Tillträdesförbud
Betänkande 2004/05:JUU32
Justitieutskottets betänkande2004/05:JUU32
Tillträdesförbud
Sammanfattning I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2004/05:77 Lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang jämte två motioner som väckts med anledning av propositionen. I propositionen föreslås en ny lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Innebörden av den nya lagen är att en person får förbjudas att få tillträde till och vistas på en inhägnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning när idrottsarrangemang anordnas på platsen av en idrottsorganisation (tillträdesförbud). Den som bryter mot ett tillträdesförbud döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Tillträdesförbud får beslutas, om det på grund av särskilda omständigheter finns risk att personen kommer att begå brott under kommande idrottsarrangemang. Tillträdesförbudet skall gälla för en viss tid, högst ett år, men kan förlängas med som mest ett år i taget. Beslut om tillträdesförbud fattas av allmän åklagare efter ansökan av den idrottsorganisation som anordnar det eller de arrangemang som förbudet avses skydda eller av specialidrottsförbundet inom Sveriges Riksidrottsförbund för den aktuella idrottsverksamheten. Åklagarens beslut kan prövas av allmän domstol. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag och avslår motionerna. I ärendet finns fem reservationer (m, fp, kd, c).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut 1. Lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang m.m. Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang,2. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:77. 2. Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m. Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju34 yrkande 1 och 2004/05:Ju35 yrkande 1. Reservation 1 (m, fp, kd) Reservation 2 (c) 3. Idrottsarrangemang som anordnas av annan än idrottsorganisation Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju34 yrkande 2. Reservation 3 (m, fp, kd, c) 4. Tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju35 yrkande 2. Reservation 4 (fp, c) 5. Brott och ordningsstörningar i affärslokaler Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju34 yrkande 3. Reservation 5 (m, fp, kd, c) Stockholm den 28 april 2005 På justitieutskottets vägnar Johan Pehrson Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp), Britta Lejon (s), Rolf Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Helena Frisk (s), Peter Althin (kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Göran Norlander (s), Johan Linander (c), Joe Frans (s), Cecilia Magnusson (m), Kerstin Andersson (s), Leif Björnlod (mp), Christer Erlandsson (s) och Karin Granbom (fp).
Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Brott och ordningsstörningar vid idrottsarrangemang och i affärslokaler har varit föremål för diskussioner och överväganden i lagstiftningssammanhang under lång tid. Möjligheterna att genom någon form av straffsanktionerat förbud utestänga personer från arrangemangen och lokalerna har därvid kommit i fokus. Trygghetsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande Trygghet mot brott - Rollfördelning och samverkan (SOU 1995:146) att bestämmelsen om olaga intrång skulle utvidgas till att avse även platser dit allmänheten har tillträde. Förslaget ledde inte till lagstiftning. Inom Justitiedepartementet utarbetades därefter en promemoria med förslag till en särskild lag om tillträdesförbud (Ds 2002:25). Enligt förslaget skulle en idrottsorganisation eller en näringsidkare kunna förbjuda en person att under viss tid få tillträde till och vistas på en idrottsanläggning eller i en affärslokal. Promemorians förslag mötte kritik vid remissbehandlingen. Remisskritiken riktade sig främst mot förslaget avseende affärslokaler. Den fick till följd att det inte utarbetades någon lagrådsremiss i fråga om något av förslagen. Inom Justitiedepartementet har därefter upprättats en ny departementspromemoria med förslag till en lag om tillträdesförbud (Ds 2004:40). Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 2004/6907/L5). Lagrådet har granskat förslaget, och regeringen har följt de synpunkter som Lagrådet lämnat. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Justitieutskottet har berett kulturutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen jämte följdmotioner. Kulturutskottets yttrande finns i bilaga 3. Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att skyddet mot brottslighet under idrottsarrangemang förstärks. Det föreslås ske genom att det införs en lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, som innebär i huvudsak följande. En person får förbjudas att få tillträde till och vistas på en inhägnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning när idrottsarrangemang anordnas på platsen av en idrottsorganisation (tillträdesförbud). Den som bryter mot ett tillträdesförbud döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Tillträdesförbud får inte avse den som är under 15 år. Tillträdesförbud får beslutas, om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att personen kommer att begå brott under kommande idrottsarrangemang. Brottet skall till sin typ vara sådant att det kan anses vara ägnat att störa ordningen eller säkerheten under arrangemanget. Sådana brott kan t.ex. vara misshandel och skadegörelse. Vid riskbedömningen skall särskilt beaktas om personen tidigare har begått ett sådant brott under eller annars i samband med idrottsarrangemang. Brott som personen begått före 15 års ålder får inte beaktas. Tillträdesförbud skall gälla för en viss tid, högst ett år, men kan förlängas med som mest ett år i taget. Beslut om tillträdesförbud fattas av allmän åklagare. Tillträdesförbud får beslutas på ansökan av den idrottsorganisation som anordnar det eller de arrangemang som förbudet avses skydda. Också specialidrottsförbundet inom Sveriges Riksidrottsförbund för den aktuella idrottsverksamheten får ansöka om förbud. Åklagarens beslut kan prövas av allmän domstol. Åklagaren får häva eller ändra ett förbud, om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl till det. För förfarandet hos åklagaren gäller vissa särskilda regler i lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och därutöver vissa bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223). Domstolens handläggning regleras enligt särskilda bestämmelser i den nya lagen och i övrigt enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. I vissa fall kan frågan om förbud prövas i mål om allmänt åtal för brott. I propositionen föreslås vidare att lagen (1998:620) om belastningsregister skall gälla även uppgifter om tillträdesförbud. I propositionen berörs också frågan om det bör införas en möjlighet att vid straffansvar utestänga personer från affärslokaler. Den nya lagen och ändringarna i lagen om belastningsregister föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.
Utskottets överväganden Lag om tillträdesförbud I propositionen föreslås att skyddet mot brottslighet under idrottsarrangemang förstärks. Det föreslås ske genom att det införs en lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Lagen innebär att det blir möjligt att avlägsna en person som överträtt ett förbud beslutat av åklagare att vistas på en inhägnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning. Vidare kan straffansvar följa vid en sådan överträdelse. Behovet av ett stärkt skydd mot den idrottsrelaterade brottsligheten skall ses mot bakgrund av att det under 1990-talet i många fall har förekommit brott i samband med idrottsarrangemang. Återkommande inslag vid arrangemangen har varit s.k. läktarvåld och annat våld inne på och utanför idrottsarenor men också användning av pyrotekniska varor utan tillstånd inne på arenorna, skadegörelsebrott och annan brottslighet. Problemen förekommer fortfarande, främst i samband med fotbolls-, ishockey- och bandymatcher. Idrottsorganisationerna har visserligen redan i dag ett system för att avstänga personer från sina arrangemang. Möjligheter att avlägsna eller straffrättsligt ingripa mot den som överträder ett sådant förbud saknas dock. Som redovisas i propositionen (s. 21) har därför företrädare för idrottsrörelsen under lång tid efterlyst ett straffansvar för den som överträder förbud att närvara vid idrottsarrangemang. Det finns visserligen möjligheter att ingripa mot här aktuella beteenden redan i dag eftersom de utgör brott. Straffprocessuella tvångsmedel kan normalt sett tillgripas mot dem som är misstänkta för brott. Vidare ger polislagen (1984:387) möjligheter att avvisa eller avlägsna personer för att de stör eller utgör en omedelbar fara för den allmänna ordningen eller för att avvärja att de begår brott. Polisen använder även särskilda supporterpoliser som bl.a. samarbetar med idrottsföreningar, arenaägare och supportergrupper för att förebygga brottslighet och analyserar hotbilden inför varje match så att polisen och arrangören kan vidta lämpliga säkerhetsåtgärder. Dessutom gör idrottsrörelsen fortlöpande stora ansträngningar för att öka säkerheten i samband med och under idrottsarrangemangen. Idrottsorganisationerna arbetar också med en förebyggande verksamhet för ungdomar i syfte att introducera ungdomarna i en supporterkultur som tar avstånd från bråk och liknande. Enligt vad som anges i propositionen (s. 16) förekommer trots detta idrottsanknuten brottslighet i en inte obetydlig omfattning. Brotten drabbar polismän och ordningsvakter. De drabbar också privatpersoner och andra enskilda. Även allmänheten påverkas genom att trivseln och känslan av trygghet försämras. Dessutom kan brottsligheten få särskilt allvarliga konsekvenser i den speciella miljö som idrottsarrangemangen utgör. Vid arrangemangen samlas ofta ett stort antal människor på en begränsad yta. Våldsamheter på läktarna, otillåten användning av pyrotekniska varor, skadegörelsebrott och andra brott kan medföra eller innebära fara för svåra personskador och omfattande ekonomiska skador. Enligt gällande rätt bestämmer normalt den som med äganderätt eller annan rätt förfogar över en plats vem som får vistas där. Straffbestämmelsen om olaga intrång gäller dock inte när den som har förbjudits att besöka en plats ändå gör det, om platsen är tillgänglig för allmänheten. Därmed gäller inte heller polislagens möjligheter att avvisa eller avlägsna en person från platsen i syfte att avvärja en brottslig gärning. Detta innebär att en idrottsorganisation som anordnar ett idrottsarrangemang på en plats dit allmänheten har tillträde visserligen kan förbjuda en viss person att närvara vid arrangemanget, t.ex. därför att han eller hon tidigare har gjort sig skyldig till våldsbrott under organisationens idrottsarrangemang. Det saknas dock möjligheter att avlägsna eller straffrättsligt ingripa mot den som överträder ett sådant förbud. Det kan därför hävdas att rätten att utestänga vissa personer inte kan utövas på ett effektivt sätt. Samtidigt har anordnaren enligt ordningslagen (1993:1617) ett ansvar för att upprätthålla ordning och säkerhet vid arrangemangen. Kulturutskottet har i sitt yttrande framhållit att olika åtgärder som idrottsrörelsen vidtagit för att bemästra problemen med brott i samband med idrottsarrangemang tyvärr har visat sig otillräckliga. En väg som prövats är att förbjuda vissa särskilt brottsbenägna personer att besöka idrottsevenemang. Sådana förbud har dock inte haft den önskade effekten, bl.a. därför att det inte funnits någon möjlighet att avlägsna eller straffrättsligt ingripa mot den som överträtt ett sådant förbud. Kulturutskottet välkomnar därför regeringens förslag att införa en lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Enligt kulturutskottet är förslaget väl ägnat att göra tillträdesförbuden mer verkningsfulla och att i förlängningen minska den idrottsrelaterade brottsligheten och skapa större säkerhet vid idrottsarrangemang. Justitieutskottet delar kulturutskottets bedömning att de tillträdesförbud som idrottsrörelsen hittills själv beslutat om inte varit tillräckligt effektiva. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på att det införs en möjlighet för åklagare att fatta beslut om att vid straffansvar utestänga vissa brottsbenägna personer från idrottsarrangemang. Härigenom tillgodoses behovet av att förstärka skyddet mot den idrottsrelaterade brottsligheten genom fler ingripandemöjligheter för att motverka brott och därigenom öka tryggheten och trivseln i samband med idrottsarrangemang. I sammanhanget bör framhållas att lagstiftningen även kan förväntas åstadkomma en förebyggande och avskräckande effekt bland presumtiva brottslingar och minska nyrekryteringen till de grupper som ägnar sig åt idrottsrelaterad brottslighet. Det sistnämnda är av särskild vikt i fråga om unga personer. Utskottet anser att även övriga i propositionen föreslagna ändringar är påkallade och lämpligt avvägda. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag. Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m. I motion Ju34 (m) anförs att brott begångna av en person före 15 års ålder skall kunna beaktas vid riskbedömningen i samband med beslut om tillträdesförbud. I motion Ju35 (c) föreslås att reglerna om tillträdesförbud även skall avse den som är under 15 år. I det av utskottet nyss tillstyrkta förslaget till lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang har det uttryckligen angetts dels att tillträdesförbud inte får avse den som är under 15 år (1 § andra stycket), dels att brott som personen begått före 15 års ålder inte får beaktas vid riskbedömning enligt lagen (2 § andra stycket). I propositionen (s. 34 f.) anför regeringen som skäl för sina förslag i nu aktuella delar bl.a. följande. En utgångspunkt vid bedömningen av hur personer under 15 år skall behandlas är att det inte får dömas till påföljd för brott som någon begått före 15 års ålder (1 kap. 6 § brottsbalken). Det innebär samtidigt att den som är under 15 år saknar möjlighet att få skuldfrågan för en påstådd brottslig gärning prövad. Detsamma gäller den som är 15 år eller äldre men som begått gärningen innan han eller hon fyllt 15 år. Vidare skulle en överträdelse av ett tillträdesförbud, som beslutats efter en riskbedömning där sådana gärningar beaktats, inte kunna medföra straffansvar för den som inte fyllt 15 år. Enligt regeringens mening bör sådana gärningar inte kunna åberopas i en riskbedömning och läggas till grund för tillträdesförbud. Beträffande frågan om personer under 15 år ändå skall kunna få tillträdesförbud anför regeringen att personerna inte skulle kunna lagföras för överträdelser av förbuden. De bör inte heller underkastas en sådan process som föreslås för hanteringen av frågor om tillträdesförbud. Till detta kommer att det framstår som inkonsekvent att den som är under 15 år skulle kunna bli föremål för förbud medan den som är äldre inte kan få förbud med anledning av brott före 15 års ålder. Riskbedömningen för personer under 15 år skulle vidare riskera att bli en helt annan än den som skall göras för andra personer. Åklagaren skulle tvingas bortse från påstådda brottsliga gärningar. Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att rekryteringen till grupper som ägnar sig åt idrottsrelaterad brottslighet bör motarbetas. Övervägande skäl talar dock emot motionärernas förslag. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att rättssäkerhetsskäl talar emot båda förslagen eftersom skuldfrågan sällan är klar när den misstänkte är under 15 år. Förslaget om att tillträdesförbud även skall avse den som är under 15 år framstår därtill som inkonsekvent i förhållande till straffmyndiga personer eftersom en överträdelse av tillträdesförbudet inte kan medföra straffansvar för den som är under 15 år. Utskottet anser alltså, i likhet med regeringen, att brott som begåtts före 15 års ålder inte skall beaktas vid riskbedömningen i samband med beslut om tillträdesförbud och att tillträdesförbud inte skall kunna avse personer under 15 år. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju34 och Ju35 i nu behandlade delar. Idrottsarrangemang som anordnas av annan än idrottsorganisation I motion Ju34 (m) föreslås att tillträdesförbud skall kunna beslutas även om det är annan än en idrottsorganisation som anordnar idrottsarrangemanget, t.ex. företag och sponsorer. I propositionen föreslås att tillträdesförbud får avse idrottsarrangemang som anordnas av en idrottsorganisation (1 § första stycket). I författningskommentaren till det aktuella lagrummet (s. 58 f.) anges att med idrottsorganisationer avses idrottsföreningar som är anslutna till ett specialidrottsförbund inom Sveriges Riksidrottsförbund samt idrottsaktiebolag och alliansföreningar som har en koppling till de vanliga idrottsföreningarna. Dessutom avses specialidrottsförbunden, som anordnar landskamper, och specialidrottsdistriktsförbunden. Förbud får därutöver även avse idrottsarrangemang som anordnas av andra idrottsorganisationer. Det anförda innebär att tillträdesförbud kan avse arrangemang som anordnas av den organiserade idrottsrörelsen eller av andra idrottsorganisationer. Enligt propositionen (s. 29) är det dock främst arrangemang som ordnas av den organiserade idrottsrörelsen som har drabbats av den idrottsanknutna brottsligheten. Idrottsevenemang som arrangeras av andra idrottsorganisationer, t.ex. vissa föreningar för kampsport, har hitintills varit relativt förskonade från problem med idrottsanknuten brottslighet. De intressen som lagstiftningen syftar till att skydda gör sig dock enligt regeringen också gällande avseende de sistnämnda evenemangen. Utskottet konstaterar att frågan om tillträdesförbud bör kunna beslutas oberoende av vem som anordnar idrottsarrangemanget ytterst handlar om att bestämma ett straffbart område. Det är därför viktigt att begränsa möjligheten till situationer där det verkligen är påkallat med ett förbud. Här beaktar utskottet att idrottsarrangemang på sådana platser som skall omfattas av lagstiftningen oftast anordnas av idrottsorganisationer och inte av t.ex. fysiska personer. Det har inte heller framkommit några uppgifter som visar att det finns något väsentligt behov av att tillträdesförbud skall kunna beslutas i fall då annan än idrottsorganisation anordnar idrottsarrangemang. Utskottet gör därför, liksom de flesta remissinstanser, bedömningen att endast idrottsarrangemang arrangerade av idrottsorganisationer bör omfattas. Några större svårigheter att i rättstillämpningen avgöra vad som avses med idrottsorganisationer kan utskottet inte förutse. Motion Ju34 bör i denna del avslås. Tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang I motion Ju35 (c) begärs att tillträdesförbud även skall kunna beslutas för andra evenemang än idrottsarrangemang, t.ex. musikarrangemang. Utskottet konstaterar att propositionen inte uppmärksammar förekomsten av eventuell brottslighet i samband med andra typer av arrangemang än idrottsarrangemang. Utskottet har inte heller i övrigt någon information om att det förekommer någon brottslighet vid t.ex. musikarrangemang som är av samma karaktär och omfattning som vid idrottsarrangemang. Utskottet har sålunda i dagsläget inget underlag för att föreslå en ordning som innebär att tillträdesförbud skulle kunna omfatta även andra arrangemang än idrottsarrangemang. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju35 i nu behandlad del. Brott och ordningsstörningar i affärslokaler I motion Ju34 (m) efterfrågas ett förstärkt skydd vid brott och ordningsstörningar i affärslokaler genom att vissa personers tillträde till affärslokaler förbjuds. I propositionen (s. 17 f.) gör regeringen bedömningen att skillnaden mellan den föreslagna regleringen av tillträdesförbud för idrottsarrangemang och en eventuell reglering om tillträdesförbud för affärslokaler är sådan att det finns skäl att nu endast överväga och föreslå lagstiftningsåtgärder som tar sikte på att förstärka skyddet för idrottsarrangemang. Regeringen motiverar sitt ställningstagande i huvudsak enligt följande. När det gäller affärslokaler har dessa en stor och ofta avgörande betydelse för den enskildes dagliga livsföring. Han eller hon måste t.ex. kunna handla mat, uträtta ärenden på bank och apotek och kanske besöka en optiker. Ett straffsanktionerat förbud att besöka vissa affärslokaler skulle därför kunna drabba den enskilde hårt. Detta gäller särskilt i fråga om mindre orter med endast ett mycket begränsat urval affärslokaler, t.ex. matvaruaffärer eller banklokaler. Sådana hänsyn till grundläggande behov gör sig inte gällande i samma utsträckning i fråga om förbud att närvara vid idrottsarrangemang. När det gäller affärslokaler skulle dock frågan behöva övervägas noggrant. Ett straffsanktionerat förbud att besöka affärslokaler skulle dessutom kunna innebära ett större ingrepp i den grundlagsfästa rörelsefriheten och därmed kräva särskilda överväganden. En särskilt viktig skillnad mellan idrottsarrangemangen och affärslokalerna är enligt regeringen att idrottsorganisationerna redan har ett system för att avstänga personer från sina arrangemang. Beslut om avstängning fattas efter en formell hantering, som innefattar kommunicering med den enskilde. Beslutet dokumenteras och den avstängde underrättas om innehållet. Beslutet kan i regel omprövas på begäran av honom eller henne. Idrottsorganisationerna har även särskild personal vid sina arrangemang, bl. a. ordningsvakter, som t.ex. kan avvisa avstängda personer i samband med biljettkontrollen. Vid arrangemangen finns dessutom ofta polismän närvarande. Organisationerna har alltså ett befintligt system för att hålla oönskade personer borta från arrangemangen. Detta sammanhänger med att de enligt ordningslagen (1993:1617) har ett ansvar för att upprätthålla ordningen och säkerheten vid arrangemangen. Utskottet behandlade i april 1999 (bet. 1998/99:JuU22 s. 12) en motion, vari begärdes att de som besöker en butik trots förbud av butiksinnehavaren skulle kunna dömas för olaga intrång. Utskottet hyste förståelse för att en butiksinnehavare kan vilja freda sig mot t.ex. snatterier genom att förbjuda en viss person tillträde till butiken. Utskottet ansåg dock att beredningen av Trygghetsutredningens betänkande (SOU 1995:146) inte skulle föregripas. Förslaget ledde, som tidigare nämnts, inte till lagstiftning. Utskottet delar motionärernas uppfattning att brott och ordningsstörningar är ett stort problem för många näringsidkare. Utskottet har därtill alltjämt förståelse för att en butiksinnehavare kan vilja freda sig mot t.ex. snatterier genom att förbjuda en viss person tillträde till butiken. Utskottet är dock med hänvisning till de av regeringen anförda skälen i dag inte berett att gå motionsönskemålet till mötes. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju34 i här behandlad del.
Reservationer Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet. 1. Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m., punkt 2 (m, fp, kd) av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju34 yrkande 1 och avslår motion 2004/05:Ju35 yrkande 1. Ställningstagande Det är ett allvarligt problem att idrottsevenemang störs av personer vilkas intresse för arrangemanget synes begränsat liksom att vissa supportrar inte respekterar normerna för sportsligt uppträdande. För såväl publik som utövare och arrangörer skapas otrygghet och otrivsel samtidigt som brott begås och ungdomar dras in i mer eller mindre kriminella nätverk. Kostnaderna för säkerhetsarrangemang i form av poliser och vakter blir höga för både arrangörerna och samhället. Vi välkomnar därför regeringens förslag om tillträdesförbud. Det är inte rimligt att notoriska bråkmakare skall få förstöra arrangemang utan att det får konsekvenser. Vi delar dock inte utskottsmajoritetens uppfattning i följande avseende. Vi anser att brott som begåtts före 15 års ålder skall beaktas vid riskbedömningen för beslut om tillträdesförbud. Det finns ett tydligt problem med nyrekrytering av yngre personer till de gäng som ställer till bråk. Såsom förslaget utformats av regeringen blir de unga användbara verktyg för äldre kamrater, eftersom deras uppförande inte får regelrätta konsekvenser. Mot bakgrund av att straffmyndighetsåldern är 15 år finns svårigheter med att förorda tillträdesförbud för yngre. Vi menar att det kan accepteras och t.o.m. vara fostrande om det faktum att man deltagit i eller varit initiativtagare till ordningsstörningar, förstörelse etc. innebär att man riskerar att drabbas av konsekvenser senare. Vid sidan av dessa konsekvenser gäller också att en person kan avvisas från ett arrangemang om han eller hon stör den allmänna ordningen. En sådan åtgärd torde vara tillräcklig när det gäller mycket unga. Det får ankomma på regeringen att återkomma med lagförslag i enlighet med vad vi nu anfört. Vi ställer oss alltså bakom motion Ju34 i nu behandlad del. Motion Ju35 i nu behandlad del bör däremot avslås av riksdagen. 2. Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m., punkt 2 (c) av Johan Linander (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju35 yrkande 1 och avslår motion 2004/05:Ju34 yrkande 1. Ställningstagande Våld och hot i samband med idrott har blivit en allt vanligare företeelse, och det har t.o.m. gått så långt att vissa klubbar tvingats spela matcher utan publik. Att helt utestänga alla åskådare från en match är i dag tillåtet även om åtgärden drabbar personer som inte skulle begå brott, medan det inte är möjligt att vid straffansvar utestänga de huliganer som förstör för det stora flertalet skötsamma supportrar och andra åskådare från arenan. Jag välkomnar regeringens förslag till tillträdesförbud för personer som tidigare begått brott i samband med idrottsarrangemang om det finns risk för fortsatt brottslighet. Det finns dock begränsningar i den föreslagna lagen om tillträdesförbud som riskerar att leda till att våldet på idrottsarenorna kan fortsätta. Straffbarhetsåldern i Sverige är i dag 15 år, och det är min mening att den så skall förbli. Men det får inte betyda att barn under 15 år skall kunna uppträda hur som helst utan att det får några negativa konsekvenser för dem. Eftersom tillträdesförbudet inte skall ses som ett utdömt straff utan som en borttagen möjlighet att få komma in på idrottsarrangemanget menar jag att även personer under 15 år skall kunna stängas ute från arenorna på ett effektivt sätt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lagstiftning om tillträdesförbud gällande även personer under 15 år. Detta innebär att jag ställer mig bakom motion Ju35 i nu behandlad del. Motion Ju34 i denna del bör däremot avslås av riksdagen. 3. Idrottsarrangemang som anordnas av annan än idrottsorganisation, punkt 3 (m, fp, kd, c) av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om idrottsarrangemang som anordnas av annan än idrottsorganisation. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju34 yrkande 2. Ställningstagande Vi anser att inte bara arrangemang ordnade av "den organiserade idrottsrörelsen" skall omfattas av lagen om tillträdesförbud. Av resonemangen i propositionen framgår att det även skall kunna gälla idrottsaktiebolag och alliansföreningar. Vår uppfattning är att lagens syfte måste vara att förebygga den brottslighet som kan uppkomma vid idrottsarrangemang oavsett anordnare. I den frågan delar vi Justitiekanslerns (JK) bedömning. JK har pekat på att det i rättstillämpningen kan uppkomma svårigheter när det gäller att avgränsa vad som är en idrottsorganisation. Till detta kan enligt vår mening läggas att idrottsevenemang som ordnas av helt fristående organisationer, företag och sponsorer givetvis bör omfattas av samma skydd från statsmakterna som arrangemang ordnade av den organiserade idrottsrörelsen. Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett lagförslag med den inriktning vi nu angett. 4. Tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang, punkt 4 (fp, c) av Johan Pehrson (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju35 yrkande 2. Ställningstagande Regeringen har valt att inte alls ta upp frågan om tillträdesförbud vid andra arrangemang än idrottsarrangemang. Vi menar att det även finns ett växande behov av att kunna utfärda tillträdesförbud vid t.ex. musikarrangemang. Sådana arrangemang sker dessutom ofta på samma arenor som matcherna spelas på. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till hur tillträdesförbudslagstiftningen skall kunna tillämpas även vid andra arrangemang och andra situationer än idrottsarrangemang. 5. Brott och ordningsstörningar i affärslokaler, punkt 5 (m, fp, kd, c) av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om brott och ordningsstörningar i affärslokaler. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju34 yrkande 3. Ställningstagande Snatterier och ordningsstörningar utgör för många affärsinnehavare stora problem som bl.a. ur ett näringspolitiskt perspektiv inte kan accepteras. Svårigheterna avseende avgränsningar m.m. måste gå att övervinna, och vi anser att utskottsmajoritetens argumentation om att den enskilde skulle drabbas hårt om han eller hon inte får tillträde till ortens enda butik eller apotek inte är övertygande. Det är tvärtom orimligt att en person som återkommande stjäl eller uppför sig illa skall kunna fortsätta på samma sätt på bekostnad av andra kunders och affärsinnehavares rättigheter. Vi utgår dessutom ifrån att åklagaren eller den som beslutar i ett sådant ärende tar hänsyn till rådande omständigheter i eventuella extremfall. Det får ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med ett lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört.
Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2004/05:77 Lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang: Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister. Följdmotioner 2004/05:Ju34 av Beatrice Ask m.fl. (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även gärningar som begåtts av ungdomar under 15 år skall tas med vid riskbedömning och beslut om tillträdesförbud. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även arrangemang anordnade av andra än idrottsorganisationer skall kunna innefattas av lagen. 3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett förslag om förstärkt skydd för affärslokaler. 2004/05:Ju35 av Johan Linander m.fl. (c): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag på hur även tillträdesförbud skall kunna gälla dem som är under 15 år. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag på hur även andra arrangemang än idrottsarrangemang skall kunna använda sig av tillträdesförbud.
Bilaga 2 Regeringens lagförslag Bilaga 3 Kulturutskottets yttrande 2004/05:KrU2y