Telefonavlyssning

Betänkande 1988/89:JuU11

Justitieutskottets betänkande
1988/89 :JuUll

T elefonavly ssning

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens skrivelse med redogörelse
för telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål under år 1987 samt en
med anledning av skrivelsen väckt motion. Utskottet föreslår - med vissa
uttalanden - att skrivelsen läggs till handlingarna. Motionen avstyrks.

Till betänkandet har fogats en reservation (vpk).

Skrivelsen

I skrivelse 1988/89:43 har regeringen (justitiedepartementet) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad chefen för justitiedepartementet anfört om
tillämpningen under år 1987 av bestämmelserna i rättegångsbalken om
telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål.

Motionen

1988/89:Ju2 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts då det gäller
hemlig telefonavlyssning.

Utskottet

Skrivelsen

Grundläggande bestämmelser om telefonavlyssning vid förundersökning i
brottmål finns i 27 kap. 16 § rättegångsbalken (RB). För att telefonavlyssning
skall få ske krävs att någon skäligen kan misstänkas för ett brott för
vilket det lägsta straffet är fängelse i två år. Därutöver krävs att det bedöms
vara av synnerlig vikt för utredningen att telefonavlyssning sker. Avlyssning
får ske av telefoner som den misstänkte innehar eller som han annars kan
antas komma att begagna. Beslut om telefonavlyssning meddelas av domstol.
Sådant beslut kan meddelas endast på yrkande av förundersökningsledaren
eller åklagaren. Tillstånd att avlyssna telefoner skall meddelas för viss tid,
högst en vecka. Om misstanken gäller grovt narkotikabrott eller grov
varusmuggling av narkotika får tillstånd dock meddelas för längre tid, högst
en månad.

1988/89

JuUll

1 Riksdagen 1988189. 7sami. Nr 11

Regler om telefonavlyssning finns också i bl.a. lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen
(1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall. I utskottets
betänkanden JuU 1987/88:4 och 19 samt 1988/89:JuU5 och JuU12 finns en
närmare redogörelse för de nämnda lagarna och regleringen i ämnet i övrigt
och för riksdagens initiativ år 1982 i fråga om den parlamentariska kontrollen
av hur lagstiftningen om telefonavlyssning tillämpas. I anslutning härtill kan
påpekas att lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna
och rättegången vid krig eller krigsfara m.m. från årsskiftet 1988-1989
ersätts av lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna
och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.

I den skrivelse som utskottet nu behandlar lämnar regeringen en redogörelse
för tillämpningen under år 1987 av bestämmelserna i RB om telefonavlyssning
vid förundersökning i brottmål. Redogörelsen, som omfattar samtliga
fall av telefonavlyssning enligt RB under år 1987, bygger på uppgifter som
rikspolisstyrelsen har lämnat till regeringen i en skrivelse den 14 oktober
1988.

I regeringens skrivelse redovisas att domstolarna under år 1987 meddelade
tillstånd att avlyssna samtal till eller från telefonapparat som innehafts eller
begagnats av sammanlagt 197 personer misstänkta för grovt narkotikabrott.
Antalet sådana fall under åren 1969-1987 är följande.

1969	28
1970	39
1971	44
1972	34
1973	46
1974	44
1975	42
1976	64
1977	122
1978	102

1979	147
1980	220
198!	277
1982	313
1983	418
1984	414
1985	233
1986	213
1987	197

Antalet fall då telefonavlyssning skett enligt RB vid förundersökning om
andra grova brott än grova narkotikabrott uppges ha varit 15. De 15 fallen har
huvudsakligen gällt mord och grovt rån. Motsvarande siffror har varit 17
under år 1983, 13 under år 1984, 6 under år 1985 och 15 under år 1986.

Enligt redogörelsen i regeringens nu aktuella skrivelse var den genomsnittliga
avlyssningstiden 60 dagar år 1985, 53 dagar år 1986 och 54 dagar år 1987.
Det redovisas att avlyssningstiderna varierat åskilligt, från någon enstaka dag
till sex månader. I ett fall anges avlyssning ha pågått i drygt två år. När det
gäller frågan i vilken mån telefonavlyssningen fyllt avsett ändamål framgår
att avlyssningen haft betydelse för förundersökningen i fråga om den
misstänkte i ca 77 % av fallen år 1985, 64 % år 1986 och 68 % år 1987.

Det framgår vidare att det under åren 1985-1987 inte har förekommit
något fall där domstol lämnat en ansökan om telefonavlyssning utan bifall.

1988/89: JuUll

Däremot har riksspolisstyrelsen vid förhandsprövning år 1987 av ärenden om
telefonavlyssning med anledning av grova narkotikabrott lämnat negativt
besked i tre fall och begärt kompletteringar i ett tiotal ärenden. Utfallet av
denna prövning ligger på samma nivå som för åren 1984-1986.

Regeringens skrivelse föranleder följande uttalanden från utskottets sida.
Antalet telefonavlyssningar på grund av misstanke om grov narkotikabrottslighet
har - efter en fortlöpande ökning under flera år - minskat väsentligt
under åren 1985-1987. Samtidigt kan noteras att antalet registrerade brott
mot narkotikastrafflagen (1968:64) ökat med 10 % under år 1987 och att
antalet för grova narkotikabrott lagförda personer också ökade under år
1987. Antalet fall där telefonavlyssning utnyttjats vid förundersökning om
andra grova brott än narkotikabrott har legat på en tämligen konstant, låg
nivå.

Utskottet vill, liksom tidigare, betona vikten av restriktivitet när det gäller
användningen av ett så ingripande tvångsmedel som det här är fråga om. Av
betydelse i detta sammanhang är den praxis enligt vilken ärenden om
telefonavlyssning på grund av misstanke om grovt narkotikabrott anmäls för
rikspolischefen (jfr prop. 1980/81:76 s. 277 f och JuU 1987/88:4 s. 4).
Telefonavlyssning kan, som departementschefen anför i skrivelsen, uppenbarligen
inte avvaras i kampen mot narkotikabrottsligheten och annan
särskilt grov brottslighet. Som utskottet tidigare uttalat är det emellertid ett
oavvisligt krav att åtgärden i varje enskilt fall så långt det är möjligt begränsas
i fråga om både antalet avlyssnade telefonapparater och den tid som
avlyssningen pågår.

Med dessa uttalanden bör regeringens skrivelse läggas till handlingarna.

Motionen

I motionen hävdas att det framkommit uppgifter om att det - som motionen
får förstås - från polisens sida företagits omfattande illegal telefonavlyssning.
Mot denna bakgrund bör regeringen, enligt motionärerna, överväga olika
möjligheter att förhindra integritetskränkningar genom illegal telefonavlyssning.

Reglerna om telefonavlyssning innebär vittgående möjligheter till ingrepp i
förtrolig kommunikation. Lagregleringen i ämnet har därför försetts med
särskilda bestämmelser avsedda att skydda enskildas integritet. Utöver vad
som framgår av redogörelsen i föregående avsnitt kan här nämnas stadgandet
i 4 kap. 8 § brottsbalken om straff för brytande av telehemlighet. Här kan
också erinras om den skyldighet som polisman har jämlikt 9 § polislagen
(1984:387) att rapportera brott och om den särskilda regleringen i 6 kap.
polisförordningen (1984:730) om handläggningen av ärenden om brott i
tjänsten av polisman. Denna reglering innebär bl.a. att åklagare omedelbart
skall underrättas om saken (se JuU 1987/88:30 s. 8 f). Regleringen
kompletteras genom föreskrifter och allmänna råd meddelade av rikspolisstyrelsen
efter samråd med riksåklagaren (se FAP 403-2).

I anslutning till motionsönskemålet vill utskottet - i likhet med vad som
skett i tidigare sammanhang - framhålla att det är ett viktigt intresse från

1988/89:JuUll

demokratisk synpunkt att diskussionen om enskildas integritet i förhållande
till myndigheterna alltid hålls levande inte minst mot bakgrund av den
utveckling som har lett till att det nu finns teknik som innebär betydligt större
risker för integritetskränkningar än tidigare. En minskad vaksamhet när det
gäller integritetsfrågor kan leda till en avtrubbning i den allmänna uppfattningen
att integritetskränkningar endast undantagsvis kan godtas i ett
samhälle som vårt.

Som motionärerna själva antyder gäller emellertid här att uppgifter om
sådana brottsliga gärningar som omtalas i motionen skall utredas i vederbörlig
ordning. Den nyss beskrivna regleringen till skydd för enskildas integritet
får - sammanställd med förekommande lekmannamedverkan på lokal,
regional och central nivå - anses tillgodose högt ställda krav. Härtill kommer
det ansvar som polischeferna på olika nivåer har att värna om gällande
ordning. Mot denna bakgrund saknas skäl till något sådant tillkännagivande
som motionärerna begärt.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande telefonavlyssning enligt rättegångsbalken
att riksdagen lägger skrivelse 1988/89:43 till handlingarna,

2. beträffande illegal telefonavlyssning
att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju2.

Stockholm den 6 december 1988
På justitieutskottets vägnar

Göthe Knutson

Närvarande: Göthe Knutson (m), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m),
Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Eva
Johansson (s), Björn Ericson (s), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk),
Kent Lundgren (mp), Sigrid Bolkéus (s), Göran Ericsson (m), Kjell-Arne
Welin (fp), Bengt Harding Olson (fp) och Christina Pettersson (s).

Reservation

Illegal telefonavlyssning (mom. 2)

Berith Eriksson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Sorn
motionärerna” och slutar med ”motionärerna begärt” bort ha följande
lydelse:

Mot denna bakgrund hyser utskottet en betydande oro inför sådana
uppgifter om omfattande olovlig telefonavlyssning från polisens sida som

1988/89:JuU 11

återges i motionen. I likhet med motionärerna finner utskottet därför att det
föreligger ett behov av en betydligt mera strikt kontroll i fråga om
telefonavlyssning. Det bör ankomma på regeringen att överväga och vidta
ågärder för att tillgodose detta behov. Vad utskottet nu med anledning av
motionen uttalat om kontroll i fråga om hemlig telefonavlyssning bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande illegal telefonavlyssning
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om kontroll i fråga om
hemlig telefonavlyssning.

1988/89: JuUll