Tillämpning i fråga om Libyen av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner
Betänkande 1991/92:UU31
Utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU31
Tillämpning i fråga om Libyen av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner
Innehåll
1991/92 UU31
Propositionen
Förenta nationernas säkerhetsråd antog den 31 mars 1992 en resolution om vissa sanktioner mot Libyen. Till efterkommande av resolutionen förordnade regeringen den 15 april 1992 att 3 §, 4 § 1--3, 5 §, 7 § och 8 § lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner skall tillämpas i fråga om Libyen.
I anslutning till det nu nämnda förordnandet meddelade regeringen också närmare föreskrifter om tillämpningen av sanktionerna.
Enligt lagen om vissa internationella sanktioner skall regeringens förordnande att tillämpa lagen underställas riksdagen för godkännande. I regeringens proposition 1991/92:132 begärs ett sådant godkännande.
Motionen
I motion 1991/92:U14 (v), yrkande 1, föreslås att Sverige skall utnyttja de kvarvarande diplomatiska kanalerna med Libyen för att utverka klara besked om hur landets regering tänker efterkomma kraven i FN:s säkerhetsråds resolution 731.
I yrkande 2 föreslås att Sverige kraftfullt skall verka för en fredlig lösning av konflikten mellan FN och Libyen. I yrkande 3 föreslås att Internationella domstolens i Haag ställning som tvistlösare och uttolkare av folkrätten skall stärkas. Enligt motionärerna bör Internationella domstolen i enlighet med punkt 5 i det förslag till FN-reformer som går under beteckningen Skagendokumentet utnyttjas i högre grad för att lösa internationella konflikter.
Bakgrund
Den 21 januari 1992 antog FN:s säkerhetsråd resolution 731 (1992) angående Libyen. Resolutionen var föranledd av att resultatet av utredningarna kring attackerna mot Pan Americans flight 103 och Union de transports aérens flight 772 visade på libysk inblandning och att den libyska regeringen inte verksamt besvarat begäran om samarbete i fastställandet av ansvaret för terroristhandlingarna mot de båda flygningarna. Säkerhetsrådet uppmanade därför den libyska regeringen att genast verksamt besvara uppmaningarna för att därigenom medverka till elimineringen av internationell terrorism.
Den 31 mars 1992 antog FN:s säkerhetsråd en resolution, nr 748 (1992), om sanktioner mot Libyen. I resolutionen bekräftar säkerhetsrådet inledningsvis sin resolution 731 (1992) och uttrycker sin oro över att den libyska regeringen ännu inte lämnat något fullständigt gensvar på uppmaningarna i resolution 731 (1992). Rådet uttrycker sin övertygelse att undertryckandet av internationell terrorism, inkl. sådan i vilken stater är direkt eller indirekt inblandade, är väsentligt för vidmakthållande av internationell fred och säkerhet. Vidare påminner rådet om att medlemmarna av rådet i uttalande den 31 januari 1992 uttryckte sin djupa oro över internationella terroristhandlingar och därvid betonade behovet för det internationella samfundet att effektivt ta itu med sådana handlingar. Rådet bekräftar på nytt, i enlighet med grundsatsen i paragraf 4 av artikel 2 i FN:s stadga, att varje stat har en skyldighet att avhålla sig från att organisera, anstifta, bistå eller delta i terroristhandlingar i annan stat eller att samtycka till organiserade aktiviteter inom dess territorium som syftar till sådana handlingar, när handlingarna innefattar hot eller bruk av våld. Slutligen fastställer rådet att underlåtenheten från den libyska regeringen att genom konkreta handlingar visa sitt avståndstagande från terrorism och i synnerhet dess fortsatta underlåtenhet att fullständigt uppfylla uppmaningarna i resolution 731 (1992) utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Rådet uttrycker därvid sin beslutsamhet att eliminera internationell terrorism. Vidare erinrar rådet om att, enligt artikel 50 i FN:s stadga, staterna har rätt att vända sig till säkerhetsrådet om de på grund av vidtagna åtgärder ställs inför speciella ekonomiska problem.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot regeringens i proposition 1991/92:132 framförda förslag och tillstyrker därför regeringens förordnande om tillämpning av 3§, 4§ 1--3, 5§, 7§ och 8§ i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om Libyen.
I anledning av motion U14 (v) vill utskottet inledningsvis konstatera att Sverige som medlem av FN har att följa säkerhetsrådets beslut. I resolution 748 (1992) har säkerhetsrådet bl.a. slagit fast att den libyska regeringen måste förbinda sig att upphöra med alla former av terroristhandlingar och allt stöd till terroristgrupper. Utskottet konstaterar vidare att den svenska regeringen har vidtagit de åtgärder som säkerhetsrådet kräver samt till generalsekreteraren inrapporterat om dessa åtgärder inom angiven tidsram. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att världssamfundet snabbt och konsekvent tar avstånd från länder som ger sitt stöd till terroristgrupper och terroristhandlingar.
I den citerade motionen ges en redogörelse för motionärernas syn på hur Libyen försökt undandra sig det ansvar landet har som FN-medlem. Motionärerna anser att det behövs ytterligare påtryckningar från det internationella samfundet och att Sverige via de diplomatiska kanaler som fortfarande existerar skall medverka i detta agerande.
Utskottet konstaterar att regeringen både i multilaterala sammanhang och i bilaterala kontakter med Libyens regering klart redovisat Sveriges ståndpunkt, att Libyen utan fördröjning måste efterkomma säkerhetsrådets resolutioner. Utskottet utgår från att regeringen även fortsatt utnyttjar de tillfällen som ges för att framföra Sveriges synpunkter.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 1 i motion U14 (v) som besvarat.
Vad yrkande 2 i Vänsterpartiets motion beträffar anser utskottet att yrkandet utgår från felaktiga premisser. FN:s säkerhetsråd har, i en situation då det fastställt att ett hot mot internationell fred och säkerhet föreligger, krävt att Libyen klart skall deklarera att det skall samarbeta i fastställandet av ansvaret för terroristhandlingarna mot Pan American-planet över Skottland och Union de transports aériens-planet över Tchad. I denna situation och då generalsekreterarens och säkerhetsrådets olika åtgärder inte lett till någon åtgärd från Libyens sida har rådet i resolution 748 hänvisat till kap. VII och beslutat om införande av sanktioner mot Libyen. Syftet med dessa sanktioner, även om de är av tvångskaraktär, är naturligtvis att uppnå en fredlig lösning i en hotfull situation. Genom dessa åtgärder, som alltså helt faller inom ramen för vad FN kan och bör göra i syfte att upprätthålla respekten för folkrätten, blir inte FN någon part i en konflikt med ett enskilt land. Kravet från motionärerna att Sverige skall verka för en fredlig lösning av denna förmenta konflikt bygger därför på en missuppfattning och bör därför inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U14 (v).
Frågan om Internationella domstolens i Haag agerande kan enligt utskottets mening inte heller beskrivas på det sätt som det gjorts i Vänsterpartiets motion. Domstolen har beslutat avslå Libyens yrkande om att domstolen genom s.k. provisoriska förebyggande åtgärder skulle förbjuda USA och Storbritannien att vidta åtgärder ägnade att tvinga Libyen att lämna ut de anklagade libyerna för lagföring utanför Libyen. Domstolen kan därmed självfallet inte sägas ha underordnat sig FN:s säkerhetsråd i denna fråga. Utskottet anser att frågan om ökad användning av Internationella domstolen i Haag för tvistlösning i internationella konflikter är av stort intresse och sympatiserar principiellt med motionärernas förslag att domstolens roll bör stärkas. Detta kan emellertid inte innebära att domstolen skulle ta en roll som inskränker säkerhetsrådets rätt och skyldighet att fatta de beslut rådet finner nödvändiga för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Att som motionärerna föreslå att domstolen skall stärkas i syfte att verka som motvikt till ett säkerhetsråd som går i Förenta staternas och Storbritanniens ledband är ett perspektiv som utskottet anser omotiverat och därför avvisar.
Därmed avstyrks yrkande 3 i motion U14 (v).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens proposition 1991/92:132 att riksdagen godkänner regeringens förordnande om tillämpning av 3§, 4§ 1--3, 5§, 7§ och 8§ i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om Libyen,
2. beträffande svenskt diplomatiskt agerande att riksdagen med avslag på motion 1991/92:U14 yrkande 2, förklarar motion 1991/92:U14 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört,
3. beträffande Internationella domstolen i Haag att riksdagen avslår motion 1991/92:U14 yrkande 3.
Stockholm den 26 maj 1992
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Nic Grönvall (m), Alf Wennerfors (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s) och Hans Göran Franck (s).