Tillfälligt förbud mot höjning av vinstutdelning i vissa aktiebolag (prop. 1989/90:94)

Betänkande 1989/90:FiU31

Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU31

Tillfälligt förbud mot höjning av
vinstutdelning i vissa aktiebolag
(prop. 1989/90:94)

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet att ett utdelningstak införs för börsnoterade
bolag och OTC-bolag för verksamhetsåren 1989 och 1990.

I en gemensam reservation från moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centerpartiet avstyrks förslaget.

Vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet anför reservationsvis
andra motiveringar för att tillstyrka förslaget.

Propositionen

I proposition 1989/90:94 har regeringen (finansdepartementet) — efter
föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt — föreslagit riksdagen att
anta i propositionen framlagt förslag till lag om tillfälligt förbud mot
höjning av vinstutdelning i vissa aktiebolag.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till betänkandet.

Motionerna

1989/90:Fi24 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1989/90:94.

1989/90:Fi25 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1989/90:94.

1989/90:Fi27 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
prop. 1989/90:94.

Motion 1989/90:Fi26 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) behandlar utskottet
i sitt betänkande om riktlinjer för den ekonomiska politiken och för
budgetregleringen m.m.

1989/90

FiU31

1 - Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 31

Utskottet

1989/90:FiU31

I propositionen föreslås att ett tillfälligt utdelningstak införs för börsnoterade
bolag och OTC-bolag. Det innebär att utdelningar som beslutas
under år 1990 inte får överstiga vad som gällde för år 1989 och att
utdelningar som beslutas under år 1991 inte får överstiga vad som
gällde för år 1990. Ett motsvarande tak. beslutades våren 1984.

Bakgrunden är, anförs det i propositionen, att utvecklingen under
de senaste månaderna har inneburit en tillspetsning av den ekonomiska
situationen. En försvagning har inträtt i industrikonjunkturen.
Lönekostnaderna har fortsatt att öka i snabb takt. Bytesbalansunderskottet
har ökat. Konflikter har förekommit på arbetsmarknaden.

Regeringen framhöll i finansplanen att överhettningen i den svenska
ekonomin nu gått så långt samt att pris- och löneökningstakten länge
legat så högt att en åtstramning av den ekonomiska politiken är
motiverad. Innan sådana åtgärder vidtogs inbjöd emellertid regeringen
till överläggningar med arbetsmarknadens parter om möjligheterna att
bryta den alltför höga löneökningstakten och få ned inflationen.

Efter dessa överläggningar konstaterar regeringen nu att förutsättningar
inte föreligger för att snabbt teckna centrala avtal för åren 1990
och 1991 som innebär ett trendbrott i kostnadsutvecklingen. Det är
mot denna bakgrund angeläget, anför regeringen, att vidta åtgärder
som kan verka åtstramande på ekonomin. I den föreliggande propositionen
föreslår således regeringen att ett stopp för höjning av aktieutdelningar
införs. I en annan proposition föreslås samtidigt att ett
lönestopp införs för hela arbetsmarknaden åren 1990 och 1991. Regeringen
har vidare beslutat om pris- och hyresstopp fr.o.m. den 7
februari 1990.

I motioner från moderata samlingspartiet (Fi27), folkpartiet (Fi24)
och centerpartiet (Fi25) framhålls beträffande utdelningstak för aktieutdelningar
att förslag av denna typ är verkningslösa sett ur fördelningspolitisk
synvinkel. Förslaget innebär att vinsterna i stället återinvesteras
i företagen, vilket ökar företagets förmögenhetsvärde. Denna
ökning kommer aktieägarna till del genom högre börskurser och
därmed större reavinster. Ett utdelningsstopp leder således till att
vinsterna låses in i företagen i stället för att delas ut till aktieägarna.
Detta minskar rörligheten hos det riskvilliga kapital som är en viktig
förutsättning för näringslivets expansionskraft. Det finns risk för att
förslaget kan få skadliga effekter på vår kapitalbalans, framhålls det i
motionerna. Risken med ett utdelningsstopp är att såväl utländska som
svenska placerares förtroende för den svenska aktiemarknaden ytterligare
försämras. Förslaget kan därmed leda till att riskkapital flyttar till
utländska börser. Samtliga här nämnda partier yrkar avslag på förslaget.

Vänsterpartiet kommunisterna är positivt till att stoppa höjningarna
av aktieutdelningarna, men förslaget anses vara fördelningspolitiskt
ineffektivt. Man föreslår därför att en särskild skatt tas ut på företagens
vinster i syfte att stärka kommunerna och hushållen.

Miljöpartiet anser att åtstramningseffekten av utdelningsstoppet är
litet, men att den har ett symbolvärde och därför bör genomföras, helst
som en del av ett större åtstramningsprogram som motionärerna
redovisat i motion 1989/90:A20.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Utskottet delar
regeringens uppfattning om den ekonomiska situationen och bedömningar
av den framtida utvecklingen. Det är som utskottet ser det
uppenbart att åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med den
uppkomna situationen. Utskottet vill erinra om att en lång rad åtgärder
vidtagits för att förbättra ekonomins funktionssätt och höja produktiviteten
men att effekterna härav inte kan väntas förrän på längre
sikt. En reformering av skattesystemet har inletts som väntas stimulera
utbudet av produktiva resurser. Genom att slopa avtrappningen av
pensionärernas extra avdrag mot löneinkomster försvinner ett betydelsefullt
hinder för pensionärernas fortsatta förvärvsarbete. Vidare har
åtgärder vidtagits för att påskynda invandrarnas anpassning och deltagande
i det svenska arbetslivet. Regeringen har också aviserat vissa
förändringar i sjukförsäkringen. Arbetsgivarna får fr.o.m. år 1991 ta
över ansvaret för att betala ut sjukersättning för de två första veckornas
frånvaro. Det kan förväntas ge stimulans till att förbättra arbetsmiljön
och minska sjukfrånvaron. Tanken är vidare att arbetsgivarna endast
delvis skall kompenseras för de ökade kostnaderna genom att sjukförsäkringsavgiften
sänks med endast en procentenhet. Därigenom åstadkoms
också en finanspolitisk åtstramning som uppskattas till ca 9
miljarder kronor nästa år.

Även när det gäller den aktuella överhettningssituationen i ekonomin
har vissa betydelsefulla initiativ redan tagits. Riksdagen beslutade i
våras på finansutskottets förslag att införa ett tillfälligt obligatoriskt
sparande för att hålla tillbaka hushållens köpkraft och styra över
konsumtionen mot ökat sparande. Vidare föreslog utskottet att en
investeringsavgjft skulle införas på viss typ av byggande i de överhettade
områdena i och kring Stockholm och Uppsala. En arbetsmiljöavgift
beslutades vid samma tillfälle för att dels dämpa efterfrågan på arbetskraft,
dels på sikt främja rehabiliteringen av personer som av olika
skäl slagits ut från arbetsmarknaden.

De bedömningar som nu kan göras av den ekonomiska utvecklingen,
främst vad gäller priserna och bytesbalansen, visar att ytterligare
åtgärder måste vidtas för att bryta utvecklingen. Erfarenheterna från
mitten av 1970-talet av vad ett överhettat läge via pris- och löneutvecklingen
kan leda till för konkurrenskraften är förödande. Att korrigera
en sådan utveckling, när den redan är ett faktum, är en mycket
utdragen och kostsam process.

Det finns tydliga tecken på att pris- och lönekostnaderna kommer
att fortsätta att stiga. En konflikt pågår inom banksektorn och strejkvarsel
har utfärdats på det kommunala området riktade mot delar av
sjukvården och barnomsorgen. De framställda lönekraven i dessa förhandlingar,
liksom på de områden där avtal nu slutits för 1990, har
legat långt över vad som på sikt är förenligt med en balanserad

1989/90:FiU31

fl -Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 31

utveckling. Detta inger oro inför 1991 års förhandlingar. Det finns risk
för en ekonomisk kollaps i form av en okontrollerad pris- och
lönespiral.

I de motioner som väckts av moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centerpartiet tar man bestämt avstånd från att införa ett pris- och
lönestopp och därmed också till ett utdelningsstopp. Utskottet anser,
liksom regeringen, att åtgärderna skall ses som ett samlat åtgärdspaket.
Det är utskottets uppfattning att ett utdelningsstopp i kombination
med ett pris- och lönestopp kan bidra till att dämpa kostnadsutvecklingen.
Regeringen har beslutat att införa pris- och hyresstopp från den
7 februari 1990. Förslaget skall inom en månad underställas riksdagen
för godkännande. Regeringen har också förelagt lagrådet för granskning
ett förslag om stopp för höjningar av den kommunala utdebiteringen.

Det är mot denna bakgrund som utskottet ser förslaget om utdelningsstopp.
De av regeringen framlagda förslagen innebär ovedersägligen
stora ingrepp i den svenska ekonomin och kräver stora uppoffringar
av medborgarna. Det framstår därför som nödvändigt att även
kapitalägarna måste avstå från ökade inkomster i form av höjda
aktieutdelningar. Utdelningarna från börsbolagen har under 1980-talet
ökat med ca 20 % per år och uppgick under år 1989 till ca 15 miljarder
kronor. Aktieägarnas inkomster har således ökat vida mer än vad
som kommit löntagarna till del. Mycket tyder också på att utdelningsökningarna
kommer att fortsätta de närmaste åren. Skatteomläggningen
kan för företagens del komma att innebära ett ökat tryck på att höja
utdelningarna redan innan reformen får fullt genomslag.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund att ett utdelningstak införs
för börsnoterade bolag och OTC-bolag. Utskottet avstyrker därmed
motionerna Fi24 (fp), Fi25 (c) och Fi27 (m).

Det utdelningstak som riksdagen beslutade om våren 1984 (FiU
1983/84:45, rskr. 421) bör, som föreslås i propositionen, kunna tjäna
som modell för ett motsvarande tak avseeende verksamhetsåren 1989
och 1990. Taket tillämpas på utdelningar som beslutas med början
våren 1990 och t.o.m. 1991.

Vad gäller utformningen av lagförslaget vill utskottet anföra följande.
Det har i flera av motionerna och i den allmänna debatten
framförts att ett beslut om utdelningsstopp skulle kunna kringgås
genom att bolaget gör en fondemission och ger utdelning på de
nyemitterade aktierna.

Förslaget till utdelningstak innebär i den föreslagna utformningen
inte någon begränsning i bolagets rätt eller möjlighet att besluta om
ny- eller fondemission. En sådan begränsning skulle få alltför långtgående
konsekvenser. Av 2 § framgår emellertid att bolaget inte får
lämna utdelning med större belopp än bolaget lämnade för det närmast
föregående räkenskapsåret. Om en fondemission genomförs måste
således det totala utdelningsbeloppet fördelas på samtliga aktier inkl.
de som ingår i fondemissionen, vilket innebär en motsvarande reducering
av utdelningen per aktie. Däremot får ytterligare utdelning lämnas
om det har förekommit en nyemission.

1989/90:FiU31

Såsom föreslås i propositionen bör lagen träda i kraft dagen efter det
att den offentliggjorts i svensk författningssamling, vilket innebär att
den tillämpas på de bolag som har bolagsstämma efter den dag offentliggörandet
sker.

Utskottet föreslår att ett förtydligande görs i 3 § andra stycket.
Förslaget i övrigt föranleder inte något uttalande eller erinran från
utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi24,
1989/90:Fi25 och 1989/90:Fi27 antar det i proposition 1989/90:94
framlagda förslaget till lag om tillfälligt förbud mot höjning av
vinstutdelning i vissa aktiebolag med den ändringen att 3 §
andra stycket erhåller följande som Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Vad som nu har sagts om utdelning
på nyemitterade aktier får
också tillämpas på aktier som under
det verksamhetsår som utdelningen
avser har getts ut vid utbyte
av konvertibla skuldebrev eller
på grund av skuldebrev med optionsrätt
till nyteckning.

Vad som nu har sagts om utdelning
på nyemitterade aktier får
också tillämpas på aktier som under
det verksamhetsår som utdelningen
avser har getts ut vid utbyte
av konvertibla skuldebrev eller
vid nyteckning på grund av skuldebrev
förenade med optionsrätt
till nyteckning.

bordläggning.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en

Stockholm den 14 februari 1990
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar
Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson
(s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars
De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Carl Frick (mp), Marianne Carlström
(s) och Maggi Mikaelsson (vpk).

1989/90:FiU31

Reservationer

1. Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune
Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Utskottet
vill" och på s. 5 slutar med "utskottets sida" bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Propositionen
ingår i det panikpaket som regeringen nyligen lagt fram och som
innehåller en rad förslag om långtgående inskränkningar i den svenska
marknadsekonomin.

Flera års brister i den ekonomiska politiken har nu kulminerat i en
akut kris. Enligt utskottets mening står botemedlet dock inte att finna i
omfattande regleringar av hittills fria marknader. I stället krävs en
kombination av tillväxtbefrämjande åtgärder och en stramare finanspolitik.

Förslaget om utdelningsstopp sägs vara motiverat av fördelningspolitiska
skäl. Sett utifrån erfarenheterna från tidigare utdelningstak ter sig
emellertid de fördelningspolitiska effekterna som högst diskutabla.

Om bolagens utdelningsmöjligheter begränsas kommer en större
andel av vinsten att återinvesteras än vad som annars hade varit fallet.
Detta leder till att företagens värde ökar. Ökningen kommer aktieägarna
till del genom högre börskurser och därmed större reavinster.

Under det förra utdelningsstoppet kompenserades aktieägarna delvis
genom ökade fondemissioner, dvs. man bytte aktieutdelningarna mot
nya aktier. Ett förnyat stopp skulle som utskottet ser det sannolikt
fungera på liknande sätt. Det är också sannolikt att utdelningarna
kompensationshöjs när stoppet upphävs. Paradoxalt nog skulle det för
privatpersoner t.o.m. kunna ses som en fördel om utdelningsinkomster
skjuts på framtiden, eftersom de efter den kommande skatteomläggningen
belastas med endast 30 % skatt mot för närvarande som mest
65 %.

Det bör uppmärksammas att förhållandena ändrats i några viktiga
hänseenden efter det att den socialdemokratiska majoriteten 1984 drev
igenom ett liknande beslut. Då var den svenska aktiebörsen avskärmad
från omvärlden genom valutaregleringen. Nu kan emellertid svenskar
förvärva utländska aktier, och den möjligheten utnyttjas också i mycket
stor utsträckning. Under 1989 nettoplacerade svenskar 12,5 miljarder
kronor i inhemska aktier, men de nettoköpte utländska aktier för
28 miljarder kronor. Eftersom lagförslaget inte lägger hinder i vägen
för utdelningshöjningar från utländska företag, kan den som så vill lätt
kringgå det planerade stoppet. Man kan därmed förutse att det tilltänkta
ingreppet kommer att påskynda den pågående utflyttningen av
riskkapital till utländska aktiebörser.

Samtidigt förstärks utländska placerares misstro mot den svenska
aktiemarknaden. Utlänningar har rimligtvis svårt att förstå varför de
skall åläggas restriktioner av föregivna "fördelningspolitiska" motiv.

1989/90:FiU31

Förra året sålde utlänningar svenska aktier tillbaka till Sverige för nära
två miljarder kronor netto. De utländska placerarnas redan påbörjade
flykt från svenska aktier skulle därmed kunna väntas fortsätta.

Därtill kommer att endast ca 20 % av det samlade börsvärdet
numera ägs direkt av hushållen. Via aktiefonder innehar hushållen
ytterligare ca 5 %. Återstående ca 75 % av börsvärdet ägs av institutioner,
vilka ofta behöver utdelningsinkomster för att föra dem vidare i
form av pensioner m.m. Till saken hör också att hela 10 % av
börskapitalet är offentligägt via fjärde AP-fonden, löntagarfonderna etc.
Mot bakgrunden härav skulle således ett utdelningsstopp få en fördelningspolitisk
effekt motsatt den avsedda.

Under år 1989 uppgick aktieutdelningarna från börsnoterade aktiebolag
och OTC-bolag till knappt 16 miljarder kronor, vilket vid
senaste årsskiftet motsvarade en direktavkastning på 2,1 %. Marknaden
har räknat med en utdelningshöjning på ca 15 % eller 2,4
miljarder kronor under innevarande år. Härav skulle alltså ca 500
milj. kr. gå direkt till hushållen. Efter skatt rör det sig som mest om
250 milj. kr. Denna summa kan jämföras med hushållens totala
disponibla inkomster på drygt 600 miljarder kronor. Bortfallet till
följd av utdelningsstoppet skulle därmed begränsas till knappt en halv
promille; en ur fördelningssynpunkt helt försumbar nivå.

Utskottet vill avslutningsvis också framhålla att ett utdelningsstopp
direkt strider mot syftet med den planerade skattereformen. Avsikten
med omläggningen av företagsbeskattningen är nämligen bl.a. att just
motverka inlåsningen av kapital i bestående företag och göra det mer
lockande för företagen att dela ut sina vinster. Ökade utdelningar
främjar rörligheten hos det riskvilliga kapitalet, vilket är en viktig
förutsättning för näringslivets expansionskraft.

Mot bakgrunden härav ter sig förslaget om ett utdelningstak som
både inkonsekvent och skadligt för kapitalbildningen och ekonomin.
Utskottet avstyrker därför propositionen.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi24,
1989/90:Fi25 och 1989/90:Fi27 avslår proposition 1989/90:94.

2. Maggi Mikaelsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 3 börjar med "Utskottet vill" och på s. 4 slutar med "fullt
genomslag" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den tredje vägens politik är i en återvändsgränd.
Den har hållit nere den öppna arbetslösheten men har ensidigt gynnat
vinstökningar i företag och medfört löneökningar och skattelättnader
för höginkomsttagarna. Tredje vägens politik har drabbat de lågavlönade
genom sänkta reallöner samt drabbat kommun- och landstingssektor
genom realt minskade statsbidrag.

1989/90:FiU31

Regeringen har alltmer valt en politisk väg, där tilltagande inkomstoch
klassklyftor blivit resultatet. Regeringen har undvikit att bekämpa
inflationen med åtgärder mot kapitalet, i stället har de arbetandes
löneökningar utmålats som inflationens huvudorsak.

Utskottet anser att följande sex åtgärder bör vidtas.

-Riv upp skatteomläggningen. Genomför en helt ny skattepolitisk
reform som i grunden är rättvis för låginkomsttagarna.

- Genomför en rättvis lönepolitik som gynnar de lågavlönade.

- Genomför en kraftfull vinst- och förmögenhetsindragning från företagen.
Satsa resurserna på kommunerna och de lågavlönade.

-Återinför valutaregleringen och skärp valutakontrollen.

- Genomför en demokratisering av arbetslivet.

- Som ett led i en rättvis ekonomisk politik anser utskottet att åtgärder
måste vidtas på miljöområdet. Bland annat kan åtgärder som t.ex.
skärpt skatt på reklam, skatt på engångsförpackningar m.m. ha en
avkylande effekt och vara ett led i en mera ekologiskt inriktad
politik.

Regeringen anser att Sverige med hög fart rusar in i en kostnadskris.
Den lösning man denna gång tillhandahåller är en frysning av rådande
pris- och lönerelationer.

Utskottet delar inte regeringens uppfattning att vi står inför en akut
kostnadskris. Det framlagda åtgärdsprogrammet framstår inte heller
som särdeles effektivt eller rättvist. Ett generellt lönestopp slår hårdast
mot de lågavlönade. Utskottet avvisar en sådan politik.

Utskottet ser däremot positivt på förslaget att stoppa höjningarna av
aktieutdelningarna men det är sannolikt alltför fördelningspolitiskt
inneffektivt. Kapitalet kan omdisponera sina resurser så att deras
förmögenheter och tillgångar kan växa ändå. Därför anser utskottet att
en särskild vinst- och förmögenhetsskatt på företagen bör tas ut i syfte
att dels stärka kommunerna och dels vara en del i finansieringen av en
rättvis skattereform. Utskottet avser att i annat sammanhang återkomma
till denna fråga.

3. Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Även
när" och slutar med "från arbetsmarknaden" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "I de"
och slutar med "kommunala utdebiteringen" bort ha följande lydelse:

1989/90:FiU31

lingen. Regeringen har beslutat att införa pris- och hyresstopp från den
7 februari 1990. Förslaget skall inom en månad underställas riksdagen
för godkännande.

Vad gäller dessa kortsiktiga stabiliseringspolitiska åtgärder vill utskottet
göra följande tillägg. Lönestoppet bör utformas så att de lägst
avlönade inte drabbas. För att åtgärdspaketet skall säkerställa en effektiv
åtstramning bör det även kompletteras med följande åtgärder:

-Ett förslag till utformning av den planerade koldioxidskatten och
den av miljöpartiet föreslagna uranskatten (motion 1989/90:Fi208)
bör snarast utarbetas av regeringen och föreläggas riksdagen.

- Beroende på hur ekonomin utvecklas måste det finnas en hög
beredskap för en ytterligare finanspolitisk åtstramning under år
1991. Den kan ske genom att de planerade marginalskattesänkningarna
genomförs först under budgetåret 1992/93.

dels att omedelbart före utskottets hemställan bort ingå ett avsnitt med
följande lydelse:

De åtgärder som utskottet här föreslagit är ägnade att stabilisera
ekonomin på kort sikt och därigenom undvika en hotande kostnadskris.
Det är emellertid utskottets uppfattning att de stabiliseringspolitiska
åtgärder som föreslås i detta betänkande endast kan bli meningsfulla
om de sätts in i ett långsiktigt perspektiv med en miljöinriktad
politik. En åtstramning måste sålunda också ha långsiktiga effekter och
motverka resursslöseriet och den typ av ekonomisk tillväxt som leder
till skador på miljön och utarmning av våra knappa råvaruresurser.
Detta kan bland annat ske genom en omläggning av vårt skattesystem
med högre skatter på energi och råvaruuttag. Andra exempel på
åtgärder är miljövänliga investeringar i järnvägar, alternativ energiteknik,
ny produktionsteknik och avfallshantering.

De frågor som utskottet här berört rörande en komplettering av
regeringens åtgärdspaket med stabiliserings- och fördelningspolitiska
samt miljöinriktade åtgärder återkommer utskottet till i samband med
utskottets behandling av årets finansplan och inriktningen av den
ekonomiska politiken.

1989/90:FiU31

Propositionens lagförslag

Förslag till
Lag om tillfälligt förbud mot höjning av
vinstutdelning i vissa aktiebolag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om förbud mot höjning av
vinstutdelning för verksamhetsåren 1989 och 1990.

Bestämmelserna om vinstutdelning för verksamhetsåret 1989 gäller
svenska aktiebolag som har gett ut aktier, som under verksamhetsåret

1989 eller en del av det året

1. har varit registrerade vid Stockholms fondbörs, eller

2. har varit föremål för handel enligt ett avtal som bolaget har träffat
med en svensk fondkommissionär med skyldighet för denne att på
begäran av envar ange kurser på aktierna och att till dessa kurser köpa
och sälja sådana aktier.

Bestämmelserna om vinstutdelning för verksamhetsåret 1990 gäller
svenska aktiebolag som har gett ut aktier, som under verksamhetsåret

1990 eller en del av det året har varit registrerade eller föremål för
handel på det sätt som anges i andra stycket.

Med verksamhetsåret 1989 avses i denna lag det räkenskapsår som
har inletts närmast efter den 1 juli 1988. Med verksamhetsåret 1990
avses det räkenskapsår som har inletts närmast efter den 1 juli 1989.
Om ett verksamhetsår har varit kortare än åtta månader, skall verksamhetsåret
anses omfatta även det följande räkenskapsåret.

2 § De aktiebolag som anges i 1 § får inte för något av verksamhetsåren
1989 och 1990 lämna utdelning med större sammanlagt belopp
än bolaget lämnade för det närmast föregående räkenskapsåret. Om det
har skett en fondemission eller en ändring av aktiers nominella belopp
under ett verksamhetsår, får utdelningen på en aktie dock avrundas
uppåt till närmast högre tiotal ören.

Om något av verksamhetsåren 1989 och 1990 inte är av samma
längd som det närmast föregående räkenskapsåret, skall det belopp
som får delas ut beräknas med hänsyn till detta.

3 § Utöver vad som anges i 2 § får utdelning lämnas på nyemitterade
aktier, om nyemissionen har skett i samband med en ökning av
bolagets aktiekapital som har anmälts för registrering under det verksamhetsår
som utdelningen avser. Utdelningen på en nyemitterad aktie
får dock inte överstiga utdelningen på en likadan aktie under det
närmast föregående räkenskapsåret. Om nyemissionen avser ett nytt
slag av aktier, får utdelningen på en nyemitterad aktie inte överstiga
den genomsnittliga utdelningen på tidigare utgivna aktier.

Vad som nu har sagts om utdelning på nyemitterade aktier får också
tillämpas på aktier som under det verksamhetsår som utdelningen
avser har getts ut vid utbyte av konvertibla skuldebrev eller på grund
av skuldebrev med optionsrätt till nyteckning.

4 § Med utdelning avses vinstutdelning till aktieägare enligt 12 kap.
aktiebolagslagen (1975:1385), 9 kap. bankaktiebolagslagen (1987:618)
eller 12 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713).

1989/90:FiU31

Bilaga

5 § Ett aktiebolag som lämnar utdelning i strid mot denna lag skall
till statsverket betala en avgift motsvarande vad som har delats ut för
mycket. Avgiften fastställs av bankinspektionen.

Avgiften får omedelbart drivas in i den ordning som gäller för
indrivning av skatter enligt uppbördslagen (1953:272). Någon restavgift
skall dock inte tas ut.

Avgiften får efterges helt eller delvis, om ett bolag på grund av ett
ursäktligt misstag har kommit att dela ut för högt belopp.

Avgiften är inte avdragsgill vid inkomsttaxering.

6 § Om det finns särskilda skäl får bankinspektionen medge att
utdelning får ske med högre belopp än som följer av bestämmelserna i

2 och 3 §§.

7 § Bankinspektionens beslut enligt 5 § får överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift
på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

1989/90: FiU31

Bilaga

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990