Teckning av aktier m.m. i Nordbanken
Betänkande 1991/92:NU4
Näringsutskottets betänkande
1991/92:NU04
Teckning av aktier m.m. i Nordbanken
Innehåll
1991/92 NU4
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1991/92:21 (finansdepartementet) om teckning av aktier m.m. i Nordbanken,
dels tre motioner som har väckts med anledning av propositionen.
Följande personer har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet:
styrelseordföranden direktör Björn Wahlström och verkställande direktören Hans Dalborg, Nordbanken,
statssekreteraren Olle Wästberg, finansdepartementet,
generaldirektören Anders Sahlén, finansinspektionen,
styrelseordföranden bankdirektör Curt G Olsson, Svenska bankföreningen.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att staten skall medverka vid en nyemission av aktier i Nordbanken. Av hela emissionsbeloppet, ca 5160 milj.kr., faller ca 3643 milj.kr. på staten med hänsyn till dess ägarandel. Återstoden av beloppet skall staten garantera. Vidare tillstyrks att regeringen bemyndigas att senare sälja statens aktier i Nordbanken. I reservationer (nyd) stöds motionsyrkanden som går ut på att det bakomliggande händelseförloppet i Nordbanken skall klarläggas och redovisas för allmänheten och att förutsättningar för en förbättrad kontroll över bankerna skall utredas.
Propositionen
Förslag
I proposition 1991/92:21 har regeringen -- efter föredragning av finansminister Anne Wibble -- föreslagit riksdagen att
till Teckning av aktier i Nordbanken på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under sjunde huvudtiteln anslå ett förslagsanslag på 3643000000 kr.,
bemyndiga regeringen att för statens räkning garantera den nu aktuella emissionen [av aktier i Nordbanken],
bemyndiga regeringen att sälja statens aktier i Nordbanken.
Huvudsakligt innehåll
I propositionen föreslås att staten tecknar sin andel av en av Nordbankens styrelse föreslagen nyemission på ca 5160 milj.kr. Emissionen skall tecknas med företrädesrätt för de nuvarande aktieägarna. Statens ägarandel i banken är ca 70,6%, varför ca 3643 milj.kr. av nyemissionen faller på staten. Vidare föreslås att staten som huvudägare tar på sig ansvaret för att hela kapitaltillskottet kommer till stånd genom att garantera resterande belopp.
Regeringen anmäler sin avsikt att -- under förutsättning av riksdagens bemyndigande därtill -- vid ett senare tillfälle sälja återstående aktier i Nordbanken.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som har väckts med anledning av propositionen är
1991/92:N1 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utförsäljning av statens aktier i Nordbanken.
1991/92:N2 av Ian Wachtmeister (nyd) och Bengt Dalström (nyd) vari yrkas att riksdagen 1. begär att regeringen låter utreda händelseförloppet och förhållandena i övrigt i Nordbanken, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förbättrad förebyggande kontroll av bankernas kreditgivning, kapitalbas etc., 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för spararnas pengar.
1991/92:N3 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. begär att regeringen tillsätter en oberoende utredare av "Nobelaffären", 2. under förutsättning av bifall till första yrkandet, till Teckning av aktier i Nordbanken på tilläggsbudget I till stadsbudgeten för budgetåret 1991/92 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 3643000000 kr., 3. under förutsättning av bifall till första yrkandet, bemyndigar regeringen att för statens räkning garantera den nu aktuella emissionen, 4. avslår regeringens begäran om bemyndigande att sälja statens aktier i Nordbanken, 5. ger riksdagens revisorer i uppdrag att granska bank- och finansinspektionens roll i "bankkrisen", 6. av regeringen begär förslag till ökade befogenheter för finansinspektionen.
Innebörden av vissa yrkanden
En breddning av ägandet i Nordbanken måste, sägs det i motion 1991/92:N1 (s), ske på ett sådant sätt att det stärker bankens ställning och främjar konkurrensen på marknaden. Motionärerna anför vidare att en av ideologiska skäl motiverad utförsäljning av statens aktier riskerar att försvaga bankens ställning och kan innebära en ökad koncentration inom bankvärlden.
Den förbättrade kontroll av bankens kreditgivning m.m. som efterlyses i motion 1991/92:N2 (nyd) skulle syfta till att minska risken för skattebetalarna, insättarna och staten; enligt motionen borde möjligheterna till en sådan kontroll utredas. Ett insättarskydd skulle, menar motionärerna, kunna utformas efter mönster från Amerikas förenta stater.
Utskottet
De senaste årens utveckling inom bankväsendet präglas av kraftigt ökade kreditförluster. Bakgrunden beskrivs kortfattat i proposition 1991/92:21. På en avreglerad marknad har intresset fokuserats på snabb volymtillväxt och en strävan mot större marknadsandelar. Fallande fastighetspriser och börskurser har medfört likviditets- och solvensproblem för många högbelånade företag.
En bank med särskilt stora kreditförluster är Nordbanken, en av landets tre stora affärsbanker. Denna hette tidigare PKbanken; dess nuvarande namn Nordbanken övertogs från den så benämnda provinsbank som den förvärvade år 1990. PKbanken, bildad år 1974 genom sammanslagning av Postbanken och Sveriges Kreditbank, ägdes ursprungligen liksom dessa helt av staten. Den blev år 1984 delvis privatiserad och introducerades därefter på Stockholms fondbörs. Statens andel av Nordbankens aktiekapital är nu 70,6%.
Nordbanken räknar med att i sitt bokslut för år 1991 reservera ca 9600 milj.kr. för kreditförluster. Rörelseresultatet för detta år blir därigenom negativt. Därtill kommer att banken för att skydda sina fordringar i Gamlestaden AB, Nobel Industrier AB och Yggdrasil AB -- den s.k. Pensergruppen -- har utfäst sig att garantera en nyemission på 2000 milj.kr. i Nobel Industrier AB. Detta företag har numera till sin huvuddel övertagits av Nordbanken.
Sedan den 1 februari 1991 ställs strängare krav än tidigare på kapitaltäckning för kreditinstitutens placeringar. Den uppbyggnad av kapitalbasen som i regel blir nödvändig får dock enligt övergångsbestämmelser ske successivt fram till utgången av år 1992.
För Nordbanken innebär de nu redovisade förhållandena att banken behöver ett tillskott av eget kapital som stärker dess kapitalbas. Bankens styrelse har föreslagit att en extra bolagsstämma den 14 november 1991 skall besluta om en nyemission av aktier, beräknad att inbringa ca 5160 milj.kr. Emissionen skall genomföras med företräde för nuvarande aktieägare.
Regeringen ansluter sig i propositionen till bankstyrelsens bedömning beträffande behovet av kapitaltillskott. Utom för uppfyllande av kapitaltäckningskraven anges en nyemission vara erforderlig för att banken skall kunna övervinna rådande svårigheter och fullfölja en inledd förändring av verksamhetens organisation och inriktning. Denna förändring skall ligga till grund för bankens fortsatta utveckling. Kapitaltillskottet innebär inte, sägs det i propositionen, att Nordbanken ges någon konkurrensfördel gentemot övriga affärsbanker.
Det finns, menar regeringen, för närvarande inte förutsättningar för staten att placera sin andel av emissionen, dvs. ca 3643 milj.kr., på kapitalmarknaden. Därför föreslås att staten skall teckna denna andel. Villkoren för emissionen, vilka redovisas i propositionen, bedöms av regeringen vara sådana att övriga aktieägare och andra placerare kommer att teckna aktier för det resterande emissionsbeloppet. Staten anses emellertid som huvudägare böra ta på sig ansvaret för att det erforderliga kapitaltillskottet kommer till stånd. Hela emissionsbeloppet föreslås därför bli garanterat av staten.
Såsom redovisas inledningsvis i betänkandet har utskottet hållit utfrågningar med ett antal centrala aktörer i det aktuella skeendet inom banksektorn, bland dem Nordbankens styrelseordförande och verkställande direktör.
Utskottet vill i frågan om kapitaltillskott till Nordbanken anföra följande. För tilltron till det svenska bankväsendet hos svenska och utländska placerare och därmed för finansväsendets stabilitet är det angeläget att i en sådan krissituation som här är aktuell den berörda bankens ägare tar ansvar för att banken kan fullgöra sina förpliktelser och i ordnade former sanera och omstrukturera sin verksamhet. Som huvudägare av Nordbanken får staten ta på sig denna förpliktelse. Samtidigt är det väsentligt att staten, som lättare än privata intressenter kan anskaffa nytt kapital, inte genomför sin biståndsaktion på sådant sätt att en bank där staten har majoritetsintresse får konkurrensfördelar gentemot övriga banker. Mot bakgrund av vad som anförs i propositionen godtar utskottet den angivna beräkningen av kapitalbehovet. Utskottet vill emellertid framhålla att de ytterligare kapitalresurser som Nordbanken erhåller måste förvaltas med sådana avkastningskrav som följer av principen att det skall råda konkurrenslikställighet mellan denna bank och de privatägda bankerna.
För stöd till förslaget om statlig medverkan vid aktieemissionen ställs från vänsterpartiets sida, i motion 1991/92:N3, det villkoret att riksdagen skall begära att regeringen tillsätter en oberoende utredare av "Nobelaffären", dvs. en av de omständigheter som har lett till det problemfyllda läge som Nordbanken befinner sig i.
Styrelsen för Stockholms fondbörs har den 27 september 1991 beslutat om en utredning på detta område. Händelseutvecklingen kring Nobel Industrier AB aktualiserar, konstaterar börsstyrelsen, en rad principiella frågor av betydelse för fondbörsen och för förtroendet för aktiemarknaden. Tre personer har tillkallats som utredare, nämligen justitierådet Johan Munck (ordförande), advokaten Sven Harald Bauer, förutvarande ordförande i Sveriges advokatsamfund, och auktoriserade revisorn professor Ulf Gometz, tidigare ordförande i Föreningen Auktoriserade revisorer. Utredningen har till uppgift att beskriva och analysera händelseförloppet i de delar och under den period som är av vikt för principfrågorna. Den skall vidare behandla de frågor som är av särskild betydelse för fondbörsen och aktiemarknaden i stort. Härvidlag nämns informationen från berörda företag och banker till aktiemarknaden, närståendetransaktioner, andra minoritetsskyddsfrågor och kursbildningen i berörda noterade aktier. Utredningen är oförhindrad att behandla även andra frågor som den bedömer vara av intresse i sammanhanget. Dess slutsatser avses ligga till grund för en bedömning av behovet av förändringar av gällande regler och praxis beträffande aktiemarknaden och Stockholms fondbörs. Utredningen skall rapportera sina iakttagelser och förslag till börsstyrelsen snarast möjligt, dock senast under september månad 1992.
Förutom börsstyrelsens utredning, vars resultat bör komma att bli offentliggjort, förekommer en rad ytterligare utredningar som i växlande grad kan komma att lämna bidrag till allmän kännedom om "Nobelaffären". Olika utredningsinitiativ har sålunda tagits av finansinspektionen, av Nobel Industrier ABs bolagsstämma och av den nya styrelsen för Gamlestaden AB.
Den utredning som börsstyrelsen har tillsatt svarar enligt utskottets uppfattning väl mot det önskemål om en oberoende utredning som framförs i motion 1991/92:N3 (v). Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att förena medelsanvisning och garanti avseende aktieemissionen i Nordbanken med ett sådant villkor som påyrkas i motionen.
Med det sagda tillstyrker utskottet regeringens förslag om ett anslag på 3643 milj.kr. till teckning av aktier i Nordbanken och om bemyndigande för regeringen att garantera den aktuella emissionen.
Regeringen begär vidare bemyndigande att sälja statens aktier i Nordbanken. Som motiv anförs att staten inte bör äga en bank. Initiativ skall tas till en breddning av ägandet i Nordbanken, både inom och utom landet, heter det. Detta kräver dock att Nordbankens aktier blir fria aktier, vilket inte kan genomföras omedelbart. Vidare uttalas att försäljningen bör ske vid en tidpunkt då det för staten är affärsmässigt lämpligt och med uppmärksamhet riktad mot hur minskningen av statens ägarandel påverkar bankens kreditvärdighet.
Detta moment i regeringens förslag berörs i två motioner. Enligt motion 1991/92:N3 (v) bör den nu nämnda begäran om bemyndigande avslås av riksdagen. Vänsterpartiet delar inte regeringens principiella uppfattning att staten inte bör äga en bank. Formerna för statens engagemang inom banksektorn mår bra av att diskuteras, sägs det i motionen, men bankkrisen är ett internationellt fenomen och har inte varit begränsad till statliga banker.
Från socialdemokratiskt håll instämmer man genom motion 1991/92:N1 i uppfattningen att staten bör sträva efter att bredda ägandet i Nordbanken. Detta måste emellertid ske på ett sådant sätt att bankens ställning stärks och att konkurrensen på marknaden främjas, poängterar motionärerna. De menar att en av ideologiska skäl motiverad utförsäljning av statens aktier riskerar att försvaga bankens ställning och kan innebära en ökad koncentration inom bankvärlden.
Utskottet ställer sig positivt till att regeringen bemyndigas att senare sälja statens aktier i Nordbanken. Det nu berörda yrkandet i motion 1991/92:N3 (v) avstyrks alltså. Såsom har betonats vid utskottets utfrågningar i ärendet torde en försäljning inte kunna bli aktuell förrän på några års sikt, när bankens nuvarande svårigheter kan ha övervunnits. Det är givetvis angeläget att den tillämnade breddningen av ägandet, vare sig den sker vid ett tillfälle eller genom en mera långvarig process, genomförs på villkor som är fullt godtagbara för staten från affärsmässig synpunkt och som skapar goda förutsättningar för bankens fortsatta verksamhet. I det senare ligger, sett från samhällelig utgångspunkt, att den inte får leda till att konkurrensen inom banksektorn minskar. Med vad här uttalats -- i anslutning till synpunkterna i motion 1991/92:N1 (s) -- tillstyrker utskottet regeringens förslag i den senast behandlade delen.
Det är, anförs det i motion 1991/92:N2 (nyd), av stor vikt att händelseförloppet som sådant och det beräknade kapitaltillskottet till Nordbanken utreds och redovisas för allmänheten. Motionärerna vill att riksdagen hos regeringen skall begära att så sker.
De förhållanden som motionärerna avser torde till en del komma att belysas genom de utredningar som har berörts i det föregående. Vad särskilt gäller Nordbankens roll bör nämnas att finansinspektionen på begäran har fått en skriftlig redogörelse från Nordbankens styrelse. Redogörelsen, som är sekretessbelagd, utgör grund för fortsatta överväganden från inspektionens sida. Utskottet finner det naturligt att det, förutom bankens nya ledning, i första hand blir tillsynsmyndigheten som får söka dels skapa ökad klarhet om missförhållanden som kan ha medverkat till bankens nu aktuella situation, dels utöva kontroll över att framgent en tillfredsställande ordning kommer att tillämpas inom banken. En sådan offentlig redovisning av affärsangelägenheter som det berörda motionsyrkandet tycks syfta till finner utskottet inte realistisk. Motion 1991/92:N2 (nyd) avstyrks alltså i nu aktuell del.
Den övervakande myndighetens -- bankinspektionens resp. fr.o.m. den 1 juli 1991 finansinspektionens -- agerande och brist på agerande före och under den nu aktuella bankkrisen måste granskas, hävdas det i motion 1991/92:N3 (v). Motionärerna finner det uppenbart att tillsynen inte har fungerat på ett tillfredsställande sätt; de föreslår att riksdagens revisorer får i uppdrag att med högsta prioritet granska hur tillsynsmyndigheten har verkat.
Ett liknande motionsyrkande, avseende en återblickande granskning av 1990 års finansbolagskris och bankinspektionens åtgärder i samband därmed, behandlades våren 1991. Det avslogs av riksdagen efter att ha avstyrkts av näringsutskottet (1990/91:NU44 s.10) med hänvisning bl.a. till slutsatserna i en rapport från riksdagens revisorer. I denna framhölls bl.a. att organisatoriska förändringar hade genomförts inom bankinspektionen och att inspektionens arbetssätt hade förändrats. De för rapporten ansvariga revisorerna hade i detta sammanhang inte funnit anledning att förorda att riksdagens revisorer skulle vidta någon ytterligare åtgärd i ärendet. Motionsyrkandet följdes upp med en reservation (v).
Utskottet har vid behandlingen av det nu föreliggande ärendet fått en grundlig redovisning av tillsynsmyndighetens åtgärder i samband med den aktuella bankkrisen och för de förändringar av finansinspektionens organisation och arbetssätt som har genomförts eller planeras. Inte heller nu finner utskottet skäl för någon återblickande utredning på detta område från riksdagens revisorers sida. Det nyss nämnda yrkandet i motion 1991/92:N3 (v) avstyrks alltså.
Riksdagen uppmanas i motion 1991/92:N3 (v) också att hos regeringen begära förslag till ökade befogenheter för finansinspektionen. Denna måste, menar motionärerna, få möjligheter till skärpt kontroll av banker och finansbolag.
Finansinspektionens befogenheter anges i lagarna om banker och andra kreditinstitut. I första hand bör 7kap. 1§ bankrörelselagen (1987:617) uppmärksammas. Där föreskrivs bl.a. att inspektionen skall se till att en bank följer författningar och andra bestämmelser som reglerar bankens verksamhet och att inspektionen även i övrigt med uppmärksamhet skall följa bankernas verksamhet för att göra sig underrättad om förhållanden som kan inverka på en banks säkerhet eller i övrigt är av betydelse för en sund utveckling av verksamheten. Motsvarande bestämmelser finns i lagen (1988:606) om finansbolag.
Förutsättningarna för finansinspektionens tillsyn har nyligen behandlats i finansinspektionens anslagsframställning för budgetåret 1992/93 och i en promemoria med anledning av utredningen (Fi 1991:04) om finansinspektionens organisation. Dessa framställningar visar att inspektionen har betydande handlingsmöjligheter som den strävar att på ett rationellt sätt utnyttja och att myndigheten är inriktad på att själv ta sådana initiativ som kan behövas för att tillsynsmöjligheterna skall förbättras. Utskottet finner inte skäl för riksdagen att på grundval av motion 1991/92:N3 (v) begära att regeringen skall föreslå ökade befogenheter för finansinspektionen. Motionen avstyrks alltså i den delen.
Ett närbesläktat yrkande framställs i motion 1991/92:N2 (nyd). Enligt detta bör riksdagen uttala sig för att regeringen låter utreda möjligheterna till en förbättrad kontroll av bankernas kreditgivning, kapitalbas etc., syftande till att minska riskerna för insättarna liksom riskerna för staten och därmed för skattebetalarna.
Utskottet hänvisar till vad det nyss har sagt om finansinspektionens tillsyn. Inspektionen är uppenbarligen inriktad på att utveckla ett effektivt system för en kontroll som kan bidra till att förebygga en sådan utveckling som utgör bakgrund till det nu aktuella ärendet. Utskottet vill tillägga att tillsynsmyndighetens kontroll inte rimligen kan gå ut på att fortlöpande i detalj ta ställning till bankernas kreditgivningsbeslut etc. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1991/92:N2 (nyd) i här berörd del.
Ett ytterligare önskemål i motion 1991/92:N2 (nyd) är att regeringen skall uppmanas att låta utreda lämplig form för ett insättarskydd, som innebär att sparare kan hållas skadeslösa i händelse av ett bankfallissemang.
Föredragande statsrådet nämner i propositionen (s.6) att han arbetar med frågor kring ett särskilt skydd för bankdepositioner och att han avser att återkomma i denna fråga. I proposition 1991/92:63 om statlig garanti för ett lån till Första Sparbanken anger han (s.5) något mera preciserat att han i annat sammanhang kommer att föreslå regeringen att lämna förslag till riksdagen om ett särskilt skydd för insättningar i bank. Utskottet har inhämtat att en arbetsgrupp inom finansdepartementet, med representanter för riksbanken och finansinspektionen, studerar förutsättningarna för införande av en inlåningsförsäkring i Sverige och att en departementspromemoria med förslag i ämnet planeras bli publicerad i början av år 1992. Mot här angiven bakgrund föreslår utskottet att det nu berörda yrkandet i motion 1991/92:N2 (nyd) lämnas utan åtgärd av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande teckning av aktier i Nordbanken, m.m. att riksdagen a) avslår motion 1991/92:N3 yrkande 1, b) med bifall till proposition 1991/92:21 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1991/92:N3 yrkandena 2 och 3 dels till Teckning av aktier i Nordbanken på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 3643000000 kr., dels bemyndigar regeringen att för statens räkning garantera den nu aktuella emissionen av aktier i Nordbanken, men. (v)
2. beträffande försäljning av statens aktier i Nordbanken att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:21 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1991/92:N1 och med avslag på motion 1991/92:N3 yrkande 4 bemyndigar regeringen att sälja statens aktier i Nordbanken, men. (v)
3. beträffande utredning av förhållanden i Nordbanken m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:N2 yrkande 1, res. 1 (nyd)
4. beträffande granskning av bankinspektionens resp. finansinspektionens tillsynsverksamhet att riksdagen avslår motion 1991/92:N3 yrkande 5, men. (v)
5. beträffande ökade befogenheter för finansinspektionen att riksdagen avslår motion 1991/92:N3 yrkande 6, men. (v)
6. beträffande kontroll av bankernas kreditgivning m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:N2 yrkande 2, res. 2 (nyd)
7. beträffande insättarskydd att riksdagen avslår motion 1991/92:N2 yrkande 3.
Stockholm den 12 november 1991
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s) och Gudrun Norberg (fp).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Utredning av förhållanden i Nordbanken m.m. (mom.3)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med "De förhållanden" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1991/92:N2 (nyd) om det angelägna i att det händelseförlopp som har föranlett Nordbankens nuvarande situation liksom grunderna mera i detalj för det beräknade kapitaltillskottet till Nordbanken utreds genom regeringens försorg och redovisas för allmänheten. Det är inte godtagbart att banksekretessen på ett allmänt sätt åberopas som skäl för att kännedomen om väsentliga inslag i skeendet skall stanna hos tillsynsmyndigheten och undandras medborgarnas -- bankens majoritetsägares -- kännedom.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utredning av förhållanden i Nordbanken m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N2 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Kontroll av bankernas kreditgivning m.m. (mom.6)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1991/92:N2 (nyd) uttryckta uppfattningen att det är angeläget med en förbättrad kontroll av bankernas kreditgivning och deras åtlydnad av de bestämmelser om kapitaltäckning m.m. som reglerar denna verksamhet. Regeringen bör, såsom anförs i motionen, anmodas att låta utreda formerna för en sådan kontroll, ägnad att minska riskerna såväl för insättarna som för skattebetalarna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande kontroll av bankernas kreditgivning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N2 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Det finns, såsom anförs i motion 1991/92:N3 (v), mycket som är oklart när det gäller Nordbankens verksamhet. I sin strävan att hävda sig som en av de stora affärsbankerna har Nordbanken uppenbarligen tagit alldeles för stora kreditrisker. Samtidigt har kontroll- och uppföljningssystemet varit bristfälligt. Särskilt bankens relationer till den s.k. Pensergruppen måste belysas ordentligt. Ett villkor för att det i propositionen begärda kapitaltillskottet skall få lämnas måste därför, såsom begärs i motionen, vara att en oberoende utredare får i uppdrag att granska hela det komplex som Nordbankens affärer under de senaste åren utgör. De utredningsintiativ som utskottet hänvisar till är lovvärda men fyller inte det krav på opartiskhet som här har angetts.
Regeringens påstående att staten inte bör äga en bank är illa grundat. Den bankkris som Nordbankens problem är ett utslag av är, såsom påpekas i den nyssnämnda motionen, ett internationellt fenomen, och den är inte begränsad till att gälla statliga banker. Riksdagen bör inte lämna regeringen det begärda bemyndigandet att sälja ut statens innehav av aktier i Nordbanken.
En omständighet som kraftigt kan ha bidragit till att bl.a. Nordbanken har hamnat i en anmärkningsvärd situation är att bankinspektionens resp. finansinspektionens tillsyn inte har fungerat tillfredsställande. I enlighet med vad som påyrkas i motion 1991/92:N3 (v) bör därför dels riksdagens revisorer få i uppdrag att med högsta prioritet granska hur tillsynsmyndigheten har agerat, dels finansinspektionen få legala möjligheter till skärpt kontroll av banker och finansbolag.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 1, 2, 4 och 5 bort ha följande lydelse:
1. beträffande teckning av aktier i Nordbanken, m.m. att riksdagen a) med bifall till motion 1991/92:N3 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som i det föregående anförts om en utredning av "Nobelaffären", b) med bifall till proposition 1991/92:21 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N3 yrkandena 2 och 3 dels till Teckning av aktier i Nordbanken på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 3643000000 kr., dels bemyndigar regeringen att för statens räkning garantera den nu aktuella emissionen av aktier i Nordbanken.
2. beträffande försäljning av statens aktier i Nordbanken m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N3 yrkande 4 avslår proposition 1991/92:21 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N1,
4. beträffande granskning av bankinspektionens resp. finansinspektionens tillsynsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N3 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som i det föregående har anförts i denna del,
5. beträffande ökade befogenheter för finansinspektionen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N3 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som i det föregående har anförts i denna del.