Sveriges relationer till de baltiska republikerna

Betänkande 1988/89:UU3

Utrikesutskottets betänkande
1988/89 :UU3

Motionerna

1987/88:U518 av Bruno Poromaa (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dokumentation av det svenska språket och kulturen i Estland.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att se svensk TV i de baltiska staterna,

1987/88:U529 av Gunnar Hökmark (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upptagande av frågan om de baltiska folkens öde till behandling i
FN samt i andra multilaterala och bilaterala sammanhang,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkreta åtgärder för underlättande av enskilda människors
kontakter mellan Sverige och de tre baltiska länderna.

Bakgrund

De baltiska länderna har under större delen av sin moderna historia varit
dominerade av andra makter. Efter första världskriget blev Estland,
Lettland och Litauen självständiga stater och medlemmar av Nationernas
förbund, men självständigheten varade inte längre än till år 1940, då de tre
länderna under tvångsmässiga former blev införlivade med Sovjetunionen
där de nu har ställning som delrepubliker. En period av hårdhänt förryskning
följde med betydande successiv inflyttning av ryssar, vilket lett till att upp
emot hälften av befolkningen i Lettland och en stor andel i Estland numera är
icke-baltisk. De baltiska folken har till nyligen haft mycket begränsade
möjligheter att ge uttryck åt sin nationella särart. Det har inte heller varit
möjligt för dem att på egna villkor upprätthålla förbindelser av olika slag med
andra länder.

Den nya politiken i Sovjetunionen - symboliserad av orden glasnost och
perestrojka - har emellertid även för de baltiska folken inneburit en
liberalisering. De nationella strävanden som hela tiden funnits under ytan
har enbart under det senaste året tagit sig en mängd uttryck. I alla de tre
republikerna har nyligen bildats s.k. folkfronter, i vilka ingår såväl medlemmar
i kommunistpartiet som företrädare för ett flertal nationella rörelser och
förbund, bl.a. miljörörelsen i de tre länderna. Huvuddelen av medlemmarna
är balter; endast en mindre del är ryssar.

1988/89

UU3

1 Riksdagen 1988/89. 9sami Nr3

Inom de nationella rörelserna har mer eller mindre långtgående krav på
ökat självbestämmande för de baltiska republikerna rests. Det har bl.a.
framförts att de hittills hemlighållna tilläggsprotokollen till MolotovRibbentrop-pakten
av år 1939 - genom vilka de baltiska staterna tillfördes
den sovjetiska intressesfären - skulle offentliggöras. Det har vidare krävts att
de baltiska språken skall bli nationalspråk och att ett särskilt estniskt, lettiskt
och litauiskt medborgarskap skall införas inom Sovjetunionen. Ett för
medborgarrörelserna viktigt krav är vidare att republikerna skall få ökad
ekonomisk självständighet med rättighet att själva fatta beslut om naturtillgångar,
industrilokalisering, utrikeshandel m.m. Ett av syftena med det
sistnämnda önskemålet är att ge republikerna bättre möjligheter att värna
om den egna, alltmer hotade miljön. Flera av dessa krav har också fått
uttryckligt stöd av de nya partiledningar som tillträtt i de baltiska republikernas
kommunistpartier.

Den svenska samlingsregeringen vidtog under åren 1940 och 1941 olika
åtgärder som innebar ett erkännande av de baltiska staternas införlivande
med Sovjetunionen. Kontakterna mellan Sverige och de baltiska folken går
långt tillbaka i historien. Fortfarande är svenska modersmål för ett antal
hundra personer i Estland. Under innevarande år bildades i Estland ett
samfund för estlandssvensk kultur, vilket samlat över 200 medlemmar. I
Sverige finns sedan kriget en stor grupp baltiska - huvudsakligen estniska -flyktingar som spelar en aktiv roll i det svenska samhällslivet. I synnerhet i
Estland och Lettland, men också i Litauen, har en orientering mot Norden
under lång tid framstått som naturlig. Mot denna bakgrund har det varit
mycket naturligt att Sverige och de baltiska länderna sökt utnyttja de
möjligheter som erbjudits att stärka banden mellan våra folk. Dessa
möjligheter har under enbart det senaste året påtagligt förbättrats.

Särskilt de kulturella förbindelserna har kunnat utvecklas gynnsamt.
Officiella delegationsbesök har ägt rum i båda riktningarna och gemensamma
kulturella manifestationer ordnats. Detta har kunnat ske med stöd av ett
kulturutbytesprogram mellan Sverige och Sovjetunionen, i vilket särskilt
nämns intresset av fördjupat kulturellt och vetenskapligt utbyte mellan
Sverige och de baltiska sovjetrepublikerna.

Decentraliseringen av den ekonomiska beslutsprocessen i Sovjetunionen
har medfört att delrepublikerna och enskilda företag i dem fått utvidgade
rättigheter att ha direkta kommersiella förbindelser med omvärlden. Denna
utveckling betyder att de baltiska republikerna kan komma att få nya
möjligheter till samarbete med Sverige utöver dem som gränshandelsavtalet
av år 1985 erbjuder.

Flera städer i Sverige och de baltiska republikerna har under senare år
ingått vänortssamarbete, vilket är ytterligare tecken på det ömsesidiga
intresset av fördjupade förbindelser.

Utskottet

Det finns mellan Sverige och de baltiska republikerna en historiskt och
kulturellt betingad samhörighet. Under en lång följd av år har det emellertid
inte varit möjligt att upprätthålla så nära förbindelser med dessa områden

1988/89 :UU3

som hade varit önskvärt och naturligt.

Det är därför särskilt glädjande att Sovjetunionens nya öppenhetspolitik
bland annat medfört en större frihet för de baltiska republikerna att ge
uttryck åt nationella och folkliga strävanden. Sverige bör enligt utskottets
mening på olika sätt ta dessa nya möjligheter till vara. Som framgår av det
föregående har så redan skett i flera avseenden. Det finns nu anledning för
regeringen att se över Sveriges förbindelser med de baltiska republikerna i
syfte att utröna på vilka områden nya och närmare kontakter kan knytas.

I de föreliggande motionerna föreslås ett antal åtgärder, vilkas avsikt är att
underlätta kontakterna mellan Sverige och Baltikum. I motion U529 nämns
bl.a. direkta teleförbindelser mellan Sverige och Baltikum, viseringsfrihet
för invånare i de baltiska republikerna, utlandssändningar på baltiska språk,
direkta flygförbindelser m.m. I motion U518 föreslås att TV-sändaren på
Gotland skall förstärkas för att få bättre räckvidd över Baltikum.

Den närmare utformningen av våra förbindelser måste diskuteras i
förhandlingar mellan regeringarna eller ansvariga myndigheter i Sverige och
Sovjetunionen. Det får då avgöras i vilken mån det går att åstadkomma
särlösningar, som enbart avser de baltiska delrepublikerna.

Utvecklingen i de baltiska republikerna går nu mycket snabbt. Det är vår
förhoppning att samarbete av olika slag som i dag ter sig svårgenomförbart
kommer att bli möjligt i en nära framtid. Innehållet och omfattningen av våra
kontakter avgörs i första hand av utvecklingen i de baltiska republikerna, av
deras handlingsfrihet och önskemål. Den svenska regeringen bör för sin del
medverka till att kontakterna mellan de baltiska folken och Sverige
underlättas. Dit hör också möjligheten att avsätta resurser för främjande av
svenska språket och kulturen i de baltiska republikerna.

Det kan dock inte vara Sveriges uppgift att väcka frågan om delrepublikernas
ställning inom Sovjetunionen i internationella organ. En sådan handling
skulle enligt utskottets bedömning inte gagna de baltiska folkens sak.

Detta hindrar inte att Sverige, liksom hittills, nära bör följa situationen för
de mänskliga rättigheterna i Baltikum och vid behov påtala kränkningar på
samma sätt som i fråga om andra länder och folk.

Med vad som anförts i det föregående avstyrker utskottet yrkande 1 i
motion U529. Yrkande 2 i samma motion och motion U518 får mot samma
bakgrund anses besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1987/88:U529,

2. att riksdagen förklarar motion 1987/88:U518 och yrkande 2 i
motion 1987/88:U529 besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 8 november 1988
På utrikesutskottets vägnar

1988/89UU3

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert Svensson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Sture Ericson (s), Karl-Erik Svartberg (s), Axel
Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Birgitta Hambraeus (c). Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s),
Eva Björne (m), Håkan Holmberg (fp) och Berith Eriksson (vpk).

Reservation

Pär Granstedt (c), Margaretha af Ugglas (m), Inger Koch (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Eva Björne (m) och Håkan
Holmberg (fp) anser

att före den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Det kan dock”
bort tilläggas följande mening:

Det är givetvis utskottets förhoppning att de förändringar i riktning mot
ökat självbestämmande som nu förs fram bl.a. av stats- och partiledningarna i
de baltiska republikerna skall leda till positiva resultat.

Särskilt yttrande

Margaretha af Ugglas, Inger Koch och Eva Björne (alla m) anför:

Utvecklingen i Baltikum har gått mycket snabbt det senaste halvåret. Krav
på förändringar i riktning mot ökat självbestämmande förs nu fram av s.k.
folkfronter.

Det kan mot bakgrund av den pågående utvecklingen inte vara aktuellt att
väcka frågan om delrepublikernas ställning i internationella organ.

1988/89:UU3

gotab Stockholm 1988 16092