Sveriges totalförsvar 1998
Betänkande 1997/98:FöU1
Försvarsutskottets betänkande
1997/98:FÖU01
Sveriges totalförsvar 1998
Innehåll
1997/98 FöU1
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar försvarsutskottet budgetpropositionen för 1998 avseende utgiftsområde 6 Totalförsvar samt regeringens skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse jämte tillhörande motioner. Utskottet återkommer i senare betänkanden till vissa frågor som aktualiserats under den allmänna motionstiden. Utgifterna för totalförsvaret uppgår till ca 41,2 miljarder kronor år 1998. Av dessa föreslås ca 37,2 miljarder kronor för det militära försvaret. Folkpartiet liberalerna delar visserligen regeringens och Centerpartiets uppfattning om de samlade utgifterna för totalförsvaret men anser att ytterligare 150 miljoner kronor bör anvisas till det militära försvaret genom en omfördelning från det civila försvaret. Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna förordar högre utgifter. Vänsterpartiet och Miljöpartiet förordar lägre utgifter än majoriteten. Regeringens förslag till inriktning av Försvarsmakten under 1998 bör godkännas, vilket innebär att försvarsbeslutets mål för det militära försvarets organisation och verksamhet till år 2001 fullföljs. Vidare bör riksdagen godkänna Försvarsmaktens investeringsplan för åren 1998-2000 samt ram för s.k. beställningsbemyndiganden. Därmed kommer drygt 23 miljarder kronor årligen att investeras i materielanskaffning och anläggningstillgångar. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag när det gäller omstruktureringen av Försvarsmaktens skolverksamhet. Detta innebär bl.a. att det organiseras * försvarsmaktsgemensamma högskolor för officersutbildning i Halmstad, Solna och Östersund * en skola för utbildning i markstrid med enheter i Skövde, Motala (Kvarn) och Boden * en skola för försvarsmaktsgemensam utbildning i de operativa ledningssystemen Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna motsätter sig förslaget att organisera de tre försvars- maktsgemensamma officershögskolorna. Beslutsunderlaget sägs vila på osäkra antaganden. Hur det framtida systemet för officersutbildning bör utformas och organiseras måste först läggas fast. Utskottet delar regeringens uppfattning att Försvarsmaktens helikopterflottilj - som omfattar försvarets samtliga helikoptrar - bör organiseras i fyra divisioner. Mot detta reserverar sig Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna som alla anser att förbandet bör organiseras i fem divisioner, varav en helikopterdivision i Västsverige. De fem partierna anser vidare att utskottets förslag medför försämringar för helikopterberedskapen på Norrlandskusten. Försvarsområdesstaben i Skövde bör läggas ned, varvid det blivande Västra Götalands län bildar ett försvarsområde med stab vid Västkustens marinkommando i Göteborg. Försvarsmaktens underhållscentrum organiseras och lokaliseras till Karlstad. Till denna förs även vissa delar av Försvarets materielverks nuvarande verksamhet i Karlstad. Försvarsutskottet har vid flera tillfällen framhållit att totalförsvarets ledningssystem - och dess förmåga till uthållig och samordnad ledning - har en avgörande betydelse för vår förmåga att leda totalförsvarsverksamheten under olika kriser och krig. Ett grundläggande mål är att åstadkomma ett för totalförsvaret sammanhållet system. Inom Försvarsmakten pågår för närvarande ett omfattande utvecklingsarbete av olika datorbaserade informationssystem. Utskottet begär därför att regeringen fortlöpande skall ge riksdagen särskilda redovisningar om ledningssystemets utveckling, t.ex. på det sätt som regeringen årligen redovisat för riksdagen om JAS 39 Gripen-projektet. Utskottet har särskilt uppmärksammat de problem som uppkommer vid omställningen av informationssystemen inför år 2000. Det finns stor anledning att med största uppmärksamhet följa förberedelsearbetet med sekelskiftesanpassningen. Redovisningen av omställningsarbetet blir naturligtvis en viktig del av den skrivelse om informationssamhället som regeringen aviserat skall läggas fram under 1998. Mot bakgrund av utskottets uppfattning om betydelsen av uthålligheten inom de viktigaste infrastrukturområdena för det civila försvarets förmåga, rekommenderar utskottet att det genomförs funktionsutvärderingar för funktionerna Civil ledning, Telekommunikationer samt för delfunktionen Elförsörjning. Inom dessa finns det brister ur sårbarhetssynpunkt. Beträffande länsstyrelserna utgår utskottet ifrån att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder om det uppdagas allvarliga brister i länsstyrelsernas förmåga att fullfölja sina uppgifter inom beredskapsplaneringen. För funktionen befolkningsskydd och räddningstjänst bör bl.a. regeringens förslag till bemyndiganderam om 375 miljoner kronor år 1998 för skyddsrumsbyggandet bifallas, men utskottet understryker samtidigt behovet av en intensifierad översyn av riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet. Det är därför angeläget att regeringen noggrant prövar behovet av att ställa de nya beställningsbemyndigandena till Statens räddningsverks förfogande för år 1998. Folkpartiet liberalerna anser emellertid att bemyndiganderamen bör begränsas till 250 miljoner kronor och att produktionen av skyddsrum bör begränsas och inriktas mot områden där riskerna är som störst.
Propositionen
Regeringen yrkar i proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för 1998, utgiftsområde 6 Totalförsvar: 1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, 2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1997:568) om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, 3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., 4. att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret om 40 000 000 000 kr för år 1998 om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger (avsnitt 3.3), 5. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Försvarsmakten för perioden 1998-2000 (avsnitt 4.3), 6. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget A 1. Försvarsmakten beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna materiel m.m. och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505 400 000 kr (avsnitt 4.3), 7. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget A 1. Försvarsmakten beställa anslagsfinansierade anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 457 500 000 kr (avsnitt 4.3), 8. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter inom ramen för officershögskole- och krigshögskoleprogrammen inrättas och lokaliseras till Halmstad, Solna och Östersund samt att Krigsskolan i Solna läggs ned (avsnitt 4.5), 9. att riksdagen godkänner förslaget att en organisationsenhet för utbildning i markstrid inrättas och lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden (avsnitt 4.5), 10. att riksdagen godkänner förslaget att en organisationsenhet för för-svarsmaktsgemensam utbildning avseende de operativa ledningssystemen inrättas i Enköping (avsnitt 4.5), 11. att riksdagen godkänner förslaget att omorganisera Flygvapnets Halmstadsskolor till Försvarsmaktens Halmstadsskolor (avsnitt 4.5), 12. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Skövde läggs ned (avsnitt 4.7), 13. att riksdagen godkänner förslaget till nytt försvarsområde för Västra Götalands län (avsnitt 4.7), 14. att riksdagen godkänner förslaget att under organisationsenheten Försvarsmaktens helikopterflottilj organisera verksamheten i fyra divisioner (avsnitt 4.8), 15. att riksdagen godkänner förslaget att Försvarsmaktens underhållscen- trum (tidigare benämnt Försvarsmaktens försörjningscentrum) lokaliseras till Karlstad (avsnitt 4.9), 16. att riksdagen godkänner att regeringen beslutar om tidpunkter för genomförandet av de föreslagna organisationsförändringarna och organisationsenheternas benämningar (avsnitt 4.10), 17. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 1. Operativa lednings- och underhållsförband (avsnitt 4.12), 18. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 2. Fördelningsförband (avsnitt 4.12), 19. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 3. Försvarsområdesförband (avsnitt 4.12), 20. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 4. Armébrigadförband (avsnitt 4.12), 21. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 5. Marina lednings- och underhållsförband (avsnitt 4.12), 22. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 6. Försvarsmaktens helikopterförband (avsnitt 4.12), 23. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 7. Stridsfartygsförband (avsnitt 4.12), 24. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 8. Kustförsvarsförband (avsnitt 4.12), 25. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt 4.12), 26. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 10. JAS 39-förband (avsnitt 4.12), 27. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 11. Övriga stridsflygförband (avsnitt 4.12), 28. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 12. Transportflygförband (avsnitt 4.12), 29. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 4.12), 30. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 4.12), 31. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 15. Internationell verksamhet (avsnitt 4.12), 32. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för anslaget A 2. Fredsfrämjande truppinsatser (avsnitt 4.13), 33. att riksdagen godkänner förslag till att en successiv övergång till lånefinansiering av investeringar i beredskapstillgångar sker inom det civila försvaret (avsnitt 5.3), 34. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Överstyrelsen för civil beredskap, såvitt avser funktionen Civil ledning för perioden 1998-2000 (avsnitt 5.4), 35. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 1. Funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 166 000 000 kr (avsnitt 5.4), 36. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 2. Funktionen Försörjning med industrivaror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 130 000 000 kr (avsnitt 5.5), 37. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 3. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning lämnas för beställningar av skyddsrum och ledningsplatser m.m. så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 1 285 000 000 kr (avsnitt 5.6), 38. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 6. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. medge beställningar och godkänna avtal, såvitt avser beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 30 000 000 kr (avsnitt 5.9), 39. att riksdagen fastställer ett beräknat avgiftsuttag för teleberedskapsavgiften, såvitt avser funktionen Telekommunikationer till sammanlagt 100 000 000 kr under budgetåret 1998 (avsnitt 5.10), 40. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Post- och telestyrelsen, såvitt avser funktionen Telekommunikationer m.m. för perioden 1998-2000 (avsnitt 5.10), 41. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 7. Funktionen Telekommunikationer m.m. godkänna avtal och beställningar, såvitt avser tjänster, utrustning och anläggningar för beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 375 000 000 kr (avsnitt 5.10), 42. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 8. Funktionen Postbefordran godkänna avtal och beställningar, såvitt avser tjänster, utrustning och anläggningar för beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 27 000 000 kr (avsnitt 5.11), 43. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 9. Funktionen Transporter godkänna beställningar såvitt avser reservbromaterial så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 20 000 000 kr (avsnitt 5.12), 44. att riksdagen fastställer ett beräknat avgiftsuttag för elberedskapsavgiften såvitt avser funktionen Energiförsörjning till ett belopp om sammanlagt 200 000 000 kr under budgetåret 1998 (avsnitt 5.13), 45. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 10. Funktionen Energiförsörjning godkänna avtal och beställningar såvitt avser beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 189 000 000 kr (avsnitt 5.13), 46. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Kustbevakningen för perioden 1998-2001 (avsnitt 6.2), 47. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 4 000 000 000 kr (avsnitt 7.3), 48. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Fortifikationsverket för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.3), 49. att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital intill ett sammanlagt belopp om högst 34 000 000 000 kr för budgetåret 1998 genom en kredit i Riksgäldskontoret (avsnitt 7.4), 50. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Försvarets materielverk för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.4), 51. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Totalförsvarets pliktverk för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.5), 52. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Försvarshögskolan för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.6), 53. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Försvarets forskningsanstalt för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.8), 54. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Flygtekniska försöksanstalten för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.9), 55. att riksdagen för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande uppställning:
-------------------------------------------------- | |Anslag |Anslagstyp|Anslagsbelopp(tusental| | | | | kr)| -------------------------------------------------- ---------------------------------------------------- |A |Militärt försvar || -------------------------------------------------- |1 |Försvarsmakten |ramanslag| 36 707| | | | | 400| -------------------------------------------------- |2 |Fredsfrämjande |ramanslag|384 419| | |truppinsatser | | | -------------------------------------------------- |3 |Ersättning för kroppsskador|ramanslag| 61 700| -------------------------------------------------- ---------------------------------------------------- |B |Vissa funktioner inom det civila försvaret || -------------------------------------------------- |1 |Funktionen Civil ledning |ramanslag|473 145| -------------------------------------------------- |2 |Funktionen Försörjning med |ramanslag|140 974| | |industrivaror | | | -------------------------------------------------- |3 |Funktionen Befolkningsskydd|ramanslag|1 232 554| | |och räddningstjänst | | | -------------------------------------------------- |4 |Funktionen Psykologiskt |ramanslag| 18 002| | |försvar | | | -------------------------------------------------- |5 |Funktionen Ordning och |ramanslag| 31 889| | |säkerhet | | | -------------------------------------------------- |6 |Funktionen Hälso- och |ramanslag| 99 563| | |sjukvård m.m. | | | -------------------------------------------------- |7 |Funktionen |ramanslag|199 500| | |Telekommunikationer m.m. | | | -------------------------------------------------- |8 |Funktionen Postbefordran |ramanslag| 21 700| -------------------------------------------------- |9 |Funktionen Transporter |ramanslag|190 500| -------------------------------------------------- |10|Funktionen |ramanslag|230 687| | |Energiförsörjning | | | -------------------------------------------------- ---------------------------------------------------- |C |Kustbevakningen och nämnder m.m. || -------------------------------------------------- |1 |Kustbevakningen |ramanslag|426 827| -------------------------------------------------- |2 |Nämnder m.m. |ramanslag| 11 898| -------------------------------------------------- |3 |Statens räddningsverk: |ramanslag| 25 000| | |Förebyggande åtgärder mot | | | | |jordskred och andra | | | | |naturolyckor, m.m. | | | -------------------------------------------------- |4 |Ersättning för verksamhet |ramanslag| 20 000| | |vid räddningstjänst | | | -------------------------------------------------- ---------------------------------------------------- |D |Stödverksamhet || -------------------------------------------------- |1 |Totalförsvarets pliktverk |ramanslag|231 750| -------------------------------------------------- |2 |Försvarshögskolan |ramanslag| 36 603| -------------------------------------------------- |3 |Försvarets radioanstalt |ramanslag|428 667| -------------------------------------------------- |4 |Försvarets |ramanslag|137 343| | |forskningsanstalt | | | -------------------------------------------------- |5 |Flygtekniska |ramanslag| 31 773| | |försöksanstalten | | | -------------------------------------------------- |6 |Stöd till frivilliga |obetecknat|101 971| | |försvarsorganisationer inom| | | | |totalförsvaret | | | -------------------------------------------------- -------------------------------------------------- | |Summa för utgiftsområdet: | | 41 243| | | | | 865| -------------------------------------------------- Skrivelsen
Regeringens skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse Skrivelsen är ett komplement till budgetpropositionen för 1998, utgiftsområde 6 Totalförsvar, och behandlar bl.a. anpassningsförmåga, styrning av myndigheter, ledningssystem, personal, JAS 39 Gripen, frivillig försvarsverksamhet, miljöfrågor, avveckling av truppminor, användningen av det civila försvarets resurser vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt förvaring av militära skjutvapen. Skrivelsen innehåller även den årliga redogörelse som regeringen enligt den s.k. hot- och riskpropositionen (prop. 1996/97:11) skall lämna till riksdagen. I skrivelsen lämnas inga förslag till riksdagen.
Motionerna
Motion med anledning av skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse 1997/98:Fö1 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassningsförmågan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ominriktning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationskrigföring, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redogörelse för svåra påfrestningar på samhället, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategi för miljöarbetet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvecklingsplan och slutdatum för blyad ammunition, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vindkraftsfrågan.
Motioner från den allmänna motionstiden 1997 1997/98:Fö203 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en utredning om Sveriges försvarsinriktning och förslag om att försvaret skall främja kampen för en ny rättfärdig ekonomisk världsordning i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Fö208 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om civilt motstånd som en del av försvarets anpassnings- och ominriktningsfilosofi, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategi för civilt motstånd. 1997/98:Fö209 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarets försörjning med anställd personal, 2. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning av befälsordning och utbildningssystem för yrkes- och reservofficerare i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övningsmöjligheter för yrkes- och reservofficerare, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avbryta grundutbildningen av civila beredskapsstyrkor, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag om omorganisering av Försvars- maktens skolorganisation (regeringens hemställanspunkter 8-11) i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Fö211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av en strategi för svensk säkerhet och en därtill kopplad försvarsdoktrin som grund för försvarsplaneringen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på förmåga till samverkan med Natos länder och deras militära infrastruktur, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen varje år till riksdagen bör redovisa en beredskapsplan för återtagning och långsiktig anpassning, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkning av Försvarsdepartementet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de militära stridskrafternas utveckling, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemvärnets materiella utveckling. 1997/98:Fö213 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en division Väst inom Försvarsmaktens helikopterorganisation, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av stationeringsort för Söderhamns helikoptergrupp, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens grundorganisation, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsrumsbyggandet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförsvarspliktigas förplägnadsförmåner, 6. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande uppställning:
------------------------------------------------------- |Anslag (tusental | Regeringens |Anslagsförändring| |kr) | förslag | | ------------------------------------------------------- |A 1. | 36 707 400 | -610 000| |Försvarsmakten | | | |(ram) | | | ------------------------------------------------------- |B 3. Funktionen | 1 232 554 | -90 000| |Befolkningsskydd | | | |och | | | |räddningstjänst | | | |(ram) | | | ------------------------------------------------------- |Summa för | 41 243 865 | -700 000| |utgiftsomr. | | | -------------------------------------------------------
1997/98:Fö216 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om maritimt centrum, kustbevakning och isbrytare, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljövärnsregemente förlagt till Härnösand. 1997/98:Fö220 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dagersättningen skall höjas från 40 kr per dag till 45 kr per dag, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillräckliga resurser avsätts för utbildning och övning inom hemvärnet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den fullständiga skolutredningen skall avvaktas innan beslut om det militära försvarets framtida skolverksamhet fattas, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall inrättas en Division Väst på Säve, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterverksamheten utmed Norrlandskusten, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppföljning av den nya försvarsområdesorganisationen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ÖCB bör få i uppdrag att pröva möjligheten att inrätta lokala beredskapscentrum, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av luftförsvaret, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åtgärder måste vidtas som tar vara på och vidmakthåller nödvändig kompetens hos pliktpersonal, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att noggrant analysera vilka beslutsformer som krävs vid ett återtagande, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den analys av försvarets materielförsörjning som skall ske vid den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1998, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av finansieringsformerna för att säkerställa en regional ledning av totalförsvaret. 1997/98:Fö221 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslagen till inriktning av verksamheten för programmen 1 till 14 under verksamhetsområde A 1 Militärt försvar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verksamheten vid Flygtekniska försöksanstalten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioriteringar av FOA:s verksamhet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna materiel m.m. och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505,4 miljoner kronor, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandlingar angående anskaffningsbeslutet av delserie tre JAS 39 Gripen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en civilmotståndsutbildning, 7. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt Miljöpartiets förslag i tabell, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för åren 1999-2000 enligt tabell, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om två miljöregementen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avslag på regeringens förslag till inriktning av program 15 Internationell verksamhet, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samlokalisering av flygande radarspaningsförband och signalspaningsförband till F 16 i Uppsala, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fem helikopterdivisioner med förbandsledningen för Division Väst i Säve. 1997/98:Fö222 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggningen av en nationell millenniegrupp för statliga företag i Söderhamn. 1997/98:Fö225 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till komplettering av inriktning av verksamheten för program 2, Fördelningsförband, i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till inriktning av verksamheten för program 4, Armébrigadförband, i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till inriktning av verksamheten för program 6, Försvarsmaktens helikopterförband, i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till inriktning av verksamheten för program 8, Kustförsvarsförband, i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till inriktning av verksamheten för program 9, Flygvapnets lednings- och underhållsförband, i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till inriktning av verksamheten för program 14, För grundorganisationen gemensamma resurser, i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen för budgetåret 1998 anvisar 38 141 819 kr till anslaget A 1 Försvarsmakten, i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen för budgetåret 1998 anvisar 423 145 000 kr till anslaget B 1 Funktionen civil ledning, i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen hos regeringen begär en ny redovisning av beräknad medelstilldelning per program i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Fö226 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn som syftar till att använda samhällets totala resurser optimalt. 1997/98:Fö227 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för att bemästra dataproblemen i samband med millennieskiftet i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Fö228 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av försvarets krigs- och grundorganisation, 3. att riksdagen beslutar om en omfördelning av sammanlagt 150 miljoner kronor från anslaget B 1 Civil ledning och B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst till anslaget A 1 Försvarsmakten, 4. att riksdagen beslutar att begränsa bemyndigandet för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst för 1998 till sammanlagt 250 miljoner kronor, 5. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförst om att ytterligare 200 miljoner kronor bör anslås årligen för anpassningsinriktade tekniksatsningar för kvalitativ förnyelse, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av frågor rörande materielförsörjning och försvarsindustri, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sammanslagning av Milo M och Milo S, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att integrera fördelningsstaberna i milostaberna, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avslå förslagen avseende försvarets skolverksamhet, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en femte helikopterdivision väst, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterberedskap för Norrlandskusten, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget för fredsfrämjande truppinsatser. 1997/98:Fö301 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterverksamheten på Säve. 1997/98:Fö302 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser flyttningen av arméns skolverksamhet i Skövde i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Fö303 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringsort för försvarets helikopter. 1997/98:Fö304 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av markstridskrafter m.m. i Boden. 1997/98:Fö305 av Maud Ekendahl och Anna Åkerhielm (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterverksamheten i Skåne. 1997/98:Fö306 av Lars Hjertén och Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag vad avser flyttningen av Fo-staben från Skövde till Göteborg. 1997/98:Fö308 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om separat boende för kvinnliga respektive manliga värnpliktiga. 1997/98:Fö309 av Ingvar Eriksson och Inga Berggren (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens framtida behov av skjut- och övningsfält i Sydsverige. 1997/98:Fö310 av Annika Nordgren (mp) vari yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens övningsverksamhet. 1997/98:Fö312 av Per Lager (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion anförts om krav på miljökonsekvensbeskrivning (MKB) inför större militära övningar, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om vilka förutsättningar som skall gälla och vilken omfattning en övning skall ha för obligatorisk MKB. 1997/98:Fö313 av Elving Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att Försvarsmaktens helikopterverksamhet organiseras med fem divisioner (syd, väst, mitt, ost och nord), med den tillkommande divisionen lokaliserad till Säve. 1997/98:Fö314 av Claes-Göran Brandin och Sten Östlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av ledningen för helikopterdivisionen på Säve. 1997/98:Fö315 av Birger Hagård och Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag vad avser lokalisering av den flygburna signal- och radarspaningen i fred från Malmen, Linköping, samt av flygtransportresurserna i Bromma till Uppsala. 1997/98:Fö316 av Patrik Norinder och Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stationering av en helikoptergrupp i Söderhamn. 1997/98:Fö318 av Conny Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggningen av den flygburna signal- och radarspaningen. 1997/98:Fö319 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggningen av den flygburna signal- och radarspaningen. 1997/98:Fö320 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av riksdagsbeslutet om att utbildningen av stabs- och sambandsförband skall upphöra i Karlsborg i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning och utvärdering av riksdagsbeslutet i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Fö321 av Ingvar Eriksson och Jan Backman (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla vädercentral Syd, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncentration av försvarets vädercentraler till en enhet, 3. att riksdagen hos regeringen begär att avgörandet om vädertjänstens organisation senareläggs tills ledningsstrukturen inom Försvarsmakten är klarlagd. 1997/98:Fö322 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avbryta projektet ubåt Viking. 1997/98:Fö323 av Erling Bager och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget att minska resurserna för 12:e helikopterdivisionen på Säve. 1997/98:Fö324 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utrusta räddningshelikoptrarna med värmekameror. 1997/98:Fö325 av Elizabeth Nyström och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en Division Väst. 1997/98:Fö326 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om att inrätta för- svarsmaktsgemensamma organisationsenheter för officershögskole- och krigshögskoleprogrammen i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Marinens officershögskola även fortsättningsvis skall vara placerad i Karlskrona, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Marinens intendenturskola blir kvar i Karlskrona, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Flygvapnets väderskola och Flygvapnets flygledarskola lokaliseras till Ronneby, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Karlskrona är en viktig resurs för att utveckla den militära skolutbildningen. 1997/98:Fö327 av My Persson och Arne Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en femte helikopterdivision, Division Väst, bör inrättas med ledning i Säve. 1997/98:Fö328 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av försvarets räddningshelikopter till Söderhamn. 1997/98:Fö329 av Dan Ericsson och Karl-Göran Biörsmark (kd, fp) vari yrkas 1. att riksdagen vid prövningen av frågan om verksamheten på Malmen, Linköping, beslutar inhämta de uppgifter som en särskild arbetstagarkonsult tagit fram, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om signal- och radarspaningens fortsatta lokalisering till Malmen, Linköping. 1997/98:Fö330 av Lennart Klockare och Leif Marklund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av Bodens fästning. 1997/98:Fö331 av Marianne Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av Vädercentral Syd. 1997/98:Fö333 av Nikos Papadopoulos (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värnpliktigas utbildning i hjärt- och lungräddning. 1997/98:Fö334 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om nedläggning av utbildningen vid Stridsskola Nord. 1997/98:Fö335 av Owe Hellberg och Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att helikopterenheten, som hittills funnits på F 15 i Söderhamn, skall behålla sin geografiska stationering, trots att den organisatoriskt tillhör F 4 i Östersund. 1997/98:Fö336 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av Bodens fästning. 1997/98:Fö337 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av Marinens officershögskola i Karlskrona, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ?Marinens stridsskola? i Karlskrona, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Marinledningens lokalisering till Karlskrona, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyttning av FMV:s fartygsbyrå till Karlskrona, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyttningen av flygvapnets väderskola och flygledarskola till Ronneby. 1997/98:Fö338 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av dagersättningen för totalförsvarspliktig personal från 40 till 45 kr, 2. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande uppställning:
------------------------------------------------------- |Anslag (tusental | Regeringens |Anslagsförändring| |kr) | förslag | | ------------------------------------------------------- |A 1. | 36 707 400 | +50 000| |Försvarsmakten | | | |(ram) | | | ------------------------------------------------------- |Summa för | 41 243 865 | +50 000| |utgiftsomr. | | | -------------------------------------------------------
1997/98:Fö339 av Ola Ström (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett stopp på utbyggnaden av Villingsbergs skjutfält i Örebro län, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att säkerställa allmänhetens tillträde till Stora Rökna i Vättern från maj t.o.m. september, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om alternativ plats till Stora Rökna i Vättern för försvarets verksamhet. 1997/98:Fö340 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, fp, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försvarsområdesstaben för Västra Götalands län och försvars- område grupperas i Skövde, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Skaraborgs regemente bör kvarstå i grundorganisationen med motsvarande uppgifter som i dag, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Arméns underhålls- och motorskola bibehålls i Skövde och utvecklas till Försvarsmaktens underhålls- och motorskola, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta skolutredaren återkomma under våren med ett samordnat förslag rörande Försvarsmaktens underhållscentrum, stab och skolor med lokalisering i Skövde, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta Försvarets materielverk eller en särskild utredare utreda konsekvenserna av att Verkstadsadministrativt centrum och eventuellt även underhållsregementena överförs från Försvarsmakten till den civila myndigheten Försvarets materielverk, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att FMV Karlstad bör kvarstanna inom Försvarets materielverk, 7. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att lägga ned Arméns underhållscentrum den 1 juli 1998 samt att Försvarsmaktens underhållscentrum upprättas med början den 1 juli 1998. 1997/98:Fö341 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt sjöofficersutbildning vid nuvarande Marinens officershögskola i Karlskrona. 1997/98:Fö342 av Sven Bergström och Thomas Julin (c, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ha räddningshelikoptrar kvar i Söderhamn. 1997/98:Fö343 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om räddningshelikopter på Norrlandskusten. 1997/98:Fö344 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppmuntra forskning kring alternativ minröjningsteknik, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att understödja tillkomsten av ett civilt minröjningscentrum i Sverige, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att komplettera ett minröjningscentrum med ett dokumentationscentrum när det gäller produktion, utplacering och användning, lagring och export, destruktion m.m. av personminor. 1997/98:Fö401 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en nationell riskforskningsorganisation vid Lunds tekniska högskola/Lunds universitet. 1997/98:Fö402 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad redogörelse för 2000-problemet. 1997/98:Fö403 av Ingibjörg Sigurdsdóttir och Lilian Virgin (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Gotland får bli försöksområde inom totalförsvaret för utbildning av militära och civila totalförsvarsvärnpliktiga och att möjligheter ges att sätta upp en civil beredskapsstyrka för insatser för att möta de civila hot som kan uppstå, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Gotland får bli försöksområde för utökad samverkan mellan de myndigheter som har verksamhet på Östersjön. 1997/98:Fö404 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nationella regler beträffande riskvärdering och riskacceptans fastställs, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undersöka möjligheterna att utse en central instans med huvudansvar för bedömning av riskanalyser, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utomhusvarning, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Räddningsverket i samarbete med frivilligorganisationerna ges i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för grundskola och gymnasium i syfte att stärka undervisningen för ökat säkerhetsmedvetande i samhället. 1997/98:Fö601 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kustbevakningens befogenheter. 1997/98:Fö602 av Sverre Palm och Sten Östlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av lagstiftningen om Kustbevakningens polisiära uppgifter till sjöss. 1997/98:Fö603 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av Kustbevakningen till marinen. 1997/98:Fö604 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kustbevakningens omorganisation och dess följder för Norrlandskusten. 1997/98:Fö605 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade befogenheter för Kustbevakningen att övervaka snöskotertrafiken. 1997/98:Fö717 av Torgny Danielsson och Marina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade instruktioner för Räddningsverkets självskyddsverksamhet till att även omfatta utbildning i simning och vattensäkerhet. 1997/98:Fö801 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av utbildning i hjärt- och lungräddning för landets värnpliktiga. 1997/98:A414 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett maritimt centrum i Härnösand. 1997/98:A416 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kustbevakningens regionledning i Härnösand bör behållas, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att isbrytare av typ Atle skall omlokaliseras till Härnösand, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheter bör skapas för ett maritimt centrum i Härnösand.
1997/98:T230 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla räddningsberedskapen med helikopter i Söderhamn. 1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT och år 2000. 1997/98:T911 av Mats Odell (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT och år 2000. 1997/98:U405 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende investeringsplan för Försvarsmakten för perioden 1998-2000 i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensutsättning av försvarets verkstads- och varvsdrift. 1997/98:Ub807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 52. att riksdagen beslutar att en utredning tillsätts med uppdrag att föreslå former för omställning av delar av FOA:s verksamhet mot civila uppgifter vad gäller forskning och utveckling enligt vad som anförts i motionen, 53. att riksdagen beslutar att ge regeringen i uppdrag att utveckla formerna för genomförande av de i motionen föreslagna fyra pilotprojekten samt ge FOA och berörda instanser uppdraget att genomföra projekten, 64. att riksdagen anvisar 10 miljoner kronor för genomförande av dyslexiprojektet över anslaget D 4 inom utgiftsområde 6, 65. att riksdagen anvisar 30 miljoner kronor från anslaget D 4 utgiftsområde 6 för genomförande av de i motionen föreslagna projekten.
Utskottet
Ärendets beredning i utskottet Totalförsvarsbeslutet för perioden 1997-2001 har fattats genom beslut i två etapper. Den första etappen beslutades av riksdagen den 6 december 1995 (prop. 1995/96:12, bet. FöU1). I den första etappen tog riksdagen ställning till säkerhetspolitiken, försvarspolitiken, övergripande mål och uppgifter för totalförsvaret, övergripande inriktning av totalförsvarets utformning samt ekonomin för perioden. Den andra etappen beslutades av riksdagen den 13 december 1996 (prop. 1996/97:4, bet. FöU1). Riksdagen tog därvid ställning till en närmare inriktning av det militära försvarets krigsorganisation och dess organisation i fred samt mål och inriktning av det civila försvarets funktioner. Vidare behandlades totalförsvarets ledningssystem, personal- och pliktfrågor, materielförsörjning samt ekonomin under perioden 1997- 2001. I detta betänkande behandlar utskottet regeringens 55 förslag till riksdagsbeslut i proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för 1998, utgiftsområde 6 Totalförsvar - i det följande benämnt budgetpropositionen - och regeringens skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse - i det följande benämnd skrivelsen - samt därtill hörande motioner som avlämnats under den allmänna motionstiden. Alla motioner som behandlas är väckta under 1997/98 års riksmöte. Totalt behandlas 55 förslag från regeringen samt 72 motioner med sammanlagt 168 yrkanden. Ett betydande antal motioner som har väckts rör totalförsvarsplikten samt räddningstjänsten i fred. Dessa motioner samt motioner som rör transporter av farligt gods samt Försvarsmaktens högkvarter m.m. kommer att behandlas av utskottet i särskilda betänkanden under 1998. Inför arbetet med betänkandet har utskottet tagit del av föredragningar bl.a. från Regeringskansliet (Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet och Finansdepartementet), Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap, Försvarets materielverk, NUTEK, Statskontoret, Industriförbundet och Volvo Aero. Utskottet har även tagit emot uppvaktningar från Karlskrona kommun och Sydkustens marinkommando, Skövde kommun och Skövde garnison, personalrepresentanter från F 10, F 7 och 12. helikopterdivisionen samt Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet. Utskottet har även genomfört en offentlig utskottsutfrågning om Försvarsmaktens officersutbildning och skolorganisation. En samtalsuppteckning från denna bifogas detta betänkande.
För totalförsvaret gemensamma frågor
Vissa försvarspolitiska frågor m.m. I detta avsnitt behandlar utskottet motionerna 1997/98:Fö1 (mp) yrkande 2, 1997/98:Fö203 (c) yrkande 2, 1997/98:Fö208 (mp), 1997/98:Fö211 (m) yrkande 5 samt 1997/98:Fö226 (s).
Motionerna Moderata samlingspartiet framhåller i Fö211 (yrkande 5) att det styrande angreppsfallet i dag och på medellång sikt är ett strategiskt överfall, dvs. ett dolt iscensatt angrepp med strategiskt lättrörliga styrkor av hög kvalitet. Det strategiska överfallet bör vara avgörande, om än inte helt styrande, för totalförsvarets organisation. Den snabba teknikutvecklingen får stora konsekvenser för framtida konfliktmiljöer. Kampen om informations- och ledningsöverlägsenhet kommmer att vara avgörande för uthålligheten och förmågan att driva egna operationer. Möjligheten att se slagfältet i nära nog realtid kommer att skapas. Rörligheten och tempot i striden ökar. Den ökade förmågan att med långräckviddiga vapen med hög precision bekämpa mål på mycket långa avstånd får konsekvenser för hur luftrummet skall användas och försvaras. Detta accentuerar behovet av en översyn av Sveriges strategiska koncept. I den logiska kedjan säkerhetspolitik-strategi-operationer-försvarsstrukturer saknas i stort den strategiska dimensionen och diskussioner om denna. Sverige behöver utforma - förutom en övergripande strategi - också en försvarsdoktrin. Miljöpartiet de gröna framhåller i sin kommittémotion Fö1 (yrkande 2) att det behövs en hög beredskap för en ominriktning av försvaret. Den del av anpassningsfilosofin som benämns ominriktning skall särskilt studeras vid en säkerhetspolitisk kontrollstation år 1998. Inför denna kontrollstation bör relevant forskning genomföras och underlag tas fram för att den vidgade hotbilden skall få en riktig behandling i ett ominriktningsperspektiv. Den vidgade hotbilden måste få genomslag i hela kedjan: ambassadernas rapportering, underrättelseverksamheten, departement och riksdag. I motion Fö226 av Christer Skoog m.fl. (s) framhålls att samhället under lång tid anskaffat resurser som t.ex. fartyg, helikoptrar, bandvagnar och kommunikationsutrustningar. Eftersom det militära hotet är obefintligt kan dessa resurser användas vid hot mot det civila samhället vid t.ex. bränder, översvämningar, fartygskatastrofer och utsläpp skadliga för miljön. Problem uppstår när olika myndigheter - var för sig - verkställer besparingar utan samverkan med andra. En mer planmässig samverkan mellan myndigheter, institutioner, kommuner och landsting skulle ge många fördelar. En översyn bör enligt motionärerna göras av samhällets alla resurser så att de kan utnyttjas optimalt och så att framtida nyinvesteringar anpassas. I motion Fö203 (yrkande 2) av Birgitta Hambraeus (c) framhålls att det är mindre troligt att stora arméer skulle angripa vårt land. Ett lands suveränitet hotas numera av ekonomiska sanktioner. Det är nödvändigt att ändra maktförhållandena på jorden som gör majoriteten allt fattigare och en minoritet allt rikare och mäktigare. En ny rättfärdig ekonomisk världsordning är det enda som kan ge världen trygghet. Därför bör en utredning se över Sveriges vapenhandel och försvarsinriktning så att vi inriktar totalförsvaret på att underlätta en kamp för en rättvisare värld. I motion Fö208 av Annika Nordgren m.fl. (mp) efterlyses civilmotstånd som försvarsinriktning. Det är nödvändigt att lyfta och utveckla civilmotståndsfrågorna i Sverige, inte minst mot bakgrund av hur totalförsvaret skall anpassas och ominriktas med hänsyn till den säkerhetspolitiska utvecklingen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en strategi för hur frågan om civilt motstånd skall lyftas och prioriteras.
Utskottet Moderata samlingspartiet framhåller bl.a. mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen behovet av en översyn av Sveriges strategiska koncept. Det saknas diskussioner om sambandet mellan säkerhetspolitik-strategi- operationer -försvarsstrukturer. Sverige behöver utforma - förutom en övergripande strategi - en försvarsdoktrin. Utskottet har senast under våren 1997 i betänkande 1996/97:FöU4 Styrning och uppföljning av totalförsvaret pekat på att sambandet mellan säkerhetspolitisk omvärldsanalys, strategiska överväganden, operativa grundprinciper och kraven på Försvarsmaktens operativa förmåga är bristfälligt redovisat. Utskottet finner att det råder stor samsyn mellan motionärernas förslag och vad utskottet redan begärt från regeringen. Utskottet konstaterar emellertid att någon redovisning av det slag som utskottet begärt, ännu inte lämnats av regeringen. I sin skrivelse lämnar regeringen en redogörelse (s. 6-8) av hur arbetet bedrivs avseende styrning och kontroll av Försvarsmakten m.m. varvid denna fråga berörs. Utskottet tolkar redovisningen så att riksdagen i samband med den säkerhetspolitiska kontrollstationen - dvs. under år 1998 - kommer att få den redovisning som utskottet tidigare begärt och som ligger i linje med vad motionärerna efterlyser. Utskottet förutsätter således att motionärernas begäran därmed kommer att tillgodoses. Något ytterligare uttalande från riksdagen - än det från våren 1997 - behövs därför inte, varför motion Fö211 (m) yrkande 5 inte behöver bifallas av riksdagen. Miljöpartiet vill i motion Fö1 yrkande 2 att den del av anpassningsfilosofin som benämns ominriktning skall studeras särskilt vid den kommande kontrollstationen. Därför måste relevant forskning genomföras och underlag tas fram för att den vidgade hotbilden skall få en riktig behandling i ett ominriktningsperspektiv. Utskottet vill därför i sammanhanget påminna om vad utskottet anförde i betänkande 1996/97:FöU1 om sin syn på totalförsvarets långsiktiga anpassningstänkande:
Utskottet anser det inte ändamålsenligt att utarbeta detaljerade planer t.ex. för hur en viss målbild i form av en definierad organisation skall kunna realiseras i ett perspektiv av långsiktig anpassning. En sådan ansats kan få en alltför styrande verkan, minska överblicken och hämma ett förutsättningslöst och flexibelt tänkande i detta avseende. Anpassningsdoktrinen kommer enligt utskottets bedömning att vara i behov av ständig utveckling där regelbunden uppföljning och utvärdering kommer att utgöra viktiga ingångsvärden. Frågan om totalförsvarets förmåga att bygga upp full stridsduglighet och en långsiktig anpassning till förändrade hot och andra förutsättningar är en viktig fråga för totalförsvarets trovärdighet, såväl utåt mot omvärlden som mot Sveriges medborgare. Utskottet kommer - inte minst mot bakgrund av förmågans centrala betydelse för försvarspolitiken - att noggrant behöva följa upp och kontrollera vilka åtgärder som regeringen och ansvariga myndigheter vidtar och värdera effekterna av dem. Totalförsvarets uppgifter, inriktning, sammansättning och resurstilldelning har kontinuerligt förändrats i samband med försvarsbesluten. Detta gäller i hög grad även som följd av 1996 års totalförsvarsbeslut, där dess framtida förmåga att anpassas efter bl.a. de nya hotbilderna kommer att stå i förgrunden. Enligt utskottets mening pågår nu ett omfattande arbete hos ett stort antal instanser med att samla in, bearbeta och analysera olika omvärldsfaktorer som kan hota Sverige, inte bara militärt utan även från ett bredare spektrum av olika hot. Försvarsberedningen - i vilken samtliga partier medverkar - regeringen och riksdagen kommer att ha ett brett underlag inför nästa års kontrollstation för att då pröva om totalförsvaret behöver utvecklas på något annat sätt än vad nu gällande försvarsbeslut anger. Det är utskottets mening att den vidgade hotbilden fått ett betydande genomslag hos berörda myndigheters planering samt i underlagsarbetet inför bl.a. kontrollstationen. Något särskilt uttalande av riksdagen om hur underlagsarbetet bör bedrivas i detta avseende - t.ex. för en s.k. ominriktning av totalförsvarsresurserna - behövs därför inte. I motionerna Fö203 (c) yrkande 2 och Fö208 (mp) begär motionärerna en annan försvarspolitisk inriktning än den som riksdagen har beslutat om. Utskottet erinrar om att riksdagen i två etapper under 1995 och 1996 behandlat frågan om Sveriges säkerhets- och försvarspolitik, senast i betänkande 1996/97:Fö1 Sveriges försvarspolitik mot sekelskiftet. Riktlinjerna för försvarspolitiken gäller under perioden 1997-2001 såvitt inte riksdagen av säkerhetspolitiska skäl anser att förändringar - t.ex. av det slag som motionärerna för fram - är motiverade. En säkerhetspolitisk kontrollstation skall genomföras under år 1998. Först vid det tillfället blir det aktuellt att överväga om de nu gällande riktlinjerna för försvarspolitiken behöver förändras. När det gäller förslagen om civilmotstånd vill utskottet från ett mer principiellt perspektiv anföra följande. Civilt motstånd torde oftast avse motståndsformer som inte inryms i folkrättens accepterade kategorier för att delta i strid. Formerna i sig är dessutom synnerligen begränsat accepterade i den gällande folkrätten. Civilt motstånd kan endast bli aktuellt i en situation där fienden lyckats att på något avsnitt - eller under någon tid - besätta eller ockupera någon del av landet. Även då är motstånd med personal som faller utanför folkrättens kombattantkategorier (dvs. i huvudsak Försvarsmaktens krigsförband eller den väpnade motståndsrörelsen) synnerligen restriktivt accepterat av folkrätten. Delegationen för icke-militärt motstånd lades ned den 1 juli 1994 då uppgiften att informera om civilbefolkningens möjligheter att, inom folkrättens ram, bjuda en ockupant motstånd fördes över till Styrelsen för psykologiskt försvar som funktionsansvarig myndighet för funktionen Psykologiskt försvar. Regeringen har varken inför 1995 eller 1996 års beslut om försvarspolitiken för perioden 1997-2001 aktualiserat att civilmotstånd skulle utgöra någon försvarspolitisk komponent för att möta ett väpnat angrepp på Sverige. I samband med 1996 års beslut avvisade vidare riksdagen (bet. 1996/97:FöU1 s. 181) motionsförslag i den nu föreslagna riktningen samt förslag att inleda försöksverksamhet med civilt motstånd. Civilmotstånd har svagt folkrättsligt stöd - därför bör inte Sverige särskilt förbereda totalförsvaret eller aktivt uppmana medborgarna till den motståndsformen. Däremot bör allmänheten informeras om vilka förutsättningar som gäller. Den uppgiften löser Styrelsen för psykologiskt försvar. Utskottet anser sålunda att det inte är trovärdigt för den svenska säkerhets- och försvarspolitiken att den i någon väsentlig grad skall bygga på en motståndsform som dels förutsätter att fienden redan besatt eller ockuperat någon del av landet, dels innebär en motståndsform som inte har folkrättslig legitimitet endast i mycket begränsad utsträckning. Motionerna bör därför avslås av riksdagen. I motion Fö226 (s) pekar motionärerna på betydelsen av en mer planmässig samverkan mellar myndigheter, kommuner och landsting m.fl. för att optimera utnyttjandet av samhällets alla resurser t.ex. i samband med fredstida katastrofer men även för att kunna påverka kommande nyinvesteringar. En översyn bör därför göras i detta syfte. Utskottet delar motionärernas syn på behovet av en bred samverkan mellan olika instanser i samhället som disponerar resurser av det slag som lyfts fram i motionen. Riksdagen har i försvarsbeslutet angivit att en av totalförsvarets nya huvuduppgifter är att stärka samhällets samlade förmåga att förebygga och möta svåra påfrestningar i fred. Utskottet är emellertid tveksamt till om en utredning av det slag som motionärerna begär bäst fyller det kontinuerliga samarbetsbehov som behövs mellan samhällets olika organ, sett i ett mer långsiktigt perspektiv. Det behövs enligt utskottets mening kontinuerligt samarbete mellan myndigheter, kommuner, landsting men även med vissa företag som disponerar nyckelresurser av det slag som motionärerna pekar på. Genom den nya huvuduppgiften för totalförsvaret kommer samverkan och planläggning sannolikt att främjas på det sätt som efterlyses i motionen. Utskottet vill i sammanhanget peka på betydelsen av bl.a. Totalförsvarets chefsnämnd när det gäller en bred myndighetssamverkan inom totalförsvaret. Chefsnämnden har att i fred verka för en samordning av myndigheternas och företagens verksamhet. Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört bör motionerna Fö1 yrkande 2, Fö203 yrkande 2, Fö208, Fö211 yrkande 5 samt Fö226 inte bifallas av riksdagen.
Anpassning I detta avsnitt behandlar utskottet motionerna Fö1 (mp kommitté) yrkande 1, Fö211 (m parti) yrkande 7, Fö220 (kd kommitté) yrkandena 12-14, Fö228 (fp parti) yrkande 5 samt Fö309 (m) samt vad regeringen informerat om i skrivelsen 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse, kapitel 2 Anpassningsförmåga.
Regeringen Regeringen har påbörjat arbetet med att anpassa totalförsvaret till förändrade förutsättningar. Kompetensuppbyggnad har skett inom Regeringskansliet. Personal med särskild uppgift att utveckla metoderna för anpassning har tillförts Regeringskansliet. Försvarsmakten har i budgetunderlag för år 1998 utvecklat på vilket sätt arbete med anpassning skall bedrivas inom Försvarsmakten. Försvarsmakten har tillsammans med Försvarets materielverk m.fl. fortsatt arbetet med att bedöma möjligheterna att höja krigsdugligheten för krigsorganisationen inom ett år. Funktionsansvariga myndigheter inom det civila försvaret skall genomföra en analys av vilka åtgärder som kan skjutas upp till en anpassningsperiod. Försvarets forskningsanstalt har lämnat regeringen rapporter om bl.a. försvarsindustrins möjligheter att medverka i anpassningsåtgärder. Överstyrelsen för civil beredskap gör en revidering av de regionala mål- och riskanalyserna utifrån den förändrade hotbilden. Analyserna är ett viktigt prioriteringsinstrument som grund för all totalförsvarsplanläggning. Regeringen redovisar i skrivelsen att den i samband med den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998 avser att värdera möjligheterna till att genomföra anpassning. Härvid kommer särskilt den del av anpassningsfilosofin som benämns ominriktning att studeras.
Motionerna Enligt Moderata samlingspartiet (partimotion Fö211 yrkande 7) övertygar inte regeringens redovisning av vilka åtgärder som vidtagits för att skapa en stabil grund för anpassningsförmågan. Försvarsutskottet förutsatte i 1996 års försvarsbeslut att regeringen skulle återkomma med en redovisning av vidtagna åtgärder och kompletterande förslag. Vidare förutsattes en årlig utvärdering av krigsduglighet och förberedelserna för att höja denna i ett återtagningsperspektiv. Regeringens redovisningar i propositionen och i skrivelsen lämnar mycket i övrigt att önska. Att hänvisa till kontrollstation 1998 räcker inte. Trots att anpassning varit en central fråga i svensk försvarsplanering sedan 1993 är planeringen mer av filosofisk karaktär. Enligt motionärernas mening bör regeringen varje år till riksdagen redovisa en beredskapsplan där åtgärder och kostnader såväl för den ettåriga återtagningen som för den långsiktiga anpassningen anges. Folkpartiet liberalerna framhåller i partimotion Fö228 yrkande 5 att det är en central uppgift för riksdagen och regeringen att återkommande pröva Försvarsmaktens förutsättningar och behov för att klara uppgifterna återtagning och långsiktig anpassning. Folkpartiet välkomnar att regeringen i skrivelsen lämnar en redogörelse för hur man avser att fortsatt bedriva detta arbete, även om motionärerna konstaterar att arbetet i allt väsentligt återstår. Materielförsörjningen och därmed den svenska försvarsindustrins utveckling blir av strategisk betydelse för att att kunna genomföra anpassning. Folkpartiet föreslår - liksom vid beslutet 1996 - att ytterligare 200 miljoner kronor årligen anslås för anpassningsinriktade tekniksatsningar. Miljöpartiet de gröna anser i sin kommittémotion Fö1 yrkande 1 att det tydligt framgår såväl i regeringens skrivelse som i Försvarsmaktens skrifter och i den allmänna debatten att det enbart är tillväxt som avses med anpassning. Anpassning måste enligt Miljöpartiet även innefatta förberedelser för en krympning av Försvarsmakten. Man måste skapa en flexibilitet att också krympa organisationen på ett ekonomiskt riktigt sätt. Det är i sammanhanget även viktigt att studera begreppet ominriktning samt att uppmärksamma icke- våldsmetoder och civilt motstånd i ett ominriktningsscenario. Miljöfrågornas koppling till säkerhetspolitiken - som riksdagen uttalat sig för - måste enligt motionärerna följas upp i 1998 års kontrollstation. Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion Fö220 yrkanden 12-14 att anpassningsförmågan är en avgörande fråga för svensk försvarspolitik. Anpassningsdoktrinen kommer ständigt att vara i behov av utveckling. Riksdagen bör därför årligen följa upp beredskapsläget. Motionärerna pekar i yrkande 12 på redovisningen av brister i krigsdugligheten och begränsningar i repetitionsutbildningen. Eftersom anpassningförmågan bygger på välutbildade förband bör inte genomförd utbildning förslösas genom inställda repetitionsutbildlingar. Regeringen bör ange vilka åtgärder som kommer att vidtas för att vidmakthålla nödvändig kompetens hos pliktpersonalen. I yrkande 13 framhålls att en grundläggande fråga är om vår demokrati förmår fatta nödvändiga beslut om återtagning och tillväxt i tid. Därför är det viktig att analysera vilka beslutsformer som krävs inför en återtagning bl.a. med hänsyn till lagar och förordningar. En viktig del av Sveriges försvarspolitik är enligt yrkande 14 att säkerställa Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning och förmåga att vidmakthålla system som är i bruk. Svensk försvarsindustri är också en grund vilken vi skall utgå från om krigsorganisationen skall växa. Därför måste försvarets materielförsörjning - särskilt i detta hänseende - uppmärksammas vid den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1998. I motion Fö309 av Ingvar Eriksson och Inga Berggren (m) pekar motionärerna på den betydelse som skjut- och övningsfält har i en återtagningssituation. Den omfattande mekaniseringen av armén begränsar möjligheterna att öva på civil mark. Skjut- och övningsfälten i Sydsverige är en kritisk resurs för Försvarsmakten när det gäller att genomföra en återtagning. Därför måste möjligheterna behållas att till fullo kunna utnyttja övnings- och skjutfälten.
Utskottet I 1996 års totalförsvarsbeslut ansåg utskottet (1996/97:FöU1 s. 40) att betydande utvecklingsarbete återstod när det gällde att skapa grund för den långsiktiga anpassningsförmågan. Det som då redovisades av regeringen var enligt utskottet endast ett första steg. Resultatet av det arbetet borde redovisas för riksdagen så att riksdagen kunde ges goda förutsättningar att följa upp och kontrollera om - och hur - förmågan till att höja krigsdugligheten och mer långsiktigt anpassa totalförsvaret byggs upp. Utskottet förutsatte sålunda att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av vidtagna åtgärder och kompletterande förslag. Därmed blir det möjligt för riksdagen att kontinuerligt pröva hur anpassningsförmågan utvecklas och därmed om den nu gällande inriktningen behöver ändras. Utskottet ansåg vidare (s. 40) att riksdagen årligen borde följa upp beredskapsläget (t.ex. behovet av repetitionsövningar, materielanskaffning m.m.) och överväga behovet av förändrad inriktning. Utskottet utgick därför (s. 62) från att regeringen årligen i anslutning till budgetförslaget för riksdagen redovisar sin utvärdering av dels krigsdugligheten för det militära försvarets olika delar och förberedelserna för att höja denna i ett ettårsperspektiv, dels en överblick över läge och handlingsmöjligheter inom ramen för en mer långsiktig anpassningsdoktrin. Regeringen har i skrivelsen redovisat regeringens och myndigheternas arbete med att förverkliga förmågan till kort- och långsiktig anpassning av totalförsvaret. Moderata samlingspartiet riktar i motion Fö211 (m) yrkande 7 kritik mot regeringens redovisning som de anser lämnar mycket i övrigt att önska. Regeringen bör årligen redovisa en beredskapsplan för såväl den kort- som långsiktiga anpassningen. Folkpartiet liberalerna välkomnar i motion Fö228 (fp) yrkande 5 regeringens redovisning av hur man avser driva arbetet vidare, men konstaterar samtidigt att arbetet i allt väsentligt återstår. För att främja svensk försvarsindustris förmåga att medverka i den långsiktiga anpassningen vill Folkpartiet satsa ytterligare 200 miljoner kronor i anpassningsinriktade tekniksatsningar. Utskottet anser för sin del att regeringens redovisning bör vara mer omfattande med hänsyn till de önskemål om olika redovisningar som utskottet efterlyste i totalförsvarsbeslutet. Utskottet bedömer emellertid - i likhet med förra året - att det fortfarande återstår ett betydande utvecklingsarbete i såväl Regeringskansliet som hos ett antal berörda myndigheter för att det skall vara möjligt att förse riksdagen och regeringen med erforderligt underlag. Det kan sålunda ta ytterligare en tid innan redovisningarna fått sådant innehåll och sådan kvalitet att riksdagen kan kontrollera hur anpassningförmågan utvecklas, dess särskilda kostnader och ytterst värdera realiserbarheten i olika avseenden. Utskottet kan bl.a. mot den bakgrunden inte nu bedöma effekten av ytterligare 200 miljoner kronor i tekniksatsningar som föreslås av Folkpartiet. Därför bör riksdagen inte bifalla förslaget. Miljöpartiet anser i Fö1 yrkande 1 att anpassningen även bör omfatta förberedelser för en krympning av Försvarsmakten samt att icke-våldsmetoder och civilmotstånd skall beaktas i, vad motionärerna kallar, ett ominriktningsscenario. Utskottet anser att totalförsvarets resurser - enligt den grundsyn som lades fast av riksdagen i 1996 års försvarsbeslut - skall utformas och inriktas så att det byggs in en stor flexibilitet att anpassa dessa efter omvärldsutvecklingen. Anpassningsförmågan skall vara generell till sin natur och inte bara ta fasta på en ökning eller minskning av totalförsvarets organisation eller dess resurser. Myndigheternas förmåga till långsiktig tillväxt skall skapas inom årligen givna ekonomiska förutsättningar. Den anpassningsförmåga som på olika sätt förbereds, och byggs in, syftar till att ge statsmakterna störrre handlingsfrihet än tidigare för att på olika sätt efter hand förändra - t.ex. Försvarsmakten - mot det breda perspektiv av framtida hot och risker som kan riktas mot Sverige. Därför anser utskottet inte att det behövs några särskilda förberedelser just för en ytterligare krympning av Försvarsmakten. Vidare anser utskottet att civilmotstånd inte skall vara någon grundläggande komponent i Sveriges försvarspolitik för att möta ett militärt angrepp. Därför behövs det inte heller några särskilda anpassningsförberedelser för denna motståndsform. Kristdemokraterna framhåller i Fö220 yrkande 12 behovet av åtgärder för att ta till vara och vidmakthålla kompetens hos pliktpersonalen vilken vår anpassningförmåga bygger på. I yrkande 13 reses frågan om vår demokrati förmår att fatta nödvändiga beslut om återtagning och tillväxt i tid. I yrkande 14 framhålls behovet av att en analys av försvarets materielförsörjningssituation måste ske vid 1998 års kontrollstation. När det gäller frågan om pliktpersonalens kompetens vill utskottet inledningsvis erinra om att regeringen i budgetpropositionen gör den bedömningen att de väsentligaste delarna av krigsorganisationen för närvarande kan uppnå full krigsduglighet inom tolv månader. Repetitionsutbildningen har emellertid inte bedrivits i tillräcklig omfattning varför möjligheten att på sikt kunna höja krigsdugligheten tillräckligt snabbt kan äventyras. Därför har regeringen givit Försvarsmakten i uppdrag att redovisa vad som behöver göras för att totalförsvarets mål om krigsduglighet och anpassning skall kunna uppfyllas i detta avseende. Utskottet står bakom motionärernas och regeringens ambitioner att vidta åtgärder så att de mål som riksdagen beslutat om skall kunna ligga fast. Utredningsarbetet bör emellertid avvaktas innan utskottet gör några ytterligare uttalanden. Utskottet anser att beslut om den långsiktiga anpassningen av vårt totalförsvar bör ske i normala beslutsformer för försvarspolitiskt arbete, företrädesvis i samband med de säkerhetspolitiska kontrollstationerna eller de långsiktiga försvarsbesluten. Utskottet ser för närvarande inget skäl för ny lagstiftning eller för några särskilda beslutsformer för att bedöma behovet av och kunna fatta beslut om att höja krigsdugligheten inom en ettårsperiod. För att förbättra förmågan att fatta beslut i anpassningsfrågor - sett i något vidare perspektiv som motionen även tar upp - har regeringen redan inför 1996 års försvarsbeslut redovisat att den tagit initiativ till en översyn av underrättelsetjänsten, avsatt särskilda medel för forskning, förstärkt Regeringskansliets förmåga i anpassningshänseende samt skapat ett system med säkerhetspolitiska kontrollstationer. Detta bör rimligtvis skapa förutsättningar för de analyser och överväganden som behövs och därmed förutsättningar för statsmakterna att kunna fatta sådana beslut som motionärerna efterlyser. Utskottet förutsätter att regeringen i samband med kontrollstationen år 1998 redovisar en analys av Försvarsmaktens materielförsörjning utifrån ett anpassningsperspektiv. Motionärernas önskemål i yrkande 14 kommer därmed att tillgodoses varför motionen inte behöver bifallas. I motion Fö309 (m) pekar motionärerna på att skjut- och övningsfälten är en kritisk resurs för Försvarsmakten i Sydsverige när det gäller att genomföra s.k. återtagning. Frågan om övnings- och skjutfältens ökade betydelse i en anpassningssituation berörde utskottet senast i betänkande 1996/97:FöU3 Försvaret och miljön. Motionärernas syn på behovet ligger i linje med vad utskottet redan uttalat, varför riksdagen inte behöver bifalla motionen. Med anledning av vad utskottet nu har anfört bör motionerna Fö1 yrkande 1, Fö211 yrkande 7, Fö220 yrkandena 12-14, Fö228 yrkande 5 samt Fö309 inte bifallas av riksdagen.
Ledningssystem i totalförsvaret. Informationskrigföring Utskottet behandlar här regeringens skrivelse kapitel 4 (s. 10) Ledning och samordning samt tillhörande motionsyrkanden, nämligen Fö1 (mp kommitté) yrkande 3, Fö211 (m parti) yrkande 9.
Regeringen Regeringen hänvisar i skrivelsen till de båda etapperna i det senaste försvarsbeslutet och till att ledningssystemet i dessa beslut fick en ingående behandling. Sålunda har utgångspunkter getts för utvecklingen av ledningssystemet och vissa organisatoriska beslut fattats. Regeringen erinrar vidare om sin syn att det grundläggande målet för ledningen och samordningen inom totalförsvaret är att åstadkomma ett sammanhållet system - en homogen ledningskedja. Regeringen anför att den inriktat det fortsatta arbetet från de utgångspunkter som riksdagen har angivit. Regeringen avser att återkomma till riksdagen då preliminära erfarenheter av genomförda förändringar av ledningssystemen föreligger tillsammans med ytterligare utredningsmaterial om ledningssy- stem, utveckling och informationskrig. Avsikten är att i samband med kontrollstationen år 1998 redovisa regeringens inriktning för den fortsatta utvecklingen av ledningssystemet samt konkreta åtgärder på informationskrigföringens område.
Motionerna Enligt Moderata samlingspartiet förtjänar de frågor om försvarets ledning och styrning som försvarsutskottet pekade på inför försvarsbeslutet (bet. 1996/97:FöU1, s. 51-54) en långt mer omfattande belysning än de fått i regeringens skrivelse. Motionärerna anser i partimotion Fö211 (m) det vara anmärkningsvärt att regeringen inte redovisat sin uppfattning om de operativa principerna för försvarets förande, vilka efterlysts av riksdagen. Detta sägs aktualisera frågan om en förstärkning av Försvarsdepartementet i enlighet med vad LEMO-utredningen har föreslagit (yrkande 9). I Miljöpartiets kommittémotion Fö1 (mp) konstateras att informationskrigföring inte i sig är något nytt. Vad som förändrats är dels den större betydelse som information får till följd av teknikens utveckling, dels de radikalt annorlunda angreppsmöjligheter som tekniken ger. Motionärerna ger exempel på olika slags offensiv informationskrigföringsteknik. I motionen hänvisas till behandlingen av den s.k. IT-propositionen (prop. 1995/96:125) och att en enig riksdag då framhöll att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas ytterligare och att regeringen borde återkomma med en samlad strategi. Enligt motionärerna saknas fortfarande en sådan. De anser vidare att det är helt otillräckligt att, som regeringen gjort, tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföringen. Enligt Miljöpartiet bör regeringen återkomma till riksdagen med en förklaring varför inte riksdagsbeslutet har genomförts (yrkande 3).
Utskottet Förmågan att leda totalförsvarets olika delar under höjd beredskap, liksom under kriser i fred, har en avgörande inverkan på hur väl totalförsvaret kommer att kunna lösa sina uppgifter. Hur denna förmåga uppfattas av omgivningen påverkar bedömningen av totalförsvarets trovärdighet. Även försvars- viljan påverkas härav. Framtida konflikter kan få en helt annan karaktär och förlopp än hittills. Bl.a. har det som fått beteckningen informationskrigföring introducerat helt nya förutsättningar för ledning. Utskottet har därför i flera olika sammanhang, och från något skilda utgångspunkter, påtalat vikten av ett utvecklingsarbete inom totalförsvarets ledningsfunktioner och att detta arbete rimligtvis bör bli relativt genomgripande. Utskottet har sålunda under både år 1995 och år 1996 efterlyst (bet. 1995/96:FöU1 och 1996/97:FöU1) ett underlag för principställningstaganden om det framtida ledningssystemets utveckling. Senast inför 1996 års försvarsbeslut preciserade sig utskottet och anförde (bet. 1996/97:FöU1 s. 53):
Utskottet vill, ... , peka på några förhållanden som bör övervägas i det långsiktiga arbetet med att för totalförsvaret utveckla ett effektivt ledningskoncept, arbetsmetoder, regler för beslutsfattande samt ledningsfunktionens organisatoriska utveckling. En sådan utveckling bör bl.a. utgå från:
* Ledningsbehovet med avseende på de nya uppgifter som skall lösas, varvid hänsyn skall tas till det vidgade säkerhetsbegreppet.
* Den framtida ledningsmiljön innefattande teknisk utveckling - möjligheter och hot - samt framtida konflikters bedömda karaktär.
* Behovet av samordning och en effektivt fungerande beslutsprocess inom totalförsvaret för att kunna hantera de mycket snabba förlopp som kan komma i fråga. Härvid bör antalet ledningsnivåer granskas kritiskt.
* Kravet på robusthet och flexibilitet för att inte en eventuell angripare skall finna det särskilt lönsamt att bekämpa vårt ledningssystem för att nå sina politiska syften. Utskottet har vidare vid ett flertal tillfällen uttalat farhågor för en otillräcklig s.k. IT-säkerhet och bristande beredskap inför informationskrigföring. Utskottet har exempelvis begärt (bet. 1996/97:FöU1 och bet. 1996/97:FöU5) att regeringen organiserar ett samlat och samordnat ansvar för IT-säkerhetsfrågorna och återkommer till riksdagen med en utvecklad strategi som en del i ett nationellt handlingsprogram. Regeringen redogör kortfattat i skrivelsen för hur regeringen med utgångspunkt i 1996 års totalförsvarsbeslut inriktat arbetet beträffande ledning och samordning. Utskottet har vidare erfarit att regeringen nyligen givit Statskontoret i uppdrag att ta fram en sammanhållen strategi som skall precisera statens ansvar och ange hur säkerhetsarbetet kan inordnas i det nationella handlingsprogrammet för IT. Utskottet håller med motionärerna i motion Fö1 (mp parti) och Fö211 (m parti) om att redogörelsen i skrivelsen inte svarar mot vad utskottet begärt och förväntat sig. Utskottet har emellertid förståelse för att frågorna är komplexa och kräver tid för en adekvat beredning. Utskottet kan därför acceptera att regeringen återkommer inför kontrollstation 1998 med den samlade redovisning innefattande underlag för principställningstagande om ledningssystemets utveckling som utskottet flera gånger tidigare begärt. Med detta konstaterande anser utskottet att partimotion Fö1 (mp) yrkande 3 inte bör bifallas. Två motionsyrkanden tar upp frågan om behovet att förstärka Försvarsdepartementet. Utgångspunkten är att regeringen i ett flertal fall inte ansetts ha lämnat det underlag som riksdagen har begärt. Den 1 juli 1994 bildades den nya myndigheten Försvarsmakten genom bl.a. sammanslagning av armén, marinen och flygvapnet. Den s.k. LEMO-utredningen uttalade sig i detta sammanhang om behovet att förändra Försvarsdepartementets kompetens och funktionssätt. Utgångspunkten var nödvändigheten att öka förmågan till självständiga analyser, bl.a. ekonomiska sådana, samt styrning och uppföljning när Försvarsmakten ombildades till en myndighet. Utredningen anförde (SOU 1991:112 s. 17 och 170) bl.a. att ?det naturliga sättet att balansera överbefälhavarens ökade befogenheter är att säkerställa att Försvarsdepartementet får den kompetens och kapacitet som behövs för att regeringen skall kunna styra och kontrollera verksamheten inom Försvarsmakten. För att denna ledning skall kunna utövas behöver arbetsinriktningen och kompetensen utvecklas i Försvarsdepartementet.? Utskottet delar LEMO-utredningens slutsatser i denna del, vilket också anförs i motion Fö211 (m parti) yrkande 9. Utskottet utgår från att regeringen utvärderar hur organisation och arbetssätt utvecklats de senaste åren inom Försvarsdepartemetet. Utskottet bör också informeras i frågan. Det anförda innebär att vad som anförts i motion Fö211 (m parti) yrkande 9 kommer att tillgodoses. Motionsyrkandet bör därför inte bifallas.
Omorganisation av Försvarsmaktens högkvarter m.m. Utskottet redogör här för vad regeringen i budgetpropositionen (s. 25) anfört om omorganisationen av Försvarsmaktens högkvarter. Regeringen lämnar inga förslag till riksdagen i denna del. Utskottet redogör även för avgivna motioner i ärendet, nämligen Fö211 (m parti) yrkande 8, Fö311 (mp) och Fö317 (m kommitté). Utskottet avser att återkomma i ett särskilt betänkande med sina ställningstaganden till regeringens redogörelse och till de avgivna motionerna. Utskottet behandlar i detta avsnitt motionsyrkanden som rör indelningen i militärområden m.m., nämligen Fö228 (fp parti) yrkandena 7 och 8.
Regeringen Regeringen redogör i propositionen (s. 25) för hur frågan om organisationen av Försvarsmaktens högkvarter behandlats sedan 1992 års försvarsbeslut. Inför detta beslut föreslog den s.k. LEMO-utredningen att högkvarteret i fred borde indelas i huvudavdelningar för operativ ledning, programledning och förbandsproduktionsledning. Regeringen tillkännagav att förslaget i huvudsak överensstämde med regeringens uppfattning (prop. 1991/92:102 s. 43). Den s.k. UTFÖR-utredningen konstaterar (SOU 1996:123) att de efter 1992 års försvarsbeslut beräknade besparingarna i ledningsorganisationen endast förverkligats till ca 50 %. Vidare konstaterar utredningen att regeringens intentioner inte slagit igenom i högkvarterets organisation och ansvarsfördelning. Regeringen anförde i totalförsvarspropositionen år 1996 (prop. 1996/97:4) att den delade utredningens uppfattning om att högkvarterets organisation och ansvarsfördelning inte var den mest ändamålsenliga och att tidigare beslutade besparingar inte hade uppnåtts. Regeringen informerade samtidigt riksdagen om att den avsåg att uppdra åt Försvarsmakten att genomföra en översyn av högkvarterets organisation. I det uppdrag som senare lämnades angavs att organisationsförslaget skulle tydliggöra ansvaret för avvägning, operativ verksamhet respektive produktion samt säkerställa en sammanhållen avvägningsfunktion och en ändamålsenlig beställarkompetens. Regeringen uppdrog vidare åt Försvarsmakten att vidta åtgärder så att kostnaderna för ledningsorganisationen, främst högkvarteret, kan minskas med 100 miljoner kronor årligen fr.o.m. budgetåret 1998. Det av Försvarsmakten till regeringen redovisade förslaget omfattar en matrisorganisation med å ena sidan operationsledning, förbandsledning, materielledning och personalledning och å andra sidan fyra generalinspektörer med ansvar för krigsförbandens kvalitet och förmåga. Beredningen av Försvarsmaktens avvägningsbeslut föreslås ske i en planeringsledning. Arbetet i högkvarteret förutsätts ledas av en stabschef. Regeringen anser att organisationsförslaget kan ligga till grund för regeringens fortsatta beredning. Det bör ankomma på regeringen att besluta om omorganisationen av Försvarsmaktens högkvarter. Regeringen avser att informera riksdagen i frågan.
Motionerna Enligt Moderata samlingspartiets partimotion Fö211 (m) får inte Försvars- maktens förslag till ny organisation för högkvarteret ses isolerat från den politiska process och reguljära förvaltning som styr försvaret. Frågorna om programindelning, produktionsledning och försvarsgrenschefernas ställning har betydelse för den politiska styrningen, varför dessa frågor naturligen avgörs genom politiska beslut. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 8). Vidare anser motionärerna att frågorna kring militärområdesindelningen och övrig operativ ledning också bör vägas in, bl.a. i ett samverkansperspektiv. Moderata samlingspartiet återkommer i kommittémotion Fö317 (m) till frågan om högkvarterets organisation. Motionärerna noterar att regeringen tillsatt en beredningsgrupp med uppgift att granska och överarbeta Försvars- maktens förslag. Motionärerna anser att gruppen givits ett för snävt uppdrag. Högkvarterets organisation kan inte ses isolerad från den politiska ledningen, styrningen och utvärderingen av försvaret. Det är sålunda angeläget att också se över andra faktorer som t.ex. programindelning, gränssnitt och ansvarsförhållanden mellan riksdag, regering och myndigheter. Dessa frågor borde också belysas av nämnda beredningsgrupp. Motion Fö311 (mp) tar också upp högkvartersorganisationen. Motionären säger sig med utgångspunkt i UTFÖR-utredningens förslag ha haft förväntningar på väl utvecklade skrivningar om styrningsfrågorna i regeringens propositioner. Så sägs inte ha blivit fallet utan regeringen anser att det räcker att hålla riksdagen informerad samt att det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder och att följa upp resultatet. Enligt motionären är detta långt ifrån tillräckligt. Det är riksdagen som skall avgöra vad som är viktiga frågor och i vilken utsträckning som riksdagen skall besluta i dessa. Motionären konstaterar att det är få västländer som har en överbefälhavare med så stora befogenheter i fredstid som den svenske ÖB. Det är oerhört viktigt att den demokratiska kontrollen av Försvarsmakten är god. Det bör därför vara riksdagen som skall besluta om principiellt viktiga förändringar i Försvarsmaktens ledning, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna. Folkpartiet liberalerna anför i partimotion Fö228 (fp) att det i 1996 års försvarsbeslut anslöt sig till grundtankarna i den s.k. UTFÖR-utredningen om försvarets ledning och struktur. Liksom då föreslås nu en minskning av antalet militärområdesstaber genom sammanslagning av Milo Mitt och Milo Syd (yrkande 7) samt att fördelningsstaberna integreras i milostaberna (yrkande 8).
Utskottet Frågan om den nya högkvartersorganisationen inom Försvarsmakten kan enligt utskottets mening inte ses som en isolerad fråga. Den är, som mycket riktigt och med något skilda formuleringar påpekats i de avgivna motionerna, en del av utvecklingen av det samlade ledningssystemet. Beslut om högkvartersorganisationen blir därmed ett led i den politiska styrningen. Det ankommer dock inte på riksdagen att fatta beslut om en myndighets interna organisation. Utskottet har erfarit att regeringen efter det att budgetpropositionen lämnats till riksdagen tillsatt en särskild beredningsgrupp i Regeringskansliet med uppgift att analysera Försvarsmaktens förslag till omorganisation av högkvarteret. Gruppen skall jämföra detta förslag med det uppdrag som regeringen gav till Försvarsmakten i regleringsbrevet för år 1997 och statsmakternas tidigare ställningstaganden till vad som anförts i betänkanden från de s.k. LEMO- respektive UTFÖR-utredningarna. Utskottet har vidare erfarit att gruppen skall redovisa sina ställningstaganden den 1 december i år, varefter en politisk beredning vidtar i Regeringskansliet. Utskottet anser att det är angeläget att regeringen under beredningen informerar utskottet om sina överväganden och ställningstaganden. Med hänsyn till frågans vikt och pågående beredningsarbete är utskottet inte nu berett att uttala någon mening om det som regeringen anfört i propositionen om det militära högkvarterets omorganisation och inte heller om de avgivna motionerna. Utskottet avser att behandla frågan i ett särskilt betänkande när beredningsarbetet i Regeringskansliet är avslutat och regeringens uppfattning i ärendet är känd av utskottet. Riksdagen har senast i totalförsvarsbeslutet 1996 (prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109) reglerat indelningen i militärområden samt antalet fördelningar. Utskottet anser att det för närvarande inte finns skäl att besluta om förändringar i dessa delar. Utskottet förutsätter att regeringen när det finns anledning att ändra organisationen lämnar förslag till riksdagen om förändringar i militärområdesindelningen och antalet fördelningar. Partimotion Fö228 (fp) yrkandena 7 och 8 bör därmed inte bifallas.
IT inför år 2000 Utskottet behandlar här motionerna Fö222, Fö227, Fö402, T815 yrkande 23 och T911 yrkande 1.
Motionerna I motion Fö222 av Patrik Norinder (m) framhålls att risken är mycket stor att statliga myndigheter inte hinner ställa om sina datorer inför år 2000. Riksförsäkringsverket har startat sitt arbete med att förbereda datasystemet inför tusenårsskiftet. Denna enhet, tillsammans med flera andra statliga verksamheter, har förlagts till Söderhamn. Motionären anser att en nationell millenniumgrupp för statliga företag bör förläggas till Söderhamn. I motion Fö227 av Carl Erik Hedlund (m) sägs bl.a. att eftersom ett datakaos påverkar snart sagt varje del av samhället är det en uppgift för riksdag och regering att initiera och leda en nationsomfattande insats. Detta gäller då dels att skynda på förändringsarbetet inom särskilt utsatta delar av samhället, dels ge vägledning till företag och enskilda. För att åstadkomma detta menar motionären att det omgående bildas en kommission med deltagare från myndigheter, förvaltningar, dataindustri och andra företag. I motion Fö402 av Annika Nordgren m.fl. (mp) krävs en samlad redogörelse från regeringen för hur 2000-problemet skall hanteras. Denna redogörelse, som bör beredas av riksdagen i samband med den IT-redovisning som riksdagen tidigare krävt, måste bl.a. omfatta vilka ansvarsförhållanden som skall råda och vilka kostnader som kan beräknas samt hur dessa skall budgeteras. Vidare måste regeringen i redogörelsen ta ställning till hur en prioritering kan se ut för de samhällsfunktioner som bedöms kunna påverkas av 2000-problemet och följaktligen skapa problem i samhället. I motion T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) pekar motionärerna bl.a. på att ur ett aktieägarperspektiv liksom för parter som handlar med ett företag kan det vara av yttersta intresse att veta om företaget har beaktat 2000- frågan. Enligt motionärerna finns det skäl att redovisa vad som gjorts beträffande 2000-problematiken i företagens årsredovisningar (yrkande 23). I motion T911 av Mats Odell (kd) anförs bl.a. att även om beredskapen hos de svenska företagen håller på att förbättras vad avser datasystem och övergången till år 2000, måste myndigheterna föregå med gott exempel för att göra de privata företagen medvetna om frågorna. Dessutom kan inte accepteras att myndigheternas verksamhet inte fungerar år 2000. Detta kan leda till att viktiga samhällsfunktioner inte kan upprätthållas (yrkande 1).
Utskottet Inledningvis vill utskottet anföra att det problem som uppmärksammats alltmer under den senaste tiden är omställningen av datorsystem och andra system som innehåller datorstyrd elektronik inför år 2000. I många datorsy- stem anges årtal med endast årtalets två slutsiffror. När sekelskiftet passeras och vi kommer in i åren 2000 och framåt uppstår med detta sätt att ange årtal en oklarhet om åren 00 avser 1900-talet eller 2000-talet. I regeringens skrivelse (skr. 1997/98:19) Utvecklingen i informationssamhället framhålls att många datorprogram inte har förberetts för att hantera denna övergång. Det är inte heller bara de traditionella datasystemen som kan få dessa problem utan även tekniska anordningar som innehåller programlogik. En stor mängd elektronisk utrustning innehåller numera chips eller mikroprocessorer som har försetts med program precis som datorer. En stor del av vår vardag är i dag uppbyggd kring olika elektroniska utrustningar från microvågsugnar, hissar, larmsystem till bokföringsprogram och olika transfereringsprogram i samhället. Enligt skrivelsen riskerar flera sådana program att haverera när vi kommer in i år 2000. Utskottet kan notera att regeringen nu vidtar åtgärder på området i syfte att förhindra allvarliga samhällsstörningar i samband med övergången till år 2000. Således har regeringen bl.a. beslutat om en förordning om översyn av statliga myndigheters informationssystem inför år 2000 (SFS 1997:30). Förordningen trädde i kraft den 15 februari 1997 och gäller till utgången av år 1999. Regeringen föreskriver att myndigheterna skall analysera vilka tekniska anpassningar som behöver göras inför övergången till år 2000 i de informationssystem som är av väsentlig betydelse för egen eller andras verksamhet. Statskontoret har fått regeringens uppdrag att halvårsvis till regeringen redovisa samlade bedömningar av myndigheternas anpassningsarbete inför sekelskiftet. Vidare har finansministern den 1 oktober 1997 i brev till myndighetschefer tagit upp frågan om anpassningen av myndigheternas informationssystem till år 2000. I brevet uppmärksammar och understryker finansministern vikten av att ledningen för varje myndighet försäkrar sig om att anpassningsarbetet genomförs i tid så att den statliga verksamheten och viktiga samhällsfunktioner inte riskerar att utsättas för allvarliga störningar. Utskottet har också erfarit att det i regleringsbrev för år 1998 kommer att lämnas uppdrag för vissa myndigheter att redovisa konsekvenser av IT-omställningen inför år 2000. Enligt utskottets mening är det naturligtvis svårt att överblicka omfattningen av de problem som sannolikt uppkommer i samband med övergången till år 2000 och omställningen av våra datorsystem. Att en mycket stor del av samhällets verksamhet kan komma att påverkas negativt är uppenbart om brister i datorsystemen inte hunnit åtgärdas i tid. Utskottet vill erinra om att Statskontorets första rapport om myndigheterna och informationssystemen vid övergången till år 2000, som överlämnades till regeringen den 15 september 1997, visade att få myndigheter har slutfört sina analyser och än färre har påbörjat det konkreta anpassningsarbetet. Statskontoret bedömer att 2000- problematiken kan medföra allvarliga konsekvenser för verksamheten i ett 60-tal myndigheter om sekelskiftsanpassningen inte blir klar i tid. I ett 20-tal av dessa kan samhällskonsekvenser med negativa effekter för allmänheten uppstå. Utifrån vad som hittills framkommit i fråga om sekelskiftesanpassningen av våra datorsystem finns det enligt utskottets mening stor anledning att med största uppmärksamhet följa förberedelsearbetet. Det är nu ytterst viktigt att regering och riksdag tydligt markerar betydelsen av denna fråga. Inom samtliga verksamheter som berörs av sekelskiftesanpassningen måste frågan om omställningen av datorsystem m.m. till år 2000 föras högt upp på dagordningen. Utskottet utgår från att regeringen aktivt följer utvecklingen när det gäller att lösa 2000-problematiken och vid behov vidtar ytterligare åtgärder för att underlätta övergången till år 2000. Med anledning av vad som yrkas i motionerna Fö222 (m), Fö227 (m), Fö402 (mp) och T911 (kd) om 2000-problematiken har utskottet erfarit att regeringen avser att överlämna en skrivelse till riksdagen om utvecklingen i informationssamhället under år 1998. I skrivelsen kommer bl.a. IT-kommissionens slutrapport att redovisas. Även regeringens uppdrag till Statskontoret i fråga om en sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet kommer att redovisas. Regeringens redovisning av arbetet med omställningen av datorsystem m.m. till år 2000 blir naturligvis en mycket viktig punkt i denna skrivelse och avgörande för det fortsatta arbetet med denna fråga. Vad regeringen då kommer att redovisa får utgöra en utgångspunkt för utskottets slutliga ställningstagande i denna fråga. Utskottet anser att det inte finns anledning att nu föregripa denna redovisning. Frågan om att förlägga en nationell millenniumgrupp för statliga företag i Söderhamn som tas upp i motion Fö222 (m) bör också anstå till regeringens skrivelse föreligger. Med det anförda anser utskottet att motionerna Fö222 (m), Fö227 (m), Fö402 (mp) och T911 (kd) inte nu bör bifallas av riksdagen. Med anledning av vad som föreslås i motion T815 (c) yrkande 23 om 2000- problematiken i företagens årsredovisningar vill utskottet anföra att Industriförbundet gjort en kartläggning hos sina medlemmar, som redovisas i rapporten IT och övergången till år 2000 i industrin. Industriförbunder anser bl.a. att arbetet med sekelskiftesanpassningen bör tas upp i årsredovisningar och delårsrapporter. Den statliga IT-kommissionen (SB 1995:01) fungerar också som en länk mellan offentlig och privat sektor. Bl.a. har IT-kommissionen utarbetat en verksamhetsdeklaration inför år 2000, där företag, myndigheter eller andra organisationer erbjuds att använda verksamhetsdeklarationen för att öppet redovisa hur man arbetar med 2000-problemet. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionärernas yrkande blivit uppmärksammat och motion T815 (c) yrkande 23 behöver därför inte bifallas av riksdagen.
Beredskapskredit för totalförsvaret I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i proposition 1997/98:1 Budgetproposition för 1998 utgiftsområde 6, volym 5, avsnitt 3.3 Beredskapskredit för totalförsvaret. Inga motioner har avgivits över detta avsnitt.
Regeringen Regeringen föreslår att riksdagen för år 1998 bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit om 40 miljarder kronor i Riksgäldskontoret. Krediten skall kunna utnyttjas om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger. För det militära försvarets del skall beredskapskrediten säkerställa att en nödvändig beredskapshöjning inte förhindras eller fördröjs därför att regeringen inte disponerar erforderliga betalningsmedel. Krediten är beräknad att täcka de kostnader som motsvarar en månads beredskapshöjande verksamhet. När det gäller det civila försvaret har beredskapskrediten beräknats för bl.a. förmånsmedel för inkallad pliktpersonal, investeringar i reservdelar och utrustning inom kommunikationssektorn samt för färdigställande av skyddade utrymmen för befolkningen. Krediten är beräknad att utnyttjas i ungefär lika delar mellan det militära och det civila försvaret.
Utskottet Enligt 9 kap. 3 § regeringsformen skall riksdagen företa budgetreglering för närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod. Vid denna budgetreglering skall riksdagen beakta behovet av medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden. Syftet är att säkerställa att nödvändig beredskapshöjning inte förhindras - eller fördröjs - därför att regeringen inte disponerar erforderliga betalningsmedel. Utskottet förordar sålunda att riksdagen - med anledning av regeringens förslag - bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit om 40 miljarder kronor i Riksgäldskontoret, för att tillgodose behovet av medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden.
Maritimt centrum m.m. i Härnösand I detta avsnitt behandlar utskottet motionerna Fö216 (mp) yrkande 3, A414 (s) yrkande 1 samt A416 (c) yrkandena 3-5.
Motionerna I motion Fö216 (yrkande 3) av Eva Goës m.fl. (mp) framhålls att i samband med omstruktureringen av KA 5 och Kustbevakningen bör Härnösand ha en rejäl möjlighet att bli ett maritimt centrum. Det är viktigt att Norrland får en bas för kustbevakning norr om Stockholm. Isbrytarna bör även förläggas till Härnösand. I motion A414 (yrkande 1) av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) föreslås att det inrättas ett maritimt centrum i Härnösand. Motionärerna förordar en samordning av statliga myndigheters uppgifter på sjön. Det gäller Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Tullverket, Sjöpolisen och Försvarsmakten. En sådan samordning bör prövas för hela landet med ett maritimt centrum i Härnösand för Bottenhavet och Bottenviken i första hand. Motionärerna kräver vidare att Kustbevakningens regionledning blir kvar i Härnösand samt att en räddningshelikopter och isbrytare placeras där. I motion A416 (yrkandena 3-5) av Görel Thurdin (c) föreslås att Kustbevakningens regionledning blir kvar i Härnösand. Vidare bör regeringen ta initiativ till en omlokalisering av statsisbrytare till staden. Motionären vill även att det skapas ett maritimt centrum bl.a. med de resurser som Försvars- makten och Kustbevakningen har samt att isbrytarledningen förs dit.
Utskottet I såväl motion A414 (s) yrkande 1 som motion A416 (c) yrkande 3 föreslås att Kustbevakningens regionledning skall bli kvar i Härnösand. Utskottet behandlade i betänkande 1996/97:FöU1 frågan om vilken instans som skall besluta om den regionala organisationen inom Kustbevakningen. Enligt utskottet borde det ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, på Kustbevakningen att besluta bl.a. i sådana lokaliseringsfrågor. Riksdagen biföll utskottets förslag. Riksdagen har sålunda delegerat beslutanderätten i dessa ärenden. Riksdagen bör därför inte göra något uttalande i dessa frågor varför motionsyrkandena bör avslås. Utskottet anser vidare - i konsekvens härmed - att det därför heller inte bör ankomma på riksdagen att uttala sig om var enskilda fartyg ur Kustbevakningen, Sjöfartsverket eller Försvarsmakten skall ha sin basering. När det gäller att av statens maritima resurser skapa ett centrum - t.ex. i Härnösand - så har den s.k. Sjöverksamhetskommittén övervägt berörda myndigheters uppgifter och organisation för miljö- och sjöräddning och inte funnit anledning att föreslå någon ändring av dessa. Regeringen har i budgetpropositionen för år 1997 utförligt redogjort för sin bedömning om statens maritima verksamhet med anledning av kommitténs slutbetänkande, som lämnades i mars 1996. De åtgärder som enligt regeringens mening bör göras för att främja samverkan och samarbetet mellan berörda myndigheter kan genomföras utan särskilda beslut av riksdagen. Riksdagen hade ingen annan mening än regeringen. Utskottet behandlade under förra riksmötet förslaget att upprätta ett maritimt centrum i Härnösand. Utskottet fann att behovet av ett sådant inte har beretts. Frågan borde enligt utskottets mening först övervägas av regeringen. Utskottet gör samma bedömning nu. Därför bör motionen inte bifallas. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört anser utskottet att motionerna Fö216 yrkande 3, A414 yrkande 1 samt A416 yrkandena 3-5 bör avslås av riksdagen.
Det militära försvaret
Verksamhetens omfattning. Resultatbedömning Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt om verksamhetens omfattning (s. 17-18) och resultat (s. 14-15, 18).
Regeringen I verksamhetsområdet ingår anslagen A 1 Försvarsmakten, A 2 Fredsfrämjande truppinsatser och A 3 Ersättning för kroppsskador. Regeringen citerar inledningsvis de fyra övergripande målen som enligt 1996 års försvarsbeslut skall gälla för det militära försvaret. Regeringen anför vidare att de militära hoten i nuvarande omvärldsläge är mycket begränsade. Försvarsmakten skall dock ha förmåga att anpassa sig till förändrade krav och förutsättningar. Försvarsmaktens beredskap skall därför medge att organisationens huvuddel inom ett år efter beslut därom har uppnått full krigsduglighet. Beredskap, organisation och planläggning skall vidare medge att Försvarsmaktens förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras, för att motsvara framtida krav och behov. Regeringen redovisar följande tabell över utgiftsutvecklingen. Miljoner kronor i löpande priser ----------------------------------------------------- |1995/96 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000| ----------------------------------------------------- |40 472 |23 479 |38 054 |37 154 |39 676 |41 443| ----------------------------------------------------- Regeringen förklarar det låga anslagsutfallet för budgetåret 1995/96 och år 1996 med främst ändrade principer för finansiering av förskott till försvarsindustrin. Förskott finansieras numera med lån. Detta har budgettekniskt inneburit en minskad utgift på statsbudgeten med 14,6 miljarder kronor under budgetåret. Försvarsmaktens resurser för drift och underhåll av fastigheter har förts över till Fortifikationsverket. Under budgetåret 1995/96 reducerades Försvarsmaktens utlandsstyrka med ca 400 personer i samband med övergången från den FN-ledda styrkan UNPROFOR till den av Nato ledda styrkan IFOR. Regeringen bedömer att Försvarsmakten har en förmåga som i stort motsvarar uppgifterna enligt 1996 års försvarsbeslut. Det militära försvarets förmåga att upprätthålla Sveriges territoriella integritet och oberoende är i rådande läge god. Det militära försvaret har även en god förmåga att delta i internationella operationer. Det militära försvarets organisation och struktur är enligt regeringen i stort sett i balans med ålagda uppgifter. De väsentligaste delarna av krigsorganisationen kan uppnå full krigsdugliget inom tolv månader och den operativa förmågan kan anpassas till en långsiktig förändring av hotbilden. Regeringen pekar dock på två allvarliga problem som har uppmärksammats och som, om de inte åtgärdas, kan äventyra totalförsvarsbeslutet. Det ena är att Försvarsmakten anmält att kompetensen inom befälskåren kan komma att gå ned så kraftigt att möjligheterna att nå full krigsduglighet inte med säkerhet kan uppnås inom ett år. Bristerna påverkar även negativt möjligheterna till långsiktig anpassning. Det andra problemet är att Försvarsmaktens planläggning innehåller verksamhetskostnader på ca 300-500 miljoner kronor per år utöver den ekonomiska ram som riksdagen har beslutat. Enligt Försvarsmakten kan endast ambitionssänkningar för närvarande åstadkomma balans. Försvarsmakten har vidare anmält att det inte kan uteslutas att förslag om strukturella åtgärder avseende såväl krigs- som grundorganisationen måste föreläggas regeringen för ställningstagande för att åstadkomma balans mellan uppgifter och resurser. Regeringen finner att nu nämnda förhållanden är anmärkningsvärda och allvarliga. Enligt regeringens uppfattning skall det inom den ekonomiska ram som anges i totalförsvarsbeslutet vara möjligt att genomföra krigs- och grundorganisationsförändringen och att upprätthålla den kompetens och kvalitet i verksamheten som förutsattes i beslutet. Regeringen föreslår därför varken någon förändring av de mål för verksamheten eller av den ekonomiska ram som riksdagen har bestämt. Regeringen anmäler att den har givit Försvarsmakten i uppdrag att redovisa en plan för åtgärder som senast under år 1999 har höjt befälens kompetens till en nivå som gör att myndigheten kan uppfylla totalförsvarsbeslutets mål vad gäller krigsduglighet och förmåga till anpassning. Vidare har Försvarsmakten fått i uppdrag att förklara hur obalansen har uppkommit och lämna förslag till alternativa åtgärder för att rätta till densamma. I redovisningen skall ingå åtgärder som Försvarsmakten själv kan vidta. Regeringen avser återkomma till riksdagen i denna fråga under år 1998. Regeringen finner vidare att avgångarna bland totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt är för höga. Totalförsvarets pliktverk har därför fått i uppdrag att i samverkan med dem som genomför utbildning i nästkommande årsredovisning föreslå åtgärder för att minska avgångar bland de totalförsvarspliktiga. Regeringen avger inga förslag till riksdagen i denna del.
Utskottet Utskottet anser, liksom regeringen, att de anmälda förhållandena med en nedgång i befälskårens kompetens respektive en obalans mellan verksamhetsinriktning och kostnader är mycket allvarliga. Detta understryks av att utskottet fått information om att den av regeringen i propositionen redovisade obalansen kan visa sig vara betydligt större. Utskottet har därför ingen erinran mot de uppdrag som regeringen givit Försvarsmakten i syfte att reda ut problemen och klarlägga behovet av åtgärder. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen under år 1998 med sin bedömning och eventuella förslag till riksdagens beslut för det fall det krävs en annan inriktning av Försvarsmaktens verksamhet än den som fastställdes i 1996 års totalförsvarsbeslut.
Krigs- och grundorganisationens utveckling i stort Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt 4.4 om krigs- och grundorganisationens utveckling (s. 21). Utskottet behandlar vidare motionerna Fö211 (m parti) yrkandena 6 och 10, Fö213 (v parti) yrkande 3 i denna del, Fö216 (mp) yrkande 4, Fö220 (kd kommitté) yrkande 11, Fö221 (mp parti) yrkandena 1 och 9, Fö228 (fp parti) yrkande 2, Fö310 (mp), Fö320 (m) yrkandena 1 och 2, Fö330 (s), Fö333 (s), Fö336 (m), Fö339 (fp) yrkandena 1-3 och Fö801 (m).
Regeringen Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut skall huvuddelen av de enheter och förband som skall avvecklas vara nedlagda före den 1 juli 1999. Regeringen anmäler att arbetet har påskyndats och att Försvarsmaktens plan visar att de flesta avvecklingsåtgärderna kan vara avslutade före den 30 juni 1998. Personalavgångarna är dock mindre än förväntat. Grundutbildningen vid berörda förband upphörde redan under våren 1997. Regeringen bedömer att denna snabbare omstrukturering av krigs- och grundorganisationen i förhållande till totalförsvarsbeslutet ökar möjligheterna att uppnå beräknade kostnadsminskningar. En förutsättning är dock att personalutvecklingen blir i enlighet med vad som förutsatts i 1996 års totalförsvarsbeslut. Regeringen avger inga förslag till riksdagsbeslut i denna del.
Motionerna Flera motioner innehåller direkta yrkanden om krigs- och grundorganisationens respektive utvecklingar eller tar upp angränsande teman. Moderata samlingspartiets partimotion Fö211 (m) yrkande 10 förordar förändringar i de militära stridskrafternas utveckling. I motionen anförs sålunda att 13 armébrigader, varav fyra med nedsatt förmåga och samtliga med materiella brister, inte kan försvara Sverige. Ett väsentligt bättre alternativ vore att successivt mekanisera samtliga brigader varvid huvuddelen borde utrustas med moderna stridsvagnar. Markstridskrafterna bör vidare fr.o.m. år 2001 tillföras en attackhelikopterbataljon med moderna helikoptrar. Inom ramen för anpassningsdoktrinen bör förberedelser ske för att förstärka försvaret med ytterligare två fördelningar om vardera fyra brigader. I motionen anförs att även om invasionshotet i dag ter sig avlägset kan den tekniska utvecklingen för sjötransporter och överskeppningskapacitet leda till kortare förberedelsetid i samband med ett angrepp. Motionärerna anser därför att sjöstridskrafterna långsiktigt bör innehålla 24 ytstridsfartyg, inte utvecklas mot 20 fartyg som totalförsvarsbeslutet anger. Vidare bör stridsbåtar till ytterligare två amfibiebataljoner anskaffas. Mindre farkoster för enklare undervattensuppdrag bör studeras. Motionärerna anser att det för flygstridskrafternas utveckling bör hållas handlingsfrihet för att organisera ytterligare divisioner JAS 39-Gripen. Precisionsvapen med lång räckvidd bör studeras liksom försvar mot inflygande robotar. Miljöpartiet de gröna står fast vid de krav på minskningar i organisationen som framfördes i samband med 1996 års totalförsvarsbeslut. I partimotion Fö221 (mp) föreslås sålunda att antalet armébrigader minskas till sex år 2001. Vidare föreslås att förhandlingar upptas med Industrigruppen JAS om att upphäva sommarens beslut om anskaffning av ytterligare 64 flygplan i delserie 3 till en kostnad av 27,9 miljarder kronor. Med ledning av bl.a. dessa förslag förordas i motionen avslag på den av regeringen föreslagna inriktningen av programmen 1-14 (yrkande 1). Kristdemokraterna behandlar i sin kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 11 luftförsvarets utveckling. Motionärerna anser att det bör finnas framtida handlingsfrihet att kunna anskaffa ytterligare JAS-divisioner. Motionärerna pekar vidare på bristerna i luftförsvaret, bl.a. otillräckliga övningstillfällen, och förordar noggrann uppföljning och redovisning av utvecklingen inom denna funktion. Folkpartiet liberalerna erinrar i sin partimotion Fö228 (fp) om vad som föreslagits för krigsorganisationen inför totalförsvarsbeslutet, bl.a. - åtta allsidigt användbara brigader utformade så att på kort sikt fyra och i allvarligaste fall ytterligare åtta kan utbildas, - två brigadliknande och för uppgiften skräddarsydda förband för försvar av Storstockholm resp. Gotland, - anskaffning av s.k. luftburet kavalleri, - avveckling och nyanskaffning av materiel till sjö- respektive flygstridskrafterna på ett sätt som gynnar snabb tillväxt. Motionärerna anför vidare att det redan nu finns anledning att befara att ett fattat försvarsbeslut återigen inneburit att man av politiska skäl sökt rädda en för stor organisation. Det av Överbefälhavaren och regeringen redovisade gapet mellan uppgifter och tilldelade resurser i 1996 års försvarsbeslut sägs understryka att riksdagen redan inför kontrollstationen år 1998 kan behöva göra ytterligare neddragningar och långsiktiga förändringar av försvarets krigsorganisation och därmed också grundorganisation. Vad som anförts om inriktningen av försvarets krigs- och grundorganisation bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 2). I Vänsterpartiets partimotion Fö213 (v) hävdas att de lägre kraven på Försvarsmaktens uppgift att kunna möta ett väpnat angrepp bör få konsekvenser för flertalet program och därmed också på behovet av ekonomiska medel. Armébrigadprogrammet bör snarast reduceras till tio brigader. Vidare bör stridsfartygsprogrammet reduceras, bland annat med de två ubåtar som avses ingå i materielberedskap. De tre flygkommandostaberna bör ersättas med en central ledning. Införandet av JAS 39 och systemmodifieringar av JA 37 bör senareläggas. Nämnda förslag får som konsekvens nedläggning av ytterligare kaderorganiserade krigsförband och utbildningsförband. Tidigare förslag från Vänsterpartiet om att avveckla FMB i Fårösund och I 13 i Falun kvarstår. För ytterligare nedläggningar erfordras kompletterande underlag. Regeringen bör ta fram ett sådant. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om Försvarsmaktens grundorganisation (yrkande 3 i denna del). Miljöpartiet de gröna förordar i sin partimotion Fö221 (mp) att två regementen ställs om till miljövärnsregementen (yrkande 9). Ett motsvarande yrkande om att inrätta ett miljövärnsregemente i Härnösand framförs i motion Fö216 (mp) yrkande 4 av Eva Goës m.fl. Motionärerna i motion Fö320 (m), Sten Svensson och Lars Hjertén, anser att den av riksdagen i försvarsbeslutet angivna flyttningen av verksamheten vid S 2 i Karlsborg till S 1 i Enköping föranleder dryga merkostnader. Motionärerna anser därför att riksdagen bör följa upp konsekvenserna av beslutet. Riksdagen bör därför hos regeringen begära en utvärdering dels av riksdagsbeslutet om att utbildningen av stabs- och sambandsförband skall upphöra i Karlsborg (yrkande 1), dels en uppföljning och utvärdering av konsekvenserna för Karlsborgs kommun samt den sociala omställningen för de anställda (yrkande 2). Motion Fö339 (fp) av Ola Ström uppmärksammar de motstridiga intressen som råder mellan försvarets och friluftslivets/naturvårdsintressets anspråk på mark och områden. Som exempel anges Kilsbergen norr om Örebro och ön Stora Rökna i norra Vättern. Enligt motionären riskerar den planerade utbyggnaden av Villingsbergs skjutfält allvarligt inkräkta på ett av örebroarnas populäraste friluftsområden. Situationen vid Stora Rökna sägs vara liknande. Under juni till augusti äger allmänheten tillträde till ön medan den för resten av året inte är tillgänglig på grund av utprovning av materiel och annan försvarsverksamhet. Motionären hemställer dels att utbyggnaden av Villingsbergs skjutfält stoppas (yrkande 1), dels att allmänhetens tillträde till Stora Rökna i Vättern säkerställs från maj t.o.m. september (yrkande 2), dels att riksdagen hos regeringen begär förslag om alternativ plats till Stora Rökna för försvarets verksamhet (yrkande 3). Utskottet har valt att här även behandla vissa andra frågor, som utan att vara direkt knutna till krigs- eller grundorganisationen, berör Försvarsmaktens verksamhet. I Moderata samlingspartiets partimotion Fö211 (m) konstateras att Sveriges militära försvar under de senaste åren alltmer aktivt kommit att samverka med andra länders försvarsmakter. En fråga som därmed sägs bli aktuell är hur det svenska försvaret skall utformas för att på bästa sätt kunna samverka med såväl grannländerna utanför Nato som med aktuella Natoländer. Motionärerna finner att regeringen under året tagit initiativ till en begränsad satsning på s.k. interoperabilitet. Enligt motionärerna måste denna fullföljas och bli en naturlig del av det svenska försvarskonceptet. Härvid bör särskilt granskas: - Anskaffning och utveckling av materiel. - Utbyte och samövningar inom alla försvarets delar. - Lednings- och underrättelsesystemens kompabilitet med Natos motsvarande system. - Officersutbildning och befälssystem. - Internationellt utbyte mellan officerarnas och de plikttjänstgörandes organisationer. Motionärerna hemställer (yrkande 6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på förmåga till samverkan med Natos länder och dess militära infrastruktur. Enligt motion Fö310 (mp) av Annika Nordgren framstår Sverige som en stormakt i Östersjön. Motionären hävdar att den svenska Försvarsmakten flyttar fram sina positioner genom att utsträcka sina övnings- och spaningsområden på ett sätt som kan uppfattas som provocerande på våra grannländer i öst. Motionären anser att den svenska Försvarsmakten bör sträva efter att öva inom den svenska ekonomiska zonen i övnings- och spaningsverksamheten med offensiva enheter och uppträda på ett sätt som provocerar i minsta möjliga mån. Två motioner - Fö333 (s) av Nikos Papadopoulos och Fö801 (m) av Rolf Gunnarsson - förordar att värnpliktiga ges utbildning i hjärt- och lungräddning. En sådan åtgärd, till vilken inte behöver anslås mer än tre timmar, skulle ge flera fördelar, t.ex. - ökad trygghet för den värnpliktige till följd av större sannolikhet att överleva en allvarlig olycka, - ökat riskmedvetande genom ordentlig utbildning i första hjälpen, - ökad möjlighet för den värnpliktige att även senare i livet ingripa vid kriser och olyckor, - en samhällsvinst genom att varje år en värnpliktskull skulle få livräddande utbildning.
Bodens fästning är för många ett känt begrepp. I motion Fö330 (s) av Lennart Klockare och Leif Marklund anförs att fästningen, när den utgår ur krigsorganisationen, utgör en unik möjlighet för såväl turism som kulturaktiviteter. Den skulle även kunna utnyttjas industriellt. Ställning bör därför tas till vad som bör bevaras åt eftervärlden. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om Bodens fästning. Motion Fö336 (m) av Olle Lindström, som har ett likalydande yrkande, pekar på fästningen som en unik nationell tillgång som saknar motstycke i vår omvärld. Regeringen bör därför via Kulturdepartementet, Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen och Bodens kommun tillsammans lösa finansieringen.
Utskottet Utskottet behandlar först ett antal motionsyrkanden som berör Försvarsmaktens krigs- respektive grundorganisation. Moderata samlingspartiet föreslår i sin partimotion Fö211 (m) en annan inriktning för Försvarsmakten innebärande bl.a. ökad mekanisering, organisation av en helikopterbataljon, fler stridsfartyg och ytterligare flygdivisioner JAS 39. Förslaget, som i stort överensstämmer med vad partiet framförde inför 1996 års försvarsbeslut, förutsätter en högre anslagsram än vad regeringen och utskottet förordar. Utskottet ser inga skäl för att nu ompröva den inriktning som lades fast i försvarsbeslutet. Härav följer att motionens yrkande 10 bör avslås. Även Folkpartiet liberalerna återkommer till förslag som framförts inför det senaste försvarsbeslutet. I partimotion Fö228 (fp) förordas sålunda bl.a. en annan armébrigadorganisation och införande av s.k. luftburet kavalleri. I motionen anförs vidare att riksdagen redan inför kontrollstationen 1998 kan behöva besluta om ytterligare neddragningar och andra förändringar av krigsorganisationen. Utskottet anser även i detta fall att det inte nu finns skäl att frångå den inriktning som riksdagen beslutade år 1996. Bl.a. bör regeringens bedömning och eventuella förslag till riksdagsbeslut i samband med kontrollstationen avvaktas. Motionens yrkande 2 bör därför avslås av riksdagen. Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö213 (v) reduceringar i alla tre försvarsgrenarnas program. I överenstämmelse med partiets uppfattning inför det senaste försvarsbeslutet föreslås nu att Dalregementet I 13 och Fårösunds Marinbrigad FMB avvecklas. Utskottet gör i dessa frågor ingen annan bedömning än inför försvarsbeslutet. Motion Fö213 (v) yrkande 3 i denna del bör därför avslås. I partimotion Fö221 (mp) yrkande 1 förordar Miljöpartiet de gröna reduceringar och en annan inriktning i Försvarsmaktens program, bl.a. färre armébrigader och hävande av kontraktet för JAS 39 delserie 3. Vidare föreslås att två förband ställs om till miljövärnsregementen (yrkande 9). Utskottet har inför 1996 års försvarsbeslut behandlat och avvisat motsvarande yrkanden. Skäl finns inte för en omprövning i denna del varför de båda motionsyrkandena bör avslås. Även motion Fö216 (mp) yrkande 4 bör avslås eftersom motionen föreslår ett miljövärnsregemente i Härnösand. I kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 11 förordas handlingsfrihet för att anskaffa ytterligare divisioner JAS 39 samt en noggrann uppföljning av bristerna i luftförsvaret. Utskottet har inhämtat att Försvarsmakten i budget- underlaget till regeringen anmält att en förlängd serieleverans av JAS 39 bedöms vara möjlig så länge serietillverkning av detta flygplan pågår. Luftförsvaret var en av de funktioner som prioriterades i det senaste försvarsbeslutet. Utskottet utgår från att de brister inom luftförsvaret som motionären nämner följs upp och av regeringen anmäls till riksdagen. Det anförda innebär att motionsyrkandet bör bli tillgodosett varför det inte bör bifallas av riksdagen. I beredningsarbetet inför 1996 års totalförsvarsbeslut analyserades utbildningsbehovet av stabs- och sambandsförband. Analysen visade att det endast behövdes två utbildningsenheter för sådan utbildning. Som följd av 1996 års totalförsvarsbeslut upphörde grundutbildningen av stabs- och sambandsförband i Karlsborg i maj 1997. Utskottet utgår från att regeringen följer upp resultatet av samtliga grundorganisationsförändringar och redovisar resultatet för riksdagen. Något särskilt uppdrag om detta anser inte utskottet nödvändigt varför motion Fö320 (m) yrkandena 1-2 inte bör bifallas. När det gäller Villingsbergs skjutfält har utskottet erfarit att någon utbyggnad i dagsläget inte är planerad. Utredning pågår och Försvarsmakten har inte tagit ställning till någon förändring. Utskottet utgår från att övervägandena i denna fråga, liksom när det gäller andra skjutfält, har som utgångspunkt att effektivisera användningen av de befintliga marktillgångarna, inte i första hand att utöka dessa. Härvid bör rimlig hänsyn också tas till fritidsintressets behov av tillträde till aktuella markområden. Motion Fö339 (fp) yrkande 1 bör därmed kunna bli tillgodosett varför det inte bör bifallas. Utskottet har erfarit att verksamheten vid skjutplatsen Stora Rökna i Vättern godkändes efter miljöprövning så sent som i juli 1997. Särskilda inve- steringar har därefter skett för den fortsatta verksamheten. Normalt får allmänheten tillträde till denna plats under semesterperioder och helger från maj till september. I år har särskilda förhållanden medfört att vissa inskränkningar måst göras. Utskottet anser därför att inte heller yrkandena 2 och 3 i nyss nämnda motion bör bifallas. Utskottet behandlar härefter vissa andra frågor som berör Försvarsmaktens verksamhet utan att vara direkt knutna till krigs- eller grundorganisationen. I partimotion Fö211 (m) anförs att regeringen under året tagit initiativ till en begränsad satsning på s.k. interoperabilitet. Motionärerna förordar en ökad förmåga till samverkan med Nato:s länder och dess militära infrastruktur. Utskottet kan konstatera att det som motionärerna tar upp behandlas i regeringens skrivelse 1997/98:29 Euro-atlantiska partnerskapsrådet och det fördjupade Partnerskap för fred-samarbetet. Regeringen anför (s. 5)
att på kort sikt tonvikt bör läggas vid att öka den militära samverkansförmågan för fredsfrämjande och humanitära insatser vad gäller metod och arbetssätt enligt Natostandard. Strävan bör vara att samtliga svenska officerare skall ha sådana kunskaper och färdigheter i internationella metoder och arbetssätt att de med viss kompletterande utbildning vid behov skall kunna samarbeta med personal från Natos medlemsländer och partnerländer. Utskottet framhåller i sitt yttrande 1997/98:FöU3y över nämnda skrivelse (s. 11) bl.a.
att frågan om det svenska totalförsvarets förmåga att samverka med andra länder mot bakgrund av den nya internationella verksamheten behandlades i 1996 års försvarsbeslut. Det är ett svenskt intresse att ytterligare utveckla interoperabiliteten (samverkansförmågan) vid fredsfrämjande och humanitära insatser. En förbättrad samverkansförmåga kräver anpassning till internationell standard såväl inom det materiella området som vad gäller metoder och arbetssätt. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att grundtankarna i partimotion Fö211 (m) är beaktade. Motionens yrkande 6 bör därför inte bifallas. Utskottet utgår från att Försvarsmakten bedriver sin övnings- och spaningsverksamhet i Östersjön och Västerhavet i enlighet med internationella regler och att verksamheten därmed inte skall vara provocerande. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla motion Fö310 (mp). Utskottet kan hålla med om alla de positiva effekter som motionärerna i motion Fö333 (s) och Fö801 (m) anför om att införa hjärt- och lungräddning som en del i värnpliktsutbildningen. Det finns således från utskottets sida inga sakliga invändningar mot förslaget. Tvärtom ser utskottet det som önskvärt med ökade kunskaper om hjärt- och lungräddning. Grundutbildningens detaljerade innehåll är dock Försvarsmaktens ansvarsområde varför riksdagen inte bör uttala sig i frågan. De båda motionerna bör därför inte bifallas. Utskottet har erfarit att Riksantikvarieämbetet i samarbete med Statens fastighetsverk, och efter samråd med Fortifikationsverket, på uppdrag av regeringen har utarbetat ett underlag för regeringens ställningstagande till att bevara befästningar. I utredningen föreslås att Bodens fästning skall bevaras. Frågan om hur bevarandet skall finansieras bereds inom Regeringskansliet. Utskottet anser därför att riksdagen inte nu bör göra något uttalande i frågan. Motionerna Fö330 (s) och Fö336 (m) bör således inte bifallas.
Sammanslagning av försvarsområden Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 25-26) i avsnitt 4.7 har anfört om sammanslagning av försvarsområden. Utskottet behandlar vidare motionerna Fö220 (kd kommitté) yrkandena 9 och 10, Fö306 (m) samt Fö340 (c, fp, kd) yrkandena 1 och 2.
Regeringen I 1996 års totalförsvarsbeslut reducerades antalet försvarsområden till 16. En ytterligare reduktion bedömdes kunna ske när länsindelningen i Västsverige beslutats. Av beslutet framgick också att den långsiktiga inriktningen borde vara 14 försvarsområden. Regeringen anför att Försvarsmakten i juli 1997 lämnat förslag om indelning av och benämning för försvarsområdena. Förslaget omfattar även de enheter som skall organiseras för att bl.a. stödja den frivilliga försvarsverksamheten och samverka med kommunerna. Regeringen föreslår att försvarsområdesstaben i Skövde avvecklas, varvid det blivande västra Götalands län bildar ett försvarsområde med sin stab i Göteborg vid Västkustens marinkommando. Regeringen föreslår i övrigt inga förändringar i försvarsområdesorganisationen. Den av regeringen föreslagna åtgärden uppges innebära en årlig besparing på 13 miljoner kronor fr.o.m. år 2001. Regeringen avser vidare att inrätta enheter för stöd åt den frivilliga försvarsverksamheten och samverkan med kommuner enligt följande: * Södra skånska gruppen i Revingehed, * Kronobergsgruppen i Växjö, * Kalmargruppen i Kalmar, * Bohus/Dalsgruppen i Skredsvik, * Älvsborgsgruppen i Borås, * Skaraborgsgruppen i Skövde, * Livgrenadjärgruppen i Linköping, * Västmanlandsgruppen i Västerås, * Gävleborgsgruppen i Gävle, * Jämtlandsgruppen i Östersund. Regeringen hemställer att riksdagen dels godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Skövde läggs ned, dels godkänner förslaget till nytt försvarsområde för Västra Götalands län.
Motionerna I motion Fö340 (c, fp, kd) av Birgitta Carlsson m.fl. konstateras att regeringens förslag innebär att ledningen av marin verksamhet längs hela västkusten och ledningen av territoriell verksamhet i Västra Götalands län kommer att finnas på ett ställe under en och samma chef. Motionärerna konstaterar vidare att en annan lösning valts för Stockholmsområdet där chefen för Marinkommando Ost leder marin verksamhet och försvarsområdesbefälhavarna i Fo 43 och Fo 44 leder territoriell verksamhet. Med stöd av flera i motionen angivna skäl förordas en liknande uppdelning av ansvaret för västra Sverige, dvs. med en marin ledning (Marinkommando Väst) och en territoriell ledning för Västra Götalands län. Försvarsområdesbefälhavaren med sin stab bör finnas i Skövde (yrkande 1). Samtidigt bör Skaraborgs regemente (P 4) finnas kvar (yrkande 2) i stället för att avvecklas, vilket skulle bli följden om riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag. Kristdemokraterna pekar i sin kommittémotion Fö220 (kd) på att Västra Götalands försvarsområde (Fo 32) kommer att ha mer än 1,5 miljoner invånare och utgöra ett viktigt område för produktion av krigsförband och basering av flygstridskrafter. Det kommer att innehålla 27 hemvärnskretsar och 129 hemvärnsområden samt många övriga frivilligorganisationer, vilka alla har stort behov av stöd. För att underlätta utbildning och rekrytering för de frivilliga försvarsorganisationerna anser motionärerna det vara viktigt att dessa organisationers verksamhet knyts till totalförsvaret så nära som möjligt på lokal och regional nivå. Det dagliga stödet liksom samhörigheten med den tradition och kontinuitet som de gamla landskapsregementena innebär, behövs för att ta vara på det engegemang som finns i vårt land att få göra en frivillig insats inom totalförsvaret. Motionärerna vill vidare understryka att försvarsområdesledningarna måste ha god kompetens och kraft att leda och samordna den omfattande verksamheten. De bör också utveckla en god förmåga att stärka försvaret vid en anpassningssituation. En uppföljning av den nya försvars- områdesorganisationen bör därför göras. Den bör bl.a. belysa konsekvenserna för det militära försvaret, kommunerna, frivilligorganisationerna och det civila försvaret (yrkande 9). Motionärerna anser vidare att inrätta någon form av lokala beredskaps- eller frivilligcentrum vore ett sätt att visa vilka resurser som finns i frivilligorganisationerna. I det uppdrag om frivilligorganisationernas möjligheter att vara en resurs för kommuner och landsting, som regeringen avser ge ÖCB, bör därför ingå att pröva möjligheten att inrätta lokala beredskapscentrum (yrkande 10). I motion Fö306 (m) av Lars Hjertén och Sten Svensson anser motionärerna att en flyttning av försvarsområdesstaben från Skövde, tillsammans med flyttningen av Arméns underhållscentrum, Arméns underhållsskola och Arméns motorskola, skulle bidra till en utarmning av verksamheten i Skövde. I motionen föreslås därför att riksdagen avslår regeringens förslag att flytta försvarsområdesstaben från Skövde till Göteborg.
Utskottet Den av regeringen föreslagna sammanslagningen av försvarsområden är en följd av 1996 års försvarsbeslut. I beslutet hölls frågan om den närmare organisationen i Västsverige öppen i avvaktan på den nya länsindelningen. Utskottet har erhållit synpunkter på frågan om försvarsområdesindelningen i Västra Götalands län vid en uppvaktning av företrädare för Skövde garnison och Skövde kommun. Utskottet anser liksom regeringen att det blivande Västra Götalands län bör bilda ett försvarsområde. Kontakterna med länsstyrelsen, liksom att den marine chefen i Göteborg sedan lång tid tillbaka haft territorriellt ansvar för västkusten, talar för att försvarsområdesstaben bör ligga i Göteborg. Utskottet har således ingen erinran mot regeringens beslutsavsikt att förlägga försvarområdesstaben i Göteborg vid Västkustens marinkommando. Härav följer att försvarsområdesstaben i Skövde läggs ned. Riksdagen bör sålunda bifalla regeringens hemställan och samtidigt avslå motionerna Fö340 (c, fp, kd) yrkandena 1 och 2 och Fö306 (m). Regeringen redovisar sin avsikt att inrätta enheter för stöd åt den frivilliga försvarsverksamheten och samverkan med kommuner i ett antal orter. I Göteborgsområdet förekommer en omfattande frivilligverksamhet. Utskottet har erfarit att den befintliga s.k. Göteborgsgruppen innehåller erforderliga resurser för stöd åt frivilligverksamheten i Göteborgsområdet. Utskottet håller med motionärerna i kommittémotion Fö220 (kd) om vikten av att frivilligorganisationernas verksamhet nära kan anknytas till totalförsvaret på lokal och regional nivå. Ett adekvat stöd måste kunna lämnas till dessa organisationer. Utskottet anser också, liksom motionärerna, att det är betydelsefullt att följa upp konsekvenserna av den nya försvarsområdesorganisationen, dock först när erfarenheter vunnits. Utskottet utgår från att regeringen gör en sådan uppföljning och samlat redovisar erfarenheterna av grundorganisationsförändringarna enligt 1996 års försvarsbeslut. Utskottet anser därmed att motionens yrkande 9 blir tillgodosett varför yrkandet inte bör bifallas. I nämnda motion förordas att det inrättas någon form av lokala beredskaps- eller frivilligcentrum. Utskottet utgår från att denna fråga blir belyst i det uppdrag som regeringen i skrivelsen 1997/98:4 (s. 28) nämner att den avser ge till Översstyrelsen för civil beredskap. Härav följer att yrkande 10 heller inte bör bifallas. Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen godkänner dels förslaget till nytt försvarsområde för Västra Götalands län, dels förslaget att försvarsområdesstaben i Skövde läggs ned. Riksdagen bör samtidigt avslå motionerna Fö220 (kd) yrkandena 9 och 10, Fö306 (m) och Fö340 (c, fp, kd) yrkandena 1 och 2.
Försvarsmaktens underhållscentrum Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 28) har anfört om Försvarsmaktens underhållscentrum samt den med anledning härav avgivna motionen Fö340 (c, fp, kd) yrkandena 4-7.
Regeringen I totalförsvarsbeslutet år 1996 godkände riksdagen regeringens förslag att inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum. I beslutet togs inte ställning till centrumets lokalisering men preliminärt ansågs att det borde ligga i Skövde. Regeringen redogör i propositionen för ett förslag från Försvarsmakten och Försvarets materielverk om hur vissa områden inom underhållstjänsten inom Försvarsmakten bör förändras. Bl.a. föreslås att vissa uppgifter förs över från Försvarets materielverk till Försvarsmakten. Regeringen anser att de båda myndigheternas förslag kan ligga till grund för fortsatt beredningsarbete. Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor. Regeringen konstaterar att nämnda förslag påverkar Försvarsmaktens underhållscentrum. Regeringens inriktning är att de delar av Försvarets ma- terielverks verksamhet i Karlstad som överförs till Försvarsmakten skall ingå i en organisation tillsammans med Försvarsmaktens verkstadsadministrativa centrum i Karlstad och Försvarsmaktens försörjningscentrum. Namnet på detta nya centrum, upprättat i Karlstad senast den 1 januari 1999, bör vara Försvarsmaktens underhållscentrum. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att Försvarsmaktens underhållscentrum (tidigare benämnt Försvarsmaktens försörjningscen- trum) lokaliseras till Karlstad.
Motionen I motion Fö340 (c, fp, kd) av Birgitta Carlsson m.fl. konstateras att regeringens förslag innebär en samordning av Försvarsmaktens uppgifter inom underhållsområdet i fred och krig. En sådan samordning sägs ha varit rationell på 1980-talet med den tidens beredskapskrav. Under 1990-talet torde det i stället vara mer rationellt att lägga ut fredsunderhållsfrågor på civila myndigheter. Motionärerna anser därför att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta skolutredaren återkomma under våren med ett samordnat förslag rörande Försvarsmaktens underhållscentrum, stab och skolor med lokalisering till Skövde (yrkande 4). Att som regeringen föreslår återföra verksamhet som tidigare lagts utanför Försvarsmakten anser motionärerna vara att gå i fel riktning. De hemställer därför att uppdrag ges till Försvarets materielverk, eller till en särskild utredare, att utreda konsekvenserna av att Verkstadsadministrativt centrum och eventuellt även underhållsregementena överförs från Försvarsmakten till den civila myndigheten Försvarets materielverk (yrkande 5). Samtidigt bör Försvarets materielverks avdelning i Karlstad (FMV Karlstad) kvarstanna inom Försvarets materielverk (yrkande 6). Motionärerna i samma motion säger sig ha erfarit att Försvarsmakten avser att tidigarelägga nedläggningen av Arméns underhållscentrum och upprättandet av Försvarsmaktens underhållscentrum till den 1 januari 1998. Detta innebär en tidigareläggning med sex månader i förhållande till riksdagens totalförsvarsbeslut hösten 1996. Motionärerna anser att av hänsyn till berörd personal bör den tidigare beslutade tidpunkten gälla. Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att lägga ned Arméns underhållscentrum den 1 juli 1998 samt att Försvarsmaktens underhållscentrum upprättas med början den 1 juli 1998 (yrkande 7).
Utskottet Utskottet har i samband med en uppvaktning av företrädare för Skövde garnison och Skövde kommun erhållit ytterligare upplysningar när det gäller Försvarsmaktens underhållscentrum. Utskottet har erfarit att Försvarsmakten och Försvarets materielverk gemensamt har utrett och föreslagit en uppgiftsförändring mellan de båda myndigheterna för att förbättra samordning och effektivitet. Uppgiftsförändringarna innebär också en tydligare renodling av respektive myndighets kärnverksamhet. Härvid är det enligt myndigheterna och regeringen lämpligt att lokalisera de aktuella verksamheterna till Karlstad för att undvika inve- steringar och större personalomflyttningar. Utskottet biträder vad regeringen har föreslagit. I motion Fö340 (c, fp, kd) föreslås bl.a. andra organisatoriska lösningar. Utskottet förordar sålunda att riksdagen godkänner förslaget att Försvars- maktens underhållscentrum (tidigare benämnt Försvarsmaktens försörjningscentrum) lokaliseras till Karlstad. Samtidigt bör riksdagen avslå motion Fö340 (c, fp, kd) yrkandena 4-7.
Vid Försvarsmakten anställd personal Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 22-25), utan att lämna förslag till riksdagen, har anfört om anställd personal vid Försvarsmakten. Utskottet behandlar vidare motionerna Fö209 (m kommitté) yrkandena 1-3 och Fö308 (m).
Regeringen Regeringen anför om Försvarsmaktens personalförsörjning att Försvarsmakten har lämnat en redovisning av hur många personer som bedöms ingå i Försvarsmaktens krigsorganisation vid utgången av försvarsbeslutsperioden. Bedömningen grundar sig på 1996 års försvarsbeslut. Enligt dessa uppgifter kommer det att finnas 14 300 yrkesofficerare, varav 400 för att möjliggöra anpassning, 13 000 reservofficerare, varav 3 000 för att möjliggöra anpassning, 8 300 civila (personår), 125 000 personer i hemvärnet samt 400 000-500 000 totalförsvarspliktiga, inklusive reserver. Till detta kommer också frivilliga med avtal om ca 30 000, varav ca 20 000 ingår i hemvärnet. När det gäller anställningsvillkor m.m. anger regeringen att Försvarsmakten anmält att personalkostnaderna under år 1996 minskat med 0,38 % medan summan för grundlön ökat med knappt 6 %. Övertidsersättningarna har minskat som följd av att övningsverksamheten varit begränsad. Regeringen har gett Försvarsmakten i uppgift att lämna en utförlig personalredovisning som innehåller uppgifter om lönebildningen. Regeringen anmäler att Riksrevisionsverket (RRV) uppmärksammat regeringen på vikten av fortsatt uppföljning av personalkostnaderna och lönebildningen inom Försvarsmakten. RRV kommer att få ett uppdrag att se över förmåner och formerna för lönebildningen samt tillämpningen av arbetstidsavtal inom Försvarsmakten. Regeringen anmäler vidare att den totala minskningen av personal under det första halvåret 1997 varit ca 750, varav 500 yrkesofficerare. Försvars-makten har bedömt att uppställda personalminskningsmål för försvarsbe- slutsperioden i stort skall kunna nås men dock senare än vad Försvarsmakten och regeringen räknat med. Regeringen säger sig uppmärksamt följa personalminskningen. Regeringen ser med tillfredsställelse att Försvarsmakten har gjort flera insatser för att öka andelen kvinnor i Försvarsmakten och förutsätter att detta arbete fortsätter. Efter årsredovisningen för år 1997 kommer det att vara möjligt att lämna en utförligare redovisning till riksdagen. Regeringen anmäler att Försvarsmakten i samverkan med arbetstagarorganisationerna planerat lokala kompetensutvecklingsinsatser för den civila personalen. Regeringen anser att det är viktigt att den civila personalen får en god kompetensutveckling. Regeringen anser det vidare vara viktigt med en god kompetensutveckling för reservofficerarna och att dessa används i förbandsproduktionen. Det innebär att bl.a. möjlighet måste ges till reservofficerarna att återkommande få tjänstgöra vid sina förband.
Motionerna I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö209 (m) erinrar motionärerna om att försvarsutskottet förutsatt (bet. 1994/95:FöU14) att frågan om befälsordningen - för såväl reserv- som yrkesofficerare - bereds på ett sådant sätt att den resulterar i en sammanhållen syn på frågorna. Motionärerna menar att en sådan syn fortfarande saknas, vilket de anser vara allvarligt med hänsyn till anknytningen till de förslag om förändrad skolorganisation som regeringen för fram i budgetpropositionen. Frågans fortsatta beredning sägs ha ett sådant allmänintresse att en parlamentarisk insyn och medverkan är önskvärd. Riksdagen bör därför hos regeringen begära att en parlamentarisk utredning av befälsordning och utbildningssystem för yrkes- och reservofficerare snarast tillsätts (yrkande 2). Motionärerna noterar med gillande att regeringen givit Försvarsmakten i uppdrag att redovisa en plan för åtgärder som senast under år 1999 skall ha höjt befälskårens kompetens till en i enlighet med försvarsbeslutet acceptabel nivå. Motionärerna anför i sammanhanget att mycket i den sedan år 1983 tillämpade nya befälsordningen (NBO) varit av godo. Samtidigt sägs det dock finnas många frågetecken kring den nya befälsordningens förmåga att bidra till den kontinuitet och djupa kunskap som bör upprätthållas i utbildning och materielhantering vid förbanden. Enligt Moderata samlingspartiet bör befälsordningen nu omprövas. En sådan bör grundas på de positiva erfarenheterna från NBO och torde i stor utsträckning kunna bygga på det underlag som tagits fram i projektet Försvarsmaktsofficer 2000. Det finns enligt motionärerna också anledning att överväga ytterligare en karriärgång för yrkesofficerare. En sådan skulle kunna fokuseras på att säkra kontinuitet i trupputbildning och materielhantering i lägre förband. Dessutom bör yrkes- officerarnas tjänstgöringstid och pensionsålder övervägas ytterligare. Motionärerna finner också regeringens redovisning av reservofficerarnas utbildning, anställning och utnyttjande i framtiden alltför knapphändig. En sådan redovisning har också försvarsutskottet tidigare efterlyst. Vidare behöver reservofficerarnas ekonomiska villkor ses över. Dessutom bör förbandsövningar och annan utbildning genomföras i en omfattning som gör att reservofficerare får tjänstgöra i sina krigsbefattningar. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om försvarets försörjning med personal (yrkande 1), dels om övningsmöjligheter för yrkes- och reservofficerare (yrkande 3). Motion Fö308 (m) av Stig Grauers behandlar vissa frågor som rör kvinnors utbildning till officerare. Motionären refererar till en rapport - Undersökning av värnpliktiga kvinnors situation i Försvarsmakten - i vilken det framgår att många kvinnor lämnar utbildningen trots att de av fri vilja sökt sig till det militära. En betydande del av avhoppen sägs bero på att kvinnorna inte varit mentalt förberedda på vantrivsel och ibland trakasserier från såväl värnpliktiga som befäl. Motionären noterar att överbefälhavaren och chefen för Armén har gjort mycket tydliga policyuttalanden till förmån för kvinnors utbildning till officerare. Motionären anser dock att de negativa beskrivningarna från kvinnors grundutbildning överväger de positiva. I ett avseende är det enligt motionären uppenbart att riksdagen bör anvisa kompletterande direktiv. Det gäller boendet under utbildningen. Försvarsmakten bör enligt motionären sålunda ordna separat boende för manliga och kvinnliga värnpliktiga under utbildningen, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
Utskottet Frågan om personalförsörjningen till Försvarsmakten är viktig. Utskottet har vid tre tidigare tillfällen, senast inför 1996 års totalförsvarsbeslut (bet. 1996/97:FöU1 s. 216) begärt att få en sammanhållen syn på personalförsörjningen med anställda. Detta framhålls även i kommittémotion Fö209 (m). Utskottet konstaterar att regeringen ännu inte lämnat den samlade redovisning som utskottet har efterlyst. Utskottet har tidigare också uttalat förståelse för att frågan om befälsordningen är komplex och därför kan ta tid att genomlysa men förutsätter nu att regeringen återkommer till riksdagen med den begärda redovisningen i samband med kontrollstation 1998. Den s.k. Skolutredningen kan då också förväntas ha presenterat sina slutliga förslag. I anslutning härtill kan det finnas skäl att överväga behovet av en parlamentarisk utredning av befälsordning och utbildningssystem för yrkes- och reservofficerare i enlighet med vad som föreslås i kommittémotion Fö209 (m) yrkande 2, samt också utbildningsmöjligheterna för anställd civil personal. Motionsyrkandet bör därför inte bifallas. I avvaktan på den redovisning som utskottet nyss förutsatt i samband med kontrollstationen 1998 bör heller inte riksdagen bifalla yrkandena 1 och 3 i nämnda motion. Motion Fö308 (m) föreslår separat boende för kvinnor som utbildas till officerare. Utskottet har erfarit att Försvarsmaktens grundläggande uppfattning är att boendet för män och kvinnor som utbildas med värnplikt skall vara integrerat. Skälet är att kvinnorna därigenom lättare infogas i den gruppgemenskap som är så viktig för ett gott utbildningsresultat. Vunna erfarenheter sägs stödja denna uppfattning. Härutöver kan utskottet notera att den nya pliktutredningen bl.a. skall utvärdera erfarenheterna från pliktutbildning för kvinnor. Utskottet anser därmed att motion Fö308 (m) inte bör bifallas.
Försvarsmaktens skolverksamhet Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt om Försvarsmaktens skolverksamhet (s. 22-25) jämte motionerna Fö209 (m kommitté) yrkande 6, Fö220 (kd kommitté) yrkande 6, Fö228 (fp parti) yrkande 10, Fö302 (m), Fö304 (s), Fö326 (m) yrkandena 1-5, Fö334 (c), Fö337 (s) yrkandena 1-5, Fö340 (c, fp, kd) yrkande 3 och Fö341 (c).
Regeringen Regeringen anmäler att den s.k. Skolutredningen i augusti i år överlämnat delbetänkandet En samordnad militär skolorganisation (SOU 1997:112). Några av utredningens förslag anser regeringen vara av det slaget att det är riksdagen som bör ta ställning till dem. De flesta förslagen sägs däremot gälla sådant som regeringen själv kan avgöra.
Försvarsmaktsgemensam utbildning Regeringen föreslår att försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter inom ramen för officershögskole- och krigshögskoleprogrammen inrättas och lokaliseras till Halmstad, Solna och Östersund. Enligt regeringens bedömning kommer en försvarsmaktsgemensam in-ledande grundläggande yrkesofficersutbildning att underlätta en förstärkt identifiering med en integrerad försvarsmakt. Regeringen bedömer också att en sådan utbildning borde kunna genomföras mera rationellt än med dagens organisation genom stordriftsfördelar. Skolutredningen sägs för sin del ha beräknat att förändringen medför en besparing på ca 500 miljoner kronor under den kommande tioårsperioden. Dessutom medför förslaget betydande möjligheter att dra nytta av den kompetens som finns inom det civila högskoleväsendet. Mot denna bakgrund anser regeringen att en förändring bör beslutas redan nu. Detta innebär att nuvarande verksamhet vid Flygvapnets officershögskola i Halmstad, Flygvapnets krigshögskola i Uppsala, Ma-rinens officershögskola i Karlskrona, Marinens krigshögskola i Berga samt Krigsskolan i Solna inordnas i Försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter inom ramen för officershögskole- och krigshögskoleprogrammen och lokaliseras till Halmstad, Solna och Östersund. Om riksdagen godkänner regeringens förslag, kommer regeringen att besluta om nedläggning av dessa skolor och om benämningar på de nya organisationsenheterna. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen under år 1998 med en redovisning av hur den resterande delen av utbildningen utformas. En viktig och grundläggande frågeställning i detta sammanhang blir att mer exakt fastställa vilka utbildningsdelar vid nuvarande officers- och krigshögskolor som framdeles bör genomföras inom ramen för den nya skolorganisationen samt vilka delar som i fortsättningen bör bedrivas vid fack- , funktions- och truppslagsskolor. Regeringen bedömer att den föreslagna yrkesofficersutbildningen skapar förutsättningar även för en utveckling av reservofficersutbildningen. Skolutredningen skall i slutrapporten lämna förslag också i detta avseende. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att försvars- maktsgemensamma organisationsenheter inom ramen för officershögskole- och krigshögskoleprogrammen inrättas och lokaliseras till Halmstad, Solna och Östersund samt att Krigsskolan i Solna läggs ned.
Skola för utbildning i markstrid Regeringen föreslår att en organisationsenhet för utbildning i markstrid inrättas och lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden. Regeringen anser, i likhet med skolutredningen, att det är lämpligt att inrätta en ny organisationsenhet för utbildning i markstrid. Denna bör vara lokaliserad med avdelningar på flera platser. Enligt regeringens mening bör en sådan avdelning i första hand vara lokaliserad vid eller nära en brigadproducerande enhet. En avdelning bör sålunda lokaliseras till Skövde. Varken Arméns stridsskola Nord i Umeå eller Arméns stridsskola Mitt i Kvarn är lokaliserad till eller i närheten av en brigadproducerande enhet. När det gäller Kvarn konstaterar dock regeringen att produktionsförutsättningarna där är mycket goda, bl.a. tillgången på skjut- och övningsfält. Dessutom finns det i dag ett väl fungerande samarbete mellan Arméns stridsskola Syd och Arméns stridsskola Mitt. Dessa skäl talar för att en av avdelningarna bör lokaliseras till Kvarn. Av bl.a. ekonomiska skäl anser regeringen att Arméns stridsskola Nord i Umeå skall läggas ned. Det finns dock behov av stridsutbildning under vinterförhållanden. En avdelning bör därför inrättas i Boden. Sammantaget har skolutredningen bedömt att förändringarna innebär en besparing på ca 230 miljoner kronor under den kommande tioårsperioden. Om riksdagen godkänner regeringens förslag kommer regeringen att besluta i frågan om hur den nya organisationsenheten skall benämnas samt om inordning respektive avveckling av hittillsvarande verksamheter vid Arméns stridsskolor. Regeringen avser vidare bemyndiga Försvarsmakten att besluta om lokaliseringen av den nya organisationsenhetens ledning. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att en organisationsenhet för utbildning i markstrid inrättas och lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden.
Försvarsmaktsgemensam utbildning avseende de operativa ledningssystemen Regeringen föreslår att en organisationsenhet för försvarsmaktsgemensam utbildning för de operativa ledningssystemen inrättas i Enköping. Regeringen anför att utbildning av personal för drift och underhåll av de operativa ledningssystemen bedrivs på ett flertal platser och på uppdrag av olika produktionsledare. Teknikutvecklingen inom området sägs innebära att en ökad samordning är både möjlig och önskvärd. Regeringen anser därför att utbildningen för drift och underhåll av operativa ledningssystem bör samordnas till en organisationsenhet i Enköping för försvarsmaktsgemensam utbildning på de operativa ledningssystemen. Besparingsskäl anses också tala för en sådan samordning. Vid nuvarande Arméns tekniska skola i Östersund kommer därvid att samlas den teknikinriktade utbildningen på de rörliga systemen. Vid nuvarande IT-skolan i Halmstad bör tills vidare utbildning på de befintliga fasta systemen och flygvapnets taktiska system kvarstå. I ett längre perspektiv bör även den taktiska ledningssystemutbildningen integreras i den nya or-ganisationsenheten. Om riksdagen godkänner regeringens förslag, kommer regeringen att besluta om benämning på den nya enheten och om vilken utbildning som skall kvarstå i, respektive överföras från, Enköping, Östersund och Halmstad. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att en organisationsenhet för försvarsgemensam utbildning avseende de operativa ledningssystemen inrättas i Enköping.
Försvarsmaktens Halmstadsskolor Regeringen föreslår att Flygvapnets Halmstadsskolor omorganiseras till För- svarsmaktens Halmstadsskolor. Regeringens förslag överensstämmer i allt väsentligt med vad skolutredningen har förordat. Regeringen anför att verksamheten vid Flygvapnets Halmstadsskolor av såväl principiella som ekonomiska skäl bör kompletteras med utbildning som i dag bedrivs på andra skolor, även utanför Flygvapnet. Regeringen anser att en sådan inriktning för utbildningsverksamheten vid Halmstadsskolorna bör föranleda en ny benämning på etablissemanget som helhet. Regeringen föreslår därför att Flygvapnets Halmstadsskolor omorganiseras till Försvars-maktens Halmstadsskolor. Regeringen anser att en försvarsmaktsgemensam enhet för utbildning i underhålls- och bastjänst skall organiseras inom Försvarsmaktens Halmstadsskolor. Verksamheten vid Flygvapnets basbefälsskola i Halmstad, underhållsdelen av Arméns underhålls- och motorskola i Skövde, Marinens intendenturskola i Karlskrona, Marinens bassäkerhetsskola i Berga samt Flygvapnets väderskola i Ljungbyhed skall enligt regeringens mening flyttas till Halmstad och inordnas i den nya enheten för utbildning i underhålls- och bastjänst. Regeringen anser att en försvarsmaktsgemensam underhålls- och basskola kommer att medföra flera fördelar för de berörda skolorna. Härigenom ges goda möjligheter att långsiktigt utveckla kompetensen inom området. Regeringen bedömer också att besparingar kan göras genom förändringen. Regeringen anser vidare att motorutbildningen vid Arméns underhålls- och motorskola skall flyttas till Östersund och inordnas i nuvarande Arméns tekniska skola. Enligt regeringens uppfattning bör motorutbildningen gynnas på olika sätt av denna omlokalisering, bl.a. mot bakgrund av det samarbete och de synergieffekter som kan uppnås med Arméns tekniska skola, men även på grund av den utbildningsmiljö i övrigt som kan erhållas i Östersund. I samband med att underhållsdelen ur hittillsvarande Arméns underhålls- och motorskola inordnas i den nya organisationsenheten i Halmstad bör sålunda resterande delar av skolan omlokaliseras till Östersund och inordnas i nuvarande Arméns tekniska skola. Regeringen anser att Flygvapnets flygledarskola skall flyttas från Ljungbyhed till Halmstad och inordnas i Försvarsmaktens Halmstadsskolor. Synergieffekter kan då erhållas med luftvärns kåren och den tidigare nämnda för- svarsmaktsgemensamma enheten för utbildning i underhålls- och bastjänst. Regeringen anser att den skeppstekniska skolan på Berga skall flyttas till Karlskrona. En lokalisering dit bör bidra till att befintliga resurser kan utnyttjas på ett sätt som kommer att gagna den samlade tekniska utbildningen inom marinen. Skolutredningen har föreslagit att Kustartilleriets stridsskola flyttas från Täby till Andra kustartilleribrigaden i Vaxholm. Regeringen anser att saken kräver ytterligare överväganden och kommer därför senare att ta ställning i frågan. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att omorganisera Flygvapnets Halmstadsskolor till Försvarsmaktens Halmstadsskolor.
Motionerna Moderata samlingspartiet anför i sin kommittémotion Fö209 (m) att den grundläggande officersutbildningen (officershögskolan) endast utgör en fjärdedel av utbildningen. Motionärerna kritiserar därför regeringen för att den valt att följa skolutredningens förslag och låta denna fjärdedel av utbildningsomfånget helt avgöra frågan om skolorganisationen. Utbildningens innehåll är heller inte fastställt. Motionärerna anser att en stor del av det gemensamma utbildningsinnehållet saknar försvarsanknytning. Det skulle därför kunna erbjudas i samverkan med civila högskolor. Att som utredaren gjort sätta den försvarsmaktsgemensamma identiteten före behovet av yrkesspecifik kompetens riskerar att sänka kvaliteten hos officerskåren. Motionärerna anser att gemensam utbildning är positiv men den bör relateras till den trupp-, vapen- och flygslagsvisa tjänstgöring som präglar de allra flesta officerares tjänstgöring. Av skäl som här anförts och ytterligare utvecklas i motionen anser motionärerna det viktigt att riksdagen får möjlighet att i ett sammanhang ta ställning till hur Försvarsmaktens skolorganisation skall se ut samtidigt som det blir möjligt att överväga utbildningens innehåll. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag om omorganisation av Försvarsmaktens skolorganisation (regeringens hemställanspunkter 8-11) (yrkande 6). Även Folkpartiet liberalerna framhåller i partimotion Fö228 (fp) att det fortfarande saknas en samlad bedömning av utformning och inriktning av den framtida skolverksamheten i försvaret, vilket gör underlaget för ett delbeslut mycket osäkert. Motionärerna anser att erfarenheterna från försvarsbeslutet understryker behovet av en samlad bedömning. Till detta kommer grundorganisationens fortsatta nödvändiga anpassning som Folkpartiet föreslår tas upp till behandling vid 1998 års kontrollstation. Riksdagen bör därför avslå förslagen om förändringar av försvarets skolverksamhet (yrkande 10). Även Kristdemokraterna anser i kommittémotion Fö220 (kd) att den fullständiga skolutredningen skall avvaktas innan beslut fattas om det militära försvarets framtida skolverksamhet (yrkande 6). Motionärerna uttrycker också tveksamhet om att avveckla den sammanhållna marina utbildningen i Karlskrona. Goda utbildningsbetingelser när det gäller att tillgodose sjöförsvarets behov av dugliga och kompetenta officerare måste beaktas. Motionärerna Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson, motion Fö326 (m), är förvånade över att regeringen utan att avvakta den fortsatta utredningen redan nu vill låsa fast att det skall bli en försvarsmaktsgemensam utbildning och också var denna skall lokaliseras. Riksdagen bör därför avvisa förslagen om försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter för officershögskole- och krigshögskoleprogrammen i avvaktan på ett komplett beslutsunderlag (yrkande 1). Motionärerna anför att det finns en samfälld uppfattning inom Marinen om vikten av att den marina officersutbildningen även framdeles ges ett innehåll med utgångspunkt i Marinens behov. I motionen utvecklas skälen för att Marinens officershögskola skall finnas i Karlskrona. Med utgångspunkt häri hemställer motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Marinens officershögskola även fortsättningsvis skall vara placerad i Karlskrona (yrkande 2) och att Marinens intendenturskola blir kvar i Karlskrona (yrkande 3). I motionen framhålls fördelen med att lokalisera Flygvapnets väderskola och Flygvapnets flygledarskola i anslutning till ett förband där det bedrivs kontinuerlig flygverksamhet. Nämnda skolor föreslås därför lokaliseras till Ronneby i stället för till Halmstad som regeringen föreslagit (yrkande 4). Karlskrona garnisons tillgång på bra och i huvudsak egna övningsområden anser motionärerna vara i det närmaste unik. De pekar också på närheten till flygförbandet F 17 och en forskarinriktad högskola och menar att Karlskrona/Ronneby har goda förutsättningar att vara en viktig resurs för att utveckla den militära skolutbildningen (yrkande 5). Med likartade motiv föreslås i motion 337 (s) av Jan Björkman m.fl. att Marinens officershögskola behålls i Karlskrona (yrkande 1). Motionärerna påpekar att propositionen saknar förslag om hur den försvarsgrensspecifika utbildningen vid Marinen skall genomföras. Med hänsyn till den marina miljö som finns i Karlskrona med övningsområden, fartygsförband, helikopterförband, marint underhåll och nybyggnation bör en Marinens stridsskola inrättas i Karlskrona (yrkande 2). Samma motionärer anför att Marinledningens lokalisering inte berörs i propositionen. De konstaterar att Försvarsmaktens, och i synnerhet Marinens, internationella roll ökar i Östersjöområdet. Motionärerna anser för sin del att Karlskrona med sin centrala placering bör övervägas som lokaliseringsort för marinledningen (yrkande 3). Motionärerna anför vidare att Celsius AB har beslutat koncentrera fartygsproduktionen till Karlskrona. De anser att det därför vore naturligt och rationellt att flytta FMV:s fartygsbyrå till Karlskrona (yrkande 4). I motionen föreslås (yrkande 5), med samma motiv som nyss anförts för motion Fö326 (m) yrkande 4, att Flygvapnets väderskola och Flygvapnets flygledarskola flyttas till Ronneby. Även motion Fö341 (c) av Sivert Carlsson förordar fortsatt sjöofficersutbildning vid nuvarande Marinens officershögskola i Karlskrona. I motion Fö302 (m) av Sten Svensson och Lars Hjertén hävdas att de på skolutredningen baserade förslagen i budgetpropositionen drabbar Skövde mycket negativt. Konsekvenserna av att nu flytta delar av Arméns skolverksamhet från Skövde skall ses tillsammans med förslaget att flytta försvarsområdesstaben och läggas till tidigare beslutade förändringar - avveckling av milostab och fördelningsstab, flyttning av K 3. Allt detta gör, enligt motionärerna, att Skövde garnison inte längre kommer att vara rationell ur personell utvecklingssynpunkt. Motionärerna redovisar ett antal ökande kostnadsposter (flyttningskostnader, reskostnader, elevkostnader och lärarkostnader) som enligt deras mening gör att en flyttning av skolverksamheten från Skövde blir orationell. De hemställer att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser flyttningen av arméns skolverksamhet i Skövde. Även motion Fö340 (c, fp, kd) av Birgitta Carlsson m.fl. behandlar skolverksamheten i Skövde. Motionärerna har svårt att förstå vilka fördelar som den föreslagna flyttningen skulle innebära för de berörda skolorna och för Försvarsmakten som helhet. De menar att den bästa underhållskompetensen finns vid Arméns underhållsskola i Skövde varför denna bör behållas där och tillsammans med Arméns motorskola utvecklas till Försvarsmaktens underhålls- och motorskola (yrkande 3). I motion Fö304 (s) av Lennart Klockare m.fl. konstateras att Bodens garnison är i särklass störst i Sverige. Där finns samtliga funktioner representerade och dessutom flera staber. I Boden tjänstgör ca 1 000 officerare och ca 3 000 värnpliktiga. Motionärerna menar att den avdelning som regeringen föreslår inrättas i Boden för stridsutbildning under vinterförhållanden lämpligen kan ges ett innehåll liknande det som Stridsskola Nord har haft. I ett andra steg kan denna avdelning i Boden utvecklas till att också innehålla övriga Norrlandsförbands grundläggande officersutbildning. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av markstridskrafter m.m. i Boden. I motion Fö334 (c) av Karin Israelsson vänder sig motionären mot de av regeringen beräknade besparingarna vid en nedläggning av Stridsskola Nord. Hon anser vidare att avvecklingen av brigaden i Umeå inte är tillräckligt skäl för att också lägga ned stridsskolan. Det är också fel att bryta det fruktbara samarbete som i Umeå utvecklats mellan stridskolan, FOA och högskolan där. Motionären förordar att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om nedläggning av utbildningen vid Stridsskola Nord.
Utskottet
Försvarsmaktsgemensam utbildning Regeringen föreslår att det inrättas försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter inom ramen för officers- och krigshögskoleprogrammen och att dessa lokaliseras till Halmstad, Solna och Östersund. I flera motioner ifrågasätts det av regeringen föreslagna beslutet. I dessa motioner anförs behovet av en helhetssyn och en samlad bedömning av den grundläggande officersutbildningens innehåll och skolorganisationens utformning. Att nu besluta om organisationsstruktur och lokalisering innan Skolutredningen lämnat sitt slutliga förslag, och regeringen tagit ställning till detta, anses därför otillfredsställande. Som ett led i beredningen av de frågor som sammanhänger med Försvars-maktens skolverksamhet har utskottet genomfört en offentlig utfrågning av representanter för Regeringskansliet, Försvarsmakten, Skolutredningen samt företrädare för officers- och reservofficersförbunden. Utskottet har vidare mottagit uppvaktningar från Karlskrona respektive Skövde kommuner och garnisoner. Utskottet delar regeringens bedömning att en försvarsmaktsgemensam inledande grundläggande yrkesofficersutbildning kommer att underlätta utvecklingen av officerarnas identifiering med en integrerad försvarsmakt. Vidare bör utbildningen kunna bli mer rationell än i dagens organisation och besparingar uppnås. Utskottet anser för sin del att det finns en helhetssyn i regeringsförslaget, nämligen den försvarsmaktsgemensamma utgångspunkten. Vad som återstår att ta ställning till är tidsfördelningen mellan den del av utbildningen som skall vara försvarsgrensspecifik och den del som skall vara försvarsmaktsgemensam. Enligt utskottet kan därför nu beslutas om organisationsstruktur och lokalisering. Att vänta med beslut skulle innebära att den önskvärda omorganisationen fördröjs och besparingar senareläggs. Utskottet har inhämtat att Försvarsmakten också har samma mening och anser att den huvudinriktning som ges i skolutredningen är tillräcklig för att påbörja planering och genomförande och att det är viktigt med ett beslut snarast möjligt. Utskottet anser, liksom regeringen, att det är en viktig fråga att fastställa vilken utbildning vid nuvarande officers- och krigshögskolor som i framtiden bör genomföras i den nya skolorganisationen och vilka delar som skall bedrivas vid fack-, funktions- och truppslagsskolor. Utskottet vill också betona vikten av att den försvarsmaktsgemensamma delen av utbildningen kompletteras med praktisk tillämpning i för den enskilde rätt miljö. Härutöver är det viktigt att reservofficersutbildningen på ett effektivt sätt går att förena med utbildningen av utbildningen av yrkesofficerare. Utskottet noterar att regeringen har för avsikt att under år 1998 återkomma till riksdagen med en redovisning av hur utbildningen bör utformas. Det som utskottet här har anfört innebär att utskottet förordar att riksdagen godkänner regeringens förslag att försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter inom ramen för officershögskole- och krigshögskoleprogrammen inrättas och lokaliseras till Halmstad, Solna och Östersund samt att Krigsskolan i Solna läggs ned. Samtidigt bör riksdagen avslå motionerna Fö209 (m kommitté) yrkande 6 i denna del, Fö220 (kd kommitté) yrkande 6, Fö228 (fp parti) yrkande 10 och Fö326 (m) yrkande 1.
Försvarsmaktens Halmstadsskolor Utskottet delar regeringens uppfattning att det är lämpligt att nuvarande Flygvapnets Halmstadsskolor tillförs utbildning från andra skolor inom Försvarsmakten. Den försvarsmaktsinriktade verksamheten gör det naturligt att i samband med omorganisationen byta namn till Försvarsmaktens Halmstadsskolor. Riksdagen bör därför godkänna regeringens hemställan att omorganisera Flygvapnets Halmstadsskolor till Försvarsmaktens Halmstadsskolor. Samtidigt bör motion Fö209 (m kommitté) yrkande 6 i denna del avslås.
Skolverksamheten i Karlskrona I tre enskilda motioner framförs kritik mot regeringens förslag till organisationsstruktur för officersutbildningen. Yrkandena avser förhållandena i Karlskronaområdet. Med utgångspunkt från vad som nyss anförts anser utskottet att frågan om Marinens officershögskola bör ses i ett försvarsmaktsperspektiv. Det bör vara möjligt att utveckla en försvarsmaktsgemensam del under den grundläggande officersutbildningen. Den fackutbildning som marinens officerare - liksom arméns och flygvapnets officerare - behöver är ännu inte färdigutredd. Det viktiga är härvid vilken utbildning som på sikt bör förläggas till Karlskrona av effektivitetsskäl och för att utnyttja gjorda investeringar, inte för att bevara Marinens Officershögskola som organisationsenhet. Konse- kvenserna för Karlskronas del är således att endast delar av officersutbildningen berörs. Härutöver kan utskottet konstatera att det i Karlskrona redan bedrivs integrerad utbildning, nämligen mellan flottan och kustartilleriet. Till frågan om benämning på de framtida verksamheterna i Karlskrona m.fl. orter får regeringen ta ställning när utbildningsuppgifterna är fastställda. Med dessa motiv förordar utskottet avslag på motionerna Fö326 (m) yrkande 2, Fö337 (s) yrkande 1 och Fö341 (c). Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion Fö326 (m) att Karlskrona/Ronneby har goda förutsättningar att vara en viktig resurs för att utveckla den militära skolutbildningen. Vilken utbildning som kan förläggas dit hör till Skolutredningens fortsatta arbete. Motionens yrkande 5 bör därför avslås av riksdagen. Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag att inrätta För-svarsmaktens Halmstadsskolor. Utskottet anser således att delar av officersutbildningen vid nuvarande Marinens intendenturskola kan flyttas till Halmstad. Vilka delar av intendenturutbildningen som av effektivitetskäl bör bedrivas på annan plats, t.ex. i Karlskrona, är inte färdigutrett. Motion Fö326 (m) yrkande 3 bör därför avslås. Även yrkande 2 i motion Fö337 (s) bör avslås eftersom frågan om den försvarsgrensspecifika utbildning inom ramen för en Marinens stridsskola som motionären efterlyser, heller inte är utredd. I två motioner förordas att Flygvapnets väderskola och Flygvapnets flygledarskola lokaliseras till Ronneby i stället för till Halmstad. Utskottet har i det föregående anslutit sig till regeringens förslag att inrätta Försvarsmaktens Halmstadsskolor. Utskottet anser att synergieffekterna med övrig utbildning där blir större än om flygledar- och väderskolorna lokaliseras till Ronneby. Riksdagen bör därför avslå motionerna Fö326 (m) yrkande 4 och Fö337 (s) yrkande 5. Nuvarande marinledning utgör en del av Försvarsmaktens högkvarter. FMV:s fartygsavdelning är en integrerad del av FMV:s Marinmaterieldivision. Utskottet ser inga effektivitetsvinster i att flytta marinledningen och FMV:s fartygsavdelning till Karlskrona, vilket föreslås i motion Fö337 (s) yrkandena 3 och 4. Motionsyrkandena bör avslås.
Försvarsmaktsgemensam utbildning för operativa ledningssystem Utskottet delar regeringens uppfattning att det är önskvärt och möjligt med en ökad samordning av teknikutvecklingen för operativa ledningssystem. Utbildningen av personal för drift och underhåll av sådana system bör följaktligen samordnas. Utskottet förordar därför att riksdagen godkänner regeringens förslag att en organisationsenhet för försvarsmaktsgemensam utbildning för de operativa ledningssystemen inrättas i Enköping. Samtidigt bör motion Fö209 (m kommitté) yrkande 6 i denna del avslås.
Skolor för markstrid m.m. Utbildning i markstrid vid särskilda skolor sker i dag på flera platser i landet. Med hänsyn till att verksamheten är så omfattande, och också har behov av att genomföras i olika terrängtyper och klimat, är det rimligt att det även i framtiden finns sådana skolor på flera platser i landet. Utskottet vill i sammanhanget betona att förmågan till vinterkrigföring även framdeles säkerställs. Utskottet anser, liksom regeringen, att det är lämpligt att sammanföra denna skolutbildning i markstrid i en organisationsenhet. Utskottet kan, efter att ha tagit del av motiven, ansluta sig till vad regeringen har anfört om att avdelningar inom denna organisationsenhet bör lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden. Såväl utbildningsmässiga skäl som rationalitetsskäl talar sålunda för att en avdelning för utbildning i markstrid bör vara lokaliserad vid eller nära en brigadproducerande enhet. Så skulle inte vara fallet vid en lokalisering till Umeå. Bodens garnisons resurser och allsidighet ger däremot många fördelar. Utskottet förordar därför att riksdagen godkänner regeringens förslag att en organisationsenhet för utbildning i markstrid inrättas och lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden. Härav följer att riksdagen bör avslå motion Fö334 (c) som förordar att Stridsskola Nord i Umeå behålls. Motionären i motion Fö304 (s) har samma uppfattning som utskottet om de goda utbildningsförutsättningarna i Bodens garnison. Utskottet anser dock att det bör ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, på Försvarsmakten att bestämma i de frågor som motionären tar upp. Riksdagen bör därför inte bifalla motionen. I motion Fö302 (m) och Fö340 (c, fp, kd) yrkande 3 vänder sig motionärerna mot en flyttning av viss skolverksamhet från Skövde, nämligen Arméns underhållsskola till Halmstad respektive Arméns Motorskola till Östersund. Utskottet kan konstatera att regeringen inte lämnat något förslag till riksdagen i denna del utan redovisat sin beslutsavsikt. Utskottet anser att det ankommer på regeringen att besluta i frågan varför de båda motionsyrkandena bör avslås. Riksdagen bör vidare avslå motion Fö209 (m kommitté) yrkande 6 i denna del.
Försvarsmaktens helikopterorganisation Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt om Försvarsmaktens helikopterorganisation (s. 26-27) jämte motionerna Fö213 (v parti) yrkandena 1-2, Fö220 (kd kommitté) yrkandena 7 och 8, Fö221 (mp parti) yrkande 12, Fö228 (fp parti) yrkandena 11 och 12, Fö301 (m), Fö303 (m), Fö305 (m), Fö313 (c), Fö314 (s), Fö316 (m), Fö323 (fp), Fö325 (m), Fö327 (m), Fö328 (s), Fö335 (v), Fö342 (c, mp), Fö343 (c) och T230 (fp) yrkande 2. Utskottet återkommer till inriktningen av helikopterverksamheten under avsnittet om program 6 Försvarsmaktens helikopterförband.
Regeringen Regeringen föreslår att verksamheten under organisationsenheten Försvars- maktens helikopterflottilj organiseras i fyra divisioner. I 1996 års totalförsvarsbeslut lades grunden för en omorganisering av Försvarsmaktens helikopterverksamhet. Där bestämdes att Försvarsmaktens helikopterorganisation fr.o.m. den 1 januari 1998 skall samlas i ett nytt program, att verksamheten skall ledas av Försvarsmaktens helikopterflottilj och att denna flottiljs ledning skall lokaliseras till Linköping (Malmen).
Verksamheten i stort Inom det nya programmet 6 Försvarsmaktens helikopterförband samlas samtliga Försvarsmaktens helikopterförband och det befintliga ubåtsjaktflygplanet. Regeringen anför att de uppgifter som programmet skall lösa i krig och i fred delvis kommer att vara gemensamma för alla förband och delvis vara unika för skilda system. Sammantaget har helikopterförbanden - liksom hittills - följande uppgifter i krig: Markmålsstrid * understödja bl.a. brigader, * utföra pansarbekämpning, * leda indirekt eld, *Sjömålsstrid * ubåtsjakt, * ytmålsspaning, Transporter * sjuktransporter, * transporter av trupp och materiel, * personaltransporter.
Räddningstjänst I fred skall förbanden i första hand utbilda officerare och värnpliktiga för de olika krigsuppgifterna och upprätthålla beredskap samt svara för löpande underhållsuppgifter. De skall också svara för avtalad räddningsberedskap. Regeringen anser att en gemensam helikopterorganisation för hela Försvars- makten kommer att leda till effektivare verksamhet och till samordningsvinster. Försvarsmakten kommer att kunna utnyttja helikopterresurserna mer flexibelt än tidigare. Vidare kommer utbildningen att kunna bedrivas mer rationellt. Underhållstjänsten förenklas och därmed minskas kostnaderna.
Organisationen i krig Regeringen anför att verksamheten, när den inledda omstruktureringen är genomförd, skall vara organiserad i huvudsak enligt följande: * en rörlig helikopterledning, * en arméflygbataljon, * två pansarvärnshelikopterkompanier, * sju fördelningshelikopterplutoner, * två marina helikopterdivisioner, * sex flygräddningsgrupper och * ett ubåtsjaktflygplan.
Organisationen i fred På central nivå skall Försvarsmaktens helikopterverksamhet ledas av högkvarteret. På regional nivå inrättas Försvarsmaktens helikopterflottilj. Flottiljstaben är en fredsorganisationsenhet som med en mindre del skall kunna övergå till att vara en personell förstärkningsresurs för ledning på högre och lägre regio- nal nivå i kris och krig. Denna del kallas då Rörlig helikopterledning. På lokal nivå föreslår regeringen att verksamheten organiseras i fyra divisioner. Division Norr kommer att ha sin ledning i Boden och omfatta nuvarande Norrbottens arméflygbataljon i Boden och de nuvarande flygräddningsgrupperna vid F 21 i Luleå och F 4 i Östersund. Divisionen skall kunna svara för sjöräddning i Bottenviken och Bottenhavet. Division Ost kommer att ha sin ledning i Berga och omfatta nuvarande 11. helikopterdivisionen i Berga och nuvarande flygräddningsgruppen vid F 16 i Uppsala. Divisionen skall kunna svara för räddningsberedskap från Visby och på ostkusten. Division Malmen kommer att ha sin ledning på Malmen och omfatta nuvarande Östgöta arméflygbataljon på Malmen och gemensamma skolor. Division Syd, slutligen, kommer att ha sin ledning i Kallinge och omfatta de nuvarande enheterna 12. helikopterdivisionen vid Säve, 13. helikopterdivisionen vid Kallinge och flygräddningsgrupperna vid F 7 i Såtenäs, F 10 i Ängelholm och F 17 i Kallinge. Divisionen skall kunna svara för sjöräddning på syd- och västkusten. Inom Division Syd kommer helikoptrar för räddning att utgångsbaseras vid Kallinge och Säve. Inom Division Ost och Division Norr kommer flygräddningsresurser att utgångsbaseras vid Berga respektive flygflottiljerna F 4 och F 21. Flygräddningsresurser för F 16, F 7 och F 10 kommer att baseras vid respektive flottilj under flygövningstid och hämtas då inom Division Ost från Berga och inom Division Syd från Kallinge. Flygräddning för F 7 kommer dock att hämtas från Säve. Tunga helikoptrar kommer att finnas vid Division Norr, Division Ost och Division Syd. Detta har betydelse från räddningstjänstsynpunkt. Divisionerna har i detta avseende ett ansvarsområde som geografiskt överensstämmer med respektive militärområde. Regeringen anser att den nu redovisade organisationen i fred innebär en tydligt försvarsmaktsgemensam organisation. Organisationen tillgodoser också Försvarsmaktens krav på bl.a. en effektiv förbandsproduktion och yttäckande flygräddningsberedskap. Den marina helikopterverksamheten skall i krig organiseras i två divisioner. Regeringen ger ytterligare kommentarer till frågorna om räddningsberedskapen m.m. och anför bl.a. följande. De 12. och 13. helikopterdivisionerna omorganiseras till en helikopterdivision, benämnd 13. helikopterdivisionen, som skall ingå i Division Syd. På Säve kommer det att stationeras fem tunga helikoptrar. Dessa skall kunna utnyttjas såväl för produktion av krigsförband som för räddningsverksamhet m.m. Regeringen anser att denna lösning bäst tillgodoser det i skilda sammanhang framförda önskemålet om tillgång till helikoptrar på västkusten. Regeringen förutsätter härvid att möjligheterna till samverkan med de civila myndigheterna och medverkan i bl.a. räddningstjänst och sjuktransporter med helikopter även fortsättningsvis utvecklas. Det gäller att behålla och upparbeta en god personkännedom så att det mycket väl fungerande samarbetet mellan berörd personal inom militära och civila myndigheter kan fortsätta även då verksamheten på Säve leds från Division Syd i Kallinge. I detta sammanhang påminner regeringen om att i en flyg- eller sjöräddningssituation leds verksamheten, liksom i dag, av den gemensamma flyg- och sjöräddningscentralen, ARCC, i Göteborg. Avslutningsvis understryker regeringen betydelsen av att det finns räddningsresurser i hela landet. Regeringen hänvisar till vad försvarsutskottet anförde inför det senaste försvarsbeslutet (bet. 1996/97:FöU1 s.125), bl.a. att det är angeläget med en bättre beredskap i norra Sverige. Enligt regeringens mening kommer förutsättningarna för att hålla helikopter från Försvarsmakten i beredskap för räddningstjänst i norra Sverige att förbättrats väsentligt genom den av regeringen redovisade omstruktureringen. I sammanhanget nämner regeringen två utredningsrapporter. Den ena är Rikspolisstyrelsens och Försvarsmaktens redovisning av uppdraget att utreda förutsättningarna för polisen att nyttja Försvarsmaktens helikoptrar. Redovisningen lämnades till regeringen i maj 1997. Den andra redovisningen rör behovet av helikoptertjänster för flyg- och sjöräddning. Frågan har utretts av Sjöfartsverket och Luftfartsverket. Enligt regeringens mening föreligger genom dessa utredningar nu en god grund för ett fortsatt aktivt arbete. Regeringen, som utgår från att de berörda myndigheterna snarast enas om hur räddningstjänstberedskapen i Norrland och särskilt utmed Norrlandskusten skall organiseras, bedömer att ytterligare åtgärder från regeringens sida inte erfordras i nuläget. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att under organisationsenheten Försvarsmaktens helikopterflottilj organisera verksamheten i fyra divisioner.
Motionerna
Helikopterorganisationen på västkusten I Kristdemokraternas kommittémotion Fö220 (kd) erinras om att Försvars-maktens helikoptrar är kvalificerade resurser i kriser och krig för att tillgodose operativa behov. Helikoptern har även stor betydelse i det civila fredstida samhället när det gäller övervakning och kontroll av sjöterritoriet samt stöd till samhället inom sjukvård och räddningstjänst. Skärgårdsbefolkningen och fartygstrafiken ser helikoptern som en trygg och säker räddningsfunktion. Kristdemokraterna vidhåller sin uppfattning att en helikopterdivision bör finnas på västkusten för att det skall vara möjligt att samtidigt leda och genomföra helikopteruppdrag i Västerhavet och i Östersjön. Man skulle då få två divisioner i det södra militärområdet som är väl förtrogna med sina respektive operationsområden. Man skulle undvika onödiga transportflygningar och få bättre möjligheter att stödja det civila samhället genom sambruk av resurser. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall inrättas en Division Väst på Säve (yrkande 7). Miljöpartiet de gröna anför i sin partimotion Fö221 (mp) att de av regeringen föreslagna fyra helikopterdivisionerna som skall ledas av helikopterflottiljen i Linköping inte motsvarar partiets förväntningar och dessutom på en rad punkter inte heller de intentioner som riksdagen tidigare uttryckt. Motionärerna anser att fem divisioner bör organiseras genom att den av regeringen föreslagna divisionen i det södra militärområdet delas upp på en Division Syd och en Division Väst, varvid divisionsledningen för den senare bör finnas på Säve (yrkande 12). Folkpartiet liberalerna hänvisar i sin partimotion Fö228 (fp) till sin i det senaste försvarsbeslutet framförda uppfattning att det var tveksamt att lokalisera de marina helikopterresurserna till endast två orter. Denna tveksamhet sägs nu ha förstärkts. Motionärerna förordar därför att försvarets helikopterverksamhet indelas i fem divisioner med en femte, Division Väst, med ledning i Säve (yrkande11). Vänsterpartiet framför i partimotion Fö213 (v) yrkande 1 en motsvarande hemställan. Med i stort likartade argument uttalar sig motionärerna i följande sex enskilda motioner också för att en femte helikopterdivision organiseras vid Säve: - Fö301 (m) av Stig Grauers, - Fö313 (c) av Marianne Andersson, - Fö314 (s) av Claes-Göran Brandin och Sten Östlund, - Fö323 (fp) av Erling Bager och Kent Skårvik - Fö325 (m) av Elizabeth Nyström och Kent Olsson och - Fö327 (m) av My Persson och Arne Andersson.
Helikopterberedskapen längs Norrlandskusten Folkpartiet liberalerna anser i sin partimotion Fö228 (fp) att regeringsförslaget innebär en klar brist i räddningsberedskapen längs Norrlandskusten. Att som följd av nedläggningen av F 15 i Söderhamn även överföra helikopterverksamheten där till Östersund tar enligt motionärerna inte hänsyn till beredskapsbehoven. Den av regeringen redovisade förhoppningen att helikopterberedskapen vid Norrlandskusten kan komma att lösas framöver är inte skäl att nu flytta helikopterverksamheten från Söderhamn. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterberedskap för Norrlandskusten (yrkande 12). Med hänvisning till vad försvarsutskottet tidigare har anfört om en bättre helikopterberedskap i norra Sverige konstaterar Kristdemokraterna i sin kommittémotion Fö220 (kd) att det längs Norrlandskusten från Luleå till Uppsala inte finns några förslag om basering av helikopterresurser. Motionärerna anser att Söderhamn borde vara en lämplig baseringsort för att tillgodose kraven på civil räddningstjänst samt sjö- och flygräddning (yrkande 8). Vänsterpartiet anser i partimotion Fö213 (v) att regeringens förslag inte antyder någon lösning för räddningsbehoven längs Norrlandskusten. Att regeringen utgår från att de berörda myndigheterna enas är inte tillräckligt. I avvaktan på en lösning för Norrlandskusten är det enligt motionärerna nödvändigt att Söderhamns helikoptergrupp behåller sin stationeringsort (yrkande 2). Med i stort likartade motiv förordas i sex enskilda motioner att helikopterresurser lokaliseras till Söderhamn, nämligen - Fö303 (m) av Rolf Gunnarsson, - Fö316 (m) av Patrik Norinder och Rolf Dahlberg, - Fö328 (s) av Agneta Brendt m.fl., - Fö335 (v) av Owe Hellberg och Jan Jennehag, - Fö342 (c, mp) av Sven Bergström och Thomas Julin och - T230 (fp) yrkande 2 av Lennart Rohdin. I motion Fö343 (c) av Görel Thurdin framhålls, i likhet med i nyss refererade motioner, att hela Norrlandskusten kommer att stå utan räddningshelikopter. Försvarsmakten bör därför få i uppdrag att stationera en helikopter i direkt anslutning till Norrlandskusten, förslagsvis i direkt anslutning till Norr- landskustens Marinkommando, MKN, och kustbevakningens regioncentral i Härnösand.
Helikopterverksamheten i Skåne I motion Fö305 (m) av Maud Ekendahl och Anna Åkerhielm konstaterar motionärerna att helikopterverksamheten i Skåne och på västkusten slås ihop till en enda division med Kallinge som bas. Vidare kommer flygräddningsresurser att baseras på flottiljerna F 7, F 10 och F 16 under flygtid. Motionärerna anser att helikopterresursen på F 10 i Ängelholm har stor betydelse för räddningstjänsten i Öresundsregionen. De säger att det vore förödande för stora delar av Skåne om regeringens förslag går igenom och att F 10 i Ängelholm endast får en helikopter baserad under flygövningstid. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterverksamheten i Skåne.
Utskottet I riksdagens totalförsvarsbeslut 1996 (prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109) ingick att inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen. Regeringen avsåg att återkomma till riksdagen om flottiljens organisation och basering. Utskottet uttalade i sammanhanget att det var viktigt att detta förslag blir en helhetslösning som beaktar uppgifterna i såväl krig som fred. Samhällets möjligheter att utnyttja de militära helikopterresurserna i fred borde heller inte försämras. Utskottet underströk samtidigt att det var angeläget med en bättre räddningsberedskap i norra Sverige. Utskottet fann vidare att systemet med s.k. nödhelikoptrar var ett steg mot en förbättrad räddningsberedskap. Regeringen redogör för flottiljens uppgifter i krig och fred, inriktningen av krigsorganisationens utveckling samt meddelar sin beslutsavsikt beträffande divisionernas lokalisering. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att Försvarsmaktens helikopterflottilj organiseras i fyra divisioner. Utskottet har som ett led i beredningen av ärendet mottagit en uppvaktning av företrädare för de anställda inom helikopterorganisationen i södra och västra Sverige. Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om uppgifterna för Försvarsmaktens helikopterorganisation i krig och i fred. Utskottet anser, liksom regeringen, att en försvarsmaktsgemensam organisation kommer att leda till effektivare verksamhet och till samordningsvinster. Den föreslagna organisationen i fred med fyra helikopterdivisioner innebär sålunda en tydlig försvarsmaktsgemensam organisation som bör kunna tillgodose kravet på effektiv förbandsproduktion och yttäckande flygräddningsberedskap för Försvarsmaktens behov. Det ankommer på ansvariga myndigheter, inte på riksdagen, att besluta om var enskilda helikoptrar skall baseras för att kunna uppfylla kraven på beredskap m.m. Utskottet utgår från att regeringen och Försvarsmakten i sina respektive beslut om helikopterorganisationen och dess verksamhet strävar efter att minimera omstationering av personal samt ?tomflygningar? i samband med uppdrag. Utskottet finner att de i frågan avgivna motionernas kritik och förslag främst rör räddningstjänsten. Motionärerna anser att regeringens förslag ger otillfredsställande möjligheter för Försvarsmakten att delta i räddningstjänst och sjuktransporter med helikopter. En organisation med fem divisioner, med en divisionsledning vid Säve föreslås därför, liksom en helikopterresurs lokaliserad vid Norrlandskusten. Under tid då räddningsberedskap upprätthålls av någon av Försvarsmaktens helikoptrar kan den även utnyttjas för annan räddningsinsats, t.ex. sjöräddning. Insats påkallas och leds då av den gemensamma flyg- och sjöräddningscentralen i Göteborg, således inte av helikopterdivisionernas ledning. Andra insatser, t.ex. sjuktransport i nödsituation, kan också utföras, men då enligt systemet med nödhelikopter. En insats som sker med stöd av räddningstjänstlagen sker därvid utan kostnad medan andra insatser med nödhelikopter bekostas av beställaren, oftast sjukvårdshuvudman. Utskottet förutsätter, liksom regeringen, att medverkan i räddningstjänst även i framtiden skall vara en viktig uppgift för Försvarsmaktens helikoptrar. Samverkan med berörda civila myndigheter, en samverkan som redan i dag i de flesta fall fungerar väl, bör således även fortsättningsvis utvecklas. Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) ansvarar Sjöfartsverket för sjöräddningstjänsten (27 §) och Luftfartsverket för flygräddningstjänsten (26 §). Enligt samma lag (6 §) är respektive kommun ansvarig för räddningstjänsten inom kommunen. Polisen har särskilda uppgifter i fjällräddningen (25 §). Det ankommer på dessa myndigheter att organisera respektive räddningstjänst. Försvarsmaktens medverkan regleras i avtal. Sjöfartsverket har för närvarande avtal med Försvarsmakten om helikopter i beredskap på fyra orter i Sverige, nämligen Säve, Kallinge, Visby och Berga. Enligt vad utskottet inhämtat förhandlar de berörda myndigheterna om ett nytt avtal, bl.a. med utgångspunkt från en rapport från Sjöfartsverket och Luftfartsverket. Enligt utskottets mening kommer en organisation med en helikopterdivision i det södra militärområdet ge möjlighet att uppträda samlat, flexibelt och effektivt i de båda operationsområdena Västerhavet med Öresund och södra Östersjön. Givet oförändrade resurser skulle ytterligare en divisionsledning innebära kraftsplittring och motverka syftet med den nya helikopterorganisationen. Att placera divisionsledningen i Kallinge påverkar inte heller insatsberedskap och ledning av räddningsinsatser. Vad utskottet här har anfört innebär att riksdagen bör avslå motionerna Fö213 (v parti) yrkande 1, Fö220 (kd kommitté) yrkande 7, Fö221 (mp parti) yrkande 12, Fö228 (fp parti) yrkande 11, Fö301 (m), Fö305 (m), Fö313 (c), Fö314 (s), Fö323 (fp), Fö325 (m) och Fö327 (m). När det gäller helikopterberedskapen längs Norrlandskusten erinrar utskottet om att det vid två tidigare tillfällen (bet. 1994/95:FöU4 och 1996/97:FöU1) betonat behovet av en bättre räddningsberedskap i norra Sverige. Utskottet förutsätter att de förhandlingar som nu förs mellan ansvariga myndigheter om nytt avtal leder till ett sådant resultat. Som utskottet nyss framhållit ankommer det på de ansvariga myndigheterna, inte på riksdagen, att besluta om var enskilda helikoptrar skall baseras för att kunna uppfylla avtalade krav på beredskap m.m. Det anförda innebär att riksdagen bör avslå motionerna Fö213 (v parti) yrkande 2, Fö220 (kd kommitté) yrkande 8, Fö228 (fp parti) yrkande 12, Fö303 (m), Fö316 (m), Fö328 (s), Fö335 (v), Fö342 (c, mp), Fö343 (c) och T230 (fp) yrkande 2. Utskottet vill understryka behovet av att de nu aktuella åtgärderna inom helikopterorganisationen följs upp. Om det skulle visa sig att resultatet, exempelvis beträffande räddningsberedskapen, inte blir det avsedda, förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen i frågan, vilket för övrigt regeringen i propositionen utfäst sig att göra. Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen godkänner regeringens förslag att under organisationsenheten Försvarsmaktens helikopterflottilj organisera verksamheten i fyra divisioner. Samtidigt bör i det föregående nämnda motionsyrkanden avslås.
Vissa tidsförhållanden m.m. Utskottet behandlar här vad regeringen anfört i budgetpropositionen om vissa tidsförhållanden m.m. (s. 28).
Regeringen Regeringen anser att organisationsförändringarna skall genomföras och avvecklingen påbörjas direkt efter riksdagens beslut och slutföras så snabbt som möjligt. Regeringen bedömer att de enheter som skall läggas ned kan utgå ur grund- och i förekommande fall krigsorganisationen före den 1 januari 1999. Avvecklingsåtgärderna skall vara avslutade före den 1 januari 2000. Motsvarande tidsförhållanden bör gälla som bortre gräns för övriga organisationsförändringar. Det bör, i likhet med vad riksdagen beslutade om i totalförsvarsbeslutet år 1996, ankomma på regeringen att bestämma organisationsenheternas benäm-ningar. Regeringen redovisar i propositionen (s. 28-30) en översikt över de enheter som ingår i Försvarsmaktens grundorganisation. Härvid har hänsyn tagits till de av regeringen föreslagna organisationsförändringarna. Utskottet hemställer att riksdagen godkänner att regeringen beslutar om tidpunkter för genomförandet av de föreslagna organisationsförändringarna och organisationsenheternas benämning.
Utskottet Utskottet delar regeringens uppfattning att organisationsförändringarna bör genomföras så snabbt som möjligt efter riksdagens beslut. De skall ha genomförts senast den 1 januari 2000. Riksdagen godkände i 1996 års försvarsbeslut regeringens förslag om Försvarsmaktens grundorganisation samt lokaliseringen av däri ingående organisationsenheter i enlighet med en av regeringen redovisad förteckning (prop. 1996/97:4, kap. 11.3). Riksdagen delegerade till regeringen att bestämma organisationsenheternas benämningar. De förändringar som nu är i fråga i nämnda förteckning rör främst Försvarsmaktens skolor. Traditioners bevarande och det historiska försvarsarvet har alltid haft stor betydelse för försvarets folkliga förankring och för viljan att göra insatser för försvaret. Detta gäller i synnerhet benämningen på olika organisationsenheter som regeringen har att besluta om. Förändringar i Försvarsmaktens organisation bör inte automatiskt innebära att benämning med värdefull historisk traditition upphör. Utskottet förutsätter därför att regeringen tar hänsyn till detta vid benämningen av organisationsenheter. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner att regeringen beslutar om tidpunkter för genomförandet av de föreslagna organisationsförändringarna och organisationsenheternas benämningar. Ny förteckning över grundorganisationens omfattning och lokalisering utgörs av den förteckning som redovisas i budgetpropositionen för utgiftsområde 6 s. 28-30.
Avveckling av truppminor Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 33) anfört om avveckling av truppminor. Utskottet behandlar vidare motion Fö344 (v, fp, mp) yrkandena 1-3.
Regeringen Regeringen anför i skrivelsen att Försvarsmakten i enlighet med 1966 års försvarsbeslut skall avveckla sitt innehav av truppminor. Avvecklingen skall ske genom destruktion och avslutas senast år 2001. För att behålla och utveckla kompetensen inom minröjningsområdet kommer för forsknings- och utbildningsändamål ett antal tramp- och trådminor att behållas.
Motionen I motion Fö344 (v, fp, mp) av Eva Zetterberg m.fl. beskrivs personminors skadeverkan och den bedömda fördelningen av utlagda sådana minor i olika världsdelar och länder. Motionärerna sammanfattar med att konstatera att personminor är billiga att tillverka och att deras civila skadeverkningar vida överstiger de skadorna på militära mål. Minornas militära effektivitet anses vara kraftigt överskattad. Motionärerna redovisar sedan svenska ståndpunkter i minfrågan. De pekar på Oslokonferensen i september i år som en framgång men beklagar att inte de tre stormakterna USA, Ryssland och Kina samt Finland och de baltiska staterna ännu inte ställt sig bakom ett totalförbud. I motionen framhålls att kampen mot minor inte bara handlar om nationella och internationella förbud. Den handlar också om att röja utlagda minor. Härvid konstaterar motionärerna att den tekniska utvecklingen inte står stilla. De pekar på en lovande forskning om nya metoder vid Kungl. Tekniska högskolan och dess filial i Gävle. Motionärerna anser vidare att minröjning inte som i dag uteslutande skall vara en uppgift för militära myndigheter och krigsmaterielindustrin. Det vore sålunda lämpligt att man i Sverige inrättade ett alternativ - ett civilt minröjningscentrum eller dokumentationscentrum - där de humanitära aspekterna kan vara drivkraften - med goda kontakter med universitet och högskolor. Motionärerna pekar på de stora minlagren i världen. De anser att om villkoren i ett totalförbud skall kunna uppfyllas så måste dessa lager förstöras. Det borde därför vara en viktig uppgift för ett minröjningscentrum med en dokumentationscentral att delta i och följa utvecklingen av förstöringen av minor. Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om - att uppmuntra forskning kring alternativ minröjningsteknik (yrkande 1), - att understödja tillkomsten av ett civilt minröjningscentrum i Sverige (yrkande 2), - att komplettera ett minröjningscentrum med ett dokumentationscentrum när det gäller produktion, utplacering och användning, lagring och export, destruktion m.m. av personminor (yrkande 3).
Utskottet 1996 års försvarsbeslut innefattade ett totalförbud mot användning av s.k. antipersonella minor i det svenska försvaret (bet. 1996/97:FöU1 s. 137). Inför beslutet anmälde regeringen att den avsåg att inrätta ett Totalförsvarets minröjningscentrum. Den 1 juli 1997 inrättades Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum i Eksjö. Utskottet anser liksom motionärerna i motion Fö344 (v, fp, mp) att all seriös forskning inom det minröjningstekniska området skall uppmuntras och också tas till vara. Det hör till nämnda minröjningscentrums uppgifter att samverka med civila forskningsenheter för att utveckla verksamheten. Enligt vad utskottet har inhämtat pågår i dag forskning världen över om minröjning och inte minst i Sverige, bl.a. med Utrikesdepartementet som samordnare. En ökad samordning kan säkert ske, bl.a. genom förbättrade kontakter med den akademiska världen. Utskottet anser därmed att riksdagen inte bör bifalla yrkande 1 i nämnda motion. Avsikten är att i Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum samla den svenska kompetensen för såväl humanitär som militär ammunitions- och minröjning. Statens räddningsverk, SIDA och Polisen är några av de civila organisationer som deltar i arbetet. Att bortse från Försvarsmaktens kompetens inom detta område - bl.a. förvärvad under mångårig verklig minröjning i Libanon och Bosnien - vore enligt utskottet inte bara ekonomiskt slöseri utan skulle också innebära sämre förutsättningar att faktiskt hjälpa dem som behöver hjälp. Utskottet anser det sålunda ytterst tveksamt att ett litet land som Sverige skulle splittra sina resurser på sätt som förordas i motionen. Motionens yrkande 2 bör därför avslås av riksdagen. Utskottet har erfarit att det inom Försvarsmakten pågår ett arbete med att utveckla en databas för minröjningsändamål. Bland annat kommer Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum att vidmakthålla och utveckla innehållet i denna databas. Motionärernas krav bedöms därmed i huvudsak komma att tillgodoses. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla motionens yrkande 3. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse i denna del läggs till handlingarna.
Miljöfrågor Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 30-32) anfört om miljöfrågor inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Vidare behandlas motionerna Fö1 (mp kommitté) yrkandena 5-7 och Fö312 (mp) yrkandena 1 och 2.
Regeringen Regeringen anför att den fortsätter att målmedvetet bedriva miljöarbetet inom Försvarsdepartementets område. Myndigheterna bör nu ägna stor uppmärksamhet åt att genomföra den av statsmakterna anvisade inriktningen. Därigenom kommer myndigheterna under Försvarsdepartementet att aktivt medverka i skapandet av en ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen redogör sedan för fastlagda utgångspunkter för miljöarbetet och inriktningen av detta, bl.a. riksdagsbehandlingen våren 1997 (bet. 1996/97:FöU3) och regleringsbrevet för budgetåret 1997. Denna inriktning bör enligt regeringen i allt väsentligt vara långsiktigt styrande för miljöarbetet. Bl.a. skall Försvarsmakten fortsätta att genomföra sin miljöpolicy. Regeringen berör även det internationella försvarsmiljöarbetet. Sverige bör här vara aktivt. Den svenska medverkan i Natos miljökommittés arbete fortsätter. Det nordiska samarbetet inom området avses utvecklas. Häri ingår försvarsmiljöbistånd till de baltiska staterna, Ryssland och Polen.
Motionerna Totalförsvaret måste ligga i täten när det gäller miljöfrågorna. Miljöpartiet de gröna anför i kommittémotion Fö1 (mp) att detta gäller särskilt nu när miljöhoten ingår i det säkerhetspolitiska begreppet. Försvarets miljöengagemang, i teori men framför allt i praktik, har enligt motionärerna därmed betydelse både för folkförankringen och för trovärdigheten. Motionärerna hänvisar till vad försvarsutskottet anfört i betänkandet Försvaret och miljön (bet. 1996/97:FöU3). Inte på någon av de punkter där utskottet uttalat sig anses regeringen i skrivelsen redovisa vilka åtgärder som vidtagits. Enligt motionärerna måste regeringen därför återkomma till riksdagen med en strategi om hur man vill driva miljöarbetet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde (yrkande 5). En fråga som Miljöpartiet tidigare pläderat för är att det sätts ett slutdatum för användning av s.k. blyad ammunition. I regleringsbrevet har också regeringen uppdragit åt Försvarsmakten att redovisa utvecklingen av blyfri ammunition. Regeringen nämner ingenting om läget i denna fråga och bör därför enligt motionärerna återkomma med förslag till ett sådant slutdatum och en avvecklingsplan för blyad ammunition i det svenska försvaret (yrkande 6). Motionen berör också vindkraftfrågan. En flerårig huvudstudie har föreslagits börja år 1998. Motionärerna konstaterar att regeringen inte heller behandlar denna fråga i skrivelsen, trots att utskottet våren 1997 anförde att arbetet bör påskyndas för att framtagen kunskap så snabbt som möjligt skall kunna tillämpas vid beslut om framtida vindkraftlokaliseringar. Regeringen bör därför redovisa när resultat från den tillsatta arbetsgruppen beräknas föreligga samt ge Försvarsmakten uppdrag att tillämpa övergångsregler för att förhinda att vindkraftetableringar stoppas av försvaret. Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vindkraftfrågan (yrkande 7). I motion Fö312 (mp) av Per Lager refereras till den första Natoledda övningen på svenskt vatten inom ramen för Partnerskap för fred (PFF) i maj 1997. Motionären ifrågasätter om inte övningen ägt rum på fel plats och vid fel tidpunkt med hänsyn till effekterna på flora och fauna. Han menar, med tanke på att det rört sig om en stor internationell övning, att det hade varit lämpligt att från svensk sida visa de krav vi ställer på sådana omfattande och miljöpåverkande övningar som här var i fråga. En miljökonsekvensbeskrivning med uppföljning och utvärdering borde vara obligatorisk vid militära övningar. Motionären hemställer, dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på miljökonsekvensbeskrivning inför större övningar (yrkande 1), dels att riksdagen hos regeringen begär en utredning om vilka förutsättningar som skall gälla och vilken omfattning en övning skall ha för obligatorisk miljökonsekvensbeskrivning (yrkande 2).
Utskottet I kommittémotion Fö1 (mp) efterlyser motionärerna en strategi för hur miljöarbetet bör drivas inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Utskottet konstaterar att inriktningen av miljöarbetet varit föremål för en omfattande behandling. Regeringens proposition 1996/97:4 innehöll sålunda en redogörelse för läget inom området och förslag till fortsatt inriktning av miljöarbetet. Utskottet fann vid sin behandling (bet. 1996/97:Fö3) att den av Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier föreslagna miljöstrategin för Försvarsmakten utgör en bra grund för det långsiktiga arbetet. Den bör i väsentliga delar kunna utnyttjas av regeringen för styrningen av Försvars- maktens miljöarbete. Utskottet konstaterade vidare att en miljöpolicy beslutats år 1993. Utskottet delar regeringens uppfattning i skrivelsen (1997/98:4) att den inriktning som getts miljöarbetet i allt väsentligt bör vara långsiktigt styrande för miljöarbetet och ser därför inget skäl till att regeringen nu skulle behövt redovisa en särskild miljöstrategi. Utskottet anser därför att riksdagen inte skall bifalla motion Fö1 (mp kommitté) yrkande 5. Utskottet behandlade i nyss nämnda betänkande (bet. 1996/97:Fö3) ett motsvarande yrkande om slutdatum och avvecklingsplan för s.k. blyad ammunition som det som nu förs fram i yrkande 6. Utskottet har erfarit att regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att i årsredovisningen för år 1997 redovisa utvecklingen av blyfri ammunition. Utskottet anser därför att riksdagen inte nu skall ställa några krav på slutdatum eller avvecklingsplan. Motionsyrkandet bör därför inte bifallas. Utskottet behandlade även vindkraftfrågan i betänkandet 1996/97:FöU3. Byggandet av ett vindkraftverk prövas i en normal bygglovsprocess. Utskottet har inhämtat att Försvarsmakten inom ramen för denna process lämnar yttrande över tänkt lokalisering. I ett antal fall har Försvarsmakten då avstyrkt byggande. Utskottet har vidare erfarit att en förteckning med s.k. samrådsområden upprättats och delgetts samtliga militärbefälhavare för att korta ned remisstiderna. Inom ramen för den arbetsgrupp som på initiativ av Försvarsdepartementet tillsattes år 1995 har en studie inletts av störningarna på Försvarsmaktens radar- och radiolänkanläggningar. Studien består av ett antal förstudier och en huvudstudie. Utskottet har erfarit att förstudien om radar är avslutad. Förstudien om radiolänk uppges vara försenad på grund av olika tekniska problem och kunde inledas först i slutet av sommaren 1997. Denna förstudie beräknas ta åtta månader. Utformningen av huvudstudien är inte ännu fastställd. Med hänsyn till pågående arbete finner utskottet att motionens yrkande 7 inte bör bifallas. I motion Fö312 (mp) förordas obligatoriska miljökonsekvensbeskrivningar inför större militära övningar. Utskottet utgår från att Försvarsmakten bedriver sin verksamhet i enlighet med gällande regelsystem på miljöområdet. Sålunda skall det för all verksamhet som är tillståndspliktig enligt miljöskyddslagen genomföras miljökonsekvensbeskrivningar. Motion Fö312 (mp) yrkandena 1 och 2 bör därför inte bifallas. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse i den del som avser miljöfrågor inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde läggs till handlingarna.
Anslag A 1. Försvarsmakten - inriktning av Försvarsmaktens olika program Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt Programredovisning (s. 30-39) och skrivelsens avsnitt om JAS 39 Gripen (s. 21-25). Utskottet behandlar vidare motionerna Fö211 (m parti) yrkande 11, Fö213 (v parti) yrkande 3 (i denna del) och 5, Fö220 (kd kommitté) yrkandena 2 och 5, Fö221 (mp parti) yrkandena 5 och 6, 10 och 11, Fö225 (m kommitté) yrkandena 1-6 och 10, Fö228 (fp parti) yrkande 6, Fö315 (m), Fö318 (s), Fö319 (c), Fö321 (m) yrkandena 1-3, Fö322 (mp), Fö324 (s), Fö329 (kd, fp) yrkandena 1 och 2, Fö331 (s), Fö338 (kd kommitté) yrkande 1 och U405 (m kommitté) yrkande 9.
Regeringen
Program 1. Operativa lednings- och underhållsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att utöva operativ ledning och operativ underhållstjänst. I programmet ingår bland annat högkvarteret, miloförstärkningsstaben och tre militärområdesstaber med stabs- och sambandsförband m.m., tre underhållsregementen, sex markteleunder- hållsbataljoner och sex militärområdestransportbataljoner. Programmet skall inriktas mot att miloförstärkningsstaben, tre markteleunderhållsbataljoner och en militärområdestransportbataljon läggs ned senast år 2001. Under samma period tillkommer två signalspaningsbataljoner. Programmet omfattar även den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens verksamhet.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, med rådande militärpolitiska inriktning, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter. Övningar, liksom utveckling av metoder och materiel för ledning, har i stort skett i planerad omfattning och med goda resultat. Regeringen anmäler att ledningssystemet ORION riskerar att bli försenat minst ett år på grund av tekniska problem. Förrådshållning och underhåll har organiserats så att militärbefälhavarnas operativa och fredsrationella krav har tillgodosetts. Materielleveranser har skett i stort enligt plan och till oförändrad investeringsvolym jämfört med föregående budgetår. Åtgärder för att uppfylla de skärpta kraven på förvaring och transport av vapen och ammunition har har vidtagits. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge goda förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998. Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport om arméns mobiliseringsförråd föreslagit åtgärder för att minska kostnaderna och förbättra förrådshållningen. Regeringen avser i regleringsbrevet för år 1998 uppdra åt För-svarsmakten att redovisa åtgärder som kan vidtas för att effektivisera förrådshanteringen.
Inriktning för budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten under programmet inriktas så att pågående organisationsförändringar och införande av nya databaserade informations- och ledningssystem kan fortsätta i enlighet med intentionerna i totalförsvarsbeslutet. Integration, utbildning och övning med befintliga och successivt utbyggda delar av ledningssystemet skall ske så att effekterna av genomförda förändringar i ledningssystemen kan värderas. Utvecklingen skall ske i samverkan med Överstyrelsen för civil beredskap. De datoriserade informationssystem som tekniskt påverkas av sekelskiftet skall åtgärdas i tid. Omorganisation av Försvarsmaktens högkvarter avses genomföras under år 1998. Den organisatoriska förändringen av milounderhållsorganisationen bör fortsätta. Behov av stöd till frivilligorganisationerna skall härvid beaktas. Anskaffning av kortvågsradiosystemet (KV 90) bör påbörjas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 1 656 miljoner kronor.
Program 2. Fördelningsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och understödja armébrigadernas strid. I programmet ingår sex fördelningsstaber med betjäningsförband, sju artilleriregementsstaber med fördelningsartilleribataljoner samt ca 100 fristående bataljoner innefattande bl.a. jägarförband, luftvärnsförband och fältsjukhus. Antalet fördelnings- och artilleriregementsstaber skall reduceras till vardera tre. Resterande förband skall senast år 2001 ges en omfattning och sammansättning som svarar mot brigadernas behov.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, med rådande militärpolitiska inriktning, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter. Artillerilokaliseringsradarn ARTHUR har beställts. Leverans sker från och med år 1999. Utvecklingen av luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE har fortsatt. Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 ger godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet så att de operativa kraven på förmåga och krigsduglighet uppfylls. Den materiella förnyelsen inom programmet bör bl.a. syfta till att utveckla ett för Försvarsmakten sammanhållet ledningssystem. Utveckling av krigsbro 6 bör beställas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 2 592 miljoner kronor.
Program 3. Försvarsområdesförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda territoriell verksamhet, skydda för totalförsvaret viktiga resurser, försvara vissa infalls- portar samt leda mobilisering och transporter. I programmet ingår bl.a. 24 försvarsområdesstaber, förband för stads- och gränsstrid, luftvärns- och ingenjörsförband m.m. Sammanlagt omfattar programmet ca 242 000 personer, varav ca 86 000 i hemvärnet. Antalet försvarsområdesstaber skall reduceras till 14. Enheter för bl.a. stöd till frivillig försvarsverksamhet och kontakt med kommuner skall inrättas i de utökade försvarsområdena. Personalstyrkan inom programmet skall minska till ca 215 000 personer senast år 2001, varav hemvärnet skall omfatta 125 000 personer.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, med rådande militärpolitiska inriktning, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter. Repetitionsutbildning har genomförts i begränsad omfattning. Krigsförbandsövning samt ledningsövningar har med goda resultat genomförts vid vissa försvars-områdesstaber. Reservofficerare har bl.a. genomfört korta funktionsövningar för att vidmakthålla den personliga färdigheten. Hemvärns- och frivilligutbildningen har genomförts på samma nivå som tidigare år. Hemvärnets totala numerär har dock minskat något. Regeringen har av Försvarsmakten begärt en plan för hur rekryteringsmålet skall uppnås. Hemvärnet har under året tillförts ny materiel, bl.a. fältuniform 90, kroppsskydd och skyddsmask 90. Regeringen avser att redovisa för riksdagen vilken materiell status som uppnåtts under år 1997. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ha gett godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet så att de operativa kraven på förmåga och krigsduglighet kan uppfyllas. Anskaffningen av direktriktningssikten till försvarsområdesluftvärns- kompanierna bör slutföras. Rekryteringen till hemvärnet bör prioriteras. Försöksverksamhet med tre månaders utbildning för placering i hemvärnet bör fortsätta. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 2 224 miljoner kronor.
Program 4. Armébrigadförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att föra anfallsstrid. Armébrigaderna är allsidigt sammansatta, har hög rörlighet, gott skydd och stor eldkraft. I programmet ingår sex infanteribrigader, fem Norrlandsbrigader, två pansarbrigader och tre mekaniserade brigader. Programmet skall inriktas mot att omfatta 13 armébrigader senast år 2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter. Armébrigadernas mekanisering har fortsatt med tillförsel av stridsvagn 121 (Leopard 2), stridsvagn 122 (nytillverkade Leopard 2 I), stridsfordon 90 och pansarbandvagn 401 (MT-LB). Anskaffningen av personligt splitterskydd och C-stridsdräkter har fortsatt. Programmets omfattande inslag av materielinvesteringar får dock ännu inte genomslag i form av ökad krigsduglighet för krigsförbanden. Förband med stridsvagn 121 har på grund av brist på reservdelar och övningsammunition inte nått uppsatta mål. Regeringen förutsätter att Försvarsmakten kommer till rätta med dessa brister. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet så att de operativa kraven på förmåga och krigsduglighet kan uppfyllas. Armébrigaderna bör utvecklas och moderniseras främst genom ökad mekanisering. Därutöver bör brigadernas lednings- och mörkerstridsförmåga förbättras. Serieförberedelser för den måldetekterande artillerigranaten BONUS bör beställas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 5 875 miljoner kronor.
Program 5. Marina lednings- och underhållsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med uppgift att leda och understödja de marina krigsförbanden. I programmet ingår bl.a. fyra marinkommandon, ett marindistrikt, en rörlig marin ledningsgrupp och åtta bas- och underhållsbataljoner. Programmet skall utvecklas mot att innehålla fyra marinkommandon, en rörlig marin ledningsgrupp och fem marina underhållsbataljoner senast år 2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att fullgöra sina uppgifter. En teknisk förnyelse av ledningssystemet, som skall ge effekt framåt sekelskiftet, pågår. Materielanskaffningen är dock försenad. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet. Utvecklingen av lednings- och informationssy- stemen bör fortsätta. Avvecklingen av utgående förband, bl.a. tre bataljoner ur bas- och underhållsorganisationen, skall slutföras. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 1 263 miljoner kronor.
Program 6. Försvarsmaktens helikopterförband
Programmets innehåll
Programmet inrättas den 1 januari 1998. Programmet kommer att innehålla förband för bl.a. pansarvärn, ubåtsjakt och spaning mot ytmål, flygräddning samt transporter. I programmet kommer att ingå bl.a. en arméflygbataljon, tre marina helikopterdivisioner och sju flygräddningsgrupper. Programmet bör inriktas mot att flygräddningsorganisationen reduceras till sex grupper senast år 2001. Vidare bör tidigare beslutad reduktion av de marina helikopterdivisionerna från tre till två genomföras.
Resultatbedömning
Under innevarande budgetår har förberedelserna för att införa den gemensamma helikopterflottiljen fortsatt. Regeringen konstaterar att vissa brister förekommer inom de förband som kommer att ingå i programmet när det inrättas den 1 januari 1998. Regeringen bedömer dock att dessa brister, trots att de till viss del är allvarliga, kan godtas. Trots genomförd förbandsutbildning uppfyller arméflygbataljonen inte kraven på krigsduglighet, vilket främst beror på omorganisation av krigsför-bandet och bristen på flygförare. De marina förbandens förmåga att lösa sina uppgifter är i huvudsak god. Det finns emellertid vissa brister i materiel och utbildning för rörlig bastjänst, vilka medför att erforderlig krigsduglighet inte uppnås. Modifieringen av flygräddningshelikoptrarna har slutförts. Regeringen bedömer att flygräddningsförbanden har god förmåga att genomföra ålagda uppgifter. Regeringen förutsätter att Försvarsmakten under budgetåret 1998 vidtar erforderliga åtgärder för att avhjälpa bristen på flygförare i arméflygbataljonen. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms således, trots att vissa mål inte har uppnåtts, ge godtagbara förutsättningar för den in-riktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet. Detta innebär bl.a. att organiseringen av Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen, Linköping, skall fullföljas. Den rörliga helikopterledningen skall krigs- och kaderorganiseras inom ramen för helikopterflottiljen. Helikopterförbanden bör snarast integreras i de taktiska ledningssystemen. Den rörliga basorganisationen bör vidareutvecklas och samordnas. Utgående förband skall avvecklas senast budgetåret 1999. Omsättningen av de medeltunga helikoptrarna för arméflygbataljonen bör fortsätta. I samband med detta omorganiseras bataljonen till en transporthelikopterbataljon. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 623 miljoner kronor.
Program 7. Stridsfartygsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att hävda vår territoriella integritet och att kunna möta ett väpnat angrepp mot vår kust. I programmet ingår bl.a. två ytstridsflottiljer med sex kustkorvetter, 12 robotbåtar och 12 patrullbåtar, tre minkrigsavdelningar med bl.a. sju minjaktfartyg typ Landsort och två minfartyg, samt en ubåtsavdelning med 12 ubåtar. Programmet skall utvecklas mot att innehålla bl.a. två ytstridsflottiljer med sex kustkorvetter, sex robotbåtar och 12 patrullbåtar, tre minkrigsavdelning-ar med bl.a. sju minjaktsfartyg typ Landsort och två minfartyg, samt en ubåtsavdelning med nio ubåtar, varav två i materielberedskap, senast år 2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter. De förband som under senare år varit engagerade i ubåtsskyddsverksamheten uppvisar däremot vissa begränsningar i förmågan i andra huvuduppgifter. Samtliga stridsfartygsförband har dessutom brister när det gäller att uppträda i större förband. Den materiella förnyelsen av förbanden har i huvudsak genomförts enligt plan. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet. Halvtidsmodifiering av patrullbåtar typ Kaparen skall slutföras. Anskaffning av minröjningsfartyg typ Styrsö skall slutföras. Anskaffning av korvett typ Visby bör fortsätta. Återstående ubåtar typ Gotland skall införas i krigsorganisationen. En ubåt typ Näcken och tre ubåtar typ Sjöormen skall avvecklas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 2 174 miljoner kronor.
Program 8. Kustförsvarsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att försvara infalls- portar och skärgårdsområden. I programmet ingår bl.a. en rörlig kustartilleribrigadledning, 12 kustförsvarsbataljoner, fem amfibiebataljoner, tre kustartilleribataljoner och ett tungt kustrobotbatteri. Programmet skall utvecklas mot att senast år 2001 innehålla två rörliga kustartilleribrigadledningar, sex kustförsvarsbataljoner, sex amfibiebataljoner, tre kustartilleribataljoner och ett tungt kustrobotbatteri.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den rådande försvarspolitiska in- riktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter. Begränsningar i övningsverksamheten och eftersatt materiel- underhåll innebär dock att förbanden har reducerad krigsduglighet. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet. Anskaffningen av materiel för en andra rörlig brigadledning och av modern båtmateriel för den fjärde amfibiebataljonen skall fortsätta. Avvecklingen av fyra kustförsvarsbataljoner skall fortsätta. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 1 441 miljoner kronor.
Program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och betjäna flygförbanden. I programmet ingår bl.a. tre flygkommandostaber, tre vädercentraler, nio strilbataljoner och 24 basbataljoner. I programmet ingår även försvarets telenät. Antalet strilbataljoner skall reduceras till sex och antalet basbataljoner till 16 senast år 2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter. Regeringen konstaterar att antalet krigsförband som inte uppfyller kraven på krigsduglighet i stort är oförändrat. Bristerna beror främst på ett otillräckligt antal övningstillfällen. Basbataljonerna har vissa brister, främst i uppgiften att försvara flygbaser. Detta beror huvudsakligen på otillräcklig samövning och repetitionsutbildning. Basbataljonernas ledningsförmåga har däremot förbättrats. Regeringen noterar problem med utbildningen av radarjaktledare för flygstridskrafternas stridsledningsförband. Samordningen inom flottiljverkstäderna har lett till effektivare underhållsproduktion. Försvarets telenät har moderniserats. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms, trots att vissa mål således inte har uppnåtts, ge godtagbara förutsättningar för den in-riktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband inom programmet. De inledda åtgärderna för att lösa problemen med utbildningen av radarjaktledare skall fullföljas. Utredningen om den centrala taktiska ledningsorganisationen för flygstridskrafterna skall slutföras. Omstruktureringen av vädercentralerna fullföljs genom att Vädercentral Syd och Vädercentral Nord läggs ned. Införandet av det för flygstridskrafterna gemensamma ledningssystemet bör fortsätta. Anskaffningen för stridsledning och radarspaning fortsätter. Avvecklingen av utgående förband skall fortsätta och vara slutförd senast budgetåret 1999. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 3 672 miljoner kronor.
Program 10. JAS 39-förband
Programmets innehåll
Programmet innehåller ännu inte några organiserade krigsförband. Den första JAS 39 Gripen-divisionen kommer att organiseras under innevarande år. Programmet inriktas mot att på sikt omfatta 12 JAS 39 Gripen-divisioner. Regeringen beslutade i juni 1997 att anskaffa en tredje delserie JAS 39 Gripen omfattande 64 flygplan.
Resultatbedömning
Under innevarande år fortsätter leveranserna av delserie 2. Vidare pågår bl.a. omskolning av flygförare inför organiseringen av den första Gripendivisionen hösten 1997. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge goda förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998. Regeringen lämnar i skrivelsen (avsnitt 7 s. 21-25) en utförlig redovisning av läget i JAS 39 Gripen-projektet. Ur denna framgår bl.a.: * Försvarsmaktens samlade uppfattning är att JAS 39 Gripen-systemet utvecklas enligt den planerade inriktningen. Erfarenheterna hitills visar att systemet kommer att väl uppfylla ställda krav och förväntningar. Programmet som helhet bedöms av Försvarsmakten ha uppnått en god ekonomisk och teknisk säkerhet. Regeringen delar den bedömningen. * Delserie 1 slutlevererades i december 1996. Totalt har utvecklingsarbetet, sedan avtal om den första delserien tecknades år 1982, försenats med fem år och serieleveranserna med två år. Utvecklingen av delserie ett har kostat 12,2 miljarder kronor. * Delserie två väntas vara slutlevererad under första kvartalet år 2003. * Utgifterna från projektstarten t.o.m. 31 december 1996 uppgår till 40,9 miljarder kronor varav 10,3 miljarder kronor utgör uteliggande förskott till industrin. Utgifterna under budgetåret 1995/96 uppgår till 8,5 miljarder kronor. * Den omdefinierade JAS-ramen uppgår till 76,4 miljarder kronor i prisläge 1997. Av denna ram är 27,9 miljarder kronor tillkommande investeringar för utveckling och anskaffning av flygplan m.m. för ytterligare fyra divisioner (delserie 3).
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla den första JAS 39 Gripen-divisionen och att organisera nya sådana divisioner. Förbanden skall utvecklas vidare, bl.a. genom fortsatt anskaffning av flygplanets såväl en- som tvåsitsiga version samt genom fortsatt anskaffning av utbildningssystem. Anskaffningen och integreringen av radarjaktrobot 99 skall fortsätta, liksom utveckling och anskaffning av kommunikationssystem till JAS 39 Gripen. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 7 632 miljoner kronor.
Program 11. Övriga stridsflygförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift för luftförsvaret, attackförmågan och underrättelseinhämtningen. I programmet ingår bl.a. två divisioner J 35, åtta divisioner JA 37 och sex divisioner AJS 37. Programmet inriktas mot att antalet divisioner skall reduceras till sju senast år 2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter. Samtidigt konstaterar regeringen att det finns brister inom vissa prioriterade förband. På grund av ett otillräckligt antal övningstillfällen uppfyller sålunda vissa förband inte krigsduglighetskraven. Samtliga flygdivisioner har vidmakthållits. Utveckling och anskaffning av ny materiel (bl.a. robot 99 och störkapsel för JA 37 och bombkapsel för AJS- systemet) förbättrar förbandens förmåga. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas mot att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband. Detta innebär bl.a. att JA 37 skall fortsätta att systemmodifieras, SK 37 skall fortsätta att modifieras och tillföras telestörsystem och att integrationen av robot 99 på JA 37 skall fortsätta. Av- vecklingen av utgående förband skall vara slutförd senast budgetåret 1998. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 1 650 miljoner kronor.
Program 12. Transportflygförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med sina huvudsakliga uppgifter inom flygtransporterna, signalspaningen och flygräddningen. I programmet ingår bl.a. fyra centrala transportflygdivisioner (varav ett signalspaningsförband), åtta regionala transportflygdivisioner och sju flygräddningsgrupper. Den 1 januari 1998 avses flygräddningsgrupperna föras över till program 6. För-svarsmaktens helikopterförband. Programmet inriktas mot att den regionala transportflygorganisationen skall reduceras till fyra divisioner senast år 2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter. På grund av ett otillräckligt antal övningstillfällen uppfyller vissa förband inte kraven på krigsduglighet. Däremot har deltagandet i internationell verksamhet (flygtransportuppgifter för bl.a. FN i f.d. Jugoslavien och Röda korset i Afrika) i viss mån motverkat bortfallet av flygtid. Likaså förbättrar teknik- och materielutvecklingen (utprovning av flygplanen för signalspaning, installering av motmedel) förbandens förmåga. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband. Under budgetåret skall omsättningen av signalspaningsförbandet från Tp 85 till S 102 B fortsätta. Avvecklingen av utgående förband skall vara slutförd senast budgetåret 1998. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 268 miljoner kronor.
Program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser
Programmets innehåll
Verksamheten inom programmet skall stödja de övriga programmens produktion av krigsförband så att verksamhetsmålen kan nås. I programmet ingår Försvarsmaktens olika centrum för stöd och utbildning, typförbands- och funktionsansvar. En stor del av verksamheten omfattar utbildning av officerare. En annan stor del av verksamheten är de försvarsmaktsgemensamma resursledningssystemen som vidmakthålls och anpassas till den tekniska utvecklingen. De frivilliga försvarsorganisationernas utbildning budgeteras inom programmet. Programmet omfattar även forskning och utveckling samt utbildning inom ammunitions- och minröjningområdet. Huvuddelen av verksamheten bedrivs vid Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum. Regeringen har strävat efter att så stor del som möjligt av verksamhetens kostnader fördelas på de krigsorganisatoriska programmen.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska inriktningen, att stödet till krigsförbanden är godtagbart. Totalförsvarets datakommunikationstjänst har byggt ut stamnät och anslutit till 39 platser där förbanden m.fl. kan använda elektronisk post. Förvaringen av vapen har centraliserats. Aktualiteten hos Försvarsmaktens kartmateriel har väsentligt förbättrats. Projekt SIRIUS startade år 1993 och omfattar en ny generation programvaruprodukter som stöd för förnödenhetsförsörjning, tekniska tjänster, ledning av underhållsresurser samt värdering av krigsorganisationens materiel. Ett fyrtiotal äldre resursledningssystem planerades vara avlösta före sekelskiftet. Regeringen har gett Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att göra en riskanalys av projektet. RRV betecknar SIRIUS som ett riskprojekt. Regeringen kommer att noga följa projektet. Försvarsmaktens skolor anmäler väl uppnådda mål med en del undantag som har sin orsak i bristande övningstillfällen med trupp. Skolutredningen utreder för närvarande den framtida officersutbildningen. Däremot är specialutbildning för vissa delar av den civila personalen inom bl.a. ekonomifunktionen eftersatt. Kunskaperna om de förändringar som skett inom det ekonomiadministrativa regelverket är dåliga. Regeringen ser allvarligt på detta förhållande och förutsätter att Försvarsmakten ser till att personalen har erforderlig kompetens. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den inriktning som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att utbildningen till och av yrkes- och reservofficerare genomföras så att krigsorganisationens behov och krav tillgodoses. Den civila personalens kompetens i fråga om ekonomifunktionen skall säkerställas. Avvecklingen av målflygdivisionen och flygplanssystem 32 skall slutföras under år 1998. För att få en rationell, organisatorisk och lokalmässig lösning, som med hänsyn till ekonomi och personalförsörjning är hållbar på lång sikt, anser regeringen att den flygburna signal- och radarspaningen i fred samt flygtransportresurserna i Bromma skall lokaliseras till Uppsala. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 4 403 miljoner kronor I anslaget beräknas även medel för frivilliga för- svarsorganisationers utbildningsverksamhet. För 1998 års verksamhet avdelas ett belopp om 106 miljoner kronor.
Program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser
Programmets innehåll
Verksamheten inom programmet, som inte direkt sammanhänger med utvecklingen av krigsorganisationen, skall stödja grundorganisationens produktion så att verksamhetsmålen kan nås. Programmet innehåller bl.a. utbildningshjälpmedel, t.ex. simulatorer, för att genomföra effektiv och realistisk utbildning såväl enskilt som i förband. Regeringen har strävat efter att så stor del som möjligt av verksamhetens kostnader fördelas på de krigsorganisatoriska programmen.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska inriktningen, att stödet till grundorganisationen är godtagbar. Utvecklingen av utbildningshjälpmedel har varit lovande både vad avser teknik och metoder. Simulatorer och anläggningar för stabs- och förbandsträning har tillfört både realism och ett ökat antal övningstillfällen till rimliga kostnader. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara förutsättningar för den inriktning som regeringen föreslår för år 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att Försvarsmakten skall vidareutveckla uppdragsstyr-ning av stödmyndigheterna. En bättre samordning av avtal skall eftersträvas. Anskaffning av ledningsträningsanläggning för fördelnings- och brigadförband samt datainsamlingsutrustning för simulatorer skall slutföras. Fort-satt anskaffning skall ske av skjutsimulatorer och stridsträningsanläggning. Taktiska simulatorer skall utvecklas. Verksamheten skall bedrivas så att ökad kunskap och möjlighet skapas för att kunna upptäcka och röja minor. Ökad samverkan inom detta område skall ske med berörda totalförsvarsmyndigheter. Verksamheten skall särskilt inriktas mot att öka den svenska förmågan att bidra till humanitär ammunitions- och minröjning i internationella sammanhang. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 1 007 miljoner kronor.
Program 15. Internationell verksamhet
Programmets innehåll
Programmet omfattar verksamhet för att Försvarsmakten skall kunna delta i Sveriges fredsfrämjande och humanitära insatser. Insatserna med trupp utomlands finansieras över anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser. För militärobservatörer, civilpoliser och andra enskilda personer, sker finansiering via utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan samt utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Programmet omfattar även svensk medverkan i Partnerskap för fred (PFF) Stöd för vissa länders deltagande i PFF-aktiviteter som genomförs i Sverige ingår i programmet. Programmet innefattar också svensk medverkan i Multinational United Nations Standby Forces High Readiness Brigade (SHIRBRIG) samt deltagande i seminarier, kurser och övningar inom ramen för Sveriges observatörskap i Västeuropeiska Unionen (WEU). Inom programmet kan också stöd lämnas till de baltiska länderna efter särskilt regeringsbeslut.
Resultatbedömning
Under budgetåret 1995/96 finansierades verksamhet som nu ryms i program 15 under den dåvarande tredje huvudtiteln, Utrikesdepartementet, anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet. Från och med budgetåret 1997 finansieras verksamheten under utgiftsområde 6. Totalförsvar, anslaget A 1 Försvars- smakten, program 15. Inom Försvarsmakten har ett arbete genomförts i syfte att förbättra förutsättningarna för att kunna delta i fredsfrämjande och humanitära insatser och i övrigt internationellt samarbete. Försvarets Internationella Centrum omorganiserades den 1 juli 1997 till Försvarets Internationella Kommando. Utvecklingen av den tidigare beslutade snabbinsatsstyrkan sker enligt plan och styrkan bedöms vara klar att kunna sättas in den 1 juli 1998. Genom inrättandet av Partnership for Peace Regional Training Centre den 1 juli 1997, som är en organisatorisk enhet i Försvarets Internationella Kommando, bidrar Sverige aktivt till att fördjupa samarbetet inom PFF i enlighet med totalförsvarsbeslutet år 1996. Regeringen har genom ändring av regleringsbrevet för år 1997 preciserat handlingsreglerna för svenskt deltagande i PFF-samarbetet och har härigenom förtydligat styrningen av det svenska deltagandet. För att förbättra samverkansförmåga med andra länder har regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att studera behovet av ökad interoperabilitet. Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att analysera och redovisa möjligheterna av ett utökat utbildningsmässigt och materiellt stöd till de baltiska länderna. Vidare har regeringen förordnat en särskild utredare för översyn av formerna för stödet till totalförsvarsuppbyggnaden i Central- och Östeuropa. Uppdraget skall redovisas i mars 1999. Verksamheten under år 1997 bedöms ge goda förutsättningar för den inriktning som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas mot att kunna delta i fredsfrämjande insatser med självständiga enheter upp till bataljons styrka. Organisation och utveckling av snabbinsatsstyrkan skall slutföras. Denna omfattar ledningspersonal, mekaniserat kompani samt ingenjörkompani med inriktning på bl.a. ammunitions- och minröjning. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 228 miljoner kronor.
Sammanställning över anslag A1 Försvarsmakten Regeringen sammanfattar den beräknade medelsfördelningen inom anslaget A 1 Försvarsmakten för budgetåret 1998 i följande tabell.
Miljoner kronor, avrundade belopp ------------------------------------------------------ | |Budgeterat 1998| |Program | | ------------------------------------------------------ |1. Operativa lednings- och | 1 656| |underhållsförband | | ------------------------------------------------------ |2. Fördelningsförband | 2 592| ------------------------------------------------------ |3. Försvarsområdesförband | 2 224| ------------------------------------------------------ |4. Armébrigadförband | 5 875| ------------------------------------------------------ |5. Marina lednings- och | 1 263| |underhållsförband | | ------------------------------------------------------ |6. Försvarsmaktens | 623| |helikopterförband | | ------------------------------------------------------ |7. Stridsfartygsförband | 2 174| ------------------------------------------------------ |8. Kustförsvarsförband | 1 441| ------------------------------------------------------ |9. Flygvapnets lednings- och | 3 672| |underhållsförband | | ------------------------------------------------------ |10. JAS 39-förband | 7 632| ------------------------------------------------------ |11. Övriga stridsflygförband | 1 650| ------------------------------------------------------ |12. Transportflygförband | 268| ------------------------------------------------------ |13. För krigsorganisationen | 4 403| |gemensamma resurser | | ------------------------------------------------------ |14. För grundorganisationen | 1 007| |gemensamma resurser | | ------------------------------------------------------ |15. Internationell verksamhet | 228| ------------------------------------------------------ |Summa | 36 707| ------------------------------------------------------ Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för dels program 1. Operativa lednings- och underhållsförband, dels program 2. Fördelningsförband, dels program 3. Försvarsområdesförband, dels program 4. Armébrigadförband, dels program 5. Marina lednings- och underhållsförband, dels program 6. Försvarsmaktens helkopterförband, dels program 7. Stridsfartygsförband, dels program 8. Kustförsvarsförband, dels program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband, dels program 10. JAS 39-förband, dels program 11. Övriga stridsflygförband, dels program 12. Transportflygförband, dels program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser, dels program 14. För fredsorganisationen gemensamma resurser, dels program 15. Internationell verksamhet.
Motionerna Moderata samlingspartiet preciserar i partimotion Fö225 (m) den kompletterande verksamhetsinriktning som hör ihop med den uppräkning med 1 miljard kronor av Anslaget A 1 Försvarsmakten som partiet föreslagit. I motionen föreslås: * Program 2. Fördelningsförband Utöver regeringens förslag bör förberedelser göras för anskaffning och uppsättning av dels ett attackhelikopterkompani med begagnade helikoptrar, dels en attackhelikopterbataljon under perioden 2001-2006. Vidare bör artillerifunktionen stärkas genom förberedelser för anskaffning av splitterskyddat artilleri, dels av långräckviddigt artilleri/raketartilleri (yrkande 1). * Program 4. Armébrigadförband Stridsvagn 121 och 122 samt stridsfordon 90 tillförs i ökat antal för att förbättra skydd och rörlighet. Sålunda bör optionen för stridsvagn 122 utlösas samt läglighetsköp göras av stridsvagn 121 (yrkande 2). * Program 6. Försvarsmaktens helikopterförband Förberedelser bör ske under året för nyss nämnda anskaffning av attackhelikoptrar (yrkande 3). * Program 8. Kustförsvarsförband Anskaffning bör inledas av modern båtmateriel för den femte och sjätte amfibiebataljonen (yrkande 4). * Program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser Utöver vad regeringen föreslagit bör ytterligare 200 miljoner kronor anslås till särskilda tekniksatsningar (yrkande 6). Regeringen bör, om motionens förslag till anslag på Utgiftsområde 6 Totalförsvar bifalls av riksdagen, snarast återkomma till riksdagen med en ny redovisning av beräknad medelstilldelning per program (yrkande 10). Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion Fö213 (v) också en annan inriktning för vissa av Försvarsmaktens program (yrkande 3 i denna del). Sålunda förordas att programmen 1 Operativa lednings- och underhållsförband, 2 Fördelningsförband och 3 Försvarsområdesförband minskas med tillsammans 70 miljoner kronor. Armébrigadprogrammet bör snarast reduceras till tio brigader. Medelstilldelningen bör samtidigt minskas med 350 miljoner kronor. Inom programmet 7 Stridsfartygförband bör de två ubåtar skrotas som är tänkta att ingå i materielberedskap. Programmet reduceras som följd härav med 10 miljoner kronor. De tre flygkommandostaberna bör ersättas med en central ledning. Programmet 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband minskas samtidigt med 80 miljoner kronor. Arbetet med att krigsorganisera JAS 39-divisioner bör liksom integreringen av radarjaktrobot 99, så långt som möjligt senareläggas. För övriga stridsflygförband avbryts eller senareläggs systemmodifieringen av JA 37. Tillsammans sparas i programmen 10 JAS 39-förband och 11 Övriga stridsflygförband 100 miljoner kronor. Inom programmet 15 Internationell verksamhet anser Vänsterpartiet att Sverige bör lämna Partnerskap för fred och observatörskapet i Västeuropeiska unionen. Vänsterpartiet förordar sammanfattningsvis att anslaget A 1 Försvarsmakten tilldelas 700 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslår. Folkpartiet liberalerna anför i sin partimotion Fö228 (fp) att det är en central uppgift för riksdag och regering att återkommande pröva försvarsmaktens förutsättningar och behov för att klara uppgiften långsiktig anpassning. Materielförsörjning och därmed den svenska försvarsindustrins utveckling blir i sammanhanget av strategisk betydelse för att kunna genomföra olika nivåer av anpassning. Frågan om materielförsörjning och försvarsindustri bör därför enligt motionärerna särskilt ses över, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna (yrkande 6). Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion U405 (m) yrkande 9 att det bör övervägas om inte försvarsindustrin skulle kunna erbjudas att mer aktivt kunna få konkurrera om den del av materielunderhållet som i dag sköts inom Försvarsmakten. Härigenom skulle arbetsvolymerna kunna hållas uppe och viktig kompetens bevaras. En strikt tillämpad konkurrensutsättning av verkstads- och varvsdriften skall därvid förutsättas. Vänsterpartiet konstaterar i partimotion Fö213 (v) yrkande 5 att totalförsvarspliktiga får måltidsersättning, helgersättning eller förplägnadsersättning de dagar då mat inte serveras. Under helger och övningsuppehåll är ersättningen lägre än eljest. Denna olikhet sägs vara omotiverad och bör avskaffas. Ersättningen bör vara 95 kronor per dag. Kristdemokraterna framhåller i sin kommittémotion Fö220 (kd) att den som blivit uttagen till pliktutbildning får göra ekonomiska uppoffringar. I avvaktan på resultatet av den av regeringen aviserade översynen av pliktsystemet anser motionärerna att dagersättningen bör höjas med fem kronor per dag från nuvarande 40 kronor till 45 kronor per dag (yrkande 2). I kommittémotion Fö338 (kd) avges ett motsvarande yrkande (yrkande 1). Kristdemokraterna erinrar vidare i kommittémotion Fö220 (kd) om att rekryteringen till hemvärnet skall prioriteras. Motionärerna menar att tillräckliga ekonomiska resurser måste avsättas för utbildning och övning för att hemvärnet skall kunna klara sina uppgifter i händelse av väpnat angrepp och för att hemvärnet skall vara attraktivt vid nyrekrytering (yrkande 5). Hemvärnet berörs även i partimotion Fö211 (m). Motionärerna konstaterar på motsvarande sätt betydelsen av modern materiel för motivation och förmåga att lösa uppgifterna. Motionärerna anser att det finns stora olikheter mellan försvarsområdena när det gäller tillförseln av materiel varför de förordar en förbättrad styrning av materielflödet i försvaret (yrkande 11). I motion Fö322 (mp) av Annika Nordgren m.fl. betonar motionärerna att Sveriges säkerhetspolitiska läge har förändrats. De erinrar om Miljöpartiet de grönas uppfattning att Sverige helt bör upphöra med utveckling och export av ubåtar. Motionärerna konstaterar samtidigt att olika regeringar hittills har satsat ca 170 miljoner kronor på nya ubåtar som det inte finns behov av. I 1966 års försvarsbeslut slog riksdagen fast att Sverige skall ha nio ubåtar, varav två i materielberedskap. Om några år kommer svenska marinen att ha tre helt moderna ubåtar typ Gotland, som kan vara i tjänst till någon gång åren 2030-2040, fyra Västergötlandsubåtar, som kan utnyttjas till någon gång mellan år 2025 och år 2030, samt två ubåtar Näcken eller Sjöormen i materielberedskap. Detta betyder, enligt motionärerna, att det med nuvarande beslut om sju ubåtar i aktiv tjänst kommer att dröja minst 25 år innan Sverige får behov av någon ny ubåt. Studiefasen av ubåten Viking måste därför avbrytas och projekteringen får inte börja, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna. Miljöpartiet de gröna framför i partimotion Fö221 (mp) ytterligare förslag till annan inriktning än den regeringen föreslagit. Mot bakgrund av att det inte föreligger något som helst militärt hot mot Sverige bör därför riksdagen uppdra åt regeringen att förhandla med Industrigruppen JAS om att häva sommarens beslut om att i en tredje delserie anskaffa ytterligare 64 flygplan JAS 39 Gripen (yrkande 5). Motionärerna avvisar förslaget till inriktning av program 15 Internationell verksamhet eftersom detta bl.a. omfattar svensk medverkan i Partnerskap för fred och observatörskap i Västeuropeiska unionen (yrkande 10). I samma motion föreslås att medel tas från anslaget A 1 Försvarsmakten för att finansiera den civilmotståndsutbildning som Miljöpartiet förordar (yrkande 6). Åter samma motion vänder sig mot förslaget att till F 16 i Uppsala samlokalisera de radarspanings- och signalspaningsförband som nu finns på Malmen (yrkande 11). Motionärerna konstaterar att förbanden redan är samlokaliserade samt att en flyttning till Uppsala skulle kräva stora investeringar. I fyra enskilda motioner, nämligen - Fö315 (m) av Birger Hagård och Carl G Nilsson, - Fö318 (s) av Conny Öhman m.fl., - Fö319 (c) av Roland Larsson, Fö329 (kd, fp) yrkande 2 av Dan Ericsson och Karl-Göran Biörsmark anförs också motiv mot att flytta radarspanings- och signalspaningsförbanden till Uppsala. Samtliga motioner förordar fortsatt lokalisering vid Malmen. I motion Fö329 (kd, fp) hemställs vidare att riksdagen vid prövningen av frågan om verksamheten vid Malmen beslutar inhämta de uppgifter som en särskild arbetstagarkonsult tagit fram (yrkande 1). Motion Fö321 (m) av Ingvar Eriksson och Jan Backman vänder sig mot regeringens förslag i propositionen att slå samman försvarets vädercentraler varvid nuvarande värdercentral Syd läggs ned. Motionärerna har svårt att se effektivitetsvinster med förslaget och anser det också leda till oacceptabla risker. De pekar på att vädertjänsten har ett nära samband med ledningsfunktionerna inom Försvarsmakten. Därmed bör rimligen inte beslut fattas om vädertjänstens organisation innan ledningsstrukturen är klarlagd. Regeringen borde därför uppskjuta avgörandet om försvarets vädercentraler. Motionärerna hemställer att riksdagen - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla vädercentral Syd (yrkande 1), - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncentration av försvarets vädercentraler till en enhet (yrkande 2), - hos regeringen begär att avgörandet om vädertjänstens organisation senareläggs tills ledningsstrukturen inom Försvarsmakten är klarlagd (yrkande 3). Med hänsyn till de allvarliga bristerna i beslutsunderlaget om nedläggning av Vädercentral Syd förordas i motion Fö331 (s) av Marianne Jönsson att organisationen av vädercentralerna åter utreds. Motion Fö324 (s) av Jan Björkman m.fl. anser att det av regeringen framlagda förslaget om framtida helikopterorganisation är välavvägt. De anser vidare att ett bra sätt att träna för krigsuppgiften är att rädda civila i sjöolyckor eller att hjälpa akut sjuka på skärgårdsöarna med transporter. Denna viktiga samhällsnytta sägs kunna bli mer effektiv om räddningshelikoptrarna fick värmekameror. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utrusta räddningshelikoptrarna med värmekameror.
Utskottet Utskottet behandlar först vissa programövergripande frågor och därefter, under respektive programrubrik, frågor som endast rör ett visst program.
Programövergripande frågor Regeringen har, med hemställan om riksdagens godkännande, i propositionen föreslagit en inriktning av Försvarsmaktens 15 olika program. Utskottet finner att den föreslagna inriktningen är i linje med vad som bestämdes om Försvarsmaktens utveckling i 1996 års totalförsvarsbeslut. I Moderata samlingspartiets partimotion Fö225 (m), yrkandena 1-4 och 6, föreslås en inriktning som på ett flertal punkter avviker från den som lagts fast i försvarsbeslutet. Så sker också i Vänsterpartiets partimotion Fö213 (v) yrkande 3 i denna del. Utskottet finner ingen anledning att nu gå ifrån försvarsbeslutets långsiktiga inriktning. Härav följer att nämnda motionsyrkanden bör avslås. Även yrkande 10 i partimotion Fö225 (m) bör avslås eftersom detta förordar att regeringen skall redovisa en ny beräkning av medelstilldelningen per program. Utskottet konstaterar att regeringen inte lämnat någon redogörelse för de försvarsindustriella frågorna, vare sig i propositionen eller i skrivelsen. Utskottet instämmer i vad som i partimotion Fö228 (fp) yrkande 6 anförs om den svenska försvarsindustrins betydelse för att kunna genomföra olika slags anpassning av krigsorganisationen. Det finns därför skäl att återkommande se över frågan om materielförsörjning och försvarsindustri. Det hade sålunda varit en fördel med en sådan redovisning i propositionen eller i skrivelsen. Utskottet förutsätter att regeringen i samband med 1998 års kontrollstation gör en uppföljning av försvarsindustrins förutsättningar och villkor, behovet av försvarsindustriell kompetens och kapacitet m.m. Syftet med motionsyrkandet bör då kunna bli tillgodosett varför yrkandet inte bör bifallas. Utskottet betonade (bet. 1996/97:FöU1, s. 225) att materielunderhåll måste kunna genomföras inom landet i kris och krig och att kompetens härför måste finnas hos svenska myndigheter eller företag. Utskottet har erfarit att ämnesområdet noga studerats av flera utredningar de senaste 15 åren, bl.a. av 1980 års underhållsutredning (U 80), utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO). Senast har Försvarsmakten år 1996 efter samråd med Försvarets materielverk i skrivelse till regeringen redovisat fördelningen av materielunderhållskompetens mellan myndigheterna och industrin samt lämnat förslag till framtida inriktning. Utskottet anser inte skäl föreligga för att ändra principerna för det nuvarande materielunderhållet. Kommittémotion U405 (m) yrkande 9 bör därför inte bifallas. Det ankommer inte på riksdagen att bestämma om matersättningens storlek. Nivån på matersättningen fastställs av Totalförsvarets pliktverk i samråd med Försvarsmakten. Motion Fö213 (v parti) yrkande 5 bör därför avslås. Frågan om dagersättningens storlek har riksdagen delegerat till regeringen att besluta om. Utskottet anser inte att denna delegation skall återtas. Kommittémotionerna Fö220 (kd) yrkande 2 och Fö338 (kd) yrkande 1, som förordar höjd dagersättning, bör därför avslås av riksdagen. Miljöpartiet de gröna föreslår att medel tas från anslaget A 1 Försvarsmakten för att finansiera den civilmotståndsutbildning som Miljöpartiet förordar. Utskottet har i det föregående, i avsnittet om Vissa försvarspolitiska frågor m.m., avvisat en omriktning av det militära försvaret mot bl.a. civilt motstånd. Härav följer att riksdagen även bör avslå motion Fö221 (mp parti) yrkande 6. Utskottet går därefter över till att behandla inriktningen av vissa program.
Program 3. Försvarsområdesförband Utskottet har vid flera tidigare tillfällen uttalat sig om hemvärnets betydelse och biträder därför de synpunkter som framförs i kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 5, om att tillräckliga resurser avdelas för att hemvärnsorganisationen skall kunna lösa sina uppgifter och dessutom ha tillräcklig rekryteringskraft. Utskottet har inhämtat att Försvarsmakten på regeringens uppdrag utreder möjligheter och bedömt behov av åtgärder för att nå personalmålet 125 000 hemvärnsmän år 2001. Redovisningen skall ske våren 1998. Utskottet har vidare inhämtat att Hemvärnet enligt Försvarsmaktens uppfattning har tillräckliga resurser för att nå målet med 60 % deltagande i övningar m.m. Det åligger respektive hemvärnsområdesbefälhavare att genomföra utbildning och övningar som leder till att hemvärnsförbanden når anbefalld förmåga att lösa sina uppgifter. Ny materiel, bl.a. bildförstärkare, bevakningssensorer, ny skyddsmask och sambandsutrustning införs efter hand. I samband med 1996 års försvarsbeslut uppmärksammades de förhållanden som nämns i partimotion Fö211 (m), yrkande 11. Utskottet har erfarit att regeringen har tagit upp frågan med Försvarsmakten i syfte att uppnå högre tempo i materielleveranserna. Regeringen avser att efter det att Försvarsmakten lämnat sin årsredovisning för år 1997 för riksdagen redovisa hemvärnets materiella status. Utskottet anser därmed att de båda motionsyrkandena kommer att bli beaktade varför de inte bör bifallas.
Program 6. Försvarsmaktens helikopterförband I motion Fö324 (s) förordas att de helikoptrar i Försvarsmakten som skall kunna användas i räddningsinsatser utrustas med värmekameror. Det är de enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) ansvariga myndigheterna som skall organisera räddningstjänsten. I detta ansvar ingår att se till att erforderlig personal och lämplig materiel finns tillgänglig. Räddningstjänstansvarig myndighet kan härvid avtala med Försvarsmakten om en anskaffning och installation av värmekameror i Försvarsmaktens helikoptrar. Riksdagen bör därför inte göra något uttalande i frågan och motionen avslås.
Program 7. Stridsfartygsförband Ubåtar är en viktig resurs för att upprätthålla vår långsiktiga försvarsförmåga och utgör ett av våra främsta underrättelsesystem i såväl fred som under höjd beredskap. Ubåtssystemets stora flexibilitet och uthållighet bidrar till att göra försvaret trovärdigt. Med nuvarande inriktning av ubåtsprogrammet behöver två nya ubåtar tillföras krigsorganisationen omkring år 2010, då två Näcken- ubåtar uppnår sin tekniska livslängd. Med en s.k. halvtidsmodernisering kan våra moderna ubåtar bedömas ha en livslängd på ca 30 år. Näckenubåtarna sjösattes i slutet på 1970-talet. I motion Fö322 (mp) förordas att ubåtsprojektet Viking läggs ned. Utskottet noterar att ett motsvarande yrkande avslogs av riksdagen i 1996 års försvarsbeslut. Utskottet gör i frågan om det aktuella ubåtsprojektet nu ingen annan bedömning än för ett år sedan. Motionen bör därför avslås.
Program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband Utskottet har som ett led i sin beredning av frågan inhämtat kompletterande underlag dels från Försvarsmaktens flygvapenledning, dels från företrädare för Vädercentral Syd. Flygvapnets regionala vädertjänst är i fred och under höjd beredskap för närvarande organiserad i tre regionala vädercentraler. Väderorganisationen har under en följd av år varit oförändrad trots förändringar inom Försvars-makten och ett förbättrat samarbete med SMHI. Utskottet har inhämtat att ny teknik och förbättrade sambandsmöjligheter medger en förenklad framställning av väderinformation och en bredare spridning av såväl meteorologiska grunddata som färdiga prognoser. Produktionen av väderinformation kan därför centraliseras. Utskottet har vidare erfarit att det i grundorganisationen är mest rationellt att tillhandahålla väderinformationen från en vädercentral, Vädercentral Mitt. Behovet av reservkapacitet under höjd beredskap medför att vädertjänsten i krigsorganisationen bör produceras genom två regionala vädercentraler, den i Mitt och den i Nord. Det anförda innebär att motion Fö321 (m) yrkandena 1-3 och Fö331 (s), som båda förordar att vädercentral Syd behålls, bör avslås av riksdagen. Utskottet tar inte ställning till partimotion Fö225 (m) yrkande 5 eftersom yrkandet saknar motivering. Yrkandet avslås därför.
Program 10. JAS 39-förband I partimotion Fö221 (mp) yrkande 5 förordas förhandlingar för att häva kontraktet om leverans av JAS 39 delserie 3. Utskottet kan för sin del konstatera att den långsiktiga planeringen sedan år 1982 utgått från att samtliga stridsflygsystem efterhand skall ersättas med JAS 39 Gripen. Detta utbyte av flygplanssystem skall ha slutförts ca år 2010, då flygplan 37 Viggen faller för åldersstrecket. Flygplan 37 har då varit i tjänst i ca 40 år. Riksdagen bestämde i totalförsvarsbeslutet 1996 att flygstridskrafterna skall omfatta 13 stridsflygdivisioner, varav 12 skall vara utrustade med JAS 39. Utskottet ser inga skäl att frångå denna inriktning. Motionsyrkandet bör därför avslås. Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen i skrivelsen (1997/98:4) anfört om JAS 39 Gripen. Utskottet förordar att skrivelsen i denna del läggs till handlingarna.
Program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser Flera motioner vänder sig mot att samlokalisera den flygburna signal- och radarspaningen i fred till F 16 i Uppsala. Utskottet delar regeringens uppfattning att en sådan åtgärd, som också innefattar flyttning av den nuvarande transportflygverksamheten från Bromma till Uppsala, är lämplig. Utskottet har inhämtat att en samlokalisering och samordning av de flygsystem som nu är i fråga till en krigsförbandsproducerande flottilj bör leda till en lösning som från personella och ekonomiska utgångspunkter är långsiktigt hållbar. Besparingar erhålls i form av lägre hyror, färre antal piloter, minskade underhållskostnader och en rationellare flygtidsproduktion. Vidare kan rekryteringsmöjligheterna bedömas vara bättre vid en krigsförbandsproducerande flygflottilj än vid Malmen. Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet avslag på motion Fö221 (mp parti) yrkande 11, Fö315 (m), Fö318 (s), Fö319 (c) och Fö329 (kd, fp, fp) yrkandena 1 och 2.
Program 15. Internationell verksamhet Motion Fö221 (mp parti) vill begränsa det svenska deltagandet i PFF och vänder sig mot ett svenskt observatörskap i VEU. Miljöpartiet förordar därför avslag på inriktningen av program 15 Internationell verksamhet. Sverige deltar sedan i maj 1994 i samarbetet Partnerskap för fred (PFF) (skr. 1993/94:207, bet. 1993/94:UU18). Frågan om Sveriges relation till Västeuropeiska unionen (VEU) behandlade riksdagen hösten 1994 (bet. 1994/95:UU5). Utskottet har med tillstyrkan nyligen yttrat sig (yttr. 1997/98:FöU3y) över regeringens skrivelse (1997/98:29) om Euro-atlantiska partnerskapsrådet och det fördjupade Partnerskap för fred-samarbetet. Utskottet finner ingen anledning till andra bedömningar av svensk medverkan i PFF och av relationen till VEU än vad som framgår i nyss nämnda betänkanden. Härav följer att partimotion Fö221 (mp) yrkande 10 bör avslås. Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen med bifall till regeringens hemställan godkänner förslagen om inriktning av verksamheten för program 1-15 (regeringens hemställan p. 17-31) samt avslår de i sammanhanget avgivna motionerna. Regeringen har i förslag till tilläggsbudget för år 1997 (prop. 1997/98:1) förordat att anslaget A 1 Försvarsmakten reduceras med 50 miljoner kronor för att genom omfördelning till anlaget B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst lösa en akut finansieringsfråga. Riksdagen har beslutat i enlighet med förslaget (bet. 1997/98:FiU00, rskr. 00). men samtidigt förutsatt att motsvarande belopp skall återföras till anslaget A 1 Försvarsmakten i budgeten för år 1998. Riksdagen bör således anslå ett ramanslag till Försvarsmakten för budgetåret 1998 som med 50 miljoner kronor överstiger vad regeringen föreslagit i propositionen. Utskottets hemställan i denna del framgår av bilaga 1.
Investeringsplan och beställningsbemyndiganden Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt Investeringsplan (s. 19-20) och Beställningsbemyndiganden (s. 20-21). Utskottet behandlar vidare motionerna Fö221 (mp parti) yrkande 4 i denna del och U405 (m parti) yrkande 3 i denna del.
Regeringen
Investeringsplan Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av Försvarsmaktens investeringsplan för perioden 1998-2000 enligt följande. INVESTERINGSPLAN ------------------------------------------------------ |(Miljoner |TOTAL |PROGNOS|BUDGET |BERÄKN.|BERÄKN.| |kronor) |KOSTNAD| 1997 | 1998 | 1999 |2000| ------------------------------------------------------ |Materielanskaffning| | | | | | ------------------------------------------------------ |- | 178 |14 276 |13 175 |12 299 | 14| |regeringsobjekt| 162 | | | | 213| ------------------------------------------------------ |- |11 819 | 355 | 428 | 797 |1 189| |anmälningsobjekt| | | | | | ------------------------------------------------------ |-övriga objekt |80 560 |11 034 |10 440 |10 110 |8 806| ------------------------------------------------------ |-förskjutning | |-3 533 |-1 752 |-1 179 | -1| | | | | | | 181| ------------------------------------------------------ |Summa | 270 |22 132 |22 291 |22 027 | 23| |materielanskaffning:|541| | | | 027| ------------------------------------------------------ |Anläggningar |2 826 | 275 | 332 | 317 | 254| ------------------------------------------------------ |Anläggningstillgångar| | 525 | 477 | 385 | 365| |i verksamheten | | | | | | ------------------------------------------------------ |Summa | 273 |22 932 |23 100 |22 729 | 23| |investeringar: | 367 | | | | 646| ------------------------------------------------------ |Finansiering: | | | | | | ------------------------------------------------------ |-lån | | 525 | 477 | 385 | 365| ------------------------------------------------------ |-anslag | 273 |22 407 |22 623 |22 344 | 23| | | 367 | | | | 281| ------------------------------------------------------ |Summa | 273 |22 932 |23 100 |22 792 | 23| |finansiering: | 367 | | | | 646| ------------------------------------------------------ Regeringen anmäler att följande materielanskaffning enligt regleringsbrevet för år 1997 skall underställas regeringens prövning: - anskaffning av kortvågskommunikationssystem, - serieförberedelser för den måldetekterande artillerigranaten BONUS, - anskaffning av mörkerriktmedel till pansarvärnsrobotsystem 56 (BILL), - renovering av luftvärnsrobotsystem, - anskaffning av snabbpejl för televapenförband, - anskaffning av systemmateriel till stridsvagnar, - halvtidsmodernisering av ubåtar typ Västergötland, - anskaffning av taktiskt radiosystem för flygvapnet (TARAS), - utveckling och anskaffning av spaningskapsel till JAS 39 Gripen delserie 3, - utveckling och anskaffning av JAS 39 Gripen. Av dessa objekt har regeringen fattat beslut om renovering av luftvärnsrobotsystem, anskaffning av systemmateriel till stridsvagnar, anskaffning av radiosystem TARAS och utveckling och anskaffning av JAS 39 Gripen delserie 3. Regeringen avser att i regleringsbrevet för år 1998 besluta om en uppdatering av förteckningen över vilka objekt som skall underställas regeringens prövning. Enligt regleringsbrevet för år 1997 skall Försvarsmakten göra en skriftlig anmälan till Regeringskansliet om sin avsikt att anskaffa eller låta utveckla materiel där den totala utgiften för ett enskilt objekt uppgår till 100 miljoner kronor eller mer. En sådan anmälan kan leda till att det blir regeringen som fattar beslut i frågan. Av de regerings- och anmälningsobjekt som För-svarsmakten planerar för beslut under år 1998 kan nämnas: - anskaffning av BONUS, - anskaffning av broterrängbilar m.m., - modifiering för integration av radarjaktrobot 99 (AMRAAM) på flygplan JA 37, - utveckling av krigsbro 6, - fortsatt anskaffning av ytstridsfartyg. Regeringen anmäler att det inom Försvarsdepartementet pågår ett arbete med att utveckla styrningen och uppföljningen av materielanskaffningen. Regeringens avsikt är att identifiera de viktigaste materielobjekten och tillhörande kringutrustning i form av simulatorer, ammunition, reservdelar m.m. När dessa objekt med tillhörande utrustning har bestämts avser regeringen att styra anskaffningen med investeringsramar. Ramarna skall prisomräknas och får inte utan regeringens beslut överskridas. Anskaffning av materiel som inte omfattas av investeringsramar bör Försvarsmakten besluta om. När systemet är fullt utvecklat kommer det enligt regeringen att på ett bättre sätt än hittills medge uppföljning av kostnader och andra aspekter i materielanskaffningen. Därmed skapas också bättre förutsättningar för regeringen att kunna informera riksdagen. Enligt regeringens mening kommer denna information att svara mot de krav som försvarsutskottet har ställt (bet. 1996/97:FöU4) på regeringens redovisning av utveckling och anskaffning av försvarsmateriel. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Försvarsmakten för perioden 1998-2000.
Beställningsbemyndiganden Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställningar av materiel och utvecklingsarbete för att tillgodose den förordade inriktningen av Försvarsmaktens verksamhet.
BEMYNDIGANDERAM FÖR MATERIELANSKAFFNING EFTER BUDGET-ÅRET 1988 (Miljoner kronor) ------------------------------------------------------- |Utnyttjade bemyndiganden till och | 59 991,5| |med år 1997 | | ------------------------------------------------------- |Bemyndiganden för nya | 23 513,9| |beställningar år 1998 | | ------------------------------------------------------- |Total bemyndiganderam | 83 505,4| ------------------------------------------------------- Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ram- anslaget A 1 Försvarsmakten beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna materiel och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505 400 000 kr. Regeringen föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställningar av anslagsfinansierade anläggningar för att tillgodose förordad inriktning av Försvarsmaktens verksamhet. BEMYNDIGANDERAM FÖR ANSKAFFNING AV ANSLAGSFINANSIERADE ANLÄGGNINGAR EFTER BUDGETÅRET 1998 (Miljoner kronor) ------------------------------------------------------- |Utnyttjade bemyndiganden till och | 131,7| |med år 1997 | | ------------------------------------------------------- |Bemyndiganden för nya | 325,8| |beställningar år 1998 | | ------------------------------------------------------- |Total bemyndiganderam | 457,5| ------------------------------------------------------- Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ram- anslaget A 1 Försvarsmakten beställa anslagsfinansierade anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 457 500 000 kr.
Motionerna Försvarsbeslutet 1992 innebar en kraftig ambitionshöjning för materiell förnyelse av främst det militära försvaret. Enligt Moderata samlingspartiet bör denna andel öka utöver dagens ca 40 %. I partimotion U405 (m) förordas därför en annan inriktning av investeringsplanen för Försvarsmakten för perioden 1998-2000. Den nuvarande materielförnyelsen - exemplifierad med genomförd och pågående anskaffning av JAS 39 Gripen, nya stridsvagnar, ubåtar och ytstridsfartyg samt kommande anskaffning av enklare splitterskyddade fordon, nytt luftvärn, nya andningsskydd och nya uniformer - följs i planerna av få nya objekt. Efter det att 1992 års försvarsbeslut fullföljts står försvarsindustrin i stort utan nya projekt och förnyelsen riskerar att avstanna. Viktigare identifierade behov har skjutits på framtiden men borde i stället ingå i investeringsplanen. Motionärerna hemställer därför att riksdagen avslår regeringens förslag till investeringsplan för Försvarsmakten för perioden 1998-2000 (yrkande 3 i denna del). I Miljöpartiets partimotion Fö221 (mp) konstaterar motionärerna att regeringen vill ha ett bemyndigande för att beställa militär materiel för 23 513,9 miljoner kronor. Den totala bemyndiganderamen är 83 505,4 miljoner kronor. Detta är enligt Miljöpartiet oacceptabelt. Det krävs i stället en överföring från det militära försvaret till investeringar i verklig säkerhet, bl.a. för bättre miljö och minskade sociala klyftor, för att motverka sårbarhet och öka självtillit och robusthet. Miljöpartiet vill göra stora besparingar på det militära försvaret och på sikt ställa om detta till ett starkt civilt försvar. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1988 för denna materiel m.m. och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505,4 miljoner kronor (yrkande 4 i denna del).
Utskottet Materielanskaffningen påverkar på ett avgörande sätt Försvarsmaktens utveckling. Skilda materielsystem har på olika sätt en grundläggande betydelse för Försvarsmaktens operativa effekt och därmed för försvarets trovärdighet. Drygt hälften av Försvarsmaktens budget avsätts för investeringar i materiel och anläggningar. Materielbeställningarna har stor inverkan på utvecklingen av den svenska industriella kompetensen och industristrukturen inom flera högteknologiska sektorer. Det är mot denna bakgrund som utskottet vid ett flertal tillfällen (t.ex. i betänkandena 1994/95:FöU4, 1996/97:FöU1 och 1996/97:FöU4) anfört att det vill ha insyn och inflytande när det gäller anskaffning av viktigare materielsystem. Utskottet har fått en särskild redovisning av företrädare för Försvarsdepartementet om den aktuella materielplaneringen. Den tidigare ordningen för att ge riksdagen skriftligt beslutsunderlag kompletteras nu med en investeringsplan. Utskottet kan se detta som ett steg i rätt riktning men planen är i sin nuvarande form alltför oprecis som uppföljnings- och styrinstrument. Den behöver kompletteras och utvecklas. Utskottet utgår från att det av regeringen i propositionen anmälda arbetet med att utveckla styrningen och uppföljningen av materielanskaffningen, bl.a. genom investeringsramar för de viktigaste materielobjekten, verkligen leder till de förbättringar av information och ger det inflytande för riksdagen som utskottet flera gånger har efterlyst. Riksdagen har varje år sedan 1982 fått särskilda redovisningar av JAS 39 Gripen. Detta projekt har nu ändrat karaktär. Från att ha varit ett utvecklings- och anskaffningsarbete med därav följande tekniska och ekonomiska risker förskjuts tyngdpunken mot ett organisatoriskt genomförande där 12 stridsflygdivisioner skall krigsorganiseras. Fortfarande är den ekonomiska omfattningen stor. Utskottet anser därför det vara motiverat med särskilda redovisningar av JAS 39 Gripen även fortsättningsvis. Ledningssystemens utformning och funktion har en avgörande betydelse för totalförsvarets förmåga att lösa sina uppgifter. Utskottet pekade inför 1996 års försvarsbeslut (bet. 1996/97:FöU1) på behovet av att utveckla ett effektivt framtida ledningssystem som är anpassat till framtida stridsmiljöer och för ledningsuppgifterna i fred. Ett grundläggande mål sades vara att åstadkomma ett för totalförsvaret sammanhållet system. Ett sådant ledningssystem kommer att innehålla ett flertal datorbaserade informationssystem. Utskottet har fått viss information om Försvarsmaktens båda utvecklingsprojekt ORION med de anknutna systemen ATLE-IS, LI FV och LIM, för operativ ledning, samt SIRIUS, för produktionsstyrning m.m., vilka skall ersätta ett antal i drift varande datorbaserade informationssystem. Utskottet har härvid erfarit att utvecklingen, främst av SIRIUS, har drabbats av förseningar och betydande kostnadsökningar. Utskottet har vidare informerats om de problem och osäkerheter som för skilda informationssystem hänger samman med det s.k. millennieskiftet. Utskottet anser därför att regeringen fortlöpande skall ge riksdagen särskilda redovisningar om ledningssystemets utveckling. Härvid skall projektläge, beslutssituation, kostnader m.m. för de viktigaste datorbaserade informationssystemen särskilt belysas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Hittillsvarande redovisningen av JAS 39-projektet torde kunna tjäna som förebild. Utskottet har i övrigt ingen erinran mot vad regeringen i propositionen föreslagit om investeringsplan och beställningsbemyndiganden. Motion U405 (m parti) yrkande 3 och Fö221 (mp parti) yrkande 4 ger uttryck för en annan inriktning. Dessa yrkanden bör därför inte bifallas av riksdagen. Utskottet förordar att riksdagen dels godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Försvars- makten för perioden 1998-2000, dels bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget A 1 Försvarsmakten beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna materiel m.m. och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505 400 000 kr, dels bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget A 1 Försvarsmakten beställa anslagsfinansierade anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 475 500 000 kr.
Anslag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt Fredsfrämjande truppinsatser (s. 40-41) jämte motion Fö228 (fp parti) yrkande 13.
Regeringen
Resultatbedömning Regeringen redogör för Sveriges insats sedan år 1993 med en mekaniserad bataljon i den fredsfrämjande insatsen i Bosnien-Hercegovina. Den ursprungliga FN-ledda insatsen övergick i december 1995 till den av Nato ledda multinationella fredsstyrkan IFOR (Implementation Force). I samband därmed reducerades den svenska militära personalen från ca 1 000 personer till 840 och senare, då IFOR i december 1996 omvandlades till fredsstyrkan SFOR (Stabilization Force), till 510 personer. Under budgetåret 1995/96 finansierades verksamhet inom anslaget A 2 under den dåvarande tredje huvudtiteln, Utrikesdepartementet, anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet. Från och med budgetåret 1997 finansieras verksamheten under utgiftsområde 6 Totalförsvar anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser. För närvarande ställer Sverige en reducerad bataljon till förfogande, en bataljon som ingår i en för de nordiska länderna och Polen gemensam brigad. Utöver bataljonen ingår även stabs- och underhållspersonal i det svenska bidraget som totalt omfattar ca 500 personer. I FN:s mission UNPREDEP (United Nations Preventive Deployment Force) i Makedonien bidrar Sverige med en pluton som ingår i det mellan Danmark, Norge och Sverige gemensamma kompaniet SCANDCOY (Scandinavian Company). Det svenska bidraget omfattar förutom plutonen även viss stabspersonal och uppgår till ca 40 personer. Deltagandet i de fredsfrämjande insatserna i det forna Jugoslavien har enligt regeringen bidragit till en fortsatt stabilisering av situationen. Insatsen i Bosnien-Hercegovina sägs sålunda ha utgjort en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna genomföra Dayton-avtalet. Regeringen bedömer att den FN-ledda insatsen i Makedonien sannolikt kommer att pågå även under år 1998 i nuvarande omfattning. Riksdagen medgav år 1996 regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 510 personer till förfogande i en multinationell fredsstyrka för att kunna genomföra fredsöverenskommelsen för Bosnien-Hercegovina. Så skall ske när Förenta nationernas säkerhetsråd anmodar FN:s medlemsstater att upprätta en sådan styrka (prop. 1996/97:54, bet. 1996/97:UU5, rskr. 1996/97:116). I december 1996 bemyndigade säkerhetsrådet (resolution nr 1088 1996) medlemsländerna att för en period av 18 månader delta i den multinationella fredsstyrkan SFOR. Mandatet för SFOR-insatsen i Bosnien-Hercegovina upphör den 12 juni 1998. För att följa upp och genomföra Daytonavtalet bedöms en fortsatt internationell militär närvaro vara nödvändig i Bosnien-Hercegovina även under andra halvåret 1998. Sannolikt kan emellertid, enligt regeringens bedömning, den nuvarande styrkan reduceras. Regeringen hänvisar till vad försvarsutskottet har anfört (yttr. 1996/97:FöU4y) om finansiering av Sveriges medverkan i internationella fredsfrämjande insatser av större omfattning än vad som ryms inom budgeten. Anslaget A 2 skall, enligt regeringen, finansiera insatsen i Bosnien- Hercegovina och en eventuell fortsättning av denna samt insatsen i Makedonien. Anslaget skall också kunna användas för att finansiera insatser med den svenska snabbinsatsstyrkan och svensk medverkan i snabbinsatsbrigaden SHIRBRIG. Krävs insatser av större omfattning än vad som ryms i budgeten säger regeringen att frågan om finansiering måste behandlas i den ordning som försvarsutskottet angett. Regeringen avser då att återkomma till riksdagen. Detta kan bli aktuellt, anför regeringen, om Sverige skall medverka i en eventuell militär fredsfrämjande insats i Bosnien-Hercegovina även under andra halvåret 1998. Ställning till en sådan insats kan tas först när de närmare förutsättningarna för en eventuell svensk medverkan är kända.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998 Regeringen föreslår att verksamheten under första halvåret 1998 inriktas på att vidmakthålla en reducerad bataljon jämte stabs- och underhållspersonal om ca 500 personer till den multinationella fredsstyrkan SFOR (Stabilization Force) i den pågående insatsen i Bosnien-Hercegovina. Syftet skall vara att befrämja utvecklingen mot ökad fred och säkerhet i enlighet med Daytonavtalet. Vidare skall verksamheten inriktas på att vidmakthålla en pluton jämte stabspersonal om ca 40 personer till FN:s pågående insats UNPREDEP (United Nations Preventive Deployment Force) i Makedonien i syfte att bidra till fortsatt stabilitet. Regeringen beräknar medlen för anslaget till 384 419 000 kr för budgetåret 1998. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser.
Motionerna I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö228 (fp) (yrkande 13) uppmärksammas att regeringen för år 1998 beräknat ett lägre anslag för fredsfrämjande insatser än för innevarande budgetår, trots att ännu ingen klarhet råder om behovet av fortsatta insatser i Bosnien-Hercegovina. Enligt Folkpartiet finns det anledning att räkna med fortsatta insatser under flera år framöver. Därvid kan enligt motionärerna den volymmässiga fördelningen mellan styrkor från europeiska stater och från USA komma att förskjutas så att Europa får ta ett förhållandevis större ansvar. Följderna av sådana överväganden får regeringen, så som försvarsutskottet uttalat (yttr. 1996/97:FöU4y), återkomma till riksdagen med förslag till. Miljöpartiet de gröna avvisar i partimotion Fö221 (mp) yrkande 7 besparingen på 100 miljoner kronor inom anlaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser. En utökad eller ny insats sägs kunna komma med kort varsel, varför det inte är tillfredsställande att regeringen skall behöva återkomma till riksdagen om insatserna får större omfattning än vad som budgeterats.
Utskottet Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört i budgetpropositionen om fredsfrämjande truppinsatser. Utskottet konstaterar i likhet med motionärerna i partimotion Fö228 (fp) att det för år 1998 beräknade anslaget är lägre än för innevarande år. Om insatsen i Bosnien fortsätter även under andra halvåret 1998 behövs ett resurstillskott till anslaget. Utskottet utgår från att regeringen vid behov återkommer till riksdagen med förslag om förändrad inriktning och härav följande finansieringsbehov i enlighet med vad utskottet nyligen uttalat (yttr. 1996/97:FöU4y). Med detta konstaterande anser utskottet att motionens yrkande 13 kommer att beaktas. Yrkandet bör således inte bifallas. Utskottet tar ställning till partimotion Fö221 (mp) yrkande 7 vid behandlingen av anslagsbeloppen för budgetåret 1998. Utskottet förordar att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser.
Anslag A 3 Ersättning för kroppsskador
Regeringen Från anslaget finansieras ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i de fall skada inträffat under militär verksamhet. För skador som inträffat före juli 1977 belastas anslaget bl.a. av ersättningar enligt lagen (1950:261) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring (militärersättningslagen). Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. Enligt regeringen minskade utgifterna för ersättning enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd kraftigt mellan år 1993 och år 1995, främst beroende på att LSP-sjukpenningen i stort sett togs bort fr.o.m. andra halvåret 1993. Regeländringen har fått successivt genomslag. Närmare 88 % av utgifterna under budgetåret 1995/96 är hänförbara till äldre skadefall, dvs. skador som inträffat före juli 1977. Dessa utgifter be-räknas dock minska, mätt i fast penningvärde. Riksförsäkringsverket räknar med att utgifterna enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd på sikt ökar i ungefär samma takt som utgifterna för äldre skadefall minskar. Utgifternas utveckling beror bl.a. på hur många som kommer att bli inkallade till plikttjänstgöring framöver samt på hur basbeloppet utvecklas. Regeringen har i avsnitt 8 Ändring i lagen om statligt personskadeskydd lämnat förslag som innebär förbättringar i de totalförsvarspliktigas personskadeskydd. Regeringen beräknar mot bakgrund av lagförslaget medlen under anslaget till 61 700 000 kr.
Utskottet Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om Anslag A 3 Ersättning för kroppsskador.
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 11-13) anfört om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet behandlar även motionerna Fö1 (mp) yrkande 4, Fö401 (s) och Fö404 (kd) yrkandena 1, 2 och 8.
Regeringen Enligt riksdagsbeslut i maj 1997 (prop. 1996/97:11, bet. 1996/97:FöU5 och rskr. 203) skall regeringen i budgetpropositionen varje år lämna en redogörelse till riksdagen för läget när det gäller olika slag av svåra påfrestningar på samhället i fred. I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för hur arbetet med dessa frågor bedrivs. Enligt regeringen är det viktigt att ansvarsförhållandena för olika slag av åtgärder mot svåra påfrestningar på samhället i fred är klara. En effektiv tillämpning av mål- och resultatstyrning är ett viktigt medel för att åstadkomma en tillräcklig beredskap. Regeringen kommer i regleringsbreven för budgetåret 1998 att besluta om övergripande mål, verksamhetsmål och återrapporteringskrav för de myndigheter som identifieras som huvudansvariga när det gäller beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen kommer således att i skrivelsen till riksdagen hösten 1998 kunna lämna en första - mer fullständig - redovisning. Regeringen har efter riksdagsbeslutet i maj 1997 lämnat uppdrag till myndigheter avseende underlag till regleringsbreven för år 1998. Uppdragen avser att dels lämna förslag till kompletteringar av de bedömningar av läget för beredskapen inför olika svåra påfrestningar, dels lämna förslag till verksamhetsmål i regleringsbreven. Regeringen har vidare efter riksdagsbeslutet lämnat ett tiotal uppdrag till myndigheter i vissa skilda frågor som aviserades i propositionen om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. De avser bl.a. att inom området Säkerhetskrav i samhällsplaneringen utveckla ett ramprogram för forskning och utveckling i fråga om riskanalyser. Andra exempel är att upprätta ett handlingsprogram för att förbättra den enskilda människans förmåga att agera på rätt sätt då samhället utsätts för svåra påfrestningar. Regeringen erinrar också om att vissa samhällsorgan - främst polisen, organ inom räddningstjänsten och hälso- och sjukvården - som har stor erfarenhet från olyckor och olika slag av påfrestningar på samhället under normala förhållanden torde få viktiga uppgifter i nästan alla slag av svåra påfrestningar på samhället. På dessa områden anser regeringen att det är av särskild vikt att det finns en tillräcklig förmåga då samhället utsätts för svåra påfrestningar. Regeringen kommer att särskilt uppmärksamma detta. I fråga om datasäkerheten inom samhällsviktiga system har regeringen i juni 1997 beslutat om en ändring i beredskapsförordningen (1993:242) som innebär att en beredskapsmyndighet som i sin verksamhet under höjd beredskap har behov av elektronisk informationsbehandling ansvarar för att dator- och kommunikationssystemet uppfyller sådana säkerhetskrav att myndighetens uppgifter kan utföras på ett tillfredsställande sätt.
Motionerna Miljöpartiet de gröna tar i kommittémotion Fö1 (mp) upp regeringens skrivelse (skr. 1997/98:4) Totalförsvar i förnyelse. Motionärerna menar att regeringens skrivelse över huvud taget inte behandlar de områden som riksdagen slog fast som extra viktiga ur beredskapshänseende. Skrivelsen motsvarar inte riksdagsbeslutets krav på en årlig redogörelse (yrkande 4). Motion Fö401 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) behandlar frågan om riskforskning. Motionärerna pekar på att utskottet instämmer i uppfattningen att forskningsfrågorna vad gäller riskanalysområdet behöver belysas ut ett mer samlat perspektiv (bet. 1996/97:FöU5). Eftersom Lunds universitet har särskilt stora förutsättningar att utgöra en samlad bas för en sådan riskforskning föreslår motionärerna att en nationell riskforskningsorganisation inrättas vid Lunds tekniska högskola/Lunds universitet. Kristdemokraterna tar i kommittémotion Fö404 (kd) upp frågan om ökad säkerhet mot påfrestningar i samhället. Motionärerna anser att det finns skäl att sträva efter enhetliga prioriteringar för att tillgodose säkerhetskraven, liksom att uppnå ett bättre samarbete mellan berörda myndigheter i framtiden. Det är därför av stor vikt att det utarbetas tydliga nationella regler beträffande riskvärdering och riskacceptans så att resultatet av olika riskanalyser tydligare än nu kan redovisa slutsatser, förutsättningar och hypoteser (yrkande 1). För att åstadkomma en helhetssyn på risker och säkerhetshöjande åtgärder bör det undersökas om en central instans med huvudansvar för bedömning av riskanalyser skulle underlätta den osäkerhet som för närvarande råder (yrkande 2). Motionärerna tar också upp frågan om att öka det allmänna säkerhetsmedvetandet, så att den enskilda människan kan agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer m.m. Statens räddningsverk i samarbete med frivilligorganisationerna bör ges i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för grundskola och gymnasium i syfte att stärka undervisningen för ökat säkerhetsmedvetande (yrkande 8).
Utskottet Enligt utskottets mening är det viktigt att ansvarsförhållanden mellan olika instanser att vidta åtgärder mot svåra påfrestningar på samhället i fred är klara. Utskottet ansåg i samband med behandlingen av propositionen om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred våren 1997 att befogenheter och skyldigheter i den s.k. ledningskedjan regering-länsstyrelse- kommuner skulle klaras ut när det gäller förhållandena vid en svår påfrestning på samhället i fred (prop. 1996/97:11, bet. 1996/97:FöU5, rskr. 203) Utskottet kan nu konstatera att regeringen tillsatt en särskild arbetsgrupp med uppgift att analysera och lämna förslag i fråga om bl.a. roller för de olika myndigheterna i ledningskedjan. I likhet med regeringen anser utskottet också att en effektiv tillämpning av mål- och resultatstyrning är ett viktigt medel för att åstadkomma en tillräcklig beredskap mot svåra påfrestningar. Med anledning av vad som anförs i motion Fö1 (mp) yrkande 4 om att regeringens skrivelse (skr. 1997/98:4) Totalförsvar i förnyelse inte motsvarar riksdagsbeslutets krav om en årlig redogörelse, vill utskottet erinra om följande. Regeringen har efter riksdagsbeslutet i maj 1997 lämnat uppdrag till myndigheter avseende underlag till regleringsbreven för år 1998. Uppdragen avser att dels lämna förslag till kompletteringar av de bedömningar av läget för beredskapen inför olika svåra påfrestningar, dels lämna förslag till verksamhetsmål i regleringsbreven. Utskottet är medvetet om att det är först i och med regleringsbreven som ett mer genomarbetat underlag, inom ramen för den normala budgetprocessen, kan inhämtas från berörda myndigheter när det gäller beredskapen mot svåra påfrestningar. Utskottet har således förståelse för att det är först till hösten 1998 som det är möjligt för regeringen att kunna lämna en första mer fullständig redovisning till riksdagen. Enligt utskottets mening kommer därmed yrkandet i motionen att bli tillgodosett. Någon anledning att föregripa regeringens arbete i detta avseende anser utskottet inte föreligga. Riksdagen bör därför inte bifalla motion Fö1 (mp) yrkande 4. Med anledning av vad som yrkas i motionerna Fö401 (s) om riskforskning och Fö404 (kd) yrkandena 1 och 2 om olika åtgärder på riskanalysområdet vill utskottet anföra följande. I propositionen (prop. 1996/97:11) Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred gör regeringen bl.a. den bedömningen att det är angeläget att forskningsverksamhet som syftar till en ökad säkerhet och ett bättre skydd inför fredstida hot och risker ökar och att resultatet av sådan forskning nyttiggörs. Utskottet ställde sig bakom denna bedömning. Utskottet har nu erfarit att regeringen den 19 juni 1997 uppdragit åt Statens räddningsverk att i samråd med Överstyrelsen för civil beredskap och Boverket samt andra berörda myndigheter utveckla ett ramprogram för forskning och utveckling inom riskanalysområdet. Vidare har uppdragits åt Statens räddningsverk att inrätta en delegation med experter från berörda centrala myndigheter. Denna expertgrupp skall ha till uppgift att stödja länsstyrelserna vid bedömningar av sådana frågor om säkerhetskrav i samhällsplaneringen som fordrar mer omfattande tvärsektoriella analyser. Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att regeringen inrättat en särskild samverkansgrupp kring forskning angående nya hot och risker. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört finner utskottet inte skäl att föreslå regeringen att vidta ytterligare åtgärder på riskanalysområdet i enlighet med yrkandena i motionerna Fö401 (s) och Fö404 (kd). Utskottet föreslår därför att riksdagen inte bifaller motionerna Fö401 (s) och Fö404 (kd) yrkandena 1 och 2. Med anledning av yrkande 8 i motion Fö404 (kd) om ett ökat säkerhetsmedvetande har utskottet inhämtat att regeringen den 19 juni 1997 uppdragit åt Statens räddningsverk att i samverkan med Styrelsen för psykologiskt försvar och övriga berörda myndigheter och organisationer verka för att förbättra den enskilda människans förmåga att agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i viktiga infrastruktursystem. Enligt utskottets mening torde regeringens initiativ i denna fråga ligga väl i linje med mo- tionsyrkandet. Utskottet föreslår därför att riksdagen inte bifaller motion Fö404 (kd) yrkande 8.
Det civila försvaret
Uppföljning, utvärdering och resultatbedömning m.m. Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 8-9) anfört om uppföljning, utvärdering och funktionsutvärdering och i budgetpropositionen (s. 44) anfört om resultatbedömning och slutsatser avseende det civila försvarets funktioner.
Regeringen I samband med totalförsvarsbeslutet hösten 1996 (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 109) framhöll regeringen att arbetet med att ta fram en årlig rapport för det civila försvaret borde fortsätta. Mot denna bakgrund angav regeringen i 1997 års regleringsbrev till funktionsansvariga myndigheter inom det civila försvaret att funktionsgemensamma resultatmått m.m. skall utarbetas. Syftet är bl.a. att förbättra möjligheterna till bedömning av de olika funktionernas samlade beredskap. Regeringen angav vidare att Överstyrelsen för civil beredskap utifrån de ansvariga myndigheternas funktionsredovisningar skall redovisa en årsbok över det civila försvarets förmåga för budgetåret 1997. Regeringen framhåller också bl.a. att de av riksdagen fastställda femåriga funktionsmålen för funktionerna inom det civila försvaret inte kan nås under det första året i försvarsbeslutsperioden. De årliga verksamhetsmål som regeringen anger i regleringsbrev utgår från funktionsmålen. Resultatet av myndigheternas arbete mot angivna verksamhetsmål skall därmed successivt under femårsperioden sammantaget leda fram till de önskade funktions- och effektmålen. Regeringen hänvisar också till den arbetsgrupp som tillsatts, vars uppgift är att vidareutveckla styrningen av det civila försvaret, så att myndigheternas återrapportering ger en ökad information om utvecklingen av det önskade funktions- och effektmålen. Regeringen anför också beträffande funktionsutvärdering för det civila försvaret att regeringen i 1995 års budgetproposition uttalade att det fanns skäl att pröva en modell med årliga genomgripande utvärderingar av en eller två funktioner. Överstyrelsen för civil beredskap angavs vara den myndighet som skulle svara för dessa utvärderingar. Överstyrelsen har på uppdrag av regeringen bl.a. påbörjat en utvärdering av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Funktionsgenomgångar är enligt regeringens mening ett värdefullt komplement till myndigheternas årsredovisningar. Regeringen kommer därför att under budgetåret 1998 uppdra åt Överstyrelsen att utvärdera ytterligare en eller två funktioner. Det civila försvarets resultat redovisas av myndigheterna i kategorierna god, godtagbar, ej godtagbar och kritisk. Med detta avses respektive funktions förmåga att lösa sina uppgifter. En sammanfattande beskrivning av det civila försvarets förmåga är enligt regeringen förenad med stora osäkerheter. Gränssättande för hela det civila försvarets uthållighet är främst förmågan inom elförsörjning, telekommunikationer och informationsförsörjning. När det gäller beredskapsläget för det civila försvaret bedömer regeringen i stort att detta är godtagbart. Utifrån de mål som anges i totalförsvarsbeslutet hösten 1996 samt de förslag till medelsfördelning som Överstyrelsen för civil beredskap redovisar anser funktionsansvariga myndigheter att de olika funktionernas beredskap ytterligare kommer att förbättras under budgetåret 1998.
Utskottet Inledningsvis vill utskottet uttrycka sin förståelse för att de av riksdagen fastställda femåriga funktionsmålen för funktionerna inom det civila försvaret inte kan nås under det första året i försvarsbeslutsperioden. Däremot utgår utskottet från att resultatet av myndigheternas arbete mot angivna verksamhetsmål successivt under femårsperioden sammantaget kommer att leda fram till de önskade funktions- och effektmålen. I fråga om principerna för styrning av det civila försvaret har utskottet pekat på behovet av uppföljning och att det i detta sammanhang är särskilt viktigt att de funktionsvisa målen utformas på ett sådant sätt att resultatet av verksamheten kan följas upp och återredovisas till riksdagen (bet. 1994/95:FöU4). Utskottet har också senast i betänkandet om styrning och uppföljning av totalförsvaret (bet. 1996/97:FöU4) framhållit behovet av att målen och resultaten av verksamheten inom totalförsvaret formuleras på ett sådant sätt, t.ex. i budgetpropositioner, att riksdagen ges förutsättningar att utöva den i regeringsformen fastslagna finansmakten samt för att styra verksamhetens inriktning och kontrollera resultatet och dess effekter. Utskottets uppfattning i dessa frågor ligger fast. Enligt regeringen är förmågan, främst inom infrastrukturområdena elförsörjning, telekommunikationer och informationsförsörjning, gränssättande för hela det civila försvarets uthållighet. Utskottet stöder helt det synsättet och vill i sammanhanget återigen peka på tidigare uttalanden i denna fråga. Det är samhällets grundstrukturs robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är avgörande för förmågan att klara extrema påfrestningar, varvid uthålligheten inom områdena elförsörjning, telekommunikationer, informationsförsörjning och ledningssystem är av särskilt vital betydelse. Uttalanden av detta slag har utskottet gjort vid flera tillfällen, senast våren 1997 i betänkandet om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (bet. 1996/97:FöU5). I detta sammanhang pekade också utskottet på det angelägna i att åstadkomma en utvecklad strategi på IT-säkerhetsområdet och betydelsen av att frågan om ett mer samlat och samordnat ansvar för IT-säkerhetsfrågorna löses på ett tillfredsställande sätt. Utskottet kan härvid med tillfredsställelse notera att regeringen i september 1997 uppdragit åt Statskontoret att, med utgångspunkt i vad bl.a. utskottet uttalat, ta fram en sammanhållen strategi som preciserar statens ansvar och anger hur säkerhetsarbetet kan inordnas i det nationella handlingsprogrammet för IT. Likaså kan utskottet notera att regeringen i augusti 1997 tillsatt en arbetsgrupp för utredning om den s.k. ledningskedjan m.m. Arbetsgruppen skall bl.a. utreda de frågor om skyldigheter och befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället i fred för den s.k. ledningskedjan: regering-civilbefälhavare (vid höjd beredskap)-länsstyrelser-landsting-kommuner som behandlades i utskottets betänkande 1996/97:FöU5. Utskottet bedömer att den modell med genomgripande funktionsutvärderingar som regeringen nu börjat tillämpa är ett bra instrument för att avläsa förmågan inom det civila försvarets olika funktioner. Överstyrelsen för civil beredskap, som angavs vara den myndighet som skulle svara för dessa utvärderingar, genomför nu på uppdrag av regeringen en utvärdering av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Mot bakgrund av utskottets uttalanden angående betydelsen av uthålligheten inom de viktigaste infrastrukturområdena för det civila försvarets förmåga skulle utskottet för sin del vilja peka på värdet av funktionsutvärderingar för de infrastrukturområden som utskottet ovan tillskrivit vara av särskilt vital betydelse för förmågan inom det civila försvaret. Som framgått ovan har regeringen nu påbörjat ett utredningsarbete vad avser IT-säkerhetsfrågorna. Inom detta område kommer också IT-kommissionen (SB 1995:01) att lägga fram sin slutrapport i maj 1998. Utskottet har erfarit att regeringen i en skrivelse hösten 1998 avser att återkomma till riksdagen med bl.a. en redovisning av dessa utredningar. Utskottet finner därför inte anledning att nu föreslå en funktionsutvärdering inom detta område. Däremot anser utskottet att det finns anledning att föreslå utvärderingar av funktionerna Civil ledning och Telekommunikationer samt av delfunktionen Elförsörjning. Även om det pågår ett utredningsarbete vad avser den s.k. ledningskedjan i det civila försvaret bedömer utskottet att en utvärdering av funktionen Civil ledning kan utgöra ett värdefullt underlag och komplement för detta utredningsarbete. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att regeringen vid sin bedömning av beredskapsläget 31 december 1996 i propositionen (prop. 1996/97:4) Totalförsvar i förnyelse och i årets budgetproposition (1997/98:1 utg. omr. 6) för funktionerna Civil ledning och Telekommunikationer samt delfunktionen Elförsörjning konstaterar att det ur sårbarhetssynpunkt finns brister inom dessa funktioner. Utskottet är medvetet om att det genomfördes en utvärdering av funktionen Telekommunikationer under budgetåret 1995/96. Förutom vad utskottet framhållit ovan har utskottet inget att erinra mot regeringens redovisning om uppföljning, utvärdering, funktionsutvärdering, resultatbedömning och slutsatser avseende det civila försvaret.
Förändrad finansieringsform för investeringar i beredskapstillgångar Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 44-45) anfört om förändrad finansieringsform för investeringar i beredskapstillgångar.
Regeringen Syftet med en övergång till lånefinansiering av beredskapstillgångar är att på ett tydligt sätt kunna redovisa de totala kostnaderna för beredskapsverksamheten. Genom att myndigheterna belastas med de faktiska kostnaderna skapas incitament för myndigheterna att genom sitt handlande även minimera kostnaderna för staten. Vid en övergång till lånefinansiering kommer myndigheten att anslagsbelasta amorteringar och ränteutgifter i stället för att hela utgiften för beredskapsinvesteringar belastar myndighetens anslag vid anskaffningstillfället. Utöver att kapitalkostnaderna för myndigheternas beredskapstillgångar synliggörs, medför en övergång till lånefinansiering en positiv engångseffekt på statsbudgeten. Myndigheten tar upp ett lån eller utnyttjar en kredit i Riksgäldskontoret till samma belopp som det bokförda värdet av beredskapstillgångarna. Beloppet används till att återbetala statskapitalet, dvs. beloppet inlevereras på inkomsttitel. Riksrevisionsverket har utarbetat en modell för lånefinansiering av beredskapsinvesteringar, med en indelning av beredskapstillgångar i två kategorier. Den ena kategorin avser beredskapsvaror som finansieras med kredit i Riksgäldskontoret och den andra kategorin beredskapsinventarier som finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Varor som finansieras via kredit skall vara amorteringsfria eftersom det inte görs några avskrivningar på dessa varor. För inventarier skall avskrivningsplaner och därmed amorteringstider fastställas. Endast räntekostnader belastar således anskaffningen av beredskapsvaror, medan både ränte- och amorteringskostnader belastar anskaffningen av beredskapsinventarier. De myndigheter som berörs av en övergång till lånefinansiering är Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk och Socialstyrelsen. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att Överstyrelsen för civil beredskap fr.o.m. budgetåret 1998 skall finansiera investeringar i bered- skapstillgångar med lån eller kredit i Riksgäldskontoret. Statens räddningsverk och Socialstyrelsen skall under budgetåret 1998 genomföra förberedelser så att en övergång till lånefinansiering kan ske fr.o.m. budgetåret 1999.
Utskottet Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om en förändrad finansieringsform för investeringar i beredskapstillgångar. Utskottet föreslår således att riksdagen bifaller regeringens förslag till en successiv övergång till lånefinansiering av investeringar i beredskapstillgångar inom det civila försvaret.
Civil ledning Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 35-37) anfört om länsstyrelserna och i budgetpropositionen (s. 45-47) anfört om investeringsplan, beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Civil ledning. Utskottet behandlar även motionerna Fö209 (m) yrkande 5, Fö220 (kd) yrkande 15, Fö225 (m) yrkande 9, Fö228 (fp) yrkande 3 i denna del och Fö403 (s) yrkande 1.
Regeringen Regeringen lämnar i skrivelsen följande redogörelse i sammandrag om länsstyrelserna. I totalförsvarsbeslutet hösten 1996 framhöll regeringen i propositionen (prop. 1996/97:4) Totalförsvar i förnyelse att utvecklingen inom länsstyrelserna vad gäller områdena civilt försvar och räddningstjänst noga kommer att följas. Anledningen var att besparingarna på länsstyrelsernas område även berört nämnda områden. En ambitionssänkning inom det civila försvarets område hos en länsstyrelse riskerar att snabbt få ett negativt genomslag hos kommunerna i länet. Av årsredovisningarna från Överstyrelsen för civil beredskap och länsstyrelserna för budgetåret 1995/96 framgår att länsstyrelserna inom sakområdena civilt försvar och räddningstjänst i huvudsak har lyckats uppfylla de krav som regeringen ställt. Personalnedskärningarna har emellertid medfört att en del länsstyrelser haft svårigheter att upprätthålla kompetens inom alla de områden som den kommunala beredskapen omfattar. Flertalet kommuner redovisar en bemannad krigsorganisation men enligt länsstyrelserna förekommer påfallande ofta att kommunernas krigsorganisationer övats i en mycket begränsad omfattning sedan den nya lagens ikraftträdande. Flertalet länsstyrelser redovisar dock att övningsverksamheten kommer att återupptas under 1997-1998. Regeringen har i regleringsbrev för år 1997 gett Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att senast den 1 mars 1998 redovisa en analys av hur lagen om civilt försvar genomförts i kommunerna. Överstyrelsen har i en delrapport i ämnet framhållit att sakområdet civilt försvar och räddningstjänst genomgående har fått starkt minskade resurser under senare år och att trenden för år 1998 när det gäller vissa länsstyrelser innebär fortsatta neddragningar av de personella resurserna. Enligt Överstyrelsen riskerar enskilda länsstyrelser att inte kunna uppfylla de minimikrav som ställs. Det gäller bl.a. tillgång på en s.k. operativ kärna för ledning samt när det gäller anpassningsfrågorna. Överstyrelsen avser att tillsammans med länsstyrelserna och Civilbefälhavarna bl.a. ytterligare utveckla kunskaperna om vissa uppgifter som vid en viss tidpunkt skall lösas och utveckla arbetet med att ta fram centrala myndigheters krav på länsstyrelser. Regeringen redovisar också att regeringen - med anledning av försvarsutskottets uttalande om den s.k. civila ledningskedjan i betänkandet (bet. 1996/97:5) Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred - tillsatt en särskild arbetsgrupp i augusti 1997. Arbetsgruppen har till uppgift att analysera och lämna förslag i fråga om bl.a. roller för olika myndigheter i ledningskedjan. Regeringen har i regleringsbrev för år 1997 givit Statens räddningsverk i uppdrag att senast den 1 mars 1998 redovisa utförd tillsynsverksamhet vid länsstyrelserna bl.a. vad avser deras uppgifter enligt räddningstjänstlagen (1986:1102). Statens räddningsverk har i en delrapport i ämnet framhållit att fem av sex länsstyrelser bedöms ha en organisation och ha prioriterat resurser på ett sådant att de uppgifter som enligt räddningstjänstlagen åligger länsstyrelserna kan lösas. Regeringens bedömning i fråga om länsstyrelserna är - mot bakgrund av årsredovisningarna samt av Överstyrelsen för civil beredskap och Statens räddningsverk lämnade delredovisningar - att länsstyrelserna i huvudsak bedrivit verksamhet i enlighet med de av regeringen uppställda målen på området civilt försvar och räddningstjänst. Regeringen avser att följa utvecklingen och att rapportera denna till riksdagen. Om en länsstyrelse inte klarar sina uppgifter enligt räddningstjänstlagen eller enligt lagen om civilt försvar, anser regeringen att åtgärder behöver vidtas. Myndigheternas slutrapporter kommer härvid att utgöra ett viktigt underlag för regeringens ställningstagande. I budgetpropositionen anför regeringen beträffande funktionen Civil ledning att personalen vid civila myndigheter under höjd beredskap skall kunna stanna kvar vid och till huvuddel leda verksamheten från fredsarbetsplatsen. Under det gångna budgetåret har ledningsförmågan stärkts genom åtgärder vid vissa länsstyrelser. Emellertid har det inte skett i tillräcklig omfattning varför funktionens tekniska ledningsförmåga på fredsarbetsplats inte är godtagbar avseende telesäkerhet, skydd och uthållighet. Personellt är ledningsförmågan godtagbar. De materiella bristerna avseende reservkraft, telekommunikationer, skydd etc. gör att funktionens ledningsförmåga totalt sett inte är godtagbar. Utvecklingen inom funktionen har varit sådan att funktionens samlade förmåga successivt förbättrats, men i sin helhet har dock inte det övergripande funktionsmålet enligt försvarsbeslutet år 1992 uppnåtts. Civilbefälhavarna har i stort sett uppnått de av regeringen uppställda målen. I regleringsbrev för år 1997 fick civilbefälhavarna i uppdrag att gemensamt senast den 1 juni 1997 till regeringen bl.a. redovisa vilka resurser som kan komma i fråga att utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Den rapport som civilbefälhavarna överlämnat i ämnet kommer att utgöra en del av det underlag för den i skrivelsen omnämnda arbetsgrupp som skall analysera och lämna förslag avseende rollerna för de olika myndigheterna i ledningskedjan. I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner inriktningen av investeringsplan för Överstyrelsen för civil beredskap, såvitt avser funktionen Civil ledning för perioden 1998-2000. Planen är att göra investeringar för perioden på totalt 185,5 miljoner kronor, varav 76,6 för budgetåret 1998. Investeringarna fördelar sig med 40,0 miljoner kronor på tekniskt ledningsstöd, med 9,6 miljoner kronor på signalskydd, med 7,0 miljoner kronor på kommunalteknisk försörjning samt med 20,0 miljoner kronor på övriga investeringar budgetåret 1998. I budgetpropositionen föreslås också att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar inom en bemyndiganderam om 166 miljoner kronor, varav 56 miljoner kronor avser bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Till funktionen Civil ledning föreslår regeringen ett ramanslag på 473 145 000 kr för budgetåret 1998.
Motionerna Kristdemokraterna tar i sin kommittémotion Fö220 (kd) upp frågan om resurstilldelningen till länsstyrelserna och pekar på att det i skrivelsen (skr. 1997/98:4) Totalförsvar i förnyelse bl.a. sägs att en del länsstyrelser haft svårt att upprätthålla kompetens inom områden som berör den kommunala beredskapen och att kommunernas krigsorganisationer övats i mycket begränsad omfattning. Motionärerna menar att konsekvenserna blir att viktig beredskapsplanering inte blir utförd och att samhällets förmåga att motstå svåra påfrestningar allvarligt kan minska. För att kunna garantera att vårt samhälle har tillräcklig förmåga att vidta nödvändiga beredskapsförberedelser bör en översyn av finansieringsformerna göras för att säkerställa en regional ledning av totalförsvaret (yrkande 15). I fyra motioner tas frågan upp om civila beredskapsstyrkor. I kommittémotion Fö209 (m) yrkande 5 framhålls att uppsättandet och grundutbildningen av de civila beredskapsstyrkorna är ett allvarligt missbruk av totalförsvarsplikten. De civilpliktiga som ryckte in i juli 1997 avses utbildas i socialtjänst och stabs- och informationstjänst. Motionärerna anser att frivilligrekrytering skulle vara en överlägsen metod att täcka detta personalbehov. I dagens samhälle är det inte korttidsutbildade civilpliktiga som är avgörande för hanteringen av fredstida kriser och katastrofer. Räddningstjänsten behöver i första hand tekniskt avancerad materiel. Uppsättandet av civila beredskapsstyrkor bör avbrytas redan under innevarande budgetår och resurserna överföras till de delar av det civila respektive militära försvaret de hämtats ifrån. I kommittémotion Fö225 (m) yrkas att 50 000 000 kr bör överföras från anslaget B 1 Funktionen Civil ledning eftersom den breddutbildning av civilpliktiga som påbörjades under år 1997 inte bör komma till stånd under nästa budgetår. Dessa pengar bör i stället anvisas Försvarsmakten. Till anslaget B 1 bör således totalt 423 145 000 kr anvisas (yrkande 9). I partimotion Fö228 (fp) föreslås att till anslaget A 1 Försvarsmakten överföres ytterligare sammanlagt 150 miljoner kronor från anslaget B 1 Funktionen Civil ledning och B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Anslaget B 1 föreslås minskas i avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen med förslag, i vilket vidare behov av och former för civila beredskapsstyrkor redovisats (yrkande 3 i denna del). I motion Fö403 (s) av Ingibjörg Sigurdsdóttir och Lilian Virgin hänvisas till proposition (prop. 1995/96:12) Totalförsvar i förnyelse, vari förordades en samverkan mellan militär och civil verksamhet för att effektivare utnyttja den från skattebetalarna erhållna resursen för landets totalförsvar. Motionärerna anser att det på Gotland finns stort intresse för att bli ett försöksområde för de intentioner som propositionen förutskickade. Det gotländska totalförsvaret kan planera och starta utbildning av civil pliktpersonal och sätta upp en civil beredskapsstyrka för att kunna bistå Gotland, i Östersjön och i internationella insatsstyrkor (yrkande 1).
Utskottet Med anledning av vad regeringen anför om länsstyrelserna i skrivelsen vill utskottet erinra om följande. I samband med försvarsbeslutet hösten 1996 ansåg utskottet att det fanns anledning att befara att vissa grundläggande uppgifter i beredskapsplaneringen som åligger länsstyrelserna inte kunde fullföljas på grund av kraftiga besparingsåtgärder inom statsförvaltningen. Utskottet avsåg noga följa utvecklingen på området och var inte främmande för att initiera en översyn av finansieringsformerna om länsstyrelsernas viktiga uppgifter inom totalförsvaret inte kan fullföljas (bet. 1996/97:FöU1, s. 171). Utskottet noterar nu att regeringens överväganden i fråga om länsstyrelserna är att dessa i huvudsak bedrivit verksamhet i enlighet med de av regeringen uppställda målen på området civilt försvar och räddningstjänst. Regeringen anser också att om en länsstyrelse inte klarar sina uppgifter enligt räddningstjänstlagen eller lagen om civilt försvar så behöver åtgärder vidtas. De slutrapporter som Överstyrelsen för civil beredskap och Statens räddningsverk kommer att redovisa för regeringen i mars 1998 kommer därvid att utgöra ett viktigt underlag för regeringens ställningstagande. Utskottet finner inte anledning att i dag aktualisera frågan i motion Fö220 (kd) yrkande 15 om en översyn av finansieringsformerna för att säkerställa den regionala ledningen i totalförsvaret. Utskottet anser att man bör avvakta den slutliga avrapporteringen från Överstyrelsen för civil beredskap och Statens räddningsverk när det gäller utvärderingen av länsstyrelsernas möjligheter att inom respektive funktion fullfölja uppgifterna. Utskottet vill också i detta sammanhang peka på den pågående utredningen om den s.k. ledningskedjan, där länsstyrelserna också ingår som en viktig del. Slutrapporten från Överstyrelsen och Räddningsverket skall lämnas senast den 1 mars 1998 och utredningen om den s.k. ledningskedjan skall avlämna en rapport senast den 1 april 1998. Utskottet utgår ifrån att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder om allvarliga brister i länsstyrelsernas förmåga att fullfölja sina uppgifter inom beredskapsplaneringen uppdagas. Med anledning av vad utskottet nu anfört bör motion Fö220 (kd) yrkande 15 inte bifallas av riksdagen. I fyra motioner behandlas frågan om s.k. civila beredskapsstyrkor. Ordet beredskapsstyrka skulle enligt utskottets bedömning kunna leda till uppfattningen att det var frågan om särskilt organiserade och utrustade bered- skapsenheter. Utskottet tillämpar i stället i det följande ordet beredskaps- man/män för begreppet civila beredskapsstyrkor. Med beredskapsman/män avses även kvinna/kvinnor. Utskottet vill med anledning av vad som anförs i motionerna Fö209 (m) yrkande 5 och Fö403 (s) om s.k. civila beredskapsstyrkor framhålla att utbildning av beredskapsmän påbörjades den 29 juli 1997 och sker i enlighet med de planer som fastlades vid försvarsbeslutets andra etapp hösten 1996 (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 109). Av regeringens skrivelse (skr. 1997/98:4) Totalförsvar i förnyelse framgår att Överstyrelsen för civil beredskap under våren 1997 i sina kontakter med kommunerna fått in beställningar på fler totalförsvarspliktiga till beredskapsmän än det antal som man planerar att utbilda under den inledande delen av försvarsbeslutsperioden. Om behov av ytterligare utbildningsplatser bedöms föreligga utöver kapaciteten vid räddningsskolorna och Almnäs har Överstyrelsen fått i uppdrag att, i samråd med Försvarsmakten och Räddningsverket, utreda möjligheten att använda andra utbildningsanläggningar inom totalförsvaret. Överstyrelsen har också fått i uppdrag att i samråd med Räddningsverket utveckla tidigare redovisat förslag att upprätta, vad regeringen kallar, regionala beredskapsstyrkor som en resurs på länsnivå. Vidare framgår av skrivelsen att frågor om antal totalförsvarspliktiga som skall utbildas till beredskapsmän, var utbildning i så fall skall äga rum och om eventuellt utökade uppgifter för dessa kommer att bli aktuella i anslutning till den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998. Utskottet vill också erinra om den av regeringen nyligen tillsatta utredningen med uppdrag att göra en översyn av totalförsvarspliktens tillämpning och andra pliktfrågor m.m. Enligt sina direktiv (dir. 1997:106) skall utredningen bl.a. överväga frågan om det bör införas en skyldighet att tjänstgöra vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Någon sådan skyldighet finns inte för närvarande. Utredningen skall härvid bl.a. bedöma om en sådan skyldighet kan inrymmas inom ramen för totalförsvarsplikten. Mot bakgrund av vad utskottet anfört finns inte nu anledning att ompröva den inriktning av utbildning av beredskapsmän som beslutades vid försvarsbeslutets andra etapp hösten 1996. I vad mån en omprövning skall ske bör myndigheternas samlade behov av totalförsvarspliktiga i anslutning till den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998 avvaktas. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört bör därför motionerna Fö209 (m) yrkande 5 och Fö403 (s) yrkande 1 inte bifallas av riksdagen. I motionerna Fö225 (m) yrkande 9 och Fö228 (fp) yrkande 3 (i denna del) tas frågan upp om anslaget till funktionen Civil ledning. Utskottet vill erinra om att förslag till utbildningsplatser för beredskapsmän utarbetas av Överstyrelsen för civil beredskap och Statens räddningsverk. Det är Räddningsverket som genomför utbildningen och det finansieras därmed över anslaget B 3 funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Utskottet vill också i sammanhanget erinra om att regeringen sammantaget bedömer att utbildningen av beredskapsmän fått ett gott mottagande bland kommuner som i sina krigsorganisationer visat sig behöva pliktpersonal. Utskottet har erfarit att fram till sommaren 1997 hade sammanlagt ett 40-tal kommuner beställt utbildning motsvarande 2 700 totalförsvarspliktiga på årsbasis, dvs. i en omfattning som redan det första utbildningsåret närmar sig angiven målsättning om ca 5 000 totalförsvarspliktiga vid försvarsbeslutsperiodens slut. Mot bakgrund av vad som i motionerna anförs finner utskottet inte anledning att ändra regeringens förslag om medelstilldelning till funktionen Civil ledning. Utskottet föreslår således att riksdagen anvisar ett ramanslag på 473 145 000 kr till funktionen Civil ledning för budgetåret 1998. Motionerna Fö225 (m) yrkande 9 och Fö228 (fp) yrkande 3 (i denna del) bör därför inte bifallas av riksdagen. Utskottet föreslår också att riksdagen godkänner regeringens förslag till inriktning av investeringsplan för Överstyrelsen för civil beredskap, såvitt avser funktionen Civil ledning för perioden 1998-2000. Vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar inom en bemyndiganderam om 166 miljoner kronor.
Försörjning med industrivaror Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 47-49) anfört om beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Försörjning med industrivaror.
Regeringen Överstyrelsen för civil beredskap är funktionsansvarig myndighet. Verksamhetsmålen har i huvudsak uppnåtts. Det övergripande målet att verksamheten i enlighet med förutsättningarna i försvarsbeslutet år 1992 skall säkerställa att produktion kan bedrivas under period då krigsförband antar anbefalld krigsduglighet har dock inte uppnåtts. Vissa brister finns inom elektronik- och verkstadsområdena samt vissa delar av kemiområdet. Den inriktning som angavs i totalförsvarspropositionen år 1996 innebar att planeringsförutsättningarna för funktionen ändrades i relativt hög grad. Omstruktureringen av beredskapslager avser s.k. icke strategiska varor. De nya planeringsförutsättningarna innebär att Överstyrelsen kompenserar en minskning av lagren med en ökad satsning på riskinformationssystem som syftar till att tidigt få information om sådana förändringar på marknaden som påverkar försörjningsberedskapen. Utbetalningar avseende beredskapsavtal följer en sedan tidigare fastställd utbetalningsplan. Överstyrelsen kommer därför att även för budgetåret 1997 redovisa utgående reservationer. Beloppet är emellertid intecknat i avtal med industrin. Avtalen innebär åtaganden för industrin för vilka de får en viss ersättning. Endast i undantagsfall avser utbetalningarna investeringar i beredskapslager som Överstyrelsen äger men som är placerade hos företag. Genom att Överstyrelsen påbörjat utförsäljning av beredskapslager och det därmed för närvarande inte kommer att ske någon nyanskaffning redovisas inte någon investeringsplan för funktionen Försvaret. Regeringens slutsatser är att för Överstyrelsen medför omstruktureringen av beredskapslagren att medel frigörs som kan användas i annan verksamhet, främst analys- och planeringsarbete som genom den förändrade totalförsvars- inriktningen har fått ökad aktualitet. Omstrukturering av lager medför emellertid att anslagsnivån för beredskapsinvesteringar successivt minskar. Behov av beredskapslager kommer dock även i fortsättningen att finnas, då anskaffning av vissa strategiska varor inte går att skjuta upp till en anpass- ningsperiod. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Försörjning med industrivaror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder inom en bemyndiganderam om 130 miljoner kronor, varav 50 miljoner kronor avser bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Regeringen föreslår ett ramanslag på 140 974 000 kr för budgetåret 1998.
Utskottet Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu föreslår om bemyndiganden och anslag till funktionen Försörjning med industrivaror. Således föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder inom en bemyndiganderam om 130 miljoner kronor samt anvisar ett ramanslag på 140 974 000 kr till funktionen Försörjning med industrivaror för budgetåret 1998.
Befolkningsskydd och räddningstjänst Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 49-50) anfört om beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Utskottet behandlar även motionerna Fö213 (v) yrkandena 4 och 6 i denna del, Fö228 (fp) yrkandena 3 i denna del och 4, Fö404 (kd) yrkande 4 samt Fö717 (s).
Regeringen Redovisningen av verksamhetens resultat visar att verksamhetsmålen i huvudsak har uppnåtts. Vad gäller verksamhetsmålet Varning och information har dock målet att kunna varna utomhus inte kunnat nås då en del kommuner tagit varningsaggregat ur drift. Det är viktigt att tekniken snabbt kan anpassas så att befolkningen i områden med farlig verksamhet eller i riskområden med högsta eller hög prioritet enligt de regionala mål- och riskanalyserna skall kunna varnas genom utomhusvarning. Regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att göra en översyn av Statens räddningsverks mål och medel. Utredaren har den 30 maj 1997 lämnat en delrapport om ett eventuellt överförande av medel för skyddsrumsbyggande till kommunerna. Utredaren anser inte att medel skall överföras så länge nuvarande planerings- och finansieringssystem tillämpas. Utredningen kommer i enlighet med sina direktiv att i det fortsatta arbetet närmare överväga frågor som rör skyddsrum. I uppdraget ingår även att bl.a. utreda vilka av Räddningsverkets verksamheter som bör ingå i den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning lämnas för beställningar av skyddsrum och ledningsplatser m.m. inom en bemyndiganderam om 1 285 miljoner kronor, varav 375 miljoner kronor avser bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Regeringen anser att Statens räddningsverk genomfört verksamheten så att givna mål för funktionen i stort sett har uppnåtts. De riktlinjer och mål för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst som tidigare lagts fast i totalförsvarspropositionen år 1996 skall även gälla under budgetåret 1998. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att Statens räddningsverk för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt fredsräddningstjänst tilldelas ett ramanslag på 1 232 554 000 kr för budgetåret 1998. I anslaget beräknas även medel för frivilliga försvarsorganisationers utbildningsverksamhet.
Motionerna I Vänsterpartiets partimotion Fö213 (v) framhålls vad gäller funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst att skyddsrumsbyggandet måste minskas. Det säkerhetspolitiska läget gör det möjligt med minskningar i För- svarsmakten. Givetvis bör då även neddragningar ske på andra funktioner som endast är tänkta för att komma till nytta vid ett väpnat angrepp mot vårt land. Att bygga och underhålla ett stort antal skyddsrum runt om i landet är enligt Vänsterpartiet inte klok hushållning med begränsade resurser. I motionen föreslås att medel för skyddsrumsbyggandet minskas med 90 miljoner kronor (yrkandena 4 och 6 i denna del). I partimotion Fö228 (fp) föreslås att till anslaget A 1 Försvarsmakten överföres ytterligare sammanlagt 150 miljoner kronor från anslaget B 1 Funktionen Civil ledning och B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Anslaget B 1 föreslås minskas i avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen med förslag, i vilket vidare behov av och former för civila beredskapsstyrkor redovisats (yrkande 3 i denna del). I motionen föreslås vidare att riksdagen begränsar regeringens bemyndiganden för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst med till sammanlagt 250 miljoner kronor, då produktionen av skyddsrum bör begränsas och inriktas mot områden, där riskerna bedöms som störst (yrkande 4). I kommittémotion Fö404 (kd) yrkande 4 framhålls att det i budgetpropositionen anges att verksamhetsmålet Varning och information vad gäller att kunna varna utomhus inte har nåtts då en del kommuner tagit varningsaggregat ur drift. Enligt motionärerna är varning och information vid svåra olyckor och påfrestningar i samhället mycket viktigt och därför bör det klargöras vilka krav som måste ställas gällande utomhusvarning till befolkningen i områden med farlig verksamhet eller i riskområden med hög prioritet. I motion Fö717 (s) anför Torgny Danielsson och Marina Pettersson att Statens räddningsverk enligt sina instruktioner skall bevaka riskutvecklingen inom verksamhetsområdet och verka för att åtgärder vidtas för befolkningens skydd och att förebygga olyckor. Utbildning i simning och vattensäkerhet kan anses vara en självskyddsverksamhet, men ingår inte i dag som en självklar uppgift för Räddningsverket. Motionärerna föreslår därför att Räddningsverkets instruktioner utökas till att även omfatta självskyddsutbildning i simning/vattensäkerhet.
Utskottet Frågan om befolkningsskydd och räddningstjänst har vid riksdagens tre senaste riksmöten varit föremål för utskottets utförliga behandling (bet. 1994/95:FöU4, bet. 1995/96:FöU1, bet. 1996/97:FöU1). Under innevarande riksmöte behandlar nu utskottet denna fråga för andra gången. Utskottet vill nu erinra om vad utskottet helt nyligen bl.a. anförde i sitt yttrande till finansutskottet (yttr. 1997/98:FöU:2y) Tilläggsbudget för 1997. Frågan gällde då en ökning med 50 miljoner kronor av ramanslaget B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1997. I sitt yttrande framhöll utskottet att det är utskottets principiella uppfattning att verksamheterna måste inriktas, styras och följas upp av regeringen, och enligt dess uppdrag av myndigheterna, utgående från de anslagsmedel som riksdagen anvisar. Utskottet anförde vidare att - enligt utskottets bedömning - det nuvarande systemet för styrning, budgetering och finansiering av skyddsrumsbyggandet inte har den precision som de nya principerna och bestämmelserna för budgetering och anslagstilldelning ställer krav på. Arbetet med att utarbeta ett nytt och bättre fungerande system måste sålunda drivas vidare med stor skyndsamhet. Enligt vad utskottet särskilt inhämtade vid sin beredning av tilläggsbudget för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst för år 1997 kan inte medel under innevarande budgetår omdisponeras och verksamheten omplaneras inom anslaget B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst, så att ett anslagsöverskridande undviks. Utskottet föreslog därför att riksdagen beviljar den begärda höjningen av anslaget och att detta finansieras genom en motsvarande minskning av ramanslaget A 1 Försvarsmakten. Utskottet anförde vidare att om riksdagen beslutar i enlighet med vad utskottet förordar avser utskottet att vid sin behandling av budgeten för år 1998 föreslå att anslaget A 1 Försvarsmakten tillförs 50 miljoner kronor som finansieras genom en motsvarande minskning av anslaget B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Därmed blir finansieringen neutral mellan de bägge anslagen - och berörda myndigheter - under de två budgetåren 1997 och 1998. Utskottets ställningstagande härvidlag ligger fast. Således föreslår utskottet att ramanslaget A 1 Försvarsmakten tillförs 50 miljoner kronor för budgetåret 1998 - utöver vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen. Ökningen finansieras med en motsvarande minskning på anslaget B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst. Vad utskottet nu föreslagit anser utskottet vara en ytterligare markering och tillräckligt tydlig signal för att utskottets upprepade uttalanden i fråga om skyddsrumsbyggandet snarast leder till verkställighet. En neddragning av anslaget i den omfattning som föreslås i motionerna Fö213 (v) och Fö228 (fp) torde därför för dagen inte vara påkallad. I fråga om beställningsbemyndiganden har utskottet erfarit att regeringens förslag om en bemyndiganderam på 375 miljoner kronor för nya beställningar år 1998 avser 265 miljoner kronor skyddsrum och 110 miljoner ledningsplatser. Denna ram är utformad med hänsyn till nu gällande planeringsförutsättningar för funktionen samt en bedömning av nyproduktionen i bostadsbyggandet. Utskottet vill också i sammanhanget ytterligare understryka det mycket angelägna behovet av en fortsatt intensifierad översyn av riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet. Därför är det angeläget att regeringen noggrant prövar behovet av att ställa alla de nya beställningsbemyndigandena till Statens räddningsverks förfogande under år 1998. Mot bakgrund av vad utskottet nu framhållit i denna fråga bedömer utskottet att det inte finns skäl att minska beställningsbemyndigandet för år 1998 med till sammanlagt 250 miljoner kronor, som föreslås i motion Fö228 yrkande 4. Utöver vad utskottet ovan anfört vill utskottet dessutom erinra om att den utredning som regeringen tillsatt med uppdrag att göra en översyn av Statens räddningsverk - mål och medel kommer i enlighet med sina direktiv att närmare överväga frågor som rör skyddsrum. Uppdraget skall slutredovisas den 1 mars 1998. Utskottet finner för närvarande inte heller anledning att nu föregripa resultatet av detta arbete. Utskottet bör därför föreslå riksdagen att bemyndiga regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning lämnas för beställningar av skyddsrum och ledningsplatser m.m. inom en bemyndiganderam om 1 285 miljoner kronor, varav 375 miljoner kronor avser bemyndigande för nya beställningar år 1998. Utskottet föreslår också att riksdagen anvisar ett ramanslag till funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst på 1 182 554 000 kr. Motionerna Fö213 (v) yrkandena 4 och 6 (i denna del) samt Fö228 (fp) yrkande 3 (i denna del) och 4, bör därför inte bifallas av riksdagen. Beträffande frågan om utomhusvarning, som behandlas i motion Fö404 (kd) yrkande 4, har utskottet erfarit att fr.o.m. år 1998 kommer ett nytt manöversystem att tas i bruk vad avser utomhusvarning. Möjligheterna att via radio och TV varna och informera befolkningen har även förbättrats genom överenskommelser med privata lokalradiostationer. Utskottet utgår ifrån att de åtgärder som nu vidtagits på området sammantaget kommer att leda till att befolkningen i områden med farlig verksamhet eller i riskområden med högsta eller hög prioritet skall kunna varnas genom utomhusvarning. Motion Fö404 (kd) yrkande 4 bör därmed bli tillgodosett och behöver därför inte bifallas av riksdagen. Beträffande utökade instruktioner för Räddningsverkets självskyddsverksamhet till att även omfatta utbildning i simning och vattensäkerhet har utskottet erfarit att Räddningsverket kommer att föreslå detta i sin handlingsplan som redovisas till regeringen i november 1997. Utskottet vill också erinra om att regeringen uppdragit åt Räddningsverket att i samverkan med Styrelsen för psykologiskt försvar och övriga berörda myndigheter och organisationer verka för att förbättra den enskilda människans förmåga att agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i viktiga infrastrukturssystem. Utskottet anser att de åtgärder som vidtagits i denna fråga torde tillgodose vad som yrkas i motion Fö717 (s). Motion Fö717 (s) bör därför avslås av riksdagen.
Psykologiskt försvar Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 51) anfört om anslag till funktionen Psykologiskt försvar.
Regeringen Styrelsens för psykologiskt försvar verksamhet har under budgetåret 1995/96 i stort uppfyllt de i regleringsbrevet uppställda resultatkraven. Verksamheten vid styrelsen är av sådan art att uppnådda effekter är svårmätbara. Detta ställer högre krav på modeller och metoder att återrapportera verksamhet. Utvecklingsarbetet pågår och regeringen följer detta.
I propositionen (prop. 1996/97:158) Radio och TV under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred, föreslås att den fredstida strukturen på radio- och TV-området skall bibehållas så långt möjligt under sådana förhållanden. I detta sammanhang har Styrelsen föreslagits tilldelas vissa utökade uppgifter. Regeringens bedömning innebär sammantaget att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för år 1998. För nya uppgifter i samband med beredskapsplanläggning inom radio- och TV-området tilldelas Styrelsen för psykologiskt försvar 2,2 miljoner kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag till funktionen Psykologiskt försvar på 18 002 000 kr för budgetåret 1998.
Utskottet Utskottet är medvetet om att verksamheten vid Styrelsen för psykologiskt försvar är av sådan art att uppnådda effekter är svårmätbara. Detta kan särskilt vara fallet beträffande det arbete som Referensgruppen civilt motstånd utför. Styrelsen tillsatte denna referensgrupp för ca ett år sedan i syfte att bl.a. stödja Styrelsens arbete med frågor som rör civilt motstånd. Utskottet har nu erfarit att en kommande viktig uppgift för Styrelsen och Referensgruppen är att ta fram förslag till allmänna råd i civilt motstånd. Råden skall ge legitimitet och aktualitet för svenska förhållanden. Utskottet anser att ett sådant arbete bör kunna utgöra ett första steg i uppföljningsarbetet inom detta informationsområde och ett led i det utvecklingsarbete som i övrigt pågår inom Regeringskansliet. I övrigt har utskottet inget att anföra utan föreslår att riksdagen anvisar ett ramanslag på 18 002 000 kr till funktionen Psykologiskt försvar för budgetåret 1998.
Ordning och säkerhet Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 51-52) anfört om anslag till funktionen Ordning och säkerhet.
Regeringen Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut skall beredskapspolisens organisation utökas och utbildningen av totalförsvarspliktiga till beredskapspoliser förlängas. Under år 1997 planerar Rikspolisstyrelsen för hur den utvidgade organisationen skall utbildas, rekryteras och utrustas. Vidare genomförs bl.a. utbildning av chefer och uttagning av totalförsvarspliktiga som en förberedelse för utbildning av beredskapspoliser under år 1998. Inriktningen skall vara att 1 000 totalförsvarspliktiga skall ha utbildats under budgetåret 1998. Regeringen föreslår ett ramanslag på 31 889 000 kr till funktionen Ordning och säkerhet för budgetåret 1998.
Utskottet Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om anslag till funktionen Ordning och säkerhet. Således föreslår utskottet att riksdagen anvisar ett ramanslag på 31 889 000 kr för budgetåret 1998.
Hälso- och sjukvård m.m. Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 52-53) anfört om beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
Regeringen De riktlinjer och mål som tidigare lagts fast för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i totalförsvarsbeslutet år 1996 skall även gälla under år 1998. Regeringen anser det viktigt att Socialstyrelsen prioriterar områden som har brister inom delfunktionerna hälso- och sjukvård, socialtjänst, miljö- och hälsoskydd samt smittskydd. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. medge beställningar och godkänna avtal såvitt avser beredskapsåtgärder inom en bemyndiganderam om 30 miljoner kronor, varav 15 miljoner kronor avser bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Regeringen föreslår vidare ett ramanslag på 99 563 000 kr till funktionen Hälso- och sjukvård m.m. för budgetåret 1998.
Utskottet Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om beställningsbemyndiganden och anslag till funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Således föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Hälso- och sjukvård medge beställningar och godkänna avtal såvitt avser beredskapsåtgärder inom en bemyndiganderam om 30 miljoner kronor samt anvisar ett ramanslag på 99 563 000 kr för budgetåret 1998.
Telekommunikationer Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 53-54) anfört om teleberedskapsavgift, investeringsplan för Post- och telestyrelsen, beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Telekommunikationer m.m.
Regeringen Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut är funktionen Telekommunikationer en prioriterad funktion. För telekommunikationerna krävs kontinuerliga åtgärder i fredstid, i samband med utbyggnad av långsiktiga investeringar i infrastrukturen. Det långsiktiga verksamhetsmålet har delvis uppnåtts genom att delar av transportnätet fått ökat skydd och en ny bergsanläggning har tagits i drift där viktig teleutrustning installerats. Telekommunikationernas sårbarhet har under budgetåret 1995/96 minskats genom att bl.a. televäxlar flyttats till bergrumsanläggningar. Målet vad gäller att kunna prioritera samhällsviktiga abonnenter i det fasta telenätet har inte kunnat uppnås under budgetåret 1995/96 eftersom en teknisk lösning saknats. Post- och telestyrelsen skall återkomma till regeringen med en redovisning av hur arbetet med abonnentprioriteringen utvecklas. Regeringen har gett Post- och telestyrelsen i uppdrag att tillse att kompetens i krishanteringsfrågor avseende svåra påfrestningar på samhället i fred som avser Post- och telestyrelsens ansvarsområde skall finnas på myndigheten i enlighet med riksdagens beslut i maj 1997 (prop. 1996/97:11, bet. FöU5, rskr. 203). Regeringen föreslår att ett beräknat avgiftsuttag för teleberedskap fastställs till ett belopp om sammanlagt 100 000 000 kr för budgetåret 1998. Regeringen föreslår också att riksdagen godkänner inriktningen av Post- och telestyrelsens investeringsplan, såvitt avser funktionen Telekommunikationer m.m. för perioden 1998-2000. Planen är att göra investeringar i berganläggningar och nätåtgärder på totalt 550 miljoner kronor för perioden, varav 180 miljoner kronor för budgetåret 1998. Regeringen föreslår också att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Telekommunikationer m.m. godkänna avtal och beställningar avseende tjänster, utrustningar och anläggningar för beredskapsändamål inom en bemyndiganderam om 375 miljoner kronor, varav 175 miljoner kronor för bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Regeringen föreslår vidare ett ramanslag på 199 500 000 kr till funktionen Telekommunikationer m.m. för budgetåret 1998.
Utskottet Utskottet noterar att sårbarheten för funktionen Telekommunikationer visserligen minskat under budgetåret 1995/96, men att målet att kunna prioritera samhällsviktiga abonnenter i det fasta telenätet inte har kunnat uppnås under budgetåret 1995/96 eftersom en teknisk lösning saknats. Utskottet vill här erinra om att på annan plats i detta betänkande har utskottet pekat på betydelsen av uthålligheten inom bl.a. telekommunikationsområdet. Detta område bedömer utskottet vara av särskilt vital betydelse för samhällets funktionsförmåga vid extrema påfrestningar. Utskottet har därvid också pekat på värdet av en funktionsutvärdering av funktionen Telekommunikationer. Utskottet har i övrigt inget att anföra mot vad regeringen nu föreslagit om avgiftsuttag, investeringsplan för Post- och telestyrelsen, beställningsbemyndiganden eller ramanslag för funktionen Telekommunikationer m.m. Således föreslår utskottet att regeringens förslag angående ett avgiftsuttag för teleberedskap om sammanlagt 100 000 000 kr och investeringsplan för Post- och telestyrelsen, såvitt avser funktionen Telekommunikationer m.m. för perioden 1998-2000 bifalls av riksdagen. Likaså föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna avtal och beställningar avseende tjänster, utrustningar och anläggningar för beredskapsändamål inom en bemyndiganderam om 375 miljoner kronor samt anvisar ett ramanslag på 199 500 000 kr till funktionen Telekommunikationer m.m. för budgetåret 1998.
Postbefordran Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 54-55) anfört om beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Postbefordran.
Regeringen Post- och telestyrelsen har under budgetåret 1995/96 upphandlat reservkraft till postterminaler m.m. Vid ett större elkraftsbortfall är förmågan att upprätthålla sortering och elektronisk postproduktion ej godtagbar på grund av avsaknad av reservkraft. Reservkraften har upphandlats till vissa delar av landet och installationer påbörjats. Reservkraft saknas dock fortfarande för storstadsområdena. Upphandling av reservkraft för storstadsområdena påbörjas under år 1998. Det långsiktiga verksamhetsmålet har således under budgetåret 1995/96 inte fullt ut uppnåtts. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Postbefordran godkänna avtal och beställningar avseende tjänster, utrustningar och anläggningar för beredskapsändamål inom en bemyndiganderam om 27 miljoner kronor, varav 5 miljoner kronor avser bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Regeringen föreslår vidare ett ramanslag på 21 700 000 kr till funktionen Postbefordran för budgetåret 1998.
Utskottet Utskottet noterar att vid ett större elkraftsbortfall är förmågan att upprätthålla sortering och elektronisk postproduktion inte godtagbar på grund av avsaknad av reservkraft. Utskottet noterar också att reservkraft fortfarande saknas för storstadsområdena. Frågan om reservkraft till storstadsområden är viktig och utskottet noterar nu att en upphandling av reservkraft för dessa områden kommer att påbörjas under budgetåret 1998. Det är enligt utskottets mening en angelägen åtgärd och ligger väl i linje med utskottets tidigare uttalanden bl.a. om betydelsen av uthålligheten inom de viktigaste infrastrukturområdena, varav uthålligheten inom bl.a. elförsörjningen är av särskilt vital betydelse. Utskottet har i övrigt inget att anföra mot regeringens förslag. Således föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna avtal och beställningar avseende tjänster, utrustningar och anläggningar för bered- skapsändamål inom en bemyndiganderam om 27 miljoner kronor samt att anvisa ett ramanslag till funktionen Postbefordran på 21 700 000 kr för budgetåret 1998.
Transporter Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 55-56) anfört om beställningsbemyndiganden och anslag för funktionern Transporter.
Regeringen Regeringen anför bl.a. att förmågan att upprätthålla väghållningen vid väpnat angrepp i ett förändrat omvärldsläge begränsas av bristen på reservbromateriel samt kompetens att bygga reservbroar. Beträffande järnvägstransporter och banhållning är bl.a. förmågan att utföra järnvägstransporter vid störda förhållanden till stor del beroende av en fungerande elförsörjning och intakta broar. När det gäller flygtransporter bedöms att markåtgärder vid flygplatserna, dvs. anpassning av kapacitet gällande bansystem och uppställningsyta, kommer att färdigställas under de närmaste åren. För närvarande är förmågan att utföra sjötransporter i säkerhetspolitiska kriser och i krig med enbart svenskflaggade fartyg allmänt sett bristfällig. Kapacitetsmålen för landsvägstransporter har i stort sett uppnåtts. Försvarsmaktens behov av trans-portresurser för tunga stridsfordon m.m. bedöms dock inte kunna tillgodoses fullt ut. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Transporter medge beställningar av reservbromateriel inom en bemyndiganderam om 20 miljoner kronor, varav 10 miljoner kronor avser bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Regeringen förslår vidare ett ramanslag på 190 500 000 kr för budgetåret 1998.
Utskottet Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om beställningsbemyndiganden och anslag till funktionen Transporter. Således föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Transporter medge beställningar av reservbromateriel inom en bemyndiganderam om 20 miljoner kronor samt anvisar ett ramanslag på 190 500 000 kr för budgetåret 1998.
Energiförsörjning Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 56-58) anfört om elberedskapsavgift, beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Energiförsörjning.
Regeringen Verksamhetsmålen har i huvudsak uppnåtts. Det kan dock konstateras brister i förmågan att tillgodose totalförsvarets behov av elkraft. Bristerna sammanhänger främst med svårigheterna att skydda anläggningar och system i elförsörjningen mot utslagning och störningar till följd av angrepp. Funktionen Energiförsörjning har från den 1 januari 1997 delats in i två delfunktioner. NUTEK ansvarar för funktionen och delfunktionen Bränsle- och drivmedelsförsörjning. Svenska kraftnät ansvarar för delfunktionen Elförsörjning. Den 1 juli 1997 trädde elberedskapslagen (1997:288) i kraft. Huvudprincipen är att elföretagen är skyldiga att mot ersättning vidta beredskapsåtgärder som beslutas med stöd av lagen. Ersättningen finansieras ge- nom elberedskapsavgiften, som är en offentligrättsligt reglerad avgift. Det är angeläget att upprätthålla en god beredskap inom energiförsörjningen. Tyngdpunkten i beredskapsarbetet bör läggas på åtgärder som syftar till att säkra en hög tillgänglighet i energiförsörjningen, särskilt elförsörjningen, i störningssituationer och vid höjd beredskap. Regeringen bedömer att elberedskapslagen och den nya beredskapsorganisationen inom elförsörjningen ger förutsättningar för att komma till rätta med bristerna inom detta område. Regeringen har nyligen gett Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att i samråd med NUTEK och Svenska kraftnät ta fram riktlinjer för att samordna de statliga åtgärderna för att anskaffa reservkraftsaggregat med be- redskapsåtgärderna inom elförsörjningen. Uppdraget syftar till att öka effektiviteten i beredskapsinsatserna. Avvecklingsarbetet beträffande lageranläggningarna har nu nått så långt att ställning bör tas i frågan om malpåseläggning. Inom Regeringskansliet bereds för närvarande frågan om att behålla två eller tre anläggningar i funktionsdugligt skick i första hand under innevarande försvarsbeslutsperiod. Merkostnaden för att behålla dessa anläggningar funktionsdugliga bedöms bli låg under de närmaste åren och ryms inom anslagsramen. Regeringen föreslår att ett beräknat avgiftsuttag för elberedskap fastställs till ett belopp om sammanlagt 200 000 000 kr för budgetåret 1998. Regeringen föreslår också att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Energiförsörjning godkänna avtal och beställningar såvitt avser beredskapsåtgärder inom en bemyndiganderam om 189 miljoner kronor, varav hela ramen avser bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Ramanslaget till funktionen föreslår regeringen uppgå till 230 687 000 kr för budgetåret 1998.
Utskottet Utskottet noterar att regeringen konstaterar brister i förmågan att tillgodose totalförsvarets behov av elkraft. Enligt regeringen sammanhänger bristerna främst med svårigheterna att skydda anläggningar och system i elförsörjningen mot utslagning och störningar till följd av angrepp. Regeringen bedömer att elberedskapslagen och den nya beredskapsorganisationen inom elförsörjningen ger förutsättningar för att komma till rätta med bristerna inom detta område. Utskottet vill här erinra om att på annan plats i detta betänkande har utskottet pekat på betydelsen av uthålligheten inom bl.a. elförsörjningen. Detta område bedömer utskottet vara av särskilt vital betydelse för samhällets funktionsförmåga vid extrema påfrestningar. Utskottet har därvid också pekat på värdet av en funktionsutvärdering för delfunktionen Elförsörjning. En sådan funktionsutvärdering torde enligt utskottets mening vara av stort värde för att kunna bedöma uthålligheten, inte bara för delfunktionen Elförsörjning utan för hela det civila försvaret. Utskottet har i övrigt inget att anföra mot vad regeringen nu föreslagit om avgiftsuttag, beställningsbemyndiganden eller ramanslag för funktionen Energiförsörjning. Således föreslår utskottet att regeringens förslag angående ett avgiftsuttag för elberedskap om sammanlagt 200 000 000 kr bifalls av riksdagen. Likaså att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna avtal och beställningar såvitt avser beredskapsåtgärder inom en bemyndiganderam om 189 miljoner kronor samt anvisar ett ramanslag på 230 687 000 kr till funktionen Energiförsörjning för budgetåret 1998.
Kustbevakningen och nämnder m.m. I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i budgetpropositionen avsnitt 6 Kustbevakningen och nämnder m.m. samt motionerna Fö221 (yrkande 7 i denna del), Fö403 (s) yrkande 2, Fö601 (m), Fö602 (s), Fö603 (m), Fö604 (fp) och Fö605 (s).
C 1 Kustbevakningen Kustbevakningen har till uppgift att i enlighet med sin instruktion och andra särskilda föreskrifter utföra sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljöräddning till sjöss.
Regeringen Under budgetåret 1995/96 har Kustbevakningen producerat 248 000 fartygstimmar vilket väl motsvarar myndighetens målsättning på 240 000 fartygs-timmar. Antalet producerade flygtimmar är 3 859 och motsvarar i det närmaste myndighetens målsättning på 3 900 flygtimmar. Vidare har Kustbevakningen under budgetåret genomfört 46 bekämpningsoperationer inom miljöräddningstjänsten. Av dessa genomfördes 11 andra halvåret 1995 och 35 år 1996. Under budgetåret 1995/96 har Kustbevakningen genomfört ett besparingsprogram på 28 miljoner kronor. Besparingsprogrammet har bl.a. inneburit att viss personal sagts upp, vissa administrativa funktioner centraliserats, hyreskontrakt omförhandlats samt att rekrytering till linjeorganisationen helt ställts in under budgetåret 1995/96. Regeringen anser att Kustbevakningen genomfört verksamheten så att givna mål i stort sett är uppfyllda. För budgetåret 1997 fick Kustbevakningen en engångskompensation på 20 miljoner kronor på grund av utökade uppgifter med anledning av Sveriges medlemskap i EU i avvaktan på att regeringen skulle ta ställning till de närmare konsekvenserna av detta i budgetarbetet för budgetåret 1998. Regeringen gav därför Kustbevakningen i uppdrag att se över EU-medlemskapets konsekvenser för myndighetens verksamhetsområde. Kustbevakningen har lämnat en redovisning till regeringen. Av den framgår tydligt att Kustbevakningen fått utökade uppgifter med anledning av Sveriges medlemskap i EU. Regeringen har noga analyserat och prövat det ökade resursbehov som Kustbevakningen påvisat i EU-rapporten. Regeringen anser att Kustbevakningens anslag bör höjas med 20 000 000 kr. Regeringen bedömer att nuvarande inriktning av verksamheten skall gälla för budgetåret 1998. Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner inriktningen av Kustbevakningens investeringsplan för perioden 1998-2001 samt att Kustbevakningen tilldelas 426 827 000 kr för budgetåret 1998.
Motionerna Miljöpartiet hälsar i sin partimotion Fö221 (yrkande 7 i denna del) med glädje regeringens förslag om ytterligare 20 miljoner kronor till Kustbevakningen. Miljöpartiet vill öka beredskapen i Östersjön för flyktingmottagning. Beredskapen för bevakning av miljösituationen bör ytterligare stärkas. Därför föreslår Miljöpartiet att Kustbevakningen anvisas ytterligare 15 miljoner kronor utöver regeringens förslag. I motion Fö403 (yrkande 2) av Ingibjörg Sigurdsdóttir och Lilian Virgin (s) föreslås att Gotland får bli försöksområde för utökad samverkan mellan de myndigheter - t.ex. Tullverket, Kustbevakningen, Polisen och Sjösäkerheten - som har verksamhet på Östersjön. Det skulle kunna ge värdefulla erfarenheter. I motion Fö601 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (m) samt motion Fö605 av Monica Öhman m.fl. (s) föreslås att Kustbevakningens befogenheter utvidgas för att kunna ingipa mot skotertrafiken vintertid. Man pekar på den alarmerande ökningen av dödsolyckor där alkohol ofta varit med i bilden. Skoteråkandet längs Norrlandskusten är intensiv på vintrarna. I motion Fö602 av Sverre Palm och Sten Östlund (s) erinras om att det i samband med Kustbevakningens bildande inte togs något samlat grepp om den rättsliga regleringen av den nya myndighetens uppgifter eller tjänstemännens befogenheter. Stora omvärldsförändringar har skett sedan myndigheten bildades. Motionärerna anser att tiden nu är mogen för en mer samlad översyn av de regler som styr Kustbevakningens lagövervakning och kontroll till sjöss. Målet bör vara att - om möjligt - samla alla de befogenheter som gäller för kustbevakningstjänstemännen i en enda lag. I motion Fö603 av Bertil Persson (m) föreslås att Kustbevakningen snarast inordnas i Försvarsmakten och att rationaliseringsvinsten kommer skattebetalarna till godo. I motion Fö604 av Sigge Godin (fp) erinras om att Kustbevakningen föreslagit att den norra regionen i Härnösand skall inordnas i en ny region - Nordost - med lokalisering till Stockholm. Motionären pekar på att den nuvarande Region Nord har att samverka med ett stort antal myndigheter i Norrland. Motionären anser att det är uppenbart att Kustbevakningen inte inser att flyttningen från Härnösand till Stockholm inte leder till de avsedda effekterna vare sig när det gäller besparing eller effektivitet. Därför bör Region Nord med lokalisering till Härnösand behållas.
Utskotttet I motionerna Fö601 (m), Fö602 (s) och Fö605 (s) tas frågan upp om att antingen att se över - eller utvidga - Kustbevakningens polisiära befogenheter bl.a. för att kunna ingripa mot onyktra skoterförare på Norrlandskustens isar. Utskottet delar motionärernas önskan om att kunna ingripa effektivare mot misstänkt trafik på Norrlandsisarna. Utskottet erinrar om att regeringen i budgetpropositionen för 1997, med anledning av den s.k. Sjöverksamhetskommitténs betänkande, redovisade sin syn på olika frågor som rör statens maritima verksamhet. Regeringen framhöll därvid frågor om ytterligare utökade polisiära befogenheter för Kustbevakningen, möjligheter för Kustbevakningen att utfärda ordningsbot och att en översyn av författningarna m.m. som reglerar Kustbevakningens befogenheter kommer att bli föremål för fortsatt beredning. Utskottet räknar med att de förslag som motionärerna lämnat blir prövade i det sammanhanget. Något särskilt uttalande från riksdagens sida behövs inte nu. I motion Fö403 (s) yrkande 2 föreslås att Gotland får bli försöksområde när det gäller utökad samverkan mellan olika myndigheter som bedriver verksamhet på Östersjön. Utskottet har inhämtat att regeringen gett Statens räddningsverk i uppdrag att till den 1 mars 1998 göra en översyn av informationssystem för att tillgodose den civila havsövervakningens behov av underrättelser om sjöläget. Motionärernas förslag bör belysas i det sammanhanget varför utredningen från Statens räddningsverk, och regeringens förslag med anledning av denna, bör avvaktas innan riksdagen tar ställning. I motion Fö603 (m) föreslås att Kustbevakningen inordnas i Försvarsmakten. Utskottet vill inledningsvis erinra om att regeringen i proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse redovisade följande uppfattning:
Den sedan länge i vårt land gällande grundsatsen att militärt tvång eller våld inte skall brukas mot den egna befolkningen eller andra civila utgör en annan självklar begränsning. Militär personal skall således inte ges uppgifter som utanför det traditionella militära verksamhetsområdet rymmer våld eller tvång mot enskilda. En annan sak är att resurser kan utnyttjas till stöd för andra myndigheter som är lagligen berättigade att använda tvång eller våld. Utskottet delade regeringens uppfattning (bet. 1995/96:FöU1 s. 25). Tolkningen fick enligt utskottets mening dock inte göras så strikt att exempelvis försvarets resurser - och i det sammanhanget militär personal - inte skulle kunna ställas till civila myndigheters förfogande i deras myndighetsutövning. Att som motionären föreslår inordna den civila Kustbevakningen i För- svarsmakten står i strid med riksdagens uppfattning i frågan. Kustbevakningens polisiära befogenheter har dessutom utvidgats under senare år. Enligt utskottets mening framstår behovet av en civil gränsövervakning och förmågan till myndighetsutövning på vårt sjöterritorium och i den ekonomiska zonen som ökande, inte minst genom EU-medlemskapet och Schengen-avtalet samt för att kunna ingripa mot bl.a. gränsöverskridande brottslighet. Att i det läget föra in Kustbevakningen i Försvarsmakten vore ett steg i fel riktning. Därför bör motionen avslås. Beträffande förslaget i motion Fö604 (fp) att behålla Regionledning Nord påminner utskottet om att riksdagen har delegerat beslutanderätten om Kustbevakningens regionala organisation till regeringen. Därför bör riksdagen inte uttala sig i frågan. Miljöpartiet vill i Fö221 (yrkande 7 i denna del) att till Kustbevakningen anvisas ytterligare 15 miljoner kronor. Utskottet konstaterar att regeringen i budgetpropositionen föreslår att det tillfälliga tillskottet om 20 miljoner kronor innevarande år permanentas fr.o.m. år 1998. Eventuella ytterligare resurstillskott bör därför prövas i kommande budgetarbete. Utskottet förordar sålunda att riksdagen godkänner regeringens förslag att till ramanslaget Kustbevakningen anvisas 426 827 000 kr samt att regeringens förslag till inriktning av Kustbevakningens investeringsplan godkänns. Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan bör motionerna Fö221 (mp parti) yrkande 7 (i denna del), Fö403 (s) yrkande 2, Fö601 (m), Fö602 (s), Fö603 (m), Fö604 (fp) och Fö605 (s) inte bifallas av riksdagen.
C 2 Nämnder
Regeringen Under anslaget Nämnder m.m. föreslås att utgifter finansieras för Vissa mindre nämnder, Överklagandenämnden för totalförsvaret, Totalförsvarets chefsnämnd, Bidrag till Svenska Röda korset och till Centralförbundet Folk och Försvar. Regeringen föreslår ett ramanslag om 11 898 000 kr.
Vissa mindre nämnder Vissa mindre nämnder avser Riksvärderingsnämnden, de lokala värderingsnämnderna, fiskeskyddsnämnder inom Försvarsdepartementets verksamhets-område, Försvarsmaktens flygförarnämnd, Försvarets underrättelsenämnd. Regeringen beräknar utgifterna till 721 000 kr.
Överklagandenämnden för totalförsvaret Överklagandenämnden har till uppgift att särskilt pröva överklagande av beslut som rör totalförsvarspliktiga och annan personal inom totalförsvaret. Antalet inkommande ärenden varierar bl.a. med förändringarna i utbildningsverksamheten. Överklagandenämnden bedömer att de beslutade reduceringarna av krigsorganisationen kommer att innebära att antalet pliktärenden minskar i jämförelse med tidigare budgetår samt att antalet anställningsärenden kommer att öka något som ett resultat av 1996 års för- svarsbeslut. Regeringen beräknar medlen för Överklagandenämnden för totalförsvaret till 6 027 000 kr för budgetåret 1998.
Totalförsvarets chefsnämnd Totalförsvarets chefsnämnd har till uppgift att verka för samordning av viktiga centrala myndigheters verksamhet inom totalförsvaret i fred. Regeringen anser att Totalförsvarets chefsnämnd genomfört verksamheten så att målen är uppfyllda. Regeringen bedömer att nuvarande inriktning av verksamheten skall gälla för år 1998. Mot bakgrund av detta beräknar regeringen utgifterna för Totalförsvarets chefsnämnd till 871 000 kr för budgetåret 1998.
Bidrag till Svenska Röda korset Svenska Röda korset får bidrag av staten för att organisera en nationell upplysningsbyrå som ersätter den tidigare myndigheten Delegationen för planläggning av efterforskningsbyrån (EKC-delegationen). EKC-delegationens redovisning av verksamhetens resultat visar att verksamheten har bedrivits på en mycket låg nivå vilket lett till att en stor del av tilldelade medel inte utnyttjats. Detta beror på att den dåvarande Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet genomgick en större omorganisation med avveckling av dåvarande verksamhetsstruktur och med förberedelse inför att verksamheten, från den 1 januari 1997, skulle komma att handhas av Svenska Röda korset enligt avtal med staten. Regeringen bedömer att resultatet mot denna bakgrund är rimligt. Regeringen beräknar bidrag för Svenska Röda korset med 515 000 kr för verksamhet enligt avtal med staten år 1998.
Bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar Bidraget till Centralförbundet Folk och Försvar har tidigare utgjort en anslagspost under anslaget för funktionen Psykologiskt försvar. Av Centralförbundets Folk och Försvar årsberättelse framgår att en omfattande verksamhet bedrivits med bl.a. informationskonferenser, kurser, stu- dieresor och studiebesök om säkerhetspolitiken och totalförsvarsrelaterade frågor. Under det förlängda verksamhetsåret 1995/96 har 69 arrangemang genomförts med sammanlagt ca 3 730 deltagare. Regeringen beräknar ett bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar med 3 765 000 kr för år 1998.
Utskotttet Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och till Nämnder m.m. anvisar ett ramanslag om 11 898 000 kr.
C 3 Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
Regeringen Medel utbetalas enligt de grunder som anges i 1986 års kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150, bet. 1985/86:FöU11 och FiU29, rskr. 1985/86:345 och 361) om förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. Regeringen har uppdragit åt Statens geotekniska institut att ta fram ett fördjupat underlag om behovet och konsekvenserna av en utökad roll för myndigheten när det gäller ras- och skredfrågor. Institutet skall också, i samråd med Räddningsverket, analysera behovet av nationella skredriskkartor för bebyggda och planlagda områden. Regeringen beräknar medlen för anslaget till 25 000 000 kr för budgetåret 1998.
Utskottet Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan att till Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra natur- olyckor m.m. anvisas ett ramanslag om 25 000 000 kr.
C 4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.
Regeringen Under anslaget, som disponeras av Statens räddningsverk, utbetalas vissa ersättningar till följd av uppkomna kostnader vid genomförda räddningsin- satser, bekämpningsoperationer till sjöss och för utredning av allvarliga olyckor. Det statliga finansieringsansvaret är styrt av räddningstjänstlagen. Regeringen beräknar medlen för anslaget till 20 000 000 kr budgetåret 1998.
Utskottet Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan att till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst anvisa ett ramanslag om 20 000 000 kr.
Stödverksamhet Inom verksamhetsområdet finns myndigheter och verksamhet som har till huvudsaklig uppgift att stödja Försvarsmakten. Verksamheten inom verksamhetsområdet finansieras antingen genom anslag över statsbudgeten, ge-nom avgifter eller genom en kombination av dessa båda finansieringsformer. I verksamhetsområdet ingår myndigheterna Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Totalförsvarets pliktverk, Försvarshögskolan, Försvarets radioanstalt, Försvarets forskningsanstalt samt Flygtekniska försöksanstalten. I verksamhetsområdet ingår även anslaget D 6 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret. I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i budgetpropositionen i kapitel 7 Stödverksamhet samt motionerna Fö221 (mp parti) yrkandena 2 och 3, samt Ub807 yrkandena 52, 53, 64 och 65 (mp parti).
Fortifikationsverket Fortifikationsverket är en avgiftsfinansierad central förvaltningsmyndighet med huvuduppgift att förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål, s.k. försvarsfastigheter. Verksamheten leds av en styrelse med fullt ansvar. Det övergripande målet för Fortifikationsverket är att fastigheterna skall förvaltas så att
- god hushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås, - ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan tillhandahållas till konkurrenskraftiga villkor, - fastigheternas värden långsiktigt tas till vara.
Regeringen Fortifikationsverkets omsättning för budgetåret 1995/96 uppgick till 2 939 871 000 kr. Statskapitalet uppgick till 11 143 278 000 kr. Avkast- ningsränta om 8 % på detta kapital har inbetalats till statsverket. Fortifikationsverket har fram till budgetåret 1995/96 ägnat ett omfattande arbete åt att utveckla den egna organisationen när det gäller bl.a. ansvarsfördelning med anledning av den genomförda organisationsförändringen, verksamhets-, kompetens- och organisationsutveckling i övrigt, IT-strategi och verkets resultatredovisning. De uppställda målen i dessa avseenden har i huvudsak nåtts. Omfattningen av anskaffningsverksamheten under budgetåret har minskat i förhållande till budgetåret 1994/95 och andelen ombyggnad har ökat på bekostnad av andelen nyanskaffning. Fortifikationsverket har prioriterat avyttringsverksamheten bl.a. genom att inrätta en avyttringsenhet och genom kompetensutveckling av personalen. Avyttringar som följer av 1992 års försvarsbeslut har i stort sett slutförts. Regeringen bedömer med utgångspunkt från Fortifikationsverkets årsredovisning och information som har inhämtats på annat sätt att verksamheten under budgetåret 1995/96 har genomförts med gott resultat. Fortifikationsverket skall inom ramen för de övergripande målen anpassa sin verksamhet till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Ambitionen när det gäller miljöarbetet skall i tillämpliga delar motsvara den som gäller för andra stora fastighetsförvaltare. Regeringen föreslår (hemställan 47) att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp av 4 miljarder kronor. Regeringen föreslår (hemställan 48) vidare att riksdagen godkänner inriktningen av Fortifikationsverkets investeringsplan för perioden 1998-2000.
Utskottet Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan om ett bemyndigande för regeringen att låta Fortifikationsverket uppta lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp av 4 miljarder kronor. Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner inriktningen av Fortifikationsverkets investeringsplan för perioden 1998-2000.
Försvarets materielverk Försvarets materielverk är en avgiftsfinansierad central förvaltningsmyndighet med uppgift att anskaffa, vidmakthålla och avveckla materiel och förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten samt att inom detta område stödja Försvarsmaktens verksamhet. Verksamheten leds av en styrelse med fullt ansvar. Myndigheten biträder Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering samt materielsystemkunskap. Försvarets materielverk får inom sitt verksamhetsområde även tillhandahålla tjänster åt andra myndigheter än Försvarsmakten. Det övergripande målet för Försvarets materielverk är att genom en kostnadseffektiv och säker materielanskaffning bidra till att stärka den samlade försvarsförmågan.
Regeringen Försvarets materielverk har i årsredovisningen vidare redovisat hur många leveranser som har skett under budgetåret. Av redovisningen framgår att 49 % av antalet leveranser, motsvarande 77 % av värdet, har skett enligt vad som planerats. Kostnaderna uppgick till 29 073 miljoner kronor och intäkterna var 29 552 miljoner kronor. Resultatet var sålunda ett överskott på 479 miljoner kronor. Riksrevisonsverket konstaterar att Materielverkets årsredovisning förbättrats vad avser de finansiella delarna, medan resultatredovisningen däremot inte i alla delar är tillfredsställande. Regeringen avser att noga följa det utvecklingsarbete som pågår för att förbättra resultatredovisningen vid Försvarets materielverk. Försvarsmakten tillämpar anslagsförordningen (1992:670) fullt ut fr.o.m. den 1 januari 1997. Eftersom anslagsförordningen endast medger anslagsbe-lastning för prestation som erhållits har Försvarets materielverk övergått till fakturering vid slutförda prestationer, s.k. milstolpsfakturering, i stället för den tidigare samlingsfaktureringen, som baserades på vid respektive tidpunkt upparbetade kostnader. Detta har medfört ett ökat behov av rörelsekapital för Materielverket. Materielverket behöver en kredit för att finansiera uteliggande förskott till industrin. Denna kredit bör uppgå till högst 18 miljarder kronor. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital uppgående till högst 34 miljarder kronor för budgetåret 1998 genom en kredit i Riksgäldskontoret. Försvarets materielverk har stora uteliggande beställningar hos utländsk försvarsindustri med åtföljande valutaberoende. För att finna möjliga lösningar att minska valutarisken har regeringen gett Riksgäldskontoret i uppdrag att i samarbete med Försvarets materielverk föreslå en modell för hantering av valutaflöden och valutarisker, i första hand för Materielverket. Den första etappen av uppdraget skall redovisas i december 1997. Försvarets materielverk skall inom ramen för det övergripande målet anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden fram till år 2001. Av särskild betydelse är att ytterligare förbättra affärsmässigheten i upphandlingen samt att bistå Försvarsmakten i dess planering för förmåga till anpassning. Försvarets materielverk skall öka sin medverkan i det internationella materielsamarbetet. Regeringen föreslår (hemställan 48) att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital, intill ett sammanlagt belopp om högst 34 miljarder kronor för budgetåret 1998, genom en kredit i Riksgäldskontoret. Krediten avser såväl finansieringen av fakturering för slutförda prestationer, s.k. milstolpsfakturering, som finansiering av utestående förskott och den interna verksamheten.
Regeringen föreslår (hemställan 50) vidare att riksdagen godkänner inriktningen av Försvarets materielverks investeringsplan för perioden 1998-2000.
Utskottet Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan att bemyndiga regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital intill ett sammanlagt belopp om högst 34 miljarder kronor för budgetåret 1998. Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner inriktningen av Försvarets materielverks investeringsplan för perioden 1998-2000.
D 1 Totalförsvarets pliktverk Totalförsvarets pliktverks huvudsakliga uppgifter regleras i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Det övergripande målet för Totalförsvarets pliktverk är att ge myndigheter och andra som har bemanningsansvar inom totalförsvaret stöd och service i frågor avseende bemanning med totalförsvarspliktiga som skrivs in för värnplikt eller civilplikt. Stöd och service skall även lämnas till de bemanningsansvariga i fråga om totalförsvarspliktigas tjänstgöring och redovisning av annan personal inom totalförsvaret. Totalförsvarets pliktverk skall mönstra, skriva in och krigsplacera totalförsvarspliktiga enligt lagen om totalförsvarsplikt. Totalförsvarets pliktverk ansvarar för mönstring och inskrivning av totalförsvarspliktiga och har under tiden den 1 juni 1995-den 31 december 1996 mönstrat 73 163 män och antagningsprövat 755 kvinnor. Totalförsvarets pliktverks mål att mönstra och antagningspröva 79 965 totalförsvarspliktiga har ej uppfyllts dels på grund av att personer som har kallats till mönstring har uteblivit och inte kunnat nås genom efterspaning, dels på grund av att mönstringstillfällen har senarelagts av sociala skäl. Totalförsvarets pliktverk kallade 54 734 totalförsvarspliktiga till grundutbildning, varav 51 834 för värnplikt och 2 900 för civilplikt. Under budgetåret påbörjade 52 271 sin totalförsvarsplikt och 7 049 avbröt densamma. Årsredovisningen visar att verksamheten har bedrivits med sådan inriktning att uppsatta mål i allt väsentligt har uppnåtts. Totalförsvarets pliktverk har lämnat underlag för fördjupad prövning för budgetåren 1998-2001. Sammantaget innebär regeringens bedömning att inriktningen av verksamheten för Totalförsvarets pliktverk i stora delar kan bygga på den verksamhet som hittills bedrivits. Frågan om avgiftsfinansiering av vissa tjänster hos Totalförsvarets pliktverk är föremål för överväganden inom Regeringskansliet. Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) att för Totalförsvarets pliktverk anvisas 231 750 000 kr för budgetåret 1998.
Regeringen föreslår vidare (hemställan 51) att riksdagen godkänner inriktningen av Totalförsvarets pliktverks investeringsplan för perioden 1998-2000.
Utskotttet Utskottet föreslår riksdagen att den bifaller regeringens hemställan att till ramanslaget Totalförsvarets pliktverk anvisa 231 750 000 kr samt godkänna inriktningen av Totalförsvarets pliktverks investeringsplan för perioden 1998-2000.
D 2 Försvarshögskolan Försvarshögskolan bildades den 1 januari 1997 genom en sammanslagning av tidigare Militärhögskolan och Försvarshögskolan. Det övergripande målet för Försvarshögskolan är att genom utbildning och forskning stödja total- försvarets kompetensuppbyggnad och chefsutveckling av såväl militär som civil personal.
Regeringen Riksrevisionsverket har riktat invändningar mot f.d. Militärhögskolans årsredovisning. Årets kapitalförändring är inte rättvisande beroende på felaktig redovisning av intäkter i den avgiftsfinansierade verksamheten. För år 1997 har regeringen beslutat att verksamheten vid Försvarshögskolan skall indelas i verksamhetsgrenarna Högre chefsutbildning för totalförsvaret, Militär chefs- och specialistutbildning, Civil chefs- och specialistutbildning samt Forskning och utveckling. I 1997 års regleringsbrev angav också regeringen att det är angeläget dels att den del av verksamheten som vänder sig till en kvalificerad internationell deltagarkrets får en distinkt identitet, dels att utrikespolitisk kompetens finns i verksamheten. Försvarshögskolan har i 1997 års regleringsbrev fått uppdraget att slutföra de delar av organisationskommitténs för Försvarshögskolan (dir. 1996:75) uppgifter, som rör dels forskningens styrning och finansiering, dels finansieringen av skolans verksamhet. Regeringen bedömer att sammanslagningen av f.d. Försvarshögskolan och f.d. Militärhögskolan redan har gett avsedda synergieffekter. Försvarshögskolan bedöms kunna ge myndigheter och personal inom totalförsvaret en god och erforderlig kompetensutveckling. Försvarshögskolan har lämnat en särskild redovisning om informationskrigföring och därvid begärt ett årligt belopp om 2,5 miljoner kronor för detta ändamål. Grundforskningen bör enligt regeringen i likhet med vad som gäller för högskolor och universitet finansieras via anslag. Medel har därför avsatts inom anslaget med 18 miljoner kronor för denna uppgift. Härigenom styrs denna verksamhet på likartat sätt som inom högskolesektorn samtidigt som långsiktighet och stabilitet uppnås. Regeringen bedömer att den föreslagna inriktningen av forskningen vid Försvarshögskolan i princip kan godtas. Frågan om hur den framtida styrningen och finansieringen av övrig verksamhet - inklusive den övriga forskningen - skall utformas kommer att bli föremål för fortsatt beredning inom Regeringskansliet. Regeringen avser, i enlighet med totalförsvarsbeslutet år 1996, att se till att utbildning i säkerhetspolitik och totalförsvar av personal i ledande befattningar inom totalförsvaret kan genomföras på en hög ambitionsnivå. Regeringen anser att informationskrigföring är ett ämnesområde som väl passar in i Försvarshögskolans verksamhet. Regeringen har därför beräknat att 2,5 miljoner kronor omfördelas från anslaget A 1 Försvarsmakten till Försvarshögskolan för ändamålet. Regeringen föreslår (hemställan 52) att riksdagen godkänner inriktningen av Försvarshögskolans investeringsplan för perioden 1998-2000. Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) vidare att för Försvarshögskolan anvisas 36 603 000 kr för år 1998.
Utskottet I avvaktan på regeringens kommande förslag till hur övrig verksamhet och forskning skall styras och finansieras, föreslår utskottet att riksdagen bifaller regeringens hemställan att till ramanslaget Försvarshögskolan anvisa 36 603 000 kr samt godkänner inriktningen av Försvarshögskolans investeringsplan för perioden 1998-2000.
D 3 Försvarets radioanstalt Försvarets radioanstalt är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att bedriva signalspaning. Verksamheten bedrivs enligt den inriktning som re- geringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger. Försvarets radioanstalt skall också utveckla teknisk materiel och metoder som behövs för att bedriva denna verksamhet.
Regeringen En särskild resultatundersökning har gjorts genom informationsvärdering hos kunderna. Regeringen bedömer att verksamhetsmålen för budgetåret 1995/96 har uppnåtts. Regeringen bedömer att verksamheten kan fortsätta i enlighet med inlämnat budgetförslag för år 1998. Försvarets underrättelsenämnd har tillstyrkt radioanstaltens budgetunderlag. Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) att för Försvarets radioanstalt anvisas 428 667 000 kr budgetåret 1998.
Utskottet Med hänsyn till verksamhetens särskilda natur bör någon ytterligare redogörelse inte lämnas i riksdagstrycket. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan att till ramanslaget Försvarets radioanstalt anvisas 428 667 000 kr.
D 4 Försvarets forskningsanstalt Försvarets forskningsanstalt är en i huvudsak avgiftsfinansierad myndighet med uppgift att bedriva forskning och utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för nedrustning och internationell säkerhet. Myndigheten skall också verka för att synergieffekter mellan civil och militär forskning samt nationell och internationell forskning tillvaratas. Försvarets forskningsanstalt skall i samverkan med uppdragsgivarna inom totalförsvaret verka för att denna resurs nyttiggörs även för samhällssektorer utanför totalförsvaret. Det övergripande målet för Försvarets forskningsanstalt är att med beaktande av krav på relevans och vetenskaplig kvalitet bedriva forskning och utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för nedrustning och internationell säkerhet.
Regeringen Försvarets forskningsanstalt anger i sin årsredovisning att ett betydande antal för totalförsvaret viktiga forskningsresultat har nåtts samtidigt som en bred kompetensutveckling skett, vilket skapar grund för framtida handlingsfrihet av vikt inte minst för totalförsvarets anpassning. De uppdrag som erhållits från kunderna har med några få undantag genomförts. Resultatet av verksamheten under budgetåret 1995/96 har varit gott såväl verksamhetsmässigt som ekonomiskt. De mål som regeringen har satt upp för verksamheten under budgetåret 1995/96 har uppnåtts. Försvarets forskningsanstalt bedriver på Försvarsdepartementets uppdrag ett trettiotal forskningsprojekt inom verksamhetsgrenen Försvars- och säkerhetspolitik. Studier genomförs avseende försvarets möjligheter till anpassning, den breddade hotbilden, öststatsstudier, europeiska säkerhetsstrukturer och internationella insatser. Studierna inom dessa områden fortsätter och kommer bl.a. att utgöra underlag inför den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998. Sverige har sedan flera decennier hållit en hög profil i internationellt nedrustningsarbete. Detta gäller inte minst kärnvapenområdet. Den för en liten stat unika kunskap som Sverige besitter har varit en förutsättning för den respekt som landet åtnjutit i detta sammanhang. Regeringen avser även fortsättningsvis att ta initiativ inom nedrustningsområdet. Försvarets forskningsanstalt kommer som ett led i det svenska nedrustningsarbetet att genomföra ett seminarium i syfte att studera förutsättningarna för ett eventuellt verifikationssystem för ett avtal om förbud mot produktion av klyvbart material. Anslagsmedel används för områdena NBC-forskning och försvars- och säkerhetspolitik. Regeringen har jämfört med den bedömning av verksamheten som gjordes i anslutning till myndighetens fördjupade anslagsframställning som lämnades år 1996 också beräknat ett engångsbelopp, för sanering efter forskning kring explosivämnen i Ursvik, som överförts från medel som tidigare inplanerats för Försvarsmakten. Det är avsikten att eventuella medel för sanering som inte behövs skall återföras till Försvarsmakten. Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) att för Försvarets forskningsanstalt anvisas 137 343 000 kr för budgetåret 1998. Regeringen föreslår (hemställan 53) vidare att riksdagen godkänner inrikt- ningen av Försvarets forskningsanstalts investeringsplan för perioden 1998-2000.
Motionerna Miljöpartiet anser i partimotion Fö221 (yrkande 3) att vissa forskningsområden inom FOA måste prioriteras särskilt. Det gäller forskning inom ramen för den vidgade hotbilden, tele- och informationskrigföring, bioteknikområdet, icke- dödliga vapen samt stöd för nedrustning och internationell säkerhet. Anslaget bör enligt Miljöpartiet räknas upp med 30 miljoner kronor mer än regeringens förslag. I partimotion Ub807 (yrkandena 52, 53, 64 och 65) framhåller Miljöpartiet att försvaret vid sidan av universiteten är den organisation som har den största vetenskapliga kompetensen. Miljöpartiet vill behålla och utveckla FOA:s verksamhet men den bör inriktas mot att den gagnar hela det civila samhället. Därför bör regeringen tillsätta en utredning som skall lämna förslag till en omställning av försvarsforskningen mot civil verksamhet. För att främja en sådan omställning vill Miljöpartiet redan nu att det inleds fyra pilotprojekt; dyslexiprojekt, sensorsprojekt, människa-maskin-projekt samt ett riskanalysprojekt. För att finansiera pilotprojekten föreslås (i yrkandena 64 och 65) att för FOA anvisas ytterligare 30 miljoner kronor.
Utskottet Huvuddelen av forskningen inom Försvarets forskningsanstalt inriktas och finansieras av dem som beställer den. Delar av forskningen finansieras av riksdagen genom att särskilda medel anvisas direkt över statsbudgeten. Miljöpartiet föreslår att viss forskning inom FOA skall ha en särskild hög prioritet. Miljöpartiet vill behålla FOA men dess forskning bör mer inriktas mot att gagna det civila samhället. Genom att finansiera vissa nya forskningsprojekt kan enligt motionärerna forskningen ominriktas snabbare. Beträfffande forskningsinriktningen vid FOA anser utskottet att FOA skall bedriva forskning och utredningsverksamhet som stöd för totalförsvaret och för nedrustning och internationell säkerhet. Försvarsforskningen skall sålunda, med utgångspunkt i totalförsvarets behov av ny kunskap, bidra till att lösa totalförsvarets problem. Härutöver kan försvarsforskningen på intäktsbasis ta uppdrag om dessa bidrar till att upprätthålla en bredare kompetens till nytta för försvarsforskningen. Utskottet har således inget principiellt att invända mot att FOA inleder forskning inom nya områden t.ex. av den art som aktualiseras i motionerna. Den bör emellertid då finansieras av forskningsavnämarna. Utskottet har inget att invända mot den inriktning på forskningen som regeringen föreslår i budgetpropositionen att den anslagsfinansierade forskningen bör ha. Utskottet förordar sålunda att riksdagen bifaller regeringens hemställan och till ramanslaget Försvarets forskningsanstalt anvisar 137 343 000 kr samt godkänner inriktningen av Försvarets forskningsanstalts investeringsplan för perioden 1998-2000. Motionerna Fö221 yrkande 3 samt Ub807 yrkandena 52 och 53 bör inte bifallas av riksdagen. Riksdagen bör inte heller i samband med sitt beslut om anslagsfördelningen inom utgiftsområdet bifalla förslagen i yrkandena 64 och 65.
D 5 Flygtekniska försöksanstalten Flygtekniska försöksanstalten är en i huvudsak avgiftsfinansierad myndighet med uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken inom landet. Flygtek-niska försöksanstalten är riksmätplats för tryck enligt förordningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser. Flygtekniska försöksanstalten finansieras med avgiftsinkomster och anslag. Verksamheten leds av en styrelse med fullt ansvar.
Regeringen Flygtekniska försöksanstalten har under budgetåret 1995/96 följt upp och ytterligare reducerat verksamhetens omkostnader. Sammantaget bedömer Flygtekniska försöksanstalten att en årlig nettokostnadsbesparing på 4-5 % uppnåtts. Den försvarsanknutna verksamheten på aerodynamiksidan dominerades under budgetåret 1995/96 av arbeten med anknytning till flygplan JAS 39 Gripen. Verksamheten inom teknikområdet struktur- och materialteknik har bl.a. omfattat fortsatta arbeten med utveckling av ny krigsreparationsteknik för JAS 39 Gripen. Verksamheten inom teknikområdet flygsystem har omfattat luftstridssimulering, flygdynamik och människa-maskin-samverkan samt flygets miljöpåverkan. Flygtekniska försöksanstaltens analysverktyg för ljud- och vibrationsutbredning har under året tillämpats i uppdrag för bl.a. Saab 2000 och Ariane 5. Inom ramen för ett program av Närings- och teknikutvecklingsverket har Flygtekniska försöksanstalten varit projektledare för ett samarbetsprojekt avseende aktiv bullerkontroll för lätta tågvagnar. Den statliga vindenergiforskningen bedrivs sedan några år tillbaka i konsortieform under ledning av Flygtekniska försöksanstalten. Arbetet med att utvidga vindkraftsforskningen mot övriga Europa har under budgetåret 1995/96 enligt försöksanstalten varit framgångsrikt. Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1995/96 har genomförts med gott resultat. Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) att för Flygtekniska försöksanstalten anvisas 31 773 000 kr för budgetåret 1998. Regeringen föreslår (hemställan 54) att riksdagen godkänner inriktningen av Flygtekniska försöksanstaltens investeringsplan för perioden 1998-2000.
Motionen Miljöpartiet framhåller i partimotion Fö221 (yrkande 2) att FFA:s övergripande mål är att främja flygtekniken i landet. Andra mer miljövänliga transportslag behöver i stället ökade resurser till sitt förfogande. Därför vill Miljöpartiet minska anslaget till FFA med 5 miljoner kronor. FFA:s verksamhet bör vidare inriktas mot att främja utvecklingen av reducerade utsläpp och minskat buller till följd av flygverksamheten.
Utskottet Ungefär 80 % av FFA:s verksamhet finansieras genom avgifter från olika uppdragsgivare. Verksamhetens inriktning och omfattning styrs således av uppdragsgivarnas önskemål. Den rent anslagsfinansierade verksamheten bör tillgodose behovet av långsiktig kunskapsuppbyggnad för att - ofta i konkurrens med andra instanser - på sikt kunna möta de olika uppdragsgivarnas önskemål. Motion Fö221 yrkande 2 angående inriktningen av Flygtekniska försöksantalten bör därför inte bifallas av riksdagen. Utskottet förordar att riksdagen bifaller regeringens hemställan att till ramanslaget Flygtekniska försöksanstalten anvisa 31 773 000 kr samt godkänna inriktningen av Flygtekniska försöksanstaltens investeringsplan för perioden 1998-2000.
D 6 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret Anslaget omfattar kostnader för stöd till den verksamhet som anges i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet. Härutöver tilldelas de frivilliga försvarsorganisationerna för sin utbildningsverksamhet medel från anslagen A 1 Försvarsmakten, B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst samt B 6 Hälso- och sjukvård m.m. Arbetsmarknadsstyrelsen tilldelas medel genom en anslagspost under anslaget B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst.
Regeringen De frivilliga försvarsorganisationerna får bidrag för den del av deras verksamhet som främjar totalförsvaret och som omfattar ledning och administration, försvarsupplysning och rekrytering. Verksamhet som finansieras med statsbidrag omfattas inte av bestämmelserna i förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning. Härav följer att årsredovisningar och anslagsframställningar inte lämnats i enlighet med föreskrifterna i nämnda förordning. I enlighet med vad regeringen redovisar i 1997 års skrivelse disponerar och fördelar myndigheterna Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap medlen för stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna. Från och med budgetåret 1998 ingår även medel för stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Medlen ges i form av statsbidrag. För utbildningsverksamheten bedöms 162 700 000 kr avdelas, varav 56 700 000 kr från anslag inom det civila försvaret och 106 000 000 kr från anslag inom det militära försvaret. Regeringen har även i 1997 års skrivelse (avsnitt 8) informerat riksdagen om vissa frågor som rör de frivilliga för- svarsorganisationernas verksamhet. Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) att för Stöd till frivilliga försvars- organisationerna inom totalförsvaret anvisas 101 971 000 kr.
Utskottet Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och till anslaget Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret anvisar 101 971 000 kr.
Regeringens skrivelse - läggs till handlingarna Regeringen har överlämnat skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse till riksdagen. Skrivelsen är ett komplement till budgetpropositionen för år 1998, utgiftsområde 6 Totalförsvar och behandlar bl.a. anpassningsförmåga, styrning av myndigheter, ledningssystem, personal, JAS 39 Gripen, frivillig försvarsverksamhet, miljöfrågor, avveckling av truppminor, användningen av det civila försvarets resurser vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt förvaring av militära skjutvapen. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att lägga skrivelsen till handlingarna.
Beslut om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar
Regeringen Regeringen har i budgetpropositionen för år 1998 - volym 5 - lämnat förslag (hemställan 55) till fördelning av anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Motionerna Moderata samlingspartiet föreslår i kommittémotion Fö225 (yrkandena 7 och 9) att riksdagen bör anvisa 38 141 819 kr till ramanslaget A 1 För- svarsmakten och 423 145 000 kr till ramanslaget B 1 Funktionen Civil ledning. Folkpartiet liberalerna föreslår i partimotion Fö228 (yrkande 3) att riksdagen beslutar om en omfördelning om sammanlagt 150 miljoner kronor från ramanslagen B 1 Funktionen Civil ledning och B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst till ramanslaget A 1 Försvarsmakten. Vänsterpartiet förordar i partimotion Fö213 (yrkande 6) att riksdagen till ramanslaget A 1 Försvarsmakten anvisar 610 miljoner kronor mindre, respektive till ramanslaget B 3 Funktionen Befolkningskydd och räddningstjänst anvisar 90 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Miljöpartiet de gröna föreslår i partimotion Fö221 (yrkandena 7 och 8) att riksdagen till ramanslaget A 1 Försvarsmakten och till ramanslaget D 5 Flygtekniska försöksanstalten anvisar 2 565 miljoner kronor respektive 5 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Till ramanslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser 100 miljoner kronor, till ramanslaget B 4 Funktionen Psykologiskt försvar 5 miljoner kronor, till ramanslaget C 1 Kustbevakningen 15 miljoner kronor och till ramanslaget D 4 Försvarets forskninganstalt 30 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. Ytterligare medel till FOA föreslår Miljöpartiet även i Ub807 yrkandena 64 och 65. Kristdemokraterna föreslår i kommittémotion Fö338 (yrkande 2) att ramanslaget A 1 Försvarsmakten bör höjas med 50 miljoner kronor för att finansiera en höjning av dagersättningen till totalförsvarspliktiga.
Utskottet Utskottets överväganden och ställningstaganden till motionerna framgår närmare i det avsnitt där anslagsförslagen behandlas i betänkandet. De innebär i korthet att utskottet föreslår att riksdagen till ramanslaget A 1 För- svarsmakten anvisar 50 miljoner kronor mer och till ramanslaget B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst 50 miljoner kronor mindre, än vad regeringen föreslagit. Under förutsättning att riksdagen bifaller finansutskottets betänkande 1997/98:FiU1 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna föreslår försvarsutskottet att riksdagen beslutar om anslagsfördelning inom utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt bilaga 1, som fogas till detta betänkande. Under överläggningarna i utskottet har Arne Andersson (m) och övriga (m) samt Lennart Rohdin (fp) yrkat på att anslagen borde fördelats på det sätt som framgår av bilaga 1 till betänkandet. Utskottet föreslår därför att motionerna Fö213 (v parti) yrkande 6, Fö221 (mp parti) yrkandena 7 i denna del och 8, Fö225 (m kommitté) yrkandena 7 och 9, Fö228 (fp parti) yrkande 3, Fö338 (kd kommitté) yrkande 2 samt Ub807 (mp parti) yrkandena 64 och 65 avslås av riksdagen.
Förslag till lagändringar
Ändringar i lagen om statligt personskadeskydd Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 77-80) anfört om ändringar i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.
Regeringen En viktig del av personskadeskyddet är rätten till sjukpenning. Vissa förändringar som gjordes bl.a. den 1 januari 1993 i lagen om arbetsskadeförsäkring och den 1 januari 1996 i lagen om allmän försäkring har medfört sänkt ersättningsnivå för sjukpenning som utges i samband med skador. De förändringar som gjorts har gällt de totalförsvarspliktiga på samma sätt som arbetstagare m.fl. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att personskadeskyddet förbättras för de totalförsvarspliktiga. Utredningen om totalförsvarspliktigas sociala och ekonomiska situation föreslog i sitt betänkande (SOU 1996:18) att de totalförsvarspliktiga som drabbas av skador får en bättre sjukpenning och att de ändringar som gjordes år 1993 tas bort såvitt gäller de totalförsvarspliktiga. Den särskilde utredare som regeringen tillkallade den 26 juni 1997 (dir. 1997:91) med uppdrag att göra en översyn av arbetsskadeförsäkringen skall även se över personskadeskyddet för de totalförsvarspliktiga. Uppdraget skall vara avslutat senast den 30 januari 1998. Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap har föreslagit vissa förändringar, varav bl.a. den att beloppet för sjukpenningunderlaget höjs. Regeringen anser att det är nödvändigt att vissa förbättringar av de totalförsvarspliktigas ersättningsskydd genomförs redan nu. I 12 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd föreslår därför regeringen en ändring av ersättningsskyddet. Ändringen innebär att för den som omfattas av bestämmelserna om längre grundutbildning än 60 dagar enligt lagen (1994:1809) om totalförvarsplikt och som har skadats under sådan utbildning, får sjukpenningunderlaget inte beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar fyra gånger basbeloppet för tid före 21 års ålder, fyra och en halv gånger basbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder och fem gånger basbeloppet för tid från 25 års ålder. Även livränteunderlaget föreslår regeringen bestämmas till de antal basbelopp för de olika ålderskategorierna som föreslagits gälla vid bestämmandet av sjukpenningunderlaget. Regeringen anser att den föreslagna höjningen av antalet basbelopp ger en god förbättring av sjukpenningen för den som före fullgörandet av grundutbildningen inte har haft möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Enligt 13 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd finns det även en rätt till särskild sjukpenning för dem som under grundutbildning som är längre än 60 dagar har ådragit sig sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans förmåga att skaffa inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detsamma gäller vid sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller månaden efter denna. Även i denna bestämmelse anser regeringen att det bör göras en ändring som innebär att den särskilda sjukpenningen skall beräknas på ett underlag som uppgår till de belopp som motsvarar fyra gånger basbeloppet, fyra och en halv gånger basbeloppet samt fem gånger basbeloppet för de olika ålderskategorierna. Rätten till ersättning för vissa sjukvårdskostnader enligt lagen om arbetsskadeförsäkring och därigenom motsvarande ersättning enligt lagen om statligt personskadeskydd för sådanan kostnader upphörde den 1 juli 1993. Regeringen anser att totalförsvarspliktiga som genomgår den längre grundutbildningen bör få samma ersättning som utgavs före den 1 juli 1993. I lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd föreslår därför regeringen att en ny bestämmelse införs. Denna nya bestämmelse innebär att den som omfattas av bestämmelserna om längre grundutbildning än 60 dagar enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och som har skadats under sådan utbildning äger efter skyddstidens utgång rätt även till ersättning för nödvändiga kostnader för läkarvård, sjukvårdande behandling, sjukhusvård samt läkemedel under en tid av högst tre år. I kostnader för vård skall inräknas nödvändiga kostnader för resor. Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att minimibeloppen i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd för beräkning av sjukpen- ninggunderlag och livränteunderlag, liksom för beräkning av underlag för den särskilda sjukpenningen, höjs för den som omfattas av bestämmelserna om längre grundutbildning än 60 dagar enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. För dem återinförs också rätten till ersättning för nödvändiga kostnader för läkarvård, sjukvårdande behandling, sjukhusvård samt läkemedel.
Utskottet Utskottet delar regeringens uppfattning att åtgärder behöver vidtas redan nu för att förbättra personskadeskyddet för de totalförsvarspliktiga. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till åtgärder, utan föreslår att riksdagen bifaller propositionens förslag om ändringar i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd. Utskottet vill dock göra ett förtydligande i lagtexten. Av lagtexten bör framgå att det basbelopp som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd är basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Ändring i lagen om tullfrihet m.m. Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 81-82) anfört om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Regeringen Frågan om en ändring i tullfrihetslagen har aktualiserats genom en anmälan av Försvarets materielverk till Regeringskansliet. En arbetsgrupp har berett frågan inom Regeringskansliet. I dag är bestämmelserna sådana att regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för Försvarsmakten eller Försvarets materielverk och som skall användas för militärt ändamål eller varor som skall användas i landet för tillverkning eller underhåll av produkter för sådant ändamål. Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 januari 1996. Bakgrunden till bestämmelsen var att Sverige i och med medlemskapet i EU inte längre kunde tillämpa den ordning för tullfrihet i fråga om import av försvarsmateriel som tidigare gällt i Sverige. Inom EU är handeln mellan medlemsstaterna i princip fri. Mot tredje land har dock medlemsländerna gemensamma tullar. Romfördraget öppnar dock en möjlighet för medlemsländerna att bl.a. hålla den egna importen av försvarsmateriel från tredje land fri från tull. Mot bakgrund av att även Försvarets radioanstalt är en sådan myndighet som hanterar försvarsmateriel som skall användas för militärt ändamål, har inom Försvarsdepartementet utarbetats en promemoria med förslag att föreskrifter om tullfrihet får meddelas även för varor som förtullas av Försvarets radioanstalt och som skall användas för militärt ändamål. Försvarets radioanstalt, Generaltullstyrelsen, Försvarsmakten och Rikspolisstyrelsen har getts tillfälle att yttra sig över promemorians lagförslag. De har inte haft något att erinra mot promemorians förslag. Regeringen föreslår därför en ändring i 7 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. med innebörden att regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet även för varor som förtullas av Försvarets radioanstalt och som skall användas för militärt ändamål. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Utskottet Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. Således ansluter sig utskottet till förslaget om att regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet även för varor från ett land utanför EU som förtullas för Försvarets radioanstalt och som skall användas för militärt ändamål.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 att riksdagen dels a) med anledning av budgetpropositionen (utg.omr 6) yrkande 55 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1998 i enlighet med vad utskottet föreslår (bilaga 1), dels b) avslår motionerna 1997/98:Fö213 yrkandena 4 och 6, 1997/98: Fö221 yrkandena 7 i denna del och 8, 1997/98:Fö225 yrkandena 7 och 9, 1997/98:Fö228 yrkande 3, 1997/98:Fö338 yrkande 2 och 1997/98:Ub807 yrkandena 64 och 65, dels c) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 4 bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret om 40 000 000 000 kr för år 1998 om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger, dels d) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr 6) yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 4 i denna del och 1997/98:U405 yrkande 3 i denna del godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Försvarsmakten för perioden 1998-2000, dels e) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr 6) yrkande 33 godkänner förslag till att en successiv övergång till lånefinansiering av investeringar i beredskapstillgångar sker inom det civila försvaret, dels f) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 34 godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Överstyrelsen för civil beredskap, såvitt avser funktionen Civil ledning för perioden 1998-2000, dels g) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 39 fastställer ett beräknat avgiftsuttag för teleberedskapsavgiften, såvitt avser funktionen Telekommunikationer m.m. till sammanlagt 100 000 000 kr under budgetåret 1998, dels h) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 40 godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Post- och telestyrelsen, såvitt avser funktionen Telekommunikationer m.m. för perioden 1998-2000, dels i) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 44 fastställer ett beräknat avgiftsuttag för elberedskapsavgiften, såvitt avser funktionen Energiförsörjning till ett sammanlagt belopp om 200 000 000 kr under budgetåret 1998, dels j) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 46 godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Kustbevakningen för perioden 1998-2001, dels k) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 47 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 4 000 000 000 kr, dels l) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 48 godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Fortifikationsverket för perioden 1998-2000, dels m) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr 6) yrkande 49 bemyndigar regeringen tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital intill ett sammanlagt belopp om högst 34 000 000 000 kr för budgetåret 1998 genom en kredit i Riksgäldskontoret, dels n) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 50 godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Försvarets materielverk för perioden 1998-2000, dels o) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 51 godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Totalförsvarets pliktverk för perioden 1998-2000, dels p) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 52 godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Försvarshögskolan för perioden 1998-2000, dels q) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 53 godkänner inriktning av investeringsplan för Försvarets forskningsanstalt för perioden 1998-2000, dels r) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr 6) yrkande 54 godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Flygtekniska försöksantalten för perioden 1998-2000, res. 1 (m) res. 2 (fp) res. 3 (v) res. 4 (mp) 2. beträffande vissa försvarspolitiska frågor m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkande 2, 1997/98:Fö203 yrkande 2, 1997/98:Fö208, 1997/98:Fö211 yrkande 5 samt 1997/98:Fö226, res. 5 (mp) 3. beträffande anpassning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkande 1, 1997/98:Fö211 yrkande 7, 1997/98:Fö220 yrkandena 12-14, 1997/98:Fö228 yrkande 5 samt 1997/98:Fö309, res. 6 (m, fp) res. 7 (mp) 4. beträffande ledningssystem och informationskrigföring att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkande 3, 1997/98: Fö211 yrkande 9, 5. beträffande indelningen i militärområden m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö228 yrkandena 7 och 8, res. 8 (fp) 6. beträffande IT inför år 2000 att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö222, 1997/98Fö:227, 1997/98:Fö402, 1997/98:T815 yrkande 23 och 1997/98:T911 yrkande 1, res. 9 (mp) 7. beträffande maritimt centrum i Härnösand att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö216 yrkande 3, 1997/98:A414 yrkande 1 samt 1997/98:A416 yrkandena 3-5, 8. beträffande Försvarsmaktens organisation i krig och fred att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 10, 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del, 1997/98:Fö216 yrkande 4, 1997/98:Fö220 yrkande 11, 1997/98:Fö221 yrkandena 1 och 9, 1997/98:Fö228 yrkande 2, 1997/98:Fö320 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Fö339 yrkandena 1-3, res. 10 (m) res. 11 (fp) res. 12 (v) res. 13 (mp) 9. beträffande Försvarsmaktens samverkansförmåga (interoperabilitet) att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö211 yrkande 6, res. 14 (m, fp) 10. beträffande övnings- och spaningsverksamheten i Östersjön att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö310, res. 15 (mp) 11. beträffande hjärt- och lungräddning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö333 och 1997/98:Fö801, 12. beträffande Bodens fästning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö330 och 1997/98:Fö336, 13. beträffande försvarsområden m.m. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 12 och 13 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö220 yrkandena 9 och 10, 1997/98:Fö306 och 1997/98:Fö340 yrkandena 1 och 2, dels godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Skövde läggs ned, dels godkänner förslaget till nytt försvarsområde i Västra Götalands län, 14. beträffande Försvarsmaktens underhållscentrum att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 15 och med avslag på motion 1997/98:Fö340 yrkandena 4-7 godkänner förslaget att Försvarsmaktens underhållscentrum (tidigare benämnt Försvarsmaktens försörjningscentrum) lokaliseras till Karlstad, res. 16 (m, fp) 15. beträffande vid Försvarsmakten anställd personal att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö209 yrkandena 1-3 och 1997/98:Fö308, res. 17 (m, fp) 16. beträffande försvarsmaktsgemensam officersutbildning att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 8 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del, 1997/98:Fö220 yrkande 6, 1997/98:Fö228 yrkande 10 och 1997/98:Fö326 yrkande 1 godkänner förslaget att försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter inom ramen för officershögskole- och krigshögskoleprogrammen inrättas och lokaliseras till Halmstad, Solna och Östersund samt att Krigsskolan i Solna läggs ned, res. 18 (m, fp, v, mp, kd) 17. beträffande Försvarsmaktens Halmstadsskolor att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 11 och med avslag på motion 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del godkänner förslaget att omorganisera Flygvapnets Halmstadsskolor till Försvarsmaktens Halmstadsskolor, 18. beträffande skolverksamheten i Karlskrona att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö326 yrkandena 2-5, 1997/98:Fö337 yrkandena 1-5 och 1997/98:Fö341, res. 19 (m, fp) 19. beträffande utbildningsenhet för operativa ledningssystem att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 10 och med avslag på motion 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del godkänner förslaget att en organisationsenhet för försvarsmaktsgemensam utbildning avseende operativa ledningssystem inrättas i Enköping, res. 20 (m, fp) 20. beträffande utbildningsenheter för markstrid att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 9 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del, 1997/98:Fö302, 1997/98:Fö304, 1997/98:Fö334 och 1997/98: Fö340 yrkande 3 godkänner förslaget att en organisationsenhet för utbildning i markstrid inrättas och lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden, res. 21 (m, fp) 21. beträffande Försvarsmaktens helikopterorganisation att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 14 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 1, 1997/98:Fö220 yrkande 7, 1997/98:Fö221 yrkande 12, 1997/98:Fö228 yrkande 11, 1997/98:Fö301, 1997/98:Fö305, 1997/98:Fö313, 1997/98:Fö314, 1997/98:Fö323, 1997/98:Fö325 och 1997/98:Fö327 godkänner förslaget att under organisationsenheten Försvarsmaktens helikopterflottilj organisera verksamheten i fyra divisioner, res. 22 (m, fp, v, mp, kd) 22. beträffande helikopterberedskapen längs Norrlandskusten att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 2, 1997/98:Fö220 yrkande 8, 1997/98:Fö228 yrkande 12, 1997/98: Fö303, 1997/98:Fö316, 1997/98:Fö328, 1997/98:Fö335, 1997/98: Fö342, 1997/98:Fö343 och 1997/98:T230 yrkande 2, res. 23 (m, fp, v, mp, kd) 23. beträffande vissa tidsförhållanden m.m. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 16 godkänner att regeringen beslutar om tidpunkter för genomförandet av de föreslagna organisationsförändringarna och organisationsenheternas benämningar, 24. beträffande civilt minröjningscentrum att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö344 yrkandena 1-3, res. 24 (v, mp) 25. beträffande miljöfrågor att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkandena 5-7 och 1997/98:Fö312 yrkandena 1 och 2, res. 25 (mp) 26. beträffande inriktning av vissa av Försvarsmaktens program att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 17, 18, 20, 21, 24, 27, 28 och 30 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö213 yrkandena 3 i denna del och 5, 1997/98:Fö220 yrkande 2, 1997/98:Fö221 yrkande 6, 1997/98:Fö225 yrkandena 1-4, 6 och 10, 1997/98:Fö228 yrkande 6, 1997/98:Fö338 yrkande 1 och 1997/98:U405 yrkande 9 godkänner förslaget till inriktning av dels program 1 Operativa lednings- och underhållsförband, dels program 2 Fördelningsförband, dels program 4 Armébrigadförband, dels program 5 Marina lednings- och underhållsförband, dels program 8 Kustförsvarsförband, dels program 11 Övriga stridsflygförband, dels program 12 Transportflygförband, dels program 14 För grundorganisationen gemensamma resurser, res. 26 (m) res. 27 (fp) res. 28 (mp) 27. beträffande inriktning av program 3 Försvarsområdesförband att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 19 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 11 och 1997/98:Fö220 yrkande 5 godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 3 Försvarsområdesförband, res. 29 (m) 28. beträffande inriktning av program 6 Försvarsmaktens helikopterförband att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 22 och med avslag på motion 1997/98:Fö324 godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 6 Försvarsmaktens helikopterförband, 29. beträffande inriktning av program 7 Stridsfartygsförband att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 23 och med avslag på motion 1997/98:Fö322 godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 7 Stridsfartygsförband, res. 30 (mp) 30. beträffande inriktning av program 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 25 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö225 yrkande 5, 1997/98:Fö321 yrkandena 1-3 och 1997/98:Fö331 godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband, 31. beträffande inriktning av program 10 JAS 39-förband att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 26 och med avslag på motion 1997/98:Fö221 yrkande 5 godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 10 JAS 39-förband, res. 31 (mp) 32. beträffande inriktning av program 13 För krigsorganisationen gemensamma resurser att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 29 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 11, 1997/98:Fö315, 1997/98:Fö318, 1997/98:Fö319 och 1997/98:Fö329 yrkandena 1 och 2 godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 13 För krigsorganisationen gemensamma resurser, res. 32 (mp) 33. beträffande inriktning av program 15 Internationell verksamhet att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 31 och med avslag på motion 1997/98:Fö221 yrkande 10 godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 15 Internationell verksamhet, res. 33 (mp) 34. beträffande beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och anläggningar att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 6 och 7 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 4 i denna del och 1997/98:U405 yrkande 3 i denna del bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget A 1 Försvarsmakten dels beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna materiel m.m. och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505 400 000 kr, dels beställa anslagsfinansierade anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 457 500 000 kr, res. 34 (m) res. 35 (mp) 35. beträffande fredsfrämjande truppinsatser att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 32 och med avslag på motion 1997/98:Fö228 yrkande 13 godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser, 36. beträffande beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkande 4, 1997/98:Fö401 och 1997/98:Fö404 yrkandena 1, 2 och 8, 37. beträffande länsstyrelserna att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö220 yrkande 15, 38. beträffande utbildning av beredskapsmän att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö209 yrkande 5 och 1997/98:Fö403 yrkande 1, res. 36 (m) 39. beträffande bemyndigande för funktionen Civil ledning att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 35 bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 1 funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 166 000 000 kr, 40. beträffande bemyndigande för funktionen Försörjning med industrivaror att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 36 bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 2 funktionen Försörjning med industrivaror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 130 000 000 kr, 41. beträffande utomhusvarning att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö404 yrkande 4, 42. beträffande skyddsutbildning i simning att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö717, 43. beträffande bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 37 och med avslag på motion 1997/98:Fö228 yrkande 4 bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 3 funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning lämnas för beställningar av skyddsrum och ledningsplatser m.m. så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 1 285 000 000 kr, res. 37 (fp) 44. beträffande bemyndigande för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 38 bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 6 funktionen Hälso- och sjukvård m.m. medge beställningar och godkänna avtal, såvitt avser beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 30 000 000 kr, 45. beträffande bemyndigande för funktionen Telekommunikationer att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 41 bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 7 funktionen Telekommunikationer m.m. godkänna avtal och beställningar, såvitt avser tjänster, utrustning och anläggningar för beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 375 000 000 kr 46. beträffande bemyndigande för funktionen Postbefordran att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 42 bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 8 funktionen Postbefordran godkänna avtal och beställningar, såvitt avser tjänster, utrustning och anläggningar för beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 27 000 000 kr, 47. beträffande bemyndigande för funktionen Transporter att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 43 bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 9 funktionen Transporter godkänna beställningar såvitt avser reservbromateriel så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 20 000 000 kr, 48. beträffande bemyndigande för funktionen Energiförsörjning att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 45 bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 10 funktionen Energiförsörjning godkänna avtal och beställningar såvitt avser beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 189 000 000 kr, 49. beträffande Kustbevakningen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 7 i denna del, 1997/98:Fö403 yrkande 2, 1997/98:Fö601, 1997/98:Fö602, 1997/98: Fö603, 1997/98:Fö604 samt 1997/98:Fö605, res. 38 (mp) 50. beträffande forskningsinriktningen vid Försvarets forskningsanstalt att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 3 samt 1997/98:Ub807 yrkandena 52 och 53, res. 39 (mp) 51. beträffande inriktningen av Flygtekniska försöksanstalten att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö221 yrkande 2, res. 40 (mp) 52. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:4 Totalförsvaret i förnyelse att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, 53. beträffande lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 1 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd med den ändringen att i 12 § första stycket efter det första ordet ?basbeloppet? tilläggs ?enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring?, 54. beträffande lagen (1997:568) om ändring i lagen (1977:265) om staligt personskadeskydd att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 2 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:568) om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd med den ändringen att i 13 § andra stycket efter det första ordet ?basbeloppet? tilläggs ?enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring?, 55. beträffande lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 3 antar de i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Stockholm den 20 november 1997
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Anders Svärd (c), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd) och Ulf Kero (s).
Reservationer
1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1) Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson, Olle Lindström (alla m) anför dels att de civila beredskapsmän som för närvarande utbildas med Statens räddningsverk som huvudman gör sannolikt en viktig insats för samhället. Men deras insats är enligt vår uppfattning inte nödvändig för att upprätthålla en tillräcklig civil beredskap. Utbildningen har tillkommit på andra grunder än försvarspolitiska och efter andra överväganden än behovet av dessa i krigsorganisationen. Utbildningen bör följaktligen avbrytas och de 50 000 000 kr som avsatts för denna utbildning återföras till ramanslaget Försvarsmakten från ramanslaget B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 att punkt a) skall ha följande lydelse: dels a) att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 55 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1998 i enlighet med vad Moderata samlingspartiet föreslår (bilaga 1), dels att övriga punkter skall ha den lydelse som framgår av utskottets förslag,
2. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1) Lennart Rohdin (fp) anför dels att det inom anslagsramen för utgifter inom totalförsvaret för 1998 bör göras en omfördelning mellan utgifterna inom totalförsvaret. Sålunda överförs till anslaget A 1 Försvarsmakten sammanlagt 150 miljoner kronor från anslaget B 3 Funktionen befolkningsskydd och räddningstjänst. Anslaget B 3 minskas vidare med 50 miljoner kronor i avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen med förslag, i vilket ytterligare behov av och former för civila beredskapsstyrkor redovisats. Bemyndigandet för byggande av skyddsrum minskas med 100 miljoner kronor, eftersom produktion av skyddsrum bör begränsas och inriktas mot områden där riskerna bedöms som störst. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 att punkt a) skall ha följande lydelse: dels a) att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 55 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1998 i enlighet med vad Folkpartiet liberalerna föreslår (bilaga 1), dels att övriga punkter skall ha den lydelse som framgår av utskottets förslag,
3. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1) Jan Jennehag (v) anför dels att Sveriges säkerhetspolitiska läge innebär att minskningar kan göras inom totalförsvaret. I första hand gäller det för Försvarsmakten. För år 1998 bedömer vi det möjligt att vidta åtgärder som medger en ytterligare besparing med 610 miljoner kronor. Inom det civila försvaret bör medlen för skyddsrumsbyggandet minskas med 90 miljoner kronor. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 att punkterna a) och b) skall ha följande lydelse dels a) att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 55 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1998 i enlighet med vad Vänsterpartiet föreslår (bilaga 1), dels b) att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö213 yrkandena 4 och 6 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö221 yrkandena 7 i denna del och 8, 1997/98:Fö225 yrkandena 7 och 9, 1997/98:Fö228 yrkande 3, 1997/98:Fö338 yrkande 2 samt 1997/98:Ub807 yrkandena 64 och 65 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels att övriga punkter skall ha den lydelse som framgår av utskottets förslag,
4. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1) Annika Nordgren (mp) anför dels att Miljöpartiet förordar, i enlighet med vad som framgår i partimotion Fö221(mp), dels att riksdagen sammanlagt anvisar 2 420 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit till utgiftsområde 6 Totalförsvar, dels beslutar om en annan fördelning mellan anslagen inom utgiftsområdet. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 att punkterna a) och b) skall ha följande lydelse: dels a) att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 55 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1998 i enlighet med vad Miljöpartiet de gröna föreslår (bilaga 1), dels b) att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö221 yrkandena 7 i denna del och 8, 1997/98:Ub807 yrkandena 64 och 65 och avslår motionerna 1997/98:Fö213 yrkandena 4 och 6, 1997/98:Fö225 yrkandena 7 och 9, 1997/98:Fö228 yrkande 3 och 1997/98:Fö338 yrkande 2, dels att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 4 i denna del och avslår budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 5 samt motion 1997/98:U405 yrkande 3 i denna del, dels att övriga punkter skall ha den lydelse som framgår av utskottets förslag,
5. Vissa försvarspolitiska frågor m.m. (mom. 2) Annika Nordgren (mp) anför dels att det säkerhetspolitiska begreppet har genom ett riksdagsbeslut i teorin vidgats till att inte bara gälla militära hot. Hotbilden inom det säkerhetspolitiska området innefattar således bland annat miljöförstöring, resursutarmning, ökande sociala och ekonomiska klyftor. Mot dessa hot hjälper inte investeringar i militära vapen. Mot dessa hot kan inte militära maktmedel ens i teorin utgöra en lösning. Enligt min mening är det dags att ta steget från teori till praktik. Det vidgade säkerhetspolitiska begreppet måste genomsyra beslutsfattandet i realiteten. Då krävs i stället en överföring från det militära försvaret till investeringar i verklig säkerhet, bl.a. för bättre miljö och minskade sociala klyftor, för att motverka sårbarhet och öka både självtillit och robusthet. Jag anser att det mot bakgrund härav är viktigt att studera begreppet ominriktning. Det går inte att planera för närmast föregående krig. Beslutsfattare skall förses med relevant information. Härvidlag är både forskning och sållning av vilket material som skall läggas fram, inför t.ex. försvarsbeslut och säkerhetspolitiska kontrollstationer, avgörande frågor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Civilt motstånd Det är nödvändigt att lyfta och utveckla civilmotståndsfrågorna i Sverige. Inte minst i samband med den debatt som finns om hur försvarets ?anpassning och ominriktning? skall genomföras mot bakgrund av den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld. Styrelsen för psykologiskt försvar har en stor och viktig uppgift att tillföra kunskap och förslag om hur dessa frågor skall behandlas inför nästa försvarsbeslut. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en strategi för hur frågan om civilt motstånd skall behandlas och prioriteras av bl.a. Styrelsen för psykologiskt försvar. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande vissa försvarspolitiska frågor m.m. att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö1 yrkande 2 och 1997/98: Fö208 och avslår motionerna 1997/98:Fö203 yrkande 2, 1997/98: Fö211 yrkande 5 och 1997/98:Fö226,
6. Anpassning (mom. 3) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Lennart Rohdin (fp) anför dels att utskottet återkommande har kritiserat regeringens senfärdighet och oförmåga att presentera konkreta uttryck för en hållbar anpassningsfilosofi. 1996 års försvarsbeslut bygger fullt och fast på att försvaret dels tillägnar sig en förmåga att återta förlorad förmåga i ett kortare perspektiv (för närvarande ett år), dels i sin struktur innehåller sådan kompetens att förberedelser för tillväxt och ominriktning blir möjligt i ett längre perspektiv. Länge stod Försvarsmakten som det kanske största hindret för att förverkliga en hållbar anpassningsfilosofi. I samband med att underlaget till 1996 års försvarsbeslut togs fram markerades stor tveksamhet och ett tydligt motstånd mot idéerna som sådana. I dag ter sig regeringens oförmåga snarast som det största hindret. Anpassning - dvs. upprustning av det svenska försvaret i en tid av större hot än det vi känner i dag - kräver enligt vår uppfattning noggranna förberedelser. En mängd krav måste vara uppfyllda för att kunna bygga vår försvarsplanering på förutsättningen om anpassning. Utskottet har återkommande avkrävt regeringen precisa besked om de reella förutsättningarna för att klara återtagning och tillväxt. Detta har inte skett utan förberedelserna ligger fortfarande på en högst teoretisk nivå. Bland annat är frågor rörande försvarsindustrins villkor och framtid och den koppling detta har till möjligheterna att tillväxa inte redovisade. Inte heller har regeringen anvisat sätt att underlätta för administrativt och politiskt ansvariga att verkligen fatta korrekta beslut i så god tid att en rimlig möjlighet att verkställa förstärkningar verkligen föreligger. Regeringen förtjänar enligt vår mening stark kritik för denna underlåtenhet. Förre försvarsministern Thage G Petersons argumentatoriska trumfkort har förvandlats till Björn von Sydows svagaste kort. Anpassningsfilosofin är teoretiskt oantastlig och politiskt nödvändig. Ingen regering är beredd att finansiera ett försvar berett på alla eventualiteter i en osäker men för närvarande tämligen ljus framtid. Det vore ett orimligt sätt att använda skattebetalarnas pengar. Fredsvinsten bör också ha en ekonomisk dimension. Men i vilken utsträckning anpassningsfilosofin är en rimlig planeringsförutsättning saknas ännu underlag att bedöma. Det sätt på vilket Sveriges stridskrafter minskats med fyra ofullständiga brigader ter sig i detta sammanhang som det värsta exemplet på att riksdagen hållits okunnig om innehållet i anpassningsåtgärderna. Utskottet har erfarit att de stridande bataljoner (i vardera fyra brigader), som genom försvarsbeslutet angavs inte kunna klara återtagning på ett år, i verkligheten över huvud taget inte existerar. Fyra krigsplacerade officerare, men ingen utbildad personal och ingen materiel, innebär därför att Sverige i realiteten saknar motsvarande en av de brigader som försvarsbeslutet förutsatte. Detta förfaringssätt är minst sagt anmärkningsvärt och borde föregåtts av riksdagsbeslut. Det moderata förslaget att ålägga regeringen att årligen till riksdagen redovisa en beredskapsplan för såväl den kort- som långsiktiga anpassningen ger riksdagen möjlighet att återkommande bedöma rimligheten i anpassningsfilosofin som den kommer till praktiskt uttryck. För att främja svensk försvarsindustris förmåga att medverka i den långsiktiga utvecklingen bör dessutom Folkpartiets förslag att satsa ytterligare 200 miljoner kronor i anpassningsinriktade tekniksatsningar bifallas. Detta bör ges regeringen till känna. dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 3. beträffande anpassning att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 7 och 1997/98:Fö228 yrkande 5 och avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkande 1, 1997/98:Fö220 yrkandena 12-14 och 1997/98:Fö309,
7. Anpassning (mom. 3) Annika Nordgren (mp) anför dels att det tydligt framstår såväl i regeringens skrivelse som i Försvarsmaktens skrifter och i den allmänna debatten att det enbart är en tillväxt av För- svarsmakten som avses med anpassning. En anpassning måste enligt utskottets mening också innefatta förberedelser och studier av hur en krympning av Försvarsmaktens freds- och krigsorganisation bör gå till. Det underlag som Försvarsmakten arbetar fram och som skall ligga till grund för säkerhetspolitiskt motiverade förändringar av organisationen skall också enligt min mening redovisa vilka åtgärder man vidtar för att skapa flexibilitet att också kunna krympa organisationen på ett långsiktigt ekonomiskt och resurshushållande sätt. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande anpassning att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö1 yrkande 1 och avslår motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 7, 1997/98:Fö220 yrkandena 12-14, 1997/98:Fö228 yrkande 5 och 1997/98:Fö309,
8. Indelningen i militärområden m.m. (mom. 5) Lennart Rohdin (fp) anför dels att utskottet bör ansluta sig till grundtankarna i den s.k. UTFÖR- utredningen om försvarets ledning och struktur. Utskottet bör vidare föreslå en minskning av antalet militärområden genom sammanslagning av Milo Mitt och Milo Syd samt att fördelningsstaberna integreras i milostaberna. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna med anledning av redovisade kommande förändringar enligt skrivelsen 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande indelningen i militärområden m.m. att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö228 yrkandena 7 och 8,
9. IT inför år 2000 (mom. 6) Annika Nordgren (mp) anför dels att den del av utskottets anförande som på s. 37 som börjar med ?utifrån vad? och på s. 38 slutar med ?av riksdagen? skall ha följande lydelse: Regeringens agerande med anledning av de problem som är att förvänta med anledning av omställning av datorsystem och andra system som innehåller datumstyrd elektronik inför år 2000 är otillfredsställande. Regeringen har inte i någon proposition eller skrivelse till riksdagen fört resonemang om ansvarsfrågor och bara i vaga ordalag talat om de effekter millennieskiftet kan ha på samhället. Inte heller har regeringen talat om den ekonomiska effekten detta kommer att få för t.ex. myndigheterna. Regeringen konstaterar att man ämnar ?aktivt följa utvecklingen när det gäller att lösa år 2000-problematiken och vid behov vidta ytterligare åtgärder för att underlätta övergången till sekelskiftet?. En sak är säker i denna osäkerhet - det kommer att råda stor brist på personer som arbetar med omställningen i datorsystem m.m. inför tusenårsskiftet. Jag anser att regeringen måste återkomma till riksdagen med en samlad redogörelse för hur 2000-problemet hanteras. Denna redogörelse, som bör beredas av riksdagen i samband med den IT-redovisning som riksdagen tidigare krävt, måste bl.a. omfatta vilka ansvarsförhållanden som skall råda och vilka kostnader som kan beräknas samt hur dessa skall budgeteras. Vidare måste regeringen i redogörelsen ta ställning till hur en prioritering kan se ut för de samhällsfunktioner som bedöms kunna påverkas av 2000-problemet och följaktligen skapa stora svårigheter i samhället. Det gäller t.ex. räddningstjänst, hälso- och sjukvård, telekommunikationer, transportsystem som t.ex. flyg och järnväg, finansiella tjänster och inte minst energiförsörjningen med kärnkraftverken. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande IT inför år 2000 att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö402 och med anledning av motionerna 1997/98:Fö222, 1997/98:Fö227, 1997/98:T815 yrkande 23 och 1997/98:T911 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8) Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson, Olle Lindström (alla m) anför dels att Moderata samlingspartiet i 1996 års försvarsbeslut föreslog en annorlunda inriktning på försvarets utformning. Genom en markerad kvalitetssatsning, kombinerad med en något större numerär för större uthållighet främst i krishantering till sjöss och i det svenska luftförsvaret, skulle vi haft en bättre balans mellan uppgifter och resurser om vårt försvarspolitiska alternativ vunnit gehör. Svensk säkerhetspolitik skulle givits ett stadigare ryggstöd såväl i Östersjöområdet som vad gäller vårt deltagande i internationella insatser. Svensk försvarsindustri skulle också givits bättre förutsättningar att genom ökad volym och nya projekt kunna vara en mer attraktiv samarbetspartner på en försvarsindustriell marknad präglad av en allt hårdare konkurrens mellan aktörerna. Vad gäller den krigsorganisatoriska inriktningen står vi fast vid de förslag som då lades men finner inte anledning att i detta mellanbeslut föregripa en del av de avgöranden som inte behöver aktualiseras förrän i nästa försvarsbeslut. Det gäller bl.a. flygstridskrafternas volym och bassystemets utveckling. Den brigad, som vi utöver regeringens förslag föreslog förra året, bör enligt vår uppfattning inte återupprättas. I nuvarande avvecklingsläge är det enligt vår uppfattning klokare att satsa de ytterligare resurserna på kvarvarande förband. En successiv anskaffning av en attackhelikopterbataljon framstår i dag som än angelägnare än förra året. Bristerna i antalet brigader men också urholkningen av territorialförsvaret gör att förband med operativ rörlighet måste utvecklas. Till dessa hör moderna attackhelikoptrar med stor eldkraft och lång räckvidd. Möjligheten till helikopterunderstöd är också viktig för att kunna skydda våra marksstridskrafter under internationella uppdrag. En sådan möjlighet är sålunda ett sätt att göra sig något mindre beroende av andra nationers goda vilja och omedelbara tillgänglighet. Den sjömilitära förmågan till krishantering är god. Däremot är uthålligheten mycket begränsad beroende såväl på det lilla antalet ytstridsfartyg som deras storlek. Antalet ytstridsfartyg bör därför även långsiktigt vara 24. Detta bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande Försvarsmaktens organisation i krig och fred att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö211 yrkande 10 och avslår motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del, 1997/98:Fö216 yrkande 4, 1997/98:Fö220 yrkande 11, 1997/98:Fö221 yrkandena 1 och 9, 1997/98:Fö228 yrkande 2, 1997/98:Fö320 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Fö339 yrkandena 1-3,
11. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8) Lennart Rohdin (fp) anför dels att Folkpartiet liberalerna anser, till skillnad från regeringen, att försvarets krigsorganisation ytterligare bör förändras i ?smalare men vassare? riktning. Markstridskrafternas krigsorganisation föreslås få en inriktning med: - 8 allsidigt användbara brigader med förmåga att sättas in var som helst i landet, utformade så att på kort sikt ytterligare 4 och i allvarligaste fall ytterligare 8 brigader kan utbildas, - brigadliknande, för uppgiften skräddarsydda, förband för direkt försvar av Storstockholm resp. Gotland.
Genom att minska arméns storlek skapas utrymme för fortsatt modernisering, vilket bör användas bl.a. för att bygga upp s.k. luftburet kavalleri med attackhelikoptrar och anskaffning av artilleri (eventuellt raketartilleri) med längre räckvidd. Därigenom ökar försvarets såväl rörlighet som slagkraft. För sjö- och kustförsvarsstridskrafternas och för flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt sammanfaller vår bedömning med regeringens vad avser dimensionering. Även här bör emellertid avveckling och nyanskaffning av materiel anpassas, så att erforderlig tillväxt snabbt kan förverkligas. Vad avser dimensionering och anskaffande av JAS 39 Gripen - delserie 3 - sammanfaller likaså vår uppfattning med regeringens, även om vi förordar en tidsmässigt mer utdragen leveranstakt. Det finns redan nu anledning att befara att 1996 års försvarsbeslut återigen inneburit att man av politiska skäl sökt rädda för stor del av den tidigare grundorganisationen. Det av överbefälhavaren och regeringen nu redovisade gapet mellan uppgifter och tilldelade resurser i 1996 års försvarsbeslut understryker att riksdagen redan inför kontrollstationen 1998 kan behöva göra ytterligare neddragningar och långsiktiga förändringar av försvarets krigsorganisation och därmed också grundorganisation. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande Försvarsmaktens organisation i krig och fred att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö228 yrkande 2 och avslår motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 10, 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del, 1997/98:Fö216 yrkande 4, 1997/98:Fö220 yrkande 11, 1997/98:Fö221 yrkandena 1 och 9, 1997/98:Fö320 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Fö339 yrkandena 1-3,
12. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8) Jan Jennehag (v) anför dels att Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation bör minskas ytterligare. Detta medför förändringar i flertalet av Försvarsmaktens program. Reduceringar i grundorganisationen måste genomföras snarast, bl.a. avveckling av Dalregementet (I 13) och Fårösunds marinbrigad (FMB). dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande Försvarsmaktens organisation i krig och fred att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del och avslår motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 10, 1997/98:Fö216 yrkande 4, 1997/98:Fö220 yrkande 11, 1997/98:Fö221 yrkandena 1 och 9, 1997/98:Fö228 yrkande 2, 1997/98:Fö320 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Fö339 yrkandena 1-3,
13. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8) Annika Nordgren (mp) anför dels att utskottet borde föreslå de minskningar i organisationen som Miljöpartiet framförde i samband med 1996 års försvarsbeslut. Utskottet bör sålunda föreslå att antalet armébrigader minskas till sex år 2001 och antalet flygflottiljer till fyra. Vidare bör två regementen ställas om till miljövärnsregementen. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande Försvarsmaktens organisation i krig och fred att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkandena 1 och 9 och avslår motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 10, 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del, 1997/98:Fö216 yrkande 4, 1997/98:Fö220 yrkande 11, 1997/98:Fö228 yrkande 2, 1997/98:Fö320 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Fö339 yrkandena 1-3,
14. Försvarsmaktens samverkansförmåga (interoperabilitet) (mom. 9) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Lennart Rohdin (fp) anför dels att interoperabilitet (dvs. förmåga till samverkan) är avgörande för det svenska militära försvarets möjligheter att verka som stöd för svensk säkerhetspolitik i framtiden. Regeringen har på en mängd områden med stöd av riksdagsbeslut bejakat en successiv och omfattande anpassning till det som i dag är världens militära standard, nämligen Natostandard. Att semantiskt nedgradera utvecklingen av denna förmåga att endast omfatta ?fredsfrämjande och humanitära insatser? är att göra allmänheten en otjänst. Oavsett om Sverige blir medlem i Nato eller stannar utanför är förmågan till samverkan av avgörande säkerhetspolitisk betydelse. På samma sätt som Finlands socialdemokratiske statsminister Paavo Lipponen och den finska försvarsmaktens kommendör Gustav Hägglund framhållit detta i andra och mer generella termer borde regeringen och utskottsmajoriteten tala klarspråk. Förmågan till samverkan rent generellt är en viktig förutsättning för att - om vi vill - snabbt och effektivt kunna knyta banden närmare den allians som i realiteten bidragit till att garantera svensk säkerhet under hela efterkrigstiden. Genom ökad interoperabilitet ökar också möjligheterna att motta militärt bistånd i händelse av att vi i en avlägsen framtid skulle möta hot av en omfattning som vårt eget försvar inte mäktar med. Detta bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande Försvarsmaktens samverkansförmåga (interoperabilitet) att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö211 yrkande 6,
15. Övnings- och spaningsverksamheten i Östersjön (mom. 10) Annika Nordgren (mp) anför dels att vid en granskning av vilka militära resurser som finns i vår omvärld så framstår Sverige som en stormakt i Östersjön. Sverige har t.ex. många operativa ubåtar om man jämför med de andra Östersjöländerna, och det svenska försvaret flyttar fram sina positioner genom att utsträcka sina övnings- och spaningsområden på ett sätt som kan uppfattas som provocerande av våra grannländer i öst. Enligt min mening överskrider ubåtar, robotbåtar, kustkorvetter, jaktflyg och andra offensiva militära enheter den svenska ekonomiska zonen på ett sätt som kan gagna krafter som vill motivera militära investeringar i vårt närområde. En sådan effekt av svensk militär övningsverksamhet är olycklig. Detta gäller både med tanke på bidraget till rustningsspiralen och den kontraproduktiva effekt som den svenska militären därigenom får på den säkerhetspolitiska situationen i Östersjön. Jag anser att det svenska försvaret bör sträva efter att öva inom den svenska ekonomiska zonen och uppträda på ett sätt som provocerar i minsta möjliga mån i övnings- och spaningsverksamhet med offensiva enheter. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande övnings- och spaningsverksamheten i Östersjön att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö310,
16. Försvarsmaktens underhållscentrum (mom. 14) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Lennart Rohdin (fp) anför dels att en försvarsmaktsgemensam underhållsorganisation i många stycken skulle effektivisera dagens tungrodda hantering av underhåll och förrådsställning. I denna bemärkelse är regeringens förlag till ökad samordning vällovlig. Under utskottsbehandlingen och genom de uppvaktningar som utskottet mottagit har emellertid nya fakta framkommit som allvarligt ifrågasätter den av regeringen valda lösningen. Regeringen bör, efter förnyad utredning, därför återkomma till riksdagen med förslag till organisation och lokalisering av ett Försvarsmaktens underhållscentrum. Detta bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande Försvarsmaktens underhållscentrum att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö340 yrkandena 4-7 och avslår på budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 15,
17. Vid Försvarsmakten anställd personal (mom. 15) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Lennart Rhodin (fp) anför dels att den anställda personalen är försvarets viktigaste resurs. Detta accentueras särskilt i perspektivet av framtida anpassning av försvarets förmåga. Officerarnas kompetens är försvarets kärna. Den måste vårdas på ett sådant sätt att bästa möjliga förutsättningar säkerställs för att lösa såväl dagens som morgondagens uppgifter. Dagens personalförsörjning innefattar många och komplexa problem. Utskottet har vid tre tidigare tillfällen av regeringen begärt att få en sammanhållen syn på dessa frågor. Såväl yrkes- som reservofficerarnas roll och uppgifter har hamnat i fokus genom de förändringar som försvaret undergått på 1980-talet. Enligt vår mening har regeringen underlåtit att redovisa denna syn av den enkla anledningen att man saknar sådan. Det är därför vi föreslagit en parlamentarisk utredning med fokus på den anställda personalens rekrytering, utbildning och tjänstgöring. Utskottsmajoritetens skrivningar antyder ett bejakande av den inriktning vi föreslår i motion 1997/89:Fö209 (m) yrkande 2. Även det sakliga innehållet i yrkandena 1 och 3 bejakas av utskottsmajoriteten men ?bordläggs? i praktiken i väntan på att regeringen skall inkomma med den redovisning som utskottet begärt vid tre tillfällen. Den parlamentariska utredning vi föreslår avseende personalfrågorna behöver emellertid inte vänta på det underlag som framkommer i Skolutredningens huvudbetänkande. Utredaren har endast sett till organisatoriska frågor men underlåtit att behandla utbildningens innehåll och den befälsordning som hittills varit samlingsnamnet för de frågor (rekrytering, utbildning och tjänstgöring) som anges ovan. Motion Fö209 (m kommitté) yrkandena 1-3 bör sålunda bifallas. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande vid Försvarsmakten anställd personal att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö209 yrkandena 1-3 och avslår motion 1997/98:Fö308,
18. Försvarsmaktsgemensam officersutbildning (mom. 16) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför dels att regeringen föreslår nu att tre försvarsmaktsgemensamma officershögskolor inrättas i Halmstad, Solna och Östersund. Verksamheten vid bl.a. Marinens officershögskola i Karlskrona skall läggas ned. Krigsskolan Karlberg - som bedrivit officersutbildning sedan 1792 - skall även läggas ned. Konsekvenserna av det nu liggande förslaget innebär bl.a. att marinens officersutbildning förläggs till tre platser jämfört med två platser i dag (Karlskrona och Haninge). Det är ytterst tveksamt om det med rimliga kostnader går att flytta officerare och kadetter ur marinen till t.ex. Östersund och Halmstad, där det i dag inte finns någon marin personal. Är inte det realiserbart faller ju hela idén med en försvarsmaktsgemensam utbildning. Vi vill vidare peka på att Försvarsmakten anser att det återstår ett omfattande utredningsarbete med att utforma den framtida officersutbildningen. Försvarsmakten har framfört att riksdagen så tidigt som i höst varken bör besluta om antal eller lokalisering av de framtida gemensamma officershögskolorna. Motsvarande uppfattningar redovisas av ett antal personalorganisationer. Utredningen om Försvarsmaktens skolverksamhet har ännu inte avslutat sitt arbete. Vi vet faktiskt inte ens med säkerhet om det faktiskt behövs tre särskilda skolor. Vi vet inte ens hur systemet för officersutbildningen i framtiden skall se ut. Viktigt underlag saknas således för att riksdagen utifrån en helhetsbedömning skall kunna fatta beslut i frågan. Vi anser att man skall lyssna till företrädarna för Försvarsmakten och de anställda. Det är ju de som sedan skall leva med det beslut som riksdagen fattar och bedöma om det är realistiskt genomförbart i ett långsiktigt perspektiv. Det är därför fel att ta ställning till regeringsförslaget redan nu. Varken de ekonomiska eller de personella konsekvenserna av en koncentration av officersutbildningen till tre orter har redovisats för riksdagen. Som beslutsunderlag är regeringens proposition undermålig. Först skall riksdagen ha ett genomarbetat beslutsunderlag, sedan fatta beslut. Inte tvärtom! Regeringen bör därför återkomma i frågan till riksdagen när det samlade beslutsunderlaget föreligger och dess konsekvenser kan beskrivas. Verksamheten vid Marinens officershögskola i Karlskrona och Krigsskolan Karlberg bör behållas. Regeringens förslag om en försvars- maktsgemensam utbildning bör därför avslås. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande försvarsmaktsgemensam officersutbildning att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del, 1997/98:Fö220 yrkande 6, 1997/98:Fö228 yrkande 10 och 1997/98:Fö326 yrkande 1 och avslår budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 8,
19. Skolverksamheten i Karlskrona (mom. 18) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Lennart Rohdin (fp) anför dels att de motiv som framförts i reservation 18 (mom. 16) om att invänta Skolutredningens förslag innan några avgörande organisatoriska förändringar görs inom Försvarsmaktens skolorganisation talar för att inte nu vidta de förändringar som regeringen aviserar för Karlskrona. En nedläggning av verksamheten vid Marinens officershögskola och Marinens intendenturskola ter sig härvidlag som de allvarligaste ingreppen. Riksdagen bör därför bifalla motion Fö326 (m) yrkandena 2, 3 och 5, Fö337 (s) yrkande 1,samt Fö341 (c). dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande skolverksamheten i Karlskrona att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö326 yrkandena 2, 3 och 5, 1997/98:Fö337 yrkande 1, 1997/98:Fö341 och avslår motionerna 1997/98:Fö326 yrkande 4 och 1997/98:Fö337 yrkandena 2-5,
20. Utbildningsenhet för operativa ledningssystem (mom. 19) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Lennart Rohdin (fp) anför dels att de motiv som framförts i reservation 18 (mom. 16) om att invänta Skolutredningens förslag innan några avgörande organisatoriska förändringar görs inom Försvarsmaktens skolorganisation talar för att avslå regeringens hemställan nr 10. Sålunda bör inte nu en organisationsenhet för försvars- maktsgemensam utbildning avseende operativa ledningssystem inrättas i Enköping. Samtidigt bör kommittémotion Fö209 (m) yrkande 6 i denna del bifallas av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande utbildningsenhet för operativa ledningssystem att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del och avslår budgetpropositionens (utg.omr. 6) yrkande 10,
21. Utbildningsenheter för markstrid (mom. 20) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Lennart Rohdin (fp) anför dels att de motiv som framförts i reservation 18 (mom. 16) om att invänta Skolutredningens förslag innan några avgörande organisatoriska förändringar görs inom Försvarsmaktens skolorganisation talar för att avslå regeringens hemställan nr 9. Sålunda bör inte nu en organisationsenhet för utbildning i markstrid inrättas och lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden. Samtidigt bör kommittémotion Fö209 (m) yrkande 6 i denna del bifallas av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande utbildningsenheter för markstrid att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del och avslår budgetpropositionens (utg.omr. 6) yrkande 9 och motionerna 1997/98:Fö302, 1997/98:Fö304, 1997/98:Fö334 och 1997/98: Fö340 yrkande 3,
22. Försvarsmaktens helikopterorganisation (mom. 21) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför dels att Försvarsmaktens helikoptrar är kvalificerade resurser för att tillgodose operativa behov i kriser och krig. Helikoptern har även stor betydelse i det fredstida samhället när det gäller övervakning och kontroll av sjöterritoriet samt för sjuktransporter och räddningstjänst. Det är således ett samhällsintresse att Försvarsmaktens helikoptrar kan utnyttjas effektivt för ett antal uppgifter i fred. Regeringen föreslår att Försvarsmaktens helikopterverksamhet organiseras i fyra divisioner under den helikopterflottilj som inrättades genom 1996 års försvarsbeslut. Regeringen redovisar vidare i propositionen sin avsikt att bl.a. lokalisera Division syd till Kallinge med helikopterresurser lokaliserade till Kallinge och Säve samt under flygövningstid till F 7 i Såtenäs och F 10 i Ängelholm. Vi anser att Division syd kommer att få ett orimligt stort ansvar, nämligen för flygräddningsberedskapen vid tre flygflottiljer varav två är landets största (F 7 och F 10), för all taktisk helikopterverksamhet vid två marinkommandon (MKS i Karlskrona och MKV i Göteborg), för civil sjö- och flygräddningsberedskap i landets tätaste sjötrafikområde (väst- och sydkusten), för nödhelikopterverksamhet för hela södra och västra Sveriges befolkning inkluderande landets största fastboende öbefolkning samt för bevakningsansvaret för Västsverige, som är landets största infrastrukturella riskområde. Vi anser vidare att regeringsförslaget, med den redovisade beslutsavsikten, leder till personalomflyttningar och ?tomflygningar? med helikoptrar som inte kan anses acceptabla. Exempelvis kommer helikopterbesättningar att omstationeras från Såtenäs och Ängelholm till Göteborg och Kallinge men ändå utföra sin uppgifter i anslutning till nuvarande lokaliseringsorter. Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att fem, inte fyra, divisioner skall organiseras under Försvarsmaktens helikopterflottilj och att två av dessa divisioner ges uppgifter i det södra militärområdet med divisionsstaberna lokaliserade till Kallinge och Säve. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande Försvarsmaktens helikopterorganisation att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 1, 1997/98:Fö220 yrkande 7, 1997/98:Fö221 yrkande 12, 1997/98:Fö228 yrkande 11, 1997/98:Fö301, 1997/98:Fö313, 1997/98:Fö325, 1997/98:Fö327 och med anledning av motionerna 1997/98:Fö305, 1997/98:Fö314 och 1997/98:Fö323 samt med avslag på budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 14 beslutar att under organisationsenheten Försvarsmaktens helikopterflottilj organisera verksamheten i fem divisioner med divisionsstaber lokaliserade till bl.a. Kallinge och Säve,
23. Helikopterberedskapen längs Norrlandskusten (mom. 22) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför dels att utskottets anförande som på s. 71 börjar med ?när det? och på s. 72 slutar med ?motionsyrkandena avslås? bort ha följande lydelse: Regeringen lämnar inte några förslag till riksdagen om räddningsberedskapen med helikopter längs Norrlandskusten. Med hänvisning till den föreslagna omstruktureringen av Försvarsmaktens helikopterverksamhet, föreliggande utredningsrapporter och pågående förhandlingar mellan berörda myndigheter anser regeringen att förutsättningarna för att hålla helikopter från Försvarsmakten i beredskap för räddningstjänst i norra Sverige kommer att förbättras väsentligt. Riksdagen har senast i anslutning till 1996 års försvarsbeslut uttalat angelägenheten av en förbättrad räddningsberedskap med helikopter i norra Sverige. Vi anser dock att regeringens redogörelse inte ger några tillfredsställande utsikter om att kunna tillgodose räddningsbehoven längs Norrlandskusten. Att som följd av nedläggningen av flygflottiljen F 15 i Söderhamn även överföra helikopterresurserna till Östersund tar enligt vår mening inte tillräcklig hänsyn till beredskapsbehoven. Det saknas en tydlig viljeinriktning från regeringen. I avvaktan på en tillfredsställande lösning av helikopterberedskapen längs Norrlandskusten bör därför helikoptergruppen i Söderhamn behålla sin stationering. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande helikopterberedskapen längs Norrlandskusten att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 2, 1997/98:Fö220 yrkande 8, 1997/98:Fö228 yrkande 12, 1997/98:Fö303, 1997/98:Fö316, 1997/98:Fö328, 1997/98:Fö335, 1997/98:Fö342 och 1997/98:T230 yrkande 2 samt med anledning av motion 1997/98:Fö343 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Civilt minröjningscentrum (mom. 24) Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anför dels att antipersonella minors skadeverkningar drabbar i huvudsak civila. Många stater har ännu inte ställt sig bakom ett totalförbud, även om det internationella arbetet kännetecknats av framgångar. Röjning av utlagda minor sker däremot långsamt. Arbetet måste intensifieras och forskning samordnas för att såväl militär som civil kompetens skall kunna utnyttjas. De civila och humanitära aspekterna bör vara drivkraften. Forskning kring alternativ minröjningsteknik och tillkomsten av ett civilt minröjningscentrum bör därför understödjas. Förstöringen av de stora minlagren i världen måste följas av en effektiv och tillgänglig dokumentation. Sveriges kompetens bör utnyttjas för att skapa ett dokumentationscentrum när det gäller produktion, utplacering och användning, lagring, export, destruktion m.m. av antipersonella minor. Riksdagen bör därför bifalla motion Fö344 (fp, v, mp) yrkandena 1-3. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande civilt minröjningscentrum att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö344 yrkandena 1-3,
25. Miljöfrågor (mom. 25) Annika Nordgren (mp) anför dels att totalförsvaret måste ligga i täten när det gäller miljöfrågorna, särskilt nu när miljöhoten ingår i det säkerhetspolitiska begreppet. Försvarets miljöengagemang, i teori men framför allt i praktik, har givetvis betydelse både för folkförankringen och för trovärdigheten i och med att miljöförstöring är ett säkerhetspolitiskt problem. Naturligtvis skall Försvarsmakten inte ha undantag från de miljölagar som gäller för det civila samhället. Miljöpartiet anser att regeringen inte flyttar fram positionerna på miljöområdet. Regeringen har sålunda i skrivelsen inte redovisat vilka åtgärder man har vidtagit med anledning av försvarsutskottets tidigare uttalanden om miljöarbetet inom försvaret. Regerigen måste återkomma till riksdagen med en strategi över hur man vill driva miljöarbetet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Blyad ammunition Försvarsmakten har i Försvarsmaktsplan 1997, och regeringen i tidigare propositioner, bara konstaterat att ?utvecklingsarbetet pågår? inom området blyfri ammunition. Miljöpartiet anser att detta arbete med kraft bör prioriteras och att ett slutdatum för användning av blyad ammunition bör fastslås. Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på ett slutdatum och en avvecklingsplan för blyad ammunition i det svenska försvaret. Vindkraft Miljöpartiet anser att vindkraften är viktig för att minska sårbarheten och öka säkerheten i vårt samhälle. Följaktligen är det i Försvarsmaktens intresse att stödja övergången till ett säkrare energisystem och ett robustare samhälle. Försvarsmakten skall inte utan saklig grund få hindra etableringen av vindkraft. I propositionen inför försvarsbeslutet 1996 konstaterade regeringen bara att ?denna arbetsgrupp har redan på ett påtagligt sätt förbättrat förståelsen för de berörda intressenas synpunkter?. Denna arbetsgrupp har initierat en förstudie som skall klarlägga hur militär radarspaning och radiolänk påverkas av vindkraftsaggregat. En flerårig huvudstudie har föreslagits börja år 1998. Utskottet konstaterade i behandlingen av propositionen att ?det inledda arbetet bör dock om möjligt påskyndas i syfte att framtagen kunskap så snabbt som möjligt skall kunna tillämpas i samband med beslut om nya vindkraftslokaliseringar?. Regeringen nämner inte frågan om vindkraft i skrivelsen som nu ligger på riksdagens bord. Utskottets uttalande om påskyndat arbete kommenteras inte. Miljöpartiet anser att regeringen bör ge Försvarsmakten i uppdrag att tillämpa övergångsregler för att förhindra att vindkraftsetableringar stoppas av försvaret, inte minst mot bakgrund av den förstudie som Nutek nyligen har gjort och som visar att vindkraftverk inte stör försvarets signal- och radarspaning i den omfattning som man tidigare trott.
Miljökonsekvensbeskrivningar Miljöpartiet anser att miljökonsekvensbeskrivningar med uppföljning och utvärdering skall vara obligatoriska vid större militära övningar som t.ex. PFF-övningar på svenskt territorium. Vi begär av regeringen en utredning om vilka förutsättningar som skall gälla, och vilken omfattning en övning skall ha, för att en obligatorisk miljökonsekvensbeskrivning skall tillämpas. dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande miljöfrågor att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö1 yrkandena 5-7 och 1997/98:Fö312 yrkandena 1 och 2,
26. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26) Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Linström (alla m) anför dels att Moderata samlingspartiet i reservation 10 har föreslagit en förändrad inriktning för Försvarsmakten. I kommittémotionerna Fö225 yrkandena 1-4 och 6 och U405 yrkande 9 konkretiseras denna inriktning inom vissa av Försvarsmaktens program. Dessa motionsyrkanden bör följaktligen bifallas av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande inriktning av vissa av Försvarsmaktens program att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö225 yrkandena 1-4, 6 och 10, 1997/98:U405 yrkande 9 och med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 17, 18, 20, 21, 24, 27, 28 och 30 avslår motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del och 5, 1997/98:Fö220 yrkande 2, 1997/98:Fö221 yrkande 6, 1997/98:Fö228 yrkande 6 och 1997/98:Fö338 yrkande 1,
27. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26) Lennart Rohdin (fp) anför dels att behovet av fortsatt sanering av landets statsfinanser inte medger att försvaret nu kan erhålla en omfattning som i framtiden helt kan möta alla säkerhetspolitiska hot som då skulle kunna utvecklas. Det gör det nödvändigt att fortsättningsvis bygga på att försvarets krigsduglighet skall kunna höjas dels med särskilda insatser under en ettårsperiod, dels med en långsiktig tillväxt. Detta förutsätter erforderliga beslut. Det är en central uppgift för riksdag och regering att återkommande pröva Försvarsmaktens förutsättningar och behov för att klara uppgifterna återtagning och långsiktig anpassning. Materielförsörjningen och därmed den svenska försvarsindustrins utveckling blir i detta sammanhang av strategisk betydelse för möjligheterna för försvaret att genomföra olika nivåer av anpassning. Dessa frågor behöver därför särskilt ses över, vilket regeringen bör ges till känna. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande inriktning av vissa av Försvarsmaktens program att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö228 yrkande 6 och med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 17, 18, 20, 21, 24, 27, 28 och 30 avslår motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del och 5, 1997/98:Fö220 yrkande 2, 1997/98:Fö221 yrkande 6, 1997/98:Fö225 yrkandena 1-4, 6 och 10, 1997/98:Fö338 yrkande 1 och 1997/98:U405 yrkande 9,
28. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26) Annika Nordgren (mp) anför dels att medel bör tas från anslaget A 1 Försvarsmakten för att finansiera en civilmotståndsutbildning, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna. Partimotion Fö221 yrkande 6 bör samtidigt bifallas. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande inriktning av vissa av Försvarsmaktens program att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 6 och med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 17, 18, 20, 21, 24, 27, 28 och 30 avslår motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del och 5, 1997/98:Fö220 yrkande 2, 1997/98:Fö221 yrkande 6, 1997/98:Fö225 yrkandena 1-4, 6 och 10, 1997/98:Fö228 yrkande 6, 1997/98:Fö338 yrkande 1 och 1997/98:U405 yrkande 9,
29. Inriktning av program 3 Försvarsområdesförband (mom. 27) Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför dels att Moderata samlingspartiet i reservation 10 har föreslagit en förändrad inriktning för Försvarsmaktens verksamhet. I partimotion Fö211 yrkande 11 konkretiseras denna inriktning inom program 3 Försvarsområdesförband. Detta motionsyrkande bör följaktligen bifallas av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande inriktning av program 3 Försvarsområdesförband att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö211 yrkande 11 och med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 19 avslår motion 1997/98:Fö220 yrkande 5,
30. Inriktning av program 7 Stridsfartygsförband (mom. 29) Annika Nordgren (mp) anför dels att riksdagen i försvarsbeslutet 1996 slog fast att Sverige skall ha nio ubåtar, varav två i materielberedskap. Det betyder att marinen, med nuvarande inriktning, inte har behov av ytterligare ubåtar under ca 25 år. En modern ubåt har, om den moderniseras, en livstid på ca 40 år. Om några år kommer den svenska marinen att ha: - Tre helt moderna Gotlands-ubåtar, som kan vara i tjänst till någonstans mellan åren 2030 och 2040, - fyra Västergötlands-ubåtar, som togs i bruk mellan åren 1987 och 1990 och kan vara i tjänst till någonstans mellan åren 2025 och 2030 samt - två Näcken eller Sjöormen-ubåtar i materielberedskap. Detta betyder att, med nuvarande beslut om sju ubåtar i aktiv tjänst, det kommer att dröja minst 25 år innan Sverige får ett behov av nyanskaffning av ubåtar. Det kan också konstateras att Sverige i dag är en stormakt i Östersjön beträffande militär kapacitet, inte minst på ubåtssidan. Trots detta är regeringen inte beredd att avbryta utvecklingen av ubåt Viking. Jag anser att studiefasen av ubåt Viking måste avbrytas. Projekteringen får inte inledas. Den miljardrullning som en anskaffning skulle innebära, måste enligt min mening förhindras. dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande inriktning av program 7 Stridsfartygsförband att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 23 bifaller motion 1997/98:Fö322,
31. Inriktning av program 10 JAS 39-förband (mom. 31) Annika Nordgren (mp) anför dels att avskräckning som metod för att hålla krig borta innebär att en nedrustning aldrig kan ske. Varje lands försök att öka den egna säkerheten genom militära investeringar följs ofta av en motsvarande satsning i omvärlden. Detta får till följd att försöken att uppnå en ökad säkerhet mot militära hot uteblir. I stället ökar hotet. Med stora kostnader blir inte säkerheten bättre. Kanske rent av sämre. I en tid då en enig riksdag säger att det inte föreligger något som helst militärt hot mot Sverige fattade regeringen i juni, på riksdagens mandat, beslut om ytterligare inköp av stridsflygplanet JAS 39 Gripen. Utgifterna under budgetåret 1995/96 uppgår till 8,5 miljarder kronor och under budgetåret 1998 beräknas medlen för JAS-programmet uppgå till drygt 7,6 miljarder kronor. Hela JAS-ramen är nu uppe i fantastiska 76,4 miljarder kronor. Av dessa är 27,9 miljarder tillkommande investeringar för delserie tre, alltså ytterligare 64 flygplan enligt regeringsbeslutet. Miljöpartiet anser att förhandlingar skall upptas mellan regeringen och Industrigruppen JAS i syfte att häva regeringsbeslutet från sommaren 1997 om att anskaffa ytterligare 64 JAS-plan i delserie tre till en kostnad av 27,9 miljarder kronor. dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande inriktning av program 10 JAS 39-förband att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 26 bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 5,
32. Inriktning av program 13 För krigsorganisationen gemensamma resurser (mom. 32) Annika Nordgren (mp) anför dels att en flyttning av de radio- och signalspaningsförband som nu finns på Malmen vid Linköping till F16 i Uppsala kommer att kräva stora investeringar. Dessutom är redan förbanden samlokaliserade. Miljöpartiet förordar en fortsatt lokalisering vid Malmen av dessa förband. Partimotion Fö211 (mp) yrkande 11 bör därför bifallas av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande inriktning av program 13 För krigsorganisationen gemensamma resurser att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 29 och motionerna 1997/98:Fö315, 1997/98:Fö318, 1997/98: Fö319 och 1997/98:Fö329 yrkandena 1 och 2 bifaller motion 1997/98: Fö211 yrkande 11,
33. Inriktning av program 15 Internationell verksamhet (mom. 33) Annika Nordgren (mp) anför dels att Miljöpartiet vill begränsa det svenska deltagandet i PFF och avstå från observatörskapet i VEU. Miljöpartiet föreslår att riksdagen bifaller partimotion Fö211 (mp) yrkande 10 och avslår regeringens förslag till inriktning av program 15 Internationell verksamhet, eftersom regeringsförslaget bl.a. omfattar svensk medverkan i Partnerskap för fred och observatörskap i Västeuropeiska unionen. dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande inriktning av program 15 Internationell verksamhet att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 10 och avslår budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 31,
34. Beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och anläggningar (mom. 34) Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför dels att försvarsbeslutet 1992 innebar en kraftig ambitionshöjning för materiell förnyelse av främst det militära försvaret. Enligt Moderata samlingspartiet bör denna andel öka utöver dagens ca 40 %. Vi förordar därför en annan inriktning av investeringsplanen för Försvarsmakten för perioden 1998-2000 i enlighet med vad som anförts i partimotion U405 (m) yrkande 3 i denna del. dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och anläggningar att riksdagen bifaller motion 1997/98:U405 yrkande 3 i denna del och med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 6 och 7 avslår motion 1997/98:Fö221 yrkande 4 i denna del,
35. Beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och anläggningar (mom. 34) Annika Nordgren (mp) anför dels att regeringen hemställer att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget A 1 Försvarsmakten beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505 400 000 kr. Mer än hälften av denna enorma summa är beställningar som redan gjorts. Den del av bemyndigandet som avser nya beställningar uppgår under år 1998 till nästan 25 miljarder kronor! Miljöpartiet avvisar den del av bemyndigandet som avser nya beställningar och utvecklingsarbeten m.m. De som redan är gjorda går tyvärr inte att göra så mycket åt utan att de svenska skattebetalarna får betala skadestånd till försvarsindustrin för brutna kontrakt. Det borde enligt vår mening vara omöjligt för riksdagen att ge regeringen detta bemyndigande, i stort sett utan att veta vad man tar ställning till för inköp och utan möjlighet att göra operativa bedömningar. Regeringen bör i stället fortlöpande återkomma till riksdagen med förslag till beslut rörande anskaffning av materiel och utvecklingsarbete, så att riksdagen får en större möjlighet att ta ställning till vad pengarna används för. dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och anläggningar att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 4 i denna del och med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 6 och 7 avslår motion 1997/98:U405 yrkande 3 i denna del,
36. Utbildning av beredskapsmän (mom. 38) Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför dels att Moderata samlingspartiet motsatte sig i försvarsbeslutet 1996 utbildning av civila beredskapsmän. Vi utesluter inte att de kan lösa viktiga uppgifter. Vi ifrågasätter i stället behovet av denna utbildning och om detta behov är avvägt mot andra totalförsvarsbehov. Detta har i så fall på intet sätt redovisats för riksdagen. De motiv som framförts vid presentationen av förslaget har konsekvent mer hänfört sig till pliktsystemets förmenta behov av fler utbildningsplatser än till det reella behovet av att förstärka den civila beredskapen. Utbildningen av civila beredskapsmän bör följaktligen upphöra snarast, och de pengar som redan 1995 överförts från Försvarsmakten till den dåvarande civila planeringsramen återföras. dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse: 38. beträffande utbildning av beredskapsmän att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö209 yrkande 5 och avslår motion 1997/98:Fö403 yrkande 1,
37. Bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst (mom. 43) Lennart Rohdin (fp) anför dels att i avvaktan på den fortsatta översynen av riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet bör produktion av skyddsrum begränsas och inriktas mot områden där riskerna bedöms som störst. Beställningsbemyndigandet för år 1998 bör därför i enlighet med vad som anförts i partimotion Fö228 (fp) yrkande 4 begränsas till sammanlagt 250 miljoner kronor, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: 43. beträffande bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö228 yrkande 4 och avslår budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 37,
38. Kustbevakningen (mom. 49) Annika Nordgren (mp) anför dels att det är glädjande att regeringen föreslår att ytterligare 20 miljoner kronor anslås till Kustbevakningen. Miljöpartiet vill dock öka beredskapen i Östersjön för flyktingmottagning och bevakning av miljösituationen m.m. Därför bör ytterligare 15 miljoner kronor utöver regeringens förslag anslås till Kustbevakningen. Partimotion Fö221 (mp) yrkande 7 i denna del bör därför bifallas av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse: 49. beträffande Kustbevakningen att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 7 i denna del och avslår motionerna 1997/98:Fö403 yrkande 2, 1997/98:Fö601, 1997/98:Fö602, 1997/98:Fö603, 1997/98:Fö604 och 1997/98:Fö605,
39. Forskningsinriktningen vid Försvarets forskningsanstalt (mom. 50) Annika Nordgren (mp) anför dels att försvaret är, vid sidan av universiteten, den organisation som har den största vetenskapliga kompetensen. FOA:s verksamhet bör inriktas så att den gagnar hela det civila samhället. Miljöpartiet anser att forskning inom ramen för den vidgade hotbilden - tele- och informationskrigsföring, bioteknikområdet, icke-dödliga vapen -samt stöd för nedrustning och internationell säkerhet måste prioriteras särskilt. Regeringen bör tillsätta en utredning som skall lämna förslag till en omställning av försvarsforskningen mot civil verksamhet. För att främja en sådan utveckling föreslår vi att fyra pilotprojekt inleds: dyslexiprojekt, sensorprojekt, man-maskinprojekt samt ett riskanalysprojekt. Anslaget till FOA bör enligt vår mening tillföras 30 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslår för att finansiera dessa pilotprojekt. dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse: 50. beträffande forskningsinriktningen vid Försvarets forskningsanstalt att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 3 och 1997/98:Ub807 yrkandena 52 och 53,
40. Inriktningen av Flygtekniska försöksanstalten (mom. 51) Annika Nordgren (mp) anför dels att FFA:s övergripande mål är att främja flygtekniken i landet. Enligt Miljöpartiets mening är det forskning för andra transportslag, som är bättre ur miljösynpunkt, som behöver ökade resurser. Vi vill därför minska anslaget till FFA med 5 miljoner kronor jämfört med vad regeringen föreslår. Besparingen skall inte drabba den statliga vindkraftsforskningen. FFA:s verksamhet bör vidare inriktas mot att främja utvecklingen av teknik för att minska utsläpp och buller från flyget. dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse: 51. beträffande inriktningen av Flygtekniska försöksanstalten att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 2,
Särskilda yttranden
1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1), vissa försvarspolitiska frågor m.m (mom. 2) och Försvars-maktens organisation i krig och fred (mom. 8) Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför: Riksdagen har nyligen fattat beslut om att fastställa en ram för statens utgifter under budgetåret 1998. Utfallet av den omröstningen var i nuvarande parlamentariska läge givet. För utgifterna på utgiftsområde 6 Totalförsvar innebär beslutet att de skiljer sig från det förslag som Moderata samlingspartiets framlagt. Detta innebär, i enlighet med det nya budgetsystemets bestämmelser, att det inte längre föreligger några möjligheter att reservera sig till förmån för den annorlunda volymen och det annorlunda innehållet för utgifterna på utgiftsområde 6 Totalförsvar. Om detta hade varit möjligt hade vi nu yrkat att riksdagen skulle fastställa den ram för utgiftsområdet som föreslogs i motion 1997/98:Fi206. Våra synpunkter avseende fördelningen mellan de olika anslagen inom utgiftsområdet är omfattande. De skillnader som i det följande framförs avser en överföring av 50 miljoner kronor från anslaget B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst till anslaget A 1 Försvarsmakten. Det är också vår uppfattning att hela anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser borde ha förts över till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Också detta förslag har finansutskottet avvisat. Avseende vårt ställningstagande i förra årets försvarsbeslut att årligen avsätta 750 miljoner kronor för anpassningsåtgärder i stället för de av regeringen föreslagna 550 konstaterar vi att detta inte är en anslagsfråga utan en fråga om hur medel inom anslaget A 1 fördelas. Vi står fast vid vår uppfattning att en sådan förstärkning avsevärt skulle stärka det i övrigt svaga anpassningskoncept regeringen hittills presenterat. Med vårt förslag till budget för år 1998 och utgiftsramar för de påföljande två åren skulle totalförsvaret ges radikalt ändrade förutsättningar att kunna lösa sina uppgifter. Med ett resurstillskott på en miljard kronor årligen under de närmaste fyra åren tillförs försvaret sammanlagt 10 miljarder kronor fram till år 2001. Det möjliggör, med stram hushållning, en högre ambitionsnivå i första hand vad gäller det militära försvarets kvalitativa utveckling. I utskottets anförande på s. 23 förutsätts att vårt motionsyrkande avseende en övergripande strategi för försvaret av Sverige och en till den kopplad försvarsdoktrin kommer att tillgodoses i samband med kontrollstationen 1998. Det är vår förhoppning att utskottets eniga och mycket starka skrivning i detta hänseende är tillräcklig för att regeringen på allvar skall ta itu med denna grundläggande men hittills försummade fråga. I utskottets anförande på s. 42 som behandlar det militära försvaret berörs två problem som regeringen uppmärksammat i propositionen, nämligen den ekonomiska diskrepansen mellan planerad verksamhet och faktiska anslag, respektive den nedgång i befälskårens kompetens som Försvarsmakten anmält. Regeringens häpenhet ter sig för oss något överdriven. Istället för att uttrycka förvåning över dessa förhållanden finns anledning för regeringen att själv rannsaka sig och söka ansvar för det inträffade i det egna agerandet. Den minskade volymen värnpliktiga och befäl som genomför fortsättningsutbildning (tidigare benämnd repetitionsutbildning) är en direkt följd av regeringens besparingspolitik som den tagit sig uttryck sedan maktskiftet år 1994. Fortsättningsutbildningens omfattning, som hittills haft en avgörande betydelse för befälets förmåga att leda förband, kan inte ha varit okänd för regeringen. Den har dessutom medvetet använts som budgetregulator bl.a. i beslut hösten 1994 då främst det militära försvaret ålades kraftiga besparingskrav. Enligt vår uppfattning är officerarnas kompetens den kärna kring vilken dagens försvar byggs upp. Anpassningsfilosofin ställer dessutom än högre krav på en kompetent befälskår, eftersom denna kår utgör grunden för uppsättandet av nya förband. Också i detta avseende saknar regeringen helhetssyn och insikt i de aktuella problemen, något som återspeglas i den ofullständiga redovisningen av personalförsörjningen med anställd personal som utskottet kommenterar på s. 55. Vad gäller de ekonomiska obalanser som uppstått varnade vi redan i samband med försvarsbeslutet för den klyfta mellan uppgifter och resurser som låg i beslutet. Vi föreslog då att 20 miljarder kronor utöver regeringens förslag skulle tillföras utgiftsområde 6 för att klara de uppgifter som statsmakterna ålagt försvaret utan att för den skull lägga förslag om volymökningar för mer än hälften av dessa tillskott. Om riksdagen i 1996 års försvarsbeslut följt Moderata samlingspartiets förslag skulle regeringen inte behövt ge Försvarsmakten en delvis oförtjänt bakläxa för den ekonomiska hanteringen. Också i detta avseende bär regeringen huvudansvaret för det inträffade. Någon förbättring synes inte kunna ske innan regeringen tar de förslag om förstärkning av Försvarsdepartementet som ett enigt utskott redovisar på s. 32 på allvar. Även i frågan om framtida investeringar (mom. 35) har vi i motion 1997/98:U405 motsatt oss de alltför låga ambitioner som regeringen redovisat för försvarets kvalitativa förnyelse. Eftersom vårt förslag till ekonomisk ram för år 1998 inte bifallits av riksdagen finner vi det inte meningsfullt att föreslå att förslaget tas upp till prövning i detta samanhang.
2. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1 och 26) Åke Carnerö (kd) anför: Pliktsystemet är en viktig del av vår försvarsprincip och därför bör en reformering ske så att inte trovärdigheten för folkförsvaret undergrävs. Den som blivit uttagen till pliktutbildning får göra ekonomiska uppoffringar i jämförelse med den som hamnar i utbildningsreserven eller ej blir antagen till grundutbildning. I avvaktan på resultatet av den aviserade översynen föreslår Kristdemokraterna att dagersättningen för totalförsvarspliktiga höjs med fem kronor från nuvarande fyrtio kronor till fyrtiofem kronor per dag. Jag är medveten om att riksdagen har delegerat till regeringen att besluta om dagersättningens storlek men menar att riksdagen skall återta denna delegation och höja dagersättningen i enlighet med Kristdemokraternas förslag. För att finansiera detta har Kristdemokraterna i sitt budgetalternativ föreslagit att ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar skall utökas med 50 000 000 kr till 41 293 865 000 kr.
3. Ledningssystem och informationskrigföring (mom. 4) Annika Nordgren (mp) anför: När riksdagen i våras behandlade IT-propositionen framhöll en enig riksdag att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas tydligare. Regeringen borde återkomma med en samlad strategi. Jag konstaterar att en sådan strategi fortfarande saknas; regeringens skrivelse bär inte ett spår av riksdagens beslut. Vad som har hänt är att regeringen har tillsatt en arbetsgrupp med uppdraget att bl.a. följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföring. Såväl försvarsutskottet som trafikutskottet ansåg att det var helt otillräckligt att tillsätta en arbetsgrupp. Trots ett särskilt tillkännagivande från riksdagen i frågan saknas alltså alltjämt en samlad strategi och den mer samlade och samordnade ledning av IT- säkerhetsfrågorna som riksdagen efterlyste. I skrivelsen hänvisas till regeringens skrivelse 1997/98:19 Utvecklingen i informationssamhället: ?Därvid kommer bl.a. att behandlas IT-säkerhetsfrågor i enlighet med vad Försvarsutskottet uttalat.? Det är inte sant. I denna skrivelse finns ingen samlad strategi. Man hänvisar till den arbetsgrupp som Försvarsdepartementet har tillsatt. Arbetsgruppens uppgift är att ?följa utvecklingen av hot och risker inom området informationskrigföring, sprida kunskap om detta samt lämna förslag till hur ansvaret inom området skall preciseras och hur riktlinjerna för en stratgi skall se ut?. I skrivelsen sägs också att ?arbetet med informationskrigföringsfrågorna skall utmynna i ett förslag till riksdagen hösten 1998?. Enligt min mening borde regeringen återkomma till riksdagen med en förklaring till varför riksdagsbeslutet inte har genomförts.
4. Maritimt centrum i Härnösand (mom. 7) Annika Nordgren (mp) anför: Riksdagen har delegerat beslutanderätten över var enskilda fartyg ur Kustbevakningen, Sjöfartsverket eller Försvarsmakten skall vara baserade. För egen del anser jag dock att isbrytarna bör förläggas till Härnösand. Vad gäller maritimt centrum i Härnösand, så anser utskottet att behovet av ett sådant ej har beretts och att frågan först bör övervägas av regeringen. Jag anser därför att regeringen bör undersöka förutsättningarna för att upprätta ett maritimt centrum i Härnösand och därefter återkomma till riksdagen.
5. Försvarsområden m.m. (mom. 13) Arne Andersson (m), Hanrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Lennart Rohdin (fp) anför: Vid 1996 års försvarsbeslut anförde vi i försvarsutskottet reservation mot utskottsmajoritetens förslag att minska antalet försvarsområden. Enligt vår uppfattning skall uppgifterna i krig och fred styra ledningsorganisationens volym och utformning. Genom de successiva minskningarna av det militära försvarets krigsorganisation, särskilt territorialförsvaret, har behovet av ledningsresurser minskat. Försvarsområdesstabernas andra uppgifter, stöd till hemvärns- och frivilligverksamhet och samverkan med civila totalförsvarsmyndigheter, har snarast ökat. Huvudprincipen ett län - ett försvarsområde borde ha gällt. Riksdagens beslut om minskning av antalet försvarsområden samt till dessa hörande försvarsområdesstabers krigs- och grundorganisation innebar en inte obetydlig besparing. Försvarsområdesstaberna har enligt vår mening stor betydelse för samverkan med civila myndigheter och för stödet till hemvärns- och frivilligverksamheten. Försvarsområdesstaberna borde därför ha anpassats till nya uppgifter i stället för att ha avskaffats. Vi anförde sålunda att försvarsområdesstaberna, utöver avveckling i Kiruna och Kalix, borde ha behållits. De mindre fo-staberna kan skapas vid sidan av ?fullvärdiga? fo- staber till en mycket låg kostnad om den lokala stödorganisationen begränsas. Vägvalet gjordes emellertid förra året varför vi inte ser någon mening att till riksdagen föreslå annat förslag till beslut än det utskottet framlägger.
6. Skolverksamheten i Karlskrona (mom. 18) Åke Carnerö (kd) anför: I en krympande försvarsorganisation måste kompetens och väl fungerande nätverk med det civila samhället bevaras och vidareutvecklas. Goda karriärmöjligheter och byte mellan olika befattningar inom totalförsvaret bidrar till folklig förankring och god personalpolitik. Den föreslagna skolverksamheten innebär bland annat att marinens officershögskola (MHS) i Karlskrona läggs ned. I reservation 18 menar Kristdemokraterna att den fullständiga Skolutredningen måste avvaktas innan definitivt beslut om det militära försvarets framtida skolverksamhet fattas. Det måste finnas starka skäl för att avveckla den sammanhållna utbildning som bedrivs i Karlskrona, där marinens samtliga typförband produceras med närhet till goda övningsområden. En blivande sjöofficer måste få utbildning med övningstrupp i den miljö där denne sedan skall tjänstgöra. Goda utbildningsbetingelser när det gäller att tillgodose sjöförsvarets behov av dugliga och kompetenta officerare måste beaktas.
7. Inriktning av program 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband (mom. 30) Karin Wegestål (s) anför: I budgetpropositionen för 1998 Totalförsvar, flygvapnets lednings- och underhållsförband, finns följande mening: ?Omstruktureringen inom vädercentralorganisationen fullföljs genom att vädercentral Syd och vädercentral Nord läggs ner.? I denna lilla mening döljer sig det förhållandet, att södra och mellersta vädercentralerna slås samman till vädercentral Mitt. Den utredning som förslaget bygger på är gjord av HKV/Vädprod som anser att det i grundorganisationen är mest rationellt att tillhandahålla väderinformationen från en vädercentral. Behovet av kapacitet vid höjd beredskap medför emellertid att vädertjänsten i krigsorganisationen bör produceras genom två regionala vädercentraler, varför vädercentralen Nord i Luleå, som i dag fungerar under dagtid, kvarstår. Sveriges mest tättbefolkade område med den känsligaste infrastrukturen får på detta sätt den sämsta servicen. När den nya tekniken medger att det går att klara försvarets väderinformation med en vädercentral borde denna placeras i den del av Sverige som har kust på båda sidor. Det är i dessa kusttrakter som de flesta incidenterna inträffar, både militära och civila. Vid räddningsaktioner i dåligt väder kan exakta väderinformationer vara avgörande. Under sommaren 1997 har det för vädercentral Syd fördigställts nya, modernt intredda lokaler i bergrum, vilka försetts med ny teknik. Investeringarna uppgår till minst 20 miljoner kronor. Nu läggs verksamheten ner och personalen friställs. Det är inte bra för försvarets trovärdighet att planeringen är så dålig att sådana felinvesteringar kan tillåtas. Att lägga ner en verksamhet i Skåne för att flytta den till det överhettade Stockholmsområdet går också helt emot principen om utlokalisering av statlig verksamhet, som inte av nödvändighet behöver ligga i huvudstadsområdet. Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 6 Utskottets förslag avviker från regeringens förslag till anslagsfördelning
--------------------------------------------------------------------- | |Verksamhetsområde |Utskottets|Reservanternas förslag i| | | |förslag |förhållande till | | | | |utskottets förslag | --------------------------------------------------------------------- | |Anslag (Belopp i 1 000-tal | | Res | Res | Res | Res| | |kronor) | | (m) | (fp) | (v) | (mp)| --------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------- |A |Militärt försvar | --------------------------------------------------------------------- |1 |Försvarsmakten (ram) | 36 757 | +50 | +150 | -610 |-2 565| | | | 400 | 000 | 000 | 000 | 000| --------------------------------------------------------------------- |2 |Fredsfrämjande truppinsatser|384 419 | | | | +100| | |(ram) | | | | | 000| --------------------------------------------------------------------- |3 |Ersättning för kroppsskador | 61 700 | | | | | | |(ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------- |B |Vissa funktioner inom det civila försvaret | --------------------------------------------------------------------- |1 |Funktionen Civil ledning |473 145 | | | | | | |(ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |2 |Funktionen Försörjning med | | | | | | | |industri- |140 974 | | | | | | | varor (ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |3 |Funktionen Befolkningsskydd | | | | | | | |och rädd- | 1 182 | -50 | -150 | -90 | | | | ningstjänst (ram) | 554 | 000 | 000 | 000 | | --------------------------------------------------------------------- |4 |Funktionen Psykologiskt | 18 002 | | | |+5 000| | |försvar (ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |5 |Funktionen Ordning och | 31 889 | | | | | | |säkerhet (ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |6 |Funktionen Hälso- och | 99 563 | | | | | | |sjukvård m.m. (ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |7 |Funktionen | | | | | | | |Telekommunikationer m.m. |199 500 | | | | | | |(ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |8 |Funktionen Postbefordran | 21 700 | | | | | | |(ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |9 |Funktionen Transporter (ram)|190 500 | | | | | --------------------------------------------------------------------- |10|Funktionen Energiförsörjning|230 687 | | | | | | |(ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------- |C |Kustbevakningen och nämnder m.m. | --------------------------------------------------------------------- |1 |Kustbevakningen (ram) |426 827 | | | |+15 000| --------------------------------------------------------------------- |2 |Nämnder m.m. (ram) | 11 898 | | | | | --------------------------------------------------------------------- |3 |Statens räddningsverk: | | | | | | | |Förebyggande åtgärder mot | | | | | | | |jordskred och andra | 25 000 | | | | | | |naturolyckor | | | | | | | | m.m. (ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |4 |Ersättning för verksamhet | | | | | | | |vid räddnings- | 20 000 | | | | | | |tjänst m.m. (ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------- |D |Stödverksamhet | --------------------------------------------------------------------- |1 |Totalförsvarets pliktverk |231 750 | | | | | | |(ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |2 |Försvarshögskolan (ram) | 36 603 | | | | | --------------------------------------------------------------------- |3 |Försvarets radioanstalt |428 667 | | | | | | |(ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |4 |Försvarets forskningsanstalt|137 343 | | | |+30 000| | |(ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |5 |Flygtekniska | 31 773 | | | |-5 000| | |försöksanstalten (ram) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |6 |Stöd till frivilliga | | | | | | | |försvarsorganisationer inom |101 971 | | | | | | |totalförsvaret (obet) | | | | | | --------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------- | |Summa för utgiftsområdet | 41 243 |+/-0 |+/- 0 | -700 |-2 420| | | | 865 | | | 000 | 000| ---------------------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd dels att 12 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 a §, av följande lydelse.
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:568) om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i paragrafens lydelse enligt lagen (1997:568) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall ha följande lydelse.
Offentlig utfrågning den 4 november 1997 om Försvarsmaktens skolorganisation, officers- och reservofficersutbildningen. Utfrågningen samlade deltagare från riksdagens försvarsutskott, Försvarsdepartementet, Skolutredningen, Försvarsmakten, Officersförbundet, Svenska reservofficersförbundet, medier och enskilda. Referatet är den stenografiska uppteckning som gjordes vid utfrågningen. Försvarsutskottets kansli har granskat materialet.
----------------------------------------
Ordföranden i riksdagens försvarsutskott, Arne Andersson (m): Försvarsutskottets redan kl. 11.00 i dag påbörjade sammanträde, ajournerat kl. 13.00, fortsätter. Välkomna till den här utskottsutfrågningen. Som ni så väl känner till finns skolutredningens delförslag på utskottets bord. Innehållet kan ni ganska bra. Det gäller bl.a. lokalisering av den framtida officersutbildningen. Utskottet finner goda skäl att med den här utfrågningen fördjupa sin kunskap om det här förslaget. Jag kan nämna att utskottet vid flera tillfällen hos regeringen har begärt att få en sammanhållen syn på den framtida befälsordningen för såväl yrkes- som reservofficerare. Den saknar vi ännu. Vi har att ta ställning till ett betydande antal motioner som naturligt nog rymmer invändningar mot det förslag som föreligger. En viktig fråga för utskottet är mer en lämplighetsfråga. Kanske finns det delade meningar om den, men bra många ställer sig kanske frågan: Är det bra att fatta ett delbeslut innan skolutredningens förslag i sin helhet presenteras? Jag tror att ni kommer att ta upp en del av det här. Med hänsyn till de två timmar vi har på oss skall framför allt jag vara kort. Jag har bara nämnt något om de saker som jag utgår från kommer att komma upp här. Med detta förklarar jag än en gång utskottsutfrågningen påbörjad, och ni är välkomna! Vi har bett ett antal människor komma hit för att berika oss i den här frågan. Från Försvarsdepartementet har vi Gösta Sandgren, Björn Jansson och Jonas Hjelm. Vi har skolutredningens sekreterare Jan-Olof Lindh här. Du är välkommen hit. Försvarsmakten, högkvarteret, representeras av Curt Westberg, Åke Jansson, Krister Edvardsson, Ronnie Åbrandt och Carl-Johan Arvidsson. Ni är välkomna. Från Officersförbundet har vi Per Wahlberg, Olle Sandhag, Peter Löfvendal och Johan Molin. Reservofficersförbundet representeras av Per Storm och Alf Eckerhall. Ni är alla välkomna. Låt mig gärna säga välkommen till stenograferna som hjälper oss att genomföra det här så att de förhoppningsvis kloka saker som ni kommer att säga också kommer att kunna dokumenteras och vara till utskottets nytta. Ett par praktiska saker: Det går mycket bra att tala sittandes, framför allt från den plats ni har. Ni trycker på mikrofonen, och lika viktigt är att ni trycker av den när ni är färdiga. Systemet är nästan fulländat, men om man inte gör det så är det ändå inte riktigt fulländat. Sedan vill jag mer för ordningens skull säga att skyltarna är ordentliga, men bandmaskinen läser inte dessa, så ni talar om vilka ni är när ni börjar. Då blir det lättare att göra denna uppteckning. Med dessa små preludier kan vi låta detta få sin början. Vi har hoppats att ni alla, var och en företrädare för sin grupp, är beredda att mycket kort inledningsvis peka på vad som från era utgångspunkter är det viktigaste. Därefter kommer utskottets ledamöter förhoppningsvis att ställa många och besvärliga frågor. Gösta Sandgren, eftersom du står först på listan får du börja. Var så god! Gösta Sandgren: Jag har kanske inte så väldigt mycket att säga inledningsvis. Jag har ju som tjänsteman närmast svarat för samordningen inför budgetproposition och riksdagsskrivelse inom de ämnesområden som ordföranden nämner här. Jag försöker att vara beredd att svara på de frågor som kommer. Jag har utöver detta jobb också haft förmånen att ingå som expert i skolutredningen, och jag kan väl till viss del känna till bakgrundsresonemangen därvidlag. Ordföranden: Med en sådan ödmjuk inställning från Gösta Sandgren finns ju alla tiders förhoppningar om att det här blir kul. Vad säger Jan-Olof Lindh? Vad var det viktigaste i ert budskap? Jan-Olof Lindh: Jag skulle vilja säga att allt vi har föreslagit hänger nära ihop, så jag tycker att det är svårt att peka ut någon specifik del. Men självklart är den försvarsmaktsgemensamma utbildning vi arbetar vidare med ett viktigt element. Ordföranden: Det kommer nog att bli en och annan fråga på det, ja. Tack skall du ha. Curt Westberg! Curt Westberg: Jag kommer att vara litet längre än de föregående talarna. Ordföranden: Ja, de har lämnat litet tid till dig, så var så god! Curt Westberg: Låt mig först säga att Försvarsmakten är positiv till den föreslagna grundstrukturen med försvarsmaktsgemensamma skolenheter och fackskolor. Förslaget innebär enligt vår mening en tydlig struktur som underlättar det fortsatta arbetet med meritvärdering och kvalitetssäkring av officersutbildningen. Vi ser framför oss ett skolsystem som blir konkurrenskraftigt jämfört med annan högskoleutbildning i samhället. Utredningsgången är enligt vår mening omvänd, dvs. grovstrukturen läggs först och sedan kommer innehållet i utbildningen. Därav också Försvarsmaktens avvaktande hållning i bl.a. dimensioneringsfrågan. Det är dock viktigt från Försvarsmaktens utgångspunkter att kunna fullfölja Försvarsbeslut 96. Det är också viktigt att beslut fattas så snart erforderligt beslutsunderlag föreligger, bl.a. för att minimera osäkerheten för personalen, men också för att uppnå möjliga besparingar. Försvarsmaktens huvudinvändningar rör, förutom den redovisade besparingspotentialens storlek, antalet försvarsmaktsgemensamma skolenheter samt därav följande lokaliseringsorter. För många skolenheter i förhållande till befälskaderns storlek kan visa sig vara förknippat med personalförsörjningsproblem, främst för marinen och flygvapnet. Detta kan sålunda äventyra den eftersträvade försvarsmaktsgemensamma grundtanken och Försvars-maktens strävan att ha fler officerare i förbandsproduktion än i övrigt.Från bl.a. dessa utgångspunkter bör strävan vara en ytterligare reducering av antalet skolenheter och definitivt inte en utökning. Ordföranden: Tack skall du ha. Då går vi till Per Wahlberg. Per Wahlberg: Jag skall inleda, och därefter skall Peter Löfvendal gå in på en något längre, men förhoppningsvis inte alltför lång, genomgång. Det viktiga, och det som är vårt budskap kortfattat, är handlingsfrihetsbehovet. Vi ser att man på något sätt har gått in på organisation och lokalisering innan man riktigt vet vad det skall vara i det. Det finns i och för sig goda idéer, men vi menar att man måste vara klar över utbildningens mål, innehåll och omfattning - det gäller även sådana saker som utbildningens totala tid - innan man låser organisationen. Vi menar att ett förtida organisationsbeslut inte får styra officersutbildningens innehåll och omfattning. Därmed lämnar jag ordet till Peter. Peter Löfvendal: Som det har sagts tycker vi att man borde börja titta på innehållet i utbildningen först utifrån det anpassningskoncept som i dag råder inom Försvarsmakten. Det är personalen som är den viktigaste komponenten i det militära försvaret. En välutbildad officerskår och välutbildade officerare är den viktigaste grundstenen när det gäller anpassningsförmågan. Officersutbildningens uppläggning, omfattning och kvalitet är av stor betydelse för Försvarsmaktens verksamhet. Då menar vi att officersutbildningen framdeles måste vara kärnverksamheten inom Försvarsmakten. Då man nu avser att göra en skolutredning borde man ta fram en målbild mot år 2010 eller år 2020 och se vilka krav som ställs på officeraren då. Det är de som i dag påbörjar sin utbildning som då kommer att stå mitt i sin yrkesverksamhet. De borde därför ges en grund som bär ända fram. Med ett vidgat hotbildsbegrepp och en miljö där man skall lösa sin uppgift som officer, där gränsen mellan fred, kris och krig är mycket diffus, ser vi att det ställs större krav på officeraren och hans ledarskap. Han måste ha fått en förmåga att kritiskt granska och värdera de situationer där han skall utöva sitt ledarskap. Det kräver en breddad och fördjupad utbildning på en i vissa stycken akademisk nivå. Det gör att vi tycker att det nu finns skäl att se över om inte officersutbildningen behöver förlängas, så att vi kan få både den befattningsutbildning vi har i dag och en bredare och djupare utbildning för att lösa de vidgade uppgifter som ställs på Försvarsmakten och dess officerare. Därför ser vi framför oss ett behov av en förlängd utbildning där två år av utbildningen borde ha samma utbildningsmål som dagens två första år har. Sedan krävs det nog upp till ett års förlängning för att man skall kunna få kompetens att lösa de nya uppgifterna samt få en mer akademisk prägel och en akademisk officersutbildning. Det fjärde året blir officeraren krigskompanichef eller fackman i ett fackprogram. Man borde alltså ha ett nytänkande när man nu ändå har en skolutredning och lägga fast en målbild något längre fram och inte, som tidigare sagts, först låsa fast en struktur och därefter fylla den med innehåll. Man borde tvärtom titta på målet, och på vilka krav som ställs på officeraren, och sedan skapa en struktur för detta. Ordföranden: Tack så mycket. Då får Per Storm från reservofficerarna ordet. Per Storm: Tack. Vi vill börja med att säga att vi tycker att det är centralt att det finns reservofficerare i värnpliktsförsvaret. Med den dubbla kompetensen tillför man en extra kompetens helt enkelt. Vi vill också peka på att det är viktigt att statsmakten i dag tar ställning till hur stor del av värnpliktsförsvaret som grundar sig på reservofficersinstitutionen och att man ser till att det blir genomdrivet. Vi menar att utredningen som den ser i dag huvudsakligen fokuserar på form i stället för på innehåll. Man borde snarast diskutera utbildningens kärna, dvs. de centrala kompetenser som skall läras ut. Vi är rädda för att utbildningen implicerar införandet av en ny specialistkår så att säga bakvägen i och med att huvuddelen av reservarna inte skall utbildas till kompanichefsnivå, dvs. nivå 5. Vi tror inte heller att detta gagnar rekrytering och eventuell insats av reservofficerare i framtiden. Vi menar också att det, för att gagna en god rekrytering av reservofficerare, är viktigt att integrationen mellan civil och militär kompetens kommer fram tydligt och att eventuella fortsatta civila studier inte blir avsevärt försenade av reservofficersutbildningen - något som inte framgår av utredningen såsom den ser ut i dag. Vi menar också att man måste fundera på om man skall ytterligare meritvärdera reservofficersutbildningen med hänsyn till intag, t.ex. extrapoäng eller förtur vid ansökan till högskolor. Även om det är högskolorna själva som avgör detta, menar vi att statsmakterna här måste göra en markering. I övrigt hänvisar jag till den inlaga som vi har lämnat. Ordföranden: Tack så mycket. Då har vi gjort denna lilla rundvandring. Ser du, Gösta, någon riktig anledning till att det är väldigt viktigt att vi beslutar om den här lokaliseringen innan vi, såsom framfördes här, har hela det substantiella innehållet med i paketet? Har du något att säga om det? Du kom undan så lindrigt i början. Gösta Sandgren: Jag vill faktiskt börja med att gå tillbaka till 1996 års totalförsvarsbeslut ungefär. Jag tycker inte att man kan se den här, skall vi säga, balansgången mellan tidsaspekten och pengar och liknande utan att gå tillbaka till den punkten. Det var ju nämligen inför totalförsvarsbeslutet, när vi granskade Försvarsmaktens förslag, som vi i Regeringskansliet fann att det fanns ett antal förslag på utbildningssidan. Då kom vi att tänka på att vi kanske skulle se om man kunde gå utanför försvarsgrensgränserna. Låt mig påminna om den bild som lades omkring Halmstad. Det var ju en av de nyckelorter där det fanns många skolor. Då blev vi osäkra. Har man verkligen prövat detta förutsättningslöst? Bedriver vi i dag utbildning i Försvars- makten på flera händer där man skulle kunna få bonuseffekter genom att samordna? När vi väl hade kommit fram till att det skulle vara önskvärt med en sådan utvärdering och utredning, såg vi framför oss att det naturligtvis skulle bli väldigt stort och väldigt omfattande. I den andra änden hade vi att ta hänsyn till ekonomiska realiteter, dvs. vi hade ett tryck på oss - inte minst från Försvarsmakten - att försöka ta hem de besparingar som låg i ett antal förslag om avveckling och flytt på skolsidan. Jag tycker att man kan säga att vi då från Regeringskansliet ägnade oss åt något av det möjligas konst. Vi försökte få i gång en utredning som skulle få en chans att belysa förutsättningarna för en bra utbildning samtidigt som vi inte skulle vila på hanen för att försöka ta hem de besparingar vi på något sätt såg oss skyldiga att göra. Det här gör sammantaget att vi i dag sitter i den, kan tänkas litet ologiska, sitsen att vi börjar med en organisation och sedan kommer fram till hur vi skall fylla den. Vi har försökt värdera det här i kanslihuset innan vi lade fram propositionen. Vi har ändå funnit att det förslag som ligger i propositionen inte är på det sättet gränssättande att det hindrar skolutredningen från att nu komma med goda förslag om hur utbildningen skall organiseras. De tre militärhögskolor som nu föreslås anses t.ex. kunna innebära en flexibel syn och en flexibel fortsättning för skolutredningen vad gäller hur den här utbildningen skall organiseras. Skulle det visa sig att det är en plattform för mycket, som Försvarsmakten säger här, är det naturligtvis fullt möjligt att regeringen får återkomma till riksdagen och säga: Vi har nu funnit att det blir en för mycket - à la bonne heure. Men just nu tror vi att tre plattformar egentligen är det möjligas konst i sammanhanget. Ordföranden: Jag tror att ett skäl som har funnits här i huset har varit att vi är med och snickrar till ett förslag som substantiellt inte är så märkvärdigt, men vi vet inte riktigt vad det blir av det. Det är anledningen till att vi kan känna behov av att få veta litet mer om det. Ja, då går vi över till den del som finns i rubriken, nämligen: Utskottet frågar klokt folk om hur det är. Iréne Vestlund vill börja. Var så god! Iréne Vestlund (s): Tack för det. Det är väldigt intressant att vi tar upp den här frågan till en kanske litet mer djupgående analys. Gösta tog upp en del av orsakerna till att vi har satt i gång den här diskussionen kring utbildningen. I grunden handlar det om hur man nyttjar befintlig kompetens i befintliga högskolor. Då närmar jag mig inte enbart de militära högskolorna, utan också den kompetens som vi ansåg skulle kunna finnas i de universitet och högskolor som har byggts upp ute i landet. Det här har ju varit en väldigt tydlig bild hos oss. Det handlar också litet grand om det som Per Storm här tar fram. Vi tyckte nog att det var viktigt att man också såg på den civila kompetensen och på möjligheten att para denna med mer militärteknisk utbildning. Då undrar jag litet grand över det här med organisationen. Det här har ju varit en liten stötesten för många som har resonerat om det. När vi talar om att vi gärna vill knäsätta en organisation för att utifrån detta sedan bygga upp nyttjandet av andra befintliga kompetenser, kommer vi naturligtvis också in på detta med besparingar. Men för vår del kom det där med besparingarna in när vi tog upp resonemanget: Kan det verkligen vara nödvändigt att man utbildar i samma härader överallt? Då kommer jag tillbaka till detta med organisationen. Ser ni andra företrädare detta med organisationen som ett stort hinder för att gå vidare i det som vi trodde skulle kunna vara ett bra utgångsläge för den framtida utbildningen? Ordföranden: Är det någon som vill ta upp den tråden? Åke Jansson! Åke Jansson: I början av denna process kändes det här svårt och konstigt. Efter hand som vi har jobbat tillsammans med utredningen och uppfattat mer och mer av utredningens intentioner, tycker jag att det har blivit lättare och lättare för Försvarsmakten att hantera situationen. Nu kanske frågorna om att i stället så fort som möjligt hitta en ny struktur, komma in i denna och ta ut de besparingar som måste ske också på det här området har kommit att bli tyngre och viktigare allteftersom. Iréne Vestlund (s): Det här med integrationen tycker jag är en nyckelfråga. Hur har Försvarsmakten sett på det? Det är ju egentligen en ny fråga för Försvarsmakten, detta att börja se den civila kompetensen som direkt ingående i den militära utbildningen. Curt Westberg: Vi tycker att det här är en positiv utveckling. Jag tror att både den civila högskolan och den militära högskolan, om det nu blir en sådan, kommer att ha utbyte av detta. Jag tror dessutom att det kan innebära personalbesparingar för Försvarsmakten. Vi kanske inte behöver hålla så många försvarsmaktsofficerare som lärare på våra skolor i framtiden. Vi kanske också kan förlita oss på civil lärarkapacitet. Nu är det litet tidigt att dra slutsatser i detta avseende. Det blir i nästa steg, när vi har sorterat utbildningen och bestämt hur utbildningen skall genomföras, som vi kan börja titta på hur detta skall göras. Men om man tillåter sig att vara litet visionär i det här sammanhanget så kan man se de möjligheterna. Iréne Vestlund (s): Jag tror att det vore intressant, det som Curt Westberg går in litet grand på, alltså att titta på att ta in den civila kompetensen. Det kanske även där kan vara ett samarbete så att man inte utgår från att den egna kompetensen är bäst utan också tar in den civila kompetensen. Det kan ju röra sig om nya metoder. Jag tror nog att vi är helt överens om det. Curt Westberg: Jag beklagar om vi har pratat förbi varandra, men det var precis det jag avsåg. Henrik Landerholm (m): Det var två typer av integration som var uppe till diskussion i stor omfattning i samband med att utredningen tillsattes och att vi behandlade den här frågan i försvarsutskottet. Den ena frågan gäller civil integration. Den tog Iréne upp. Den gäller i vilken utsträckning officersutbildning kan bedrivas i befintliga civila utbildningsinstitutioner. Den andra frågan, som efter hand har kommit i fokus, handlar om i vilken utsträckning befintliga utbildningsinstitutioner kan användas mer försvarsmaktsgemensamt respektive om det kan skapas nya försvarsmaktsgemensamma utbildningsinstitutioner som bättre kan lösa de utbildningsbehov som föreligger. I den första frågan gör utredningens första delbetänkande egentligen inga kopplingar alls. Man skulle naturligtvis kunna ställa sig frågan om inte en del av det som nu kallas försvarsmaktsgemensam utbildning egentligen är rent civil utbildning. Det handlar om skriftlig och muntlig framställning, statskunskap, säkerhetspolitik, engelska och den typen av ämnen. Dessa ämnen måste naturligtvis alla officerare lära sig, men de skulle mycket väl kunna studeras på distans eller med hjälp av de existerande civila högskolorna. Det för mig in på den andra frågan, nämligen den om försvarsmaktsintegration. Oavsett om man tycker att det är en bra idé eller inte, konstaterar vi att utredningen såväl som regeringen lever med samma tidsbegränsning. Den grundläggande officersutbildningen skall vara två år, och utöver det skall en ettårig utbildning tillkomma för att nå kompanichefsnivån eller nivå 5, som också gäller krigsbefattningar i andra delar. Jag skulle vilja fråga Gösta Sandgren i första hand: Känns det inte märkligt att på underlag av en definierad utbildningsvolym som omfattar tre utbildningsår lägga ett organisationsförslag som är helt beroende av det förslag som en inledande försvarsmaktsgemensam termin handlar om? Det är på ett väldigt svagt innehållsmässigt underlag ni lägger fram ett förslag om organisation. Det skall naturligtvis också ställas i relation till den fungerande utbildningsorganisation som de facto existerar i dag. I övrigt kommer jag att komplettera mina frågor när jag har fått svar av Gösta. Gösta Sandgren: Jag tycker inte att det känns så märkligt som Henrik kanske upplever det. Jag förstår att den som läser tidningar eller sitter bredvid tycker att det känns konstigt. Jag uppfattar inte att underlaget är väldigt kort och väldigt osammanhängande. Jag tycker att vi har fått klara indikationer på att vi kan lägga fast de här plattformarna vad gäller den grundläggande utbildningen för en officer. Vi skall arbeta tillsammans med de civila högskolorna på dessa tre orter. Därför är jag helt övertygad om att man kan ordna utbildningen på dessa skolor och befintliga förband på ett sådant sätt att vi sammantaget får bättre officerare i framtiden än vad vi fått hittills. Jag vill dessutom lägga till att jag inte har uppfattat att regeringen i något slags begränsande faktor har sagt att utredaren, Gunnar Björk, skall vara låst vid visst antal terminers utbildning. Skulle utredaren föreslå förändringar för att på det ena eller andra sättet få bättre officerare, menar jag att direktiven är öppna för det. Jag tycker inte att vi i dagens läge är låsta, utan det finns utmärkta förutsättningar att gå vidare. Jag kan inte se att den organisatoriska plattform vi nu föreslår låser tankarna eller möjligheterna inför framtiden. Olle Sandhag: Direktiven kanske inte låser tanken, men det gör tidsplanen. Den är alldeles för snäv för att man skall kunna åstadkomma något nytänkande. Det blir väldigt lätt så att man gör det enklaste av situationen om man har en snäv tidsplan. Man försöker fylla skolorna med innehåll, men man skär så att säga korven på ett annorlunda sätt. Vi skulle vilja föra upp debatten till frågor som: Vad krävs av en framtida officer som skall verka år 2015 eller 2020? Innebär inte Försvarsmaktens nya uppgifter med anpassning, återtagning, internationalisering och stöd till det civila samhället någonting? På något sätt måste man även honorera dessa uppdrag, som riksdagen ålagt Försvarsmakten. Har man alltför kort tid på sig hinner man inte tänka igenom detta. Man styrs i första hand av tidslinjalen och inte av behoven i framtiden. Henrik Landerholm (m): Jag har en kompletterande fråga till Gösta Sandgren. Du sade att förslaget skapar full handlingsfrihet inför framtiden. Det beror dock på hur mycket underlag man har haft. Det som riksdagen har fått ta del av och kunnat läsa sig till i det delbetänkande som kommit från utredningen behandlar ju i första hand organisatoriska frågor. Frågorna om utbildningens innehåll är ytterligt rudimentärt berörda. Man kan då ställa sig frågan om man inte tar bort handlingsfrihet genom att lägga ned de krigshögskolor som i dag sköter kaptensutbildningen? Tar man inte bort handlingsfrihet genom att lägga ned de officersskolor som i dag sköter den grundläggande officersutbildningen, inte minst inom armén? En fråga gäller alltså om man inte snarare gör sig av med kompetens och handlingsfrihet genom att så ensidigt låsa sig vid målet tre försvarsmaktsgemensamma militärhögskolor i det här skedet - detta alldeles oavsett om en försvarsmaktsgemensam inledande termin är en god idé eller inte. Den frågan återkommer jag till, och den har i första hand med sakfrågan att göra. Men vid sidan av denna fråga vill jag ställa ytterligare en fråga: Vilket problem var egentligen Skolutredningen avsedd att lösa? När jag läser regeringens förslag och utredningens betänkande kommer jag att tänka på ett gammalt tema: Detta är en lösning, men var är problemet? Vilket annat än det ekonomiska problemet, hur man skall spara pengar, har varit grundläggande för den lösning man kommit fram till? Vilka kvalitetsproblem i den grundläggande officersutbildningen har varit styrande för den här förändringen? Jag kommer då osökt in på min andra fråga. Det jag upplever som den största kritiken ute på förband och i organisationen är väl egentligen inte att det skulle saknas en identifiering med en integrerad försvarsmakt, som det står i propositionen. Kritiken gäller snarare specialistkunskaperna som de yngre officerarna fått genom det utbildningssystem vi har i dag, kopplat till den korta tjänstgöringstid många unga officerare har i samma befattning. Detta är ett större problem som borde ha lösts genom utredningens förslag. I stället har man fokuserat på sådant som i och för sig är vällovligt, dock inte i förhållande till den yrkeskompetens som den fänrik som kommer ut efter två års utbildning måste besitta för att kunna lösa sin uppgift hemma på förbandet, oavsett om det gäller luft, mark eller vatten. Jag skulle gärna vilja fråga er i utredningen: Har ni inte sett det som något problem att den försvarsmaktsgemensamma terminen Gösta öppnade t.o.m. för att det skulle kunna vara fler terminer faktiskt tränger ut en del av utbildningen? Det är utbildning som de facto behövs när den nyutbildade officeren kommer hem till sitt förband, där krav på specialistkunskap inom ett ganska smalt lägre förband är avgörande för vederbörandes möjligheter att lösa sin uppgift. Gösta Sandgren: I anslutning till delar av det Henrik sade, och Olle Sandhag var inne på, vill jag först säga att jag tycker att vi ändå skall visa en viss respekt för att det pågår en utredning. Mycket av det som hänger i luften är sådant som Gunnar Björk och hans medarbetare i dag försöker analysera vidare. Där finns inga färdiga förslag, vilket innebär att vi kanske skall vara något ödmjuka i vår kritik. Henrik frågade med avseende på de organisatoriska frågorna vilken huvudpunkten med denna utredning var. När vi för ett år sedan skrev direktivet kunde det egentligen sammanfattas i tre punkter. Vad var motivet? Jo, vi har en försvarsmakt. Vi har en minskad organisation. Vi behöver en bättre inte- gration med samhällets utbildning i övrigt. Dessa tre stenar hade enligt vår uppfattning vänts dåligt eller inte alls i Försvarsmaktens underlag till förslagsbeslut. Därför tyckte vi att det var angeläget att se om de förändringar som ändå inträffat under en tioårsperiod borde föranleda oss att se om vi kunde hitta ett bättre utbildningssystem. Det första steget har vi tagit genom att se vissa grundplattformar som led på vägen. Sedan fortsätter utredningen nu med att titta på innehållet. Henrik tog upp problemet med kompetensen hos unga officerare som kommer ut och riskerar att ha för dålig kunskap för att kunna utföra sitt prioriterade värv. Så får det naturligtvis inte bli, utan vi måste alltid försäkra oss om att de som står och utbildar värnpliktiga vilket är vad färdigutbildade officerare ofta gör är kompetenta på alla sätt och vis, inte minst i fråga om säkerhetsbestämmelserna. Men om detta får vi så småningom skapa en dialog och en process mellan riksdag, regering och försvarsmakt. Det gör vi när vi märker vilken typ av ny officer vi ser framför oss. Om det finns en brytpunkt mellan intresset av att försvarsmaktsofficeren känner sig som en försvarsmaktsofficer och förhållandet att han är en duktig tekniker på sitt speciella område, så får vi ta den diskussionen och se hur vi kan förbättra möjligheterna. Men jag tycker fortfarande att chanserna just nu är goda att vi får bättre officerare. Låt oss inte missa den chansen! Jan-Olov Lindh: Jag skulle vilja börja med att ta upp att vi till att börja med lagt fram ett grundorganisatoriskt förslag. Här har vi följt regeringens direktiv om att frågor som kan komma att kräva riksdagens ställningstagande skulle lämnas i början av augusti. Vi klarade tidigt ut att det handlade om grundorganisationen. Det är därför utredningen har arbetat på det sättet. Vi började hela utredningsarbetet med att prova olika teser för hur man skulle kunna åstadkomma fler försvarsmaktsgemensamma lösningar. I slutändan kan man se flera olika svar på detta. En sak är att man nog skulle kunna skapa en försvarsmaktsgemensam del i den grundläggande officersutbildningen. Det bygger bl.a. på att utredningen gett Försvarsmakten i uppdrag att undersöka detta och att man sedan i samråd kommit fram till att det finns grund för att göra något försvarsmaktsgemensamt. Detta betyder inte att vi tränger undan utbildning som existerar i dag, utan vi konstaterar att man inom armén, marinen och flygvapnet utbildar i en rad olika ämnen som är gemensamma och som eleverna läser oavsett vilken officershögskola de studerar vid. Nu försöker vi få tag i någon form av röd tråd i hur dessa utbildningar är uppbyggda. Det är på dessa resultat vi bygger våra förslag till den s.k. Militärhögskolan. Det är en viktig del även fortsättningsvis. Vi har alltså inte trängt undan utbildning det är absolut inte min bedömning. Henrik Landerholm (m): Ta det konkreta exemplet med marinens officershögskola i Karlskrona, där man har en tvåårig, relativt sammanhållen utbildning av marinofficerare som är integrerad med flottan och kustartilleriet. Man har en förbandsnära utbildning med relativt god växling mellan teori och praktik, vilket skapar en effektiv utbildningsmiljö. Om jag ändrar utbildningen inom samma tidsram och startar med en renodlad teoretisk utbildningsdel den första fjärdedelen av tiden, tränger jag självfallet undan utbildningseffekt som annars hade stärkt officeren i lösandet av hans uppgifter direkt efter den grundläggande officersutbildningen. Jag kan inte se det på annat sätt. Vilka är motiven till att ni har sett det på ett annat sätt? Jan-Olov Lindh: Jag är glad att du tar upp marinen, vars officerare ju har många olika funktioner. En av våra utgångspunkter har bl.a. varit frågan varför de motsvarigheter till markstridsofficerare som finns inom marinen utbildas på ett annat sätt än inom armén. Vi har försökt gå vidare och se vad skillnaden beror på, om vi kan göra något gemensamt och dra olika erfarenheter från dessa? Även inom flygvapnet finns ju markstridsofficerare. Jag delar inte din uppfattning att vi tränger undan utbildning. Olle Sandhag: Vi har från vår sida honorerat en utökad försvarsmaktsgemensam utbildning. Vi tror helt enkelt att det är värdefullt för att man även som ung officer skall få kunskap om hela systemet. De värnpliktiga frågar, och man måste kunna svara på den typen av frågor. Men det ena goda får inte skjuta undan det andra. Det krävs alltså både-och, och det är inte meningen att det gemensamma skall trycka undan adekvat befattningsutbildning. Man får i så fall vara beredd att släppa till ytterligare ett halvår, ett år eller vad som krävs för att utbildningen skall bli så bra som möjligt från grunden. Det är viktigt att man inte från början låser sig vid ett visst tidsomfång och sedan med skohorn försöker pressa in utbildningen. Ha en öppen attityd och var beredda på en viss förlängning om det skulle behövas. Det krävs både-och, inte antingen- eller. Ordföranden: Skulle du, Olle, vilja återkomma litet senare och utveckla det där både-och? Det vore kanske ett bra inlägg. Åke Carnerö (kd): Jag vill ta utgångspunkt i anpassningsdoktrinen. Den kommer naturligtvis att styra mycket av kompetensutvecklingen och utbildningen. Det talas med rätta ofta om långsiktighet när det gäller försvarspolitiken. Behovet av långsiktighet är ännu större nu än tidigare när vi beaktar detta med anpassning. Vi lever i en föränderlig värld. Det var litet lättare under stormaktsblockens tid, då det inte skedde några större förändringar. Nu vet vi inte vad som ligger i framtiden. Den tekniska utvecklingen går snabbt. Står vi också där inför ett vägskäl i officersutbildningen? Hur skall vi tackla det här? Här kommer jag in på reservofficerarna. Hur skall vi utforma framtiden för reservofficerarna inom Försvarsmakten så att de återkommande kan behålla och vidareutveckla sin kompetens och få tjänstgöra vid sina krigsförband? Jag tror att just reservofficerarna är en viktig del när det gäller anpassningen. Alf Eckerhall: Vi har ju varit mycket kritiska mot den återkommande utbildningen. För reservofficerarna består den av två delar, dels grundutbildningen, dels repetitionsutbildningen, som ju nästan har försvunnit på senare tid. Detta rubbar nästan anpassningsdoktrinen som Åke Carnerö tog upp. Den här situationen har påtalats av Försvarsutredningen och ÖB vid flera tillfällen, men det åtgärdas inte. Därför tog vi särskilt upp detta i vår inledning och i det papper vi delat ut. Det är den första statsmakten, ni i parlamentet, som måste bestämma detta, se till att det genomdrivs och att inte den återkommande utbildningen försvinner. Enligt ett nyligen träffat avtal skriver man kanske avtal på 8, 10 år och tjänstgör i genomsnitt 10 dagar per år, alltså 80 dagar. Men sedan blir risken stor att man trillar ned till 2-3 dagar per år, och då blir det inte mycket att hänga upp en anpassningsdoktrin på. Resare gjorde en utredning häromåret som jag förutsätter att ärade ledamöter i utskottet väl känner till. Den kvantifiering som han då gjorde tror jag ligger på en tiondel eller liknande, och det visar hur detta har fallit ihop. Avgörande för utbildningen är ju också själva grundmaterialet, dvs. de som i dag tas ut till värnpliktstjänstgöring. Pliktverket skall bara ta ut 21 000 om inte den siffran också revideras, så redan där sker ett urval. Därför är det viktigt att det blir rätt urval, och det tror jag kan styras med ekonomiska villkor och t.ex. extra poäng i samband med ansökan till högre utbildning, som Per Storm nämnde tidigare. Det är viktigt att detta kommer med från början, eftersom det är detta material som skall ligga till grund för vidare urval både till yrkesofficerare och reservofficerare. Erik Arthur Egervärn (c): Jag vill först komma med en reflexion och sedan en fråga som väl delvis besvarats. Kritik har riktats mot modellen att ta organisationen före innehållet. Jag skulle vilja säga att det är normalt. I varje fall i den offentliga förvaltningen och även i näringslivet arbetar man precis efter den modellen. Först fastställer man hur organisationen skall se ut, och sedan ser man vilket innehåll organisationen skall ha. Detta är snarast det normala, i alla fall som jag har upplevt det. Man kan visserligen kritisera den ordningen, men jag menar att det inte är speciellt uppseendeväckande att den modellen används när det gäller officersutbildning. Min fråga skulle jag vilja inleda med ett par citat. Jag har de senaste dagarna läst Försvarsmaktens utbildningsreglemente. På sid. 9 står att ?eleven ges möjlighet att uppfatta helheter och sammanhang redan i utbildningens inledning?. På sid. 18 står: ?Att börja med delarna och först i slutet av utbildningen visa på sammanhang leder till förståelse i efterhand. - - Det finns i stället stor effektivitetsvinst i att tidigt skapa förståelse för sammanhangen.? Min fråga riktar sig i första hand till officersförbund och företrädare för reservofficerare: Delar ni den grundsyn som Försvarsmaktens eget utbildningsreglemente faktiskt föreskriver? Jag tycker i och för sig att jag nästan har fått svar på frågan genom det Olle Sandhag sade tidigare, men jag vill framställa frågan formellt när jag ändå har ordet. Åke Jansson: Frågan gällde det som vi inom Försvarsmakten kallar helhetsbaserad inlärning. Det är en vägledande princip för oss. Sett i den belysningen är naturligtvis detta med en tidig försvarsmaktsgemensam utbildning inte så dumt. Till detta vill jag lägga att officersutbildning är och alltid kommer att vara en kompromiss mellan att långsiktigt utveckla en officer detta är väl litet av ett svar på Henrik Landerholms fråga och att göra honom ?fähig? att fungera första dagen efter avslutad grundläggande utbildning. Officersutbildningen måste kunna hantera båda dessa problemkomplex. I själva verket är detta betecknande för officersutbildning och gör den ganska svår att beskriva och prata om. Men helhetsbaserad inlärning är en vägledande princip. Vi har konstaterat att det finns gemensamma utbildningsområden för försvarsgrenarna inom Försvarsmakten. Det finns alltså material att hantera på en förvarsmaktsgemensam skola. Det är väl egentligen de senaste veckorna som vi analyserat detta och kommit fram till att det är möjligt och antagligen också önskvärt. Vi har också en betydande överkapacitet i Försvarsmaktens skolsystem i dag. Den kanske allra viktigaste enskilda orsaken till det är att Halmstads garnison finns kvar, till glädje för dem som arbetar i Halmstad. Men det betyder också att en med våra mått mätt mycket stor extra organisation finns i Försvarsmakten, jämfört med om överbefälhavarens förslag till grundorganisation skulle ha genomförts. Därmed finns det också ett behov från Försvarsmaktens sida av att så snabbt som möjligt komma till rätta med all denna överkapacitet. Det är viktigt också från Försvarsmaktens utgångspunkt. Någon var tidigare inne på den tekniska utvecklingens betydelse. Den satsning som Försvarsmakten i dag gör på moderna materielsystem, genom de beslut som riksdagen fattat, innebär att en ökad satsning på utbildning måste göras. Det är mycket svårare att vara officer när man skall hantera så här många kvalificerade system. En utökning av utbildningen måste inte nödvändigtvis ligga inom det vi kallar den nivåhöjande utbildningen. Ju mer vi lägger i den gemensamma utbildningen, desto mindre flexibilitet skapas i utbildningssystemet. Vi måste alltså fundera över vad som verkligen är gemensamt och hur lång den gemensamma utbildningen skall vara. I andra hand får vi fundera över hur vi skall hantera alla de materielsystem vi har. Det är redan i dag en realitet att man direkt efter officersexamen fortsätter med en vidareutbildning. Det finns en del grundläggande officersutbildningar som i realiteten är fyra år och inte två. Så är det redan i dag, och den situationen accentueras genom den tekniska utvecklingen. Olle Sandhag: Vi har exakt samma syn på helhetsbaserad inlärning som Åke Jansson redovisade. Vi sade att det ena goda inte får förskjuta det andra, därför att det behövs både-och. Det krävs en befattningsutbildning som är adekvat gentemot de uppgifter som officeren närmast får. Men det krävs också en utbildning av litet mer akademiskt snitt, som ger officeren de verktyg han behöver inför sitt livslånga lärande. Alla är väl nu för tiden överens om att man inte är färdigutbildad när man har gått ut den grundläggande officersutbildningen. Det krävs en ständig kompetensutveckling och ett livslångt lärande. Verktygen och modellerna för detta måste officeren få så fort som möjligt. Den helhetsbaserade utbildningen och förståelsen för hela systemet, den försvarsmaktsgemensamma utbildningen, är viktig, inte minst därför att det är de yngsta officerarna som dagligen nöts mot de värnpliktiga. De måste kunna förklara, svara på frågor och föra en aktuell försvarsdebatt med de värnpliktiga för att skapa förtroende för sig själva och för hela verksamheten. Det är oerhört väsentligt att man tidigt får de kunskaperna. Göthe Knutson (m): Jag skulle vilja börja med en fråga till utredningens sekreterare, som talade om marin- och arméofficerarnas olika specialiteter i fråga om markstrid. Jag uppfattade det som att detta var någonting som ni ville ha svar på. Har ni skaffat er svar, eftersom ni nu gått vidare med Karl- skrona och bortflyttning av en synnerligen god utbildning där? Frågan gäller om ni möjligen gått händelserna i förväg, eller om ni har svar på om det finns sådana dissonanser i behovet av utbildning i markstrid mellan dessa vapenslag. Jag undrar om hela församlingen anser att Erik Arthur Egervärn, en förträfflig företrädare för Centerpartiet, har rätt i sitt påstående att det alltid är riktigt att först göra utsidan och sedan fundera över innehållet. Köper hela församlingen här det påståendet? Jag vänder mig till er som är inbjudna. I sitt svar till Henrik Landerholm manade Gösta Sandgren bokstavligen till respekt för utredningen. Vad innebär det? Att man inte får ställa kritiska frågor eller rent av rikta kritik? Följdfrågan blir då: Riskerar man då t.ex. att den högaktningsfullhet som visas utredningen gör att det inte blir några egentliga hållpunkter för utredarna? Man skulle ju kunna tänka sig att det inte behövde gå så snabbt jag tänker här på Karlskrona och marinofficersutbildningen. Den vanligaste kritiken i det fallet är att det har rullat på alldeles för fort. Därför vore det väl bra om man inte hade en sådan respekt för ett utredningsförfarande att man låter händelserna och ställningstagandena skena i förväg. Det vore intressant att rent allmänt höra synpunkter från så många som möjligt av församlingen och inte bara från några enstaka. Till slut har jag en fråga till Försvarsdepartementet och Försvarsmaktens företrädare. Har ni tagit del av kritiken från officerskåren och från Karlskrona över huvud taget? Det är ju den frågan som blivit mest profilerad, eftersom reaktionerna har varit starka där. Har ni tagit till er kritiken, eller har det inte funnits tid att anamma det hela? Vilka är svaren? Detta är ju ett tillfälle att svara, helst uttömmande. Alf Eckerhall: Jag svarar gärna på den av Göthe Knutson vidarebefordrade frågan från Egervärn. Jag var inte säker på att jag hörde frågan rätt tidigare, men för övrigt tycker jag nog att jag har svarat på den i mitt inlägg till Åke Carnerö. Det är givetvis kompetensen som väger tyngst, inte numerären. Normalt sett arbetar jag i en organisation där det finns över 40 000 företag som medlemmar. Ett stort problem är att många söker arbetskraft med rätt kompetens. Trots att arbetslösheten är så stor i dag är detta ändå ett problem för väldigt många företag. Jag menar att det i mycket hög grad gäller inom försvaret att kompetensen är väldigt viktig. För reservofficerarna poängterade jag det genom den upprepade utbildningen, som svar till Åke Carnerö.
Gösta Sandgren: Jag är närmast angelägen att försöka förklara det som jag sade om respekten, så att jag inte blir missförstådd. Vad jag menade var naturligtvis inte att vi skall gå på tå runt Gunnar Björck och hans utredningssekreterare och inte påverka dem eller tala med dem. Låt oss ändå förstå att det just nu pågår överväganden. Man tar in underlag, och man försöker väga ihop ett antal aspekter. Det innebär att en hel del av oss som sitter här i dag inte kan gå in och svara på alla detaljfrågor. Jag menade ingen annan typ av respekt som skulle innebära tystnad eller på något sätt munhäfta. Sedan kan jag inte undgå att ta upp bollen om organisation eller innehåll, utsida eller insida. Jag tror egentligen att svaret är att det är ett både-och. Jag har arbetat med många organisationsförändringar, och jag vet att man inte klarar av en förändring bara genom att ordna skalet eller bara genom att ordna innehållet. Man måste göra både-och. Riktigt i vilken tidsfas detta kommer, det kan däremot variera. Men det får naturligtvis konsekvenser för varandra, annars spricker skalet eller också blir det en skrumpen frukt. Ordföranden: Gösta Sandgren har ju varit med och skrivit direktiven, och då är fördragsamheten naturligtvis något större. Men produkten kan ju skilja Gösta Sandgren och Göthe Knutson åt. Åke Jansson: Jag skulle vilja svara på huruvida vi har tagit emot kritik. Med vi menar jag naturligtvis internt inom Försvarsmakten och inte utredningen. Det är många som har arbetat med det underlag som vi har fått. De uppgifter som vi har löst har varit styrda av utredningen. Men för att knyta det till Karlskrona har marinchefen utsett de representanter som har varit med i arbetet hela tiden. Inom Försvarsmakten har det alltså inte funnits några sådana problem. Beträffande frågeställningen om det har gått för fort, kan jag säga att den senaste analysen av den allra senaste uppgiften som vi har löst åt utredningen visar att det finns brister när det gäller möjligheten att utbilda marinofficerare i den skolstruktur som framgår i betänkandet. Det har vi också uppmärksammat utredningen på i vårt svar. Jan-Olov Lindh: Jag skulle vilja säga att vi kanske inte skall dra för stora växlar på detta med markofficerare. Det var nog mer ett uttryck för att exemplifiera detta. Vad vi kunde konstatera var att inom ramen för de utbildningsmoment, ämnen, som är gemensamma för samtliga officerare hanteras de på olika sätt av de olika officershögskolorna i dag. Det var det som var grunden för att vi ville gå vidare. Vi fick även vid en dialog med Försvars- makten klart för oss att det fanns en grund för att kunna göra något försvars- maktsgemensamt. Förslaget om Militärhögskolan bygger på att vi har en grund för att det går att genomföra. Sedan skulle jag vilja säga att om vi får en mer enhetlig utformning av den här utbildningsstrukturen när det gäller de försvarsmaktsgemensamma delarna är det utredningens uppfattning att det också underlättar när vi undersöker framtida samarbete, t.ex. med det civila utbildningsväsendet. En officershögskola ser, när det gäller de gemensamma utbildningsdelarna, ut på samma sätt oberoende av om man skall till armén, marinen eller flygvapnet i framtiden. Det är en tes som vi jobbar vidare med. Ordföranden: Är Göthe Knutson nöjd? Göthe Knutson (m): Jag har stor respekt för allt som sägs. Men varför jag vinkade här tidigare berodde på att min fråga beträffande Erik Arthur Egervärn kanske blev missförstådd i första omgången. Men sedan har Gösta Sandgren tagit upp den. Frågan är alltså om man först skall göra utanverket och sedan fundera över innehållet. Jag tvivlar i alla fall på att näringslivet agerar på det sättet. Det påstod nämligen Egervärn. Jag vill bara ställa en följdfråga. Har ni studerat erfarenheterna från Kanada, där man ju startade en försvarsgemensam utbildning för några år sedan och redan är inne på en specialisering? Jag hade tillfälle att på ort och ställe fråga mig fram om det i augusti månad. Curt Westberg: Handlingsfriheten togs upp tidigare. Då baserades handlingsfriheten på OAS, KAS och fackskolor. Jag tycker inte att man skall dra för stora växlar på det. Jag tycker att handlingsfrihet även kan baseras på de försvarsmaktsgemensamma skolenheterna och fackskolorna. Det tycker jag är viktigt. När det gäller acceptansen för försvarsmaktsgemensamma skolor måste det värdet vägas mot att man skall avstå från något annat. Den gängse utbildningsstrukturen i Karlskrona kan då i någon mån få modifieras för att man skall åstadkomma försvarsmaktsgemensamma skolor. Mycket av den marina utbildningen kommer att ligga kvar i Karlskrona, eftersom det är där som fartygen finns och det är där som utbildningsförutsättningarna finns för att man skall kunna åstadkomma en bra fackutbildning. Och vi är alla överens om att det är ofantligt viktigt att den här fackutbildningen inte eftersätts. Ordföranden: Jag vill komplettera med att säga att vi i utskottet för ett par veckor sedan var mycket elementära, då det konstaterades att det fanns vatten där också. Det ansågs som en stor fördel för Karlskronaverksamheten. Annika Nordgren (mp): Gösta Sandgren talade om respekt för utredningen. Jag tror att de flesta av oss känner just respekt för utredningen. Åtminstone jag känner att helhetsgreppet glider mig ur händerna, det helhetsgrepp som jag tycker är väldigt väsentligt att ha på skolverksamheten. Jag menar att det ena ger det andra om man först sätter ned foten i organisationsfrågan. Därmed tappar man lätt det som vi faktiskt har diskuterat mest just nu, nämligen innehållet i utbildningen, de frågor som man bör ställa först. Det vore rimligare om man ville ha en framåtsyftande och genomgripande syn på officersutbildningen att först fråga: Vad skall en officer kunna? Hur skall denna utbildning ske? Hur utnyttjar vi samhällets befintliga resurser på det effektivaste sättet? Efter det att man har satt ned foten i dessa frågor och fått svar på dem kan man fråga: Var utbildar vi? Till Erik Arthur Egervärn vill jag säga att det normala inte alltid är det som är bäst. Det har vi också sett genom historien. Om det är normalt eller vanligt att man gör så här inom det svenska utredningsväsendet eller beslutsfattandet, tycker jag nog att det finns anledning att tänka över det, och varför då inte i detta fall? Vi har också varit inne på vad utskottet har möjlighet att fatta beslut om. Det är också därför som organisationsförslaget nu kommer till utskottet. Jag hade önskat att det som vi skulle diskutera och kanske i viss mån besluta om är det som är allra viktigast, nämligen de frågor som jag räknade upp, nämligen vad det är vi utbildar för. Det om något skulle utskottet fördjupa sig i. Nu riskerar just dessa väsentliga frågor tyvärr att få stå tillbaka just för var utbildningen skall ske. Ordföranden: Nämnda spörsmål är det inte bara gamla pojkar som har utan även unga flickor. Curt Westberg: Vi kan säga att den uppgiften håller vi på att lösa nu, alltså hur utbildningen skall se ut när det gäller Försvarsmaktens uppgifter, stöd till det civila samhället, internationella insatser, osv. Den strukturen håller vi alltså på att forma. Jag är inte särskilt orolig för att vi inte skall lyckas åstadkomma en bra officersutbildning i framtiden. Ordföranden: Det skall vi hålla dig räkning för. Åke Jansson: Frågan om anpassning och nya uppgifter har varit uppe av och till. Jag tycker att den förtjänar att belysas ytterligare litet grand. Många kanske tänkte sig att anpassnings- och återtaganderesonemanget för yrkesofficerare kunde innebära en ambitionssänkning i utbildningen. Vi har i vår analys tvärtom kommit fram till, vilket jag tycker var litet överraskande, att anpassning, särskilt återtagande, innebär en klar ambitionshöjning för vissa kategorier officerare, som alltså kommer att ställa krav på ytterligare utbildning. Andra sidan av den problematiken är det som någon annan talade om här tidigare, nämligen reservofficersutbildningen. Där är läget sådant att efter hand som repetitionsutbildningen har blivit inställd har kompetensutvecklingen för reservofficerarna blivit allt svårare. Som det just nu ser ut finns det inget annat svar på frågan hur detta skall lösas i framtiden än genom tjänstgöring i grundorganisationen. Det är den enda tjänstgöring som vi kan erbjuda reservofficerarna under de betingelser som Försvarsmakten befinner sig under just nu. Birgitta Gidblom (s): Jag har en fråga om arméns stridsskolor. Stridsskolan i Umeå föreslås läggas ned. Utbildningen skall då flyttas till Skövde och Kvarn förutom utbildningen i vinterkrigföring som man föreslår skall förläggas till Boden. Men i Umeå bedrivs även mycket annan utbildning som är specifik för officerare som skall verka i norra Sverige. Det finns många som tycker att även den utbildningen fortsättningsvis skall bedrivas i norra Sverige. Jag undrar vad ni från Försvarsmakten har för synpunkter på det. Tycker ni att den här specifika Norrlandsutbildningen kan bedrivas på ett bra sätt i Skövde och Kvarn? Åke Jansson: Det förslag som ligger i delbetänkandet innebär mycket riktigt det som frågeställaren sade. Från Försvarsmaktens sida har vi sett att den skolstrukturen kan uppfylla de krav som Försvarsmakten ställer just därför att möjligheterna till vinterutbildning inte bara för Norrlandsofficerare utan för officerare över huvud taget kan arrangeras t.o.m. på ett bättre sätt än tidigare. När det gäller Norrlandsförbandens officerares specifika träning och utbildning kan man konstatera att de officerare som arbetar i Norrlandsförband har sin normala tjänstgöring i Norrland i den miljö som de i så fall skulle tränas för. Det är något som man bör uppmärksamma. I detta sammanhang har vi försökt att fästa vikten mera vid dem som inte har sin normala tjänstgöring i Norrland men som faktiskt måste kunna lösa krigsuppgifter i Norrland. På det sättet är detta en tillfredsställande lösning sett ur Försvarsmaktens perspektiv. När det sedan gäller specifik kompanichefsträning och plutonchefsträning kan det mycket väl bli på det sättet, vilket jag förutsätter, att den kommer att behöva bedrivas i Norrland i anslutning till de krigsförband som finns där i rätt miljö. Det är naturligtvis också en mycket viktig del i detta. Henrik Landerholm (m): Det är ingen som har tvekat när det gäller frågan om man kan leva även med ett tidigt beslut som låter detta förslag bli verklighet. Frågan är däremot hur man kan leva med det, om officersutbildningen blir av den kvalitet som vi tycker att den skall vara. Det som vi som har varit kritiska har sett som ett problem är att man riskerar att kasta ut barnet med badvattnet och att man gör sig av med en mängd kompetens och en mängt skolor som har producerat dugliga officerare under en lång rad år. Jag har mycket svårt att förstå hur man kan säga att man bibehåller handlingsfriheten genom att lägga ett uppdrag på skolor som ännu bara finns i den virtuella världen, nämligen de tre nya militärhögskolorna. Jag har en kommentar innan jag ställer min avslutande fråga om reservofficersutbildningen. Den gäller helhetsutbildningen. Vilken helhet? Är det hela världen, hela Sverige, hela totalförsvaret, hela Försvarsmakten, hela armén, hela fördelningen, hela brigaden, hela bataljonen eller hela kompaniet? Det är inte på något sätt självklart vilken helhet som man skall rikta in den grundläggande officersutbildningen på. Att man behöver förståelse för hur helheten fungerar är en självklarhet. Men vilken helhet som skall ta den största delen av utbildningsutrymmet är en helt annan sak. Om detta i sin tur kräver en försvarsmaktsgemensam utbildningsplattform är också en helt annan sak som egentligen inte har något med utbildningsinnehållet att göra. Min fråga gäller reservofficersutbildningen som är mycket knapphändigt berörd i såväl delbetänkandet som i regeringens proposition. Regeringen säger glatt att förslaget till yrkesofficersutbildning - man kan då fråga sig vilket förslag, eftersom regeringen inte redovisar något sammanhållet förslag om hur detta skall gå till - skapar förutsättningar även för en utveckling av reservofficersutbildningen. Som jag kan se det innebär denna nedbrytning av de befintliga officershögskolorna att man gör sig av med den mycket positiva erfarenhet av samutbildning av yrkes- och reservofficerare som har skett i åtminstone huvuddelen av armén utan att det för den skull redovisas hur detta skall kunna lösas i stället. Att ödsla de renodlat civila människorna, som reservofficerarna utgör huvuddelen av sin korta och dyrbara utbildningstid, på en gemensam försvarsmaktsinriktad grundutbildning, oavsett om det är en halv, en eller två terminer, kan över huvud taget inte vara aktuellt, eftersom de är än mer målinriktade på att kunna lösa en specifik krigsuppgift. Just frågan hur reservofficerarnas behov av en relevant befattningsspecifik utbildning skall kunna tas till vara skulle jag egentligen vilja ställa till Re- servofficersförbundet och till Försvarsmakten. Åke Jansson: Henrik Landerholm frågade om helheten. Jag inser naturligtvis att det är en retorisk fråga, men faktum är att den allra viktigaste helheten även i framtiden för den unge officeren kommer att vara det egna vapensy- stemet. Där kommer tyngdpunkten i utbildningen att ligga även i framtiden. Henrik Landerholm (m): Det känns betryggande. Åke Jansson: För en ung officer som startar sin karriär inom Försvarsmakten kan väl sådana saker som Förenta nationerna och andra säkerhetsskapande organisationer i världen vara en intressant allmänkunskap. Vad som är helhet i detta är därför inte lätt att säga. Beträffande reservofficersutbildningen har vi bedömt att vi skall kunna bedriva den med ungefär den ambition när det gäller samutbildning mellan yrkes- och reservofficerare som vi gör i dag. Det borde vara möjligt att göra det, och jag hoppas att utredningen kommer att välja sådana lösningar så att det kommer att bli möjligt även i framtiden. Vi har vid sidan av det spåret upptäckt att det finns ett behov av större flexibilitet i reservofficersutbildningen. Den går inte automatiskt ihop med önskemålet att till varje pris sammanlägga den med yrkesofficersutbildningen. Båda dessa problem måste kunna hanteras. Henrik Landerholm (m): Jag noterar med glädje att en förlängning av officersutbildningen kan bli aktuell. Jag emotser ett sådant förslag från regeringen, nämligen att man får vänta med sin reservofficersutbildning. Eftersom reservofficersrekryteringen inte är så lysande som den har varit är det klart rekryteringshämmande att få vänta mellan värnpliktsutbildningens slut och att inleda sin reservofficersutbildning, om det skulle bli resultatet av en ambition att ändå fullfölja samutbildning mellan reservofficerare och yrkes- officere, vilket jag tycker är en av de viktigaste förändringarna som har skett under de senaste åren. Detta betyder mycket för de unga reservofficerarnas samhörighet med flygslag, vapenslag, truppslag, försvarsgrenarna och försvaret som helhet, i stället för att de förs in i en speciell nisch, i ett speciellt fack och utbildas särskilt vid sidan om dem som har som sin hela livsgärning att ägna sig åt det militära försvaret. Åke Jansson: Den här frågan som rör samutbildning av yrkes- och reservofficerare har faktiskt varit den allra svåraste för Försvarsmakten när det gäller att acceptera ett inledande gemensamt skede, därför att man speciellt i armén har en utbildningsstruktur som är väldigt styrd mot detta. Vi tror att vi kan lösa det på det sättet att reservofficerarna och de blivande yrkesofficerarna gör sin värnplikt tillsammans. Men de som vill bli reservofficerare i armén kommer sedan att ansluta till förra årets kurs av yrkesofficerare. På det sättet kan man lösa detta bekymmer, inte lika bra som nu men nästan lika bra. Per Storm: Vi från Reservofficersförbundet vill lyfta fram att utbildningen nu pekar på att samtliga reservofficerare inte skulle utbildas mot nivå fem, dvs. att man skulle skapa en specialistkår. Eftersom reservofficerare till huvuddelen, vilket påpekats här, är civilt verksamma och har svårt att upprätthålla en specialistkompetens på ett militärt område, eftersom de inte tjänstgör så ofta, är det viktigt att de civila delarna av den kompetens som de faktiskt har tillvaratas. Det tror vi lättare kan göras på nivå fem, dvs. på en utbildning motsvarande kompanichef. Det är också viktigt att reservofficersutbildningen kan fasas in i en civil utbildning och kan användas rekryteringsbefrämjande både för reservofficerare och för en civil utbildning. Jan-Olov Lindh: Vi kommenterar nu ett underlag som Försvarsmakten precis har färdigställt och överlämnat till utredningen, och som vi inom utredningen inte ens har hunnit behandla. Därför känns den här diskussionen litet svår. Det är alltså ett uppdrag som vi har lagt på Försvarsmakten och som precis är tillbakarapporterat. När vi inom utredningen inte har hunnit behandla det färdigt för att gå vidare är det svårt att kommentera det. Ordföranden: Jag har respekt för det. Precis så känner vi i utskottet när vi skall ta ställning till delförslag där det ena skall ge det andra. Jag skall återkomma till det. Så otillfredsställande känns det att vara ordförande i utskottet och släppa i väg något till kammaren där vi skall nicka stillsamt till något som vi inte vet vad det är. Tack för ditt bidrag till det. Nu fick jag möjlighet att säga detta. Åke Jansson: Försvarsmaktens uppfattning är att reservofficerare även i fortsättningen skall rekryteras och utbildas i huvudsak mot nivå fem. Den reservunderofficersdiskussion som har varit ser vi inom Försvarsmakten inte som någon framkomlig väg nu. Mikael Jansson (fp): Jag är bara på tillfällig visit i försvarsutskottet. Med risk för att ta upp något som har varit genomgående här vill jag för min egen klarhets skull ha synpunkter på detta. Det handlar om i vilken ordning man gör saker och ting. Jag kan förstå att man lägger fast en organisation och att man har en diskussion om principerna för hur den skall se ut och formas. I detta fall skulle man kanske kunna tala om samordning som något slags grundläggande princip och att man till det kopplar en diskussion om innehåll utifrån de grundprinciper som man har för organisationen. Där utifrån fastnar man för den slutgiltiga fysiska formen för det hela. Gösta Sandgren sade något bra när han sade att det gäller att de här sakerna går hand i hand. Jag uppfattar här att man ändå gör just detta, att man börjar med den fysiska formen och att det andra kommer sedan. Det är litet bakvänt, tycker jag, eftersom det tidsmässigt borde gå hand i hand, så att man vet vad man egentligen gör. Jag skulle vilja ha svar på följande: Är detta ett bra konkret förslag som ger de ekonomivinster som man säger? Ger det inte något hinder för en framtida bra innehållsmässig utveckling i stort sett vilken man än väljer inom de rimliga gränser man kan tänka sig, och är alla här överens om att det är så? Gösta Sandgren: Man kan förledas tro att regeringens förslag nu innebär att all officersutbildning i framtiden skall ske på tre försvarsmaktsgemensamma militärhögskolor. Så är inte verkligheten. Propositionen är ju skriven på ett avsevärt annorlunda sätt, där man säger att ett nytt element bör vara ett inledande skede som är försvarsmaktsgemensamt på tre ställen jämfört med de kanske fyra eller fem i dag. Därutöver sägs att utbildningen skall bedrivas i en sådan miljö som är behövlig för att man skall kunna få den specialkunskap som ingen så att säga ifrågasätter att officerare bör ha. På något sätt tycker jag att det också är risk att en sådan här debatt fokuserar för mycket, inte på helheten utan på en beståndsdel. Jag tror, som svar på den sista frågan, att den förskjutning och markering som vi nu gör av det försvarsmaktsgemensamma, av att nu ändå minska på något etablissemang för att spara pengar är en god utgångspunkt för att fortsätta att hand i hand diskutera utvecklingen av goda officerare. Jag tror det. Ordföranden: Kan det vara så att den här försvarsgrensgemensamma delen inte är tillräckligt väl motiverad eller att ingen har saknat den tillräckligt mycket förrän den kom och att det är en ovan tanke? Gösta Sandgren: Jag tror att det ligger en del i det. En del av dem som har levt länge i försvarsvärlden är vana vid diskussionen att det finns för- och nackdelar med försvarsgrenar och för- och nackdelar med försvarsmaktsgemensamma saker. Jag är medveten om att detta för många var ett nyuppvaknande. Men det handlar även om helhetsbilden, dvs. vad det är som är viktigt för en officer som i dag går ut och möter de värnpliktiga. Jo, det är naturligtvis att han är så att säga försvarsmaktsofficer, eftersom det i dag är en organisation. Men jag tror att ordföranden har rätt i att vi kanske var litet snabba och dåliga på att motivera och att det kanske är det som nu ligger oss i fatet. Ordföranden: Jag tackar särskilt för detta inlägg. Iréne Vestlund (s): Jag skulle vilja komma tillbaka till det som vi tidigare förde en diskussion om. Jag tänker bl.a. på det som Åke Jansson har sagt. Vi talar ju mycket om specialistkompetens och går tillbaka till detta med meritvärderingar som man skulle kunna ha av utbildningar på andra högskolor. Där anknyter jag till vad Per Storm har sagt. Grundtanken i det som här har tagits upp är ju ändå att tillföra Försvarsmaktens utbildningar de kunskaper som det går att finna inom den civila utbildningen och i det civila utbildningssamhället. Över huvud taget är detta en ganska jobbig fråga för Försvarsmakten. Så fort vi talat om utbildningar har man gärna gått tillbaka till de gamla utbildningarna. Inom Försvarsmakten glömmer man kanske själv att man har förändrat sig i snabb takt under de senaste åren. Jag vill därför återkomma till möjligheten att låta reservofficerarna få med sig de här meriterna till den verksamhet som man skall ha. Vi talar ju om reservofficerarna som en aktiv resurs i fråga om anpassningen.
Åke Jansson: Jag tycker att utredningens förslag utgör en ganska bra grund för resonemanget om akademiseringen. Vi från Försvarsmakten måste kanske, halvt motvilligt, medge att det för att få till stånd detta med akademisering nog är viktigt - som utredaren i olika sammanhang har gett uttryck för - att det sker på en gång och ganska tidigt i utbildningen. Det blir annars litet konstigt om man börjar med det lilla och det rent fackmässiga för att i slutändan gå över till det mera generella och akademiska. Vi i Försvarsmakten ser egentligen inget problem här. Vi anser nog att förslaget ligger väl i linje med våra ambitioner när det gäller att akademisera/ meritvärdera officersutbildningen. Däremot finns det mycket att göra. Det handlar inte bara om ovana på den militära sidan, utan också om en del ovana på den civila sidan när det gäller det här samarbetet. Vi har redan ett samarbete med högskolor på rätt många orter i Sverige. Det bygger på ett köp-sälj-förfarande vad gäller utbildning. Det är vår preliminära bedömning att det här - för att det skall vara möjligt att komma vidare och ge detta ett djupare innehåll och en på sikt större legitimitet - måste ske ?på mera jämlika villkor.? Nu köper vi lärartimmar av högskolorna, som säljer enligt de principer som gäller för uppdragsutbildning, dvs. som vore vi vilket företag som helst. Jag tror att statsmakterna här måste utveckla ett system också för detta och hjälpa oss med den delen av det här problemet, för annars klarar vi nog inte av det. När man i dag är chef för en skola upptäcker man att det här är ett dyrt sätt att bedriva utbildning. Egentligen är det samhället som ställer upp med utbildningsresurserna, men vi är också en del av samhället. Därför känns det litet konstigt. T.ex. på min arbetsplats uppe i Östersund har vi en räkning för sådant här som vi måste betala varje år och som innebär att vi i princip i stället skulle kunna anställa lärarna och ge dem ganska goda löner. Därmed skulle vi kunna bedriva utbildningen själva. Men vi tycker att meritvärdering och akademisering ligger i linje med den utveckling som sker. Därför väljer vi att göra som vi gör, men det kostar oss alltså väldigt mycket pengar. Jag bedömer att vi måste få hjälp av statsmakterna med detta. Jag tänker då på en sorts uppdragsstyrning av högskolorna eller av försvaret som gör att vi hittar samarbetsformer för detta.
Per Storm: Det är glädjande att bli alluderad här. Det viktigaste med en utbildning är inte bara vad den säger utan även vad den visar. En central del är faktiskt detta med att bilda ett förhållningssätt. En utbildnings syfte måste påverka dess innehåll och dess sätt att utbilda kompetenser. De civila och militära kompetenser som i det här fallet skall integreras måste vara relevanta visavi detta syfte. Vi i Reservofficersförbundet är inte övertygade om att relevanta civila kompetenser finns på de föreslagna orterna; bortsett från Stockholm, där de flesta kompetenserna finns. Vi är inte övertygade om att det går att hitta en matchande kompetens på de föreslagna orterna. Jag vet inte om Åke Jansson med sin erfarenhet från Östersund kan påvisa att vi har fel där. Det är möjligt att man måste fundera över om det också av det skälet är väsentligt att inledningsvis föra lokaliseringsdiskussionen.
My Persson (m): Det har framgått här att den gemensamma grundläggande utbildning som det nu talas om icke skall inkräkta på fackutbildningen. Alla verkar vara ense om det. Men en del av er har också sagt att man, om så skulle behövas, får utsträcka utbildningstiden. Det har talats om ett halvår. Någon talade om ett år. Det kan ju hända att man funderar på att bli officerare och utbildningen plötsligt är ett år längre och man ovanpå detta gärna vill fortbilda sig på olika sätt under kanske ytterligare flera år. Om utbildningstiden skall utökas exempelvis ett helt år, har ni då funderat över om vi kommer att kunna garantera den kvalitet tvärsigenom som en blivande officerare givetvis måste förvänta sig när utbildningen alltså blir längre än tidigare? Vidare har jag funderat över hur det ser ut på rekryteringsfronten. Det kan ju hända att man ser detta i ett perspektiv av hur arbetsmarknaden ser ut nu. Men ponera att arbetsmarknaden ser litet annorlunda ut. Hur kommer det då att se ut vad gäller rekryteringen av de officerare som skall in på grundutbildningen?
Gösta Sandgren: För klarhets vinnande kan jag säga att det nu inte finns något förslag om en i tiden utvidgad officersutbildning. Samtidigt tycker jag att vi människor, utöver att vi tror att all utbildning skall ske vid tre militärhögskolor, tenderar att se att utbildning på något sätt alltid sker i skolmiljö. De år som man tillbringar i en verksamhet är ju också delvis en sorts utbildning. Vi måste alla lära oss mera, lära oss nya saker, under resans gång. En del av den utbildningen sker under lektionsartade förhållanden. Andra delar av utbildningen sker kanske i samband med exempelvis job training. Jag tror alltså att vi ibland tenderar att för mycket snäva in utbildningen till väsentliga block och att vi sedan glömmer den egentliga lärotiden däremellan. Slutligen en vision. Vi talar ju om kontakten med de nya högskolorna. På Reservofficersförbundet är man orolig för att högskoleorterna i fråga inte är de rätta högskoleorterna. Jag är övertygad om att det, när vi väl har fått in en nisch, när vi har fått en ny officersutbildning i nära samarbete med ett antal högskolor, kommer att finnas block i den utbildningen som är attraktiva för långt fler än enbart för blivande officerare. Jag ser alltså framför mig att vi kan träda an en väg där vi kan få en samhällsutbildning, en utbildning i samverkan mellan försvaret och det civila utbildningssamhället, som kommer att leda långt framåt för både Försvarsmakten och samfundet i övrigt.
Olle Sandhag: Det gäller utbildningens längd, möjligheterna att rekrytera o.d. samt kvalitetssäkringen av densamma. Jag börjar med kvalitetssäkringen. Vi ser nu att Försvarshögskolan, gamla MHS, håller på att utvecklas mot ett försvarsuniversitet, eller vad det nu skall kallas för. Vi ser det som en mycket positiv sak om Försvarshögskolan nu, från början till slut, får ansvaret för kvalitetssäkringen av utbildningen. På så sätt kan en röd tråd genom hela utbildningssystemet säkerställas - från den första grundläggande utbildningen till den utbildning som genomförs på Försvarshögskolan. När det gäller rekryteringen är frågan: Vill man ha en så lång utbildning? Men det viktigaste måste vara att svara på frågan: Vad finns det för behov av officersutbildning i framtiden? Om man kommer fram till att tre och ett halvt års utbildning borde krävas, måste man åstadkomma det. Det kan också handla om fyra år - eller om tre år, eller var man nu hamnar. Det viktiga är att utvärderingen görs ordentligt redan nu och med sikte på framtiden, så att man inte om fem år ånyo behöver ta ett steg och får börja rucka på officersutbildningen igen. En tillräckligt bra och intressant utbildning blir i sig rekryterande. Någon sade tidigare att all utbildning inte kommer att ske i Halmstad, Stockholm eller Östersund. En stor del av den treochetthalvtåriga utbildningen - eller vad man nu hamnar på - kommer under tiden att ske som praktisk förbandstjänstgöring på stridsskolor och förband. Utbildningen blir alltså säkert väldigt omväxlande och intressant; precis som den är i dag.
Åke Jansson: När det gäller utbildningstidens längd vill jag till det som Olle sade lägga till att t.ex. officersutbildningstiden i armén är fyra år. Vad vi nu talar om är snarare en kortning av utbildningstiden, inte en förlängning, för åtminstone hälften av alla officerare. Många här har sagt, och det kan inte nog understrykas, att tyngdpunkten i den unge officerens utbildning är, och kommer även i framtiden att vara, fackutbildningen. Den återkommande utbildning som vi har inom den militära delen av totalförsvaret tror jag är helt unik. Den är faktiskt otroligt bra. Det är fantastiskt att under några år få jobba ute i organisationen och att sedan komma tillbaka till en lång och relativt ambitiös utbildning för att därefter återkomma till organisationen. Att en lång utbildningstid skulle vara hämmande för rekryteringen tror inte jag.
Per Wahlberg: Jag delar uppfattningen att en lång utbildning på intet sätt är rekryteringshämmande; detta sagt speciellt med tanke på den variation som finns. Kompetens är väl något av det mest attraktiva som man kan skaffa sig när man i dag som ung går ut på arbetsmarknaden. Det tror jag att man börjar inse. Vi talar om utbildningstidens längd och diskuterar att det kanske skall ske en ökning med ett halvt eller ett år. Någonstans i bakgrunden finns då ekonomin. Vad kostar det? Det är klart att det kan innebära merkostnader, men enligt vår uppfattning talar vi nu om Försvarsmaktens allra viktigaste produktion, om det som egentligen bör konstituera hela vår grundorganisation ända fram till den dagen någonting händer i omvärlden som gör att något annat blir viktigare. Då handlar det egentligen om det i framtiden okända, varom vi inte vet så mycket. Vi måste därför bygga upp en kompetens för att kunna inhämta det nya. Vi talar alltså om den mest prioriterade kärnverksamheten. Ordföranden: Detta hade kunnat tjäna som slutord här. Tre talare finns anmälda på talarlistan. Kanske kunde de olika grupperingarna få ett slutord. Jag hade också tänkt att överste Lars Nordmark skulle få ordet.
Göthe Knutson (m): I all vänlighet skulle jag vilja upprepa tidigare ställd fråga, men nu något omformulerad: Hur uppfattar ni på Försvarsdepartementet och ni inom Försvarsmakten de kritiska synpunkter och frågor som kommit från officerarna i Karlskrona? Jag tycker inte att det har lämnats ett uttömmande svar. Är det fråga om att bara nonchalera det hela? Det finns ju ändå ett engagemang. Det rör sig alltså inte bara om tradition, för det lever man inte på i ett modernt samhälle. Även miljön har, eller borde ha, sin betydelse. Jag har väldigt länge suttit med i försvarsutskottet. Jag var ordinarie ledamot från 1979 och nio år framåt. Jag har dock aldrig tidigare varit med om en sådan ?luftansättning? av nya förslag. Vi talade ju länge om invasionen över södra Sverige som en stor luftansättningsoffensiv. Det här drabbar södra Sverige, enkannerligen Karlskrona. I likhet med Hans Lindblad, en känd person från tidigare i försvarsutskottet, måste jag säga att jag blir alltmer misstänksam när det så häftigt kommer förslag från Försvarsmakten och departementet i skön förening. Själv ångrar jag fortfarande ATS och detta med ett arméförband i Arvidsjaur. Jag nämner det som exempel på felsatsningar med speciella förtecken; dessutom politiskt. Mot den bakgrunden har jag ytterligare en fråga, som jag vill ställa i första hand till Åke Jansson, som vänligt svarat att det i utredningen finns två företrädare för Marinen: Ställer Peter Nordbeck också upp på detta? Jag har tidigare nämnt Kanada och skulle också vilja nämna exemplet Amerika. Där har akademierna en stor betydelse. De är själva adelsmärket för kunnande. Karlskrona har inte bara sina faciliteter på det område som vi i dag har talat om, utan där finns också ett varv. Varvet vill exportera. Det har även departementet sagt. Då är det av stor betydelse att det finns ett slags marin officersakademi i Karlskrona. Där har man levt på utbildningen av officerare i samband med export till Singapore, för att ta ett exempel. Det vore bra om det kunde finnas kvar också i fortsättningen. Jag är inte säker på att det passar sig att flytta verksamheten till en annan utbildningsort - t.ex. till Östersund eller Halmstad. Kanske kunde det finnas skäl att också ta med det i beräkningarna.
Curt Westberg: Det är klart att det är svårt att få en enighet om ett förslag som innebär att man lägger ned på något ställe, men vi är tvungna att välja. ÖB, som är chef för Försvarsmakten, har valt och även sagt vad han menar i det här sammanhanget. När det gäller utbildningen för exportverksamhet tror jag inte att det blir några men. Den torde nämligen också kunna hanteras inom ramen för en ny skolstruktur. Den hänger i så fall mera på fackutbildningen än på den försvarsmakts- och försvarsgrensgemensamma skolenheten.
Åke Jansson: I det svar på utredningen som vi i dagarna har avgett pekar vi på den marinspecifika utbildningen, som även i framtiden måste bedrivas i marinspecifik miljö. Vi förutsätter att utredaren tar till sig detta och beaktar det när han lägger fram sitt slutliga förslag. Den utbildning som kräver marinspecifik miljö - hamnar, basområden och fartyg - skall även i framtiden bedrivas i sådan miljö. Vi inom Försvarsmakten förutsätter att utredaren tar hänsyn till det.
Göthe Knutson (m): Vem leder vad?
Jan-Olov Lindh: Utredaren lägger ett antal uppdrag på Försvarsmakten där han ber om förslag till svar på olika frågeställningar som sedan ligger till grund för hans vidare arbete i de här frågorna.
Ordföranden: Det är en rundgång i systemet. Sedan kommer det hela till oss och vi skall bena ut de olika sakerna.
Carl Fredrik Graf (m): Det som jag vill ta upp var Göthe Knutson nyss inne på. Vi fick dock inte något svar. Sverige var unikt på den tiden då det fanns tre officerskårer. Nu när vi har en officerskår är vi väl lika unika. Hur är det med försvarsmaktsgemensam utbildning i inledningsskedet och med officersutbildningar vid en internationell utblick? Finns det erfarenheter där som ni har tagit till vara i ert arbete hittills? Eller finns det någonting som ni känner till och som kunde tillföras den här diskussionen eller som det kunde vara av värde för oss att få veta?
Jan-Olov Lindh: Vi har begärt in visst underlag om andra länders officersutbildning, så vi kommer att beakta det också.
Lars Nordmark: Jag har en speciell fråga som rör fackskolor, som jag trots allt tycker är viktiga för Försvarsmakten. Men först skulle jag vilja knyta an till det som Göthe Knutson sade. Det är inte bara förbandschefer i Karlskrona som är bekymrade. Jag tycker att förankringen och diskussionen fungerade väl med de lokala förbandscheferna inför det förra försvarsbeslutet, alltså 1996 års försvarsbeslut. Jag måste dock erkänna att det under våren, sommaren och hösten icke har fungerat. Jag är mycket bekymrad över möjligheterna att få framföra synpunkter till högkvarteret och att få diskutera andra ståndpunkter med högkvarteret - för att inte tala om möjligheterna att få gehör för andra ståndpunkter. På Arméns underhållscentrum är vi 57 personer. Vi är indelade i två enheter, en stab och en skola. Skolan består av Arméns underhållsskola och Motorskolan. Två utredningar har behandlat vår kommande tillvaro. Dels gäller det en intern utredning i högkvarteret. Dels gäller det Skolutredningen. Man har föreslagit att vårt verksamhetsställe, som det i dag heter, skall delas upp på tre platser. Underhållsskolan skall till Halmstad. Staben vid underhållscentrum skall till Karlstad. och Motorskolan skall till Östersund. Jag börjar med Underhållsskolan. Frågan är om Muhammed skall flyttas till berget eller om berget skall flyttas till Muhammed. Vi har drygt 20 officerare i Skövde som arbetar med de frågor som den framtida skolan skall jobba med. I Halmstad finns det 4. För att framgångsrikt jobba med dessa saker krävs det en blandning av teori och praktik. I Skövde finns det ett trängförband, T 2, som också arbetar med de här frågorna och som är värdefullt. Skolutredaren säger att Underhållsstaben inte behövs för Halmstadslösningens skull. Detta har skolutredaren personligen sagt till mig. Mina underrättelser säger att US inte ryms utan investeringar i ny- eller ombyggnad i Halmstad. Såvitt jag förstår fyller Militärhögskolan Halmstads disponibla militära skollokaler. Jag kan inte tänka mig att man verkligen lyckas flytta Marinens Intendenturskola från Karlskrona till Halmstad, för den är så ordentligt förankrad i Karlskrona och dessutom så utvecklad att det verkligen blir svårt att flytta på den. Jag tror att det också är viktigt att konstatera att Försvarsmaktens underhålls- och motorskola bättre kan samverka med Försvarsmaktens underhålls-
centrum i Karlstad om man finns i Skövde än om man finns i Halmstad. Motorskolans arbete bör även under ledning av Arméns tekniska skola liksom hittills kraftsamlas kring det som vi i dag sysslar med, nämligen trafiksäkerhet och körutbildning. Det handlar om att utbilda befäl och soldater och om att köra tunga fordon. På detta tjänar Försvarsmakten 200 miljoner kronor per år. Det handlar inte om teknikutbildning rörande motorns eller några andra delars funktionssätt. En flytt av Motorskolan till Östersund skulle leda inte bara till flyttkostnader utan också till höjda driftskostnader. Enbart resekostnader för lärare och elever höjer driftskostnaderna med minst 1,5, förmodligen 2 miljoner kronor per år. Vi har i dag bra lokaler och bättre andra utbildningsförutsättningar i Skövde. Vi har närmare kontakter med samverkande myndigheter, inte minst med Vägverket och Polisen, liksom med organisationer samt med Volvo och Scania. Skövdes storlek är lämpligare för körutbildning i stad än vad Östersund är. Jag blir litet förvånad över vad jag hör. Jag förstår, och vet, att det är överkapacitet på skolorna i Halmstad och Östersund, men det finns en annan metod att komma till rätta med det: Skär ned överkapaciteten i stället för att flytta till skolor på annat håll. Under alla förhållanden blir det en dyrare lösning. Det blir en dyr och, i varje fall tillfälligt, improduktiv lösning.
Gösta Sandgren: Det finns självfallet mycket att säga om detta. Det är klart att jag har den största respekt för att Lars Nordmark och hans medarbetare i Skövde tycker att ett förslag som förändrar deras tillvaro är besvärligt. Jag har också respekt för att man naturligtvis kan räkna och även vrida och vända på detta på väldigt många olika sätt, men låt mig börja i slutändan. Lars Nordmark säger att om det finns överkapacitet i Östersund och Halmstad skall den skäras bort i stället för att flytta skolor. Det låter sig lätt sägas, men verkligheten är litet grand den - det framgår om man reser runt i Sverige och tittar på vad som finns - att vi på en del ställen är ?stort investerade?. Jag tror att den väg vi måste gå faktiskt är att vi försöker använda de investeringar som vi har och att vi så att säga försöker fylla ut dem på bästa möjliga sätt. Den del som Lars inte tar upp särskilt mycket och som handlar om det nya underhållscentrumets lokalisering förändrar ändå grundvalarna till en del också för den skola som tidigare har varit sammankopplad med det här. Jag kan därför egentligen bara säga att den argumentation som Lars för fram har vi hört i Regeringskansliet. Vi har respekt för den, men i det helhetsomdöme som vi gjort har det inte tillåtits väga så tungt att vi har gått ifrån skolutredarens förslag.
Åke Jansson: Lars Nordmark tog upp frågan om processen i FMP-arbetet och det här arbetet. Utifrån den roll jag här spelat innebär skillnaden att För- svarsmakten utredde sin struktur inför försvarsbeslutet. I det här fallet har vi med den offentliga utredningen att göra. Det är en väldigt stor skillnad för oss i Försvarsmakten. Vi känner inte att vi har haft initiativet, vilket väl heller inte var avsikten då regeringen utsåg en offentlig utredare. Det är delvis en förklaring. För övrigt vill jag inte i denna sal föra en intern debatt inom Försvarsmakten. Jag måste ändå konstatera att en del av de slutsatser som Lars Nordmark drog angående bl.a. kostnader inte stämmer överens med de svar som Försvarsmakten har avgett.
Ordföranden: Om du far med osanning, Lars, får du nu rätta till det hela.
Lars Nordmark: Nej, jag tycker att det åligger högkvarteret att bevisa att jag far med osanning. Jag menar att det har varit oroväckande lätt att bevisa att deras förslag faktiskt inte är rationellt. Jag bryr mig inte så mycket om att det här är besvärligt. Det går att hantera. ?Min? personal har hanterat detta på ett bra sätt. Det handlar dock inte om det. Däremot är vi oroade över att det inte blir en rationell lösning. Den blir inte billig vare sig för skattebetalarna eller för försvaret. Den blir inte heller bra för Försvarsmakten och det är det svårare att leva med. När man inte har fått en intern debatt - jag förstår att det mycket beror på tidsfaktorn - måste vi ju föra en offentlig debatt.
Ordföranden: Säga vad man vill om Lars Nordmark, men han är ganska händig när det gäller att hitta ett tillfälle att framföra sina synpunkter. Det har ingen annan uppvaktande gjort under det senaste året. Var och en av de fem grupperingarna här kan få använda en minut till att tala om vad som med anledning av det material som ligger på bordet just nu anses vara viktigast. Vi kan börja med reservofficerarna.
Alf Eckerhall: Fyra punkter skulle vi vilja ta upp som en sammanfattning. Den första punkten faller tillbaka på er i utskottet och riksdagen. Det handlar alltså om att se till att försvaret är väl anpassat, inklusive reservofficersinstitutionen och dess betydelse för den anpassningsdoktrin som vi tidigare har diskuterat här. Det måste vara en fördel att göra sin värnplikt. Den andra punkten är kort, men viktig. Det handlar då om att få ett bra urval till utbildningen. Det gäller egentligen den första grundläggande värnpliktsutbildningen och sedan hela vägen - inte minst yrkesofficerare, men också naturligtvis reservofficerare. Den tredje punkten handlar om att det är nödvändigt med en effektiv utbildning. När det gäller reservofficerarna har vi varit inne på att utbildningen bör syfta till nivå 5, om inte annat så för att ta vara på den kapacitet som finns bland reservofficerarna. Den fjärde och sista punkten gäller det ömsesidiga meritvärdet - alltså både civilt och militärt, dvs. att den militära utbildningen får ett värde för det civila livet och naturligtvis omvänt, att den civila utbildningen får ett stort värde för det militära livet. Det finns otaliga bevis på det. Det här gäller också på yrkesofficerssidan, framför allt om karriärväxling i framtiden skall tillämpas - exempelvis när man är i 40-årsåldern. Då bör detta också finnas med i bilden.
Per Wahlberg: Vi håller på med en översyn av vår officersutbildning. Ord som akademisering, meritvärdering och examinering har nämnts. Sådant är bra och det är nödvändigt, men jag tror att det också är viktigt att återknyta till det som förut blev liksom en slutkläm, nämligen att det handlar om vår kärnverksamhet. Att producera den kompetens som officerarna representerar tar längsta tiden. Om vi skall ha ett anpassningsförsvar skall vi åtminstone satsa på att ha den kompetens som det inte går att hämta hem över ett år eller två. I stället tar det flera år. I min vision ser jag ett högkvalitativt försvar, som är något mindre och där alla officerare deltar och utbildas i ett slags KDU 5-miljö, oavsett om man sedan krigsplaceringsmässigt tillhör det eller det andra. Då har man i alla fall resurser att komma igen med de övriga förbanden. Jag säger detta därför att den här verksamheten är den allra viktigaste. Därför vore det olyckligt att nu gå till ett konkret organisationsbeslut. Jag menar inte att det direkt finns en massa fel i det som föreslagits. Det kan mycket väl vara ett bra underlag i steg 2 , som nu pågår, att ha en uppfattning om organisationen. Ett riksdagsbeslut som alltför mycket låser skulle dock kunna vara kontraproduktivt. Man kan ju komma att bli litet klokare om några månader, och då vore det här olyckligt. Vi har talat om detta väldigt mycket i dag. Jag tror att man skulle kunna ta nämnda väg.
Curt Westberg: Inledningsvis berörde jag ekonomin litet grand. Vi har inte diskuterat ekonomi här, men vi kan väl konstatera att angivna besparingar inte är helt korrekta från våra utgångspunkter. Det är viktigt att påpeka detta i det här sammanhanget. Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck här och som rör behovet av en högkvalitativ officersutbildning. Jag känner inte någon större oro för att vi inte skall kunna klara av även det i framtiden. Det har vi ju hittills gjort, och det kommer vi att klara även i framtiden. Det är viktigt att vi kommer till skott i frågan, att tiden inte onödigtvis rinner i väg. Det är alltså viktigt att vi får ett beslut - inte minst med tanke på personalens behov av besked, men också för att uppnå möjliga besparingar.
Jan-Olov Lindh: Jag borde kanske sluta där jag egentligen skulle ha börjat. Jag vill nämligen säga att landshövdingen gärna hade deltagit här i dag, men på grund av en utlandsresa var det inte möjligt att närvara. Vad vi just nu gör är, som det påpekas redan i delbetänkandet, att vi mera i detalj utformar officersutbildningen. Utredaren påpekar också i delbetänkandet att det fanns en grund för att gå vidare med en försvarsmaktsgemensam utbildning och att vi nu kommer att lägga fast de exakta formerna för detta. Jag tycker att det är viktigt att ha det i minnet när vi nu går vidare.
Gösta Sandgren: Det känns viktigt att sammanfatta med fyra eller fem punkter. Med det förslag som regeringen nu har lagt fram lägger vi in ett tidigt moment av försvarsmaktsgemenskap i officersutbildningen. Det gör vi utan att på något sätt nedprioritera behoven av praktiska kunskaper eller specialkunskaper. Fortsatt skall officeren vara kunnig, såväl teoretiskt som praktiskt, för att göra sitt värv väl. Vi rationaliserar organisationen. Vi tjänar pengar, men kanske inte alla de pengar som utredaren har räknat med. Ingen har dock förnekat att vi tjänar pengar. Vi öppnar för mera, för fler intressanta influenser mellan Försvarsmakten och det civila utbildningsväsendet. Det kommer att vara positivt både i det civila utbildningsväsendet och inom Försvarsmakten. Jag är övertygad om att officersyrket i framtiden kommer att vara minst lika spännande och minst lika meriterande i och med de förslag som nu läggs fram och som fortsatt bereds. Om jag hade varit ett antal år yngre skulle det nog ha varit trevligt att söka sig till officersyrket och börja någon gång kring år 2005.
Ordföranden: Du var visionär redan tidigare. Nu spänner du bågen ytterligare och börjar tala om att få börja om igen. Tack för er medverkan här i dag! Jag tror att vi har fått många god råd för hanteringen av detta. Jag har dock en känsla av att vi inte har fått svar på alla frågor. Men när var det så? Det är alldeles uppenbart att det är lätt, och inte ens fel, att säga att vi måste komma till skott. Vi måste tänka på personalen och på personalens ovisshet. Det är nästan oundvikligt att inte säga så. Men, kära vänner, det var inte vi som startade detta. Det är ni som vill komma till skott med något som icke är fullgånget, med något som är ?halvt?. Därför är det inte lika kul i den här änden. Jag skall inte bli nostalgisk, men om jag kunde uträtta någonting för denna arma försvarsmakt innan jag slutar är det att departementet och Försvarsmakten skall slippa delbeslut när vi börjar med något som vi inte vet hur det slutar. I fjol gjorde vi ett större sådant experiment. Jag skulle vilja se den som med klara ögon säger att det var en framgång att lägga ut en pengabit för att sedan se vad vi fick för den och t.o.m. skriva en säkerhetspolitisk analys därefter. Jag skulle också vilja se den som är lika glad över att med högburet huvud till riksdagens kammare föra fram något som riksdagens ledamöter under fru talmannens ledning skall klubba - ett beslut som ingen vet ett skvatt om, utöver att vi pekat på några ställen i landet där det bör vara bra. Men vad skall vi göra då? Snälla, fru talman, det skall vi återkomma till i ett annat sammanhang och då vi vet bättre. Jag vädjar om att de efter mig aldrig skall behöva komma i samma situation och behöva sitta här i riksdagen med sådana handlingar på bordet. Ingen skugga skall dock falla över er som varit med här i dag, inte heller över de svar som har getts. Jag tycker att de är bra och att vi har berikat oss. Om vi nu kunde vrida litet grand på detta, så att alla ansikten var lika klara och glada när vi gjort det hela och vi ändå hade uppnått vad vi vill - dvs. fatta ett samlat beslut - vore nog de flesta av oss väldigt nöjda. Än en gång: Tack för i dag!
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................4 Skrivelsen............................................8 Motionerna............................................9 Utskottet............................................21 Ärendets beredning i utskottet.....................21 För totalförsvaret gemensamma frågor...............22 Vissa försvarspolitiska frågor m.m...............22 Anpassning.......................................26 Ledningssystem i totalförsvaret. Informationskrigföring30 Omorganisation av Försvarsmaktens högkvarter m.m.33 IT inför år 2000.................................35 Beredskapskredit för totalförsvaret..............38 Maritimt centrum m.m. i Härnösand................39 Det militära försvaret.............................41 Verksamhetens omfattning. Resultatbedömning......41 Krigs- och grundorganisationens utveckling i stort43 Sammanslagning av försvarsområden................49 Försvarsmaktens underhållscentrum................52 Vid Försvarsmakten anställd personal.............53 Försvarsmaktens skolverksamhet...................56 Försvarsmaktens helikopterorganisation...........65 Vissa tidsförhållanden m.m.......................72 Avveckling av truppminor.........................73 Miljöfrågor......................................75 Anslag A 1. Försvarsmakten inriktning av Försvarsmaktens olika program 77 Investeringsplan och beställningsbemyndiganden..100 Anslag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser.........104 Anslag A 3 Ersättning för kroppsskador..........107 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred108 Det civila försvaret..............................111 Uppföljning, utvärdering och resultatbedömning m.m.111 Förändrad finansieringsform för investeringar i bered- skapstillgångar.................................113 Civil ledning...................................114 Försörjning med industrivaror...................119 Befolkningsskydd och räddningstjänst............121 Psykologiskt försvar............................124 Ordning och säkerhet............................125 Hälso- och sjukvård m.m.........................125 Telekommunikationer.............................126 Postbefordran...................................127 Transporter.....................................128 Energiförsörjning...............................129 Kustbevakningen och nämnder m.m...................131 C 1 Kustbevakningen.............................131 C 2 Nämnder.....................................134 C 3 Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor 135 C 4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.136 Stödverksamhet....................................137 Fortifikationsverket............................137 Försvarets materielverk.........................138 D 1 Totalförsvarets pliktverk...................139 D 2 Försvarshögskolan...........................140 D 3 Försvarets radioanstalt.....................142 D 4 Försvarets forskningsanstalt................142 D 5 Flygtekniska försöksanstalten...............144 D 6 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret 146 Regeringens skrivelse läggs till handlingarna...147 Beslut om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar147 Förslag till lagändringar.........................148 Ändringar i lagen om statligt personskadeskydd..148 Ändring i lagen om tullfrihet m.m...............150 Hemställan........................................151 Reservationer.......................................160 1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)160 2. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)160 3. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)161 4. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)161 5. Vissa försvarspolitiska frågor m.m. (mom. 2)...162 6. Anpassning (mom. 3)............................163 7. Anpassning (mom. 3)............................164 8. Indelningen i militärområden m.m. (mom. 5).....164 9. IT inför år 2000 (mom. 6)......................165 10. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)165 11. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)166 12. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)167 13. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)167 14. Försvarsmaktens samverkansförmåga (interoperabilitet) (mom. 9)168 15. Övnings- och spaningsverksamheten i Östersjön (mom. 10)168 16. Försvarsmaktens underhållscentrum (mom. 14)...169 17. Vid Försvarsmakten anställd personal (mom. 15)169 18. Försvarsmaktsgemensam officersutbildning (mom. 16)170 19. Skolverksamheten i Karlskrona (mom. 18).......171 20. Utbildningsenhet för operativa ledningssystem (mom. 19)172 21. Utbildningsenheter för markstrid (mom. 20)....172 22. Försvarsmaktens helikopterorganisation (mom. 21)172 23. Helikopterberedskapen längs Norrlandskusten (mom. 22)173 24. Civilt minröjningscentrum (mom. 24)...........174 25. Miljöfrågor (mom. 25).........................174 26. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26)176 27. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26)176 28. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26)177 29. Inriktning av program 3 Försvarsområdesförband (mom. 27)177 30. Inriktning av program 7 Stridsfartygsförband (mom. 29)177 31. Inriktning av program 10 JAS 39-förband (mom. 31)178 32. Inriktning av program 13 För krigsorganisationen gemensamma resurser (mom. 32) 179 33. Inriktning av program 15 Internationell verksamhet (mom. 33)179 34. Beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och anläggningar (mom. 34) 179 35. Beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och anläggningar (mom. 34) 180 36. Utbildning av beredskapsmän (mom. 38).........180 37. Bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst (mom. 43) 181 38. Kustbevakningen (mom. 49).....................181 39. Forskningsinriktningen vid Försvarets forskningsanstalt (mom. 50)181 40. Inriktningen av Flygtekniska försöksanstalten (mom. 51)182 Särskilda yttranden...............................183 1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1), vissa försvarspolitiska frågor m.m (mom. 2) och Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8) 183 2. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998184 (mom. 1 och 26)...................................184 3. Ledningssystem och informationskrigföring (mom. 4)185 4. Maritimt centrum i Härnösand (mom. 7)..........185 5. Försvarsområden m.m. (mom. 13).................186 6. Skolverksamheten i Karlskrona (mom. 18)........186 7. Inriktning av program 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband (mom. 30) 187 Bilaga 1 Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 6188 Bilaga 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt per sonskadeskydd................................189 Bilaga 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:568) om ändring i la- gen (1977:265) om statligt personskadeskydd..191 Bilaga 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m..........................................192 Bilaga 5 Offentlig utfrågning den 4 november 1997 om Försvarsmak- tens skolorganisation, officers- och reservofficersutbildningen.193