<p>Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.&nbsp;</p>

Betänkande

<p>Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.</p>

Departementsserien

<p>EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;</p>

EU-dokument

<p>Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.</p>

EU-nämndens protokoll

<p>Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.</p>

EU-nämndens skriftliga samråd

<p>I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.</p>

EU-nämndens uppteckningar

<p>En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.</p>

Fakta-pm om EU-förslag

<p>Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.</p>

Framställning

<p>Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.</p>

Interpellation

<p>I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Kammarens föredragningslistor

<p>Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.</p>

Kommittéberättelse

<p>Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.</p>

Kommittédirektiv

<p>Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.</p>

KU-anmälan

<p>S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.</p>

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

<p>Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.</p>

KU:s särskilda protokoll

<p>Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.</p>

Motion

<p>N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.</p>

Omröstning

<p>Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.</p>

Proposition

<p>I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.</p>

Protokoll

<p>Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.</p>

Rapport från riksdagen

Redogörelse

<p>Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.</p>

<p>Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.</p>

Riksdagsskrivelse

<p>Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.</p>

Riksrevisionens granskningsrapport

<p>Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.</p>

Skriftlig fråga

Skrivelse

<p>Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.</p>

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

<p>Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;</p>

Svensk författningssamling

<p>I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Talarlista

<p>Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.</p>
<p>Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;</p>

Utlåtande

<p>Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.</p>

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

<p>Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.</p>
<p>F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.</p>

Valprövningsnämndens beslut

Sveriges klimatstrategi

Bilaga: bet_200102_mju_10

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 1 (m)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">121</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">73</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">16</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">11</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">38</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">36</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">14</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">185</td><td class="summa_nej">74</td><td class="summa_avstar">52</td><td class="summa_franvarande">38</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 8 (c)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">121</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">73</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">11</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">37</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">36</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">14</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">294</td><td class="summa_nej">16</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">39</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 15 (fp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">121</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">73</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">16</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">10</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">38</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">35</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">14</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">299</td><td class="summa_nej">10</td><td class="summa_avstar">2</td><td class="summa_franvarande">38</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 34 (mp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">121</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">73</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">16</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">11</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">38</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">36</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">297</td><td class="summa_nej">14</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">38</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


2002-03-06

Sveriges klimatstrategi (MJU10)

Herr talman! Hårda stormar, smältande isar, djur
och växtarter som dör ut, människor som svälter och
översvämningar. Det är inga små konsekvenser som
FN:s klimatpanel, IPCC, målar upp i sitt framtidssce-
nario. Visst är det skrämmande?
Tittar man ut genom fönstret ser man förändring-
ar: sämre vintrar, översvämningar, ovanligt mycket
regn m.m.
FN:s klimatpanel menar att jordens medeltempe-
ratur har ökat med ca 0,6 grader under 1900-talet.
Förändringar har observerats, t.ex. när det gäller snö-
täckt mark, isars utbredning och Arktis tjocklek.
Samtidigt har man observerat att koncentrationen av
växthusgaser, t.ex. koldioxid, i atmosfären har ökat.
Man hävdar att naturliga variationer i solstrålningens
intensitet och jordföreteelser som vulkanutbrott har
lett till en viss avkylning. Därför är kanske uppvärm-
ningen ännu större än visat.
Klimatpanelen använder sig av s.k. klimatmodel-
ler - datamodeller - för att måla upp framtidsscenari-
er. De data som matas in i modellen baseras på tolk-
ningar av tusentals forskningsrapporter världen över.
Detta är den allmänna bilden av klimatutvecklingen.
Slutsatsen är att det har skett en uppvärmning av
jorden och att det är människors utsläpp som är den
viktigaste orsaken.
Är detta då den enda bilden av klimatutveckling-
en? Nej, den har kritiserats från flera håll. Forskare
som IPCC har hänvisat till i sina rapporter hävdar att
de aldrig konsulterats i arbetet. Richard Lindzen,
meteorlog vid Massachusetts Institute of Technology
och en av huvudförfattarna till rapportunderlaget,
säger till tidningen The Toronto Star: Allmänheten
fås att tro att hundratals, t.o.m. tusentals, kom till
samförstånd angående rapporten. Sanningen är att vi
inte ens tillfrågats.
De datamodeller som man har använt sig av har
fått mycket kritik från forskare världen över. Man har
sagt att de är alltför teoretiska och att resultatet själv-
klart blir påverkat av de data man för in. Jarl Ahlbeck
vid miljövårdstekniska institutet vid Åbo akademi i
Finland hävdar att IPCC:s mest extrema scenario
bygger på att vi teoretiskt bränner ut samtliga i dag
kända fossilbränslekällor, vilket är nationalekono-
miskt helt omöjligt. Priset blir för högt.
Den danske rymdforskaren Henrik Svensmark vid
Danish Space Research Institute hävdar att IPCC helt
och hållet har bortsett från att räkna med molnbild-
ningens effekter på klimatet, vilket IPCC också har
medgett. Han håller på med ett världsomspännande
forskningsprojekt om detta tillsammans med ett 60-tal
forskare.
Den amerikanska rymdforskningsorganisationen
NASA hävdar att solens aktiviteter har ökat drama-
tiskt under den uppvärmningsperiod som IPCC refe-
rerar till. Det skulle innebära att andra faktorer än de
mänskligt påverkbara skulle kunna bidra till upp-
värmningen.
För att göra detta ännu mer komplicerat vill jag
påpeka att det finns en hel del forskare, främst kli-
matologer, som menar att det inte sker någon upp-
värmning alls. De menar att mätningarna är felaktiga
beroende på att man har mätt i fel luftskikt eller på att
mätstationerna är felplacerade. Dessutom hävdas att
de mätningar som har gjorts sedan 1866 är en alltför
kort serie för att kunna dra slutsatser av.
Parallellt med denna debatt kunde man nyligen i
den prestigefyllda vetenskapstidningen Nature läsa
om en stor kartläggning av Antarktis, där forskarna
har påvisat en drastisk nedkylning av polarisen. Ned-
kylningen är så svår att de stackars pingvinerna fryser
och har svårt att hitta mat. Vidare har ögruppen Mal-
diverna höjts med två decimeter - inte sjunkit, som
scenarierna pekar på.
Vad är då mitt motiv med att lyfta fram kritiken
mot den uppfattning som är allmänt rådande, åtmins-
tone i de europeiska parlamenten och vid FN:s olika
möten? Är det att förneka den globala uppvärmning-
en? Är det att förneka människans inblandning i upp-
värmningen? Nej, det är det inte. Jag är ingen forska-
re. Det finns rätt få forskare i riksdagen. Riksdagens
uppgift är att fatta beslut på den vetenskapliga grund
som forskarna ger oss.
Mitt enda syfte med detta inlägg är att peka på de
frågetecken - berättigade frågetecken - som borde
finnas kring klimatfrågan. Ibland tycker jag att denna
fråga behandlas alltför lättvindigt och alltför tvärsä-
kert i denna kammare.
Hur förhåller jag och mitt parti oss då till klimat-
frågan? Vi är inte säkra på att det verkligen sker en
global uppvärmning, och vi är inte säkra på att det är
utsläpp av koldioxid som har lett till den eventuella
uppvärmningen. Men vi anser att den hotbild som
FN:s klimatpanel har målat upp är alltför hotfull för
att ignorera. Vi anser att vi måste reducera utsläppen
av växthusgaser för att förhindra en sådan utveckling.
Därför måste frågan hanteras balanserat. Lek med
tanken att vi har fel. Tänk om vi har satsat mångmil-
jardbelopp, flyttat arbetstillfällen utomlands och ska-
pat en mycket svårare ekonomisk situation för våra
medborgare och det visar sig att vi har fel. Hur det
verkligen blir får framtiden utvisa.
Vi tar en mycket stor risk om vi inte gör något åt
växthusgaserna, men det är inte riskfritt att göra
tvärtom heller. Det måste vi vara medvetna om. Den
s.k. klimatutredningen skrev i sitt slutbetänkande att
växthusgaserna måste reduceras med ca 50 % till år
2050. Det måste sättas in kraftiga ekonomiska styr-
medel för att uppnå det målet.
Men det krävs åtgärder nu. Därför ställer vi oss
bakom Sveriges tillträdande till Kyotoprotokollet och
det ansvar som det innebär att vi tar på oss internatio-
nellt. Det finns med som ett av två förslag i proposi-
tionen.
Herr talman! Mot denna bakgrund vill jag yrka bi-
fall till vår reservation nr 1. Den innebär att vi mode-
rater vill att riksdagen avslår regeringens proposition.
Vi menar att regeringens proposition inte innehåller
de överväganden som vi anser att en klimatstrategi
bör innehålla.
Att efter flera års arbete och minst ett års förse-
ning lägga fram en proposition som bara innehåller
ett suddigt procentmål - att reducera de svenska ut-
släppen av växthusgaser med 4 % mellan 2008 och
2012 - är inte mycket att komma med. Att dessa 4 %
dessutom bara får åtgärdas inom Sverige är inte bätt-
re.
Sverige har i dag en av de lägsta utsläppsnivåerna
i i-länderna när det gäller växthusgaser. Vår koldioxi-
deffektiva energiproduktion, t.ex. vattenkraft och
kärnkraft, och ett miljömedvetet näringsliv är våra
främsta framgångsrecept. Vi har så låga utsläpp att vi
inom ramen för EU:s åtaganden har tillåtits att släppa
ut 4 % mer än vi gjorde normalåret 1990.
IPCC:s beräkningar ligger till grund för regering-
ens politik. IPCC hävdar att klimatproblemen är glo-
bala. FN:s miljömöten i Rio de Janeiro och Kyoto
pekade på att de globala problemen behöver globala
lösningar. Dessutom hävdade man att redan hårt an-
strängda nationella budgetar behöver kostnads- och
miljöeffektiva lösningar.
Vad gör då den svenska regeringen? Jo, man häv-
dar de globala problemen men talar mest om natio-
nella lösningar. Varje procents reduktion av kol-
dioxidutsläppen är oerhört mycket dyrare i ett koldi-
oxideffektivt land som Sverige än i de länder som
släpper ut mer. Om man fick göra investeringar ut-
omlands skulle vi få betydligt lägre utsläpp för sam-
ma pengar eller en likvärdig utsläppsminskning till en
betydligt lägre kostnad. Ändå föreslås en nationell
reduktion. Det är ologiskt och dumt.
Ännu värre är att regeringen inte har pekat ut hur
man har kommit fram till de fyra procenten. Tidigare
har det handlat om införande och höjande av koldi-
oxidskatten. Klarar det svenska näringslivet av fler
skattehöjningar i en redan hård internationell konkur-
rens? Hur många förlorade arbetstillfällen skulle det
leda till? Vi tycker inte heller att bilisterna ska beläg-
gas med ytterligare straffavgifter, t.ex. trängselavgif-
ter i storstäder. Jag är orolig för vad framtiden för
med sig!
Vi behöver globala lösningar på globala problem.
Till betänkandet har vi fogat reservationer om att s.k.
flexibla mekanismer är en bättre lösning på proble-
men - dvs. att vårt näringsliv får göra effektiva kli-
matinvesteringar i andra länder och att vi kan göra
miljöeffektiva skuldavskrivningar i andra länder m.m.
Det är en bättre väg att gå. Dessutom anser vi att en
miljöklassning av eldningsoljor skulle vara ett sätt att
främja miljövänliga metoder.
Herr talman! Det har sagts förut och det tål att sä-
gas igen i denna kammare, regeringen för en märklig
energipolitik. Nu kommer vi att fatta beslut om det
sista miljödelmålet Begränsad klimatpåverkan. Kli-
matmålet är enligt regeringen ett av de viktigaste
miljömålen för Sverige. Miljöminister Kjell Larsson
har vid flera tillfällen förklarat att den koldioxidef-
fektiva energiproduktionen är den främsta anledning-
en till detta. Ändå valde man att lägga ned Barse-
bäck 1. För miljön har detta inneburit att bl.a. dans-
karna får producera mer energi i sina kolkraftverk.
Den ökade koleldningen i vårt närområde har förvisso
inte lett till högre svenska utsläpp men väl till ett
rejält nettotillskott till atmosfären.
Hade vi i stället satsat alla de pengar som det
kostat den svenska staten att lägga ned Barsebäck 1
på de mest effektiva internationella insatserna hade
det varit betydligt bättre för miljö. Enligt flera studier,
bl.a. utredningen Handla för att uppnå klimatmål,
kostar de billigaste åtgärderna under 5 öre per kilo
koldioxid. Kostnaden för nedläggningen av Barse-
bäck 1 motsvarar alltså en koldioxidreduktion jäm-
förlig med hela Sveriges, hela Danmarks och halva
Norges totala utsläpp av växthusgaser. Har vi då råd
att fortsätta med att lägga ned Barsebäck 2? Det är ett
ekonomiskt och miljömässigt vansinne.
Herr talman! Regeringens klimatproposition är
undermålig. Att sätta ett utsläppsmål utan att visa på
vägen dit är inte ett bra sätt att bedriva miljöpolitik.
Därför vill vi avslå regeringens mål för den svenska
klimatpolitiken. Däremot tillstyrker vi Sveriges till-
träde till Kyotoprotokollet.
Jag vill trots mina kommentarer här hälsa nya
statsrådet välkommen till kammaren.


Herr talman! Som ordförande i utskottet vill jag
passa på och hälsa Lena Sommestad välkommen till
den första debatten med utskottet i kammaren.
Det här är inte den första debatten vi har som be-
rör klimatfrågorna. Vid en tidigare debatt för ungefär
ett och ett halvt år sedan var frågan om kopplingen
mellan klimatfrågorna och översvämningarna aktuell.
Vi påmindes då om de stora katastrofala händelser
som skedde runt om i vår värld. Antalet väderfeno-
men av okänd styrka tycks bli fler och fler. Den ena
översvämningen efter den andra drabbar också vårt
eget land.
Färska forskningsrön pekar i dag alltmer tydligt
på att mänsklig klimatpåverkan under det senaste
seklet är en bidragande orsak till de klimatföränd-
ringar vi nu kan ana.
Sedan början av 1900-talet har t.ex. trädgränsen
för björk, gran och tall höjts i genomsnitt över 100
meter i södra delen av fjällkedjan. Bara i mitt eget
hemlän Dalarna är Sveriges sydligaste fjäll Tandövala
i dag helt skogklätt. På samma sätt blir Anjosvarden
tio mil därifrån mer och mer skogbeklätt. Den skan-
dinaviska fjällkedjans höga naturvärde håller snabbt
på att förändras. Färska forskarrön visar att Sveriges
klimat inte varit varmare än nu på ca 3 000 år. Sedan
100 år tillbaka har trenden brutits, fjällfloran talar sitt
tydliga språk, säger aktuell forskning.
Det här är bara några av de tecken på klimatför-
ändringar som med stor sannolikhet beror på mänsk-
lig påverkan. Bara under det senaste seklet har jor-
dens medeltemperatur i genomsnitt ökat med 0,6
grader. Bedömningar av framtidens klimat tyder på
en ökning på mellan 1,4 och 5,8 grader under inneva-
rande sekel. Med det perspektivet är klimatföränd-
ringar till följd av ökade utsläpp av växthusgaser
kanske det största globala miljöproblem som mänsk-
ligheten står inför under 2000-talet.
De utsläppsminskningar som krävs för att lång-
siktigt hejda klimatförändringarna kommer med stor
sannolikhet att innebära livsstilsförändringar. För att
nå verkliga resultat på klimatområdet gäller det att
alla länder aktivt bidrar till arbetet. En viktig uppgift
är att få med USA på tåget.
Vi kristdemokrater biträder i huvudsak regering-
ens förslag. Vi motsätter oss inte på något sätt höga
ambitionsnivåer, men vi anser att det är väsentligt att
fylla klimatpolitiken med konkret innehåll. Det räcker
inte med vackra visioner.
Visserligen innehåller propositionen tankar som
leder åt rätt håll, bl.a. ökad satsning på energieffekti-
vitet i byggnadsbeståndet, klimatinvesteringsprogram
i kommunerna, främjande av el från förnybara ener-
gikällor och en strategi för alternativa drivmedel,
liksom informationskampanj till hushållen. Det är
bra.
Trots detta måste starka invändningar riktas mot
ambitionsnivån. Avsaknaden av samordning med den
kommande energipolitiska propositionen är ett miss-
tag som regeringen gör. Det hade varit en avsevärd
fördel om regeringen kunnat samla sig till en sam-
manhållen energi- och klimatproposition eftersom så
mycket av klimatåtgärderna är energibetingade. En
fråga jag har till miljöministern är: Delar inte miljö-
ministern uppfattningen om den strategin?
Ett område där ambitionerna definitivt måste hö-
jas är energisparandet i byggbeståndet. Bostäder och
kontorslokaler svarar för ca 40 % av all energian-
vändning. Analyser inom bl.a. Skanska har visat att
byggsektorns totala utsläpp av växthusgaser i Europa
skulle kunna minskas med minst 20 % fram till 2020.
Ett "renoveringsprogram" för miljön på europeisk
nivå skulle slå tre flugor i en smäll: kraftigt reducera-
de utsläpp, avsevärt lägre energikostnader för konsu-
menterna och dessutom ett stort antal nya årsarbeten
under den tid renoveringsprogrammet pågår. Om vi
drar in kandidatländerna i bilden och även dessa om-
fattas av Kyotoprotokollets krav är sparmöjligheterna
ännu större.
Men regeringen tänker inte i Europatermer. Och
här ligger den allvarligaste kritiken mot propositio-
nen. Förslaget till klimatstrategi är påfallande inåt-
vänt och bortser helt från den gemensamma elmark-
nad som nu håller på att växa fram i Europa, en
marknad som öppnar för helt nya möjligheter för
Sverige och EU att i nära samarbete effektivt möta
kraven i Kyotoprotokollet.
Det är den höga användningen av kolkondens
utanför våra gränser som gör svensk el så högintres-
sant. Den stora delen av den svenska elen produceras
utan koldioxid- eller svavelutsläpp. Antag att vi i
Sverige kraftigt ökade våra ansträngningar att spara
och hushålla med el i både industrin och bostadssek-
torn. Den el som då blir över kan säljas på kontinen-
ten och medverka till att lägga ned koleldade kraft-
verk.
Möjligheterna i Sverige till ökad utbyggnad av
fjärrvärmen, ofta med biomassa som bränsle, är dess-
utom långtifrån uttömda.
Därtill finns stora möjligheter att producera både
el och värme från dagens fjärrvärme genom s.k.
kraftvärme. Rent tekniskt sett är det inga problem för
fjärrvärmesektorn att bidra med ytterligare upp till 20
terawattimmar el. Det innebär att ett sådant kraftverk
har nära 100 % verkningsgrad eftersom kylvattnet
används för att värma bostäder och andra lokaler.
Men hindret är dagens skatteregler som drabbar
kraftvärmen med en skatt när spillvärmen ändå an-
vänds till något nyttigt.
Det här visar att det finns en stor potential att via
svensk elexport reducera de totala utsläppen av kol-
dioxid inom EU. På köpet skulle luftkvaliteten i Syd-
och Västsverige påtagligt förbättras i och med att
danska och tyska kolkraftverk stängs ned.
Det märkliga är att så lite av dessa möjligheter be-
rörs i regeringens klimatproposition.
Men först krävs också ett beslut om en gemensam
koldioxidskatt på EU-nivå för att påskynda utveck-
lingen mot ett mer rationellt och miljömässigt utnytt-
jande av energin. Parallellt måste också subsidierna
till kol i flera medlemsländer fasas ut. Så länge pro-
duktionen av kol åtnjuter höga subsidier i vissa länder
kommer inte marknaden att fungera på ett bra sätt.
Vidare krävs ett fullt utbyggt system för handel med
utsläppsrätter. Mycket talar för att handel med ut-
släppsrätter kan bli en viktig del av den globala lös-
ningen i klimatfrågan. Det handlar om att satsa på
åtgärder som leder till stora reduktioner till lägsta
möjliga kostnad.
Herr talman! På trafikområdet är det också cent-
ralt att Sverige arbetar med harmonisering inom EU
för att nå resultat avseende utsläppsminskningar. Det
gäller t.ex. trafikavgifter, kilometerskatt på tunga
fordon och miljöskatt på bränsle. Introduktionen av
alternativa drivmedel såsom etanol är en viktig del av
klimatstrategin. Pågående pilotprojekt, som exempel-
vis etanolfabriken i Norrköping, måste få fortsatta
möjligheter att utvecklas. Det är nu också hög tid att
regeringen tar de etableringsansökningar som syftar
till att utvinna etanol ur inhemskt skogsavfall på all-
var. Att utnyttja den rika tillgången på inhemsk råva-
ra måste vara att föredra framför fortsatt import av
etanol baserad på undermåligt vin från södra Europa.
Utvecklingen av jord- och skogsbruket är ett annat
viktigt område och en viktig del i arbetet med att få
ned koldioxidavgången från jordklotet. En skogssköt-
sel med inriktning på att öka upptaget av koldioxid
måste ha tydliga incitament. Åtgärder för att öka den
organiska substansen i åkermarken är också ett verk-
samt medel för att marken ska bli bättre som funge-
rande kolsänka och därmed bidra till minskade ut-
släpp. Med mer varsamma metoder vid brukandet av
jorden kan man binda kolet genom växternas foto-
syntes. I dag finns exempel på ekologiska odlings-
system som ökar jordens mullhalt. Ett annat sätt att
öka jordens mullhalt är effektiva och storskaliga
komposteringsmetoder för den biologiska nedbrytba-
ra delen av hushållsavfallet. I stället för att alltmer av
det komposterbara avfallet bränns borde det tas till
vara i kampen för att minska koldioxidutsläppen.
Det åtgärder som måste vidtas för att reducera ut-
släppen av växthusgaser måste garantera vår fortsatta
välfärd och svensk industris fortsatta utvecklings-
möjligheter samtidigt som målet om en hållbar ut-
veckling inte får släppas ur sikte.
Hanteringen av klimatproblemen aktualiseras
också på ett speciellt sätt genom de etik- och livsstils-
frågor som följer i spåren. Inte minst angeläget är att
u-länderna ges möjligheter till stöd för teknologiöver-
föring och tekniksprång som leder till låg påverkan på
klimatet.
Herr talman! Kristdemokraterna har ett antal re-
servationer i betänkandet med idéer som vi hoppas att
regeringen tar till sig. Jag har ingen annan avsikt här
än att yrka bifall till reservation nr 2.


Herr talman! Även jag vill hälsa det nya statsrådet
Lena Sommestad välkommen till den här debatten
och till kammaren.
Herr talman! Sverige ligger långt framme i kli-
matarbetet. Jag tycker därför att vi bör utnyttja den
position som vi innehar för att driva på klimatfrågor-
na inom den europeiska unionen och också inom den
övriga delen av världssamfundet.
Jag måste också inledningsvis konstatera att alla
delar av vårt eget samhälle, alla delar i Sverige, måste
vara engagerade i arbetet för att minska utsläppen av
växthusgaser. Enbart politiska beslut räcker inte.
Människor och företag måste bli medvetna om de
problem som utsläppen av växthusgaser ger upphov
till. En bred upplysningsverksamhet och en bred
informationsverksamhet behövs därför.
Herr talman! Regeringens målsättning är att
minska utsläppen av växthusgaser med minst 4 %
utan kompensation för upptag i kolsänkor och med
flexibla mekanismer. Vid kontrollstationen 2004
avser regeringen som komplement att överväga ett
mål som innefattar de flexibla mekanismerna. Det är
bra. Det kan tyckas vara en bra målsättning. Men med
hänsyn till att Sverige ligger så långt framme borde vi
egentligen redan nu kunna sätta ribban lite högre.
Herr talman! Jag hoppas och förutsätter att det ut-
redningsarbete som nu pågår kring hur vi ska hands-
kas med de flexibla mekanismerna och kolsänkorna
sker med skyndsamhet så att vi kan höja ribban och
spänna bågen bättre år 2004.
Jag nämnde tidigare att alla delar i vårt samhälle
måste engageras. Det är några områden som jag tyck-
er är åsidosatta, bortglömda, undangömda i den pro-
position som är förelagd riksdagen. Jag ska ta upp ett
av de områden som jag tycker kanske har kommit
allra mest i skymundan och tala mest om det. Det
gäller frågan om transporter, transportsystem, fordon,
kollektivtrafik och dylika ting.
Transportsystemens andel av utsläppen av växt-
husgaser uppgår till ungefär en tredjedel av de totala
utsläppen. Det är därför som vi i Centerpartiet anser
att det är nödvändigt att vi miljöanpassar transport-
systemen för att minska miljöpåverkan och därmed
nå en hållbar utveckling. I detta har valet av såväl
transportslag som bränsle en avgörande roll. Till
nästan alla delar baseras ju dagens transportsystem,
järnvägen möjligen till någon del undantagen, på
fossila bränslen som har en stor klimatpåverkan vid
förbränning och åstadkommer skador på människor
och miljö. Det är därför viktigt att vi skapar ett gröna-
re transportsystem.
Användningen av fossila bränslen måste minska
och på sikt fasas ut. En anpassning av transportsys-
temen i riktning mot detta kräver åtgärder både nu,
dvs. på kort sikt, och på lite längre sikt. Omställning-
en måste ske på så sätt att det också är möjligt att bo
och verka i småorter på den svenska landsbygden,
som vi har gott om i Sverige, men också i större stä-
der. Det innebär att kollektivtrafiken måste förbättras
i alla delar av landet och mer gods måste flyttas över
från vägtransporter med lastbil till järnväg och sjöfart
där så är möjligt.
Herr talman! Vilken är då den viktigaste åtgärden
för att åstadkomma en förbättring på det här området?
Som jag ser det är det att skattebefria de alternativa
drivmedlen. I klimatpropositionen har regeringen
föreslagit en skattestrategi för de alternativa driv-
medlen. Tyvärr kan man konstatera att de skattelätt-
nader som aviseras inte kommer att räcka till för att
uppnå de mål som vi vill uppnå. En strategi med en
längre horisont måste utarbetas i det här avseendet.
Det är angeläget att fler projekt för produktion av
t.ex. etanol får möjlighet att starta. Det gäller också
andra biodrivmedel. Potentialen är ju, som tidigare
påtalats här från talarstolen, stor i Sverige för pro-
duktion av etanol och andra biodrivmedel.
Vi anser att det behövs en långsiktig skattebefriel-
se för biodrivmedel. Då vågar människor och företag
göra nödvändiga investeringar för att vi ska få till
stånd det vi vill uppnå, nämligen alternativa drivme-
del som inte påverkar miljön på det sätt som nuva-
rande drivmedel gör. Då skapas alltså långsiktiga
spelregler för de investeringar som krävs för att pro-
duktion och distribution av alternativa drivmedel ska
kunna öka. För att detta i sin tur ska vara möjligt
krävs det att Sverige långsiktigt ser till att skaffa sig
möjlighet att skattebefria biodrivmedel. Då måste
Sveriges regeringen driva på för att ändra EU-
kommissionens förslag om att skattenivån för biod-
rivmedel inte får vara lägre än 50 % av motsvarande
skattenivå på bensin och diesel. Jag tycker att det är
häpnadsväckande att regeringen inte med kraft har
tagit tag i denna så viktiga fråga som påverkar miljön
på det sätt som sker och som bevisas i den proposi-
tion som nu är förelagd riksdagen.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till min reserva-
tion nr 8.


Herr talman! Även jag vill säga välkommen till
miljöminister Lena Sommestad.
Klimatfrågan är en global angelägenhet, och vi i
Sverige har vår del av det totala ansvaret. Vi får ju
larmrapporter om hur temperaturen stiger på grund av
växthusgaser. Polarisar smälter, och nederbörden
ökar.
De här siffrorna tas av en del på lika stort allvar
som en opinions- och väljarundersökning från Sifo
sex månader före nästa val. Man menar att sifferrap-
porteringen ligger inom felmarginalen och att det rör
sig om naturliga förändringar inom en längre tidscy-
kel. Alla vet att felmarginaler existerar, men inte
borde vi använda dem som snuttefilt och sova vidare.
Det sägs att regnskogarna i Amazonas inte mins-
kat med mer än 13 % sedan människan gjorde sin
entré där, men om man ska göra den bilden komplett
måste man veta att det försvann bara 1 % mellan åren
1500 och 1970. De övriga 12 procenten har försvun-
nit de senaste 30 åren.
Det sägs att jordens skogar årligen minskar med
en yta som motsvarar Greklands storlek. Det sägs att
det existerar en av människan förorsakad växthusef-
fekt, och det är uppenbart att det finns människor som
inte tror på det. Självfallet ska alla uppgifter granskas
kritiskt, men en majoritet av forskare hävdar att män-
niskan har en påverkan på växthuseffekten.
FN:s klimatpanel, IPCC, har i år lagt fram en rap-
port om växthuseffekten. Flera tusen forskare är eniga
om att våra utsläpp av växthusgaser, där koldioxid är
den viktigaste, kommer att orsaka stora störningar på
vårt klimat. Det nya med den här rapporten är att den
om möjligt är ännu mer pessimistisk än tidigare rap-
porter. Forskarnas dataprogram blir säkrare på att visa
vilka störningar som kommer. Prognossäkerheten
ökar.
De kommande 100 åren kommer klimatet i Mel-
lansverige, säger många forskare, att förändras från
ett nordiskt till ett mellaneuropeiskt klimat. Det låter i
och för sig skönt men bär inom sig stora problem.
Ingen vet hur en så hastig klimatförändring kommer
till stånd. Vi riskerar tvära kast mellan stora ytterlig-
heter; massor av regn på sina håll under vissa år,
torka på andra. Extrem värme eller långa köldperio-
der kan avlösa varandra.
Vill det sig riktigt illa för Sverige stannar den
nordatlantiska pumpen, den som till sin verkan är
känd som Golfströmmen. Skulle pumpen stanna stan-
nar Golfströmmen. Ett sådant stopp kan komma
snabbt, kanske inom en tioårsperiod, och komma att
bli en total katastrof för norra Europa. Medeltempe-
raturen i Sverige skulle sjunka, säger forskarna, med
7 grader. Vintern skulle bli minst sex månader i hela
landet. Den odlingsbara marken skulle i princip för-
svinna.
Ja visst är det en svartmålning, kan många tycka,
men det är ändå signaler som vi måste ta på största
allvar. Den samlade expertisen är enig i sin oro. Det
finns enstaka forskare som ifrågasätter IPCC:s rön,
men de är få. Oavsett det är risken stor att IPCC:s
forskare har rätt. Vi måste handla som om de har rätt.
Det finns inget försvar för att strunta i frågan. Det
finns heller inget försvar för dem som försöker för-
ringa vårt ansvar för den globala miljön.
Regeringens mål är att de svenska utsläppen av
växthusgaser ska bli minst 4 % lägre än 1990. Vi tror
inte att de åtgärder regeringen föreslår är tillräckliga.
Redan i april 2000 presenterade Klimatkommittén
sina överväganden och mål, och redan i den kommit-
téns direktiv poängterade man målsättningen med de
beslut som regeringen och stödpartierna ställt sig
bakom. Man har inte presenterat tillräckligt med
åtgärder som kan tänkas bryta denna negativa ut-
veckling av Sveriges utsläpp.
Från något partis sida efterfrågas flexibilitet. Man
säger sig vilja ta klimatfrågorna på allvar men de
facto ifrågasätter och bagatelliserar man problemen.
Det finns en risk för att kortsiktigt ekonomiskt tän-
kande tar över om man vill mäta med ett måttband av
gummi. Dessutom har Moderaterna ingått en ohelig
allians med Socialdemokraterna och vill inte låta
EU:s beslutsregler förändras så att beslut om mil-
jöskatter kan fattas med majoritet. Eftersom enighet
krävs kommer det medlemsland som har den lägsta
miljöambitionen att stoppa en rationell klimatpolitik.
Ett annat parti ger sken av att vilja gå längre. Man
säger sig vilja sänka utsläppen mer än 4 %, men då
räknar man in s.k. sänkor. Kolsänkorna, som vi har
anledning att diskutera, är inte statiska. De varierar
med tiden genom avverkningar och skogsbränder och
inte minst genom naturlig död.
Kyotoprotokollet ger möjligheter för länder att
klara sina åtaganden genom att handla med utsläpps-
rätter. Att fördela utsläppsrätter via marknaden har
stora fördelar jämfört med administrativa regleringar
och jämfört med skatter och subventioner. I förläng-
ningen ges hushåll och företag möjlighet att påverka
den tekniska utvecklingen i rätt riktning. Det är därför
nödvändigt att vi ägnar kraft åt att införa ett system
för handel med utsläppsrätter. Vi kan skapa en ekolo-
gisk euro, en gemensam valuta för den handeln.
Herr talman! När det slutligen gäller val av metod
för att producera energi är de i dag kända källor som
uppfyller kraven på hållbarhet egentligen begränsade
till vinden, solen och biobränslen. Jag skulle när det
gäller åtgärderna från regeringens sida vilja se kraft-
fullare tag för att påskynda utbyggnaden av vindkraft,
dock inte till vilket pris som helst. Utbyggnad av
vindkraft måste självklart miljöprövas. Den medför
på sina ställen miljöproblem i sig i form av buller,
estetiska problem m.m. Det är dock min bestämda
uppfattning att det finns en potential för regeringen
att agera kraftfullare för att påskynda utvecklingen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 15.


Herr talman! Det är många som har pratat om
klimatproblemen och de effekter man kan vänta sig
att de kommer att ge upphov till. Jag tycker att Mode-
raterna gav en bra sammanfattning av de problem
som hotar i och med klimatförändringarna. Vissa
saker kan man se nu, men det mesta kommer.
Jag vill egentligen bara komplettera bilden med
att säga några ord om vad som kan tänkas hända i
Sverige. Man tror bl.a. att fjällvärldens ekosystem
kommer att påverkas drastiskt av en klimatföränd-
ring. Det kommer att leda till en ökad förbuskning
och utslagning av många av de organismer som är
anpassade till det karga klimatet.
Det kommer att bli ökad sannolikhet för extrema
sommar- och höstflöden i floderna, samtidigt som
vårflödena avtar.
Kusterna i södra Sverige kan drabbas av ökad ero-
sion som följd av en stigande havsnivå. Man tror att
korrosionen på byggnader, bilar osv. kommer att tillta
på grund av en ökad luftfuktighet.
Det finns naturligtvis också effekter som man i ett
kortsiktigt perspektiv kan betrakta som positiva. En
högre temperatur på vintrarna ger exempelvis färre
tjälskador och mindre snömängder, som t.ex. skulle
kunna leda till mindre kostnader för väghållning. Men
det skulle leda till stora problem när det gäller turist-
näringen.
Det tar tid att vända den utveckling vi har nu.
Miljöpartiet har pratat om klimatproblem sedan 80-
talet. Först nu har det kommit ett mål för den svenska
klimatpolitiken som innebär någonting annat än oför-
ändrade utsläpp. Det tar tid att vända denna utveck-
ling, och det är inte förrän världens politiker tar sitt
ansvar för detta problem som man kommer att kunna
hejda klimatförändringarna.
Det vi ser nu är i många avseenden en vänta-och-
se-politik, tycker jag. Tyvärr är en vänta-och-se-
politik i detta fall att betrakta som en synnerligen
aktiv politik. Det är inte så att det kommer att bli
enklare om vi väntar och ser. Tvärtom kommer för-
ändringarna att bli desto tydligare om vi väntar och
ser.
Miljöpartiet anser, precis som regeringen, att Sve-
rige ska vara ett föregångsland på klimatområdet. Det
innebär att vi inte ska invänta andra länders agerande
utan ta det ansvar som ankommer på oss som ett av
de länder i världen som släpper ut mest växthusgaser.
Det är vårt ansvar som världsmedborgare. Där delar
vi regeringens uppfattning helt och hållet.
Jag tror att det är viktigt att inse att klimatföränd-
ringar inte är gratis. Man måste ställa sig frågan vem
det är som ska betala för de åtgärder som behöver
vidtas som en konsekvens av klimatförändringarna.
Är det vi som lever nu, eller ska vi skjuta över kost-
naderna till kommande generationer?
En stor del av kostnaderna kommer att drabba
kommande generationer, oavsett vad vi gör, eftersom
vi har väntat så länge med att vidta konkreta åtgärder.
Vi som lever nu har inte heller något val, utan vi
kommer att drabbas. Men vi måste ändå ställa oss
frågan hur vi ska se på vårt eget ansvar i förhållande
till kommande generationer när det gäller de ekono-
miska konsekvenserna.
Försäkringsbolagen, t.ex., har blivit allt aktivare i
klimatdebatten. Man konstaterar att de effekter som
klimatförändringarna ger orsakar stora kostnader för
försäkringsbolagen och för dem som är försäkrade,
dvs. för oss vanliga människor och för samhället i
stort.
30 naturkatastrofliknande händelser orsakade av
klimatförändringar orsakade försäkringsförluster på
vardera över 1 miljard dollar. De berodde på klimatet
eller på väderrelaterade fenomen som kan kopplas till
klimatförändringar. Det är oerhört stora kostnader.
Översvämningar runt Arvika och i södra Norrland,
osv., har kostat över 100 miljoner kronor vardera. Det
är alltså inte gratis att vänta. Det är inte gratis att inte
göra någonting.
Det är klart att de internationella sambanden är
viktiga i detta fall. Det är många som pratar om att
det enbart är internationella överenskommelser som
kan lösa dessa problem. Det håller vi i Miljöpartiet
med om. Internationella överenskommelser är helt
nödvändiga för att komma åt klimatförändringarna.
Men det är bara med en kraftfull nationell klimatpoli-
tik i ryggen som Sverige kan vara verkligt pådrivande
i internationella klimatförhandlingar både inom ra-
men för Kyotoprotokollet och inom EU.
Vi anser att vi i Sverige ska ta initiativ till mer in-
formella överenskommelser med våra grannländer
om gemensamma åtgärder. Vi måste försöka skapa
internationella överenskommelser på klimatområdet
på många olika plan.
Vi är övertygade om att det bästa argumentet i alla
former av internationella förhandlingar är att vara ett
gott exempel själv och visa en tydlig vilja att ta sitt
eget ansvar.
Moderaterna har en underlig syn på vad som är
världen när man säger att Sverige är ett av de länder i
världen som har lägst koldioxidutsläpp per person.
Det stämmer naturligtvis inte - om man inte bara
räknar västvärlden. Det finns ganska många länder
som ligger i Latinamerika och Afrika, exempelvis.
Varje svensk orsakar i genomsnitt drygt tre gånger
mer utsläpp än varje person i Latinamerika. Det är vi
i den rika delen av världen som i dag tar oss rätten till
en utveckling och ett samhälle som rubbar balansen i
jordens klimatsystem.
Vi i Miljöpartiet anser att dessa skillnader måste
utjämnas. Vi måste minska våra utsläpp för att det ska
kunna skapas ett rättvist miljöutrymme i världen när
det gäller koldioxidfrågorna.
Angående den målsättning som föreslås i propo-
sitionen - att man ska minska utsläppen med 4 % -
låter det på en del som pratar här som att det skulle
vara ett stort problem som kräver en stor mängd
drastiska åtgärder. Jag tycker man ska fråga sig hur
radikal denna målsättning egentligen är.
Den utredning som ligger till grund för proposi-
tionen, Klimatkommitténs utredning, föreslog som
målsättning -2 % till 2010. I det avseendet kan -4 %
betraktas som en ganska radikal målsättning. Faktum
är att det är ganska många saker som har förändrats
sedan Klimatkommittén kom med sitt förslag. Bl.a.
har prognoserna för de framtida utsläppen förändrats
avsevärt. De gäller hur utsläppen framöver kommer
att förändras om vi inte gör någonting mer än vad vi
redan har gjort.
När Klimatkommittén lade sitt förslag trodde man
att utsläppen skulle öka med upp till 15 % till 2010
med redan vidtagna åtgärder. Det var med denna
utgångspunkt som Klimatkommittén föreslog ett mål
på -2 %. Nu tyder i stället prognoserna på att utsläp-
pen kommer att vara oförändrade år 2010 med de
redan vidtagna åtgärderna. Utifrån en jämförelse
däremellan borde man rimligen kunna komma till ett
betydligt starkare mål än -4 % om man är beredd att
vidta några ytterligare åtgärder.
De förslag på åtgärder som fanns i Klimatkom-
mittén, och som skulle innebära den stora förändring-
en att man kunde gå från en prognos på +15 % till ett
mål på -2 %, handlade till största delen om en infor-
mationskampanj. Det fanns också en diskussion om
ekonomiska styrmedel, men inga konkreta förslag.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att känna till
dessa grundläggande fakta när man ska bedöma hur
målsättningen egentligen ser ut. Vi i Miljöpartiet
anser inte att -4 % är en radikal målsättning. Vi anser
tvärtom att den skulle kunna skärpas rejält. Vi före-
slår ett mål på -10 % till år 2010.
Man kan för en gångs skull berömma Centerparti-
et, som också har vågat gå längre i det här avseendet.
Egentligen är det bara ett parti här i kammaren som
tycker att -4 % är en för radikal målsättning. Det är
Moderaterna. Vi i Miljöpartiet föreslår alltså en mål-
sättning på -10 %.
Man kan också diskutera vilken betydelse sådana
här mål över huvud taget har. Vi i Miljöpartiet anser
att mål kan vara av väldigt stor betydelse, framför allt
för att visa vad man anser behövs i ett långsiktigt
perspektiv. Därmed visar man också på en viljeinrikt-
ning som man förhoppningsvis avser att följa upp
med de åtgärder som krävs för att man ska nå mål-
sättningen.
Vilka åtgärder föreslår vi i Miljöpartiet för att
man ska nå vårt mål på -10 %? Framför allt handlar
det om ekonomiska styrmedel av olika slag. Klimat-
kommittén pekade ut ekonomiska styrmedel som den
viktigaste åtgärden för att komma till rätta med kli-
matförändringarna. Miljöpartiet delar den uppfatt-
ningen. En fortsatt grön skatteväxling är därför
grundbulten i den gröna klimatpolitiken. Det är också
viktigt att man har en långsiktig strategi för en grön
skatteväxling, så att man får en förutsägbarhet och så
att företag och enskilda kan anpassa sig.
Vi anser att koldioxidskatten bör höjas stegvis och
att detta ska kompenseras med en höjning av grun-
davdraget och en sänkning av arbetsgivaravgifterna i
motsvarande mån. Vi anser också att en större del av
industrin ska åläggas att betala full koldioxidskatt.
När det gäller den särskilt elintensiva industrin anser
vi att den tills vidare bör få behålla sina undantag,
men endast för den del av utsläppen som rör produk-
tionsprocessen. Vi anser att man ska införa miljösty-
rande trängselavgifter i tätorter. Vi vill att man ska
gynna introduktion av förnybara bränslen genom att
skattebefria dessa. Vi stöder Centerpartiets uppfatt-
ning i det avseendet.
Vi har också en del andra åtgärder som inte bara
handlar om ekonomiska styrmedel - olika åtgärder
för att exempelvis minska flygtrafiken, tillfälligt
stopp för nyetablering av externa köpcentrum, krav
på att alla bensinmackar ska tillhandahålla ett icke-
fossilt drivmedel osv. Vi har en mängd åtgärder som
man skulle kunna genomföra och som skulle leda till
ett mål som var mer anpassat till de långsiktiga kra-
ven.
Man behöver nå ungefär 75 % minskning av kol-
dioxidutsläppen till år 2050. Vi i Miljöpartiet föreslår
därför att man ska ha en målsättning som är betydligt
radikalare än de 4 % som regeringen föreslår.
Det finns egentligen en sak som är riktigt bra i re-
geringens proposition, och det är att man utesluter
sänkor och flexibla mekanismer ur målet och sätter
upp ett rent nationellt mål. Det är vi mycket glada för.
Den svenska regeringens klimatpolitik är an-
svarstagande i ord, men tyvärr inte i de förslag som
den resulterar i. Målsättningen om 4 % minskning till
2010 innebär att man lämnar över större delen av
problemet till kommande generationer. Det handlar
alltså än en gång om att dagens miljöproblem ska
lösas av någon annan, någon annan gång, någon an-
nanstans. Vi i Miljöpartiet tycker att det är mycket
beklagligt.
Jag vill yrka bifall till reservation 3 och reserva-
tion 32.


Herr talman! Jag tänkte utreda två missförstånd i
Maria Wetterstrands inlägg.
Först och främst har inte Moderaterna sagt nej till
det 4-procentsmål som regeringen har. Vi har sagt nej
till det sätt på vilket man har arbetat fram det. Vi har
alltså inte tagit ställning till någon exakt siffra, men vi
tycker att regeringen borde ha underbyggt sitt under-
lag lite bättre.
Den andra saken som Maria Wetterstrand har
missuppfattat - och det kommer hon att se när hon så
småningom läser mitt anförande i protokollet - är att
jag inte sade att Sverige tillhör de länder i världen
som har de lägsta växthuseffekterna. Jag hade ett litet
"i" med också, dvs. i-världen. Per capita i i-världen
var mitt mått, så det stämmer inte heller.
Det moderata alternativet i de här frågorna hand-
lar om att få mest miljö för pengarna. Det tycker jag
inte att man uppnår med de lösningar som Maria
Wetterstrand efterfrågar. Hon vill ha rena nationella
lösningar på globala problem, och det tror jag inte är
speciellt effektivt.
Ett annat misstag som jag tycker att Maria Wet-
terstrand gör i sitt anförande är de väldigt snabba
slutsatserna kring de översvämningsproblem och
andra naturkatastrofer som hon nämnde. Hon drar
väldigt lättvindigt slutsatsen att detta är en del av
klimatförändringarna. I Sverige har vi haft stora över-
svämningar ungefär i intervallet vart 30:e år, och
även den översvämning vi hade i fjor stämmer unge-
fär in i detta mönster. Det är alltså för tidigt att dra
slutsatsen av de naturkatastrofer Maria Wetterstrand
hänvisar till att de är effekter av klimatförändringar.
Jag har också hört Bert Bohlin, Sveriges repre-
sentant i IPCC, säga att det är för tidigt att dra den
typen av slutsatser redan.


Herr talman! Jag är glad att jag har missuppfattat
Lars Lindblad när det gäller synen på världen och att
han sade i-världens utsläpp. Det är inte alls alltid
moderater lägger till det där i:et i dessa sammanhang,
så det var ju bra.
När det gäller frågan om kostnaderna för över-
svämningar osv. tycker jag att det viktigaste är att se
på vad det kan tänkas kosta i framtiden om vi får mer
av de här sakerna, som faktiskt - det vet både Lars
Lindblad och jag och många andra - har fått en viss
ökad frekvens de senaste åren. Vad kommer det att
kosta om vi får mer av detta i framtiden, och vem ska
i så fall betala? Ska vi ta ansvar nu och försöka mins-
ka de kostnaderna för framtiden, eller ska vi lämna
över hela det ansvaret till kommande generationer?
Jag håller med om att det är viktigt att vara kritisk
mot vetenskapliga rön. Det var därför jag också ville
berömma Lars Lindblad för den bild av hur vetenska-
pen ser på klimatproblemet som han gav i sitt anfö-
rande, och också slutsatsen att man måste göra nå-
gonting åt det oavsett hur säker eller icke säker man
är på att detta verkligen är ett problem. En stor del av
den vetenskapliga världen är nämligen överens om att
detta är ett problem och att det är de här effekterna vi
kommer att se mer av i framtiden. Då ville jag belysa
vad detta kan kosta. Jag menar också att det vi ser i
dag till viss del kan relateras till klimatförändringar -
inte med hundra procents säkerhet, naturligtvis, men
med tillräckligt stor sannolikhet för att det ska vara
väsentligt att påpeka det.
Lars Lindblad ställde ytterligare någon fråga som
jag för tillfället har glömt bort. Han får gärna ställa
den igen.


Herr talman! Det var mer en redogörelse för vår
politik. Jag tror att jag fick svar på frågorna.
Jag får väl också konstatera att jag kanske miss-
uppfattade Maria Wetterstrands inlägg när det gäller
kostnaderna.
Den enighet som nu råder i kammaren, herr tal-
man, markerar inte på något sätt att vi skulle ha sam-
ma syn som Miljöpartiet i de här frågorna, framför
allt inte när det gäller verktyg och metoder. Det vill
jag klart hävda, även om det råder en viss harmoni
här just nu.


Herr talman! Vi har inte samma uppfattning. Jag
tror säkert inte att Moderaterna och regeringen heller
har samma uppfattning, även om nu Moderaterna
säger sig icke vara uttalade motståndare till 4-
procentsmålet utan i stället menar att man icke tar
ställning till det.
Jag anser naturligtvis från Miljöpartiets sida att
det är väldigt väsentligt att vi har ett mål. Det som är
bra med det här målet är att man inte har flexmex och
sänkor inblandade. Anledningen till att vi tycker det
är inte att vi är emot att man ska vidta åtgärder exem-
pelvis i andra länder, men man måste renodla de
svenska nationella åtagandena. Sedan är det okej för
oss om man sätter upp ett mål när det gäller flexmex
och sänkor också, men vi måste se vad det är vi ska ta
ansvar för nationellt. Vi har nämligen ett väldigt stort
ansvar som ett av de rikaste länderna i världen att
vara ett föregångsland och att ha en teknikutveckling
som leder till att man på andra ställen vid senare
tillfällen inte kommer att behöva bygga in sig i de
problem som vi har.
Vi ska ju nå längre än de här 4 procenten; det är vi
ju alla överens om. Även om vi är oense om hur långt
vi ska nå till 2010 är vi alla överens om att vi ska nå
längre än de här 4 procenten någon gång i framtiden.
Då behöver vi en rejäl teknikutveckling, och jag tror
att det är vi i västvärlden som till stor del behöver stå
för den teknikutvecklingen. Då måste vi, tycker jag,
också av den anledningen ha skärpta krav på oss
själva nationellt.


Herr talman! Klimatförändringarna på jorden är
vår tids allra största och viktigaste miljöutmaning. De
senaste 150 åren har atmosfärens halt av koldioxid
ökat med drygt 30 %. Ökningen beror till ca 75 % på
den välfärdsskapande energitillförseln i världen som
är baserad på eldning av fossila bränslen - kol, olja
och naturgas.
Sedan 1987 har FN:s klimatpanel IPCC, som be-
står av 2 000 av världens främsta klimatforskare,
sammanfattat kunskapsläget i flera rapporter. I den
senaste rapporten är forskarna överens om att den
temperaturökning som vi hittills sett inte kan förkla-
ras på annat sätt än huvudsakligen som ett resultat av
den växande mängden växthusgaser i atmosfären, att
mängden koldioxid sannolikt kommer att mer än
fördubblas under 2000-talet om inte specifika åtgär-
der för att minska utsläppen vidtas samt att jordens
medeltemperatur kommer att öka ytterligare, vilket
även någon talare före mig har sagt, med 1,4-5,8
grader fram till 2100.
Internationella klimatförhandlingar och Kyoto-
protokollet är en följd av FN:s konferens om hållbar
utveckling för tio år sedan i Rio. I Kyoto för drygt
fyra år sedan enades världens länder om att i-länderna
skulle gå före i arbetet med att förhindra en klimat-
förändring genom att minska sina utsläpp av växthus-
gaser med 5,2 % till åren 2008-2012 jämfört med
1990 års utsläpp. Sedan dess har de internationella
klimatförhandlingarna handlat om att skapa ett regel-
verk om hur det ska gå till.
I Sverige tog vi intryck av de vetenskapliga rap-
porterna och lät dem sätta spår i våra beslut. En tradi-
tion av ambitiös klimat- och miljöpolitik möjliggör
dagens beslut. Som första land i världen införde Sve-
rige en koldioxidskatt år 1991 som därefter höjdes vid
flera tillfällen. Vår energipolitik är sedan tio år tillba-
ka inriktad på hushållning, energieffektivisering och
att främja förnybara bränslen.
Grunden för vårt ambitiösa klimatarbete är ett
riksdagsbeslut om att Sverige ska stabilisera sina
koldioxidutsläpp år 2000 jämfört med 1990 års nivå,
och därefter ska koldioxidutsläppen minska. Det
beslutet fattade vi i början av 90-talet. Vi har klarat
det målet med råge. Vi har alltså visat att vi har kun-
nat föra en framgångsrik klimatpolitik de senaste tio
åren utan att den svenska konkurrenskraften eller
sysselsättningen för de anställda har hotats. Nu är vi
beredda att gå vidare.
Utgångspunkten är att om vi börjar omställningen
tidigt blir det billigare och bättre. De länder som
väntar får göra sin omställning under kortare period,
och det blir dyrare. De länder som går i spetsen för
omställning och satsar på ny miljövänlig teknik kan
sälja sina produkter och sin kunskap till andra länder.
Det kommer att gynna dem, och det kommer att gyn-
na svensk konkurrenskraft.
De svenska utsläppen av växthusgaser ska vara
minst 4 % lägre år 2010 än de var år 1990. Målet ska
nås utan att vi ska använda sänkor och flexibla meka-
nismer, dvs. handel och miljöinvesteringar i andra
länder. Vid en kontrollstation år 2004 kan regeringen
som komplement föreslå ett mål som skärps med de
flexibla mekanismerna.
Men kom ihåg: Detta är det första steget. Kyoto-
protokollet förutsätter en fortsättning. Dessa förhand-
lingar ska igångsättas senast år 2005, säger protokol-
let. För tydlighetens skull ska också sägas att proto-
kollet ger ett land som överträffar sitt åtagande möj-
lighet att tillgodoräkna sig detta vid kommande för-
handlingstillfällen. Det är viktigt att ha det sagt för
vår egen del.
Dagens ärende gäller för det första riksdagens
godkännande av Kyotoprotokollet. En förutsättning är
dock, säger propositionen, att EU och dess medlems-
stater gemensamt kan ratificera protokollet. För det
andra föreslår utskottet i linje med regeringens för-
slag svenska mål för de gaser som omfattas av proto-
kollet och med samma åtagandetider, nämligen ett
medelvärde av utsläppen 2008-2012. Som mål före-
slår regeringen, som vi har hört, en minskning med
4 % räknat från år 1990.
Förslaget innehåller också två kontrollstationer år
2004 och 2008. Här är också värt att nämna de andra
ländernas fördelning enligt den uppgörelse som har
gjorts inom EU. För Sveriges del är det +4 %. Belgi-
en har -7,5 %, Danmark har -21 %, England har -
12,5 %, Italien -6,5 % och Tyskland -21 %. Men
andra länder i södra Europa har å sin sida också plus-
värden som vi, och en del har rejäla plusvärden.
Redan i dag vet vi att England och Tyskland pre-
cis som vi räknar med att ta ut mer i den första etap-
pen. De är medvetna om att det kommer att bli svåra-
re ju längre man väntar med att genomföra sina åta-
ganden.
Till propositionen är också formulerat ett mål i
form av en långsiktig målsättning till år 2050. Den
bygger i huvudsak på EU:s sjätte miljöhandlingspro-
gram efter en modell beräknad på utsläppen på 4,5
ton koldioxid per invånare, vilket skulle ge 550 ppm,
dvs. koncentration av halt koldioxid i atmosfären.
Skulle man gå efter det innebär det runt 50 %
minskning för Sveriges del. Men det skulle ändå
innebära att vi får en höjning totalt sett i världen. År
1999 var värdet 366 ppm. Detta förklaras av att u-
världen måste tillåtas öka mer när i-världen ska
trycka tillbaka sina utsläpp.
Så t.ex. har USA över 20 ton per invånare och Eu-
ropa 8 ton men Afrika endast 1 ton och Kina 2 ton per
invånare. Det gör att även om i-världen tvingar tillba-
ka sina utsläpp kommer det med den berättigade del
av de resurser som u-världen har att innebära en höj-
ning från 366 ppm till 550 ppm i det tänkta exemplet.
Till dagens betänkande är fogat 36 reservationer.
Det kan ge en bild av en stor splittring om regering-
ens förslag till beslut. Men ser man till förslagen till
beslut, vilka behandlas i avsnitten 5 och 7 i proposi-
tionen, blir bilden en annan. Till frågan om godkän-
nande av att regeringen å Sveriges vägnar skriver på
Kyotoprotokollet finns egentligen inga reservationer.
I förslaget om mål för Sverige, -4 %, finns det bara
två reservationer.
Vi har nu hört att moderaterna har sagt att de i
varje fall ibland är med på 4 %, om jag har förstått
det rätt. Jag kan läsa ur reservationen. Där står att
man föreslår att riksdagen avslår regeringens förslag
om målet för den svenska klimatpolitiken. Det är vad
som står skrivet i den delen. I den inställningen är
moderaterna ensamma.
Samtidigt ska väl sägas att det heller inte står nå-
gonstans vad de vill i stället. Det står inte om de stö-
der Kyotoprotokollets förslag eller vårt gamla riks-
dagsbeslut om 0 % i ökning av utsläpp för att därefter
minska dem till år 2002. Här är det svårt att veta vad
Moderaterna står någonstans.
Resten av de 36 reservationerna berör val av me-
toder och detaljer. Det är nog så viktigt. Men i dessa
delar är propositionen mer att se som en redovisning
för riksdagen av förslag som redan har beslutats av
riksdagen eller frågor där propositioner är att vänta.
En rad av de frågor som Ulf Björklund, Eskil Er-
landsson, Harald Nordlund och Maria Wetterstrand
har tagit upp kommer att kunna tas med i kommande
propositioner och finns också till stora delar med i
sådana beslut som redan är fattade.
En rad av de förslagen är sådant som jag och mitt
parti är beredda att diskutera med er om. Har vi nu ett
gemensamt mål - och det är viktigt - ska vi naturligt-
vis också tillsammans se till att vi når upp till det.
Ytterligare ett ställningstagande kommer att ske
med dagens beslut. Det gäller det återstående femton-
de delmålet som tidigare saknats i riksdagens beslut
om miljömål. I och med dagens beslut kommer vi nu
att ha miljömålen och de femton delmålen kompletta.
Jag redovisade nyss en stor enighet inom utskottet
om målen. Metoderna har vi olika meningar om.
Enigheten om målen bryts bara av Moderaterna, som
jag sade. Därför vill jag gärna att Lars Lindblad ger
lite mer substans i vad Moderaterna har för förslag till
mål i den delen.
Herr talman! Jag anser att det är viktigt och gläd-
jande med en stor uppslutning kring målen. Varför
vill jag det? Normalt har vi ju inte något emot att vi
bråkar lite och har olika alternativ. Jag tror att detta är
ett mycket speciellt politiskt problem. Det är ovanligt
långsiktigt. Det kommer att ta lång tid att förverkliga
och att komma ned i värden som är hållbara för värl-
den.
Det kommer att vara olika majoriteter under den
tiden. Också det talar för att man ska försöka att få så
stor samstämmighet som möjligt. Om vi är överens
kommer det också att öka våra internationella möjlig-
heter att påverka. I den här frågan ska man nog efter-
sträva så stor samsyn som möjligt. Det ökar våra
chanser, Sveriges chanser och världens chanser i den
delen.
Men det räcker inte med att vi diskuterar och är
överens i riksdagen. Vi måste också gemensamt få
med våra invånare på dessa idéer. Där måste vi kom-
ma till en situation där vi alla, invånare som riks-
dagsledamöter, tar ett personligt ansvar för utveck-
lingen. Det är ofta som människor på möten tror att
detta är en fråga som måste lösas av industrin medan
vi som familjer kan stå vid sidan av - att detta inte
kommer att påverka oss. Ingenting kan vara felaktiga-
re. Stora insatser har gjorts inom industrin. Numera är
också de enskilda familjerna, de enskilda individerna,
berörda om vi ska klara de lägre utsläppsnivåerna.
I mitt län, Stockholms län, talar invånarna ofta om
att utsläppen kan klaras bara bilarna i Stockholms
innerstad tas bort. Det räcker inte. 90 % av biltrafiken
i Stockholms län är utanför innerstaden. De utanför
vill gärna säga att det är de som åker i innerstaden
som förorsakar problemen.
På samma sätt är det med tätorter i övrigt i landet.
Människor säger ofta att det är tätorten som förorsa-
kar problemet med bilar. Men tre fjärdedelar av ut-
släppen från bilarna är i ren landsbygd eller mindre
tätorter. Ingen kommer undan om vi ska klara målet.
Likadant är det med kollektivtrafiken. Den ned-
rustning av kollektivtrafiken som sker i ett län som
mitt är inte bra för påverkan på miljön. När taxorna
höjs och standarden blir sämre och det inte går att lita
på kollektivtrafiken leder det inte till bättre miljöför-
hållanden utan till sämre. Folk väljer då bilen i stället.
Det här är lite av bakgrunden till att vi föreslår en
informationsinsats. Det satsas 30 miljoner kronor per
år för åren 2002, 2003 och 2004. Tanken är att få med
alla och förklara vad det är vi gemensamt ska uppnå,
hur Sverige förhåller sig till resten av världen och vad
vårt åtagande är.
Till sist ska jag säga några ord om metod och
strategi. Strategin omfattar nu gällande energi- och
transportpolitiska beslut, regeringens infrastruktur-
proposition och kommande förslag till energiproposi-
tion våren 2002. Flera åtgärder och preciseringar kan
behövas, och uppföljning är därför en viktig del av en
sådan strategi.
För att nå målet i propositionen föreslår regering-
en och Vänsterpartiet en rad åtgärder. Jag vill bara
nämna några. Det är klimatinvesteringsprogram i
kommunerna. De lokala investeringsprogrammen
ersätts fr.o.m. årsskiftet av ett stöd till klimatprojekt i
kommunerna. Jag har nämnt informationsinsatser.
Det är strategi för alternativa drivmedel. Det är
främjande av el från förnybara energikällor genom
s.k. gröna certifikat. Miljövårdsrådet - som vi har
presenterat i miljömålspropositionen - ska samordna
myndigheternas klimatarbete. Det finns ett uppdrag
till de statliga fastighetsägarna att beskriva möjlighe-
terna till ökad energieffektivisering och minskat be-
roende av fossila bränslen. En kommission ska analy-
sera på vilka områden fossila bränslen kan effektivi-
seras eller ersättas med andra bränslen.
Andra åtgärder som tas upp är möjligheterna att
införa gröna certifikat för alternativa drivmedel och
möjligheterna att inkludera avgifter för koldioxidut-
släppen i flygets start- och landningsavgifter.
I den kommande översynen av plan- och byggla-
gen ska frågan om externa köpcentrum och deras
påverkan på transporterna tas upp. Ekonomiska styr-
medel, miljöskatter, subventioner och borttagande av
subventioner, lagstiftning och frivilliga överenskom-
melser ska användas för att minska klimatutsläppen.
Sektorsansvaret behöver utvecklas så att det blir
tydligt vilka myndigheter som har ansvar för klimat-
politiken inom ett område, t.ex. transport och industri
samt el och värme.
Det här var några exempel på vad som finns med.
Herr talman! Det har tagit tio år från Riomötet till
dagens beslut. Kyotoprotokollet har genom USA:s
avhopp fått ett mycket allvarligt bakslag. Det är ett
bakslag som vi hoppas ska gå att rätta till. Tiden
arbetar mot oss. Förändringar kan bara ske på mycket
lång sikt. Låt inte detta bli ett skäl att inte göra något i
dag. Vi kommer att lämna stora miljöproblem till
kommande generationer. När vi nu vet, vore det inte
rätt att avstå från insatser. Det vore oansvarigt och på
gränsen till brottsligt.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.


Herr talman! Jag har två frågor till Ingemar Jo-
sefsson.
Den första frågan handlar om ett förslag från
Miljöpartiet om att man bör tillsätta en utredning som
ska ha i uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder
för att parera, motverka och förebygga konsekvenser-
na av de klimatförändringar som kan tänkas uppstå i
framtiden, t.ex. extrema väderfenomen och över-
svämningar. Vi vill att en sådan utredning ska tillsät-
tas. Vi undrar varför Socialdemokraterna avstyrker
detta och om Ingemar Josefsson har någon kommen-
tar.
Den andra frågan gäller att jag blir lite bekymrad
över att Ingemar Josefsson vill understryka det fak-
tum att den som gör mer än Kyotoåtagandet nu kan
slippa göra det sedan. Det är förvisso sant. Menar
Socialdemokraterna med det att det finns en risk att
om det återigen sätts ett otillräckligt mål i den fort-
satta Kyotoprocessen, vilket mycket väl kan bli fallet
- särskilt om USA ska in i denna process, vilket na-
turligtvis är önskvärt - att Sveriges process avstannar
framöver?


Herr talman! När vi inte hade något protokoll, när
det inte fanns någon internationell överenskommelse,
gjorde Sverige egna åtaganden. Vi kunde visa att det
gick att göra förändringar. Då var det en fördel att
visa för världen i övrigt att här finns exempel på hur
man kan göra.
När protokollet väl är antaget ska vi verka inom
ramen för det. Det är ingen mening att på sikt ha
större ambitioner än andra länder. Det viktiga är att se
till att alla länder förflyttar sig. Att lilla Sverige en-
skilt i slutändan skulle ha ett annat mål - då talar jag
inte på kort sikt utan på lång sikt - än övriga världen
är icke meningsfullt. Därför är det fråga om en infas-
ning för Sveriges del i det internationella åtagandet.
Det är ekonomiskt fördelaktigt om Sverige börjar
infasningen så tidigt som möjligt och har det tillgodo
senare. Så är det tänkt.


Herr talman! Jag blir ändå lite bekymrad. Det be-
ror lite på vad man menar med långsiktigt och kort-
siktigt i det här sammanhanget. I den långsiktiga
målsättningen pratas det om en 50-procentig minsk-
ning till 2050. Många miljöorganisationer pratar om
att en 75-procentig minskning till 2050 kan bli nöd-
vändig. Det beror mycket på befolkningsutveckling-
en.
Vår synpunkt är att det i så stor utsträckning som
möjligt ska finnas ett rättvist miljöutrymme, dvs.
fördelning mellan världens länder beroende på hur
många som bor där osv. Jag kan acceptera att Sverige
inte ska gå längre i det långsiktiga perspektivet, men
att Sverige inte ska gå längre på vägen dit har jag
svårt att acceptera. Även i de sammanhangen kommer
det att behövas länder som går före och visar att det
går att göra ett större åtagande.
Kyotoprotokollet blir ändå något slags miniminivå
för vad man kan tänka sig att komma överens om.
Ska länder som USA in i detta kan denna miniminivå
komma att ligga ganska lågt. Då kommer det att un-
der lång tid framöver vara viktigt att Sverige är ett
föregångsland. Vi kommer att ha nytta av teknikut-
veckling som kan exporteras till länder i ett senare
skede.
Jag undrar fortfarande om utredningen som ska
lägga fram förslag på åtgärder på hur konsekvenser
av klimatförändringar kan förebyggas.


Herr talman! Det finns en risk att vi pratar bredvid
varandra. Långsiktigt är långsiktigt. Nu pratar vi ofta
om 2050. Regeringens förslag är att sträva efter en
sänkning. I propositionen nämner man att man ska
verka för lägre än 550 ppm internationellt. I praktiken
har regeringen redan stakat ut att det kan bli fråga om
att försöka eftersträva en minskning av det målet.
Det är inte meningsfullt att på lång sikt se till att
Sverige alltid ska ligga x % ovanför det teoretiska
slutmålet i protokollet - bara för att visa att vi är
duktiga. I och med att vi får protokollet måste Sverige
agera inom ramen för det protokollet. Jag hoppas att
Maria Wetterstrand förstod mig i den delen.


Herr talman! Ingemar Josefsson ställde frågan vad
som egentligen är den moderata politiken. Jag kan
börja med att uppmana honom att läsa de delar av
betänkandet där det står om vår särskilda partimotion
som vi väckte i samband med detta ärende.
Den moderata politiken går ut på två saker, och
det är också två förslag som ligger i regeringens pro-
position. Nr 1 är att Moderaterna företräder Kyoto-
protokollet, liksom övriga partier här i riksdagen.
Nr 2 handlar om att vi avstyrker regeringens klimat-
mål med motiveringen att regeringen bör återkomma
till riksdagen med mera välunderbyggda förslag.
Vi tycker att det vore anständigt att i en sådan här
målproposition beskriva vilka metoder man ska an-
vända. Det är inte för inte som den elintensiva indust-
rin har uppvaktat utskottet och visat mycket stor oro
inför framtiden. Det är inte bra när vi i riksdagen
fattar beslut som inte är tydliga för våra medborgare
och andra aktörer i landet.
Ett annat skäl är att vi skulle vilja ha en mer kost-
nads- och miljöeffektiv problemlösning, genom att
lösa de här problemen bl.a. internationellt, med inter-
nationella metoder. Vi tycker att det är fel att man
utesluter dessa i propositionen och inriktar sig helt
och hållet på det nationella. Man utesluter också helt
arbetet med de intressanta kolsänkorna som medel.
Vår hållning är att globala problem måste lösas
med globala metoder. Det är det som är vår hållning
här.


Herr talman! Socialdemokraterna utesluter ingen-
ting av det som tas upp här, eftersom vi har talat om
att det ska prövas vid kontrollstationen 2004. Den
möjligheten finns alltså. Det verkar mer vara den
obotfärdiges förhinder när Lars Lindblad nu talar.
Jag måste också få göra ett påpekande. Lars Lind-
blad hänvisade tidigare till Bert Bolin och sade att här
finns en vetenskapsman som säger att man inte får ta
enskilda händelser. Det är riktigt att han säger det.
När Lars Lindblad har inlett sitt anförande med att i
stort sett ha hyvlat av Bert Bolin med sitt sätt att
bedöma hur utvecklingen ska vara blir det närmast en
förolämpning mot Bert Bohlin. Om man har lyssnat
på Bert Bohlin inser man att hela den första delen av
Lars Lindblads anförande inte kan hållas.
Ni försöker föra ut en tveksamhet som ska göra att
medborgarna blir osäkra om det här är nödvändigt
eller inte. Däri ligger väl också att ni inte preciserar
vad målet ska vara.


Herr talman! Den invändning mot den allmänna
debatten som jag tycker att det finns anledning att
göra, som jag försökte belysa i mitt anförande, är just
att det ges en bild av att det bara får finnas en san-
ning. Det är dessutom inte sant. Det finns mängder av
forskare som pekar på annat. Det är viktigt att vi
riksdagsledamöter har förmåga att suga upp de
strömningar som finns och inte låser oss vid en bild.
Sedan kommer jag fram till slutsatsen att vi ska biträ-
da Kyotoprotokollet m.m.
Det fanns en tid när bara en sanning fick råda. Det
var på den tiden när man ansåg att jorden var platt,
och alla som sade att jorden var rund avrättades. Det
är den typen av politik som jag vill undvika och som
jag har talat om här i dag.
Vår huvudsakliga kritik mot regeringens politik är
att målet -4 % är enbart nationellt.
Jag skulle vilja ställa en kontrollfråga för att se
vad det här innebär för Ingemar Josefsson, som har
viss insyn i regeringens arbete: Kommer den svenska
basindustrin att få koldioxidskatt införd för att rege-
ringens mål framöver ska uppnås? Är det en konsek-
vens av detta nationella mål? Det råder en stor osä-
kerhet bland medborgarna om dessa frågor.


Herr talman! När Lars Lindblad ska argumentera
för tveksamheten till miljöexperterna tar han exemp-
let från den tiden när man diskuterade om jorden var
platt eller rund. Då sår han fortfarande split. Alla
människor vet ju att jorden är rund. Parallellen på det
här området skulle då närmast vara att det inte är sant.
Det är det som är beviset för det. Det där är ett sätt att
försöka säga till människor att de inte behöver an-
stränga sig därför att det nog inte är så farligt.
Jag har nu lyssnat på alla talare, och inga andra än
moderaten har försökt profilera sig genom att säga till
människor att de inte behöver göra någonting. Det är
precis vad Moderaterna försöker säga.
Sedan kommer det åtgärder för svensk industri,
men det kommer också motsvarande åtgärder för
konkurrentländerna. Jag redovisade t.ex. vilka krav
Tyskland kommer att få - de har dessutom bestämt
sig för att höja kraven - vilka krav England har fått
och vilka krav Danmark har fått. Sveriges industri
ligger alltså väldigt bra till i förhållande till sina kon-
kurrentländers industrier. Vi ger en möjlighet, genom
ökningen, att ligga bra till inför nästa åtagandeperiod
också. Det bör svensk industri räkna in när man be-
dömer hur vi nu lägger våra förslag. Det kommer att
vara till fördel för svensk industri.


Herr talman! Jag skulle vilja ha två bekräftelser av
Ingemar Josefsson. För det första skulle jag vilja ha
en bekräftelse på att Ingemar Josefsson och Social-
demokraterna är beredda att höja ribban och spänna
bågen lite mer, inte bara vid de kontrollstationstill-
fällen som tas upp i propositionen och betänkandet
utan också i samband med de årliga redovisningar
som regeringen har att göra till riksdagen, så att vi
kan komma längre i ambitionen att skapa en hållbar
utveckling.
För det andra skulle jag vilja ha en bekräftelse på
att Socialdemokraterna och Ingemar Josefsson är
beredda att hjälpa till i ambitionen att förändra EU-
kommissionens förslag att skattenivån på biodrivme-
del ska vara - hör och häpna! - lägst 50 % av vad
motsvarande skattenivå är på bensin och diesel.


Herr talman! När det gäller att höja ribban kan jag
bekräfta att vi är beredda att göra det när vi har för-
slag på sådant. I den redovisning jag gav ligger också
att det nu finns en utredning om flexibla mekanismer
som har fått regeringens uppdrag att se över den frå-
gan för att vi ska kunna fasa in också de bitarna i det
svenska systemet. Det borde jag kanske ha sagt, för
alla känner väl inte till det. När den är färdig ska detta
också bedömas, och det kan då också vara en del när
vi höjer ribban.
Vi är beredda att titta på alla sådana förslag, men
vi är inte beredda att höja ribban bara för att straffa
svensk industri i förhållande till andra. Det ska in i ett
system där vi vet vad vi gör och där vi gör en bedöm-
ning av vad vi gör i olika faser; i den här fasen eller i
nästa åtagandeperiod.
När det gäller EU-delen gör också vi bedömning-
en att man måste göra en rad förändringar i EU-
lagstiftningen om alternativa bränslen. Därför tittar vi
också på de bitarna och ser vad vi ska göra. Exakt hur
det ska utformas kan jag inte säga i dag, men det kan
vi fortsätta diskussionerna om. Det behövs föränd-
ringar på det området - det är sant.


Herr talman! Jag tackar Ingemar Josefsson för
svaret. Det gläder mig att vi tycks vara överens om att
dels höja ribban, dels se till att investeringsmöjlighe-
ter ska skapas för svenskt näringsliv, liksom för oss
vanliga människor som har att investera i t.ex. mer
miljövänliga fordon.


Herr talman! Klimatfrågan är antagligen den mest
angelägna miljöfråga som vi har att ta oss an, men
den är också en av de svåraste. Grunden till våra
utsläpp av växthusgaser är att nästan hela vår globala
energiförsörjning kommer från fossila källor.
Genom en ohållbar energiförsörjning ändrar vi
atmosfärens sammansättning rejält. De förändringar
som krävs av oss är därför mycket stora. Det är därför
glädjande att trenden i Sverige för närvarande tycks
gå åt rätt håll. Utsläppen har minskat de senaste åren.
Än så länge sker det i otillräcklig omfattning, men vi
har ändå sett ett trendbrott.
Trots de små framstegen på nationell nivå de se-
naste åren kan vi inte säga att riskerna med klimatför-
ändringar verkar minska - tvärtom. Klimatfrågan är i
huvudsak en internationell fråga. Det är oväsentligt
var på jorden utsläppen sker.
USA, som står för en betydande del av de totala
utsläppen och är det land som släpper ut mest, har
valt att stå utanför internationella överenskommelser
om minskade utsläpp. I stället har den republikanska
administrationen i USA valt att presentera en klimat-
politik som inte alls är en garanti för minskade ut-
släpp. Det är en politik som närmast är ett skämt,
skulle jag vilja säga.
De prioriterar helt uppenbart sina egna kortsiktiga
ekonomiska intressen före miljöfrågor och grundläg-
gande överlevnadsfrågor.
Mot bakgrund av denna internationella utveckling
krävs det att andra länder väljer att gå före och visar
på en progressiv klimatpolitik som kan lösa utsläpp-
sproblemen utan att äventyra välfärden.
Det är glädjande att Sverige genom den klimat-
proposition som vi ska fatta beslut om i dag tydligt
ställer sig i den frontlinjen i det internationella arbetet
för att begränsa växthuseffekten.
Vi i Vänsterpartiet har tillsammans med regering-
en enats om en klimatpolitik där vi sätter upp en mål-
sättning som går väsentligt längre än vad som krävs
av oss enligt internationella åtaganden. Vi sätter upp
en målsättning som gör att vi bibehåller ett starkt
tryck på att fortsätta minska utsläppen av växthusga-
ser. Vi föreslår att målsättningen ska nås utan att vi
handlar med utsläppsrätter eller tillgodoräknar oss
skogssänkor, och vi överväger att senare föreslå
kompletterande och mer långtgående mål för åtgärder
som vi vidtar i andra länder eller genom ett handels-
system med utsläppskvoter. Genom att en bred majo-
ritet i riksdagen ställer sig bakom dessa förslag be-
fästs Sveriges position bland världens ledande länder
i arbetet med att begränsa mänsklighetens påverkan
på jordens klimat.
När det gäller målen vill jag ta upp något om
normalårskorrigering. Det bör definitivt inte råda
någon tvekan om hur vi räknar målet. Och för mig
som har varit med i arbetet med att ta fram denna
proposition råder det inte heller någon sådan tvekan.
Jag vill ändå se till att det här i kammaren blir tydligt
hur vi räknar.
När det svenska målet beräknas normalårskorrige-
rar vi inte nivån år 1990 utan utgår precis i enlighet
med Kyotoprotokollet från de faktiska utsläppen. Inte
heller normalårskorrigerar vi utsläppen under åtagan-
deperioden år 2008-2012 eftersom vi i stället i enlig-
het med Kyotoprotokollet använder medelvärdet av
de faktiska utsläppen under en femårsperiod. Där-
emot kan vi använda normalårskorrigering för vårt
löpande och uppföljande interna arbete, vilket inte
påverkar beräkningarna av målet. Jag skulle också
vara tacksam om miljöministern senare kunde be-
kräfta den uppfattning som jag här har framfört, så att
det inte råder någon tvekan om det eftersom det har
funnits en viss diskussion i utskottet.
Fru talman! Det finns en stark rättviseaspekt på
klimatfrågan. I-länderna, där ungefär en femtedel av
jordens befolkning lever, har hittills stått för fyra
femtedelar av utsläppen. Som exempel kan nämnas
att USA, som släpper ut mest koldioxid, släpper ut 18
gånger mer per person än Indien och 200 gånger mer
per person än Tanzania. Samtidigt som det är den rika
delen av världen som står för det mesta av utsläppen
är det den fattiga världen som drabbas hårdast av
effekterna. Det är de som i dag inte får den mat de
behöver som drabbas hårdast när deras odlingsförut-
sättningar försämras till följd av klimatförändringar-
na. Det är små fattiga öländer som Tuvalo och låg-
länta fattiga deltaländer som Bangladesh som hotas
av stigande havsnivåer, medan rika länder med sam-
ma problem har råd att skydda sig.
Även i Sverige finns det en stark rättviseaspekt på
klimatfrågan. Vi släpper i genomsnitt ut ungefär sex
ton koldioxid per person och år, men de utsläppen är
otroligt ojämnt fördelade. Vänsterpartiet arbetar just
nu med en rapport om rättvist miljöutrymme där vi
bl.a. visar hur ojämnt vårt resursutnyttjande är förde-
lat.
Genom att jämföra olika typfamiljers miljöpåver-
kan blir detta mycket tydligt. Vi beräknar t.ex. kol-
dioxidutsläppen per person från en familj som består
av ett par där båda är höginkomsttagare, deras barn
har flyttat hemifrån, men de bor ändå kvar i en stor
villa, de har var sin bil som de använder för resor till
och från jobbet, de åker på semester med flyg ett par
gånger om året, m.m. Och vi jämför deras utsläpp
med utsläppen från en familj som består av en ensam-
stående mor som är låginkomsttagare med två barn
och bor i en trea, som inte har bil, som inte har råd att
åka på semester, osv. Skillnaden i fråga om utsläpp
mellan dessa familjer är enorm. Höginkomsttagarna
släpper ut ungefär sju gånger mer koldioxid än lågin-
komsttagarna när det gäller det som vi har räknat på.
Skillnaden mellan en svensk höginkomsttagares och
en svensk låginkomsttagares utsläpp är, om våra
beräkningar stämmer, större än skillnaden mellan
Sveriges och Indiens utsläpp. Det är viktigt att kom-
ma ihåg att det är så här det är fördelat i Sverige när
vi formulerar en strategi för att minska utsläppen.
I samma rapport visar vi också på betydelsen av
en god samhällsplanering. Vi jämför koldioxidut-
släppen från en familj med rätt vanliga förutsättningar
med utsläppen från en familj som bor i ett samhälle
med en genomtänkt infrastruktur och där man har valt
att använda modern men befintlig teknik. Det handlar
bl.a. om att det finns en lokal affär och inte bara ett
externt köpcenter dit man måste ta bilen, att det finns
god tillgång till kollektivtrafik och en lokal bilpool så
att man inte blir beroende av att ha egen bil, att husen
byggs med senaste teknik för att minimera energiåt-
gången, osv. Jämförelsen i fråga om koldioxidutsläpp
mellan de två typfamiljer som vi jämför visar på en
skillnad på två till tre gånger. Det är alltså en hoppfull
bild som denna jämförelse visar på. Genom en klok
och framsynt samhällsplanering och genom främjan-
de av ny energisnål teknik kan koldioxidutsläppen
minskas avsevärt utan att vi behöver välja bort den
välfärd vi vill ha. Tvärtom kan det på många sätt ge
en ökad välfärd.
Med detta vill jag komma in på de väsentliga de-
larna av den proposition som vi nu debatterar. Det
finns en stor mängd områden som tas upp, stort och
smått. Jag tänkte nämna fyra punkter som tillhör de
mest väsentliga delarna i klimatstrategin.
Samhällsplaneringen ska ses över genom en över-
syn av hur plan- och bygglagen bättre kan bidra till
att miljömålen nås. Bl.a. ska man se på problemen
kring externa köpcenter. Samhällsplaneringen är
central för att skapa ett samhälle där energiförbruk-
ning och koldioxidutsläpp kan minska väsentligt.
Genom att bygga och planera smartare kan mycket
åstadkommas.
Vi satsar ett antal hundra miljoner åren framöver
på kommunala klimatinvesteringsprogram. Vi behö-
ver en fortsatt ombyggnad av samhället till hållbarhet.
Genom klimatinvesteringsprogrammen kommer om-
fattande investeringar att styras mot åtgärder som
direkt eller på sikt skapar förutsättningar för minska-
de utsläpp.
Vi redovisar också i propositionen den omfattande
skatteväxling som är planerad och som har påbörjats
under denna mandatperiod. De ekonomiska styrmed-
len är centrala för att driva på utvecklingen i en håll-
bar riktning. De höjningar som vi hittills har gjort
riktar sig i första hand mot uppvärmning av fastighe-
ter, ett område där det finns en mycket stor potential
att minska energiåtgången och att gå över till förny-
bara energislag.
Vi gör också en satsning på förnybara drivmedel
genom skatterabatter - bättre villkor för miljöanpas-
sade förmånsbilar - och vi ska gå vidare och se på
möjligheten att tillämpa gröna certifikat för förnybara
drivmedel. Detta är ett område där vi ska se till att
den nya hållbara teknik som redan finns ska börja
tillämpas i större omfattning samtidigt som vi stimu-
lerar utvecklingen av nya alternativ.
Vi tar i propositionen upp en hel mängd andra åt-
gärder - ekonomiska styrmedel för transporter, gröna
certifikat för förnybar elproduktion, offentlig upp-
handling, investeringar i järnväg, koldioxidkoppling
till start- och landningsavgifter för flyget, osv. Allt
detta är åtgärder som kan minska utsläppen av koldi-
oxid på kort eller på längre sikt.
Sannolikt går det att nå betydligt längre till år
2010 än det mål som vi sätter upp i propositionen.
Om den positiva trenden som vi nu ser håller i sig
finns det starka skäl att skärpa målet vid de översyner
som ska göras.
Vi har enats om förslaget om att nu fastslå målet
om att minska utsläppen med 4 % till 2010. Vi skulle
ha velat ha ett högre mål men anser att de framsteg
som vi gjort ändå gör att vi bör ställa oss bakom den
kompromiss som vi nu har enats kring.
Personligen tror jag att det är Naturskyddsföre-
ningen, utmanarkommunerna eller Fältbiologerna
som är de verkliga realisterna när de säger att utsläp-
pen skulle kunna minska betydligt mer till 2010. Men
det viktiga är att vi sätter målet tillräckligt högt för att
visa på en tydlig inriktning mot minskade utsläpp, att
vi bibehåller den positiva trend som vi för närvarande
har och att vi bibehåller ett politiskt tryck för att ut-
släppen ska minska.
Framför allt är det viktigt att vi nu vidtar alla de
åtgärder som krävs för att vi på sikt ska minska våra
utsläpp till en hållbar nivå. Nu ska vi inte luta oss
tillbaka och nöja oss med att minska utsläppen med
4 % till år 2010, utan vi ska envist fortsätta arbetet
med att vidta alla de åtgärder som nämns i proposi-
tionen. Vi ska också envist söka alla möjligheter att
ytterligare höja ambitionerna i klimatpolitiken.
Jag hoppas att vi, ganska många i denna kamma-
re, är överens inte bara om målet 2010 utan också om
att inte vara nöjda förrän vi har åstadkommit ett eko-
logiskt hållbart energisystem utan en omfattande
mänsklig påverkan på klimatet.
Jag vill tacka Socialdemokraterna för ett gott
samarbete kring den här propositionen.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i
betänkandet och avslag på reservationerna.


Fru talman! Jonas Ringqvist pratar väldigt mycket
om behovet av att bibehålla ett starkt tryck för att den
positiva utvecklingstrend som vi i dag har ska fort-
sätta. Dessutom försöker han ge sken av att den här
propositionen bibehåller ett sådant starkt tryck. Han
pratar också om den potential som finns när det gäller
utvecklingen på energiområdet, miljöteknik osv. Men
frågan är om sådana potentialer infrias av den propo-
sition som nu lagts fram.
De åtgärder som Jonas Ringqvist räknade upp i
sitt anförande är framför allt saker som vi redan enats
om i budgetöverenskommelsen mellan Socialdemo-
kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Den gröna skatteväxlingen t.ex. är vi ju redan
överens om. Det är mycket få nya saker som kommer
in i den här klimatpropositionen.
De gröna elcertifikaten behandlas egentligen på
ett annat ställe. Det finns en mängd saker som behö-
ver göras. Den här propositionen innebär inte, som vi
i Miljöpartiet ser det, att man bibehåller ett starkt
tryck och att de här potentialerna därmed skulle infri-
as. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar från
Vänsterpartiet om detta.


Fru talman! Maria Wetterstrand tar upp en ganska
väsentlig sak, nämligen att många av de åtgärder som
föreslås i propositionen är sådant som Vänsterpartiet,
Socialdemokraterna och Miljöpartiet i andra sam-
manhang har varit överens om.
Det är ganska intressant att se att Miljöpartiet för-
söker ställa sig vid frontlinjen och säga att vi måste
minska utsläppen ännu mer, med 10 %. Men man står
för samma åtgärdspaket som vi och Socialdemokra-
terna.
Maria Wetterstrand talade förut här i talarstolen
om betydelsen av skatteväxling. Det gör vi också. Vi
har i princip samma skatteväxlingsstrategi.
Samhällsplaneringen är en väsentlig del. Där är vi
överens.
Förnybara drivmedel är också en väsentlig del.
Där är vi överens.
Vidare är detta med klimatinvesteringsprogram en
väsentlig del. Där är vi överens.
Den som läser betänkandet noga kan hitta ett an-
tal, skulle jag vilja säga, mindre punkter där Miljö-
partiet väljer att nu säga att vi borde fatta beslut här i
riksdagen. Men oftast gäller det då punkter där vi i
denna strategi - det är en klimatstrategi som vi slår
fast - säger att det är saker som vi ska återkomma till.
När jag läser betänkandet är det lite svårt för mig
att se vad den verkliga skillnaden är mellan Vänster-
partiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det
vore intressant om Maria Wetterstrand kunde ut-
veckla det resonemanget.


Fru talman! Det finns en mängd frågor där vi fak-
tiskt inte är överens och där Miljöpartiet vill att man
ska gå längre.
När det gäller skatteväxlingen är den överens-
kommelse som vi har just nu en överenskommelse
som framöver kan utformas på olika sätt - sett till vad
man låter ingå i denna skatteväxling. Där har vi en
uppfattning som vi har redovisat i vår motion.
Vidare finns det flera frågor där vi faktiskt inte
ställer oss bakom samma politik som Vänsterpartiet
och regeringen.
Vänsterpartiet är t.ex. med på att man ska göra
mycket stora satsningar på att bygga nya motorvägar,
vilket väl knappast kommer att vara gynnsamt när det
gäller att uppnå klimatmålet.
Vänsterpartiet och regeringen har också fattat be-
slut om att försvåra införandet av trängselavgifter i
tätorter genom krav på en betydande majoritet i
kommunfullmäktige.
Vänsterpartiet och regeringen motsätter sig vårt
förslag om att man ska förbjuda direktverkande el-
värme.
Det finns en massa sådana saker som vi faktiskt
inte är överens om.
Naturligtvis kan jag inte i ett replikskifte i detalj
gå in på den exakta konkreta politiken.
I vår motion har vi krav när det gäller åtgärder
mot flyget, men Vänsterpartiet och regeringen av-
styrker de yrkandena. Ni avstyrker ju alla våra yrkan-
den om konkreta åtgärder. Vi har alltså inte exakt
samma uppfattning om vad som behöver göras.
Faktum är att det mål som här sätts upp är otill-
räckligt i ett långsiktigt perspektiv. Det innebär att
man lämnar över ansvaret till kommande generatio-
ner. Dessutom driver det inte på teknikutvecklingen.
Mycket tyder t.o.m. på att målet redan i dag är nått.


Fru talman! Maria Wetterstrand och jag har lite
olika syn på själva målet. För mig handlar det natur-
ligtvis i första hand om en kompromiss som vi har
gjort med Socialdemokraterna. Det hade varit väldigt
intressant att se var Miljöpartiets smärtgräns gick för
att ingå i den här uppgörelsen. Vi som var med i för-
handlingarna kan ha en aning om den saken, men det
är väl något som vi aldrig riktigt kommer att få veta.
En av de åtgärder som Maria Wetterstrand nämn-
de och där hon sade att Miljöpartiet vill gå före gäller
koldioxidskatten. I skatteväxlingsstrategin säger vi att
koldioxidskatten ska ges ökad tyngd. Maria Wetter-
strand vill nu säga att den ska öka med si och så
många ören vissa år. Men vi är överens om att koldi-
oxidskattens betydelse ska öka.
När det gäller direktverkande el har regeringen
nyligen gett Boverket i uppdrag att ta fram hur ett
förbud ska utformas. Det är alltså en sak som är på
gång.
När det gäller trängselavgifter var vi, Socialde-
mokraterna och Miljöpartiet överens om att ge Stock-
holmsberedningen i uppdrag att ta fram uppgifter om
själva tillämpningen. Där var vi alltså överens, men
lite grann sjabblade vi kanske med en mindre detalj.
När det gäller infrastrukturpropositionen delar jag
Maria Wetterstrands oro. Jag sätter dock stort hopp
till den genomförandestrategi som efter dagens riks-
dagsbeslut ska genomföras för infrastrukturinveste-
ringarnas koppling till miljöfrågan. Det är en viktig
genomförandestrategi, och det är viktigt att vi följer
upp den och ser till att den är bra.
När det gäller flyget ska vi ge Luftfartsverket i
uppdrag att ta fram en koldioxidkoppling till start-
och landningsavgifterna - alltså ungefär vad Maria
Wetterstrand föreslår att vi i dag ska fatta beslut om.
I princip har vi samma strategi. Vad är då skillna-
den? Jo, skillnaden är att vi gjorde en kompromiss för
att faktiskt få en framåtsyftande politik. Miljöpartiet
valde att ställa sig vid sidan om. Det är skillnaden.


Fru talman! Jonas Ringqvist frågade om beräk-
ningsmodellerna och hur man skulle göra där och gav
sedan en tolkning av det. Jag vill läsa upp vad ut-
skottet säger i det avseendet:
"När det gäller förslaget till delmål för perioden
2008-2012 vill utskottet anföra följande. - - - Målet
innebär att utsläppen för Sverige av de sex växthus-
gaserna som ett medelvärde för perioden 2008-2012
skall vara minst 4 % lägre än utsläppen år 1990. Ut-
släppen skall räknas som koldioxidekvivalenter och
omfatta de sex växthusgaserna enligt Kyotoprotokol-
lets och IPCC:s  definitioner. Som regeringen påpekar
skall utsläppsvärdena normalårskorrigeras för att
underlätta det svenska klimatarbetet mellan åren med
avseende på variationer i temperatur och nederbörd."
Jag kan inte tolka detta på annat sätt än Jonas
Ringqvist gjorde.


Fru talman! Jag har inget ytterligare att säga om
det utan vill bara tacka för klargörandet från Ingemar
Josefsson.


Fru talman! Klimatfrågan är den största globala
utmaning som vi står inför. Klimatpolitiken är ett
viktigt test på vår vilja och förmåga att ställa om våra
samhällen till en hållbar utveckling. Att minska de
svenska utsläppen av växthusgaser är därför en cen-
tral komponent i omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle.
Detta är bakgrunden till att regeringen tillsam-
mans med Vänsterpartiet i klimatpropositionen före-
slår ett ambitiöst klimatmål: att minska koldioxidut-
släppen med minst 4 % till år 2010. Vi sätter upp det
här målet därför att vi har kunskapen, möjligheten
och viljan att gå före. Regeringens ambition är att
vara föregångare när det gäller omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Klimatfrågan anser vi är
av central betydelse.
Det är två viktiga beslut som riksdagen ska fatta:
dels beslut om klimatmålet, dels beslut om att ratifi-
cera Kyotoavtalet. Därför är jag mycket glad när jag,
efter att ha läst riksdagspartiernas klimatmotioner,
kan konstatera att det finns ett stort stöd för regering-
ens ambitiösa klimatmål och en enighet om beslutet
att ratificera Kyotoavtalet.
Jag välkomnar också de många konstruktiva för-
slag till åtgärder som framkommit i motionerna och
också i debatten här i dag. Det vittnar om ett djupt
politiskt engagemang i klimatfrågorna, som jag och
regeringen sätter stort värde på.
Vi kommer att ha med oss alla dessa förslag när vi
går vidare med klimatarbetet det närmaste året, inte
minst inför den första kontrollstationen 2004, som
finns inlagd för att följa upp klimatmålet. I det arbete
som då kommer att läggas ned för att utvärdera arbe-
tet så långt och för att bedöma om det behövs fler
åtgärder för att nå vårt mål kommer självfallet riksda-
gen att spela en viktig roll.
Vi är alla eniga om att konkreta åtgärder är det
viktiga för att nå dit vi vill. Regeringens proposition
innehåller många konkreta åtgärder, som vi har hört.
Det är självklart att vi har en klimatpolitik som är
nära förbunden med vår energipolitik. Det framgår av
alla de åtgärder som nämns i den här propositionen.
Men detta är också en del av vårt miljömålsarbete. Vi
tycker att det är lämpligt att lägga fram klimatpropo-
sitionen som en egen proposition.
Det är också självklart för oss att vi har ett nära
samarbete i Europa. Det är närmast obegripligt att det
ifrågasätts att detta är mycket nära integrerat med det
europeiska arbetet. En stor del av vårt och just mitt
arbete ägnas åt klimatarbetet inom EU.
Vårt klimatmål, minus 4 %, avser utsläppsminsk-
ningar på hemmaplan. Målet ska alltså nås utan att
använda skogssänkor och de flexibla mekanismerna,
dvs. handeln med utsläppsrätter och miljöinvestering-
ar i andra länder. Det här betyder inte att vi säger nej
till att använda sänkor och flexibla mekanismer,
tvärtom. Såväl upptag av koldioxid i sänkor som
flexibla mekanismer är instrument som vi på sikt ska
främja genom en aktiv politik. Vi menar att handeln
med utsläppsrätter är en stimulans för näringslivet
som ska uppmuntras.
Men det tar tid att utforma praktiskt fungerande
system. Det här är en komplicerad fråga. Det finns i
dag inget färdigt system för hur de flexibla mekanis-
merna ska tillämpas. Därför har vi nu tillsatt en dele-
gation som ska arbeta fram förslag till hur ett sådant
system ska se ut. Vi har för avsikt att återkomma till
de flexibla mekanismerna i samband med kontroll-
stationen 2004, då klimatmålsåtgärderna ska utvärde-
ras.
Jag kan också säga att det inom EU pågår arbete
med att utforma system för utsläppshandel. Det
spanska ordförandeskapet har som målsättning att det
ska färdigt redan i vår. Vi är inte säkra på att man
kommer att lyckas med det. I så fall fortsätter arbetet
under det danska ordförandeskapet i höst. Här driver
vi i Sverige på för att systemet med handeln med
utsläppsrätter inom EU ska bli så brett som möjligt.
Vi vill t.ex. gärna ha med transportsektorn också som
nu ligger utanför förslaget.
Det är viktigt att poängtera att det ligger ett tydligt
politiskt budskap i att vårt klimatmål nu sätts till
minst 4 % utan kolsänkor och flexibla mekanismer.
Vi talar tydligt om att det är utsläppen i Sverige som
ska minska, på hemmaplan. Det är ett rent klimatmål.
Vi hade en diskussion här tidigare om att vi är an-
gelägna om och tycker att det är bra att vi såväl inom
EU som inom Kyotoavtalet värnar vårt utrymme. Här
ska jag säga att det inte handlar om att vi i första hand
ska utnyttja vårt utrymme framöver. Men det är också
viktigt att inte andra utnyttjar vårt utrymme t.ex. när
det gäller bördefördelningen inom EU. När vi går
längre än vad vi behöver enligt bördefördelningen
innebär det inte att något annat land ska dra nytta av
det när sedan EG:s gemensamma åtagande ska utvär-
deras.
Vi har också talat om kostnadseffektivitet. Lars
Lindblad tog upp detta när det gäller omställningen.
Vi värnar också kostnadseffektivitet. Det är därför vi
värnar de flexibla mekanismerna. Men det är också
viktigt att se att kostnadseffektivitet har sina gränser.
När vi på ett mer omfattande sätt ska ställa om vårt
energisystem behövs i vissa lägen större investeringar
som på sikt inte är de mest kostnadseffektiva. Det
gäller t.ex. satsningar på vindkraft.
Klimatpropositionen är Sveriges bidrag till att ta
ansvar för det största globala miljöhot som vi i dag
står inför. Sverige är här en del av världen. Vårt am-
bitiösa klimatarbete är en del i ett stort klimatåtagan-
de. Det är viktigt att poängtera att i det här internatio-
nella klimatarbetet har Sverige inom ramen för EU
varit starkt pådrivande under flera år. Inte minst un-
der vårt ordförandeskap i EU kunde vi starkt bidra till
att EU tog på sig ledarrollen i det globala miljöarbetet
och såg till att Kyotoavtalet kunde räddas i ett läge då
det var starkt hotat av USA:s avhopp.
I måndags deltog jag i EU:s miljöministrars
rådsmöte i Bryssel. Vi fattade då beslut om att EG
som part i protokollet ratificerar Kyotoprotokollet. Vi
fattade också det legala beslutet om den bördefördel-
ning för EU-länderna som Kyotoavtalet innehåller.
Även vid detta möte spelade Sverige en konstruktiv
roll. Vi måste se det som en stor framgång att detta nu
har gått i hamn. Beslutet innebär även att Danmark
sluter upp bakom bördefördelningen och ratificerar
Kyotoavtalet. För Danmark innebär EU:s interna
bördefördelning att landet ska minska sina utsläpp av
växthusgaser med 21 % jämfört med basåret 1990. På
senare tid har Danmark velat förändra denna fördel-
ning, men vi kunde alltså nå en uppgörelse så att
Danmark accepterade överenskommelsen.
Beslutet i EU:s miljöråd innebär att riksdagen,
liksom övriga nationella parlament inom EU, nu vet
var EU står och vad EU gjort som part i avtalet när vi
nu ska ställning till regeringens förslag om att ratifi-
cera Kyotoavtalet. Vi har alltså klarlagt den förutsätt-
ning som vi skriver om i propositionen, att vi ska
godkänna Kyotoprotokollet under förutsättning att
beslut har fattats inom EU om en legalt bindande
inbördes fördelning.
Genom beslutet i EU:s miljöråd kan såväl EG som
medlemsländerna underteckna avtalet, och vi kan
göra det före mötet i Johannesburg. Det här tycker vi
är av mycket stor betydelse. Det har symbolisk bety-
delse, men det har också viktig faktisk betydelse inför
de förhandlingar som nu föregår Johannesburgsmötet.
Vi ger en tydlig signal om att det faktiskt går att träffa
en heltäckande global överenskommelse om en viktig
och komplicerad global miljöfråga. Den signalen kan
inte underskattas när världssamfundets politiker träf-
fas i Johannesburg tio år efter Rio då klimatkonven-
tionen föddes. Sverige och övriga EU-länder kan åka
till Johannesburg och visa att de levt upp till Kyoto-
avtalets åtaganden.
Sverige kommer att fortsätta att vara pådrivande i
det internationella miljöarbetet under den fortsatta
perioden och även efter den åtagandeperiod som nu
gäller. Nu gäller det att se till att detta internationella
system sjösätts och bevaka de miljömässiga resultaten
i överenskommelsen från Bonn och Marrakech, att
systemet är effektivt och kan fungera i verkligheten
men också att det är så flexibelt att det fortlöpande
kan anpassas till de behov som föreligger. Sverige
kommer att lägga ned  mycket arbete på detta.
Till slut vill jag som andra beklaga USA:s avhopp
men också rikta kritik mot den klimatplan som Geor-
ge Bush har lagt fram. Jag kan också berätta att EU:s
miljöministrar gemensamt har gjort en deklaration där
man både uppmanar alla parter att underteckna Kyo-
toprotokollet och också framför en förhoppning om
ett fortsatt samarbete och att USA ska återvända till
Kyotoprotokollet.


Fru talman! Jag vill börja med att tacka Lena
Sommestad för svaret på min underliggande fråga i
mitt anförande. Men regeringens proposition innebär
att vi tar itu med utsläppen av växthusgaser med dyra
metoder genom att enbart reducera i Sverige. Jag
hade föredragit mer kostnadseffektiva och miljöef-
fektiva åtgärder redan nu, inte 2004.
Jag vill ställa frågan till statsrådet: Vilka åtgärder
kommer nu som ett brev på posten efter det att riks-
dagen fastställt fyraprocentsmålet, utöver det som
redan är beslutat i riksdagen? Kommer det t.ex. ytter-
ligare höjda koldioxidskatter framöver? Kommer det
att införas koldioxidskatter för den elintensiva indust-
rin eller liknande?


Fru talman! Jag vidhåller att för att vi ska kunna
utnyttja handeln med utsläppsrätter och få en kost-
nadseffektivitet måste vi ha teknik och system som
gör att de är fungerande.
Sedan kan det på sikt vara kostnadseffektivt att
också arbeta för en omställning. Där måste det vara
länder som Sverige som ligger långt framme som går
i täten. Annars kommer alla bara att främja att vi går
över från t.ex. kol till gas, och då har vi inte kommit
så långt i teknikutvecklingen.
När det gäller detta med att det kommer som ett
brev på posten kan jag i dag inte svara på det. Som
bekant pågår det en översyn av skatterna, så vi får
återkomma i den här frågan.
Precis som hittills kommer vi att bedriva en ener-
gipolitik som ska göra det möjligt för svensk industri
att behålla sin konkurrenskraft, och det kommer att
gälla även i fortsättningen.


Fru talman! Det är just denna otydlighet inför de
svenska medborgarna som jag tidigare i debatten har
hävdat som ett problem. De vet alltså inte vad rege-
ringen tänker komma med. Man bara hänvisar till
överläggningarna.
I mitt anförande pekade jag på det slöseri som
nedläggningen av Barsebäck 1 har inneburit. De
pengar som den har kostat skulle kunna räcka till att
minska de globala utsläppen av växthusgaser med
165 miljoner ton. Dessutom har vi tagit bort en i stort
sett koldioxidneutral energikälla.
Kommer statsrådet under den period som hon är
tillförordnad att medverka till att regeringens politik
leder till dessa negativa, miljömässiga och ekonomis-
ka konsekvenser framöver? Eller blir det en kursänd-
ring av den politiken med Lena Sommestad vid rod-
ret?


Fru talman! Jag tror att vi får leva med att man
inte kan lägga fram förslag förrän de är färdigbered-
da.
Lars Lindblad och jag har olika uppfattning i frå-
gan om kärnkraften. Vi anser inte att kärnkraft är en
ren energikälla och ett gott alternativ. Vi kommer att
fortsätta på den linje som vi har fastlagt sedan länge,
och jag kommer inte att ändra något i avvecklings-
planen. Det är viktigt att inte dra in kärnkraften i det
här och försöka att så att säga slå den ena problema-
tiska energikällan i huvudet på den andra.
Vi är helt klara över att kärnkraften inte är något
alternativ, och den ska inte användas för energieffek-
tiviseringsåtgärder, utan vi fortsätter med vår linje.


Fru talman! Jag glömde att hälsa statsrådet väl-
kommen tidigare i mitt anförande, så jag vill passa på
att göra det nu.
Jag vill kommentera detta med utredningar och
förslag som kommer vid senare tidpunkt. Också jag
ser det som ett problem. Som vi ser det har det i
många fall tillsatts utredningar fast man redan i dag
har tillräckliga kunskaper för att vidta åtgärder.
Propositionen innehåller inte så mycket konkret,
utan det är väldigt många hänvisningar till utredning-
ar och översyner, vilket också Jonas Ringqvist sade
tidigare.
Då undrar jag: När förväntas dessa utredningar att
bli klara? När kan vi få ta ställning till de konkreta
förslag som blir följden av alla utredningar? Kommer
de att bli klara till år 2004 när nästa översyn av det
här målet ska ske?


Fru talman! Som framgår av propositionen är det
väldigt många utredningar på gång som inte är avsed-
da att vara så långsiktiga att de sträcker sig längre än
till 2004. Tvärtom arbetar vi väldigt intensivt med att
få fram förslag på dessa områden, t.ex. när det gäller
skatterna. Det pågår också ett intensivt arbete inom
EU, även om maskineriet där är trögare.
Jag tror inte att Maria Wetterstrand behöver vara
orolig. Det kommer förslag.


Fru talman! Jag tror säkert att det kommer kon-
kreta förslag, men jag är ändå lite orolig för att de
kommer för sent.
Dessa utredningar kommer alltså att vara klara till
2004 och då ska de presentera konkreta förslag till
ytterligare åtgärder utöver dem som redan har vidta-
gits. Om man sätter det i samband med att vi redan i
dag har nått väldigt långt och ligger nära det mål som
redan har satts upp, hur tänker regeringen då agera i
fråga om målsättningen? Kan man lägga fram fler
konkreta förslag om man ser att målet redan i princip
är uppnått? Kan man i det läget tänka sig att målsätt-
ningen kan komma att skärpas?
Jag vill också passa på att ändra mitt bifallsyrkan-
de. Jag yrkade bifall till reservation 32, men jag avsåg
egentligen reservation 34. Jag undrar därför om jag
kan ändra mitt bifallsyrkande.


Fru talman! Jag tycker att det är glädjande att vi
har nått så långt under 90-talet. Det är någonting som
jag tycker att vi ska vara stolta över.
När det gäller kontrollstationen 2004 kan vi tänka
oss att ompröva målet, men vi uttalar oss inte i propo-
sitionen om i vilken riktning. Men det är självklart att
om det visar sig att det här arbetet är mycket fram-
gångsrikt kan vi ompröva målet så att det blir stränga-
re. Vi kommer att se över detta 2004.


Fru talman! Miljöministern var inne på ett reso-
nemang om icke hållbara energislag, kol, olja och
även kärnkraft. I den synen är vi eniga.
När det gäller regeringens satsningar på förnybar
energi har EU antagit direktiv för exempelvis vind-
kraft. Sveriges regering har valt att inte ställa sig
bakom dessa direktiv. Det rimmar rätt illa med de
deklarationer som miljöministern gör här.
En annan fråga som är oerhört viktig för att vi ska
komma framåt och som flera här i kammaren i dag
har tagit upp gäller den enskilda människans enga-
gemang. Det är viktigt hur vi politiker agerar, att vi
inte sår tvivel utan tvärtom tydligt visar vad vi vill.
Här spelar de lokala Agenda 21-satsningarna en
väldigt stor roll. De har hittills inte lyckats. De har
resulterat i kommunala avfallsplaner, men inte i det
som grundtanken var, nämligen att engagera medbor-
garna.
Vad kommer att göras för att få i gång detta enga-
gemang? Vi kommer inte att lyckas med dessa åta-
ganden om vi inte får med den enskilda medborgaren.


Fru talman! Regeringen satsar på vindkraften.
Den kommer att behandlas i den energipolitiska pro-
positionen. Samtidigt är vi väl medvetna om att vi i
framför allt lokaliseringsfrågorna måste gå fram med
klokhet eftersom de är en stor angelägenhet för miljö-
sidan. Vi arbetar nu väldigt hårt med att ange kriterier
för hur vindkraftverk ska lokaliseras och hur man ska
få en acceptans för vindkraften.
Boverket som just har utrett detta har lämnat ett
förslag om att man kanske skulle försöka med pilo-
tanläggningar för att kunna utvärdera effekterna på
naturen, landskapet och annat.
Vi tycker att det här är väldigt viktigt, så det
kommer att ske en satsning på vindkraften. Men den
är också i dag en dyr energikälla. Därför krävs det att
vi satsar på ett korrekt och riktigt sätt så att det hela
blir bra.
Harald Nordlund nämner en viktig sak, nämligen
betydelsen av att tvivel inte får utsås. Jag tycker att
Lars Lindblads beskrivning om att det finns många
sanningar inte är riktigt korrekt. Antingen finns det
ett klimatproblem eller också finns det inte. Däremot
finns det många divergerande uppfattningar bland
forskarna. Detta är ett exempel på ett område där
politiken verkligen har kunnat dra nytta av forskning-
en.
Kort om det kommunala arbetet: I propositionen
finns det ett förslag om information. Vi jobbar också
aktivt inom departementet med frågan hur Agenda
21-arbetet ute i kommunerna ska fortsätta.


Fru talman! Det är riktigt att utbyggnaden av
vindkraften måste ske med förnuft. Den får inte för-
fula, den får inte drabba djur och den får inte drabba
oss människor på ett ovänligt sätt. Men klart är ändå
att vindkraftsindustrin gör bedömningen och att man
på EU-nivå har gjort bedömningen att det är möjligt
att på kort sikt nå 10 terawatt, på längre sikt upp till
ca 25 terawatt från vindkraften.
Vindkraftsindustrin har också pekat på ett antal
åtgärder som är nödvändiga för att komma vidare. Ett
exempel på detta är fastighetsbeskattningen, som
drabbar vindkraftverken på ett hårt sätt och försvårar
utbyggnaden. Den typen av åtgärder från regeringens
sida har inte jag funnit. Därför känner jag mig pessi-
mistisk inför Sveriges möjligheter att nå upp till de
höga målsättningarna.


Fru talman! Jag kan försäkra Harald Nordlund om
att det finns en mycket stark vilja från hela regering-
ens sida att satsa hårt på vindkraften i Sverige. Det
gäller inte bara utbyggnad, utan det gäller också tek-
nikutveckling av vindkraft i Sverige.
Jag hoppas att Harald Nordlund kommer att känna
sig tryggare när han har sett några av de förslag som
vi har i den energipolitiska propositionen.


Fru talman! Jag fick delvis svar av miljöministern
på min fråga som gällde kopplingen av klimatfrågor-
na till energipropositionen som snart kommer att
läggas fram.
Vad jag är intresserad av att höra är huruvida det
finns en koppling mellan energifrågorna när det gäller
t.ex. biomassa kopplad till fjärrvärme, till kraftvärme
- de stora potentiella möjligheter som finns, inte
minst i det svenska inlandet - och den informa-
tionskampanj som finns med i propositionen när det
gäller att spara el både för enskilda och på fastighets-
sidan, möjligen också inom industrin.
Det utrymme som möjligen kan skapas för en ex-
port av el skulle ju kunna hjälpa till att stänga ett
antal kondenskolkraftverk i södra  Europa. Finns
detta med som någon form av tanke, eller är det så att
kärnkraftsavvecklingsprogrammet är så pass viktigt
att reduceringen av koldioxidproblemet får stå till
baka? Ser miljöministern trots allt en möjlighet att
hjälpa till med att reducera kolkondenskraftverken i
södra Europa?


Fru talman! Det viktigaste arbetet för att reducera
kolkondenskraftverken i Europa är EU:s gemensam-
ma åtagande under Kyotoprotokollet som alla EU-
länder har anslutit sig till. Vi har nu en gemensam
elmarknad i Norden. Vi går förhoppningsvis mot en
gemensam elmarknad i Europa, och här är detta den
viktigaste mekanismen.
När det gäller biomassa i kraftvärme t.ex. vill jag
förutskicka att det elcertifikatsystem som vi arbetar
med är ett system som fungerar mycket väl för att
främja förnyelsebar energi av det slaget.


Fru talman! Det intressanta på biomassaområdet
är att ta vara på de möjligheter som finns i det svens-
ka inlandet.
Jag tänker då också på etanolfrågan och möjlig-
heten att skapa förutsättningar att ta till vara etanol
också ur biomassa. Det är ju en utforskad möjlighet i
dag. Man skulle kunna ge tillstånd till ett antal företag
som ligger i startgroparna för att få tillverka svensk
etanol som är bättre än den dåliga etanolen från södra
Europa.
Öppnas inte möjligheterna snart för dem som vill
satsa på inlandet i det här avseendet och som dess-
utom kommer att skapa en hel del sysselsättningstill-
fällen? Vi behöver dessutom  etanolen för att reduce-
ra koldioxiden i våra fordon.


Fru talman! Jag kan inte uttala mig i dag om de
öppningar som Ulf Björklund talar om när det gäller
etanolproduktionen.
Etanol är ett av de intressanta nya drivmedlen.
Men det rymmer också vissa problem med själva
produktionen av etanol som inte är riktigt lika mil-
jövänlig. Detta är en av alla de olika möjligheter som
nu ligger framför oss, och det gäller att vi jobbar hårt
för att hitta de alternativ som på sikt blir hållbara.
Men alla dessa möjligheter finns med i det arbete som
vi nu sysslar med.


Fru talman! Jag sade i mitt anförande att jag tyck-
er att frågor som kretsar kring transporter, transport-
system, fordon och dylika saker har fått en något
undanskymd roll i föreliggande proposition.
Vad avser statsrådet att göra för att t.ex. främja en
ökad produktion av s.k. alternativa drivmedel? Vad
avser statsrådet att göra för att främja en övergång av
godstransporter från lastbil till järnväg och sjötrans-
porter? Vad avser statsrådet att göra för att främja ett
ökat kollektivt åkande? Sist men inte minst: Avser
statsrådet att hjälpa till så att vi får en långsiktig
skattebefrielse på biodrivmedel i Sverige?


Fru talman! Låt mig säga att det framgår av pro-
positionen att vi har en hel del tankar kring transpor-
terna. Jag tycker inte att det är riktigt korrekt att säga
att frågan är så undanskymd.
Vi genomför en rad åtgärder. Vi har just i dagarna
lämnat ett uppdrag till Naturvårdsverket när det gäller
miljöklassning av diesel och bensin, enligt uppdrag
från riksdagen, som är ett av många små delmål för
att kunna hitta fungerande system för detta.
När det sedan gäller kollektivt åkande och alla öv-
riga förslag som Eskil Erlandsson har är det många
som inte direkt ligger på mitt bord, men de överens-
stämmer med den allmänna inriktningen på den poli-
tik vi bedriver, där de ekonomiska styrmedlen enligt
min uppfattning är de allra viktigaste.


Fru talman! Jag förstår att jag får nöja mig med
svaret på de första frågorna, men jag nöjer mig inte
med svaret på den sista frågan.
Är statsrådet beredd att hjälpa till så att vi får en
långsiktig skattebefrielse på biodrivmedel i Sverige?
Det skulle få i gång fler investeringar vad gäller pro-
duktion av alternativa biodrivmedel, däribland etanol.
Då skulle människor våga investera i nya fordon och
företagare skulle våga investera i nya anläggningar
för den här produktionen.


Fru talman! Vi föreslår nu skattesatser som ska
främja en hållbar utveckling och som är differentiera-
de för att främja bl.a. de drivmedel som Eskil Er-
landsson vill främja. Däremot kan jag inte i dag säga
att vi ska ha skattebefrielse helt och hållet för dessa
drivmedel.


Fru talman! Jag har fått förfrågningar om hur ut-
skottet har resonerat om målet 2004 och Kyotoproto-
kollets flexibla mekanismer. Jag vill bara läsa upp
vad utskottet anför i den delen:
Användningen av Kyotoprotokollets flexibla me-
kanismer kan minska kostnaderna för åtaganden be-
tydligt. Utskottet anser i likhet med regeringen att det
finns skäl att vid kontrollstationen år 2004 som kom-
plement överväga ett mål som innefattar de flexibla
mekanismerna. Det nationella målet om minskade
utsläpp av växthusgaser med minst 4 % ska dock
uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor
eller med flexibla mekanismer.
Detta säger utskottet. Jag ville bara berätta om
det.



Motion motion 2001/02:MJ10 med anledning av prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

av Caroline Hagström m.fl. (KD)

med anledning av prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

Motion motion 2001/02:MJ11 med anledning av prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

av Bo Lundgren m.fl. (M)

Motion motion 2001/02:MJ12 med anledning av prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

av Jan Backman (M)

Motion motion 2001/02:MJ13 med anledning av prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

av Inger Segelström m.fl. (S)

Motion motion 2001/02:MJ14 med anledning av prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

av Eskil Erlandsson m.fl. (C)

Motion motion 2001/02:MJ15 med anledning av prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

av Harald Nordlund och Lennart Kollmats (FP)

Motion motion 2001/02:MJ16 med anledning av prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

av Matz Hammarström m.fl. (MP)

Motion motion 2001/02:MJ209 Miljöpolitik för hälsa och välfärd

Miljöpolitik för hälsa och välfärd

Motion motion 2001/02:MJ311 Miljöklassning av eldningsoljor

av Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Miljöklassning av eldningsoljor

Motion motion 2001/02:MJ337 Politik för en miljödriven utveckling

av Agne Hansson m.fl. (C)

Politik för en miljödriven utveckling

Motion motion 2001/02:MJ423 Bilen och miljön

av Lars Gustafsson m.fl. (KD)

Bilen och miljön

Motion motion 2001/02:MJ430 Försöksverksamhet med biodrivmedel

av Tuve Skånberg och Magda Ayoub (KD)

Försöksverksamhet med biodrivmedel

Motion motion 2001/02:MJ462 Miljöklassning av eldningsoljor

av Ingegerd Saarinen m.fl. (MP, V, C, FP)

Motion motion 2001/02:MJ519 Allmän miljö- och naturvård, utgiftsområde 20

av Alf Svensson m.fl. (KD)

Allmän miljö- och naturvård, utgiftsområde 20

Motion motion 2001/02:MJ521 Miljöpolitiken

av Lars Leijonborg m.fl. (FP)

Miljöpolitiken

Motion motion 2001/02:MJ9 med anledning av prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

av Inger Strömbom (KD)

Motion motion 2001/02:U301 Liberal europapolitik

Liberal europapolitik

Motion motion 2001/02:U303 Sverige i Europa

Sverige i Europa

Proposition proposition 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

Riksdagsskrivelse 2001/02:163

SOU 2000:23

SOU 2000:45

Riksdagen beslutade om delmål, åtgärder och strategier för att nå miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. Delmålet innebär en skärpning och precisering av detta miljökvalitetsmål. Riksdagen har tidigare beslutat om delmål för övriga 14 av 15 övergripande nationella miljökvalitetsmål som beslutades om 1999 (se 1998/1999:MJU6 , 2001/2002:MJU3 ). Det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Vidare godkände riksdagen Kyotoprotokollet. 