Tandvårdsfrågor
Betänkande 1995/96:SfU4
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1995/96:SFU04
Tandvårdsfrågor
Innehåll
1995/96 SfU4
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande dels två motioner som väckts med anledning av regeringens återkallelse av proposition 1995/96:119 Reformerad tandvårdsförsäkring, dels ett antal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994/95 som rör tandvårdsförsäkringen. Motionerna tar i huvudsak sikte på förändringar i det nuvarande ersättningssystemet samt frågor om konkurrensneutralitet mellan den offentliga och den privata tandvården.
Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats sex reservationer.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av skrivelse 1995/96:147
1995/96:Sf21 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning av en solidarisk fördelning av resurserna inom tandvårdsförsäkringen för barn, ungdomar, låginkomstpensionärer och funktionshindrade genom en generell försäkring.
1995/96:Sf22 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i åtgärdstaxesystemet under en övergångsperiod med start den 1 juli 1996,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett reformerat åtgärdstaxesystem med ikraftträdande den 1 januari 1998, i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ersättning för specialisttandvård på samma sätt som för sjukvården,
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frekvensen av svenska folkets tandläkarbesök,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för konkurrensneutralitet mellan privat och offentlig tandvård.
Yrkande 5 i motion 1995/96:Sf22 har överlämnats till utbildningsutskottet.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medicinsk revision,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behandlingstaxor för tandvård, fri upphandling av tandtekniska tjänster, statistik och annan rapportering till försäkringskassorna samt om högkostnadsskyddets principiella utformning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensneutralitet vad gäller folktandvårdens vuxentandvård och den privata tandläkarverksamheten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etableringsfrihet för tandläkare både inom allmän vård och specialistvården,
7. att riksdagen beslutar att tandvårdslagen ändras så att barn och ungdom garanteras fri tandvård både i privat och offentlig regi.
1994/95:Sf235 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett lagförslag om rätt till fritt tandläkarval för barn och ungdomar.
1994/95:Sf236 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning mellan tandvårdsförsäkring och privata försäkringar.
1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tandhälsovården,
1994/95:So467 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tandbehandling på grund av avvikande reaktioner mot dentala material kan bedömas som sjukvårdande behandling och ingå i sjukförsäkringen.
1994/95:So486 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att patienter, som av specialistläkare ordineras utbyte av tandvårdsmaterial av medicinska skäl, skall betala endast den egenavgift som tillämpas inom övriga sjukvården,
Utskottet
Allmänt om tandvårdsförsäkringen
Gällande ordning
Den allmänna tandvårdsförsäkringen, som infördes år 1974, ingår i den allmänna sjukförsäkringen. De grundläggande bestämmelserna om tandvårdsförsäkringen återfinns i 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Försäkringen omfattar tandvård som meddelas vid folktandvårdsklinik, odontologisk fakultet eller annars genom det allmännas försorg eller lämnas av tandläkare som är uppförd på en av den allmänna försäkringskassan upprättad förteckning. Ersättning utges enligt grunder som regeringen efter förslag av Riksförsäkringsverket fastställer för högst två år i sänder. Grunderna är intagna i tandvårdstaxan (1973:638). Försäkringen omfattar inte ersättning åt försäkrad som inte fyller minst 20 år under det år behandlingen påbörjas.
I tandvårdslagen (1985:125) (TVL) anges att varje landsting skall erbjuda en god tandvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Även i övrigt skall landstinget verka för en god tandhälsa hos befolkningen. I lagen anges vidare att folktandvården - den tandvård som landstinget självt bedriver - skall svara för dels regelbunden och fullständig tandvård för barn och ungdomar t.o.m. det år de fyller 19 år, dels specialisttandvård för vuxna, dels övrig tandvård för vuxna i den omfattning som landstinget bedömer lämpligt. Barn- och ungdomstandvården är numera fullt utbyggd. Barn- och ungdomstandvården, som enligt ovan inte omfattas av försäkringen, skall vara avgiftsfri för patienten.
Motioner
Ulla Hoffmann m.fl. (v) anför i motion Sf21 att de två senaste försöken att genomföra en tandvårdsreform visar att det finns ett behov av en reformering av tandvårdsförsäkringen. Motionärerna framhåller att det bör finnas underlag för en fortsatt utredning där hela problematiken kring tandvården förutsättningslöst behandlas. Mot bakgrund härav begär motionärerna en parlamentarisk utredning av en solidarisk fördelning av resurserna inom tandvårdsförsäkringen för barn, ungdomar, låginkomstpensionärer och funktionshindrade genom en generell försäkring.
I motion Sf22 yrkande 4 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begärs en utredning av hur frekvensen av tandläkarbesök påverkats av införandet av en självrisk i tandvårdsförsäkringen och de allmänna neddragningar som gjorts i de sociala försäkringssystemen.
Lars Leijonborg m.fl. begär i motion So423 yrkande 7 ett tillkännagivande om tandhälsovården. I motionen framhålls att den svenska tandhälsan är mycket god genom insatser av såväl offentlig som privat tandvård. Finansieringen av tandvården bör enligt motionärerna ha en sådan utformning att förebyggande insatser premieras och att tandhälsa, kostnadseffektivitet, patientinflytande och konkurrensneutralitet eftersträvas.
Ingrid Andersson (s) anför i motion Sf236 att de genomförda förändringarna i tandvårdsförsäkringen inneburit att avgifterna är så höga att det uppstått en marknad för privata försäkringar. Med privata tandvårdsförsäkringar kan tandhälsan komma att bli en klassfråga, och en samordning mellan den allmänna tandvårdsförsäkringen och privata försäkringar bör därför genomföras.
Utskottets bedömning
Under våren 1994 lade den dåvarande regeringen fram förslag till riktlinjer för ett nytt ersättningssystem för vuxentandvård (prop. 1993/94:93). Riktlinjerna innebar att ersättning för vuxentandvård skulle kunna lämnas enligt två parallella system, dels ett system med premietandvård, dels nuvarande system med tandvård enlig åtgärdstaxa. I propositionen uppgavs också att - om riktlinjerna godkändes - regeringen skulle återkomma till riksdagen senare under våren med förslag om de lagändringar som erfordrades för ett genomförande av det nya systemet. Förlaget godkändes av riksdagen (1993/94:SfU10, rskr. 203). Den följdproposition (1993/94:221) som sedermera förelades riksdagen fick till följd att en riksdagsmajoritet, mot bakgrund av den starka kritik som riktades mot förslaget av bl.a. Lagrådet och med anledning av att man inte inte ansåg sig ha fått de klarlägganden som begärts i samband med godkännandet av riktlinjerna, upphävde beslutet om godkännande av dessa riktlinjer. Samtidigt gav riksdagen som sin mening regeringen till känna att denna borde återkomma med ett helt nytt förslag till ersättningssystem där de av riksdagen framförda synpunkterna beaktades.
Ett nytt förslag till reformering av ersättningssystemet för vuxentandvård som också innebar att ersättning för vuxentandvård skulle kunna lämnas enligt två parallella system, dels ett system med premietandvård, dels nuvarande system med tandvård enligt taxa förelades nyligen riksdagen (prop. 1995/96:119). Sedan företrädare för samtliga oppositionspartier riktat kritik mot det föreslagna systemet med premietandvård har förslaget återkallats av regeringen i skrivelse 1995/96:147.
Såväl proposition 1993/94:93 som 1995/96:119 innehöll även andra väsentliga förslag rörande tandvård, bl.a. upphävande av etableringsbegränsningarna, särskilt stöd till vissa patientgrupper m.m.
Enligt utskottets uppfattning finns det mot den redovisade bakgrunden av flera olika skäl anledning till fortsatta överväganden om hur ersättningssystemet för vuxentandvården skall utformas. Regeringen kan genom ändringar i den nuvarande tandvårdstaxan justera bl.a. ersättningsnivåer samt genomföra förenklingar med avseende på arvodesberäkningar. Mer omfattande förändringar av ersättningssystemet skall dock föreläggas riksdagen. Regeringen har också i skrivelse 1995/96:147 uppgett att den senare återkommer med de förslag som kräver riksdagsbehandling som den fortsatta beredningen kan ge anledning till. Utskottet anser att detta arbete bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Sf21, So423 yrkande 7 och Sf236.
Utskottet avstyrker också bifall till motion Sf22 yrkande 4.
Utskottet vill vidare i detta sammanhang erinra om att det för närvarande och till och med utgången av år 1996 pågår försöksverksamheter med alternativa ersättningsformer inom folktandvården i Kristianstads läns landsting, Göteborgs och Bohus läns landsting och Göteborgs kommun. Utskottet har inga erinringar mot att denna försöksverksamhet fortsätter och att en ordentlig utvärdering av verksamheterna kommer till stånd.
Tandvårdstaxan
Gällande ordning
Regeringen fastställer, som nämnts ovan, efter förslag från Riksförsäkringsverket en särskild tandvårdstaxa. I taxan anges de högsta arvoden en tandläkare får ta ut för sitt eget arbete och för tandhygienistens och tandsköterskans arbete samt för tandtekniskt arbete och material. Om tandtekniskt arbete har utförts vid tandtekniskt laboratorium, betalar försäkringskassan ut ersättning för det arbetet direkt till laboratoriet.
De arvoden tandläkaren får ta ut för behandlingen består av en tandvårds- ersättning, som betalas ut av försäkringen, och en patientavgift. Genom patientavgiften betalar patienten direkt till tandläkaren den del av kostnaden som inte ersätts av försäkringen. I tandvårdstaxan används två olika principer för arvoderingen, dels arvode efter utförd åtgärd, s.k. styckepris, dels arvode efter tidsåtgång. De arvodesbelopp tandläkaren får ta ut för olika behandlingsåtgärder anges i bilaga A och C till taxan. Bilaga A omfattar tandläkarens, tandhygienistens och tandsköterskans åtgärder. Vidare innefattas tandtekniska arbeten samt specialisttandläkarens åtgärder. I bilaga C finns särskilda arvodesbelopp för behandling med käkbensförankrade broar i helt tandlösa käkar (implantat). Bilaga B till taxan innehåller en förteckning över sådana oralkirurgiska behandlingar som ersätts enligt de regler som gäller för den offentliga sjukvården. Försäkringskassan betalar tandvårdsersättning endast för behandling som är nödvändig för att uppnå ett från odontologisk synpunkt funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat.
Enligt tandvårdstaxan utges tandvårdsersättning med 25 % av den del av kostnaderna som överstiger 700 kr upp till 3 000 kr. I taxan finns också ett s.k. högkostnadsskydd innebärande att tandvårdsersättning för kostnader mellan 3 000 kr och 7 000 kr utges med 40 % och för kostnader därutöver med 70 %. I underlaget för kostnadsberäkningen ingår inte den hälft av kostnaden för ädla metaller som patienten betalar helt själv.
Motioner
I motion Sf210 yrkande 4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om behandlingstaxor för tandvård, fri upphandling av tandtekniska tjänster, statistik och annan rapportering till försäkringskassorna samt om högkostnadsskyddets principiella utformning. Motionärerna förordar att ett högkostnadsskydd inträder vid behandlingskostnader överstigande 3 000 kr. Dessförinnan skall ingen subventionering ske. Vid en sådan subventionering saknas anledning att ställa krav på en fullständig rapportering till försäkringskassorna av gjorda behandlingar. Vidare borde åtminstone mer rutinmässiga förebyggande åtgärder vara befriade från priskontroll. I ett första skede borde prissättningen upp till 1 000 kr kunna ske fritt. Om detta system visar sig fungera bra bör priskontrollen på sikt avvecklas för behandlingar som inte berörs av högkostnadsskyddet. Motionärerna förordar även ett system med fri upphandling av tandtekniska tjänster och avskaffad priskontroll inom detta område. I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om medicinsk revision. Enligt motionärerna har patienterna en utsatt ställning bl.a. av det skälet att det råder en viss kollegial sammanhållning mellan tandläkarna. Under ledning av försäkringskassan bör därför ett system med regelbunden medicinsk revision av tandvårdspatienter utvecklas.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begär i motion Sf22 yrkande 1 ett tillkännagivande om ändringar i tandvårdstaxan under en övergångsperiod med start den 1 juli 1996. Enligt motionärerna bör kostnaderna mellan 700 kr och 7 000 kr subventioneras med endast en procentsats, som rimligen bör ligga på 40 %. I yrkande 2 begärs förslag till ett reformerat taxesystem som skall kunna träda i kraft den 1 januari 1998. I ett sådant system bör högkostnadsskyddet konstrueras så att det baseras på diagnos och vårdbehov samt beviljas genom förhandsprövning. En fri prissättning inom åtgärdstaxan bör också övervägas.
Utskottets bedömning
De motionsyrkanden som redogjorts för ovan innebär omfattande förändringar av den nuvarande tandvårdstaxan vad gäller bl.a. ersättningsnivåer, högkostnadsskyddets utformning och prissättning. Utskottet anser därför i likhet med vad som anförts i föregående avsnitt att regeringens fortsatta arbete och överväganden angående förändringar i ersättningssystemet bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Sf210 yrkandena 2 och 4 samt Sf22 yrkandena 1 och 2.
Avgiftsfri tandvård
Gällande ordning
Enligt föreskrifter i tandvårdstaxan betalar försäkringskassan hela arvodet och kostnaden för tandtekniskt material vid behandling till följd av bl.a. avvikande reaktion mot dentala material. Förhandsprövning av rätten till tandvårdsersättning skall ske hos försäkringskassan i fall med avgiftsfri tandvård. I Riksförsäkringsverkets allmänna råd (1992:6) Tandvårdsförsäkringen anges att en avvikande reaktion mot dentala material kan yttra sig i form av allergi eller lichenförändringar. Tidigare har också kvicksilverförgiftning omfattats av de allmänna råden. De allmänna råden bygger på Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1991:6) om utredning av patienter som sätter sina symtom i samband med kvicksilver. Socialstyrelsen anger bl.a. att effekter på hälsan på grund av kvicksilver från amalgam är att kvicksilver kan orsaka allergiska kontakteksem. Socialstyrelsen anger vidare att några samband i övrigt mellan långvarig kvicksilverexponering hos vuxna via amalgam och utveckling av hälsan inte har kunnat fastslås. Studier av befolkningsgrupper har inte kunnat visa något samband mellan amalgamfyllningar och symtom eller sjukdomar, vilket dock inte utesluter att samband i enskilda fall kunnat förekomma. Ett antal fallrapporter där sådana samband antagits föreligga har också publicerats. För avgiftsfri vård i de nu nämnda fallen krävs enligt de allmänna råden att en förhandsprövning sker.
Vid lichenförändringar rekommenderar Riksförsäkringsverket att utredningen om ett eventuellt samband mellan förändringarna och det dentala materialet görs av en medicinsk eller odontologisk specialist med särskilda sakkunskaper inom området. Vid eventuellt samband mellan allergiska reaktioner och dentala material rekommenderar Riksförsäkringsverket att ett sådant samband skall anses föreligga om en allergologisk eller annan utredning visat att detta är sannolikt. En sådan utredning bör göras av specialistkompetent läkare med behörighet i dermatologi.
Vid sidan av den avgiftsfria tandvården finns även andra möjligheter för patienter att få ersättning vid utbyte av amalgamfyllningar. I de fall man inte har kunnat konstatera samband mellan sjukdomsbesvär och amalgam kan patienten få amalgamsanering ersatt som vid annan tandvårdsbehandling, dvs. ersättning med 25, 40 resp. 70 % från tandvårdsförsäkringen. Enligt de nämnda allmänna råden kan patienter som begär utbyte av amalgamfyllningar på grund av att de upplever sig vara skadade av dessa och som har långvariga sjukdomssymtom få sådan ersättning om följande förutsättningar är uppfyllda. En läkare med specialistkompetens bör personligen ha gjort en medicinsk utredning av patientens tillstånd. Läkaren förutsätts därvid ha gjort en helhetsbedömning av patientens situation och dokumenterat den i ett utlåtande. Utlåtandet bör utmynna i ett uttalande om att det med hänsyn till patientens allmänna hälsotillstånd inte föreligger några hinder att byta amalgamfyllningarna. Utbyte av amalgamfyllningar i dessa fall skall dessutom förhandsprövas hos försäkringskassan innan behandling påbörjas.
Motioner
I två motioner tas upp frågor som rör avvikande reaktioner mot dentala material.
I motion So467 yrkande 3 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m) begärs ett tillkännagivande om att tandvårdsbehandling på grund av avvikande reaktioner mot dentala material kan bedömas som sjukvårdande behandling och ingå i sjukförsäkringen.
Thomas Juhlin m.fl. (mp) begär i motion So486 yrkande 8 ett tillkännagivande om att patienter som av specialistläkare ordinerats utbyte av tandvårdsmaterial endast skall betala den egenavgift som tillämpas inom sjukvården. I motionen anförs att nuvarande bestämmelser innebär att många får vidkännas allför höga kostnader vid utbyte av tandfyllningsmaterial. Dessutom innehåller de av Riksförsäkringsverket utfärdade Allmänna råd (1992:6) angående tandvårdsförsäkringen sådana formuleringar att försäkringskassorna kommit att tillämpa förordningstexten i tandvårdstaxan på ett mer restriktivt sätt än vad som avsetts. Effekten har blivit att allt färre erhåller en kostnadsfri tandsanering grundad på medicinska skäl.
Utskottets bedömning
Utskottet har under en följd av år behandlat frågor som sammanhänger med amalgamsanering och ersättning för sådan behandling.
Vid behandlingen av utskottets betänkande 1992/93:SfU6 inhämtade utskottet med anledning av några motionsyrkanden angående amalgamsanering yttrande från Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen samt beredde även Sveriges tandläkarförbund, Sveriges läkarförbund och Svenska läkarsällskapet tillfälle att yttra sig.
Riksförsäkringsverket framhöll därvid bl.a. att det är mycket viktigt att få fram fakta om amalgamets hälsoeffekter och att det också finns behov av ytterligare vetenskapligt underlag rörande andra fyllningsmaterial. Enligt verkets mening fanns det då ingen anledning till ändring i reglerna om amalgamsanering. Socialstyrelsen hänvisade till sina allmänna råd om utredning av patienter som sätter sina symptom i samband med kvicksilver från amalgam (SOSFS 1991:6). Råden redovisade styrelsens ställningstagande i frågan. Socialstyrelsen underströk att det för patientens säkerhet är ett oavvisligt krav att patienten blir medicinskt utredd innan en amalgamsanering kan påbörjas. Tandläkare är, anförde styrelsen, inte kompetenta att utreda om patientens symptom beror på någon allmänsjukdom. Enligt Socialstyrelsen var reglerna för amalgamutbyte inom tandvårdsförsäkringens ram förenklade så långt som det var möjligt. Sveriges tandläkarförbund fann det angeläget att de regler som gäller vid utbyte av tandfyllningar etc. - liksom i övrigt - görs så enkla och lätthanterliga som möjligt och utformas så att de främjar ett förtroendefullt samarbete mellan patient och vårdgivare. Svenska läkarsällskapet ansåg att det inte fanns skäl att förenkla reglerna för tandvårdsersättning. Sveriges läkarförbund uppgav att det var möjligt att ett borttagande av amalgamfyllningar på patienter som misstänker sig vara sjuka av amalgam leder till en minskad sjukfrånvaro, men den slutsatsen kunde knappast dras av det begränsade materialet i den undersökning man hänvisade till i en av motionerna. Förbundet underströk vikten av att patienter som söker sjukvård för sina symtom utreds och behandlas förutsättningslöst och grundligt även om patienterna själva tror att symtomen beror på kvicksilver från egna amalgamfyllningar. Mot bakgrund av vad som anförts i remissyttrandena var utskottet inte berett att tillstyrka ytterligare förenklingar inom tandvårdsförsäkringen vid utbyte av amalgam. Frågan om amalgamsanering behandlades ånyo av utskottet påföljande år vid behandlingen av proposition 1993/94:93 (SfU10). I propositionen lade regeringen fram riktlinjer om att patienter som behöver extraordinära tandvårdsinsatser som ett led i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid skulle omfattas av de regler som gäller inom den öppna hälso- och sjukvården. Som exempel på grupper av patienter som skulle kunna omfattas av förslaget angavs bl.a. de som på grund av avvikande reaktion mot dentala material måste byta dessa mot andra material. Utskottet uttalade med anledning av propositionen och ett antal motionsyrkanden att det var väsentligt att frågor som rörde amalgamsanering kunde få en lösning i det fortsatta beredningsarbetet. Enligt utskottets uppfattning borde det fortsättningsvis stå helt klart att om en läkare med specialistkompetens uttalat att det sannolikt fanns ett samband mellan en patients sjukdomsbesvär och hans eller hennes amalgamfyllningar skulle den åtföljande saneringen ersättas inom ramen för reglerna i den öppna hälso- och sjukvården. Även i den återkallade propositionen 1995/96:119 fanns förslag om att vid särskilda tandvårdsinsatser som behövs som ett led i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid skulle bestämmelserna om vårdavgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen (1985:125) gälla.
Som framgått ovan har såväl utskottet som den förra och nuvarande regeringen uppmärksammat betydelsen av att frågor om amalgamsanering får en tillfredsställande lösning. Utskottet förutsätter att dessa frågor även fortsättningsvis kommer att uppmärksammas. Utskottet anser mot denna bakgrund att något uttalande från riksdagens sida inte är påkallat med anledning av motionerna So467 yrkande 3 och So486 ykande 8.
Specialisttandvård
När den allmänna tandvårdsförsäkringen trädde i kraft år 1974 förelåg en särskild taxa för privatpraktiserande specialister. Denna taxa angav särskilda arvoden och åtgärder för specialiteterna tandreglering, tandlossningssjukdomar, tandsystemets kirurgiska sjukdomar och rotbehandling. Denna taxa gäller i stort sett fortfarande, dock med den ändringen att under år 1987 infördes även specialiteten oral protetik. Arvodena inom resp. specialitet ligger ca 30 % högre än i taxan för allmäntandvård. För att få tillämpa specialisttaxan krävs att vederbörande tandläkare skall inneha specialistkompetens samt ha varit verksam som privatpraktiserande tandläkare vid utgången av år 1972 och anmält anslutning till försäkringen senast den 1 september 1973. Rätten att tillämpa specialisttaxan är personlig. Specialisttaxan får inte tillämpas inom folktandvården.
I motion Sf22 yrkande 3 begärs förslag till ersättning för specialisttandvård på samma sätt som för sjukvården.
Landstinget har enligt 7 § TVL ansvaret för specialisttandvård för vuxna. Under år 1993 utfärdades enligt Socialstyrelsens statistik (omfattar dock inte samtliga landsting) ca 207 000 remisser till specialisttandvård. Ungefär en tredjedel av dessa remisser avsåg barn och ungdomar som är garanterade fri tandvård. Om övriga specialistbehandlingar skulle ersättas inom ramen för reglerna i den öppna hälso- och sjukvården skulle detta enligt utskottets uppfattning innebära betydande påfrestningar på en för huvudmännen redan ansträngd ekonomi. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion Sf22 yrkande 3.
Etableringskontrollen
För att tandvård som inte meddelas vid folktandvård, odontologisk fakultet eller annars genom det allmännas försorg skall omfattas av tandvårdsförsäkringen gäller, som framgått ovan, att tandläkaren som lämnar vården är uppförd på en av försäkringskassan upprättad förteckning. Enligt övergångsbestämmelserna till den lag varigenom den allmänna tandvårdsförsäkringen infördes får Riksförsäkringsverket - för att uppnå en utjämning av tillgången på tandläkare mellan olika delar av landet - i den utsträckning som behövs, föreskriva bl.a. att tandläkare, som efter utgången av år 1975 avser att påbörja verksamhet i enskild tandvård, inte skall föras upp på sådan förteckning. Riksförsäkringsverket har i föreskrifter (RFFS 1088:9) angivit de närmare villkoren för när en tandläkare får föras upp på förteckningen.
I motion Sf210 yrkande 6 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om etableringsfrihet för tandläkare med rätt till ersättning från försäkringen. Detta bör enligt motionärerna ske på ett sådant sätt att själva avvecklingen bidrar till en utjämning av tandläkarresurserna över landet.
I såväl proposition 1993/94:93 som i proposition 1995/96:119 föreslogs i princip ett upphävande av etableringsbegränsningarna. En vårdgivare - med vilket avsågs förutom de offentliga vårdinstitutionerna, en enskild näringsidkare, ett bolag eller annan juridisk person som bedrev tandvårdsverksamhet - skulle efter en i huvudsak formell kontroll uppföras på en av försäkringskassan upprättad förteckning. Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att i det fortsatta arbetet med ersättningssystemet för vuxentandvård överväga om motiven för de nu gällande bestämmelserna om etableringsbegränsningar alltjämt äger giltighet mot bakgrund av att övriga förslag i proposition 1995/96:119 inte genomförts. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf210 yrkande 6.
Barn- och ungdomstandvård
Landstingen svarar för barn- och ungdomstandvården t.o.m. det år patienten fyller 19 år. Denna tandvård, som alltså inte omfattas av försäkringen, är avgiftsfri. Fr.o.m. den 1 juli 1991 finns dock inom barn- och ungdomstandvården möjlighet att ta ut avgift av en patient som uteblivit från avtalat besök. Riksdagen har med anledning av proposition 1992/93:43 Ökad konkurrens i kommunal verksamhet beslutat om vissa ändringar i TVL (bet. 1992/93:SoU9, rskr. 1992/93:105). Genom ett tillägg till 5 § TVL har klargjorts att landstinget får sluta avtal med annan om att utföra landstingets uppgifter enligt lagen, med undantag av sådana uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Ändringen syftar till att öka inslagen av konkurrens inom den kommunala verksamheten. Ett mindre antal landsting har infört möjlighet till fritt tandläkarval inom barn- och ungdomstandvården.
I motion Sf210 yrkande 7 begär Gullan Lindblad m.fl. (m) att TVL ändras så att barn och ungdomar garanteras fri tandvård inom såväl offentlig som privat vård.
Isa Halvarsson (fp) begär i motion Sf235 att regeringen lägger fram ett särskilt lagförslag om rätt till fritt tandläkarval för barn och ungdomar. Motionären anför att riksdagen under år 1992 med anledning av proposition 1992/93:43 om ökad konkurrens i kommunal verksamhet beslutade om en ändring av tandvårdslagen. Syftet med ändringen var att klargöra att landstinget kan sluta avtal med annan om att utföra landstingets uppgifter. Med anledning av en motion i detta sammanhang anförde socialutskottet i betänkande 1992/93:SoU9 att utskottet utgick från att landstingen följer intentionerna i propositionen om att barn och ungdomar fritt skall få välja tandläkare. Trots detta uttalande har enligt motionären mycket få landsting infört möjlighet till fritt tandläkarval, och flera landsting har beslutat att inte införa denna möjlighet. Ännu ett skäl för motionärens yrkande är att Konkurrensverket i sin utredning Konkurrens inom tandvården lämnat förslag till åtgärdsprogram för att åstadkomma konkurrens på lika villkor inom tandvården. I programmet ingår att söka förmå samtliga tandvårdshuvudmän att införa någon form av valfrihetsmodell för barn- och ungdomstandvård. Vidare framhåller motionären att Socialstyrelsen i september år 1994 redovisat en utvärdering av systemet med tandvårdspeng inom barn- och ungdomstandvården i Stockholms läns landsting. Rapporten visar att det är möjligt att åstadkomma ett system med möjlighet för patienten att välja mellan de två vårdsektorerna utan att den organiserade tandvården äventyras. Mot denna bakgrund är det enligt motionären motiverat att det i tandvårdslagen införs en skyldighet att erbjuda barn och ungdomar fritt tandläkarval.
Enligt åtskilliga undersökningar har svenska barn och ungdomar kanske den bästa tandhälsan i världen. Flertalet av dessa går in i vuxentandvården helt kariesfria och i övriga fall med lindriga skador. Enligt utskottets uppfattning beror detta till större delen på den organisation som efter år 1974 byggts upp inom folktandvården och som innebär att barns och ungdomars tandhälsa kontinuerligt kan följas upp och åtgärdas. Med ett obligatorium för landstingen att erbjuda barn och ungdomar ett helt fritt tandläkarval, i stället för den nuvarande valfriheten för dem att göra detta, föreligger det enligt utskottets mening en risk för att ett väl fungerande system för tandvård till barn och ungdomar bryts sönder, vilket skulle kunna få negativa konsekvenser med avseende på deras tandhälsa. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna Sf210 yrkande 7 och Sf235.
Konkurrensfrågor
I två motioner tas upp en rad frågor rörande konkurrensneutralitet mellan folktandvården och den privata tandvården eller därmed sammanhängande frågor.
I motion Sf210 framhåller Gullan Lindblad m.fl. (m) att när subventionerna i tandvårdsförsäkringen minskar snedvrids konkurrensen om folktandvården indirekt kan utnyttja skattemedel för att erbjuda vård till lägre kostnader. Av denna anledningen måste enligt motionärerna folktandvårdens kostnader för vuxentandvården redovisas helt skild från annan tandvård. Vidare måste lika villkor gälla för vuxentandvården inom folktandvården vad gäller momsuttag. Enligt motionärerna finns det olika metoder att skapa konkurrensneutralitet vad gäller vuxentandvården. Ett sätt är att låta Riksförsäkringsverket två gånger per år kompensera privattandvården för den högre arbetsgivaravgiften med exempelvis ett schablonbelopp. Motsvarande metod kan också användas för att skapa likvärdiga momsvillkor. Ett annat sätt är att beskära folktandvårdens ersättning från högkostnadsskyddet för att på så sätt kompensera de ojämna nivåerna i moms- och arbetsgivaravgifter. Ett annat sätt är att belasta folktandvårdens vuxentandvård med en avgift som motsvarar den lägre arbetsgivaravgifts- och momsnivån. Ytterligare ett sätt vore att inordna privata kooperativa vårdgivare i samma återbäringssystem som fr.o.m. år 1995 gäller beträffande moms för landstingen. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om det anförda.
I motion Sf22 yrkande 6 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begärs förslag till åtgärder för konkurrensneutralitet mellan privat och offentlig tandvård. Enligt motionärerna beror den skeva konkurrenssituationen inte minst på olika regler för avdragsrätt vad gäller ingående moms.
I den återkallade propositionen 1995/96:119 anförde regeringen att konkurrensförutsättningarna inom tandvården behöver förbättras. Regeringen hänvisade bl.a. till att Underprissättningsutredningen nyligen i sitt betänkande Konkurrens i balans (SOU 1995:105) lagt fram förslag till åtgärder för att lösa problem som följer av konkurrens mellan offentlig och privat verksamhet. Enligt regeringen bör de eventuella förslag till åtgärder för vkad konkurrensneutralitet som kan bli aktuella till följd av betänkandet i lämpliga delar också gälla i motsvarande situationer för tandvården. Beträffande utvecklingen av landstingens redovisning av folktandvårdens ekonomi och verksamhet borde denna enligt regeringen påskyndas. Regeringen förutsatte därvid att ett utvecklingsarbete skulle komma till stånd utan tvingande regler från statsmaktens sida och att Landstingsförbundet skulle få en samordnande roll. Sammanfattningsvis delade regeringen den grundsyn som redovisades i proposition 1992/93:43 Ökad konkurrens i kommunal verksamhet att en mer enhetlig redovisning av kommunernas verksamhet och kostnader är nödvändig. Vad gäller momsredovisning hänvisar regeringen till att i kompletteringspropositionen 1994/95:150 (bilaga 7) föreslås fr.o.m. år 1996 införandet av ett nytt system för konkurrenskorrigering avseende kommunernas och landstingens kostnader för ingående mervärdesskatt. Systemet bygger på kommunal självfinansiering. Genom denna metod löses enligt regeringen konkurrensneutraliteten för landstingen på central nivå. På kliniknivå, den nivå som enligt regeringen närmast är jämförbar med en privat praktik, kvarstår problemet om inte landstingen fördelar ut kostnaderna motsvarande den avdragna ingående momsen. Regeringen anser detta vara en möjlig lösning. Regeringen utgår vidare från att Konkurrensverket från konkurrenssynpunkt följer utvecklingen inom tandvården.
Som framgår pågår arbete i olika hänseenden i syfte att främja konkurrensförutsättningarna mellan offentlig och privat tandvård. Utskottet delar de av regeringen framförda uppfattningarna och utgår från att dessa äger generell giltighet. I den mån motionerna Sf22 yrkande 6 och Sf210 yrkande 5 inte är tillgodosedda med vad som anförts avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ersättningssystemet för vuxentandvård
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf236, 1994/95:So423 yrkande 7 och 1995/96:Sf21
res. 1 (fp)
2. beträffande frekvensen av tandläklarbesök
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf22 yrkande 4
res. 2 (kds) - delvis
3. beträffande tandvårdstaxan
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf210 yrkandena 2 och 4 samt 1995/96:Sf22 yrkandena 1 och 2,
res. 3 (m)
res. 4 (kds)
4. beträffande amalgamsanering
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So467 yrkande 3 och 1994/95:So486 yrkande 8
res. 5 (mp)
5. beträffande specialisttandvård
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf22 yrkande 3
res. 2 (kds) - delvis
6. beträffande etableringsbegränsningar
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf210 yrkande 6
res. 6 (m, c, fp, kds) - delvis
7. beträffande barn- och ungdomstandvård
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf210 yrkande 7 och 1994/95:Sf235
res. 6 (m, c, fp, kds) - delvis
8. beträffande konkurrensfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf210 yrkande 5 och 1995/96:Sf22 yrkande 6
res. 6 (m, c, fp, kds) - delvis
Stockholm den 19 mars 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Ingrid Skeppstedt (c), Lennart Klockare (s), Sigge Godin (fp), Sven-Åke Nygårds (s), Ulla Hoffmann (v), Ronny Olander (s), Ulf Kristersson (m), Rose- Marie Frebran (kds), Mona Berglund Nilsson (s), Åke Sundqvist (m) och Marianne Samuelsson (mp).
Reservationer
1. Ersättningssystemet för vuxentandvård (mom. 1)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med Enligt utskottets och slutar med och Sf236. bort ha följande lydelse:
De senaste tjugo årens insatser inom såväl offentlig som privat tandvård har fått till följd att den svenska tandhälsan är mycket god, inte minst genom satsningar på förebyggande tandhälsovård. Enligt utskottets uppfattning finns det dock vissa tecken på att tandhälsan hos i varje fall vissa grupper av barn håller på att försämras och att dessa barn kan komma att gå in i ersättningssystemet för vuxentandvård med en betydligt sämre tandstatus än vad som kan anses godtagbart. En finansiering av tandvården bör utformas så att en effektivisering av denna optimeras och att förebyggande insatser premieras. Ett reformarbete på tandvårdens område bör enligt utskottets uppfattning präglas av strävanden mot en bättre tandhälsa, kostnadseffektivitet, patient-inflytande och konkurrensneutralitet. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ersättningssystemet för vuxentandvård
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So423 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf236 och 1995/96:Sf21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Frekvensen av tandläkarbesök och specialisttandvård
(mom. 2 och 5)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med Utskottet avstyrker och slutar med yrkande 4. bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av de allmänna nedskärningar som skett i socialförsäkringssystemen och att det inom tandvårdsförsäkringen införts en självrisk anser utskottet att en undersökning bör göras om hur detta påverkar frekvensen av tandläkarbesök.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med Landstinget har och slutar med yrkande 3. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör frågan om specialisttandvården utredas. En sådan utredning bör i första hand utreda frågan om införande i tandvårdsförsäkringen av ett sådant ersättningssystem som gäller inom sjukvården. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 och 5 bort ha följande lydelse:
2. beträffande frekvensen av tandläkarbesök
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf22 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande specialisttandvård
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf22 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Tandvårdstaxan (mom. 3)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med De motionsyrkanden och slutar med yrkandena 1 och 2. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det primära syftet med tandvårdsförsäkringen vara att hjälpa de individer som av olika anledningar har ett stort och kostnadskrävande behov av tandvård. I ett läge med knappa resurser är det rimligt att detta vårdbehov i första hand kommer i fråga för subventioner även om det på sikt är av stor vikt att förebyggande insatser insätts tidigt och kontinuerligt. Ett sätt att föra in incitament som gynnar förebyggande tandvård, är att ge patienter som skött sin förebyggande vård på ett godtagbart sätt, ett med 5-10 % förhöjt högkostnadsskydd. Ett högkostnadsskydd bör enligt utskottets uppfattning inträda då kostnaden för en behandlingsperiod överstiger 3 000 kr. Subventionen bör därvid vara 50 %. Behandlingen bör vidare bli föremål för förhandsprövning av försäkringskassan, om kostnaden för behandlingen beräknas överstiga 7 000 kr. Det rådande subventioneringssystemet har lett till en betydande administrativ hantering hos såväl tandläkarna som vid försäkringskassorna. Om all subventionering, förutom den som gäller högkostnadsskyddet, avvecklas bör inga krav ställas på en fullständig rapportering av gjorda behandlingar, vilket skulle få en kostnadsreducerande effekt.
Vidare är enligt utskottets uppfattning tandläkarens arbete utsatt för en hård priskontroll. Taxan har i kostnadshänseende kommit att släpa efter inte minst beroende på att tandläkarnas kostnader för investeringar och ränta på eget kapital inte beaktats vid fastställande av taxan. Tandläkarnas möjlighet till rationaliseringar är nu enligt utskottets mening i stort sett uttömda. Priskontroll leder inte heller till optimal prissättning och konkurrens. Enligt utskottets uppfattning bör åtminstone mer rutinmässiga förebyggande åtgärder och undersökningar kunna vara befriade från priskontroll upp till en gräns på 1 000 kr. Om detta visar sig fungera på ett tillfredsställande sätt, bör priskontrollen successivt avvecklas för behandlingar som inte berörs av högkostnadsskyddet. En fri prissättning skulle även underlätta en anpassning till nya tekniker.
Utskottet anser också att ett system med fri upphandling av tandtekniska tjänster och en avvecklad priskontroll inom detta område bör förordas. Ett sådant system leder till konkurrens och sjunkande priser för tandteknikerarbeten samtidigt som drivkrafter skapas för effektiviseringar dels genom övergång till ny teknik, dels genom att nya organisations- och samarbetsformer skapas mellan tandläkare och tandtekniker.
För att stärka patienternas ställning samt för att upprätthålla en kvalitetskontroll bör vidare enligt utskottets uppfattning ett system med regelbunden medicinsk revision av patienterna under ledning av försäkringskassorna tillskapas. Ett sådant system skulle minska patienternas utsatta ställning i förhållande till professionen.
Vad utskottet sålunda med anledning av motion Sf210 yrkandena 2 och 4 anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande tandvårdstaxan
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf210 yrkandena 2 och 4 och med avslag på motion 1995/96:Sf22 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Tandvårdstaxan (mom. 3)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med De motionsyrkanden och slutar med yrkandena 1 och 2. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns ett stort behov av en reformering av tandvårdsförsäkringen. I första hand bör detta ske genom en förbättring av den nuvarande åtgärdstaxan. Under ett övergångsskede fr.o.m. den 1 juli 1996 bör detta innebära att rätten till högkostnadsskydd beviljas först efter en förhandsprövning. Högkostnadsskyddet bör enligt utskottets uppfattning inträda vid samma nivå som i dag, 7 000 kr, och subventionen bör också vara 70 % av kostnaderna överstigande denna nivå. Vidare bör kostnaderna mellan 700 kr och 7 000 kr subventioneras med endast en procentsats, som rimligen bör ligga på 40 %. Regeringen bör ges i uppdrag att konstruera ett mer permanent taxesystem som kan träda i kraft år 1998. Högkostnadsskyddet i ett sådant system bör konstrueras på ett mer rättvist sätt, innebärande att det baseras på diagnos och vårdbehov och även då beviljas efter en förhandsprövning. Vidare bör övervägas ett system med fri prissättning inom åtgärdstaxan. Åtgärdsförteckningen bör vara enkel för patienten att utläsa. Olika åtgärder bör grupperas samman i naturliga enheter som speglar vanliga behandlingar. Priser för olika åtgärder bör anges i förteckningen, så att patienten enkelt kan beräkna sina kostnader. Vidare bör såväl arbete som material till viss åtgärdsgrupp ingå i taxan. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande tandvårdstaxan
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf22 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motion 1994/95:Sf210 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Amalgamsanering (mom. 4)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med Som framgått och slutar med yrkande 8. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har riksdagens tidigare uttalanden inte uppmärksammats i avsedd omfattning. Mot bakgrund härav bör regeringen nu återkomma till riksdagen med förslag till reglering varav det klart framgår att den som av medicinska skäl ordineras utbyte av tandvårdsmaterial endast skall behöva erlägga den avgift som gäller inom den öppna hälso- och sjukvården. Vid prövningen av om samband föreligger mellan sjukdomsbesvär och det dentala material som använts kan det enligt utskottets uppfattning finnas skäl att tillämpa s.k. omvänd bevisbörda, dvs. det skall ankomma på läkare och försäkringskassa att styrka att sjukdomsbesvären inte är är orsakade av tandvårdsmaterialet. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande amalgamsanering
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So486 yrkande 8 och med anledning av motion 1994/95:So467 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Etableringsbegränsningar, barn- och ungdomstandvård och konkurrensfrågor (mom. 6, 7 och 8)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m), Rose-Marie Frebran (kds) och Åke Sundqvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjer med I såväl och slutar med yrkande 6. bort ha följande lydelse:
I såväl proposition 1993/94:93 som i proposition 1995/96:119 föreslogs att begränsningen av etableringen för tandläkare skulle upphöra. Enligt utskottets mening är det av väsentlig betydelse att ett upphävande av etableringsbegränsningarna nu kommer till stånd. En avveckling av begränsningarna bör dock ske på ett sådant sätt att denna bidrar till en utjämning av tandläkarresurserna över hela landet. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Enligt åtskilliga och slutar med Sf235. bort ha följande lydelse:
I betänkande 1991/92:SfU2 uttalade utskottet med anledning av ett antal motioner att landstingens monopol vad gäller barn- och ungdomstandvård måste upphöra. Härefter har landstingen genom en ändring i tandvårdslagen fått en lagstadgad möjlighet att sluta avtal med annan om att utföra landstingens uppgifter. Relativt få landsting har dock begagnat sig av denna möjlighet, och enligt vad utskottet erfarit har tillika något eller några landsting som infört denna möjlighet nu fattat beslut om att återinföra monopolet. Enligt utskottets uppfattning innebär en ökad konkurrens inom barn- och ungdomstandvården, förutom ökad valfrihet, också en ökad effektivitet inom den kommunala sektorn. En sådan uppfattning har också framförts av Konkurrensverket. Utskottet anser att denna fråga bör få en lösning och att regeringen bör återkomma till riksdagen med de lagförslag som är nödvändiga för att monopoliseringen inom barn- och ungdomstandvården skall upphöra.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med I den och slutar med till motionsyrkandena. bort ha följande lydelse:
De konkurrensfördelar av olika slag som den offentliga tandvården har i förhållanden till den privata tandvården innebär enligt utskottets uppfattning betydande nackdelar med avseende på såväl privattandläkarnas ekonomiska och arbetsmässiga situation som med avseende på effektiviteten inom tandvården. Enligt utskottets mening måste åtgärder till som säkerställer en strikt konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat tandvård. Enligt gällande bestämmelser får folktandvården göra avdrag för ingående mervärdesskatt, vilket inte privattandläkarna kan göra eftersom deras tjänter är momsbefriade. Genom att en enhetlig tandvårdstaxa tillämpas får privattandläkarna därmed en konkurrensnackdel i förhållande till folktandvården.
Folktandvården utför såväl den skattefinansierade barn- och ungdoms- tandvården som vuxentandvård, vilken skall bekostas av försäkringen och med patientavgifter. Om särredovisning inte sker av vuxentandvårdens kostnader kan denna bli, eller uppfattas som, subventionerad av landstinget, dvs. med skattemedel. Ett sådant förhållande är, enligt utskottets uppfattning, ur konkurrenssynpunkt en betydande fördel för den offentliga tandvården.
Regeringen bör mot bakgrund av det anförda snarast återkomma till riksdagen med de förslag som erfordras för att uppnå konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat tandvård.
dels att utskottets hemställan under momenten 6, 7 och 8 bort ha följande lydelse:
6. beträffande etableringsbegränsningar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf210 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande barn- och ungdomstandvård
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf210 yrkande 7 och 1994/95:Sf235 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. beträffande konkurrensfrågor
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf210 yrkande 5 och 1995/96:Sf22 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Motionerna 1 Motioner väckta med anledning av skrivelse 1995/96:147 1 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95 2 Utskottet 3 Allmänt om tandvårdsförsäkringen 3 Gällande ordning 3 Motioner 3 Utskottets bedömning 4 Tandvårdstaxan 5 Gällande ordning 5 Motioner 5 Utskottets bedömning 6 Avgiftsfri tandvård 6 Gällande ordning 6 Motioner 7 Utskottets bedömning 8 Specialisttandvård 9 Etableringskontrollen 9 Barn- och ungdomstandvård 10 Konkurrensfrågor 11 Hemställan 12 Reservationer 14 1. Ersättningssystemet för vuxentandvård (mom. 1) 14 2. Frekvensen av tandläkarbesök och specialisttandvård 14 (mom. 2 och 5) 14 3. Tandvårdstaxan (mom. 3) 15 4. Tandvårdstaxan (mom. 3) 16 5. Amalgamsanering (mom. 4) 17 6. Etableringsbegränsningar, barn- och ungdomstandvård och konkurrensfrågor (mom. 6, 7 och 8) 17 Gotab, Stockholm 1996