Totalförsvarets förnyelse
Betänkande 1995/96:FöU1
Försvarsutskottets betänkande
1995/96:FÖU01
Totalförsvarets förnyelse
Innehåll
1995/96 FöU1
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse. Betänkandet utgör etapp ett inför det försvarsbeslut som skall fattas år 1996. Regeringen har i propositionen lämnat förslag bl.a. till beslut om säkerhetspolitikens mål vilket berör utrikesutskottets beredningsområde. Mot den bakgrunden har utrikes- och försvarsutskotten gemensamt beslutat att de skall bereda de säkerhetspolitiska frågorna i ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet redovisar sina ställningstaganden i betänkandet 1995/96:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik.
Regeringen framhåller i propositionen att den säkerhetspolitiska utvecklingen varit gynnsam för Sverige.Väpnade angrepp som skulle kunna hota Sverige ter sig i dagens politiska läge osannolika. Anspråken på totalförsvarets förmåga kommer därför att vara begränsade under ett antal år. Om en situation skulle utveckla sig som innebär att ett angreppshot utvecklas mot Sverige bör vi få betydande politisk förvarning.
I avsnittet om försvarspolitikens inriktning anger regeringen bl.a. att totalförsvaret skall ha en betryggande och situationsanpassad förmåga att möta hot mot vår nationella suveränitet som kan uppstå ur det nuvarande militärstrategiska läget. Utskottet anser att den syn som regeringen redovisar bör läggas till grund för det fortsatta arbetet med etapp två.
När det gäller den ekonomiska ramen för totalförsvaret framhåller utskottet att anspråken på totalförsvarets förmåga är begränsade under ett antal år framöver. Därför anser utskottsmajoriteten att den besparingsinriktning som riksdagen redan beslutat om kan fullföljas. Det innebär att utgifterna inom Försvarsdepartementets område skall reduceras med 2 miljarder senast fram till år 1998. Om det säkerhetspolitiska läget så medger skall ytterligare 2 miljarder sparas stegvis under perioden 1999-2001. Vid de säkerhetspolitiska kontrollstationer som regeringen skall redovisa 1996 och 1998, får riksdagen pröva om det är motiverat att göra förändringar av den ekonomiska ramen för totalförsvaret.
Utskottsmajoriteten ställer sig vidare bakom förslaget att nu uttala sig för en preliminär omfördelning av 0,4 miljarder kronor till det civila försvaret.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokratiska samhällspartiet har alla reservationer om den ekonomiska ramen.
När det gäller behandlingen av regeringens förslag om totalförsvarets inriktning anser utskottet, liksom regeringen, att totalförsvaret inte bara skall möta traditionella säkerhetspolititiska hot, utan även ett bredare spektrum av hot och risker. Utskottet konstaterar i sammanhanget att det råder en bred uppslutning bakom behovet av en helhetssyn för samhällets hantering av hot och risker i fred och krig. När det gäller totalförsvarets framtida uppgifter delar utskottet regeringens uppfattning att ett väpnat angrepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet. Det utgör långsiktigt den viktigaste utgångspunkten för både det militära och civila försvarets planering. Uppgiften har en dominerande påverkan på totalförsvarets utformning och verksamhet.
Mot bakgrund av helhetssynen på de hot och risker som Sverige kan ställas inför, bör totalförsvarets uppgifter utvidgas. Totalförsvaret skall enligt utskottets mening även utformas för att kunna medverka i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Det skall även kunna bidra till att stärka samhällets samlade förmåga att förebygga och hantera svåra nationella påfrestningar i fred.
I avsnittet om anpassning av totalförsvarets förmåga pekar utskottet på att dagens krigsorganisation inte i sin helhet är fullt krigsduglig direkt efter en snabbt genomförd mobilisering. Det är inte rimligt att i dagens säkerhetspolititiska läge avsätta de resurser som skulle vara nödvändiga för att hela totalförsvaret ständigt skulle kunna vara fullt stridsdugligt direkt efter mobilisering. Dessa kostnader skulle urholka totalförsvaret både organisatoriskt och kvalitativt. Utskottet delar därför regeringens uppfattning om lämpligheten och nödvändigheten att anpassa totalförsvarets krigsduglighet, såväl i det korta perspektivet med hänsyn till det militärstrategiska läget i vår omvärld, som mer långsiktigt till omvärldsutvecklingen i en vidare mening. Det militära försvaret bör härvid utformas så att det har förmåga att, när indikationer föreligger, inom högst ett år ha höjt krigsdugligheten för att kunna möta ett angrepp med s.k. iståndsatta styrkor.
En sådan anpassningsförmåga måste grundas på noggranna planer över vilken utbildning och anskaffning av materiel som behöver ske, samt överväganden över vilka kritiska faktorer som påverkar möjligheterna att på ett trovärdigt sätt genomföra en uppbyggnad. Utskottet anser det därför angeläget att regeringen inför försvarsbeslutet 1996 närmare klarlägger dessa frågor för riksdagen.
Utskottet anser det vidare motiverat med en översyn av underrättelsetjänsten för att säkerställa att den ges en sådan utformning att den svarar mot totalförsvarets framtida behov. Av flera skäl bör regeringen ta initiativ till en sådan översyn.
I avsnittet Inriktning av det militära försvaret godtar utskottet inledningsvis vissa av regeringen angivna utgångspunkter. Den viktigaste är att förmågan att kunna möta ett väpnat angrepp också fortsättningsvis skall utgöra grunden för totalförsvarets planering. Utskottet godtar även de uppgifter som regeringen i propositionen anger om det militära försvaret. Det skall
- försvara landet mot väpnat angrepp,
- hävda vår territoriella integritet,
- kunna genomföra internationella fredsfrämjande insatser och
- kunna utnyttjas vid svåra nationella påfrestningar på samhället i fred.
De två senare uppgifterna är nya huvuduppgifter. De bör inte utgöra huvuduppgifter enligt en reservation från Moderata samlingspartiet.
Utskottets majoritet accepterar, med vissa kommentarer, den av regeringen föreslagna principiella inriktningen för det militära försvaret, vilken bl.a. innebär att kraven på krigsduglighet för vissa förband tillåts gå ned. Samtidigt ställs krav på anpassningsförmåga för att kunna möta framtida förändrade hot. Moderata samlingspartiet reserverar sig mot denna risktagning.
När det gäller ledningssystemets utveckling ansluter sig utskottet i stora delar till vad som anförts i propositionen men uttrycker samtidigt en bestämd uppfattning om inriktningen av underlagsarbetet inför försvarsbeslutets andra etapp. Utskottet föreslår ett tillkännagivande från riksdagen med innebörd att nämnda arbete måste leda fram till en helhetslösning där skilda delar av de militära och civila ledningsfunktionerna och ledningssystemen är avstämda mot varandra.
Utskottets majoritet förordar att riksdagen godkänner den föreslagna inriktningen för markstridskrafterna, sjö- och kustförsvarsstridskrafterna samt för flygstridskrafterna och övrigt luftförsvar. Innebörden härav är bl.a. en framtida krigsorganisation som omfattar ca 12 armébrigader, ett territorialförsvar om 250 000 personer varav 125 000 hemvärn, ca 20 ytstridsfartyg och högst 9 ubåtar samt ca 12 stridsflygdivisioner med ca 16 basbataljoner. Utskottet förutsätter att regeringen i nästa etapp för riksdagen närmare anger inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation och då också belyser hur kvalitet och kvantitet avvägts mot varandra. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Vänsterpartiet reserverar sig mot utskottsmajoritetens uppfattning i fråga om såväl mark- som sjö/kustförsvars- och flygstridskrafternas inriktning. Miljöpartiet de gröna har reservationer om sjö/kust- och flygstridskrafterna, medan Kristdemokratiska samhällspartiet reserverar sig mot den föreslagna inriktningen av flygstridskrafterna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna reserverar sig gemensamt till förmån för ett förbud mot s.k. antipersonella minor.
Liksom för det militära försvaret delar utskottet regeringens uppfattning att även det civila försvarets uppgifter bör utvidgas.
Det skall
- värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld,
- kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser och
- stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella påfrestningar i fred.
Det civila försvaret bör bygga upp resurser och vidta andra förberedelser för att kunna medverka i fredsfrämjande och humanitära insatser. Det civila försvaret bör även verka för - och vidta åtgärder - så att samhällets förmåga stärks inför svåra nationella påfrestningar i fred. När det gäller den principella inriktningen av det civila försvaret anser utskottet att ökad tonvikt skall läggas på att åstadkomma en robust och flexibel infrastruktur främst inom områdena elförsörjning, telekommunikationer, informationssystem och ledningssystem. Ökad prioritet skall vidare läggas på åtgärder som förbättrar insats- och katastrofberedskapen t.ex. inom räddningstjänsten och hälso- och sjukvården. Behovet av beredskapsförberedelser i fred när det gäller försörjning av livsmedel och industrivaror samt skyddsrumsbyggandet kan däremot reduceras.
Utskottet tar även upp Riksdagens revisorers förslag 1994/95:RR11 om det framtida skyddsrumsbyggandet till behandling. Regeringen och motioner av Folkpartiet liberalerna och Kristdemokratiska samhällspartiet tar även upp den frågan. Utskottet delar Riksdagens revisorers uppfattning att det behövs tydligare kriterier än för närvarande för skyddsrumsbyggandet. Ett tydligare hänsynstagande till det lokala behovet av skydsrum bör därvid göras. Därmed kan det fysiska skyddet inom befolkningsskyddet göras effektivare och billigare. Utskottet anser sålunda - i likhet med regeringen, Riksdagens revisorer och motionärerna - att riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet bör ses över. Även en ändrad finansiering av skyddsrumsbyggandet bör prövas i sammanhanget. Detta bör enligt utskottets mening riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I avsnittet om Försvarsmaktens internationella styrka framhålls att Sveriges ambitionsnivå bör öka när det gäller att på olika sätt bidra i fredsfrämjande insatser. Utskottet ställer sig därför bakom förslaget att utvidga totalförsvarets uppgifter i den riktningen. Mot bakgrund av den omfattning och bredd som de internationella insatserna redan har inom Försvarsmakten - och med hänsyn till att ambitionsnivån i flera avseenden skall utvidgas - anser utskottet att det är motiverat med en särskild organisation för ändamålet. Utskottet delar regeringens bedömning om behovet av att nu inrätta en särskild internationell styrka inom Försvarsmakten. Mot den uppfattningen reserverar sig Miljöpartiet de gröna som anser att kraft och resurser i stället bör satsas på den civila insatsstyrka som regeringen föreslår.
Regeringen ger i propositionen sin syn på plikttjänstgöringens roll i totalförsvaret, på behovet av totalförsvarspliktiga inom militärt och civilt försvar samt på hur dessa behov kan tillgodoses. Utskottet ställer sig bakom en strävan att utbilda och krigsplacera merparten av dem som mönstrar eller prövas. Samtidigt pekar utskottet på den stora betydelsen av de frivilliga försvarsorganisationerna. Det fortsatta arbetet bör därför pröva vilka uttalade personalbehov som kan tillgodoses genom frivillighet eller på annat sätt än med grundutbildning. Utskottet inser det ökade behovet av bevakning men konstaterar samtidigt att den i propositionen föreslagna bevakningsorganisationen kan byggas upp och bemannas på olika sätt.
Utskottet delar regeringens syn att det finns behov av resurser som, utöver att kunna lösa uppgifter vid höjd beredskap, skall kunna användas vid långvariga insatser för räddningstjänsten och vid allvarliga påfrestningar på det fredstida samhället. Även här har utskottet uppfattningen att, på motsvarande sätt som för det militära försvaret, det återstår ett flertal frågor att överväga i det fortsatta underlagsarbetet inför försvarsbeslutets andra etapp. Det är bl.a. viktigt att se till att inte dubbla resurser byggs upp för samma ändamål.
Utskottet poängterar behovet av en helhetssyn på ianspråktagandet av totalförsvarspliktiga, på de volymmässiga behoven och på vilken utbildning som krävs för uppgifterna. Utskottet förutsätter att regeringen, med underlag från bl.a. myndigheterna, klarlägger utestående frågor och återkommer till riksdagen med ett avvägt förslag. Med dessa påpekanden föreslår utskottets majoritet att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om plikttjänstgöring. Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna har avgivit reservationer.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett tillkännagivade begär att regeringen informerar riksdagen om omfattningen av problemet med rasism och främlingsfientlighet i försvaret och om behovet av eventuella åtgärder däremot.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om anställd personal. Utskottet förutsätter samtidigt att regeringen i den redovisning som skall ske till hösten 1996 ger en sammanhållen syn på hur personalförsörjningen med fast anställda, reservofficerare och civila bör gå till.
Försvarsutskottet ansluter sig till regeringens bedömning att en svensk industri som har förmåga att leverera högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett stort säkerhetspolitiskt värde. Näringsutskottet, som yttrat sig, har samma uppfattning. Försvarets materielförsörjning utgör sålunda en viktig del av försvarspolitiken.
Utskottsmajoriteten ställer sig också bakom regeringens bedömningar om det ofrånkomliga i en industriell anpassning med hänsyn till hur villkoren på försvarsmaterielområdet har förändrats. Moderata samlingspartiet reserverar sig till förmån för en större bredd av erforderliga baskompetenser. Miljöpartiet de gröna anser å sin sida i en reservation att åtgärder bör vidtas för att ställa om försvarsindustrin till civil produktion.
Utskottet biträder vad regeringen har anfört om ett ökat internationellt försvarsmaterielsamarbete och om behovet av forskning och teknikutveckling.
Avslutningsvis ges synpunkter på den fortsatta beredningen av försvarsbeslutet. Utskottet framhåller här det angelägna i att utskottet i god tid förbereder sig för riksdagsbehandlingen hösten 1996. Utskottet understryker vikten av parlamentarisk medverkan i arbetet med kontrollstationen 1996.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1995/96:12
- i avsnitt 2 yrkat
1. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om säkerhetspolitikens mål och försvarspolitikens inriktning (avsnitt 2.3.1 och 2.3.2) (FöU delvis, UFöU delvis),
- i avsnitt 3 yrkat
1. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om helhetssyn på hantering av hot och risker i fred och krig (avsnitt 3.2),
2. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter för totalförsvaret (avsnitt 3.3),
3. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om anpassning (avsnitt 3.4.1-3.4.4),
- i avsnitt 4 yrkat
1. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret (avsnitt 4.1.1 - 4.1.4),
2. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter och principiell inriktning för det civila försvaret (avsnitt 4.2.2 och 4.2.3),
- i avsnitt 5 yrkat
1. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om totalförsvarets ekonomiska ram (avsnitt 5.1),
2. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om avvägning mellan militärt och civilt försvar (avsnitt 5.2),
3. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om teknikfaktorn (avsnitt 5.3),
- i avsnitt 6 yrkat
1. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om svensk ambitionsnivå för internationella fredsfrämjande insatser (avsnitt 6.1.3) (UFöU),
2. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om försvarsmaktens internationella styrka (avsnitt 6.2),
3. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om civila internationella styrkor (avsnitt 6.3) (UFöU),
4. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om internationella kontakter (avsnitt 6.5) (UFöU),
- i avsnitt 7 yrkat
1. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om plikttjänstgöring (avsnitt 7.1),
2. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om vid Försvarsmakten anställd personal (avsnitt 7.3),
- i avsnitt 8 yrkat
1. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om grunderna för försvarets materielförsörjning (avsnitt 8.1 - 8.6) (FöU delvis, UFöU delvis),
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. (avsnitt 8.7) (överlämnat till SkU).
Förslaget
Förslag 1994/95:RR11
Riksdagens revisorer föreslår
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om behovet av ett nytt planeringssystem för det fysiska befolkningsskyddet som omfattar hela befolkningen i områden som bedöms bli särskilt utsatta i händelse av krig,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om behovet av en förutsättningslös analys av fördelar och nackdelar med ett kommunalt övertagande av även den fysiska delen av befolkningsskyddet.
Motionerna
Motioner avgivna med anledning av proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse
1995/96:Fö1 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta processen inför försvarsbeslutet 1996,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om totalekonomisk ram i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen, vid bifall till yrkande 2, begär att regeringen återkommer med ett förbättrat beslutsunderlag i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag till Försvarsmakten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om analys av omslagspunkter i försvarets förmåga,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den säkerhetspolitiska och militärstrategiska utvecklingen i vårt närområde, (UFöU)
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges säkerhetspolitik, särskilt vad gäller betydelsen av ett långsiktigt synsätt i försvarsplaneringen, (UFöU)
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarspolitikens inriktning och totalförsvarets uppgifter, (FöU delvis, UFöU delvis)
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återtagning och anpassning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av det militära försvaret,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av utredningen om ledningssystemets utveckling,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett försvar med hög kvalitet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att planeringen av markstridskrafterna inriktas mot en krigsorganisation omfattande 14 brigader,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom en tioårsperiod från beslut kunna organisera ytterligare två fördelningar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anskaffning av attackhelikopterförband,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilt få pröva kort förbandsomsättning,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjö- och kustförsvarsstridskrafternas utveckling,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att planeringen av flygstridskrafterna inriktas mot 14 divisioner JAS 39 Gripen och 21 basbataljoner,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbandsproduktion och grundorganisation,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska förutsättningar för totalförsvaret,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella insatser,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om plikttjänstgöring,
23. att riksdagen avslår förslaget om grundutbildning av särskilda bevakningsförband i enlighet med vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen avslår förslaget om grundutbildning av civila insatsstyrkor i enlighet med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en fortsatt vversyn av befälsordningen för såväl yrkes- som reservofficerare,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarets materielförsörjning. (FöU delvis, UFöU delvis)
1995/96:Fö2 av Anders G Högmark och Jan- Olof Franzén (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslutsunderlag för att pröva den framtida Fo-stabsorganisationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvakta med beslut om Fo-stabernas antal.
1995/96:Fö3 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om större hänsyn till natur- och miljövärden än tidigare inom försvaret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Försvarsmakten vid en minskning av sin verksamhet aktivt strävar efter att lägga ner sådan verksamhet som vållar olägenheter från natur- och miljösynpunkt.
1995/96:Fö4 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om civil fredstjänst i totalförsvaret i det fortsatta utredningsarbetet. (FöU delvis, UFöU delvis)
1995/96:Fö5 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetspolitiken, (UFöU)
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktning av totalförsvaret,
3. att riksdagen beslutar att totalförsvarets ekonomiska ram skall vara 2 miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslagit,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalförsörjning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarets materielförsörjning. (UFöU)
1995/96:Fö6 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetspolitikens mål, (UFöU)
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall avstå från det aktiva observatörskapet i VEU, (UFöU)
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om neutralitetsbegreppet, (UFöU)
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en internationell styrka för fredsfrämjande insatser, (FöU delvis, UFöU delvis)
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet för totalförsvaret,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att förebygga sårbarhet i samhället genom åtgärder redan vid planering och genomförande av olika projekt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjande av totalförsvarsplikten och frivillig värntjänst,
9. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för krigsmaterielexport och kraftfullt agerande mot en gemensam krigsmaterielmarknad under EU:s regeringskonferens 1996, (FöU delvis, UFöU delvis)
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skrivningen i propositionen beträffande sammanvägningen av försvarspolitiska behov och uppställda utrikespolitiska restriktioner vid prövning av enskilda utförselärenden, (UFöU)
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt initiativ och engagemang när det gäller bl.a. nedrustning och metoder för konfliktlösning som bygger på icke-våld, (UFöU)
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförbud mot antipersonella minor,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underrättelser och forskning inom den vidgade hotbilden,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet ubåtar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en beställning av JAS delserie tre inte skall genomföras,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöfrågor inom försvaret och att miljökonsekvensanalyser skall göras inför nästa etapp i försvarsbeslutet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omställning av två regementen till miljövärnsregementen,
20. att riksdagen till totalförsvarets ekonomiska ram för perioden fram till 1998 anvisar 5 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit med inriktning mot att ytterligare reducera försvarskostnaderna med 6 000 000 000 kr fram t.o.m. år 2001.
1995/96:Fö7 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetspolitiken, (UFöU)
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktning av totalförsvaret,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella insatser, (UFöU)
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalförsörjning/försvarets materielförsörjning.
1995/96:Fö8 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa, (UFöU)
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk säkerhetspolitik (UFöU),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser (UFöU),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetspolitisk kompetens i Sverige (UFöU),
5. att riksdagen avvisar förslaget till ekonomiska ramar för försvaret,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återtagning och anpassning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygstridskrafterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om basbataljonerna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de marina stridskrafterna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsmaterielfrågorna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om civilförsvaret och beredskapslagringen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsrumsbyggande,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförsvarsplikt och yrkesarmé,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning till civilförsvaret (FöU delvis, UFöU delvis),
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om korttidsutbildad bevakningspersonal,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föryngring av officerskåren.
1995/96:Fö9 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bevara dagens försvarsområden och försvarsområdesstaber.
1995/96:Fö10 av Ola Karlsson och Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för produktion och export av försvarsmateriel. (FöU delvis, UFöU delvis).
1995/96:Fö11 av Åke Carnerö m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall arbeta för att utveckla en gren av VEU för fredsfrämjande operationer, katastrofhjälp och krishantering (UFöU),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt skall stödja OSSE:s arbete med att skapa en regional säkerhetsordning (UFöU),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att upprätthålla en betydande kvalitativ förmåga hos totalförsvaret,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en realiserbarhetsprövning av den föreslagna höjningen av krigsdugligheten och resurskompletteringen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av svensk underrättelsetjänst,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av de senaste årens förändringar inom hälso- och sjukvården ur beredskapssynpunkt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett väl fungerande uppföljnings- och utvärderingssystem till följd av lagen om civilt försvar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kontinuerlig redovisning och utvärdering av kostnaderna för våra internationella styrkor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att översynen av ÖCB, SRV och SPF bör skjutas upp till etapp två,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksdagen i särskild ordning skall besluta om anslag till militära fredsfrämjande insatser,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att arméns mekanisering fullföljs,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att territorialförsvarsförbandens behov av god rörlighet och materiel av hög kvalitet beaktas,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av välutrustade hemvärnsförband,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet flygdivisioner,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytstridsfartyg,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bevara och utveckla kompetensen på missilområdet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra samordningen av de civila och militära resurserna på det marina området,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om ledningsstrukturen bör skjutas till försvarsbeslutets etapp två,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en tydlig gränsdragning görs dels mellan totalförsvarets skilda delar, dels mellan totalförsvaret och det övriga samhället när det gäller hanteringen av svåra nationella påfrestningar,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar om ytterligare 2 miljarder kronor på försvarsramen mot bakgrund av den säkerhetspolitiska osäkerheten.
Motioner med anledning av förslag 1994/95:RR11
1994/95:Fö12 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta skyddsrumsplaneringen.
1994/95:Fö13 av Åke Carnerö m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konsekvenserna av att kommunerna ges det fulla ansvaret för befolkningsskyddet undersöks,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en nationell plan bör utarbetas över hur hela befolkningen bäst skyddas i händelse av krig,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn av nuvarande planerings- och finansieringssy-stem bör ske.
Motion avgiven under föregående riksmöte
1994/95:N276 av Berit Oscarsson och Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omställning från försvarsproduktion till civil produktion.
Utskottet
Ärendenas behandling
Regeringens proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse bordlades i kammaren den 5 oktober 1995. Propositionen jämte tillhörande motioner hänvisades till försvarsutskottet för beredning. Under motionstiden avlämnades 11 motioner med sammanlagt 96 yrkanden.
Regeringen har i propositionen lämnat förslag bl. a. till beslut om säkerhetspolitikens mål vilket berör utrikesutskottets beredningsområde. Regeringen aktualiserar i propositionen en bredare säkerhetspolitisk syn. Vidare finns ett antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden under förra riksmötet, remitterade till utrikesutskottet, som behöver beredas.
Enligt riksdagsordningens 4 kap. 8 § kan utskott överenskomma med annat utskott att de skall bereda ärende gemensamt genom deputerade i sammansatt utskott. Den nya säkerhetspolitiska situation som Sverige befinner sig i motiverar en sammanhållen behandling av såväl de utrikes- som försvarspolitiska aspekterna på säkerhetspolitiken.
Mot den bakgrunden har utrikes- och försvarsutskotten gemensamt beslutat att i ett sammansatt utskott bereda de nu aktuella säkerhetspolitiska frågorna. Det sammansatta utskottet, som är tillfälligt, har som enda uppgift att behandla dessa frågor.
Försvarsutskottet har därför överlämnat regeringens förslag i proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse avseende avsnitt 2.4 i den del som avser säkerhetpolitikens mål, avsnitt 6.6 punkterna 1, 3 och 4 samt avsnitt 8.8 punkt 1 i de delar som rör export av krigsmateriel m.m. jämte tillhörande motioner till det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet för gemensam beredning.
De ställningstaganden som det sammansatta utskottet gör i sitt betänkande 1995/96:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik utgör den säkerhetspolitiska grunden för försvarsutskottets överväganden i detta betänkande.
Försvarsutskottet har vidare överlämnat regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. till skatteutskottet för beredning.
I detta betänkande tar försvarsutskottet även upp till beredning Riksdagens revisorers förslag 1994/95:RR11 angående skyddsrumsbyggandet samt de motioner som lämnats i anledning av förslaget.
Näringsutskottet har den 16 november 1995 yttrat sig över propositionen och tillhörande motioner. Yttrandet bifogas detta betänkande som bilaga. Näringsutskottet har vidare den 14 november 1995 till försvarsutskottet överlämnat motion 1994/95:N276 (s) angående omställning inom försvarsindustrin. Denna motion behandlas i detta betänkande.
Försvarspolitikens inriktning
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 41-44) anfört om försvarspolitikens inriktning (avsnitt 2.3.2). Inga motioner behandlas i detta avsnitt.
Regeringen
Den allmänna säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa har varit gynnsam för Sverige. Väpnade angrepp som skulle kunna hota Sverige ter sig i dagens politiska läge osannolika. De rent militära förutsättningarna för att genomföra sådana angrepp kommer under ett antal år framåt att vara starkt begränsade. Detta gäller i synnerhet förmågan att genomföra en kustinvasion. Anspråken på totalförsvarets förmåga kommer därför att vara begränsade under ett antal år. De direkta anspråken i närtid på totalförsvaret är främst att hävda territoriell integritet, att bidra till att hantera de påfrestningar som kan följa i spåren av kriser i vårt närområde samt stödja vårt internationella säkerhetspolitiska engagemang. Om en situation skulle utveckla sig som innebär att angreppshot utvecklas mot Sverige bör vi få betydande politisk förvarning.
Den säkerhetspolitiska stabiliteten i det nordiska området vilar i dagsläget inte lika omedelbart som tidigare på militärstrategiska förhållanden. Likväl förblir det nordiska området ett skärningsområde för strategiska intressen i händelse av en framtida stormaktskonflikt. Det är framför allt i norra Europa som Rysslands och USA:s kärnvapenstrategiska intressen korsas, och det är också där som både Nato och EU direkt gränsar till Ryssland.
Totalförsvaret skall ha en betryggande och situationsanpassad förmåga att möta hot mot vår nationella suveränitet, som kan uppstå i det nuvarande aktuella militärstrategiska läget. Stöd åt internationell fredsfrämjande verksamhet skall vid sidan av de traditionella uppgifterna vara en huvuduppgift för totalförsvaret. Totalförsvarets kontinuerliga förberedelser skall medge en hög insatsberedskap inom utvalda områden och en hög ambitionsnivå vad gäller långvariga insatser. Detta ställer krav på särskilda förberedelser. För att möjliggöra effektiva svenska bidrag krävs anpassning till internationell standard vad gäller metoder och materiel. Samarbete med andra länder om utbildning och övningar bör ske för att säkerställa effektiv samverkan i fredsfrämjande verksamhet.
Vidare skall det svenska totalförsvaret ha förmåga att efter hand anpassas till omvärldsutvecklingen. Ingen makt skall ha anledning att betvivla Sveriges vilja och förmåga att långsiktigt försvara sitt territorium mot angrepp.
Totalförsvarets planering skall även fortsättningsvis utgå från att ett väpnat angrepp mot Sverige utgör ett led i en större konflikt. Totalförsvaret bör utformas så att det kan medverka till att upprätthålla Sveriges nationella integritet. Det bör vidare utformas så att personell och materiell beredskap finns för internationella humanitära och fredsfrämjande insatser.
Vårt medlemskap i EU innebär ökade möjligheter att hantera eventuella försörjningskriser. Totalförsvarets planering bör utgår från att ekonomiska påtryckningar direkt riktade mot Sverige skulle komma att aktualiseras först i ett läge med påtagligt krigshot i vår del av Europa.
Totalförsvaret bör också utformas för att kunna bidra till att hantera svåra nationella påfrestningar och katastrofer, t.ex. svåra miljöolyckor, terrorism, stora flyktingströmmar liksom övriga allvarliga störningar i samhällets infrastruktur. En helhetssyn bör eftersträvas för att vi skall kunna utnyttja samhällets samlade resurser för att hantera hot och risker i såväl krig som fred.
Den långsiktiga inriktningen av totalförsvaret bör enligt regeringens mening, utöver de grundvärden som givits ovan, främst bestämmas med utgångspunkt i bedömningar av karaktären av framtida konventionell krigföring i vår del av världen. Militär doktrinutveckling, militärteknisk utveckling och kvalitativ förnyelsetakt bör således utgöra viktiga utgångspunkter. Inriktningen skall enligt regeringens mening kännetecknas av framtidsinriktad förnyelse med sikte på ett modernt, flexibelt och därmed utvecklingsbart totalförsvar i tidsperspektivet bortom de närmaste tio åren.
Sveriges inhemska kompetens inom försvarsmaterielområdet utgör en säkerhetspolitisk och högteknologisk tillgång. För att tillgodose behovet av modern försvarsmateriel måste Sverige samarbeta med andra stater.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om försvarspolitikens inriktning (avsnitt 2.3.2 i propositionen).
Utskottet
Utskottet noterar att regeringen i avsnittet om försvarspolitikens inriktning lämnat en koncentrerad beskrivning av sin syn på huvuddragen i och de grundläggande utgångspunkterna för Sveriges framtida försvarspolitik. I senare avsnitt av propositionen utvecklar regeringen mer i detalj förslagen till mål för totalförsvaret, de övergripande principiella frågorna om totalförsvarets utformning och om ekonomin under försvarsbeslutsperioden.
I flera motioner aktualiseras frågor som i vissa hänseenden även berör grunderna i vår försvarspolitik. Utskottet väljer emellertid att behandla dessa motioner i senare avsnitt av detta betänkande där utskottet mer i detalj kommer in på de mer konkreta frågeställningarna. Vissa frågor av säkerhetspolitisk betydelse, som väckts i ett antal motioner, har utskottet hänskjutit till beredning i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet och kommer sålunda att behandlas i detta utskotts betänkande 1995/96:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik.
Utskottet behandlar i detta betänkande den första etappen av nästa försvarsbeslut som planeras omfatta perioden åren 1997-2001. Genom propositionen lämnar regeringen förslag till riksdagens beslut om bl. a. försvarspolitikens inriktning. Riksdagens beslut kommer att ligga till grund för regeringens och myndigheternas fortsatta arbete med underlag inför etapp två, som regeringen kommer att förelägga riksdagen hösten 1996.
I samband därmed kommer regeringen även att genomföra en säkerhetspolitisk kontrollstation som då kommer att redovisas för riksdagen. Därmed sker en förnyad politisk prövning av det säkerhetspolitiska läget och dess konsekvenser för vår nationella försvarspolitik.
Utskottet konstaterar sålunda att ett samlat och slutligt beslut om Sveriges försvarspolitik kommer att fattas hösten 1996.
Utskottet anser det emellertid angeläget att så tidigt - och så tydligt -som möjligt lägga fast de grundläggande villkoren i olika avseenden för det fortsatta arbetet. Genom att tidigt lägga en politisk grund för det fortsatta utredningsarbetet bör övervägandena kunna fokuseras till de mest väsentliga frågorna.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört anser utskottet att synen på den försvarspolitiska inriktningen som regeringen redovisat bör läggas till grund för det fortsatta arbetet. Utskottet föreslår sålunda att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om försvarspolitikens inriktning (avsnitt 2.3.2 i propositionen).
Ekonomi
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 98-99) har anfört om ekonomin för totalförsvaret. Utskottet behandlar även motionerna Fö1 (m partimotion) yrkandena 2, 3 och 20, Fö5 (v partimotion) yrkande 3, Fö6 (mp kommittémotion) yrkande 20, Fö8 (fp partimotion) yrkande 5, Fö11 (kds kommittémotion) yrkandena 10 och 20.
Regeringen
Regeringen erinrar inledningsvis om att den ekonomiska ramen för totalförsvaret under budgetåret 1994/95 uppgick till totalt ca 40 miljarder kronor. Den fortsatta planeringen för kommande försvarsbeslutsperiod skall enligt regeringen utgå från den ekonomiska ram som fastställdes av riksdagen med anledning av den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:146). Beslutet innebar att utgifterna inom Försvarsdepartementets område skall begränsas med 2 miljarder kronor, vilket skall uppnås senast år 1998.
Beslutet innebar vidare att inriktningen inför det försvarsbeslut som fattas hösten 1996, och som omfattar perioden 1997-2001, skall leda fram till ytterligare besparingar om minst 2 miljarder kronor om det säkerhetspolitiska läget så medger.
Regeringen bedömer nu att det säkerhetspolitiska läget medger att besparingar om totalt 4 miljarder kan genomföras t.o.m. år 2001. Under perioden 1999-2001 skall således de ytterligare utgiftsbegränsningarna om 2 miljarder kronor stegvis genomföras.
I propositionen redovisar regeringen sin uppfattning att även kostnader för en internationell styrka för fredsfrämjande insatser på sikt bör ingå i totalförsvarsramen. Kostnaden för militära fredsfrämjande insatser, som för närvarande är uppförd under Utrikesdepartementets huvudtitel, bör fr.o.m. år 1997 föras till Försvarsdepartementets huvudtitel.
När det gäller resursavvägningen mellan militärt och civilt försvar bör den inriktning av totalförsvaret som regeringen förordar även avspegla sig i fördelningen av resurserna. Regeringen förordar bl. a. en ökad utbildning av totalförsvarspliktiga inom civilt försvar. Mot den bakgrunden bör preliminärt 0,4 miljarder kronor omfördelas till den civila planeringsramen.
Regeringen anser att den teknikfaktor som används vid prisomräkningen av de militära utgifterna, och som infördes i 1992 års försvarsbeslut, även fortsättningsvis skall ligga till grund för Försvarsmaktens planering. Regeringen avser att ta upp systemet med teknikfaktorn till omprövning i anslutning till kontrollstationen år 1998.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om
1. totalförsvarets ekonomiska ram
2. avvägningen mellan militärt och civilt försvar
3. teknikfaktorn.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fö1 (yrkande 2) att riksdagen inte nu skall ta ställning till regeringens förslag till ekonomisk ram för totalförsvaret. Omfattningen av den tioprocentiga besparing som regeringen föreslår redovisar enligt motionärerna inte hela verkligheten. För det första kommer besparingen i stort sett tas ut på det militära försvaret. Utöver de föreslagna reduceringarna med 4 miljarder kommer Försvarsmakten att behöva finansiera konsekvenserna av utebliven priskompensation, av fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar, av materielförslitning utomlands samt för värnplikt utöver försvarets eget behov. Enligt motionärerna föreligger det även ekonomiska osäkerheter om framtidens priskompensationssystem, räntan på det s.k. JAS-lånet, teknikfaktorns tillämpning efter 1998 samt ytterligare kostnader för högre ambitioner på det internationella området. Motionärerna menar att detta sammantaget egentligen innebär en närmare 20-procentig reducering av Försvarsmaktens anslag och verksamhet, i stället för de 10 % som redovisas av regeringen. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till ekonomisk ram för totalförsvaret. Om riksdagen bifaller detta anser motionärerna (yrkande 3) att regeringen bör återkomma med ett förbättrat beslutsunderlag.
Enligt motionärernas uppfattning skall den huvudsakliga inriktningen i 1992 års försvarsbeslut fullföljas. Sålunda bör totalförsvaret ges en årlig ram som är avsevärt högre i förhållande till regeringens förslag (yrkande 20). Inga omfördelningar mellan militärt och civilt försvar bör nu aktualiseras. Vidare avvisas regeringens förslag om överföring av kostnaderna för internationell verksamhet från Utrikesdepartementets till Försvarsdepartementets huvudtitel. En dylik överföring riskerar enligt motionärerna att urholka försvaret av vårt land till förmån för internationella insatser.
Folkpartiet liberalerna erinrar i sin motion Fö8 (yrkande 5) om att de tidigare ställt sig bakom den beloppsmässiga inriktningen av besparingarna inom försvarets område som riksdagen beslutat om (prop. 1994/95:100, bil. 5, 1994/95:FöU5, rskr. 1994/95:338) men avvisat regeringens förslag till utformning av besparingarna. Vidare framhålls att Folkpartiet liberalerna i sin ekonomiska plan föreslagit ytterligare 1 miljard kronor i besparing under nästa försvarsbeslutsperiod. Enligt motionärerna är besparingar av denna storleksordning fortfarande önskvärda. I propositionen saknas det emellertid erforderligt underlag för att nu närmare kunna ta ställning. Regeringen bör få i uppdrag att inför beslutet hösten 1996 förelägga ett mer utförligt beslutsunderlag med en noggrann redogörelse för den försvarsmässiga effekten av sina förslag. Motionärerna anser därför att förslaget till ekonomisk ram för totalförsvaret bör avvisas av riksdagen.
Vänsterpartiet redovisar i motion Fö5 (yrkande 3) en annan syn på inriktningen av totalförsvaret - främst inom det militära försvaret - än regeringen. Genom de förändringar som Vänsterpartiet föreslår medges besparingar om 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag t.o.m. år 2001. Riksdagen bör därför besluta om en ekonomisk ram som är 2 miljarder kronor lägre än den regeringen föreslagit.
I motion Fö6 (mp kommittémotion), yrkande 20, redovisar motionärerna att de inte kan ställa sig bakom den totalförsvarsram som regeringen föreslår. Motionärerna föreslår att riksdagen till totalförsvarets ekonomiska ram anvisar fem miljarder mindre än vad regeringen föreslagit fram till år 1998, med inriktningen att reducera totalförsvarsramen med ytterligare sex miljarder kronor fram till år 2001. Hur stor andel av totalförsvarsramen som skall höra till den civila delen av försvaret vill motionärerna lämna öppet till nästa etapp av försvarsbeslutet.
I motion Fö11 (kds kommittémotion), yrkande 20, anförs att regeringen inte tillräckligt beaktat den säkerhetspolitiska osäkerheten, den vidgade tillämpningen av totalförsvarsplikten samt den höjda ambitionsnivån för internationella insatser när det gäller totalförsvarsramens storlek. Dessa kommer enligt motionärernas mening att urholka den föreslagna ramen och de menar att konsekvenserna av de redan beslutade besparingarna om 2 miljarder kronor, och de nya uppgifterna, blir för omfattande för totalförsvarets redan hårt ansträngda ram. Motionärerna avstyrker därför förslaget att reducera totalförsvarsramen med ytterligare 2 miljarder kronor under perioden 1999 t.o.m. 2001.
När det gäller kostnaderna för en internationell styrka anser motionärerna att även kostnader för eventuell förrådsställning av materiel samt förslitning av den materiel som används skall ingå i anslag för verksamheten. Motionärerna anser mot den bakgrunden (yrkande 10) att riksdagen i särskild ordning bör besluta om storleken på anslaget till fredsfrämjande verksamhet.
Utskottet
Utskottet behandlar inledningsvis frågan om den ekonomiska ramen för totalförsvaret.
Utskottet erinrar inledningsvis om att riksdagen redan tagit ställning till omfattningen av de besparingar som bör göras inom Försvarsdepartementets område. Utgifterna skall reduceras med 2 miljarder kronor senast till år 1998 jämfört med budgetåret 1994/95. Om det säkerhetspolitiska läget så medger skall härutöver ytterligare besparingar om 2 miljarder genomföras stegvis under perioden 1999-2001.
Moderata samlingspartiet anser i sin motion Fö1 (yrkandena 2 och 3) att riksdagen inte nu bör ta ställning till en ekonomisk ram. Ett antal ekonomiska osäkerheter gör att det nu saknas tillräckligt underlag för ett ställningstagande. Regeringen bör därför återkomma med ett förbättrat beslutsunderlag. Eftersom motionärerna anser att den huvudsakliga inriktningen av 1992 års försvarsbeslut bör fullföljas bör totalförsvaret ges en högre ram (yrkande 20).
Folkpartiet liberalerna framhåller i sin motion Fö8 (yrkande 5) att de tidigare ställt sig bakom besparingsinriktningens beloppsmässiga omfattning, men inte dess utformning. De har även tidigare föreslagit ytterligare besparingar. Motionärerna menar emellertid att det nu saknas underlag för ett konkret ställningstagande till en ekonomisk ram. Därför bör regeringsförslaget avvisas.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fö5 (yrkande 3) besparingar om ytterligare 2 miljarder utöver regeringens förslag. I motion Fö6, yrkande 20, av (mp) föreslås att försvarsutgifterna reduceras med 5 miljarder mer än vad regeringen föreslår t.o.m. 1998 med inriktning att reducera med ytterligare 6 miljarder fram till år 2001. I motion Fö11 (kds) yrkande 20, avstyrker motionärerna förslaget att minska utgifterna med ytterligare 2 miljarder kronor efter år 1998.
Regeringen har i propositionen redovisat sin säkerhetspolitiska bedömning och därvid kommit fram till att det gällande riksdagsbeslutet om inriktningen på besparingarna bör ligga fast. Försvarsutskottet har hänskjutit behandlingen av de rent säkerhetspolitiska frågorna till ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott. Det sammansatta utskottets bedömning av Sveriges säkerhetspolitiska läge m.m. - som redovisas i betänkandet 1995/96:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik - medför att försvarsutskottet för sin del inte finner det motiverat att av säkerhetspolitiska skäl nu ompröva riksdagens gällande beslut om besparingsinriktningen. Anspråken på totalförsvarets förmåga är enligt utskottets mening begränsade under ett antal år framöver. Därför kan den besparingsinriktning som nu gäller fullföljas.
Regeringen kommer senare att redovisa ytterligare säkerhetspolitiska kontrollstationer år 1996 och år 1998. Vid dessa tillfällen får riksdagen sålunda möjlighet att pröva om det av säkerhetspolitiska skäl är motiverat att göra förändringar av den ekonomiska ramen för totalförsvaret.
Utskottet anser det angeläget att nu klart och entydigt lägga fast de ekonomiska utgångspunkterna för det fortsatta arbetet med försvarsbeslutet år 1996.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört bör riksdagen godkänna vad regeringen har förordat om totalförsvarets ekonomiska ram. Motionerna Fö1 (yrkandena 2, 3 och 20 i denna del), Fö5 (yrkande 3), Fö6 (yrkande 20) Fö8 (yrkande 5) och Fö11 (yrkande 20) bör därför inte bifallas.
När det gäller resursavvägningen mellan militärt och civilt försvar föreslår regeringen att preliminärt 0,4 miljarder kronor omfördelas till den civila planeringsramen vid ett fullt genomförande av den ökade utbildningsvolymen för det civila försvarets räkning.
Moderata samlingspartiet anser i Fö1 (yrkande 20 i denna del) att några omfördelningar inte nu bör aktualiseras. I motion Fö6 (mp kommittémotion) redovisar motionärerna att de håller öppet till nästa etapp frågan om hur stor andel av totalförsvarsramen som skall höra till den civila delen av försvaret.
Utskottet anser för sin del att det är motiverat att göra ett preliminärt ställningstagande till en omavvägning av totalförsvarsutgifterna på det sätt som regeringen föreslagit, eftersom planeringsinriktningen utvidgar det civila försvarets uppgifter. En slutlig fördelning av utgifterna blir aktuell först i samband med försvarsbeslutet då ett mer detaljerat underlag i frågan föreligger.
Regeringens förslag bör således bifallas av riksdagen. Motion Fö1 (yrkande 20) bör avslås i denna del.
När det gäller teknikfaktorns fortsatta tillämpning anser regeringen att den bör ligga till grund för Försvarsmaktens fortsatta planering. Systemet med att tillämpa en särskild teknikfaktor vid omräkning av materielutgifterna bör omprövas i samband med kontrollstationen år 1998.
Utskottet har ingen annan mening är regeringen. Regeringens förslag om teknikfaktorn bör sålunda bifallas av riksdagen.
I propositionen redovisar regeringen att kostnaderna för Försvarsmaktens internationella styrka för fredsfrämjande insatser fr. o. m. år 1997 bör ingå i totalförsvarsramen och uppföras på Försvarsdepartementets huvudtitel.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fö1 (yrkande 20 i denna del) en överföring av dessa utgifter från Utrikesdepartementets till Försvarsdepartementets huvudtitel. I motion Fö11, yrkande 10, (kds) framhålls att Försvarsmaktens alla kostnader, t.ex. för förslitning och förrådshållning av materiel, bör ingå i anslagsberäkningen och att riksdagen bör besluta om ett särskilt anslag för verksamheten.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att regeringen inte nu begärt något ställningstagande från riksdagen i denna fråga. Eftersom en av huvuduppgifterna för Försvarsmakten framgent skall vara att kunna genomföra internationella fredsfrämjande insatser, anser utskottet - i likhet med regeringen - det rimligt att även kostnaderna för verksamheten förs upp på Försvarsdepartementets huvudtitel. De erfarenheter som görs i internationella insatser får enligt utskottets mening en positiv effekt även för Försvarsmakten. Utskottet utgår vidare från att samtliga kostnader som är förenade med insatserna därvid kommer att budgeteras på ett särskilt anslag. Därmed tillgodoses önskemålet i Fö11 (yrkande 10). Riksdagen kommer under våren 1996 genom en särskild lag att närmare besluta om utgiftsområdena inom statsbudgeten inför den omläggning av den statliga budgetprocessen som skall äga rum. Det blir enligt utskottets mening aktuellt att först då ta ställning i denna fråga från riksdagens sida. Motionerna Fö1 (yrkande 20 i denna del) och Fö11 (yrkande 10) behöver därför inte bifallas av riksdagen.
Totalförsvarets inriktning
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen har anfört om en helhetssyn på hantering av hot och risker i fred och krig (s. 48-51), uppgifter för totalförsvaret (s. 52-58) och anpassning av totalförsvarets förmåga (s. 58-64). Utskottet behandlar även motionerna Fö1 (m partimotion) yrkandena 8 (delvis) och 9, Fö5 (v partimotion) yrkande 2 (delvis), Fö6 (mp kommittémotion) yrkandena 5, 7 och 14, Fö7 (s) (delvis) yrkande 2, Fö8 (fp partimotion) yrkande 6 samt Fö11 (kds kommittémotion) yrkandena 3-5 och 19.
En ny helhetssyn för att möta en vidgad hotbild
Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. Under krigsförhållanden omfattar totalförsvaret hela den samhällsverksamhet som då skall bedrivas. Totalförsvaret består av en militär och en civil del. Det militära och det civila försvaret samverkar och stöttar varandra för att lösa de gemensamma uppgifterna.
Regeringen
De senaste årens utveckling gör att regeringen tecknar en bredare bild av tänkbara risker, hot och påfrestningar. Bilden sträcker sig från den hårda kärnan av mer traditionella säkerhetspolitiska hot som inte långsiktigt kan uteslutas, över de nya konflikter som tenderar att blossa upp i det kalla krigets spår, till de hot och risker som följer av den globala utvecklingen och de moderna samhällenas sårbarhet. Regeringen anser därför att en helhetssyn numera måste anläggas för att möta och hantera hot och risker i fred och krig.
Med utgångspunkt i denna vidgade säkerhetssyn skall en helhetssyn prägla samhällets satsningar och åtgärder för att förebygga och hantera dessa hot och risker i såväl fred som krig. Helhetssynen bör omfatta det som hotar gemensamma säkerhetsintressen, vårt nationella oberoende, samhällets existens eller väsentliga samhällsvärden i övrigt. Det är mot den bakgrunden som totalförsvaret nu skall utformas.
Inom ramen för denna helhetssyn bör - enligt regeringens mening - totalförsvaret utformas för att hävda vårt territorium och vår nationella integritet samt för att försvara landet vid ett väpnat angrepp. Härutöver skall totalförsvaret medverka vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt att stärka samhällets förmåga att hantera svåra nationella påfrestningar i fred, såsom katastrofer och allvarliga störningar inom viktiga samhällsfunktioner.
När det gäller ansvarsförhållandena anser regeringen att den sedan länge i totalförsvarssammanhang tillämpade principen att lednings- och ansvarsförhållandena i fred och i krig så långt möjligt bör överensstämma, också bör gälla fortsättningsvis. Ansvariga myndigheter med uppgifter inom totalförsvaret bör således samverka och samordna sin planering och verksamhet.
Beträffande dimensionering och utnyttjande av totalförsvarets resurser anser regeringen att de särskilda resurser som avdelas för totalförsvaret så långt möjligt även bör utnyttjas för att förebygga och hantera svåra nationella påfrestningar i fred. Uttnyttjande får dock inte ske på ett sådant sätt att det inverkar menligt på beredskap och förmåga att lösa uppgifterna vid krigsförhållanden. Militär personal skall heller inte ges uppgifter utanför det traditionella militära verksamhetsområdet, som skulle kunna inrymma tvång eller våld mot enskilda.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om helhetssyn på hantering av hot och risker i fred och krig (avsnitt 3.2 i propositionen).
Motionerna
Moderata samlingspartiet delar i motion Fö1 (yrkande 8 delvis) den helhetssyn på hantering av hot och risker som redovisas i propositionen när det gäller dess grunder och huvuddrag, inte minst de krav på samverkan inom totalförsvaret som det kräver. Ett robust samhälle med så liten sårbarhet som möjligt är det civila försvarets första frontlinje.
I motion Fö6 (mp kommittémotion) yrkande 5 pekar motionärerna på att regeringen har avgränsat säkerheten att bara gälla svenska medborgare. Genom detta har regeringen glömt att omfatta säkerhetsbegreppet att gälla även invandrare, flyktingar och gästarbetare. Därför bör begreppet medborgare ersättas av begreppet invånare. Vidare anser motionärerna att ett robust samhälle utgör ett mycket viktigt komplement till det militära försvaret i dagsläget för att på sikt kunna växla ut det militära försvaret mot ett starkt civilt försvar. Den civila delen av totalförsvaret bör enligt motionärerna tillmätas en större betydelse, vilket är en naturlig följd av en utvidgning av det säkerhetspolitiska begreppet. Fokuseringen på de militära hotbilderna har förskjutits mot andra hotbilder, som sårbarhet i samhället, miljöhot i form av resursutarmning och miljöförstöring, ekonomisk fattigdom och sociala klyftor. Nu återstår det enligt motionen att ta konsekvenserna av den vidgade hotbilden i konkreta beslut som nu skall fattas av riksdag och regering.
Motionärerna pekar (yrkande 7) vidare på att propositionen har en snävare syn på hotbilden och hur effekterna av säkerhetsfrämjande insatser inom andra samhällsområden bör prövas, jämfört med den hållning som redovisades i Försvarsberedningens rapport Totalförsvarets utveckling och förnyelse (Ds 1995:51). Motionärerna anser det självklart att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade effekten blir så positiv som möjligt.
Utskottet
Försvarsutskottet har till det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet hänskjutit beredningen av de säkerhetspolitiska frågorna inför nästa försvarsbeslut. I sitt betänkande 1995/96:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik behandlar det sammansatta utskottet den vidgade hotbild som Sveriges totalförsvar bör utformas för att möta.
Totalförsvaret skall möta inte bara traditionella säkerhetspolitiska hot, utan även ett bredare spektrum av hot och risker. Enligt utskottets mening skall totalförsvarets olika satsningar präglas av en helhetssyn för att möta den vidgade hotbilden.
Utskottet konstaterar att det finns en bred uppslutning bland riksdagens partier bakom behovet av den helhetssyn som regeringen eftersträvar. Utskottet förordar sålunda att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om en helhetssyn på hantering av hot och risker i fred och krig.
I motion Fö6 (mp) (yrkande 5) aktualiserar motionärerna frågan om vilka som skall omfattas av den säkerhet som skapas av Sveriges totalförsvar bl.a genom den vidgade hotbild och den helhetssyn som skall prägla utforming och ledning av totalförsvaret. Motionärerna vill även (yrkande 7) att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden.
Enligt utskottets mening är totalförsvaret en angelägenhet för hela befolkningen, oavsett medborgarskap. Detta har riksdagen slagit fast genom lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Utskottet erinrar vidare om att alla mellan sexton och sjuttio års ålder och som är bosatta i Sverige är skyldiga att ingå i totalförsvaret. Utskottet anser därför att alla som vistas i Sverige - oavsett medborgarskap - omfattas av den säkerhet som totalförsvaret och dess resurser skapar. Beträffande avvägningen av totalförsvarets uppgifter och anslag mot verksamheter inom andra samhällsområden utgår utskottet från att den prövningen genomförs under de fortsatta försvarsbeslutsförberedelserna. Därmed tillgodoses önskemålen i motion Fö6 (mp) (yrkandena 5 och 7) som inte bör bifallas av riksdagen.
Utskottet delar regeringens syn att militär personal inte skall ges uppgifter utanför det traditionella militära verksamhetsområdet som kan innebära tvång eller våld mot enskilda. Tolkningen får dock inte göras så strikt att exempelvis försvarets resurser - och i det sammanhanget även militär personal - inte skulle kunna ställas till civila myndigheters förfogande i deras myndighetsutövning. Försvarsmakten skall kunna ingå som part i samordning eller samverkan som kan ge praktiska eller ekonomiska samordningsvinster. Utskottet utesluter inte att en översyn av regelsystemet i dessa delar kan vara motiverat inför nästa etapp.
Totalförsvarets framtida uppgifter
Regeringen
Totalförsvaret skall vara fredsbevarande genom att fortlöpande ha en sådan styrka, sammansättning, ledning, beredskap och uthållighet att en potentiell angripares förluster och andra uppoffringar, i samband med ett försök att utnyttja vårt land, inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. Ett sådant utformat totalförsvar utgör ett väsentligt bidrag till stabiliteten i vårt närområde.
Ett väpnat angrepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och utgör långsiktigt den viktigaste utgångspunkten för totalförsvarets planering. Även om hotet om väpnat angrepp ter sig mycket begränsat under lång tid framgent, förblir detta det fundamentala motivet för våra nationella försvarsansträngningar. Försvaret skall kunna fullföljas i alla former - militära och civila - som folkrätten medger.
Förmågan att möta ett väpnat angrepp skall vid varje tidpunkt på ett betryggande sätt svara mot en aktuell bedömning av tänkbara hot. Totalförsvaret skall fortlöpande ha en betryggande förmåga att förhindra att en angripare i ett sådant läge genom överraskande insatser mot vitala lednings- och samhällsfunktioner åstadkommer en kollaps av våra försvarsmöjligheter.
Totalförsvaret skall värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande, ombesörja vård och omsorg samt trygga en livsnödvändig försörjning. Totalförsvarets förmåga grundas främst på det fredstida samhällets robusthet och flexibilitet samt förmåga till omställning. Samhällets robusthet och flexibilitet är således en viktig förutsättning för förmågan att motstå de påfrestningar som ett väpnat angrepp medför.
Huvudinriktningen skall vara att vi skall kunna möta en framtida angripare som utnyttjar strategiska insatsstyrkor med hög modernitet och kvalitet för att nå snabba framgångar, oavsett vilka delar av landet som utgör mål för angreppet. Det svenska försvaret skall långsiktigt ha en sådan teknisk modernitet och förtrogenhet med taktisk och operativ utveckling som krävs för att möta de stridskrafter som kan sättas in mot Sverige.
Angreppsformer som bygger på långvarig styrkeuppbyggnad i vårt när-område, och på möjligheter att ge ett angrepp med strategiska insatsstyrkor ett mera påtagligt inslag av anfallskraft över kust eller landgräns, skall däremot i dag inte på ett avgörande sätt läggas till grund för totalförsvarets inriktning. Totalförsvarets förmåga skall, förutom genom variationer i sin beredskap, fortlöpande kunna anpassas strukturellt till mer långtgående förändringar i det säkerhetspolitiska och militärstrategiska läget.
Totalförsvarets förberedelser för konventionellt försvar skall - även sedan konventionen om förbud mot sådana stridsmedel trätt i kraft - innefatta etgärder till skydd mot kemiska stridsmedel. Syftet skall därvid vara att ett begränsat utnyttjande av kemiska stridsmedel vid ett angrepp mot vårt land inte skall kunna ge en angripare några avgörande fördelar eller utgöra ett stort riskmoment vid fredsfrämjande insatser. I sammanhanget bör också utvecklingen inom det bioteknologiska området och dess tänkbara tillämpning i militära sammanhang uppmärksammas. Totalförsvaret bör också kunna lindra verkningarna för befolkningen av kärnvapenkrig i vår omvärld.
När det gäller totalförsvarets fredstida uppgifter anför regeringen att totalförsvaret skall upprätthålla respekten för vår nationella integritet. Totalförsvaret skall sålunda ha förmåga att ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium. En effektiv övervakning skall upprätthållas längs våra kuster, särskilt i Östersjön. Skyddet av svenskt territorium och svenska intressen skall vid behov snabbt kunna förstärkas.
Totalförsvaret skall enligt regeringens mening även utformas för att kunna medverka i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Det skall också bidra till att stärka samhällets samlade förmåga att förebygga och hantera svåra nationella påfrestningar i fred.
Totalförsvaret skall också aktivt delta i det framväxande internationella förtroendeskapande samarbetet inom försvarsområdet i bl.a. OSSE och PFF. Uppbyggnad av resurser och förberedelser för att kunna göra internationella insatser är, vid sidan av de traditionella uppgifterna, en huvuduppgift för totalförsvaret.
Totalförsvaret bör utvecklas så att internationella insatser med mindre förband kan ske snabbt, om möjligt redan i förebyggande syfte och i förberedd samverkan med främst de nordiska länderna. Det militära försvaret skall i samverkan med andra länder kunna delta med militär styrka i internationella fredsfrämjande insatser under mandat från FN och OSSE. När det gäller deltagande i fredsfrämjande operationer utesluter inte regeringen att svensk trupp deltar i sådana tvingande åtgärder som framgår av FN- stadgans kapitel VII och som innebär ingripande mot en fredsstörare.
Totalförsvaret bör även i övrigt med militär personal och civila resurser kunna delta i fredsfrämjande och humanitära insatser och förberedelser för sådana, i samarbete med FN, OSSE, EU, VEU och NATO:s program PFF.
Den säkerhetspolitiska situationen i Europa innebär att uppgifterna för totalförsvaret har olika innebörd i skilda tidsperspektiv. På kort sikt är uppgiften att hävda territoriell integritet, att hantera konsekvenser av kriser och konflikter i vårt närområde, att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt att stärka samhällets förmåga att möta svåra nationella påfrestningar och risker i fred. Den traditionella uppgiften, att möta ett väpnat angrepp mot Sverige, ter sig däremot i nuvarande säkerhetspolitiska läge mindre framträdande.
Regeringen understryker dock att den långsiktigt dimensionerande uppgiften för totalförsvaret är att möta ett väpnat angrepp. Denna uppgift har emellertid i sig en dominerande påverkan även på totalförsvarets utformning och verksamhet i närtid. En långsiktig försvarsförmåga kan endast säkerställas genom att en betydande fortlöpande försvarsförmåga upprätthålls.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om uppgifter för totalförsvaret (avsnitt 3.3 i propositionen).
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser enligt motion Fö1 (yrkande 8 i denna del) att det svenska totalförsvaret skall skydda Sverige mot väpnat angrepp. Ett utvidgat säkerhetsbegrepp får enligt motionärernas mening inte urholka denna förmåga. Den militära hotbilden skall ligga till grund för försvarspolitikens inriktning i såväl kort som långt perspektiv. Det finns anledning att påpeka att militärt och civilt försvar inte är kommunicerande kärl i resurshänseende. Militär grundutbildning är enbart till för nationens försvar. Motionärerna avvisar inte de positiva bieffekter som kan underlätta rekryteringen till utlandstjänst, men varje dags pliktutbildning skall främja försvaret av Sverige. De nya huvuduppgifter som regeringen föreslår för totalförsvaret avvisas av motionärerna.
Vänsterpartiet ansluter sig i Fö5 (v partimotion), yrkande 2 delvis, till propositionens uppfattning vad gäller uppgifter för det militära försvaret, vikten av förmåga till anpassning till säkerhetspolitiska förändringar och förmåga att genomföra internationella insatser.
I motion Fö11 (kds kommittémotion) delar motionärerna synen att totalförsvaret skall bidra till att stärka samhällets förmåga att hantera svåra nationella påfrestningar som kan uppkomma som en följd av kriser, konflikter eller fredstida katastrofer i vår omvärld. De resurser som finns i totalförsvaret bör därför utnyttjas för att hantera fredstida nationella påfrestningar. Motionärerna framhåller dock (yrkande 19) att totalförsvarets huvuduppgift att bevara vårt lands frihet och oberoende inte får försvåras. Det är enligt motionärerna av stor vikt att en gränsdragning görs tydlig dels mellan totalförsvarets skilda delar, dels mellan totalförsvaret och det övriga samhället.
I motion Fö7 (yrkande 2 i denna del) av Monica Green m.fl. (s) instämmer motionärerna i förslaget att totalförsvarets resurser skall utformas för att kunna användas vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.
Utskottet
Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. Under krigsförhållanden omfattar totalförsvaret hela den samhällsverksamhet som då skall bedrivas.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett väpnat angrepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och utgör långsiktigt den viktigaste utgångspunkten för både det militära och civila försvarets planering. Uppgiften har en dominerande påverkan på totalförsvarets utformning och verksamhet.
Mot bakgrund av den vidgade säkerhetssynen beträffande olika hot och risker som Sverige kan ställas inför , samt med hänsyn till att den traditionella uppgiften att möta ett väpnat angrepp mot Sverige i nuvarande säkerhetspolitiska läge ter sig mindre framträdande, bör totalförsvarets uppgifter utvidgas.
Totalförsvaret skall enligt utskottets mening även utformas för att kunna medverka i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Det skall också bidra till att stärka samhällets samlade förmåga att förebygga och hantera svåra nationella påfrestningar i fred.
Totalförsvaret skall också aktivt delta i det framväxande internationella förtroendeskapande samarbetet inom försvarsområdet i bl.a. OSSE och PFF. Uppbyggnad av resurser och förberedelser för att kunna göra internationella insatser är, vid sidan av de traditionella uppgifterna, en huvuduppgift för totalförsvaret.
Utskottet delar regeringens mening att effektiva svenska bidrag kräver anpassning till internationell standard vad avser metoder och materiel. Samarbete med andra länder om utbildning och övningar bör ske för att säkerställa en effektiv samverkan i fredsfrämjande insatser. Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att militär alliansfrihet är helt förenlig med ett brett svenskt deltagande i sådant samarbete.
Utskottet anser i likhet med regeringen att uppgifterna för totalförsvaret har olika innebörd och tyngd i skilda tidsperspektiv och säkerhetspolitiska situationer.
Den långsiktigt dimensionerande uppgiften för totalförsvaret är att möta ett väpnat angrepp. Förmågan att lösa den uppgiften kan bara säkerställas genom att en betydande fortlöpande försvarsförmåga upprätthålls.
På kort sikt och under fredstida förhållanden är uppgiften att hävda territoriets integritet och att ingripa mot kränkningar, att hantera konsekvenser av kriser och konflikter i vårt närområde, att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt att stärka samhällets förmåga att möta svåra nationella påfrestningar och risker i fred.
Ett flertal motioner berör regeringens förslag till totalförsvarets framtida uppgifter. I Fö1 (m partimotion), yrkande 8 i denna del, avvisar motionärerna att internationella uppgifter skall bli en av huvuduppgifterna för Försvarsmakten. Enligt utskottets mening är den omfattning av de internationella insatserna, som regeringen närmare redogjort för, väl förenliga med uppgiften att möta ett väpnat angrepp mot vårt land. Utskottet finner för sin del att den omfattning som anges i propositionen tvärtom kan ha en utvecklande effekt för Försvarsmaktens del.
I motion Fö5 (v partimotion), yrkande 2 i denna del, liksom i Fö7 (s), yrkande 2 i denna del, biträder motionärerna förslaget att utvidga totalförsvarets uppgifter att delta i internationella insatser. I motion Fö11 (kds kommittémotion), yrkande 19, delar motionärerna i allt väsentligt förslaget om totalförsvarets uppgifter men pekar på vikten av tydliga gränsdragningar mellan olika uppgifter och aktörer.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om uppgifter för totalförsvaret, och riksdagen avslår motionerna Fö1 (yrkande 8 i denna del), Fö5 (yrkande 2 i denna del), Fö7 (yrkande 2 i denna del) samt Fö11 (yrkande 19).
Totalförsvarets förmåga till anpassning
Regeringen
Väpnade angrepp mot landets frihet och oberoende ter sig på kort sikt, och så länge nuvarande säkerhetspolitiska läge består, som osannolika. Därtill kommer att de rent militära förutsättningarna att genomföra sådana angrepp under ett antal år kommer att vara starkt begränsade. Anspråken på totalförsvarets förmåga att möta ett väpnat angrepp mot vårt land är därför begränsade under ett antal år.
Mot bakgrund av att angreppshoten på kort sikt är små, och mot att uppväxten av nya hot bedöms vara märkbara och ta viss tid i anspråk, är det enligt regeringens mening möjligt att göra besparingar på totalförsvaret. Försvarsmaktens krigsorganisation kan därför reduceras, och begränsningar göras inom det civila försvaret.
Angreppshot kan däremot växa upp om läget i omvärlden förändras. Totalförsvaret måste sålunda på ett betryggande sätt kunna stärka och anpassa förmågan att möta väpnat angrepp i takt med den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden. Detta måste kunna ske både snabbt genom att krigsdugligheten höjs hos befintliga förband och i form av mer långsiktig anpassning varvid nya förband och system och strukturella lösningar införs. Förmågan att möta ett väpnat angrepp behöver enligt regeringen tillgodoses fullt ut först efter viss komplettering av utrustning och utbildning inom högst ett år. Därför skall särskilda planer upprättas av Försvars-makten och Överstyrelsen för civil beredskap för att höja krigsdugligheten inom ett år hos den befintliga organisationen.
Regeringen anser att en absolut förutsättning emellertid är
- dels att tillräcklig och noga planerad förmåga finns att snabbt och resolut kunna höja krigsdugligheten,
- dels att en stabil grund byggs upp för att anpassa försvaret till en tänkbar hotutveckling på sikt.Regeringen an
Regeringen anser att en förutsättning för att krigsorganisationen nu skall kunna reduceras med hänsyn till det begränsade hotet i nuvarande omvärldsläge är att samtidigt betydande satsningar görs för att säkerställa en kapacitet att, väl i takt med tänkbara förändringar i omvärlden, bygga ut och förändra totalförsvarets styrka och förmåga. Kapacitet för detta ändamål kan skapas bl.a. genom god tillgång på officerare, en god inhemsk militärteknologisk och industriell bas och ett väl etablerat internationellt samarbete.
En svårighet med att planera för att vid behov höja krigsdugligheten och anpassa totalförsvaret till förändringar i omvärlden är, enligt regeringen, att man aldrig kan vara helt säker på att tillräcklig information och besluts-kraft kommer att finnas för att faktiskt genomföra de åtgärder som skulle erfordras. De internationella kontakterna och tillgången på information är dock i dag mycket större än tidigare. Förutsättningarna är därmed bättre än förr, att varsebli och värdera hotande utvecklingstendenser i omvärlden. Regeringen anser därför att underrättelsetjänsten i nuvarande säkerhetspolitiska läge skall lägga särskild vikt vid information om förändringar inom de politiska, ekonomiska och militära områdena av betydelse för Sveriges säkerhet. Underrättelsetjänsten och försvarsforskningen skall därför inriktas på att ge underlag för beslut om att vid behov anpassa totalförsvarets förmåga.
Regeringen föreslår vidare att säkerhetspolitiska kontrollstationer genomförs och resultatet presenteras för riksdagen, dels hösten 1996, dels under år 1998. Kontrollstationerna skall bidra till att det sker en fortlöpande politisk prövning av det säkerhetspolitiska läget och dess konsekvenser för totalförsvarets beredskap, omfattning och förnyelse.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om anpassning (avsnitten 3.4.1-3.4.4 i propositionen).
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i partimotion Fö1 (yrkande 9) att den bästa anpassningsåtgärden är ett försvar som i sig är tillräcklig starkt och i tillräcklig mängd innehåller de funktioner som behöver förstärkas. Att utveckla en en gång förlorad eller tidigare aldrig uppnådd förmåga eller förbandsvolym är enligt motionärernas mening svårt. Att bygga en stor del av det svenska försvarets framtid på politisk förmåga att fatta beslut i tid och på möjligheten att, när beslut fattas i tid, uppnå önskad försvarsförmåga innebär en mycket hög grad av risktagande. Båda dessa faktorer innehåller mycket av förhoppningar och förväntningar. Motionärerna anser att de bästa förutsättningarna för ett större och starkare försvar i morgon, är ett försvar av hög kvalitet redan i dag. För att behålla möjligheten till långsiktig tillväxt måste enligt motionen nästa försvarsbeslut bl.a. innehålla fler officerare än vad organisationen i sig kräver, en mer omfattande försvarsforskning, genomtänkta planer för utbildning och uppsättande av förband, tillgång till kvalificerade övningsplatser och till kvalificerade värnpliktiga. Ett större risktagande med en mer omfattande återtagning grundat på förband som helt saknar krigsduglighet avvisas av motionärerna, liksom vad som i propositionen antyds om att förbands- och repetitionsutbildning helt skall utebli.
Folkpartiet liberalerna påpekar i motion Fö8 (yrkande 6) att det i propositionen skisseras lösningar där merparten av krigsorganisationen är användbar omedelbart efter mobilisering, men att man för en annan del godtar vissa brister i utbildning och tillgång på förbrukningsmateriel. Samtliga brister skall enligt propositionen kunna åtgärdas inom ett år. Motionärerna är tveksamma om exakt tolv månader måste vara en norm, men anser att den av regeringen föreslagna inriktningen är utmärkt. Motionen pekar på de förhållanden som rådde tidigare, då få förband var direkt användbara efter mobilisering och många enheter hade grava brister i utrustning och utbildning. Bristerna var dramatiskt mycket större än vad myndigheterna hade redovisat. Möjligheterna att utöka organisationen måste förberedas på ett planerat sätt, t.ex. genom att ha en något större befälsvolym än vad som behövs för den befintliga organisationen. Folkpartiet liberalerna är sålunda positivt till grundtanken i regeringens förslag. I motionen framhålls att metoderna för att återta krigsdugligheten m.m. varierar mellan olika förbandstyper, och flera exempel ges i motionen på hur en sådan beredskap skulle kunna ordnas.
I motion Fö6 (mp kommittémotion) pekas på att regeringen föreslår att underrättelsetjänsten skall lägga särskild vikt vid information om långsiktiga utvecklingstendenser m.m. av betydelse för Sveriges säkerhet. Viktigt är enligt motionärerna (yrkande 14) även att underrättelser inhämtas om de nya hot som måste beaktas i ett vidgat säkerhetspolitiskt perspektiv. Som exempel anges atomubåtar på Ishavets botten och ökade sociala klyftor. Motionärerna anser att en samordning mellan olika myndigheters kompetensområden måste ske för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån sakkunskap och inte traditioner.
I motion Fö11 (kds kommittémotion) framhålls att hög anpassningsförmåga av totalförsvaret är av avgörande betydelse om vi måste höja krigsdugligheten. Motionärerna menar dock att det finns svagheter inbyggda med ett sådant system, t.ex. tolkning av förvarningssignaler, nödvändiga politiska beslut, planering, igångsättning och resursuppbyggnad. En tillräcklig försvarsförmåga kan enligt motionärerna (yrkande 3) endast säkerställas genom att en betydande kvalitativ förmåga ständigt upprätthålls inom totalförsvaret. För att få till stånd den höjning av krigsdugligheten och resurskompletteringen som blir nödvändig, bör (yrkande 4) en realiserbarhetsprövning göras utifrån en helhetssyn. Resultat av en sådan avgör graden av trovärdigheten av totalförsvarets anpassningsförmåga. Motionärerna menar vidare att det är angeläget att underrättelsetjänsten har resurser att ständigt förse statsmakterna med beslutsunderlag för att kunna fatta beslut om en förändrad krigsduglighet. Därför anser motionärerna (yrkande 5) att det i det fortsatta beredningsarbetet bör övervägas att göra en total översyn av underrättelsetjänsten för att säkerställa att omvärldsutvecklingen fortlöpande kan bevakas.
Utskottet
Utskottet vill redan inledningsvis peka på att dagens krigsorganisation inte i sin helhet är fullt krigsduglig direkt efter en snabbt genomförd mobilisering. För att totalförsvaret skall bli fullt krigsdugligt krävs en anpassning av förmågan genom utbildning och övning, genom anskaffning av förnödenheter och viss materiel samt genom utbyggnad av befästningar m.m.
I 1992 års försvarsbeslut (bet. 1991/92:FöU12, rskr. 337 och 338) beslutades att Försvarsmakten - inom ramen för tillgängliga personella och materiella resurser - skall ha en beredskap för att snabbt kunna komplettera utbildningen och den materiella tillgängligheten så att den samlade försvarsförmågan förstärks.
Vidare beslutades att Försvarsmakten - om stormakternas säkerhetspolitiska och militära handlingsmöjligheter i vårt närområde långsiktigt tillväxer - successivt skall kunna öka sin samlade styrka.
Våren 1993 godkände riksdagen (bet. 1992/93:FöU9 s. 24, rskr. 334) vad regeringen då förordat i proposition 1992/93:100 bil. 4, om behovet att precisera kraven på försvarets beredskap:
Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat angrepp över kust alternativt landgräns, enligt den ambition som 1992 års försvarsbeslut anger, behöver fullt ut tillgodoses först efter något års komplettering av utrustning och utbildning. Efter en högst ettårig återtagningsperiod skall alla väsentliga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full effekt omedelbart efter mobilisering. Planläggning för en sådan forcerad återtagning får förutsättas ske utan direkta ekonomiska restriktioner.
Regeringen framhåller i propositionen att totalförsvaret skall anpassas mot bakgrund av den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden. Detta skall kunna ske dels genom att krigsdugligheten höjs inom den befintliga krigsorganisationen, dels i form av en mer långsiktig anpassning varvid nya förband, vapensystem och strukturella lösningar kan komma att införas. Regeringen föreslår att den reducerade krigsorganisationen skall ha en förmåga att möta ett väpnat angrepp med iståndsatta styrkor fullt ut först efter viss komplettering av utrustning och utbildning inom högst ett år.
Moderata samlingspartiet framhåller i Fö1 (yrkande 9) svårigheterna att återta förlorad eller aldrig uppnådd förmåga. Att bygga försvarets framtid på politisk förmåga att fatta beslut i rätt tid är ett risktagande. Ett sådant system kräver noggranna planer och förberedelser. Folkpartiet liberalerna anser i Fö8 (yrkande 6) att den föreslagna inriktningen är utmärkt, även om viss tveksamhet uttalas till en norm om tolv månader.
I motion Fö11 (kds kommittémotion), yrkandena 3 och 4 betonas vikten av att ständigt upprätthålla en hög kvalitativ förmåga hos totalförsvaret. Fråga om att kunna anpassa förmågan på det sätt som regeringen föreslår bör realiserbarhetsprövas.
Utskottet ställer sig bakom regeringens uppfattning att efter en högst ettårig period alla väsentliga delar av totalförsvaret skall kunna utnyttjas med full effekt omedelbart efter moblisering.
Utskottet har samma uppfattning om de farhågor som både regeringen och vissa motionärer hyser till det risktagande som det innebär att ha ett totalförsvar som behöver både betydande tid och omfattande resurser för att nå full duglighet att möta ett angreppshot mot vårt land med iståndsatta styrkor. Man kan också se svårigheterna att i rätt tid fatta beslut om att sätta i gång uppbyggnaden med tillräcklig kraft och målmedvetenhet.
Det är å andra sidan inte rimligt att - i synnerhet i dagens säkerhetspolitiska läge - avsätta de resurser som skulle vara nödvändiga för att det skulle vara möjligt för totalförsvaret att i sin helhet ständigt kunna vara fullt stridsdugligt att efter en hastigt genomförd mobilisering kunna möta ett angreppshot med iståndsatta styrkor. Dessa kostnader skulle urholka totalförsvaret både kvalitativt och organisatoriskt. Den förmågan har vidare totalförsvaret i realiteten saknat i modern tid. Det är enligt utskottets mening avgjort bättre att ha en planlagd, övad och på andra sätt noggrant förberedd förmåga till styrkeuppbyggnad, än att behöva tillgripa oplanerade medel för att bygga upp ett totalförsvar som eroderat på ett oplanerat sätt.
Utskottet delar därför regeringens uppfattning om lämpligheten och nödvändigheten av att kunna vid behov anpassa totalförsvarets krigsduglighet, såväl i det korta perspektivet med hänsyn till det militärstrategiska läget i vår omvärld, men även som mer långsiktigt med hänsyn till omvärldsutvecklingen i vidare mening.
En sådan anpassningförmåga måste emellertid sålunda grundas på noggranna planer över vilken utbildning och anskaffning av materiel samt andra förnödenheter som behöver ske. Vidare bör noggranna överväganden och studier göras om vilka kritiska faktorer som ytterst påverkar totalförsvarets möjligheter att på ett trovärdigt sätt kunna genomföra en sådan uppbyggnad. Förmågan att nå full krigsduglighet inom totalförsvaret inom högst ett år bör därför klarläggas. Kostnaderna för att upprätthålla viss överkapacitet inom olika funktioner och med olika resurser bör beräknas. Enligt utskottets mening är det angeläget att regeringen inför försvarsbeslutet 1996 för riksdagen närmare redovisar dels hur en uppbyggnad (anpassning) av totalförsvarets krigsduglighet skall kunna ske, dels hur förmågan till långsiktig anpassning skall säkerställas. företrädesvis inom en tolvmånadersperiod.
Med hänsyn till vad utskottet nu har anfört föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om anpassning av totalförsvarets förmåga.
Såväl regeringen som flera motioner tar upp underrättelsetjänstens betydelse för att få underlag för såväl den kortsiktiga beredskapen att ingripa mot kränkningar som att besluta om att höja krigsdugligheten hos totalförsvaret, men även för att påverka totalförsvarets mer långsiktiga utveckling. Utskottet anser för sin del att det är motiverat med en översyn av underrrättelsetjänsten bl.a. avseende dess inriktning, ledning och organisation f för att därmed säkerställa att denverksamheten ges en sådan ledning och utformning som svarar mot de särskilda behov som den föreslagna inriktning av totalförsvaret inriktning erfordrar, bl.a när det gäller förmågan till kort- och långsiktig anpassning.
Viktiga delar av underrättelsetjänstens resurser, t.ex. Försvarets radioanstalt, Försvarets forskningsanstalt och Försvarets materielverk tillhör inte Försvarsmakten utan är självständiga myndigheter under regeringen. Med hänsyn även till verksamhetens speciella karaktär bör regeringen ta initiativet till och leda en sådan översyn.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört bör riksdagen godkänna vad regeringen förordat om anpassning. Motionerna Fö1 (yrkande 9), Fö6 (yrkande 14), Fö8 (yrkande 6) och Fö11 (yrkandena 3-5)bör inte bifallas av riksdagen.
Inriktning av det militära försvaret
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 65-81) har anfört om inriktningen av det militära försvaret. Utskottet behandlar också motionerna Fö1 (m partimotion) yrkandena 10-15, 17-19, Fö2 (m) yrkandena 1 och 2, Fö3 (mp) yrkandena 1-2, Fö5 (v partimotion) yrkande 2 i denna del, Fö6 (mp kommittémotion) yrkandena 13, 16 och 19, Fö7 (s) yrkande 2 i denna del, Fö8 (fp partimotion) yrkandena 7-9, Fö9 (m) samt Fö11 (kds kommittémotion) yrkandena 11-15, 17 och 18.
Utgångspunkter
Regeringen
Regeringen anger, utan hemställan till riksdagen, inledningsvis vissa utgångspunkter för sina förslag och konstaterar att ett väpnat angrepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet. Långsiktigt utgör också ett väpnat angrepp den viktigaste utgångspunkten för totalförsvarets planering, trots att anspråken på totalförsvarets förmåga i närtid är begränsade. Svårigheten att förutsäga utvecklingen i omvärlden ställer krav på stor förmåga till anpassning.
Regeringen pekar på vissa drag i utvecklingen av militär teknik och doktriner vilka har betydelse för karaktären på väpnade angrepp som skulle kunna hota Sverige i en framtid. Vad som därvid särskilt framhålls är möjligheten av angrepp med s.k. strategiska insatsstyrkor som med god rörlighet och effektiva ledningssystem sätts in med stor kraft utan långvariga röjande militära operativa förberedelser. Den moderna tekniken kommer att medge vapeninsatser med hög precison och stridsinsatser dygnet runt, oavsett väderförhållanden, på ett fragmenterat stridsfält utan frontlinjer. Dessa förhållanden sägs skapa stora svårigheter när det gäller att leda egna stridskrafter och att göra insatser för att skydda civilbefolkningen. Den snabba utvecklingen sägs redan ha förändrat förutsättningarna för krigföringen och kommer på sikt att ytterligare ställa krav på anpassningsförmåga.
För att kunna möta ett angrepp med strategiska insatsstyrkor måste det militära försvaret, enligt regeringen, ha förmåga både att skydda våra mest vitala områden och att anfalla en angripare där och när denne är som känsligast. Förmågan att leda våra stridskrafter under mycket svåra förhållanden är därmed av stor betydelse, liksom förmågan att övervaka och luftförsvara vårt territorium.
En grundläggande förutsättning för vår försvarsförmåga är att vi kan hindra en angripare att få luftherravälde.
Insatser med B- och C-stridsmedel kan bli mycket verkningsfulla om inte motåtgärder har vidtagits. Regeringen anser därför att fortsatt hänsyn bör tas till möjligheten av sådana insatser.
Regeringen anför avslutningsvis beträffande utgångspunkterna för inriktningen av det militära försvaret att kraven på vår försvarsförmåga förändras om ett angrepp med påtaglig anfallskraft över landgräns eller kust skall kunna mötas. Förutom behovet att kunna bekämpa stridskrafter till sjöss vkar då de generella kraven på samordnade egna anfallsoperationer och på uthållighet.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har anfört om utgångspunkter för inriktningen av det militära försvaret.
Uppgifter för det militära försvaret
Regeringen
Regeringen anger att det militära försvaret, inom ramen för totalförsvarets uppgifter, skall
- försvara landet mot väpnat angrepp,
- hävda vår territoriella integritet,
- kunna genomföra internationella fredsfrämjande insatser och
- kunna utnyttjas vid svåra nationella påfrestningar på samhället i fred.
Försvar mot väpnat angrepp
Regeringen redogör i propositionen för innebörden av dessa fyra uppgifter. När det gäller försvar mot väpnat angrepp hänvisar regeringen till den säkerhetspolitiska analysen och att väpnade angrepp mot Sverige i dagens politiska situation ter sig osannolika. Mer reella hot kan emellertid uppstå efter ett antal år. Regeringen preciserar mot den bakgrunden vilka typer av angreppshot som i olika tidsperspektiv bör läggas till grund för planeringen under den förestående försvarsbeslutsperioden. Tre olika tidsdimensioner är därvid aktuella.
Regeringen konstaterar att det inte finns någon tänkbar angripare som har omedelbar tillgång till förband för ett angrepp i sådan omfattning som hittills legat till grund för svensk försvarsplanering. Detta gäller så länge som nuvarande säkerhetspolitiska och militärstrategiska förhållanden består. Rent tekniskt skulle det dock vara möjligt att i ett läge med oväntade politiska omvälvningar inleda militära företag mot Sverige med de resurser som trots allt finns tillgängliga. Sverige bör därför, även vid dagens förhållanden, ha en betryggande förmåga att kunna möta detta slags angrepp, vilka skulle kunna riktas mot begränsade geografiska mål eller mot någon vital samhällsfunktion. Regeringen kallar sådana möjliga hot för angreppshot i nuvarande omvärldsläge.
Läget i omvärlden kan förändras så att ett angrepp mot Sverige ter sig som en realistisk möjlighet. Det tar dock avsevärd tid att förändra de rent militära möjligheterna att genomföra ett angrepp. De styrkor som enligt regeringens bedömning i första hand kan komma att sättas i stånd för ett angrepp är sådana flyg- och markstridskrafter som utgör viktiga komponenter i s.k. strategiska insatsstyrkor. Om politiska och ekonomiska förutsättningar för en sådan utveckling har uppstått torde angreppsstyrkor kunna sättas i stånd inom några år så länge befintlig materiel och personal kan utnyttjas. Inträffar denna situation måste, enligt regeringen, det svenska försvarets krigsduglighet på ett betryggande sätt kunna höjas i minst motsvarande takt.
Regeringen anser att det finns goda möjligheter till insyn i en utveckling där angrepssstyrkor sätts i stånd. Därmed finns en grund för anpassning av det svenska försvarets krigsduglighet. Det hot mot Sverige som skulle kunna växa upp som följd av en sådan händelseutveckling kallar regeringen för angreppshot med iståndsatta styrkor.
På lång sikt är den säkerhetspolitiska och militärstrategiska utvecklingen mycket mer svårförutsägbar. Enligt regeringens bedömning talar dock mycket för att framtida krig kommer att karakteriseras av kvalificerad militärteknik och användning av strategiska insatsstyrkor. Regeringen anser därför att en betryggande långsiktig grund för att kunna utveckla den svenska försvarsförmågan i takt med en sådan omväldsförändring bör eftersträvas. Långsiktigt inriktade åtgärder bör sålunda i första hand syfta till att utveckla vår förmåga att kunna möta angrepp med moderna strategiska insatsstyrkor.
Enligt regeringens mening skall det emellertid heller inte uteslutas att en mer omfattande förmåga till anfall över landgräns och hav - som ett komplement till strategiska insatsstyrkor - skulle kunna växa upp i vårt närområde. Regeringen anser dock att en sådan utveckling kommer att ta lång tid i anspråk. Den kan därför i huvudsak mötas genom tillväxt av ett försvar som i första hand har utformats mot angrepp med strategiska insatsstyrkor.
Detta breda spektrum av hot som bör påverka långsiktiga åtgärder inom försvaret kallar regeringen för angreppshot på lång sikt.
Hävda vår territoriella integritet
Den andra uppgiften för det militära försvaret - att hävda vår territoriella integritet - innebär enligt regeringen bl.a. övervakning av vårt territorium och luftrum samt att kunna ingripa mot kränkningar eller andra överträdelser av internationell eller svensk rätt. Regeringen eftersträvar en ökad samordning som leder till att civila och militära resurser utnyttjas bättre när de på olika sätt bidrar till hävdandet av den territoriella integriteten.
Det kaderorganiserade militära försvaret skall sålunda under normala fredsförhållanden ha tillräcklig förmåga - i samverkan med andra resurser - att hävda vår territioriella integritet. Om spänningen stiger, särskilt som följd av säkerhetspolitiska kriser i vårt närområde, kan det krävas att krigsorganisationen efter hand mobiliseras.
Internationella fredsfrämjande insatser
Försvarsmakten har sedan 1950-talet på olika sätt medverkat i internationella fredsfrämjande insatser. Regeringen föreslår nu att sådan medverkan skall vara en av de fyra uppgifterna för det militära försvaret. Innebörden härav är främst ökade krav på beredskap för sådana insatser.
Regeringen anser sålunda att erforderlig handlingsfrihet i detta avseende föreligger om det inom ramen för utbildningssystemet är möjligt att ha väsentliga delar av två bataljoner, eller motsvarande styrka, ständigt insatta eller hållna i beredskap. Regeringen anser också att tidsbegränsade och förberedda insatser skall kunna ske med specialenheter, t.ex. för minspaning och minröjning samt för transporter och sjukvård. Härutöver erfordras personal för att tjänstgöra i staber och som observatörer i minst nuvarande omfattning.
Insatser med större styrkor eller med andra slags stridskrafter kan också komma att aktualiseras. Enligt regeringens bedömning erfordras dock inte några särskilda förberedelser eller beredskapsåtgärder för sådana situationer.
Regeringen anser att de svenska insatserna skall kunna ske på två sätt; dels ingående i på förhand samordnade multinationella beredskapsförband, dels insatser inom ramen för tillfälligt sammansatta internationella styrkor. Härvid är det viktigt att det nordiska samarbetet vidareutvecklas.
Ställa resurser till förfogande i fred
Organisationens innehåll och beredskap, liksom den militära utbildningen i bl.a. sjukvårdstjänst, fältarbeten och brandskydd, gör det miliära försvaret till en värdefull och också nödvändig resurs i många sammanhang. Enligt regeringens uppfattning bör dock inte uppgiften att ställa resurser till förfogande vid svåra nationella påfrestningar på samhället i fred styra det militära försvarets utveckling i stort. Däremot bör stor hänsyn tas till denna uppgift vid t.ex. utformningen av materielsystem och vid verksamhetsplaneringen. Förberedelser för att kunna lösa denna uppgift behövs inom såväl det militära som det civila försvaret, bl.a. i form av samövningar.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i den del som rör uppgifter (avsnitt 4.1.2 i propositionen).
Utskottet
Regeringen anger fyra uppgifter för det militära försvaret. Den första är försvar mot väpnat angrepp. Regeringen beskriver skilda angreppshot som i olika tidsperspektiv bör vara styrande för planeringen under den kommande försvarsbeslutsperioden för det militära försvaret, nämligen
- angreppshot i nuvarande omvärldsläge,
- angreppshot med iståndsatta styrkor och
- angreppshot på lång sikt.
Utskottet har i det föregående anslutit sig till regeringens uttalande att ett väpnat angrepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och därmed långsiktigt är den viktigaste utgångspunkten för totalförsvarets planering.
Utskottet har inget att erinra mot den av regeringen givna uppgiftsindelningen. Samtliga fyra uppgifter för det militära försvaret har ett nära sammanhang med dess förmåga att lösa den fundamentala uppgiften att försvara landet mot väpnade angrepp. Även under perioder då bedömningen av tänkbara hot leder till att det endast finns små anspråk på omedelbar militär förmåga, måste det militära försvarets verksamhet och utveckling präglas av att uppgiften att försvara landet mot väpnade angrepp är det yttersta motivet för det militära försvarets existens.
Det militära försvaret skall, enligt regeringen, ha tillräcklig förmåga att hävda vår territoriella integritet. Enligt utskottets mening är hävdandet av vår territoriella integritet en grundläggande förutsättning för vår säkerhetspolitik. Väsentligt, och styrande för det militära försvarets utveckling, är därmed kravet på att kunna ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium. Luckor i övervaknings- och insatssystemen får inte förekomma, om de kan utnyttjas systematiskt och därmed kunna tolkas som att vi har släppt kontrollen över vårt territorium.
Regeringen föreslår att medverkan i internationella fredsfrämjande insatser skall skrivas in som en uppgift för det militära försvaret. Detta kommer att ställa krav på främst en ökad beredskap för sådana insatser. Utskottet anser för sin del att en sådan utökning av uppgifterna i förhållande till vad riksdagen beslutade i 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337 och 338) är motiverad, dels med hänsyn till att svensk militär personal sedan lång tid deltagit i internationella fredsfrämjande insatser, dels behovet att höja ambitionen för sådana insatser.
Utskottet delar regeringens uppfattning att förberedelserna för att kunna ställa militära resurser till förfogande i katastrofsituationer i fred bör utvecklas. Det gäller såväl personella resurser, t.ex. befäl och värnpliktiga som genomför grundutbildning, som olika materiella resurser, exempelvis fartyg, helikoptrar och bandvagnar. Det gäller även kommunikations- och ledningskapacitet. Det är därmed motiverat att formellt tilldela det militära försvaret uppgiften att kunna ställa resurser till förfogande vid sådana tillfällen. Utskottet anser, liksom regeringen, att denna uppgift inte skall vara styrande för det militära försvarets utveckling i stort.
Med utgångspunkt i det som här har anförts föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i den del som rör uppgifter (avsnitt 4.1.2 i propositionen).
Principiell inriktning
Regeringen
Regeringen anser att det militära försvaret bör utformas dels så att det kan utvecklas i steg för att kunna möta olika typer av angreppshot i skilda tidsperspektiv, dels för att kunna lösa övriga huvuduppgifter.
Grundnivå
Regeringen definierar en grundnivå. Denna skall svara mot alla erforderliga åtgärder som behövs så länge som nuvarande säkerhetspolitiska och militärstrategiska läge består. Grundnivån bör enligt regeringen utformas så att det militära försvaret kan
- hävda vår territoriella integritet,
- genomföra internationella insatser,
- utnyttjas vid svåra nationella påfrestningar på samhället i fred och
- möta tänkbara angreppshot i nuvarande omvärdsläge.
Grundnivån skall också innehålla åtgärder som gör det möjligt att anpassa försvaret till ett förändrat läge i omvärlden. Det skall sålunda vara möjligt att
- höja krigsdugligheten om ett angreppshot med iståndsatta styrkor skulle börja utvecklas och
- möta ett spektrum av angreppshot på lång sikt.
Enligt regeringen är det tre uppgifter som ställer dimensionerande krav på krigsorganisationen i närtid, nämligen
- att kunna hävda den territoriella integriteten,
- att kunna genomföra internationella insatser och
- att kuna anpassa försvaret till förändrade säkerhetspolitiska situationer.
Kravet att kunna möta de angreppshot som trots allt är tänkbara i nuvarande omvärldsläge är enligt regeringen inte dimensionerande. Detta krav bedöms nämligen i allt väsentligt bli tillgodosett genom de åtgärder som vidtas med utgångspunkt i de tre andra nyss nämnda uppgifterna.
Regeringen föreslår att det militära försvaret i grundnivån utformas så att det inom högst ett år har förmågan att ha höjahöja krigsdugligheten för att kunna möta angreppshot med iståndsatta styrkor. Regeringen bedömer härvid att det inom en ettårsperiod är möjligt att komplettera utbildningen, tillföra enklare materiel och förnödenheter samt att bygga ut anläggningar. Härutöver kan insats- och mobiliseringsberedskapen höjas. Regeringen förutsätter sålunda att organisationsstrukturen med vapen- och ledningssystem, befälskadern samt grundutbildade soldater redan finns i grundnivån.
Anpassning på längre sikt
När det gäller åtgärder för anpassning på längre sikt är det regeringens uppfattning att dessa åtgärder redan i grundnivån skall ge en tillräcklig bas och handlingsfrihet för den framtida utvecklingen. Som antytts tidigare bör därvid föreställningar om framtida krigs karaktär vara styrande. Satsningar bör ske inom områden där det tar lång tid att bygga upp kompetens och resurser.
Förändringar i omvärlden kan komma att kräva en anpassning av planeringen för det svenska försvarets utveckling. Statsmakternas inriktning kan behöva förändras, liksom uppgifter, ambitionsnivåer och ekonomiska resurser. Regeringen anger att sådana förändringar normalt bör bestämmas i ett nytt flerårigt försvarsbeslut. En förändrad säkerhetspolitisk utveckling i omvärlden kan dock ställa krav på förändrad inriktning redan tidigare.
Enligt regeringens bedömning skapas genom de förutsatta åtgärderna i grundnivån förutsättningar för att i kommande försvarsbeslut anpassa det militära försvarets utveckling, kvalitativt och kvantitativt, till den förväntade utvecklingen i omvärlden.
Konsekvenser för planeringen
Regeringen anger, som en del i den principiella inriktningen, även vissa konsekvenser för planeringen. Normalt är det kostnadseffektivt att underhålla försvarssystem så att de kan behållas hela sin operativa livslängd. Regeringen anser emellertid att de stora säkerhetspolitiska förändringarna kraftigt har reducerat de operativa behoven inom många områden, i varje fall för de närmaste åren. Härav följer att vidmakthållandet av gamla system kan ifrågasättas. Planeringen bör därför utgå från behoven de närmaste åren och den handlingsfrihet som behövs för framtiden, oberoende av motiven för tidigare investeringar. Vapensystem som anskaffats med tidigare behov som grund, och för vilka behov inte kan identifieras under återstående livslängd, bör alltså enligt regeringens mening avvecklas. Det är viktigare att nu göra nyinvesteringar som svarar mot framtida tänkbara behov.
Regeringen anser det angeläget att snarast efter den 1 januari 1997 genomföra erforderliga förändringar i totalförsvarets struktur för att uppnå besparingar och för att frigöra resurser för de nya uppgifterna. De strukturella förändringarna bör således genomföras så snabbt som möjligt även om de kan leda till betydande olägenheter. Regeringen anser vidare att en viss obalans kan accepteras under de närmaste åren mellan operativa funktioner när det gäller förmågan att kunna möta mer omfattande väpnade angrepp. Likaså är det acceptabelt med vissa effektivitetsbrister som följd av förändringskraven.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i den del som rör utveckling i stort (avsnitt 4.1.3 i propositionen).
Motionerna
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö1 (m) anförs att dimensionerande för Sveriges försvar är och bör vara risken för ett överraskande, dolt iscensatt angrepp med lättrörliga styrkor av hög kvalitet, s.k. strategiskt överfall. Väsentligt för att möta ett sådant angrepp sägs vara att kunna försvara egna kraftcentra för att undvika försvarskollaps, för att kunna omgruppera styrkor för fortsatt försvar samt för att vinna tid för att söka hjälp utifrån. Kraftsamling av förband och försvarsförmåga bör enligt motionärerna således ske till sådana kraftcentra. Handlingsfrihet bör säkerställas genom tillräckligt många effektiva förband med flexibel förmåga samt med tillämpning av en strategi som gör att hjälp utifrån ter sig meningsfull. Frågan om en tidsvinnande strategi är således viktig. Den ger säkerhetspolitiskt handlingsutrymme. I övrigt anser motionärerna att de målsättningar för krigets förande som ingår i 1992 års försvarsbeslut alltjämt har relevans.
Avsaknaden av entydiga angreppsfall gör att försvarets förmåga att kunna möta skilda hot måste öka. En fortsatt modernisering i takt med teknik- och doktrinutvecklingen anser därvid motionärerna ger de bästa förutsättningarna för att kunna möta olika framtida hot.
Vad som sålunda anförts om inriktningen av det militära försvaret hemställer motionärerna att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna (yrkande 10).
Utskottet
Regeringen anger en grundnivå vars inriktning skall möjliggöra att det militära försvaret kan möta kraven i nuvarande säkerhetspolitiska och militärstrategiska läge. Härutöver skall grundnivån innehålla åtgärder som gör det möjligt att anpassa försvaret till ett förändrat omvärdsläge, dels inom ett år, dels på längre sikt.
Utskottet delar regeringens uppfattning att kravet på att i nuvarande omvärldsläge kunna möta trots allt tänkbara angreppshot inte bör vara dimensionerande för krigsorganisationen i förhållande till andra uppgifter i närtid.
Utskottet ställer sig bakom vad regeringen anför om att tidigare anskaffade vapensystem, som det inte finns ett klart behov av under återstående livslängd, kan avvecklas.
Utskottet kan acceptera den risktagning som följer av att låta krigsdugligheten för förbanden variera men att den inom högst ett år skall ha höjts så att ett angreppshot med iståndsatta styrkor kan mötas. Utskottet har ett motsvarande synsätt när det gäller åtgärder och handlingsfrihet för en anpassning av det militära försvaret till en framtida utveckling på längre sikt. 1992 års försvarsbeslut byggde på samma principer. De villkor som utskottet åsyftar är dels att underrättelsetjänst, säkerhetspolitiska bedömningar och beslutsordning med trovärdig säkerhet måste kunna varna i tid, dels att anpassningskraven är realistiska. Utskottet förutsätter att regeringen i sin redovisning till riksdagen av underlaget inför försvarsbeslutets andra etapp klarlägger dessa förhållanden, liksom vilka särskilda kostnader som följer av anpassningskraven. Med denna förklaring föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i den del som rör principiell inriktning (avsnitt 4.1.3 i propositionen). Samtidigt bör partimotion Fö1 (m) yrkande 10 avslås.
Utveckling i stort
Regeringen
Regeringen konstaterar inledningsvis att den i många avseenden har samma syn på utvecklingen i stort av det militära försvaret som Försvarsmakten har redovisat på jämförbara ekonomiska nivåer. De skillnader som föreligger hänför regeringen främst till synen på behovet av försvarsförmåga i närtid och till plikttjänstgöringens omfattning. Regeringen föreslår att den inriktning som i det följande anges för krigsorganisationens utveckling läggs till huvudsaklig grund för förberedelserna för den andra etappen av försvarsbeslutet.
Ledningssystemet
Regeringen
Regeringen anser att ledningssystemet har stor betydelse i den framtida stridsmiljön. Det bör förändras för att klara kraven på snabbhet, uthållighet och självständigt uppträdande.
En omprövning av det nuvarande ledningssystemets utformning bör, enligt regeringen, genomföras så att riksdagen kan ta ställning till principfrågorna i försvarsbeslutets andra etapp hösten 1996.
Regeringen anser vidare att den nuvarande ledningsstrukturen, främst på den lägre regionala nivån, bör reduceras. Tidiga beslut bör här kunna fattas mot bakgrund av den långsiktiga inriktningen av ledningssystemet. Enligt regeringens bedömning kan antalet försvarsområden minskas med ca en tredjedel. Antalet marin- och flygkommandon bör också omprövas.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö1 (m) framhålls att dagens och framtidens teknologiska landvinningar, främst avseende informationsteknologin, skapar helt nya förutsättningar för underrättelsetjänst och för utformning av lednings-, stridslednings- och sambandssystem. Samtidigt kan på ganska kort sikt hela stridens förande förändras. Enligt motionärerna behövs en genomgripande genomlysning av ledningsfunktionen, vilket i sin tur kan leda till förändringar i ledningsstruktur och informationsflöde. Om det är detta som regeringen avser med sitt förslag, bör det enligt motionärerna accepteras av riksdagen. Om inte, bör utredningen kompletteras med det som är mer väsentligt än ledningsorganisationen i sig, nämligen ledningsstruktur och ledningsfunktionens utveckling i de hänseenden som berörts i motionen. Frågorna rörande C4 I bör därvid vvervägas i en särskild utredning vid sidan om den utredning som regeringen aviserat om ledningsorganisationen (yrkande 11).
Motionärerna i kommittémotion Fö11 (kds) betonar vikten av att de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet knyts till Försvarsmakten så nära som möjligt på lokal och regional nivå. De konstaterar härefter att med regeringsförslagets reduktion av antalet försvarsområden med ca en tredjedel så förloras ett viktigt stöd för frivilligverksamheten. Enligt motionen bör konsekvenserna av en reducerad ledningsstruktur belysas grundligt och därför frågan hänskjutas till etapp två av försvarsbeslutet (yrkande 18).
Ett i stort likalydande resonemang förs i motion Fö2 (m) av Anders G Högmark och Jan-Olof Franzén. Motionärerna anser inte beslutsunderlaget fullgott och yrkar därför att detta kompletteras (yrkande 1) samt att beslutet om försvarsområdesstabernas antal i avvaktan härpå skjuts upp (yrkande 2).
Motionärerna i motion Fö9 (m) av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson har från motsvarande utgångspunkter svårt att förstå motiven bakom propositionens förslag att reducera antalet försvarsområden och försvars- områdesstaber. Dessa bör i stället bevaras så länge den nuvarande länsindelningen består, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet ansluter sig i sin partimotion Fö5 (v) till regeringsförslaget att genomföra förändringar i ledningssystemet. Motionärerna anser dock att det skulle varit värdefullt att redan nu slå fast att militärområdesindelningen bör överges (yrkande 2 i denna del).
Utskottet
Den nya säkerhetspolitiska situationen innebär att totalförsvarets ledningsorganisation i krig och i fred behöver förändras. Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av att ha ett effektivt fungerande ledningssystem i de framtida situationer och stridsmiljöer som kan förutses, liksom för aktuella ledningsuppgifter i den fredstida verksamheten. Utskottet ansluter sig också till regeringens syn på behovet att ompröva det nuvarande ledningssystemet med hänsyn till andra förändrade villkor, inte minst den tekniska utvecklingen.
Utvecklingen av militärtekniken och de militära doktrinerna gör det emellertid möjligt att dra relativt tydliga slutsatser om karaktären av de väpnade angrepp som Sverige skulle hotas av i en framtid. I de av regeringen angivna utgångspunkterna för inriktningen av det militära försvaret anges att förmågan att leda våra stridskrafter under mycket svåra förhållanden har stor betydelse. Utskottet har sagt sig dela denna uppfattning och anser för sin del att innebörden härav är att en effektiv ledning skall kunna utövas vid ett väpnat angrepp mot vårt land som insätts överraskande och med stor kraft mot många mål över hela vårt territorium. Angreppet kan pågå dygnet runt och oavsett väderförhållanden.
Det är enligt utskottets mening betydelsefullt att den översyn som regeringen har initierat - och som skall ge underlag för principställningstaganden i försvarsbeslutets andra etapp - blir genomgripande och leder fram till en helhetslösning där skilda delar är avstämda mot varandra. Frågorna om C4I (Command, Control, Communication, Computer & Intelligence) skall övervägas i det sammanhanget. Det framtida militära ledningssystemet måste sålunda vara i balans med hänsyn till
- antalet förband som skall ledas och de uppgifter som dessa förband skall lösa i krig och fred,
- behovet av samverkan med olika delar av det civila försvaret i krig och i fred,
- utvecklingen av civila ledningsstrukturer i fred och i krig och
- den tekniska utvecklingen, främst inom informationsteknologin.
Det är uppenbart att försvarsområdesnivån samt marin- och flygkommandona till funktion och antal noga skall prövas i denna process, liksom andra ledningsnivåer och ledningsorgan, som t.ex. den centrala nivån och militärområden. Att nu låsa sig till en viss volymmässig reduktion av antalet försvarsområden, utan att se hur väl ett sådant beslut passar in i helheten, vore olämpligt. Utskottet har inte heller uppfattat att sådana låsningar skulle vara regeringens avsikt. Utskottet vill i sammanhanget understryka vad regeringen i propositionen anfört om betydelsen av att kunna säkerställa de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet på lokal och regional nivå.
Utskottet förutsätter sålunda att regeringen hösten 1996 utifrån en helhetssyn förelägger riksdagen ett underlag för principställningstaganden om det framtida militära ledningssystemets utveckling.
Vad utskottet här med anledning av propositionen och motionerna Fö1 (m) yrkande 11, Fö2 (m), Fö5 (v) yrkande 2 i denna del, Fö9 (m) och Fö11 (kds) yrkande 18 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Markstridskrafterna
Regeringen
Landets stora yta är en av grunderna för dimensioneringen av markstridskrafterna. Regeringen anser att fältförbanden totalt bör omfatta ca tolv brigader i tre fördelningar med erforderliga fördelningsförband. Alla fältförbanden behöver inte i dagsläget ha full krigsduglighet.
Regeringen anför att det i grundnivån är två uppgifter som ställer de största kraven. Den ena är att kunna genomföra internationella insatser. Den andra att skapa en grund för att vid behov relativt snabbt kunna höja krigsdugligheten och långsiktigt utveckla försvaret. Regeringen bedömer att ca 20 % av dem som grundutbildas till förband med full krigsduglighet, lämpade för internationella insatser, kan komma att tjänstgöra i den internationella styrkan.
Territorialförsvaret bör enligt regeringens mening omfatta ca 250 000 personer. Häri ingår hemvärnet, vars beslutade utökning till ca 125 000 personer bör fullföljas. Det traditionella territorialförsvaret, bestående av förband med lokala uppgifter och begränsad operativ rörlighet, bör kunna begränsas till ca 90 000 personer. För att begränsa effekterna av en sådan reducering bör, enligt regeringen, övervägas att direkt grundutbilda vissa totalförsvarspliktiga för bevakningsuppgifter. Dessa soldater föreslås i grupp- eller plutonsenheter kunna utnyttjas för att förbättra skyddet för sådana totalförsvarsobjekt som med den reducerade krigsorganisationen inte längre kan försvaras eller bevakas. Denna funktion med soldater utbildade för bevakningsuppgifter bör efter hand byggas ut till att omfatta omkring 40 000 personer.
Regeringen bedömer att ett eventuellt beslut om en långsiktig tillväxt av markstridskrafterna kan komma att leda till en krigsorganisation som omfattar ytterligare en fördelning med fyra brigader samt ett utökat territorialförsvar.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö1 (m) anförs att den avgörande grunden för att dimensionera våra markstridskrafter är kraven som följer av landets stora yta. Just därför anses regeringens förslag orealistiskt, såväl vad gäller ambitionsnivå i närtid som efter en anpassning eller upprustning. Motionärerna anser att detta blir särskilt påtagligt eftersom de existerande förbanden riskerar att få så låg kvalitet att de inte kan lösa sina uppgifter på det moderna stridsfältet. Riksdagen föreslås ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett försvar med hög kvalitet (yrkande 12).
Samma motionärer hävdar att hela Sverige inte kan försvaras med 12 brigader med tveksam kvalitet. Utgångspunkten bör i stället vara att behålla 14 av arméns brigader samtidigt som kvaliteten i dessa ökas markant. Bl.a. bör huvuddelen av brigaderna, helst alla, utrustas med moderna stridsvagnar (yrkande 13). I motionen föreslås förberedelser för att inom en tioårsperiod förstärka försvaret med ytterligare två fördelningar om vardera fyra brigader (yrkande 14).
Vid sidan av de kvalificerade brigaderna bör, enligt motionen, tillföras en attackhelikopterbataljon med fullt moderna helikoptrar. Anskaffning bör beslutas redan nu men genomföras efter år 2001. Ett kompani med begagnade helikoptrar bör dock anskaffas under innevarande period (yrkande 15).
I Vänsterpartiets partimotion Fö5 (v) görs en annan bedömning. Förberedelserna inför nästa försvarsbeslut bör - vad gäller markstridskrafterna - inriktas mot en krigsorganisation med 10 brigader (yrkande 2 i denna del).
Miljöpartiet de grönas partimotion Fö6 (mp) behandlar en fråga som närmast har anknytning till markstridsförbanden, nämligen förbud mot antipersonella minor. Motionärerna anför att när denna fråga senast behandlades i riksdagen ville majoriteten avvakta de internationella beslut som kunde komma att fattas. Sedan dess har EU- parlamentet antagit två resolutioner som uppmanar medlemsländerna att införa ensidiga förbud mot dessa minor. Motionärerna redogör också för frågans aktuella läge i USA, Frankrike, Österrike och Norge, alla länder som har upphört använda antipersonella minor eller avser att besluta om detta. Med hänsyn till vad som hänt sedan riksdagen senast behandlade ärendet anser motionärerna att arbetet med nästa etapp i försvarsbeslutet bör utgå från ett totalförbud mot antipersonella minor (yrkande 13).
Kristdemokratiska samhällspartiet anser i sin kommittépartimotion Fö11 (kds) att landets stora yta är en grund för dimensionering av markstridskrafterna. För att kunna lösa uppgifterna krävs välutbildade och välutrustade krigsförband. Tilltron till arméns förmåga att lösa sina uppgifter grundar sig mycket på den materiella kvaliteten hos förbanden. Motionärerna anser det sålunda nödvändigt att arméns mekanisering fullföljs för att krigsförbanden skall kunna få hög rörlighet, bra skydd och god anfallsförmåga. En välutbildad officerskår sägs också vara en nödvändighet, inte minst för att kunna höja krigsdugligheten (yrkande 11).
Samma motionärer konstaterar att regeringsförslaget innebär att terriotorialförsvaret reduceras från 165 000 till ca 90 000 personer. För att lindra effekterna av denna omfattande minskning måste behovet av god rörlighet och materiel av hög kvalitet beaktas (yrkande 12).
Härutöver anser motionärerna att föreställningarna om ett framtida krigs karaktär stärker behovet av hemvärnsförband med modern materiel (yrkande 13). Samtidigt konstateras att det bör finnas goda förutsättningar att förse våra hemvärnsförband med erforderlig utrustning när antalet fältförband minskar.
Utskottet
Utskottet delar regeringens uppfattning att landets stora yta är en av grunderna för dimensioneringen av markstridskrafterna. Detta framförs också i partimotion Fö1 (m) och kommittémotion Fö11 (kds).
Utskottet ansluter sig också till regeringens syn att alla fältförband inte behöver ha full krigsduglighet i rådande omvärldsläge, under förutsättning att en relativt snabb höjning förbereds.
Utskottet har i det föregående tagit ställning till en ekonomisk ram för det militära försvaret för den kommande försvarsbeslutsperioden. Utifrån dessa ekonomiska förutsättningar anser utskottet det vara rimligt att, som regeringen föreslår, inrikta planeringen mot en krigsorganisation uppbyggd kring tre fördelningar med ca 12 brigader och ett territorialförsvar som omfattar ca 250 000 personer. Utskottet bedömer också, liksom regeringen, att ett eventuellt beslut om långsiktig tillväxt av markstridskrafterna kan leda till att krigsorganisationen omfattar ytterligare en fördelning med fyra brigader och ett större territorialförsvar. Härav följer att riksdagen bör avslå partimotion Fö1 (m) yrkandena 13 och 14, vilka förordar en större och mer resurskrävande krigsorganisation.
Det anförda innebär att riksdagen heller inte bör bifalla Vänsterpartiets i partimotion Fö5 (v) yrkande 2 framförda förslag om en inriktning mot tio armébrigader.
Utskottet har kännedom om att jämförande studier och försök sker med utländska attackhelikoptrar. Någon anskaffning är hittills inte planerad.har förståelse för att det finns ett behov att utöka krigsorganisationen med attackhelikopterförband men delar inte Moderata samlingspartiets syn att beslut härom bör fattas redan nu. Frågan om att införa detta kvalificerade - och kostnadskrävande - förband måste avvägas mot andra funktioner och förband inom given ekonomisk ram. Utskottet utgår från att frågan studeras vidare inför etapp två och att regeringen återkommer till riksdagen för det fall en anskaffning bedöms aktuell. Partimotion Fö1 (m) yrkande 15 bör således inte bifallas.
Hög personell och materiell kvalitet är nödvändig för att fältförbanden med utsikt till framgång skall kunna lösa sina uppgifter i en framtida stridsmiljö. Kravet på kvalitet var en av hörnstenarna i 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337 och 338) och bör gälla också för en framtida reducerad organisation. Kvalitetskrav måste också ställas på det territoriella försvaret, inkl. hemvärnet. Territorialförsvaret har viktiga uppgifter när det gäller övervakning och bevakning av landets stora yta och i försvaret av infrastrukturen. De territoriella förbanden bidrar därmed till att säkra fältförbandens operationsfrihet så att dessa inte binds för sekundära uppgifter.
Utskottet utgår från att regeringen, när den återkommer till riksdagen hösten 1996, särskilt belyser hur kvalitet och kvantitet avvägts i förhållande till varandra. Det är således utskottets uppfattning att regeringen i pågående underlagsarbete kommer att pröva de kvalitetsapekter som uttrycks i partimotion Fö1 (m) yrkande 12 och i kommittémotion Fö11 (kds) yrkandena 11-13. Dessa yrkanden bör därför inte bifallas.
Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om antipersonella minor, aktualiserad genom kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 13 som förespråkar ett förbud.
Utskottet behandlade under föregående riksmöte ingående frågan om ett sådant (bet. 1994/95:Fö4, rskr. 1994/95:338). Utskottets ställningstagande innebar att beslutsunderlaget borde fördjupas och ärendet avgöras när sådant underlag förelåg. Som följd härav har regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att till i mars 1996 redovisa behovet av truppminor samt taktiska, operativa, organisatoriska, ekonomiska och andra konsekvenser av försvarsalternativ som inte innehåller truppminor. Utskottet anser det vara oriktigt, även om EU- parlamentet har uttalat sig till förmån för ensidiga nationella förbud, att inte invänta begärt beslutsunderlag och ett förslag från regeringen, antingen som en del i försvarsbeslutets andra etapp eller i särskild ordning. Härav följer att kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 13 inte bör bifallas.
Sjö- och kustförsvarsstridskrafterna
Regeringen
Regeringen anför beträffande utvecklingen i stort av sjö- och kustförsvarsstridskrafterna att behovet av sjöstridskrafter i grundnivån främst bestäms av uppgiften att hävda vår territoriella integritet. Härutöver kommer behov som utgår från kraven på tillväxtförmåga och långsiktig anpassning.
Regeringen bedömer behovet vara ca 20 ytstridsfartyg. Högst nio ubåtar och huvuddelen av minröjningskapaciteten bör behållas. Full krigsduglighet för fartyg och basorganisation behöver inte uppnås förrän efter särskilt beslutade åtgärder för en sådan höjning.
Regeringen anser att de rörliga kustförsvarsförbanden i huvudsak bör behållas. För vissa enheter kan brister i krigsdugligheten accepteras i grundnivån. Högt prioriterade delar av de fasta kustförsvarsförbanden bör behållas och kunna utnyttjas efter erforderlig höjning av krigsdugligheten. Resterande delar av den fasta organisationen avvecklas.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i sin partimotion Fö1 (m) att den slutliga avvägningen mellan sjöstridskrafter och kustförsvarsförband bör anstå till dess att försvarets behov av sjömålskapacitet har övervägts ytterligare. En sådan utredning, som kan komma att påverka prioriteringen mellan försvarsgrenarna, bör också behandla antalet ubåtar och ytstridsfartyg.
I motionen avvisas regeringens förslag om sänkt krigsduglighet för de sjögående förbanden. Sjöstridskrafternas fortsatta modernisering, vilken är nödvändig för att kunna acceptera färre enheter, kräver enligt motionärernas mening anskaffning av såväl ubåt 2000 som ytstridsfartyg 2000.
Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjö- och kustförsvarsstridskrafternas utveckling (yrkande 17).
Kristdemokraterna pekar i sin kommittémotion Fö11 (kds) på behovet av tillräckliga resurser för övervakning och hävdande av vår integritet. Det skall, som också propositionen betonar, vara möjligt att ingripa mot varje form av kränkning. För att inte luckor skall finnas i övervaknings- och insatssystemet måste erforderliga marina resurser avdelas för Kattegatt och Skagerack med sina betydelsefulla importhamnar. I det fortsatta beredningsarbetet bör därför ytterligare analyser göras innan antalet ytstridsfartyg beslutas (yrkande 15).
Samma motionärer noterar att propositionen uttrycker behov av ökad samordning och bättre utnyttjande av militära och civila resurser i övervakningen av vårt territorium. Inom det marina området bör då, enligt motionärerna, särskilt uppmärksammas möjligheterna att samordna verksamhetsplanering och utbildning (yrkande 17).
Folkpartiet liberalerns partimotion Fö8 (fp) behandlar också frågan om antalet ubåtar. Där sägs att om det gäller att spara kostnader så är det väl så intressant att diskutera hur många ubåtar som hålls i drift som att diskutera frågan om anskaffning av nya. Motionärerna framhåller också att det kan vara kostnadsmässigt fördelaktigare att behålla ubåtar längre om man därmed kan hoppa över en hel generation, jämfört med att skrota dem i förtid och köpa nya fartyg. Vad som sålunda anförts om de marina stridskrafterna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 9).
Miljöpartiet de gröna kan inte förstå att regeringen i propositionen föreslår nio ubåtar när försvarsberedningen angav sju som behov. Enligt partiets kommittémotion Fö6 (mp) har inte några säkerhetspolitiska eller andra förändringar inträffat sedan beredningen lämnade sin rapport och som i så fall skulle kunna motivera ytterligare ubåtar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 16).
Vänsterpartiet hävdar i sin partimotion Fö5 (v) att antalet ubåtar snarast bör minskas till sju (yrkande 2 i denna del).
Utskottet
Utskottet ansluter sig till vad regeringen i propositionen anför om att kravet på att kunna hävda vår territoriella integritet samt kravet på tillväxtförmåga och långsiktig anpassning skall styra behovet av sjöstridskrafter i grundnivån. Utskottet kan också - liksom beträffande markstridskrafterna - i nuvarande omvärldsläge acceptera en sänkt krigsduglighet för vissa förband under förutsättning att denna relativt snabbt efter beslut kan höjas.
Mot bakgrund av utskottets tidigare redovisade ställningstagande till framtida ekonomisk ram för det militära försvaret, anser utskottet den av regeringen i propositionen angivna planeringsinriktningen med ca 20 ytstridsfartyg, högst 9 ubåtar och en i stort bibehållen minröjningskapacitet vara rimlig. Det resonemang beträffande behovet av kvalitativ förnyelse som utskottet förde i anslutning till arméstridskrafternas utveckling gäller i lika hög grad för sjö- och kustförsvarsstridskrafterna. Utskottet utgår således från att regeringen i det kommande förslaget till riksdagen redogör för avvägningen mellan kvantitet och kvalitet samt eventuella avsteg som gjorts från den preliminära inriktningen till följd av dessa överväganden. I sammanhanget bör också för- och nackdelar med att i förtid ta system ur drift vägas mot att anskaffa nya system.
En fråga som i det fortsatta underlagsarbetet bör övervägas särskilt, och där resultatet bör redovisas för riksdagen, är det framtida behovet av kapacitet för sjömålsbekämpning. En samlad bedömning bör härvid ske för alla system som har sjömålsbekämpning som uppgift: attackflyg, ytattack, ubåtar, kustförsvarsförband och minsystem.
Utskottet utgår således från att det fortsatta underlagsarbetet kommer att granska flertalet av de frågeställningar som förs fram i partimotion Fö1 (m) yrkande 17, partimotion Fö8 (fp) yrkande 9 och kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 15. Dessa motionsyrkanden bör därför avslås.
Utskottet delar till fullo motionärernas uppfattning i kommittémotion Fö11 (kds) om det önskvärda i att förbättra samordningen av de civila och militära resurserna på det marina området. Exempelvis bör, som motionärerna anför, resurserna för övervakningen av vårt territorium kunna samordnas mer än i dagsläget, liksom verksamhetsplanering och utbildning. Utskottet utgår från att den tillsatta sjöverksamhetskommittén (dir. 1993:136 och 1994:158) i sina överväganden granskar de frågor som motionen aktualiserar. Utskottet vill i sammanhanget påminna om vad det i det föregående under Totalförsvarets inriktning anfört om att försvarets resurser - och i det sammanhanget militär personal - skall kunna ställas till civila myndigheters förfogande i deras myndighetsutövning. Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat vid utgången av år 1995Kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 17 bör därför inte bifallas.
Vad utskottet anfört i det föregående innebär att riksdagen inte heller bör bifalla partimotion Fö5 (v) yrkande 2 i denna del och kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 16.
Flygstridskrafter och övrigt luftförsvar
Regeringen
När det gäller utvecklingen av flygstridskrafter och övrigt luftförsvar hänvisar regeringen till vad som tidigare anförts om luftförsvarets stora betydelse. Redan i grundnivån måste flygstridskrafterna sålunda utformas och dimensioneras i ett långsiktigt tidsperspektiv. Kraven på krigsduglighet och uthållighet anser dock regeringen kunna begränsas.
I grundnivån bör enligt regeringens bedömning ingå ca tolv divisioner stridsflyg med jakt-, attack- och spaningskapacitet. På sikt bör alla dessa divisioner utgöras av JAS 39 Gripen-förband. Det lätta attackflygets omfattning m.m. bör övervägas ytterligare.
Regeringen anser också luftvärnet vara en viktig del av luftförsvaret. Åtgärder för att modernisera och förnya luftvärnet fordrar dock ytterligare överväganden.
Det militära transportflyget har stor betydelse såväl i fred som i krig. Dess kapacitet bör i huvudsak behållas.
Regeringen anser att stridsledningsorganisationen i alla väsentliga avseenden måste finnas med i grundnivån. Den måste snabbt kunna nå full kapacitet. Pågående utveckling bör fortsätta.
Bassystemet bedömer regeringen skall kunna reduceras till ca 16 basbataljoner. I samband med en allmän höjning av krigsdugligheten bör bassystemet snabbt kunna ges full effekt. Först i ett tillväxtläge bör bassystemet byggas ut.
----------------------------- --
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära för-
svaret, den del som rör utvecklingen i stort (avsnitt 4.1.4 i propositionen).
----------------------------- --
Motionerna
Moderaterna anser i sin partimotion Fö1 (m) att en inriktning mot 12 divisioner JAS 39 Gripen och 16 basbataljoner innebär för hög risktagning när det gäller uthålligheten i luftförsvaret efter år 2006. För att ersätta de JA 37 Viggen som fram till dess bidrar till luftförsvarsförmågan, bör redan beslutas att anskaffa ytterligare två divisioner JAS 39 Gripen. Samtidigt bör inriktningen vara en krigsorganisation med 21 basbataljoner, eftersom deras antal har stor betydelse för uthålligheten i luftförsvaret. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna (yrkande 18).
Eftersom försvaret långsiktigt skall utformas för att kunna möta en angripare i alla delar av landet, anser Kristdemokraterna att vår luftförsvarsförmåga måste ges sådan uthållighet att arméstridskrafternas mobilisering och uppmarsch möjliggörs. Motionärerna anser därför att en planeringsinriktning mot 12 divisioner ger otillfredsställande uthållighet i luftförsvaret. Enligt kommittémotionen Fö11 (kds) vore 14 divisioner mera rimligt med hänsyn till kravet att hindra att en angripare får luftherravälde, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna (yrkande 14).
Folkpartiet liberalerna för i sin partimotion Fö8 (fp) fram en annan möjlighet att - åtminstone 10-15 år framåt - ha handlingsfrihet att öka luftförsvarets kapacitet. Man skulle därvid kunna gå ned från dagens 16 till 12 aktiva flygdivisioner men ändå behålla redan anskaffade flygplan till en större organisation. Kostnaderna för bränsle, underhåll och utbildning skulle minska samtidigt som det finns en option att efter beslut utöka organisationen med 1-3 divisioner. Vad som anförts om flygstridskrafterna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 7).
Samma motionärer godtar bedömningen att inga ytterligare flygbaser behöver byggas de närmaste åren. Däremot avvisas förslaget att reducera antalet basbataljoner till 16, eftersom detta skulle inskränka möjligheten att nyttja flygförbanden alltför mycket. För att kunna tillåta ett större antal basbataljoner föreslås att vissa av dem skulle kunna ges lägre beredskap med krav på återtagningstid för full krigsduglighet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 8).
I tre motioner vänder sig respektive motionärer mot en anskaffning av delserie tre av JAS 39 Gripen. Sålunda anför Miljöpartiet de gröna i sin kommittemotion Fö6 (mp) att det kämpat mot JAS från början. Projektet sägs utgöra en felaktig prioritering och pengarna skulle kunna investeras betydligt mer effektivt till gagn för vår gemensamma säkerhet. En beställning av JAS delserie tre bör alltså inte ske (yrkande 17).
Motsvarande yrkanden framförs i Vänsterpartiets partimotion Fö5 (v) (yrkande 2 i denna del) och i motion Fö7 av Monica Green m.fl. (s) (yrkande 2 i denna del).
Utskottet
Utskottet delar regeringens syn på luftförsvarets stora betydelse och att flygstridskrafternas utformning och dimensionering måste ske i ett långsiktigt perspektiv redan på grundnivån. Vissa brister i krigsdugligheten kan - liksom för armé- och sjöstridskrafterna - accepteras i det nära tidsperspektivet under förutsättning att den relativt snabbt kan höjas efter ett beslut.
Utskottet ansluter sig vidare till regeringens bedömning att luftvärnet har en viktig roll i luftförsvaret, men att beslut om luftvärnets framtida utformning kan anstå till hösten 1996.
Med utgångspunkt i den säkerhetspolitiska bedömning och den ekonomiska ram som utskottet i det föregående ställt sig bakom, godtar utskottet den av regeringen förordade inriktningen mot ca 12 stridsflygdivisioner. På sikt bör dessa vara utrustade med JAS 39 Gripen. Utskottet godtar också en inriktning mot en krigsorganisation med 16 basbataljoner, under förutsättning att av regeringen angivna förberedelser genomförs för att kunna höja krigsdugligheten, respektive för anpassning och tillväxt.
Härav följer att riksdagen bör avslå partimotion Fö1 (m) yrkande 18, partimotion Fö8 (fp) yrkande 8 och kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 14, i vilka förordas en större och mer resurskrävande organisation.
Utskottet anser det resonemang som förs i partimotion Fö8 (fp) om handlingsfrihet för att kunna utöka luftförsvarets kapacitet vara intressant, om kostnaderna är rimliga och inte tränger ut investeringar. Samtidigt hänvisar utskottet till att det, i anslutning till regeringens redovisning av konsekvenserna för planeringen, ställt sig bakom bedömningen att materiel som anskaffats med tidigare behov som grund kan avvecklas, såvitt det inte finns ett klart behov av den aktuella materielen under dess återstående livslängd. Utskottet utgår från att den fråga som motionärerna tar upp i anslutning till yrkande 7 övervägs i det pågående underlagsarbetet inför etapp två. Med detta konstaterande anser utskottet att partimotion Fö8 (fp) yrkande 7 inte bör bifallas.
Hittills har flygplan m.m. till 8 stridsflygdivisioner JAS 39 Gripen beslutats. En inriktning mot ca 12 divisioner, som utskottet således accepterar, innebär att flygplan med tillhörande utrustning till ytterligare ca 4 divisioner JAS 39 Gripen behöver anskaffas. Riksdagen bör därmed avslå partimotion Fö5 (v) yrkande 2 i denna del, kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 17 och motion Fö7 (s) yrkande 2 i denna del.
Med de preciseringar och förutsättningar som framgått av det föregående föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret, i den del som rör utvecklingen i stort (avsnitt 4.1.4 i propositionen).
------------------ -----
Utskottet har här stegvis behandlat avsnitten 4.1.2-4.1.4 i propositionen. Utskottet har beträffande ledningssystemet föreslagit att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört. Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen, med de preciseringar och förutsättningar som framgått av det föregående, godkänner vad regeringen i övrigt förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret.
Försvaret och miljön
Regeringen
Regeringen redogör, utan att lämna förslag till riksdagen, för läget beträffande försvaret och miljön. Regeringen erinrar härvid inledningsvis om att riksdagen beslutat om nationella miljömål i olika avseenden. Regeringen erinrar vidare om statsmakternas ställningstaganden om försvaret och miljön (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet. FöU9, rskr. 333 och prop. 1993/94:111, bet. JoU19, rskr. 256). Som följd härav har lagts fast en miljöpolicy för Försvarsmakten. I denna framgår att det övergripande målet i miljöhänseende för Försvarsmakten är att vara fredsbevarande för att därmed förhindra den katastrofala miljöförstöring som ett krig för med sig. I övrigt är målen bl.a. att se till att miljöhänsyn tas i all planering och verksamhet, att minska buller och användning av skadliga ämnen samt att bistå vid inträffade miljökatastrofer och andra olyckor. Enligt regeringen genomför Försvarsmakten nu stegvis sin miljöpolicy.
Härutöver erinrar regeringen om att det i förordningen (1994:642) med instruktion för Försvarsmakten i 4 § anges att Försvarsmakten, med beaktande av de krav som huvuduppgifterna ställer, skall väga in miljöaspekterna i sin verksamhet i fred. Dessutom gäller att stora delar av Försvars- maktens verksamhet nu också prövas enligt miljöskyddslagen.
I sin fortsatta redogörelse om försvaret och miljöfrågorna anmäler regeringen att den tagit initiativ till ett internationellt FN-möte i Linköping i juni 1995. Vid mötet diskuterades bl.a. miljöproblem förknippade med den militära verksamheten. Regeringen anser att Sverige genom att arrangera detta möte på ett påtagligt sätt bidragit till att föra upp försvarsfrågorna på den internationella dagordningen. Det fortsatta arbetet bör drivas i internationella organisationer, främst FN:s ekonomiska kommission för Europa (UN/ECE) i samarbete med bl.a. NATO:s miljökommitté. Regeringen avser vidare att fördjupa behandlingen av frågor om försvaret och miljön inom det nordiska samarbetet och att uppdra åt Försvarsmakten att på myndighetsnivå vidareutveckla detta samarbete.
Motionerna
I Miljöpartiets kommittémotion Fö6 (mp) kritiseras regeringens redovisning. Den sägs inte innehålla något nytt och framåtsyftande. Motionärerna anser att det är oerhört betydelsefullt att försvaret finns i täten när det gäller miljöfrågorna, särskilt när miljöhoten nu ingår i det säkerhetspolitiska begreppet. Motionärerna ger exempel på åtgärder som enligt deras uppfattning går i motsatt riktning. Att Försvarsmakten har vissa undantag från gällande miljölagar är inte heller acceptabelt.
Enligt motionärerna måste i nästa etapp av försvarsbeslutet de miljömässiga effekterna beaktas inför beslut om lokalisering av övnings- och skjutfält. Riksdagen har (bet. 1994/95:FöU4, rskr. 338) visat den viljeinriktningen, vilken nu bör slås fast. Riksdagen bör också slå fast att Försvarsmakten skall göra miljökonsekvensbeskrivningar av de förslag som kommer att presenteras inför nästa etapp i försvarsbeslutet (yrkande 18).
I motion Fö3 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) konstateras att Försvarsmakten nu arbetar för att bli mer hänsynsfull mot miljön. Försvarsmakten sägs dock ha lång väg att gå innan man lyckats övertyga allmänheten om att det finns en verklig vilja bakom den uttalade målsättningen. I samband med den reduktion av försvaret som måste ske med hänsyn till minskade ekonomiska ramar bör sålunda stor vikt läggas vid möjligheterna att gynna natur- och miljövärden. Motionärena anser som följd härav dels att försvaret skall ta större hänsyn än tidigare till natur- och miljövärden (yrkande 1), dels att Försvarsmakten vid en minskning av sin verksamhet aktivt bör sträva efter att lägga ned sådan verksamhet som vållar olägenhet från natur- och miljösynpunkt (yrkande 2).
Motionärerna Monica Green m.fl. anser i motion Fö7 (s) att det är bra att propositionen innehåller ett avsnitt om försvaret och miljön. Motionärerna utgår från att de olika underlag som nu tas fram i miljöfrågor av regeringen redovisas för riksdagen och i tillämpliga delar blir föremål för beslut. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 2 i denna del).
Utskottet
Utskottet konstaterar att en miljöpolicy sedan några år gäller för Försvarsmakten. Den genomförs successivt.
Utskottet har inhämtat att Försvarsmakten, Luftfartsverket, Statens naturvårdsverk och Försvarets forskningsanstalt till regeringen redovisat skilda uppdrag om flygbuller, skottbuller och miljöstrategi för Försvars-makten. Samtliga frågor har betydelse för försvarets miljöarbete och bereds nu inom regeringskansliet.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen i förordningen (1994:642) med instruktion för Försvarsmakten har infört en särskild miljöparagraf. Denna bestämmelse anger att Försvarsmakten, med beaktande av de krav som huvuduppgifterna ställer, skall väga in miljöaspekterna vid sin verksamhet i fred.
Utskottet anser, liksom regeringen, att miljöfrågorna är viktiga i försvarsverksamheten och att det också är angeläget att föra upp försvarsmiljöfrågorna på dagordningen i det internationella samarbetet, framför allt med de nordiska länderna.
Utskottet erinrar om att det vid sin behandling av regeringens budgetförslag (prop. 1994/95:100 bil. 5, bet 1994/95:FöU4 s. 89) under föregående riksmöte ansåg att regeringen genom den författning som lagts fast för Försvarsmakten skapat en god grund för ett aktivt och engagerat miljöarbete.
Frågor om miljökonsekvensbeskrivningar regleras i 5 kap. naturresurslagen (1987:12) (NRL) och i förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar. Miljökonsekvensbeskrivningar skall sålunda enligt 5 kap. 1§ NRL upprättas vid anläggande av vissa angivna verksamheter. Regeringen kan härutöver (5 kap. 2 §) föreskriva om miljökonsekvensbeskrivning i andra fall, t.ex. för skjutfält. Så har exempelvis skett vid den pågående prövningen av flottiljflygplatserna enligt miljöskyddslagen (1969:387).
Utskottet ansåg under föregående riksmöte (bet. 1994/95:FöU4 s. 89) att några ytterligare - specialriktade - lagregler från riksdagens sida avseende Försvarsmakten för närvarande inte behövdes. Utskottet gör nu ingen annan bedömning.
Vad utskottet här har anfört innebär således att det ankommer på regeringen att bestämma behovet av att upprätta miljökonsekvensbeskrivningar som en del i underlaget inför försvarsbeslutets andra etapp. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla kommittémototion Fö6 (mp) yrkande 18.
Det anförda innebär vidare att inte heller motionerna Fö3 (mp) och Fö7 (s) yrkande 2 i denna del bör bifallas.
Bedömda konsekvenser
Regeringen
Regeringen anför att det inte är möjligt att nu ta ställning till enskildheter i den framtida utvecklingen innan en helhetslösning kan överblickas. Inriktningens konsekvenser kan först då slutligt anges. I några viktiga avseenden redovisar dock regeringen sina bedömningar.
Regeringen anser att differentieringen av grundutbildningen kan drivas längre än i dag. För delar av krigsorganisationen krävs en fullständig och allsidig utbildning. För andra delar, som inte behöver uppnå fullständig förmåga förrän efter genomförd höjning av krigsdugligheten, kan främst den förbandsinriktade delen av grundutbildningen reduceras eller utgå. Förbandsomsättningstiderna bör varieras med hänsyn till olika förbands behov.
Förändringarna i krigsorganisationen m.m. bör leda till att vissa utbildningsanläggningar läggs ned. Försvarsberedningen har sålunda gjort bedömningen att ett tiotal fredsförband kan komma att läggas ned men regeringen betonar vikten av en helhetslösning byggd på ett brett underlag. Att besluta om förändringar i grundorganisationen med nedläggning av fredsförband är därför inte aktuellt förrän hösten 1996 i den andra etappen av försvarsbeslutet.
Regeringen bedömer att sammanlagt 3 500 till 4 000 yrkesofficerare och civila kommer att behöva lämna sina tjänster under försvarsbeslutsperioden som en följd av direkta organisationsförändringar. En dryg tredjedel antas vara civila. Denna personalavveckling sägs endast till mindre del kunna ske genom s.k. naturlig avgång.
Regeringen anför att det ekonomiska trycket på materielanskaffningen kommer att vara högt, särskilt under försvarsbeslutsperiodens första del, innan minskningen av organisationen gett fullt utslag i försvarsekonomin. Planerad anskaffning av några större materielobjekt kan behöva omprövas och ett antal mindre sådana kan behöva senareläggas eller utgå. Regeringen bedömer att detta kommer att medföra betydande konsekvenser för den svenska försvarsindustrin.
Motionerna
I enlighet med förslagen i Moderata samlingspartiets partimotion Fö1 (m) om fler brigader och flottiljer anser motionärerna att nedskärningarna i grundorganisationen måste bli mindre än vad Försvarsberedningen har angett. Hur stora bör avgöras efter den översyn av principerna för förbandsproduktionen som regeringen aviserar i propositionen. Vad som anförts om grundorganisationen föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna (yrkande 19 i denna del).
I Miljöpartiet de grönas kommittémotion Fö6 (mp) förordas att myndigheterna ges i uppgift att inför nästa etapp av försvarsbeslutet redovisa en omställning av två regementen till miljövärnsregementen under försvarsbeslutsperioden (yrkande 19). Motionärerna anser att utbildningen vid miljövärnsregementena skall ske i enlighet med den vidgade hotbilden med tyngdpunkt i specifika insatser för miljön.
Utskottet
Utskottet noterar att regeringens redogörelse för de bedömda konsekvenserna inte åtföljs av några förslag till riksdagen. Utskottet vill ändå nämna att det i huvudsak kan ansluta sig till vad regeringen anför om differentiering av grundutbildning, avveckling av utbildningsanläggningar, minskning av antalet anställda och konsekvenser för den svenska försvarsindustrin. Samtidigt understryker utskottet vad regeringen anför om att det inte nu är möjligt att ta ställning till enskildheter i den framtida utvecklingen, innan helheten kan överblickas.
Utskottet kan således hålla med motionärerna i Moderata samlingspartiets partimotion Fö1 (m) om att den konkreta omfattningen av nedskärningarna i grundorganisationen får avgöras efter det att behovet av förbandsproduktion har klarlagts i regeringens underlagsarbete. I motionen förordas dock en mer omfattande krigsorganisation, med därtill hörande större grundorganisation, än vad utskottets majoritet har förutsatt. Härav följer att partimotion Fö1 (m) yrkande 19 i denna del bör avslås.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen, senast under föregående riksmöte (bet. 1994/95:FöU4 s. 90), avstyrkt framställningar om att inrätta miljövärnsregementen. Utskottet anser inte att något inträffat som föranleder en ny bedömning i frågan. Kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 19 i denna del bör därför avslås.
Inriktning av det civila försvaret
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 82-90) har anfört om uppgifter för och principiell inriktning av det civila försvaret. Utskottet behandlar också motionerna Fö8 (fp partimotion) yrkande 11, Fö6 (mp kommittémotion) yrkande 6 samt Fö11 (kds kommittémotion) yrkandena 6, 7 och 9.
Vidare behandlar utskottet förslag 1994/95:RR11 från Riksdagens revisorer angående skyddsrumsbyggandet samt motionerna 1994/95:Fö12 (fp) och 1994/95:Fö13 (kds) som lämnats under föregående års riksmöte. I anslutning till behandlingen av förslaget behandlas även motion 1995/96:Fö8 (fp) yrkande 12, som också berör skyddsrumsbyggandet.
Uppgifterna för det civila försvaret
Det civila försvaret omfattar all den civila verksamhet som ingår i totalförsvaret, dvs. alla de beredskapsförberedelser som statliga civila myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner samt enskilda och företag vidtar i fredstid och all den civila verksamhet som behövs under krigsförhållanden för att stödja Försvarsmakten, skydda och rädda liv och egendom, trygga en livsnödvändig försörjning och upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Det civila försvaret är alltså inte någon myndighet eller organisation.
Regeringen
De centrala utgångspunkterna för utformningen av det civila försvaret måste enligt regeringen vara en bedömning av det framtida krigets karaktär och samhällets utveckling. En angripare förväntas slå mot de mest sårbara delarna av totalförsvaret för att utnyttja dess svagaste delar. Samhällsfunktioner som elförsörjning, telekommunikationer, transporter, ledningssy-stem samt informations- och nyhetsförmedling kommer att vara av särskilt stort intresse för angriparen att slå ut. Civilbefolkningen kommer att drabbas hårt av ett krig där fienden på detta sätt försöker utnyttja sårbarheter i det svenska samhället.
I ett framtida krig kan insatser av strategiska insatsstyrkor, som i ett snabbt förlopp och i kombination med sabotageåtgärder söker störa viktiga samhällsfunktioner, bedömas bli centrala inslag. Det är därför av avgörande betydelse att för totalförsvaret viktiga anläggningar kan bevakas och skyddas. Regeringen framhåller att den förmågan måste finnas i hela landet. Regeringen anser att betydligt större vikt än hittills måste läggas vid förmågan att bevaka och skydda objekt som är viktiga för totalförsvaret.
De senaste decenniernas samhällsutveckling har inneburit en ökad sårbarhet bl.a. genom att störningar inom ett område kan få långtgående konsekvenser inom andra. En storskalig produktions- och distributionsapparat påverkar försörjningsberedskapen och ökar risken för att en enstaka olycka skall få allvarliga konsekvenser för människor och miljö.
Bilden av tänkbara hot och risker måste enligt regeringen numera tecknas i ett bredare spektrum än tidigare. Bilden sträcker sig från en hård kärna av traditionella säkerhetspolitiska hot över de nya konflikter som kan blossa upp i det kalla krigets spår, till de hot som följer av den globala utvecklingen och de moderna samhällenas sårbarhet.
Regeringen anser att denna utveckling kräver en helhetssyn på hot och risker. Samhällets åtgärder i fred och krig måste därför integreras. Kriget är visserligen enligt regeringen den allvarligaste påfrestningen, men en ökad uppmärksamhet måste ges åt de icke- militära hoten, t.ex. katastrofer och allvarliga störningar inom viktiga samhällsfunktioner.
Regeringen har därför i sina säkerhetspolitiska överväganden föreslagit ett vidgat säkerhetsbegrepp. Begreppet skall även inkludera skydd för landet och befolkningen i samband med svåra nationella påfrestningar i fred. Åtgärder för att medverka i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser skall även ingå. Förändringen innebär enligt regeringens mening en utvidgning av det civila försvarets uppgifter och en viss tyngdpunktsförskjutning i totalförsvarets verksamhet.
Regeringen föreslår att uppgifterna för det civila totalförsvaret skall vara att:
- värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säker ställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld,
- kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser och
- stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella påfrestningar i fred.
När det gäller uppgifterna vid väpnat angrepp betonar regeringen att det även inom det civila försvaret skall bedrivas en planering som motsvarar det militära försvarets förberedelser för att höja krigsdugligheten. Det är därvid fråga om att under en ettårsperiod stärka förmågan inom särskilt centrala områden. Ett trovärdigt totalförsvar förutsätter att civilbefolkningen så långt möjligt värnas mot krigets verkningar. Regeringen anser mot den bakgrunden det vara särskilt väsentligt att behoven av befolkningskydd och hälso- och sjukvård kan tillgodoses.
Även om det moderna kriget i flertalet fall förväntas få ett kort förlopp så måste åtgärder vidtas för att trygga en livsnödvändig försörjning. En central uppgift för det civila försvaret är vidare att åstadkomma en tillräcklig stryktålighet hos samhällets mest vitala funktioner, bl.a. elförsörjning, telekommunikationer, informationssystem och ledningssystem.
Det civila försvaret bör vidare enligt regeringens mening bygga upp resurser och vidta andra förberedelser för att kunna medverka i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Regeringen anser att den uppgiften bör påverka utformningen av beredskapsåtgärderna inom det civila försvaret.
Det civila försvaret bör även verka för - och vidta åtgärder - så att samhällets förmåga stärks inför svåra nationella påfrestningar i fred. När beredskapsåtgärderna för väpnat angrepp dimensioneras och utformas, bör hänsyn tas till de nya uppgifterna för det civila försvaret, så att dess resurser kan utnyttjas inom hela hotskalan. En ökad samordning och en långtgående integrering av resurser för krig och fred bör enligt regeringens mening eftersträvas.
Ansvaret för att åstadkomma en beredskap att möta svåra nationella påfrestningar i fred åvilar i princip den som bedriver verksamheten i fred och inom vars område sådana påfrestningar kan komma. Regeringen framhåller att dess förslag inte innebär någon ändring av detta synsätt och inte heller innebär något behov av ändring av räddningstjänstlagens (1986:1102) bestämmelser om hur samhällets räddningstjänst skall organiseras och bedrivas.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om uppgifter för det civila försvaret (avsnitt 4.2.2 i propositionen).
Utskottet
Utskottet konstaterar att inga motionärer har ifrågasatt regeringens förslag till uppgifter för det civila försvaret. Utskottet har ingen annan mening än regeringen och förordar därför att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om uppgifter för det civila försvaret.
Principiell inriktning
Regeringen
Regeringen tar även upp vissa frågor som rör den principiella inriktningen av det civila försvaret. Den grad av robusthet och flexibilitet som samhällets grundstruktur har är avgörande för förmågan att klara extrema påfrestningar i fred och vid ett väpnat angrepp. Grundstrukturen byggs upp av långsiktiga investeringar genom särskilda åtgärder som har stor marginalnytta när det gäller att förbättra den långsiktiga säkerheten. Att genomföra åtgärder senare kan vara svårt eller t.o.m. omöjligt.
Företag, organisationer och myndigheter bör i sin planering av verksamheten beakta riskerna i samhället i ett totalt fred-krig- perspektiv. De kostnadskrävande beredskapsåtgärder som hittills gjorts har grundats på behoven inför ett väpnat angrepp. Regeringen anser att sådana beredskapsåtgärder framgent även bör göras utifrån de krav som ställs vid nationella påfrestningar samt vid internationella insatser.
Regeringen anser att den nya inriktningen för det civila försvaret innebär en ökad tonvikt på att åstadkomma en robust och flexibel infrastruktur. Det gäller i första hand inom områdena elförsörjning, telekommunikationer, informationssystem och ledningssystem.
Ökad prioritet bör vidare ges åt åtgärder som förbättrar insats- och katastrofberedskapen, t.ex. inom räddningstjänsten och hälso- och sjukvården. Att även trygga informationsförmedlingen bör enligt regeringen fortsatt vara en högt prioriterad uppgift.
Slutligen bör säkerhetsskyddsfrågorna ges en ökad vikt. Det är angeläget att åstadkomma en bevakning av viktiga skyddsobjekt för att möta hoten mot dessa objekt från sabotageaktioner, terroristangrepp och vid krig.
Med hänsyn till de förändrade uppgifterna för det civila försvaret, den ändrade hotbilden vid angrepp samt inte minst genom den kapacitet som redan byggts upp anser regeringen att de ekonomiska anspråken inom vissa områden av det civila försvaret kan tonas ned. Det gäller försörjningen med livsmedel och industrivaror samt skyddsrumsbyggandet för befolkningsskyddet.
När det gäller synen på befolkningskyddets utveckling framhåller regeringen att befolkningskyddet i krig bör bestå av ett system med flera samverkande delar: fysiskt skydd, andningsskydd, information, utrymning och inkvartering. Det framtida skyddssystemet bör vara flexibelt och differentierat så att det finns en handlingsberedskap inför förändringar, t.ex. av hotbilden, genom ny vapenteknik eller av samhällsutvecklingen.
Regeringen betonar vikten av att produktionen av skyddsrum i fred, och underhållet av dessa, i framtiden begränsas till de mest utsatta områdena. Möjligheten att i större utsträckning än i dag bygga enklare skydd, s.k. skyddade utrymmen, bör tas till vara. En översyn bör enligt regeringens mening därför göras av det nuvarande systemet för byggande av skyddsrum. I detta sammanhang bör även utrymningsplaneringen ses över.
Regeringen föreslår följande grunder för utformningen av försörjningsberedskapen med livsmedel, s.k. strategiska varor och olja för krig och neutralitet.
Behovet av att efter högst ett års höjning av försvarsförmågan kunna tillgodose försörjningen vid ett angrepp med iståndsatta styrkor på det sätt som beskrivits i propositionens avsnitt 4.1.2 bör enligt regeringens mening vara styrande för planeringen. Försörjningen måste även säkerställas vid ett sådant angrepp som trots allt skulle kunna ske i nuvarande omvärldsläge.
När det gäller åtgärderna inom livsmedelsområdet bör dessa i första hand avse beredskapslagring av halvfabrikat och färdigvaror lokaliserade till de delar av landet där försörjningsproblem kan bedömas uppstå, väsentligen Norrland.
Riksdagen har nyligen beslutat om ändrade principer för beredskapslagring av olja. De ny principerna innebär en minskning av de statliga beredskapslagren och att ansvaret för beredskapslagring av olja, och dess finansiering, tas över av oljebranschen.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om principiell inriktning för det civila försvaret (avsnitt 4.2.3 i propositionen).
Motionerna
Folkpartiet liberalerna menar i Fö8 (fp partimotion), yrkande 11, att behovet av lagring och andra åtgärder för att klara av försörjningslägen med avspärring naturligtvis har minskat radikalt sedan det kalla krigets slut. Motionärerna avskriver det tidigare scenariot med ett europeiskt storkrig som skulle kunna leda till långvariga handelshinder. Svenskt totalförsvar skall enligt motionen kunna möta den typen av militära aktioner som är militärtekniskt möjliga utan egentligen förvarning. Detta ställer knappast krav på en försörjningsberedskap av det slag vi tidigare räknade med. Däremot finns det skäl att ägna stor uppmärksamhet åt åtgärder som ökar stryktåligheten och uthålligheten i telekommunikationer, elförsörjning och transporter. Sjuktransportkapaciteten liksom tillgången på läkemedel och förbrukningsmateriel har stor betydelse och bör därför uppmärksammas.
Folkpartiet liberalerna anser att merparten av den hittillsvarande statliga lagringen bör upphöra, men att vi bör ha en beredskap att vid behov kunna bygga upp lager som kan behövas om hotbilden blir allvarligare. Sammantaget innebär detta, enligt motionärerna, att Sverige bör kunna göra betydande neddragningar inom försörjningsområdet. En del av dessa besparingar bör möjligggöra ökade satsningar på säkerhet i fråga om telekommunikationer och elförsörjning.
I motion Fö6 (mp kommittémotion), yrkande 6, framhålls att det nu återstår för riksdag och regering att ta konsekvenserna av den vidgade hotbilden för att minska sårbarheten, vidta krafttag mot miljöförstöringen samt öka insatserna i olika internationella fora. De åtgärder man kan göra redan på planerings- och genomförandestadiet av olika projekt för att minska sårbarheten och miljöpåverkan blir även billigare i det långa loppet.
I motion Fö11 (kds kommittémotion) framhålls (yrkande 6) att andelen äldre ökar behovet av vård och omsorg. Socialtjänsten och sjukvården kommer i kriser och i krig att utsättas för stor belastning. Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig och kris måste därför planeras noga. Motionärerna anser därför att konsekvenserna av de senaste årens förändringar inom hälso- och sjukvården noggrant bör följas upp ur beredskapssynpunkt. Motionärerna anser vidare (yrkande 7) att det behövs ett väl fungerande uppföljnings- och utvärderingssystem för att följa upp den lokala verksamheten efter det att den nya lagen om civilt försvar trätt i kraft. Regeringen aviserar i propositionen en översyn av uppgifter och organisation för den centrala nivån inom det civila försvaret. I motionen förordas (yrkande 9) att den aviserade översynen av Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar bör skjutas upp till etapp två av försvarsbeslutet.
Utskottet
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är samhällets grundstrukturs robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är avgörande för förmågan att klara extrema påfrestningar i fred och vid ett väpnat angrepp. Det är främst genom långsiktiga investeringar i fred som grundstrukturens förmåga byggs upp. Utskottet anser vidare att framtida beredskapsåtgärder inom den civila delen av totalförsvaret även skall utformas för att samhället skall öka sin förmåga att möta nationella påfrestningar i fred, samt för att dess resurser skall kunna utnyttjas vid internationella humanitära insatser.
Regeringen anser att det civila försvaret framgent skall lägga ökad tonvikt på att åstadkomma en robust och flexibel infrastruktur främst inom områdena elförsörjning, telekommunikationer, informationssystem och ledningssystem. Utskottet betonar i sammanhanget betydelsen av att även det civila totalförsvarets lednings- och informationssystem är tillräckligt ändamålsenligt och uthålligt. De civila och militära ledningssystemen bör utvecklas i nära samverkan. Ökad prioritet skall vidare läggas vid åtgärder som förbättrar insats- och katastrofberedskapen t.ex. inom räddningstjänsten och hälso- och sjukvården. Behovet av beredskapsförberedelser i fred när det gäller försörjningen av livsmedel och industrivaror samt skyddsrumsbyggandet kan däremot reduceras.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fö8 (yrkande 11) att behovet av lagring för att klara avspärrningslägen har minskat radikalt. Däremot finns det skäl att ägna stor uppmärksamhet åt åtgärder som ökar stryktåligheten och uthålligheten i telekommunikationer, elförsörjning och transporter. Folkpartiet anser att merparten av den statliga lagringen bör kunna upphöra. I motion Fö11 (kds kommittémotion) (yrkande 6), framhålls det framtida behovet av hälso- och sjukvård samt socialtjänst i kriser och krig.
Utskottet konstaterar att motionärernas uppfattning ligger väl i linje med vad regeringen har uttalat i frågan. Förmågan att upprätthålla god uthållighet inom samhällsviktiga funktioner såsom elförsörjning, telekommunikationer, informationssystem samt transporter skall enligt utskottets mening sålunda prioriteras högt liksom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.
Beredskapslagringen av livsmedel och andra s.k. strategiska industrivaror liksom produktionen av skyddsrum i fred bör ha en väsentligt lägre prioritet. Därmed tillgodoses de synpunkter som motionärerna för fram i detta avseende.
När det gäller frågan om att följa upp hälso- och sjukvården från beredskapssynpunkt har utskottet inhämtat att regeringen nyligen uppdragit åt Överstyrelsen för civil beredskap att genomföra en utvärdering av funktionen hälso- och sjukvård, varför motionärernas förslag i denna del redan är tillgodosett.
I motion Fö6 (mp), yrkande 6, framhålls att riksdag och regering nu måste ta konsekvenserna av den vidgade hotbilden.
Utskottet har all anledning att utgå från att synen på den vidgade hotbild som utskottet ställt sig bakom ligger till grund för den fortsatta försvarsplaneringen och beredskapsförberedelserna i övrigt av regeringen och myndigheterna. Något särskilt uttalande från riksdagens sida torde därför inte vara nödvändigt.
I motion Fö11, yrkande 7, framhålls behovet av ett väl fungerande uppföljnings- och utvärderingssystem av den lokala verksamheten inom det civila försvaret.
Utskottet erinrar om att civilförsvaret kommunaliserades den 1 juli 1995 varvid kommunerna först då övertog sina nya uppgifter inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten under beredskap och krig. Utskottet har inget att invända rent principiellt mot motionärernas uppfattning om behovet av uppföljning och utvärdering. Med hänsyn till att uppgifterna lades på primärkommunerna helt nyligen, torde inte något tillkännagivande från riksdagens sida behövas redan nu.
I motionens yrkande 9 anses att översynen av Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar bör skjutas upp till nästa etapp.
Utskottet anser för sin del att det bör ankomma på regeringen att närmare bestämma om hur utredningsarbetet bör läggas upp i denna del.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om principiell inriktning för det civila försvaret. Utskottet anser vidare att motionerna Fö6 (yrkande 6), Fö8 (yrkande 11) samt Fö11 (yrkandena 6, 7 och 9) inte bör bifallas av riksdagen.
Riksdagens revisorer
Riksdagens revisorer har den 26 april 1995 lämnat riksdagen förslag (1994/95:RR11) med anledning av sin granskning av skyddsrumsbyggandet. Granskningen har genomförts på förslag av försvarsutskottet. Riksdagens revisorer erinrar inledningsvis om att riksdagen den 15 december 1994 beslutade om en ny lag om civilt försvar (bet. 1994/95:FöU2, rskr. 80). Genom den nya lagen upphör civilförsvaret som en statlig organisation. I stället blir befolkningsskydd och räddningstjänst en kommunal uppgift även under höjd beredskap.
Revisorernas uppfattning är att de risker som bedöms föreligga i olika områden måste vara avgörande för hur det fysiska skyddet bör utformas. Utgifterna för skyddsrum och andra skydd måste vägas mot andra angelägna ändamål. Revisorerna anser att riksdagen bör begära att regeringen utformar tydliga kriterier för skyddsrumsbyggandet. Dessa kriterier bör redovisas för riksdagen inför det försvarspolitiska beslut som riksdagen väntas fatta 1996.
Revisorerna redovisar en bedömning att det skulle ta 30-40 år att bygga bort eller radikalt minska bristen på skyddsrumsplatser. Huruvida de 300- 400 miljoner kronor som årligen satsas på skyddsrumsbyggande i framför allt nyproducerade bostäder verkligen åstadkommer det mest effektiva befolkningsskyddet, behöver undersökas närmare. De allvarligaste bristerna inom befolkningsskyddet måste enligt revisorernas uppfattning avhjälpas på kortare tid än vad som nu planeras. Riksdagen bör därför uppmana regeringen att presentera en plan för hur riskerna för befolkningen kan begränsas.
Revisorerna menar vidare att det - om skyddsrummen fortfarande skall vara en statlig angelägenhet - behövs ett nytt planeringssystem som är mindre beroende av den aktuella nyproduktionen av bostäder och som på ett tydligare sätt än för närvarande baseras på bedömningar om befolkningens behov av skydd. Riksdagen behöver också bättre möjligheter att styra och följa upp skyddsrumsbyggandet.
Eftersom befolkningsskyddet numera är en kommunal angelägenhet aktualiserar revisorerna samtidigt frågan om skyddsrumsbyggande även i fortsättningen bör vara en statlig angelägenhet. Ansvaret för det fysiska befolkningsskyddet bör enligt revisorernas uppfattning prövas inför nästa försvarsbeslut. Regeringen bör ges i uppdrag att mycket förutsättningslöst analysera fördelar och nackdelar med ett kommunalt övertagande av även den fysiska delen av befolkningskyddet.
Riksdagens revisorer föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om
- behovet av ett nytt planeringssystem för det fysiska befolkningsskyddet som omfattar hela befolkningen i områden som bedöms bli särskilt utsatta i händelse av krig,
- behovet av en förutsättningslös analys av fördelar och nackdelar med ett kommunalt övertagande av även den fysiska delen av befolkningsskyddet.
Motionerna
I motion 1994/95:Fö12 (fp) erinras om att Folkpartiet liberalerna i ett decennium pläderat för en omläggning av det svenska skyddsrumsbyggandet i områden utan sannolika mål för en angripare. Enligt motionen har skyddsrumsbyggandet inte styrts av rimliga hotbilder för framtiden. Därför är det angeläget att tillstyrka förslaget från Riksdagens revisorer om att riksdagen bör begära att regeringen utformar tydliga kriterier för skyddsrumsbyggandet och att dessa bör redovisas för riksdagen inför det försvarspolitiska beslutet 1996. Statens utgifter kan minska. Skyddet till människor kan bli mer rationellt. Riksdagens intentioner måste enligt motionen äntligen få genomslag på detta område, där myndigheternas konservatism och revirtänkande haft så olyckliga effekter.
I motion 1995/96:Fö8 (yrkande 12) tar Folkpartiet liberalerna åter upp frågan om skyddsrumsbyggandet. Motionen hänvisar till Folkpartiets ingående behandling av frågan i sin motion 1994/95:Fö12 i anledning av Riksdagens revisorers förslag 1994/95:RR11 om skyddsrumsbyggandet. Enligt motionen bör den kommunala planeringen syfta till att separera bostadsbyggandet och uppförandet av anläggningar som kan antas bli utsatta för fientlig bekämpning. Det bör därför vara möjligt att högst väsentligt dra ner på anslagen för byggande av skyddsrum. De medel som frigörs bör användas t.ex. för att finansiera den ökade utbildningen av pliktpersonal och frivilliga inom den civila delen inom totalförsvaret. Vidare finns det enligt motionen anledning att ifrågasätta att staten direkt betalar alla investeringar i skyddsrum. Därför bör det göras en översyn av principerna för finansiering av skyddsrum.
I motion 1994/95:Fö13 av Åke Carnerö m.fl. (kds) erinras om att befolkningsskyddet och krigsräddningstjänsten fr.o.m. den 1 juli 1995 är en kommunal uppgift även under beredskap och krig. Kommunerna skall bestämma inom vilka områden det skall finnas skyddrum och skyddade utrymmen. Enligt motionärerna (yrkande 1) bör det göras en analys över konsekvenserna vid ett kommunalt övertagande av det fulla ansvaret för den fysiska delen av befolkningsskyddet. Vidare erinrar motionärerna om bristen på skyddsrumsplatser och den tid som det skulle ta att bygga bort denna. Därför är det viktigt (yrkande 2) att utarbeta en nationell plan över hur hela befolkningen skall skyddas i händelse av krig. I motionen föreslås även (yrkande 3) att det bör göras en översyn av nuvarande planerings- och finansieringssystem för att statsmakterna bättre skall kunna följa upp och styra skyddsrumsbyggandet.
Utskottet
Utskottet delar Riksdagens revisorers mening att det behövs tydligare kriterier än för närvarande för skyddsrumsbyggandet. Ett tydligare hänsynstagande till det lokala behovet av skyddsrum - eller andra former av skyddade utrymmen - bör enlig utskottets mening göras för att utformningen av det fysiska skyddet inom befolkningsskyddet skall kunna göras effektivare och billigare i fred.
Även regeringen framhåller i propositionen att produktionen av skyddsrum i fred i framtiden bör begränsas till de mest utsatta områdena. Möjligheterna att i större utsträckning bygga s.k. skyddade utrymmen bör enligt regeringens mening tas till vara. Utskottet ställer sig bakom regeringens uppfattning.
Därmed, bedömer utskottet, skapas förutsättningar för att sänka utgifterna för byggandet av skyddsrum och avväga dessa utgifter mot andra angelägna totalförsvarsändamål.
Liknande uppfattningar förs fram i motionerna 1994/95:Fö12 (fp) och 1995/96:Fö8 (yrkande 12) av Folkpartiet liberalerna.
Utskottet konstaterar sålunda att regeringens, Riksdagens revisorers och motionärernas uppfattningar ligger i linje med varandra. Utskottet anser mot den bakgrunden att de riktlinjer som nu ligger till grund för skyddsrumsbyggandet bör ses över. De nya kriterierna bör redovisas för riksdagen i samband med förslaget till försvarsbeslut som läggs fram hösten 1996.
Utskottet vill även ta upp frågan om det kommunala övertagandet av ansvaret för befolkningsskyddet och räddningstjänsten under beredskap i krig även bör medföra att ansvaret för finansiering av skyddsrum förs över till kommunerna.
Behovet av en översyn av även den frågan aktualiseras av Riksdagens revisorer och i motion 1994/95:Fö12 (fp) samt i 1995/96:Fö8 (yrkande 12). Liknande tankegångar förs även fram i motion 1994/95:Fö13. Där förordas en analys av ett fullständigt kommunalt övertagande av ansvaret för befolkningsskyddet (yrkande 1). Vidare pekas på behovet av en nationell plan över hur befolkningen skall kunna skyddas (yrkande 2). Vidare aktualiseras en översyn av planerings- och finansieringssystemet för skyddsrumsbyggandet (yrkande 3).
Utskottet anser vidare att det finns skäl att frågan om hur skyddsrumsbyggandet skall finansieras m.m. bör övervägas i detta samlade sammanhang. Möjligheten för regeringen - och ytterst riksdagen - att närmare styra produktionen m.m. av det fysiska skyddet inom befolkningsskyddets ram bör därvidlag uppmärksammas särskilt. Regeringens överväganden och förslag bör även de redovisas för riksdagen hösten 1996.
Med anledning av regeringens förslag i propositionen, Riksdagens revisorers förslag 1994/95:RR11 samt motionerna 1994/95:Fö12 (fp), 1994/95:Fö13 (kds) och 1995/96:Fö8 (fp) (yrkande 12) föreslår utskottet att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om skyddsrumsbyggandet.
Försvarsmaktens internationella styrka
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 106-107) har anfört om Försvarsmaktens internationella styrka. Vad regeringen i övrigt har anfört om svensk ambitionsnivå för internationella fredsfrämjande insatser (avsnitt 6.1.3 i propositionen), civila internationella styrkor (avsnitt 6.3 i propositionen) samt om internationella kontakter (avsnitt 6.5 i propositionen) jämte de motioner som är hänförliga till dessa avsnitt i propositionen har försvarsutskottet hänskjutit till gemensam beredning med utrikesutskottet i det Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet (UFöU). Utskottet behandlar även motionerna Fö1 (m partimotion) yrkande 21, Fö6 (mp kommittémotion) yrkande 4 (delvis) samt Fö11 (kds kommittémotion) yrkande 8.
Regeringen
Genom att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser kan Sverige bidra till fred och säkerhet. Sveriges förmåga, möjligheter och förutsättningar i detta avseende bör förbättras. Fredsbyggandet kräver insatser från många olika delar av samhället. Totalförsvarets del i denna verksamhet avser främst de fredsfrämjande och humanitära insatserna. Regeringen anser att deltagande i sådana insatser framgent skall vara en av totalförsvarets huvuduppgifter.
När det gäller ambitionsnivån för internationella fredsfrämjande insatser anser regeringen att Sverige - utifrån ett vidgat säkerhetspolitiskt synsätt - skall stärka sina bidrag i detta avseende. Regeringen anser därför att ambitionsnivån i totalförsvarets utlandsinsatser skall höjas. Särskilt bör förmågan utvecklas att snabbt kunna igångsätta verkningsfulla insatser.
Regeringen anser att ambitionsnivån för de fredsfrämjande insatserna i totalförsvaret inte bara kan mätas i kvantitativa mått, utan t.ex. även genom den beredskap för medverkan som Sverige är berett att upprätthålla.
Försvarsmakten skall därför organisera en särskild internationell styrka för fredsfrämjande insatser under mandat av FN eller Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).
Härutöver bör enligt regeringens mening organiseras särskilda civila insatsstyrkor för humanitära insatser, vilka skall vara ett komplement till andra svenska insatser inom ramen för internationellt samordnade humanitära aktioner.
Enligt regeringen bör försvarsmaktens internationella styrka organiseras med en chef och stab, personal och förband i beredskap, under utbildning eller i tjänst utomlands i pågående operationer under mandat av FN och OSSE. I styrkan bör även ingå Försvarets internationella centrum (SWEDINT).
Styrkan skall - utöver skytteförband - även bestå av specialenheter för t.ex. ledning, fältarbeten, sjukvård och transporter. Möjligheten att även använda specialenheterna i civila, humanitära insatser bör säkerställas. Styrkans sammansättning skall väl återspegla den internationella efterfrågan.
Personalen till den internationella styrkan skall enligt regeringens mening rekryteras på frivillig väg. Om det uppstår rekryteringsmässiga svårigheter för Sverige att fullfölja sina åtaganden är regeringen inte främmande för att vid nyanställning av anställd personal till Försvarsmakten, föreskriva att anställningen kan komma att omfatta även tjänst i fredsfrämjande verksamhet i utlandet. Utbildning skall ske för att utveckla samverkan mellan civila och militära enheter inom ramen för multifunktionella styrkor. Förbanden skall ha en hög utbildningsnivå och en god materiell standard. Hög skyddsnivå, modern materiel, effektiv sjukvård och säkra ledningsfunktioner är grundvillkor.
I normalfallet räknar regeringen med att 800-1400 personer samtidigt skall kunna tjänstgöra utomlands. Under kortare tid bör insatsvolymen kunna gå utöver angiven nivå. En extra hög insatsberedskap bör därutöver upprätthållas för ett eller två kompanier. Dessa bör kunna insättas inom 15 -30 dagar efter regeringens beslut om svensk medverkan. En rekognosceringsstyrka bör kunna sändas till området inom en vecka. Personalen i dessa enheter bör omfattas av särskilda beredskapskontrakt. En förbandssamordning med andra länder som ställer liknande snabbinsatta förband till förfogande bör eftersträvas. Det nordiska samarbetet bör därvid utgöra en grund.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om Försvarsmaktens internationella styrka (avsnitt 6.2).
Motionerna
I motion Fö1 (m partimotion), yrkande 21, framhåller Moderata samlingspartiet att internationella insatser är en naturlig del av försvarets uppgifter. Deltagandet i sådana är en viktig del av svensk säkerhetspolitik. Dagens ambitionsnivå för de internationella insatserna är rimliga. Förslaget om en snabbinsatsstyrka bör ses positivt men prövas ekonomiskt. När det gäller organisationen för internationella insatser bör man inte bygga upp dubbelkompetens utan basera insatserna på existerande militära och civila strukturer. Kostnaderna för en materiell förslitning och hur dessa ersätts samt kostnaderna för snabbinsatsstyrkan återstår att utreda. Motionärerna delar regeringens förslag om en särskild stab m.m., men ser inget behov av stora organisatoriska förändringar.
I motion Fö6 (mp kommittémotion) anförs (yrkande 4 i denna del)) att Sveriges internationella insatser bör vara av övervägande humanitär, konfliktförebyggande och fredsbevarande karaktär. Sverige bör bygga vidare på det koncept för insatser under mandat av FN och OSSE som vi nu har, i stället för att upprätta en militär insatsstyrka.
Kraft och resurser bör satsas på den civila insatsstyrka som regeringen föreslår.
I motion Fö11 (kds kommittémotion), framhålls (yrkande 8) att personalförsörjning, utbildning, högre insatsberedskap, samverkan med andra länders stridskrafter och civila insatsstyrkor kräver resurser som medför ökade kostnader. Insatsernas karaktär kräver att den allra bästa materielen tas ur våra mobiliseringsförråd. Det anser motionärerna mot bakgrund av att det är viktigt att priset för våra internationella styrkor redovisas och utvärderas kontinuerligt. Totalförsvarets internationella insatser får inte urholka totalförsvarets ekonomiska ramar eller minska möjligheten att fullgöra uppgifterna i det fredstida samhället.
Utskottet
Sverige har medverkat i FN:s fredsbevarande insatser sedan slutet av 1940-talet och därvid bidragit både med militära förband och enskilda. Sedan några år tillbaka medverkar Sverige även i liknande insatser under mandat av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Det finns således en lång och omfattande erfarenhet inom Försvarsmakten att medverka i internationella fredsbevarande operationer och andra liknande insatser. Försvarsmakten organiserar även rent civila resurser för humanitära insatser t.ex. i samband med katastrofer genom Swedrelief.
Sveriges ambitionsnivå bör öka när det gäller att på olika sätt bidra i fredsfrämjande insatser. Regeringen har därför föreslagit riksdagen att totalförsvarets uppgifter nu skall utvidgas till att även omfatta förmåga att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Utskottet har tidigare i detta betänkande ställt sig bakom förslaget till utvidgningen av uppgifterna.
Regeringen föreslår mot den bakgrunden att Försvarsmakten skall organisera en särskild styrka inom Försvarsmakten. I propositionen lämnas vidare förslag till styrkans organisation, utbildning och insatsberedskap m.m. Regeringen betonar betydelsen av att Sverige skall kunna delta i ett tidigt skede i fredsfrämjande insatser och att beredskapen för att göra detta bör höjas.
Moderata samlingspartiet anser i Fö1 (yrkande 21) att förslaget om en insatsstyrka bör ses positivt men prövas ekonomiskt. I motion Fö6 (mp kommittémotion), yrkande 4 delvis, anser motionärerna att Sverige bör bygga vidare på det koncept för insatser som vi har nu, i stället för att inrätta en militär styrka. Kraft och resurser bör satsas på den civila insatsstyrka som regeringen föreslår.
Utskottet delar regeringens bedömning om behovet av att det nu inrättas en särskild internationell styrka inom Försvarsmakten. Mot bakgrund av den omfattning och bredd som de internationella insatserna redan har inom Försvarsmakten, och med hänsyn till att ambitionsnivån i flera avseenden skall utvidgas jämfört med dagsläget, anser utskottet det motiverat med en särskild organisation för ändamålet. Den internationella styrkan bör - under överbefälhavaren - ledas av en chef på hög nivå. Därmed underlättas samordningen av alla de olika verksamheter inom Försvarsmakten som blir nödvändig för att ge trovärdighet åt att kunna bedriva verksamheten med den omfattning och ambitionsnivå som regeringen förordar. Inte minst i olika internationella sammanhang är det viktigt att Försvarsmakten representeras av en tydligt utpekad ansvarig chef.
Regeringen pekar på att utbildning skall ske för att utveckla samverkan mellan såväl militära som civila styrkor i multifunktionella insatser. Utskottet delar regeringens bedömning om behovet av detta och understryker samtidigt vikten av att en sådan utbildning organiseras i Sverige för svenska civila och militära enheter som kan komma att samarbeta i utlandet. Svenska enheter och ledande chefer bör vara tränade för att verka inom multifunktionella fredsfrämjande och humanitära insatser. För att åstadkomma en sådan samverkansutbildning, t.ex. av SWEDINT, kan särskilda resurser behöva avsättas.
Utskottet anser vidare att regeringen och Försvarsmakten aktivt bör verka för att fler officerare - och annan personal - än i dag ges möjlighet till tjänstgöring i FN:s olika organ som är verksamma med att planlägga, utbilda och leda fredsfrämjande operationer. Sveriges mångåriga erfarenheter inom området kan därmed tillgodogöras inom FN. Vidare ges svensk personal möjlighet till insyn och påverkan i dessa organ vilket enligt utskottets mening är särskilt angeläget eftersom fredsfrämjande insatser inom bl.a. FN:s ram blir en utvidgad uppgift för Försvarsmakten.
Moderata samlingspartiet framhåller i Fö1 (yrkande 21) att kostnaderna för materiell förslitning och hur dessa ersätts samt kostnaderna för snabb- insatsstyrkan återstår att utreda. I motion Fö11 (kds kommittémotion, yrkande 8, framhålls att det är viktig att kostnaderna för våra internationella styrkor redovisas och att dessa inte får urholka totalförsvarets ekonomiska ramar.
Utskottet har tidigare något berört vissa budgetfrågor i sammanhanget. Utskottet delar motionärernas syn på vikten av en fullständig och rättvisande budgetering samt uppföljning av samtliga kostnader för totalförsvarets internationella insatser. Utskottet har ingen annan mening än motionärerna och utgår från att regeringen i kommande budgetförslag och årsredovisningar har detta som utgångspunkt. Därmed torde motionärernas önskemål i detta avseende tillgodoses. När det gäller påverkan på totalförsvarets ekonomiska ram och dess eventuella konsekvenser, anser utskottet att den frågan bör prövas i det årliga budgetarbetet. Något uttalande behövs sålunda inte nu.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om Försvarsmaktens internationella styrka (avsnitt 6.2.). Motionerna Fö1 (yrkande 21), Fö6 (yrkande 4 i denna del) samt Fö11 (yrkande 8) bör samtidigt avslås av riksdagen.
Personalförsörjning
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 115-130) har anfört om personalförsörjningen i totalförsvaret. Utskottet behandlar också motionerna Fö1 (m partimotion) yrkandena 16, 19 i denna del, 22-25, Fö5 (v partimotion) yrkande 4, Fö6 (mp kommittémotion) yrkandena 8-9, 15 samt Fö8 (fp partimotion) yrkandena 13-16.
Plikttjänstgöring
Regeringen
Plikt för ett folkförsvar med vidgade uppgifter
Regeringen anför att det nya säkerhetspolitiska läget och de föreslagna vidgade uppgifterna för totalförsvaret på flera sätt ändrar förutsättningarna för att använda pliktpersonal.
Regeringen anser att inskrivning och utbildning inom ramen för en totalförsvarsplikt i princip bör ske till totalförsvarets alla uppgifter. Alla tjänstbara män och kvinnor skall ses som en resurs för totalförsvaret. En bred folklig uppslutning kring landets säkerhets- och försvarspolitik, där var och en med personliga insatser bidrar med sin kunskap och sin förmåga, utgör en stor tillgång. Förutsättningarna för en sådan folkförankring bör grundläggas redan i skolan och sedan vidareutvecklas genom plikttjänstgöring. Enligt regeringen bör skolan härvid lägga större vikt vid att förmedla kunskaper om totalförsvarets vidgade roll såväl nationellt som internationellt.
Efter att ha redogjort för totalförsvarspliktens omfattning konstaterar regeringen att totalförsvarstanken kommer till uttryck genom att tjänstgöringen kan fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Genom tillämpning av den allmänna tjänsteplikten kommer en stor del av arbetskraften, inte minst kvinnor, att under höjd beredskap fortsätta med sina ordinarie arbetsuppgifter och därmed ingå i totalförsvaret.
Med den breda säkerhetspolitiska syn som regeringen utgår från, och de tillkommande fredstida uppgifter som totalförsvaret föreslås få, finns tillkommer enligt regeringen ytterligare ett antal nya angelägna behov av pliktpersonal. När dessutom antalet förband i Försvarsmaktens krigsorganisation kommer att minska kan pliktpersonal användas för annat andra behov inom totalförsvaret än de militära behoven.
Regeringen anser det synnerligen angeläget att kvinnor i större utsträckning engageras i totalförsvaret. Det kan ske inom ramen för totalförsvarsplikten eller i frivillig verksamhet. Det är även värdefullt om fler kvinnor anställs som befäl i Försvarsmakten och som utbildare vid Räddningsverkets skolor.
Regeringen anser det vidare viktigt för försvaret, för samhället och för den enskilde individen att alla medborgare möts av samma positiva krav och förväntningar. Medborgare med invandrarbakgrund bör därför inte bara formellt utan också i realiteten ha en plats i totalförsvaret på samma sätt som alla andra. Totalförsvarsplikten bidrar därigenom inte bara till att skapa ett bra totalförsvar, utan också till integration mellan olika samhällsskikt och delar av befolkningen. Det breda nyttjandet av pliktpersonal, och engagemanget av folkrörelser, säkerställer samtidigt en insyn och delaktighet som är nödvändig, dels för en öppen och informerad debatt om totalförsvaret, dels för parlamentarisk styrning och kontroll.
Regeringen framhåller också att plikttjänstgöringen lägger en grund för rekrytering till frivilligrörelserna liksom till både militära och civila fredsfrämjande och humanitära insatser i utlandet.
Regeringen anser det därför angeläget att så många som möjligt av dem som mönstrat eller antagningsprövats också ges en längre grundutbildning för uppgifter i totalförsvaret. Även i framtiden kan det av olika skäl vara nödvändigt att placera personer i en utbildningsreserv om de för tillfället inte kan ges utbildning. Utbildningsreservens storlek måste dock begränsas.
Utbildningens karaktär och omfattning kommer att variera avsevärt med hänsyn till befattning. Samtidigt som det är väsentligt att så gott som alla som mönstrat -, och som har förutsättningnar att fullgöra sin värnplikt eller civilplikt -, ges utbildning för någon befattning i totalförsvaret, är det också viktigt att hushålla med resurserna. Enligt regeringen uppfattning bör grundutbildningstiden för dem som mönstrat i allmänhet omfatta mer än 60 dagar.
Utbildning för traditionella uppgifter vid höjd beredskap
Regeringen anser att pliktpersonal, liksom hittills, bör utbildas för totalförsvarets uppgifter i krig och i övrigt vid höjd beredskap. Härvid bör inom det militära försvaret totalförsvarspliktiga, också liksom hittills, efter utbildnbingen i regel krigsplaceras i allsidigt användbara fältförband. Efter viss tid bör de sedan föras över till territorialförsvaret med mer lokalt bundna uppgifter. Grundutbildningen härför har hittills omfattat minst 220 dagar. Regeringen bedömer att utbildningen till de allsidigt användbara förbanden också i framtiden behöver vara relativt omfattande. Likväl bör utbildningstiden för vissa kategorier kunna understiga 220 dagar. En översyn bör därför göras i syfte att differentiera och anpassa utbildningstiden till olika befattningar.
Sålunda bör enligt regeringen övervägas om den avslutande förbandsutbildningen, liksom repetitionsutbildningen, kan begränsas eller slopas för vissa förband. Kompletterande utbildning skulle då ske om och när det säkerhetspolitiska läget så kräver. Vidare bör övervägas att för vissa förband övergå till en individvis omsättning.
Å andra sidan, anför regeringen, kan den tekniska utvecklingen komma att ställa krav på längre utbildning för vissa befattningar. Möjligheterna till ökad samordning mellan militär och civil totalförsvarsutbildning bör också prövas. Med den nya lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt finns möjlighet att grundutbilda även andra totalförsvarspliktiga än vapenfria för det civila försvarets behov. Formerna för detta behöver utvecklas enligt regeringen. Härvid bör undersökas möjligheterna att ytterligare avkorta utbildningstiderna för de vapenfria.
Utbildningen för krig och för andra uppgifter vid höjd beredskap bör, enligt regeringen, inom såväl militärt som civilt försvar genomföras på ett sådant sätt att en frivillig rekrytering till internationell verksamhet underlättas.
Utnyttjande av totalförsvarsplikten
Försvarsmakten har i sitt förslag till regeringen i den aktuella ekonomiska nivån förutsatt en kraftig begränsdning av krigsorganisationen och en koncentration till få men allsidigt användbara förband med hög materiell och personell kvalitet. För denna organisation behövs enligt Försvarsmakten endast 22 000 totalförsvarspliktiga årligen, jämfört med 33 000 för närvarande. Det civila försvaret har för sina traditionella uppgifter anmält ett behov på mellan 2 000 och 3 000 totalförsvarspliktiga per år.
Enligt regeringens uppfattning måste dock frågan om hur många totalförsvarspliktiga som skall utnyttjas ses i ett vidare perspektiv. Det är nödvändigt att också väga in den stora säkerhetspolitiska och samhälleliga betydelse som en bred pliktutbildning har för folkförankringen av försvaret. När det dessutom finns nytillkomna angelägna behov inom såväl militärt som civilt försvar bör, som en utgångspunkt, gälla, att en stor del av de män som mönstrar och de kvinnor som vill genomgå en längre grundutbildning, också få göra detta.
Regeringen har översiktligt studerat några områden där behov finns av fler totalförsvarspliktiga.
För Försvarsmakten vore det fördelaktigt med en snabbare omsättning av åtminstone vissa förband. Krigsdugligheten skulle då lättare kunna hållas hög, behovet av repetitionsutbildning minska och överföring av personal till territorialförsvaret kunna öka. En sådan lösning vore dock dyrbar.
Som anförts i det föregående finns det ett stort behov av att kunna bevaka olika skyddsobjekt. Det skulle därför vara en fördel om särskilda bevakningssoldater kunde utbildas och också tas i anspråk redan i fredstida hotsituationer. Regeringen anser också att man därmed också skulle skapa en bättre rekryteringsbas för bl.a. hemvärnet.
Inom det civila försvaret finns, med de nya föreslagna uppgifterna, ett behov av fler personer för insatsuppgifter. De skulle också förstärka samhällets förmåga att hantera katastrofer i fred och påfrestningar vid höjd beredskap.
Enligt regeringens mening bör fortsatt planering inför försvarsbeslutets andra etapp närmare klarlägga hur en mer omfattande utbildning av totalförsvarspliktiga skall ske. Regeringen pekar här på tre särskilt angelägna områden; utbildning av bevakningssoldater, beredskapspoliser och en lätt tillgänglig förstärkningsresurs för det civila försvaret. Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap skall lämna förslag om utformning av en utvidgad utbildning av totalförsvarspliktiga.
Ökat behov av bevakning
Enligt uppskattningar som regeringen gjort kommer med Försvarsmaktens förslag till krigsorganisation mindre än hälften av skyddsobjekten inom totalförsvaret att kunna ges militär bevakning. Som tidigare nämnts kan för uppgiften särskilt utbildade bevakningssoldater fylla detta behov. Utbildningstiden för dessa kan vara relativt kort. Som också nämnts tidigare kan de bevakningsutbildade utgöra en rekryteringsbas för hemvärnet varigenom det skulle bli möjligt att utöka detta.
Bevakningssoldater som redan tidigt kan tas i anspråk i ett läge med förhöjd spänning eller andra svåra påfrestningar i fred skulle vidare utgöra ett säkerhetspolitiskt instrument som kan utnyttjas i ett brett spektrum av hot och risker.
Vissa delar av de bevakningsutbildade bör, enligt regeringen, efter kompletterande utbildning kunna ingå i andra krigsförband som efter särskilda beslut skall utvecklas för att kunna möta ett framtida säkerhetspolitiskt hot.
Civil utbildning för nationella och internationella beredskapsbehov
Som nämnts finns anledning att stärka samhällets förmåga att hantera svåra nationella påfrestningar i fred och vid höjd beredskap. Sådana påfrestningar kan följa på kriser, konflikter eller katastrofer i vår omvärld eller inom landet i fred. De kan också uppstå i lägen där landets frihet och oberoende hotas och om vi är i krig. Regeringen anser att civila beredskapsstyrkor bör upprättas för att det skall finnas en lätttillgänglig personalresurs som kan sättas in i sådana situationer.
Grundutbildningen, som kan ske vid Räddningsverkets skolor och i kommunerna, bör till längd och innehåll anpassas till de skilda uppgifterna för den personal som ingår i beredskapsstyrkan. Huvuddelen av utbildningen förutser regeringen kommer att ägnas åt räddningstjänst, vård och omsorg, skydd av miljön samt allmän totalförsvarskunskap och folkrätt. De totalförsvarspliktiga bör kunna användas i den kommunala räddningstjänsten redan under utbildningen och då delta i insatser vid t.ex. stora skogsbränder, översvämningar och miljöolyckor. Krigsplacering bör företrädesvis ske i kommunernas och landstingens beredskapsorganisation.
Härutöver bör utbildning kunna ske till andra befattningar som kan förstärka resurserna för t.ex. omhändertagande av flyktingar och evakuerade, omsorgsuppgifter eller kust- och gränsbevakning.
Den civila beredskapspersonalen bör, enligt regeringen, i allmänhet kunna omsättas relativt snabbt och ersättas med nyutbildad personal efter ett antal år. Beslut om att ta i anspråk den civila beredskapspersonalen för annat än ren räddningstjänst i fred bör fattas av regeringen.
Beredskapspersonalen utgör också en rekryteringsbas för civil internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet.
Regeringen har i det föregående förordat att det inför försvarsbeslutets nästa etapp närmare prövas hur insatser med civila styrkor i internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet kan organiseras och förberedas så att insatser kan ske snabbt och effektivt utifrån de behov som faktiskt föreligger.
Fördelning av pliktpersonal med längre grundutbildning
Regeringen bedömer att ca 50 000 män årligen kommer att mönstra. Härtill kommer ett svårbedömt antal frivilliga kvinnor. Regeringen bedömer vidare att av de ca 45 000 män som är lämpliga för militär eller civil grundutbildning kommer 2 000-3 000 att ansöka om att få vara vapenfria. De kan endast utnyttjas inom det civila försvaret. Försvarsmakten har, med aktuella ekonomiska förutsättningar, anmält behov av 22 000 värnpliktiga årligen.
Regeringen konstaterar att ytterligare ca 23 000 totalförsvarspliktiga skulle kunna disponeras för det militära eller civila försvaret. Som grund för planeringen inför etapp två i försvarsbeslutet anser regeringen att följande ramvillkor bör gälla:
- Försvarsmakten bör utbilda ca 30 000 totalförsvarspliktiga varje år.
- Det civila försvaret bör ge ca 10 000 totalförsvarspliktiga s.k. längre grundutbildning för civila beredskapsuppgifter varje år.
En allmän översyn av all pliktutbildning inom totalförsvaret bör också ske för att ytterligare kunna differentiera utbildningstiden, effektivisera och rationalisera verksamheten samt sänka utbildningskostnaderna. Antalet totalförsvarspliktiga som placeras i utbildningsreserven bör begränsas.
Totalförsvarspliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst
Regeringen anmäler att den avser att ge Försvarsmakten i uppdrag att ompröva behovet av totalförsvarspliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om plikttjänstgöring (avsnitt 7.1 i propositionen).
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i sin partimotion Fö1 (m) att systemet för förbandsomsättning förtjänar en ytterligare belysning. I motionen konstateras att dagens förbandsomsättning sker med ofta långa intervall vilket gör att kunskaper och färdigheter är svåra att upprätthålla, särskilt som repövningar används som budgetregulator. Den snabba militärtekniska utvecklingen accentuerar problemet.
En viktig framtidsfråga är därmed, enligt motionärerna, hur kvaliteten på våra förband skall kunna upprätthållas inom ramen för värnplikts- och förbandsomsättningssystemet. Kort förbandsomsättning bedöms därvid vara ett bättre alternativ än annan utökning av grundutbildning av pliktpersonal, t.ex. av bevakningsförband och civila insatsstyrkor. Frågan om kort förbandsutbildning bör därför prövas särskilt, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna (yrkande 16).
Däremot motsätter sig motionärerna en korttidsutbildning av soldater som krigsplaceras i stridande befattningar (yrkande 19 i denna del).
I samma partimotion anser motionärerna att det är anmärkningsvärt att regeringen har övergett de grundprinciper som lades fast med utgångspunkt i Pliktutredningens förslag. Motionärerna avvisar regeringens syn på en plikttjänstgöring som till sin volym kopplas direkt till försvarsviljan och försvarets folkliga förankring. Avgörande för en hög försvarsvilja är fast mer förtroendet för totalförsvarets förmåga att kunna lösa sina uppgifter. Om inte detta förtroende finns, kan i stället det föreslagna pliktsystemet få den rakt motsatta effekten, nämligen att försvarsviljan minskar. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om plikttjänstgöring (yrkande 22).
Moderata samlingspartiet ser behov av bevakning av olika skyddsvärda objekt, men behoven måste ställas mot andra behov inom totalförsvaret. I partimotion Fö1 (m) sägs regeringsförslaget sakna en sådan analys. Motionärerna anser att regeringsförslaget om att införa särskilda bevakningsförband saknar berättigande på propositionens ekonomiska nivå. Andra lösningar bör sökas, t.ex. ökad rekrytering av hemvärnsmän, kortare förbandsomsättning samt utnyttjande av redan utbildade värnpliktiga upp till 47 års ålder. Förslaget att grundutbilda särskilda bevakningsförband bör därför avvisas av riksdagen (yrkande 23).
Moderata samlingspartiet anser att den föreslagna organisationen med civila insatsstyrkor är onödig. I partimotion Fö1 (m) hävdas att det inte finns några starka motiv för att upprätta civila insatsstyrkor i det underlag som myndigheterna redovisade när arbetet med försvarsbeslutet inleddes. De behov som faktiskt finns sägs redan i dag kunna tillgodoses med den personal som finns i totalförsvaret och utan avkall på förmågan att kunna möta väpnat angrepp eller att hävda vår territoriella integritet. Regeringens förslag om att sammanföra befintlig svensk kompetens till en civil insatsstyrka för internationella uppgifter förtjänar emellertid att prövas. Motionärerna förordar att riksdagen avslår förslaget om grundutbildning av civila insatsstyrkor i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 24).
Vänsterpartiet är tveksamt till en inriktning som innebär att Försvars- makten skall grundutbilda 30 000 per år. I partimotion Fö5 (v) anförs att det kan finnas behov av utbildning av bevakningssoldater, men då är det detta behov som skall vara styrande, och inget annat. Vad som i denna del i motionen anförts om personalförsörjning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 4).
Miljöpartiet de gröna kritiserar kopplingen mellan antalet utbildade och folkförankringen. I partimotionen Fö6 (mp) hävdas att det inte finns några vetenskapliga belägg för en sådan koppling. I stället finns risk att den av regeringen föreslagna principen blir kontraproduktiv och motverkar det egentliga syftet - att öka folkförankringen.
Enligt motionärerna krävs ett nytt system för utbildning inom totalförsvaret, byggt på frivillighet i kombination med meriter och motivation - en värntjänst. För att kombinera den folkliga förankringen med frivilligheten måste vissa villkor uppfyllas. Värntjänsten skall vara öppen för kvinnor och män. Utbildningens innehåll skall vara anpassat till det vidgade säkerhetspolitiska begreppet och ge meriter, t.ex. högskolepoäng. Tyngdpunkten i värntjänsten skall vara internationella och nationella insatser vid miljöarbete, stora påfrestningar på samhället vid t.ex. katastrofer i fred samt förebyggande fredsarbete. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om utnyttjande av totalförsvarsplikten och frivillig värntjänst (yrkande 8).
Folkpartiet liberalerna hävdar i sin partimotion Fö8 (fp) att Pliktutredningen, med företrädare för alla dåvarande riksdagspartier, gjorde en långt mer noggrann genomgång av principer och praktiska problem kring pliktlagstiftningen än någon tidigare utredning gjort. Utredningen tog avstånd från varje tanke på en yrkesarmé. Förslagen har sedan godtagits av en enig riksdag. Enligt motionärena var de viktigaste inslagen att de tidigare separata pliktlagarna ersattes av en totalförsvarsplikt, att direktrekrytering infördes också till civila försvarsuppgifter samt att krigsorganisationens behov av personal skulle vara styrande för hur många som skulle utbildas och för utbildningstiden. Motionärerna trycker på att totalförsvarsplikten innebär att man fått möjlighet till en rationell personalförsörjning oavsett hur personalbehoven kan komma att utvecklas i framtiden.
Samma motionärer anser det vara illavarslande när nu propositionen vill gå ifrån Pliktutredningens principer och återinföra ett oflexibelt system. Motionärerna anser det också anmärkningsvärt att ett av motiven för frångåendet sägs vara att undvika en yrkesarmé. Det finns lika litet nu, som förr, någon som pläderar för en yrkesarmé. Vad som sålunda i motion Fö8 (fp) anförts om totalförsvarsplikt och yrkesarmé bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 13).
Folkpartiet anför vidare i sin partimotion att det är önskvärt att 1996 års försvarsbeslut innehåller en klar inriktning på hur många som behöver utbildas för civila totalförsvarsuppgifter, inkl. beredskap för fredstida katastrofer, under den närmaste femårsperioden. Motionärerna anser att den principiella utgångspunkten måste vara att utgå från det faktiska behovet av personal för olika uppgifter och sedan låta detta styra hur många som tas ut och hur lång utbildning de skall ha. Den som är uttagen till utbildning skall alltså känna att dess innehåll styrs av ett reellt behov. Motionärerna avvisar således propositionens principiella inriktning mot att ca 10 000 skall ges s.k. längre grundutbildning för civila beredskapsuppgifter. Längre utbildningstider än som behövs för uppgiften innebär en onödig statsutgift. Med dessa utgångspunkter anser motionärerna också att det för närvarande inte finns underlag för att ta ställning till propositionens förslag om att inrätta en civilbrigad. Vad som sålunda anförts i motionen om utbildning till det civila försvaret bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 14).
Frågan om en särskild bevakningsorganisation med korttidsutbildade soldater behandlas också i Folkpartiet liberalernas partimotion Fö8 (fp). Där sägs att det måste råda mycket stor osäkerhet om behovet av en så stor bevakningsorganisation som 40 000 personer. Frågan skulle kunna ses, anför motionärerna, i ett något vidare perspektiv om man betraktar bevakningsorganisationen som en allmän lokal militär resurs som kan användas också för annat än bevakning. I så fall bör det samlade utnyttjandet av denna organisation studeras tillsammans med hemvärnets och frivilligorganisationernas uppgifter och hur dessa resp. organisationer samverkar med polis och kommunala organ. Motionärerna varnar för att bygga upp delvis parallella organisationer.
Folkpartiet säger sig, med dessa reservationer, i princip inte ha något emot att man i framtiden direktutbildar bevakningsförband. Däremot avvisas bestämt att sådan utbildning genomförs de närmaste 15-20 åren då det militära försvaret har ett stort överskott av tidigare utbildade värnpliktiga med minst 7,5 månaders utbildning (yrkande 15).
Utskottet
Regeringen ger i propositionen, under särskilda rubriker, sin syn på plikttjänstgöringens roll i totalförsvaret, på behovet av totalförsvarspliktiga inom såväl det militära som det civila försvaret samt på hur dessa behov skall kunna tillgodoses. I motionsyrkanden ges förslag till andra principiella synsätt, liksom till skilda lösningar i mera avgränsade frågor. Eftersom de olika frågorna i stora delar är beroende av varandra har utskottet här valt att göra en samlad behandling av alla frågor som väckts av regeringen och i olika motioner och som rör tjänstgöring med totalförsvarsplikt.
Regeringen förutsätter ett vidgat behov av totalförsvarspliktiga i förhållande till de bedömningar som låg till grund för Pliktutredningens förslag till regeringen och den därefter av riksdagen beslutade lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt (prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöU1, rskr. 1994/95:78 och 79). Dessa ökade behov utgår härvid från såväl en bredare säkerhetspolitisk syn som från tillkommande behov i fred och vid höjd beredskap. Regeringen anför i propositionen att den översiktligt har studerat några områden där det finns sådana behov av totalförsvarspliktiga. Främst gäller det för bevakningsuppgifter inom det militära försvaret och för att förstärka samhällets förmåga att klara katastrofer i fred och påfrestningar vid höjd beredskap. Regeringen anför vidare att det i den fortsatta planeringen inför försvarsbeslutets andra etapp närmare skall klarläggas vilka behov som skall tillgodoses med totalförsvarspliktiga och hur utbildningen av pliktpersonalen skall organiseras.
Utskottet delar regeringens bedömning beträffande värdet av ett brett folkligt deltagande i totalförsvaret. Totalförsvarspliktiga skall utbildas för de uppgifter som totalförsvaret har att lösa. Utskottet ställer sig bakom en strävan att - utifrån god hushållning med resurserna - utbilda och krigsplacera merparten av dem som mönstrar eller prövas. De som tas ut men inte utbildas, utan i stället placeras i utbildningsreserven, är en viktig resurs för den händelse att anpassningsåtgärder behöver vidtas vid ett försämrat säkerhetspolitiskt läge.
Samtidigt vill utskottet peka på att de frivilliga försvarsorganisationerna har stor betydelse i sammanhanget. De frivilliga försvarsorganisationernas utbildning, övning och aktiva medverkan i olika delar av totalförsvaret bidrar till ett effektivt totalförsvar och dess folkliga förankring. En förutsättning för att kunna upprätthålla en hög kompetens och ett brett folkligt engagemang i de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet är, enligt utskottets mening, att organisationerna ges stimulerande och krävande uppgifter i totalförsvarets krigs- och beredskapsorganisationer. I det fortsatta utredningsarbetet bör därför även allvarligt prövas vilka uttalade personalbehov som kan tillgodoses genom de frivilliga försvarsorganisationernas medverkan eller på annat sätt än genom grundutbildning..
Utskottet delar regeringens uppfattning att de totalförsvarspliktigas utbildning måste kunna få variera avsevärt med hänsyn till karaktär och omfattning av de befattningar som de totalförsvarspliktiga skall besätta i den militära resp. civila krigs- eller beredskapsorganisationen. Fler bör således inte utbildas - och inte längre tid - än vad uppgiften kräver.
Utskottet har inhämtat att regeringen gett Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att fördjupa underlaget när det gäller behovet av totalförsvarspliktiga och hur utbildningen av dessa bör organiseras. I uppdraget ingår att göra en översyn av utbildningstiderna i syfte att uppnå en större differentiering och anpassning av utbildningen till olika befattningar.
En hög försvarsvilja grundläggs av ett förtroende för totalförsvarets förmåga att kunna lösa sina uppgifter och att utbildningen är avstämd mot uppgifterna. Utskottet utgår från att det i det nämnda underlagsarbetet inför etapp två ingår som en viktig del att bedöma att den förutsatta breddningen av totalförsvarsplikten också leder till avsedda positiva effekter. Härav följer att vad som anförts i partimotion Fö1 (m) yrkande 22 om plikttjänstgöring torde bli beaktat. Motionsyrkandet bör därför inte bifallas. Med samma motiv bör inte heller riksdagen bifalla partimotion Fö6 (mp) yrkande 8 i den del som rör försvarsvilja och folkförankring.
Utskottet delar inte Folkpartiet liberalernas farhågor i partimotion Fö8 (fp) för att den föreslagna breddningen av totalförsvarspliktens tillämpning skulle återföra nackdelar som fanns i det tidigare pliktsystemet. Klart definierade, och i etapp två närmare preciserade, organisatoriskt motiverade behov skall enligt utskottets mening alltfort vara styrande för uttagning, utbildning och krigsplacering. Inte heller finns det någon som förordar en yrkesarmé, vilket också motionärerna påpekar. Partimotion Fö8 (fp) yrkande 13 torde därmed i huvudsak vara tillgodosett varför det inte bör bifallas av riksdagen.
Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt trädde i kraft den 1 juli 1995. I samband med lagstiftningsärendet ansåg en i princip enig remissopinion att totalförsvarets personalförsörjning även i fortsättningen skall tryggas genom ett pliktsystem. Pliktsystemet har ansetts vara en förutsättning för att förankra försvarsviljan hos hela befolkningen. Utskottet ser inga skäl för en annan syn i denna fråga. Utskottet vill här också peka på att frivillig uttagning, utbildning och krigsplacering genom de frivilliga försvarsorganisationernas medverkan sedan lång tid varit ett betydelsefullt sätt att tillgodose totalförsvarets personalbehov av såväl män som kvinnor. Härav följer att riksdagen bör avslå Miljöpartiet de grönas i partimotion Fö6 (mp) yrkande 8 framförda förslag om en frivillig värntjänst.
När det gäller ianspråktagande och fördelning av totalförsvarspliktiga anser regeringen att den fortsatta planeringen bör utgå från ramvillkoret att Försvarsmakten skall utbilda ca 30 000 totalförsvarspliktiga per år och det civila försvaret utbilda ca 10 000 per år med s.k. längre grundutbildning. Regeringen anför samtidigt att en allmän översyn bör ske av pliktutbildningen inom totalförsvaret, bl.a. för att effektivisera denna och sänka utbildningskostnaderna.
Utskottet kan konstatera att den i propositionen föreslagna bevakningsorganisationen kan byggas upp och bemannas på olika sätt. Regeringen förutsätter sålunda en kort grundutbildFolkpartiet liberalerna ifrågasätter i sin partimotion Fö8 (fp) inte behovet av bevakningssoldater men anser grundutbildning av sådana vara onödig så länge det finns redan utbildade värnpliktiga som inte har någon krigsplacering (yrkande 15). Moderata samlingspartiet vidimerar de tillkommande bevakningsuppgifterna men vill se andra lösningar än genom att grundutbilda särskilda bevakningsförband, t.ex. genom att utöka hemvärnet och ge det de tillkommande bevakningsuppgifterna eller genom att bevakningsorganisationen bemannas med överföringsvärnpliktiga från fältförband med förhållandevis kort förbandsomsättning (Fö1 partimotion (m) yrkande 23).
Målet är att utöka hemvärnsorganisationen till 125 000 män och kvinnor. Utskottet kan konstatera att målet långt ifrån har nåtts, vilket utskottet anser allvarligt. har inhämat att det ännu återstår ett betydande antal att rekryteraEn bevakningsorganisation skulle kunna utgöra del av rekryteringsbasen till hemvärnet. Även utbildade värnpliktiga som till följd av organisationsförändringar inte kunnat krigsplaceras utgör en rekryteringsgrund till hemvärnet. Utskottet vill poängtera betydelsen av att hemvärnsorganisationen personellt och materiellt utvecklas mot beslutade mål.
Beroende på vilken väg som väljs för att bygga upp och i ett fortvarighetstillstånd bemanna en bevakningsorganisation, kommer såväl det årliga utbildningsbehovet som kostnader att skilja sig för olika alternativ. Kostnaderna påverkas också av krigsorganisationens storlek.
Utskottet utgår från att Försvarsmakten och regeringen, i det underlagsarbete som initierats, granskar för- och nackdelar med skilda sätt att lösa de tillkommande bevakningsuppgifterna och för riksdagen redovisar ett utifrån en helhetssyn avvägt förslag under hösten 1996. Med denna utgångspunkt bör vad som anförs i partimotion Fö1 (m) yrkande 23 och partimotion Fö8 (fp) yrkande 15 i stora delar kunna bli tillgodosett. Likaså bör nämnda underlagsarbete, vilket propositionen antyder, också innefatta en särskild granskning av kort förbandsomsättning vilket förordas i partimotion Fö1 (m) yrkande 16. Detta skulle bl.a. ge ett väsentligt högre grundutbildningsbehov. Riksdagen bör därför inte bifalla de tre nyss nämnda motionsyrkandena.
Riksdagen bör heller inte bifalla Vänsterpartiets partimotion Fö5 (v) yrkande 4, där tveksamhet framförs om det totala årliga utbildningsbehovet för Försvarsmakten. Denna fråga förutsätter utskottet bli ingående behandlad i det pågående underlagsarbetet inför etapp två.
Utskottet delar regeringens syn att det finns behov av resurser som, utöver att kunna lösa uppgifter vid höjd beredskap, också skall kunna användas vid långvariga insatser för räddningstjänsten och vid nationella katastrofer och allvarliga påfrestningar på det fredstida samhället. Härvid bör beaktas att militära resurser - personal och materiel vid grundutbildningsförband - också kan utnyttjas för sådana uppgifter, vilket också regelmässigt sker vid exempelvis större skogsbränder och översvämningar. Dessa särskilda resurser som regeringen avser skall även kunna utgöra del i basen för sammansättning av enheter för internationella humanitära insatser.
Utskottet har uppfattat att det, precis som för det militära försvaret, återstår ett flertal frågor att lösa i det fortsatta arbetet med underlaget till försvarsbeslutets andra etapp. En sådan fråga gäller att precisera för vilka uppgifter och i vilka funktioner civila beredskapsenheter skall utnyttjas och vilket utbildningsbehov som följer härav, och som inte kan tillgodoses genom frivilliga eller genom att med allmän tjänsteplikt ta i anspråk dem som redan i fred löser motsvarande uppgifter. Här behöver bl.a. en avvägning ske i uppgiftsfördelningen mellan militära och civila ansvarsområden, t.ex. i fråga om bevakning av militära och civila skyddsobjekt. Över huvud taget är det viktigt att inte dubbla resurser byggs upp för samma ändamål. Utskottet har i det föregående framhållit att militära resurser, om det är ändamålsenligt, skall kunna utnyttjas i civil myndighetsutövning. En annan fråga är huvudmannaskapet för utbildning och krigsplacering för olika enheter samt tillhörande finansiering. Här behöver bl.a. ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter, kommuner, landsting och i beredskapen engagerade bolag närmare klarläggas. En tredje fråga rör behovet av författningsändringar.
Utskottet förutsätter, i likhet med vad som nyss anförts beträffande det militära försvaret, att det av regeringen initierade underlagsarbetet skall klarlägga utestående frågor och i ett avvägt förslag redovisa behov, uppgifter, utbildning och organisation.
Vad som utskottet här har anfört innebär att flera av de frågeställningar som berörs i de båda partimotionerna Fö1 (m) yrkande 24 och Fö8 (fp) yrkande 14 torde bli behandlade i underlagsarbetet fram till hösten 1996. Riksdagen bör därför avslå dessa båda motionsyrkanden.
Utskottet vill sammanfattningsvis i denna del poängtera nödvändigheten av en helhetssyn på ianspråktagandet av totalförsvarspliktiga, på de volymmässiga behoven och på vilken utbildning som krävs för uppgifterna. Det finns olika sätt att tillgodose behoven - uttagning med plikt och grundutbildning, uttagning med tjänsteplikt utan behov av grundutbildning samt frivillighet. Utskottet uppfattar propositionens redovisning som inriktande och därmed som en grund för att i det fortsatta arbetet närmare pröva och konkretisera olika idéer och förslag. Denna process kan också komma att påverka avvägningen mellan uppgifter för militärt och civilt försvar och därmed sammanhängande finansiering. Vidare kan möjligheterna till anpassning skilja sig åt beroende på olika val när det gäller personalförsörjningen. Även detta bör klarläggas. I avvaktan på ett fördjupat underlag vill utskottet sålunda inte binda sig för i närtid erforderliga utbildningsvolymer. Med de påpekanden som framgår av det anförda föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om plikttjänstgöring (avsnitt 7.1 i propositionen). Utskottet föreslår vidare att riksdagen avslår motionerna Fö1 (m) yrkandena 16, 19 i denna del, 22 - 24, Fö5 (v) yrkande 4, Fö6 (mp) yrkande 8 samt Fö8 (fp) yrkandena 13 - 15.
Motioner om disciplinansvar och rasism
Utskottet har här valt att behandla två motionsyrkanden som rör personalfrågor men som inte har någon direkt anknytning till propositionens bedömningar eller förslag.
Miljöpartiet de gröna anför i sin kommittémotion Fö6 (mp) att Försvars- makten bör arbeta för en attitydförändring så att medbestämmande skall genomsyra det dagliga arbetet. Lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret och medinflytandeförordningen bör ses över tillsammans med företrädare för de totalförsvarspliktiga (yrkande 9). Översynen bör bl.a. inriktas på att straff inte får drabba olika beroende på ekonomisk status samt att utegångsförbud tas bort som påföljd.
I samma motion förordas att Försvarsmakten skall åläggas att aktivt arbeta mot rasism och främlingsfientliget ute på förbanden. Ger en officer uttryck för rasistiska eller främlingsfientliga åsikter bör denne omedelbart avstängas från att utbilda totalförsvarspliktiga. Vidare föreslås att arbetslagstiftningen ses över så att möjligheter skapas för att kunna säga upp personal som följd av rasistiska och främlingsfientliga åsikter. Vad som i motionen anförts om åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 15).
Utskottet
Utskottet konstaterar att lagen (1994:1811) om disciplinansvar trätt i kraft så nyligen som den 1 juli 1995. Utskottet ser nu inget skäl för att föreslå någon ändring i denna lag.
I frågan om medinflytande för totalförsvarspliktiga har utskottet erfarit att regeringen under våren 1995 utfärdat förordningen (1995:808) om medinflytande för värnpliktiga. Förordningen trädde också i kraft den 1 juli 1995. Vidare har regeringen gett Utredningen om totalförsvarspliktigas sociala och ekonomiska situation m.m. (dir. 1995:61) i uppdrag att bl.a. utvärdera hur de totalförsvarspliktigas medinflytande fungerar. Härutöver kan nämnas att Nämnden för personalvård för totalförsvarspliktiga (1994:648) vid sina besök på förband och skolor också följer upp hur medinflytandet fungerar.
Mot bakgrund av vad som här har anförts anser utskottet att riksdagen inte bör bifalla kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 9.
Utskottet anser att rasim och andra former av främlingsfientlighet extremism är en allvarlig företeelse och därför aktivt bör motarbetas med alla de medel som är förenliga med vår demokrati och vårt rättsväsende. Inom totalförsvaret gäller detta självfallet oavsett var det rasistiska beteendet förekommer - hos anställda eller hos totalförsvarspliktiga. Den som med utgångspunkt i rasistiska eller främlingsfientliga handlingar i övrigt extrema åsikter eller beteenden visar sig uppenbart olämplig för sin tjänst bör självfallet med lagliga medel kunna skiljas från tjänsten.
Utskottet har erfarit att det inom Försvarsmakten aktivt bedrivs ett arbete mot rasism och främlingsfientlighet. Detta är bra. Mot bakgrund av frågans allvar anser utskottet att regeringen bör informera riksdagen om problemets omfattning, om vilka åtgärder som initierats eller avses vidtas samt om det finns behov av ändrad lagreglering. Utskottet avser senare att ta upp etikfrågorna inom försvaret ur ett bredare perspektiv.Vad som här anförts med anledning av kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Anställda vid Försvarsmakten
Regeringen
Åldersstrukturen inom yrkesofficerskåren svarar enligt regeringens mening inte mot verksamhetens långsiktiga behov. Obalansen består huvudsakligen i att det finns för få yngre yrkesofficerare för krigs- och fredsorganisationen och för många äldre. Behovet av god tillgång på unga instruktörer accentueras också av kravet på att kunna utöka krigsorganisationen om det säkerhetspolitiska läget skulle kräva detta.
För att rätta till den åldersmässiga obalansen bör enligt regeringen sy- stemet för kompetensförsörjning ses över. Under alla omständigheter bör detta bygga på en jämn och balanserad utbildning och rekrytering av yrkes- officerare.
Kriterierna för yrkesofficerarnas tjänstbarhet bör vara flexibla med hänsyn till bl.a. ålder och individuella förutsättningar. Behoven kan även påverkas av om det finns andra sätt att tillgodose dem än med yrkesofficerare. Exempelvis bör det prövas om inte reservofficerare, totalförsvarspliktigt befäl och personal ur de frivilliga försvarsorganisationerna i ökad omfattning skulle kunna användas i förbandsproduktionen.
Det minskande antalet yngre yrkesofficerare förutsätter att reservofficerare övertar vissa uppgifter i krigsorganisationen. Det bör också enligt regeringen vara möjligt att i vissa funktioner ersätta yrkesofficerare med civila specialister.
Utbildningen av yrkes- och reservofficerare samt civil personal
Den s.k. nivåhöjande utbildningen för yrkesofficerare omfattar 4-6,5 år. Enligt regeringen bör denna utbildning ses över för att med fortsatta krav på kvalitet frigöra yrkesofficerare till förbandsproduktionen. Former för meritvärdering av utbildningen bör också ingå, liksom åtgärder för att underlätta yrkesväxling till arbeten utanför Försvarsmakten.
I det föregående angavs att reservofficerare i högre utsträckning bör användas i förbandsproduktionen. De bör kunna anställas i perioder upp till några år. Denna nya roll för reservofficerare måste därför också beaktas i utbildningen.
Den civila personalen kommer att ha en viktig roll i det framtida militära försvaret. Enligt regeringens uppfattning kommer också delvis nya krav att ställas på de civila i det totalförsvar med vidgade uppgifter som tidigare beskrivits. Det är också viktigt att den civila personalens kompetens tas till vara i grund- och krigsorganisationen. Detta måste mötas med en adekvat utbildning och utveckling.
Personalrörlighet
Regeringen konstaterar att många yrkesofficerare ofta placeras i s.k. karriärbefattningar kortare tid än tre år vilket negativt påverkar effektivitet, kompetensuppbyggnad och kontinuitet. Det finns också personalpolitiska nackdelar.
Enligt regeringen bör Försvarsmakten därför ges i uppdrag att redovisa åtgärder som kan bidra till en bättre långsiktighet i bemanningsarbetet och hur detta påverkar den enskilde yrkesofficeren. Behovet av författnings- ändringar skall också anges.
Kvinnor i det militära försvaret
Regeringen redogör för de viktigaste förslagen som framkom vid en konferens för kvinnliga officerare och aspiranter våren 1995 och anför bl.a.:
Försvarsmakten bör vidta åtgärder för att antalet kvinnor i krigsorganisationen skall bli betydligt större. Rekryteringen bör därför bli mer aktiv liksom att antagningsprövningen bättre bör anpassas till kvinnors förutsättningar och till de många olika uppgifter som yrkesofficerare har att lösa. Vidare bör introduktionen till officersyrket förbättras. Aktiva åtgärder bör också vidtas för att behålla de kvinnor som i dag finns i yrket.
Regeringen anmäler att den avser att även i framtiden ordna denna typ av konferens.
Härutöver anser regeringen att Försvarsmakten bör medverka till att kvinnor som tjänstgör där, efter norsk förebild, kan bilda nätverk för utbyte av erfarenheter och för att ge varandra hjälp och stöd. Regeringen anser i detta sammanhang det vara viktigt att kvinnliga förebilder skapas inom Försvarsmakten.
Regeringen nämner att Försvarsmakten inlett ett projekt benämnt Den kreativa olikheten. Detta arbete bör fullföljas och erfarenheterna tas till vara, bl.a. i utbildningen vid officershögskolorna.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om vid Försvarsmakten anställd personal (avsnitt 7.3 i propositionen).
Motionerna
En kompetent befälskår är vid sidan av fortsatt hög materiell kvalitet den viktigaste förutsättningen för god krigsduglighet och hög försvarseffekt enligt Moderata samlingspartiets partimotion Fö1 (m). Inskränkningar i förbandsutbildning och repetitionsövningar, vilka varit vanliga sedan 1980-talet, sägs utgöra det allvarligaste hotet mot befälets kompetens och därmed mot försvarets personella funktionsduglighet. Motionärerna anser att propositionen endast i förbigående berör officerskårens betydelse.
Motionärerna påminner om att utskottet nyligen (bet. 1994/95:FöU14 s. 131) förutsatte att frågan om befälsordningen - för såväl reserv- som yrkesofficerare - bereds på ett sådant sätt att resultatet blir en sammanhållen syn på frågorna. Regeringens förslag sägs tvärtom vara fokuserade på enskildheter och inte på de stora avgörande problemen. För att tillgodose vad utskottet förutsatt bör därför enligt motionärernas mening en utredning om befälsordningen för såväl yrkes- som reservofficerare snarast tillsättas (yrkande 25).
I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö8 (fp) anser motionärerna att det finns skäl att ha ett visst överskott av yrkesbefäl. Därmed har man en möjlighet att vid behov utöka organisationen utan att behöva vänta den tid som det tar att utbilda t.ex. nya kompanichefer. Detta befälsöverskott ger också ökade möjligheter att ha svenskt befäl ute i FN-tjänst utan att detta inverkar menligt på värnpliktsutbildningen. Dessa behov gäller främst yrkesbefäl under 40 år. Enligt motionärerna vore det därför en stor fördel om försvaret kunde få ett system där en betydande del av officerarna slutar senast vid 40 år. Att föryngra officerskåren sägs vara en av de viktigaste åtgärderna för att höja kvaliteten och bygga in en bra återtagningsförmåga i försvaret, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna (yrkande 16).
Utskottet
Regeringen konstaterar i propositionen en åldersmässig obalans inom yrkesofficerskåren och föreslår att systemet för kompetensförsörjning ses över. Härvid bör bl.a. prövas om reservofficerare, och också civila, skulle kunna utnyttjas mer i utbildningsverksamheten. Långsiktigheten bör bli bättre i bemanningsarbetet och andelen kvinnor öka i det militära försvaret.
Utskottet har i dessa delar ingen erinran mot vad regeringen anför och vill understryka betydelsen av vad som i propositionen sägs om åtgärder för att öka antalet kvinnor i försvaret.
Utskottet vill vidare understryka vad regeringen och partimotion Fö8 (fp) anfört om att ha fler officerare än vad krigsorganisationens behov motiverar. Utskottet anser för sin del att det finns främst två skäl för detta. Det ena är kravet på att vid en förändring av det säkerhetspolitiska läget kunna utöka krigsorganisationen. Kompani- och bataljonschefer måste härvid ha rekryterats fem-tio år innan de nya förbanden sätts upp. En anpassning som innebär en höjning av krigsdugligheten vid befintliga förband kan vidare behöva befäl och instruktörer utöver normalläget för att klara en forcerad utbildning. Det andra skälet är att kunna bemanna de förband som skall lösa internationella fredsfrämjande insatser utan att den normala grundutbildningen allvarligt störs på grund av befälsbrist. Utan att vara ett dimensionerande krav erfordras ytterligare officerare i grundorganisationen för att kunna stödja frivilligorganisationerna i deras arbete och för att ersätta de som är elever och lärare vid olika skolor.
Utskottet har inhämtat att Försvarsmakten fått i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med obalansen i åldersstrukturen hos yrkesofficerarna. Försvarsmakten skall därvid särskilt redovisa hur andra personalkategorier än yrkesofficerare i ökad utsträckning skulle kunna utnyttjas i utbildningen. Behovet av rättslig reglering skall belysas.
Utskottet har vidare erfarit att regeringen avser att uppdra åt Försvarsmakten att göra en översyn av reserv- och yrkesofficerarnas utbildning.
Utskottet erinrar om att det i samband med budgetbehandlingen vid föregående riksmöte (bet. 1994/95:FöU4, s. 131) förutsatte att frågan om befälsordningen - för såväl reserv- som yrkesofficerare - bereds på ett sådant sätt att den resulterar i en sammanhållen syn på personalförsörjningen med anställda. I sammanhanget betonade bl.a. utskottet den stora betydelse som reservofficerarna har för att förse Försvarsmaktens krigsorganisation med chefer och kvalificerade stabsmedlemmar. Den nu föreliggande redovisningen behandlar endast olika delfrågor. Den fyller sålunda enligt utskottets mening inte kraven på en samlad syn. Utskottet förutsätter därför att resultatet från nyss nämnda utredningsuppdrag skall ge erforderligt underlag för att regeringen skall kunna göra den efterfrågade redovisningen till riksdagen hösten 1996. Med denna förutsättning torde de frågor som aktualiseras i partimotionerna Fö1 (m) yrkande 25 och Fö8 (fp) yrkande 16 i huvudsak komma att bli behandlade. Motionsyrkandena bör sålunda inte bifallas av riksdagen.
Med av utskottet här anförda preciseringar föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om vid Försvarsmakten anställd personal (avsnitt 7.3 i propositionen).
Försvarets materielförsörjning
För att samordna behandlingen av vissa förslag i propositionen har, som tidigare nämnts, utrikes- och försvarsutskotten bildat ett gemensamt utskott - sammansatta utrikes- och försvarsutskottet. Detta utskott behandlar i ett eget betänkande till del frågor som rör försvarets materielförsörjning, nämligen vapenexport och internationellt samarbete. Det sammansatta utskottet behandlar också partimotionerna Fö1 (m) yrkande 26 delvis och Fö5 (v) yrkande 5, kommittémotion Fö6 (mp) yrkandena 10 delvis och 11 samt motion Fö10 (m) delvis.
FörsvarsuUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 131- 140) har anfört om försvarets materielförsörjning utom de delar som behandlas av det sammansatta utskottet. Försvarsutskottet behandlar också motionerna Fö1 (m partimotion) yrkande 26 delvis, Fö6 (mp) kommittémotion yrkande 10 delvis, Fö7 (s) yrkande 4 och Fö8 (fp partimotion) yrkande 10, Fö10 (m) delvis och Fö11 (kds kommittémotion) yrkande 16 samt motion 1994/95:N276 (s), vilken överlämnats från näringsutskottet.
Näringsutskottet har (1995/96:NU2y) yttrat sig över proposition 1995/96:12 jämte motioner, såvitt rör näringsutskottets beredningsområde.
Betydelsen av en svensk försvarsindustri. Prioriteringar
Regeringen
Regeringen slår inledningsvis fast att den svenska försvarsindustrins förmåga att leverera högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. Regeringen konstaterar samtidigt att den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld, den minskande krigsorganisationen och de ökande kostnaderna för försvarsmateriel har bidragit till att behovet av och möjligheterna till en heltäckande självständig försvarsindustri har avtagit. Inhemsk kompetens och tillverkningskapacitet riskerar således att försvinna inom flera områden. Regeringen anser därför att en långsiktig strategi bör utarbetas så att de mest värdefulla teknologiområdena kan behållas. Vidare ter sig en ökad fredstida samverkan från svensk försvarsindustri i internationella sammanhang inte bara naturlig och önskvärd utan också nödvändig. Inom vissa områden är det dock av mycket stor säkerhetspolitisk betydelse, och också nödvändigt, att behålla egen kompetens inom landet, exempelvis när det gäller telekrigföring och krypto.
Regeringen framhåller att det är en grundläggande uppgift - en beställarroll - för Försvarsmakten och Försvarets materielverk att på det mest kostnadseffektiva sättet tillgodose Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov. Materielanskaffningar och teknologisatsningar skall säkerställa en kompetens som gör att anskaffade system kan utnyttjas rationellt under såväl fred som i kris och krig. Tydliga förutsättningar i form av materielplaner och prioriteringar underlättar för den svenska försvarsindustrin att självständigt anpassa sig till förändrade villkor.
Regeringen har analyserat nyttan med en inhemsk försvarsindustri ur olika aspekter. Den har därvid funnit att två försvarspolitiska urvalsgrunder är viktigare än andra när det gäller att med särskilda åtgärder säkerställa inhemsk kapacitet. Den ena är förmågan att göra det möjligt för Sverige att utnyttja redan anskaffad materiel utan att vara beroende utifrån, den andra är att hålla en kompetens inom områden där vi inte kan anskaffa materiel utomlands och som är väsentlig för vår operativa effekt.
Regeringen har också studerat möjligheten till forcerad försvarsindustriell produktion i kris och krig. Regeringen anför i denna fråga att det under loppet av några år är troligt att man kan förstärka Försvarsmaktens materieltillgångar genom att öka leveranstakten i pågående produktion och genom att modifiera befintlig materiel. Detta förutsätter dock god tillgång på importerade komponenter och delsystem, vilket medför stora osäkerheter. Möjligheten till forcerad försvarsindustriell produktion bör därför enligt regeringen inte utgöra en grund för Försvarsmaktens planering eller en grund för prioritering.
Om ett läge skulle uppstå i framtiden med en långsiktigt ökande rustning i omvärlden, kan försvarsmateriel bli en bristvara och svårtillgänglig, särskilt för en alliansfri mindre stat. Regeringen framhåller att en inhemsk försvarsindustri med ett brett utlandssamarbete då kan underlätta försvarets materielförsörjning.
Regeringen anser att de försvarspolitiskt viktigaste delarna av det teknologiska kunnandet utgör en strukturoberoende baskompetens som återfinns i industrin, hos totalförsvarsmyndigheter och vid universitet och högskolor. Den bör säkerställas inom områdena
- telekrigteknik (medel och motmedel inklusive sensorteknik),
- avancerad signaturanpassningsteknik (mot upptäckt och identifiering),
- undervattensteknik (för svenska förhållanden),
- flygteknik (för vidmakthållande av JAS 39 Gripen på längre sikt) och
- underhåll och vidmakthållande av de system som ingår i krigsorganisationen.
Även andra teknologiområden kan vara viktiga för att underlätta Försvarsmaktens långsiktiga anpassning. Denna fråga bör enligt regeringen ytterligare övervägas, varvid det internationella samarbetet bör uppmärksammas.
Likaså anser regeringen att det behövs ytterligare överväganden när det gäller ammunitionsindustrins villkor.
Regeringen betonar att satsningarna på baskompetensen måste ske långsiktigt och kostnadseffektivt, i första hand genom beställningar av utveckling och produktion av försvarsmateriel men också genom statliga uppdrag om s.k. teknikutveckling.
Regeringen pekar också på möjligheten för försvarets myndigheter att till regeringen hemställa om undantag från lagen (1992:1528) om offentlig upphandling om det är nödvändigt för att säkerställa baskompetensen. I vissa fall får även Försvarets materielverk fatta beslut om undantag. Regeringens krav på industriell samverkan samt andra former av kompensationsåtaganden skall dessutom i första hand riktas mot de prioriterade områdena. Likaså bör Försvarsmaktens forsknings- och teknologisatsningar tillvarata möjligheterna att bevara prioriterad kompetens.
Övrig försvarsindustriell kompetens utgör enligt regeringen en säkerhetspolitisk och teknologisk tillgång. Upphandling skall emellertid ske i konkurrens samt med beaktande av kompensationserbjudanden och behovet av prioriterad långsiktig teknologi- och materielförsörjning.
Internationellt materielsamarbete och gemensam anskaffning är ett sätt att få tillgång till ny teknik och nya system till en lägre kostnad än vid inhemsk utveckling. Internationellt samarbete innebär emellertid ofta starka bindningar som kan vara svåra att bryta om försvarets materielbehov skulle förändras. Enligt regeringen bör därför gemensam anskaffning bara ske av materiel där Försvarsmaktens behov bedöms kvarstå även vid förändrade förhållanden.
Försvarsmakten bör enligt regeringen ta tillvara möjligheterna att spara kostnader genom att använda civila komponenter och tillämpningar.
Primärt är det industrins uppgift att genomföra den anpassning som nu förestår. Mot bakgrund av industrins starka beroende av politiskt grundade restriktioner är det enligt regeringens uppfattning rimligt att staten söker underlätta industrins anpassning under detta skede. Härvid bör industrins möjligheter till internationellt samarbete aktivt underlättas. Härutöver kan olika generella politiska medel komma att aktualiseras.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö1 (m) betonas att svensk försvarsindustri även i fortsättningen är en viktig säkerhetspolitisk tillgång. Grunden för försvarsindustripolitiken måste vara att industrin får leverera den materiel som gynnar det svenska säkerhetsintresset bäst. Regional- och arbetsmarknadspolitiska skäl skall inte få avgöra. Enligt motionärerna talar allt för en fortsatt nedgång på den försvarsindustriella marknaden. Detta torde innebära att Sverige inte ens med stora tilläggsanslag kan behålla den nuvarande industrikompetensen. En nödvändig omstruktureringsprocess har redan inletts. Den politiska uppgiften är därvid att prioritera mellan olika kompetenser.
Motionärerna delar regeringens bedömningar om behoven av baskompetenser men anser att de områden som redovisas är alltför snävt tilltagna. För att i tillräcklig grad kunna stödja försvaret - och ytterst de säkerhetspolitiska målen - behövs högre målsättningar för den försvarsindustriella kompetensen. Motionärerna tycker därför att det är anmärkningsvärt att riksdagen avkrävs ett helhetsbeslut när underlag saknas för avvägning mellan delarna. De stora projekt som nu finns i planerna är exempelvis nödvändiga för att kunna säkerställa den materiella förnyelse som är det viktigaste resultatet av 1992 års försvarsbeslut. Vad som i partimotion Fö1 (m) anförts om betydelsen av svensk försvarsindustri och prioriteringar bör sålunda riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 26 i denna del).
Miljöpartiet de gröna anser i sin kommittémotion Fö6 (mp) att en omställning av krigsmaterielindustrin till civil produktion måste inledas snarast (yrkande 10 i denna del).
Folkpartiet liberalerna accepterar i sin partimotion Fö8 (fp) den prioritering som görs i propositionen av vilka kompetensområden som i första hand bör bevaras, även om avgränsningen är snävare än i tidigare försvarsbeslut.
Motionärerna pekar på att de stora neddragningarna av krigsorganisationen i olika länder gjort det möjligt att köpa modern begagnad försvarsmateriel. Detta, i kombination med livstidsförlängning av materiel, gör att import av begagnad materiel är ett alternativ i många sammanhang. Motionärerna vill peka på ett exempel där det finns anledning att studera möjligheterna att söka få köpa begagnad materiel nämligen attackhelikoptrar, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna (yrkande 10 i denna del).
Med hänsyn till de antaganden som görs om ett framtida krigs karaktär, där stategiska insatsstyrkor utnyttjar kvalificerad militärteknik, är det enligt Kristdemokratiska samhällspartiet viktigt att vi har förmåga att skydda våra mest vitala områden, övervaka vårt territorium och kunna leda stridskrafterna under mycket svåra förhållanden. Den tekniska och materiella förnyelsen får därför inte avstanna. Exempelvis måste vi, enligt motionärerna, ha möjlighet att bevara och utveckla vår kompetens på missilområdet. En modernisering och förnyelse av luftvärnet är nödvändig. Därför behövs inte de ytterligare överväganden som regeringen i propositionen anser erforderliga. Riksdagen föreslås sålunda som sin mening ge regeringen till känna vad som i kommittémotion Fö11 (kds) anförts om att bevara kompetensen på missilområdet (yrkande 16).
Motion Fö7 av Monica Green m.fl. (s) antar att de besparingar som föreslås i propositionen kan leda till neddragningar både inom försvarsmakten och försvarsindustrin. Detta gör det angeläget med medvetna åtgärder för att underlätta en omställning till civila projekt. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om försvarets materielförsörjning (yrkande 4).
I motion Fö10 anser Ola Karlsson och Sven Tolgfors (m) att internationell samverkan kommer att vara allt viktigare för att industrin skall kunna bevara sin kompetens och konkurrenskraft. Härför ställs krav på att statsmakten inte prioriterar bort viktiga kompetensområden. Motionärerna pekar på att den höga svenska kompetensen inom artilleri-, ammunitions- och missilområdena möjliggjort en internationell samverkan. Vad som i motionen i denna del anförts om förutsättningarna för produktion och export av försvarsmateriel bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Näringsutskottet har till försvarsutskottet överlämnat motion N276 av Berit Oscarsson och Göran Magnusson (s), vilken avgivits under föregående riksmöte. Motionärerna anför att de minskande försvarsanslagen har inneburit stora förändringar och påfrestningar för försvarsindustrin. Många arbetstillfällen har försvunnit och många är hotade. Med utgångspunkt i situationen i Arboga, där företag med anknytning till försvaret står för cirka en tredjedel av arbetsmarknaden, kräver motionärerna statliga åtgärder för en omställning till civil produktion. Staten har enligt motionärerna ett ansvar för att bidra till att förändringen kan ske i ordnade former. För att underlätta omställningen behövs en tillfällig inplacering i stödområdet eller ett särskilt stöd till försvarsindustrin. Vad som sålunda i motion N276 (s) anförts om omställning från försvarsproduktion till civil produktion bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Näringsutskottet
Näringsutskottet anför i sitt yttrande att antalet anställda i den svenska försvarsindustrin har minskat relativt kraftigt under senare år, med omkring 7 000 från år 1990 till år 1994. Antalet sysselsatta var år 1994 ca 21 000 personer. Samma år levererade företagen försvarsmateriel till ett värde av ca 15 miljarder kronor. Av leveranserna gick ca 70 % till det svenska försvaret, ca 9 % till övriga nordiska länder, Schweiz och Österrike och ca 21 % till övriga länder.
Näringsutskottet anför vidare att riksdagen vid flera tidigare tillfällen behandlat motioner med krav på omställning till civil produktion, senast hösten 1992.
Näringsutskottet informerar att näringsminister Sten Heckscher nyligen har uppdragit åt f.d. generaldirektören Per Borg att snabbutreda möjligheterna för svensk försvarsindustri att utveckla den civila produktionen. Utredaren skall kartlägga pågående utvecklingsarbete inom materielindustrin och det system som finns för att fånga upp nya användbara idéer som utvecklas i det ordinarie arbetet. I utredningen skall också beskrivas de hinder som gör att få idéer kommersialiseras eller leder till avknoppning.
Näringsutskottet anser att den svenska försvarsindustrins förmåga att leverera högteknologiska produkter till det svenska försvaret självfallet har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. Härtill kommer att det kvalificerade tekniska utvecklingsarbete som bedrivs i denna industri blir till nytta även i andra industribranscher. Mot den bakgrunden instämmer näringsutskottet i vad propositionen anför om att betydelsen av utlandssamarbete för svensk försvarsindustri kommer att öka och att en utveckling mot ökat samarbete med företrädesvis europeisk industri är angelägen. Från strikt näringspolitisk utgångspunkt, och utan att gå in på frågan om ändrad lagstiftning, anser vidare näringsutskottet att det kan vara av värde att se över eventuella hinder som försvårar för svensk försvarsindustri att delta i främst europeisk men även övrig internationell samverkan.
Näringsutskottet säger sig inte ha någon erinran mot propositionens prioriteringar men anser att det finns skäl att pröva om ytterligare områden bör tillföras kategorin prioriterade områden. Utskottet avstyrker sålunda de aktuella yrkandena i motionerna Fö1 (m), Fö10 (m) och Fö11 (kds). Inte heller bör motion Fö8 (fp) i nu berörd del föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
När det gäller frågan om omställning till civil produktion vill näringsutskottet återigen framhålla att en sådan omställning inte bör åstadkommas på administrativ väg. Det åligger i första hand industrin att ta initiativ till erforderliga strukturåtgärder. Den nämnda nyligen tillsatta utredningen kommer att ge underlag för att kunna bedöma eventuella hinder för utveckling av civila produkter inom försvarsindustrin. I avvaktan på utredningsresultatet bör riksdagen - enligt näringsutskottet - avslå motionerna 1995/96:N276 (s) och Fö7 (s) yrkande 4.
FörsvarsuUtskottet
FörsvarsuUtskottet ansluter sig till regeringens och näringsutskottets bedömningar att en svensk industri som har förmåga att leverera högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett stort säkerhetspolitiskt värde. Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning utgör därmed en viktig del av försvarspolitiken.
Utskottet anser också att en långsiktig strategi bör utarbetas för att kunna behålla de mest värdefulla teknologiområdena.
Utskottet kan vidare ställa sig bakom regeringens indelning i struktur- oberoende baskompetenser respektive övriga kompetenser samt de teknik- områden som bör ingå i den strukturoberoende baskompetensen.
Även utskottet anser det ofrånkomligt med en industriell anpassning med hänsyn till hur villkoren på försvarsmaterielområdet har förändrats. Primärt är det industrins uppgift att genomföra den anpassning som nu förestår men det är rimligt att staten söker underlätta såväl vaktslåendet om vitala kompetenser som nödvändig omställning. Härvid bör industrins möjligheter till internationellt samarbete aktivt underlättas.
Moderata samlingspartiet anser i sin partimotion Fö1 (m) att de av regeringen angivna baskompetenserna är för snävt tilltagna. De stora projekt som nu finns i planerna anses bl.a. nödvändiga för att kunna säkerställa den materiella förnyelsen i linje med 1992 års försvarsbeslut (yrkande 26 i denna del). Utskottet anser för sin del att fortsatt teknisk och materiell förnyelse av totalförsvaret är utomordentligt viktig. Denna fråga har tidigare berörts när utskottet behandlade inriktningen av det militära försvaret. Utskottet har erfarit att regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att utreda vilken övrig försvarsindustriell kompetens som kan vara av avgörande betydelse för krigsdugligheten. Det är därför nödvändigt att inför etapp två av försvarsbeslutet, när myndigheternas underlag och förslag föreligger, noga pröva om försvarets materielförsörjning kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Att nu göra generella uttalanden om de stora projekten i materielplanerna anser inte utskottet vara lämpligt. Partimotion Fö1 (m) yrkande 26 i denna del bör därför inte bifallas.
Inte heller bör riksdagen nu uttala sig om kompetensbehovet inom mis- silområdet, eller för den delen ammunitionsområdet. Utskottet har inhämtat att regeringen av Försvarsmakten begärt en plan för hur luftvärnsfunktionen bör utvecklas. Frågan om behovet av industriell kompetens och tillverkningskapacitet när det gäller luftvärnsmissiler bör således avgöras hösten 1996, vilket harmonierar med vad utskottet tidigare anfört beträffande utvecklingen av flygstridskrafter och övrigt luftförsvar. Likaså kommer behoven inom ammunitionsområdet att övervägas ytterligare. Härav följer att kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 16 liksom motion Fö10 (m) bör avslås.
Motionerna Fö6 (mp), Fö7 (s) och N276 (s) förordar samtliga ett statligt ingripande för att underlätta övergång till civil produktion vid försvarsindustrin. Näringsutskottet anför i frågan att en sådan omställning inte bör genomföras på administrativ väg utan i första hand är ett ansvar för berörda industrier. Näringsutskottet hänvisar vidare till att en nyligen tillsatt utredning studerar frågan om möjligheterna att utveckla civil produktion vid försvarsindustrierna.
Försvarsutskottet delar näringsutskottets bedömningar beträffande omställning av försvarsindustri till civil produktion. Riksdagen bör således avslå motionerna 1994/95:N276 (s), Fö6 (mp) yrkande 10 i denna del och Fö7 (s) yrkande 4.
Försvarsindustrins internationella villkor. Kompensationsaffärer
Regeringen
Regeringen konstaterar att exporten av försvarsmateriel har stor försvarspolitisk betydelse. Den medför en minskad belastning på försvarsanslagen och bidrar till säkerställd industriell kompetens och kapacitet. Företagens överlevnadsmöjligheter stärks liksom deras möjligheter att investera egna medel i en långsiktig teknologiförsörjning.
Regeringen konstaterar vidare att den internationella avspänningen har fått vittgående konsekvenser för all försvarsindustri genom att såväl hemmamarknad som exportmöjligheter minskat. Trots neddragningar finns det fortfarande en stor internationell överkapacitet. För att kunna utnyttja de svenska företagens exportpotential är det viktigt att även regeringen och svenska myndigheter aktivt stöttar försvarsindustrins exportansträngningar av större materielprojekt, givet att ansträngningarna är förenliga med reglerna för svensk krigsmaterielexport.
När det gäller internationellt samarbete anför regeringen att det är företagens ansvar att finna lämpliga samarbetspartner och samarbetsprojekt. Försvarsmaterielsamarbete skapar förutsättningar för att bevara inhemsk kompetens inom viktiga områden. En utveckling mot ökat samarbete mellan svensk försvarsindustri och företrädesvis europeisk industri accepteras av regeringen och bör understödjas. Sålunda bör regeringen, Försvarsmakten och Försvarets materielverk aktivt stärka försvarsindustrins möjligheter att samarbeta med utländska företag.
Regeringen anser att Sveriges medlemskap i EU och observatörsställning i Västeuropeiska unionen (VEU) kan skapa goda förutsättningar för en mer kostnadseffektiv anskaffning av försvarsmateriel. Sverige har härvid behov av att delta i arbetet i Western European Armaments Group (WEAG). Ett aktivt svenskt agerande i olika internationella fora ger också möjlighet att påverka inriktningen av en framväxande europeisk försvarsindustripolitik och en förbättring av de långsiktiga villkoren för svensk försvarsindustri. Företagen kan ges möjlighet att konkurrera med andra europeiska företag på lika villkor.
Industriell samverkan, motköp och andra former av kompensationsåtaganden är en del av regeringens försvarspolitik och ett medel för att tillgodose landets behov av industriell kapacitet och kompetens på försvarsmaterielområdet. Åtagandena skall uppfylla säkerhets- och försvarspolitiska mål och riktas mot den svenska försvarsindustrin. Försvarsmaktens och upphandlande myndigheters hantering av dessa frågor skall grundas på den inriktning som regeringen ger.
Direkta kompensationskrav bör endast ställas inom områden där det är väsentligt att av försvars- och säkerhetspolitiska skäl kunna ha en underhålls- och vidmakthållandekapacitet och sådan kapacitet som inte kan erhållas utan ekonomiskt tillskott. Kompensationsåtaganden i övrigt bör bestå av indirekta åtaganden riktade till svensk försvarsindustri eller svenska försvarsmyndigheter. De bör i första hand avse prioriterade teknikområden.
Kompensationsaffärer bör enligt regeringen normalt endast förekomma vid större upphandlingar.
Motionerna
Folkpartiet liberalerna anser i sin partimotion Fö8 (fp) att det finns starka skäl, bl.a. krav på långsiktig handlingsfrihet, för att i fråga om försvarsteknologi söka samarbete med i första hand Norden och övriga Europa, men på en del områden också med industrier i USA. Vidare anför motionärerna att utvecklingsarbete i framtiden inte lika klart som hittills behöver vara direkt knutet till en serieproducerad anskaffning. Detta kan leda till relativt sett större neddragningar på tillverkningssidan än på utvecklingssidan. Även detta talar för ett utökat samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri. Vad som i motion Fö8 (fp) yrkande 10 i denna del anförts om försvarsmaterielfrågorna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I partimotion Fö1 (m) konstateras att en god försvarsindustriell samordning uppnåtts på nationell nivå. Samtidigt poängteras att det för svensk försvarsindustri ännu återstår att fullt ut ta steget in i internationellt samarbete, vilket sägs vara nödvändigt för industrins överlevnad som leverantör av högkvalitativ och relativt sett billig materiel till det svenska försvaret. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i partimotion Fö1 (m) yrkande 26 i denna del anförts om försvarets materielförsörjning.
Utskottet
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen, t.ex. i sitt yttrande till utrikesutskottet om förslag till lag om export av krigsmateriel (prop. 1991/92:174, yttr. 1992/93:FöU2y), betonat att exporten har stor försvarspolitisk betydelse. Som regeringen framhåller i den nu aktuella propositionen bidrar en svensk export av försvarsmateriel till att minska våra egna utvecklingskostnader och till att upprätthålla önskvärd kompetens och kapacitet för att kunna utveckla och tillverka materiel till det svenska försvaret. Utskottet delar regeringens uppfattning att regeringen och svenska myndigheter, inom ramen för reglerna för svensk krigsmaterielexport, aktivt bör stötta försvarsindustrins exportansträngningar av sådana projekt som har betydelse för våra möjligheter att bevara och utveckla sådan önskvärd kompetens och kapacitet.
Frågor som rör internationellt samarbete inom försvarsindustriområdet som följd av Sveriges inträde i den europeiska unionen behandlas i det från utrikes- och försvarsutskotten tillfälligt sammansatta utskottets betänkande 1995/96:UFöU1. I det sammanhanget behandlas också partimotion Fö1 (m) yrkande 26 i denna del och kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 10.
I mera allmänna termer anför regeringen i propositionen att utvecklingen går mot ett ökat internationellt försvarsmaterielsamarbete och att detta bör understödjas. Det är dock företagens ansvar att finna lämpliga samarbets-partner och samverkansprojekt. Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning och konstaterar att såväl partimotion Fö1 (m) yrkande 26 som partimotion Fö8 (fp) yrkande 10 poängterar betydelsen av ett utökat industrisamarbete för att säkerställa framför allt utvecklingskompetensen inom de viktigaste teknologiområdena. Även näringsutskottet betonar denna aspekt i sitt yttrande. Motionsyrkandena får därmed anses vara beaktade i denna del och bör därmed inte bifallas.
Regeringen framhåller i propositionen att motköp och andra former av kompensationsåtaganden är en del av regeringens försvarspolitik och kan bidra till att upprätthålla önskvärd industriell tillverkningskapacitet och utvecklingskompetens. Utskottet ansluter sig till denna syn och vill betona att sådana åtaganden skall vara förenliga med de säkerhets- och försvarspolitiska målen och riktas mot svensk industri. De bör endast få förekomma vid större upphandlingar.
Forskning och teknikutveckling
Regeringen
Den utveckling som beskrivits i det föregående betyder att försvarets tekniska myndigheter i minskad omfattning kommer att specificera utvecklingsuppdrag till svensk industri. Samtidigt ökar behovet att samarbeta med andra länder och att specificera, prova och utvärdera utländska eller i vissa fall samutvecklade system. Inom områden där det är säkerhetspolitiskt angeläget med en inhemsk försvarsindustri kan olika riktade forsknings- och utvecklingsinsatser behöva göras. Sådana insatser kan också erfordras för att upprätthålla kompetens som kvalificerad och välinformerad köpare av utländsk materiel.
Regeringen anmäler att den nyligen gett Ingenjörsvetenskapsakademien i uppdrag att genomföra projektet Forskning för industri och försvar. I detta skall förutsättningarna för att utveckla forskning och utveckling av betydelse för både militära och civila tillämpningar undersökas.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om grunderna för försvarets materielförsörjning (avsnitten 8.1-8.6 i propositionen).
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anför om forskning och teknikutveckling.
Mot bakgrund av vad utskottet har anfört i det föregående föreslår utskottet sammanfattningsvis att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om grunderna för försvarets materielförsörjning (avsnitten 8.1-8.6 i propositionen).
Ärendets fortsatta beredning
Regeringen
Regeringen lämnar inga förslag till riksdagen om ärendets fortsatta beredning men anför att den andra etappen i försvarsbeslutet kommer att omfatta regeringens och riksdagens respektive ställningstaganden till den närmare inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation och det militära försvarets grundorganisation i fred. Det kommer också att omfatta den närmare inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och i fred. Regeringen avser att under hösten 1996 förelägga riksdagen ett förslag om etapp två.
Motionen
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö1 (m) hävdas att regeringens underlag är så ofullständigt och osäkerheterna så många att det inte kan ligga till grund för ett heltäckande beslut om säkerhets- och försvarspolitiken. En parlamentarisk kommitté bör därför tillsättas för att ta fram ett mer fullständigt underlag för ett heltäckande beslut om säkerhets- och försvarspolitikens inriktning. Därmed skulle principbesluten skjutas ett år framåt i tiden. Vad som sålunda i motionen anförts om den fortsatta processen inför 1996 års försvarsbeslut bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 1).
Alternativt föreslår motionärerna kompletteringar dels genom att Försvarsmakten och andra myndigheter får i uppdrag att redovisa behovet av stridskrafter för att fullfölja 1992 års försvarsbeslut samt studier på vissa delområden inom militärt försvar (yrkande 4), dels analysera omslagspunkter för försvarets förmåga att stödja den valda säkerhetspolitiska linjen (yrkande 5).
Utskottet
Riksdagens ställningstagande till vad utskottet föreslår i detta betänkande avslutar den första etappen i försvarsbeslutet. Häri ingår bl.a. en säkerhetspolitisk bedömning, till uppgifterna för totalförsvaret, den principiella inriktningen för det militära försvaret och för det civila försvaret. Vidare ingår vissa grundläggande utgångspunkter för den framtida ekonomiska resurstilldelningen och för personalförsörjningen.
I försvarsbeslutets andra etapp skall riksdagen besluta om den närmare inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation och om den grundorganisation i fred som skall vidmakthålla och utveckla krigsorganisationen. Beslutet kommer också att innehålla den närmare inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och i fred samt hur dessa verksamheter skall försörjas med personal, materiel och anläggningar.
Utskottet har i det föregående pekat på flera områden där beslutsunderlaget behöver fördjupas, bl.a. ledningssystemets utveckling och försörjningen med personal till såväl det militära som det civila försvaret.
Nämnda förhållanden gör enligt utskottets mening det mycket angeläget att i god tid förbereda utskottet inför den behandling som skall äga rum hösten 1996 när regeringen lämnar sin proposition till riksdagen. Ett syfte med dessa förberedelser, sett ur utskottets perspektiv, är att skaffa sig goda kunskaper om de frågor som kommer upp till behandling och vilka huvudproblem som dessa inrymmer.
Utskottet avser sålunda, med utgångspunkt i sin uppföljningsroll, att aktivt följa förberedelsearbetet med försvarsbeslutets etapp två.
Regeringen föreslår en säkerhetspolitisk kontrollstation hösten 1996. Utskottet har, som framgått i det föregående, biträtt förslaget. Utskottet understryker vikten av ett särskilt beredningsarbete med parlamentarisk medverkan inför kontrollstationen 1996. Utskottet har erfarit att regeringen delar den uppfattningen.
Utskottet konstaterar att det ankommer på regeringen att fatta de organisatoriska beslut som kan anses erforderliga för det fortsatta underlagsarbetet.
Utskottet anser att det inte är någon principiell skillnad i kravet på beslutsunderlag i förhållande till vad som hävdas behov av i partimotion Fö1 (m) yrkande 1. Underlaget skall kunna ligga till grund för ett heltäckande beslut om säkerhets- och försvarspolitikens inriktning. Enligt utskottets mening bör arbetet inriktas mot att beslut kan fattas hösten 1996, inte ett år senare. I denna del bör därför inte motion Fö1 (m) yrkande 1 bifallas.
Utskottet anser, vilket framgått tidigare, att det är de nu aktuella säkerhetspolitiska bedömningarna och ekonomiska förutsättningarna som skall vara grund för den framtida krigsorganisationen. Utredningsresurserna bör därmed kunna utnyttjas bättre för att ta fram aktuellt beslutsunderlag, bl.a. i de delar som utskottet efterfrågat, än att analysera behovet av stridskrafter för att fullfölja 1992 års försvarsbeslut. Partimotion Fö1 (m) yrkande 4 bör således avslås. Inte heller yrkande 5 bör bifallas, eftersom utskottet förutsätter att de analyser av omslagspunkter som motionärerna pekar på kommer att ingå i det aktuella underlagsarbetet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande försvarspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner vad regeringen förordat,
res. 1 (m)
2. beträffande totalförsvarets ekonomiska ram
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna1995/96:Fö1 yrkandena 2, 3 och 20 i denna del, 1995/96:Fö5 yrkande 3, 1995/96:Fö6 yrkande 20, 1995/96:Fö8 yrkande 5 och 1995/96:Fö11 yrkande 20 godkänner vad regeringen förordat,
res. 2 (m)
res. 3 (fp)
res. 4 (v)
res. 5 (mp)
res. 6 (kds)
3. beträffande avvägningen mellan militärt och civilt försvar
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1995/96:Fö1 yrkande 20 i denna del godkänner vad regeringen förordat,
res. 7 (m)
4. beträffande teknikfaktorn
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner vad regeringen förordat,
5. beträffande ostnaderna för Försvarsmaktens internationella styrka
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 20 i denna del och 1995/96: Fö11 yrkande 10,
6. beträffande helhetssyn på hantering av hot och risker
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1995/96:Fö6 yrkandena 5 och 7 godkänner vad regeringen förordat,
res. 8 (mp)
7. beträffande uppgifter för totalförsvaret
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 8 i denna del, 1995/96:Fö5 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna del och 1995/96:Fö11 yrkande19 godkänner vad regeringen förordat,
res. 9 (m)
8. beträffande totalförsvarets förmåga till anpasssning
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 9, 1995/96:Fö6 yrkande 14, 1995/96:Fö8 yrkande 6 och 1995/96:Fö11 yrkandena 3-5 godkänner vad regeringen förordat,
9. beträffande det militära ledningssystemets utveckling
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 11, 1995/96:Fö2, 1995/96:Fö5 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö9 och 1995/96:Fö11 yrkande18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i övrigt
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 10, 12-15, 17 och 18, 1995/96:Fö5 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö6 yrkandena 16 och 17, 1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö8 yrkandena 7-9 och 1995/96:Fö11 yrkandena 11-15 samt 17 godkänner vad regeringen förordat,
res. 10 (m)
res. 11 (fp)
res. 12 (v)
res. 13 (mp)
res. 14 (kds)
11. beträffande nationellt förbud mot s.k. antipersonella minor
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fö6 yrkande 13,
res. 15 (v, mp)
12. beträffande försvaret och miljön
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fö3, 1995/96:Fö6 yrkande 18 och 1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna del,
res. 16 (mp)
13. beträffande bedömda konsekvenser
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 19 i denna del och 1995/96:Fö6 yrkande 19,
14. beträffande uppgifter för det civila försvaret
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner vad regeringen förordat,
15. beträffande principiell inriktning för det civila försvaret
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö6 yrkande 6, 1995/96:Fö8 yrkande 11 och 1995/96:Fö11 yrkandena 6, 7 och 9 godkänner vad regeringen förordat,
16. beträffande skyddsrumsbyggandet
att riksdagen med anledning av propositionen, Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR11 och motionerna 1994/95:Fö12, 1994/95:Fö13 och 1995/96:Fö8 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande Försvarsmaktens internationella styrka
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 21, 1995/96:Fö6 yrkande 4 i denna del och 1995/96:Fö11 yrkande 8 godkänner vad regeringen förordat,
res. 17 (m)
res. 18 (mp)
18. beträffande plikttjänstgöring
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 16, 19 i denna del, 22-24, 1995/96:Fö5 yrkande 4, 1995/96:Fö6 yrkande 8 och 1995/96:Fö8 yrkandena 13-15 godkänner vad regeringen förordat,
res. 19 (fp)
res. 20 (mp)
19. beträffande disciplinansvar
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fö6 yrkande 9,
20. beträffande rasism och andra former av främlingsfientligheter
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fö6 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. beträffande vid Försvarsmakten anställd personal
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 25 och 1995/96:Fö8 yrkande16 godkänner vad regeringen förordat,
22. beträffande grunderna för för försvarets materielförsörjning
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1994/95:N276, 1995/96:Fö1 yrkande 26 i denna del, 1995/96:Fö6 yrkande 10 i denna del, 1995/96:Fö7 yrkande 4, 1995/96:Fö8 yrkande 10, 1995/96:Fö10 i denna del och 1995/96:Fö11 yrkande 16 godkänner vad regeringen förordat,
res. 21 (m)
res. 22 (mp)
23. beträffande ärendets fortsatta beredning
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fö1 yrkandena 1, 4 och 5.
Stockholm den 23 november 1995
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Anders Svärd (c), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kds).
Reservationer
1. Försvarspolitikens inriktning (mom. 1)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med Mot bakgrund och slutar med i propositionen bort ha följande lydelse:
I propositionens avsnitt 2.3.2 görs en sammanfattning av regeringens förslag på en mängd av de områden som särskilt redovisas i andra delar av propositionen. De allmänna utgångspunkter och den redovisning av inriktningen som här motsägs av utskottets ställningstaganden i övrigt, bl.a. vad avser huvuduppgifterna, kan sålunda inte som helhet godkännas av utskottet. Utskottet redovisar under övriga rubriker sina ställningstaganden i alla de avseenden som redovisas i avsnittet 2.3.2.
Riksdagen bör enligt utskottets mening sålunda inte bifalla regeringens förslag att godkänna vad regeringen har förordat om försvarspolitikens inriktning.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande försvarspolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Totalförsvarets ekonomiska ram (mom. 2)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med Det sammansatta utskottet och slutar med inte bifallas bort ha följande lydelse:
Det sammansatta utskottets bedömning av Sveriges säkerhetspolitiska läge m.m. - som redovisas i betänkandet 1995/96:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik - medför att försvarsutskottet för sin del inte finner det motiverat att av säkerhetspolitiska skäl godta regeringens förslag om besparingsinriktning.
Utskottet delar uppfattningen framförd i partimotion Fö1 (m) yrkande 2 att riksdagen inte nu skall ta ställning till regeringens förslag till ekonomisk ram för totalförsvaret. Omfattningen av den 10-procentiga besparing som regeringen föreslår är inte hela verkligheten. Besparingen kommer i stort sett att tas ut på det militära försvaret. Utöver de föreslagna reduceringarna med 4 miljarder kronor kommer Försvarsmakten att behöva finansiera konsekvenserna av utebliven priskompensation, av fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar, av materielförslitning utomlands samt för värnplikt utöver försvarets eget behov.
Enligt utskottets mening föreligger det även ekonomiska osäkerheter om framtidens priskompensationssystem, räntan på det s.k. JAS-lånet, teknikfaktorns tillämpning efter 1998 samt ytterligare kostnader för högre ambitioner på det internationella området. Detta riskerar sammantaget egentligen en närmare 20-procentig reducering av Försvarsmaktens anslag och verksamhet, i stället för de 10 % som redovisas av regeringen. Den huvudsakliga inriktningen i 1992 års försvarsbeslut bör fullföljas. Sålunda bör totalförsvaret ges en årlig ram som är minst 4 miljarder kronor högre än regeringens förslag. Därmed bör regeringens förslag till ekonomisk ram för totalförsvaret avslås.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört bör riksdagen bifalla motion Fö1 yrkandena 2, 3 och 20 i denna del och avslå motionerna Fö5 yrkande 3, Fö6 yrkande 20, Fö8 yrkande 5 och Fö11 yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande totalförsvarets ekonomiska ram
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö1 yrkandena 2, 3 och 20 i denna del och med avslag på propositionen och motionerna 1995/96:Fö5 yrkande 3, 1995/96:Fö6 yrkande 20, 1995/96:Fö8 yrkande 5 och 1995/96:Fö11 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Totalförsvarets ekonomiska ram (mom. 2)
Lennat Rohdin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med Regeringen har och slutar med bör därför inte bifallas bort ha följande lydelse:
Det kalla krigets slut och blockpolitikens upplösning har i många av Europas stater liksom i USA lett till stundom mycket rejäla minskningar av försvarsanslagen, och särskilt i förhållande till de ökande anslagen under 1980-talet. Sveriges försvarsbeslut år 1992 innebar en ökning av försvars-anslaget i syfte att återställa tidigare försummelser i kvalitativt hänseende. Därmed utgjorde Sverige tillsammans med Turkiet de europeiska länder som ökade sina försvarskostnader. Till länder med i stort sett oförändrade försvarsanslag hör Norge och Finland, vilket skall ses mot bakgrund av förhållandena i nordvästra Ryssland.
1992 års försvarsbeslut har urholkats rejält som en följd av landets ekonomiska utveckling. Sparpaketet hösten 1992 och det svarta hålet som följd främst av kronans urholkade värde har båda bidragit till detta. Det stora budgetunderskottet och inte minst den oförändrat höga arbetslösheten kastar mörka skuggor inför nästa lågkonjunktur. Det finns anledning att befara att det kommer att ta lång tid innan svensk samhällsekonomi är i balans, vilket ställer ytterligare krav på effektivisering och besparingar.
Försvaret med en årsbudget på ca 40 miljarder kronor utgör en stor sektor i statsbudgeten och kan därför inte utgöra någon fredad zon i detta avseende. Kommer vi inte till rätta med den svenska samhällsekonomin blir det mindre pengar också till försvaret. Nya sparpaket och låg köpkraft hos kronan riskerar att medföra nya, plötsliga urholkningar av försvarsanslagen. En väl underbyggd och långsiktig anpassning av försvarsbudgeten till landets ekonomiska förutsättningar är bästa grunden för stabilitet och långsiktighet i försvarets framtida utformning.
Regeringen föreslog i sin ekonomisk- politiska proposition (prop. 1994/95:25) att försvarsanslagen skulle sänkas med 2 miljarder kronor t.o.m. budgetåret 1988 och - om det säkerhetspolitiska läget tillåter det - ytterligare minst 2 miljarder kronor t.o.m. budgetåret 2001. I budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bil. 5) återkom förslaget. Riksdagen har ställt sig bakom den beloppsmässiga inriktningen. I Folkpartiets långsiktiga ekonomiska plan med anledning av kompletteringspropositionen våren 1995 föreslås ytterligare 1 miljard kronor i besparing inom försvarsbudgeten under nästa försvarsbeslutsperiod. Besparingar av åtminstone denna storleksordning är fortfarande önskvärda. Ingenting talar hitills för att de skulle vara omöjliga att genomföra på ett ansvarsfullt sätt.
I nu föreliggande beslutsunderlag i propositionen Totalförsvar i förnyelse saknas däremot erforderligt underlag för att nu närmare kunna ta ställning. Regeringen bör få i uppdrag att inför riksdagens beslut hösten 1996 förelägga ett mer utförligt beslutsunderlag med en noggrann redogörelse för den försvarsmässiga effekten av sina förslag. Förslaget till ekonomisk ram bör därför avvisas.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande totalförsvarets ekonomiska ram
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö8 yrkande 5 och med avslag på propositionen och motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 2, 3 och 20 i denna del, 1995/96:Fö5 yrkande 3, 1995/96:Fö6 yrkande 20 och 1995/96:Fö11 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Totalförsvarets ekonomiska ram (mom. 2)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med Det sammansatta utskottet och slutar med gäller fullföljas bort ha följande lydelse:
Det sammansatta utskottets bedömning m.m. - som redovisas i betänkandet 1995/96:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik - medför att försvarsutskottet för sin del finner det möjligt att av säkerhetspolitiska skäl ompröva riksdagens gällande beslut om besparingsinriktningen. Anspråken på totalförsvarets förmåga är enligt utskottets mening begränsade under ett antal år framöver. Därför kan en besparing på ytterligare 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag genomföras.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande totalförsvarets ekonomiska ram
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö5 yrkande 3 och med avslag på propositionen och motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 2, 3 och 20 i denna del, 1995/96:Fö6 yrkande 20, 1995/96:Fö8 yrkande 5 och 1995/96:Fö11 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Totalförsvarets ekonomiska ram (mom. 2)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med Regeringen har och slutar med inte bifallas bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår en besparing på 4 miljarder kronor fram till år 2001. Av dessa fyra är redan 1,3 miljarder sparade. Det återstår 0,7 miljarder till år 1998. I den totalförsvarsramen räknar regeringen bl.a. in delserie tre av JAS, internationell insatsstyrka, utökad tillämpning av totalförsvarsplikt och nio ubåtar i stället för sju som Försvarsberedningen föreslog. Dessa utgiftsposter, och vad det innebär i form av investeringar och organisationsstruktur, ställer sig inte utskottet bakom. Därför kan inte utskottet instämma i den totalförsvarsram som regeringen föreslår. Utskottet föreslår att 7 miljarder kronor sparas till år 1998 med inriktning att därefter ytterligare reducera totalförsvarsramen med 6 miljarder kronor fram till år 2001.
Under de kontrollstationer som skall genomföras ämnar utskottet mer definitivt ta ställning till de besparingar som kan ske mellan 1998 och 2001. Hur stor andel av totalförsvarsramen som skall höra till den civila delen av försvaret lämnas öppet till nästa etapp i försvarsbeslutet.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande totalförsvarets ekonomiska ram
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö6 yrkande 20 och med avslag på propositionen och motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 2, 3 och 20 i denna del, 1995/96:Fö5 yrkande 3, 1995/96:Fö8 yrkande 5 och 1995/96:Fö11 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Totalförsvarets ekonomiska ram (mom. 2)
Åke Carnerö (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med Det sammansatta och slutar med inte bifallas bort ha följande lydelse:
På grund av den rådande säkerhetspolitiska osäkerheten i vår omvärld, den utvidgade tillämpningen av totalförsvarsplikten, den höjda ambitionsnivån vad gäller internationella insatser samt att totalförsvaret skall utformas utifrån en vidgad säkerhetssyn krävs enligt utskottets mening att ytterligare resurser utöver de av regeringen föreslagna ställs till försvarets förfogande.
Konsekvenserna av den redan beslutade besparingen på 2 miljarder kronor fram t.o.m. år 1998 tillsammans med de nya uppgifter som tillagts blir omfattande i totalförsvarets redan hårt ansträngda ram. Utskottet avstyrker därför förslaget om ytterligare utgiftsbegränsningar om 2 miljarder kronor under perioden 1999-2001.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört bör riksdagen bifalla kommittémotion Fö11 yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande totalförsvarets ekonomiska ram
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö11 yrkande 20 och med avslag på propositionen och motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 2, 3 och 20 i denna del, 1995/96:Fö5 yrkande 3, 1995/96:Fö6 yrkande 20 och 1995/96:Fö8 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Avvägningen mellan militärt och civilt försvar (mom. 3)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med Utskottet anser och på s. 22 slutar med avslås i denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet framhåller i avsnittet plikttjänstgöring att det för de av regeringen föreslagna civila beredskapsstyrkorna inte på något sätt kan förutsättas att dessa skall sättas upp genom grundutbildning av civilpliktiga. Tvärtom framhåller utskottet att andra vägar såsom frivillig rekrytering, genom allmän tjänsteplikt eller genom att uppgifterna löses med rent militära resurser i övrigt - t.ex. personal och materiel vid grundutbildningsförband - i första hand bör prövas. Eftersom grundutbildning av pliktpersonal för dessa behov sålunda inte bör genomföras saknas enligt utskottets mening helt motiv för den av regeringen föreslagna preliminära omfördelningen av 400 miljoner kronor från militärt till civilt försvar. Regeringens förslag avseende resursavvägningen mellan militärt och civilt försvar bör sålunda avslås.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande avvägningen mellan militärt och civilt försvar
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö1 yrkande 20 i denna del och med avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Helhetssyn på hantering av hot och risker (mom. 6)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med Beträffande avvägningen och slutar med av riksdagen bort ha följande lydelse:
I Försvarsberedningens rapport Totalförsvarets utveckling och förnyelse (Ds 1995:51) finns en central mening. Beredningen skriver: Efter bedömningen av den samlade bilden av militära och icke-militära hot, skall totalförsvarets närmare uppgifter och anslag prövas gentemot insatser för säkerhet på andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga. Därvid måste också en avvägning ske såväl mellan det militära och det civila försvaret som inom respektive del.
I propositionen har dock denna formulering tagits bort och ersatts av följande mening: Efter bedömningen av den samlade bilden av militära och icke- militära hot, skall totalförsvarets närmare uppgifter och resurser prövas. Därvid måste en avvägning ske såväl mellan det militära och det civila försvaret som inom respektive del.
Detta är, enligt utskottets mening, en insnävning gentemot Försvarsberedningens förslag. Utskottet vill därför slå fast att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden i kommande försvarsbeslutsförberedelser, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande helhetssyn på hantering av hot och risker
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö6 yrkandena 5 och 7 och med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Uppgifter för totalförsvaret (mom. 7)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med Uppbyggnad av resurser och slutar med (yrkande 19) bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens mening att effektiva svenska bidrag kräver anpassning till internationell standard vad avser metoder och materiel. Samarbete med andra länder om utbildning och övningar bör ske för att säkerställa en effektiv samverkan i fredsfrämjande insatser. Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att militär alliansfrihet är helt förenlig med ett brett svenskt deltagande i sådant samarbete.
Utskottet anser i likhet med regeringen att uppgifterna för totalförsvaret har olika innebörd och tyngd i skilda tidsperspektiv och säkerhetspolitiska situationer men att detta faktum ändå inte förändrar det faktum att den dimensionerande uppgiften för totalförsvaret är att möta ett väpnat angrepp. Förmågan att lösa den uppgiften kan bara säkerställas genom att en betydande fortlöpande försvarsförmåga upprätthålls.
I Fö1 (m partimotion) yrkande 8 i denna del avvisar motionärerna att internationella uppgifter och att möta svåra nationella påfrestningar och risker i fred skall jämställas med värnandet av vår territoriella integritet och försvaret mot väpnat angrepp.
Utskottet delar denna uppfattning och menar att det är viktigt att särskilja de grundläggande motiven för totalförsvarets existens från andra uppgifter. Den omfattning och inriktning av de internationella uppgifterna som regeringen närmare redogjort för är sannolikt väl förenliga med uppgiften att möta väpnat angrepp, men får inte tillåtas överskugga eller urholka denna förmåga.
Ett jämställande av internationella insatser med det nationella försvaret kan enligt utskottets mening ske först när och om Sverige i en fungerande europeisk eller internationell freds- och säkerhetsordning ges sådana säkerhetsgarantier och skapar sådana relationer att våra internationella insatser kan ses som likvärdiga med försvaret av vårt eget land.
I motion Fö5 (v partimotion), yrkande 2 i denna del, liksom i Fö7 (s), yrkande 2 i denna del, biträder motionärerna förslaget att utvidga totalförsvarets uppgifter att delta i internationella insatser. I motion Fö11 (kds kommittémotion), yrkande 19, delar motionärerna i allt väsentligt förslaget om totalförsvarets uppgifter, men pekar på vikten av tydliga gränsdragningar mellan olika uppgifter och aktörer.
Med bifall till motion Fö1 yrkande 8 i denna del och de ändringar som framgår av det anförda föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om uppgifter för totalförsvaret och att riksdagen i enlighet med det anförda avslår motionerna Fö5 yrkande 2 i denna del, Fö7 yrkande 2 i denna del samt Fö11 yrkande 19.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande uppgifter för totalförsvaret
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö1 yrkande 8 i denna del, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö5 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna del och 1995/96:Fö11 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i övrigt (mom. 10)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med Utskottet har i det och slutar med väpnade angrepp bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte regeringens uppfattning avseende huvuduppgifterna för det militära försvaret. Det militära försvarets huvuduppgifter är enligt utskottets mening att hävda vår territoriella integritet och försvar mot väpnat angrepp. I övrigt bör de uppgifter som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut i tillämpliga delar alltjämt gälla för det militära försvaret. Uppgifterna att medverka i internationella fredsfrämjande insatser och att ställa militära resurser till förfogande i katastrofsituationer i fred är viktiga, men i förhållande till de båda först nämnda av lägre dignitet. Riksdagen bör sålunda enligt utskottets mening bifalla yrkande 10 i denna del i partimotion Fö1 (m).
dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med Med denna och slutar med yrkande 10 avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet är emellertid tveksamt till den problemfria bild som regeringen redovisar av anpassningsproblematiken i detta avsnitt. De bedömningar regeringen gör avseende komplettering av utbildning, tillförsel av enklare materiel samt utbyggnad av anläggningar kan, liksom resonemanget kring reducerad eller utebliven förbandsutbildning i avsnitt 4.1.5, enligt utskottets mening ifrågasättas. Med de ändringar som framgår av det anförda föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret (avsnitt 4.1.3 i propositionen). Samtidigt bör motion Fö1 (m) yrkande 10 bifallas.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med Utskottet har i det föregående och på s. 48 slutar med därför inte bifallas" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tagit ställning till en ungefärlig ekonomisk inriktning för det militära försvaret för den kommande försvarsbeslutsperioden. Utifrån dessa ekonomiska förutsättningar anser utskottet det vara rimligt att inrikta planeringen mot en krigsorganisation uppbyggd kring ca 14 brigader och ett territorialförsvar som omfattar ca 250 000 personer. Utskottet vill också vad gäller markstridskrafterna särskilt betona vikten av ett försvar med hög kvalitet och god förmåga att lösa förelagda uppgifter. Därför bör majoriteten av brigaderna utrustas med moderna stridsvagnar. Utskottet bedömer också, till skillnad från regeringen, att ett eventuellt beslut om långsiktig tillväxt av markstridskrafterna kan leda till att krigsorganisationen omfattar ytterligare två fördelningar med vardera fyra brigader och ett större territorialförsvar. Härav följer att riksdagen bör bifalla partimotion Fö1 (m) yrkandena 13 och 14, vilka förordar en större och mer resurskrävande krigsorganisation.
Det anförda innebär att riksdagen inte bör bifalla Vänsterpartiets i partimotion Fö5 (v) yrkande 2 framförda förslag om en inriktning mot tio armébrigader.
Utskottet har kännedom om att jämförande studier och försök sker med utländska attackhelikoptrar. Någon anskaffning är hittills inte planerad. Utskottet utgår från att frågan studeras inför etapp två och att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om anskaffningsbeslut. En tydlig viljeinriktning är emellertid enligt utskottets mening lämplig att ange redan nu, därför bör partimotion Fö1 (m) yrkande 15 således bifallas.
Hög personell och materiell kvalitet är nödvändig för att fältförbanden med utsikt till framgång skall kunna lösa sina uppgifter i en framtida stridsmiljö. Kravet på kvalitet var en av hörnstenarna i 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337 och 338) och bör gälla också för en framtida reducerad organisation. Kvalitetskrav måste också ställas på det territoriella försvaret, inklusive hemvärnet. Territorialförsvaret har viktiga uppgifter när det gäller övervakning och bevakning av landets stora yta och i försvaret av infrastrukturen. De territoriella förbanden bidrar därmed till att säkra fältförbandens operationsfrihet så att dessa inte binds för sekundära uppgifter.
Utskottet förutsätter att regeringen, när den återkommer till riksdagen hösten 1996, särskilt belyser hur kvalitet och kvantitet avvägts i förhållande till varandra. Det är således utskottets uppfattning att regeringen i pågående underlagsarbete särskilt bör beakta de kvalitetsaspekter som uttrycks i partimotion Fö1 (m) yrkande 12 och i kommittémotion Fö11 (kds) yrkandena 11-13 som sålunda bör bifallas.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med Mot bakgrund av och på s. 51 slutar med därför avslås" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av utskottets tidigare redovisade ställningstaganden till framtida ekonomisk nivå för det militära försvaret, anser utskottet att en planeringsinriktning med ca 20 ytstridsfartyg, minst 9 ubåtar och en i stort bibehållen minröjningskapacitet är rimlig. Det resonemang beträffande behovet av kvalitativ förnyelse som utskottet förde i anslutning till arméstridskrafternas utveckling gäller i lika hög grad för sjö- och kustförsvarsstridskrafterna. Betydelsen av att med sjöstridskrafter kunna försvara hela Sveriges kust bör vidare understrykas.
Utskottet vill emellertid särskilt peka på vikten av att regeringen i det kommande förslaget till riksdagen redogör för avvägningen mellan kvantitet och kvalitet samt eventuella avsteg som gjorts från den preliminära inriktningen till följd av dessa överväganden. I sammanhanget bör också för- och nackdelar med att i förtid ta system ur drift vägas mot att anskaffa nya system. Betydelsen av att med kontinuerlig förnyelse - bl.a. med YSS 2000 och Ubåt 2000 - förnya sjöstridskrafterna kan inte överskattas.
En fråga som i det fortsatta underlagsarbetet bör övervägas särskilt, och där resultatet bör redovisas för riksdagen, är det framtida behovet av kapacitet för sjömålsbekämpning. En samlad bedömning bör härvid ske för alla system som har sjömålsbekämpning som uppgift: attackflyg, ytattack, ubåtar, kustförsvarsförband och minsystem.
Utskottet menar således att regeringen i det fortsatta underlagsarbetet särskilt bör beakta vad som anförs i partimotion Fö1 (m) yrkande 17. Detta motionsyrkande bör därför bifallas. Utskottet förutsätter vidare att regeringen granskar de frågeställningar som tas upp i partimotion Fö8 (fp) yrkande 9 och kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 15. Dessa motionsyrkanden bör inte bifallas av riksdagen.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med Med utgångspunkt och på s. 54 slutar med det militära försvaret bort ha följande lydelse:
Med utgångspunkt i den säkerhetspolitiska bedömningen och en i förhållande till 1992 års försvarsbeslut i stort oförändrad ekonomi, avvisar utskottet den av regeringen förordade inriktningen mot ca 12 stridsflygdivisioner. Utskottets mening är att uthålligheten i luftförsvaret kräver ca 14 divisioner JAS 39 Gripen och de 21 basbataljoner som är den naturliga konsekvensen av ett tidigare nämnt divisionsantal.
Härav följer att riksdagen bör bifalla partimotion Fö1 (m) yrkande 18 och kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 14, i vilka förordas en större och mer resurskrävande organisation. Motion Fö8 (fp) yrkande 8 bör i enlighet med resonemanget i det föregående avslås.
Utskottet anser det resonemang som förs i partimotion Fö8 (fp) om handlingsfrihet för att kunna utöka luftförsvarets kapacitet vara intressant, om kostnaderna är rimliga och inte tränger ut investeringar. Samtidigt hänvisar utskottet till att det i anslutning till regeringens redovisning av konsekvenserna för planeringen ställt sig bakom bedömningen att materiel som anskaffats med tidigare behov som grund kan avvecklas, såvitt det inte finns ett klart behov av den aktuella materielen under dess återstående livslängd. Utskottet utgår från att den fråga som motionärerna tar upp i anslutning till yrkande 7 övervägs i det pågående underlagsarbetet inför etapp två. Med detta konstaterande anser utskottet att partimotion Fö8 (fp) yrkande 7 inte bör bifallas.
Hittills har flygplan m.m. till 8 stridsflygdivisioner JAS 39 Gripen beslutats. En inriktning mot ca 14 divisioner, som utskottet förordar, innebär att flygplan med tillhörande utrustning till ytterligare ca 6 divisioner JAS 39 Gripen behöver anskaffas. Riksdagen bör därmed avslå partimotion Fö5 (v) yrkande 2 i denna del, kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 17 och motion Fö7 (s) yrkande 2 i denna del.
Med de ändringar som framgått av det föregående föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i den del som rör utvecklingen i stort (avsnitt 4.1.4 i propositionen).
-------------------------
Utskottet har här stegvis behandlat avsnitten 4.1.2-4.1.4 i propositionen. Utskottet har beträffande ledningssystemet föreslagit att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört. Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen, med de ändringar och förutsättningar som framgått av det föregående, godkänner vad regeringen i övrigt förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö1 yrkandena 10, 12-15, 17 och 18, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö5 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö6 yrkandena 16 och 17, 1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö8 yrkandena 7-9 och 1995/96:Fö11 yrkandena 11-15 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i övrigt (mom. 10)
Lennart Rohdin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med Utskottet har och på s. 48 slutar med därför inte bifallas bort ha följande lydelse:
I nu föreliggande beslutsunderlag i propositionen saknas erforderligt underlag för att nu närmare kunna ta ställning till den ekonomiska ramen för totalförsvaret och därmed den viktiga frågan om dimensioneringen av markstridskrafterna avseende antalet förband och organisationsenheter av olika slag. Regeringen bör därför få i uppdrag att inför riksdagens beslut hösten 1996 förelägga ett mer utförligt beslutsunderlag med en noggrann redogörelse för den försvarsmässiga effekten av sina förslag.
Utgångspunkten bör vara ett fullföljande av principerna i 1987 och 1992 års försvarsbeslut att återställa tidigare försummelser och att förbättra såväl den materiella som utbildningsmässiga kvaliteten inom det militära försvaret och i särskilt hög grad inom markstridskrafterna. I detta sammanhang skall t.ex. frågan om anskaffning av attackhelikoptrar. ses, vilken kan få hög aktualitet inom kort.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med Mot bakgrund och på s. 51 slutar med därför avslås bort ha följande lydelse:
I nu föreliggande beslutsunderlag i propositionen saknas erforderligt underlag för att nu närmare kunna ta ställning till den ekonomiska ramen för totalförsvaret och därmed den viktiga frågan om dimensioneringen av sjö- och kustförsvarsstridskrafterna avseende antalet förband och organisationsenheter av olika slag. Regeringen bör därför få i uppdrag att inför riksdagens beslut hösten 1996 förelägga ett mer utförligt beslutsunderlag med en noggrann redogörelse för den försvarsmässiga effekten av sina förslag.
Inom de marina stridskrafterna måste en bedömning göras såväl av hur många fartyg som hålls i drift som av frågan om anskaffning av nya. Det kan t.ex. vara kostnadsmässigt fördelaktigare att behålla fartyg i drift längre, om man därmed kan hoppa över en hel generation, jämfört med att skrota dem i förtid och snart därefter köpa nya fartyg.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med Med utgångspunkt och slutar med bör bifallas bort ha följande lydelse:
I nu föreliggande beslutsunderlag i propositionen saknas erforderligt underlag för att nu närmare kunna ta ställning till den ekonomiska ramen för totalförsvaret och därmed den viktiga frågan om dimensioneringen av flygstridskrafter och övrigt luftförsvar avseende antalet förband och organisationsenheter av olika slag. Regeringen bör därför få i uppdrag att inför riksdagens beslut hösten 1996 förelägga ett mer utförligt beslutsunderlag med en noggrann redogörelse för den försvarsmässiga effekten av sina förslag.
Inom luftförsvaret bör t.ex. belysas möjligheten att åtminstone för 10-15 år framåt ha handlingsfrihet att öka detsamma, genom att behålla redan anskaffade flygplan i sådant antal att det räcker till en större organisation med kanske 1-3 divisioner. Även om antalet flygdivisioner minskar finns behov av en ganska omfattande basorganisation. En minskning av antalet basbataljoner till ca 16 skulle minska flexibiliteten i utnyttjandet av flygförbanden alltför mycket. Alternativt kan man tillåta att beredskapsgraden på vissa sänks eller att personalinnehållet i bataljonerna minskas något.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö8 yrkandena 7-9, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 10, 12-15, 17 och 18, 1995/96:Fö5 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö6 yrkandena 16 och 17, 1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna del och 1995/96:Fö11 yrkandena 11-15 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i övrigt (mom. 10)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med Utskottet har och på s. 48 slutar med därför inte bifallas bort ha följande lydelse:
Utifrån dessa ekonomiska förutsättningar - som innebär en större besparing än regeringens förslag - anser utskottet det vara rimligt att snarast inrikta planeringen mot en krigsorganisation uppbyggd kring 10 brigader. Omfattningen av territorialförsvaret bör enligt utskottets mening utredas ytterligare. Utskottet anser inte - till skillnad från regeringen - att ett eventuellt beslut om långsiktig tillväxt av markstridskrafterna bör preciseras.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med Mot bakgrund och på s. 51 slutar med därför avslås bort ha följande lydelse:
Utifrån givna ekonomiska förutsättningar - som innebär en större besparing än regeringens förslag - anser utskottet det vara rimligt att snarast inrikta planeringen mot en krigsorganisation som innehåller ca 20 ytstridsfartyg, 7 ubåtar och en i stort bibehållen minröjningskapacitet.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med Hittills har och på s. 54 slutar med militära försvaret bort ha följande lydelse:
Utifrån givna ekonomiska förutsättningar - som innebär en större besparing än regeringens förslag - anser utskottet det vara rimligt att snarast inrikta planeringen mot att inte beställa delserie tre av JAS 39 Gripen.
Med de ändringar som framgått av det föregående föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret, i den del som rör utvecklingen i stort.
------------------------- ------
Utskottet har här stegvis behandlat avsnitten 4.1.2-4.1.4 i propositionen. Utskottet har beträffande ledningssystemet föreslagit att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört. Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen, med de ändringar och förutsättningar som framgått av det föregående, godkänner vad regeringen i övrigt förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö5 yrkande 2 i denna del, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 10, 12-15, 17 och 18, 1995/96:Fö6 yrkandena 16 och 17, 1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö8 yrkandena 7-9 och 1995/96:Fö11 yrkandena 11-15 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i övrigt (mom. 10)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 börjar med Mot bakgrund och på s. 51 slutar med därför avslås bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslår regeringen att det skall finnas högst 9 ubåtar i det svenska försvaret. Försvarsberedningen gjorde en annan bedömning och föreslår 7 ubåtar i rapporten Totalförsvarets utveckling och förnyelse (Ds 1995:51).
Utskottet anser, i likhet med vad regeringen ger uttryck för i propositionen, att totalförsvarets uppgifter måste utgöra grunden för totalförsvarets utformning. Hänsyn till andra samhällsmål, såsom regional- och sysselsättningspolitiska mål, får prövas i annan ordning och vapensystem m.m. som skapats med tidigare behov som grund och för vilka behov inte kan identifieras under återstående livslängd, bör snarast avvecklas.
Sverige har, eller har beställt, 7 moderna ubåtar varav 2 inte ännu är levererade. Det är således orimligt att beställa 2 ubåtar i en ny ubåtsserie. Kommittémotion Fö6 yrkande 16 bör således bifallas.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med Hittills har och på s. 54 slutar med militära försvaret bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att ca 12 divisioner stridsflyg med jakt/attack/spaningskapacitet bör ingå i grundnivån och att samtliga divisioner på sikt bör utgöras av JAS 39 Gripen-förband. Hittills har flygplan m.m. till 8 stridsflygdivisioner beslutats. Regeringens förslag innebär således ytterligare beställningar av JAS 39 Gripen. Utskottet anser att detta är orimligt. Det är en felaktig prioritering och de stora kostnader för Sveriges skattebetalare som detta innebär skulle, enligt utskottets mening, kunna investeras betydligt mer effektivt för vår gemensamma säkerhet. Kommittémotion Fö6 yrkande 17 bör således bifallas.
Med de ändringar som framgått av det föregående föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret, i den del som rör utvecklingen i stort.
------------------------- ------
Utskottet har här stegvis behandlat avsnitten 4.1.2-4.1.4 i propositionen. Utskottet har beträffande ledningssystemet föreslagit att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört. Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen, med de ändringar och förutsättningar som framgått av det föregående, godkänner vad regeringen i övrigt förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö6 yrkandena 16 och 17, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 10, 12-15, 17 och 18, 1995/96:Fö5 yrkande 2 i denna del 1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö8 yrkandena 7-9 och 1995/96:Fö11 yrkandena 11-15 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i övrigt (mom. 10)
Åke Carnerö (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med Med utgångspunkt och slutar med resurskrävande organisation bort ha följande lydelse:
En grundläggande förutsättning för vår försvarsförmåga är att vi kan hindra en angripare att få herravälde i luften, dvs. vår förmåga till luftförsvar.
Eftersom vårt totalförsvar skall utformas för att kunna möta en angripare som utnyttjar moderna, strategiska insatsstyrkor för att nå snabba framgångar, oavsett vilka delar av landet som är mål för angreppet, måste vår luftförsvarsförmåga ges sådan uthållighet att arméstridskrafternas mobilisering och uppmarsch kan tryggas.
Utskottet anser för sin del att 14 stridsflygdivisioner är vad som erfordras för att Sverige skall kunna få den rimliga uthållighet som krävs för att hindra en angripare att få luftherravälde. Ju längre uthållighet våra flygstridskrafter har desto bättre skydd kan vi ge våra soldater och vår civilbefolkning i händelse av angrepp.
Mot bakgrund av vad utskottet här anfört bör riksdagen bifalla kommittémotion Fö11 yrkande 14.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med Med de och på s. 54 slutar med militära försvaret bort ha följande lydelse:
Med de ändringar som framgått av det föregående föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret, i den del som rör utvecklingen i stort.
------------------------- ------
Utskottet har här stegvis behandlat avsnitten 4.1.2-4.1.4 i propositionen. Utskottet har beträffande ledningssystemet föreslagit att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört. Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen, med de ändringar och förutsättningar som framgått av det föregående, godkänner vad regeringen i övrigt förordar om uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande uppgifter, principiell inriktning och utveckling i stort för det militära försvaret i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö11 yrkande 14, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 10, 12-15, 17 och 18, 1995/96:Fö5 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö6 yrkandena 16 och 17, 1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö8 yrkandena 7-9 och 1995/96:Fö11 yrkandena 11-13, 15 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Nationellt förbud mot s.k. antipersonella minor (mom.11)
Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med Utskottet behandlade och slutar med inte bör bifallas bort ha följande lydelse:
Det finns inga humana vapen. Men det finns vapen som är särskilt inhumana, ty de är till för att lemlästa människor och omöjliggöra normalt liv under lång tid efter det att konflikter har upphört.
Minor är billiga att köpa, men dyra att röja. De billigaste minorna kostar tre dollar, medan den genomsnittliga kostnaden för att röja dem är ungefär 100 dollar. Över 100 miljoner landminor har lagts ut i mer än 60 länder. Under 1994 röjdes enligt FN ca 200 000 minor, medan 2 miljoner nya minor lades ut.
Sverige arbetar internationellt för ett totalförbud mot lagring, användning och handel av antipersonella minor.
I våras behandlade utskottet ett antal motioner från Miljöpartiet de gröna, Centerpartiet och Vänsterpartiet som krävde ett svenskt totalförbud. Utskottsmajoriteten avslog då motionerna med motiveringen att det var nödvändigt att avvakta internationella beslut om totalförbud samt ett utredningsuppdrag som regeringen givit Försvarsmakten för att utifrån nuvarande struktur på Försvarsmakten redovisa behovet av antipersonella minor samt vilka taktiska, operativa, organisatoriska, ekonomiska och övriga konsekvenser som skulle uppstå om andra alternativ än antipersonella minor användes i krigsorganisationen.
Utskottet noterar nu att mycket har hänt på det internationella planet, Belgien har antagit ett totalförbud, liksom Österrike och Norge. EU- parlamentet har under sommaren antagit två resolutioner som uppmanar medlemsländerna att införa ensidiga förbud. Sverige skulle inte längre gå före vid ett totalförbud, vi skulle följa efter.
Med hänsyn till de fakta som har tillkommit sedan utskottet senast behandlade frågan om antipersonella minor, bör riksdagen ge regeringen till känna att inför arbetet med nästa etapp i försvarsbeslutet bör planeringen utgå ifrån ett svenskt totalförbud mot antipersonella minor.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande nationellt förbud mot s.k. antipersonella minor
att riksdagen med med bifall till motion 1995/96:Fö6 yrkande 13 ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
16. Försvaret och miljön (mom. 12)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med Utskottet ansåg och slutar med bör bifallas bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av stor betydelse att totalförsvaret finns i täten när det gäller miljöfrågorna, särskilt nu när miljöhoten ingår i det säkerhetspolitiska begreppet. Försvarets miljöengagemang, i teori men framför allt i praktik, har givetvis betydelse även för folkförankringen.
I lägesredovisningen över miljöarbetet (Försvarsmaktsplan 95, som lämnats mot bakgrund av vad som angavs i prop. 1993/94:111 Med sikte på en hållbar utveckling) skriver man att hänsyn till miljön beaktas vid all planering och verksamhet.
Exempel på agerande i motsatt riktning är t.ex. överklagande av bullerbegränsningar som ålagts flygflottiljer och krav på inlösen av fastigheter för att utvidga övningsfält t.ex. i Skaraborg, vilket berör många människor i Varola och Gräshult och ett stort markområde. Varje år skjuts det ut 50 ton ammunition i Vättern! Det är naturligtvis oacceptabelt. Ett annat exempel är FMV:s skjutplats inom naturreservatet Torhamns udde med dess stora inverkan på ornitologiska värden.
Försvarsmakten har vissa undantag från gällande lagar, det gäller t.ex. för haloner. Undantag från gällande lagar är enligt utskottets mening inte förenligt med det ovan anförda om vikten av att vara i täten när det gäller miljöfrågorna.
De miljömässiga effekterna av beslut rörande t.ex. lokaliseringar av övnings- och skjutfält måste beaktas inför etapp två av försvarsbeslutet. Utskottet har i betänkande 1994/95:FöU4 anfört: Utskottet förutsätter emellertid att regeringen i samband med förberedelserna inför nästa försvarsbeslut överväger även miljökonsekvenserna av olika förändringar i Försvarsmaktens marina grundorganisation. Detta bör självfallet gälla hela grundorganisationen. Riksdagen bör ge regeringen till känna att Försvarsmakten skall göra miljökonsekvensbeskrivningar av de förslag man kommer att presentera inför nästa etapp av försvarsbeslutet.
Som ett led i kampen mot miljöförstöring och för fred bör militärens resurser i form av materiel, organisations- och ledningsförmåga tas tillvara genom att ställa om två regementen till miljövärnsregementen. Detta bör vara genomfört senast 1998.
dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande försvaret och miljön
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fö3 och 1995/96:Fö6 yrkande 18 och med avslag på motion 1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Försvarsmaktens internationella styrka (mom. 17)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med Något uttalande och slutar med av riksdagen bort ha följande lydelse:
Frågan om storleken på kostnader som kommer att följa på de ambitionsökningar regeringen översiktligt anger gör att underlag saknas för att ta ställning till t.ex. den angivna snabbinsatsstyrkan. Denna styrka bör prövas positivt, men nyttan i en slutlig avvägning bör enligt utskottets mening ställas mot de kostnader denna höjning av kapaciteten innebär.
Vad gäller upprättandet av en civil insatsstyrka för internationella insatser bör särskilt de ekonomiska konsekvenserna av regeringens förslag belysas inför försvarsbeslutet hösten 1996.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört och med bifall till motion Fö1 yrkande 21 och Fö11 yrkande 8 föreslås att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om Försvarsmaktens internationella styrka. Fö6 yrkande 4 i denna del bör samtidigt avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande Försvarsmaktens internationella styrka
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 21 och 1995/96:Fö11 yrkande 8, med anledning av propositionen och med avslag på motion 1995/96:Fö6 yrkande 4 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Försvarsmaktens internationella styrka (mom. 17)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med Utskottet delar och slutar med ansvarig chef bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår att en internationell styrka för fredsfrämjande insatser skall organiseras. Vissa delar därav skall hålla särskilt hög insatsberedskap för att t.ex. kunna ingå i multinationella snabbinsatsstyrkor.
Sveriges internationella insatser bör enligt utskottet vara av övervägande humanitär, konfliktförebyggande och fredsbevarande karaktär. Sverige bör bygga vidare på det koncept för insatser under mandat av FN eller OSSE som vi nu har i stället för att upprätta en militär insatsstyrka. Kraft och resurser bör satsas på den civila insatsstyrka som regeringen föreslår och som har en viktig roll för att förebygga att kriser och konflikter uppkommer.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med Mot bakgrund och slutar med av riksdagen bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört med anledning av propositionen och med bifall till motion Fö6 yrkande 4 i denna del föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Försvarsmaktens internationella styrka. Samtidigt bör motionerna Fö1 yrkande 21 och Fö11 yrkande 8 avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande Försvarsmaktens internationella styrka
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö6 yrkande 4 i denna del, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 21 och 1995/96:Fö11 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Plikttjänstgöring (mom. 18)
Lennart Rohdin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med Utskottet delar och på s. 83 slutar med yrkandena 13-15 bort ha följande lydelse:
Totalförsvarsplikt
Pliktutredningen föreslog att de tidigare separata pliktlagarna skulle ersättas av en lag om totalförsvarsplikt. Direktrekrytering infördes till civila totalförsvarsuppgifter samtidigt som principen att utbildningskullarnas storlek och olika utbildningars längd skulle utgå från krigsorganisationens behov slogs fast. Samtidigt beslöts på förslag av försvarsutskottet att det tidigare prövningsförfarandet för vapenfri tjänst skulle avskaffas. Pliktutredningen, med företrädare för samtliga dåvarande riksdagspartier, genomförde en långt mer noggrann genomgång av principer och praktiska problem kring pliktlagstiftning rörande totalförsvaret än någon tidigare utredning gjort.
Utredningen tog starkt avstånd från varje tanke på en yrkesarmé : De värnpliktiga kommer från många skilda verksamheter i samhället. De bidrar med sina olika kunskaper och erfarenheter till mångfalden i den militära verksamheten. I ett yrkesförsvar skulle standarden i det här avseendet bli betydligt lägre. Utredningen hänvisade till att det militära försvarets krigsorganisation utgörs till bara tio procent av anställda, medan det stora flertalet är värnpliktiga. Mycket klart uttalades: Det är utredningens bestämda uppfattning att Sverige ska behålla systemet med ett värnpliktsförsvar. (SOU1992:139).
Pliktutredningen var helt enig när den föreslog att behovet skall styra och att man genom den nya totalförsvarsplikten skulle ta ett samlat grepp på hela totalförsvaret. Den första principen hade godtagits av riksdagen i 1992 års försvarsbeslut medan totalförsvarsplikten utifrån utredningens förslag beslöts av en enig riksdag på grundval av propositionen 1994/95:6. Totalförsvarsplikten innebär att man kan få en rationell personalförsörjning oavsett hur personalbehoven kan komma att utvecklas i framtiden, såväl kvantitativt som i fråga om utbildningsbehoven för olika uppgifter.
Utbildningsreserven är avsedd att byggas upp så, att man upp till tio år efter mönstring har en överblick över personer som kan tas ut för utbildning om behovet skulle öka till följd av en förvärrad hotbild. I och för sig skulle utbildningsreserven kunna vara betydligt mindre, om man tror att kapaciteten att kunna nyutbilda i ett skärpt läge är begränsad. Det gäller nog den militära sidan, men man kan tänka sig ett läge där flertalet kommuner använder egna anläggningar för att ge praktisk utbildning inom t.ex. räddningstjänst och omsorg. En stor utbildningsreserv har också fördelen att ge större möjligheter att tillgodose behov av specialkompetens, inte minst regionalt.
Bland kriterierna för vilka som skall tas ut för utbildning fäste Pliktutredningen stor vikt vid individens egna önskemål. Bakom låg inte minst danska erfarenheter av att den som får en önskad utbildningsplats ofta presterar bättre än den som är ohågad, även om den senare i några avseenden skulle ha bättre värden på det ena eller andra testmomentet. Riksdagsbeslutet 1992 och Pliktutredningens förslag var alltså stora steg framåt för att ge en förstärkt kvalitet inom både militärt och civilt försvar. Det är illavarslande att propositionen nu vill vrida klockan tillbaka.
Propositionens tankegångar synes oss vara en återgång till gammalt tänkande, att folklig förankring av totalförsvaret helt är en fråga om hur stor andel av männen som grundutbildas. Med en totalförsvarsplikt och i ett modernt samhälle med många servicefunktioner kommer flertalet vuxna medborgare att i krig ha viktiga uppgifter att utföra, flertalet med koppling till deras fredstida arbetsplatser. Det är föga risk att en del står utan uppgifter. Tvärtom är det i ett krigsläge sannolikt att behovet att snabbt utföra arbetsuppgifter, att komplettera försörjningen och att ta hand om skadade och sjuka, att svara för barnen och att söka mildra verkningarna av krigshandlingar gör att mänsklig arbetskraft kommer att te sig som en bristvara i krig, trots att vissa tillverkningar och annan fredstida verksamhet upphör.
Det finns ytterligare en allvarlig dimension. Frångår man principerna i 1992 års enhälliga riksdagsbeslut att utbildningsvolymen skall bestämmas av totalförsvarsbehoven och i stället hävdar, att det är en princip i sig att alla män skall ges en grundutbildning, signalerar man att staten ser vapenbruk som en del av mansrollen.
Utbildar man ett antal tusen personer fler per år än nödvändigt i vapenbruk, ökas naturligtvis också helt i onödan riskerna att en del av detta spiller över i form av brottslighet. Detta kunde tidigare möjligen te sig som en teoretisk konstruktion, men de senare åren har givit mycket allvarliga exempel på hur militärt utbildade använt både dessa kunskaper och militära vapen för massmord, våldsbrott och överfall. Riksdagens beslut om totalförsvarsplikt möjliggjorde att man på ett helt annat sätt än tidigare kan undanta brotts- och våldsbenägna personer från vapenutbildning.
Utbildning till civilförsvaret
Vad gäller de civila delarna av totalförsvaret måste djupt beklagas att förslagen om direktrekrytering av unga så länge förhindrades. Hade en sådan införts t.ex. för 15 år sedan skulle vi i dag ha haft en betydande grupp personer i åldrarna 20-35 år utbildade för uppgifter inom bl.a. räddningstjänst. Vill man ha en någorlunda jämn åldersfördelning i en organisation, vilket har många fördelar och också undviker snabba utökningar och inskränkningar i utbildningsverksamheten, behövs alltså en långsiktig inriktning.
Enligt vår mening är det önskvärt att 1996 års försvarsbeslut innehåller en klar inriktning på hur många som bör utbildas för civila totalförsvarsuppgifter, inkl. beredskap mot fredstida katastrofer, under den närmaste femårsperioden. Utbildningstidernas längd bör varieras, också i syfte att vinna erfarenheter av olika utbildningssätt och utbildningsmål. Det finns således för närvarande inte tillräckligt underlag för att ta ställning till propositionens förslag om inrättande av en civilbrigad.
En viss utbildning kan ske i en följd eller vara uppdelad i olika avsnitt under en längre tid. Så mycket som möjligt av utbildning bör ske i den egna kommunen. Man bör pröva olika storlekar på utbildningsgrupper, inslag av självstudier, kvällsundervisning och andra alternativ. En del av utbildningen kan kanske utföras i frivilligorganisationers regi. Över huvud borde här finnas ett stort utrymme för kreativitet och nytänkande, där de lokala initiativen bör ges så stort utrymme som möjligt. Det sämsta vore att söka efterlikna den gamla militära centralismen, där allt skall göras precis på samma sätt av alla och vara strikt styrt uppifrån.
I propositionen antyds att de enheter som skall grundutbildas för insatser i kommunen skall avses för såväl räddningstjänst som vård. Den enskildes utbildning bör dock inte bli så disparat som propositionen antyder. Kommunen har inte personal som tjänstgör både i räddningstjänsten och äldreomsorgen, eftersom en brandman och en hemsamarit knappast kan växla arbetsuppgifter med varandra. Vårt intryck är att olika befattningar bör ha huvudinriktning mot olika verksamheter, som omsorg, räddningstjänst, samband, transporter, bevakning eller vad det kan vara. Sedan kan grupper med olika utbildning arbeta tillsammans i olika lägen.
Den principiella utgångspunkten måste vara att utgå från det faktiska behovet av personal och utbildning, och sedan låta detta styra hur många som tas ut. Befattningsanalyser skall styra utbildningsmål för respektive uppgift. Dessa två grundprinciper från Pliktutredningen och riksdagsbeslutet 1992 skulle ryckas undan om man vänder på resonemanget och baserar tankegången på en könsfixering och menar att i princip samtliga män skall grundutbildas.
En sådan inriktning har flera skadeverkningar. Det leder till helt omotiverad mansdominans också inom civila delar av totalförsvaret. Om det för en viss uppgift räcker med en kort utbildning, som enligt Pliktutredningen kan åläggas den enskilde oavsett kön, får man sannolikt en bra blandning av män och kvinnor. Om man av "idelogiska" skäl pressar upp utbildningstiden i syfte att kunna ge samtliga män en längre utbildning blir verksamheten i fråga starkt mansdominerad. Det vore en utveckling helt i strid mot en allmän strävan att i samhället att få jämnare könsfördelning i olika verksamheter.
Korttidsutbildade bevakningssoldater
I propositionen föreslås en utökad bevakningsorganisation. Bevakningsenheter har funnits länge i svenskt totalförsvar och har organiserats på olika sätt. Olika utbildningsmål bör leda till olika längd på grundutbildningen. Denna tanke som för några år sedan ansågs helt förkastlig och möttes av det vanliga slagordet att leda till "yrkesförsvar" godtas nu i propositionen, som föreslår att man gör en genomgång över hela linjen för att söka möjligheter till besparingar och kortare utbildningstider genom att bättre beakta civila kunskaper och nya utbildningsmetoder.
Mot denna bakgrund har utskottet i princip inget emot att man i framtiden direktutbildar bevakningsförband ungefär med den tid för uppgiften som fanns för de tidigare "bevakningsvärnpliktiga". Men vi motsätter oss bestämt att sådan utbildning genomförs de närmaste 15-20 åren, då det militära försvaret har ett stort överskott av tidigare utbildade värnpliktiga med minst 7,5 månaders utbildning. Det har lett till att försvaret i dag har en lägre medelålder i den totala krigsorganisationen än någonsin i modern tid. Först efter år 2020 kommer detta "överskott" att vara helt borta.
Regeringen skissar en bevakningsorganisation med omkring 40 000 personer. Det måste råda mycket stor osäkerhet om det föreligger ett så stort behov. Frågan skulle kunna ses i ett något vidare perspektiv, om man betraktar den som en mer allmän lokal militär resurs, som kan användas också för andra ändamål. I så fall bör man fundera kring det samlade utnyttjandet av denna bevakningsorganisation, hemvärnet och det främst med frivilligpersonal bemannade observationssystemet LOMOS (efterföljare till den tidigare optiska luftbevakningen) och dessa organs samverkan med polis och kommunala organ. Man bör undvika att bygga upp alltför många delvis parallella organisationer.
Om man ändå föreställer sig en bevakningsorganisation om 40 000 personer och långsiktigt beräknar en genomsnittlig krigsplaceringstid om 15 år skulle för omsättning av en sådan organisation krävas omkring 2 600 nyutbildade per år. Det skulle kunna bli en rimlig inriktning från omkring år 2010 och framåt. Fram till dess finns över huvud inget behov av direkt- utbildning till bevakningstjänst, eftersom Sverige har ett historiskt unikt överskott av redan utbildade värnpliktiga. Det vore ett iögonenfallande slöseri med skattemedel.
Inte bara statsfinansiella skäl talar mot att inleda utbildning som inte sakligt behövs. Principiellt viktigare är relationen mellan den enskilde och staten. Staten bör med tvångslag kunna ålägga den enskilde uppoffringar för en uppgift i totalförsvaret. Men det blir helt orimligt, om man tar in ett stort antal personer trots att det redan finns mer än nog av redan utbildade. Principen måste vara att staten har motiv när den begär uppoffringar av enskilda, uppoffringen kan inte vara ett självändamål. Påfrestningarna på den enskilde skall vara rationellt motiverade. Den som tas ut för en utbildning skall känna att utbildningen och dess innehåll styrs av ett reellt behov.
Två månaders utbildning kan låta litet, men för en högskolestuderande innebär det att minst en termins studier blir allvarligt störda. Vederbörande får svårt att följa kursplanen. I ett pliktsystem får man alltid påfrestningar på enskilda, men den politiska målsättningen borde rimligen vara att söka minimera dessa, inte maximera dem. Grundprincipen bör därför vara att inte utbilda fler än som behövs, och att strävan hela tiden skall vara att låta utbildningsmålet styra utbildningens längd.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande plikttjänstgöring
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö8 yrkandena 13-15 och med avslag på propositionen och motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 16 och 19 i denna del, 1995/96:Fö5 yrkande 4 och 1995/96:Fö6 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Plikttjänstgöring (mom. 18)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med Lagen (1994:1809) och slutar med frivillig värntjänst bort ha följande lydelse:
Det finns inget vetenskapligt belägg för att antalet utbildade skulle vara direkt kopplat till hur stark folkförankringen är. Det är ett antagande som är byggt på en politisk hypotes. Risken är att det blir kontraproduktivt och motverkar det egentliga syftet - att öka folkförankringen.
Viktigare för folkförankringen är att utbildningen innehåller sådant som är relevant och viktigt sett i ett helhetsperspektiv på hotbilder. Motivationen hänger också givetvis på hur den totalförsvarspliktige uppfattar sin utbildningstid.
Enligt utskottets mening krävs det ett nytt system för utbildning inom totalförsvaret som bygger på frivillighet kombinerat med meriter och motivation. Utskottet vill inte ha en yrkesarmé, militären får inte bli en separat maktfaktor i samhället. För att kombinera den folkliga förankringen med frivilligheten finns det ett antal viktiga komponenter som måste genomföras. Värntjänsten skall vara öppen för kvinnor och män. Utbildningens innehåll skall vara anpassat till det vidgade säkerhetspolitiska begreppet och ge meriter vid genomgången utbildning, såsom t.ex. utbildningsbevis och tilläggspoäng till högskolan. Värt att beakta är den naturliga merit som miljökunskap utgör på arbetsmarknaden, och detta meritvärde lär bara öka under 2000-talet.
Tyngdpunkten på värntjänsten skall vara internationella och nationella insatser vid miljöarbete, vid stora stora påfrestningar på samhället vid t.ex. katastrofer i fredstid, konfliktlösning byggd på ickevåld och förebyggande fredsarbete i enlighet med kommittémotion Fö6 (mp). Riksdagen bör sålunda bifalla yrkande 8 i motionen.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med Med de påpekanden och på s. 83 slutar med yrkandena 13-15 bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion Fö6 (mp) yrkande 8, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna F51 (m) yrkandena 16 och 19 i denna del, Fö5 (v) yrkande 4 och Fö8 (fp) yrkandena 13-15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande plikttjänstgöring
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö6 yrkande 8, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 16 och 19 i denna del, 1995/96:Fö5 yrkande 4 och 1995/96:Fö8 yrkandena 13-15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Grunderna för för försvarets materielförsörjning (mom. 22)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 93 som börjar med Utskottet kan och på s. 94 slutar med bör avslås bort ha följande lydelse:
Utskottet kan vidare ställa sig bakom regeringens indelning struktur- oberoende baskompetenser respektive övriga kompetenser. Vilka teknik- områden som bör ingå i den strukturoberoende baskompetensen måste emellertid enligt utskottets mening övervägas ytterligare. Dessutom bör särskild hänsyn tas till de områden - som utan att definieras som baskompetens - har goda förutsättningar för fortsatt internationell samverkan och export.
Även utskottet anser det ofrånkomligt med en industriell anpassning med hänsyn till hur villkoren på försvarsmaterielområdet har förändrats. Primärt är det industrins uppgift att genomföra den anpassning som nu förestår men det är rimligt att staten söker underlätta såväl vaktslåendet om vitala kompetenser som nödvändig omställning. Härvid bör industrins möjligheter till internationellt samarbete aktivt underlättas.
Moderata samlingspartiet anser i sin partimotion Fö1 (m) att de av regeringen angivna baskompetenserna är för snävt tilltagna. De stora projekt som nu finns i planerna anses bl.a. nödvändiga för att kunna säkerställa den materiella förnyelsen i linje med 1992 års försvarsbeslut (yrkande 26). Utskottet anser för sin del att fortsatt teknisk och materiell förnyelse av totalförsvaret är utomordentligt viktig. Denna fråga har tidigare berörts när utskottet behandlade inriktningen av det militära försvaret. Utskottet har erfarit att regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att utreda vilken övrig försvarsindustriell kompetens som kan vara av avgörande betydelse för krigsdugligheten. Det är därför nödvändigt att inför etapp två av försvarsbeslutet, när myndigheternas underlag och förslag föreligger, noga pröva om försvarets materielförsörjning kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. De projekt som nämns av motionen är emellertid av sådan betydelse att de redan nu kan fastslås. Partimotion Fö1 (m) yrkande 26 bör därför bifallas.
Riksdagen bör däremot inte nu uttala sig om kompetensbehovet inom missilområdet, eller för den delen ammunitionsområdet. Utskottet har inhämtat att regeringen av Försvarsmakten begärt en plan för hur luftvärnsfunktionen bör utvecklas. Denna utredning får emellertid inte utgöra förevändning för att inte fortsätta utvecklingen av Rb 23 BAMSE. Frågan om behovet av industriell kompetens och tillverkningskapacitet när det gäller luftvärnsmissiler bör emellertid avgöras hösten 1996, vilket harmonierar med vad utskottet tidigare anfört beträffande utvecklingen av flygstridskrafter och övrigt luftförsvar. Likaså kommer behoven inom ammunitionsområdet att övervägas ytterligare. Härav följer att kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 16 bör avslås.
dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande grunderna för för försvarets materielförsörjning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö1 yrkande 26 i denna del, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1994/95:N276, 1995/96:Fö6 yrkande 10 i denna del, 1995/96:Fö7 yrkande 4, 1995/96:Fö8 yrkande 10, 1995/96:Fö10 i denna del och 1995/96:Fö11 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Grunderna för för försvarets materielförsörjning (mom. 22)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 94 som börjar med Försvarsutskottet delar och slutar med yrkande 4 bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste svensk krigsmaterielexport upphöra. Som konsekvens måste utveckling och inköp av ny krigsmateriel till det svenska försvaret bedömas utifrån den samlade bilden av militära och icke-militära hot. Efter den bedömningen skall, i enlighet med kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 6, totalförsvarets närmare uppgifter och anslag prövas gentemot insatser för säkerhet på andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga. Därvid måste också en avvägning ske såväl mellan det militära och det civila försvaret som inom respektive del. Detta innebär att krigsmaterielindustrin måste ställas om till civil produktion. Utskottet välkomnar den nu tillsatta utredningen om möjligheterna att utveckla den civila produktionen inom krigsmateriel- industrin. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 15 februari 1996. Därefter bör regeringen, enligt utskottets uppfattning, snarast återkomma med förslag som underlättar och främjar en övergång till civil produktion. Kommittémotion Fö6 yrkande 10 bör sålunda bifallas i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande grunderna för för försvarets materielförsörjning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fö6 yrkande 10 i denna del, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1994/95:N276, 1995/96:Fö1 yrkande 26 i denna del, 1995/96:Fö7 yrkande 4, 1995/96:Fö8 yrkande 10, 1995/96:Fö10 i denna del och 1995/96:Fö11 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Försvarspolitikens inriktning (mom. 1)
Lennart Rohdin (fp) anför:
I avsnittet Försvarspolitikens inriktning sammanfattar regeringen sina tankegångar och förslag i propositionen i övrigt. Jag har på berörda avsnitt avgivit reservationer och särskilda yttranden där Folkpartiets syn skiljer sig från regeringens. Vad utskottet i korthet anför om detta avsnitt beaktar jag därför i vad jag anför under andra avsnitt utan att detta särskilt anges.
2. Teknikfaktorn (mom. 4)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför:
Utskottets ställningstagande avseende teknikfaktorns framtid är i likhet med regeringens ett välkommet avsteg från den politik som fördes av den socialdemokratiska oppositionen i samband med och under tiden efter 1992 års försvarsbeslut. Det är av stort värde att det nu tycks råda en bred enighet om betydelsen av särskild kompensation för de fördyringar som, utöver använda index, krävs för att inte helt urholka materielanslagen. Vi finner det däremot mindre välbetänkt av utskottets majoritet att endast utsträcka denna nyvunna klarsyn till och med 1998. Enligt vår mening bör teknikfaktorn även efter detta år utgöra en naturlig grund för försvarets budgetering och planering. Om detta ges anledning att återkomma till i försvarsbeslutet 1996.
3. Kostnaderna för Försvarsmaktens internationella styrka (mom. 5)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför:
Regeringen har i propositionen aviserat om än ej föreslagit en överflyttning av det nuvarande anslaget B 9 från Utrikesdepartementets huvudtitel till Försvarsdepartementets huvudtitel. Utskottet konstaterar att något ställningstagande i detta avseende för närvarande inte är aktuellt. Det finns likväl anledning att redan understryka det motstånd mot denna aviserade förändring som redovisas i partimotion Fö1 (m).
Eftersom vi inte anser att internationella insatser är en uppgift i nivå med försvaret mot väpnat angrepp och därmed värnet av vårt lands territoriella integritet, ter det sig naturligt att ansvaret för anslaget ligger kvar hos det departement som har ansvaret för efterfrågan av internationella insatser.
Utskottet har i motsats till regeringen särskilt pekat på det angelägna i att anslaget - oavsett under vilken huvudtitel det slutligen placeras - rättvisande kommer att innehålla alla de utgifter som de internationella insatserna innebär. Detta är särskilt väsentligt för att dessa utgifter inte skall tillåtas urholka förmågan i det vi anser vara försvarets huvuduppgift, nämligen att försvara Sverige.
4. Totalförsvarets förmåga till anpassning (mom. 8)
Annika Nordgren (mp) anför:
Jag delar regeringens åsikt att sådana förhållanden särskilt bör uppmärksammas som kan leda till nya eller förstärkta hot eller andra svåra nationella påfrestningar. Det är ytterst viktigt att detta resonemang får reella konsekvenser, och därför bör medel framgent föras över från den traditionellt inriktade försvarsforskningen till den forskning som gäller nya hot och risker i enlighet med det vidgade hotbildsbegreppet.
Enligt min mening bör den säkerhetspolitiskt och militärt inriktade underrättelsetjänsten, vid sidan av information om långsiktiga utvecklingstendenser och förändringar inom politiska, ekonomiska och militära områden av betydelse för Sveriges säkerhet, inhämta underrättelser om utvecklingstendenser och bedömningar rörande de nya hot som också måste beaktas i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Här måste en samordning ske mellan olika myndigheters kompetensområden för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån sakkunskap, och inte tradition.
5. Bedömda konsekvenser (mom. 13)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför:
I avsnittet 4.1.5. redovisar regeringen - utan begäran om riksdagens godkännande - bedömda konsekvenser som förslagen i övrigt har på bl.a. personalvolym och grundorganisation. Eftersom vårt förslag till krigsorganisation är större än regeringens leder detta självfallet till andra konse-kvenser än de som där redovisas.
Det övergripande målet för förbandsproduktionen är - förutom främst operativa motiv och utvecklingsmöjligheter - i allmänhet att minska produktionskostnaderna. Enligt vår mening förutsätter detta inte alltid nedläggning av förband i grundorganisationen. Det är positivt att regeringen tagit fasta på det moderata förslaget att låta genomföra en större översyn av systemet för förbandsproduktion inom försvaret.
I avsnittet redovisas förutom dessa allmänna konsekvenser en inriktning som vi direkt tar avstånd från. Regeringen pekar på att man som anpassningsåtgärd på kort sikt överväger att låta främst den förbandsinriktade delen av grundutbildningen reduceras eller utgå. Enligt vår mening är en första förutsättning för att den ettåriga återtagnings/anpassningstiden skall kunna innehållas att utbildningen av försvarets förband just skapar förband. Att ta bort förbandsutbildningen skapar enskilda soldater i en utbildningsreserv. Dessa reserver kan inte lösa någon uppgift direkt efter mobilisering. Sålunda handlar det inte längre om anpassning av krigsdugligheten, utan om att förband helt kommer att sakna krigsduglighet och därmed i egentlig mening inte kan betecknas som förband. Vi konstaterar vidare att riksdagen inte tagit ställning i frågan och förutsätter att förslaget inte återkommer i regeringens proposition inför försvarsbeslutet 1996.
6. Bedömda konsekvenser (mom. 13)
Lennart Rohdin (fp) anför:
I nu föreliggande beslutsunderlag i propositionen saknas erforderligt underlag för att nu närmare kunna ta ställning till den ekonomiska ramen för totalförsvaret och därmed den viktiga frågan om dimensioneringen av stridskrafterna avseende antalet förband och organisationsenheter av olika slag. Regeringen bör därför få i uppdrag att inför riksdagens beslut hösten 1996 förelägga ett mer utförligt beslutsunderlag med en noggrann redogörelse för den försvarsmässiga effekten av sina förslag. Först därefter är det möjligt att göra en mer seriös bedömning av behov av förändringar i krigs- och utbildningsorganisationen.
7. Principiell inriktning för det civila försvaret (mom. 15)
Annika Nordgren (mp) anför:
Försvarsberedningen utvecklade i den säkerhetspolitiska rapporten Sverige i Europa och världen (Ds 1995:28) vilka hot och risker vi står inför i dag och i framtiden. Rapporten tar upp bärare av risker, såsom internationella finansiella flöden utanför staters kontroll, massarbetslöshet, fattigdom, och man konstaterar att det råder en mycket svår ekonomisk och ekologisk situation i vårt närområde. Långsiktiga miljöhot såsom försurning och klimatpåverkan nämns också.
Försvarsberedningen konstaterar att vi lever i ett sårbart samhälle. Sårbarheten gäller inte minst för olika tekniska system, och Försvarsberedningen pekar på utnyttjande och drift av kärnkraft som ett särskilt viktigt område. Ett robust och ekologiskt samhällsbygge innebär vinster i både freds- och krigstid. Regeringen skriver i propositionen: Grundstrukturen byggs väsentligen upp genom långsiktiga investeringar och det är i samband med investeringstillfällena som särskilda åtgärder med stor marginalnytta för att förbättra långsiktiga säkerheten bör vidtas. Att genomföra kompletterande åtgärder senare ställer sig av olika skäl ofta svårt eller t.o.m. omöjligt.
Jag anser att man bör göra konsekvensbeskrivningar ur sårbarhetssynpunkt, liksom miljökonsekvensbeskrivningar. Ett par exempel på samhällsinvesteringar som borde vara självklara att granska ur ett sårbarhetsper-spektiv är vårt framtida energisystem och infrastrukturinvesteringar som Öresundsbron.
När det gäller människors kunskaper om sårbarhetsaspekter och hur man kan förbättra sin egen säkerhet, samt hur ett ekologiskt samhällsbygge förbättrar både miljö och robusthet, har politiker, folkrörelser och frivillig- organisationer en stor uppgift.
8. Disciplinansvar (mom. 19)
Lennart Rohdin (fp) anför:
I takt med att andelen män och kvinnor som i en årskull uttas till pliktutbildning i totalförsvaret minskar, aktualiseras givetvis frågor rörande ekonomisk ersättning och övriga arbetsvillkor för dem som genomgår utbildningen. Dit hör frågor rörande ersättning under utbildning liksom vid utbildningens avslutande. Likaså i vilken utsträckning moment eller avsnitt av utbildningen kan integreras i högskoleutbildning och därmed underlätta att dessa ger meritering för det civila arbetslivet. Övriga arbetsvillkor inom pliktutbildningen måste givetvis ges med det civila arbets- och utbildningslivet likartad utformning. Det är i detta sammanhang angeläget att det redan i dag förlegade och för krigsmakten särskilda disciplinsystemet ses över.
9. Vid Försvarsmakten anställd personal (mom. 21)
Lennart Rohdin (fp) anför:
Det vore en stor fördel om försvaret kunde få ett system där en betydande del av officerarna slutar senast vid 40 år. Sedan länge finns en officerskår med olycklig åldersstruktur i förhållande till behoven i krig och fred. Propositionen förordar möjligheten att för längre eller kortare tid använda reservofficerare. Det kan vara ett komplement, men den lösningen har nackdelen att reservofficerarna har betydligt mindre skolning och träning i utbildningsrollen.
Lösningen kunde i stället vara att officersyrket i framtiden betraktas som ett yrke upp till 30-40 års ålder, utom för den mindre grupp som avancerar till högre befäl. Övriga kunde med olika åtgärder ges generösa villkor för utbildning som underlättar övergång till andra yrken, men att de därefter står kvar i reserven. Att föryngra officerskåren är en av de viktigaste åtgärderna för att höja kvaliteten och bygga in bra återtagningsförmåga i försvaret.
10. Ärendets fortsatta beredning (mom. 23)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför:
Under utskottsbehandlingen av regeringens proposition 1995/96:12 har det efter hand kommit att stå klart för oss att majoriteten av Centerpartiet och Socialdemokraterna inte varit beredda att ta konsekvenserna av det bristfälliga underlag som riksdagen delgivits.
Utan att ta hänsyn till att viktiga delar som plikt- och anpassningsfrågorna och materielförsörjning varken innehålls- eller kostnadsmässigt analyserats fortsätter beslutsfattandet som om ingenting hänt.
Utskottsbehandlingens karaktär av kontrollstation - som tidigare aviserats - motsägs helt av den kallsinnighet som visats inför att ta konsekvenserna av faktiska omvärldsförändringar. Den uteblivna implementeringen av CFE-avtalet, som markant förändrar de försvarspolitiska planeringsförutsättningarna i vårt närområde, har lika litet som stämningsförändringarna i det ryska politiska livet eller bl.a. Norges ökade ekonomiska satsningar på försvaret tillåtits störa bilden. Diskrepansen mellan verkligheten som på ett förtjänstfullt sätt beskrivs i betänkande UFöU:1 och konsekvenserna i form av resurser till det militära försvaret är allvarlig.
Den besparing som beslutades av riksdagen efter den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994 fullföljs sålunda utan att vi känner konsekvenserna och samtidigt som vi ser starka motiv till en allvarligare omvärldsbedömning än tidigare. Det är enligt vår mening kortsynt och skadligt för Sveriges förmåga att stödja sin egen frihet och säkerhet.
I vår partimotion Fö1 yrkande 1 har vi föreslagit att en parlamentarisk försvarskommitté ges i uppdrag att bringa ordning och struktur i förberedelserna inför nästa beslut. Detta förslag lades i förhoppningen att utskottets majoritet under utskottsbehandlingen skulle inse underlagets otillräcklighet och ansluta sig till vår bedömning av vilka åtgärder som krävs och vilket ytterligare underlag (yrkandena 3 och 4) som behövs för att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett realistiskt och heltäckande försvarsbeslut. Så har inte blivit fallet.
Utskottets förslag till fortsatt beredning av ärendet är, inom ramen för det beslut riksdagen med största sannolikhet kommer att fatta och med hänvisning till vad som ovan anförts, möjligt att acceptera. Med utskottets yttrande förutsätter vi att vårt förslag i yrkande 5 avseende analys om omslagspunkter i försvarets förmåga kommer att tillgodoses.
Näringsutskottets yttrande
1995/96:NU2y
Totalförsvar i förnyelse
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1995/96:12 om totalförsvar i förnyelse jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.
Till näringsutskottet har från allmänna motionstiden hänvisats motion 1994/95:N276 (s) med krav på åtgärder för att främja omställningen inom försvarsindustrin mot civil produktion. Denna motion överlämnas till försvarsutskottet - under förutsättning av dess medgivande - med det yttrande som här följer.
Näringsutskottet
Inledning
För att samordna behandlingen av vissa förslag i propositionen har utrikes- och försvarsutskotten bildat ett gemensamt utskott - sammansatta utrikes- och försvarsutskottet. Detta utskott skall i ett separat betänkande behandla frågor om säkerhetspolitiken, internationella insatser och krigsmaterielexporten. Övriga frågor i propositionen behandlas av försvarsutskottet.
De frågor i propositionen och motionerna som näringsutskottet främst har att beröra gäller den svenska krigsmaterielindustrin. Frågor om lagstiftningen för krigsmaterielexporten ligger dock utanför utskottets beredningsområde.
Propositionen
Regeringens förslag till nästa försvarsbeslut, som omfattar åren 1997 - 2001, läggs fram i två etapper. I den nu aktuella propositionen, etapp 1, redovisas förslag till ställningstaganden avseende säkerhetspolitiken, försvarspolitiken, målen för totalförsvaret, övergripande principiella frågor om totalförsvarets utformning och struktur samt ekonomin. Förslagen i etapp 2, som kommer att avlämnas till riksdagen hösten 1996, omfattar statsmakternas ställningstaganden till den närmare inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation, det militära försvarets grundorganisation i fred samt det civila försvarets verksamhet i krig och fred. I beslutsprocessen är också kontrollstationer inlagda.
Med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget anser regeringen att krigsorganisationen kan reduceras. Denna minskning medför i sin tur att behovet av bl.a. nya stridsfordon, fartyg och flygplan minskar. Samtidigt kvarstår dock eller ökar de kvalitetsmässiga förnyelsebehoven. Planerad anskaffning av några större materielobjekt kan behöva omprövas, medan ett antal smärre objekt kan komma att senareläggas eller utgå helt. Regeringen bedömer att detta kommer att få betydande konsekvenser för svensk försvarsindustri. Enligt regeringen torde en fortsatt strukturomvandling, såväl nationellt som internationellt, vara nödvändig för att industrin skall kunna bibehålla sin kompetens inom flera områden.
Regeringen utvecklar i avsnitt 8 i propositionen (s. 131) sin syn på försvarets materielförsörjning och behovet av såväl inhemsk industri som samarbete med andra länder. Där föreslås bl.a. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om grunderna för försvarets materielförsörjning. Regeringen föreslår sammanfattningsvis att följande principer skall ligga till grund för försvarets materielförsörjning:
- Försvarsmakten och Försvarets materielverk skall utifrån en beställarroll på det mest kostnadseffektiva sättet tillgodose det militära försvarets långsiktiga materielbehov.
- Försvarsmakten bör säkerställa en bevarad inhemsk kompetens inom de försvarspolitiskt mest värdefulla teknologiområdena. Dessa områden bedöms vara telekrigteknik, avancerad signaturanpassningsteknik, undervattensteknik, flygteknik för vidmakthållande av JAS 39 Gripen på längre sikt, samt underhåll och vidmakthållande av de system som ingår i krigsorganisationen.
Beträffande ammunitionsindustrins villkor anser regeringen att ytterligare överväganden erfordras. Det kan också finnas skäl att studera även andra teknologiområdens betydelse.
Enligt regeringen bör en långsiktig strategi utarbetas så att de försvarspolitiskt mest värdefulla och för anpassning och tillväxt mest nödvändiga teknologiområdena och kompetenserna kan vidmakthållas. Det aviseras om att Försvarsmakten skall ges i uppdrag att efter hörande av Försvarets materielverk inrikta den långsiktiga planeringen på ett sådant sätt att en inhemsk kompetens kan bevaras inom nämnda områden. Till dessa områden kan det också behöva göras olika typer av riktade forsknings- och utvecklingsinsatser. Regeringens krav på industriell samverkan och andra former av kompensationsåtaganden skall dessutom i första hand riktas till de prioriterade områdena.
I propositionen behandlas vidare frågor om försvarsindustrins internationella villkor. Det betonas att exporten av krigsmateriel har stor betydelse ur försvarspolitisk synvinkel. För att behovet av en inhemsk försvarsindustriell kapacitet skall kunna tillgodoses krävs att de svenska företagen ges möjlighet att exportera. Betydelsen för svensk försvarsindustri av utlandssamarbete framhålls i propositionen. Regeringen bedömer att samarbetet kommer att öka framöver och fäster härvid stor vikt vid det nordiska ramavtal kring försvarsmaterielsamarbete som ingicks år 1994. Enligt regeringen är en utveckling mot ökat samarbete mellan svensk försvarsindustri och företrädesvis europeisk industri betydelsefull. Det erinras dock om att samarbetet måste ske inom ramen för våra allmänna utrikespolitiska mål och gällande riktlinjer för svensk krigsmaterielexport.
Motionerna
I sju av de elva motioner som väckts med anledning av propositionen berörs frågor om den svenska krigsmaterielindustrin. Härtill kommer motion 1994/95:N276 (s) från allmänna motionstiden, som tidigare hänvisats till näringsutskottet.
I motion 1995/96:Fö7 (s) konstateras att de föreslagna besparingarna i propositionen kan förväntas leda till neddragningar inom bl.a. försvarsindustrin. Enligt motionärerna är det därför angeläget med medvetna åtgärder för att underlätta en omställning till civil produktion.
Sådana åtgärder efterlyses också i motion 1994/95:N276 (s), som tar utgångspunkt i situationen i regionen kring Arboga där företag med anknytning till försvaret sägs stå för en tredjedel av sysselsättningen. Enligt motionärerna har staten ett ansvar för att bidra till att omställningen inom försvarsindustrin kan ske i ordnade former. Sverige behöver mer av den högteknologiska industriverksamhet som det här är fråga om, heter det i motionen. Där föreslås att den berörda regionen skall bli tillfälligt inplacerad i stödområdet eller alternativt att det skall beviljas ett särskilt stöd till omställningen inom försvarsindustrin.
Svensk försvarsindustri kommer även fortsättningsvis att vara en viktig säkerhetspolitisk tillgång, anförs det i motion 1995/96:Fö1 (m). Alla fakta talar emellertid för en ytterligare nedgång av den försvarsindustriella marknaden, påpekar motionärerna. De anser att ett ökat internationellt samarbete på området är en förutsättning för industrins överlevnad och framtida produktutveckling och för möjligheterna att förse Sverige med högkvalitativ utrustning till rimliga priser. För att den svenska försvarsindustrin skall erbjudas möjlighet att delta i sådant internationellt samarbete krävs dock, sägs det, att industrins kompetens är tillräckligt hög. Bland annat av den anledningen anser motionärerna att den prioritering av olika teknologiområden som görs i propositionen är alltför snäv. De anför vidare att det krävs högre målsättningar för den inhemska materielindustrin för att försvaret - och ytterst våra säkerhetspolitiska mål - skall kunna stödjas i tillräcklig grad. I motionen sägs också att den svenska försvarsindustrin, i likhet med krigsmaterielindustrin i andra länder, är beroende av ett starkt stöd på politisk nivå beträffande export och internationell samverkan.
Liknande synpunkter utvecklas i motion 1995/96:Fö10 (m). Där framhålls att den högkvalificerade försvarsindustrin i Sverige är resultatet från en kombination av högindustriell kompetens, duktiga och förutseende beställare hos det svenska försvaret samt möjligheter att exportera krigsmateriel. För att industrins kompetens och konkurrenskraft skall kunna bevaras krävs enligt motionärerna dels att exportreglerna avpassas så att det blir möjligt att samverka och sälja gemensamma produkter, dels att teknologiområdena inte prioriteras bort från statsmakternas sida. Artilleri, ammunition och missiler är alla områden där hög svensk kompetens gör eller har gjort internationell samverkan möjlig, heter det avslutningsvis i motionen.
Kompetensen på missilområdet berörs även i motion 1995/96:Fö11 (kds). Enligt motionärerna är en modernisering och förnyelse av luftvärnet nödvändig och därför måste kompetensen på missilområdet utvecklas; några ytterligare överväganden på det teknologiområdet är sålunda inte erforderliga, anförs det. I motionen betonas vidare vikten av ytterligare europeiskt samarbete beträffande krigsmateriel.
Enligt vad som sägs i motion 1995/96:Fö8 (fp) är den prioritering som görs i propositionen beträffande teknologiområden med behov av inhemsk kompetens snävare än inför tidigare försvarsbeslut men sannolikt en rimlig inriktning inför framtiden. I motionen betonas skillnaden mellan utvecklingsarbete och ren produktion; metoden att satsa på kunskapsutveckling utan direkt samband med serieleverans kan bli vanligare framöver med minskande försvarsorganisationer. Även i denna motion pläderas för ett utökat samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri. Samtidigt påpekas att det finns länder, t.ex. Tyskland, där neddragningarna av försvarsindustrin har varit kraftigare än i Sverige.
I de två resterande motionerna - som i denna del behandlas av det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet - redovisas en kritisk inställning till svensk krigsmaterielexport. Vänsterpartiets åsikt är att svensk vapenexport skall upphöra, anförs det sålunda i motion 1995/96:Fö5 (v). Med den utgångspunkten avvisar motionärerna förslagen om ökat samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri. De tar också avstånd från förslag om att staten på ett aktivt sätt skall stötta försvarsindustrins exportansträngningar.
Krigsmaterielindustrin måste ställas om till civil produktion, sägs det - utan yrkande i saken - i motion 1995/96:Fö6 (mp). Enligt motionärerna bör denna omställning inledas snarast. De anför vidare att hänsyn till arbetsmarknads- eller regionalpolitiska mål inte skall tas vid utveckling, beställning eller beslut om export av krigsmateriel.
Vissa kompletterande uppgifter
Den svenska försvarsindustrin
Antalet anställda i den svenska försvarsindustrin har minskat relativt kraftigt under senare år. Enligt uppgifter från Sveriges försvarsindustriförening var totalt ca 21 000 personer sysselsatta i försvarsindustrin år 1994. Härav var ca 16 000 sysselsatta med försvarsmateriel, en minskning med ca 7 000 personer jämfört med år 1990. Andelen personer i företagen som arbetade med försvarsmateriel var relativt oförändrad - ca 75 procent. År 1994 levererade företagen försvarsmateriel till ett värde av ca 15 miljarder kronor. Av leveranserna gick ca 70 procent till det svenska försvaret, ca 9 procent till övriga nordiska länder, Schweiz och Österrike och ca 21 procent till övriga länder.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har vid återkommande tillfällen behandlat motioner med krav på omställning till civil produktion inom krigsmaterielindustrin. Näringsutskottet tog upp frågan senast hösten 1992 i ett yttrande (1992/93:NU2y) till försvarsutskottet över en proposition med förslag till ny lag om krigsmateriel (prop. 1991/92:174). Näringsutskottet anförde därvid att det av hänsyn till det svenska försvaret är angeläget med en inhemsk krigsmaterielindustri. Utskottet påpekade även att det kvalificerade tekniska utvecklingsarbete som bedrivs inom denna industri också kommer andra indu- stribranscher till del. Näringsutskottet avvisade förslag om att söka åstadkomma en omställning av krigsmaterielindustrin på administrativ väg. Mot bakgrund av att militär produktion skiljer sig i väsentlig utsträckning från civil produktion är en övergång till civil produktion en komplicerad process. Utskottet underströk att det i första hand åligger de aktuella företagen själva att ta initiativ till erforderliga strukturåtgärder. Statsmakterna har samtidigt att beakta vilka konsekvenser sådana strukturförändringar får för det svenska försvaret. Om omstruktureringarna leder till friställning av arbetskraft måste de åtgärder som står till förfogande inom ramen för bl.a. arbetsmarknads-, utbildnings- och regionalpolitiken sättas in, fortsatte näringsutskottet. I en avvikande mening (v) efterlystes initiativ från regeringen för inrättande av omställningsfonder för att främja en övergång till civil produktion. Fonderna skulle finansieras genom en avgift på krigsmaterielexporten. Vidare skulle staten under en omställningsperiod åta sig att täcka delar av sitt behov av aktuella civila produkter från de berörda företagen.
Ny utredning
Näringsminister Sten Heckscher har i dagarna uppdragit åt f.d. generaldirektören Per Borg att snabbutreda möjligheterna för svensk försvarsindustri att utveckla den civila produktionen. I ett pressmeddelande från Näringsdepartementet med anledning av uppdraget påpekas att det i samband med utvecklingen av militär materiel frekvent förekommer att idéer till nya produkter för civilt bruk kommer fram. Endast ett fåtal av dessa produkter kommer dock till utförande eller kommersiell användning. Utredaren skall kartlägga pågående utvecklingsarbete inom materielindustrin och det system som finns för att fånga upp nya användbara idéer som utvecklas i det ordinarie arbetet. I utredningen skall också beskrivas de hinder som gör att få idéer kommersialiseras eller leder till avknoppning. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 15 februari 1996.
Utskottets ställningstagande
Den svenska försvarsindustrins förmåga att leverera högteknologiska produkter till det svenska försvaret har självfallet ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. Härtill gäller - som näringsutskottet påpekat tidigare - att det kvalificerade tekniska utvecklingsarbete som bedrivs inom denna industri även kommer andra industribranscher till del. Samtidigt har den säkerhetspolitiska utvecklingen och kostnadsutvecklingen bidragit till att behovet av och möjligheterna till en självständig och heltäckande försvarsindustriell förmåga avtagit.
Mot denna bakgrund instämmer näringsutskottet i vad som sägs i propositionen om att betydelsen av utlandssamarbete för svensk försvarsindustri kommer att öka framöver och att en utveckling mot ökat samarbete med företrädesvis europeisk industri är angelägen. Ett sådant samarbete är en naturlig del i det övergripande europeiska samarbetet och möjliggör en mer kostnadseffektiv materielanskaffning. Därvid kan också svenska företags satsningar på kunskapsutveckling ge god utväxling. Från strikt näringspolitisk synpunkt och utan att gå in på frågan om ändrad lagstiftning menar utskottet att det kan vara av värde med en översyn av eventuella hinder som försvårar för svensk försvarsindustri att delta i främst europeisk men även övrig internationell samverkan. För den svenska materielindustrin är vidare exporten och möjligheter till kompensationsaffärer av stor betydelse.
Den krympande krigsorganisationen kombinerat med allt mer komplexa materielsystem försvårar emellertid förutsättningarna att behålla den inhemska kompetensen på alla områden. En prioritering av teknologiområden med särskilt behov av inhemsk kompetens ter sig därför naturlig.
Näringsutskottet har inget att erinra mot den prioritering som görs i propositionen. Som där sägs kan det dock finnas skäl att pröva om ytterligare områden bör tillföras denna kategori av prioriterade områden. Härvid bör även övervägas vilka inhemska teknologiområden som kan vara av intresse för utländska samarbetspartner. Något uttalande av riksdagen med anledning av frågan om prioriteringen av teknologiområden är enligt näringsutskottets mening inte erforderligt. Utskottet avstyrker sålunda de aktuella motionsyrkandena i motionerna 1995/96:Fö1 (m), 1995/96:Fö10 (m) och 1995/96:Fö11 (kds). Inte heller bör motion 1995/96:Fö8 (fp) i nu berörd del föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Vad sedan gäller frågan om omställning till civil produktion vill näringsutskottet återigen framhålla att en sådan omställning inte bör åstadkommas på administrativ väg. Som utskottet tidigare anfört åligger det i första hand de aktuella företagen själva att ta initiativ till erforderliga strukturåtgärder. Den nu tillsatta utredningen om möjligheter till civil produktion kommer att ge underlag för att kunna bedöma eventuella hinder för utveckling av civila produkter inom försvarsindustrin. I avvaktan på resultatet av denna utredning bör riksdagen - enligt näringsutskottets upp fattning - avslå motionerna 1994/95:N276 (s) och 1995/96:Fö7 (s), den senare såvitt nu är i fråga.
Stockholm den 16 november 1995
På näringsutskottets vägnar
Christer Eirefelt
I beslutet har deltagit: Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mats Lindberg (s), Mikael Odenberg (m), Bo Bernhardsson (s), Kjell Ericsson (c), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Lennart Beijer (v), Marie Granlund (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck (s) och Sten Tolgfors (m).
Avvikande meningar
1. Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m) anser att den del av yttrandet _ under rubriken Utskottets ställningstagande _ som börjar med Näringsutskottet har och slutar med riksdagens sida bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet har i och för sig inget att erinra mot att de av regeringen prioriterade teknologiområdena är försvarspolitiskt värdefulla områden. Dock menar utskottet - med instämmande i vad som anförs i motionerna 1995/96:Fö1 (m) och 1995/96:Fö10 (m) - att den prioritering som görs i propositionen är alltför snäv. För att i tillräcklig grad stödja försvaret och ytterst våra säkerhetspolitiska mål krävs högre målsättningar beträffande den inhemska materielindustrin. Under lång tid har svensk försvarsindustri haft en världsunik bredd innefattande tillverkning av i stort sett alla förekommande militära system.
Regeringens förslag innebär att teknologiområden som är väsentliga ur säkerhetspolitisk synvinkel och som är internationellt konkurrenskraftiga prioriteras bort. Områden som svarat för en övervägande del av svensk krigsmaterielexport utpekas inte som prioriterade vad gäller stöd vid exportaffärer. Den sammanlagda effekten av en rad prioriteringar som görs i propositionen är att förutsättningarna för dessa områden försvåras avsevärt.
Det utländska intresset av svenskt deltagande i samverkansprojekt utgår inte minst från det kunskapsmässiga innehållet (den kritiska massan) i svensk försvarsindustri och från en långsiktigt stabil politisk syn på försvarsindustrins förutsättningar i landet. Om nu väsentliga teknologiområden prioriteras bort från statsmakternas sida kan det ses som en signal om att dessa områden är ointressanta för internationell samverkan.
Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen i ett uttalande anmoda regeringen att se över prioriteringen av teknologiområden mot bakgrund av det anförda. Med ett sådant uttalande blir motionerna 1995/96:Fö1 (m) och 1995/96:Fö10 (m) samt även 1995/96:Fö11 (kds) tillgodosedda i berörda delar.
2. Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser att den del av yttrandet _ under rubriken Utskottets ställningstagande _ som börjar med Den svenska och slutar med i fråga bort ha följande lydelse:
Som en följd av den internationella avspänningen har det uppstått ett minskat behov av krigsmateriel. I stället för att beklaga att detta leder till en vikande marknad för svensk krigsmaterielexport bör denna utveckling hälsas med tillfredsställelse. I likhet med vad som anförs i motionerna 1995/96:Fö5 (v) och 1995/96:Fö6 (mp) anser näringsutskottet att den svenska exporten av krigsmateriel bör upphöra.
Näringsutskottet avvisar sålunda argumentet att exporten av krigsmateriel är nödvändig för att tillräcklig inhemsk försvarsindustriell kompetens skall kunna upprätthållas. Mot bakgrund av den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld är det i stället - menar utskottet med instämmande i vad som sägs i motionerna 1995/96:Fö6 (mp), 1995/96:Fö7 (s) och 1994/95:N276 (s) - angeläget med en målmedveten planering för en omställning av krigsmaterielindustrin.
Framöver kommer krigsmaterielindustrin att tvingas till ytterligare strukturförändringar. Enligt utskottets mening har staten - bl.a. såsom enda inhemska köpare av krigsmateriel - ett särskilt ansvar för utvecklingen inom denna industri. Det är väsentligt att söka efter lösningar som utnyttjar det höga tekniska kunnande som finns inom försvarsindustrin. Även om militär produktion skiljer sig i väsentlig utsträckning från civil produktion bör det tekniska kunnandet kunna tas till vara och bidra till en omställning från militär till civil produktion.
Med anledning härav välkomnar näringsutskottet den nu tillsatta utredningen om möjligheterna att utveckla den civila produktionen inom krigsmaterielindustrin. Som nämnts i det föregående skall utredaren redovisa resultatet av sitt arbete senast den 15 februari 1996. Därefter bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag som underlättar och främjar en övergång till civil produktion. Riksdagen bör nu - enligt näringsutskottets uppfattning - i ett uttalande anmoda regeringen härtill. Övriga här behandlade motionsyrkanden bör avslås av riksdagen.
Innehållsförteckning
Gotab, Stockholm 1995