Tekoindustri och tekohandel
Betänkande 1990/91:NU25
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU25
Tekoindustri och tekohandel
Innehåll
1990/91 NU25
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) i vad avser anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, dels -- helt eller delvis -- 16 motioner från allmänna motionstiden med yrkanden om bl.a. målen för tekopolitiken, begränsningar av importen av tekovaror och skor, ursprungsmärkning av kläder, stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, linodling och linförädling.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag på 85milj.kr. till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. Alla motionsyrkanden som tas upp i detta sammanhang avstyrks.
I en reservation (m) föreslås att det statliga stödet till tekoindustrin skall avskaffas helt, i en annan (fp) att endast 5milj.kr. skall anvisas, för vissa utbildningsinsatser. En tredje linje (c) är att anslaget skall reduceras till 35milj.kr. Samtidigt skulle då 150 milj.kr. anslås för ett nytt system med utvecklingslån. Vidare skulle ledningen och administrationen av branschprogrammet för tekoindustrin flyttas från statens industriverk till Proteko i Borås. Det finns ytterligare en reservation (mp) till förmån för en sådan överflyttning. Där efterlyses ett nytt branschprogram för tekoindustrin. En reservation (c, mp) går ut på att tidigare kvantitativa mål för tekopolitiken åter skall gälla.
Importbegränsningarna på tekoområdet skall enligt tidigare beslut upphöra den 31 juli 1991. Skilda minoriteter vill nu att de skall bibehållas även efter detta datum (c, mp) resp. att de skall avskaffas tidigare för vissa länder (m, fp). I andra reservationer av handelspolitisk natur begärs att bestämmelserna om ursprungsmärkning av kläder skall avskaffas (m, fp), att en socialklausul skall införas (c, v, mp) och att kvarvarande importbegränsningar för skor skall upphöra (m, fp).
Sex av motionerna utmynnar i olika krav på åtgärder för att främja linodling och linförädling. I två reservationer (v; mp) förespråkas insatser för forskning och utveckling på detta område, i den ena (mp) dessutom ett särskilt anslag för ändamålet.
Propositionen
Förslag
I proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) föreslås -- efter föredragning av industriminister Rune Molin -- under punkt B 9 (s. 58 f.) att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 85000000 kr.
Huvudsaklig innebörd
Riksdagen beslutade våren 1989 om åtgärder för tekoindustrin inom en total ram om 255 milj.kr. under en treårsperiod räknat fr.o.m. budgetåret 1989/90. Av de 85 milj.kr. som nu föreslås för budgetåret 1991/92 avses minst 60 milj.kr. bli utnyttjade för branschfrämjande åtgärder, främst inom områdena export, teknikspridning, produktutveckling (design) och utbildning, och högst 25 milj.kr. för fortsatt verksamhet med lån till rationaliseringsinvesteringar inom den konfektionerande industrin.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1990/91:Jo601 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad satsning på forskning och utveckling av linodling.
1990/91:N235 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:A419 -- att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av riksdagens tidigare beslut att säga upp multifiberavtalet, 2. begär förslag från regeringen om importregler för tekoprodukter som är harmoniserade med EG, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingslån och att ett nytt branschprogram utvecklas för teko, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en socialklausul, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivaravgifter och skatteregler för små och medelstora företag, 7. beslutar att till Borås lokalisera hela verksamheten inom TEFO, 8. beslutar att administration och ledning för branschprogram TEKO flyttas från SIND till Proteko i Borås,
1990/91:N253 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (10) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående svenska handelspolitiska målsättningar vad avser handel med tekoprodukter,
1990/91:N257 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ensidigt slopande av importrestriktioner för tekovaror.
1990/91:N273 av Birgitta Hambraeus (c) och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att nämnden för hemslöjdsfrågor får i uppdrag att undersöka möjligheterna att finansiera ett linberedningsverk, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N292 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omedelbart avskaffande av importrestriktionerna på kläder från Öst- och Centraleuropa, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av kravet på ursprungsmärkning av kläder från den 1 juli 1991, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av importrestriktioner på skor från den 1juli 1991.
1990/91:N298 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin anslår 80 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 5 milj.kr.
1990/91:N300 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Proteko via SINDs upphandling skall tillförsäkras ett årligt statligt anslag om 5 milj.kr.
1990/91:N301 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt statligt stöd till verksamheten vid Proteko i Borås.
1990/91:N302 av Karin Starrin (c) och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att SIND, STU, lantbruksstyrelsen och SJFR uppmärksammas på behovet av resurser för att stödja utvecklingsinsatser för en svensk linodling, 2. tilldelar riksgruppen för linfrågor 1 000 000 kr.
1990/91:N303 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om linets utveckling i enlighet med Nationellt forsknings- och utvecklingsprogram för lin, 2. anslår 12000000 kr. till FoU-program för lin per år under en femårsperiod, 3. anslår ytterligare 15000000 kr. det första året för maskinella investeringar.
1990/91:N335 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål för tekopolitiken, 2. hos regeringen begär förslag till regler för utvecklingslån för tekoindustrin enligt de riktlinjer som anges i motionen, 3. anvisar ett reservationsanslag på 150 000 000 kr. till utvecklingslån avseende budgetåret 1991/92, 4. till B 9 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1991/92 anslår 35000000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N337 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av satsning på inhemsk linodling och förädling, 2. hos regeringen begär förslag till program för investeringar i inhemsk linodling och förädling.
1990/91:N359 av Gunnar Björk (c) och Karin Starrin (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:A494 -- yrkas att riksdagen anslår 1,2 milj.kr. till projektet "Lincentrum Hälsingland".
1990/91:N360 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en anpassning till EGs handelspolitik beträffande import av tekovaror, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattepolitikens betydelse för tekoindustrin.
1990/91:N371 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1 delvis) -- med motivering i motion 1990/91:U532 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av importregleringar.
Uppgifter om tekobranschen
Statens industriverk (SIND) utarbetar årligen -- på uppdrag av regeringen och i samråd med överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) -- prognoser för produktionskapacitetens utveckling inom textil- och konfektionsindustrierna. Den senaste rapporten, Teko 90 (SIND PM 1990:2), innehåller en bedömning av tekoindustrins utveckling under åren 1990 och 1991.
År 1989 var ett svagt år för svensk tekoindustri. Produktionsvolymerna beräknas ha minskat med 4--5 % inom textilindustrin, 8--9 % inom trikåindustrin och ca 10 % inom konfektionsindustrin. Enligt tidigare beslut av riksdagen utgjorde 1978 års produktionsvolym ett riktmärke inom tekopolitiken. Våren 1989 beslutade dock riksdagen att detta riktmärke inte längre skulle gälla. Enligt SINDs beräkningar låg produktionsvolymerna under år 1989 inom textilindustrin ca 15 % lägre, inom trikåindustrin ca 30 % lägre och inom konfektionsindustrin ca 45 % lägre än år 1978.
SIND bedömer att textilindustrins produktion under år 1990 har minskat med 2--3 % och att den i år kommer att minska med ytterligare 1--2 %. Inom trikåindustrin bedöms volymförlusterna till 3--4 % under år 1990 och i år emotses volymförluster av samma storleksordning. Minskningen i produktionsvolym inom konfektionsindustrin bedöms till 11--13 % under år 1990, och SIND räknar med en ytterligare volymminskning i år med ca 10 %. Vad gäller trikå- och konfektionsindustrierna föreligger det, enligt SIND, risk att verksamheten kan komma att beröras av nya strukturförändringar.
Sysselsättningen inom tekoindustrin uppgick år 1989 till ca 21600 årssysselsatta personer, vilket är en minskning med drygt 2000 personer sedan föregående år. Detta är den största minskningen sedan år 1982. Minskningen fortsatte i samma takt i fjol, då sysselsättningen enligt SINDs bedömning minskade med ytterligare 2000 personer. I år väntas sysselsättningen minska ytterligare till ca 18600 årssysselsatta.
Den faktiska direkta exporten, dvs. leverans av i Sverige producerad tekovara direkt från fabrikant till utländsk kund, beräknas under år 1989 ha utgjort ca 40 % av produktionsvolymen för textilföretag, ca 15 % för trikåföretag och 20--25 % för konfektionsföretag. Den inhemska produktionens andelar av inhemsk tillförsel under år 1988 beräknas värdemässigt ha uppgått till ca 30 % för textilvaror och ca 18 % för plagg från trikå- och konfektionsindustrierna. Detta är något högre än år 1987, då motsvarande andelar var 28 % resp. 17 %.
Lönsamheten inom tekoindustrin ligger sedan åtskilliga år på en lägre nivå än i andra industribranscher. Under år 1988 halverades i det närmaste räntabiliteten på eget kapital inom tekoindustrin jämfört med år 1987. För år 1989 redovisas en negativ räntabilitet. Ca tre fjärdedelar av företagen inom textilindustrin förväntar sig oförändrad eller förbättrad lönsamhet för år 1990, medan motsvarande andel för trikå- och konfektionsindustrierna är ungefär hälften.
Marknadsläget för tekoindustrin i stort kännetecknas enligt SIND av en bestående global överkapacitet. De svenska producenterna möter på alla marknader ett mycket allsidigt utbud av varor, såväl från andra industriländer som från utvecklingsländer. Ett annat inslag i marknadsbilden är att användningen av textila produkter inom annan industri än tekoindustrin fortsätter att öka.
Utskottet
Mål för tekopolitiken
Riksdagen beslöt våren 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU20) att tidigare gällande kvantitativa mål för tekopolitiken skulle upphöra att gälla. Det fanns, anförde utskottet, inte något behov av särskilda näringspolitiska mål för tekobranschen.
De kvantitativa målen för tekopolitiken hade beslutats av riksdagen år 1983 (prop. 1982/83:130 bil. 1, NU 1982/83:42). De innebar att ett långsiktigt mål skulle vara att svensk industri skulle svara för minst 30 % av den totala inhemska tillförseln av tekovaror och att ett riktmärke skulle vara att 1978 års produktionsvolym skulle upprätthållas.
Från centerpartiets sida krävs i motion 1990/91:N335 (c) att det tidigare målet i fråga om självförsörjningsgraden åter skall gälla. Motionärerna föreslår offensiva insatser för utveckling av tekoindustrin och finner det angeläget att målet att den inhemska produktionen skall svara för 30 % av den totala inhemska tillförseln av tekovaror återinförs.
Motionsyrkanden liknande det nu aktuella har avslagits av riksdagen både våren 1989 och våren 1990 (1988/89:NU20, 1989/90:NU27). Motiveringen var, som nyss nämnts, att det inte fanns något behov av särskilda näringspolitiska mål för tekobranschen. Motionerna fick stöd i reservationer (c, mp resp. c, vpk, mp).
Utskottet ser inte nu något motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Motionen avstyrks således i här aktuell del.
Handelspolitiska frågor
Importbegränsningar för tekovaror
Riksdagen beslöt hösten 1988 (prop. 1988/89:47, 1988/89:FiU10) att importrestriktionerna på tekoområdet helt skall avvecklas till den 31 juli 1991. Då löper den nuvarande förlängningen av multifiberavtalet (MFA) ut. Med stöd av MFA begränsar Sverige -- i likhet med flertalet andra industriländer -- importen av textil- och konfektionsvaror från de s.k. lågprisländerna. För närvarande har Sverige avtal om exportbegränsningar med 15 länder. Därutöver är tekoimporten från statshandelsländer (tidigare och nuvarande) och Taiwan reglerad.
Näringsutskottet ställde sig i ett yttrande till finansutskottet (1988/89:NU1y) bakom regeringens bedömning att ett slopande av importbegränsningarna på tekoområdet skulle komma att leda till lägre konsumentpriser och att det kunde få en positiv effekt för utvecklingsländerna. Näringsutskottet uttalade också att regeringen måste verka för att tekosektorn integreras i GATTs ordinarie regelverk. Utskottet anslöt sig till regeringens bedömning att ett omedelbart upphävande av importbegränsningarna inte var lämpligt; tekoföretagen måste ges tid för nödvändiga anpassningsåtgärder. Genom att beslutet om avregleringen träder i kraft först den 31 juli 1991 får branschen möjlighet till ytterligare konsolidering för att klara den ökade konkurrens som uppstår när restriktionerna avvecklas, anförde utskottet.
Tre avvikande meningar anmäldes i näringsutskottets yttrande. I en (m, fp) krävdes en omedelbar avveckling, i en annan (c, vpk) begärdes att konsekvenserna av en avreglering skulle utvärderas innan beslut fattades och i den tredje (mp) accepterades avregleringen under förutsättning att den inte ledde till ökad import av tekoprodukter som tillverkats under oacceptabla arbetsförhållanden eller med utnyttjande av barn eller underbetald arbetskraft. Liknande meningsyttringar avgavs i finansutskottet (1988/89:FiU10). Riksdagen följde närings- och finansutskotten.
Under allmänna motionstiden 1989 och 1990 väcktes motioner med krav på att importrestriktionerna skulle avskaffas omedelbart, på att avskaffandet skulle tidigareläggas för vissa länder och på att beslutet om avskaffande av importrestriktionerna skulle upphävas. Näringsutskottet fann inte vid något av tillfällena grund för någon annan bedömning än den som gjorts hösten 1988 och avstyrkte motionsyrkandena. I reservationer begärdes å ena sidan (m, fp) på nytt att importrestriktionerna på tekoområdet omedelbart skulle avvecklas, å andra sidan (c, vpk, mp) att de skulle bibehållas tills vidare. Riksdagen följde utskottet.
Industriminister Rune Molin besvarade i november 1990 i riksdagen (RD 1990/91:21) en interpellation (1990/91:28) om textilindustrins överlevnad. Han meddelade i sitt svar bl.a. att regeringen inte såg någon anledning att ändra sitt ställningstagande beträffande avskaffandet av importrestriktionerna på tekoområdet. Han konstaterade att den svenska ekonomins -- och därmed även välfärdens -- utveckling är beroende bl.a. av att vi inom landet kan upprätthålla effektiva marknader med konkurrens och att vi i största möjliga utsträckning deltar i en fri internationell handel. Vidare hänvisade han till att det är genom den internationella arbetsfördelning som handeln kan ge upphov till, som vi å ena sidan kan dra fördelar av att vissa länder har bättre förutsättningar att producera vissa varor än vad vi har, å andra sidan kan producera de varor vi har bäst förutsättningar för. Dessa principer borde, ansåg industriministern, vara styrande för alla delar av näringslivet.
I år har det väckts motioner med yrkanden om fasthållande vid beslutet att importrestriktionerna skall avvecklas, om omedelbart avskaffande av restriktionerna för länder i Öst- och Centraleuropa samt om bibehållande av importrestriktionerna och harmonisering med EGs regler på området.
Sverige bör självfallet fullfölja den nu snart genomförda avvecklingspolitiken inom tekosektorn, sägs det i motion 1990/91:N253 (m). Sverige intar härvid en ledande ställning i avvecklingen av importhinder, medan EG på denna punkt för en annorlunda politik. Sverige måste, enligt motionärerna, inom ramen för GATT och senare såsom medlem av EG verka för att EG liksom Sverige avvecklar handelshinder mot utvecklingsländer även inom tekoområdet.
Restriktionerna för import av kläder från Öst- och Centraleuropa skall omedelbart avskaffas, kräver folkpartiet liberalerna i partimotionen 1990/91:N292. De lättnader i de svenska importrestriktionerna som i dag finns för dessa länder är förenade med så starka krav -- importen får inte leda till marknadsstörningar och det importerande företagets produktion och sysselsättning får inte störas -- att lättnaderna varken gynnar svenska konsumenter eller öst- och centraleuropeiska producenter, sägs det i motionen.
I tre motioner begärs att riksdagen skall upphäva beslutet om avskaffande av importrestriktionerna. Sverige borde i stället harmonisera sina importregler för tekoprodukter med dem som EG tillämpar.
I motion 1990/91:N257 (s) hänvisas till att det, sedan riksdagen fattade sitt beslut hösten 1988 om att alla importrestriktioner för tekovaror skulle avvecklas till den 31 juli 1991, har skett stora förändringar på det handelspolitiska planet. EFTA-länderna för förhandlingar med EG om ett EES-avtal och riksdagen har fattat beslut om att Sverige skall eftersträva medlemskap i EG. Vidare hänvisas till de vilande GATT-förhandlingarna, den s.k. Uruguayrundan, vilka enligt motionärerna tyder på att EGs uppfattning är att en tioårig övergångsperiod behövs innan importrestriktionerna på tekovaror kan slopas.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att Sverige skall anpassa sig till den handelspolitik som EG för på tekoområdet, sägs det i motion 1990/91:N360 (m). Detta skulle stärka trovärdigheten i Sveriges ansökan om medlemskap i EG. Vidare hänvisas i motionen till att Sverige tillsammans med övriga nordiska stater har föreslagit att tekohandeln skall återgå till normala GATT-regler år 2000.
Relationerna till EG berörs också i motion 1990/91:N235 (c). Riksdagen bör dels göra ett uttalande om att riksdagens tidigare beslut att säga upp multifiberavtalet skall ändras, dels begära att regeringen lägger fram förslag till importregler för tekoprodukter som är harmoniserade med EGs, anförs det i motionen. Om Sverige avskaffar importrestriktionerna, kommer det att innebära svårigheter för svensk handel med tekoprodukter till EG. De svenska tekoföretagens möjligheter att konkurrera skulle däremot förbättras, hävdar motionären, om Sverige hade samma regler som EG.
De lättnader avseende import av tekoprodukter från Central- och Östeuropa, vilka tas upp i motion 1990/91:N292 (fp), regleras genom en förordning utfärdad av kommerskollegium (KFS 1990:22, L:18). Enligt förordningen gäller bestämmelserna sådana företag som kan bibehålla produktion och sysselsättning i Sverige om den egna produktionen kombineras med viss lönsömnadsimport. Bestämmelserna skall i första hand ses som ett bidrag till de svenska tekoproducenternas anpassningsåtgärder. En positiv effekt är därvid att de satsningar som görs av dessa företag också kommer berörda länder till del.
I anslutning till de synpunkter som framförs i motionerna 1990/91:N257 (s), 1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235 (c) om behovet av harmonisering med EG och GATT-förhandlingarna vill utskottet anföra följande. Riksdagen beslöt i december 1990 att Sverige skall ansöka om fullt medlemskap i EG. Utrikesutskottet (1990/91:UU8) bedömde det som sannolikt att så kan ske under år 1991. Ett medlemskap i EG innebär bl.a. en anpassning till den gemensamma handelspolitiken, inkl. den på tekoområdet. Hur denna anpassning skall ske och vilka övergångsarrangemang som kan bli aktuella på olika områden är frågor som kommer att få lösas under de kommande förhandlingarna.
Beträffande förhandlingarna inom Uruguayrundan är förhoppningen att dessa skall kunna återupptas och att de skall leda till överenskommelser om bl.a. en återgång av villkoren för tekohandeln till normala GATT-regler. Därmed skulle också EGs tekorestriktioner på sikt komma att avvecklas.
Utskottet gör samma bedömning som tidigare i fråga om importbegränsningarna på tekoområdet. Slopandet av dessa kommer att leda till lägre konsumentpriser i vårt land och medföra fördelar för utvecklingsländerna. Genom att det under hösten 1988 fattade beslutet om slopandet av restriktionerna verkställs först den 31 juli 1991 har tekoindustrin fått tid för att anpassa sig till den nya konkurrenssituationen.
Utskottet vill också understryka att, som tidigare har sagts, det i de framtida förhandlingarna om medlemskap i EG får lösas hur anpassningen till den gemensamma handelspolitiken skall gå till. Detta gäller också tekoområdet, där frågan om eventuella övergångsarrangemang måste uppmärksammas. Utskottet vill vidare understryka det angelägna i att Sverige i GATT-förhandlingar fortsätter att verka för att villkoren för tekohandeln skall återgå till normala GATT-regler.
Utskottet förutsätter att regeringen, efter avvecklingen av importrestriktionerna den 31 juli i år, noga följer utvecklingen inom tekoindustrin och vid behov drar försorg om att erforderliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas.
Med det sagda avstyrker utskottet de nu behandlade motionerna i berörda delar.
Ursprungsmärkning av kläder
År 1983 infördes bestämmelser om att kläder vid yrkesmässig försäljning skall vara försedda med uppgift om i vilket land de har tillverkats. Med stöd av ett bemyndigande i en särskild lag (1982:736) har regeringen genom förordningen (1982:910) om ursprungsmärkning av kläder utfärdat regler för denna märkning. Kläderna skall vara märkta senast då de saluhålls till förbrukare här i landet, ett system för märkningsskyldighet som brukar kallas internmodellen. Det ankommer på kommerskollegium att utöva tillsyn över efterlevnaden av systemet.
Bestämmelserna om ursprungsmärkning av kläder skall avskaffas den 1 juli 1991, krävs det i motion 1990/91:N292 (fp). Denna märkning fyller ingen funktion för konsumenterna, hävdar motionärerna, och konsumenterna efterfrågar inte heller någon sådan märkning. Dess enda effekt är i stället att försvåra import till Sverige och reducera konkurrensen på den svenska marknaden.
Kommerskollegium har i en skrivelse till regeringen i augusti 1990 föreslagit att bestämmelserna om ursprungsmärkning av kläder skall avvecklas. Kollegiet hänvisar till tidigare framställning i saken i augusti 1987. Där anfördes att det vid införandet av ursprungsmärkningen hade åberopats konsumentpolitiska motiv men att kollegiet -- mot bakgrund av en undersökning som man låtit statistiska centralbyrån (SCB) genomföra -- ifrågasatte om bestämmelserna verkligen fyllde någon egentlig funktion från konsumentsynpunkt. Vidare angavs handelspolitiska skäl för att bestämmelserna borde avskaffas.
Kommerskollegium ansåg i sin skrivelse från i fjol att de skäl som framfördes år 1987 för en avveckling av bestämmelserna fortfarande är aktuella. Dessutom ansåg kollegiet att ett starkt vägande skäl hade tillkommit genom det pågående arbetet på integration mellan EG och EFTA.
I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 5 s. 199) sägs beträffande kommerskollegiets förslag att frågan bereds i särskild ordning och att föredragande statsrådet inte är beredd att nu ta ställning i frågan.
Enligt vad utskottet har erfarit kommer frågan om avskaffande av reglerna om ursprungsmärkning att övervägas i anslutning till en kommande proposition om ett EES-avtal.
Utskottet vill hänvisa till sina tidigare uttalanden och anser att riksdagen inte nu bör ta något initiativ i saken. Motion 1990/91:N292 (fp) avstyrks därmed i berörd del.
Socialklausul
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att det bör införas en socialklausul som ställer minimikrav på de leverantörer som skall sälja tekovaror till Sverige, sägs det i motion 1990/91:N235 (c). I motionen hänvisas det till att i många av de länder som producerar tekoprodukter till mycket låga priser tillverkningen sker i former som vi i Sverige står helt främmande inför. Barnarbete är utbrett, arbetsmiljön är undermålig, arbetstiden är ofta 12--15 timmar om dagen och lönerna är mycket låga.
Riksdagen har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågan om införande av en socialklausul. Vid det senaste tillfället, hösten 1990, avslog riksdagen ett motionsyrkande från vänsterpartiet med förslag om införande av en socialklausul beträffande handeln med tekovaror (1990/91:NU9 s.26f.). Utskottet redovisade de diskussioner som förts i GATT och där Sverige varit pådrivande. Det konstaterades att GATTs rådsmöte hade tagit upp frågan om en socialklausul. Vidare redovisades de möjligheter att tillgodose målet om ökad social hänsyn i arbetsförhållanden som finns genom dels en av Internationella arbetsorganisationen (ILO) antagen konvention om minimiålder för arbete (se 1989/90:AU16), dels FN-konventionen om barnets rättigheter (se 1989/90:SoU28). I en reservation (v, mp) krävdes att regeringen skulle anmodas att i GATT verka för att en socialklausul kommer till stånd och därefter för riksdagen lägga fram förslag som innebär begränsningar av tekoimporten på grundval av en sådan klausul.
I det tidigare (s.7) nämnda interpellationssvaret i november 1990 sade industriministern beträffande frågan om socialklausul att det är ett problem att det finns en social exploatering runt om i världen, som gör att de sociala villkoren blir så mycket kostsammare i Sverige än i omvärlden. Sverige borde därför, menade han, ha en socialklausul i frihandelsöverenskommelsen så att Sverige kunde få en likvärdig konkurrenssituation.
Utskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt i frågan om införande av en socialklausul. Frågan är under behandling i GATT. Med hänsyn härtill bör motion 1990/91:N235 (c) i här aktuell del inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks sålunda.
Importbegränsningar för skor
I budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 5 s.124) meddelades beträffande importrestriktionerna för skor att restriktionerna för import av läderskor från statshandelsländerna skulle avvecklas under en femårsperiod under åren 1988--1992. För övriga skor hade avvecklingen genomförts vid ingången av år 1988.
De nu pågående frihandelsförhandlingarna på EFTA-basis med vissa länder i Östeuropa -- Polen, Ungern och Tjeckoslovakien -- kan, enligt vad utskottet har erfarit, komma att leda till att importbegränsningarna för skor från dessa länder upphävs tidigare, eller under år 1992.
I partimotionen 1990/91:N292 (fp) sägs att importregleringarna för skor inte kommer att avvecklas före år 1992. Det är dock motionärernas åsikt att dessa, liksom importbegränsningarna för tekovaror, bör avvecklas sommaren 1991.
Även i motion 1990/91:N371 (fp) krävs att importrestriktionerna för skor, liksom de för tekovaror, skall avvecklas sommaren 1991. Enligt motionärerna är det avgörande för de nya demokratiernas i Östeuropa möjlighet att få i gång ett utvecklingsbart näringsliv att de får tillfälle att exportera fritt till andra länder. Det gäller särskilt områden där de har komparativa fördelar jämfört med andra europeiska länder, t.ex. jordbruksprodukter, kläder och skor.
Med hänsyn till att frågan om ett avskaffande av de kvarvarande importrestriktionerna för skor ingår som en del av de pågående frihandelsförhandlingarna med vissa länder i Östeuropa, anser utskottet inte att riksdagen nu bör ta något initiativ i saken. Motionerna 1990/91:N292 (fp) och 1990/91:N371 (fp) avstyrks därmed i här berörda delar.
Stöd till tekoindustrin, m.m.
Våren 1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU20) om industripolitiska åtgärder för tekoindustrin inom en total ram om 255 milj.kr. under en treårsperiod räknat fr.o.m. budgetåret 1989/90. Riksdagen slog därvid fast, på förslag av näringsutskottet, att de små och medelstora företagen, liksom lönsömnadsföretagen, borde få del av åtgärderna i större utsträckning än tidigare.
I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 14 s. 58 f.) föreslås nu att 85 milj.kr. anvisas för budgetåret 1991/92 för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. Huvudparten av beloppet, minst 60 milj.kr., skall enligt vad regeringen uttalar gå till branschfrämjande åtgärder främst inom områdena export, teknikspridning, produktutveckling (design) och utbildning. Högst 25 milj.kr. skall användas för fortsatt verksamhet med lån till rationaliseringsinvesteringar inom den konfektionerande industrin. I propositionen sägs att budgetåret 1991/92 är sista året för tekoprogrammet och att det särskilda tekostödet därefter bör upphöra.
I propositionen 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt har regeringen anmält att av de 85 milj.kr. som i budgetpropositionen har föreslagits till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin 15 milj.kr. avses skola överföras till utvecklingsfonden i Älvsborgs län. Denna åtgärd skall ses som ett led i strävandena att decentralisera statens industriverks (SINDs) arbete med småföretagsfrågor och regional utveckling.
Fem motioner innehåller yrkanden om det statliga stödet till tekoindustrin. I en av dessa motioner, liksom i ytterligare en motion, tas det upp mer generella frågor rörande arbetsgivaravgifter och skatteregler för företagen.
I motion 1990/91:N298 (fp) krävs att riksdagen skall avslå regeringens förslag till anslag; endast ett belopp på 5 milj.kr. föreslås bli anvisat till åtgärder för tekoindustrin. Det direkta stödet till tekoindustrin har varit en misslyckad politik, anser motionärerna. Stödet har av företagen utnyttjats till att förbättra lönsamheten snarare än att sänka priserna för att produktionen skall kunna ökas, hävdas det. Det i motionen föreslagna anslagsbeloppet på 5 milj.kr. skulle användas för utbildningsinsatser vid det produktionstekniska utbildningscentret (Proteko) i Borås.
Frågan om fortsatt stöd till Proteko efter budgetåret 1991/92 tas upp i två andra motioner.
Det är av stor betydelse för tekoindustrin och därmed också för Sjuhäradsbygden att verksamheten vid Proteko kan fortsätta och vidareutvecklas, sägs det i motion 1990/91:N301 (m). Denna verksamhet är av en alldeles speciell karaktär med betydande utbildningsinslag, vilket motiverar en satsning från statens sida utöver vad som kan tillföras direkt från skilda uppdragsgivare. Riksdagen borde därför göra ett uttalande till regeringen om att Proteko skall ges fortsatt statligt stöd efter budgetåret 1991/92, då det särskilda tekostödet upphör.
Även i motion 1990/91:N300 (fp) begärs att Proteko efter budgetåret 1991/92 skall tillförsäkras ett årligt statligt anslag på ca 5 milj.kr. Motionären hänvisar till att många företrädare för företag, organisationer och myndigheter har framfört önskemål om att Protekos verksamhet skall kunna fortsätta och utvecklas. Verksamhetens speciella karaktär motiverar, enligt dessa, en satsning från staten vid sidan av de medel som kan tillföras direkt från olika uppdragsgivare.
För en långsiktigt positiv utveckling av tekoindustrin krävs nya investeringar i bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och marknadsföring, anförs det i motion 1990/91:N335 (c). Nya investeringar fordrar i sin tur tillgång till riskvilligt kapital. För att tillgången på riskkapital skall förstärkas har centerpartiet under tidigare år lagt fram förslag om s.k. utvecklingslån. I motionen föreslås följande villkor gälla för lånen: lånen beviljas årsvis men lånebeslutet omfattar en treårsperiod; lånen är ränte- och amorteringsfria; avskrivning med 100 % medges för lån upp till 100000 kr. (vilket gynnar de minsta företagen); för större lån medges avskrivning med 100 % endast om företaget har utfört investeringar motsvarande minst dubbla lånebeloppet; alla tekoföretag med inhemsk produktion är låneberättigade; lån utgår med ett visst antal kronor per produktionstimme (5 kr.). Administrationen av lånen skulle handhas av SIND eller delegeras till Proteko. För utvecklingslånen föreslås i motionen att 150 milj.kr. anvisas för budgetåret 1991/92. Samtidigt skulle anslaget för industripolitiska åtgärder reduceras jämfört med regeringens förslag och uppgå till 35 milj.kr.
Förslag om utvecklingslån läggs också fram i motion 1990/91:N235 (c). Tekoindustrin i Sverige är i en allvarlig kris, konkurrenskraften mot importerade varor har försämrats och varslen duggar tätt i Sjuhäradsbygden, sägs det i motionen. Motionären föreslår mot denna bakgrund att utvecklingslån, enligt den modell som centerpartiet har föreslagit, skall införas och att ett nytt branschprogram för tekoindustrin skall utvecklas. Vidare föreslås i motionen att administrationen och ledningen av branschprogrammet skall flyttas från SIND till Proteko. En sådan förändring skulle, enligt motionären, medföra en bättre användning av det statliga stödet, eftersom det vid Proteko finns kunskap om och närhet till tekoindustrin. Även Svenska textilforskningsinstitutet borde helt och hållet lokaliseras till Borås. Därigenom skulle arbetet kunna bedrivas på ett mer rationellt sätt. Slutligen föreslås i motionen att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om att reglerna för skatter och arbetsgivaravgifter inte får utformas så att små och medelstora företag missgynnas. För preciserade förslag på dessa områden hänvisar motionären till andra motioner från centerpartiet.
Utskottet behandlar först kraven på införande av utvecklingslån, därefter den mer generella frågan om stödet till tekoindustrin och slutligen frågan om lokalisering av Textilforskningsinstitutet.
Frågan om utvecklingslån har, på riksdagens initiativ, prövats av statens pris- och konkurrensverk (SPK). I rapporten Ändrad stödform för tekoindustrin (SPKs utredningsserie 1987:11) anfördes sammanfattningsvis att de föreslagna utvecklingslånen av olika anledningar var en mindre lämplig stödform. Riksdagen har under de senaste åren vid fyra tillfällen avslagit motioner om införande av utvecklingslån (NU1987/88:12, NU1987/88:29, 1988/89:NU20, 1989/90:NU27).
Vid riksdagsbehandlingen av frågan om utvecklingslån har utskottet anfört att den föreslagna stödformen inte skulle möjliggöra att tillgängliga resurser för stödinsatser koncentreras till företag med utvecklingsmöjligheter och att effektiviteten i stödgivningen därmed skulle försämras. Vidare skulle införandet av utvecklingslån kunna uppfattas som ett avsteg från Sveriges handelspolitiska åtaganden. Inte heller kunde en omvandling av stödformerna motiveras med att industrin inte har tillgång till riskkapital. Vid de fyra tillfällen då frågan om utvecklingslån har behandlats har centerpartiets företrädare i utskottet reserverat sig till förmån för krav på införande av utvecklingslån. Vid det senaste tillfället, våren 1990, ansåg vänsterpartiet kommunisternas företrädare att frågan om utvecklingslån borde kunna övervägas inom ramen för det stödprogram som partiet föreslog -- dock utan precisering av anslagsbelopp; centerpartiets motionsyrkande avstyrktes alltså.
Vad gäller frågan om tillgång till riskkapital, noterar utskottet att riksdagen våren 1990 fattade beslut om att fem eller sex regionalt verksamma riskkapitalbolag skulle bildas (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet och miljöpartiet reserverade sig mot utskottets beslut och hänvisade till andra metoder för att tillgodose småföretagens försörjning med riskkapital.
Utskottet finner alltjämt att de skäl som har legat till grund när riksdagen har avvisat förslagen om införande av utvecklingslån är bärande. Motionerna 1990/91:N335 (c) och 1990/91:N235 (c) avstyrks således i här aktuella delar.
Utskottet övergår så till den mer generella frågan om stöd till tekoindustrin. Vid riksdagsbehandlingen våren 1989 av regeringens förslag om treårigt åtgärdsprogram för tekoindustrin instämde utskottet i regeringens bedömning att det krävdes fortsatta stödåtgärder, så att tekoföretagen skulle få möjligheter att ytterligare stärka konkurrenskraften. Utskottet ansåg också att de fortsatta stödinsatserna skulle koncentreras till SINDs branschfrämjande åtgärder.
Utskottet gör samma bedömning nu i frågan om behovet av fortsatta åtgärder för tekoindustrin. Yrkandet i motion 1990/91:N298 (fp) om att stödåtgärderna skall slopas nästan helt avstyrks därför.
Kravet i motion 1990/91:N235 (c) på att ett nytt branschprogram skall utvecklas för tekoindustrin kan utskottet inte ställa sig bakom. Riksdagens beslut våren 1989 om det treåriga åtgärdsprogrammet för tekoindustrin hade sin grund i en bedömning att tre år var en rimlig tid för att tekoföretagen skulle kunna anpassa sin produktion till ändrade konkurrensförhållanden. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det särskilda tekostödet bör upphöra efter budgetåret 1991/92. Vad gäller det i motion 1990/91:N235 (c) framförda förslaget att administrationen och ledningen för tekoprogrammet skall flyttas från SIND till Proteko i Borås kan utskottet inte heller tillstyrka det. Önskemålet om decentralisering blir dock till viss del tillgodosett genom att en del av ansvaret för genomförandet av de industripolitiska insatserna inom tekoindustrin kommer att överföras till utvecklingsfonden i Älvsborgs län. Motion 1990/91:N235 (c) avstyrks sålunda i här berörda delar.
Utskottet har i det föregående avvisat yrkandena om införande av utvecklingslån. Av detta följer att utskottet nu avstyrker yrkandet i motion 1990/91:N335 (c) att medel skall anvisas för sådana lån.
Beträffande kraven i motionerna 1990/91:N301 (m) och 1990/91:N300 (fp) att Proteko skall tillförsäkras ett fortsatt statligt stöd efter budgetåret 1991/92 -- i den sistnämnda motionen preciserat till 5 milj.kr. -- vill utskottet anföra följande. Proteko, som bildades i oktober 1986, har till uppgift att på affärsmässiga grunder tillhandahålla tekoföretagen utbildning och rådgivning. Staten har under budgetåren 1986/87 och 1987/88 bidragit med totalt 7 milj.kr. för uppbyggande av verksamheten. I regeringens regleringsbrev för SIND sägs beträffande anslagsposten Övriga branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin att huvuddelen av de utbildningsaktiviteter för vilka medel har beräknats bör administreras och genomföras av Proteko. Av de närmare 5 milj.kr. som SIND beräknas anslå till utbildningsinsatser budgetåret 1991/92 kommer, enligt uppgift, ca 4,3 milj.kr. att gå till Proteko. Industriminister Rune Molin uttalade i ett tal på den s.k. tekodagen i Borås i januari i år att han är villig att medverka till att Proteko får möjlighet att fortleva efter budgetåret 1991/92, då branschstödet upphör. Han meddelade också att det inom ramen för ett utökat länsanslag kan finnas möjlighet att stödja viss projektverksamhet vid Proteko.
Utskottet anser att Proteko liksom hittills bör bedriva sin verksamhet på affärsmässiga grunder och i konkurrens med andra utbildningsinstitut. Utskottet noterar vidare att industriministern har uttalat att Protekos möjligheter att leva vidare skall beaktas. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N301 (m) och 1990/91:N300 (fp).
Svenska textilforskningsinstitutet (TEFO) är ett halvstatligt branschforskningsinstitut med ekonomiskt stöd från styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Intressentföreningen för svensk textilteknisk forskning och utveckling. TEFO har till uppgift att i nära samarbete med högskolor bedriva forskning och utveckling samt provning och konsultation inom områdena textil- och fiberteknologi och konfektion. TEFO skall dessutom medverka i utbildning av ingenjörer och forskare. Huvuddelen av verksamheten är sedan mitten av 1940-talet förlagd till Chalmersområdet i Göteborg. Sedan år 1989 finns det också en filial för teknikspridning och teknisk service på Tekocenter i Borås.
I motion 1990/91:N235 (c) begärs att hela verksamheten vid TEFO skall förläggas till Borås. Enligt utskottets mening skulle detta inte vara förenligt med grundtankarna bakom TEFO. Närheten till Chalmers tekniska högskola är helt avgörande för verksamheten med dess inriktning på forskning och utveckling. Motionen avstyrks därmed av utskottet i här aktuell del.
Utskottet har i det föregående behandlat olika krav på förändringar av tekopolitiken som förts fram i motionerna 1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235 (c). I dessa två motioner begärs också att riksdagen skall göra uttalanden om betydelsen av utformningen av regler för skatter och arbetsgivaravgifter för företag i allmänhet. Motionärerna hänvisar till förslag på detta område i andra motioner från deras partier.
Utskottet har tidigare (NU1987/88:29, 1988/89:NU20, 1989/90:NU27) enhälligt avstyrkt liknande motionsyrkanden, som förts fram i anslutning till förslag rörande tekopolitiken. Utskottet har därvid hänvisat till att de frågor som dessa yrkanden gällde skulle komma att behandlas av berörda utskott på grundval av liknande motionsyrkanden bl.a. i partimotioner.
På motsvarande sätt föreslår utskottet att de nu aktuella yrkandena i motionerna 1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235 (c) inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Linodling och linförädling
Riksdagen har under en följd av år behandlat olika motioner avseende linodling och linförädling. Senast skedde det hösten 1990 (1990/91:NU6). Under allmänna motionstiden i år har det väckts sex motioner med yrkanden på detta område.
I motion 1990/91:N273 (c) begärs att riksdagen skall anmoda regeringen att ge nämnden för hemslöjdsfrågor i uppdrag att undersöka möjligheterna att finansiera ett linberedningsverk. För att linanvändningen skall främjas är det, enligt motionärerna, främst ett linberedningsverk som behövs. I motionen sägs att en möjlig metod för finansiering av ett linberedningsverk skulle kunna vara en liknande lösning som har föreslagits för anläggningar för etanolproduktion. Detta skulle innebära att jordbrukarna skulle satsa en del av sitt omställningsstöd som andel i verket, mot att man fick kontrakt på avsättning för det lin som odlas på motsvarande del av åkermarken. Vidare borde, enligt motionärerna, staten garantera avsättningen av det färdigberedda linet under en övergångsperiod.
Önskemål om ökad satsning på forskning och utveckling rörande linodling och linförädling har framförts i fyra motioner.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att det behövs ytterligare medel till forskning och utveckling för att få fart på den svenska linodlingen, sägs det i motion 1990/91:Jo601 (s). Linet har rika traditioner i Sverige och kan, enligt motionärerna, bli en gröda även för framtiden. I jämförelse med andra länder har Sverige många fördelar, bl.a. oavbruten hantverkstradition på den textila sidan, goda möjligheter till systemtänkande, samarbete mellan alla delar av linhanteringen, hög och bred kompetens, goda klimatiska förutsättningar och möjligheter att producera fibrer och frön med unika egenskaper.
Myndigheter och andra organ bör inom ramen för sina anslag uppmärksamma behovet av utvecklingsinsatser för en svensk linodling, anförs det i motion 1990/91:N302 (c). Regeringen borde ge SIND, STU och lantbruksstyrelsen samt andra forskningsfinansiärer i uppdrag att stödja de utvecklingsinsatser som Riksgruppen för linets utveckling har angett i ett nationellt forsknings- och utvecklingsprogram för lin (se s.18). Vidare borde det fortsatta arbetet inom riksgruppen stödjas genom ett anslag av 1milj.kr.
Linodling och linförädling har en given roll att spela i den omställningsprocess som det svenska jordbruket befinner sig i, sägs det i motion 1990/91:N337 (v). Det måste ses som ett övergripande samhällsintresse att staten medverkar i denna process, menar motionärerna. Riksdagen borde därför göra ett uttalande till regeringen om att det behövs satsningar på inhemsk linodling och linförädling. Vidare borde riksdagen anmoda regeringen att lägga fram förslag till program för investeringar i inhemsk linodling och linförädling.
Även i motion 1990/91:N303 (mp) framhålls linodling som en möjlighet för landsbygdens utveckling. I motionen hänvisas direkt till det nationella forsknings- och utvecklingsprogram för lin som Riksgruppen för linets utveckling har presenterat. Riksdagen borde göra ett uttalande till regeringen om att åtgärder bör vidtas i enlighet med detta program. Vidare föreslår motionärerna att 12 milj.kr. per år skall anslås till detta program under en femårsperiod och att ytterligare 15 milj.kr. skall anslås det första året för maskinella investeringar.
Det är viktigt att projektet "Linlandet Hälsingland" permanentas och organiseras i ett lincentrum med en ansvarig linkonsulent, sägs det i motion 1990/91:N359 (c). Den löpande verksamheten bör, enligt motionärerna, samfinansieras av staten och berörda kommuner. Eftersom konsulenten planeras ha rikstäckande uppgifter anser motionärerna att det är naturligt med en statlig del i finansieringen. I motionen föreslås att 1,2 milj.kr. skall anslås till "Lincentrum Hälsingland"; medlen föreslås tas ur de medel för infrastruktursatsningar som centerpartiet har föreslagit i annat sammanhang.
Lin har historiskt huvudsakligen kommit till användning dels för utvinning av linolja genom pressning av fröna, dels såsom en textilråvara där basfibrerna i stjälken tillvaratas. Oljelinet skiljer sig från textillinet genom att det förra har många grenar och är mer kortväxt än textillinet, som har få grenar. Textillin har odlats och beretts i industriell skala i Sverige fram till år 1966, då linberedningsverket i Laholm lades ner. Nästa led i förädlingen efter beredningen är att det beredda linet vid ett linspinneri spinns till linnetråd.
Riksdagen avslog hösten 1990 ett yrkande från samma motionärer, likartat det som finns i motion 1990/91:N273 (c). Frågan om linodling och linberedning övervägdes inom regeringskansliet och på andra håll, konstaterade näringsutskottet (1990/91:NU6). Utskottet framhöll att det fäste stor vikt vid linfrågorna och uttalade en förhoppning att linhanteringen skulle få ökad omfattning. Det fanns dock inte, menade utskottet enhälligt, anledning för riksdagen att ta något initiativ i saken.
I betänkandet 1990/91:NU6 redovisades de aktiviteter avseende linfrågor som pågår på olika håll. I maj 1988 hade regeringen föreskrivit att statens jordbruksnämnd skulle betala ut 50 milj.kr. till skogs- och jordbrukets forskningsråd, som skulle beakta vad som i betänkandet (Ds I 1987:1) Inhemsk odling och beredning av lin anfördes om bl.a. växtförädlingsprogram för lin, forskning kring linfröets biokemiska egenskaper och frågor som rör beredningsteknik.
STU redovisade i april 1989 ett uppdrag från regeringen om linets industriella användning. Enligt utredningen har linprodukter lågt industriellt intresse i dag, men detta kan eventuellt öka i framtiden. I förra årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 14, industridepartementet) sades att utvecklingen av nya sorters lin därför borde fortsätta, eftersom det därmed skapas handlingsfrihet inför framtiden. I budgetpropositionen meddelades också att STU var beredd att inom ramen för verkets biomassaprogram finansiera några projekt som ingick i ett av arbetsgruppen för industriell linberedning i Bergslagen föreslaget forsknings- och utvecklingsprogram för lin.
I februari 1990 startades ett linspinneri i Växbo i Hälsingland på privat initiativ och med visst statligt stöd via länsstyrelsen. Råvaran importeras från Belgien, men målet är att man skall kunna spinna av inhemsk råvara, vilket förutsätter att ett linberedningsverk finns i funktion.
I september 1990 etablerades Riksgruppen för linets utveckling. I Riksgruppen ingår representanter för glesbygdsdelegationen, nämnden för hemslöjdsfrågor, arbetsgruppen lantbruk och samhälle (ALA-gruppen) inom Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, högskolan i Karlstad, jordbrukstekniska institutet, Örebro-Lin, Svalöf AB, Hallands läns hushållningssällskap, Linlandet Hälsingland, Växbo Spinneri AB, Stiftelsen för svensk industridesign och landets linföreningar.
Riksgruppen presenterade vid en konferens i december 1990 ett nationellt forskningsprogram för linets utveckling. Syftet med programmet är "att skapa lönsamma och utvecklingsbara verksamheter för svenskt lin, såväl spånads- som oljelin, och svensk linindustri". För att detta skall uppnås föreslog riksgruppen att det skall satsas 12 milj.kr. per år under en femårsperiod till olika forsknings- och utvecklingsinsatser enligt följande preliminära fördelning: 3 milj.kr. till marknad, design och produktutveckling, 1 milj.kr. till spinning, 3milj.kr. till beredning och hantering, 1 milj.kr. till odling, växtförädling och sortprov, 2 milj.kr. till kunskapsuppbyggnad och 2 milj.kr. till information och rådgivning. Vidare föreslogs det att 12--15 milj.kr. ytterligare skulle satsas det första året för investeringar i maskinell utrustning. I motion 1990/91:N303 (mp) begärs, som tidigare redovisats, exakt de satsningar som riksgruppen har föreslagit.
Slutligen hänvisades i betänkandet 1990/91:NU6 till den av riksdagen beslutade nya livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, 1989/90:JoU25). Enligt denna kan omställningsstöd utgå för alternativ produktion, huvudsakligen industri- och energigrödor samt skogsproduktion. För odling av s.k. nischgrödor på mindre arealer kan också omställningsstöd utgå. Som exempel på en nischgröda har jordbruksutskottet nämnt lin.
Lantbruksstyrelsen har nu utfärdat tillämpningsföreskrifter avseende omställningsstöd. Beträffande s.k. speciella grödor, till vilka lin räknas, sägs att lantbruksnämnden får bedöma från fall till fall om odlingen kan godtas. Nämnden skall i bedömningen väga in om arealens storlek är rimlig och om det finns en varaktig avsättning och användning av grödor liksom av möjligheterna till kontroll. Vidare sägs beträffande lin att omställningsstöd kan erhållas i första hand om det finns kontrakt men annars om avsättning är trolig. Att en jordbrukare, såsom föreslås i motion 1990/91:N273 (c), skall kunna satsa en del av omställningsstödet i ett linberedningsverk möter, enligt uppgift från lantbruksstyrelsen, inget hinder. Bedömningen av marknadsförutsättningar och avsättningsmöjligheter måste dock den enskilde jordbrukaren själv ta ansvar för, i enlighet med de tankegångar som ligger till grund för beslutet om införande av omställningsstöd.
Utskottet står fast vid de bedömningar rörande linodling och linförädling som utskottet gjorde hösten 1990. Återigen vill utskottet framhålla att linfrågorna är viktiga och att det är önskvärt att linhanteringen får ökad omfattning. Frågorna om linodling och linförädling är föremål för överväganden på många håll. Sedan utskottet senast behandlade frågan har, som nämnts, Riksgruppen för linets utveckling presenterat ett nationellt forsknings- och utvecklingsprogram. Vidare har förutsättningarna för erhållande av omställningsstöd för linodling klarlagts genom de tillämpningsföreskrifter som lantbruksstyrelsen har utfärdat. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att det finns anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i saken. De berörda motionerna 1990/91:N273 (c), 1990/91:Jo601 (s), 1990/91:N302 (c), 1990/91:N337 (v) och 1990/91:N303 (mp) avstyrks därmed.
Beträffande yrkandet i motion 1990/91:N359 (c) att särskilda medel skall anslås till projektet "Lincentrum Hälsingland" vill utskottet anföra följande.
Projektet "Linlandet Hälsingland", som startades hösten 1988, är ett tvåårigt projekt med syfte att ta till vara, vårda och utveckla linet. Projektet är en gemensam satsning av Gästrike-Hälsinge turistråd, länsmuseet, länsstyrelsen, Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund, Hälsinglands kommuner, Hälsinglands museum, länshemslöjdskonsulenten, landstingets kulturförvaltning, lantbruksnämnden och hushållningssällskapet. Nämnden för hemslöjdsfrågor är genom sitt engagemang i arbetsgruppen för linfrågor delaktig i projektet. SIND, länsstyrelsen och STU (genom sin medverkan i Gävleborgs produktråd) har bidragit med medel till den del av projektet som avser linodling.
Utskottet konstaterar att staten, via bidrag från olika myndigheter, har stött projektet "Linlandet Hälsingland". Något ytterligare anslag från statens sida anser sig utskottet inte kunna förorda. Därmed avstyrks motion 1990/91:N359 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål för tekopolitiken att riksdagen avslår motion 1990/91:N335 yrkande 1, res. 1 (c, mp)
2. beträffande importbegränsningar för tekovaror att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N253 yrkande 10, motion 1990/91:N257, motion 1990/91:N292 yrkande 7 och motion 1990/91:N360 yrkande 1, res. 2 (m, fp) res. 3 (c, mp)
3. beträffande ursprungsmärkning av kläder att riksdagen avslår motion 1990/91:N292 yrkande 8, res. 4 (m, fp)
4. beträffande socialklausul att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkande 4, res. 5 (c, v, mp)
5. beträffande importbegränsningar för skor att riksdagen avslår motion 1990/91:N292 yrkande 9 och motion 1990/91:N371 yrkande 1 i ifrågavarande del, res. 6 (m, fp)
6. beträffande utvecklingslån att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N335 yrkande 2, res. 7 (c)
7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9 och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och yrkande 8, motion 1990/91:N298 yrkande 6, motionerna 1990/91:N300 och 1990/91:N301 och motion 1990/91:N335 yrkandena 3 och 4 till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 85000000 kr., res. 8 (m) res. 9 (fp) res. 10 (c) res. 11 (mp)
8. beträffande lokalisering av TEFO att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkande 7,
9. beträffande skatter och arbetsgivaravgifter för tekoindustrin att riksdagen avslår motion 1990/91:N235 yrkande 6 och motion 1990/91:N360 yrkande 2,
10. beträffande linodling och linförädling att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo601, 1990/91:N273, 1990/91:N302, 1990/91:N303 och 1990/91:N337, res. 12 (v) res. 13 (mp)
11. beträffande Linlandet Hälsingland att riksdagen avslår motion 1990/91:N359.
Stockholm den 12 mars 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Mats Lindberg (s), Kjell Ericsson (c) och Bengt Hurtig (v).
Reservationer
1. Mål för tekopolitiken (mom. 1)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Tekoindustrin utvecklades positivt några år på 1980-talet. Under de senaste åren har dock utvecklingen vänt. Som tidigare har redovisats (s.4f.) minskade produktionsvolymen kraftigt både år 1989 och år 1990 inom tekoindustrin, och då särskilt inom trikå- och konfektionsindustrierna. Produktionsminskningen väntas fortgå i år, särskilt uttalat inom konfektionsindustrin, där en 10-procentig volymminskning förväntas. Sysselsättningen beräknas ha minskat med ca 2000 personer både år 1989 och år 1990, vilket är den största minskningen sedan år 1982. Lönsamheten inom tekoindustrin är låg, och inom trikå- och konfektionsindustrierna förväntar sig ungefär hälften av företagen en ytterligare försämring i år.
Utskottet anser mot denna bakgrund att det krävs offensiva insatser för utveckling av tekoindustrin. I likhet med vad som föreslås i motion 1990/91:N335 (c) anser utskottet att det tidigare målet för tekopolitiken, som innebar att den inhemska produktionen skulle svara för 30 % av den totala inhemska tillförseln av tekovaror, åter bör gälla. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed blir motionen tillgodosedd i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande mål för tekopolitiken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N335 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Importbegränsningar för tekovaror (mom. 2)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med "Utskottet gör" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1990/91:N253 (m) och 1990/91:N292 (fp), att för ett litet land som Sverige en fri handel med omvärlden är av avgörande betydelse för att ett brett utbud av varor och tjänster skall skapas, vilket stimulerar konkurrensen och därmed bevarar och utvecklar välfärden. Sverige har avseende tekoområdet alltför länge avvikit från frihandeln genom att begränsa utvecklingsländernas möjligheter att exportera textil- och konfektionsvaror.
Tekopolitiken har medfört stora samhällsekonomiska kostnader. Importrestriktionerna har föranlett högre konsumentpriser och inneburit att utbudet av tekovaror till konsumenterna begränsats.
Sverige intar nu en ledande ställning i avvecklingen av importhinder och subventioner inom tekoområdet. EG för däremot en annorlunda politik och utnyttjar alltjämt importreglering och subventioner som en del av tekopolitiken.
Sverige bör, enligt utskottets mening, inom ramen för GATT i kontakter med EG verka för avveckling av handelshinder mot utvecklingsländer inom tekoområdet. Utskottet anser att Sverige skall fullfölja avvecklingen av multifiberavtalet och av subventionspolitiken inom tekoområdet. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed blir motion 1990/91:N253 (m) tillgodosedd.
Kravet i motion 1990/91:N292 (fp) på att restriktionerna för import av kläder från länder i Öst- och Centraleuropa omedelbart skall avskaffas tillstyrks av utskottet. De lättnader som har gjorts för tekoimport från dessa länder har, som nämnts, varit förenade med sådana restriktioner att de varken har gynnat svenska konsumenter eller öst- och centraleuropeiska producenter.
Av det sagda följer att utskottet avstyrker berörda delar av motionerna 1990/91:N257 (s), 1990/91:N360 (m) och 1990/91:N235 (c).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande importbegränsningar för tekovaror att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N253 yrkande 10 och motion 1990/91:N292 yrkande 7 och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N257 och motion 1990/91:N360 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Importbegränsningar för tekovaror (mom. 2)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med "Utskottet gör" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Det finns, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motionerna 1990/91:N335 (c) (utan yrkande), 1990/91:N235 (c), 1990/91:N257 (s) och 1990/91:N360 (m), ingen anledning för Sverige att driva avregleringen av tekoimporten snabbare än vad som sker inom EG.
Sedan riksdagen år 1988 beslöt att alla importrestriktioner för tekovaror skulle slopas den 31 juli 1991 har stora förändringar skett på det handelspolitiska planet. De pågående EES-förhandlingarna och riksdagens beslut att Sverige skall eftersträva medlemskap i EG har skapat en helt ny handelspolitisk situation.
Till den förändrade handelspolitiska situationen kan läggas det faktum att tekobranschen, såsom tidigare har redovisats (s.4f.), har utvecklats negativt de senaste åren. Detta visar att beslutet om avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet var baserat på en alltför optimistisk kalkyl av tekoindustrins konkurrenskraft.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att multifiberavtalet, med ändring av tidigare beslut, inte skall sägas upp och att regeringen bör lägga fram förslag om importregler för tekoprodukter som är harmoniserade med EG. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Därmed blir motionerna 1990/91:N235 (c), 1990/91:N257 (s) och 1990/91:N360 (m) tillgodosedda i berörda delar. Av det sagda följer också att övriga här aktuella motioner -- 1990/91:N253 (m) och 1990/91:N292 (fp) -- avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande importbegränsningar för tekovaror att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N235 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N257 och motion 1990/91:N360 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:N253 yrkande 10 och motion 1990/91:N292 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Ursprungsmärkning av kläder (mom. 3)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N292 (fp), att reglerna om ursprungsmärkning av kläder bör avskaffas den 1 juli 1991. Märkningen fyller ingen funktion för konsumenterna och dessa efterfrågar den inte heller. Dess enda effekt är i stället att försvåra och fördyra import till Sverige och därigenom reducera konkurrensen på den svenska marknaden. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd. Därigenom blir den aktuella motionen tillgodosedd i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ursprungsmärkning av kläder att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N292 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Socialklausul (mom. 4)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som börjar med "Utskottet upprepar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Sverige borde, som föreslås i motion 1990/91:N235 (c), ha en socialklausul som ställer minimikrav på de leverantörer som skall sälja tekovaror till Sverige. I många av de länder som exporterar tekoprodukter till mycket låga priser sker tillverkningen, som tidigare har angivits, i former som vi i Sverige står helt främmande inför, med utnyttjande av barnarbete, med långa arbetsdagar, med dålig betalning och i undermålig arbetsmiljö. Sverige bör i GATT aktivt verka för att en socialklausul snarast kommer till stånd. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed blir motion 1990/91:N235 (c) tillgodosedd i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande socialklausul att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N235 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Importbegränsningar för skor (mom. 5)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i överensstämmelse med vad som krävs i motionerna 1990/91:N292 (fp) och 1990/91:N371 (fp), att de kvarvarande importrestriktionerna för skor skall avvecklas samtidigt som importrestriktionerna för tekovaror avskaffas, dvs. till sommaren 1991. Detta skulle gagna strävandena i de östeuropeiska länderna att få i gång ett utvecklingsbart näringsliv. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd, varigenom de aktuella motionerna blir tillgodosedda i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande importbegränsningar för skor att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N292 yrkande 9 och motion 1990/91:N371 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Utvecklingslån (mom. 6)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Tekoindustrin har, som framgått av den tidigare redovisningen, utvecklats negativt de senaste åren. För en långsiktigt positiv utveckling behövs nya investeringar i bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och marknadsföring. Detta fordrar i sin tur en bättre tillgång på riskvilligt kapital.
Utskottet anser därför, i likhet med vad som förordas i motionerna 1990/91:N335 (c) och 1990/91:N235 (c), att ett system med utvecklingslån bör införas. Utvecklingslånen skall garantera tekoindustrin det riskkapital näringen behöver för att få en bättre konkurrenskraft och möjligheter att på sikt öka sina marknadsandelar. Genom ett väl avvägt urval av låne- och avskrivningsberättigade åtgärder kan ett sådant lån på företagsnivå inriktas på de åtgärder som bäst gynnar branschens långsiktigt uthålliga lönsamhet. Krav på delfinansiering från företagens sida bör ställas -- utvecklingslånen kan därmed inte anses vara ett generellt driftsstöd och således utgöra ett handelspolitiskt problem. De åtgärder som utvecklingslånen skall finansiera bör ha fastställts i samarbete mellan företagsledningen och de fackliga organisationerna. Därigenom skapas ett ökat ansvarstagande i företagen. Regeringen bör lägga fram förslag till regler för utvecklingslån för tekoindustrin i enlighet med vad som nu har anförts och i övrigt med utgångspunkt i vad som sägs i motion 1990/91:N335 (c).
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därigenom skulle här aktuella delar av motionerna 1990/91:N335 (c) och 1990/91:N235 (c) bli tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utvecklingslån att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N335 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 7)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med "Utskottet gör" och slutar på s.15 med "1990/91:N300 (fp)" bort ha följande lydelse:
Den svenska tekopolitiken inleddes för över tjugo år sedan. Den syftade ursprungligen till att skydda den svenska tekoindustrin från den tilltagande konkurrensen på världsmarknaden. Genom åren har svensk tekoindustri, till stora samhällsekonomiska kostnader, subventionerats genom ett omfattande industristöd. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1990/91:N253 (m) (utan yrkande) och 1990/91:N298 (fp), att subventionerna till tekoindustrin nu måste upphöra.
Därför avstyrker utskottet regeringens förslag att 85 milj.kr. skall anvisas till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin.
Av detta ställningstagande följer att yrkandena i motion 1990/91:N235 (c) om att ett nytt branschprogram skall utvecklas och att administrationen och ledningen för tekoprogrammet skall flyttas från SIND till Proteko i Borås också avstyrks av utskottet.
Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- sådana lån.
Vad utskottet här har anfört ligger i allt väsentligt i linje med vad som anförs i den aktuella delen av motion 1990/91:N298 (fp). Utskottet kan dock inte ställa sig bakom motionärernas förslag om att 5 milj.kr. skall anslås till Proteko. Dess verksamhet bör bedrivas affärsmässigt. Utskottet avstyrker alltså denna motion i här berörd del liksom motionerna 1990/91:N300 (fp) och 1990/91:N301 (m).
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. att riksdagen avslår proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9, motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och yrkande 8, motion 1990/91:N298 yrkande 6, motionerna 1990/91:N300 och 1990/91:N301 och motion 1990/91:N335 yrkandena 3 och 4 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Stöd till industripolitiska åtgärder förtekoindustrin, m.m. (mom. 7)
Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med "Utskottet gör" och slutar på s.15 med "1990/91:N300 (fp)" bort ha följande lydelse:
Den svenska -- -- -- (= reservation 8) -- -- -- måste upphöra.
Utskottet anser dock, i enlighet med vad som föreslås i motionerna 1990/91:N298 (fp) och 1990/91:N300 (fp), att 5milj.kr. skall anslås för budgetåret 1991/92 för utbildningsinsatser vid Proteko. Eftersom Proteko, som drivs på affärsmässiga grunder, har bildats för att utgöra en central enhet för utbildning av personal inom tekobranschen är det, enligt utskottets mening, naturligt att resurserna härför koncentreras dit. För att få stabilitet och möjligheter till fortsatt utveckling bör Proteko tillförsäkras ett statligt anslag på 5 milj.kr. Därmed blir motion 1990/91:N301 (m) också tillgodosedd. Regeringens förslag att 85 milj.kr. skall anvisas till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin avstyrks således av utskottet, och motionerna 1990/91:N298 (fp) och 1990/91:N300 (fp) tillstyrks i motsvarande delar.
Av detta -- -- -- (= reservation 8) -- -- -- av utskottet.
Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- sådana lån.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9, med bifall till motion 1990/91:N298 yrkande 6 och motion 1990/91:N300, med anledning av motion 1990/91:N301 och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkande 3 i frågavarande del och yrkande 8 och motion 1990/91:N335 yrkandena 3 och 4 dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 5000000kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 7)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med "Utskottet gör" och slutar på s.15 med "sådana lån" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som framgått av det tidigare, att utvecklingslån bör införas. I enlighet med vad som anförs i motion 1990/91:N335 (c) bör ett anslag på 150 milj.kr. anvisas för detta ändamål för budgetåret 1991/92. Därutöver bör 35 milj.kr. anvisas till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att användas till för branschen angelägna exportsatsningar och vissa gemensamma expert- och utbildningsinsatser. Utskottet tillstyrker alltså motion 1990/91:N335 (c) i här berörd del. Detta innebär att motion 1990/91:N298 (fp) avstyrks i aktuell del.
Utskottet tillstyrker vidare att, som föreslås i motion 1990/91:N235 (c), administrationen och ledningen för branschprogrammet för tekoindustrin flyttas från SIND till Proteko i Borås. Genom att det vid Proteko finns kunskap om och närhet till tekoindustrin kommer, anser utskottet, det statliga stödet att få en bättre användning. Däremot är utskottet inte berett att ställa sig bakom yrkandet i samma motion om att ett nytt branschprogram skall utvecklas. Motionen avstyrks således i denna senare del.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9, med bifall till motion 1990/91:N235 yrkande 8 och motion 1990/91:N335 yrkandena 3 och 4 och med avslag på motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N298 yrkande 6 och motionerna 1990/91:N300 och 1990/91:N301 dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 35000000 kr., dels till Utvecklingslån för tekoindustrin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 150000000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mom. 7)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med "Kravet i" och slutar på s.15 med "1990/91:N300 (fp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N235 (c), att det bör utvecklas ett nytt branschprogram för tekoindustrin, när det nuvarande programmet löper ut efter budgetåret 1991/92. Regeringen bör under nästa riksmöte lägga fram förslag för riksdagen om ett nytt program. Utskottet tillstyrker sålunda motionen i här aktuell del. Vidare tillstyrker utskottet förslaget i samma motion att administrationen och ledningen för branschprogrammet skall flyttas från SIND till Proteko i Borås. Genom att det vid Proteko finns kunskap om och närhet till tekoindustrin kommer, anser utskottet, det statliga stödet att få en bättre användning.
Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- vid Proteko.
Riksdagen bör vidare, i överensstämmelse med vad som anförs i motion 1990/91:N301 (m), göra ett uttalande till regeringen om att det krävs en satsning från statens sida så att verksamheten vid Proteko kan fortsätta och vidareutvecklas efter budgetåret 1991/92. Motionen tillstyrks således av utskottet. Däremot anser inte utskottet att anslaget behöver preciseras till ett visst belopp redan nu, vilket föreslås i motion 1990/91:N300 (fp). Denna motion avstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt B9, motion 1990/91:N235 yrkande 3 i ifrågavarande del och yrkande 8 och motion 1990/91:N301 och med avslag på motion 1990/91:N298 yrkande 6, motion 1990/91:N300 och motion 1990/91:N335 yrkandena 3 och 4 dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 85000000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Linodling och linförädling (mom. 10)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.19 som börjar med "Utskottet står" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening, och i enlighet med vad som anförs i motion 1990/91:N337 (v), måste det ses som ett övergripande samhällsintresse att staten medverkar i den utvecklingsprocess som jordbruket står inför. I denna utvecklingsprocess har linodling och linförädling en given roll att spela. Det måste inom ramen för de resurser som staten ställer till förfogande, kunna skapas utrymme för en satsning på inhemsk linodling och linförädling.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av åtgärder för att främja inhemsk linodling och linförädling. Vidare bör riksdagen anmoda regeringen att lägga fram förslag till program för investeringar i inhemsk linodling och linförädling. Med ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir motion 1990/91:N337 (v) tillgodosedd. Även motionerna 1990/91:Jo601 (s), 1990/91:N273 (c), 1990/91:N302 (c) och 1990/91:N303 (mp) blir tillgodosedda i motsvarande delar. Däremot är utskottet inte berett att, som föreslås i motionerna 1990/91:N302 (c) och 1990/91:N303 (mp), rekommendera riksdagen att anslå särskilda medel för ändamålet; utskottet avstyrker motionerna i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande linodling och linförädling att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N337, med anledning av motionerna 1990/91:Jo601 och 1990/91:N273, motion 1990/91:N302 yrkande 1 och motion 1990/91:N303 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:N302 yrkande 2 och motion 1990/91:N303 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Linodling och linförädling (mom. 10)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.19 som börjar med "Utskottet står" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Man kan i dag, såsom anförs i motion 1990/91:N303 (mp), se helt nya användningsområden för linplantor, som både ger lönsam produktion och miljömässigt överlägsna produkter. Linodling kan ses som en möjlighet för landsbygdens utveckling, men även för turismen och det öppna landskapet är linodlingen betydelsefull. Utskottet anser att en satsning på linets utveckling är betydelsefull ur många aspekter, men nödvändigheten av att miljövänliga och förnyelsebara produkter ges prioritet bör särskilt betonas. Dessutom skulle en sådan satsning bidra till att skapa sysselsättning på landsbygden.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att åtgärder bör vidtas för att främja linets utveckling i enlighet med det nationella forsknings- och utvecklingsprogram som Riksgruppen för linets utveckling har presenterat. Vidare bör riksdagen anslå 12 milj.kr. budgetåret 1991/92 till ett forsknings- och utvecklingsprogram för lin och uttala att motsvarande belopp skall anslås under ytterligare fyra budgetår. Dessutom bör riksdagen för budgetåret 1991/92 anslå ytterligare 15 milj.kr. för maskinella investeringar. Med beslut av riksdagen av den angivna innebörden blir motion 1990/91:N303 (mp) helt tillgodosedd. Också övriga här aktuella motioner -- motionerna 1990/91:N273 (c), 1990/91:Jo601 (s), 1990/91:N302 (c) och 1990/91:N337 (v) -- blir tillgodosedda genom ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande linodling och linförädling att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N303 och med anledning av motionerna 1990/91:Jo601, 1990/91:N273, 1990/91:N302 och 1990/91:N337 a) till Forsknings- och utvecklingsprogram för lin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 12000000 kr., b) till Maskininvesteringar avseende lin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 15000000 kr., c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Importbegränsningar för tekovaror (mom. 2)
Lars Norberg (mp) anför:
Jag vill framhålla att mitt ställningstagande att Sverige inte bör driva avregleringen av tekoprodukter snabbare än vad som sker inom EG inte innebär någon avvikelse från miljöpartiets principiella inställning till frågan om harmonisering med EG på olika områden. Enligt miljöpartiets uppfattning är harmonisering med EG inte något självändamål, utan ställning måste tas i varje enskilt fall utifrån de sakförhållanden som föreligger.
2. Utvecklingslån (mom. 6)
Lars Norberg (mp) anför:
Jag delar uppfattningen att det inom tekoindustrin behövs nya investeringar i bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och marknadsföring och att detta i sin tur fordrar en bättre tillgång på riskvilligt kapital. När det gäller hur detta skall åstadkommas vill jag hänvisa till de förslag om närfonder som miljöpartiet under flera år har lagt fram, senast i motion 1990/91:N227. Närfonderna skall i samarbete med kommunernas näringslivskontor, de regionala utvecklingsfonderna och eventuella riskkapitalbolag ge och förmedla råd och finansiering till lokala projekt och företag och vid behov också själva kunna satsa riskkapital.
3. Stöd till industripolitiska åtgärder förtekoindustrin, m.m. (mom. 7)
Bengt Hurtig (v) anför:
Utvecklingen inom den svenska tekoindustrin har, som framgått av tidigare redovisade uppgifter, varit negativ de senaste åren. Det parti jag företräder har tidigare i riksdagen föreslagit ett strategiskt stödprogram för tekoindustrin. Programmet skulle ha haft en offensiv inriktning och främjat investeringar i och kunskap om ny teknik, stimulerat till ökad export och tagit hänsyn till utbildningsbehovet. Jag konstaterar med beklagande att det inte har funnits majoritet i riksdagen för ett sådant program.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2 Förslag2 Huvudsaklig innebörd2
Motionerna2
Uppgifter om tekobranschen4
Utskottet6 Mål för tekopolitiken6 Handelspolitiska frågor6 Importbegränsningar för tekovaror6 Ursprungsmärkning av kläder9 Socialklausul10 Importbegränsningar för skor11 Stöd till tekoindustrin, m.m.12 Linodling och linförädling16 Hemställan20
Reservationer 1. Mål för tekopolitiken (c, mp)21 2. Importbegränsningar för tekovaror (m, fp)22 3. Importbegränsningar för tekovaror (c, mp)23 4. Ursprungsmärkning av kläder (m, fp)23 5. Socialklausul (c, v, mp)24 6. Importbegränsningar för skor (m, fp)24 7. Utvecklingslån (c)25 8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (m)26 9. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (fp)26 10. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (c)27 11. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (mp)28 12. Linodling och linförädling (v)29 13. Linodling och linförädling (mp)30
Särskilda yttranden 1. Importbegränsningar för tekovaror (mp)31 2. Utvecklingslån (mp)31 3. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (v)31