Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2003/04:MJU14

Titel saknas

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet Riksrevisionens styrelses framställning
angående djurskyddstillsynen (2003/04:RRS1) jämte fyra följdmotioner.
Därutöver behandlar utskottet ett stort antal motioner från allmän motionstid
åren 2002 och 2003 om djurskydd, djurhälsovård och djurförsök. Totalt
omfattar betänkandet 240 motionsyrkanden.
Utskottet instämmer i vad Riksrevisionens styrelse anför och förordar med
anledning av styrelsens förslag att riksdagen bör uppdra åt regeringen
att närmare överväga hur resursbehovet när det gäller djurskyddstillsynen
skall tillgodoses samt om uppgifterna eller regelverket till någon del
behöver omprövas. Utskottet anser därvid att en återrapportering till
riksdagen bör ske snarast. Vidare instämmer utskottet i vad Riksrevisionens
styrelse anför om att det kan finnas skäl att regeringen överväger om det
behövs förändringar av hur det lokala djurskyddsarbetet finansieras.
Utskottet anser i enlighet med vad Riksrevisionens styrelse anför att det
inte kan anses rimligt att det som i en kommun är helt kostnadsfritt i en
annan kommun kostar djurhållaren 9 000 kr. Utskottet anser att regeringen
så snart som möjligt bör återrapportera till riksdagen om resultatet av
sin prövning. Slutligen anser utskottet i likhet med Riksrevisionens
styrelse att det är angeläget att regeringen i anslutning till bildandet
av den nya Djurskyddsmyndigheten uppmärksammar behovet av en förbättrad
styrning och en väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet. Utskottet
anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med redovisning
av de åtgärder som vidtagits med anledning härav.
Utskottet behandlade motioner om djurförsök från allmän motionstid senast
i februari 2003. I samband därmed påpekade utskottet bl.a. att merparten
av de frågor som var aktuella i sin tur behandlades ingående av utskottet
redan våren 2002 i samband med utskottets beredning av regeringens skrivelse
Användning av försöksdjur (skr. 2001/02:48). Utskottet hänvisade vid sin
behandling av motionerna år 2003, vilka samtliga avstyrktes, bl.a. till
vad som anfördes vid behandlingen av skrivelsen och upprepade huvudsakligen
sina uttalanden från våren 2002 om att utskottet förutsätter att regeringen
och svenska myndigheter även i fortsättningen aktivt verkar för ytterligare
begränsningar av användningen av försöksdjur och för förbättrade förhållanden
för dessa djur. Utskottet konstaterar inför behandlingen av de motioner
om djurförsök som nu är aktuella att dessa till största delen utgör
upprepningar av de motioner som behandlades i februari 2003 och att dessa
inte föranleder utskottet till någon ändring av tidigare bedömningar och
ställningstaganden. Utskottet behandlar därför motionerna i förenklad
form.
Samtliga motioner i betänkandet avstyrks. I betänkandet finns 32 reservationer
och 5 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Förhållandet mellan tillsynsmyndigheternas resurser och uppgifter
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört
om förhållandet mellan tillsynsmyndigheternas resurser och uppgifter.
Därmed bifaller riksdagen framställning 2003/04:1 i denna del och avslår
motionerna 2003/04:MJ33 yrkandena 1, 4 och 7 i denna del, 2003/04:MJ34
yrkande 1 i denna del och 2003/04:MJ35 yrkande 1 i denna del.

2.      Tillsynens finansiering genom kommunala avgifter
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört
om tillsynens finansiering genom kommunala avgifter. Därmed bifaller
riksdagen framställning 2003/04:1 i denna del och avslår motionerna
2003/04:MJ33 yrkandena 3 och 7 i denna del, 2003/04:MJ34 yrkandena 1 i denna
del och 2, 2003/04:MJ35 yrkandena 1 i denna del och 8 samt 2003/04:MJ36
yrkandena 1 och 2 i denna del.

3.      Behovet av förbättrad samordning och styrning av djurskyddstillsynen
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört om behovet
av förbättrad samordning och styrning av djurskyddstillsynen. Därmed
bifaller riksdagen framställning 2003/04:1 i denna del och avslår motionerna
2002/03:MJ429 yrkande 9, 2002/03:MJ487 yrkande 23, 2003/04:MJ33 yrkandena
2, 5 och 7 i denna del, 2003/04:MJ34 yrkande 1 i denna del, 2003/04:MJ35
yrkandena 1 i denna del, 4 och 9, 2003/04:MJ36 yrkande 2 i denna del,
2003/04:MJ363 och 2003/04:MJ367 yrkande 18.

4.      Vissa samordningsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ454 yrkande 1, 2003/04:MJ35 yrkande
3, 2003/04:MJ37 yrkandena 3 och 4 samt 2003/04:MJ402 yrkande 1.
Reservation 1 (v)
Reservation 2 (mp)

5.      Utbildningsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ422 yrkande 8, 2003/04:MJ35 yrkande
6 och 2003/04:MJ37 yrkandena 5 och 6.
Reservation 3 (fp)
Reservation 4 (mp)

6.      Allmänna djurskyddspolitiska frågor och lagstiftningsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ322, 2002/03:MJ386 yrkandena 1 och
11, 2002/03:MJ422 yrkande 4, 2002/03:MJ487 yrkande 18, 2002/03:MJ488
yrkandena 1 och 3, 2002/03:MJ490 yrkande 1, 2003/04:MJ37 yrkandena 1 och
2, 2003/04:MJ221 yrkande 1, 2003/04:MJ272 yrkandena 1-3, 2003/04:MJ381
och 2003/04:MJ402 yrkande 7.
Reservation 5 (v)
Reservation 6 (mp)

7.      Allmänna internationella djurskyddsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ256 yrkande 3, 2002/03:MJ284,
2003/04:MJ35 yrkande 2, 2003/04:MJ256 yrkande 3, 2003/04:MJ271 yrkandena
1-3 och 2003/04:MJ399 yrkande 40.
Reservation 7 (fp)

8.      Skärpning av EU:s djurskyddsbestämmelser
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ487 yrkande 19.
Reservation 8 (fp, kd, c)

9.      Djurhållning och djurskötsel i allmänhet
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ242, 2002/03:MJ490 yrkandena 9 och
17 samt 2003/04:MJ382 yrkande 1.
Reservation 9 (mp)

10.     Djurtransporter
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U324 yrkande 8, 2002/03:MJ256 yrkande
2, 2002/03:MJ386 yrkandena 2-7, 2002/03:MJ422 yrkandena 5-7, 2002/03:MJ424
yrkande 18 i denna del, 2002/03:MJ487 yrkandena 20 och 21, 2002/03:MJ490
yrkande 19, 2003/04:MJ221 yrkande 2, 2003/04:MJ256 yrkande 2, 2003/04:MJ367
yrkandena 3 och 5 samt 2003/04:MJ431 yrkande 6.
Reservation 10 (v, mp)

11.     Slakt
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ306, 2002/03:MJ347, 2002/03:MJ386
yrkande 16, 2002/03:MJ454 yrkande 2, 2002/03:MJ487 yrkande 22, 2002/03:MJ490
yrkande 18 och 2003/04:MJ382 yrkande 2.
Reservation 11 (fp, kd, c)
Reservation 12 (mp)

12.     Höns
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ350, 2002/03:MJ386 yrkande 12,
2002/03:MJ454 yrkande 5, 2002/03:MJ459 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ490
yrkandena 14-16 och 2003/04:MJ301 yrkande 1.
Reservation 13 (mp)

13.     Slaktkycklingar
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ277 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ351
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ386 yrkande 13, 2002/03:MJ454 yrkande 3,
2002/03:MJ490 yrkande 13, 2003/04:MJ301 yrkande 2, 2003/04:MJ331 yrkandena
1 och 2 samt 2003/04:MJ402 yrkande 6.
Reservation 14 (v)
Reservation 15 (mp)

14.     Grisar
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ386 yrkandena 9 och 10, 2002/03:MJ454
yrkande 4, 2002/03:MJ490 yrkandena 6 och 7, 2003/04:MJ300 yrkande 1 och
2003/04:MJ367 yrkande 6.
Reservation 16 (mp)

15.     Nötkreatur
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ283, 2002/03:MJ386 yrkandena 14
och 15, 2002/03:MJ454 yrkande 6, 2002/03:MJ490 yrkandena 8 och 10-12 samt
2003/04:MJ300 yrkandena 2 och 3.
Reservation 17 (mp)

16.     Hästar m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ365, 2002/03:MJ386 yrkande 8 och
2003/04:MJ385 yrkandena 1 och 2.
Reservation 18 (mp)

17.     Hundar och katter
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ265 yrkandena 1-3, 2002/03:MJ362
yrkandena 1-3, 2002/03:MJ477, 2003/04:MJ323 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ348,
2003/04:MJ371 yrkandena 1-3, 2003/04:MJ402 yrkandena 3-5, 2003/04:MJ441,
2003/04:MJ442, 2003/04:MJ443 och 2003/04:MJ448.
Reservation 19 (v)

18.     Uppfödning av pälsdjur
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ235, 2002/03:MJ243, 2002/03:MJ272
yrkande 1, 2002/03:MJ286 yrkande 1, 2002/03:MJ299, 2002/03:MJ318,
2002/03:MJ335, 2002/03:MJ455, 2002/03:MJ475, 2002/03:MJ485, 2003/04:Ju315
yrkande 3, 2003/04:MJ299 yrkande 1, 2003/04:MJ367 yrkande 8, 2003/04:MJ383
och 2003/04:MJ473 yrkande 17.
Reservation 20 (m, fp, kd, c)
Reservation 21 (v, mp)

19.     Hund- och kattskinn
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ476 och 2003/04:MJ405 yrkandena 1
och 2.
Reservation 22 (mp)

20.     Övriga pälsdjursfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ272 yrkandena 2 och 3, 2002/03:MJ286
yrkande 2 och 2003/04:MJ299 yrkandena 2 och 3.

21.     Djur i nöjesbranschen
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ252 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ287,
2002/03:MJ341 yrkandena 1-3, 2002/03:MJ373, 2002/03:MJ414 yrkandena 1
och 2, 2002/03:MJ439 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ458, 2002/03:MJ462
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ490 yrkandena 33 och 34, 2003/04:MJ251 yrkandena
1 och 2, 2003/04:MJ252 yrkandena 1-3 och 2003/04:MJ367 yrkande 16.
Reservation 23 (kd)
Reservation 24 (mp)

22.     Djur i pornografiska sammanhang
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ479, 2002/03:MJ490 yrkande 36 och
2003/04:MJ367 yrkande 17.
Reservation 25 (kd)
Reservation 26 (mp)

23.     Exotiska sällskapsdjur
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ309, 2003/04:MJ202 och 2003/04:MJ317.

24.     Xenotransplantationer
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ367 yrkande 15.
Reservation 27 (fp, kd)

25.     Grytjakt
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ273 yrkande 3 och 2003/04:MJ372.

Reservation 28 (v, mp)

26.     Övriga djurskyddsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ490 yrkandena 21 och 22, 2003/04:MJ204
och 2003/04:MJ367 yrkandena 1 och 7.
Reservation 29 (kd)
Reservation 30 (mp)

27.     Veterinärväsendets organisation
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ33 yrkande 6, 2003/04:MJ35 yrkande
5, 2003/04:MJ367 yrkande 19 och 2003/04:MJ431 yrkande 8.
Reservation 31 (fp)

28.     Huvudmannaskapet för försöksdjursveterinärer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ230, 2003/04:MJ402 yrkande 8 och
2003/04:MJ440.
Reservation 32 (v)

29.     Övriga veterinära frågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ405, 2002/03:MJ424 yrkande 18 i
denna del, 2003/04:MJ35 yrkande 7 och 2003/04:MJ367 yrkande 20.

30.     Motioner om djurförsök
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ256 yrkande 1, 2003/04:MJ270
yrkandena 1-14, 2003/04:MJ367 yrkandena 9-14, 2003/04:MJ369 yrkandena 1-3
och 2003/04:MJ463.

Stockholm den 20 april 2004
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund
(s), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v), Christina Axelsson
(s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan
Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin
Nilsson (s), Ann-Kristine Johansson (s) och Anita Brodén (fp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Utskottets överväganden av de olika förslagen som ligger till grund för
betänkandet är uppdelade i olika avsnitt. Det första avsnittet behandlar
Riksrevisionens styrelses framställning angående djurskyddstillsynen samt
några frågor med nära anknytning härtill. Riksrevisionens styrelse har
enligt 12 kap. 7 § regeringsformen och 12 § lagen (2002:1023) med instruktion
för Riksrevisionen till uppgift att besluta om de framställningar och
redogörelser till riksdagen som riksrevisorernas granskningsrapporter
avseende effektivitetsrevision ger anledning till. Styrelsen har mot denna
bakgrund funnit att slutsatserna av den effektivitetsgranskning som
Riksrevisionen genomfört och som redovisats i granskningsrapporten (RiR2003:1)
Hur effektiv är djurskyddstillsynen? bör överlämnas till riksdagen.
Inledningsvis konstateras att granskningsarbetet påbörjades av dåvarande
Riksrevisionsverket och att det under hösten 2003 fullföljts inom den nya
Riksrevisionen. En viktig utgångspunkt för arbetet har varit de mål och
de ambitioner för djurskyddsarbetet som riksdagen ställt sig bakom genom
1988 års djurskyddslagstiftning. Granskningen har haft sin tyngdpunkt i
att granska djurskyddsarbetet på statlig myndighetsnivå och hur det
genomförs på kommunal nivå. Däremot har regeringens åtgärder inom området
inte särskilt uppmärksammats. Det får inte minst ses mot bakgrund av att
det dåvarande Riksrevisionsverkets uppgift var att granska myndigheter
under regeringen. Riksrevisionens styrelses förslag återfinns i bilaga 1.

Det andra avsnittet behandlar en stor mängd motioner om djurskydd. En
stor del av motionerna i avsnittet tar upp frågor där riksdagen och
regeringen överlämnat normgivnings- och beslutanderätten till de myndigheter
som har särskild sakkunskap på området. I stor utsträckning handlar det
således om yrkanden som det enligt gällande uppgiftsfördelning inte
ankommer på riksdagen att besluta om. Skälet till denna ansvarsfördelning
är bl.a. att frågorna i många fall förutsätter en veterinärmedicinsk och
teknisk bedömning snarare än en politisk bedömning. Dessa frågor regleras
i ett mycket stort antal detaljföreskrifter utfärdade av främst Jordbruksverket
(Djurskyddsmyndigheten) men också vissa andra myndigheter (jfr bet.
2001/02:MJU20 s. 11 f.).
De detaljföreskrifter och rättsakter det är fråga om är främst följande:
SJVFS
1993:154 om operativa ingrepp på djur,
SJVFS 1993:177 om foder,
SJVFS 1999:106 om djurskyddskrav vid avelsarbete,
SJVFS 1999:111 om uppfödning, försäljning och förvaring av hundar samt
förvaringsutrymmen för och avel med hundar och katter,
SJVFS 2000:23 om hur djur får tränas för eller användas vid tävling samt
hur tävling får genomföras,
SJVFS 2000:115 om hållande av strutsfåglar,
SJVFS 2000:128 om djurhållning i ekologiskt lantbruk,
SJVFS 2000:133 om transport av levande djur,
SJVFS 2000:160 om hanteringen av vissa djurarter vid slakt eller annan
avlivning,
SJVFS 2001:64 om djurhållningen vid cirkusar,
SJVFS 2002:6 om märkning av hundar,
SJVFS 2003:6 om djurhållning i lantbruket,
SJVFS 2003:18 om uppfödning, förvaring, tillhandahållande och användning
m.m. av försöksdjur,
SJVFS 2003:77 om djurhållning i djurparker m.m.,
direktiv 91/628/EEG om skydd av djur vid transport,
förordningen (EG) 1255/97 om gemenskapskriterier för mellanstationer och
om ändring av färdplanen i bilagan till ovannämnda direktiv,
förordningen (EG) 411/98 om tilläggsnormer avseende skydd av djur vilka
skall tillämpas på vägfordon som används för djurtransporter som överskrider
8 timmar.
Det tredje avsnittet behandlar olika djurhälsovårdsaspekter. Riksdagens
revisorer publicerade i november 2002 rapporten Villkoren för veterinär
verksamhet (2002/03:4). I rapporten föreslog revisorerna att regeringen
tillsätter en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen med
fördelningen av det statliga bidraget till distriktsveterinärsorganisationen,
statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller,
dvs. distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och
praktiserande veterinärer. Enligt revisorerna borde utredningen lämna
förslag till alternativa organisatoriska lösningar för den fältveterinära
verksamheten. Därtill borde utredningen lämna förslag till hur behovet av
veterinär kompetens för myndighetsutövande uppgifter samt beredskap mot
smittsamma djursjukdomar inom det veterinära området kan tillgodoses i
hela landet. Det innebär att även länsveterinärernas arbetsuppgifter borde
ses över. Utredningen borde också få i uppdrag att lämna förslag till hur
tillsynen över veterinär yrkesutövning kan utformas. Därutöver föreslog
revisorerna att regeringen ger en oberoende utredning i uppdrag att
redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och
vad bristerna har inneburit för statistikens användbarhet. Utredningen
borde även få i uppdrag att komma med förslag till hur bristerna kan
åtgärdas och hur man kan åstadkomma en fullständig rapportering från alla
veterinärer. Vidare borde behovet av kvalitetssäkrad statistik samt en
öppen och kvalitetssäkrad dokumentation av det veterinära arbetet som gör
det möjligt att spåra behandlingar och läkemedelsanvändning omfattas av
den föreslagna utredningen. Utskottet instämde i sitt betänkande 2002/03:MJU10
i vad revisorerna anförde och föreslog riksdagen ett tillkännagivande
till regeringen i enlighet med revisorernas förslag. Riksdagen beslutade
i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2002/03:230 och 2002/03:231).
I det fjärde avsnittet om djurförsök har utskottet valt att behandla 25
motionsyrkanden i förenklad form. Utskottet hänvisar därvid till att
utskottet behandlade motioner om djurförsök från allmän motionstid senast
i februari 2003 (bet. 2002/03:MJU8). Utskottet konstaterar inför behandlingen
av de motioner som nu är aktuella att dessa till största delen utgör
upprepningar av de motioner som då behandlades och att övriga motioner om
djurförsök omfattas av de ställningstaganden utskottet då gjorde.
Samtliga motioner återfinns i bilaga 1.
Utskottet har besökt Smittskyddsinstitutet och dess djurhus, Astrid
Fagraeus Laboratorium.
Förslagets huvudsakliga innehåll
Riksrevisionens granskning visar att resurserna för arbetet med
djurskyddsfrågor totalt sett har ökat de senaste åren. Samtidigt anser
Riksrevisionen
att resurserna på regional och lokal nivå inte står i proportion till
dagens uppgifter. Mot denna bakgrund förordar styrelsen att riksdagen bör
uppdra åt regeringen att närmare överväga hur resursbehovet skall tillgodoses
samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas.
Enligt styrelsen bör en återrapportering till riksdagen ske i
budgetpropositionen
för år 2005.
Med anledning av vad som framkommit i samband med granskningen kan det
enligt styrelsens uppfattning finnas skäl till att regeringen överväger
om det behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet
finansieras. Förutom finansiella aspekter bör vid en sådan prövning även
beaktas vikten av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på
ett så långt möjligt likvärdigt sätt. Regeringen bör på lämpligt sätt
återrapportera till riksdagen om resultatet av sin prövning.
I granskningen har bl.a. framkommit att regleringsbreven till de olika
myndigheterna inom djurskyddsområdet inbördes i flera fall varit dåligt
samordnade. Det är enligt styrelsen angeläget att regeringen i anslutning
till att en ny central djurskyddsmyndighet nu bildas uppmärksammar behovet
av en förbättrad styrning och en väl fungerande uppföljning av
djurskyddsarbetet.
Det är enligt styrelsen av stor vikt att regeringen verkar för att den
nya myndigheten styr och följer upp den kommunala tillsynen på ett aktivt
och riktat sätt.
Med hänvisning till vad styrelsen anfört om prövning av frågan om
förhållandet mellan resurser och uppgifter, finansiering genom kommunala
avgifter samt behovet av förbättrad samordning och styrning förordar
styrelsen att riksdagen begär att regeringen snarast skall återkomma till
riksdagen med redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av
granskningen av hur djurskyddstillsynen i Sverige fungerar.

Utskottets överväganden
Riksrevisionens styrelses framställning angående djurskyddstillsynen m.m.
Förhållandet mellan tillsynsmyndigheternas resurser och uppgifter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker Riksrevisionens styrelses förslag i den del det
berör förhållandet mellan tillsynsmyndigheternas resurser och uppgifter.
Därmed avstyrker utskottet två motionsyrkanden (kd) såsom tillgodosedda.


Riksrevisionens styrelses förslag
Som understryks i Riksrevisionens rapport är djurskyddslagen (1988:534)
en ramlag som fylls ut av regeringen genom förordningar samt genom
föreskrifter och allmänna råd beslutade av berörda myndigheter. Granskningen
visar att resurserna för arbetet med djurskyddsfrågor totalt sett har
ökat de senaste åren. Samtidigt anser Riksrevisionen att resurserna på
regional och lokal nivå inte står i proportion till dagens uppgifter. Mot
denna bakgrund förordar styrelsen att riksdagen bör uppdra åt regeringen
att närmare överväga hur resursbehovet skall tillgodoses samt om uppgifterna
eller regelverket till någon del behöver omprövas. Enligt styrelsen bör
en återrapportering till riksdagen ske i budgetpropositionen för år 2005.

Motionerna
Riksrevisionen föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att närmare
överväga hur resursbehovet skall tillgodoses samt om uppgifterna eller
regelverket till någon del behöver omprövas. Denna återrapportering bör
enligt motion 2003/04:MJ33 (kd) ske i budgetpropositionen för år 2005
(yrkande 1). Vidare påpekar motionärerna att Riksrevisionens styrelse
understryker att länsstyrelsernas resurser inte varit i nivå med de
uppgifter som regeringen och Jordbruksverket lagt på dem. Länsveterinärerna
menar att länsstyrelserna väljer bort uppgifter inom djurskyddet på grund
av bristande resurser. Motionärerna anser därför att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om hur tillräckliga resurser till
länsveterinärerna kan säkerställas (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar inledningsvis att Riksrevisionens granskning omfattar
effektiviteten i den svenska djurskyddstillsynen och att en viktig
utgångspunkt för arbetet har varit de mål och de ambitioner för
djurskyddsarbetet
som riksdagen ställt sig bakom genom 1988 års djurskyddslagstiftning. I
granskningen har frågan om tillgängliga resurser för djurskyddsarbetet
behandlats och Riksrevisionen konstaterar att de resurser som finns för
det direkta djurskyddsarbetet i första hand är den personal som arbetar
på Jordbruksverket, på länsstyrelserna och i kommunerna. Utskottet vill
i det sammanhanget tillägga att sedan årsskiftet 2004 också personalen
hos Djurskyddsmyndigheten utgör en viktig resurs. Tillsynen finansieras
genom skattemedel och avgifter från djurägarna. Det är främst på kommunal
nivå som djurskyddsarbetet genomförs och tillsynsarbetet bedrivs framför
allt av de kommunala inspektörerna.
Enligt Riksrevisionens rapport har kommunernas samlade resurser för
djurskydd mätt i årsarbetskrafter ökat under senare år. Det föreligger
emellertid betydande variationer mellan kommunerna när det gäller förhållandet
mellan resurser och antalet djurhållare. Det bör särskilt framhållas att
enligt rapporten har resursökningen inte medfört någon nämnvärd ökning av
inspektionsverksamheten. De resurser som kommunerna avsatt står enligt
vad som framgår av rapporten inte i proportion till de mål som uttrycks
i Jordbruksverkets allmänna råd. Utskottet konstaterar vidare att
länsstyrelsernas resurser inte varit i nivå med de arbetsuppgifter som
regeringen
och Jordbruksverket lagt på dem. Resurserna kommer naturligtvis att öka
i och med bildandet av den nya Djurskyddsmyndigheten, men samtidigt är
det som det också anförs i rapporten viktigt att Djurskyddsmyndigheten
blir mer aktiv än Jordbruksverket i sin stödjande verksamhet mot länsstyrelser
och kommuner.
Som Riksrevisionens styrelse anför visar granskningen visserligen att
resurserna för arbetet med djurskyddsfrågor totalt sett har ökat de senaste
åren, men utskottet instämmer i att resurserna på regional och lokal nivå
inte står i proportion till dagens uppgifter. Utskottet anser därför i
likhet med Riksrevisionens styrelse att riksdagen bör uppdra åt regeringen
att närmare överväga hur resursbehovet skall tillgodoses samt om uppgifterna
eller regelverket till någon del behöver omprövas. En återrapportering
till riksdagen bör ske snarast. Vad utskottet anfört med anledning av
Riksrevisionens styrelses framställning i denna del bör ges regeringen
till känna. Utskottet tillstyrker således Riksrevisionens styrelses
framställning i denna del. Därmed är enligt utskottets mening motion
2003/04:MJ33 (kd) yrkandena 1 och 4 tillgodosedd. Motionen avstyrks i berörda
delar.
Tillsynens finansiering genom kommunala avgifter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker Riksrevisionens styrelses förslag om finansieringen
av tillsynen genom kommunala avgifter. Som en följd härav avstyrker
utskottet fem motionsyrkanden (m, fp, kd, c) eftersom utskottet finner dem
tillgodosedda.

Riksrevisionens styrelses förslag
Med anledning av vad som framkommit i samband med granskningen kan det
enligt styrelsens uppfattning finnas skäl att regeringen överväger om det
behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet
finansieras. Förutom finansiella aspekter bör vid en sådan prövning även
beaktas vikten av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på
ett så långt möjligt likvärdigt sätt. Det kan exempelvis inte anses rimligt
att det som i en kommun är helt gratis kostar djurhållaren i en annan
kommun 9 000 kr. En självklar utgångspunkt är enligt styrelsen att avgifterna
inte får överskrida de kommunala självkostnaderna för tillsynen. Regeringen
bör på lämpligt sätt återrapportera till riksdagen om resultatet av sin
prövning.
Motionerna
Den principiellt riktiga fördelningen av kostnaderna är att myndighetsutövning
skall bekostas av allmänna medel hävdar motionärerna i motion 2003/04:MJ34
(m) yrkande 2. Däremot anser motionärerna att det är rimligt att kontroller
som förorsakats på grund av brister betalas av den som ansvarar för bristen.
Revisorernas påpekande att avgifterna i vissa kommuner inte står i
proportion till verksamheten innebär att djurägare genom avgiftssystemet
betalar till kommunens övriga verksamhet. Detta innebär enligt motionärerna
en form av extra kommunal utdebitering för vissa grupper.
Enligt motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 8 utnyttjar endast 4 % av landets
kommuner möjligheten att helt avgiftsfinansiera tillsynen. Det är enligt
motionärerna från konkurrens- och rättvisesynpunkt inte acceptabelt med
en så stor variation som 0-9 000 kr på likvärdiga tillsynsobjekt. En
timtaxa borde kunna ligga till grund för debiteringen, vilket skulle skapa
större rättvisa. God djurhållning gynnas också av ett sådant system. Vid
anmälan där ingen anmärkning noterats bör däremot ingen avgift utgå. Skulle
det däremot innebära en anmärkning bör avgift utgå. Motionärerna anser
att regeringen borde utge en rekommendation till kommunerna om en mer
enhetlig och skälig taxesättning.
Regeringen bör enligt motion 2003/04:MJ33 (kd) yrkande 3 överväga om det
behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet
finansieras. Förutom finansiella aspekter bör man även beakta vikten av
att djurhållare i olika delar av landet behandlas på ett så långt möjligt
likvärdigt sätt.
Granskningen av kommunernas uttag av tillsynsavgifter visar att kommunerna
har valt olika modeller för finansiering runtom i landet anförs det i
motion 2003/04:MJ36 (c). Motionärerna anser till skillnad från vad
Riksrevisionens styrelse anför att detta inte är något problem. Hur kommunerna
väljer att finansiera sin verksamhet är enligt motionärerna kommunens
invånares och de förtroendevalda politikernas sak att avgöra. Ett kommunalt
självstyre över taxorna kräver dock öppenhet mot företagarna och
kommuninvånarna, så att dessa kan jämföra och ställa krav på sina politiker
(yrkande 1). Med en kommunal makt över tillsynsavgifterna kan kommuner
välja att differentiera tillsynsavgifterna med anledning av aktivt
miljöarbete hos företagen (yrkande 2 delvis).
Utskottets ställningstagande
Huvuddelen av djurskyddstillsynen sker på kommunal nivå och
djurskyddsförordningen
(1988:539) ger kommunerna rätt att ta ut avgifter för sin tillsyn. Enligt
vad som framgår av Riksrevisionens rapport finansierar ungefär hälften av
kommunerna delvis sin tillsynsverksamhet med avgifter och endast 5 % av
kommunerna finansierar all tillsyn via avgifter. Riksrevisionens undersökning
visar att avgifternas storlek varierar kraftigt mellan kommunerna. Utskottet
konstaterar att för ett likvärdigt tillsynsobjekt kan avgiften för en
inspektion variera mellan 0 och 9 000 kr. Undersökningen visar också att
det inte finns något direkt samband mellan avgiftsnivåerna och en väl
fungerande och regelbunden kommunal tillsyn, men i rapporten understryks
att det finns goda möjligheter att öka tillsynsresurserna lokalt genom
att införa avgifter. Utskottet konstaterar vidare att enligt
granskningsrapporten
talar konkurrensskäl för att avgifter tas ut på ett likvärdigt sätt.
Utskottet finner i likhet med Riksrevisionens styrelse att det med anledning
av vad som framkommit i samband med granskningen kan finnas skäl att
regeringen överväger om det behövs förändringar av hur det lokala
djurskyddsarbetet finansieras. Förutom de finansiella aspekterna bör vid en
sådan prövning även beaktas vikten av att djurhållare i olika delar av
landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt sätt. Som framhålls
i Riksrevisionens styrelses framställning kan det inte anses rimligt att
det som i en kommun är helt kostnadsfritt i en annan kommun kostar
djurhållaren 9 000 kr. Därvid anser utskottet i enlighet med Riksrevisionens
styrelse att en självklar utgångspunkt måste vara att avgifterna inte får
överskrida de kommunala självkostnaderna för tillsynen. Utskottet anser
att regeringen så snart som möjligt bör återrapportera till riksdagen om
resultatet av sin prövning. Vad utskottet anfört härom bör ges regeringen
till känna. Utskottet tillstyrker därmed Riksrevisionens styrelses
framställning i denna del. I enlighet härmed anser utskottet att de motioner
som behandlar tillsynsavgifter m.m., dvs. motionerna 2003/04:MJ33 (kd)
yrkande 3, 2003/04:MJ34 (m) yrkande 2, 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 8 och
2003/04:MJ36 (c) yrkandena 1 och 2 (delvis) får anses vara tillgodosedda.
Utskottet avstyrker därför dessa i berörda delar.
Behovet av förbättrad samordning och styrning av djurskyddstillsynen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker Riksrevisionens styrelses förslag om förbättrad
samordning och styrning av tillsynen och avstyrker därmed nio (m, fp, kd,
c) motionsyrkanden såsom i allt väsentligt tillgodosedda.
I enlighet med att utskottet således tillstyrker Riksrevisionens styrelses
framställan i sin helhet avstyrker utskottet tre motionsyrkanden (m, fp,
kd) såsom tillgodosedda.

Riksrevisionens styrelses förslag
Ett huvudresultat av granskningen är att ett förbättrat djurskyddsarbete
inte bara är en fråga om organisatoriska förändringar utan inte minst
handlar om ökad aktivitet från de olika aktörerna och ett förbättrat
samarbete dem mellan. Tillkomsten av den nya djurskyddsmyndigheten från
och med den 1 januari 2004 accentuerar enligt granskningsrapporten
ytterligare behovet av samarbete och samordning. Här har enligt styrelsen
inte minst regeringen en viktig uppgift i sin roll att styra och leda den
statliga förvaltningen. Det kanske viktigaste styrinstrumentet är
regleringsbreven. I granskningen har bl.a. framkommit att regleringsbreven
till de olika myndigheterna inom djurskyddsområdet inbördes i flera fall
varit dåligt samordnade. Det är enligt styrelsen angeläget att regeringen
i anslutning till att en ny central djurskyddsmyndighet nu bildas
uppmärksammar behovet av en förbättrad styrning och en väl fungerande
uppföljning
av djurskyddsarbetet. Det är enligt styrelsen av stor vikt att regeringen
verkar för att den nya myndigheten styr och följer upp den kommunala
tillsynen på ett aktivt och riktat sätt.
Motionerna
I motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 4 anförs att inspektörsverksamheten
bör underlättas genom samverkan över kommungränserna. Enligt motion
2003/04:MJ33 (kd) bör det göras möjligt för flera kommuner att gå ihop för
att anställa en gemensam djurskyddsinspektör. Motionärerna anser också
att en kommun skall få rätt att delegera tillsynen till tjänsteman i annan
kommun (yrkande 2). Dessutom anser motionärerna att samarbetet mellan
djurskyddsinspektörer och veterinärer är ett område som måste förbättras.
Regeringen har därvid ett ansvar att tillse detta genom styrning och
uppföljning (yrkande 5). Kravet på att göra det möjligt för kommunerna
att samarbeta om tillsynen upprepas i motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande
18. Också i motion 2003/04:MJ36 (c) yrkande 2 delvis framförs åsikten att
kommunerna skall ges möjlighet att samordna sin tillsynsverksamhet med
andra kommuner. Även i motion 2003/04:MJ363 (c) föreslås att det skall
bli möjligt att delegera beslutanderätt i djurskyddsfrågor till personal
anställd i annan kommun. Enligt motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 23 bör
djurskyddstillsynen ske på kommunal nivå. Synpunkten får medhåll i motion
2002/03:MJ429 (m) yrkande 9 i vilken anförs att en lokalt förankrad tillsyn
med kännedom om lokala förhållanden är bättre än att inrätta en ny myndighet.

I motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 9 delar motionärerna Riksrevisionens
uppfattning om vikten av samverkan mellan olika parter, myndigheter,
kommuner och inom EU för att utveckla och säkerställa ett gott djurskydd.
Regeringen bör enligt motionärerna snarast se till att hindren vad gäller
avrapporteringar till EU undanröjs och att återkopplingen från EU förbättras.

I tre motioner yrkas bifall till Riksrevisionens styrelses förslag i sin
helhet, nämligen motionerna 2003/04:MJ33 (kd) yrkande 7, 2003/04:MJ34 (m)
yrkande 1 och 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 1.
Utskottets ställningstagande
Riksrevisionen pekar i rapporten på att djurskyddslagen är en ramlag och
att en förutsättning för att efterlevnaden skall bli god och tillämpningen
av den kunna följas upp är att alla aktörerna i systemet samarbetar. I
rapporten understryks att mycket av det som behöver förstärkas inom
djurskyddsarbetet handlar om att ta ansvar, våga vara aktiv och att samarbeta
mer med varandra. Det formella ansvaret finns i stort sett utpekat.
Riksrevisionen ger mot denna bakgrund i rapporten en rad rekommendationer
till bl.a. Jordbruksverket. Jordbruksverket bör enligt rapporten inte
minst i sin roll som arbetsgivare för distriktsveterinärerna tydligare
stödja dem i uppgifter som rör djurskyddet. Flera rekommendationer riktas
också till den nya Djurskyddsmyndigheten angående hur stödet till kommunernas
och länsstyrelsernas tillsynsverksamhet kan utvecklas. Utskottet konstaterar
att ett huvudresultat av granskningen är att ett förbättrat djurskyddsarbete
inte bara är en fråga om organisatoriska förändringar utan handlar i hög
grad om ökad aktivitet från de olika aktörerna och ett förbättrat samarbete
dem mellan. I detta sammanhang accentueras behovet av samarbete och
samordning ytterligare genom tillkomsten av den nya Djurskyddsmyndigheten,
vilket också framhålls av Riksrevisionens styrelse. Regeringen har
naturligtvis en viktig uppgift i sin roll att styra och leda den statliga
förvaltningen. Det kanske viktigaste styrinstrumentet är regleringsbreven.
I granskningen har bl.a. framkommit att regleringsbreven till de olika
myndigheterna inom djurskyddsområdet inbördes i flera fall varit dåligt
samordnade. Utskottet konstaterar i detta sammanhang att Jordbruksdepartementet
i promemorian Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn (Ds 2004:11)
presenterar några förslag som syftar till en ökad effektivitet i bl.a.
djurskyddstillsynen. Ett förslag som efterfrågas av några motionärer är
att kommuner skall få möjlighet att träffa avtal om att tillsynsuppgifter
som en kommun har skall fullgöras av en annan kommun och att en person
som är anställd av en kommun skall få fatta beslut på en annan kommuns
vägnar. I detta sammanhang förutsätter utskottet att regeringen återkommer
med förslag som underlättar kommunernas samarbete om djurskyddstillsynen.
Vidare föreslås i promemorian att stödet till de lokala myndigheterna
skall förbättras. En viktig aspekt i ett löpande stödarbete mot inspektörer
och andra aktörer är enligt promemorian tillgängligheten hos de centrala
myndigheternas personal. Andra insatser kan utgöras av stöd i form av
centralt framtagen tillsynsmetodik, malldokument och checklistor. Dessutom
föreslås att de centrala myndigheterna skall meddela föreskrifter om hur
tillsynen konkret skall bedrivas på lokal nivå. Det är nämligen enligt
promemorian betydelsefullt att de centrala myndigheterna utnyttjar rätten
att meddela föreskrifter för att enhetligheten i den operativa tillsynen
skall öka. Utskottet har erfarit att departementspromemorian nu är under
remissbehandling, med en remisstid fram till den 1 juni 2004.
Vid en samlad bedömning finner utskottet i likhet med Riksrevisionens
styrelse att det är angeläget att regeringen i anslutning till att den
nya Djurskyddsmyndigheten nu inleder sin verksamhet uppmärksammar behovet
av en förbättrad styrning och en väl fungerande uppföljning av
djurskyddsarbetet.
Det är enligt utskottet viktigt att regeringen verkar för att den nya
myndigheten styr och följer upp den kommunala tillsynen på ett aktivt och
riktat sätt. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av
det anförda. Vad utskottet anfört i denna del bör ges regeringen till
känna. Utskottet tillstyrker således Riksrevisionens styrelses framställning
också i nu berörd del. I enlighet härmed och med vad utskottet i övrigt
anfört är syftet med motionerna 2002/03:MJ429 (m) yrkande 9, 2002/03:MJ487
(c) yrkande 23, 2003/04:MJ33 (kd) yrkandena 2 och 5, 2003/04:MJ35 (fp)
yrkande 4 och 9, 2003/04:MJ36 (c) yrkande 2 (delvis), 2003/04:MJ363 (c)
samt 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 18 i allt väsentligt tillgodosett. Utskottet
avstyrker därför dessa.
Utskottet har sammanfattningsvis i alla delar tillstyrkt den framställning
Riksrevisionens styrelse gjort. Eftersom kraven på bifall till framställningen
i motionerna 2003/04:MJ33 (kd) yrkande 7, 2003/04:MJ34 (m) yrkande 1 och
2003/04:MJ35 (fp) yrkande 1 därmed är tillgodosedda fullt ut, föreslår
utskottet att dessa lämnas utan vidare åtgärd. Yrkandena är inarbetade i
utskottets förslag till riksdagsbeslut under punkterna 1-3.
Vissa samordningsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (fp, s) med förslag om lokala
tillsynsplaner med hänvisning till att förslagen är tillgodosedda med det
arbete som pågår i Regeringskansliet. Vidare avstyrker utskottet tre
motionsyrkanden (v, mp) om ökad effektivitet vid omhändertagande av djur.
Utskottet anser att yrkandena är tillgodosedda och att det därför är
obehövligt med ett riksdagsuttalande i frågan.
Jämför reservationerna 1 (v) och 2 (mp).
Motionerna
I motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 3 påpekas att det finns totalt 90 000
tillsynsobjekt i Sverige samt att det till detta kommer ett antal
anmälningsärenden. För att leva upp till Jordbruksverkets rekommendation om
en tillsyn vart tredje år krävs enligt motionärerna ökade resurser. Det
är därvid viktigt att kommunerna upprättar tillsynsplaner. Enligt motion
2002/03:MJ454 (s) yrkande 1 behövs det en bred genomlysning av välfärden
för de djurarter som används som livsmedelsobjekt.
Regeringen bör enligt motion 2003/04:MJ402 (v) yrkande 1 se över möjligheten
att förenkla och effektivisera handläggning av djurskyddsärenden inom
polis och kommun i syfte att stärka djurskyddsarbetet. Varje fördröjning
i verkställandeledet innebär enligt motion 2003/04:MJ37 (mp) ett otillbörligt
förlängande av djurens lidande. Regeringen bör därför vidta de åtgärder
som krävs för att polismyndigheten i högre utsträckning verkställer
omhändertagande av djur. Enligt motionärerna bör krav införas bl.a. på att
varje lokal polismyndighet upprättar en förberedd plan och
uppstallningskontakter.
Detta skulle öka möjligheterna att snabbt genomföra ett omhändertagande
(yrkande 3). Rättstillämpningen måste vara lika oberoende av var brott
mot djurskyddslagen begås. En utveckling i analogi med vad som gäller för
miljöbrott är därför eftertraktansvärd. Riksåklagarens miljöbrottsenhet
har också ansvar för ett frivilligt samarbetsorgan där samtliga myndigheter,
även tillsynsmyndigheter, med anknytning till miljöbrottsbekämpning är
representerade. Inom Naturvårdsverket finns också ett särskilt tillsyns-
och föreskriftsråd, vilket är reglerat i Naturvårdsverkets instruktion
(SFS 2001:1096). Detta skulle enligt motionen kunna tjänstgöra som modell
för djurskyddet (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
När det gäller kravet på kommunala tillsynsplaner vill utskottet hänvisa
till vad som anförs i Regeringskansliets promemoria Förbättrad djurskydds-
och livsmedelstillsyn (Ds 2004:11). I promemorian föreslås just att de
lokala tillsynsmyndigheterna skall upprätta tillsynsplaner i syfte att
leva upp till tillsynsverksamhetens mål. I promemorian påpekas att en
tillsyn av bra kvalitet uppnås inte bara genom de centrala myndigheternas
styrning utan det är av stor betydelse att de operativa tillsynsmyndigheterna
själva upprättar en plan för hur den egna tillsynen skall bedrivas i syfte
att leva upp till tillsynsverksamhetens mål. I fråga om tillsynsverksamhet
på livsmedelsområdet påpekas att det redan i dag finns en sådan skyldighet
enligt Livsmedelsverkets föreskrifter i ämnet. Motsvarande skyldighet bör
enligt promemorian införas på djurskyddssidan. En sådan förpliktelse kan
med stöd av bemyndigandet i 25 § djurskyddslagen införas genom en ändring
i djurskyddsförordningen. Som utskottet påpekat ovan är Jordbruksdepartementets
promemoria under remissbehandling. Utskottet anser att det redovisade
förslaget innebär att riksdagen inte nu bör vidta några åtgärder, varför
utskottet avstyrker motionerna 2002/03:MJ454 (s) yrkande 1 och 2003/04:MJ35
(fp) yrkande 3.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt med en
effektiv organisation för omhändertagande av vanvårdade djur. I det
sammanhanget vill utskottet framhålla att riksdagen har beslutat om ändring
i djurskyddslagen (prop. 2001/02:93, bet. 2001/02:MJU20, rskr. 2001/02:257),
vilken trädde i kraft den 1 januari 2003. Beslutet innebär bl.a. att
bestämmelserna om förbud mot att hålla djur och om omhändertagande av
djur skärps, dvs. kan tillämpas i fler fall. Dessutom blev det en skyldighet
för myndigheterna att gripa in i vissa fall i stället för som tidigare
endast en möjlighet. Enligt 24 § djurskyddslagen utövar Djurskyddsmyndigheten
den centrala tillsynen över efterlevnaden av djurskyddslagen och av de
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Djurskyddsmyndigheten
samordnar övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och lämnar vid behov råd
och hjälp i denna verksamhet. Kommunen har det lokala ansvaret för
djurskyddstillsynen och Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp
som behövs vid tillsynen. Utskottet konstaterar att i den ovan nämnda
departementspromemorian (Ds 2004:11) dessutom föreslås bl.a. att en
möjlighet införs för länsstyrelsen att förelägga en kommun som befunnits
inte uppfylla sina tillsynsskyldigheter enligt djurskyddslagen att avhjälpa
bristen. Ett föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som
myndigheten anser nödvändiga för att den påtalade bristen skall kunna
avhjälpas. Om det föreligger särskilda skäl får föreläggandet förenas med
vite. Utskottet anser att det anförda innebär att riksdagen inte bör vidta
några åtgärder med anledning av motionerna 2003/04:MJ37 (mp) yrkandena 3
och 4 och 2003/04:MJ402 (v) yrkande 1. Utskottet avstyrker motionerna i
berörda delar.
Utbildningsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker fyra yrkanden (fp, mp) med förslag till utbildningskrav
för veterinärer och djurskyddsinspektörer. Yrkandena anser utskottet vara
huvudsakligen tillgodosedda.
Jämför reservationerna 3 (fp) och 4 (mp).
Motionerna
I motion 2003/04:MJ37 (mp) föreslås att man i veterinärutbildningen inför
en särskild kurs i förvaltningsrätt med inriktning på veterinärernas roll
i det lagstadgade djurskyddet (yrkande 5). Vidare anser motionärerna att
regeringen, via Djurskyddsmyndigheten, bör garantera tillgången till sådana
fortbildningskurser till redan utexaminerade veterinärer (yrkande 6).
Enligt motion 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 8 finns det för närvarande ingen
obligatorisk utbildning eller något krav på utbildning för kommunernas
djurskyddsinspektörer. Motionärerna anser bl.a. att ett sådant krav på
utbildning bör införas. Vad som anförs om behovet av adekvat utbildning
för djurskyddsinspektörer upprepas i motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 6.

Utskottets ställningstagande
När det gäller förslagen om utbildning av veterinärer vill utskottet
hänvisa till att i departementspromemorian Förbättrad djurskydds- och
livsmedelstillsyn (Ds 2004:11) föreslås bl.a. att det centrala stödet till
de lokala myndigheterna skall förbättras. Som exempel nämner promemorian
utökade utbildningsinsatser och förbättrad rådgivning och vägledning.
Frågan behandlas även i Riksrevisionens rapport Hur effektiv är
djurskyddstillsynen? (RIR 2003:1). I rapporten rekommenderar Riksrevisionen
Jordbruksverket att bl.a. höja distriktsveterinärernas kompetens i
förvaltningskunskap och juridik så att de vet hur de skall agera vid brott
mot djurskyddslagen samt att ge distriktsveterinärerna tydligare instruktioner
om hur de skall agera utifrån den anmälningsplikt som de har. Riksrevisionen
ger också liknande rekommendationer till Livsmedelsverket. Utskottet anser
att dessa förslag och rekommendationer tillgodoser förslagen i motion
2003/04:MJ37 (mp) yrkandena 5 och 6. Motionen i berörda delar avstyrks
därför.
Utskottet anser att motsvarande bedömning bör göras när det gäller
motionsförslagen angående djurskyddsinspektörernas utbildning. Förutom vad
utskottet anfört om förslagen i departementspromemorian (Ds 2004:11) vill
utskottet framhålla att Riksrevisionen framhåller att kommunerna i stort
lever upp till de utbildningsrekommendationer som finns i de allmänna
råden. Riksrevisionen konstaterar att kommunernas inspektörer har bättre
kompetens än tidigare, även om det finns utrymme att höja kompetensen.
Utskottet förutsätter att det arbetet även beaktar frågan om
djurskyddsinspektörernas kompetens. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna
2002/03:MJ422 (fp) yrkande 8 och 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 6.
Djurskydd
Allmänna djurskyddspolitiska frågor och lagstiftningsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två yrkanden (mp) som behandlar det s.k.
förprövningsinstrumentet i djurskyddsförordningen. Vidare avstyrker utskottet
fjorton motionsyrkanden (s, fp, v, c, mp) med bl.a. förslag om en översyn
av djurskyddslagen och om att tydliggöra målen för ett djuretiskt samhälle.
Utskottet förutsätter därvid att den nyinrättade Djurskyddsmyndigheten
kommer att bevaka de frågor som tas upp i motionerna.
Jämför reservationerna 5 (v) och 6 (mp).
Motionerna
I ett flertal motioner föreslås olika övergripande förändringar i
djurskyddslagen eller att regeringen bör utreda hur djurskyddslagens
bestämmelser
tillämpas.
I motion 2003/04:MJ37 (mp) tas förprövningsinstrumentet i 5 §
djurskyddsförordningen upp. Motionärerna föreslår att förprövningen bör omfatta
samtliga aspekter inom gården som har menlig inverkan på djurskydd eller
djurhälsa (yrkande 1). Vidare anser motionärerna att det är viktigt med
veterinär kompetens i förprövningen. Därför bör riksomfattande krav införas
på att länsveterinär tillsammans med länsstyrelsens byggnadstekniska
kompetens fattar beslut i dessa ärenden (yrkande 2).
Enligt motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 1 bör Djurskyddsmyndigheten ges
i uppdrag att utreda hur den svenska djurskyddslagen kan implementeras
bättre på alla djurskyddsområden och djur som den omfattar. Motionärerna
anser vidare att så länge bidragssystemet finns kvar bör djurägaren tvingas
visa upp ett färskt intyg från veterinär som visar att vederbörande sköter
sina djur väl och enligt svensk djurskyddslag (yrkande 11). Flera förslag
till en förbättring av djurhållningen lämnas i motion 2002/03:MJ422 (fp)
yrkande 4. Motionärerna framhåller att ett ökat engagemang gör att
konsumenterna blir medvetna i djurhållningsfrågor. De betonar vidare att
lagar och förordningar utgör viktiga styrmedel. Det är därvid viktigt att
de är utformade så att de kan respekteras. Slutligen hävdar de att EU:s
regler och direktiv för djurhållning snarast bör implementeras och
efterlevnaden kontrolleras. I motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 18 anser
motionärerna att det är bra att djurskyddslagen ses över. Denna uppgift
skall genomföras av Djurskyddsmyndigheten men motionärerna anser att medlen
borde tilldelas Jordbruksverket i stället. I motion 2003/04:MJ221 (c)
yrkande 1 påpekar motionärerna att det finns brister i nuvarande system.
Bland annat konstateras att man för närvarande inte kan förhindra
missförhållanden som man upptäcker i djurhållningen tillräckligt snabbt. För
att förebygga och bekämpa vanskötsel av djur är det enligt motionärerna
viktigt att begreppet god jordbrukarsed även innefattar djurhållningen.
Ett förbud mot utbetalning av EU-stöd kan vara ett verksamt medel att
hindra dem som förelagts förbud mot djurhållning på grund av brister.
Också i motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 1 efterfrågas en statlig utredning
om djurskyddslagens genomförande. I motion 2002/03:MJ322 (mp) föreslås
också att en utredning tillsätts med uppgift att samordna
djurskyddslagstiftningen.
I motion 2003/04:MJ381 (mp) föreslås att regeringen tar initiativ till
att utveckla ett system för välfärdsindikatorer för husdjur.
Enligt motion 2003/04:MJ402 (v) yrkande 7 bör 3 § djurskyddslagen
omformuleras. Motionärerna anför att enligt bestämmelsen skall djur ges
tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Det finns emellertid
ingen definition av vad detta innebär. Rekvisitet tillräcklig bör därför
förtydligas. I flera motioner behandlas frågan om ett djuretiskt hållbart
samhälle. Bland annat föreslås att ett djuretiskt råd bör inrättas och
att indikatorer som kan användas för att mäta samhällsutvecklingen på det
djuretiska området utvecklas. Detta framgår av motionerna 2002/03:MJ488
(s) yrkande 1 och 2003/04:MJ272 (s) yrkandena 1-3. I motion 2002/03:MJ488
(s) yrkande 3 föreslås att regeringen årligen presenterar en skrivelse
till riksdagen om djurskyddet.
Utskottets ställningstagande
Förprövningsinstrumentet regleras i 5 § djurskyddsförordningen. Enligt
bestämmelsen får stall och andra förvaringsutrymmen för hästar eller för
djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn
eller pälsar inte uppföras eller byggas om utan att stallen eller
förvaringsutrymmena på förhand har godkänts från djurskydds- och
djurhälsovårdssynpunkt.
Detsamma gäller när ett stall ändras i vissa fall. Vad som sägs om stall
och förvaringsutrymme gäller även del av stall och del av förvaringsutrymme
samt hägn eller del av hägn. Det är länsstyrelsen som ansvarar för prövningen.
När det gäller förprövningsinstrumentets omfattning och former konstaterar
utskottet att syftet med bestämmelsen är att förhindra att något byggs
som kan leda till lidande för djuren. Länsstyrelserna torde därvid ha
möjlighet att inhämta det underlag och de synpunkter som erfordras för
bedömningen. Utskottet anser sig inte berett att föreslå några åtgärder
med anledning av vad som anförs i motion 2003/04:MJ37 (mp) yrkandena 1
och 2. Motionen i berörda delar avstyrks.
Djurskyddsmyndigheten inledde sin verksamhet i januari 2004. Ett av
myndighetens mål är att förbättra djurskyddet genom att effektivt följa och
utvärdera tillämpningen av djurskyddslagen med tillhörande förordningar
och vid behov föreslå förändringar av dessa samt att utarbeta föreskrifter
på djurskyddsområdet. Myndigheten skall dessutom redovisa hur arbetet med
utvärdering och tillämpning av djurskyddslagen med tillhörande förordning
har bedrivits. Som regeringen anför i samband med inrättandet av myndigheten
(prop. 2001/02:189 En ny djurskyddsmyndighet s. 11 f.) gäller denna uppgift
inte bara att granska domar som rör djurskydd, utan även att följa och
utvärdera anmälningar om brott, hur fallen dokumenterats, varför en del
fall leder till åtalseftergift, vilka problem och svårigheter som kan
uppstå i fråga om tolkning av lagen m.m. Sådana utvärderingar är viktiga
inte minst mot bakgrund av de skärpningar av lagen, som riksdagen beslutat
(lagen [2002:550] om ändring i djurskyddslagen). Utskottet konstaterar
att regeringen givit myndigheten uppgiften att vid behov utifrån dessa
utvärderingar föreslå förändringar av lagen. Dessutom ingår i ansvaret
även att anordna utbildningar och konferenser samt att sprida information
om skydd för dessa djurslag. Utskottet vill härutöver påpeka att rekvisitet
god jordbrukarsed numera är ett viktigt kriterium för stödberättigande.
Dessutom finns enligt beslut med anledning av reformeringen av EU:s
jordbrukspolitik (CAP) nya frikopplade stöd, för vilka krävs att lantbrukarna
uppfyller vissa direktiv som står listade i rådets förordning 1782/2003
bilaga 3. I den listan finns ett antal direktiv om djurskydd. Utskottet
förutsätter att inrättandet av Djurskyddsmyndigheten kommer att medföra
att sådana frågor som tas upp i motionerna 2002/03:MJ322 (mp), 2002/03:MJ386
(fp) yrkandena 1 och 11, 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 4, 2002/03:MJ487 (c)
yrkande 18, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 1, 2003/04:MJ221 (c) yrkande 1,
2003/04:MJ381 (mp) och 2003/04:MJ402 (v) yrkande 7 kommer att få en
allsidig belysning. Mot bakgrund härav anser utskottet att syftet med
motionerna i nu berörda delar får anses vara tillgodosett. Motionsyrkandena
avstyrks därmed.
Utskottet delar uppfattningen att djuretik är en viktig fråga. Människans
förhållande till djuren diskuteras allt oftare i dagens samhälle och djur
representerar ett stort värde för människor. Många länder har sedan lång
tid tillbaka lagar för att reglera djurhållning. Svensk lagstiftning utgår
från att det finns starka etiska skäl till att människan bör ta hänsyn
till djuren samtidigt som det är viktigt att samhället tar ansvar för
djuren och håller diskussionen vid liv för att förbättra djurskyddet.
Förbättringar av djurskyddet skall utgå från kunskap om olika djurs egenart
och särskilda behov. Utskottet erinrar sig att det under det svenska
ordförandeskapet i EU våren 2001 hölls en öppen debatt om etiska aspekter
på djurhållning i ministerrådet för jordbruksfrågor. Inför debatten
publicerade Sverige ett underlag (8379/01). Utskottet har erfarit att i
syfte att stimulera debatten om djuretik har Jordbruksdepartementet
utarbetat ett diskussionsunderlag för gymnasieskolan. Departementet anordnade
dessutom under våren 2003 ett seminarium till vilket samtliga landets
gymnasieskolor inbjudits. Utskottet vill i detta sammanhang åter framhålla
att i regleringsbrevet för Djurskyddsmyndigheten framgår att målet för
myndighetens verksamhet är att stärka djurskyddet. Av Djurskyddsmyndighetens
instruktion (2003:1125) framgår bl.a. att myndigheten skall följa och
utvärdera tillämpningen av djurskyddslagen och, vid behov, föreslå ändringar
av lagen eller av bestämmelser utfärdade med stöd av lagen. Mot bakgrund
av den uppmärksamhet som ägnas åt frågan anser utskottet att det inte
finns behov av något riksdagsuttalande. Motionerna 2002/03:MJ488 (s)
yrkandena 1 och 3 och 2003/04:MJ272 (s) yrkandena 1-3 avstyrks därför.
Allmänna internationella djurskyddsfrågor och skärpning av EU:s
djurskyddsbestämmelser
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker åtta yrkanden (s, fp, kd, c) om djurskydd inom framför
allt EU med hänvisning till att syftet med yrkandena får anses tillgodosett.
Utskottet avstyrker därutöver ett yrkande (m) om att regeringen i
internationella sammanhang bör verka för att tvångsmatning av djur skall
upphöra. Utskottet hänvisar därvid till regeringens ståndpunkt i frågan.

Jämför reservationerna 7 (fp) och 8 (fp, kd, c).
Motionerna
Flera motioner behandlar Sveriges agerande i EU och olika internationella
sammanhang. I motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 2 föreslår motionärerna
att den nya Djurskyddsmyndigheten också skall ha till uppgift att samordna
Sveriges agerande i internationella organ. Enligt motion 2002/03:MJ256
(kd) yrkande 3 bör riksdagen begära att regeringen i en skrivelse redogör
för vilka åtgärder den har vidtagit inom EU och i andra internationella
sammanhang för att främja bättre djurhållning och djurskydd. Yrkandet
upprepas i motion 2003/04:MJ256 (kd) yrkande 3. För att svenska bönder
inte i ekonomiskt hänseende skall missgynnas för god djurhållning är det
enligt motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 40 viktigt att regeringen driver
linjen att djurskyddslagstiftningen harmoniseras inom EU. God djuromsorg
är enligt motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 19 inte en fråga endast för
Sverige. Det är enligt motionärerna viktigt att arbeta för ett gott
djurskydd även i andra länder. Enligt motion 2003/04:MJ271 (s) yrkande 1 är
engagemanget för djur en global fråga. Vidare är det viktigt med en större
analys av det djurpolitiska arbetet som bedrivits internationellt (yrkande
2). Dessutom bör man initiera en diskussion med allmänheten och berörda
organisationer i ämnet djurskydd (yrkande 3).
I motion 2002/03:MJ284 (m) framhåller motionären behovet av att regeringen
i internationella forum arbetar för att tvångsmatning av djur
förbjuds.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att Sverige sedan länge i olika internationella
sammanhang med kraft driver frågor om djurskydd. Under den svenska
ordförandeskapsperioden i EU belyste Sverige på olika sätt frågan om människans
förhållande till djuren. Sverige initierade bl.a. en diskussion om djuretik
i jordbruksministerrådet. Syftet var att lyfta debatten om etiska aspekter
på djurhållning och stimulera till en mer principiell diskussion om
människans förhållande till djuren. Ett annat initiativ var konferensen
Ethics and Animal Welfare 2001. Syftet var att skapa en dialog om djurskydd
mellan personer som arbetar med djur och djurskydd på olika sätt. Utskottet
är övertygat om att Sveriges engagemang starkt kom att bidra till att
djurskyddsdebatten i EU fick ny näring och öppnades för fler infallsvinklar.
Det är naturligtvis oerhört angeläget att arbetet för ett förbättrat
djurskydd fortsätter oförtrutet. På senare tid har Sverige varit drivande
i flera pågående ärenden med djurskyddsfrågor inom EU. Utskottet har
erfarit att ett exempel härpå är EG-kommissionens arbetsgrupp för nya regler
för slaktkycklingsproduktion där Sverige har ett stort inflytande.
Arbetsgruppen har bl.a. gjort studiebesök i Sverige för att studera svensk
produktion. Ett annat område är rådsarbetsgruppens beredning av
EG-kommissionens förslag om regler för djurtransporter som kommer att
presenteras
under våren. Enligt vad utskottet erfarit har de svenska ståndpunkterna
fått stort genomslag i detta arbete. Utskottet anser mot bakgrund härav
att syftet med motionerna 2002/03:MJ256 (kd) yrkande 3, 2003/04:MJ35 (fp)
yrkande 2, 2003/04:MJ256 (kd) yrkande 3, 2003/04:MJ271 (s) yrkandena 1-3
och 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 40 är tillgodosett. Motionerna avstyrks
därför. Det anförda innebär att också motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 19
får anses vara tillgodosedd. Motionen i berörd del avstyrks.
Utskottet delar motionärens i motion 2002/03:MJ284 (m) uppfattning att
tvångsmatning av djur inte kan anses acceptabelt. Utskottet har av
Jordbruksdepartementet erfarit att Sverige i de internationella sammanhang
där djurskyddsfrågor diskuteras framförde synpunkter i den riktning
motionären efterlyser. Utskottet vill emellertid härutöver framhålla att
EG-kommissionen år 1998 antog en rapport från den vetenskapliga kommittén
med titeln "Welfare Aspects of the Production of Foie Gras in Ducks an
Geese". Det finns ännu inga särskilda gemenskapsregler om detta men
Europarådet har antagit rekommendationer om ankor och gäss. Dessa innehåller
tyvärr inget förbud mot tvångsmatning, vilket Sverige kraftigt har kritiserat.
Med hänvisning till den position regeringen redan intagit i frågan
förutsätter utskottet att arbetet med att förbjuda tvångsmatning av djur
fortsätter. Utskottet avstyrker därför motionen.
Djurhållning och djurskötsel i allmänhet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två yrkanden (mp) om att införa förbud mot elpådrivare,
ett yrkande (m) om att åter tillåta s.k. kodressörer och ett yrkande
(mp) om förbud mot s.k. spaltgolv.
Jämför reservation 9 (mp).
Motionerna
I motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 17 förespråkar motionärerna ett förbud
mot elpådrivare. Detta krav upprepas i motion 2003/04:MJ382 (mp) yrkande
1. I motion 2002/03:MJ242 (m) yrkar motionären att det åter skall bli
tillåtet med s.k. kodressörer. Enligt motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande
9 bör det införas förbud mot spaltgolv.
Utskottets ställningstagande
Genom en ändring i djurskyddsförordningen som trädde i kraft den 1 juli
2003 skärptes bestämmelserna om hur el får användas i avsikt att styra
djurs beteende. Numera finns ett generellt förbud mot att använda utrustning
eller anordning som ger djur en elektrisk stöt för att styra deras beteende.
Förbudet gäller inte elstängsel. Djurskyddsmyndigheten får meddela
föreskrifter om undantag från förbudet när det gäller elektriska pådrivare
samt meddela villkor för sådan användning. Utskottet har erfarit att
slakteribranschen, LRF, Kommunförbundet, myndigheter och Jordbruksdepartementet
har genomfört regelbundna möten för att öka medvetenheten inom slakterinäringen.
Många slakterier har på senare tid investerat och byggt om slaktstallarna
just för att undvika användningen av elpåfösare. Det är viktigt att påpeka
att djurskyddet vid slakterier stärktes år 2002 genom ändringar i
veterinärinstruktionen. Besiktningsveterinärens roll i samband med slakt
regleras i förordningen (SFS 1971:810) med allmän veterinärinstruktion. Av
bestämmelserna framgår att om en veterinär i sin yrkesutövning finner
anledning att anta att djur inte hålls eller sköts i enlighet med
djurskyddslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, skall
veterinären, om förhållandet inte rättas till, anmäla detta till den eller
de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Ändringen som genomförts innebär att alla veterinärer i sin yrkesutövning
är skyldiga, om inte rättelse sker, att till den kommunala tillsynsmyndigheten
anmäla förhållanden som innebär avsteg från kraven i djurskyddslagstiftningen.
Utskottet vill påpeka att år 2003 stärktes djurskyddet ytterligare genom
en ändring i djurskyddsförordningen. Av 32 a § djurskyddsförordningen
framgår att om ett djur utsätts eller kan antas bli utsatt för onödigt
lidande på ett slakteri, skall besiktningsveterinären förbjuda slakt,
besluta om omedelbar avlivning av djuret eller vidta andra åtgärder som
omedelbart krävs från djurskyddssynpunkt. I bestämmelsen bemyndigas
Djurskyddsmyndigheten att meddela ytterligare föreskrifter om en
besiktningsveterinärs uppgifter från djurskyddssynpunkt. Enligt bestämmelsen
skall besiktningsveterinären reagera om djur utsätts eller kan antas bli
utsatta för lidande. Det finns alltså ingen valmöjlighet för
besiktningsveterinären
utan denne är skyldig att agera enligt vad djurskyddslagen påbjuder.
Motionerna 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 17 och 2003/04:MJ382 (mp) yrkande 1
avstyrks i den mån de inte är tillgodosedda med det anförda.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om s.k. kodressörer.
Klövhälsan beror på många faktorer av vilka bl.a. kan nämnas det underlag
kon står på, hennes foderstat, hur man bedriver avel, hur ofta man verkar
kons klövar och om kon har tillgång till någon typ av fotbad för att hålla
klövarna rena. Det är inte förenligt med tanken med den svenska
djurskyddslagstiftningen att anpassa djuren efter systemen. Djuren skall ges
möjlighet att bete sig naturligt. Det finns således många andra metoder,
som är etiskt mer acceptabla, för att uppnå en fullgod klövhälsa. Det
var också skälet när förbudet mot att använda kodressörer infördes i
djurskyddsförordningen. Sedan år 1997 får således kodressörer inte finnas
monterade i stall eller andra förvaringsutrymmen för djur (SFS 1997:49).
Regeringen har möjlighet att bevilja dispens från bestämmelserna och
utskottet anser inte att riksdagen bör vidta några åtgärder med anledning
av motion 2002/03:MJ242 (m). Motionen avstyrks.
När det gäller frågan om förbud mot spaltgolv vill utskottet anföra
följande. Från djurskyddssynpunkt finns det både fördelar och nackdelar med
spaltgolv. Spaltgolv får användas så länge djuren inte kommer till skada.
På myndighetsnivå finns föreskrifter om att dränerande golv (t.ex.
spaltgolv) skall utformas och skötas så att djuren inte tillfogas skador
och så att utrustningen inte inverkar menligt på djurens beteende och
hälsa. Föreskrifterna anger vidare att gödseldränerande golv inte får
användas som liggyta i bås för ungdjur och tjurar. I bås för bundna djur,
i foderliggbås och i fångbås får dock den bakre delen bestå av
gödseldränerande golv om båset har helt golv eller annan godtagbar liggyta på
minst 80 % av minimilängden för kortbås. Boxar med helspalt av betong kan
ge skador och benproblem hos nötkreatur. Fördelen med spaltgolv är att
djuren trampar ned gödseln i mellanrummen (spalterna) mellan bjälkarna
och att de därigenom håller sig rena. En av nackdelarna förutom skaderisken
är att beläggningsgraden måste hållas hög om spaltgolvet skall fungera
tillfredsställande. I april 2001 lämnade EG:s vetenskapliga kommitté för
djurs hälsa och välfärd en rapport om skydd av nötkreatur som hålls för
köttproduktion. Rapporten rekommenderar att hela spaltgolv inte skall
användas. Vidare rekommenderas att det skall finnas en liggyta med helt
golv försett med strö. Enligt rekommendationerna anser man att även
spaltgolv med gummibeläggning kan tillfredsställa djurens behov. Med det
anförda avstyrker utskottet motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 9.
Djurtransporter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tretton motionsyrkanden (fp, kd, c) med olika förslag
angående transport av djur inom landet och inom EU. Utskottet hänvisar
därvid bl.a. till pågående beredningsarbete i Regeringskansliet. Utskottet
avstyrker vidare sju motionsyrkanden (fp, kd, c, mp) med krav bl.a. på
att exportbidraget för levande djur skall avskaffas, detta med hänvisning
till att en utredning nyligen presenterat ett sådant förslag och att detta
bereds i Regeringskansliet. Slutligen avstyrker utskottet ett yrkande
(mp) om att krav på djurskyddskunskaper bör ställas på djurtransportörer.
Utskottet anser att syftet med motionen är tillgodosett.
Jämför reservation 10 (v, mp).
Motionerna
Frågor om bestämmelserna för djurtransporter återfinns i ett flertal
motioner. Enligt motion 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 5 bör maxtiden för
slakttransporter vara åtta timmar. Också i motion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande
6 delvis framförs åsikten att minimera tiden för slakttransporter av
levande djur. Enligt motion 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 6 bör slakt ske så
nära djurens uppfödningsplatser som möjligt. I motion 2002/03:MJ424 (kd)
yrkande 18 delvis anförs att strikta regler bör finnas för hur djuren
skall behandlas vid transport.
Flera motioner framför krav på att Sverige i EU verkar för att reglerna
m.m. för djurtransporter ändras. I motion 2002/03:MJ256 (kd) yrkande 2
understryks behovet av att den svenska regeringen arbetar för att EU skall
kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter
av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer. Enligt motion 2002/03:MJ386
(fp) yrkande 3 bör regeringen inom EU verka för att alla djurtransporter
bör vara så korta som möjligt och med en absolut maximigräns på åtta timmar
för alla djur. Enligt motionens yrkande 4 bör regeringen inom EU verka
för att inspektioner av alla transporterade djur sker vid slutdestinationen.
Regeringen bör vidare verka för att utbildade och certifierade förare
vid regelbrott förlorar sin licens (yrkande 5). Arbetet bör enligt motionens
yrkande 6 syfta till större utrymme för alla djur vid transport och
maximalt två våningar per djurtransport. Slutligen bör enligt yrkande 7
ackordsystem förbjudas vid djurtransportshantering. Enligt motion
2002/03:MJ487 (c) yrkande 20 bör EG:s transportdirektiv skärpas inom det nu
aktuella området. I motion 2003/04:MJ256 (kd) yrkande 2 lyfts behovet av
att Sverige arbetar för att EU kartlägger och dokumenterar om djurskyddet
åsidosätts vid transporter av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer
fram. Också motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 5 behandlar EU:s
djurtransportsdirektiv.
Ett stort antal motionärer tar upp kopplingen mellan djurtransporter och
EU:s stödsystem. Enligt motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 2 bör regeringen
inom EU verka för att EU avskaffar exportbidragen helt. Yrkandet upprepas
i motion 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 7. Också i motion 2003/04:MJ431 (fp)
yrkande 6 delvis förespråkas ett borttagande av exportbidrag av levande
djur. Liknande krav återfinns även i motionerna 2003/04:MJ367 (kd) yrkande
3, 2002/03:MJ487 (c) yrkande 21, 2003/04:MJ221 (c) yrkande 2 och 2002/03:U324
(mp) yrkande 8.
Enligt motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 19 bör krav införas på kunskaper
hos djurtransportörer om djur och deras behov.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av ett gott djurskydd
vid transporter av levande djur. Den inom EU grundläggande principen om
fri rörlighet för varor och tjänster har emellertid lett till att
djurtransportsområdet är i det närmaste totalt harmoniserat. Detta innebär i
stor utsträckning att i stort sett samma regler gäller i alla medlemsländer
och att det inte är möjligt för Sverige att ha nationella bestämmelser om
skydd av djur under transport som avviker från EG-reglerna. Bestämmelserna
gäller inom hela unionen och Sverige kan inte förhindra utförsel av djur
till andra medlemsstater. Under många år har det emellertid med jämna
mellanrum uppdagats stora problem med djurtransporter på EU-nivå. Sverige
har agerat starkt pådrivande för att förändringar skall komma till stånd.
Detta gäller dels att reglerna måste skärpas, dels att medlemsstaterna
måste förbättra sin tillsyn så att de regler som finns verkligen efterlevs.
Efter starka påtryckningar från medlemsländerna och från allmänheten
presenterade EG-kommissionen under sommaren 2003 det förslag till nya
regler om djurtransporter som utlovats sedan flera år. Förslaget innebär
visserligen förbättringar på vissa områden, men utskottet har erfarit att
det inte är tillräckligt långtgående ur ett djurskyddsperspektiv. Förslaget
bearbetas för närvarande i en rådsarbetsgrupp. Det är för närvarande
osäkert när ett färdigt förslag kan presenteras men utskottet förutsätter
att det kan ske inom en snar framtid. Utskottet vill i sammanhanget
framhålla att också på nationell nivå har initiativ tagits för att nå
förbättringar på djurtransportsområdet. Regeringen beslutade i början av år
2001 om direktiv till en utredning om onödiga respektive långa djurtransporter
och om slakt nära uppfödningsplatsen. Utredningens uppdrag var bl.a. att
kartlägga transportsituationen och se över det befintliga regelverket. I
januari 2003 presenterade utredningen, som antagit namnet
Djurtransportutredningen,
betänkandet Kännande varelser eller okänsliga varor? (SOU 2003:6). Det
finns en omfattande dokumentation som visar på stora problem vid framför
allt transport av slakthästar, företrädesvis från Östeuropa till södra
Europa. Italien importerar och slaktar åtskilliga gånger fler hästar än
något annat EU-land. Utredningen bedömer att hästar är ett av de djurslag
som far mest illa vid transporter, i synnerhet i samband med slakttransporter.
I betänkandet förs en rad olika förslag fram, bl.a. krav på förändringar
i EG-bestämmelserna för skydd av djur under transport. Enligt Regeringskansliet
(Jordbruksdepartementet) anser remissinstanserna överlag att det finns
stort behov av förbättringar av nuvarande djurskyddsbestämmelser. Många
är positiva till utredningens förslag, även om det förekommer invändningar
mot förslagens utformning. Regeringen har också beaktat utredningens
förslag vid framtagandet av svensk position inför förhandlingsarbetet om
de nya EG-bestämmelserna. Med hänvisning till det anförda och då särskilt
till det pågående beredningsarbetet anser utskottet att riksdagen inte nu
bör vidta några åtgärder. Motionerna 2002/03:MJ256 (kd) yrkande 2,
2002/03:MJ386 (fp) yrkandena 3-7, 2002/03:MJ422 (fp) yrkandena 5 och 6,
2002/03:MJ424 (kd) yrkande 18 (delvis), 2002/03:MJ487 (c) yrkande 20,
2003/04:MJ256 yrkande 2, 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 5 och 2003/04:MJ431
(fp) yrkande 6 (delvis) avstyrks.
EU beviljar exportbidrag till stöd vid export av vissa jordbruksvaror
till tredjeland. Exportbidrag regleras genom rådets förordning (EG) nr
1254/1999. Exportbidrag utbetalas vid export av levande djur endast för
nötkreatur. För de nötkreatur som exporteras betalas även slaktbidrag ut.
Enligt Djurtransportutredningen bidrar exportbidraget på ett direkt sätt
till långa respektive onödiga djurtransporter och utredningen förordar
att exportbidragen för levande djur avskaffas helt. Det bör enligt
utredningen också ges möjlighet för uppfödare att få ekonomiskt stöd för
åtgärder för att förbättra djurskyddet på gårdarna i samband med transport
till och från gårdarna. Utredningen anser dessutom att marknadsföringsstöd
bör kunna beviljas för organisationer som inför märkningssystem för
köttprodukter från djur som inte transporteras långt (SOU 2003:6, s. 465 f.
). Som utskottet påpekat ovan bereds för närvarande de förslag som
utredningen presenterat i Regeringskansliet. Utskottets uppfattning att detta
arbete inte bör föregripas gäller även denna fråga. Motionerna 2002/03:MJ386
(fp) yrkande 2, 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 7, 2002/03:MJ487 (c) yrkande
21, 2002/03:U324 (mp) yrkande 8, 2003/04:MJ221 (c) yrkande 2, 2003/04:MJ367
(kd) yrkande 3 och 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 6 (delvis) avstyrks därför.

Utskottet instämmer i att en anledning till brister i efterlevnaden av
djurskyddsbestämmelserna kan vara att transportören eller den som framför
transportmedlet har otillräcklig kunskap om dessa. Utskottet har erfarit
att regelverket ibland uppfattas som otydligt och svårbegripligt. Det är
därför viktigt att på ett tydligt sätt informera om bestämmelserna. Det
är även viktigt att sprida förståelse för regelverket genom att förmedla
kunskaper om sambandet mellan djurens beteende och hanteringen av djur
under transport. Utskottet har bekant att det inom Jordbruksverket pågår
ett arbete tillsammans med representanter från transportörernas yrkesförening
med en handbok för djurtransportörer. Handboken skall belysa såväl
lagstiftningen som allmän djurkunskap. Handboken kommer främst att användas
av dem som transporterar djur i kommersiellt syfte. Arbetsgruppen planerar
dessutom utbildningar för transportörer och avsikten är att utbildning i
framtiden kommer att bli obligatorisk för den som transporterar djur i
kommersiellt syfte. Med hänvisning härtill anser utskottet att syftet med
motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 19 är tillgodosett. Motionen avstyrks.

Slakt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre yrkanden (s, m, mp) om att kameraövervaka
slakteriverksamheten. Vidare avstyrker utskottet två yrkanden (c, mp) om ett
förenklat regelverk för mobila slakterier. Utskottet hänvisar därvid till
Regeringskansliets beredning av ett tidigare tillkännagivande från riksdagen.
Därutöver avstyrker utskottet ett yrkande (fp) om föreskrifter för
kaninslakt samt ett yrkande (s) om koscher- och halalslakt. Det senare med
hänvisning till att frågan är föremål för analys hos Djurskyddsmyndigheten.

Jämför reservationerna 11 (fp, kd, c) och 12 (mp).
Motionerna
Tre motioner framför krav på insyn i djurhanteringen vid slakterierna
genom att förse dem och slaktbilarna med webbkameror så att allmänheten
kan följa arbetet. Detta krav återfinns i motionerna 2002/03:MJ306 (m),
2002/03:MJ454 (s) yrkande 2 och 2003/04:MJ382 (mp) yrkande 2.
Motionärerna i motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 22 föreslår att regelverket
för mobila slakterier och gårdsslakterier förenklas. Kravet på att underlätta
för etablering av mobila slakterier återfinns också i motion 2002/03:MJ490
(mp) yrkande 18.
Enligt motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 16 bör slakt av kaniner enbart
tillåtas på slakterier som är godkända för ändamålet.
Motion 2002/03:MJ347 (s) tar upp frågan om djurskydd samt koscher- och
halalslakt.
Utskottets ställningstagande
När det gäller kravet i vissa motioner på att införa kameraövervakning på
slakterier för att kontrollera att djurskyddsbestämmelserna efterlevs
vill utskottet anföra följande. Svenska slakterier är privata företag och
staten kan inte tvinga dem att visa upp sin verksamhet för medier eller
allmänhet. Jordbruksministern har i ett frågesvar givit den ytterligare
aspekten på mediernas tillträde till slakterilokalerna att ingen som
arbetar på ett slakteri skall behöva utsättas för risker genom exponering
i medierna. Inom slakteribranschen har både personer och egendom under
senare år blivit utsatta för hot från odemokratiska grupper. Hoten har
varit av ett sådant slag att man av säkerhetsskäl beslutat att inte tillåta
fotografering eller inspelning i lokalerna. Jordbruksministern ansåg det
vara svårt att ifrågasätta att näringen på detta sätt värnar om de anställdas
trygghet. Samtidigt anförde jordbruksministern att det bör vara självklart
att slakterier i möjligaste mån är öppna för insyn så att allmänheten kan
bilda sig en uppfattning om hur slakt går till. Kan konsumenterna försäkra
sig om att djurhanteringen på svenska slakterier är god kan de också stödja
verksamheten genom att köpa produkterna och på så sätt stimulera arbetet
för ökat djurskydd. Jordbruksministern påminde om att tillsynsansvaret
ligger på kommunal nivå och att Sveriges kommuner således har fått svenska
folkets uppdrag att vara offentlighetens ögon även vad gäller djurskydd
på slakterier (svar på fråga 2000/01:529 om öppenhet att granska slakterier).
Utskottet instämmer i vad jordbruksministern anfört och anser därför att
motionerna 2002/03:MJ306 (m), 2002/03:MJ454 (s) yrkande 2 och 2003/04:MJ382
(mp) yrkande 2 inte bör föranleda några åtgärder från riksdagens sida.
Motionerna avstyrks.
När det gäller förutsättningarna för mobila slakterier och gårdsslakterier
vill utskottet hänvisa till vad utskottet nyligen anfört i betänkande
2003/04:MJU10 om jordbrukspolitik m.m. Utskottet påpekade där att
Livsmedelsverket år 2003 tilldelades ett extra anslag om 10 miljoner kronor
genom beslut i riksdagen. Utskottet konstaterade att anslagsökningen syftar
till att bl.a. främja den småskaliga slakten. Utskottet påpekade vidare
att utskottet i april 2002 redovisat (bet. 2001/02:MJU15 s. 47) att det
inom EU pågår arbete med ett förslag till uppdatering och i vissa fall
ändring av de gemensamma hygienreglerna för livsmedelsproduktion. Förslaget
syftar till att samordna, uppdatera och förenkla det nu gällande regelverket.
Beträffande livsmedel av animaliskt ursprung är syftet att minska
detaljregleringen och antalet rättsakter. De nya förslagen skall innehålla
de mål man vill uppnå och inte i onödan detaljreglera exakt vilken teknisk
lösning som skall användas för att uppnå målet. I stället skall krav på
företagen att tillämpa kvalitetssystemet HACCP (Hazard Analysis and
Critical Control Point system) enligt rådets direktiv 93/43/EEG om
livsmedelshygien samt på att ha egentillsyn garantera att säkra livsmedel
levereras till konsumenten. Större ansvar läggs på den som producerar eller
hanterar råvaran eller livsmedlet. Intentionen i förslaget är inte att
lätta på reglerna. Förslaget innehåller i stället för småföretagare
intressanta komponenter såsom att dagens system med två nivåer av godkännande,
varav en nivå innebär att producenten godkänns för att sälja produkten
enbart på den lokala marknaden, försvinner. Regeringen har i 2004 års
regleringsbrev uppdragit åt Livsmedelsverket att bedöma och förbereda de
nationella anpassningar och eventuella undantag som behöver göras från
det nya hygienregelverket för att utvecklingen av mobil slakt, småskalig
slakt och småskalig livsmedelsförädling skall underlättas. Uppdraget skall
redovisas till regeringen senast den 31 december 2004. Utskottet redovisade
dessutom att Sverige under förhandlingarna om det s.k. hygienpaketet,
10427/00 KOM[2000]438 slutlig och 10987/02 KOM[2002]377 slutlig, varit
drivande i frågan om att tillåta mobil slakt. Den gemensamma ståndpunkt
som rådet antagit (12133/03) innebär att mobil slakt är tillåten för
samtliga djurslag under förutsättning att de mobila slakterierna uppfyller
samma krav som stationära slakterier. Förslaget innebär att medlemsstaterna
har möjlighet att medge undantag i beslut som skall notifieras kommissionen.
Förslaget kommer under våren 2004 att behandlas av EU-parlamentet i en
andra läsning. I 2004 års regleringsbrev uppdrog regeringen åt Livsmedelsverket
att senast den 15 mars 2004 redovisa till regeringen vilka åtgärder som
vidtagits för att det system för avgiftssättning för tamboskapsslakt som
verket föreslagit i en skrivelse till regeringen den 14 november 2002
skall kunna tillämpas från den 1 april 2004. Bakgrunden till uppdraget är
att regeringen genom beslut den 12 september 2002 uppdrog åt Livsmedelsverket
att se över avgiftssättningen för veterinära besiktningar och kontroller
vid tamboskapsslakterier. Livsmedelsverket redovisade uppdraget den 14
november 2002 och anför i rapporten att besiktningskostnaden, uttryckt
per kilo kött, är betydligt högre för småskaliga slakterier och renslakterier
jämfört med storskaliga slakterier. Detta förklaras delvis av att
Livsmedelsverket har fast placerad personal vid de stora slakterierna medan
besiktningsveterinären reser till de mindre slakterierna för besiktning
före och efter slakt. I nuvarande avgiftssystem får de mindre slakterierna
stå för alla kostnader som är förknippade med veterinärens resor till och
från slakteriet. Verket beskriver i rapporten huvuddragen i ett förändrat
avgiftssystem som ligger i linje med de förutsättningar som regeringen
beskrivit i uppdraget. Enligt rapporten skall det nya systemet innebära
sänkta kostnader motsvarande i genomsnitt 45 % för de mindre slakterierna.
Livsmedelsverket betonar i rapporten att det är nödvändigt att ytterligare
analysera konsekvenserna av det förändrade avgiftssystemet innan ett nytt
avgiftssystem kan införas. I februari 2001 (bet. 2000/01:MJU12) fick
Livsmedelsverket i uppdrag att i samråd med Riksrevisionsverket göra en
konsekvensanalys av förslagen i betänkandet Livsmedelstillsyn i Sverige
(SOU 1998:61), särskilt vad gäller ett nytt avgiftssystem. Bland annat
mot denna bakgrund fann utskottet inte skäl att föreslå något uttalande
av riksdagen med anledning av olika motioner om mobila slakterier och
gårdsslakterier. Utskottets ställningstagande kvarstår. Utskottet avstyrker
med hänvisning härtill motionerna 2002/03:MJ487 (c) yrkande 22 och
2002/03:MJ490 (mp) yrkande 18.
När det gäller slakt av kaniner vill utskottet hänvisa till att det i
Djurskyddsmyndighetens författningssamling finns bestämmelser för hur
slakt av kanin skall gå till (SJVFS 2000:160). Bestämmelserna omfattar bl.
a. en lista med tillåtna bedövningsmetoder. Utskottet avstyrker motion
2002/03:MJ386 (fp) yrkande 16.
När det gäller förslaget i motion 2002/03:MJ347 (s) om att den svenska
djurskyddslagstiftningen bör ändras så att koscher- och halalslakt åter
blir möjlig vill utskottet anföra följande. Bestämmelser om slakt finns
i djurskyddslagen. Bland annat föreskrivs att djur skall skonas från
onödigt obehag och lidande när de förs till slakt. Enligt bestämmelserna
skall husdjur vid slakten vara bedövat när blodet tappas av, och andra
åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött. Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Djurskyddsmyndigheten får dock
meddela föreskrifter om undantag från föreskriften om bedövning för
fjäderfä och kaniner eller meddela ytterligare föreskrifter om slakt och om
avlivning av djur i andra fall. Djurskyddsmyndigheten har i
djurskyddsförordningen
fått sådana bemyndiganden av regeringen. Slakt utan bedövning är sedan år
1937 förbjudet av djurskyddsskäl. Redan vid förra sekelskiftet var
bedövningsslakt den viktigaste frågan för den svenska djurskyddsrörelsen och
det har sedan länge varit brukligt att i Sverige slakta djur med föregående
bedövning. Bedövningskravet innebär att djuret skall göras medvetslöst
innan det avblodas. Enligt vetenskapliga undersökningar innebär avlivning
genom endast avblodning en utdragen död (minst en halv minut, beroende på
bl.a. djurslag och snitt). Ett sådant lidande kan inte accepteras ur
djurskyddsperspektiv. Religiös slakt sker oftast utan bedövning, men det
har visat sig att vissa bedövningsmetoder kan accepteras av vissa religiösa
grupper. En sådan form av slakt är halalslakt. I detta sammanhang vill
utskottet hänvisa till regleringsbrevet för Djurskyddsmyndigheten
(Jo2003/2872, delvis). Enligt regleringsbrevet skall Djurskyddsmyndigheten
studera, analysera och utvärdera de slaktmetoder och synsätt som gäller
vid religiös slakt i andra länder, särskilt i Nya Zeeland. Uppdraget skall
utföras efter hörande av synpunkter från Jordbruksverket, Livsmedelsverket,
Judiska Centralrådet, flera islamiska organisationer och Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering (DO). Dessutom bör synpunkter inhämtas från bl.
a. länsstyrelser, Svenska Kommunförbundet, slakteribranschen och
djurskyddsorganisationer. Detta uppdrag har Djurskyddsmyndigheten övertagit
från Jordbruksverket och uppdraget har pågått även innan Djurskyddsmyndigheten
bildades. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2005. Med hänvisning
härtill anser utskottet att riksdagen inte bör vidta några åtgärder med
anledning av motion 2002/03:MJ347 (s). Motionen avstyrks.
Höns
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker nio motionsyrkanden (s, m, fp, v, mp) om bl.a.
burhållning av höns. Utskottet hänvisar därvid till aktuella uppgifter om
den rådande situationen som utskottet erhållit från Djurskyddsmyndigheten.

Jämför reservation 13 (mp).
Motionerna
Ett stort antal motioner tar upp frågan om burhållningen av höns.
Motionärerna anser att inga dispenser skall ges för burhållning av höns och
flera motionärer kräver också att beviljade dispenser meddelade efter år
2002 återkallas. Sådana krav återfinns i motionerna 2002/03:MJ350 (m),
2002/03:MJ386 (fp) yrkande 12, 2003/04:MJ301 (fp) yrkande 1 samt 2002/03:MJ459
(v) yrkandena 1 och 2. Kravet på att återkalla dispenserna återfinns också
i motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 14, i vilken dessutom framförs krav
på förbud mot modifierade hönsburar (yrkande 15) och en översyn av reglerna
för frigående hönor (yrkande 16). Enligt motionärerna måste målet vara
att hönsen inte skall hållas i större grupper än att de mår bra. De skall
dessutom få möjlighet att vistas utomhus. Enligt motion 2002/03:MJ454 (s)
yrkande 5 är det tveksamt om alla de funktioner som finns i de s.k.
modifierade burarna är tillgängliga för samtliga hönor. Enligt motionärerna
hävdar ledande etologer att burarna inte tillgodoser de rörelsebehov som
hönorna har.
Utskottets ställningstagande
De godkända inhysningssystemen av burhöns som regleras i 9 §
djurskyddsförordningen
kan delas in i tre huvudkategorier. Dessa är inredda burar, envåningssystem
för frigående höns och flervåningssystem för frigående höns. Alla tre
huvudkategorier finns representerade i Sverige och det finns ett flertal
planlösningar inom varje kategori. Ekologiskt hållna värphöns skall hållas
lösgående. Hönsen i denna form av produktion skall sommartid ha möjlighet
att gå ut på bete och beläggningen i stallarna skall vara lägre än vid
konventionell produktion. Utskottet har av Djurskyddsmyndigheten inhämtat
att den sista dispensen för att hålla höns i oinredda burar löpte ut i
januari 2004. Den omfattade 5 688 hönsplatser. Några nya dispenser beviljas
inte. Det finns enligt Djurskyddsmyndigheten emellertid fortfarande mer
än 730 000 värphöns i oinredda burar för vilka dispens saknas.
Djurskyddsmyndigheten har uppgivit att 9 § djurskyddsförordningen är anmäld
enligt
det s.k. anmälningsförfarandet i direktiv 98/34/EG. Tillämpligheten av
bestämmelsen kan enligt Djurskyddsmyndigheten därför inte längre ifrågasättas
av producenterna. Djurskyddsmyndigheten anser därför att den som håller
höns i oinredda burar bryter mot djurskyddslagen och att det är kommunernas
ansvar att vidta de åtgärder som erfordras för att komma till rätta med
problemet. Utskottet konstaterar att Djurskyddsmyndigheten ägnar problemet
med återstående hönshållning i oinredda burar erforderlig uppmärksamhet.

De svenska reglerna för godkända inhysningssystem för höns grundar sig på
rådets direktiv 1999/74/EG (inhysningsdirektivet). Utskottet har vidare
erfarit att det vid SLU har genomförts utvärderingar av vissa inredda
burar. Utskottet förutsätter att Djurskyddsmyndigheten även i fortsättningen
noga följer frågan om djurskydd vid burhållning av höns. Med det anförda
anser utskottet att det inte finns något behov av ett riksdagsuttalande
i frågan. Utskottet avstyrker därför motionerna 2002/03:MJ350 (m),
2002/03:MJ386 (fp) yrkande 12, 2002/03:MJ454 (s) yrkande 5, 2002/03:MJ459
(v) yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ490 (mp) yrkandena 14-16 och 2003/04:MJ301
(fp) yrkande 1.
Slaktkycklingar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker elva yrkanden (s, m, fp, v, mp) om bl.a.
slaktkycklingsproduktion och avel samt om snabbväxande slaktkycklingar.
Utskottet
hänvisar till det pågående arbete som redovisas.
Jämför reservationerna 14 (v) och 15 (mp).
Motionerna
Enligt motion 2002/03:MJ351 (m) yrkande 1 bör regeringen presentera ett
förslag på hur den pågående slaktkycklingsproduktionen kan förändras så
att uppfödningen sker i enlighet med djurskyddslagens bestämmelser.
Motionären hävdar dessutom att mycket av aveln sker utomlands, varför
regeringen bör ta upp dessa frågor i internationella sammanhang (yrkande 2).
Enligt motion 2003/04:MJ331 (m) yrkande 1 behövs en total översyn av
dagens slaktkycklingsproduktion. Vidare bör regeringen intensifiera arbetet
på EU-nivå för att få fram en gemenskapslagstiftning som förbättrar
hållande och skötsel av slaktkycklingar (yrkande 2). Enligt motionerna
2002/03:MJ386 (fp) yrkande 13 och 2003/04:MJ301 (fp) yrkande 2 bör en
utredning tillsättas för att främja mindre, industriell slakt av fjäderfän.
I motion 2003/04:MJ402 (v) yrkande 6 bör slaktkycklingsuppfödningen ses
över för att förena produktionen med djurskyddslagen. Regeringen bör enligt
motion 2002/03:MJ277 (mp) yrkande 1 följa upp tillämpningen av djurskyddslagen
så att dess krav följs när det gäller tillämpningen i produktionen av
slaktkyckling. Ett likande krav framställs i motion 2002/03:MJ490 (mp)
yrkande 13. Motionärerna i motion 2002/03:MJ277 (mp) yrkande 2 anser att
snabbväxande kycklingraser skall förbjudas. Enligt motion 2002/03:MJ454
(s) yrkande 3 är dagens slaktkycklingsproduktion oacceptabel. Regeringen
bör därför presentera snabba förändringsförslag.
Utskottets ställningstagande
När det gäller slaktkycklingsproduktionen har utskottet erfarit att det
primära problemet inte är snabbväxande raser. Med bra djurmiljö och
utfodring går det att hålla även snabbväxande djur på ett sätt som motsvarar
höga djurskyddskrav. Enligt Regeringskansliet (Jordbruksdepartementet)
har Sverige sannolikt de hårdaste reglerna för slaktkycklingsuppfödning
i världen. Enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter får beläggningsgraden
variera mellan 20 och 36 kg/m2  men maxantalet djur/m2  är 25 stycken. I
utlandet tillåts betydligt högre beläggningsgrader, ibland upp till 45
kg/m2. Enligt Regeringskansliet är de allra flesta uppfödarna i Sverige
anslutna till ett frivilligt omsorgsprogram som kan tjäna som förebild
för andra länders produktion. Programmet innebär bl.a. att det vid varje
kycklingslakteri skall finnas en ansvarig veterinär som kontrollerar
fothälsan hos de kycklingar som slaktas. I denna kvalitetskontroll ingår
också besiktning och kontroll av djurens skötsel och stallets funktion.
Enligt vad utskottet erfarit har Sverige från ett internationellt perspektiv
en god kontroll av slaktkycklingsuppfödningen och ett gott djurskyddsläge.
Utskottet har vidare inhämtat att det inte bedrivs någon avel av
slaktkyckling i Sverige. Detta gör att det kan vara svårt att påverka det
internationella avelsarbetet. Inom EG-kommissionen pågår ett arbete med
att utarbeta förslag till gemensamma djurskyddsregler på området. I det
arbete som nu påbörjas kommer Sverige att verka för en hög nivå på
djurskyddet. Sverige är ett föregångsland eftersom landet, tillsammans med
Danmark, är de enda EU-länderna som har regler för produktionen. Om djur
trots reglerna far illa och utsätts för onödigt lidande och sjukdom är
detta en fråga för djurskyddstillsynen. Det är kommunerna som skall se
till att djurskyddsbestämmelserna följs vid anläggningar som bedriver
slaktkycklingsproduktion. Utskottet förutsätter att eventuella problem
därmed kommer att uppmärksammas och åtgärdas. Utskottet avstyrker motionerna
2002/03:MJ277 (mp) yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ351 (m) yrkandena 1 och
2, 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 13, 2002/03:MJ454 (s) yrkande 3, 2002/03:MJ490
(mp) yrkande 13, 2003/04:MJ301 (fp) yrkande 2, 2003/04:MJ331 (m) yrkandena
1 och 2 och 2003/04:MJ402 (v) yrkande 6 i den mån motionerna inte kan
anses tillgodosedda med det anförda.
Grisar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (fp, mp) om rätt till utevistelse
för grisar. Därutöver avstyrker utskottet fyra yrkanden (s, fp, kd, mp)
om kastrering av grisar.
Jämför reservation 16 (mp).
Motionerna
I tre motioner framställs krav på att grisar skall få rätt till utevistelse.
Dessa är motionerna 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 9, 2002/03:MJ490 (mp)
yrkande 6 och 2003/04:MJ300 (fp) yrkande 1.
Enligt motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 10 bör kastrering av galtar
förbjudas. Motionären anser dock att det under en övergångsfas skulle kunna
vara tillåtet med bedövning. Enligt motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 6
bör riksdagen begära att regeringen återkommer med förslag till regler om
bedövning av grisar vid kastrering. Enligt motion 2002/03:MJ490 (mp)
yrkande 7 bör kastrering av obedövade grisar förbjudas. Slutligen bör
regeringen enligt motion 2002/03:MJ454 (s) yrkande 4 återkomma till riksdagen
med förslag till hur skyddet för djuren inom fläskproduktionen kan förbättras.
Motionen avser frågan om kastrering av grisar.
Utskottets ställningstagande
Enligt 12 § djurskyddsförordningen skall om det är möjligt avelssvin
sommartid ges tillfälle att vistas ute. Den struktur som den svenska
svinproduktionen har innebär enligt vad utskottet erfarit att det inte är
möjligt att i dag införa tvingande bestämmelser om att alla svin skall ha
möjlighet att vistas ute. I vissa sammanhang skulle det också vara olämpligt
av smittskyddsskäl att hålla svin utomhus. Även om djuren hålls inne har
de möjlighet att utföra naturligt beteende enligt de krav djurskyddslagen
anger. Som exempel kan nämnas att bestämmelserna om att det skall finnas
strö i svinboxar gör att svinen får utlopp för sitt naturliga födosöksbeteende
och har möjlighet att böka i ströet. Utskottet anser mot bakgrund härav
och vad utskottet inledningsvis anfört om att riksdagen överlämnat
normgivningsmakten till de myndigheter som har särskild sakkunskap på området
att riksdagen inte bör uttala sig i frågan. Utskottet avstyrker därför
motionerna 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 9, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 6 och
2003/04:MJ300 (fp) yrkande 1.
När det gäller frågan om kastrering av grisar vill utskottet inledningsvis
framhålla att riksdagen har bemyndigat regeringen som i sin tur bemyndigat
Djurskyddsmyndigheten att meddela närmare föreskrifter om operativa ingrepp
på djur. Utskottet har erfarit att anledningen till att man kastrerar
smågrisar är att vissa ornar (okastrerade hangrisar) utvecklar s.k.
ornelukt. Ornelukten kommer fram när köttet värms upp, och för många människor
är kött som ligger över gränsvärdet mycket oaptitligt. Det finns enligt
Djurskyddsmyndigheten djurskyddsskäl som talar för att sluta kastrera.
Utan kastreringen uppstår emellertid andra djurskyddsproblem för sogrisar
och mindre hangrisar som råkar ut för tjuvbetäckning och slagsmål från
sexuellt aktiva ornar. Det finns ännu ingen bra analysmetod för att på
slakteriet upptäcka de ämnen som ger ornelukt i köttet. Flera olika
bedövningsmetoder för mer skonsam kastrering har prövats, men ingen bedöms
fungera tillfredsställande. Det hangrisprojekt med okastrerade grisar som
slakteriorganisationen i Sverige drev mellan åren 1990 och 1994 avbröts
eftersom utsorteringsmetodiken och utrustningen inte var tillräckligt
tillförlitlig och på grund av tilltagande negativa marknads- och
konsumentreaktioner. Även i Danmark gjordes under 90-talet en satsning på att
föda upp okastrerade grisar, men även denna misslyckades och man var
tvungen att börja kastrera igen. Enligt de nya ändringarna i svindirektivet
som togs 2001 skall EG-kommissionen senast den 1 juli 2005 förelägga rådet
en rapport som bygger på ett yttrande från Vetenskapliga kommittén för
djurs hälsa och välbefinnande. När rapporten utarbetas skall hänsyn tas
till bl.a. utvecklingen av metoder och system för svinproduktion och
köttförädling som kan minska behovet av kastrering genom kirurgiskt ingrepp.
Utskottet vill särskilt framhålla att i regleringsbrevet för
Djurskyddsmyndigheten (Jo2003/2872 delvis) uppdrar regeringen åt myndigheten att
medverka till att utveckla teknik och system inom svinproduktionen i syfte
att göra kastrering av smågrisar överflödig. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 november 2005. Med det anförda anser utskottet att riksdagen
inte bör vidta några åtgärder med anledning av vad som framförs i motionerna
om kastrering av grisar. Motionerna 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 10,
2002/03:MJ454 (s) yrkande 4, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 7 och 2003/04:MJ367
(kd) yrkande 6 avstyrks därmed.
Nötkreatur
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker sju motionsyrkanden (s, fp, mp) om nötkreaturs rätt
till att gå ute under delar av året. Utskottet avstyrker dessutom tre
yrkanden (m, mp) om bl.a. export av kalvar.
Jämför reservation 17 (mp).
Motionerna
I motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 14 påpekas att enligt djurskyddslagen
skall kor släppas ut på bete under sommaren. Men, påpekar motionären,
möjligheten till dispens från kravet gör att ca 5 % av korna inte kommer
ut. Motionären anser därför att inga fler dispenser skall meddelas från
kravet att släppa ut kor på bete. Yrkandet upprepas i motion 2003/04:MJ300
(fp) yrkande 2. Vidare påpekas att tjurar och kalvar under sex månader
inte omfattas av rätten att få gå ute. Motionären anser att dessa djur
inte skall undantas från detta krav (yrkande 3). Även i motion 2002/03:MJ386
(fp) yrkande 15 föreslås att tjurar och kalvar skall omfattas av rätten
att få gå ute. I motion 2002/03:MJ454 (s) yrkande 6 framförs krav på förbud
mot att hålla kor uppbundna delar av året. Enligt motion 2002/03:MJ490
(mp) borde det vara självklart att tjurar, kor och kalvar skall få vistas
ute under sommaren (yrkande 8). Motionärerna påpekar dessutom att inomhus
står de flesta kor uppbundna, vilket inte bara begränsar rörelsefriheten
utan även djurens möjlighet till kontakt med artfränder. Den hårda aveln
mot ökad mjölkproduktion gör enligt motionärerna att många kor blir
utslitna och sjuka, framför allt i juvren. Djurhälsan måste enligt motionärerna
prioriteras såväl i djurhållning som i avel (yrkande 10).
Enligt motion 2002/03:MJ283 (m) bör regeringen intensifiera arbetet med
att stoppa exporten av levande kalvar och lamm för slakt i länder där de
utsätts för lidande. Motionären anser dessutom att regeringen parallellt
med detta intensivt bör arbeta för att påverka EU-reglerna så att det
blir omöjligt att exportera levande djur för slakt i annat land. Enligt
motion 2002/03:MJ490 (mp) bör korna få föda i speciella kalvningsboxar
och kalvarna få rätt att dia, eftersom detta ger upphov till naturligt
beteende och ger friskare kalvar (yrkande 11). Enligt motionen exporteras
dessutom vissa spädkalvar för att bli ljust spädkalvkött. Motionärerna
påpekar att för att köttet skall bli ljust får djuren enbart flytande
föda som leder till järnbrist. Detta bör förbjudas anser motionärerna
(yrkande 12).
Utskottets ställningstagande
Enligt djurskyddsförordningen skall kor för mjölkproduktion vistas på
bete sommartid. Utskottet har emellertid erfarit att ett litet antal kor
i mjölkproduktionen inte har möjlighet att gå på bete eftersom dispenser
givits då gårdarna var byggda på sådana ställen att de inte kunde
tillhandahålla bete när beteskravet trädde i kraft. Tjurar och kalvar omfattas
inte av beteskravet, men trots detta går en hel del tjurar och kalvar
ändå på bete. Enligt myndigheter med sakkunskap på området är det, mot
bakgrund av den struktur som råder i husdjursproduktionen med stora enheter
som inte alltid ligger i anslutning till tillräckligt stora betesmarker,
förenat med svårigheter att införa tvingande regler för betesgång för
kalvar och tjurar. Tjurar på bete kan också orsaka olycksfall genom att
de kan anfalla människor som korsar beteshagarna. Utskottet anser mot
bakgrund härav och vad utskottet inledningsvis anfört om att riksdagen
överlämnat normgivningsmakten till de myndigheter som har särskild sakkunskap
på området att riksdagen inte bör uttala sig i frågan. Utskottet avstyrker
därför motionerna 2002/03:MJ386 (fp) yrkandena 14 och 15, 2002/03:MJ454
(s) yrkande 6, 2002/03:MJ490 (mp) yrkandena 8 och 10 och 2003/04:MJ300
(fp) yrkandena 2 och 3.
Mot bakgrund av EU:s gemensamma marknad och de krav som ställs på
medlemsländerna för att den skall fungera är det inte tillåtet för ett enskilt
medlemsland att hindra export av t.ex. kalvar till ett annat medlemsland.
Det är den enskilde bonden som har ansvaret för sina djur och som beslutar
till vem försäljningen skall ske. Det finns gemensamma regler om skydd av
kalvar. Dessa regler syftar till att förhindra att kalvarna får järnbrist
samt att tillförsäkra dem fibrer i foderstaten och större utrymme än
tidigare. I rådets direktiv 97/2/EG finns bestämmelser om ändring av
direktiv 91/629/EEG om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar.
Reglerna är minimiregler. Ändringarna bl.a. beträffande kalvboxars mått
innebär att dessa skall bli större än tidigare. Vidare skall kalvar efter
åtta veckors ålder hållas i grupp i stället för att vistas i ensambox.
Reglerna gäller för nybyggda eller ombyggda anläggningar från år 1998 och
för alla anläggningar fr.o.m. den 31 december 2006. Kommissionen har genom
beslut om direktivets bilaga fastställt att alla kalvar utan undantag
skall ha tillgång till vissa mängder stråfoder samt att dieten skall
innehålla tillräckligt med järn för att säkra en genomsnittlig
hemoglobinkoncentration på 4,5 mmol/liter blod. Beslutet innebär också att
kalvar
i individuella kättar inte får tjudras och kalvar som går i grupp endast
bör tjudras under en kortare period vid tidpunkten för utfodring med mjölk.
Beslutet trädde i kraft år 1998 och gäller i alla anläggningar. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna 2002/03:MJ283 (m) och 2002/03:MJ490
(mp) yrkandena 11 och 12.
Hästar m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två yrkanden (fp, mp) om att förbjuda traditionella
marknader med bl.a. häst. Vidare avstyrks två yrkanden (m) bl.a. om att
kravet på s.k. ligghall inte skall omfatta Gotlandsrussen.
Jämför reservation 18 (mp).
Motionerna
Enligt motion 2002/03:MJ365 (mp) far hästarna på hästmarknader mycket
illa. Motionärerna anser därför att hästmarknaderna bör förbjudas. Enligt
motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 8 bör traditionella djurmarknader
avskaffas.
I motion 2003/04:MJ385 (m) framförs kravet att Gotlandsrussen som går ute
året om inte borde omfattas av bestämmelserna om att alla utegångsdjur
skall ha tillgång till ligghall (yrkande 1). Motionen behandlar frågor om
hästhållningen på Lojsta hed på Gotland (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Regeringen presenterade nyligen en skrivelse med en handlingsplan för
åtgärder inom hästsektorn (skr. 2003/04:54). Utskottet behandlar denna i
betänkande 2003/04:MJU15, och utskottet vill i detta sammanhang hänvisa
till vad utskottet där anför. I skrivelsen redovisades redan utförda
förändringar och tre uppdrag presenterades inom områden där regeringen ser
behov av informationsinsamling och analyser inför eventuella framtida
åtgärder och beslut. Statens jordbruksverk skall göra en översyn av det
nuvarande systemet för identifiering och registrering av hästar.
Jordbruksverket skall även kartlägga och analysera hästverksamhet.
Konsumentverket
har fått i uppdrag att se på säkerheten för tjänster gällande hästrelaterade
verksamheter. Samtliga uppdrag skall redovisas år 2004. Regeringen har
dessutom i en promemoria (Jo2003/1615) föreslagit ändringar i lagen
(1985:342) om kontroll av husdjur m.m. och förordningen (1985:343) om
kontroll av husdjur m.m. som innebär att den obligatoriska avelsvärderingen
av hingstar ersätts med obligatorisk hälsobedömning. Förslaget har
remissbehandlats. Förslaget är mycket viktigt ur både konsument- och
djurskyddsperspektiv. Utskottet avstyrker med hänvisning till det pågående
arbetet motionerna 2002/03:MJ365 (mp) och 2002/03:MJ386 (fp) yrkande
8.
När det gäller frågan om krav på ligghall för Gotlandsrussen vill utskottet
hänvisa till att enligt 36 § föreskrifterna om djurhållning i lantbruket
(SJVFS 2003:6) skall utegångsdjur, till vilka även Gotlandsrussen hör, ha
tillgång till ligghall eller annan byggnad, som ger dem skydd mot väder
och vind samt en torr och ren liggplats. Enligt 39 § kan Djurskyddsmyndigheten
om det föreligger särskilda skäl medge undantag från detta krav. Som
särskilda skäl räknas bl.a. tillfälliga händelser som att ligghallen har
brunnit ner. Att djuren har tillgång till lä exempelvis på grund av en
tät vegetation utgör i princip inte särskilda skäl. Ligghallskravet syftar
till att skydda djuren genom att erbjuda en torr och dragfri miljö även
vid extrema väderförhållanden. Utskottet avstyrker motion 2003/04:MJ385
(m) yrkandena 1 och 2.
Hundar och katter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tolv motionsyrkanden (s, m, kd) om bl.a. importförbud
och omhändertagande av kamphundar med hänvisning till pågående arbete
inom Regeringskansliet. Utskottet avstyrker dessutom fyra yrkanden (s, m,
v) om bl.a. problemet med lösspringande katter. Vidare avstyrker utskottet
två motionsyrkanden (s, v) om bl.a. förslag till en kartläggning av öron-
och svanskuperade hundar. Slutligen avstyrker utskottet två yrkanden (s,
v) som tar upp frågan om lagstiftning för förbättringar i hundgårdsmiljöer.
Motionerna avstyrks huvudsakligen med hänvisning till det arbete som
pågår på området.
Jämför reservation 19 (v).
Motionerna
Ett stort antal motioner behandlar problemen med hundar med extremt stor
kamplust. I motion 2003/04:MJ448 (m) föreslår motionären att regeringen
skall låta utreda hur man kan komma till rätta med den fara pitbullterriern
utgör för allmänheten. I motion 2002/03:MJ362 (kd) påpekas att det redan
i dag är förbjudet att avla fram kamphundar. Motionären anser emellertid
att lagen är verkningslös eftersom det är svårt att få exempelvis
pitbullterriern att uppfylla samtliga fyra kriterier som anges i lagen.
Riksdagen bör därför begära att regeringen lägger fram förslag till ändring
av djurskyddsförordningen om vad som är en farlig hund (yrkande 1).
Motionären anser dessutom att riksdagen bör stifta en tydlig lag vad gäller
omhändertagande av både märkta och omärkta kamphundar (yrkande 2). Motionären
vill dessutom införa importstopp för kamphundar (yrkande 3). Dessa yrkanden
upprepas i motion 2003/04:MJ371 (kd) yrkandena 1-3. I motion 2002/03:MJ265
(s) belyses problemen med aggressiva hundar (yrkande 1). Motionärerna
framhåller dessutom att i djurskyddsförordningen anges att det är förbjudet
att inneha eller genom avel frambringa hundar som har extremt stor kamplust,
lätt blir retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett
angrepp och har benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller
andra hundar. Motionärerna anser att det vore mera ändamålsenligt att
överföra dessa bestämmelser till lagen om tillsyn över hundar och katter
(yrkande 2). För att ett förbud enligt djurskyddsförordningen skall kunna
meddelas krävs att samtliga kriterier i bestämmelsen uppfylls, påpekar
motionärerna. Det har inneburit att det varit närmast omöjligt att tillämpa
bestämmelsen. Motionärerna anser att genom att endast kräva att ett eller
två av kriterierna uppfylls skulle bestämmelserna få en större verkningskraft
(yrkande 3). I motion 2002/03:MJ477 (s) lämnas förslag om körkort för
hundägare och uppfödare samt förbud mot vissa s.k. dressyrmetoder och
viss användning av hundar. I motion 2003/04:MJ348 (s) behandlas behovet
av ett regelverk som ger polisen ett bättre stöd för att kunna vidta
åtgärder mot kamphundar.
I motion 2003/04:MJ323 (m) yrkande 1 anförs att djurskyddsorganisationerna
bedriver ett omfattande arbete med att ta hand om upphittade djur och
söka deras ägare eller hitta ett nytt hem åt dem. Motionären påpekar att
djurskyddsorganisationernas arbete är mycket värdefullt samtidigt som det
till största delen bedrivs helt ideellt. Motionären anser att samordningen
av det statliga ansvaret att ta hand om upphittade djur och
djurskyddsorganisationernas ideella arbete bör ses över i en utredning. Vidare
efterlyses en kattansvarsutredning (yrkande 2). Enligt motion 2003/04:MJ402
(v) yrkande 3 bör regeringen se över lagen om tillsyn över hundar och
katter i syfte att göra den mer effektiv i arbetet med tillsyn av katt.
Ett liknande förslag framställs i motion 2003/04:MJ443 (s).
Enligt motion 2003/04:MJ402 (v) yrkande 5 bör regeringen kartlägga
förekomsten av svans- och öronkuperade hundar i syfte att, vid ett ökande
antal, vidta åtgärder för att minska förekomsten. Ett liknande förslag
framställs i motion 2003/04:MJ441 (s).
I motion 2003/04:MJ442 (s) efterlyses en översyn av lagstiftningen med
syfte på förbättringar av hundgårdsmiljöer. Enligt motion 2003/04:MJ402
(v) yrkande 4 bör regeringen se över möjligheten att ändra de föreskrifter
som meddelas enligt 4 § djurskyddslagen så att de omfattar miljöberikning
för hägnade djur, däribland hundar i hundgård.
Utskottets ställningstagande
Enligt gällande lagstiftning är det inte tillåtet att hålla hundar som
har extremt stor kamplust, lätt blir retade och biter och som bara med
svårighet kan förmås avbryta angrepp och som riktar sitt kampintresse mot
människor och djur. Dessutom har polisen alltid möjlighet att ingripa mot
hundar som har visat en benägenhet att bita. Nyligen presenterades
betänkandet Hund i rätta händer - om hundägarens ansvar (SOU 2003:46). I
betänkandet lämnar utredningen förslag till åtgärder för att avhjälpa de
problem som uppstår med anledning av farliga hundar. Vidare lämnas förslag
till förbättringar av det svenska regelverket om hundar och hundhållning,
särskilt beträffande lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.
Allmänt gäller att åtgärder för att se till att hundägare tar sitt ansvar
skall prioriteras och att långsiktighet och tillämplighet skall beaktas.
Härutöver lämnar utredningen förslag till åtgärder för att uppnå en bättre
metod för identifiering av farliga hundar än vad dagens tester erbjuder.
Slutligen föreslår utredningen lämpliga metoder för att genom förebyggande
arbete kunna förhindra problem med farliga och störande hundar. Utskottet
har av Regeringskansliet (Jordbruksdepartementet) erfarit att en
departementspromemoria kommer att presenteras under våren 2004. Utskottet anser
mot bakgrund härav att riksdagen bör lämna motionerna 2002/03:MJ265 (s)
yrkandena 1-3, 2002/03:MJ362 (kd) yrkandena 1-3, 2002/03:MJ477 (s),
2003/04:MJ348 (s), 2003/04:MJ371 (kd) yrkandena 1-3 och 2003/04:MJ448 (m)
utan vidare åtgärd.
Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att det är ett stort
problem med lösspringande katter som orsakar olägenheter för omgivningen
bl.a. genom att förorena i sandlådor och trappuppgångar. Arbetet i
Regeringskansliet (Jordbruksdepartementet) med att se över lagen (1943:459)
om tillsyn över hundar och katter avser också dessa problem. Utskottet
avstyrker med hänvisning härtill motionerna 2003/04:MJ323 (m) yrkandena
1 och 2, 2003/04:MJ402 (v) yrkande 3 och 2003/04:MJ443 (s).
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är förbjudet att öron- och
svanskupera hundar i Sverige. Av Svenska kennelklubbens bestämmelser för
utställningar, prov och tävlingar framgår att det råder mycket restriktiva
regler för att bl.a. ställa ut hundar som är kuperade. Öronkuperad hund
född i Sverige eller i annat land där öronkuperingsförbud råder får inte
delta. Öronkuperad hund fallen undan dansk-, finsk-, norsk- eller svenskägd
tik får inte heller delta. Svanskuperad hund får delta endast under
förutsättning att den uppfyller vissa mycket begränsade förutsättningar.
Hund som förts ut ur Sverige och som blivit öronkuperad eller svanskuperad
eller fått annan i Sverige otillåten åtgärd vidtagen, får efter återinförsel
till Sverige i princip inte delta. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna 2003/04:MJ402 (v) yrkande 5 och 2003/04:MJ441 (s) i den mån de
inte kan anses tillgodosedda.
När det gäller hundgårdsmiljöer vill utskottet betona att det i 4 §
djurskyddslagen anges att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö
som främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Detta innebär redan i dag att hundgårdar skall vara så inrättade att det
är omöjligt för hundar att bita varandra genom stängsel eller nät. Enligt
4 § djurskyddslagen får Djurskyddsmyndigheten meddela ytterligare
föreskrifter om villkor för och förbud mot viss djurhållning. Myndigheten har
också utfärdat föreskrifter om uppfödning, försäljning och förvaring av
hundar samt om förvaringsutrymmen för och avel med hundar och katter (SJVFS
1999:111). I 3 § finns bestämmelser om hur bl.a. rastgårdar skall vara
utformade. Det finns även allmänna råd till bestämmelsen om rastgårdar
där ytterligare krav uppställs. Utskottet utgår från att regeringen och
de sakkunniga myndigheterna följer även dessa frågor och verkar för att
hundgårdsmiljöerna uppfyller kraven på ett gott djurskydd. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna 2003/04:MJ402 (v) yrkande 4 och 2003/04:MJ442
(s).
Uppfödning av pälsdjur
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker femton yrkanden (s, m, fp, kd, v, c, mp) i vilka olika
uppfattning om pälsdjursnäringen framförs. Utskottet hänvisar till att
frågan bereds i Regeringskansliet.
Jämför reservationerna 20 (m, fp, kd, c) och 21 (v, mp).
Motionerna
Djurskyddet inom pälsdjursnäringen behandlas i ett flertal motioner. Ett
antal motioner förespråkar en fortsatt svensk pälsnäring. Till dessa hör
motionerna 2002/03:MJ243 (m), 2003/04:Ju315 (m) yrkande 3 och 2003/04:MJ367
(kd) yrkande 8. I motion 2002/03:MJ318 (c) anförs att av den information
som framkommit och det sätt varpå pälsdjursnäringen bedriver sin verksamhet
finns det inte skäl att införa förbud eller ytterligare långtgående
restriktioner för näringen. Ett antal motioner är mera avvaktande i frågan.
I motion 2002/03:MJ235 (m) anser motionärerna att man inte bör fatta
ensidiga beslut om svensk pälsdjursnäring innan EU:s kommande regelverk
på området är klart. Enligt motion 2002/03:MJ335 (c) bör man värna den
svenska landsbygden och avvakta resultatet av utredningen om pälsdjursnäringen
innan beslut fattas om dess fortsatta verksamhet. I motion 2003/04:MJ473
(c) yrkande 17 anser motionärerna att forskningen om djurskyddsaspekterna
beträffande pälsfarmar bör utökas. Flera motionärer kräver en avveckling
av pälsdjursnäringen. Detta framgår av motionerna 2002/03:MJ272 (fp)
yrkande 1, 2002/03:MJ286 (m) yrkande 1, 2002/03:MJ299 (kd), 2002/03:MJ455
(v), 2002/03:MJ475 (s), 2002/03:MJ485 (s), 2003/04:MJ299 (fp) yrkande 1
och 2003/04:MJ383 (mp).
Utskottets ställningstagande
Pälsdjursnäringsutredningen presenterade i oktober 2003 sitt betänkande
Djurens välfärd och pälsdjursnäringen (SOU 2003:86). Utredningen har bl.
a. utifrån dagens kunskapsläge dragit den slutsatsen att chinchillanäringen
framöver kommer att uppfylla djurskyddslagen. Utredningen anser också att
etiska skäl avseende djurhållningens syfte inte ensamma bör ligga till
grund för ett förbud. När det gäller minknäringens anpassning till
djurskyddslagens krav på naturligt beteende föreslår utredningen att
djurhållningen utvecklas på liknande sätt som skett för andra djur, exempelvis
hönsen. Djurhållningen måste bättre anpassas till djurens behov och ge
dem utökad möjlighet på sätt som anges i 4 § djurskyddslagen att bete sig
naturligt. Utredningen anser med hänsyn till att förändringen skall ske
skyndsamt att en tidsperiod om fem år bör vara tillräcklig för att näringen
skall kunna anpassa sig. Denna tid kan dock utsträckas något, eftersom
forskning skall pågå samtidigt. SLU har bedömt att forskning skulle behöva
pågå till år 2007. Utredningen anser sammantaget att indikationerna om
att 4 § djurskyddslagen inte är uppfylld bör ha upphört till slutet av år
2010. Om så inte har skett bör minknäringen helt eller delvis läggas ned.
Den målsättning som utredningen anser att minknäringen skall ha uppfyllt
till år 2010 är att det stereotypa beteendet skall ligga på en acceptabel
nivå. Från utredningens sida är det inte möjligt att beskriva ytterligare
mål för år 2010. Utredningen föreslår i stället att det skall ankomma på
ett forum av experter att noga och kontinuerligt följa utvecklingen av
minknäringen för tiden fram t.o.m. år 2010. Det är särskilt viktigt att
det under forskningsperioden förs en kontinuerlig dialog med företrädare
för näringen och företrädare för forskningen. Forumets uppgift skulle
vara att säkerställa att nödvändiga förändringar kommer till stånd.
Regeringen har redan bedömt att den nya djurskyddsmyndigheten bör knyta
till sig ett djurskyddsråd med bred kompetens för grundliga bedömningar
och diskussioner om djurskydd. Ledamöterna skulle ha bl.a. etisk och
etologisk kompetens (prop. 2001/02:189, bet. 2002/03:MJU5, rskr. 2002/03:98).
Utredningen föreslår att det ankommer på detta djurskyddsråd att framöver
följa utvecklingen av minknäringen. Pälsdjursnäringsutredningens betänkande
har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Utskottet anser att resultatet härav bör avvaktas innan riksdagen vidtar
några åtgärder i frågan. Med hänvisning till vad utredningen anför och
den pågående beredningen avstyrker utskottet motionerna 2002/03:MJ235 (m),
2002/03:MJ243 (m), 2002/03:MJ272 (fp) yrkande 1, 2002/03:MJ286 (m) yrkande
1, 2002/03:MJ299 (kd), 2002/03:MJ318 (c), 2002/03:MJ335 (c), 2002/03:MJ455
(v), 2002/03:MJ475 (s), 2002/03:MJ485 (s), 2003/04:MJ299 (fp) yrkande 1,
2003/04:MJ367 (kd) yrkande 8, 2003/04:MJ383 (mp), 2003/04:MJ473 (c)
yrkande 17 och 2003/04:Ju315 (m) yrkande 3.
Hund- och kattskinn
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre yrkanden (s, mp) med krav på förbud mot import av
hund- och kattskinn med hänvisning till att frågan bereds i Regeringskansliet.

Jämför reservation 22 (mp).
Motionerna
I tre motionsyrkanden framförs krav på bl.a. importförbud av hund- och
kattskinn. Motionärerna vänder sig mot den behandling djuren utsätts för.
Kraven återfinns i motionerna 2002/03:MJ476 (s) och 2003/04:MJ405 (mp)
yrkandena 1-2.
Utskottets ställningstagande
I januari 2003 gav regeringen Kommerskollegium och Jordbruksverket i
uppdrag att utreda hur ett förbud mot införsel, produktion och saluförande
av päls- och skinnprodukter från hund och katt kan utformas. I uppdraget
ingick även att utreda om det fanns förutsättningar att, som komplement
till regler om import och export av päls- och skinnprodukter av hund eller
katt, införa ett märkningssystem av sådana varor. Uppdraget redovisades
i en rapport den 13 maj 2003. I rapporten föreslås bl.a. att förordningen
(EG) nr 1774/2002, den s.k. biproduktsförordningen, skall kompletteras
med myndighetsföreskrifter med förbud mot dels import och saluförande av
hela hudar och skinn från hund och katt, dels import, införsel, produktion
och saluförande av delar av sådana hudar och skinn. Vidare föreslås en
särskild lag med förbud mot införsel, import och saluförande av produkter
som är tillverkade av eller till någon del består av päls eller skinn
från hund eller katt. Enligt vad utskottet har erfarit bereds Kommerskollegiets
och Jordbruksverkets rapport inom Regeringskansliet. Resultatet av den
pågående beredningen bör inte föregripas genom något uttalande från
riksdagens sida. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motionerna
2002/03:MJ476 (s) och 2003/04:MJ405 (mp) yrkandena 1 och 2.
Övriga pälsdjursfrågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker fem motionsyrkanden (m, fp) med krav på förbud mot bl.
a. import av päls som kommer från djur fångade i bensax eller kroppsfälla.
Utskottet hänvisar i det sammanhanget bl.a. till att ett internationellt
avtal härom har upprättats.

Motionerna
Sverige bör enligt 2002/03:MJ286 (m) yrkande 2 arbeta bl.a. för att påverka
handeln med pälsvaror, inte minst från djur som fångats i bensaxar och
med andra grymma fångstmetoder. Enligt motion 2002/03:MJ272 (fp) bör
Sverige verka för importförbud av päls kommen från djur fångade i bensax
eller kroppsfälla (yrkande 2). Sverige bör enligt motionen dessutom i
internationella sammanhang verkar för att bensax eller kroppsfälla skall
förbjudas som fångstmetoder eftersom dessa fångstmetoder innebär ett stort
lidande för djuren (yrkande 3). Dessa krav upprepas i motion 2003/04:MJ299
(fp) yrkandena 2 och 3.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med motionärerna att fångstmetoder som innebär
ett stort lidande inte skall vara tillåtna. Utskottet har emellertid bekant
att ett avtal om humana fångstmetoder har förhandlats fram mellan EU, USA,
Kanada och Ryssland som stadgar bl.a. att fångstmetoderna skall vara
testade och innebära att djuret omedelbart dör eller att djuret inte
erhåller oacceptabla skador vid fångsten. Hittills har EU och Kanada ingått
avtalet. Inom EU pågår därför för närvarande arbete med ett
implementeringsdirektiv
för fällfångst (COM[97] 251 final). Utskottet förutsätter att regeringen
i det fortsatta arbetet verkar för att samtliga parter ingår avtalet om
humana fångstmetoder och att handel med skinn från djur som fångats i
fällor som innebär lidande för djuret inte skall förekomma. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna 2002/03:MJ272 (fp) yrkandena 2 och 3,
2002/03:MJ286 (m) yrkande 2 och 2003/04:MJ299 (fp) yrkandena 2 och 3 i den
mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda.
Djur i nöjesbranschen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett stort antal motioner (m, fp, v, mp) om förstärkt
djurskydd inom nöjesbranschen, däribland cirkusar och djurparker. Utskottet
hänvisar bl.a. till att nya regler om djurskydd i dessa sammanhang nyligen
trätt i kraft. Vidare avstyrker utskottet ett motionsyrkande (kd) om att
regeringen skall verka för ett förbud mot tjurfäktning inom EU. Slutligen
avstyrker utskottet fyra motionsyrkanden (s, v) med olika synpunkter på
djurskydd bl.a. vid filminspelningar och spelverksamhet.
Jämför reservationerna 23 (kd) och 24 (mp).
Motionerna
Ett stort antal motioner efterlyser bl.a. en skärpning av
djurskyddsbestämmelserna
för djur inom nöjesbranschen. Sådana krav återfinns i motionerna 2002/03:MJ252
(fp) yrkande 1 och 2003/04:MJ251 (fp) yrkande 1 om förbud mot vilda och
exotiska djur på cirkus, 2002/03:MJ252 (fp) yrkande 2 och 2003/04:MJ251
(fp) yrkande 2 om strängare regler vad gäller djurskydd för övriga
domesticerade djur i cirkusverksamhet, 2002/03:MJ439 (v) yrkande 1 om att
icke-domesticerade djur inte skall få förevisas på cirkus, yrkande 2 om
att förhållandena för de djur som deltar i cirkusar skall förbättras samt
2002/03:MJ490 (mp) yrkande 33 vari motionärerna efterlyser förbud mot all
användning av djur på cirkus, vilka inte finns i tamt tillstånd i Sverige.

Flera motionärer föreslår dessutom strängare skyddsregler för djur i
djurparker. Sådana yrkanden återfinns i motion 2002/03:MJ341 (fp) yrkande
1. I motionen föreslår motionärerna dessutom förbud mot delfiner i djurparker,
då djurparkerna inte kan tillgodose dessa djurs arttypiska intressen
(yrkande 2). Dessa yrkanden upprepas i motion 2003/04:MJ252 (fp) yrkandena
1 och 2. Djur i djurparker kan enligt motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande
34 under vissa betingelser vara berättigat för hotade arter där en avelsbas
behövs eller där syftet är att öka förståelsen för djuren. Inga dispenser
bör emellertid ges för hägn som inte uppfyller gällande krav. Enligt motion
2002/03:MJ414 (v) bör regeringen återkomma med förslag till förändringar
i djurskyddslagen som innebär att icke-domesticerade djur inte skall få
hållas i djurparker eller liknande anläggningar om det huvudsakliga syftet
är offentlig förevisning av djuren (yrkande 1). Motionärerna anser dessutom
att regeringen bör göra en översyn av reglerna för hur djur skall hållas
i djurparker och liknande anläggningar mot bakgrund av att reglerna för
närvarande inte garanterar djuren de möjligheter till ett naturligt liv
som de borde ha rätt till (yrkande 2).
Enligt motionerna 2002/03:MJ341 (fp) yrkande 3 och 2003/04:MJ252 (fp)
yrkande 3 bör regeringen utreda vad momssänkningen på entréer till
djurparksbesök inneburit för forskning kring djurarters mångfald och djurens
naturliga beteende.
Sverige bör enligt motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 16 aktivt verka för
att EU upprättar ett program för hur den djupt rotade folkliga tradition
som tjurfäktning utgör kan transformeras till en mer acceptabel form av
underhållning som är i överensstämmelse med EU:s normer om djurskydd.
Några motioner behandlar djurskyddet i samband med olika nöjesarrangemang
såsom tv-inspelningar m.m. I motion 2002/03:MJ287 (m) framförs krav på
ett stärkt skydd för djur i nöjesbranschen. I motion 2002/03:MJ458 (v)
föreslås ett införande av en etisk prövning inför användandet av djur
inom nöjesindustrin. Djurskyddet bör enligt motion 2002/03:MJ462 (s)
stärkas när det gäller filminspelningar, reklaminslag och TV-program. En
väg kan enligt motionären vara att införa krav på etiskt förhandsgodkännande
(yrkande 1). Motionären anser dessutom att det är stora problem och risker
med spelverksamheten på svenska banor för hundkapplöpningar (yrkande 2).
Enligt motion 2002/03:MJ373 (s) bör man överväga en skärpning av
djurskyddslagen och utesluta möjligheter till dispens vid tveksam hantering
av djur där nyttosyfte saknas.
Utskottets ställningstagande
Den 1 november 2001 trädde en ändring i djurskyddsförordningen i kraft
som innebär att en cirkus som förevisar djur varje år skall inspekteras
av länsstyrelsen. Inspektionen skall ske före cirkusens första föreställning
för året i landet. Genom förordningen bemyndigas Djurskyddsmyndigheten
att meddela ytterligare föreskrifter om skyldighet för den som förevisar
djur på cirkus att föra anteckningar om verksamheten och djuren samt lämna
upplysningar om verksamheten. Sådana föreskrifter återfinns i SJVFS 2001:64
om djurhållning vid cirkusar som trädde i kraft den 1 november 2001. Häri
finns bl.a. bestämmelser om länsstyrelsens inspektion och om vilka
anteckningar som skall föras. En journal skall föras över samtliga djur och
innehålla uppgifter om djurens identitet, skador eller sjukdomsfall,
dödsfall och om möjligt dödsorsaken samt noteringar från tillsynsmyndigheter
och uppgifter om den veterinär som bedriver den veterinärmedicinska
rådgivning som verksamheten föranleder. Journalen skall bevaras under minst
tre år. I föreskrifterna finns även bestämmelser om skötseln av djuren.
Bland annat anges att djuren dagligen skall ha möjlighet att röra sig
fritt i inhägnader, voljärer eller bassänger eller genom frigång i manegen.
För elefanter får dock möjligheten att röra sig fritt ersättas med daglig
promenad. När det gäller sjölejon anges bl.a. att de skall ha en landyta
som minst är så stor att samtliga djur kan ligga på den samtidigt och en
bassäng som innehåller minst 15 kubikmeter vatten, har ett vattendjup om
0,8 meter och är försedd med en ramp eller en trappa. Utskottet har vidare
erfarit att Jordbruksverket i en skrivelse till Jordbruksdepartementet år
2001 har föreslagit vissa ändringar i djurskyddsförordningen. När det
gäller bestämmelserna om djurhållning på cirkus föreslår verket ändringar
i djurskyddsförordningen som skulle innebära att elefanter, antiloper,
vilda oxdjur, valar och sjölejon inte längre får visas på cirkus. Utskottet
har erfarit att regeringen bedömer att nya ändringar av bestämmelserna
inte bör ske innan en utvärdering har skett av de bestämmelser som införts.
En bedömning av behovet av ytterligare förändringar bör enligt regeringens
mening ske mot bakgrund av en sådan analys och med hänsyn tagen till den
vetenskapliga dokumentation som finns om de aktuella djurslagens behov.
Regeringen har därför låtit utvärdera djurhållningen vad gäller de djurslag
som föreslås omfattas av förbudet. Detta uppdrag redovisades i december
2003, och rapporten bereds för närvarande i Regeringskansliet. Utskottet
anser mot bakgrund härav att riksdagen inte nu bör vidta några åtgärder.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 2002/03:MJ252 (fp)
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ287 (m), 2002/03:MJ439 (v) yrkandena 1 och
2, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 33, 2003/04:MJ251 (fp) yrkandena 1 och
2.
Djurskyddslagens och djurskyddsförordningens föreskrifter och
myndighetsföreskrifter om hur djur skall hållas och skötas på ett bra sätt
gäller
naturligtvis även djurparksdjur. Djurparkerna omfattas dessutom av
myndigheternas djurskyddstillsyn, och en anläggning för offentlig förevisning
av djur får inte tas i bruk innan den godkänts. EG-direktivet (99/22/EG)
om hållande av vilda djur i djurparker och artskyddsförordningen (1998:179)
är andra regelverk som reglerar djurskyddet i djurparkerna. Ytterligare
krav som uppställs är att djurparken deltar i forskning som leder till
att arternas bevarande främjas eller i utbildning som ger relevanta
kunskaper om bevarande eller i informationsutbyte med avseende på arternas
bevarande eller, i förekommande fall, i uppfödning i fångenskap,
återinplantering och återinförande av arter till ett liv i vilt tillstånd.
Utskottet har vidare bekant att Svenska Djurparksföreningen dessutom har
interna regelverk som gagnar bevarande och djurskydd. Djurparkerna kombinerar
oftast bevarandearbete med offentlig förevisning och därmed spridande av
information och kunskap om såväl husdjur som vilda djur. När det gäller
kravet på strängare djurskydd i djurparkerna vill utskottet framhålla att
särskilda myndighetsföreskrifter för djurhållning i djurparker trädde i
kraft så sent som den 15 februari 2004 (SJVFS 2003:77). De tidigare
bestämmelserna täckte inte in alla djurslag, vilket inneburit problem när
djurparker och andra liknande anläggningar vill visa djurarter som inte
funnits med. Exempelvis har lantbrukets djur och flera vilda djurarter
saknats i författningen. Ändringarna av bestämmelserna innebär en
modernisering med bl.a. måttangivelser för varje arts djurutrymme. Författningen
innehåller dessutom krav för hur utrymmena skall utformas t.ex. med
klättermöjligheter, grävmöjligheter, högt placerade liggplatser m.m. Den
aktuella författningen innehåller föreskrifter om krav som måste uppfyllas
för att en djurpark eller liknande anläggning skall bli godkänd för
offentlig förevisning av djur. Föreskrifterna gäller för alla som visar
djur offentligt på samma plats i sju dagar eller mer, per år. Den nya
författningen innehåller bl.a. kapitel med specifika krav på mått och
miljöberikning för varje djurart. Nästan alla djurarter kan bestämmas i
någon av djurkategorierna. Utskottet har erfarit att uppdateringen av
författningen har skett i samråd med en referensgrupp där även
branschorganisationer har ingått. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
2002/03:MJ341 (fp) yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ414 (v) yrkandena 1 och
2, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 34 och 2003/04:MJ252 (fp) yrkandena 1 och
2 i den mån dessa inte är tillgodosedda med det anförda.
Som utskottet redogjort för ovan stadgar EG:s direktiv 1999/22/EG om
hållande av vilda djur i djurparker att en djurpark måste bedriva forskning,
undervisning eller bevarande av biologisk mångfald. Djurparkerna
kontrolleras regelbundet beträffande gällande djurskyddsregler och EU:s
artskydd och djurparksdirektiv. Djurparkerna har således förändrat sin
verksamhet från att nästan enbart visa djur till att arbeta med bevarande
av biologisk mångfald och att sprida kunskap och information om djur.
Sedan 1960-talet har djurparkernas antal projekt med forskning och bevarande
av biologisk mångfald stigit från några få till att i dag bestå av ett
150-tal. Som en följd av att djurparkerna förändrat sin verksamhet
klassificeras de numera som svensk kultur, vilket medfört lägre moms på
inträde. Utskottet konstaterar att utvecklingen av verksamheten i våra
djurparker har varit omfattande och skett i en positiv riktning. Utskottet
anser dock inte att riksdagen bör vidta några åtgärder med anledning av
motionerna 2002/03:MJ341 (fp) yrkande 3 och 2003/04:MJ252 (fp) yrkande 3.

Utskottet instämmer till fullo i den ståndpunkt som Sverige intar i EU
att tjurfäktning inte är förenligt med principerna för ett gott djurskydd.
Utskottet är emellertid införstått med att tjurfäktningen i vissa länder
utgör en nationell sedvana, vilket Sverige enligt EG-fördraget måste
respektera. Enligt Regeringskansliet (Jordbruksdepartementet) tar Sverige
dock upp frågan i mera informella sammanhang. Med hänvisning till den
redovisade svenska ståndpunkten i EU och till regeringens ambition att
aktualisera frågan anser utskottet att motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande
16 inte bör föranleda något uttalande från riksdagens sida. Utskottet
avstyrker därför motionen.
Den 1 juli 2003 trädde myndighetsföreskrifter (SJVFS 2003:29) om användning
av djur vid film-, video- eller TV-inspelning och föreställning eller
annan förevisning som anordnas för allmänheten i kraft. Bestämmelserna
innehåller regler om villkor för hållande av djur vid angivna tillfällen.
Föreskrifterna gäller inte vid dokumentär inspelning eller förevisning.
Av föreskrifterna framgår bl.a. att djuren före första inspelningen,
föreställningen eller annan förevisning skall ha genomgått veterinärbesiktning.
Djurutrymmen skall finnas iordningställda innan djuren kommer till platsen
för arrangemanget. Inga djur får drogas, utsättas för skaderisk, fara,
smärta eller utsättas för onödig stress inför eller under inspelningen,
föreställningen eller annan förevisning. Om ammunition, sprängmedel eller
andra effekter skall användas i närheten av djuren måste ljud- och
ljusstyrkan reduceras till en sådan nivå att de inte förorsakar djuren lidande.
Ett djur får aldrig tvingas utföra handlingar som det inte har fysiologiska
och träningsmässiga förutsättningar för. De redovisade reglerna innebär
enligt utskottets förmenande att motionerna 2002/03:MJ458 (v) och
2002/03:MJ462 (s) yrkande 1 får anses vara tillgodosedda. Utskottet avstyrker
därför motionerna i berörda delar.
I myndighetsföreskrifterna finns bestämmelser om tävlingsverksamhet med
djur och hur djur får tränas (SJVFS 2000:23). Vid hundkapplöpningar får
en hund starta vid tävling tidigast vid 15 månaders ålder. Träning på
bana efter mekanisk harattrapp får påbörjas tidigast vid 12 månaders ålder.
En hund får starta i högst tre tävlingslopp inom en fjortondagarsperiod.
Under samma tävlingsdag får en hund starta i endast ett tävlingslopp. En
hund som har startat i en tävling skall efter tävlingen ges minst två
tränings- och tävlingsfria dagar. Enligt föreskrifterna skall en veterinär
medverka i princip vid alla offentliga tävlingar. Undantag kan göras vid
hundkapplöpning på rakbana så att veterinären endast behöver besiktiga
hundarna och tävlingsbanan före tävlingen. Utskottet anser mot bakgrund
härav att riksdagen inte bör vidta några åtgärder med anledning av motion
2002/03:MJ462 (s) yrkande 2.
Med hänvisning till vad utskottet anfört om djurskyddet i nöjesbranschen
avstyrker utskottet också motion 2002/03:MJ373 (s).
Djur i pornografiska sammanhang
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre yrkanden (s, kd, mp) i vilka användningen av djur
i pornografiska sammanhang tas upp. Utskottet hänvisar härvid huvudsakligen
till vad justitieministern anfört i riksdagen om att frågan ägnas
uppmärksamhet.
Jämför reservationerna 25 (kd) och 26 (mp).
Motionerna
I några motioner framhåller motionärerna att användning av djur i
pornografiska sammanhang är en grov kränkning av djuren. De kräver därför ett
uttryckligt förbud mot denna företeelse. Yrkandena återfinns i motionerna
2002/03:MJ479 (s) och 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 36. I motion 2003/04:MJ367
(kd) yrkande 17 efterfrågar motionärerna ett förslag till ändring av
brottsbalken så att tidelag förbjuds.
Utskottets ställningstagande
När det gäller användning av djur i pornografiska sammanhang vill utskottet
inledningsvis hänvisa till bestämmelserna i djurskyddslagen om att djur
skall skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. I brottsbalken återfinns
dessutom straffbestämmelser för djurplågeri, dvs. att någon uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård
eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande. Straffet är
böter eller fängelse i högst två år. Det är således redan i dag förbjudet
att utsätta djur för lidande och att plåga dem oavsett hur det sker.
Justitieministern har i ett interpellationssvar nyligen framhållit att
djurpornografi som sprids via Internet eller i filmer i vissa fall är
förbjudet som olaga våldsskildring. Den som skildrar eller sprider sådan
pornografi kan dömas till böter eller fängelse i upp till två år.
Justitieministern påpekar dessutom att tillgången till djurpornografi begränsas
genom myndighetsingripanden när pornografin är straffbar och att det
därutöver råder en självsanering. Frågan om det behövs och bör vidtas
ytterligare åtgärder för att begränsa tillgången till djurpornografiskt
material är enligt justitieministern komplicerad att besvara, eftersom
sådana åtgärder måste vägas mot våra grundlagsfästa bestämmelser om
tryckfrihet och yttrandefrihet. När det gäller de brottsbekämpande
myndigheternas
handläggning av brott mot djurskyddslagstiftningen förutsätter justitieministern
att dessa brott utreds och lagförs på samma sätt som andra brott. Han
påpekar också att polisen fortlöpande arbetar med att stärka och effektivisera
sin verksamhet när det gäller att bekämpa alla typer av brott. Justitieministern
anser sig för närvarande inte se något omedelbart behov av lagstiftningsåtgärder
men säger sig följa frågan (svar på interpellation 2003/04:252). Utskottet
förutsätter att den uppmärksamhet regeringen ägnar åt frågan vid behov
kommer att leda till de åtgärder som bedöms lämpliga. Utskottet anser
därmed att det inte är nödvändigt att riksdagen beslutar om ett
tillkännagivande till regeringen vilket föreslås i motionerna 2002/03:MJ479 (s),
2002/03:MJ490 (mp) yrkande 36 och 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 17. Utskottet
avstyrker därför motionerna i berörda delar.
Exotiska sällskapsdjur
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett yrkande (m) om förbud för privatpersoner att
importera giftiga ormar och två yrkanden (mp) om bl.a. förbud mot att hålla
exotiska djur.

Motionerna
I motion 2003/04:MJ202 (m) förespråkar motionären förbud för privatpersoner
att importera giftiga ormar. Motionären påpekar att man i medier har kunnat
läsa om ökad import och att giftormar kommer lösa. Motionären hävdar att
det förekommit att det varit svårt att få tag i motgift om en sådan orm
bitit någon. Riksdagen bör enligt motion 2002/03:MJ309 (mp) begära att
regeringen utreder vilka problem som kan uppstå med exotiska djur som
sällskapsdjur och föreslår åtgärder för att komma till rätta med dessa
problem. Enligt motion 2003/04:MJ317 (mp) bör allt hållande av exotiska
djur förbjudas.
Utskottets ställningstagande
För införsel av bl.a. reptiler från land inom EU och Norge gäller bl.a.
att importören skall vara registrerad hos ansvarig myndighet. Anmälan
skall ske till tullmyndighet respektive gränskontrollveterinär, och
införseln får ske under förutsättning att djuret är uppfött i fångenskap.
När det gäller införsel av bl.a. reptiler från land utanför EU skall
sändningen åtföljas av en försäkran utfärdad av exportören som intygar att
djuren kommer ifrån en anläggning där djuren vid tiden för avsändandet
var kliniskt friska samt att djuren är uppfödda i fångenskap (SJVFS
1996:24). Vissa arter omfattas av särskilda bestämmelser enligt CITES
(konventionen om internationell handel som reglerar handeln med utrotningshotade
arter från naturvårdssynpunkt) eller artskyddsförordningen. Regeringen
får enligt 9 kap. 11 § miljöbalken föreskriva att vissa djur inte utan
särskilt tillstånd av kommunen får hållas inom områden med detaljplan
eller områdesbestämmelser, om sådana föreskrifter behövs för att hindra
att olägenheter för människors hälsa uppstår. I förordning (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges i 39 § att en kommun får
föreskriva att bl.a. orm inte får hållas inom område med detaljplan eller
områdesbestämmelser utan särskilt tillstånd av den kommunala miljönämnden.
Ett sådant tillstånd får förenas med särskilda villkor. Många kommuner
har i sina lokala hälsoskyddsföreskrifter dessutom bestämmelser om
tillståndskrav beträffande hållande av orm. Enligt uppgift har Jordbruksverket
tidigare bedömt att de flesta giftormar i privat ägo stammar från avel
inom landet och inte från införsel. Utskottet avstyrker med hänvisning
till det anförda motion 2003/04:MJ202 (m).
Den 1 juli 2002 trädde en ändring av 4 § djurskyddslagen i kraft, vilken
innebär att alla djur omfattas av bestämmelsen att de skall hållas och
skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras
hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Bestämmelser om att
hålla, föda upp och försälja djur avsedda för sällskap och hobby finns i
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (SJVFS 2003:24). Bland annat anges
att viltfångade djur inte får hållas, förmedlas eller säljas för sällskap
och hobby. Det är inte heller tillåtet att hålla, förmedla eller sälja
apor, rovdjur eller rovfåglar. I föreskrifterna finns dessutom bestämmelser
om utbildningskrav för den som driver handel med sällskapsdjur och om
skyldighet för den som säljer sällskapsdjur att lämna information om
djurets skötsel. Enligt bestämmelserna skall ett förvaringsutrymme för
sällskapsdjur vara tillräckligt stort för att möjliggöra de rörelser och
den motion som varje djur behöver. Det skall också innehålla en inredning
som aktiverar djuret och medger de klättermöjligheter, grävmöjligheter,
viloplatser, gömställen, bad-, sim- eller dykmöjligheter som varje djurart
behöver för att kunna utöva sitt naturliga beteende. Om ett djur har
särskilda krav på klimat, som temperatur och luftfuktighet, skall detta
tillgodoses. Djur som har behov av att vara tillsammans med andra djur
skall hållas och skötas på ett sätt som tillgodoser dessa behov. Det
anförda innebär enligt utskottet att riksdagen inte bör vidta några åtgärder
med anledning av motionerna 2002/03:MJ309 (mp) och 2003/04:MJ317 (mp).
Motionerna avstyrks.
Xenotransplantationer, grytjakt och övriga djurskyddsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (mp) vilka bl.a. behandlar djurraser
med genetiskt betingade defekter och djur som behandlats med hormon eller
antibiotika i tillväxtfrämjande syfte. Dessutom avstyrker utskottet ett
yrkande (kd) om lidande för genetiskt modifierade djur samt ett yrkande
(kd) om att förädlingsstöd bör kunna beviljas sådana företag som utvecklar
produkter vars värde består i att djurskyddshänsyn tagits. Därutöver
avstyrker utskottet ett yrkande (kd) om djurskydd vid s.k. xenotransplantation.
Utskottet avstyrker vidare två yrkanden (s, fp) om grytjakt och slutligen
ett yrkande (m) om att förkorta hanteringstiderna vid import av försöksdjur.

Jämför reservationerna 27 (fp, kd), 28 (v, mp), 29 (kd) och 30 (mp).
Motionerna
I motion 2002/03:MJ490 (mp) förespråkas import av djur som är genmanipulerade
eller har behandlats med tillväxthormon eller antibiotika i tillväxtsyfte
(yrkande 21). Dessutom anser motionärerna att det är fel att avla djur på
det sätt som skett med rasen Belgisk blå. Benen orkar knappast bära djurets
kroppstyngd, och kon kan inte ens föda sina kalvar på naturlig väg utan
måste förlösas med kejsarsnitt. Dessa och andra raser med genetiskt
betingade defekter samt många högproduktionsavlade höns och kycklingar som
har ständig växtvärk skall enligt motionen inte få användas i Sverige
(yrkande 22).
Ett förslag som framförs i motion 2003/04:MJ367 (kd) är att medge
förädlingsstöd till företag som vill utveckla produkter vars värde delvis
består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits (yrkande 1). Motionärerna
anser dessutom att regeringen bör återkomma med förslag till ändringar i
djurskyddslagen i syfte att förbjuda sådana genetiska modifieringar som
medför lidande för djuret, underminerar dess möjligheter till naturligt
beteende eller medför nedsatt välbefinnande (yrkande 7). Den medicinska
vetenskapens framsteg har enligt motionärerna väckt förhoppningar om att
det i framtiden skall vara möjligt att föda upp djur med mänskliga organ,
som vid behov skall kunna transplanteras till behövande människor. Det
är viktigt att de etiska ramarna för denna s.k. xenotransplantation
diskuteras och blir föremål för politiska beslut (yrkande 15).
Det krävs importtillstånd för de flesta försöksdjur påpekas det i motion
2003/04:MJ204 (m). Vid sådan import skall djuren undersökas av en
gränsveterinär vid den gränskontrollstation som finns i anslutning till
flygplatsen. Importören skall därför avisera gränsveterinären om djurens
ankomst minst 24 timmar i förväg. Djuren kommer först till ett tillfälligt
ställe och förs sedan till gränskontrollstationen. När gränsveterinären
givit klartecken klarerar Tullverket ärendet och djuret kan lämnas ut. De
många transporterna från lagret till gränskontrollstationen och tillbaka
förlänger hanteringstiden. Eftersom detta ofta kan bli plågsamt för djuren
måste det till en förenkling för att minska antalet transporter för
försöksdjur. Motionären anser därför att regeringen måste vidta åtgärder
för att förenkla och förkorta hanteringstiden vid import av försöksdjur.

I två motioner föreslås att grytjakt förbjuds med hänvisning till att
företeelsen är oetisk från djurskyddssynpunkt. Dessa är motionerna
2003/04:MJ273 (s) yrkande 3 och 2003/04:MJ372 (fp).
Utskottets ställningstagande
Inom EU är det enligt direktiv 92/22/EEG om förbud mot användning av vissa
ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan förbjudet att ge djur hormoner
för att få dem att växa fortare. Enligt EU:s nya förordning 1831/2003 om
fodertillsatser, som antogs den 1 september 2003, skall användningen av
antibiotika i foder fasas ut och vara förbjuden från den 1 januari 2006.
Det är dock tillåtet att från land utanför EU importera djur som behandlats
med antibiotika i tillväxtfrämjande syfte förutsatt att preparaten är
godkända i EU. Däremot är det förbjudet att importera djur och produkter
från djur som behandlats med hormoner i tillväxtfrämjande syfte. Inom
Sverige är det enligt 29 § djurskyddsförordningen förbjudet att bedriva
avel med en sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren.
Statens jordbruksverk har meddelat närmare föreskrifter om djurskyddskrav
vid avelsarbete (SJVFS 1999:106), där det bl.a. framgår att nötkreatur,
svin, hästar, får och getter som nedärver defekter inte får användas för
reproduktion. En förteckning över vilka defekter som avses finns som bilaga
till föreskriften. I denna bilaga ingår bl.a. muskelhypertrofi, dvs. abnorm
muskelansättning, vilket bl.a. kännetecknar rasen Belgisk blå. Renrasiga
avelsdjur av nötkreatur, svin, får och getter som godkänts för avel i ett
annat land inom EU får dock även användas i Sverige. Sverige har ingen
möjlighet att förbjuda import av djur med genetiskt betingade defekter.
Utskottet avstyrker med det anförda motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkandena
21 och 22.
När det gäller genetisk modifiering av djur vill utskottet påpeka att
sådan modifiering sker i Sverige endast i syfte att utgöra modeller för
humana sjukdomar för forskningen. Det förekommer således inte i
livsmedelsproduktionen. Djurförsöksetiska utredningen lämnade i december 2003
sitt betänkande Etisk prövning av djurförsök - genteknik och bioteknik på
djur (SOU 2003:107). I betänkandet föreslås att djurskyddslagen ändras så
att djur som till följd av sin genetiska konstitution föds med eller under
sin livstid utvecklar olika typer av defekter, skador, sjukdomar eller
sjukdomssymptom inte skall utsättas för ett onödigt lidande. Den föreslagna
ändringen innebär att det av bestämmelserna skall framgå att framställning
av försöksdjur och avel med försöksdjur med förändrad arvsmassa eller med
sådan inriktning att den kan medföra lidande eller obehag för djuren skall
godkännas av en djurförsöksetisk nämnd innan framställningen eller aveln
påbörjas. Utskottet har erfarit att betänkandet bereds i Regeringskansliet.
Denna beredning bör inte föregripas av ett riksdagsuttalande, varför
motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 7 avstyrks.
Miljö- och landsbygdsprogrammen omfattar stöd till miljöbefrämjande och
landsbygdsutvecklande åtgärder och kan beviljas till enskilda, näringsidkare
och föreningar på landsbygden. Programmen omfattar 25 olika stöd, bl.a.
förbättrad bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter även kallat
förädlingsstöd. Förädlingsstöd ges till de företag som arbetar med
livsmedelsförädling. Stödet är inriktat på i huvudsak två områden: utveckling
av högförädlade livsmedel av god kvalitet genom investeringar som avser
nya produkter/produktionsprocesser och nya marknader samt småskalig
livsmedelsförädling som främjar mångfalden av näringslivet på landsbygden
och som bidrar till en stärkt konkurrensförmåga för jordbruksföretagen.
För att erhålla stöd krävs bl.a. att företaget som söker är ekonomiskt
bärkraftigt och att minimikraven för miljö, djurskydd och livsmedelshygien
är uppfyllda. Det förslag som framförs i motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande
1 om förädlingsstöd till företag som vill utveckla produkter vars värde
delvis består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits har även framförts
i Djurtransportutredningens betänkande Kännande varelser eller okänsliga
varor? (SOU 2003:6). Betänkandet bereds i Regeringskansliet. Utskottet
anser att riksdagen bör avvakta beredningen innan några åtgärder vidtas.
Motionen avstyrks.
Transplantation av vävnad från djur till människa benämns xenotransplantation.
Frågor om djurskyddet vid transplantation av det här slaget har närmare
belysts i betänkandet Från en art till en annan - transplantation från
djur till människa (SOU 1999:120). Utredningen framhåller bl.a. att
xenotransplantation måste utföras inom ramen för gällande djurskyddslagstiftning
och att det måste säkerställas att det i varje särskilt fall prövas om
lagens krav verkligen uppfylls. Utredningen anser att det genom miljöberikande
åtgärder bör skapas en djurmiljö som medger att ursprungsdjuren och
avelsdjuren får en rimlig möjlighet att bete sig naturligt, trots de
inskränkningar i den naturliga miljön som de smittskyddsrelaterade kraven på
en hög biosäkerhet för med sig. En genmodifiering av ursprungsdjuren är
enligt utredningen acceptabel endast under förutsättning att den inte
medför förändringar i djurens beteende eller förändringar som leder till
obehag, smärta eller sjukdom. Det krävs därför enligt utredningen att
tillsynen är god och att djuren efter genmodifieringen följs upp av
speciellt utbildad personal. Beredning av utredningens förslag pågår för
närvarande i Regeringskansliet (Socialdepartementet). Utskottet förutsätter
att den fortsatta beredningen även omfattar de djurskyddsaspekter som
behandlas i betänkandet. Med hänvisning härtill anser utskottet att det
inte finns behov av ett uttalande från riksdagens sida när det gäller
motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 15.
Regeringen (Jordbruksdepartementet) gav i juni 2001 Statens veterinärmedicinska
anstalt (SVA) en remiss om användning av levande grävling vid grytanlagsprov.
SVA besvarade remissen i mars 2004 (dnr 332/99). Enligt studien som låg
till grund för yttrandet är det sannolikt att den grytanlagsprovverksamhet
som bedrivs för närvarande inte är förenlig med djurskyddslagen. SVA lämnar
förslag på ett antal åtgärder i syfte att bättre anpassa grytanlagsproven
till djurskyddslagens bestämmelser. Men, påpekar SVA, även andra åtgärder,
som kan ligga utanför SVA:s kompetensområde att bedöma, kan vara nödvändiga.
Enligt utskottets mening bör beredningen av yttrandet avvaktas innan
riksdagen vidtar några åtgärder med anledning av motionerna 2003/04:MJ273
(s) yrkande 3 och 2003/04:MJ372 (fp). Berörda motionsyrkanden avstyrks.
Vid
införsel av djur från land utanför EU är veterinär gränskontroll obligatorisk
för att förhindra införsel av smittsamma djursjukdomar. Detta gäller enligt
EG-lagstiftning för alla djur, inklusive försöksdjur. Vid införsel av
destinationsuppfödda försöksdjur från andra EU-länder däremot sker ingen
veterinär kontroll. Import av försöksdjur (mest råttor och möss) sker
framför allt från USA. Jordbruksverket ansvarar för den veterinära
gränskontrollen vid godkända införselorter, t.ex. flygplatser. Utskottet har
erfarit att när en försändelse med försöksdjur anländer till en flygplats
transporteras den först till ett särskilt djurrum i anslutning till
lagerutrymmen. Därefter transporteras försändelsen till den veterinära
kontrollstationen, där djuren och medföljande dokumentation inspekteras av
tjänstgörande veterinär. Efter denna procedur som i regel inte tar mer än
några timmar transporteras djuren vidare mot destinationsanläggningen. Om
en försändelse anländer med ett sent kvällsplan kan det hända att den
veterinära kontrollen sker först dagen därpå. Detta anses dock inte av
gränsveterinärerna vara ett problem från djurskyddssynpunkt, eftersom de
transportbehållare som används tillgodoser djurens behov. Burarna är
försedda med strö och djuren har tillgång till foder och vatten. Det framgår
av dokumentationen hur lång tids försörjning av foder och vatten som finns
med. Beredskap dygnet runt finns på de veterinära kontrollstationerna för
de fall där det är nödvändigt att inspektera djur omedelbart. Utskottet
avstyrker med hänvisning till det anförda motion 2003/04:MJ204 (m).
Djurhälsovård
Veterinärväsendets organisation
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker fyra yrkanden (fp, kd) om bl.a. konkurrenssituationen
mellan privatpraktiserande veterinärer och distriktsveterinärer. Utskottet
hänvisar till att ett av riksdagen beslutat tillkännagivande bereds i
Regeringskansliet.
Jämför reservation 31 (fp).
Motionerna
Enligt motion 2003/04:MJ33 (kd) yrkande 6 gav utskottet i bet. 2002/03:MJU10
regeringen till känna bl.a. att regeringen borde utreda vissa problem i
den veterinära verksamheten. Utskottet anförde vidare att utredningen
borde lämna förslag till alternativa organisatoriska lösningar för den
fältveterinära verksamheten. Motionärerna anför att någon utredning ännu
ej är tillsatt. Motionärerna anser att utredningen bör tillsättas samt
anser att Distriktsveterinärorganisationen bör avskaffas och att resurser
för myndighetsutövning bör föras över till länsveterinärorganisationen.
Också i motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 19 framförs åsikten att det
behövs en ny organisation av veterinärväsendet. Enligt motion 2003/04:MJ35
(fp) yrkande 5 behövs en allsidig spegling av veterinärorganisationen.
Slutligen anser motionärerna i motion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 8 att
konkurrenssituationen måste bli likvärdig mellan privatpraktiserande
veterinärer och distriktsveterinärer.
Utskottets ställningstagande
Riksdagens revisorer publicerade i november 2002 rapporten Villkoren för
veterinär verksamhet (2002/03:4). I rapporten föreslog revisorerna att
regeringen tillsätter en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen
med fördelningen av det statliga bidraget till distriktsveterinärorganisationen,
statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller,
dvs. distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och
praktiserande veterinärer. Enligt revisorerna borde utredningen lämna
förslag till alternativa organisatoriska lösningar för den fältveterinära
verksamheten. Därtill borde utredningen lämna förslag till hur behovet av
veterinär kompetens för myndighetsutövande uppgifter samt beredskap mot
smittsamma djursjukdomar inom det veterinära området kan tillgodoses i
hela landet. Det innebär att även länsveterinärernas arbetsuppgifter borde
ses över. Utredningen borde också få i uppdrag att lämna förslag till hur
tillsynen över veterinär yrkesutövning kan utformas. Utskottet instämde
i sitt betänkande 2002/03:MJU10 i vad revisorerna anförde och föreslog
riksdagen ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med revisorernas
förslag. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr.
2002/03:230 och 2002/03:231). Utskottet har erfarit att på grund av
riksdagens tillkännagivande har Jordbruksdepartementet inrättat en
samarbetsgrupp
med representanter för myndigheter (bl.a. Konkurrensverket), lantbruksnäringen
och veterinärkåren, såväl offentligt som privat anställda, vilka arbetar
med frågorna. Utskottet har erfarit att gruppens arbete varit mycket
effektivt och att detta nu är slutfört. Flera problem som påpekats har
lösts och Jordbruksverket avser nu att implementera nya rutiner m.m. I
Jordbruksdepartementet pågår arbete med att sammanställa en rapport över
gruppens arbete, samtidigt som behovet av att tillsätta en utredning
övervägs. Utskottet anser med hänvisning härtill att resultatet av beredningen
bör avvaktas innan riksdagen vidtar några åtgärder. Utskottet avstyrker
därmed motionerna 2003/04:MJ33 (kd) yrkande 6, 2003/04:MJ35 (fp) yrkande
5, 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 19 och 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 8.
Huvudmannaskapet för försöksdjursveterinärer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (s, m, v) om intressekonflikter
i den försöksdjursveterinära verksamheten. Utskottet hänvisar bl.a. till
att bestämmelser nyligen införts på området och till att den nya
Djurskyddsmyndigheten har en tillsynsuppgift.
Jämför reservation 32 (v).
Motionerna
Enligt motion 2003/04:MJ230 (m) behövs lagändringar för att förhindra att
försöksdjursveterinärer kan vara anställda av dem de skall granska. Också
i motion 2003/04:MJ402 (v) yrkande 8 anser motionärerna att man bör se
över möjligheten att ändra huvudman för försöksdjursveterinärer i syfte
att skilja tillsyn från verksamhet. Samma förslag lämnas i motion
2003/04:MJ440 (s).
Utskottets ställningstagande
Enligt djurskyddslagen skall, om tillstånd för försöksdjursanvändning
beviljas, det finnas en av Djurskyddsmyndigheten godkänd föreståndare som
ansvarar för verksamheten och en veterinär som ger råd och anvisningar om
hur verksamheten skall bedrivas. Denna veterinär skall också bistå vid
behandling av djuren. Föreståndaren och veterinären skall se till att
verksamheten bedrivs enligt djurskyddslagen och föreskrifter meddelade
med stöd av lagen. I lagen anges även att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter eller i det
enskilda faller besluta om vad som skall gälla för föreståndare och
veterinär. I föreskrifterna (SJVFS 2003:18) om uppfödning, förvaring,
tillhandahållande och användning m.m. av försöksdjur finns bl.a. bestämmelser
om föreståndarens och veterinärens skyldigheter. När det gäller veterinären
anges bl.a. att denne skall bedriva den veterinärmedicinska rådgivning
som verksamheten föranleder och som behövs med avseende på djurens fysiska
och psykiska välbefinnande. När det gäller tillsyn anges bl.a. att denna
skall ske minst en gång dagligen och att den som utför tillsynen skall ha
den utbildning och erfarenhet som krävs. Veterinären skall delta i tillsynen
vid djurförsök som innebär betydande smärta, ångest eller annat likvärdigt
lidande. Ytterligare uppgifter för veterinären anges i föreskrifterna
(SJVFS 2003:17) om djurförsök m.m. Bestämmelser om tillsyn i ovan nämnda
föreskrifter avser inte den officiella djurskyddstillsynen utan är snarare
en försäkran om att en person med denna kompetens finns i verksamheten
och för att bl.a. övervaka vissa försök. Den centrala tillsynen av
efterlevnaden av djurskyddslagen utövas sedan den 1 januari 2004 av
Djurskyddsmyndigheten. Även fortsättningsvis är det dock kommunen som ansvarar
för den lokala djurskyddstillsynen. I djurskyddslagen anges att kommunen
skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning som
behövs för att fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.
Utskottet anser mot bakgrund av de redovisade bestämmelserna inte att
riksdagen bör vidta några åtgärder med anledning av motionerna 2003/04:MJ230
(m), 2003/04:MJ402 (v) yrkande 8 och 2003/04:MJ440 (s). Motionerna i
berörda delar avstyrks.
Övriga veterinära frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett yrkande (fp) om djursjukdata med hänvisning till
att riksdagen har beslutat om ett tillkännagivande härom som bereds i
Regeringskansliet. Utskottet avstyrker dessutom ett yrkande (c) om ökade
befogenheter för husdjurstekniker samt två yrkanden (kd) om vikten av att
bekämpa djursjukdomar inom jordbruket.

Motionerna
En djursjukdomsdatabas är ett hjälpmedel i förebyggande djurhälsovård och
livsmedelskontroll, anförs det i motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 7. Man
kan med hjälp av databasen följa sjukdomsutvecklingen och
läkemedelsförskrivningar,
vilket är angeläget med tanke på antibiotikaresistensen. Motionären anser
därför att djursjukhusdatabasen snarast bör upprättas.
Vissa delar i Jordbruksverkets föreskrifter kräver enligt motion 2002/03:MJ405
(c) att icke-veterinär personal som behöver använda djurläkemedel skall
ha genomgått utbildning innan en veterinär får delegera läkemedelsanvändningen.
Enligt Jordbruksverkets uppfattning har det inte heller tidigare varit
tillåtet för husdjurstekniker att ge injektioner utan att veterinär ställt
diagnos. Detta har dock i praktiken varit tillåtet och fungerat väl.
Husdjursteknikerna har en gedigen utbildning och erfarenhet av praktisk
verksamhet och bör enligt motionärerna kunna både ställa diagnos och
exempelvis ge injektion.
Riskerna med minskade insatser för bekämpande av djursjukdomar medför
enligt motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 20 stora risker. Resurserna för
djurhälsoprogrammen måste därför säkerställas, anser motionärerna. I motion
2002/03:MJ424 (kd) yrkande 18 delvis anför motionärerna att en försämrad
övervakning av sjukdomar som kan smitta till människan kommer att få en
negativ inverkan på humanhälsan och statens kostnader. Dessutom bekostar
staten bekämpning av epizootisjukdomar. Därmed har staten ett särskilt
intresse av att kontrollera och bekämpa dessa sjukdomar. Det är därför
viktigt att djurhälsoprogrammen säkerställs.
Utskottets ställningstagande
Riksdagens tillkännagivande till regeringen våren 2003 (bet. 2002/03:MJU10,
rskr. 2002/03:230 och 2002/03:231) omfattade bl.a. frågan om att tillsätta
en utredning med uppdrag att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata
är, vad bristerna beror på och vad bristerna har inneburit för statistikens
användbarhet. En sådan utredning skall även presentera förslag till hur
bristerna kan åtgärdas. Enligt uppgift från Regeringskansliet
(Jordbruksdepartementet) pågår för närvarande arbete med att färdigställa
utredningsdirektiv i enlighet med riksdagens tillkännagivande. Utskottet
förutsätter därför att en sådan utredning inom en snar framtid kan tillsättas.
Med det anförda avstyrker utskottet motion MJ35 (fp) yrkande 7.
Föreskrifterna (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och
tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård
reviderades under 2002. Vissa ändringar av bestämmelserna gjordes i slutet
av år 2002 genom föreskrifterna (SJVFS 2002:89) om ändring i Statens
jordbruksverks föreskrifter om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla
läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård. Utskottet har
erfarit att Jordbruksverket hade noterat att husdjursteknikerna under
senare år erhållit allt större ansvar, så att deras uppgifter inte längre
var förenliga med de relativt strikta reglerna för husdjursteknikernas
befogenheter. Resultatet blev att befogenheterna utökades i förhållande
till tidigare regler samtidigt som de nya reglerna kom att bli mera
återhållsamma jämfört med tidigare praxis. Numera ställs utbildningskrav
för vissa åtgärder. Utskottet vill i detta sammanhang dessutom påpeka att
riksdagen har beslutat om ändringar i djurskyddslagen (prop. 2001/02:93,
bet 2001/02:MJU20, rskr. 2001/02:257), vilka trädde i kraft den 1 januari
2003. Dessa ändringar innebär bl.a. att injektioner, med viss
undantagsmöjlighet,
inte skall få ges till djur utan veterinärs anlitande. Utskottet avstyrker
med det anförda motion 2002/03:MJ405 (c).
Utskottet uttalade i samband med riksdagens behandling av budgeten för år
2004 att utskottet sätter stor vikt vid att det goda djurhälso- och
smittskyddsläget i landet upprätthålls. Ett viktigt led i detta är enligt
utskottets mening kontroll- och bekämpningsprogram för olika sjukdomar
som har betydelse för djur- och folkhälsa men även de hälsoförebyggande
program som utarbetas i samarbete mellan Jordbruksverket och näringen.
Som regeringen anförde i budgetpropositionen visar erfarenheterna av mul-
och klövsjukutbrotten i EU att det är nödvändigt att ha en i förväg klart
utarbetad strategi för hantering av stora landsomfattande utbrott av
epizootiska sjukdomar. Handeln med djur och kontakterna med övriga
medlemsstater ökar uppenbart risken för utbrott av smittsamma djursjukdomar.
Vid ett sådant utbrott ställer EU krav på en effektiv bekämpning och det
är viktigt att kunna leva upp till dessa krav. Utskottet konstaterade i
detta sammanhang att det av propositionen framgick att Jordbruksverket
har initierat en nationell strategi i detta avseende och involverat andra
myndigheter såsom SVA, Livsmedelsverket, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten,
Beredskapsmyndigheten och Tullverket i detta arbete. I detta sammanhang
är det, vilket regeringen också framhöll, viktigt att epizootilagstiftningen
tillhandahåller alla nödvändiga hjälpmedel. Utskottet avstyrker med det
anförda motion 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 18 (delvis) och motion 2003/04:MJ367
(kd) yrkande 20 i den mån dessa inte kan anses tillgodosedda.
Djurförsök
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker 25 motionsyrkanden vilka utskottet funnit utgöra i
huvudsak upprepningar av motionsyrkanden behandlade i ett betänkande från
år 2003. Utskottet hänvisar därvid till att motionerna inte föranlett
utskottet andra bedömningar eller ställningstaganden.

Utskottets ställningstagande
Utskottet behandlade motioner om djurförsök från allmän motionstid senast
i februari 2003 (bet. 2002/03:MJU8). I samband därmed påpekade utskottet
bl.a. att merparten av de frågor som var aktuella i sin tur behandlades
ingående av utskottet redan våren 2002 i samband med utskottets beredning
av regeringens skrivelse Användning av försöksdjur (skr. 2001/02:48, bet.
2001/02:MJU7). Utskottet hänvisade vid sin behandling av motionerna år
2003 främst till vad som anfördes vid behandlingen av skrivelsen men även
till utredningsbetänkandet Djurförsök (SOU 1998:75) och Djurförsöksetiska
utredningens delbetänkande Etisk prövning av djurförsök (SOU 2002:86).
Utskottet upprepade huvudsakligen sina uttalanden från våren 2002 om att
utskottet förutsätter att regeringen och svenska myndigheter även i
fortsättningen aktivt verkar för ytterligare begränsningar av användningen
av försöksdjur och för förbättrade förhållanden för dessa djur. Samtliga
motioner avstyrktes. Utskottet konstaterar inför behandlingen av de
motioner som nu är aktuella att dessa till största delen utgör upprepningar
av de motioner som behandlades i februari 2003 (bet. 2002/03:MJU8). Övriga
motioner om djurförsök omfattas i allt väsentligt av de ställningstaganden
utskottet gjorde i det betänkandet. De motioner som nu är föremål för
utskottets behandling föranleder inte utskottet någon ändring av tidigare
bedömningar och ställningstaganden. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionerna 2003/04:MJ256 (kd) yrkande 1, 2003/04:MJ270 (s)
yrkandena 1-14, 2003/04:MJ367 (kd) yrkandena 9-14, 2003/04:MJ369 (mp)
yrkandena 1-3 och 2003/04:MJ463 (s).

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Vissa samordningsfrågor, punkt 4 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om handläggningen av djurskyddsärenden. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ402 yrkande 1 och avslår motionerna
2002/03:MJ454 yrkande 1, 2003/04:MJ35 yrkande 3 och 2003/04:MJ37 yrkandena
3 och 4.
Ställningstagande
Handläggningen av brott mot djurskyddslagen kan ta lång tid vilket är
särskilt allvarligt då det handlar om grova överträdelser som resulterar
i djurförbud. Det finns en rad anledningar till långa handläggningstider.
Möjligheten för polisen att prioritera dessa djurskyddsärenden genom
ökade resurser är ett sätt att minska handläggningstiderna, men till stor
del skulle handläggningen kunna effektiviseras genom andra åtgärder.
Eftersom det för närvarande saknas riktlinjer för hur djurskyddsärenden
skall hanteras av polis, skiljer sig hanteringen åt mellan olika polisdistrikt.
Avsaknad av tydliga riktlinjer inger också osäkerhet hos polisen. Med
anledning av den oklarhet som råder kring polisens roll i djurskyddsärenden
anser jag att regeringen bör se över möjligheten att förenkla och
effektivisera handläggning av djurskyddsärenden inom både polis och kommun i
syfte att stärka djurskyddsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.

2.      Vissa samordningsfrågor, punkt 4 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om verkställigheten av omhändertagande av djur m.
m. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ37 yrkandena 3 och 4 samt
avslår motionerna 2002/03:MJ454 yrkande 1, 2003/04:MJ35 yrkande 3 och
2003/04:MJ402 yrkande 1.
Ställningstagande
Varje fördröjning i verkställandeledet innebär ett otillbörligt förlängande
av djurens lidande. Regeringen bör därför vidta de åtgärder som krävs för
att polismyndigheten i högre utsträckning verkställer omhändertagande av
djur. Jag anser att krav bör införas bl.a. på att varje lokal polismyndighet
upprättar en förberedd plan och uppstallningskontakter. Detta skulle öka
möjligheterna till att snabbt kunna genomföra ett omhändertagande.
Rättstillämpningen måste vara lika oberoende av var brott mot djurskyddslagen
begås. En utveckling i analogi med vad som gäller för miljöbrott är
eftertraktansvärd. Riksåklagarens miljöbrottsenhet har också ansvar för ett
frivilligt samarbetsorgan där samtliga myndigheter, även tillsynsmyndigheter,
med anknytning till miljöbrottsbekämpning är representerade. Inom
Naturvårdsverket finns också ett särskilt tillsyns- och föreskriftsråd. Detta
skulle kunna tjänstgöra som modell för djurskyddet.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

3.      Utbildningsfrågor, punkt 5 (fp)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om utbildning för djurskyddsinspektörer. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ422 yrkande 8 och 2003/04:MJ35
yrkande 6 och avslår motion 2003/04:MJ37 yrkandena 5 och 6.
Ställningstagande
Det finns för närvarande ingen obligatorisk utbildning eller något krav
på utbildning för kommunernas djurskyddsinspektörer. Vi anser att ett
sådant krav på utbildning bör införas. Detta bör ges regeringen till känna.

4.      Utbildningsfrågor, punkt 5 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om veterinärutbildningen. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ37 yrkandena 5 och 6 samt avslår motionerna 2002/03:MJ422
yrkande 8 och 2003/04:MJ35 yrkande 6.
Ställningstagande
Samtliga i Sverige verksamma veterinärer har i dag en lagstadgad
anmälningsplikt då det gäller djurskydd. Hantering av ett djurskyddsfall på
ett ur förvaltningssynpunkt korrekt sätt är därför en angelägenhet för
hela veterinärkåren. Detta innebär att denna kompetens inte bara är en
fråga om vidareutbildning utan också en fråga om grundutbildning. En kurs
i förvaltningsrätt med särskild inriktning på veterinärens roll i det
lagstadgade djurskyddet bör därför införas i veterinärutbildningen. Likaså
bör regeringen, via Djurskyddsmyndigheten, garantera tillgången på
fortbildningskurser med liknande innehåll till utexaminerade veterinärer.
Detta bör ges regeringen till känna.

5.      Allmänna djurskyddspolitiska frågor och lagstiftningsfrågor, punkt 6
(v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om 3 § djurskyddslagen. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ402 yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ322,
2002/03:MJ386 yrkandena 1 och 11, 2002/03:MJ422 yrkande 4, 2002/03:MJ487
yrkande 18, 2002/03:MJ488 yrkandena 1 och 3, 2002/03:MJ490 yrkande 1,
2003/04:MJ37 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ221 yrkande 1, 2003/04:MJ272
yrkandena 1-3 och 2003/04:MJ381.
Ställningstagande
Enligt 3 § djurskyddslagen skall djur ges tillräckligt med foder och vatten
och tillräcklig tillsyn. Någon definition av rekvisitet tillräcklig finns
dock inte. I mindre besättningar kan formuleringen från djurskyddslagen
fungera, men utvecklingen går åt det hållet att besättningarna blir större,
vilket innebär att tolkningen blir svårare. Ju större besättningar
utvecklingen går mot, desto mer angeläget är det att rekvisitet tillräcklig
definieras för att ett gott djurskydd skall kunna garanteras inom all
djurhållning. Jag anser att regeringen bör se över 3 § djurskyddslagen i
detta syfte. Detta bör ges regeringen till känna.

6.      Allmänna djurskyddspolitiska frågor och lagstiftningsfrågor, punkt 6
(mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om djurskyddsregler. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ322, 2002/03:MJ490 yrkande 1, 2003/04:MJ37 yrkandena
1 och 2 samt 2003/04:MJ381 och avslår motionerna 2002/03:MJ386 yrkandena
1 och 11, 2002/03:MJ422 yrkande 4, 2002/03:MJ487 yrkande 18, 2002/03:MJ488
yrkandena 1 och 3, 2003/04:MJ221 yrkande 1, 2003/04:MJ272 yrkandena 1-3
och 2003/04:MJ402 yrkande 7.
Ställningstagande
Reglerna om förprövning i djurskyddslagen är en mycket viktig åtgärd i
det förebyggande djurskyddsarbetet och det borde utnyttjas mer än vad som
fallet är i dagsläget. Förprövningen bör omfatta samtliga aspekter inom
gården som har menlig inverkan på djurskydd eller djurhälsa. Som exempel
kan nämnas det förslag som Jordbruksverket gjorde i en skrivelse till
regeringen år 2001 (dnr 34-4814/01). Förslaget gällde en förändring i 5
§ djurskyddsförordningen så att prövningen också skall omfatta huruvida
djurskyddslagstiftningens krav gällande bete och utevistelse för djur kan
uppfyllas. Riksrevisionens rapport tar även upp problematiken med
slutbesiktningar som inte genomförs. Jordbruksverket föreslog i samma skrivelse
en förändring av förprövningen till två steg, förhandsgodkännande respektive
slutligt godkännande. Jag anser att detta förslag skall beaktas. Då det
är mycket viktigt med veterinär kompetens i förprövningen bör riksomfattande
krav införas på att länsveterinär tillsammans med länsstyrelsens
byggnadstekniska kompetens fattar beslut i dessa ärenden. I dag skiftar
granskningsrutinerna mycket mellan olika län.
Djurskyddslagen är i sig radikal och om lagen följdes fullt ut skulle
djurhållningen se helt annorlunda ut än vad den gör i dag. Djurskyddslagen
är dock bara en ramlag och detaljregler meddelas av regeringen eller
myndigheter. Bestämmelserna kan då i praktiken bli mycket mindre radikala.
Det behövs därför en statlig utvärdering av hur djurskyddslagen fungerar
i praktiken. Detta skulle kunna vara en uppgift för Djurskyddsmyndigheten.

Inom husdjursnäringen pågår redan i dag ett arbete med att bättre kunna
mäta, utvärdera och utveckla djurvälfärden. Ett flertal branschspecifika
djuromsorgsprogram finns etablerade. De djurrelaterade parametrar som
används i dag har i huvudsak karaktären av negativa indikatorer -
registrering av sjukdomsfrekvens, förekomst av smutsiga djur, förekomst av
stereotypa beteenden. I dag finns ingen parameter för att utvärdera
huruvida djuren har möjlighet att utföra sina naturliga beteenden, vilket
får betraktas som en stor brist. Även i andra länder pågår ett arbete för
att belysa djuromsorgsnivån på gårdsnivå. I ett franskt projekt fokuseras
utvärderingen helt och hållet på djurbaserade parametrar. Systemet är
intressant och inbegriper även frågan om möjlighet till naturligt beteende.
I projektet har en handbok utarbetats för att användas vid gårdsbesök.
En sådan modell skulle kunna utvecklas i Sverige. Därigenom skulle ett
system utvecklas som aktuella myndigheter kan använda vid utfärdande av
föreskrifter och utprövning av ny teknik. Den handbok som är en del i
systemet skulle också kunna utgöra ett stöd vid tillsyn enligt djurskyddslagen.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

7.      Allmänna internationella djurskyddsfrågor, punkt 7 (fp)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om internationell samordning. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ35 yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ256
yrkande 3, 2002/03:MJ284, 2003/04:MJ256 yrkande 3, 2003/04:MJ271 yrkandena
1-3 och 2003/04:MJ399 yrkande 40.
Ställningstagande
Den nya Djurskyddsmyndigheten får ansvaret för den centrala djurskyddstillsynen
beträffande samtliga djur som omfattas av djurskyddslagen. Vi anser att
den nya Djurskyddsmyndigheten också skall ha uppgiften att samordna
Sveriges agerande i internationella organ, exempelvis FN, WTO och inom EU.
Detta bör ges regeringen till känna.


8.      Skärpning av EU:s djurskyddsbestämmelser, punkt 8 (fp, kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c) och
Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om EU:s djurskyddsbestämmelser. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ487 yrkande 19.
Ställningstagande
De strängare svenska reglerna innebär kostnader för det svenska jordbruket,
t.ex. kostnader för större utrymmen i djurstallar. Dessa kostnader är
visserligen motiverade från djurskyddssynpunkt. Då en god djuromsorg inte
endast är en fråga för Sverige är det emellertid viktigt att arbeta för
ett gott djurskydd även i andra länder. Detta är således viktigt både i
ett etiskt perspektiv och från konkurrenssynpunkt. Den absoluta ambitionen
måste vara att skärpa EU:s djurskyddslagar efter svensk förebild. Detta
bör ges regeringen till känna.

9.      Djurhållning och djurskötsel i allmänhet, punkt 9 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om spaltgolv. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:MJ490 yrkande 9 och avslår motionerna 2002/03:MJ242, 2002/03:MJ490
yrkande 17 och 2003/04:MJ382 yrkande 1.
Ställningstagande
Det har skett viktiga förbättringar i djurmiljön. Trots det tillbringar
många djur stora delar av sitt liv på spaltgolv, något som alltmer
ifrågasätts av djurskyddsskäl. Jag anser att spaltgolv bör förbjudas. Detta
bör ges regeringen till känna.

10.     Djurtransporter, punkt 10 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om djurtransporter. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:U324 yrkande 8 och 2002/03:MJ490 yrkande 19 och avslår
motionerna 2002/03:MJ256 yrkande 2, 2002/03:MJ386 yrkandena 2-7, 2002/03:MJ422
yrkandena 5-7, 2002/03:MJ424 yrkande 18 i denna del, 2002/03:MJ487 yrkandena
20 och 21, 2003/04:MJ221 yrkande 2, 2003/04:MJ256 yrkande 2, 2003/04:MJ367
yrkandena 3 och 5 samt 2003/04:MJ431 yrkande 6.
Ställningstagande
I dag produceras mer nötkött inom EU än befolkningen efterfrågar. På grund
härav exporteras köttet med hjälp av generösa bidrag till länder utanför
EU. Cirka 300 000 djur transporteras dessutom varje år sjövägen under
vidriga förhållanden. För dessa betalas exportbidrag med cirka en miljard
kronor varje år. Dessa bidrag orsakar alltså djurs lidande. Jag anser att
EU bör avveckla alla bidrag för export av djur och att EU:s övriga bidrag
till djurtransporter och djurhållning i samband med transport inom jordbruket
avskaffas. Det bör vidare införas krav på kunskaper om djurs behov för
dem som transporterar djur. Detta bör ges regeringen till känna.

11.     Slakt, punkt 11 (fp, kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c) och
Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om regelverket för mobila slakterier. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ487 yrkande 22 och avslår motionerna
2002/03:MJ306, 2002/03:MJ347, 2002/03:MJ386 yrkande 16, 2002/03:MJ454
yrkande 2, 2002/03:MJ490 yrkande 18 och 2003/04:MJ382 yrkande 2.

Ställningstagande
Den nuvarande svenska tillämpningen av EU:s regelverk vad gäller småskalig
vidareförädling av livsmedel innebär avsevärda svårigheter för bl.a. mindre
slakterier och andra livsmedelsförädlare. En positiv utveckling inom denna
bransch förutsätter att regelverket omgående förenklas. Det finns många
lantbrukare som gärna ser att möjligheten till slakt på gården via mobila
slakterier eller närliggande gårdsslakterier blir verklighet. Det finns
flera fördelar med mobila slakterier. De främsta fördelarna är att
transporter av levande djur kan kortas och t.o.m. undvikas, vilket i sin tur
minskar stressen hos djuren. Regelverket måste förenklas och utformas så
att dessa slaktformer underlättas. Vad som ovan anförs om att förenkla
regelverket för mobila slakterier och gårdsslakterier bör ges regeringen
till känna.

12.     Slakt, punkt 11 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kameraövervakning på slakterier och regelverket
för mobila slakterier. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ490
yrkande 18 och 2003/04:MJ382 yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ306,
2002/03:MJ347, 2002/03:MJ386 yrkande 16, 2002/03:MJ454 yrkande 2 och
2002/03:MJ487 yrkande 22.
Ställningstagande
Jag anser att man bör satsa på att underlätta för slakterier där slaktaren
kommer till djuren i stället för tvärtom. Det kan vara mobila enheter
eller småskaliga slaktbodar. Hittills har EU motsatt sig mobila slakterier
för annat än hägnat vilt och ren. Så länge de storskaliga slakterierna
finns kvar är det emellertid viktigt att arbeta mot den pågående utvecklingen
med allt färre och större slakterier som innebär onödigt långa transporter
för djuren. Detta bör ges regeringen till känna.

13.     Höns, punkt 12 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om hönshållning. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:MJ490 yrkandena 15 och 16 samt avslår motionerna 2002/03:MJ350,
2002/03:MJ386 yrkande 12, 2002/03:MJ454 yrkande 5, 2002/03:MJ459 yrkandena
1 och 2, 2002/03:MJ490 yrkande 14 och 2003/04:MJ301 yrkande 1.
Ställningstagande
I den forskning som bedrivits i Sverige inom ramen för ny teknikprovning
av modifierade burar visade det sig att hönorna inte alls använder de nya
funktionerna, dvs. sittpinne, sandbad och värprede, i den utsträckning
man kunde förvänta. De modifierade burarna fungerar inte och borde inte
ha godkänts. Det är en från djurskyddssynpunkt mycket bristfällig
konstruktion som nu säljs på den svenska marknaden och som ett antal producenter
redan har installerat. Kritiken växer mot de modifierade burarna utomlands.
Framtidens djurhållning måste utgå från djurens behov. Modifierade burar
måste därför förbjudas. Även reglerna för frigående hönor måste ses över.
Hur frigående hönsen egentligen är kan diskuteras när det är mellan sju
och nio höns per kvadratmeter och den s.k. frigången endast sker inomhus.
Målet måste vara att hönsen inte skall hållas i större grupper än att de
mår bra, och att de ska få möjlighet att vistas utomhus. Alla höns borde
ha det minst lika bra som de höns som producerar ekoägg. Detta bör ges
regeringen till känna.

14.     Slaktkycklingar, punkt 13 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om slaktkycklingproduktionen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ402 yrkande 6 och avslår motionerna 2002/03:MJ277
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ351 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ386 yrkande
13, 2002/03:MJ454 yrkande 3, 2002/03:MJ490 yrkande 13, 2003/04:MJ301
yrkande 2 och 2003/04:MJ331 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Uppfödningen av slaktkyckling har under de senaste åren kritiserats starkt
för att inte uppfylla dagens djurskyddslagstiftning. Kycklingen slaktas
vid fem veckors ålder. De raser som används är framavlade för att vara
mycket snabbväxande i sig. Den utformning slaktkycklingsproduktionen har
i dag är inte förenlig med djurskyddslagen. Det är angeläget att en översyn
av uppfödningsformen kommer till stånd snarast. Bland annat måste
beläggningsgraden minska och benhälsa och beteendestörningar åtgärdas.
Miljöberikning måste införas där det blir krav på ströbädd och sittpinne
även för matfågel. Jag anser att regeringen bör se över
slaktkycklingsuppfödningen
i syfte att förena slaktkycklingsproduktionen med djurskyddslagen. Detta
bör ges regeringen till känna

15.     Slaktkycklingar, punkt 13 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om slaktkycklinghanteringen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkande 13 och avslår motionerna 2002/03:MJ277
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ351 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ386 yrkande
13, 2002/03:MJ454 yrkande 3, 2003/04:MJ301 yrkande 2, 2003/04:MJ331
yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:MJ402 yrkande 6.
Ställningstagande
I Sverige föds 76 miljoner kycklingar upp för slakt varje år (år 2000),
vilket innebär att i snitt två kycklingar slaktas varje sekund, dygnet
runt. Livet för en kyckling varar en dryg månad. I Sverige har kycklingarna
endast två timmars mörker per dygn. Allteftersom kroppen växer till, kommer
värken. Rörelsefriheten är nästan obefintlig strax före slakt på grund av
trängseln. Detta kan dock avhjälpas om kycklingarna får miljöer där de
kan röra sig och därigenom träna muskler och skelett. Jag anser att dagens
slaktkycklingsanläggningar bör utvecklas så att de ger djuren drägliga
levnadsförhållanden. Det är uppenbart att det behövs en översyn och
förbättring av slaktkycklingshanteringen. Detta bör ges regeringen till
känna.

16.     Grisar, punkt 14 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om grisars utevistelse och kastrering. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkandena 6 och 7 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ386 yrkandena 9 och 10, 2002/03:MJ454 yrkande 4,
2003/04:MJ300 yrkande 1 och 2003/04:MJ367 yrkande 6.
Ställningstagande
De allra flesta grisar i Sverige föds upp i stora, bullriga och dammiga
byggnader, ofta utan dagsljus eller någon stimulans alls. I bästa fall
får grisarna lite halm, men de flesta kan fortfarande inte tillfredsställa
sina naturliga instinkter att böka i jorden efter mat och att bygga bo
där suggan i lugn och ro kan föda sina kultingar. I djurfabrikens stressiga
och ohälsosamma miljö får grisarna lätt magsår och lunginflammation.
Stressen och ledan tar sig också uttryck i stört beteende: de gnager på
järnrören och biter varandra. De kommer sällan utomhus förrän de förs
till slakt eller andra uppfödare, trots att många av problemen med stress
och dåliga lokaler kan undvikas om man låter grisarna gå utomhus i grupper
i stället. Grisar bör därför ges lagstadgad rätt att vistas utomhus under
sommaren.
I Sverige kastreras årligen cirka en och en halv miljon hangrisar. Det
sker innan grisen blivit två veckor, helt utan bedövning. Grisen riskerar
att få infektioner och bråck av ingreppet. Att den känner smärta är säkert,
eftersom nervsystemet är fullt utvecklat även hos en liten gris. Från
djurskyddssynpunkt är kastreringen naturligtvis inte acceptabel. Jag anser
att kastrering utan bedövning bör förbjudas. Detta bör ges regeringen
till känna.

17.     Nötkreatur, punkt 15 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om utevistelse för nötkreatur m.m. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkandena 8 och 10-12 samt avslår motionerna
2002/03:MJ283, 2002/03:MJ386 yrkandena 14 och 15, 2002/03:MJ454 yrkande
6 och 2003/04:MJ300 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Det har skett viktiga förbättringar i mjölkkornas miljö. Fler och fler
ladugårdar inreds för lösdrift. Det finns emellertid en hel del kvar att
göra för att förbättra kornas livsmiljö. Trots att djurskyddslagen stadgar
att korna skall släppas ut på bete under sommaren innebär dispenserna
från kravet att en del kor aldrig får komma ut. Tjurar och kalvar under
sex månader omfattas inte alls av rätten att få gå ute. Det borde vara en
självklarhet att alla kor, tjurar och kalvar skall få vistas ute på
sommaren.
Inomhus står de flesta kor uppbundna, vilket inte bara begränsar
rörelsefriheten utan även kontakterna med artfränder. Den hårda aveln mot ökad
mjölkproduktion gör att många kor blir utslitna och sjuka, framför allt
i juvren. Djurhälsa måste prioriteras i såväl djurhållning som avel.
Kalvar blir friskare om de får dia som små och ingen kan förneka att födsel,
amning och kontakter mellan ko och kalv innehåller många naturliga
beteenden, som de enligt djurskyddslagen borde ha rätt till. I dag får de
allra flesta nyfödda kalvar den gula livsviktiga råmjölken i hink, och
kalven tas bort från mamman direkt efter födseln. En del bönder ersätter
även mjölken med välling. Det är endast inom den ekologiska produktionen
som kalvarna har rätt att dia. Jag anser att korna skall få föda i speciella
kalvningsboxar och att kalvarna skall få rätt att dia. Det ger utlopp för
det naturliga beteendet och ger friskare kalvar.
Hälften av de kalvar som mjölkkorna årligen måste föda för att mjölka är
olönsamma tjurkalvar som inte kan konkurrera med kalvar av köttras. Vissa
av dem skickas på export för att bli ljust spädkalvskött. För att köttet
skall bli ljust stängs djuren in i små bås och får enbart flytande föda,
som leder till svår järnbrist med frossa, skakningar och ständiga diarréer.
Visserligen är den här typen av uppfödning förbjuden i Sverige, men vi
exporterar ändå svenska kalvar till sådan uppfödning och importerar sedan
köttet. Detta är ett oacceptabelt sätt att kringgå svenska bestämmelser.
Spädkalvsexporten bör förbjudas och importen av ljust spädkalvskött bör
upphöra.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

18.     Hästar m.m., punkt 16 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om hästmarknader. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:MJ365 och avslår motionerna 2002/03:MJ386 yrkande 8 och 2003/04:MJ385
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Ingen förnuftig privatperson handlar häst på hästmarknad. Här finns ingen
veterinär, som kan besiktiga hästen före köp, och ingen möjlighet att i
lugn och ro provrida för att känna om den häst man är intresserad av passar.
I dag har hästmarknader blivit ett jippo, där affärerna som sker äger
rum mellan hästhandlare, såväl stora som små. Hästarna som säljs kommer
också från hästhandlare. Ingen seriös hästägare kör sin häst till hästmarknad
och riskerar att den transporteras söderut för slakt i Europa. Allmänheten
är bara publik och man försöker ge sken av att detta med hästmarknad är
ett sätt att bevara en tradition. Jag anser att hästmarknader bör förbjudas.
De är otidsenliga och härrör från en tid då synen var en annan än den
som den svenska djurskyddslagen genomsyras av. Detta bör ges regeringen
till känna.

19.     Hundar och katter, punkt 17 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om frågor med anknytning till hund och katt. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ402 yrkandena 3-5 och avslår motionerna
2002/03:MJ265 yrkandena 1-3, 2002/03:MJ362 yrkandena 1-3, 2002/03:MJ477,
2003/04:MJ323 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ348, 2003/04:MJ371 yrkandena
1-3, 2003/04:MJ441, 2003/04:MJ442, 2003/04:MJ443 och 2003/04:MJ448.

Ställningstagande
Hundar och katter som saknar tillsyn skapar i vissa kommuner stora problem
samtidigt som de är en djurskyddsfråga. Vid omhändertagandet av hundar
och katter som vanvårdas och som orsakar problem är framför allt ansvarsfrågan
viktig att lösa. Tillsynslagen för katt och hund, enligt dagens utformning,
ger endast ett litet stöd för kommuner, polis och djurhem. Ansvarsfrågan
är otydlig och ärendena hamnar ofta mellan stolarna vilket är ett brott
mot djurskyddslagen. En uppdatering av lagen är därför angelägen. Jag
anser att tillsynslagen samt frågor i anslutning till tillsynslagstiftningen
bör ses över för att bli ett mer användbart verktyg i arbetet med tillsyn
av katt och hund.
Enligt 4 § djurskyddslagen skall djur hållas och skötas i en god djurmiljö
och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet
att bete sig naturligt. I föreskrifter meddelas villkor för eller förbud
mot viss djurhållning. När det gäller hägnade djur finns krav på berikning
av den miljö djuret vistas i. Detta gäller bl.a. lantbrukets djur och
djurparksdjur. När det gäller hundgårdsmiljöer finns inga krav på särskild
miljöberikning trots att en hund i en rastgård kan tillbringa lika mycket
tid i en hägnad miljö som ett djurparksdjur. Föreskrifterna bör utformas
så att det inte är syftet med djurhållningen som är avgörande för om
miljöberikning krävs, utan den faktiska tiden ett djur tillbringar i hägn.

I Sverige råder i dag förbud mot svans- och öronkupering av hund. Svans-
och öronkupering är ett ingrepp som görs enbart av estetiska skäl. Då de
stympade hundarna begränsas i sin förmåga att kommunicera med andra hundar
är förbud mot svans- och öronkupering en tillämpning av djurskyddslagen.
Något förbud mot att importera kuperade hundar finns emellertid inte.
Som en följd av kuperingsförbudet i Sverige och som en markering av
värnandet av djurskyddet, anser jag att regeringen bör kartlägga förekomsten
av svans- och öronkuperade hundar i syfte att, vid ett ökande antal, vidta
åtgärder för att minska förekomsten.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

20.     Uppfödning av pälsdjur, punkt 18 (m, fp, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad
(m), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m)
och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om pälsdjursnäringen. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:Ju315 yrkande 3, 2003/04:MJ367 yrkande 8 och 2003/04:MJ473
yrkande 17 och avslår motionerna 2002/03:MJ235, 2002/03:MJ243, 2002/03:MJ272
yrkande 1, 2002/03:MJ286 yrkande 1, 2002/03:MJ299, 2002/03:MJ318,
2002/03:MJ335, 2002/03:MJ455, 2002/03:MJ475, 2002/03:MJ485, 2003/04:MJ299
yrkande 1 och 2003/04:MJ383.
Ställningstagande
Av den information som hittills framkommit och det sätt varpå pälsdjursnäringen
bedriver sin verksamhet finns inte skäl att införa förbud eller ytterligare
långtgående restriktioner för näringen. Konsumenterna köper päls i svenska
butiker oavsett ett förbud mot pälsuppfödning i Sverige. Om vi tillåter
uppfödning av t.ex. mink i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller
styra denna uppfödning från djurskyddssynpunkt. Ett förbud mot uppfödning
innebär ett beroende av import utan möjlighet att påverka regler eller
kontroller.
Det behövs dock mer forskning för att se om minkens grundläggande behov
är tillgodosett enligt djurskyddslagen. Forskningen är viktig eftersom
det fortfarande råder delade meningar om djurens behov.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

21.     Uppfödning av pälsdjur, punkt 18 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förbud mot pälsfarmning. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ383 och avslår motionerna 2002/03:MJ235, 2002/03:MJ243,
2002/03:MJ272 yrkande 1, 2002/03:MJ286 yrkande 1, 2002/03:MJ299,
2002/03:MJ318, 2002/03:MJ335, 2002/03:MJ455, 2002/03:MJ475, 2002/03:MJ485,
2003/04:Ju315 yrkande 3, 2003/04:MJ299 yrkande 1, 2003/04:MJ367 yrkande
8 och 2003/04:MJ473 yrkande 17.
Ställningstagande
Varje år avlivas ungefär 1,2 miljoner minkar och ett okänt antal chinchillor
och kaniner i svenska pälsfarmar för sina pälsars skull. Minken är ett
mycket aktivt djur med stort behov av rörelse och vatten. Men dessa behov
kan inte tillfredsställas i de trånga ståltrådsburarna, vilket lett till
stora problem med beteendestörningar. Vi anser att minkfarmning bör
förbjudas. Föreskrifter för hur chinchillorna skall hållas saknas helt,
varför de närmaste reglerna att tillgå är föreskrifter för sällskapsdjur
och Europarådskonventionen om skydd för animalieproduktionens djur. Av
konventionens nio krav uppfyller svenska chinchillafarmare dock bara två,
och inte heller de svenska sällskapsdjursreglerna uppfylls. Man föder
upp kaniner såväl för köttet som för pälsen. Kaninuppfödning sker i dag
helt utan kontroll, varför det är svårt att uttala sig om omfattningen
och djurens situation. Att föda upp djur enbart för pälsproduktion är
inte nödvändigt. Vi anser därför att pälsfarmning bör förbjudas. Detta
bör ges regeringen till känna.

22.     Hund- och kattskinn, punkt 19 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om hund- och kattskinn. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ405 yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2002/03:MJ476.

Ställningstagande
Päls- och skinnindustrin i Sydostasien är skrämmande. Hundar knivhuggs
till döds och katter dränks eller kvävs med snaror. Det förekommer också
att man flår katter och hundar levande. Skinnen exporteras till bl.a.
Sverige och den övriga EU-marknaden. Det är således tillåtet att importera
hund- och kattskinn till Sverige. Import av hund- och kattskinn till
Sverige bör förbjudas. Det är viktigt att frågan inte förhalas utan att
ett importförbund av hund- och kattskinn införs skyndsamt.
För att påtryckningarna på de länder som tillåter detta djurplågeri skall
öka bör Sverige ta initiativ till att ett förbud mot import av hund- och
kattskinn införs i hela EU.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

23.     Djur i nöjesbranschen, punkt 21 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tjurfäktning. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ367 yrkande 16 och avslår motionerna 2002/03:MJ252 yrkandena 1
och 2, 2002/03:MJ287, 2002/03:MJ341 yrkandena 1-3, 2002/03:MJ373,
2002/03:MJ414 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ439 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ458,
2002/03:MJ462 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ490 yrkandena 33 och 34,
2003/04:MJ251 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:MJ252 yrkandena 1-3.

Ställningstagande
Det europeiska samarbetet syftar till fred och förståelse mellan folken.
Det innebär att de olika länderna måste närma sig varandra med en ödmjuk
inställning till varandras samhällen och kulturer. Å andra sidan är ett
förtroendefullt samarbete inte möjligt om det inte bygger på vissa gemensamma
normer. Tjurfäktning är en frånstötande form av djurplågeri. När EU
harmoniserar sina regler mot djurplågeri inom jordbruket och andra områden
är det inte rimligt att i längden acceptera tjurfäktning i dess nuvarande
form. Sverige bör därför aktivt verka för att EU upprättar ett program
för hur den djupt rotade folkliga tradition som tjurfäktning utgör kan
transformeras till en mer acceptabel form av underhållning som är i
överensstämmelse med EU:s normer om djurskydd. Detta bör ges regeringen
till känna.

24.     Djur i nöjesbranschen, punkt 21 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om djurskydd i djurparker och på cirkus. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkandena 33 och 34 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ252 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ287, 2002/03:MJ341
yrkandena 1-3, 2002/03:MJ373, 2002/03:MJ414 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ439
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ458, 2002/03:MJ462 yrkandena 1 och 2,
2003/04:MJ251 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ252 yrkandena 1-3 och 2003/04:MJ367
yrkande 16.
Ställningstagande
Numera gäller bestämmelsen i djurskyddslagen om att djur skall ha rätt
till ett naturligt beteende även för cirkusdjur. Det är viktigt att
djurskyddstillsynen för cirkusdjur efterlevs och att djuren ges ordentliga
rastningsmöjligheter på uppehållsorterna. Kommunerna bör beakta det när
tillstånd ges till plats för uppsättande av cirkusen. Cirkusdjurens
kringflackande och instängda liv ger dock inte möjlighet till det, och man
bör därför införa ett uttryckligt förbud mot användning av djur på cirkus
som inte finns i tamt tillstånd i Sverige.
Djurparker innebär att djurarter som vanligtvis lever vilda hålls i hägn
för människors nöje. Det kan under vissa betingelser vara berättigat för
hotade arter där en avelsbas behövs eller där syftet är att öka förståelsen
för djuren i fråga. Djurens utrymme i djurparker har successivt förbättrats,
men är fortfarande inte tillfredsställande i en del fall. Inga dispenser
bör ges för hägn som inte uppfyller gällande krav.
Detta bör ges regeringen till känna.

25.     Djur i pornografiska sammanhang, punkt 22 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tidelag. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ367 yrkande 17 och avslår motionerna 2002/03:MJ479 och 2002/03:MJ490
yrkande 36.
Ställningstagande
Enligt 16 kap. 13 § brottsbalken skall den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på
annat sätt otillbörligen utsätter djur för lidande dömas för djurplågeri.
Innan lagen ändrades var det emellertid själva handlingen som var
kriminaliserad, dvs. tidelag var förbjudet. Nu krävs det en effekt, dvs. ett
djurplågeri, för straffbarhet. Som lagen är skriven finns det risk för
olika tolkningar. Därför bör ett explicit förbud mot tidelag återinföras.
Det finns ingen situation då det kan betraktas som legitimt att en
människa utnyttjar ett djur sexuellt. Detta bör ges regeringen till känna.

26.     Djur i pornografiska sammanhang, punkt 22 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om djur i pornografiska sammanhang. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkande 36 och avslår motionerna 2002/03:MJ479
och 2003/04:MJ367 yrkande 17.
Ställningstagande
Användning av djur i pornografiska sammanhang är en grov kränkning av
djuret, vilket uttryckligen bör förbjudas. Detta bör ges regeringen till
känna.

27.     Xenotransplantationer, punkt 24 (fp, kd)
av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om xenotransplantationer. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ367 yrkande 15.
Ställningstagande
Transplantation av vävnad från djur till människor kallas xenotransplantation.
I dag används xenotransplantation bl.a. vid behandling av diabetes, då
insulinproducerande celler från grisar injiceras i människokroppen. Tankar
finns på att i framtiden transplantera hela organ, t.ex. hjärtan eller
njurar, från djur till människor. Om ett djur i övrigt levt ett fullgott
liv ser vi det som etiskt berättigat att ta organ från det djuret för att
transplantera det till människa om det kan minska människans lidande. Den
medicinska vetenskapens framsteg har väckt förhoppningar om att det i
framtiden skall vara möjligt att föda upp djur med mänskliga organ, som
vid behov skall kunna transplanteras till behövande människor. Det är
inte acceptabelt att ett djur föds upp enbart i syfte att vara ett
reservdelslager för människan, om det underminerar djurets möjligheter till
naturligt beteende eller om det till följd av det främmande organet får
nedsatt välbefinnande. Då samhällets resurser till medicinsk forskning är
begränsade bör forskningen kring ersättning av mänskliga organ i första
hand syfta till utveckling av konstgjorda organ eller organ som inte kräver
en djurkropp för att kunna odlas. Det är viktigt att de etiska ramarna
för xenotransplantation diskuteras och blir föremål för politiska beslut.
Detta bör ges regeringen till känna.

28.     Grytjakt, punkt 25 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om grytjakt. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2003/04:MJ273 yrkande 3 och 2003/04:MJ372.
Ställningstagande
Grundläggande för svensk djurskyddslagstiftning är att djur skall behandlas
väl och få sina arttypiska behov och beteenden väl tillgodosedda. Grytjakt
är en grym företeelse som går ut på att jakthundar skall lära sig att
driva ut räv ur gryt eller markera var grävlingar gömmer sig. Hundar tränas
på levande grävlingar. Cirka 50 grävlingar sitter fångna på detta sätt
runt om i landet. Fram till år 1937 höll man även rävar, vilket upphörde
av djurskyddshänsyn. Denna form av djurplågeri bör förbjudas. Detta bör
ges regeringen till känna.

29.     Övriga djurskyddsfrågor, punkt 26 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förädlingsstöd. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ367 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:MJ490 yrkandena 21
och 22, 2003/04:MJ204 och 2003/04:MJ367 yrkande 7.
Ställningstagande
Den svenska synen på djurhållning måste få genomslag i hela Europa. Detta
för djurens skull, men också för den svenska livsmedelsnäringens skull.
Det är inte bra att svenska bönder får en konkurrensnackdel på grund av
andra länders svaga djurskyddslagstiftning. I avvaktan på strängare regler
bör EU ge stöd till investeringar för förbättrat djurskydd, utöver vad
lagstiftningen kräver. Strävan måste vara att svenska bestämmelser på
djurskyddsområdet skall tjäna som vägledning för arbetet inom EU. Det bör
vara möjligt att bevilja förädlingsstöd till företag som vill utveckla
produkter vars mervärde består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits.
Detta bör ges regeringen till känna.

30.     Övriga djurskyddsfrågor, punkt 26 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om genetiskt betingade defekter m.m. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkandena 21 och 22 samt avslår motionerna
2003/04:MJ204 och 2003/04:MJ367 yrkandena 1 och 7.
Ställningstagande
Import av djur eller produkter från djur som genmanipulerats eller behandlats
med tillväxthormon eller antibiotika i tillväxtsyfte bör förhindras.
Antibiotika skall bara få ges till sjuka djur. Det är alldeles fel att
avla djur så hårt som t.ex. rasen belgisk blå. Dess ben orkar knappt bära
djurets kroppstyngd, och kon kan inte föda sina kalvar utan kejsarsnitt
varje gång. Dessa och andra raser med genetiskt betingade defekter samt
många högproduktionsavlade höns och kycklingar som har ständig växtvärk
skall inte få användas i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.

31.     Veterinärväsendets organisation, punkt 27 (fp)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om veterinärorganisationen. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ35 yrkande 5 och avslår motionerna 2003/04:MJ33 yrkande
6, 2003/04:MJ367 yrkande 19 och 2003/04:MJ431 yrkande 8.
Ställningstagande
Folkpartiet har ställt sig bakom en oberoende utredning om situationen
för privatpraktiserande veterinärer och distriktsveterinärer. Det är
viktigt att denna utredning ger en allsidig spegling av veterinärorganisationen.
Av de ca 2 000 veterinärer som i dag är verksamma är ca 300
distriktsveterinärer,
70 besiktningsveterinärer samt 40 länsveterinärer. Distriktsveterinärerna
behandlar ca 450 000 djur per år, varav knappt 180 000 är lantbrukets
djur. En konkurrenssituation har uppstått vad gäller behandlingen av
sällskapsdjur. Riksrevisionens rapport speglar länsveterinärernas stora
betydelse för djurskyddstillsynen. De har ålagts nya uppgifter utan
medföljande resurser. I den av riksdagen beställda utredningen om
veterinärorganisationens verksamhet bör situationen för privata och
distriktsanställda
veterinärer följas upp. Vidare bör det göras en översyn över medelstilldelningen
till länsveterinärernas verksamhet. Detta bör ges regeringen till känna.

32.     Huvudmannaskapet för försöksdjursveterinärer, punkt 28 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om försöksdjursveterinärer. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ402 yrkande 8 och avslår motionerna 2003/04:MJ230 och
2003/04:MJ440.
Ställningstagande
Till verksamheter som bedriver djurförsök finns försöksdjursveterinärer
knutna. Dessa veterinärer är ofta anställda av den som bedriver verksamheten,
vilket kan innebära en svår intressekonflikt för veterinärerna. Jag anser
att regeringen bör se över möjligheten att ändra huvudmannaskapet för
försöksdjursveterinärer i syfte att skilja tillsyn från verksamhet. Detta
bör ges regeringen till känna.


Särskilda yttranden

1.      Tillsynens finansiering genom kommunala avgifter, punkt 2 (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson
(m) anför:
Vi vill framhålla att ambitionen för djurskyddet måste stå i proportion
till de resurser som anvisas. Revisionen föreslog att regeringen skulle
få i uppdrag att överväga om regelverket skulle förändras och hur
resursbehovet skall tillgodoses.
Mot bakgrund av detta och mot bakgrund av revisionens granskning vill vi
framhålla att den principiellt riktiga fördelningen av kostnaderna är att
myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel. Däremot är det rimligt
att kontroller föranledda av brister betalas av den felande. Anammas detta
synsätt uppfylls Riksrevisionens krav på lika behandling mellan djurägare
i olika kommuner.
Riksrevisionens påpekande att avgifterna, i vissa kommuner, inte står i
proportion till verksamheten innebär de facto att djurägare genom
avgiftssystemet betalar till kommunens övriga verksamhet. Detta innebär således
en form av extra kommunal utdebitering för vissa grupper.
Ordinarie rutinkontroller bör inte få avgiftsbeläggas.


2.      Djurtransporter, punkt 10 (fp)
Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp) anför:
Djurhållningen måste garantera djuren ett värdigt liv och en anständig
död. Djur bör i första hand inte betraktas som handelsvaror utan som
levande varelser. En dålig djurhållning är inte bara etiskt oförsvarbar
utan innebär även en hälsorisk för konsumenten.
Folkpartiet anser att Sverige i EU inte får förtröttas i arbetet med att
minimera tiden för djurtransporter samt arbetet med att slakt sker så
nära djurens uppfödningsplatser som möjligt.
Ansenliga belopp betalas ut i bidrag till export av levande djur. Folkpartiet
anser att Sverige inom EU bör verka för ett borttagande av exportbidragen.
Det är bl.a. dessa subventioner som gör djurtransporterna lönsamma. Som
ett första steg bör samtliga medlemsstater kontrollera att EU:s djurskydds-
och transportdirektiv följs innan bidrag utbetalas.






3.      Hundar och katter, punkt 17 (kd)
Sven Gunnar Persson (kd) anför:

Att människor hotas, skadas och till och med dödas av s.k. kamphundar får
aldrig accepteras. Under åren 2002 och 2003 har det inträffat flera
allvarliga tillbud med sådana hundar i Sverige. I länder som Tyskland,
Storbritannien och USA har flera människor dödats till följd av angrepp
från kamphundar. Flera europeiska länder har en restriktiv lagstiftning
vad gäller dessa typer av hundar. Jag anser att det är viktigt att man
förebygger skador och andra negativa konsekvenser ytterligare i Sverige.
Därför bör djurskyddsförordningen om vad som är en farlig hund förtydligas
och tillämpas effektivare. Polisen behöver få ett klart och tydligt
regelverk vad gäller omhändertagande av hundar.


4.      Veterinärväsendets organisation, punkt 27 (kd)
Sven Gunnar Persson (kd) anför:
Dagens svenska veterinärväsende har uppenbara brister på grund av
Jordbruksverkets dubbla roller som leder till jävsituationer och osund
konkurrens.
Detta riskerar att få negativa konsekvenser för veterinärvården.
Konkurrenssituationen för privatpraktiserande veterinärer är ohållbar på grund
av att Jordbruksverket genom distriktsveterinärsorganisationen (DVO)
bedriver veterinärverksamhet och konkurrerar med privata veterinärer
samtidigt som man har myndighetsansvaret. Sex av tio distriktsveterinärer
uppger att det finns en konfliktsituation mellan de två rollerna som
vårdare och myndighetsperson. Dessutom subventioneras DVO:s verksamhet via
skattsedeln, vilket snedvrider konkurrensen till nackdel för privatpraktiserande
veterinärer.
Distriktsveterinärerna behandlar lantbrukets djur i mindre utsträckning
än tidigare och behandlingar av sällskapsdjur har ökat i motsvarande grad.
Det har medfört att de två veterinärgrupperna i allt större omfattning
arbetar med samma målgrupper. Det finns därför svaga skäl för staten att
vara huvudman för distriktsveterinärerna.
På förslag av Riksdagens revisorer beslutade riksdagen föregående riksmöte
att ge regeringen i uppdrag att tillsätta en oberoende utredning med
uppdrag att lösa problemen med fördelningen av det statliga bidraget till
DVO, statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller,
dvs. distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och
praktiserande veterinärer. Det är beklagligt att någon utredning ännu
inte är tillsatt. Jag vill understryka vikten av att utredningen påbörjar
sitt arbete snarast.









5.      Motioner om djurförsök, punkt 30 (kd)
Sven Gunnar Persson (kd) anför:
Utskottet har valt att behandla de motioner som gäller djurförsök i
förenklad form. Jag motsätter mig inte detta. Samtidigt vill jag lyfta fram
några frågor inom området som särskilt viktiga.
Det är viktigt att djurskyddslagen ändras så att användningen av djurförsök
inom utbildningsväsendet endast tillåts i utbildningar där studenten kommer
att använda djurförsök i sin kommande yrkesverksamhet. Vidare bör
lagstiftningen ändras så att det vid svenska universitets- och
högskoleutbildningar
inte skall vara obligatoriskt att delta i laborationer med djurförsök.
Dessutom bör studenter och forskare ges ökad utbildning i alternativa
metoder till djurförsök.
Arbetet med att minimera plågsamma djurförsök måste bedrivas med kraft
inom EU. Det är viktigt att kemikalieindustrin samarbetar kring testning
av kemikalier, så att ett och samma ämne inte testas flera gånger. Det
behövs mer forskning kring och information om alternativa testmetoder som
inte inkluderar djurförsök. Det är viktigt att testverksamheten i Europa
är uppdaterad med de senaste vetenskapliga rönen och testmetoderna.
Djurförsök skall inte tillåtas om alternativa metoder finns eller om resultaten
inte kan delas av alla eventuella producenter av kemikalien i fråga.
Enligt 49 § djurskyddsförordningen skall djurförsök föregås av en etisk
prövning där försökets betydelse skall vägas mot djurets lidande. Ett
inte helt lyckat förhållande är att de djurförsöksetiska nämnderna är
sammansatta av till hälften lekmän och till hälften forskare och
djurförsökspersonal, medan företrädare för djurskyddsintresset ej är
representerade.
Reglerna för de djurförsöksetiska nämndernas sammansättning och arbetssätt
behöver revideras. Det är angeläget att nödvändig kompetens finns
representerad i nämnderna, att de förtroendevalda lekmännen ges tillräcklig
utbildning för sitt uppdrag samt att företrädare för djurskyddsorganisationer
skall vara representerade.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Framställningen
Framställning 2003/04:RRS1 Riksrevisionens styrelses framställning angående
djurskyddstillsynen:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört
om att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen med en redovisning
av de åtgärder som vidtagits med anledning av granskningen av
djurskyddstillsynen.
Följdmotioner
2003/04:MJ33 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen senast i samband med budgetpropositionen
för år 2005 redovisar hur resursbehovet inom djurskyddet skall tillgodoses
samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas.
2.  Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagändring
så att kommunernas samarbete om djurskyddstillsynen underlättas, i enlighet
med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör överväga om det behövs förändringar i
regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet finansieras, varvid förutom
finansiella aspekter även bör beaktas vikten av att djurhållare i olika
delar av landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt sätt.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur
tillräckliga resurser till länsveterinärerna kan säkerställas.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att regeringen uppmärksammar behovet av en förbättrad
styrning och en väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet.
6. Riksdagen begär att regeringen snarast, i enlighet med riksdagens
tidigare beslut, tillsätter en utredning om nya organisatoriska lösningar
för den fältveterinära verksamheten.
7. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen
med redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av Riksrevisionens
granskning.
2003/04:MJ34 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen redovisar vilka åtgärder som
vidtagits med anledning av Riksrevisionens granskning av djurskyddstillsynen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel.
2003/04:MJ35 av Anita Brodén m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en uppföljning av Riksrevisonens rapport.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den nya Djurskyddsmyndigheten också skall ha till uppgift
att samordna Sveriges agerande i internationella organ.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att kommunerna upprättar en tillsynsplan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att underlätta samverkan över kommungränserna vad avser
inspektörsverksamheten.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en allsidig spegling av veterinärorganisationen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av adekvat utbildning för djurskyddsinspektörer.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att djursjukdomsdatabasen snarast bör upprättas.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillsynsavgifter.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättrade rutiner vad gäller information och rapportering
till och från EU.
2003/04:MJ36 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att kommunernas självstyre måste värnas och att de
därmed själva skall avgöra taxesättningen för tillsyn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att kommunerna skall ges möjlighet att samordna sin
tillsynsverksamhet med andra kommuner samt att differentiera taxorna med
hänvisning till exempelvis aktivt miljöarbete.
2003/04:MJ37 av Gunnar Goude (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
förprövningsinstrumentet bör breddas till att hantera samtliga aspekter inom
gården som är av betydelse för djurskydd eller djurhälsa, t.ex. så att
djurskyddslagstiftningens krav gällande bete och utevistelse för djur kan
uppfyllas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krav
införs på att länsveterinär deltar i beslut rörande förprövning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
vidtar de åtgärder som krävs för att förbättra verkställigheten hos
polismyndigheten då det gäller omedelbart omhändertagande av djur.
4. Riksdagen begär att regeringen verkar för att motsvarande utveckling
inom åklagarämbetet som skett inom miljörättens område också initieras då
det gäller djurskyddsrätt.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en
särskild kurs i förvaltningsrätt med fokus på veterinärens roll i det
lagstadgade djurskyddet införs i veterinärutbildningen.
6. Riksdagen begär att regeringen, via Djurskyddsmyndigheten, garanterar
tillgången på fortbildningskurser med liknande innehåll till utexaminerade
veterinärer.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU avvecklar alla bidrag för export av djur och att EU:s
övriga bidrag till djurtransporter och djurhållning inom jordbruket
avskaffas.
2002/03:MJ235 av Jeppe Johnsson m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att inte fatta ensidiga beslut om svensk pälsdjursnäring innan EU:s
kommande regelverk på området är på plats.
2002/03:MJ242 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att det skall bli tillåtet med s.k. kodressörer.
2002/03:MJ243 av Cecilia Widegren (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en fortsatt svensk minknäring.
2002/03:MJ252 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbud mot vilda och exotiska djur på cirkus.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för övriga domesticerade
djur i cirkusverksamhet.
2002/03:MJ256 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (båda kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att den svenska regeringen arbetar för att EU skall
kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter
av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer.
3. Riksdagen begär att regeringen i en skrivelse redogör för vilka
åtgärder den har vidtagit inom EU och i andra internationella forum för
att främja bättre djurhållning och djurskydd.
2002/03:MJ265 av Lars Wegendal m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om aggressiva hundar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att 19 a § djurskyddsförordningen överförs till lagen
om tillsyn över hundar och katter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att det räcker att ett eller två av kraven i 19 a §
djurskyddsförordningen uppfylls för att ett förbud skall kunna meddelas.

2002/03:MJ272 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbjuda pälsdjursuppfödning vad gäller minkar, kaniner,
chinchillor, rävar och andra djur som hålls för pälsproduktion.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige
verkar för importförbud av päls kommen från djur fångade i bensax eller
kroppsfälla.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige
i internationella sammanhang verkar för att bensax eller kroppsfälla skall
förbjudas som fångstmetoder.
2002/03:MJ277 av Åsa Domeij m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen ska följa upp tillämpningen av djurskyddslagen
så att dess krav följs när det gäller tillämpningen i produktionen av
slaktkyckling.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen att snabbväxande kycklingraser
skall förbjudas.
2002/03:MJ283 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om export av levande kalvar och lamm för slakt i annat land.
2002/03:MJ284 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet att regeringen i internationella forum arbetar för att
tvångsmatning av djur förbjuds i fler länder.
2002/03:MJ286 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att snarast avveckla uppfödningen av pälsdjur.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges roll i det internationella arbetet för pälsdjurens
välfärd.
2002/03:MJ287 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om stärkt skydd för djur inom nöjesbranschen.
2002/03:MJ299 av Johnny Gylling och Holger Gustafsson (båda kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om förbud mot svensk pälsdjursnäring.
2002/03:MJ306 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om slakt av djur i Sverige.
2002/03:MJ309 av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (båda mp):
Riksdagen begär att regeringen utreder vilka problem som kan uppstå med
exotiska djur som sällskapsdjur och föreslår åtgärder för att komma till
rätta med dessa problem.
2002/03:MJ318 av Birgitta Carlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att låta pälsnäringen finnas kvar i Sverige.
2002/03:MJ322 av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (båda mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om samordning av lagstiftning rörande djur och angränsande frågor.

2002/03:MJ335 av Margareta Andersson och Lars-Ivar Ericson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att värna den svenska landsbygden och avvakta sittande utredning om
pälsdjursnäringen innan beslut fattas om dess fortsatta verksamhet.
2002/03:MJ341 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för djur i djurparker.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbjuda delfiner i djurparker, då djurparkerna inte kan
tillgodose dessa djurs arttypiska intressen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda vad momssänkningen på entréer till djurparksbesök
inneburit för forskning kring djurarters mångfald och djurens naturliga
beteende.
2002/03:MJ347 av Joe Frans (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om koscher- och halalslakt.
2002/03:MJ350 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att hönsen snarast skall bli fria.
2002/03:MJ351 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om produktion av slaktkycklingar i Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avel av kycklingar inom EU.
2002/03:MJ362 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av tillämpningar av den svenska djurskyddsförordningen om vad som är en
farlig hund.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stifta en tydlig lag vad gäller omhändertagande av hundar,
gällande både märkta och omärkta kamphundar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa importstopp för kamphundar.
2002/03:MJ365 av Claes Roxbergh och Maria Wetterstrand (båda mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om hästmarknader.
2002/03:MJ373 av Louise Malmström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att överväga skärpning av djurskyddslagen samt utesluta dispens vad
gäller etiskt tveksam hantering av djur där nyttosyfte saknas.
2002/03:MJ386 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att djurskyddsmyndigheten bör ges i uppdrag att utreda hur den
svenska djurskyddslagen kan implementeras bättre på alla djurskyddsområden
och djur som den omfattar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen inom EU verkar för att EU avskaffar exportbidragen
helt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen inom EU verkar för att alla djurtransporter bör
vara så korta som möjligt och med en absolut maximumgräns på 8 timmar för
alla djur.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen inom EU verkar för att inspektioner av alla
transporterade djur sker vid slutdestinationen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen inom EU verkar för att utbildade och certifierade
förare vid regelbrott blir av med sin licens.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen inom EU verkar för större utrymme för alla djur
vid transport och maximalt två våningar vid transport per djurtransport.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen inom EU verkar för att ackordsystem förbjuds vid
djurtransportshantering.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att traditionella djurmarknader avskaffas.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att grisar får en lagstiftad rätt att vistas utomhus.
10.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kastrering av galtar bör förbjudas, men under en
övergångsfas kan det vara tillåtet med bedövning.
11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att så länge bidragssystemet finns kvar skall djurägaren
tvingas visa upp intyg från veterinär, högst tre månader gammalt, som
visar att vederbörande sköter sina djur väl och enligt svensk djurskyddslag.
12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att inga dispenser delas ut för fortsatt burhållning av
hönor.
13.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en utredning bör tillsättas för att främja mindre,
industriell slakt av fjäderfän.
14.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att inga fler dispenser skall tillåtas att delas ut för
att lantbrukare skall slippa släppa ut kor på bete.
15.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att även tjurar och kalvar skall omfattas av rätten att
få gå ute.
16.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att slakt av kaniner enbart skall tillåtas på slakterier
godkända för ändamålet.
2002/03:MJ405 av Claes Västerteg och Eskil Erlandsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att ge husdjurstekniker rätt att ställa diagnos och behandla djur.
2002/03:MJ414 av Tasso Stafilidis och Sven-Erik Sjöstrand (båda v):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till
förändringar i djurskyddslagen som innebär att icke-domesticerade djur inte
skall få hållas i djurparker eller liknande anläggningar om det huvudsakliga
syftet är offentlig förevisning av djuren.
2. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av reglerna för hur
djur skall hållas i djurparker och liknande anläggningar mot bakgrund av
att reglerna i dag inte garanterar djuren de möjligheter till ett naturligt
liv som de borde ha rätt till.
2002/03:MJ422 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bättre djurhållning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att maxtiden för slakttransporter skall vara åtta timmar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att slakt skall ske så nära djurens uppfödningsplatser som
möjligt.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU skall verka för ett borttagande av exportbidragen
och sänkta handelshinder för import.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om obligatorisk utbildning för djurskyddsinspektörer.
2002/03:MJ424 av Alf Svensson m.fl. (kd):

18.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om djurskydd och djurhälsovård.
2002/03:MJ429 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djurskydd.
2002/03:MJ439 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson (båda v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att icke-domesticerade djur inte skall få förevisas på cirkus.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förhållandena för de djur som deltar i cirkusar skall
förbättras.
2002/03:MJ454 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djur som livsmedelsobjekt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att slakten skall övervakas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om slaktkycklingsproduktionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kastrering av grisar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om burhållningen av hönor.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbud mot att hålla kor uppbundna delar av året.
2002/03:MJ455 av Tasso Stafilidis (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om införande av förbud mot farmning av pälsdjur.
2002/03:MJ458 av Tasso Stafilidis (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om införande av en etisk prövning inför användande av djur inom nöjesindustrin.

2002/03:MJ459 av Tasso Stafilidis (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte bevilja dispenser från kraven om hållning av burhöns.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att dra tillbaka alla nya dispenser som beviljats efter år 2002.

2002/03:MJ462 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djur som nöjesobjekt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djur i spelverksamhet.
2002/03:MJ475 av Jan Emanuel Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om djur som pälsobjekt.
2002/03:MJ476 av Jan Emanuel Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om importförbud av hund- och kattskinn samt krav på ursprungsmärkning av
pälsprodukter.
2002/03:MJ477 av Jan Emanuel Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om körkort för hundägare och uppfödare samt förbud mot vissa s.k.
dressyrmetoder och viss användning av hundar.
2002/03:MJ479 av Eva Arvidsson och Carina Moberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av en förstärkning av djurskyddslagen som innebär ett förbud
mot att använda djur i pornografiska sammanhang.
2002/03:MJ485 av Christer Skoog m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att avvakta utredningen om pälsdjursuppfödningen.
2002/03:MJ487 av Jan Andersson m.fl. (c):

18.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av tillämpningen av djurskyddslagen.
19.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skärpa EU:s djurskyddslagar efter svensk förebild.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skärpa EU:s transportdirektiv.
21.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att slopa EU:s stöd och subventioner för transporter av
levande djur.
22.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förenkla regelverket för mobila slakterier och
gårdsslakterier.
23.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bibehålla djurskyddstillsynen på kommunal nivå.
2002/03:MJ488 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det djuretiskt hållbara samhället.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en årlig skrivelse till riksdagen.
2002/03:MJ490 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en statlig utredning om djurskyddslagens genomförande.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utevistelse för grisar.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbud mot kastrering av obedövade grisar.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utevistelse för tjurar, kor och kalvar.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbud mot spaltgolv.
10.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om djurhälsa i avel och djurhållning.
11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kalvningsboxar och diande.
12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om spädkalvsexport.
13.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om översyn av slaktkycklinghanteringen.
14.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om dispenser för gamla hönsburar.
15.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förbud mot modifierade hönsburar.
16.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om översyn av reglerna för frigående hönor.
17.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förbud mot elpådrivare.
18.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att underlätta för mobila slakterier.
19.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om krav på kunskaper hos djurtransportörer om djur och deras
behov.
21.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om import av djur som är genmanipulerade eller behandlats
med tillväxthormon eller antibiotika i tillväxtsyfte.
22.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om raser med genetiskt betingade defekter.
33.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om cirkusdjur.
34.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om djurparker.
36.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om användning av djur i pornografiska sammanhang.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Ju315 av Cecilia Widegren (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en fortsatt svensk pälsnäring.
2003/04:MJ202 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om förbud för privatpersoner att importera giftiga ormar.
2003/04:MJ204 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att förenkla och förkorta hanteringstiderna vid import av försöksdjur.

2003/04:MJ221 av Viviann Gerdin och Eskil Erlandsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att god jordbrukarsed även skall innefatta god djurhållning.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s subventioner vid transport av levande djur snarast
upphör.
2003/04:MJ230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av lagändringar för att förhindra att försöksdjursveterinärer
kan vara anställda av dem de skall granska.
2003/04:MJ251 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbud av vilda och exotiska djur på cirkus.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för övriga domesticerade
djur i cirkusverksamhet.
2003/04:MJ252 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för djur i djurparker.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbjuda delfiner i djurparker, då djurparkerna inte kan
tillgodose dessa djurs arttypiska intressen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda vad momssänkningen på entréer till djurparksbesök
inneburit för forskning kring djurarters mångfald och djurens naturliga
beteende.
2003/04:MJ256 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (båda kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att Sverige inom EU verkar för en förbudslagstiftning
mot djurtestning av kosmetika och hygienprodukter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att den svenska regeringen arbetar för att EU skall
kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter
av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den i en skrivelse bör redogöra för vilka åtgärder den har
vidtagit inom EU och i andra internationella forum för att främja bättre
djurhållning och djurskydd.
2003/04:MJ270 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djur som försöksobjekt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djurförsöksstatistiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om transgena försöksdjur.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att användningen av försöksdjur skall halveras.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om plågsamma djurförsök.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om försöksdjur inom utbildningsväsendet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djurskyddsorganisationernas talerätt och möjlighet att överklaga
besluten.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utvärdering av djurförsök.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om etologisk kompetens i de djurförsöksetiska nämnderna.
10.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att de djurförsöksetiska nämnderna tillförs kompetens om
alternativa metoder.
11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att de djurförsöksetiska nämndernas status ändras från
rådgivande till beslutande.
12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om föreskrifter för vård och skötsel av försöksdjur.
13.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om apor i försök.
14.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att föreskrifter och de allmänna råden skall vara
tidsbegränsade.
2003/04:MJ271 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den internationella djurpolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en större analys av det djurpolitiska arbetet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att initiera en större diskussion med allmänheten och berörda
organisationer i ämnet.
2003/04:MJ272 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det djuretiskt hållbara samhället.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tydliggörandet av målen för ett djuretiskt hållbart samhälle.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utveckla indikatorer som kan användas för att mäta
samhällsutvecklingen på det djuretiska området.
2003/04:MJ273 av Jan Emanuel Johansson (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om grytjakt.
2003/04:MJ299 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbjuda pälsdjursuppfödning vad gäller minkar, kaniner,
chinchillor, rävar eller andra djur som hålls för pälsproduktion.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige verkar för importförbud av päls kommen från djur
fångade i bensax, snara eller kroppsfälla.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i internationella sammanhang verkar för att bensax,
snara eller kroppsfälla skall förbjudas som fångstmetoder.
2003/04:MJ300 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att grisar får en lagstiftad rätt att vistas utomhus.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inga fler dispenser skall tillåtas att delas ut för att
lantbrukare skall slippa släppa ut kor på bete.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att även tjurar och kalvar skall omfattas av rätten att få gå
ute.
2003/04:MJ301 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inga dispenser delas ut för fortsatt burhållning av hönor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en utredning bör tillsättas för att främja mindre industriell
slakt av fjäderfän.
2003/04:MJ317 av Leif Björnlod (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ett totalt förbud för hållande av exotiska djur.
2003/04:MJ323 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hemlösa djur.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en kattansvarsutredning.
2003/04:MJ331 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en total översyn av dagens slaktkycklingsproduktion.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att regeringen intensifierar arbetet på EU-nivå för
att få fram en bra gemenskapslagstiftning som täcker in hållande och
skötsel av slaktkycklingar.
2003/04:MJ348 av Britt-Marie Lindkvist m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behovet av ett regelverk som ger polisen ett bättre stöd för
att kunna vidta åtgärder mot kamphundar.
2003/04:MJ363 av Birgitta Carlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att öppna möjligheten till att delegera beslutanderätt i djurskyddsfrågor
till personal anställd i annan kommun.
2003/04:MJ367 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förädlingsstöd till företag som vill utveckla produkter vars
värde delvis består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att exportstödet
för levande djur bör avskaffas.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU:s djurtransportdirektiv.
6. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till hur
regler om bedövning av djur vid kastrering skall införas i djurskyddslagen.
7. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändringar
i djurskyddslagen i syfte att förbjuda sådana genetiska modifieringar som
medför lidande för djuret, underminerar dess möjligheter till naturligt
beteende eller medför nedsatt välbefinnande.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om pälsdjursnäringen.
9. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring
av djurskyddslagen så att användning av djurförsök inom utbildningsväsendet
endast tillåts i utbildningar där studenten kommer att använda djurförsök
i sin kommande yrkesverksamhet.
10.        Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till
lagstiftning som innebär att deltagande i laborationer med djurförsök ej är
obligatoriskt på svenska universitets- och högskoleutbildningar.
11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att studenter och forskare skall ges ökad utbildning i
alternativa metoder till djurförsök.
12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om djurförsök inom EU.
13.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om revidering av djurskyddsförordningen i syfte att förbättra
den etiska prövningen av djurförsök enligt vad som nämns i motionen.
14.        Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag till ändringar i djurskyddslagen i syfte att förbättra den etiska
prövningen av djurförsök enligt vad som nämns i motionen.
15.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om xenotransplantation.
16.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige aktivt bör verka för att EU upprättar ett
program för hur den djupt rotade folkliga tradition som tjurfäktning utgör
kan transformeras till en mer acceptabel form av underhållning som är i
överensstämmelse med EU:s normer om djurskydd.
17.        Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring
av brottsbalken så att tidelag förbjuds.
18.        Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring
i djurskyddslagen så att det i likhet med vad som gäller för tillsyn enligt
miljöbalken blir möjligt för kommunerna att samarbeta om tillsynen.
19.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ny organisation av veterinärväsendet.
20.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bekämpning av djursjukdomar inom jordbruket.
2003/04:MJ369 av Åsa Domeij (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att alternativa metoder till djurförsök skall utvecklas utifrån
de fem R:ens princip: Refine, Reduce, Replace, Reject och Redirect resources.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att prioriteringen vid utvecklande av alternativa metoder skall
vara målsättningen att finna djurfria alternativ snarare än att finna
alternativ som också innebär djurförsök.
3. Riksdagen begär att regeringen ger Djurskyddsmyndigheten i uppdrag
att utveckla ett system för samverkan mellan myndigheter för att en
utveckling av alternativa metoder utifrån de fem R:ens princip skall kunna
ske.
2003/04:MJ371 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
i djurskyddsförordningen enligt vad i motionen anförs.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att stifta en tydlig lag vad gäller omhändertagande av
hundar, även såväl märkta som omärkta kamphundar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att införa importstopp av kamphundar.
2003/04:MJ372 av Birgitta Ohlsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att förbjuda grytjakt.
2003/04:MJ381 av Åsa Domeij (mp):
Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att ett system för
välfärdsindikatorer för husdjur utvecklas i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2003/04:MJ382 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbud mot elpåfösare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kameraövervakning på slakterier.
2003/04:MJ383 av Gustav Fridolin (mp):
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagstiftning
för att förbjuda pälsfarmning i Sverige.
2003/04:MJ385 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till
sådan ändring i djurskyddslagen som gör det möjligt för Gotlandsrussen
att slippa ligghallskravet.
2. Riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
hästhållning på Lojsta hed på Gotland.
2003/04:MJ399 av Alf Svensson m.fl. (kd):

40.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om djurskydd och djurhälsovård inom EU.
2003/04:MJ402 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen ser över möjligheten att förenkla
och effektivisera handläggning av djurskyddsärenden inom polis och kommun
i syfte att stärka djurskyddsarbetet.
3. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av djurtillsynslagen
i syfte att förändra lagen till att bli ett mer effektivt verktyg i arbetet
med tillsyn av katt.
4. Riksdagen begär att regeringen ser över möjligheten att ändra
föreskrifter som följer 4 § djurskyddslagen till att omfatta miljöberikning
för hägnade djur, däribland hundar i hundgård.
5. Riksdagen begär att regeringen kartlägger förekomsten av svans-
och öronkuperade hundar i syfte att, vid ett ökande antal, vidta åtgärder
för att minska förekomsten.
6. Riksdagen begär att regeringen ser över slaktkycklinguppfödningen
i syfte att förena slaktkycklingproduktionen med djurskyddslagen.
7. Riksdagen begär att regeringen ser över 3 § djurskyddslagen för
omformulering i syfte att förtydliga begreppet "tillräcklig".
8. Riksdagen begär att regeringen ser över möjligheten att ändra
huvudman för försöksdjursveterinärer i syfte att skilja tillsyn från
verksamhet.
2003/04:MJ405 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skyndsamt införa ett svenskt importförbud mot hund- och
kattskinn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall driva frågan om ett totalt importförbud i
hela EU av hund- och kattskinn.
2003/04:MJ431 av Anita Brodén m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att minimera tiden för slakttransporter och om borttagande av
exportbidrag av levande djur.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att konkurrenssituationen blir likvärdig mellan privatpraktiserande
veterinärer och distriktsveterinärer.
2003/04:MJ440 av Jan Emanuel Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en översyn av huvudmannaskapet för försöksdjursveterinär.
2003/04:MJ441 av Jan Emanuel Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att i lagstiftningen införa ett förbud mot kuperade hundar på utställning.

2003/04:MJ442 av Jan Emanuel Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en översyn av lagstiftningen vad gäller förbättringar av hundgårdsmiljöer.

2003/04:MJ443 av Jan Emanuel Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att en utredning tillsätts för en översyn av lagen (1943:459) om tillsyn
över hundar och katter.
2003/04:MJ448 av Carl-Axel Roslund (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att låta utreda hur man skall komma till rätta med den fara pitbullterriern
utgör för allmänheten.
2003/04:MJ463 av Anne Ludvigsson och Louise Malmström (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om Sveriges agerande vad gäller användningen av försöksdjur i samband med
EU:s nya kemikalielag.
2003/04:MJ473 av Jan Andersson m.fl. (c):

17.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utöka forskningen kring djurskyddsaspekterna beträffande
pälsfarmar.