsligt hänseende skall bedömas vara krigförande (kombattant), civilförsvarspersonal, själavårdspersonal, civil åtföljande stridskrafterna eller civil personal. Utskottet förutsätter att totalförsvarspliktiga under sin tjänstgöring undervisas om för dem relevanta folkrättsliga förhållanden. Utskottet ser därför ingen anledning att låta den nya pliktutredningen granska frågan på sätt som förordas i partimotion Fö202 (mp) yrkande 3. Motionsyrkandet bör därför avslås av riksdagen. Utskottet anser, liksom motionärerna i partimotion Fö202 (mp), att åtgärder mot drogmissbruk bland totalförsvarspliktiga är en viktig fråga. Inom totalförsvaret är ansvaret för insatser mot droger i första hand en myndighetsfråga. Regeringen har härutöver avdelat särskilda resurser för de totalförsvarspliktigas egna informationsinsatser. Utskottet anser därför att det inte finns anledning att ålägga den nya pliktutredningen att granska hur drogmissbruk kan bekämpas hos de totalförsvarspliktiga. Partimotion Fö202 (mp) yrkande 4 bör sålunda inte bifallas. Som anförs i partimotion Fö202 (mp) har utskottet mycket tydligt tagit avstånd från all form av rasism och främlingsfientlighet i försvaret. Utskottet har sålunda uttalat (bet. 1996/97:FöU1, s. 211) att det är mycket angeläget att Försvarsmakten fortsätter sitt aktiva arbete mot rasism och främlingsfientlighet. Varje tendens till rasistiska och främlingsfientliga yttringar måste omedelbart och kraftfullt bekämpas. Det finns i den nuvarande lagstiftningen möjlighet att avbryta tjänstgöringen för totalförsvarspliktiga som är olämpliga. Utskottet utgår från att lagstiftningens möjligheter i detta avseende också utnyttjas, när tillräckliga skäl föreligger. Härav följer att partimotion Fö202 (mp) yrkande 8 inte bör bifallas. Det är givetvis inte tillräckligt att därvid ange att en individs personliga åsikt i sig är tillräcklig för att kunna fatta ett sådant beslut. Om den personliga åsikten däremot övergår i mer konkret handling kan det finnas grund för att överväga beslut.I nyss nämnda motion förordas att den nya pliktutredningen granskar mönstringsförfarandet för totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund så att fler sådana mönstrande kan tas ut till tjänstgöring och färre placeras i utbildningsreserven. Utskottet anser att frågan ingår i pliktutredningens uppdrag. Direktiven anger exempelvis att utredningen skall se över inskrivningsförfarandet och systemet med en utbildningsreserv. Utskottet har erfarit att Totalförsvarets pliktverk ansett idén med särskilda mönstringsvärdar vid regionkontoren vara intressant och avser överväga sådana i sin personalplanering. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att förslagen i partimotion Fö202 (mp) yrkande 9 och i motion Fö215 (s) kommer att bli behandlade. Dessa motionsyrkanden bör därför inte bifallas av riksdagen. I motion Fö219 (s) (yrkande 1) förordas ett ökat internationellt engagemang i syfte att bidra till att utveckla demokratin de forna kommuniststaterna. Utskottet vill för sin del peka på den utförliga redogörelse i frågan som regeringen gett till riksdagen i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse (s. 90-93), bl.a. om rådgivning och utbildningsinsatser för att bidra till uppbyggnaden av reformerade försvarsmakter under demokratisk kontroll. Vidare har ett antal officerare från andra länder, bl.a. de baltiska länderna och f.d. Warszawapaktsländerna, gått kurser vid Försvarsmaktens internationella centrum. Sverige har också varit aktivt engagerat i organisationen av en baltisk bataljon (BALTBAT). Bl.a. har personal ur denna utbildats i Sverige. Utskottet ser, precis som motionärerna, positivt på ökade internationella engagemang av detta slag och har också viss förståelse för motionärernas otålighet. Utskottet anser dock att det för närvarande inte går att gå snabbare fram än vad som hittills skett. Riksdagen bör därför inte bifalla motion Fö219 (s) yrkande 1.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande att avskaffa pliktsystemet att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö202 yrkande 1, res. 1 (mp) 2. beträffande frivillig värntjänst att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö202 yrkande 2 och 1997/98:Fö216 yrkandena 5 och 7, res. 2 (mp) 3. beträffande kvinnors roll i försvaret att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö212, 1997/98:Fö223 i denna del och 1997/98:Fö228 yrkande 9 i denna del, 4. beträffande översyn av pliktsystemet att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö205, 1997/98:Fö209 yrkande 4, 1997/98:220 yrkande 1, 1997/98:Fö223 i denna del och 1997/98:Fö228 yrkande 9 i denna del, res. 3 (kd) 5. beträffande utbildning med stöd av civilplikt att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö203 yrkande 3, 1997/98:Fö204, 1997/98:Fö207, 1997/98:Fö214, 1997/98:Fö219 yrkande 2 och 1997/98:Fö220 yrkande 3, 6. beträffande påföljd vid totalvägran eller vapenvägran att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö201 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Fö203 yrkande 1 och 1997/98:Fö307, res. 4 (mp) 7. beträffande rättsliga frågor i övrigt att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö202 yrkandena 5-7 och 1997/98:Fö206, 8. beträffande meritvärdering att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö210, 1997/98:Fö216 yrkande 6, 1997/98:Fö217 och 1997/98:Fö218, 9. beträffande förmåner och ersättning att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö332, 10. beträffande rasism och främlingsfientlighet att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö202 yrkande 8, res. 5 (mp) 11. beträffande pliktfrågor i övrigt att riksdagen dels avslår motionerna 1997/98:Fö202 yrkandena 3, 4 och 9, 1997/98:Fö215 och 1997/98:Fö219 yrkande 1, dels lägger skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse i den del som rör pliktpersonal till handlingarna.
Stockholm den 10 mars 1998
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sven Lundberg (s), Iréne Vestlund (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Mona Nyberg (s), Erik Arthur Egervärn (c) och Tone Tingsgård (s).
Reservationer
1. Att avskaffa pliktsystemet (mom. 1) Annika Nordgren (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?En övergång? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse: Det argument som oftast används till försvar för värnpliktssystemet är att folkförankringen måste bibehållas. Enligt utskottets mening är det en felaktig analys när man hävdar att folkförankring bara kan uppnås genom en pliktlag. Förbättrad utbildningskvalitet, motivationshöjande åtgärder och undanröjande av orättvisor är mycket mer förtroendeskapande och effektivare än att utbilda största möjliga antal ungdomar. Det viktigaste ur motivations- och effektivitetssynpunkt är dock att man utbildar för att möta hot som uppfattas som verkliga och relevanta för ungdomar. Det är viktigare att fråga vad vi utbildar för och hur denna utbildning sker än att pressa igenom så många som möjligt genom ett pliktsystem. Dessutom har vi i praktiken ingen allmän plikt i dag. Den omfattar bara hälften av befolkningen (män) och av dem är det bara ca 40 % som genomför totalförsvarsplikten. Utskottet anser att den nyligen tillsatta Pliktutredningen skall göra en genomgripande analys av olika system och inriktningar, vilken även skall omfatta ett avskaffande av plikttjänstgöringen. Riksdagen bör följaktligen bifalla partimotion Fö202 (mp) yrkande 1. dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande att avskaffa pliktsystemet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö202 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Frivillig värntjänst (mom. 2) Annika Nordgren (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Den nuvarande? och på s. 9 slutar med ?motion avslås? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att det krävs ett nytt system som ersätter totalförsvarsplikten. Ett system som bygger på frivillighet kombinerat med motivation och meriter. Utskottet vill inte ha en yrkesarmé eftersom det är av yttersta vikt att inte militären blir en separat maktfaktor i samhället. Utskottet förordar därför en frivillig värntjänst i stället för den totalförsvarsplikt som vi har i dag. Värntjänsten skall ge en relevant utbildning för att möta hot inom ramen för den vidgade hotbilden och den skall naturligtvis vara öppen för både kvinnor och män. Det skall vara en merit att ha genomfört värntjänstgöringen. Den bör t.ex. jämställas med arbete i fråga om tilläggspoäng till högskoleprovet. Man bör också ge direkta tilläggspoäng till högskoleprovet för alla som genomför värntjänsten. De färdigheter och kunskaper som den värntjänstgörande inhämtar och som innebär civil kompetens skall ges civil dokumentation. Inriktningen kan enligt utskottets mening vara att grundutbildningens gemensamma del bl.a. omfattar grundläggande miljökunskap och ekologiskt samhällsbygge, etiska förhållningssätt, räddningstjänst, överlevnadskunskap och civilmotstånd. Såväl yrkesbefäl som värntjänstgörande skall ges utbildning i hur mobbning, rasism och främlingsfientlighet bekämpas. Pliktutredningen bör utreda en inriktning mot frivillig värntjänst, så som utskottet här beskriver. Härav följer att riksdagen bör bifalla partimotion Fö202 (mp) yrkande 2 och motion 216 (mp) yrkande 5. dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande frivillig värntjänst att riksdagen och med bifall till motionerna 1997/98:Fö202 yrkande 2 och 1997/98:Fö216 yrkande 5 och med anledning av motion 1997/98:Fö216 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Översyn av pliktsystemet (mom. 4) Åke Carnerö (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse: En parlamentariskt sammansatt utredning har tillsatts för att göra en översyn av tillämpningen av systemet med totalförsvarsplikt (dir. 1997:106). Utredningen skall främst utreda frågor om inskrivningssystemet, uppskovsreglerna, utbildningsreserven, utbildningstidernas längd, pliktutbildningen för kvinnor, avgångar samt meritvärdering. Utskottet anser att försvaret skall grundas på allmän totalförsvarsplikt. Det är en stor tillgång med en bred uppslutning kring landets säkerhets- och försvarspolitik, där var och en bidrar med sin kunskap och förmåga. Totalförsvarsplikten ökar insynen i försvaret och befäster dess folkliga förankring. Det är värdefullt att denna pliktutredning kommer till stånd men utskottet menar att den bör ta ett helhetsgrepp och göra en så bred och allsidig översyn av vårt pliktsystem som möjligt, bl.a. utifrån den debatt som ägt rum det senaste året. Pliktpersonalens totala situation vad gäller såväl ekonomiska, sociala, arbetsmarknadsmässiga som studiesociala förhållanden bör ingå. Motiven för pliktutbildning, försvarsupplysning och information, uttagnings-principer och rättviseaspekter är några av de områden som bör belysas. Pliktsystemet är en viktig del av vår försvarsprincip och därför bör en reformering ske så att inte trovärdigheten för folkförsvaret undergrävs. Riksdagen bör sålunda bifalla kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 1. dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande översyn av pliktsystemet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö220 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1997/98:Fö205, 1997/98:Fö209 yrkande 4, 1997/98:Fö223 i denna del och 1997/98:Fö228 yrkande 9 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Påföljd vid totalvägran eller vapenvägran (mom. 6) Annika Nordgren (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ?Påföljden vid? och slutar med ?Fö307 (mp)? bort ha följande lydelse: Det är ungefär 40 % av männen i Sverige som genomför totalförsvarsutbildning. Detta innebär att många som vill genomföra sin plikttjänstgöring hamnar i utbildningsreserven, samtidigt som man med tvång kallar in andra som inte vill göra sin totalförsvarsplikt. De som vägrar döms fortfarande till fängelsestraff, vilket i realiteten innebär att Sverige har samvetsfångar. Detta är enligt utskottets mening oacceptabelt. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att totalvägran skall avkriminaliseras och därmed att totalvägrare inte skall kunna dömas till fängelse. Följaktligen bör riksdagen bifalla motionerna Fö201 (s) yrkande 1, Fö203 (c) yrkande 1 och Fö307 (mp). dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande påföljd vid totalvägran eller vapenvägran att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö201 yrkande 1, 1997/98:Fö203 yrkande 1 och 1997/98:Fö307 och anledning av motion 1997/98:Fö201 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Rasism och främlingsfientlighet (mom. 10) Annika Nordgren (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Det finns? och slutar med ?bör bifallas? bort ha följande lydelse: I ett tillkännagivande till ett miljöpartiyrkande har utskottet uttalat (bet. 1995/96:FöU1 s. 83) att ?rasism och andra former av främlingsfientlighet är en allvarlig företeelse och därför aktivt bör motarbetas med alla de medel som är förenliga med vår demokrati och vårt rättsväsende. Inom totalförsvaret gäller detta självfallet oavsett var det rasistiska beteendet förekommer - hos anställda eller hos totalförsvarspliktiga. Den som med utgångspunkt i rasistiska eller främlingsfientliga handlingar eller beteenden visar sig uppenbart olämplig för sin tjänst bör självfallet med lagliga medel kunna skiljas från tjänsten?. Utskottet anförde mot bakgrund av frågans allvar vidare att ?regeringen bör informera riksdagen om problemets omfattning, om vilka åtgärder som initierats eller avses vidtas samt om det finns behov av ändrad lagreglering?. Detta uttalande ställde sig en enig riksdag bakom. Efter detta beslut har man dock under åtskilliga tillfällen kunnat läsa i medier om missförhållanden, t.ex. att MKV (Marinkommando Väst) försökt hemförlova en rekryt på grund av hans kriminella förflutna och hans nazistiska sympatier. Totalförsvarets överklagandenämnd ändrade MKV:s beslut på grund av att det ?inte fanns någon laglig grund för att hindra värnpliktiga som försvaret inte vill ha?. Rådet för insyn i Försvarsmakten har skrivit till regeringen att ?Rådet har också fått information om fall av rasistiska åsikter hos enstaka soldater under grundutbildning och inom internationell tjänstgöring?. Rådet konstaterar vidare att ?Förakt för oliktänkande, för andra etniska grupper eller för annat kön är lika oförenligt med personalens tjänsteutövning som obefogad användning av makt och våld.? Rådet för insyn i Försvarsmakten har i sin granskning vidare funnit att ?gällande regelsystem inte fullt ut medger att olämplig anställd militär personal kan avstängas från sin verksamhetsutövning eller olämpliga värnpliktiga skiljas från sin utbildning?. Rådet för insyn i Försvarsmakten föreslår att ?regeringen initierar en översyn av bestämmelserna inom detta område. Översynen bör leda till att möjligheten att ingripa mot olämpligt anställt befäl och olämpliga värnpliktiga ökar, dock utan att rimliga krav på rättssäkerhet eller anställningstrygghet åsidosätts.? Utskottet konstaterar att det uppenbarligen finns behov av ändrad lagreglering. Försvarsmakten får aldrig vara en utbildningsanstalt för antidemokrater, rasister och kriminella. Utskottet anser att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag på hur riksdagens beslut skall följas upp i lag. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör bifalla partimotion Fö202 yrkande 8. dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande rasism och främlingsfientlighet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö202 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Översyn av pliktsystemet (mom. 4) Lennart Rohdin (fp) anför: Folkpartiet avvisar tanken på att pliktutbilda i princip alla vapenföra unga män utan att behov av dem i krigsorganisationen föreligger. Det gör att vi också avvisar tanken på korttidsutbildning som ett alternativ för att kunna kalla in alla vapenföra unga män till pliktutbildning. Den s.k. folkförsvars- tanken är en myt utan verklighetsförankring och saknar grundläggande respekt för den enskilde individens frihet och integritet. Den bör en gång för alla förpassas till historiens skräpkammare. Totalförsvarsplikten bör i fortsättningen utformas så att könsneutral plikt- uttagning kommer att gälla för hela totalförsvaret. I vårt förslag till utformning av försvarets krigsorganisation skulle väsentligt färre tas ut till militär grundutbildning. I försvarsbeslutet 96 avvisade vi också tills vidare förslaget beträffande civila beredskapsstyrkor mot bakgrund av att regeringen inte kunnat presentera något underlag rörande behov av och former för en sådan pliktutbildning. I detta sammanhang välkomnar vi att den kommande översynen med förtur skall behandla frågor gällande uppskovsregler och disciplinansvaret. Vi välkomnar likaså att översynen omfattar frågor rörande utbildningens meritvärde för såväl värnpliktiga som civilpliktiga. Arbetet inom försvarsmakten i dessa frågor får dock inte avstanna i avvaktan på översynen utan bör tvärtom påskyndas. I takt med att allt färre tas ut till plikttjänstgöring måste förhållandena bringas i allt bättre överensstämmelse med dem som gäller i det civila samhället. Plikttjänstgöringen måste också i största möjliga utsträckning utformas så att den för den enskilde blir en tillgång också efter fullbordad utbildning. Vi välkomnar därför den nu av regeringen tillsatta översynen av pliktfrågorna och förutsätter att den kommer att innebära en återgång fullt ut till de principer för plikttjänstgöringen som låg till grund för riksdagens beslut 1994 om totalförsvarsplikt. Jag avstår därför i detta sammanhang från reservationer i enlighet med Folkpartiets motioner inför beslutet om budget för år 1998.
2. Utbildning med stöd av civilplikt (mom. 5) Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför: Utskottet är positivt till ett ökat internationellt engagemang för att med icke-våld kunna förebygga konflikter och menar att det behöver utvecklas metoder för fredlig konflikthantering. Dock framhålls att nuvarande lagstiftning inte medger att någon får tas ut med plikt för att utbildas för internationella uppdrag. Genom 1996 års försvarsbeslut ställde sig riksdagen bakom förslaget att totalförsvarspliktiga som utbildats med civilplikt bör kunna ingå som en resurs vid civila internationella insatser. Efterfrågan på multifunktionella operationer har ökat, vilket innebär att fredlig konflikthantering kan få en viktig roll i internationell konfliktförebyggande verksamhet. Freds- och solidaritetsorganisationer i Sverige och Europaparlamentet har bl.a. betonat att det kommer att bli en angelägen uppgift att ta fram och vidareutveckla icke-militära metoder för att förebygga, begränsa och lösa konflikter. Möjligheten att upprätta en europeisk civil fredskår har förts fram. Vi menar därför att metoder att med icke-våld förändra en konfliktsituation borde finnas med som alternativ i totalförsvarets civilpliktsutbildning. Utbildningen kan vara en förberedelse och träning i civil fredstjänst i samarbete med svenska folkrörelser och skulle kunna bli ett svenskt bidrag när det gäller att stödja humanitära åtgärder och stå till tjänst med olika förtroendeskapande åtgärder. Vi utgår ifrån att den nyss tillsatta Pliktutredningen utreder möjligheterna att införa en internationell civil fredstjänst i civilpliktsutbildningen.
3. Övriga pliktfrågor (mom. 11) Annika Nordgren (mp) anför: Folkrätten Jag anser att det är viktigt att alla totalförsvarspliktiga har en god kunskap om de krav folkrätten ställer på dem. Enligt Genèvekonventionen och dess tilläggsprotokoll åligger det Sverige att se till att den civila personalen inom totalförsvaret uppfattas som civil och inte som kombattanter. Jag anser att pliktutredningen bör granska och klargöra vad som gäller för de civilpliktiga. Jag noterar i sammanhanget att regeringen har tillsatt en utredning som gäller polisens folkrättsliga status (dir. 1996:16). Droger Värnpliktsrörelsen har sedan år 1980 drivit projektet Soldater mot droger. Nu samarbetar Civilpliktsrådet och Värnpliktsrådet i projektet Försvar mot droger (som samtidigt breddats till att omfatta alla totalförsvarspliktiga). Projektets målsättning är att förebygga missbruk av alkohol, narkotika och anabola steroider bland pliktpersonal. En undersökning som Civilpliktsrådet och Värnpliktsrådet har genomfört på totalförsvarspliktiga visar att 20 % provat narkotika och att 4 % använder narkotika under sin plikttjänstgöring. Detta är ett stort och mycket hotfullt samhällsproblem, men i ett kortsiktigt perspektiv är det också farligt ur säkerhetssynpunkt för pliktpersonalen. Enligt min mening bör den tillsatta pliktutredningen granska hur drogmissbruk bland landets totalförsvarspliktiga kan bekämpas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Skrivelsen............................................1 Motionerna............................................2 Motionsyrkanden avgivna under allmänna motionstiden 1997 2 Utskottet.............................................4 Totalförsvarsplikten 4 Utbildning med stöd av civilplikt 9 Rättsliga frågor 12 Meritvärdering av plikttjänstgöring 14 Förmåner och ersättning 16 Övriga pliktfrågor 17 Hemställan 20 Reservationer........................................21 1. Att avskaffa pliktsystemet (mom. 1) 21 2. Frivillig värntjänst (mom. 2) 22 3. Översyn av pliktsystemet (mom. 4) 22 4. Påföljd vid totalvägran eller vapenvägran (mom. 6) 23 5. Rasism och främlingsfientlighet (mom. 10) 23 Särskilda yttranden..................................25 1. Översyn av pliktsystemet (mom. 4) 25 2. Utbildning med stöd av civilplikt (mom. 5) 25 3. Övriga pliktfrågor (mom. 11) 26