Tillämpning i fråga om Angola av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner
Betänkande 1993/94:UU10
Utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU10
Tillämpning i fråga om Angola av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner
Innehåll
1993/94 UU10
Propositionen
I regeringens proposition 1993/94:81 föreslås att riksdagen godkänner regeringens förordnande om tillämpning av 3 § och 4 § 1 lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om Angola.
Motionerna
1993/94:U3 av Bertil Måbrink och Eva Zetterberg (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av sanktionerna mot Unita, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om FN-övervakning av sanktionernas tillämpning.
1993/94:U4 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av sanktionerna mot Unita samt förlängning av mandatet för och utökning av FN:s fredsbevarande styrkor i Angola.
Propositionens huvudsakliga innehåll
FN-sanktioner för internationell fred och säkerhet
Enligt stadgan för Förenta nationerna kan FN:s säkerhetsråd under vissa förhållanden anta resolutioner om sanktioner av icke-militär art för upprätthållande av internationell fred och säkerhet. Sådana resolutioner kan ges i form av bindande beslut eller rekommendationer.
För att ge regeringen möjlighet att snabbt vidta åtgärder i den mån sådana påkallas antogs år 1971 lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner. Regeringen skall föreskriva att lagen skall tillämpas. Har lagen satts i tillämpning ger den regeringen bemyndigande att införa sanktioner.
En föreskrift om tillämpning av lagen skall, om riksmöte pågår, underställas riksdagen för prövning inom en månad från utfärdandet.
Regeringen har hittills förordnat om lagens tillämpning mot åtta länder, nämligen Rhodesia, Sydafrika och Namibia, Irak och Kuwait, Libyen, "Förbundsrepubliken Jugoslavien" (Serbien--Montenegro) och Haiti.
Utvecklingen i Angola
Ett fredsavtal mellan den angolanska regeringen och Unita ingicks i maj 1991. Ett ekonomiskt och politiskt reformarbete inleddes, som bl.a. gjorde slut på enpartisystemet i landet. En av FN övervakad försoningsprocess började. De val till parlament och presidentpost som fredsavtalet stadgade ägde rum i september 1992. I parlamentsvalet segrade regeringspartiet MPLA, medan president Dos Santos inte nådde egen majoritet i presidentvalet.
Valutslaget, som omgående kritiserades skarpt av Unita, har dock av FN och andra valobservatörer betraktats som i huvudsak rättvist. Trots uppmaningar från en enig omvärld har Unita vägrat godta valresultaten.
Under hösten 1992 återupptogs inbördeskriget. Unita hade länge framgång. Sedan sensommaren 1993 har dock regeringstrupperna återtagit det militära initiativet.
Säkerhetsrådet har vid flera tillfällen behandlat konflikten i Angola för att förlänga mandatet för FN-observatörerna i landet. Rådet har enhälligt fördömt Unitas agerande och uppmanat rörelsen att acceptera fredsavtalet och valutgången. Den humanitära situationen har under året gradvis förvärrats.
Den politiska utvecklingen och det allvarliga mänskliga lidandet i Angola har lett fram till att säkerhetsrådet den 15 september 1993 beslutat införa sanktioner riktade mot Unita.
Säkerhetsrådets beslut om sanktioner
I resolution nr 864 (1993) om sanktioner mot Unita i Angola uttrycker säkerhetsrådet sin allvarliga oro över den försämrade politiska och militära situationen i Angola. Rådet kräver att Unita oreserverat godtar resultatet av de demokratiska valen den 30 september 1992 och fördömer Unitas fortsatta militära aktioner och dess försök att lägga under sig ytterligare territorium. Vidare noteras i resolutionen Unitas uttalanden om beredskap att återuppta fredsförhandlingarna, och krav ställs att så skall ske. Säkerhetsrådet fördömer starkt Unita och konstaterar att dess militära aktioner utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet.
De svenska sanktionsbestämmelserna
De svenska sanktionsbestämmelserna, som finns i förordningen (1993:1061) om vissa sanktioner avseende Angola, omfattar krigsmateriel samt petroleum och petroleumprodukter.
Bestämmelserna trädde i kraft den 7 oktober 1993.
Motionssammanfattning
I motion 1993/94:U3 (v) konstateras att det enligt säkerhetsrådets resolution 864 om sanktioner mot Unita skall finnas beredskap för ytterligare åtgärder om inte eldupphör inträtt och framsteg gjorts i fredsförhandlingarna före den 1 november 1993. Det beslut som fattades detta datum innebar dock ingen skärpning av sanktionerna, utan endast att säkerhetsrådet på nytt skall fatta beslut den 15 december. De ytterligare åtgärder som åsyftas är bl.a. visumrestriktioner för Unita-medlemmar och frysning av Unitas tillgångar utomlands. Yrkande 1 i motionen kräver att Sverige snarast möjligt tar initiativ till införande av sådana sanktioner.
Enligt yrkande 2 i motion 1993/94:U3 (v) bör FN-operationen i Angola stärkas avsevärt i syfte att förbättra övervakningen av sanktionernas tillämpning.
Också i motion 1993/94:U4 (s) yrkas att sanktionerna mot Unita utvidgas. Motionärerna menar att regeringen snabbt bör agera för att de i resolution 864 punkt 26 nämnda ytterligare sanktionsåtgärderna (åtgärder på handelns område och restriktioner beträffande resor för Unita-personal) införs. Motionärerna menar även att FN:s fredsbevarande styrkor i Angola bör utökas och deras mandat förlängas.
Utskottet
Bakgrund
Fredsavtalet i maj 1991 mellan Angolas regering och motståndsrörelsen Unita innebar förhoppningar om ett slut på ett trettioårigt tillstånd av krig. En av FN övervakad process mot nationell försoning inleddes, och parlaments- och presidentval hölls i september 1992. I parlamentsvalet erhöll det regerande partiet MPLA en majoritet av rösterna. Striden om presidentposten stod i praktiken mellan den hittillsvarande presidenten, MPLA:s José Eduardo Dos Santos, och Unitas Jonas Savimbi.
I presidentvalet måste dock en andra omgång hållas eftersom Dos Santos inte vunnit med över 50 % av rösterna. Savimbi accepterade emellertid inte valresultatet utan anklagade redan under pågående rösträkning regeringen för valfusk och hotade med ett nytt inbördeskrig om valresultatet offentliggjordes med Dos Santos som segrare i presidentvalet. Stridigheter mellan anhängare till MPLA och Unita utbröt i huvudstaden Luanda och på andra orter i landet. De nya striderna i Angola tvingade flera länder, däribland Sverige, att evakuera flertalet av sina medborgare.
Den 1 november proklamerades en ny vapenvila. Denna blev dock inte bestående, utom i själva Luanda, där säkerhetsläget uppges omsider återgått till vad som var normalt före valet. I stora delar av landet bröt inbördeskrig åter ut.
Striderna mellan Unita och regeringsstyrkor har under 1993 varit bland de häftigaste i det numera 17 år långa inbördeskriget. Det senaste årets förnyade krig beräknas ha krävt mellan 50 000 och 100 000 nya civila dödsoffer. Hundratusentals människor har tvingats på flykt och FN har varnat för en svältkatastrof i samma storleksordning som den i Somalia. Situationen i den av Unita belägrade provinshuvudstaden Kuito har varit särskilt svår. Enligt FN dör omkring 1 000 människor om dagen i Angola, en stor del av dem i Kuito. Granatregn, svält och sjukdomar som relateras till kriget är främsta dödsorsakerna. Angolas infrastruktur har sargats värre än någonsin tidigare under konflikten. På landsbygden finns ca 10 miljoner minor utspridda och orsakar stort mänskligt lidande.
Sedan sensommaren 1993 har regeringstrupperna återtagit det militära initiativet. Det får dock anses osäkert om någondera sidan kan nå ett militärt avgörande i konflikten.
Den 30 oktober 1992 antog FN:s säkerhetsråd ett uttalande vari världssamfundet krävde ett slut på striderna samt varnade för att ingen regering som tar makten med vapen i hand någonsin skulle komma att accepteras av omvärlden. Möjligheten diskuterades inom FN att Angola skulle utsättas för ekonomiska sanktioner i händelse av ett militärt maktövertagande av Unita.
I en rapport till säkerhetsrådet den 22 januari 1993 rekommenderade FN:s generalsekreterare att FN:s personal i Angola omedelbart skulle dras tillbaka till Luanda samt varnade för att hela FN-operationen i Angola kunde komma att avbrytas om striderna fortsatte och freden inte kunde återupprättas. Unita uppgav sig då villigt att delta i nya fredssamtal men inledde samtidigt en ny militär offensiv.
FN:s ansträngningar att få i gång fredssamtal resulterade i en överenskommelse mellan parterna den 26 januari 1993 om att respektera en ny, temporär vapenvila. Preliminära samtal mellan delegationer från regeringssidan respektive Unita kunde därpå inledas under FN:s hägn i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Dessa blev dock resultatlösa. Inte heller samtal i Abidjan senare under våren 1993 kunde föra processen framåt.
FN:s säkerhetsråd har vid flera tillfällen behandlat konflikten i Angola för att förlänga mandatet för FN-observatörerna i landet (UNAVEM II). Mot bakgrund av både den politiska utvecklingen och det allt allvarligare mänskliga lidandet i Angola införde FN:s säkerhetsråd den 15 september 1993 bindande sanktioner mot Unita.
Helt nyligen har, under FN:s överinseende, nya förhandlingar mellan parterna inletts i Zambias huvudstad Lusaka. Säkerhetsrådet följer den allmänna utvecklingen i Angola och överläggningarna mellan parterna med stor uppmärksamhet. Rådet avser överväga frågan om ytterligare åtgärder senast den 15 december i samband med behandlingen av den uppföljningsrapport som rådet begärt av generalsekreteraren i resolution 864.
Utskottets överväganden
Sverige har under många år med bistånd bidragit både till Angolas utveckling och till fredsprocessen. Förhållandena i landet efter valen är djupt oroande. Det återupptagna inbördeskriget har lett till mänskliga tragedier och till omfattande ödeläggelse.
Utskottet har, mot bakgrund av den rådande situationen, ingen erinran mot regeringens i proposition 1993/94:81 framförda förslag och tillstyrker därför att riksdagen godkänner regeringens förordnande om tillämpning av 3 § och 4 § 1 lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om Angola.
I motionerna 1993/94:U3 (v) yrkande 1 och 1993/94:U4 (s) berörd del framförs krav på att regeringen agerar för att de i resolution 864 förutsedda sanktionsåtgärderna införs.
Enligt utskottets uppfattning är det beklagligt att de åtgärder världssamfundet vidtog i samband med valet i Angola inte var av den omfattningen att de fick avsedd effekt. Underlåtenheten, främst från Unita och dess ledare Jonas Savimbi, att följa tidigare uppmaningar av säkerhetsrådet att avbryta krigföringen och att respektera såväl fredsavtalet från 1991 som utgången av valen i september 1992 framtvingade beslutet i säkerhetsrådet om sanktioner.
Det är utskottets förhoppning att säkerhetsrådets bestämda hållning och dess vilja att, om så blir nödvändigt, vidta ytterligare sanktioner mot Unita skall leda till att kriget upphör och fredsprocessen återupptas. Därmed skulle också återuppbyggnaden och den demokratiska utvecklingen, som avbröts av inbördesstriderna, kunna inledas på allvar.
Utskottet noterar att man från svensk sida noga följer utvecklingen och till fullo stöder de ansträngningar som görs inom FN:s ram för att uppnå fred. Det finns, enligt utskottets uppfattning, fortfarande förhoppningar om att de pågående samtalen kan leda till positiva resultat. Skulle det visa sig att så ej blir fallet bör det emellertid från svensk sida finnas en hög beredskap att ta initiativ till vidare åtgärder inom FN:s ram och till att verka för de ytterligare sanktioner som säkerhetsrådet kan komma att besluta om.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motion 1993/94:U3 (v) yrkande 1 och 1993/94:U4 (s) i berörd del som besvarade.
I motionerna 1993/94:U3 (v) yrkande 2 och 1993/94:U4 (s) delvis berörs bl.a. närvaron av och mandatet för FN-styrkorna och annan FN-personal i Angola.
Som utskottet tidigare anfört (bet. 1993/94:UU3) utgår det från att regeringen i lämpliga former fortsätter att agera för att bidra till en fredlig lösning av konflikten. Sverige bör enligt utskottet ha beredskap för att skyndsamt kunna göra ytterligare humanitära insatser för att lindra det mänskliga lidandet i Angola och för att främja demokratiprocessen.
Enligt utskottets uppfattning är en fortsatt FN-närvaro i Angola en förutsättning för att den pågående fredsprocessen skall kunna leda till ett positivt resultat. Det är därför angeläget att, i linje med det perspektiv som anläggs i säkerhetsrådets resolution 864, A 1--2, också från svensk sida verka för fortsatt FN-närvaro och för att den ges en i förhållande till uppgiften lämplig omfattning.
Enligt vad utskottet erfarit pågår ett förberedelsearbete inom regeringskansliet för att studera vidare svenska insatser i detta avseende.
Också när det gäller stöd till de hjälpbehövande i landet finns beredskap från svensk sida. Statsrådet Alf Svensson förklarade den 9 november i riksdagen att Sverige är berett att svara positivt på den appell som FN kommer med. Han underströk i sammanhanget också att regeringen vill verka för att ett brett multilateralt hjälparbete kommer till stånd, först med katastrofhjälp och sedan med återuppbyggnad.
Sverige har i likhet med övriga nordiska länder vädjat till parterna i Angola att inställa fientligheterna och ge omedelbart tillträde för humanitära insatser.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna 1993/94:U3 (v) yrkande 2 och 1993/94:U4 (s) i berörd del som besvarade.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens proposition 1993/94:81 att riksdagen godkänner regeringens förordnande om tillämpning av 3 § och 4 § 1 lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om Angola,
2. beträffande utvidgning av sanktionerna mot Angola att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U3 yrkande 1 och 1993/94:U4 (berörd del) besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande FN:s fredsbevarande styrkor i Angola m.m. att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U3 yrkande 2 och 1993/94:U4 (berörd del) besvarade med vad utskottet anfört.
Stockholm den 23 november 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Bengt Silfverstrand (s), Håkan Holmberg (fp), Lena Boström (s) och Richard Ulfvengren (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.