Taxifrågor m.m.
Betänkande 1992/93:TU1
Trafikutskottets betänkande
1992/93:TU01
Taxifrågor m.m.
Innehåll
1992/93
TU1
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet förslag i årets budgetproposition som för det första innebär att den avreglering av taxitrafiken som riksdagen beslutade om år 1988, och som trädde i kraft den 1 juli 1990, bör ligga fast. Förslagen innebär, för det andra, att prövningen av lämpligheten hos dem som söker tillstånd till att bedriva taxitrafik bör skärpas liksom även den uppföljande kontrollen av lämpligheten. I sammanhanget behandlas tre motioner om främst lämplighetskraven, som väcktes under den allmänna motionstiden innevarande år av företrädare för resp. (s), (m) och (v).
Med anledning av propositionen samt v- och s-motionerna föreslår utskottet att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att vissa skärpningar av sådan lagstiftning som är av betydelse för taxitrafiken bör övervägas. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med erforderliga förslag. M-, fp-, c- och kds-ledamöterna reserverar sig till förmån för bifall till regeringens förslag och för avslag på v- och s-motionerna.
I ett särskilt yttrande av s-ledamöterna framhålls att även frågan om ett obligatorium för alla taxiföretag att tillhöra en beställningscentral kan behöva övervägas.
I betänkandet behandlas också två andra yrkestrafikfrågor på grund av motioner från den allmänna motionstiden i år. Det gäller förslag om en översyn av bilarbetstidsbestämmelserna enligt en nyd-motion och om försöksverksamhet med kollektiv beställningstrafik enligt en s-motion. Båda motionerna avstyrks.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1991/92:100 bilaga 7 (Kommunikationsdepartementet) i avsnittet Särskilda frågor under denna rubrik (s. 168--177) 1. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om avregleringen av taxi, 2. att riksdagen godkänner de riktlinjer som i propositionen anförts om en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av lämpligheten.
Motionerna
1991/92:T220 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetstidslagen för chaufförer ses över.
1991/92:T902 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med kollektiv beställningstrafik.
1991/92:T905 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länsstyrelserna i den skärpta tillsynsverksamheten för taxinäringen även skall kontrollera att kommunerna ger rimliga förutsättningar för en sund konkurrens inom taxinäringen.
1991/92:T910 av Carin Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av köruppdrag i taxibilar.
1991/92:T916 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för taxinäringen i enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottet
1 Avregleringen av taxitrafiken
1.1 Bakgrund
Våren 1988 beslutade riksdagen att taxitrafiken skulle avregleras med verkan fr.o.m. den 1 juli 1990 (prop. 1987/88:50, bil. 1 och prop. 1987/88:78, bet. TU15, rskr. 166). Då slopades bl.a. behovsprövningen av tillstånden, indelningen i trafikområden, kommenderingsplanerna och den obligatoriska anslutningen till en beställningscentral. Någon av staten fastställd maximitaxa skulle inte heller finnas. Däremot infördes bestämmelser om att länsstyrelserna, som är tillståndsmyndigheter för den yrkesmässiga trafiken, skulle skärpa prövningen av de tillståndssökandes lämplighet och den uppföljande kontrollen av lämpligheten. Enligt riksdagsbeslutet skulle vidare Transportrådet följa utvecklingen inom taxinäringen och årligen lämna en rapport till regeringen om sina iakttagelser. I rapporten bör redovisas -- framhölls det -- hur de grundläggande kraven på taxibranschen upprätthålls inom olika områden, t.ex. med avseende på trafikförsörjningen, effektiviteten inom beställnings- och uppdragsfunktionen, taxametrar m.m.
1.2 Förslag i 1992 års budgetproposition
Av årets budgetproposition framgår att Transportrådet i april 1991 till regeringen överlämnade en rapport av det begärda slaget och att denna har remissbehandlats. Föredragande departementschefen gör den sammanfattande bedömningen att avregleringen har medfört en kraftig ökning av utbudet av taxitjänster, särskilt i storstäderna. Efter en övergångsperiod finns nu i stora delar av landet en marknadsmässig prissättning av taxitjänster. Beslutet om avreglering bör -- betonar departementschefen -- ligga fast. Han framhåller emellertid att stark kritik har uttalats i remissyttrandena mot länsstyrelsernas insatser i fråga om skärpning av lämplighetsprövningen och av den uppföljande kontrollen av lämpligheten. Prövningen och kontrollen anses ske alltför slappt, med påföljd att konkurrensen mellan taxiföretagen snedvrids. Departementschefen anser att remissinstanserna har pekat på ett allvarligt problem och betonar att den slopade behovsprövningen i än större utsträckning, än vad som förutsattes i 1988 års riksdagsbeslut, måste kombineras med skärpta regler för prövning av de tillståndssökandes lämplighet. En konkurrens på lika villkor förutsätter också en skärpt kontroll av lämpligheten hos dem som redan har tillstånd till yrkesmässig trafik. Det är därför i hög grad angeläget att länsstyrelserna prioriterar sina tillsynsresurser så att dessa önskemål kan tillgodoses.
1.3 Motionsförslag
I motion T910 (s) erinras om att en stor del av taxis körupprag är samhällsbetalda kreditresor. Detta innebär, säger motionären, att data om köruppdragen i stor utsträckning skall överföras från de registrerande taxametrarna till administrativa datasystem för fakturering. Sådana data kan med relativt enkla medel förändras. De som har ansvaret för de samhällsbetalda kreditresorna kan sålunda inte vara säkra på att den redovisning de får innehåller helt korrekta uppgifter. Föreskrifterna om de registrerande taxametrarna bör ses över och kompletteras, så att avsikten med dem uppnås.
I motion T916 (v) framhålls att allvarliga problem har uppstått inom taxinäringen till följd av avregleringen. Särskilt i storstadsregionerna är vissa chaufförers moral sådan att kunderna är rädda att åka taxi, säger motionären, som också framhåller att seriösa taxiåkerier och förare konkurreras ut av mindre seriösa taxiaktörer genom mer eller mindre lagliga knep. Taxibolag som försatts i konkurs har strax kunnat återuppstå, sedan man först -- något som motionären finner särskilt upprörande -- utnyttjat de möjligheter som den statliga lönegarantin erbjuder. Vidare påtalas i motionen fusk med taxametrar och att resenärerna i många situationer har svårt att bedöma priset för en resa. En annan brist är att man på beställningscentralerna inte bemödar sig om att välja den billigaste bilen åt kunderna. Motionären välkomnar den skärpning av lämplighetsprövningen som regeringen förordar och understryker att man måste komma till rätta med problemen för att undvika en återgång till ett reglerat system. En utvärdering av taxi bör starta omedelbart och leda till förslag för att lösa den kris som nu råder inom näringen och som hotar både de seriösa aktörerna och kundernas rättmätiga krav på service och säkerhet.
I motion T905 (m) framhålls att länsstyrelserna inom ramen för en skärpt tillsynsverksamhet för taxinäringen även bör kontrollera att kommunerna ger rimliga förutsättningar för en sund konkurrens inom näringen. Motionären erinrar om att det vid avregleringen starkt betonades att samtliga taxibilar måste förses med kvittoskrivande taxametrar. Kravet vidhölls även för limousiner och skolskjutsbilar, eftersom konkurrensen med andra företag i annat fall skulle snedvridas. Det kan därför inte vara rimligt -- betonar motionären -- att kommuner nu införskaffar egna taxibilar som inte uppfyller de krav på taxiutrustning som ställs på andra åkare. Regelutformningen måste vara lika för alla. Uppställningsplatser för taxibilar på gatumark -- fortsätter motionären -- anordnas av kommunerna och måste vara tillgängliga för samtliga fordon. På vissa ställen har det dominerande företaget tilldelats speciella förmåner med skyltning och turordning, något som försvårar för kunderna att fritt välja bil. Den kommunala markupplåtelsen måste vara neutral mot samtliga taxiföretag och kunden skall ha en rimlig möjlighet att själv välja bil. Vidare erinrar motionären om att en stor del av taxis inkomster kommer från den kommunala färdtjänsten. Kommuner och landsting måste därför se till, understryker han, att möjligheten till anbudsinlämning fungerar och att det inte ställs omfattande krav på datoriserad utrustning som ofta är av begränsad nytta för kunderna och som medför att många mindre taxiföretag utestängs från möjligheten att delta i färdtjänsten, även om deras priser är förmånliga. Slutligen framhåller motionären att det inte är tillfredsställande om landstingets färdtjänstorganisation integreras med beställningscentralen för endast ett taxiföretag och att taximonopolet därigenom återuppstår.
2 Motionsförslag om vissa andra yrkestrafikfrågor
I motion T220 (nyd) framhålls den betydelse som bestämmelserna om bilarbetstid har från trafiksäkerhetssynpunkt och att dessa bör ses över i samråd med chaufförer och åkerinäringens företrädare.
I motion T902 (s) föreslås en försöksverksamhet med kollektiv beställningstrafik med bussar i trafikhuvudmännens regi i syfte att komplettera utbudet av linjetrafik.
3 Utskottets ställningstaganden
3.1 Avregleringen av taxitrafiken
Syftet med den avreglering av taxinäringen som genomfördes år 1990 var att öka utbudet och konkurrensen inom taxiverksamheten och därmed åstadkomma förbättringar för resenärerna/konsumenterna. Till viss del har detta syfte uppnåtts. Tillgången på taxibilar har ökat och med detta även konkurrensen. Men avregleringen har också medfört en ökning av antalet oseriösa taxiföretag som inte följer gällande skatteregler. Det finns bl.a. anledning att tro att lönegarantin missbrukas av vissa taxiföretag. Den konkurrens på ojämlika villkor som uppstår leder alltför ofta till att de seriösa företagen slås ut. Den oro som råder inom taxinäringen leder också till en ökad otrygghet hos resenärerna. För att taxikunderna både skall känna sig trygga och vara säkra på att inte behöva betala ett överpris för sin resa måste såväl föraren som bilen vara lätta att identifiera och taxan skall vara tydligt angiven i bilen. I beslutet om avregleringen ingick en skärpt prövning av lämpligheten hos dem som söker tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik. Riksdagen beslutade också att den uppföljande kontrollen av tillståndshavarnas lämplighet skulle skärpas. Utskottet anser att en sanering av taxinäringen är nödvändig för att taxikunderna skall kunna åka säkert till en kostnad som är rimlig i förhållande till resans omfattning. Detta kräver att tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen, får de redskap som är nödvändiga. Detta kräver också att gällande lagstiftning faktiskt tillämpas och att olaga yrkesmässig trafik beivras i större utsträckning än vad som för närvarande synes vara fallet. Skärpningar av lagstiftningen enligt bl.a. följande punkter bör övervägas.
Krav på ett trafiktillstånd till varje bil -- till skillnad från dagens situation där varje bolag har ett tillstånd. Reglerna för lönegarantin bör inte få missbrukas. Taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora trafiktillståndet. Länsstyrelsen bör vid tillståndsprövning få tillgång till Riksskatteverkets datalistor. Rutinerna för utgivande och återlämnande av taxiskyltar samt för godkännande av taxametrar bör förbättras.
De berörda frågorna bör skyndsamt utredas genom regeringens försorg. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med erforderliga förslag.
Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet med motionerna T910 (s) och T916 (v) torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vad gäller de tre frågor -- taxameterkrav, uppställningsplatser för taxibilar och färdtjänst -- som behandlas i motion T905 (m) vill utskottet anföra följande. Enligt 13 a § fordonskungörelsen (1972:595) skall ett fordon som i enlighet med yrkestrafiklagen används i taxitrafik vara försett med taxameter av godkänd typ. Undantag från skyldigheten att ha taxameter får medges av den länsstyrelse som har meddelat tillståndet till taxitrafik, om det finns särskilda skäl. Enligt riksdagens beslut år 1988 om avreglering av taxitrafiken kan dispens från taxameterkravet komma i fråga endast för fordon som uteslutande används för avtalsbundna skolbarnstransporter eller för sjuktransporter. Även hyrverkslimousiner o.d. kan i vissa fall undantas från taxameterkravet. I den mån det förekommer att kommuner -- såsom görs gällande i motionen -- anskaffar egna taxibilar, skall dessa sålunda vara utrustade med kvittoskrivande och registrerande taxametrar, såvida inte något sådant särskilt skäl som riksdagen angav år 1988 föreligger. Utskottet delar motionärens uppfattning att upplåtelse av kommunal mark till uppställningsplatser för taxibilar bör ske på sådant sätt att en sund och rättvis konkurrens mellan olika taxiföretag befrämjas. Såvitt utskottet kunnat utröna har inte heller i något fall upplåtelse av kommunal gatumark inneburit att ett taxiföretag gynnats med särskilda förmåner av den art som påtalas i motionen. Vissa kommuner och landsting kräver -- enligt vad utskottet erfarit -- i upphandlingsavtal om färdtjänst och sjukresor att taxametrar skall vara så beskaffade att betalning kan ske med en form av kreditkort som resenärerna förses med genom kommunens eller landstingets försorg. Kraven ställs mot bakgrund av önskemål från kommunernas eller landstingens sida att minimera riskerna för sådana manipulationer med taxametrarna som kan medföra ökningar av det allmännas utgifter för färdtjänsten. Vidare förutsätter utskottet att kommuner och landsting upphandlar samhällsbetalda taxiresor och ser till att dessa genomförs på ett sådant sätt att samhällets kostnader för resorna hålls på lägsta möjliga nivå. Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte för sin del finna någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av m-motionen, varför densamma avstyrks.
3.2 Vissa andra yrkestrafikfrågor
Vad gäller kravet i motion T220 (nyd) på en översyn av bestämmelserna om bilarbetstid vill utskottet erinra om riksdagens beslut i maj innevarande år med anledning av proposition 1991/92:130 om vissa normgivningsbemyndiganden på vägtransportområdet m.m. (bet. TU17, rskr. 141). Beslutet innebär bl.a. att regeringen -- genom en ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer -- får meddela föreskrifter om kör- och vilotider vid vägtransporter. Sådana föreskrifter, som innebär en anpassning till EG:s regler på området i fråga, förbereds för närvarande inom regeringskansliet, varvid synpunkter inhämtas från bl.a. Svenska åkeriförbundet, Biltrafikens arbetsgivareförbund och Svenska transportarbetareförbundet. Med det anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandet tillgodosett. Yrkandet torde sålunda inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd, varför utskottet avstyrker detsamma.
Med anledning av kravet i motion T902 (s) på försöksverksamhet med kollektiv beställningstrafik vill utskottet till en början erinra om den s.k. kompletteringstrafik som sedan ett tjugotal år tillbaka allmänt förekommer i glesbygdsområden. Trafiken utförs mestadels med taxibilar och endast efter beställning men är likväl linjelagd och tidtabellsbunden. Vidare vill utskottet fästa uppmärksamheten på de s.k. servicelinjer som för närvarande finns i ett femtiotal kommuner. Servicelinjer är -- som framgår av utskottets betänkande 1990/91:TU22 -- en form av kollektivtrafik, särskilt anpassad för äldre och handikappade, där ett stort steg har tagits mot integrering av dessa befolkningsgrupper i samhället. Vid inrättandet av servicelinjer tas särskilda hänsyn till resenärernas behov i fråga om bl.a. linjesträckning, turintervall och fordonsutformning. Det bör också framhållas att transportforskningsberedningen har ett ansvar för allmänt stöd till utveckling av nya trafikformer som synes ägnat att tillmötesgå motionärens önskemål. Med det sagda finner utskottet syftet med motionen tillgodosett och att densamma kan lämnas utan åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avregleringen av taxi m.m. att riksdagen med anledning dels av vad som i propositionen anförs om avregleringen av taxi och om riktlinjer för en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av lämpligheten, dels av motionerna 1991/92:T910 och 1991/92:T916 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. (m, fp, c, kds)
2. beträffande taxameterkrav m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:T905,
3. beträffande bestämmelserna om bilarbetstid att riksdagen avslår motion 1991/92:T220 yrkande 2,
4. beträffande kollektiv beställningstrafik att riksdagen avslår motion 1991/92:T902.
Stockholm den 20 oktober 1992
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
I beslutet har deltagit: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Sven-Gösta Signell (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Margareta Winberg (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björkman (m), Anita Jönsson (s), Jarl Lander (s) och Hugo Bergdahl (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Avregleringen av taxi m.m. (mom.1)
Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Elving Andersson (c), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds), Lars Björkman (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Syftet med" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: Utskottet erinrar om att 1988 års trafikpolitiska beslut innebar att yrkestrafiklagstiftningen skulle ges en sådan allmän inriktning att man så långt möjligt undvek konkurrensbegränsande regler och detaljstyrning av transportverksamheten. Om den då gällande regleringen, som innebar krav på en ingående prövning av behovet och lämpligheten av viss trafik, bestämmelser om trafikeringsplikt, maximitaxa m.m., sades att den från början hade haft goda syften men att den efter hand alltmer hade fått karaktären av hinder för en effektiv resursanvändning inom transportnäringen. Vad som i stället borde eftersträvas var sådana medel som utan hämmande regleringar leder till en ökad effektivitet och en bättre kundtjänst. Detta innebar, i princip, en fri konkurrens och en fri etableringsrätt inom taxinäringen. En minskad reglering skulle dock inte -- underströks det i beslutet -- omfatta de regler som gällde om tillståndshavarnas lämplighet. Tvärtom borde en slopad behovsprövning ersättas med en mer utvecklad och nyanserad prövning av lämpligheten i syfte att upprätthålla bl.a. en sund konkurrens och laglydnad inom branschen. I den proposition som utskottet nu har att behandla redovisas för första gången en utvärdering av 1988 års avregleringsbeslut för riksdagen. Ingenting i denna redovisning talar enligt utskottets mening för att beslutet bör omprövas och för att man skall återgå till den ordning för taxitrafiken som gällde fram till den 1 juli 1990. Utskottet delar sålunda regeringens uppfattning att 1988 års beslut bör ligga fast och tillstyrker därmed förslaget att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om avregleringen av taxi. Problem av den art som framhålls i s- och v-motionerna belyses också i propositionen och ligger till grund för regeringens förslag om en skärpt lämplighetsprövning och uppföljande kontroll av lämpligheten. Sålunda framhåller departementschefen vikten av att länsstyrelserna följer upp effekterna av det stora antalet konkurser inom taxibranschen och det angelägna i ett närmare samarbete över huvud taget mellan länsstyrelserna och skattemyndigheterna. Han betonar också att skatteeffekterna av avregleringen bör följas upp. Vidare framhåller departementschefen att informationen från taxis sida om gällande taxa, trots vissa förbättringar, på det hela taget måste sägas vara bristfällig. Det blir därför svårt för kunderna att göra prisjämförelser. Följden blir en svag priskonkurrens. Detta kan i sin tur medföra -- vid en eventuell överetablering och utslagning -- att det inte nödvändigtvis blir taxiföretag med relativt hög taxa som slås ut i konkurrensen. Departementschefen vill därför betona att en skärpt uppföljning av trafikutövarnas lämplighet bl.a. innebär att åtgärder i fråga om tillstånden bör vidtas, då en tillståndshavare lämnar uppenbart bristfällig taxeinformation. Kvittoskrivande och registrerande taxametrar, som riksdagen år 1988 beslöt skulle införas, har -- framhåller departementschefen -- varit till stor fördel vid debiteringen av samhällsbetalda resor. Även för andra kundgrupper är kvittoskrivningen till nytta genom att kvittot anger ett samband mellan debiterat pris och utförd prestation. I riksdagsbeslutet år 1988 lades stor vikt vid en fungerande plombering av taxametrar i syfte att försvåra manipulationer med dessa. En bruten plombering skall enligt beslutet i vissa fall kunna utgöra grund för återkallelse av trafiktillstånd. Mot bakgrund av att flera remissinstanser pekat på problem med plomberingen av taxametrar har regeringen -- framhålls det i den nu aktuella propositionen -- uppdragit åt Trafiksäkerhetsverket att utreda frågan och vidta lämpliga åtgärder. Utskottet anser som nämnts att 1988 års avregleringsbeslut bör ligga fast, men vill understryka vikten av att omvandlingen från en reglerad till en fri marknad sker i godtagbara former. Taxitrafik bör självfallet bedrivas på ett för kunderna personligen och för trafiken så säkert sätt som möjligt samt med beaktande av att konkurrensen inom näringen bör ske på lika villkor. De riktlinjer som regeringen föreslår för en skärpt lämplighetsprövning och uppföljande kontroll av lämpligheten synes utskottet väl ägnade att tillgodose dessa önskemål. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till sådana riktlinjer. Kraven i v-motionen på en utvärdering av 1988 års avregleringsbeslut och på regeringsförslag för att komma till rätta med problemen inom taxinäringen finner utskottet för sin del tillgodosedda. Utskottet vill erinra om att riksdagsbeslutet innebar att Transportrådet årligen skulle rapportera till regeringen om sina iakttagelser av taxinäringens utveckling. Sedan rådet avvecklats åligger rapporteringsskyldigheten Trafiksäkerhetsverket (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. TU18, rskr. 176). Någon riksdagens åtgärd med anledning av v-motionen synes mot bakgrund av det anförda inte erforderlig, varför yrkandet härom avstyrks. I avvaktan på resultatet av Trafiksäkerhetsverkets utredningsuppdrag i fråga om plombering av taxametrar torde inte heller s-motionen behöva föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks följaktligen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avregleringen av taxi m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:T910 och 1991/92:T916 godkänner vad som anförs i propositionen om avregleringen av taxi samt om riktlinjer för en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av lämpligheten,
Särskilt yttrande
Avregleringen av taxi m.m. (mom. 1)
Birger Rosqvist, Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Margareta Winberg, Bo Nilsson, Anita Jönsson och Jarl Lander (alla s) anför:
För att få en fullständig utredning om nuvarande problem inom taxiverksamheten är det viktigt att samtliga frågeställningar belyses och utreds vid ett tillfälle. Vi förutsätter därför att även krav på obligatorium för alla taxiföretag att tillhöra en beställningscentral prövas -- i den utredning som utskottet förordar -- i syfte att komma till rätta med avarterna inom taxinäringen, framför allt så som den har utvecklats i storstäderna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen1 Motionerna2 Utskottet2 1 Avregleringen av taxitrafiken2 1.1 Bakgrund2 1.2 Förslag i 1992 års budgetproposition3 1.3 Motionsförslag3 2 Motionsförslag om vissa andra yrkestrafikfrågor4 3 Utskottets ställningstaganden5 3.1 Avregleringen av taxitrafiken5 3.2 Vissa andra yrkestrafikfrågor6 Hemställan7 Reservation8 Särskilt yttrande10