Tekoindustri och tekohandel (Betänkande 1989/90:NU27 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande
1989/90:NU27

Tekoindustri och tekohandel

1989/90

NU27

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1989/90:100 bilaga 14 (industridepartementet) i vad
avser anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

dels — helt eller delvis — elva motioner från allmänna motionstiden
med yrkanden om bl.a.
målen för tekopolitiken,
begränsningarna av tekoimporten,
stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
offentlig upphandling av tekoprodukter.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag av 85 milj. kr. till
industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. I en reservation (m) krävs
att det statliga stödet till tekoindustrin helt skall avskaffas och i en
annan reservation (fp) att endast 5 milj. kr. skall anvisas, för vissa
utbildningsinsatser. En tredje reservation (c, vpk) går ut på att ett
system med utvecklingslån skall införas. Förslag att medel skall anvisas
till sådana utvecklingslän framförs i en reservation (c), i vilken samtidigt
det övriga industripolitiska stödet föreslås reduceras i förhållande
till regeringens förslag. I ytterligare en reservation (vpk) efterlyses ett
strategiskt stödprogram för den svenska tekoproduktionen.

Utskottet avstyrker motionsyrkanden både om att importbegränsningarna
på tekoområdet helt eller delvis skall avskaffas tidigare än
den 31 juli 1991 och om att begränsningarna skall bibehållas även
efter detta datum. Motionsyrkandena följs upp i reservationer (m, fp
resp. c, vpk, mp).

Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om att tidigare kvantitativa
mål för tekopolitiken åter skall gälla och att svenska tekoprodukter
skall gynnas vid offentlig upphandling. Reservationer (c, vpk, mp)
följer upp motionsyrkandena.

1 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 27

Propositionen

Förslag

I proposition 1989/90:100 bilaga 14 (industridepartementet) föreslås —
efter föredragning av industriminister Ivar Nordberg — under punkt B
10 (s. 26 f.) att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på
85 000 000 kr.

Huvudsaklig innebörd

Riksdagen beslutade våren 1989 om åtgärder för tekoindustrin inom
en total ram om 255 milj. kr. under en treårsperiod räknat fr.o.m.
budgetåret 1989/90. Av de 85 milj. kr. som nu föreslås för budgetåret
1990/91 avses minst 60 milj. kr. bli utnyttjade för branschfrämjande
åtgärder främst inom områdena export, teknikspridning, produktutveckling
(design) och utbildning och högst 25 milj. kr. för fortsatt
verksamhet med lån till rationaliseringsinvesteringar inom den konfektionerande
industrin.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1989/90:N218 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — med motivering i
motion 1989/90:U204 — yrkas att riksdagen beslutar att importen av
tekovaror från Filippinerna omedelbart skall släppas fri.

1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (7)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om restriktioner mot lågprisimport.

1989/90:N225 av Ingrid Sundberg (m) och Görel Bohlin (m) vari yrkas
att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att importrestriktionerna
för tekoprodukter bör upphöra den 1 juli för länder vars import
utgör mindre än 1 % av vår totala tekoimport,

2. som sin mening ger regeringen till känna att priset på importlicenser
bör hållas oförändrat.

1989/90:N226 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om den svenska tekopolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en ny jordbrukspolitik,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för att förbättra förutsättningarna för små och medelstora
företag,

1989/90:NU27

4. som sin mening ger regeringen till känna behovet av offentlig
verksamhet till Sjuhäradsbygden.

1989/90:N283 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Proteko via SIND:s upphandling skall tillförsäkras ett årligt statligt
anslag om 5 milj. kr.

1989/90:N307 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om Sveriges tekopolitik,

7. avslår regeringens förslag att under industridepartementets huvudtitel
till B 10, Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1990/91 anvisa ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.

1989/90:N332 av Hans Nyhage (m) och Lennart Brunander (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett särskilt anslag budgetåret 1990/91 för lån till
rationaliseringsinvesteringar inom textilindustrin.

1989/90:N333 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om mål för tekopolitiken,

2. beslutar om införande av ett lån för utveckling och ökad konkurrenskraft
inom tekoindustrin fr.o.m. budgetåret 1990/91 t.o.m. 1992/93
i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. hos regeringen begär förslag till regler för utvecklingslån för
tekoindustrin enligt de riktlinjer som anförts i motionen,

4. anvisar ett reservationsanslag på 150 000 000 kr. till utvecklingslån
avseende budgetåret 1990/91 och medger att motsvarande belopp
får disponeras för vartdera av budgetåren 1991/92 och 1992/93,

5. för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin anvisar
35 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:N334 av Viola Claesson m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att inhemsk tekoproduktion
är en viktig basproduktion som måste bevaras och utvecklas,

3. hos regeringen begär ett stödprogram för svensk tekoproduktion
med den inriktning som föreslås i motionen och med hänvisning till
motion 1988/89:N306 |om tekoindustrins framtid; se 1988/89:NU20|.

1989/90:N346 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

4. hos regeringen begär förslag om ett avskaffande av samtliga
handelsrestriktioner inom tekoområdet den 1 juli 1990,

9. anslår 80 milj. kr. mindre på anslaget B 10 Industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin än regeringen föreslagit för budgetåret
1990/91, eller således 5 milj. kr.

1989/90:NU27

1989/90:N356 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1)
— med motivering i motion 1989/90:U249 — att riksdagen beslutar att
häva de svenska handelshindren beträffande jordbruksprodukter, textiloch
konfektionsvaror från Östeuropa.

Uppgifter om tekobranschen

Statens industriverk (SIND) utarbetar årligen — på uppdrag av regeringen
och i samråd med överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) —
prognoser för produktionskapacitetens utveckling inom textil- och
konfektionsindustrierna. Den senaste rapporten, Teko 89 (SIND PM
1989:2), innehåller en bedömning av tekoindustrins utveckling under
åren 1989 och 1990.

År 1988 var ett oväntat svagt år för svensk tekoindustri. Produktionsvolymerna
beräknas ha minskat med 4—5 % inom textilindustrin
och ca 10 % inom både trikå- och konfektionsindustrin. Enligt tidigare
beslut av riksdagen utgjorde 1978 års produktionsvolym ett riktmärke
inom tekopolitiken. Våren 1989 beslutade dock riksdagen att detta
riktmärke inte längre skulle gälla. Enligt SIND:s beräkningar låg
produktionsvolymerna under år 1988 inom textilindustrin ca 13 %
lägre, inom trikåindustrin ca 25 % lägre och inom konfektionsindustrin
35—40 % lägre än år 1978.

SIND bedömer att textilindustrins produktion under år 1989 har
minskat med 3—4 % och att den i år kommer att ligga kvar på
ungefär oförändrad nivå. Även trikåindustrins och konfektionsindustrins
produktion bedöms ha minskat, med 5—6 % resp. ca 10 %.
Produktionsminskningen väntas fortsätta i år, dock i något långsammare
takt. SIND utesluter inte att verksamheten inom trikåindustrin och
konfektionsindustrin kan komma att beröras av nya strukturförändringar
under året.

Sysselsättningen inom tekoindustrin uppgick år 1988 till ca 24 000
årssysselsatta personer, vilket är en minskning med 1 000 personer
sedan föregående år. Minskningen i fjor bedöms av SIND ha uppgått
till 1 800 personer. I år väntas sysselsättningen minska ytterligare med
700 personer till ca 21 400 årssysselsatta.

Den faktiska direkta exporten, dvs. leverans av i Sverige producerad
tekovara direkt från fabrikant till utländsk kund, beräknas under år
1988 ha utgjort ca 40 % av produktionsvolymen för textilföretag, ca
20 % för trikåföretag och 20—25 % för konfektionsföretag. Den inhemska
produktionens andelar av inhemsk tillförsel under år 1987
beräknas värdemässigt ha uppgått till ca 28 % för textilvaror och ca
17 % för plagg från trikå- och konfektionsindustrin.

Lönsamheten inom tekoindustrin är väsentligt lägre än inom industrin
i övrigt. Under år 1988 har det enligt SIND skett en betydande
lönsamhetsförsämring inom tekoindustrin; räntabiliteten på eget kapital
har i det närmaste halverats jämfört med år 1987. För år 1989

1989/90:NU27

förväntar sig ca 80 % av företagen inom textil- och trikåindustrin
oförändrad eller förbättrad lönsamhet, medan motsvarande andel för
konfektionsindustrin är endast ca 60 %.

Utskottet

Mål för tekopolitiken

På regeringens förslag beslöt riksdagen våren 1989 (prop. 1988/89:100
bil. 14, 1988/89:NU20) att tidigare gällande kvantitativa mål för tekopolitiken
skulle upphöra att gälla. Det fanns, anförde näringsutskottet,
inte något behov av särskilda näringspolitiska mål för tekobranschen.
Tekoindustrins struktur hade under senare år stabiliserats, och företagen
kunde nu bättre klara den internationella konkurrensen.

De kvantitativa målen för tekopolitiken hade beslutats av riksdagen
år 1983 (prop. 1982/83:130 bil. 1, NU 1982/83:42). De innebar att ett
långsiktigt mål skulle vara att svensk industri skulle svara för minst
30 % av den totala inhemska tillförseln av tekovaror och att ett
riktmärke skulle vara att 1978 års produktionsvolym skulle upprätthållas.

1 två motioner krävs nu att det tidigare målet i fråga om självförsörjningsgraden
åter skall gälla. Offensiva insatser för utveckling av tekoindustrin
begärs i motion 1989/90:N333 (c). Det är angeläget, säger
motionärerna, att målsättningen att den inhemska produktionen skall
svara för 30 % av den totala inhemska tillförseln av tekovaror återinförs.
Samma resonemang förekommer i motion 1989/90:N334 (vpk).
Tillverkningen av kläder, skor och textilier bör betraktas som en viktig
basproduktion av betydelse för hela samhället, säger motionärerna. De
efterlyser ett genomarbetat och långsiktigt program med inriktning
härpå.

Motioner liknande de nu aktuella avslogs av riksdagen våren 1989
på förslag av utskottet (1988/89:NU20). Motiveringen var, som nyss
nämnts, att det inte fanns något behov av särskilda näringspolitiska
mål för tekobranschen. Insatserna för att en viss produktionskapacitet
skulle kunna upprätthållas borde bestämmas av vad som krävdes från
försörjningsberedskapssynpunkt och inte samtidigt på grundval av industripolitiska
och sysselsättningsmässiga avvägningar. Motionerna fick
stöd i reservationer (c, mp resp. c, vpk, mp).

Utskottet ser inte heller nu något motiv för ett ändrat ställningstagande
från riksdagens sida. De två motionerna avstyrks således i nu
aktuella delar.

1989/90:NU27

1* Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 27

Handelspolitiska frågor

1989/90:NU27

Importbegränsningar

Riksdagen beslöt hösten 1988 (prop. 1988/89:47, 1988/89:FiU10) att
importrestriktionerna på tekoområdet helt skall avvecklas till den 31
juli 1991. Då löper den nuvarande förlängningen av multifiberavtalet
(MFA) ut. Med stöd av MFA begränsar Sverige — i likhet med
flertalet andra industriländer — importen av textil- och konfektionsvaror
från de s.k. lågprisländerna. För närvarande har Sverige avtal om
exportbegränsningar med 15 länder. Därutöver är tekoimporten från
statshandelsländerna och Taiwan reglerad.

Näringsutskottet ställde sig i ett yttrande till finansutskottet
(1988/89:NUly) bakom regeringens bedömning att ett slopande av
importbegränsningarna på tekoområdet skulle komma att leda till
lägre konsumentpriser och att det kunde få en positiv effekt för
utvecklingsländerna. Näringsutskottet uttalade också att regeringen
måste verka för att tekosektorn integreras i GATT:s ordinarie regelverk.
Utskottet anslöt sig till regeringens bedömning att ett omedelbart
upphävande av importbegränsningarna inte var lämpligt; tekoföretagen
måste ges tid för nödvändiga anpassningsåtgärder. Genom att beslutet
om avregleringen träder i kraft forst den 31 juli 1991 får branschen
möjlighet till ytterligare konsolidering för att klara den ökade konkurrens
som uppstår när restriktionerna avvecklas, anförde utskottet.

Tre avvikande meningar redovisades i näringsutskottets yttrande.
Från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida krävdes en omedelbar
avveckling av importbegränsningarna. Centerpartiets och vänsterpartiet
kommunisternas representanter ville att konsekvenserna av
en avreglering skulle utvärderas innan beslut fattades. Företrädaren för
miljöpartiet de gröna anförde att han inte hade något att erinra mot
den aviserade avregleringen under förutsättning att den inte ledde till
ökad import av tekoprodukter som tillverkats under oacceptabla arbetsförhållanden
eller med utnyttjande av barn eller underbetald arbetskraft.
Liknande meningsyttringar avgavs i finansutskottet
(1988/89:FiU10). Riksdagen följde närings- och finansutskotten.

Under allmänna motionstiden 1989 yrkades i två motioner (m; c) att
beslutet om avskaffande av importrestriktionerna på tekoområdet skulle
upphävas. Motionärerna ansåg att det inte fanns någon anledning
för Sverige att gå före andra länder i denna fråga. I en motion (fp)
krävdes tvärtom ett omedelbart avskaffande av importbegränsningarna
på tekoområdet.

Näringsutskottet fann inte grund för någon annan bedömning än
den som gjorts hösten 1988 och avstyrkte motionsyrkandena. I en
reservation (m, fp) begärdes på nytt en omedelbar avveckling av
importrestriktionerna på tekoområdet. Enligt en annan reservation (c,
vpk, mp) borde importbegränsningarna på tekoområdet bibehållas tills
vidare och regeringen tillse att en analys av konsekvenserna av en
avreglering på tekoområdet genomfördes. I ett särskilt yttrande (mp)
kopplades kravet på ett bibehållande av importrestriktionerna till

önskemålet om införande av socialklausuler, dvs. klausuler som möjliggör
att import från länder där produktionen bedrivs under socialt
oacceptabla former förhindras. Riksdagen följde utskottet.

Statsrådet Anita Gradin har i november 1989 i riksdagen (RD
1989/90:23) besvarat en interpellation (1989/90:24) och en fråga
(1989/90:148) om reglerna för import av tekoprodukter. Hon erinrade
i sitt svar om att riksdagen med stor majoritet hade ställt sig bakom
regeringens avsikt att upphäva alla importbegränsningar på tekoområdet
och att det i riksdagens ställningstagande också ingick att Sverige
bör verka för att tekohandeln återgår till att följa normala GATTregler.
Hon underströk vidare att någon omprövning av beslutet att
importbegränsningarna skall avvecklas inte var aktuell.

Samma meningsmotsättningar som tidigare kommer till uttryck i
motioner som har väckts i år.

Ett omedelbart avskaffande av importbegränsningarna på tekoområdet
krävs nu i två motioner. Enligt motion 1989/90:N307 (m) bör de
avtal om importbegränsningar som ännu gäller sägas upp snarast
möjligt och Sverige verka för att denna typ av hinder för handeln
mellan GATT-länder inte accepteras.

Folkpartiet begär i en partimotion att alla handelsrestriktioner inom
tekoområdet skall avskaffas till den 1 juli 1990. Motionärerna hävdar
att den hittills förda tekopolitiken har inneburit oerhörda samhällsekonomiska
kostnader. Det är obegripligt, anför de, att de svenska
konsumenterna skall behöva vänta till den 31 juli 1991, då multifiberavtalet
löper ut, innan gränshindren avskaffas.

Tre andra motioner går ut på att importbegränsningarna på tekoområdet
skall avskaffas tidigare för vissa länders del.

Ett uppslag är att importrestriktionerna för tekoprodukter skulle
upphöra den 1 juli 1990 för de länder vilka vart och ett svarar för
mindre än 1 % av vår totala tekoimport. Det begärs i motion
1989/90:N225 (m) att riksdagen skall göra ett tillkännagivande härom
till regeringen. Den föreslagna åtgärden skulle, enligt motionärerna, få
två effekter. Dels skulle avvecklingen tjäna som exempel på hur
MFA-systemet skall avvecklas på sikt, dels skulle de berörda länderna
få ett försteg framför större exportländer. De länder som är aktuella är
sådana som i hög grad är beroende av textilexport för att över huvud
taget få in främmande valuta, anför motionärerna.

Ett avskaffande av de svenska handelshindren beträffande jordbruksprodukter
samt textil- och konfektionsvaror från Östeuropa krävs i
motion 1989/90:N356 (fp). Samtliga östeuropeiska länder har i dag ett
mycket stort behov av hårdvaluta för att kunna genomföra den nödvändiga
ekonomiska stabiliseringen och strukturförändringen, sägs det
i motionen, och denna hårdvaluta skulle bl.a. kunna tjänas in med
hjälp av export.

Folkpartiet begär vidare i partimotionen 1989/90:N218 att importen
av tekovaror från Filippinerna omedelbart skall släppas fri. Motionärerna
anför att det saknas beslutsamma insatser till stöd för en av den
tredje världens få demokratier; Sverige har inte ens avvecklat begränsningsavtalet
mot filippinska tekoprodukter.

1989/90:NU27

Krav på bibehållande av importbegränsningarna framförs i två motioner.

Miljöpartiet hävdar i motion 1989/90:N224 att utvecklingen har visat
att beslutet om en snabb avveckling av importrestriktionerna var
baserat på en alltför optimistisk kalkyl av tekoindustrins konkurrenskraft.
Det finns, enligt motionärernas mening, ingen anledning för
Sverige att trappa ned restriktionerna snabbare än vad som sker inom
EG. Aven beredskapsskäl anses tala för att man i någon mån bör
skynda långsamt på detta område.

Mot bakgrund av den mycket negativa utvecklingen för den svenska
tekoindustrin under de senaste två åren är det enligt motion
1989/90:N226 (c) viktigt att svensk tekoindustri ges bättre förutsättningar.
Motionären anser att detta kan ske bl.a. genom att begränsningarna
av lågprisimporten bibehålls och att de svenska reglerna harmoniseras
med EG:s.

Utskottet gör samma bedömning som tidigare i frågan om importbegränsningarna
på tekoområdet. Slopandet av dem kommer att leda till
lägre konsumentpriser i vårt land och medföra fördelar för utvecklingsländerna.
Genom att åtgärden vidtas först vid utgången av juli
1991 får tekoindustrin rimlig tid för att anpassa sig till den nya
konkurrenssituationen.

Utskottet avstyrker alltså de nu behandlade motionerna i berörda
delar.

Importlicensavgifter

Frågan om importlicensavgifternas storlek tas upp i motion
1989/90:N225 (m).

Enligt förordningen (SFS 1981:247) om importlicensavgift utgår
expeditionsavgifter för tillstånd som meddelas av kommerskollegium
angående rätt till införsel av varor (importlicens). Avgiftssystemet
trädde i kraft den 1 juli 1981. Expeditionsavgifterna uppgick då till 50
kr. för varuvärden mellan 5 000 kr. och 9 999 kr. och till 100 kr. för
högre varuvärden. Den 1 juli 1982 höjdes expeditionsavgifterna genom
att det tillkom en ny avgiftsnivå på 150 kr., gällande för varuvärden
över 15 000 kr. (SFS 1982:280). Därefter har avgiftsnivån höjts ytterligare
en gång, den l juli 1989. För varuvärden över 50 000 kr. infördes
då en avgift på 225 kr. (SFS 1989:384). Motivet till den senaste
höjningen var enligt uppgift att kostnadstäckning skulle uppnås.

1 den aktuella motionen krävs att importlicensavgifterna skall hållas
oförändrade. Motionärerna framhåller att licensavgifterna kommer att
försvinna i och med att frihandeln med tekoprodukter realiseras. Det
är därför, menar de, orimligt om dessa avgifter nu höjs.

De i motionen kritiserade importlicensavgifterna har, som framgått,
tillämpats sedan den 1 juli 1989. Utskottet konstaterar att det inte
ankommer på riksdagen utan på regeringen att fastställa importlicensavgifterna.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet den nu behandlade
motionen i berörd del.

1989/90: NU2 7

Stöd till tekoindustrin m.m.

1989/90:NU27

Våren 1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU20)
om industripolitiska åtgärder för tekoindustrin inom en total ram om
255 milj. kr. under en treårsperiod räknat fr.o.m. budgetåret 1989/90.
Riksdagen slog därvid fast, på förslag av näringsutskottet, att de små
och medelstora företagen, liksom lönsömnadsföretagen, borde få del av
åtgärderna i större utsträckning än tidigare.

I budgetpropositionen (prop. 1989/90:100 bil. 14 s. 27) föreslås nu
att 85 milj. kr. anvisas för budgetåret 1990/91 för industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin. Huvudparten av beloppet, minst 60 milj.
kr., skall enligt vad regeringen uttalar gå till branschfrämjande åtgärder
främst inom områdena export, teknikspridning, produktutveckling
(design) samt utbildning. Högst 25 milj. kr. skall användas för fortsatt
verksamhet med lån till rationaliseringsinvesteringar inom den konfektionerande
industrin.

Sju motioner innehåller yrkanden om det statliga stödet till tekoindustrin.

Enligt motion 1989/90:N307 (m) bör riksdagen avslå regeringens
förslag. Samtidigt som Sverige nu avvecklar de kvantitativa handelsbegränsningarna
på tekoområdet, fortsätter regeringen att subventionera
den svenska tekoindustrin på ett olyckligt sätt, anför motionärerna och
kräver att subventionerna helt upphör.

I folkpartiets partimotion 1989/90:N346 avvisas också regeringens
förslag; endast ett belopp på 5 milj. kr. föreslås bli anvisat till åtgärder
för tekoindustrin. Att tekoindustrin har fått ett direkt stöd har varit en
misslyckad politik, anser motionärerna. Företagen har, hävdar de,
utnyttjat stödet till att förbättra lönsamheten snarare än att sänka
priserna för att produktionen skulle kunna ökas. Det i motionen
föreslagna anslagsbeloppet av 5 milj. kr. skulle användas för utbildningsinsatser
vid det produktionstekniska utbildningscentret (Proteko)
i Borås.

Även i motion 1989/90:N283 (fp) föreslås att Proteko skall tillförsäkras
ett årligt statligt anslag om 5 milj. kr. Eftersom Proteko har bildats
för att utgöra en central enhet för utbildning av personal inom
tekobranschen är det, enligt motionären, naturligt att resurserna för
detta ändamål koncentreras dit.

För en långsiktigt positiv utveckling av tekobranschen krävs nya
investeringar i bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och
marknadsföring, anförs det i motion 1989/90:N333 (c). Eftersom det
ofta saknas riskkapital för nödvändiga offensiva satsningar har centerpartiet
i två år lagt fram förslag om s.k. utvecklingslån. I motionen
föreslås följande villkor gälla för lånen: lånen beviljas årsvis men
lånebeslutet omfattar en treårsperiod; lånen är ränte- och amorteringsfria;
avskrivning med 100 % medges för lån upp till 100 000 kr.
(vilket gynnar de minsta företagen); för större lån medges avskrivning
med 100 % endast om företaget har utfört investeringar motsvarande
minst dubbla lånebeloppet; alla tekoföretag med inhemsk produktion
är låneberättigade; lån utgår med ett visst antal kronor per produk -

tionstimme (5 kr.). Administrationen av lånen skall handhas av SIND
eller delegeras till Proteko. För utvecklingslänen föreslås i motionen
att 150 milj. kr. anvisas för budgetåret 1990/91. Samtidigt skulle
anslaget för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin reduceras jämfört
med regeringens förslag och uppgå till 35 milj. kr. Motsvarande
omräkning av anslagen skulle göras även budgetåren 1991/92 och
1992/93.

Förslag om utvecklingslån läggs också fram i motion 1989/90:N226
(c). De svenska företag som bedriver verksamhet i Sverige har problem
med lönsamheten, nödvändiga investeringar görs inte och man har
svårt att konkurrera om arbetskraften, anför motionären. En ordning
med statliga utvecklingslån borde inrättas för att svensk tekoindustri
skall få bättre förutsättningar, anser han. Beträffande de tilltänkta
reglerna för utvecklingslänen hänvisas till den tidigare redovisade
motion 1989/90:N333 (c).

1 motion 1989/90:N332 (m, c) föreslås ett särskilt anslag för lån till
rationaliseringsinvesteringar inom textilindustrin. Regeringens tekopolitik
medför inte konkurrensneutralitet i förhållandet mellan tekoindustrins
olika delar, menar motionärerna, eftersom lån för rationaliseringsinvesteringar
får ges endast till konfektionsindustrin. Den egentliga
textilindustrin saknar denna möjlighet. Inför avregleringen av tekoimporten
och förverkligandet av EG:s inre marknad är det, säger
motionärerna, angeläget att även textilindustrins omställning underlättas.

Utvecklingen inom tekobranschen är inte ödesbestämd, anförs det i
motion 1989/90:N334 (vpk); det är regeringspolitiken och riksdagsbesluten
som avgör den svenska tekoindustrins framtid. Motionärerna
begär ett stödprogram för svensk tekoproduktion. Beträffande innehållet
i stödprogrammet hänvisar de till vad som framfördes ett år tidigare
i en motion från samma håll. Där begärdes ett strategiskt program med
offensiv inriktning. Stödformen skulle främja investeringar i och kunskap
om ny teknik, stimulera till ökad export av svenska produkter
och ta hänsyn till utbildningsbehovet. Programmet skall, enligt motionärerna,
särskilt uppmärksamma de mindre företagens speciella problem
och möjligheter.

Utskottet behandlar först frågan om rationaliseringslånens inriktning,
därefter kraven på införande av utvecklingslän och slutligen den
mer generella frågan om stödet till tekoindustrin.

Syftet med rationaliseringslånen till den konfektionerande industrin är
att uppnå högre effektivitet i en arbetsintensiv bransch, konfektionsindustrin,
genom rationaliseringsinvesteringar. Textilindustrin är generellt
sett mycket mer kapitalintensiv än konfektionsindustrin. Enligt
den förordning (SFS 1981:660) som reglerar rationaliseringslånen får
dessa lämnas till kostnader för investeringar i utrustning som påtagligt
höjer effektiviteten vid arbetsintensiv produktion av konfektionerade
tekoprodukter, i första hand plagg (2 §). SIND, som beviljar rationaliseringslånen,
har alltså möjlighet att bevilja lån till vissa företag inom
textilindustrin, nämligen till sådana som tillverkar konfektionerade

1989/90: NU27

textilprodukter. Enligt uppgift går ca 60 % av rationaliseringslånen till
den rena konfektionsindustrin och ca 40 % till den konfektionerande
textilindustrin.

Som framgått av den tidigare redovisningen har produktionen inom
konfektionsindustrin under senare tid kännetecknats av en mera omfattande
produktionsminskning och en sämre lönsamhetsutveckling än
textilindustrin.

Utskottet anser att rationaliseringslånen liksom hittills bör användas
för att högre effektivitet skall uppnås i den arbetsintensiva delen av
tekoindustrin. Utskottet avstyrker således motion 1989/90:N332 (m, c).

Frågan om utvecklingslån har, på riksdagens initiativ, prövats av
statens pris- och konkurrensverk (SPK). I rapporten Ändrad stödform
för tekoindustrin (SPK:s utredningsserie 1987:11) anfördes sammanfattningsvis
att de föreslagna utvecklingslänen av olika anledningar var en
mindre lämplig stödform. Riksdagen har under de senaste åren vid tre
tillfällen avslagit förslag om införande av utvecklingslån (NU
1987/88:12, NU 1987/88:29, 1988/89:NU20).

Vid riksdagsbehandlingen av frågan om utvecklingslän har utskottet
anfört att den föreslagna stödformen inte skulle möjliggöra att tillgängliga
resurser för stödinsatser koncentreras till företag med utvecklingsmöjligheter
och att effektiviteten i stödgjvningen därmed skulle försämras.
Vidare skulle införandet av utvecklingslån kunna uppfattas
som ett avsteg från Sveriges handelspolitiska åtaganden. Inte heller
kunde en omvandling av stödformerna motiveras med att industrin
inte har tillgång till riskkapital. Vid de tre tillfällen då frågan om
utvecklingslån har behandlats har centerpartiets företrädare i utskottet
reserverat sig till förmån för krav på införande av utvecklingslån.

Utskottet finner alltjämt att de skäl som har legat till grund när
riksdagen har avvisat förslagen om införande av utvecklingslån är
bärande. De aktuella delarna av motionerna 1989/90:N226 (c) och
1989/90:N333 (c) avstyrks således.

Utskottet övergår så till den mer generella frågan om stöd till tekoindustrin.
Vid riksdagsbehandlingen våren 1989 av regeringens förslag
om treårigt åtgärdsprogram för tekoindustrin instämde utskottet i
regeringens bedömning att det krävdes fortsatta stödåtgärder, så att
tekoföretagen skulle fa möjligheter att ytterligare stärka konkurrenskraften.
Utskottet ansåg också att de fortsatta stödinsatserna skulle
koncentreras till SIND:s branschfrämjande åtgärder.

Utskottet gör samma bedömning nu i frågan om behovet av fortsatta
åtgärder för tekoindustrin. Yrkandena i motionerna 1989/90:N307 (m)
och 1989/90:N346 (fp) om att stödåtgärderna skall slopas helt eller
nästan helt avstyrks därför.

Kravet i motion 1989/90:N334 (vpk) på ett offensivt program för
tekoindustrin med särskild uppmärksamhet riktad mot de mindre
företagen anser utskottet vara i allt väsentligt tillgodosett genom de
stödåtgärder under en treårsperiod som riksdagen beslutade om våren

1989/90:NU27

1989. Särskild uppmärksamhet skulle därvid ägnas de mindre företagen,
beslöt riksdagen på utskottets förslag. Det aktuella motionsyrkandet
bör således inte föranleda någon särskild åtgärd.

Utskottet har i det föregående avvisat yrkanden om införande av
utvecklingslån. Av detta följer att utskottet nu avstyrker yrkandet i
motion 1989/90:N333 (c) att medel skall anvisas för sådana lån.

Beträffande kravet i motion 1989/90:N283 (fp) att Proteko skall
tillförsäkras ett årligt anslag om ca 5 milj. kr. vill utskottet anföra
följande. Proteko, som bildades i oktober 1986, har till uppgift att på
affärsmässiga grunder tillhandahålla tekoföretagen utbildning och rådgivning.
Staten har under budgetåren 1986/87 och 1987/88 bidragit
med totalt 7 milj. kr. för uppbyggnaden av verksamheten. I regeringens
regleringsbrev för S1ND sägs beträffande anslagsposten Övriga
branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin att huvuddelen av de
utbildningsaktiviteter för vilka medel har beräknats bör administreras
och genomföras av Proteko. Av de ca 4,3 milj. kr. som SIND beräknas
anslå till utbildningsinsatser budgetåret 1989/90 kommer, enligt uppgift,
ca 3,2 milj. kr. att gå till Proteko. Enligt SIND:s bedömning är det
för konkurrensens skull viktigt att Proteko inte ges monopol på
utbildningen.

Utskottet anser att Proteko liksom hittills bör driva sin verksamhet
på affärsmässiga grunder och i konkurrens med andra utbildningsinstitut.
Utskottet avstyrker därför motion 1989/90.N283 (fp).

Offentlig upphandling av tekoprodukter

I motion 1989/90:N226 (c) tas frågan om offentlig upphandling av
tekoprodukter upp. Motionären anser, mot bakgrund av den negativa
utvecklingen för svensk tekoindustri under de senaste åren, att det är
viktigt att tekoindustrin får bättre förutsättningar. Detta kan, enligt
motionären, åstadkommas bl.a. genom att bestämmelserna om offentlig
upphandling ändras så att staten, kommunerna och landstingen kan
köpa svenska produkter i större utsträckning än i dag. Det måste ges
möjlighet att i bedömningen när uppköp skall göras också lägga in den
säkerhet och övriga ekonomiska fördelar som upphandling i Sverige
medför.

Motionsyrkanden liknande det nu aktuella har tidigare avslagits av
riksdagen. Vid den senaste riksdagsbehandlingen våren 1989 anförde
utskottet (1988/89:NU20) att den offentliga upphandlingen av tekoprodukter
måste styras utifrån affärsmässiga utgångspunkter, utom i de fall
då åtgärder av försörjningsberedskapsskäl är nödvändiga för att en viss
tillverkningskapacitet på området skall kunna bevaras. Utskottet erinrade
också om att det, enligt förordningen (SFS 1984:1129) om försörjningsberedskapsstöd,
kan utgå visst stöd för statlig, kommunal och
landstingskommunal upphandling av teko- och lädervaror samt skor,
om anskaffningen är av särskild betydelse för att försörjningsberedskapen
inom beklädnadsområdet skall kunna upprätthållas. En reserva -

1989/90:NU27

tion (c, vpk, mp) gick ut på att det är viktigt att statliga myndigheters
upphandling av tekoprodukter i första hand görs hos tillverkarna i
Sverige.

Utskottet hänvisar till sitt uttalande i saken förra året och avstyrker
den aktuella motionen i berörd del.

Vissa övriga frågor

Utskottet har i det föregående behandlat de olika krav på förändringar
av tekopolitiken som framförs i motion 1989/90:N226 (c). Motionen är
särskilt inriktad på situationen i Sjuhäradsbygden. Motionären lägger
därvid fram förslag även på andra områden än tekopolitikens. Han
efterlyser en ny jordbrukspolitik, bättre förutsättningar för små och
medelstora foretag och ökad lokalisering av offentlig verksamhet till
Borås och Sjuhäradsbygden.

Utskottet har vid två tillfällen, våren 1988 och våren 1989 (NU
1987/88:29, 1988/89:NU20), enhälligt avstyrkt liknande motionsyrkanden
som samme motionär framfört i anslutning till sina förslag rörande
tekopolitiken. Därvid har utskottet hänvisat till att de frågor som
dessa yrkanden gällde skulle komma att behandlas av berörda utskott
på grundval av liknande motionsyrkanden bl.a. i partimotioner.

På motsvarande sätt föreslår utskottet att de nu aktuella yrkandena i
motion 1989/90:N226 (c) inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen avslår motion 1989/90:N333 yrkande 1 och motion
1989/90:N334 yrkande 1,

res. 1 (c, vpk, mp)

2. beträffande importbegränsningar

att riksdagen avslår motion 1989/90:N218, motion 1989/90:N224
yrkande 7, motion 1989/90:N225 yrkande 1, motion
1989/90:N226 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N307 yrkande 6, motion 1989/90:N346 yrkande 4 och
motion 1989/90:N356 yrkande 1,

res. 2 (m, fp)
res. 3 (c, vpk, mp)

3. beträffande importlicensavgifter

att riksdagen avslår motion 1989/90:N225 yrkande 2,

res. 4 (m, fp) - motiv.

4. beträffande rationaliseringslån

att riksdagen avslår motion 1989/90:N332,

5. beträffande utvecklingslån

att riksdagen avslår motion 1989/90:N226 yrkande 1 i ifrågavarande
del och motion 1989/90:N333 yrkandena 2 och 3,

res. 5 (c, vpk)

6. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
m.m.

1989/90:NU27

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 14
punkt B 10 och med avslag på motion 1989/90:N283, motion
1989/90:N307 yrkande 7, motion 1989/90:N333 yrkandena 4 och

5, motion 1989/90:N334 yrkande 3 och motion 1989/90:N346
yrkande 9 till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 85 000 000 kr.,

res. 6 (m)
res. 7 (fp)
res. 8 (c)
res. 9 (vpk)

7. beträffande offentlig upphandling av tekoprodukter

att riksdagen avslår motion 1989/90:N226 yrkande 1 i ifrågavarande
del,

res. 10 (c, vpk, mp)

8. beträffande vissa övriga frågor
att riksdagen

a) avslår motion 1989/90:N226 yrkande 2,

b) avslår motion 1989/90:N226 yrkande 3,

c) avslår motion 1989/90:N226 yrkande 4.

Stockholm den 6 mars 1990

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),
Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta
Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist
(s), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg
(mp), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c) och
Barbro Andersson (s).

Reservationer

1. Mål för tekopolitiken (mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp) och
Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet
ser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Tekoindustrin utvecklades positivt några år på 1980-talet. Under de
senaste åren har dock utvecklingen vänt. Som tidigare har redovisats
(s. 4) minskade produktionsvolymen relativt kraftigt både år 1988 och
år 1989 såväl inom textil- som inom trikå- och konfektionsindustrin.

1989/90:NU27

Produktionsminskningen väntas fortgå i år inom de båda sistnämnda
delbranscherna. Sysselsättningen inom tekoindustrin fortsätter att
minska och lönsamheten har försämrats betydligt.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det krävs offensiva insatser
för utveckling av tekoindustrin. I likhet med vad som föreslås i
motionerna 1989/90:N333 (c) och 1989/90:N334 (vpk) anser utskottet
att det tidigare målet för tekopolitiken, som innebar att den inhemska
produktionen skall svara för 30 % av den totala inhemska tillförseln
av tekovaror, åter skall gälla. Riksdagen bör göra ett uttalande till
regeringen av denna innebörd. Därmed blir de båda motionerna delvis
tillgodosedda. Frågan om stöd till industripolitiska insatser för tekoindustrin
återkommer utskottet till i det följande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N333 yrkande 1
och motion 1989/90:N334 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Importbegränsningar (mom. 2)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun
Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
gör" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till kraven i motionerna 1989/90:N307 (m) och
1989/90:N346 (fp) på en omedelbar avveckling av importbegränsningarna
på tekoområdet.

Tekopolitiken har medfört mycket stora samhällsekonomiska kostnader.
Importrestriktionerna har utöver högre konsumentpriser inneburit
att utbudet av varor för konsumenterna har begränsats. De har
vidare försvårat utvecklingsländernas industriella utveckling.

Utskottet finner det därför angeläget att importbegränsningarna på
tekoområdet omedelbart upphävs; det finns ingen anledning att vänta
med detta till den 31 juli 1991. Riksdagen bör i ett uttalande uppmana
regeringen att vidta åtgärder med detta syfte. Vidare anser utskottet att
Sverige bör verka för att länderna inom GATT inte skall acceptera
denna typ av begränsningar i handeln sinsemellan. Även detta bör
riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. På det sättet skulle
det aktuella önskemålet i motionerna 1989/90:N307 (m) och
1989/90:N346 (fp) bli uppfyllt. Motionerna 1989/90:N218 (fp),
1989/90:N225 (m) och 1989/90:N356 (fp) får anses bli tillgodosedda i
berörda delar genom ett sådant beslut. Av det sagda följer att utskottet
avstyrker berörda delar av motionerna 1989/90:N224 (mp) och
1989/90: N226 (c).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande importbegränsningar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N307 yrkande 6 och
motion 1989/90:N346 yrkande 4, med anledning av motion

1989/90:NU27

1989/90:N218, motion 1989/90:N225 yrkande 1 och motion
1989/90:N356 yrkande 1 och med avslag på motion
1989/90:N224 yrkande 7 och motion 1989/90:N226 yrkande 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Importbegränsningar (mom. 2)

Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp) och
Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
gör" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Tekobranschen har utvecklats negativt de två senaste åren. Detta
visar att beslutet om avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet
var baserat på en alltför optimistisk kalkyl av tekoindustrins
konkurrenskraft. Vidare fattades avvecklingsbeslutet utan hänsyn till
hur andra länder utformar sitt skydd för tekonäringen. Som anförs i
motionerna 1989/90:224 (mp) och 1989/90:N333 (c), i den senare
motionen dock utan något yrkande i saken, finns det ingen anledning
för Sverige att trappa ned restriktionerna snabbare än vad som sker
inom EG. Enligt utskottets mening bör därför importbegränsningarna
på tekoområdet bibehållas tills vidare.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1989/90:N224 (mp)
och 1989/90:N226 (c) i här aktuella delar. Detta innebär att de nu
berörda yrkandena i motionerna 1989/90:N218 (fp), 1989/90:N225 (m),
1989/90:N307 (m), 1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N356 (fp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande importbegränsningar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N224 yrkande 7 och
motion 1989/90:N226 yrkande 1 i ifrågavarande del och med
avslag på motion 1989/90:N218, motion 1989/90:N225 yrkande

1, motion 1989/90:N307 yrkande 6, motion 1989/90:N346 yrkande
4 och motion 1989/90.N356 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Importlicensavgifter (mom. 3, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun
Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 8 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med
"berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den höjning av importlicensavgifterna som genomfördes
den 1 juli 1989 var olämplig. Utskottet har tidigare uttalat
sig för ett omedelbart avskaffande av importrestriktionerna på tekoområdet.
I och med att dessa begränsningar upphör kommer importlicensavgifterna
automatiskt att försvinna.

Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets mening inte skäl för
något uttalande från riksdagens sida beträffande importlicensavgifterna.
Utskottet avstyrker således den nu behandlade motionen i berörd del.

1989/90:NU27

5. Utvecklingslån (mom. 5)

1989/90:NU27

Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:

Som framgått av den tidigare redovisningen har tekobranschen
utvecklats negativt de senaste åren. För en långsiktigt positiv utveckling
krävs det, enligt utskottets mening, nya investeringar i bl.a. bättre
produktionsteknik, produktutveckling och marknadsföring. Tekoföretagen
saknar ofta riskkapital till de offensiva satsningar som är nödvändiga
för att företagen skall uppnå bättre konkurrenskraft och fa
möjligheter att på sikt öka marknadsandelarna.

Utskottet anser därför, med instämmande i vad som anförs i motionerna
1989/90:N333 (c) och 1989/90:N226 (c), att ett system med
utvecklingslån bör införas. Detta bör ske vid ingången av budgetåret
1990/91. Den nya stödformen bör tillämpas under en treårsperiod. Det
bör ställas krav på en delfinansiering från företagets sida. Med denna
uppläggning kan utvecklingslänen inte anses vara ett generellt driftsstöd;
de bör således inte utgöra något handelspolitiskt problem. De
åtgärder som utvecklingslånen skall finansiera bör ha fastställts i samarbete
mellan företagsledningen och de fackliga organisationerna. Regeringen
bör lägga fram förslag till regler för utvecklingslån för tekoindustrin
i enlighet med vad som nu har anförts och i övrigt med
utgångspunkt i vad som sägs i motion 1989/90:N333 (c).

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven
innebörd. Därigenom skulle här aktuella delar av motionerna
1989/90:N333 (c) och 1989/90:N226 (c) bli tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande utvecklingslän
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N226 yrkande 1 i
ifrågavarande del och motion 1989/90:N333 yrkandena 2 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
(mom. 6)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med
"Utskottet gör" och slutar på s. 12 med "motion 1989/90:N283 (fp)"
bort ha följande lydelse:

Den svenska tekopolitiken inleddes för över tjugo år sedan. Den
syftade ursprungligen till att skydda den svenska tekoindustrin från
den tilltagande konkurrensen på världsmarknaden. Genom åren har
svensk tekoindustri, till stora samhällsekonomiska kostnader, subventionerats
genom ett omfattande industristöd. Utskottet anser, i enlighet

med vad som förordas i motionerna 1989/90:N307 (m) och

1989/90:N346 (fp), att tekoindustrin nu måste inrikta sig på en verksamhet
utan statligt stöd.

Utskottet avstyrker därför, i enlighet med vad som förordas i motion
1989/90:N307 (m), regeringens förslag att 85 milj. kr. skall anvisas till
industripolitiska åtgärder för tekoindustrin.

Utskottet har — (= utskottet) — sådana lån.

Vad utskottet här har anfört ligger i allt väsentligt i linje med vad
som anförs i den aktuella delen av motion 1989/90:N346 (fp). Utskottet
kan dock inte ställa sig bakom motionärernas förslag om att 5 milj. kr.
skall anslås till Proteko. Denna verksamhet bör bedrivas affärsmässigt.
Utskottet avstyrker alltså denna motion i här berörd del liksom motion
1989/90:N283 (fp).

Med det anförda avstyrks också motion 1989/90:N334 (vpk) såvitt nu
är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N307 yrkande 7
avslår proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt B 10, motion
1989/90:N283, motion 1989/90:N333 yrkandena 4 och 5, motion
1989/90:N334 yrkande 3 och motion 1989/90:N346 yrkande 9.

7. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
(mom. 6)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med
"Utskottet gör" och slutar på s. 12 med "motion 1989/90:N283 (fp)"
bort ha följande lydelse:

Den svenska ( = reservation 6) statligt stöd.

Utskottet anser dock i enlighet med vad som föreslås i motionerna
1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N283 (fp) att 5 milj. kr. skall anslås för
budgetåret 1990/91 för utbildningsinsatser vid Proteko. Eftersom Proteko,
som drivs på aflärsmässiga grunder, har bildats för att utgöra en
central enhet för utbildning av personal inom tekobranschen är det
enligt utskottets mening naturligt att resurserna härför koncentreras
dit. För att få stabilitet och kontinuitet i verksamheten och möjligheter
till fortsatt utveckling bör Proteko tillförsäkras ett årligt statligt anslag
av ca 5 milj. kr. I övrigt bör det industripolitiska stödet till tekoindustrin,
enligt utskottets mening, avvecklas vid utgången av innevarande
budgetår. Regeringens förslag att 85 milj. kr. skall anvisas till industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin bör således avslås.

Utskottet har — (= utskottet) — sådana lån.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1989/90:N346 (fp)
och 1989/90:N283 (fp) i här berörd del. Det sagda ligger delvis i linje
med vad som föreslås i motion 1989/90:N307 (m). Det innebär också
att motion 1989/90:N334 (vpk) avstyrks såvitt nu är i fråga.

1989/90: NU27

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:100 bilaga
14 punkt B 10, med bifall till motion 1989/90:N283 och motion
1989/90:N346 yrkande 9 och med avslag på motion
1989/90:N307 yrkande 7, motion 1989/90:N333 yrkandena 4 och
5 och motion 1989/90:N334 yrkande 3 till Industripolitiska åtgärder
för tekoindustrin för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
(mom. 6)

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med
"Utskottet gör" och slutar på s. 12 med "motion 1989/90:N283 (fp)"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, som framgått av det tidigare, att utvecklingslån bör
införas. I enlighet med vad som anförs i motion 1989/90:N333 (c) bör
ett anslag på 150 milj. kr. anvisas för detta ändamål för budgetåret
1990/91. Därutöver bör 35 milj. kr. anvisas till industripolitiska åtgärder
för tekoindustrin att användas till för branschen angelägna exportsatsningar
och vissa expert- och utbildningsinsatser. Motsvarande belopp
bör anslås även budgetåren 1991/92 och 1992/93. Utskottet tillstyrker
alltså motion 1989/90:N333 (c) i här berörd del. Detta innebär
att motionerna 1989/90:N283 (fp), 1989/90:N307 (m), 1989/90:N334
(vpk) och 1989/90:N346 (fp) i berörda delar avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:100 bilaga
14 punkt B 10, med bifall till motion 1989/90:N333 yrkandena 4
och 5 och med avslag på motion 1989/90:N283, motion
1989/90:N307 yrkande 7, motion 1989/90:N334 yrkande 3 och
motion 1989/90:N346 yrkande 9
dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 35 000 000 kr.,
dels till Utvecklingslån för tekoindustrin för budgetåret 1990/91
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
150 000 000 kr.

1989/90:NU27

9. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
(mom. 6)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med
"Utskottet gör" och slutar på s. 12 med "motion 1989/90:N283 (fp)"
bort ha följande lydelse:

Utvecklingen inom den svenska tekoindustrin har, som framgått av
tidigare redovisade uppgifter, varit negativ de senaste åren. Utskottet
anser därför, i enlighet med vad som anförs i motion 1989/90:N334
(vpk), att det behövs ett strategiskt stödprogram för den svenska
tekoproduktionen. Programmet skall ha en offensiv inriktning och
främja investeringar i och kunskap om ny teknik, stimulera till ökad
export och ta hänsyn till utbildningsbehovet. Programmet skall särskilt
uppmärksamma de mindre företagens speciella problem och möjligheter.
I motion 1988/89.N306 (vpk) utvecklas ytterligare hur programmet
bör inriktas och utformas.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av nu angiven
innebörd. Därmed tillgodoses kravet i motion 1989/90:N334 (vpk) i
här berörd del. Frågan om utvecklingslån bör kunna övervägas inom
ramen för ett offensivt stödprogram för svensk tekoindustri. Utskottet
är däremot inte nu berett att precisera anslagsbelopp för ändamålet,
vilket krävs i motion 1989/90:N333 (c). Denna motion avstyrks således
av utskottet i här berörda delar.

Yrkandena i övriga här aktuella motioner avstyrks av utskottet mot
bakgrund av det anförda.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 14
punkt B 10 och motion 1989/90:N334 yrkande 3 och med avslag
på motion 1989/90:N283, motion 1989/90:N307 yrkande 7, motion
1989/90:N333 yrkandena 4 och 5 och motion 1989/90:N346
yrkande 9

dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 85 000 000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

10. Offentlig upphandling av tekoprodukter
(mom. 7)

Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp) och
Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med
"Utskottet hänvisar" och slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

1989/90:NU27

Som tidigare framhållits krävs det offensiva satsningar om den
negativa utvecklingen för tekoindustrin skall kunna brytas. Utskottet
ansluter sig därför till det krav på ändring i bestämmelserna om
offentlig upphandling som framförs i motion 1989/90:N226 (c). Svenska
produkter bör kunna inköpas i större utsträckning än i dag. Detta
kan medföra ökad säkerhet och andra ekonomiska fördelar som bör
vägas in vid besluten i upphandlingsärenden.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av nu angiven
innebörd. Därmed blir kravet i den här berörda delen av motion
1989/90:N226 (c) tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande offentlig upphandling av tekoprodukter
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N226 yrkande 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

1989/90: NU2 7

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Förslag 2

Huvudsaklig innebörd 2

Motionerna 2

Uppgifter om tekobranschen 4

Utskottet 5

Mål för tekopolitiken 5

Handelspolitiska frågor 6

Importbegränsningar 6

Importlicensavgifter 8

Stöd till tekoindustrin m.m 9

Offentlig upphandling av tekoprodukter 12

Vissa övriga frågor 13

Hemställan 13

Reservationer

1. Mål för tekopolitiken (c, vpk, mp) 14

2. Importbegränsningar (m, fp) 15

3. Importbegränsningar (c, vpk, mp) 16

4. Importlicensavgifter (m, fp) 16

5. Utvecklingslån (c, vpk) 17

6. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (m) . . 17

7. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (fp) .. 18

8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (c) ... 19

9. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (vpk) . 20

10. Offentlig upphandling av tekoprodukter (c, vpk, mp) ... 20

1989/90:NU27