Tobakslag
Betänkande 1992/93:SoU26
Socialutskottets betänkande
1992/93:SOU26
Tobakslag
Innehåll
1992/93
SoU26
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:185 om tobakslag och 50 motionsyrkanden som väckts med anledning av förslaget. I betänkandet behandlas också 28 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1993.
Utskottet tillstyrker förslaget till tobakslag.
Utskottet anser dock att regeringens lagförslag är otillräckligt för att skydda allmänheten från att ofrivilligt utsättas för tobaksrök och för att skydda barn och ungdom från att börja bruka tobak. Med anledning av motionsyrkanden från samtliga partier uttalar utskottet när det gäller miljöer där barn och ungdomar ofta vistas att rökförbudet bör utsträckas till att omfatta även skolgårdar och platser utomhus som används i barnomsorgen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.
Även lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna sammankomster anordnas och andra lokaler dit allmänheten har tillträde bör omfattas av rökförbud, inte enbart viss del av lokalerna. Regeringen bör snarast återkomma med förslag till lagreglering.
Utskottet anser att också regeringens förslag i fråga om arbetsplatser är otillräckligt för att säkerställa att människor skall slippa utsättas för passiv rökning. Utskottet föreslår därför att regeringen snarast återkommer till riksdagen med lagförslag om rätt till en rökfri arbetsmiljö.
Vad utskottet anfört i dessa delar bör riksdagen ge regeringen till känna.
Utskottet är inte berett att nu föreslå införande av en åldersgräns för inköp av tobaksvaror och avstyrker därför motioner härom. Utskottet föreslår dock med anledning av vissa motioner ett tillkännagivande i vilket riksdagen betonar vikten av att regeringen noga följer informationsinsatser och forskning kring ungdomars rökvanor och återkommer till riksdagen med förslag om en åldersgräns för inköp av tobaksvaror om tobaksbruket bland barn och ungdomar inte minskar.
Utskottet anser vidare att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som förbjuder direkt reklam för tobaksprodukter. Förslaget bör ges en liknande utformning som det som gäller för alkoholdrycker. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna. Utskottet avstyrker motionsyrkanden om förbud mot s.k. förtäckt tobaksreklam. Denna fråga bör enligt utskottet övervägas ytterligare.
Med anledning av en motion om produktkontroll uttalar utskottet att det inte bör ankomma på tobaksindustrin att själv utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter, utan detta bör åligga en opartisk myndighet. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed.
Utskottet betonar slutligen vikten av att information och utbildning om tobakens skadeverkningar intensifieras. Även om andra åtgärder vidtas för att minska tobaksbruket är olika former av information och utbildning fortfarande grundläggande element i ett samhälleligt åtgärdsprogram. Motioner om behov av informations- och utbildningsinsatser avstyrks med hänvisning till att yrkandena i huvudsak sammanfaller med vad regeringen anfört i propositionen.
Utskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter yrkar i reservationer avslag på motionsyrkanden om rökfria miljöer och åldersgränser för inköp av tobaksvaror och ställer sig i dessa delar bakom regeringens förslag. I en reservation ansluter sig m-ledamöterna till regeringens ställningstagande i propositionen i fråga om reklamförbud och avstyrker motionerna om införande av ett sådant förbud. Utskottets nyd-ledamot reserverar sig till förmån för motionsyrkanden om att tobaksvaror inte skall få säljas till personer under 16 år. V-suppleanten ansluter sig i en meningsyttring till en flerpartimotion fp, s, m, c, kds och v om rökfria lokaler, åldersgräns för inköp på 16 år, reklamförbud, information och utbildning samt rökslutarstöd.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen antar förslagen till 1. tobakslag 2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Förslag 2. har utskottet överlämnat till justitieutskottet för behandling. Förslaget till tobakslag fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1992/93:So44 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklam och annan marknadsföring av tobak.
1992/93:So45 av Karin Falkmer (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklamförbud för tobaksprodukter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns på 16 år för inköp av tobaksvaror.
1992/93:So46 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds, m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1992/93:So490 anförts om förbud mot tobaksreklam.
1992/93:So47 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till en rökfri miljö,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgräns för inköp av tobaksvaror.
1992/93:So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en åldersgräns på 18 år för inköp av tobak enligt Tobaksutredningens förslag,
2. att riksdagen beslutar om förbud för automatförsäljning och andra former av självbetjäning enligt Tobaksutredningens förslag,
3. att riksdagen beslutar om förbud mot tobaksreklam och s.k. förtäckt tobaksreklam enligt Tobaksutredningens förslag,
4. att riksdagen beslutar om att rökning inte får äga rum i lokaler där en offentlig tillställning eller en allmän sammankomst anordnas samt i andra lokaler dit allmänheten har tillträde i enlighet med Tobaksutredningens förslag,
5. att riksdagen beslutar om att arbetslokaler skall vara rökfria enligt Tobaksutredningens förslag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rökfria gemensamma lokaler i samband med boende,
7. att riksdagen beslutar om att rökning inte får äga rum på skolgårdar och platser som är avsedda för barnomsorg enligt Tobaksutredningens förslag,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att offentliga utemiljöer med stora folksamlingar hålls rökfria,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en restriktiv tillämpning av undantag från lagens regler om rökfria miljöer.
1992/93:So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tobaksvaror inte får säljas till den som är under 18 år,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rökfrihet i offentliga lokaler,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rökfrihet i arbetsmiljöer som används av mer än en person.
1992/93:So50 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns på 16 år för inköp av tobaksvaror,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelser för rökfria lokaler.
1992/93:So51 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till en rökfri arbetsmiljö,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgräns för inköp av tobaksvaror,
3. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om förbud mot reklam för tobaksvaror.
1992/93:So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och utbildning om tobakens skadeverkningar till ungdomar och vuxna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksvaror,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rökfria lokaler.
1992/93:So53 av Nils Nordh (s) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra lydelsen i tobakslagens 15 § i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpt lagstiftning för att motverka passiv rökning i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en generalklausul om rökfria miljöer i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning avseende åldersgräns för försäljning av tobak enligt Tobaksutredningens förslag och i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning avseende förbud mot tobaksreklam enligt Tobaksutredningens förslag och i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om människors rätt till rökfria miljöer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda informations- och upplysningsinsatser för barn och ungdomar.
1992/93:So55 av Ingela Thalén (s) vari yrkas att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om förbud mot reklam av tobaksvaror.
1992/93:So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ett reklamförbud för tobaksvaror,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns för inköp av tobaksvaror,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till en rökfri arbetsmiljö.
1992/93:So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot tobaksbruk.
1992/93:So58 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ett förbud mot all slags reklam för tobaksvaror inkl. förtäckt reklam och sponsring,
2. att riksdagen beslutar om att ett förbud införs mot rökning på arbetsplatser med möjligheter till dispens för särskilda rökutrymmen.
1992/93:So59 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot rökning på allmänna platser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot tobaksreklam,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgräns för inköp av tobaksvaror.
1992/93:So60 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tobaksreklam,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rökning på allmänna platser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgräns för tobaksinköp.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993
1992/93:So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och utbildning om tobakens skadeverkningar till ungdomar och vuxna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns på 16 år för inköp av tobaksvaror,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rökslutarstöd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelser om rökfria lokaler,
1992/93:So421 av Tuve Skånberg och Harald Bergström (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anta de förslag Tobaksutredningen har förordat om rökfria arbetsplatser, åldersgränser på 18 år för inköp av tobak och reklamförbud mot tobaksvaror.
1992/93:So437 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rökfria skolor och andra offentliga miljöer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot reklam och marknadsföring av tobaksvaror,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åldersgränsen för försäljning av tobaksvaror ej understiger 18 år,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gravida kvinnor och småbarnsföräldrar kontinuerligt informeras om tobakens skadeverkningar på deras barns hälsa och att effektivt stöd ges till dessa kvinnor som vill sluta röka.
1992/93:So441 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns vid försäljning av tobaksvaror till unga människor.
1992/93:So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en tobaksproposition utan dröjsmål bör läggas fram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla ett totalförbud mot tobaksreklam,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla en gräns för inköp av tobaksvaror vid 20 år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla ett förbud mot rökning i offentliga lokaler, t.ex. teatrar och idrottsanläggningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla förslag som gör att ingen behöver utsättas för rökning på sin arbetsplats,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en speciell satsning på att få barn och ungdomar att aldrig börja röka,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upplysning och information till vuxna som önskar sluta röka,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upplysningen och undervisningen bör understödjas av hälsoinformation i radio och TV.
1992/93:So459 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om tobakens skadeverkningar i samband med graviditet och barnafödsel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gravida kvinnor och ammande mödrar på sina arbetsplatser skall skyddas från passiv rökning.
1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska tobaksbruk bland kvinnor,
1992/93:So490 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds, m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot tobaksreklam.
1992/93:So499 av Torgny Larsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder mot passiv rökning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot tobaksreklam,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om köpförbud för ungdomar under 18 år.
1992/93:So507 av Lena Klevenås (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en åldersgräns för inköp av tobak,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbud mot tobaksreklam.
Utskottet
Inledning
Riksdagen biföll 1987 lagutskottets förslag (bet. 1987/88:LU13, rskr. 115) att ge regeringen i uppdrag att utreda vilka konsekvenser ett förbud mot annonsering av tobaksvaror skulle få. År 1988 antog Nordiska rådet två rekommendationer (rek. nr 11 och 12/1988). Rådet rekommenderade dels ministerrådet att utreda restriktiva regler i Norden innebärande begränsning av rökning i offentliga lokaler och på offentliga kommunikationsmedel, förbud mot tobaksreklam och märkning av tobaksprodukter, dels de nordiska ländernas regeringar att på internationellt plan verka för restriktivare regler för tobakskonsumtion. Mot bakgrund av kunskapen om tobakens hälsorisker, riksdagens beslut och Nordiska rådets rekommendationer beslöt den dåvarande regeringen i maj 1988 att bemyndiga chefen för Socialdepartementet att tillsätta en utredning för att utreda och lämna förslag till olika åtgärder för att ytterligare begränsa tobaksbruket. Utredningen som antog namnet Tobaksutredningen överlämnade i mars 1990 betänkandet Tobakslag (SOU 1990:29). Sverige har anslutit sig till Världshälsoorganisationens (WHO) mål Hälsa för alla år 2000 (HFA--2000). I ett av målen (nr 17) för WHO:s Europaregion föreslås att varje medlemsland skall sätta upp klara mål, t.ex. att minst 80 % av befolkningen skall vara rökfri år 2000 och att icke-rökare skall skyddas från att ofrivilligt utsättas för tobaksrök. Sverige har också ställt sig bakom WHO:s Europaregions beslut att under ytterligare fem år, räknat från 1991, fortsätta den samordnade insatsen mot tobaken.
Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås att en tobakslag införs. Den föreslagna lagen innehåller regler om vissa miljöer där rökning inte skall få äga rum eller där vissa utrymmen skall hållas fria från tobaksrök. Huvudregeln är att rökning inte skall vara tillåten i lokaler för barnomsorg, skolverksamhet och annan verksamhet för barn och ungdom, färdmedel i inrikes kollektivtrafik, lokaler för hälso- och sjukvård, lokaler avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar med särskild service eller vård. I lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna sammankomster anordnas och i andra lokaler dit allmänheten har tillträde skall, om miljön inte är rökfri, finnas områden där rökning är förbjuden. Även för hotell och restauranger ges särskilda regler. Möjlighet finns att göra avsteg från de nämnda reglerna. Bl.a. får särskilda rökrum anordnas i eljest rökfria miljöer. Den som i egenskap av ägare eller på annan grund disponerar över en lokal eller annat utrymme som omfattas av lagförslaget svarar för att reglerna följs. Vidare föreslås en skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att samverka för att arbetsplatser i allt väsentligt blir rökfria. Nuvarande bestämmelser om varningstexter och om innehållsdeklaration på förpackningar flyttas i huvudsak oförändrade över till den nya lagen. Detsamma gäller reglerna om marknadsföring i lagen (1978:764). Regeringen ges rätt att föreskriva att tillverkare och importörer skall utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror som tillverkas i Sverige eller införs hit har hälsovådliga effekter och att redovisa resultaten av undersökningarna. Vidare får regeringen förbjuda tillverkning och import av vissa tobaksvaror samt föreskriva gränsvärden för skadliga beståndsdelar i tobaksvaror om särskilda hälsoskäl föreligger. I lagen angivna tillsynsmyndigheter ges rätt att meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen skall följas. Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Tillsynsmyndigheterna ges också rätt att omhänderta varor som saluhålls eller uppenbart är avsedda att saluhållas i strid med lagen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993. Lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror samt lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror föreslås upphöra att gälla vid samma tidpunkt. Det huvudsakliga syftet med den lagstiftning som föreslås är enligt regeringen att skydda allmänheten från att ofrivilligt utsättas för tobaksrök och att skydda barn och ungdom från att börja bruka tobak. Regeringen understryker att den lag som nu föreslås är ett första led i åtgärder för att begränsa tobaksbrukets skadeverkningar. Det kan, sägs det, beroende på den fortsatta utvecklingen, bli aktuellt att till riksdagen återkomma med ytterligare förslag till åtgärder, t.ex. om syftet med bestämmelserna inte uppnås eller om nya regler införs inom EG. Utskottet tar i det följande upp särskilt enbart de förslag i propositionen som föranlett motioner.
Begränsningar av rökning
Allmänt
Frågan om förbud mot rökning i lokaler av gemensamhetskaraktär har under många år varit föremål för uppmärksamhet i en rad länder. WHO har rekommenderat regeringar och hälsovårdsmyndigheter att vidta åtgärder för att få till stånd rökfria miljöer. Även EG har rekommenderat medlemsstaterna att genom lagstiftning eller på annat sätt vidta sådana åtgärder. I Sverige har vissa åtgärder vidtagits för att åstadkomma rökfria miljöer. För gemensamhetslokaler finns sedan år 1983 Allmänna råd utfärdade av Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen, som syftar till begränsningar av tobaksrökningen. På arbetsplatser har rökning i viss utsträckning begränsats genom frivilliga överenskommelser. Många landsting har också infört regler om att det skall vara rökfritt inom egna lokaler, vilket bl.a. kommit att omfatta hälso- och sjukvården inom dessa områden. Också inom skolan har vissa ansträngningar gjorts för att tillskapa rökfria miljöer. Begränsningar i möjligheterna att röka på tåg och bussar m.m. finns sedan länge. Regeringen har i proposition 1990/91:175 Om vissa folkhälsofrågor uttalat sig för att det främst med hänsyn till hälsoaspekterna finns tillräckliga skäl att införa lagbestämmelser om rökfria miljöer. Även om utvecklingen mot rökfria miljöer varit positiv bör enligt regeringens förslag lagstiftning införas för att påskynda att människor inte mot sin vilja skall behöva utsättas för tobaksrök.
Motioner
I motion So47 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om rätten till en rökfri miljö (yrkande 1). Enligt motionärerna är det hög tid att Sverige liksom flera andra länder lagstiftar om rätten till en rökfri miljö på arbetsplatser, offentliga lokaler m.m. Beträffande arbetslokaler framhåller motionärerna att förhållandena på många arbetsplatser fortfarande är oacceptabla trots utfärdade rekommendationer av Socialstyrelsen och Arbetarskyddsstyrelsen om begränsning av rökning i gemensamhetslokaler. Motionärerna begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med lagförslag om rätt till en rökfri miljö.
I motion So54 av Ian Wachmeister m.fl. (nyd) begärs tillkännagivande om människors rätt till rökfria miljöer (yrkande 5). Motionärerna menar att det är orimligt och hänsynslöst att tvinga en majoritet av människor att vara passiva rökare med vetskap om den passiva rökningens stora hälsorisker. Motionärerna betonar tobakens hälsofarlighet men vill inte förbjuda tobaksrökning. Motionärernas grundsyn är att det är varje vuxen människas självklara rätt att röka tobak -- så länge detta inte sker på andra människors bekostnad. Inga människor skall tvingas till passiv rökning i något sammanhang. I samma motion föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpt lagstiftning för att motverka passiv rökning (yrkande 1), och att riksdagen begär förslag om en generalklausul om rökfria miljöer i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 2).
I motion So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) begärs tillkännagivande till regeringen om att en tobaksproposition utan dröjsmål bör läggas fram (yrkande 1).
Tidigare behandling
Motioner om rökfria miljöer har vid upprepade tillfällen behandlats av utskottet. Vid utskottets behandling av folkhälsopropositionen (1990/91:SoU23 s. 72--74) erinrade utskottet inledningvis om sin vid flera tidigare tillfällen redovisade principiella inställning att ingen mot sin vilja skulle behöva utsättas för tobaksrök, och att rökning inte bör förekomma i offentliga lokaler och andra lokaler för gemensamt bruk. Även om inte något formellt förslag om rökfria miljöer lades fram i folkhälsopropositionen, ville utskottet ändå instämma i det som i stora drag redovisats om rökfria miljöer i propositionen. Utskottet ansåg emellertid att regeringens beredning av tobakspropositionen borde avvaktas innan riksdagen övervägde sådana åtgärder som avsågs i de då aktuella motionerna. Utskottet avstyrkte motionerna (res. fp, v, mp). Riksdagen följde utskottet. I betänkandet 1991/92:SoU15 vidhöll utskottet denna inställning och avstyrkte motioner med krav på bestämmelser om rökfria miljöer.
Helt rökfria miljöer
Lokaler för barnomsorg, skolverksamhet m.m. samt lokaler för hälso- och sjukvård
Enligt propositionen är det av särskild betydelse att lokaler där barn och ungdom ofta vistas hålls rökfria. Ett rökförbud är motiverat inte bara med hänsyn till de särskilda hälsorisker tobaksrökning innebär för unga människor, utan också för att markera att rökning inte är önskvärd från samhällets synpunkt. Rökförbudet bör omfatta skollokaler och lokaler för barnomsorg samt även lokaler som är avsedda för ungdomars fritidsverksamhet. Förbudet bör omfatta alla delar av de aktuella lokalerna som barnen och ungdomarna mer regelbundet vistas i eller har anledning att besöka. Tobaksutredningen föreslog att rökning även skulle förbjudas på skolgårdar och platser utomhus som används i barnomsorgen. Regeringen delar uppfattningen att rökning inte bör förekomma på sådana platser men anser att förbudet bör begränsas till inomhusmiljöer. I propositionen sägs att det är angeläget att man lokalt verkar för att motverka rökning på skolgårdar och platser utomhus som används i barnomsorgen. Det är t.ex. inte lämpligt att ha s.k. rökrutor på skolgårdar. Ansvaret för att barn hos dagbarnvårdare inte utsätts för passiv rökning åvilar i första hand kommunerna. Någon bestämmelse i lag om rökförbud inom den barnomsorg som bedrivs i privata hemmiljöer föreslås således inte. I propositionen sägs vidare att det skulle leda för långt att i lag förbjuda inrättande av särskilda rökrum för personal i skolor och på daghem m.m. Det bör finnas möjlighet att avsätta särskilda utrymmen för rökning inom de delar av skollokaler m.m. som är upplåtna enbart för personalen.
Lokaler avsedda för hälso- och sjukvård inkl. tandvård bör omfattas av rökförbud. Särskilda rökrum bör dock kunna inrättas för patienterna och för personalen.
I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att riksdagen i enlighet med Tobaksutredningens förslag beslutar att rökning inte får äga rum på skolgårdar och platser som är avsedda för barnomsorg (yrkande 7).
I motion So437 av Alwa Wennerlund (kds) begärs tillkännagivande om vad som i motionen anförts om rökfria skolor. Motionärerna anser att rökfria skolor måste ingå i ett långsiktigt program som gör att unga människor inte börjar röka eller snusa (yrkande 1 delvis).
Delvis rökfria miljöer
Lokaler för offentliga tillställningar m.m.
Tobaksutredningen föreslog rökförbud i lokaler där en offentlig tillställning eller allmän sammankomst anordnas och i andra lokaler dit allmänheten har tillträde.
I propositionen anförs att utgångspunkten bör vara att lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna sammankomster anordnas skall hållas fria från tobaksrök. Detta ligger i linje med vad som i praktiken ofta redan gäller i dag. Regeringen är däremot inte beredd att föreslå ett lagstadgat generellt förbud mot tobaksrökning i lokaler av detta slag. Förslaget begränsas därför till att det i lag föreskrivs att det i sådana lokaler, t.ex. för idrottsevenemang, danstillställningar, diskussions- och föredragsmöten, konserter, teater och biografföreställningar, skall finnas områden där rökning är förbjuden om miljön inte är helt rökfri. Reglerna bör avse även biutrymmen såsom vestibuler och foajéer. I lokaler som på grund av storlek, utformning etc. inte kan uppdelas i områden där rökning är tillåten resp. förbjuden får ägaren eller den som disponerar lokalen avgöra om rökning skall vara tillåten eller förbjuden. I propositionen framhålls att de regler som föreslås är minimiregler och att lokaler av angivet slag i största möjliga utsträckning bör hållas helt rökfria.
Även i andra lokaler av gemensamhetskaraktär dit allmänheten har tillträde bör särskilda rökfria områden avsättas i den mån miljön inte är rökfri i dag. I propositionen nämns bl.a. expeditioner och mottagningsrum hos statliga och kommunala myndigheter, postkontor, banklokaler och butiker.
I motion So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) begärs tillkännagivande om rökfrihet i offentliga miljöer (yrkande 3). Motionärerna anser att rökfrihet borde vara en självklarhet vid offentliga tillställningar, inte minst med tanke på att allergierna ökar i samhället. Propositionens förslag om att det skall finnas områden där rökning är förbjuden är otillräckligt eftersom rök har en förmåga att sprida sig i öppna lokaler. Även i motionerna So50 och So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v) betonas den passiva rökningens hälsofarlighet och de betydande problem den passiva rökningen innebär för bland andra allergiker. Motionärerna anser att bestämmelser om rökfria lokaler bör införas i tobakslagen (yrkande 3 delvis, yrkande 5 delvis). Likalydande yrkande framförs också i motionerna So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s) (yrkande 4 delvis), So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) (delvis), So60 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s, c) (yrkande 2 delvis), So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) (yrkande 4) och So499 av Torgny Larsson (s) (yrkande 1). I motion So437 av Alwa Wennerlund (kds) betonas vikten av att offentliga miljöer hålls rökfria. Detta måste enligt motionären ingå i ett långsiktigt program för att förmå unga människor att inte börja röka (yrkande 1 delvis).
I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att riksdagen i enlighet med Tobaksutredningens förslag beslutar att rökning inte får äga rum i lokaler där en offentlig tillställning eller en allmän sammankomst anordnas samt i andra lokaler dit allmänheten har tillträde (yrkande 4).
Särskilda undantag
Tobaksutredningen föreslog att undantag från reglerna om rökfria miljöer skulle få göras i det enskilda fallet. Undantag får dock enligt utredningens förslag endast komma i fråga om det finns synnerliga skäl.
I propositionen föreslås att det förutom de tidigare nämnda undantagen från reglerna om rökfria miljöer också bör finnas en möjlighet att i berörda lokaler och andra utrymmen tillåta rökning i viss utsträckning om det är motiverat av särskilda skäl. Dessa skäl kan t.ex. vara relaterade till utrymmets beskaffenhet, såsom att det gäller en lokal med en öppen planlösning och mycket god ventilation eller till fall där krav ställs på avsättning av rökfria områden och det med hänsyn till lokalens ringa storlek m.m. inte framstår som rimligt att kräva sådan avsättning, sägs det i propositionen. Vidare sägs att särskilda skäl kan föreligga med hänsyn till lokalens användningssätt, t.ex. en lokal som används för samtalsterapi inom psykiatrisk vård. Om särskilda skäl för avvikelse föreligger måste enligt propositionen dock avgöras i varje enskilt fall. Verkställighetsföreskrifter i dessa frågor bör, efter bemyndigande från regeringen, kunna meddelas av tillsynsmyndigheterna.
I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en restriktiv tillämpning av undantag från lagens regler om rökfria miljöer (yrkande 9). Motionärerna anser att propositionen är generös när det gäller kravet på "särskilda skäl" för undantag från föreslagna bestämmelser. Utredningens förslag är betydligt snävare och anger "synnerliga skäl". Det är enligt motionärerna angeläget att en restriktiv syn på undantagen blir praxis, så att inte lagstiftningens syfte motverkas när det gäller att tillskapa rökfria miljöer.
Arbetsplatser
Tobaksutredningen vill införa rökförbud på arbetsplatser. Förbudet skall avse lokaler där två eller flera arbetstagare brukar vistas. Undantag skall göras dels för särskilda rökrum, dels för rum som bara används av en person om ventilationen är sådan att rök inte sprids till rökfria lokaler.
Regeringens lagförslag innehåller inte någon reglering av rökning på arbetsplatser. Enligt propositionen är det en fördel om frågan om vilka regler som skall gälla i detta avseende kan lösas lokalt genom överenskommelser mellan arbetsgivaren och de anställda eller deras organisation. Detta anförs också av bl.a. LO och SAF och har även legat till grund för de rekommendationer som Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen utfärdat i frågan. I propositionen föreslås att det i lagen föreskrivs en skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att samverka för att åstadkomma rökfria arbetsmiljöer och att särskilt verka för att personer inte ofrivilligt utsätts för tobaksrök.
I motion So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) begärs tillkännagivande om rökfrihet i arbetsmiljöer som används av mer än en person (yrkande 4). Motionärerna anser att regeringen borde ha följt Tobaksutredningens förslag om total rökfrihet i arbetslokaler där fler än en person arbetar. Även i motion So421 av Tuve Skånberg och Harald Bergström (kds) begärs tillkännagivande till regeringen om att anta Tobaksutredningens förslag om rökfria arbetsplatser (yrkande delvis).
I motion So51 av Birgitta Dahl m.fl. (s) begärs tillkännagivande om rätt till en rökfri arbetsmiljö (yrkande 1). Enligt motionärerna väntar många arbetsgivare på en lag som ger stabil grund för åtgärder.
I motion So50 och So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v) begärs tillkännagivande om vad som i motionen anförts om bestämmelser för rökfria lokaler (yrkande 3 delvis, yrkande 5 delvis). Motionärerna betonar den passiva rökningens stora hälsofarlighet och medförande problem för bland andra allergiker. Motionärerna anser att en tobakslag som innehåller bestämmelser om rökfrihet på arbetsplatser bör införas. Likalydande yrkande framförs också i motionerna So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s) (yrkande 4 delvis), So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) (delvis), So60 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s, c) (yrkande 2 delvis) och So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) (yrkande 5).
I motion So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) begärs tillkännagivande om rätten till en rökfri arbetsmiljö (yrkande 3). Motionärerna anser att regeringens förslag om att arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att arbetsplatserna skall bli rökfria är kanske möjlig att åstadkomma på stora arbetsplatser med utvecklade arbetsgivar/arbetstagarroller och skyddskommittéer, men betydligt svårare på mindre arbetsplatser. Yrkande om rätt till en rökfri arbetsmiljö framförs också i motion So59 av Margareta Winberg m.fl. (s) (yrkande 1). Enligt motionärerna är regeringens lagförslag otillräckligt och kan i sämsta fall motverka sitt syfte. Som speciallagstiftning skulle en sådan lag äga företräde framför en generell lag som arbetsmiljölagen. Motionärerna påpekar att inrättandet av särskilda utrymmen för rökare på arbetsplatser inte är förenat med påtagliga kostnader för arbetsgivarna.
I motion So459 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c, kds) framhålls vikten av att skydda gravida kvinnor och ammande kvinnor från passiv rökning på arbetsplatser (yrkande 2).
I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att riksdagen följer Tobaksutredningens förslag och beslutar att arbetslokaler skall hållas rökfria (yrkande 5). I motion So58 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström (s) yrkas att riksdagen beslutar om ett förbud mot rökning på arbetsplatser med möjlighet till dispens för särskilda rökutrymmen (yrkande 2).
Utemiljöer och gemensamma utrymmen i anslutning till bostäder
Propositionen innehåller inte några förslag om begränsning av rökning när det gäller utomhusmiljöer och allmänna utrymmen i hyresfastigheter och liknande.
I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) begärs tillkännagivanden om vad som anförts om rökfria gemensamma lokaler i samband med boende (yrkande 6) och om rökfria offentliga utemiljöer med stora folksamlingar (yrkande 8). Enligt motionärernas mening är det angeläget att gemensamma utrymmen till lägenheter, t.ex. trapphus, tvättstugor, hobbylokaler, hålls rökfria. Även vissa offentliga utemiljöer där t.ex. idrottsarrangemang, konserter och allmänna möten hålls bör vara rökfria, alternativt att rökare hänvisas till vissa områden.
Ansvar
Ansvaret för att bestämmelserna om rökfria miljöer m.m. följs bör, enligt propositionen, åvila den som äger eller disponerar över den lokal, det utrymme eller den plats som berörs. Denne skall tydligt markera var rökning är resp. inte är tillåten. Om någon bryter mot bestämmelserna skall den ansvarige för lokalen eller motsvarande ingripa med information eller tillsägelser och bör i sista hand få besluta om avvisning av den rökande. För en anställd som bryter mot reglerna om rökfria miljöer bör avvisning inte tillämpas utan i stället bör allmänna regler som gäller vid ett anställningsförhållande träda in. Avvisning kan heller inte tillgripas t.ex. mot personer som tvångsintagits för vård. I andra fall kan det vara olämpligt med avvisning t.ex. i fråga om skolelever.
Utskottets bedömning
Tobakens skadeverkningar är väl kända. Tobaksbruket är ett av våra största folkhälsoproblem. På senare år har också skadeverkningarna till följd av passiv rökning uppmärksammats alltmer. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att vidta åtgärder för att motverka det utbredda bruket av tobak och att människor utsätts för passiv rökning. En viktig åtgärd bland flera i detta sammanhang är att lagstifta om rökfria miljöer. Regeringens lagförslag innehåller också regler om vissa miljöer där rökning inte skall få äga rum eller där vissa utrymmen skall hållas fria från tobaksrök. Utskottet anser emellertid att de föreslagna åtgärderna är otillräckliga för att begränsa tobaksbruket och för att garantera en rökfri miljö.
Utskottet anser det vara av särskild betydelse att lokaler där barn och ungdom ofta vistas hålls rökfria. Förslaget om att förbjuda rökning i lokaler som är avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn eller ungdom välkomnas därför. Det är utskottets uppfattning att lagreglerna om rökförbud i princip bör vara begränsade till inomhusutrymmen och att några begränsningar i lag av rökning utomhus i allmänhet inte bör göras. Skolgårdar och platser utomhus som används i barnomsorgen är emellertid så angelägna att hålla rökfria och av så speciell karaktär att det här finns anledning att göra avsteg från denna principiella inställning. Rökförbudet bör därför utsträckas till att även omfatta skolgårdar och platser utomhus som används i barnomsorgen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.
Även lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna sammankomster anordnas och andra lokaler dit allmänheten har tillträde bör enligt utskottets mening omfattas av rökförbud. Propositionens förslag om att det endast skall finnas områden i dessa lokaler där rökning är förbjuden är inte tillräckligt genomgripande eftersom rök sprider sig i öppna lokaler och icke-rökare därför skulle drabbas. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.
Mot bakgrund av den passiva rökningens hälsofarlighet och de problem för allergiker och andra icke-rökare som tobaksrök för med sig är det hög tid att Sverige som flera andra länder redan gjort lagstiftar om rätten till rökfria arbetsplatser. Utskottet anser att Arbetarskyddsstyrelsens och Socialstyrelsens gemensamma råd om begränsning av rökning i gemensamhetslokaler inte har givit önskade effekter på arbetsplatserna. Det råder fortfarande oacceptabla förhållanden på många arbetsplatser. En lagstiftning om en rätt till rökfri arbetsmiljö skulle ge arbetsgivarna en stabil grund för åtgärder på detta område. Regeringen föreslår inte någon reglering av rökning på arbetsplatser. Frågan om vilka regler som skall gälla i detta avseende bör enligt regeringen lösas genom samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Rekommendationer och en i lag föreskriven skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att samverka för att åstadkomma rökfria arbetsmiljöer är enligt utskottet otillräckligt för att säkerställa att människor skall slippa utsättas för passiv rökning på sin arbetsplats. En samverkan kan möjligen vara tillräckligt för att åstadkomma rökfrihet på stora arbetsplatser men blir betydligt svårare att åstadkomma på alla mindre arbetsplatser. Enligt utskottets mening bör regeringen därför snarast återkomma till riksdagen med lagförslag om rätt till en rökfri arbetsmiljö.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So47 (s) yrkande 1, So48 (s) yrkandena 4, 5 och 7, So49 (kds) yrkande 3 och 4, So50 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 3, So51 (s) yrkande 1, So52 (s) yrkande 4, So54 (nyd) yrkandena 1, 2 och 5, So56 (s) yrkande 3, So57 (s) delvis, So58 (s) yrkande 2, So59 (s) yrkande 1, So60 (s, c) yrkande 2, So267 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 5, So421 delvis, So437 (kds) yrkande 1, So453 (kds) yrkande 4 och 5, So459 (m, fp, c, kds) yrkande 2 och So499 (s) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
Motion So453 (kds) yrkande 1 är tillgodosett och avstyrks därför.
Förbud mot rökning bör som utskottet tidigare framhållit i princip begränsas till inomhusmiljöer. Utskottet avstyrker därför motion So48 (s) yrkande 8 om ett tillkännagivande om rökfria offentliga utemiljöer med stora folksamlingar. Utskottet anser inte heller att gemensamma lokaler i samband med boende, skall omfattas av en lagreglering om rökförbud. Utskottet avstyrker därför även yrkande 6 i samma motion.
Utskottet instämmer i regeringens förslag att det bör finnas möjligheter att -- om det finns särskilda skäl till det på grund av lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt -- avvika från de föreslagna bestämmelserna om rökfria miljöer på annat sätt än genom inrättande av rökrum. Utskottet avstyrker motion So48 (s) yrkande 9 om ännu restriktivare dispensgivning.
Handel med tobak
Tobaksutredningen (SOU 1990:29) föreslog att tobaksvaror inte skall få säljas till personer som är under 18 år och att försäljning i automat eller andra former av självbetjäning skall vara förbjuden. Vidare föreslog utredningen att tillfälliga prisnedsättningar och mängdrabatter inte skall få förekomma vid detaljhandel med tobaksvaror. I propositionen föreslås inte några särskilda föreskrifter rörande handel med tobak.
Åldersgräns m.m.
Propositionen
Som skäl till att inte införa förbud mot försäljning av tobaksvaror till ungdomar och förbud mot försäljning i automat o.d. hänvisas i propositionen till regeringens inställning till frågan i folkhälsopropositionen (1990/91:175) och till socialutskottets bedömning i betänkandet SoU1990/91:23. I folkhälsopropositionen angav regeringen att några förslag om ett förbud mot försäljning av tobaksvaror till ungdomar samt därtill knutna förbud mot försäljning i automat eller genom annan självbetjäning inte bör lämnas på grund av de svårigheter som föreligger när det gäller kontroll av att åldersgränserna följs och risken för att tobaksvaror skulle framstå som särskilt lockande genom att man måste vara "vuxen" för att få köpa dem. Även inom EG hade en liknande bedömning gjorts och någon avsikt att lägga fram något förslag om åldergräns för köp av tobaksprodukter inom EG förelåg inte, sades det i propositionen. Socialutskottet ansåg av samma skäl som regeringen anfört att någon åldersgräns för inköp av tobak inte borde införas. Motionsyrkanden med krav på åldersgräns avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr. 376).
Beträffande prisnedsättningar och mängdrabatter uttalar regeringen bl.a. att en tobaksvara inte bör kunna användas som lockvara genom att under en kortare period säljas till nedsatt pris. Ett sådant förfarande får emellertid, som juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anfört, anses strida mot redan nu befintliga regler om måttfull marknadsföring av tobaksvaror. Regeringen anser därför att något särskilt förbud som avser tillfälliga prisnedsättningar inte behöver införas. Vidare anser regeringen mot bakgrund av den negativa inverkan på konkurrensen som ett förbud mot mängdrabatter kan få att någon särskild bestämmelse om sådana rabatter inte bör införas. Det påpekas att även här gäller att ett olämpligt framhållande av prisnedsättningen kan falla under bestämmelserna om marknadsföring av tobaksvaror.
Motioner
I flera motioner föreslås att regeringen överväger frågan om införande av åldersgräns vid inköp av tobaksvaror.
Yrkanden med detta innehåll framförs i motion So47 av Bo Holmberg m.fl. (s) där motionärerna begär ett tillkännagivande av vad som anförts i motionen om åldersgräns för inköp av tobaksvaror (yrkande 3). Motionärerna anser att en åldersgräns för inköp av tobaksvaror kan innebära ett stöd för osäkra ungdomar. Det kan också i sämsta fall göra rökningen mer spännande. Motionärerna ser med oro på att allt fler ungdomar börjar röka. Den utvecklingen måste brytas. Lyckas inte detta anser motionärerna att införande av en åldersgräns för tobaksinköp bör övervägas. Även i motionerna So51 av Birgitta Dahl (s) (yrkande 2), So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) (yrkande 2), So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) (delvis), So60 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s, c) (yrkande 3), So507 av Lena Klevenås (s) (yrkande 1) och So59 av Margareta Winberg m.fl. (s) (yrkande 3) framförs liknande synpunkter och begäranden om tillkännagivanden till regeringen. I sistnämnda motion tillbakavisas vad som hävdats om att en åldersgräns skulle leda till negativa reaktioner och framkalla trotsbeteenden hos unga. En svensk studie visar enligt motionärerna tvärtom att tanken på en åldersgräns är accepterad av de unga och kan fungera som ett stöd för föräldrarnas restriktiva attityder.
I ett stort antal motioner föreslås en åldersgräns för inköp av tobaksvaror.
I motionerna So50 (yrkande 1) och So267 (yrkande 2) av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om en åldersgräns på 16 år för inköp av tobaksvaror. Enligt motionärerna börjar majoriteten rökare att röka före 20 års ålder. Många studier visar att tobaksrökning medför större risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är därför utöver övriga insatser som föreslås i motionen för att förhindra tobaksdebut hos barn och ungdom angeläget att införa en åldersgräns för inköp av tobak. I flera andra länder finns förbud mot tobaksförsäljning till ungdom. Sverige bör följa dessa länders exempel. Motsvarande yrkande framförs i motionerna So45 av Karin Falkmer (m) (yrkande 2) och So441 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp).
I motionerna So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) (yrkande 1), So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s) (yrkande 2), So421 av Tuve Skånberg och Harald Bergström (kds) (delvis), So437 av Alwa Wennerlund (kds) (yrkande 4) och So499 av Torgny Larsson (s) (yrkande 3) begärs tillkännagivanden om att tobaksvaror inte får säljas till den som är under 18 år. I motion So49 påpekas att en åldersgräns på 18 år gäller för inköp av öl (klass II). Ingen har föreslagit att den skall avskaffas även om vi vet att den inte efterlevs till 100 %. Alkohol och åldersgränsers positiva inverkan på ett minskat drickande är väl belagt. Detta tyder på att en åldersgräns snarare är avskräckande än som hävdats lockande.
I motion So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning avseende åldersgräns för försäljning av tobak enligt Tobaksutredningens förslag, dvs. att åldersgränsen sätts vid 18 år (yrkande 3).
I motion So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om att åldersgänsen för inköp av tobaksvaror bör sättas vid 20 års ålder (yrkande 3). Vid denna ålder är man enligt motionärerna mindre känslig för kamrattryck och annan påverkan.
I en motion yrkas att riksdagen nu beslutar om en åldersgräns.
I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar dels om en åldergräns på 18 år för inköp av tobak, dels om förbud för automatförsäljning och andra former av självbetjäning (yrkandena 1 och 2). Motionären delar de synpunkter och förslag som anförts av Tobaksutredningen. Propositionens resonemang om att en åldersgräns skulle öka intresset för rökning, att pröva en förbjuden vara, är enligt motionärernas uppfattning svagt grundat. Svårigheterna att kontrollera efterlevnaden skall enligt motionärerna inte överdrivas. Bara lagbestämmelsen i sig ger en tydlig signal om hur samhället ser på tobaksbruket och på vad som är rätt och fel.
Tidigare behandling
Frågan om åldersgräns för inköp av tobak togs upp av flera motionärer i samband med riksdagens behandling av folkhälsopropositionen. Som nämnts ovan ansåg utskottet i betänkandet 1990/91:SoU23 att någon åldersgräns för inköp av tobak inte borde införas och avstyrkte de då aktuella motionerna. I betänkandet 1991/92:SoU15 avstyrkte utskottet en motion om införande av en åldersgräns med motiveringen att riksdagen inte borde föregripa sitt kommande ställningstagande till tobakspropositionen med något uttalande om en åldersgräns för tobaksinköp. Riksdagen följde utskottet (rskr. 223).
Utskottets bedömning
Många studier och undersökningar visar att tobaksrökning medför större risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är också väl känt att majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder. Utskottet ser med oro på att allt fler ungdomar börjar röka. Insatser för att förhindra att barn och ungdomar börjar använda tobak måste enligt utskottet ges högsta prioritet. Information och utbildning om tobakens skadeverkningar är viktig. Skolans förebyggande insatser mot rökning måste prioriteras. Särskild vikt måste enligt utskottet läggas vid att nå de ungdomsgrupper som vi i dagsläget vet röker mycket. Effekterna av Folkhälsoinstitutets informationsinsatser och forskningen kring ungdomars rökvanor bör noga följas. En åldersgräns för inköp av tobaksvaror kan innebära ett stöd för osäkra ungdomar. Den kan också i sämsta fall göra rökningen mer spännande. Om rökning bland ungdomar inte minskar bör regeringen enligt utskottet överväga införande av en åldersgräns för tobaksinköp och återkomma till riksdagen i frågan. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motionerna So47 (s) yrkande 3, So51 (s) yrkande 2, So56 (s) yrkande 2, So57 (s) delvis, So59 (s) yrkande 3, So60 (s, c) yrkande 3 och So507 (s) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker bifall till motionerna So45 (m) yrkande 2, So48 (s) yrkandena 1 och 2, So49 (kds) yrkande 1, So50 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 1, So52 (s) yrkande 2, So54 (nyd) yrkande 3, So267 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 2, So421 (kds) delvis, So437 (kds) yrkande 4, So441 (fp), So453 (kds) yrkande 3 och So499 (s) yrkande 3.
Reklam och annan marknadsföring av tobak
Gällande regler
Nuvarande lagstiftning om marknadsföring av tobaksvaror återfinns i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror som trädde i kraft under 1979. Till grund för lagen låg Tobaks- och alkoholreklamutredningens betänkande Reklamen för alkohol och tobak (SOU 1976:63). I lagen anges att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföring av tobaksvaror. Marknadsföring som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak får inte förekomma (2 §). Vidare finns enligt lagen en skyldighet för den som annonserar för tobaksvaror att återge varningstext och innehållsdeklaration i annonsen. Varningstexten och innehållsdeklarationen skall framträda tydligt i annonsen och återges i ändamålsenlig form (3 §). Efter ett beslut av riksdagen i juni 1991 (1990/91:KU39, rskr. 370) infördes en ny bestämmelse i lagen som innebar att det vid marknadsföring av tobaksvaror blev förbjudet att använda en kommersiell annons i ljudradio eller TV-program (2 § andra stycket).
I tryckfrihetsförordningen (1 kap. 9 §) fastslås att förbud mot kommersiell annons vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror kan införas i lag utan hinder av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen.
Vissa riktlinjer för tillämpningen av 1978 års lag har utfärdats av Konsumentverket efter samråd med Socialstyrelsen. I riktlinjerna förbjuds helt och hållet vissa former av marknadsföring. Hit hör bl.a. direktreklam och andra åtgärder som innebär en direkt hänvändelse till konsumenter, reklam på biografer eller teatrar, utomhusreklam (med undantag för skyltning vid säljställen) och rabattmärkeserbjudanden. Annonser får inte heller enligt riktlinjerna finnas i sporttidningar eller på dagspressens sportsidor, på omslaget till populärpress, i tidningar vars läsekrets till stor del utgörs av ungdomar etc. Särskilda regler gäller för de reklamformer som tillåts. I Tobaksutredningens betänkande (SOU 1990:29) ges en närmare beskrivning av dessa regler och för hur annonsbudskapet, lay-out etc. får utformas (s. 72). Tobaksbranschen har också vidtagit vissa egenåtgärder på reklamområdet. Bl.a. bildades 1987 Tobaksbranschföreningens granskningsnämnd (TGN) som kontinuerligt granskar all tobaksreklam som riktar sig till konsumenter och vakar över att bolagen följer riktlinjerna. Finner nämnden att en viss åtgärd strider mot riktlinjerna, kan den ålägga det felande företaget en bot. En särskild instans, Detaljhandelns Tobaksskyltningsråd, vars uppgift är att granska skyltningen vid säljställen har också inrättats. Beträffande reklamregler för tobaksvaror i vissa andra länder hänvisas till den redogörelse som lämnas i den nu aktuella propositionen (s. 17 f.) och till Tobaksutredningens betänkande (s. 72--75).
Tobaksutredningens förslag och regeringens proposition
Tobaksutredningen föreslog att det i lag införs ett förbud mot reklam och annan försäljningsfrämjande verksamhet som avser tobaksvaror och som riktar sig till konsumenter. Under förbudet bör enligt utredningen falla annonsering och vidare utomhusreklam, film-, radio- och TV-reklam, reklam på säljställen o.d. Förbudet bör också omfatta exponering av tobaksvaror i samband med mässor och utställningar och utdelande av tobaksprodukter som varuprov och sponsring. Utanför det av utredningen förordade förbudet faller den passiva saluhållningen av tobaksvaror och åtgärder som är direkt förknippade med sådan saluhållning. Exempelvis bör det i butiker och på andra säljställen kunna ges saklig information om varusortiment, priser o.d. Vidare föreslog utredningen att reklam och annan försäljningsfrämjande verksamhet som avser annat än tobaksvaror inte skall få utformas så att den är påtagligt ägnad att främja avsättningen av tobaksvaror. Härigenom förbjuds en del former av s.k. förtäckt tobaksreklam eller smygreklam, bl.a. vissa fall då namnet på en tobaksprodukt används som beteckning på en vara eller tjänst utanför tobaksområdet.
I propositionen föreslås att nuvarande krav på näringsidkares marknadsföring av tobaksvaror som riktar sig till konsumenter upprätthålls. Som skäl till att i lag inte införa något förbud för tobaksreklam anförs att riksdagen gett regeringen till känna att något förbud mot tobaksreklam inte bör införas innan man inom EG nått enighet om ett motsvarande förbud (bet. 1990/91:SoU23, rskr. 376). EG:s ställningstagande i frågan bör därför enligt regeringens mening avvaktas.
Motioner
I ett stort antal motioner framförs krav på reklamförbud.
I motion So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) begärs tillkännagivande om reklamförbud (yrkande 2). Enligt motionärernas mening finns det när det gäller reklamförbud ingen anledning att invänta något ställningstagande från EG i frågan. Flera EG-länder har redan infört förbud mot tobaksreklam, en del även mot s.k. förtäckt reklam.
I motion So46 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds, m) hemställs om tillkännagivande av vad som i motion So490 av samma motionärer anförts om förbud mot tobaksreklam. Motionärerna pekar på att tobak i dag är den främsta kända hälsorisken i Sverige. Över 10000 människor dör i Sverige årligen till följd av tobaksbruk, främst i cancer eller hjärtinfarkt. Vidare pekar motionärerna på att det i Sverige årligen tillkommer 30000 nya rökare, det övervägande antalet bland ungdomar före 18 års ålder. Bruket av tobak inleds i unga år, när individen inte är mogen att bedöma riskerna. Enligt motionärerna är tobaksreklamens främsta syfte att locka till sig nya kunder. En lång rad studier har visat att barn och ungdom är särskilt påverkbara av reklamen. Motionärerna framhåller att tobakskonsumtionen ökar i länder där tobaksreklam är tillåten och att konsumtionen i länder där totalt reklamförbud införts sjunker i genomsnitt fyra gånger snabbare än i de länder där endast en begränsning av reklamen genomförts. Det verksammaste sättet att minska tobaksskador är enligt motionärerna att införa ett effektivt reklamförbud.
I motion So47 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs tillkännagivande av vad som anförts om reklamförbud för tobaksvaror (yrkande 2). Enligt motionärerna är ett reklamförbud för tobaksvaror en nödvändig åtgärd för att minska tobaksbruket. Nyligen framlagda vetenskapliga rapporter från England visar att tobaksreklam leder till ökad konsumtion. När det gäller ungdomars tobakskonsumtion spelar reklamen en tydlig roll eftersom reklamen oftast presenterar varorna som lyxbetonade konsumtionsvaror samt antyder att bruket av dessa är statusfyllt, vuxet och allmänt accepterat. Reklamen bidrar på så sätt till att försvaga medvetandet om tobakens skadlighet. Ett reklamförbud skulle ge rätt signal. Tobaksbruk är skadligt. Förbud mot tobaksreklam är också ett sätt att visa ungdomar samhällets syn på tobaksbruk. Motionärerna pekar på att det inte är tillåtet att göra reklam för alkohol i Sverige. Enligt motionärerna leder tobaksbruket till fler dödsfall än bruket av alkohol. Det är därför enligt motionärernas mening rimligt att förbjuda även reklam för tobaksvaror. Motionärerna framhåller att tobaksreklam redan är förbjuden i en rad europeiska länder. Motionärerna kan därför inte se att ett reklamförbud i Sverige skulle strida mot strävandena i övriga Europa. Liknande synpunkter framförs i motion So59 av Margareta Winberg m.fl. (s) (yrkande 2) och i motion So60 av Nils-Olof Gustafsson (s) (yrkande 1). Även i motion So44 av Sten Söderberg (-) begärs tillkännagivande om förbud mot reklam och annan marknadsföring av tobaksvaror.
I motion So51 av Birgitta Dahl m.fl. (s) hemställs att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om förbud mot reklam för tobaksvaror (yrkande 3). Motionärerna hänvisar bl.a. till att tobaksreklam lett till minskad konsumtion i bl.a. Norge, Finland, Canada och Nya Zeeland. Vidare anförs att ett förbud mot tobaksreklam inte strider mot EG:s strävanden och att vi därför är oförhindrade att nu föreslå ett förbud mot tobaksreklam i Sverige.
Även i ett flertal motioner från den allmänna motionstiden 1993 begärs tillkännagivande om reklamförbud. Yrkanden med detta innehåll framförs i motionerna So421 av Tuve Skånberg och Harald Bergström (kds) (delvis), So437 av Alwa Wennerlund (kds) (yrkande 2), So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) (yrkande 2), So499 av Torgny Larsson (s) (yrkande 2) och So507 av Lena Klevenås (s) (yrkande 2).
I flera motioner begärs tillkännagivanden också om s.k. dold reklam.
I motion So50 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v) hemställs om tillkännagivande om reklamförbud (yrkande 2). Likalydande yrkande framförs av samma motionärer i motion So267 (yrkande 3). Ett totalt reklamförbud för tobaksvaror är enligt motionärerna en nödvändig åtgärd för att minska tobaksbruket. Nyligen framlagda rapporter visar att förbud mot reklam bidrar till att minska eller i varje fall dämpa tobaksbruket. Tobaksreklamen håller myten levande om tobaken som en harmlös produkt och en del av vår tillvaro, sägs det i motionen. Ett reklamförbud måste även omfatta smygreklam, eftersom erfarenheten visat att tobaksbolagen i länder med reklamrestriktioner i stället marknadsför sitt varumärke på kläder, vid sportevenemang etc. Därmed kringgås syftet med reklamförbud. Motionärerna påpekar att ett förbud mot reklam för tobak (och alkohol) inte strider mot den grundlagsfästa yttrande- och tryckfriheten. Vidare hänvisas i motionen till att förbud mot tobaksreklam finns i ett antal länder inom och utom EG. I motionerna So45 av Karin Falkmer (m) (yrkande 1), So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s) (yrkande 3), So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) (delvis) och So421 av Tuve Skånberg och Harald Bergström (kds) (delvis) framförs liknande synpunkter.
I motion So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning avseende förbud mot tobaksreklam enligt Tobaksutredningens förslag (yrkande 4). Motionärerna framhåller att de flesta rökare börjar röka före 20 års ålder. Mycket tyder på att tobaksrökning blir en del i sökandet efter vuxenrollen i en identifikationsprocess under den känsliga period som ungdomsåren utgör. Den öppna och förtäckta tobaksreklamen spelar enligt motionärerna ytterst skickligt och medvetet på dessa strängar. Motionärerna tror inte att det är tillräckligt med intensifierad information och upplysning till barn och ungdomar om tobakens skadeverkningar utan förordar också ett reklamförbud för tobak.
I fyra motioner yrkas beslut av riksdagen om förbud mot reklam.
I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar om förbud mot tobaksreklam enligt Tobaksutredningens förslag (yrkande 3). Enligt motionärerna är det nödvändigt att införa ett totalt reklamförbud och förbud även för förtäckt tobaksreklam för att nå målet om en radikal minskning av tobaksbruket. Motionärerna påpekar att analyser av tobaksreklamens verkningar visar på ett klart samband mellan reklam och ökad konsumtion. Regeringens hänvisning till att avvakta EG:s agerande är bara att skjuta frågan framför sig. Förbud finns redan i flera nordiska länder och EG-länder.
I motion So55 av Ingela Thalén (s) yrkas att riksdagen beslutar om förbud mot reklam av tobaksvaror. Förbudet bör utformas på liknande sätt som det som gäller beträffande reklam för alkohol och alkoholhaltiga drycker.
I motion So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar om ett reklamförbud för tobaksvaror (yrkande 1). Enligt motionärerna finns det -- med hänsyn till att vissa EG-länder ansett det nödvändigt ur hälsosynpunkt att fatta beslut om reklamförbud -- ingen anledning för Sverige att vänta med att införa ett sådant.
Liknande synpunkter framförs i motion So58 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström (s) (yrkande 1). Motionärerna anser att förbudet mot tobaksreklam även skall omfatta förbud mot förtäckt reklam och sponsring.
Tidigare behandling
Motioner om förbud mot tobaksreklam, inkl. smygreklam, avstyrktes av utskottet i det ovan nämnda folkhälsobetänkandet (1990/91:SoU23) (res. fp, c, v, mp). Även i betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 98) avstyrkte utskottet motioner om förbud mot tobaksreklam. Utskottet ansåg att mycket talar för att ett förbud mot tobaksreklam skulle ha positiva effekter för folkhälsan. Regeringens tobaksproposition borde enligt utskottets mening dock avvaktas innan riksdagen övervägde sådana åtgärder som avsågs i motionerna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 223).
Utskottets bedömning
En viktig åtgärd, inte minst för att motverka bruk av tobak bland barn och ungdomar, är enligt utskottet införandet av ett reklamförbud för tobaksprodukter. Ett förbud mot tobaksreklam är ett sätt att tydliggöra för barn och ungdomar samhällets syn på tobaksbruk. Tobaksreklamen bidrar till att försvaga medvetandet om tobakens skadlighet och håller myten levande om tobaken som en harmlös produkt. Olika vetenskapliga rapporter pekar i en och samma riktning, nämligen att tobaksreklam leder till ökad konsumtion av tobak och att ett förbud mot reklam bidrar till att minska eller i vart fall dämpa tobaksbruket. Det kan på goda grunder antas att tobakskonsumtionen även i Sverige skulle minska om ett reklamförbud införs. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med lagförslag som förbjuder direkt reklam för tobaksprodukter. Förbudet bör enligt utskottets mening ges en liknande utformning som det som gäller för alkoholdrycker. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So44 (-), So45 (m) yrkande 1 delvis, So46 (kds, m), So47 (s) yrkande 2, So48 (s) yrkande 3 delvis, So49 (kds) yrkande 2, So50 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 2 delvis, So51 (s) yrkande 3, So52 (s) yrkande 3 delvis, So54 (nyd) yrkande 4 delvis, So55 (s), So56 (s) yrkande 1, So57 (s) delvis, So58 (s) yrkande 1 delvis, So59 (s) yrkande 2, So60 (s) yrkande 1, So267 (fp, s, m,c, kds, v) yrkande 3 delvis, So421 (kds) delvis, So437 (kds) yrkande 2, So453 (kds) yrkande 2, So490 (kds, m), So499 (s) yrkande 2 och So507 (s) yrkande 2.
Frågan om förtäckt reklam t.ex. genom att använda samma varumärke för tobak och andra varor måste enligt utskottet övervägas ytterligare av regeringen. Utskottet avstyrker därför motionerna So45 (m) yrkande 1, So48 (s) yrkande 3, So50 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 2, So52 (s) yrkande 3, So54 (nyd) yrkande 4, So57 (s), So58 (s) yrkande 1, So267 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 3 och So421 (kds) samtliga i motsvarande del.
Produktkontroll
Skyldighet att utreda hälsovådliga effekter hos tobaksvaror
Propositionen
I propositionen föreslås att tillverkare och importörer av tobaksvaror skall utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter. I propositionen sägs att det redan nu finns möjlighet att föreskriva att förpackningar till tobaksvaror skall ha en innehållsdeklaration. Ansvaret för att en sådan deklaration är riktig åvilar tillverkaren, eller i fråga om importvaror, importören. Någon skyldighet för tillverkaren eller importören att själv utreda de kemiska och toxikologiska egenskaperna för tobaksvaror finns däremot inte. Lagen (1985:426) om kemiska produkter som ålägger den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt att genom egna undersökningar eller på annat sätt se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälsoskador en produkt kan orsaka skall enligt förordningen (1985:835) om kemiska produkter inte tillämpas på tobaksvaror. Det måste enligt regeringen anses vara naturligt att ansvaret för utredningen om en varas skadlighet skall åvila den som vill avsätta varan. Skäl för att undanta tobaksvaror från denna princip saknas därför.
Motioner
I motion So53 av Nils Nordh (s) yrkas att riksdagen beslutar ändra lydelsen i den föreslagna tobakslagens 15 § i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionären anför bl.a. följande. Det är rätt att avkräva tillverkare och importörer uppgifter om innehållet i produkterna. Att däremot begära av tobaksindustrin att den skall utreda toxikologiska egenskaper och hälsovådligheten kan inte leda annat än fel. Resultatet kan bara bli att bolagen beställer tillrättalagda konsultrapporter, eller möjligen kräver egna rapporter utan egentligt värde. Den enda rimliga vägen är att avkräva bolagen ett underlag som sedan får värderas från hälsosynpunkt av opartisk myndighet. För att klargöra att tobaksföretagen inte skall göra egna bedömningar av hälsoeffekter föreslår motionären att 15 § får följande lydelse: "Det åligger tillverkare och importörer av tobaksvaror att, i den utsträckning som regeringen bestämmer, lämna underlag för bedömning av varornas hälsorisker, i form av redogörelse för innehållet i tobaksvarorna."
Utskottets bedömning
Det bör enligt utskottets mening inte ankomma på tobaksindustrin att själv utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter utan detta bör åligga en opartisk myndighet. Utskottet delar således de synpunkter som förts fram i motion So53 (s). Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed. Detta bör med anledning av motionen ges regeringen till känna. I avvaktan på det nya förslaget godtar utskottet den föreslagna utformningen av 15 § i förslaget till tobakslag.
Möjligheten att utfärda föreskrifter om undersökningar med stöd av 15 § får enligt utskottet inte användas på ett sätt som skapar konflikter med Sveriges handelsåtaganden enligt internationella överenskommelser. Det är därför av vikt att såväl EG:s regler på detta område som internationella handelsöverenskommelser av andra slag beaktas innan sådana föreskrifter meddelas. Vidare anser utskottet att det är angeläget att regeringen vid utfärdande av sådana föreskrifter klargör att internationellt accepterade vetenskapliga metoder för tobaksprodukter skall tillämpas. I annat fall kan värdet av undersökningsresultaten komma att ifrågasättas.
Information om tobakens skadeverkningar
Propositionen
I propositionen framhålls att åtgärder mot tobaksbruk måste vidtas på flera plan och att förstärkt information är en av de åtgärder som bör vidtas. Informationen bör som regeringen också anfört i folkhälsopropositionen bedrivas både lokalt på skolor, inom sjukvården etc. och centralt t.ex. genom kunskapsspridning. Det centrala ansvaret för detta arbete åligger Folkhälsoinstitutet. Förutom nu nämnd information kommer det att behövas viss information om tobakslagens innehåll i samband med dess ikraftträdande, sägs det i propositionen. Informationen kan lämnas av de myndigheter som i olika avseenden är berörda t.ex. Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Konsumentverket och Statens skolverk.
Motioner
I fem motioner begärs tillkännagivanden om behovet av information och utbildning om tobakens skadeverkningar.
I motion So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v) (yrkande 1) anför motionärerna bl.a. följande. Information samt ut- och fortbildning av alla de nyckelgrupper som kommer i kontakt med ungdomar: föräldrar, lärare, ungdoms- och fritidsledare, hälso- och sjukvårdspersonal, journalister och -- inte minst viktigt -- tongivande ungdomar är några av de viktigaste åtgärderna för att förhindra tobaksdebut. Skolans förebyggande insatser måste få hög prioritet och utrymme på skolschemat. Särskild vikt måste läggas vid att nå de ungdomsgrupper som vi i dagsläget vet röker mycket, nämligen de som kommer från socialt svaga miljöer. Liknande synpunkter framförs i motionerna So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s) (yrkande 1), So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) (delvis) och i motion So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) (yrkandena 6 och 7). I motion So453 betonas också vikten av att upplysning och utbildning av blivande föräldrar, föräldrar, barn, ungdomar, lärare, barnomsorgs- och sjukvårdspersonal m.fl. grupper understödjs av en intensiv information via radio och TV (yrkande 8). Även i motion So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) (yrkande 6) understryks vikten av intensifierad information och upplysning till barn och ungdomar såväl genom skolans försorg som i andra sammanhang.
I tre motioner begärs tillkännagivanden om information om tobakens skadeverkningar i samband med graviditet och barnafödsel och åtgärder för att minska tobaksbruket bland kvinnor.
I motion So437 av Alwa Wennerlund (kds) begärs en informationskampanj riktad till gravida kvinnor och småbarnsföräldrar (yrkande 5). I motion So459 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c, kds) begärs effektiv och målinriktad information vid mödravårdscentraler och på BB-avdelningar (yrkande 1). I båda motionerna framhålls tobakens skadliga effekter för såväl foster som för nyfödda barn. I motion So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) begärs åtgärder för att minska tobaksbruk bland kvinnor (yrkande 14). I motionen anförs att mycket kraftiga åtgärder måste sättas in för att förmå framför allt unga kvinnor att låta bli att börja eller att sluta röka. Motionärerna anser att Folkhälsoinstitutet, skolan, mödrahälsovården och arbetsplatserna måste effektivisera informationsinsatserna om tobaksbrukets risker så att färre börjar röka och fler förmås sluta. Arbetsgivarna samt hälso- och sjukvården måste erbjuda kvinnor professionell hjälp med att sluta röka.
Tidigare behandling m.m.
Riksdagen godkände i betänkandet om folkhälsofrågor våren 1991 (prop. 1990/91:175, SoU23, rskr. 376) att Folkhälsoinstitutet skulle få de uppgifter och den verksamhetsinriktning som angavs i folkhälsopropositionen. Bl.a. godkändes att Folkhälsoinstitutet inledningsvis skulle starta ett permanent tobaksprogram. Folkhälsoinstitutets roll skulle, när det gäller tobak, vara att utgöra en kunskapsbank, att följa utvecklingen nationellt och internationellt, att sprida kunskap och metoder samt att vara opinionsbildande. Tobaksprogrammet borde enligt propositionen inriktas mot olika åldersgrupper, varav barn och ungdomar var den viktigaste gruppen. Denna del av programmet borde vara inriktad på att ungdomar över huvud taget inte skall börja röka eller snusa. Stöd till skolornas förebyggande arbete borde få hög prioritet. För vuxna föreslogs arbetet i första hand inriktas på vissa grupper, t.ex. kvinnor med kort utbildning, småbarnsföräldrar och vissa yrkesgrupper.
I samma betänkande (1990/91:SoU23) behandlades motioner om behovet av information till kvinnor i samband med graviditet och barnafödsel. Utskottet hänvisade till att information om tobakens skadeverkningar kommer att förstärkas genom det tobaksprogram som Folkhälsoinstitutet skall bedriva, dels lokalt inom skolor, primärvård och frivilliga organisationer, dels centralt. Utskottet framhöll betydelsen av att information ges i samband med graviditet och barnafödsel. Syftet med de då aktuella motionerna ansågs tillgodosett, varför de avstyrktes. Även i betänkandet 1991/92:SoU15 behandlade utskottet motioner angående information om tobakens skadeverkningar till bl.a. gravida kvinnor och ungdomar. Utskottet underströk återigen vikten av att kvinnor informeras om tobakens skadliga effekter i samband med graviditet och barnafödande. Utskottet konstaterade att syftet med de aktuella motionerna fick anses vara tillgodosett genom det tobaksprogram som Folkhälsoinstitutet avses bedriva. I samma betänkande behandlades också ett motionsyrkande angående hälsoinformation i radio och TV. Utskottet anförde följande (s. 102). I avtalet mellan staten och bolagen i Sveriges Radio-koncernen finns en föreskrift om att programbolag på begäran av statlig myndighet skall sända meddelande som är av vikt för allmänheten. Denna möjlighet har utnyttjats bl.a. av Socialstyrelsen i dess upplysningsverksamhet. Sålunda har Socialstyrelsen i TV:s "Anslagstavlan" informerat om bl.a. nya varningstexter på cigarettpaket. Fr.o.m. den 1 juli 1992 kommer Folkhälsoinstitutet att överta denna form av upplysningsverksamhet från Socialstyrelsen.
Kulturutskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner med begäran om information om alkohol i riksradion och televisionen, se bl.a. 1989/90:KrU25 s. 26. Kulturutskottet har då dels erinrat om innehållet i avtalen med de sändande bolagen, dels understrukit att radions och televisionens genomslagskraft medför att ett stort ansvar vilar på programföretagen och att man i programverksamheten bör iaktta varsamhet vid speglingen av bruket av olika gifter. Kulturutskottet har också framhållit att det under senare tid sänts program i såväl TV som radio med upplysning om effekter av narkotikabruk och spritmissbruk.
Som framgått av den här lämnade redovisningen har statliga myndigheter möjlighet att utnyttja radio och TV i upplysningsverksamhet.
Mot bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet motionsyrkandet.
Utskottets bedömning
Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge bedrivits i vårt land. Även om andra åtgärder vidtas för att minska tobaksbruket är enligt utskottet olika former av information och utbildning fortfarande grundläggande element i ett samhälleligt åtgärdsprogram mot tobaksbruket. Genom det tobaksprogram som det nyligen inrättade Folkhälsoinstitutet bedriver har de hälsoupplysande informativa insatserna mot tobaksbruket förstärkts på central nivå, vilket utskottet anser vara mycket betydelsefullt. Det är också viktigt att informationen om tobakens skadeverkningar intensifieras på lokal nivå inom skolor, primärvården, frivilliga organisationer etc. Skolans förebyggande insatser måste få hög prioritet och stort utrymme på skolschemat. Särskild vikt måste läggas vid att nå de ungdomsgrupper som vi vet i dagsläget röker mycket. Sjuk- och primärvårdens kunskaps- och informationsmaterial om tobakens skadeverkningar måste komma skolor och övriga myndigheter till del. Utskottet vill ånyo understryka vikten av att gravida kvinnor och småbarnsföräldrar informeras om tobakens skadliga effekter. I detta sammanhang har mödravården och sjukvården en viktig roll liksom Folkhälsoinstitutet. Utskottet delar de synpunkter som förs fram i motionerna och som i huvudsak sammanfaller med vad regeringen anfört i propositionen. De aktuella motionerna får anses vara tillgodosedda. Motionerna So52 (s) yrkande 1, So54 (nyd) yrkande 6, So57 (s) delvis, So267 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 1, So437 (kds) yrkande 5, So453 (kds) yrkandena 6--8, So459 (m, fp, c, kds) yrkande 1 och So475 (fp) yrkande 14 avstyrks.
Rökslutarstöd
I motion So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) begärs tillkännagivande om vad som i motionen anförts om rökslutarhjälp. Motionärerna föreslår att en avgift på 5 öre per cigarett tas ut för att bekosta insatserna för att förebygga tobaksdebut och ge s.k. rökslutarhjälp (delvis).
I motion So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v) hemställs om tillkännagivande om rökslutarstöd (yrkande 4). Motionärerna nämner lättillgängligt rökslutarstöd som en viktig åtgärd för att åstadkomma att människor slutar röka.
Skatteutskottet har nyligen (1992/93:SkU25) avslagit motionsyrkanden om att en avgift på 5 öre per cigarett bör införas för att bekosta information om tobakens skadeverkningar, rökslutarstöd och forskning med motiveringen att utskottet inte var berett att tillstyrka att det införs en särskild avgift på tobak. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker därför motion So57 (s) (delvis). Även motion So267 (fp, s, m, c, kds, v) (yrkande 4) avstyrks.
Propositionens lagförslag
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget till tobakslag. Till följd härav bör 19 § sista stycket i lagen (1992:1362) om ändring i radiolagen (1966:755) samtidigt ändras på så sätt att hänvisningen till lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror byts ut mot tobakslagen (1993:000). Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslaget i bilaga 2 till betänkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande rökfria miljöer att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So47 yrkande 1, 1992/93:So48 yrkandena 4, 5 och 7, 1992/93:So49 yrkandena 3 och 4, 1992/93:So50 yrkande 3, 1992/93:So51 yrkande 1, 1992/93:So52 yrkande 4, 1992/93:So54 yrkandena 1, 2 och 5, 1992/93:So56 yrkande 3, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So58 yrkande 2, 1992/93:So59 yrkande 1, 1992/93:So60 yrkande 2, 1992/93:So267 yrkande 5, 1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 1, 1992/93:So453 yrkandena 4 och 5, 1992/93:So459 yrkande 2 och 1992/93:So499 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (m, fp, c, kds)
2. beträffande en tobaksproposition att riksdagen avslår motion 1992/93:So453 yrkande 1,
3. beträffande rökfria utemiljöer m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:So48 yrkandena 6 och 8,
4. beträffande särskilda undantag att riksdagen avslår motion 1992/93:So48 yrkande 9,
5. beträffande åldersgräns för inköp av tobaksvaror att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So47 yrkande 3, 1992/93:So51 yrkande 2, 1992/93:So56 yrkande 2, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So59 yrkande 3, 1992/93:So60 yrkande 3 och 1992/93:So507 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1992/93:So45 yrkande 2, 1992/93:So48 yrkandena 1 och 2, 1992/93:So49 yrkande 1, 1992/93:So50 yrkande 1, 1992/93:So52 yrkande 2, 1992/93:So54 yrkande 3, 1992/93:So267 yrkande 2, 1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 4, 1992/93:So441, 1992/93:So453 yrkande 3 och 1992/93:So499 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 2 (m, fp, c, kds) res. 3 (nyd)
6. beträffande direkt tobaksreklam att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So44, 1992/93:So45 yrkande 1 delvis, 1992/93:So46, 1992/93:So47 yrkande 2, 1992/93:So48 yrkande 3 delvis, 1992/93:So49 yrkande 2, 1992/93:So50 yrkande 2 delvis, 1992/93:So51 yrkande 3, 1992/93:So52 yrkande 3 delvis, 1992/93:So54 yrkande 4 delvis, 1992/93:So55, 1992/93:So56 yrkande 1, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So58 yrkande 1 delvis, 1992/93:So59 yrkande 2, 1992/93:So60 yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 delvis, 1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 2, 1992/93:So453 yrkande 2, 1992/93:So490, 1992/93:So499 yrkande 2 och 1992/93:So507 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 4 (m)
7. beträffande förtäckt tobaksreklam att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So45 yrkande 1, 1992/93:So48 yrkande 3, 1992/93:So50 yrkande 2, 1992/93:So52 yrkande 3, 1992/93:So54 yrkande 4, 1992/93:So57, 1992/93:So58 yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 och 1992/93:So421, samtliga motioner i motsvarande del, res. 4 (m) - motiv. men. (v) - delvis
8. beträffande produktkontroll att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So53 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. beträffande information att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So52 yrkande 1, 1992/93:So54 yrkande 6, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So267 yrkande 1, 1992/93:So437 yrkande 5, 1992/93:So453 yrkandena 6, 7 och 8, 1992/93:So459 yrkande 1 och 1992/93:So475 yrkande 14, men. (v) - delvis
10. beträffande rökslutarstöd att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So57 delvis och 1992/93:So267 yrkande 4, men. (v) - delvis
11. beträffande förslaget till tobakslag att riksdagen antar regeringens förslag till tobakslag,
12. beträffande följdändring i radiolagen att riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1362) om ändring i radiolagen (1966:755) i bilaga 2 i betänkandet.
Stockholm den 13 maj 1993 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s), Maud Ekendahl (m) och Fanny Rizell (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Rökfria miljöer (mom. 1)
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Rosa Östh (c), Ingrid Hemmingsson (m), Leif Carlson (m), Maud Ekendahl (m) och Fanny Rizell (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 15 börjar med "Tobakens skadeverkningar" och på s. 16 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att utvecklingen i Sverige när det gäller rökningen i huvudsak är positiv. Andelen rökare minskar sedan flera år, och Sverige är kanske det land som har de bästa utsikterna att nå WHO-målet: 80 % av befolkningen rökfri till år 2000. Detta tyder på att de redan vidtagna åtgärderna haft god effekt. Ändå anser utskottet att det är en mycket viktig folkhälsofråga att minskningen fortsätter. Insatserna för att tillförsäkra människor en rökfri miljö måste fortsätta och intensifieras. Utskottet vill framhålla vikten av att unga människor i hemmet och i skolan erinras om vikten av att inte börja röka, men att de -- om de trots allt börjar röka -- visar hänsyn mot dem som inte röker.
Utskottet är väl medvetet om de hälsorisker och det obehag som många människor drabbas av på grund av rökningen. Det är därför mycket viktigt att människor inte mot sin vilja tvingas vistas i lokaler där det röks och utsättas för passiv rökning. Många arbetsplatser är också utsatta för andra luftföroreningar, och kombinationen av olika föroreningar kan medföra stora hälsorisker. I den föreslagna lagen finns för vissa lokaler och utrymmen bestämmelser om begränsningar av rökningen. Utskottet är inte berett att utöver dessa bestämmelser nu föreslå någon mer generell lagbestämmelse.
Utskottet anser det vara av särskild betydelse att lokaler för barnomsorg och skolverksamhet hålls rökfria, vilket också framhålls i propositionen. När det sedan gäller skolgårdar och utomhusmiljöer i anslutning till lokaler för barnomsorg, instämmer utskottet med föredraganden i propositionen att rökning inte heller där bör förekomma. Det är t.ex. inte lämpligt med s.k. rökrutor på skolgårdar. Lagregleringen bör dock begränsas till inomhusmiljöerna.
Utskottet anser det vidare viktigt att lokaler för offentliga tillställningar och allmänna sammankomster i största möjliga utsträckning är rökfria. Detsamma gäller andra lokaler som allmänheten har tillträde till. Utvecklingen går också, som framhålls i propositionen, i riktning mot att tobaksrökning inte är tillåten vid sådana sammankomster. Enligt utskottet bör det dock vara tillräckligt när det gäller sådana lokaler att i lag föreskriva att det skall finnas områden där rökning är förbjuden om inte hela miljön är rökfri. Bestämmelserna bör gälla även biutrymmen som vestibuler och foajéer eftersom det är viktigt att icke-rökare har möjligheter att besöka lokalerna utan att behöva utsättas för tobaksrök. Bestämmelserna bör vidare begränsas till arrangemang inomhus. Det är angeläget att framhålla att reglerna är minimiregler.
När det gäller arbetsplatser gäller vad som tidigare sagts att det normala bör vara att miljön är rökfri. Ingen bör mot sin vilja utsättas för tobaksrök på sin arbetsplats. Utskottet anser dock, liksom föredraganden i propositionen, att det kan överlåtas till arbetsgivare och arbetstagare och deras organisationer att komma överens om hur man skall åstadkomma rökfria arbetsmiljöer och hur det skall förhindras att människor ofrivilligt utsätts för tobaksrök. En decentraliserad beslutsordning gör det möjligt att ta hänsyn till de högst varierande förhållanden som råder på olika arbetsplatser.
Det är angeläget att parterna känner ett stort ansvar för att dessa frågor löses på ett positivt sätt och bejakar de värderingar som regering och riksdag står bakom. Det är vidare angeläget att insatser för att åstadkomma en rökfri arbetsmiljö verkligen görs på alla arbetsplatser, stora som små. För att understryka det nu sagda bör som framhålls i propositionen i lagen föreskrivas en skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att samverka i dessa frågor.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa: 1. beträffande rökfria miljöer att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So47 yrkande 1, 1992/93:So48 yrkandena 4, 5 och 7, 1992/93:So49 yrkandena 3 och 4, 1992/93:So50 yrkande 3, 1992/93:So51 yrkande 1, 1992/93:So52 yrkande 4, 1992/93:So54 yrkandena 1, 2 och 5, 1992/93:So56 yrkande 3, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So58 yrkande 2, 1992/93:So59 yrkande 1, 1992/93:So60 yrkande 2, 1992/93:So267 yrkande 5, 1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 1, 1992/93:So453 yrkandena 4 och 5, 1992/93:So459 yrkande 2 och 1992/93:So499 yrkande 1,
2. Åldersgräns för inköp av tobaksvaror (mom. 5)
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Rosa Östh (c), Ingrid Hemmingsson (m), Leif Carlson (m), Maud Ekendahl (m) och Fanny Rizell (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med "Många studier" och på s. 20 slutar med "So499 (s) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Förslag om införande av ett förbud mot försäljning av tobaksvaror till ungdomar under en viss ålder har tidigare behandlats av utskottet, som motsatt sig förslaget eftersom det finns en risk att tobaksvaror härigenom kan komma att framstå som mer lockande för unga människor genom att man måste vara "vuxen" för att få köpa tobak och efterlevnaden av ett sådant förbud kan vara svår att kontrollera. Frågan har också diskuterats inom EG men inte lett till något direktiv eller liknande. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i denna fråga. Ungdomars rökvanor torde i mycket utgöra en attitydfråga. Det kan därför ifrågasättas om det av motionärerna föreslagna förbudet är rätta vägen att driva fram en ändring. Enligt utskottet kan andra insatser göras för att nå en fortsatt minskning av tobaksbruket bland ungdomar, t.ex. förstärka information och opinionsbildning på såväl lokal som central nivå. Föräldrarnas insatser i detta sammanhang har också stor betydelse. Utskottet vill samtidigt påpeka att det i propositionen framhålls att den reglering som nu föreslås är av relativt begränsad karaktär, och om syftet med bestämmelserna, nämligen att skydda allmänheten från att ofrivilligt utsättas för tobaksrök och att skydda barn och ungdom från att börja bruka tobak, inte uppnås eller om nya regler införs inom EG ytterligare lagstiftning på området kan bli aktuell.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa: 5. beträffande åldersgräns för inköp av tobaksvaror att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So45 yrkande 2, 1992/93:So47 yrkande 3, 1992/93:So48 yrkandena 1 och 2, 1992/93:So49 yrkande 1, 1992/93:So50 yrkande 1, 1992/93:So51 yrkande 2, 1992/93:So52 yrkande 2, 1992/93:So54 yrkande 3, 1992/93:So56 yrkande 2, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So59 yrkande 3, 1992/93:So60 yrkande 3, 1992/93:So267 yrkande 2, 1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 4, 1992/93:So441, 1992/93:So453 yrkande 3, 1992/93:So499 yrkande 3 och 1992/93:So507 yrkande 1,
3. Åldersgräns för inköp av tobaksvaror (mom. 5)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med "Många studier" och på s. 20 slutar med "So499 (s) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Eftersom majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder och många studier visar att tobaksrökning medför större risker ju tidigare rökdebuten sker är det viktigt att införa en åldersgräns för inköp av tobak. I Norge, Finland, Island, England och Irland har en minimiålder för inköp av tobak på 16 år införts. Utskottet anser att även Sverige bör införa en åldersgräns för köp av tobak och att den liksom i övriga länder bör sättas vid 16 år.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa: 5. beträffande åldersgräns att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So50 yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 2, 1992/93:So45 yrkande 2 och 1992/93:So441 och med avslag på motionerna 1992/93:So47 yrkande 3, 1992/93:So48 yrkandena 1 och 2, 1992/93:So49 yrkande 1, 1992/93:So51 yrkande 2, 1992/93:So52 yrkande 2, 1992/93:So54 yrkande 3, 1992/93:So56 yrkande 2, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So59 yrkande 3, 1992/93:So60 yrkande 3, 1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 4, 1992/93:So453 yrkande 3, 1992/93:So499 yrkande 3 och 1992/93:So507 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Direkt tobaksreklam m.m. (mom. 6 och motiveringen till mom.7)
Sten Svensson, Ingrid Hemmingsson, Leif Carlson och Maud Ekendahl (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 24 börjar med "En viktig åtgärd" och på s. 25 slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är angeläget att Sverige harmoniserar regler som berör handeln med tobaksvaror med motsvarande regler inom EG. På detta område har EG under senare tid antagit direktiv i skärpande riktning om att förpackningar till tobaksvaror skall förses med varningstexter, innehållsdeklaration och uppgifter om högsta tjärhalt i cigarettrök. Direktiven omfattas av EES-avtalet. I Sverige finns sedan 1977 lagstiftning om varningstext och innehållsdeklaration på förpackningar till tobaksvaror som synes överensstämma med EG:s direktiv. Regeringen har i propositionen föreslagit att nuvarande regler om varningstext och innehållsdeklaration justeras så att det klart framgår att föreskrifter kan meddelas om fler varningstexter på varje förpackning. Utskottet ser positivt på detta förslag eftersom information om tobakens skadeverkningar är av mycket stor betydelse för att åstadkomma en minskning av tobakskonsumtionen. Innan ytterligare regler som berör handeln antas bör -- för att motverka uppkomsten av handelshinder -- samråd ske med företrädare för producenter, importörer och detaljister samt med berörda myndigheter. Införande av ett ensidigt svenskt reklamförbud skulle också innebära betydande konkurrensnackdelar för den svenska tobaksindustrin, som väsentligen marknadsför produkter med relativt sett reducerade hälsorisker i större utsträckning än utländska tobaksprodukter. Någon möjlighet att stoppa reklam för utländska tobaksprodukter i utländska tidskrifter och TV-kanaler, som i allt högre utsträckning läses och ses av ungdomar, finns inte. Reklam för tobaksprodukter kommer således att nå fram till många ungdomar även om ett reklamförbud införs.
Den utländska tobaksindustrin använder sig redan av s.k. dold reklam genom att registrera sina varumärken även för andra produkter än tobaksvaror. Med nuvarande yttrandefrihets- och tryckfrihetslagstiftning är det svårt att förhindra denna form av smygreklam. I Sverige är tobaksreklamen redan mycket noga reglerad. Reklamen är också balanserad. I annonser upptar varningstexter minst 20 % av ytan. Om ett förbud införs försvinner även denna form av produktinformation, och alternativet blir med säkerhet en ökande flora av dold reklam och varumärkesexponeringar i många sammanhang. Det finns också risk för att internationella märken med högre halter av kolmonoxid och tjära m.m. ökar. Det finns vidare en skillnad mellan effekterna av ett reklamförbud när det gäller alkohol och tobak. När det gäller alkoholen, där reklam är förbjuden i Sverige, är förbudet verkningsfullt. På tobaksområdet blir det sannolikt så att de som kan förfoga över resurserna för smygreklam också tar hand om marknaden. Motionärernas förslag kommer enligt utskottet enbart att påverka marknadsandelarnas fördelning. Den totala konsumtionen kommer inte att minska. Vad som talar för detta är att vi har en lägre andel rökare i Sverige än i länder som länge haft reklamförbud. Mot denna bakgrund ansluter sig utskottet till regeringens bedömning och tillstyrker regeringens förslag till ställningstagande i frågan om reklamförbud. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So44 (-), So45 (m) yrkande 1, So46 (kds, m), So47 (s) yrkande 2, So48 (s) yrkande 3, So49 (kds) yrkande 2, So50 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 2, So51 (s) yrkande 3, So52 (s) yrkande 3, So54 (nyd) yrkande 4, So55 (s), So56 (s) yrkande 1, So57 (s) delvis, So58 (s) yrkande 1, So59 (s) yrkande 2, So60 (s) yrkande 1, So267 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 3, So421 (kds) delvis, So437 (kds) yrkande 2, So453 (kds) yrkande 2, So490 (kds, m), So499 (s) yrkande 2 och So507 (s) yrkande 2.
dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa: 6. beträffande direkt tobaksreklam att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So44, 1992/93:So45 yrkande 1 delvis, 1992/93:So46, 1992/93:So47 yrkande 2, 1992/93:So48 yrkande 3 delvis, 1992/93:So49 yrkande 2, 1992/93:So50 yrkande 2 delvis, 1992/93:So51 yrkande 3, 1992/93:So52 yrkande 3 delvis, 1992/93:So54 yrkande 4 delvis, 1992/93:So55, 1992/93:So56 yrkande 1, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So58 yrkande 1 delvis, 1992/93:So59 yrkande 2, 1992/93:So60 yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 delvis, 1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 2, 1992/93:So453 yrkande 2, 1992/93:So490, 1992/93:So499 yrkande 2 och 1992/93:So507 yrkande 2,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Åldersgräns för inköp av tobaksvaror (mom. 5)
Enligt min mening bör en åldersgräns för inköp av tobak införas i tobakslagen. Åldersgränsen bör sättas vid 16 år. Jag instämmer således i vad som anförts i reservation 3 och anser att motionerna So50 yrkande 1, So267 yrkande 2, So45 yrkande 2 och So441 bör bifallas av riksdagen.
Förtäckt tobaksreklam (mom. 7)
Jag delar majoritetens bedömning om att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med lagförslag som förbjuder direkt reklam för tobaksprodukter. Enligt min mening bör reklamförbudet även omfatta smygreklam för att inte syftet med reklamförbudet skall kunna kringgås. Erfarenheten visar att tobaksbolagen i länder med restriktioner för reklam försöker kringgå förbuden genom att använda sitt varumärke på kläder, vid sportevenemang etc.
Information (mom. 9)
Som framhållits i motion So267 behöver flera åtgärder vidtas för att motverka det utbredda bruket av tobak och att människor utsätts för passiv rökning samt för att förhindra tobaksdebut bland barn och ungdomar. I motionen nämns bl.a. införande av bestämmelser om rökfria miljöer, reklamförbud för tobak och åldersgräns för inköp. Det är angeläget att dessa liksom övriga åtgärder uppfattas positivt även bland rökare och inte som ett straff. Åtgärderna kan enligt min mening fungera som hjälp och stöd för de rökare som vill bli av med sitt beroende. Information samt ut- och fortbildning av alla de nyckelgrupper som kommer i kontakt med ungdomar: föräldrar, lärare, ungdoms- och fritidsledare, hälso- och sjukvårdspersonal, journalister och -- inte minst viktigt -- tongivande ungdomar är också en viktig åtgärd för att förhindra tobaksdebut liksom för att förmå människor att upphöra med eller minska sitt tobaksbruk. Detta bör ges regeringen till känna. I övrigt delar jag de synpunkter om informationens vikt och betydelse som förts fram av utskottet.
Rökslutarstöd (mom. 10)
Eftersom insatserna för att förebygga tobaksdebut och ge rökslutarhjälp är kostnadskrävande anser jag att en avgift på 5 öre per cigarett bör tas ut för att bekosta dessa insatser liksom den forskning som behövs för att klarlägga vilka metoder som är mest effektiva för att minska tobaksbruket.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 7, 9 och 10 borde ha hemställt:
7. beträffande förtäckt tobaksreklam att riksdagen med med anledning av motionerna 1992/93:So45 yrkande 1, 1992/93:So48 yrkande 3, 1992/93:So50 yrkande 2, 1992/93:So52 yrkande 3, 1992/93:So54 yrkande 4, 1992/93:So57, 1992/93:So58 yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 och 1992/93:So421, samtliga motioner i motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. beträffande information att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So52 yrkande 1, 1992/93:So54 yrkande 6, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So267 yrkande 1, 1992/93:437 yrkande 5, 1992/93:So453 yrkandena 6, 7 och 8, 1992/93:So459 yrkande 1 och 1992/93:So475 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
10. beträffande rökslutarstöd att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So57 delvis och 1992/93:So267 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagt lagförslag Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1362) om ändring i radiolagen (1966:755)
Bilaga 2 Härigenom föreskrivs att 19 § radiolagen (1966:755)1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1362) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdandebestämmelsen till ändringen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §2
Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäller i fråga om trådsändningar.
I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant förbud som avses i första stycket endast om
1. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit eller annars av en rundradiosändning eller 2. sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten.
Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om kabelsändningar till allmänheten.
Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhandsgranskning eller sändningförbud i fråga om bild som återger Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.
I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som avses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram.
I fråga om I fråga om marknadsföring och marknadsföring och efterfrågan av vara, efterfrågan av vara, tjänst eller annan tjänst eller annan nyttighet gäller nyttighet gäller föreskrifterna i föreskrifterna i marknadsföringslagen marknadsföringslagen (1975:1418). Beträffande (1975:1418). Beträffande marknadsföring gäller marknadsföring gäller också föreskrifterna i också föreskrifterna i lagen (1978:763) med vissa lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om bestämmelser om marknadsföring av marknadsföring av alkoholdrycker, lagen alkoholdrycker, tobakslagen (1978:764) med vissa (1993:000) och bestämmelser om produktsäkerhetslagen marknadsföring av (1988:1604). tobaksvaror och produktsäkerhetslagen (1988:1604).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 vad gäller hänvisningen till tobakslagen i 19 § sjätte stycket och i övrigt den dag regeringen bestämmer.
1 Lagen omtryckt 1991:1066 2 Senaste lydelse 1992:1362
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motioner 3 Motioner väckta med anledning av propositionen 3 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993 6 Utskottet 8 Inledning 8 Propositionen i huvuddrag 8 Begränsningar av rökning 9 Allmänt 9 Helt rökfria miljöer 11 Delvis rökfria miljöer 12 Särskilda undantag 13 Arbetsplatser 13 Utemiljöer och gemensamma utrymmen i anslutning till bostäder 15 Ansvar 15 Utskottets bedömning 15 Handel med tobak 17 Åldersgräns m.m. 17 Utskottets bedömning 19 Reklam och annan marknadsföring av tobak 20 Gällande regler 20 Tobaksutredningens förslag och regeringens proposition 21 Utskottets bedömning 24 Produktkontroll 25 Skyldighet att utreda hälsovådliga effekter hos tobaksvaror 25 Utskottets bedömning 26 Information om tobakens skadeverkningar 26 Utskottets bedömning 29 Rökslutarstöd 29 Propositionens lagförslag 30 Utskottets bedömning 30 Hemställan 30 Reservationer 32 Meningsyttring av suppleant 37 Bilaga 1 I propositionen framlagt lagförslag 39 Bilaga 2 Av utskottet framlagt lagförslag 44