Sveriges försvarspolitik mot sekelskiftet
Betänkande 1996/97:FöU1
Försvarsutskottets betänkande
1996/97:FÖU01
Sveriges försvarspolitik mot sekelskiftet
Innehåll
1996/97 FöU1
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2, budgetproposition 1996/97:1 utgiftsområde 6 Totalförsvar och regeringens skrivelse 1995/96:199 JAS 39 Gripen-projektet jämte tillhörande motioner. De förslag från regeringen och i de olika motionerna som rör säkerhetspolitiken har behandlats av ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott i betänkandet 1996/97:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik.
I detta betänkande - som utgör etapp två i försvarsbeslutet - behandlas * inriktning av det militära försvarets krigsorganisation samt dess organi- sation i fred, * mål och inriktning för det civila försvarets olika funktioner, * totalförsvarets ledningssystem, * personal- och pliktfrågor, * materielförsörjning, försvarsforskning och försvarsindustri, * ekonomin för försvarsbeslutsperioden och budgeten för år 1997.
Utskottets majoritet tillstyrker regeringens samtliga förslag i de båda propositionerna och har inget att erinra mot redovisningen i skrivelsen om JAS 39 Gripen-projektet.
Riksdagens beslut i december 1995 om totalförsvarets uppgifter består. Väpnade angrepp som skulle kunna hota Sverige bedöms i dagens politiska läge som osannolika. Anspråken på totalförsvarets förmåga kommer därför att vara begränsade ett antal år framöver. Om en situation skulle utveckla sig som innebär att ett angreppshot mot Sverige utvecklas bör vi få betydande politisk förvarning. Mot bakgrund av det begränsade militära hotet i nuvarande omvärldsläge kan totalförsvarets omedelbara krigsduglighet begränsas. Den grundläggande osäkerheten om utvecklingen på sikt kräver emellertid förmåga till anpassning till förändrade hot och förutsättningar. Totalförsvarets förmåga till anpassning blir därför av central betydelse för försvarspolitiken. Utskottet bedömer att planläggning och förberedelser numera bedrivs med betydande målmedvetenhet hos myndigheterna för att under en ettårsperiod höja krigsdugligheten i totalförsvaret till en sådan nivå att det kan möta militära hot mot Sverige. Att återta förmågan med denna tidshorisont betraktas av utskottet som en väl planerad och förberedd beredskapshöjning. Åtgärderna m.m. för att skapa en stabil grund för den långsiktiga anpassningsförmågan är emellertid inte slutliga. I likhet med regeringen anser utskottet att betydande utvecklingsarbete återstår. Utskottet anser det inte ändamålsenligt att utarbeta detaljerade planer t.ex. för hur en viss definierad organisation skall kunna förverkligas i ett perspektiv av långsiktig anpassning. Anpassningsdoktrinen kommer att ständigt behöva utvecklas, där regelbunden uppföljning och utvärdering behöver ske. Förmågan till anpassning är en central fråga för totalförsvarets trovärdighet, såväl utåt mot omvärlden som inför Sveriges medborgare. Därför kommer riksdagen att noggrant följa upp och kontrollera åtgärderna och värdera deras effekter.
När det gäller den ekonomiska ramen för totalförsvaret under försvars- beslutsperioden 1997-2001 förordar utskottsmajoriteten att ramen uppgår till 220,9 miljarder kronor. Bakom detta står Socialdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna. Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna förordar högre försvarsutgifter, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna vill ha lägre försvarsutgifter. Av den totala ramen för budgetåret 1997 om ca 42,4 miljarder kronor föreslås, med bifall till regeringens förslag, att till bl.a. Försvarsmakten anvisas ca 38,3 miljarder kronor.
Enligt utskottets mening är det nödvändigt med ett helhetsgrepp när det gäller utvecklingen av det framtida ledningssystemet i totalförsvaret. Arbetet med att utveckla en ledningsdoktrin inom totalförsvaret måste drivas vidare av regeringen. Utskottet pekar på ett antal faktorer som därvid har särskild betydelse, bl.a. framtida militära konflikters karaktär, IT-utvecklingen och nya ledningsbehov. Utskottsmajoriteten biträder regeringens förslag till utformning av det militära ledningssystemet med ett mindre antal fördelningar och försvarsområden än i dag. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna anser för sin del att principen om ett län och ett försvarsområde fortfarande skall gälla.
När det gäller den militära krigsorganisationens inriktning mot år 2001 anser utskottets majoritet att den bl.a. bör bestå av * 13 armébrigader i tre fördelningar med erforderliga fördelningsförband, * ett territorialförsvar bestående av ca 215 000 personer varav 125 000 i hemvärnet, * 24 ytstridsfartyg (på sikt 20), nio ubåtar (varav två i materielberedskap), sex amfibiebataljoner, * stridsflygdivisioner och 16 basbataljoner.
Denna inriktning innebär att ett betydande antal krigsförband, bl.a. tre armébrigader, fördelnings- och territorialförsvarsförband, sex robotbåtar och tre stridsflygdivisioner kommer att avvecklas, vilket bör ha genomförts före år 2000. Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna förordar en inriktning med bl.a. 14 armébrigader och 14 stridsflygdivisioner, nio ubåtar i tjänst och 24 ytstridsfartyg samt att territorialförsvarsförbanden reduceras i en takt som motsvaras av hemvärnets uppbyggnad. Folkpartiet liberalerna förordar bl.a. tio armébrigader samt en uppbyggnad av luftburet kavalleri med attackhelikoptrar. Vänsterpartiet och Miljöpartiet förordar tio respektive sex armébrigader.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning av läget i JAS 39 Gripen-projektet. Tidigare tekniska problem har bemästrats, specificerade prestanda har verifierats och tillverkning och leveranser flyter nu väl. Utskottet anser att riksdagen skall medge utveckling och anskaffning av en tredje delserie av JAS 39 Gripen innefattande flygplan, beväpning och övrig utrustning för ytterligare fyra flygdivisioner. Före en beställning av delserie 3 förutsätts att regeringen på nytt informerar utskottet. Utskottet godtar också den av regeringen föreslagna omdefinieringen av JAS-ramen. Genom att flygstridskrafterna nu börjar ombeväpnas övergår JAS 39 Gripen-projektet till en ordinarie verksamhet inom flygvapnet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna motsätter sig anskaffning av ytterligare en delserie JAS 39 Gripen.
När den militära krigsorganisationen reduceras, minskar också utbildningsbehovet. Som följd härav bör organisationen i fred - grundorganisationen - förändras. Regeringen föreslår i totalförsvarspropositionen omfattande förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation. Utskottsmajoriteten förordar att följande enheter läggs ned före den 1 januari 1999.
* Västra arméfördelningen i Skövde, Mellersta arméfördelningen i Linköping och Nedre norra arméfördelningen i Östersund
* Försvarsområdena i Ystad, Växjö, Kalmar, Borås, Linköping, Västerås, Gävle, Östersund, Kalix och Kiruna
* Älvsborgsbrigaden (IB 15) i Borås, Livgrenadjärbrigaden (IB 4) i Linköping och Lapplandsbrigaden (NB 20) i Umeå
* Svea artilleriregemente (A 1) i Linköping och Norrlands artilleriregemente (A 4) i Östersund
* Skånska luftvärnskåren (Lv 4) i Ystad, Svea ingenjörkår (Ing 1) i Södertälje och Svea trängkår (T 1) i Linköping
* Hälsinge flygflottilj (F 15) i Söderhamn
* Krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed
Kristdemokraterna förordar Försvarsmaktens förslag till grundorganisation. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna anser att Krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed bör behållas i avvaktan på en utredning om den framtida skolorganisationen. Folkpartiet och Miljöpartiet anser att Skånska flygflottiljen (F 10) i Ängelholm bör läggas ned i stället för Hälsinge flygflottilj (F 15).
Utskottet föreslår vidare att riksdagen bifaller regeringsförslaget och under försvarsbeslutsperioden inrättar
* Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen
* Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala
* Försvarsmaktens försörjningscentrum
* Arméns taktiska centrum i Enköping
Riksdagen behandlade under riksmötet 1994/95 ingående frågan om ett eventuellt svenskt förbud mot s.k. antipersonella minor och konstaterade då att det inte fanns tillräckligt underlag för ett beslut i frågan. Regeringen föreslår nu i totalförsvarspropositionen, bl.a. med utgångspunkt från resultatet av den nyligen avslutade internationella översynskonferensen rörande FN:s vapenkonvention, ett svenskt totalförbud mot antipersonella minor och att befintliga lager av sådana minor förstörs. Utskottets majoritet föreslår att riksdagen beslutar om ett sådant förbud. Moderata samlingspartiet anser i en reservation att konsekvenserna av ett förbud ännu inte är tillräckligt utredda varför förslaget bör avvisas. Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, som båda är för ett förbud, anför i reservationer olika villkor som bör åtfölja förbudet.
Beträffande det civila försvaret gäller inriktningen för försvarsbeslutsperioden, bl.a. att det - i likhet med det militära försvaret - måste kunna anpassas till förändringar i det säkerhetspolitiska läget. De kompletterande beredskapsåtgärderna skall i större utsträckning än hittills prioriteras till de viktigaste infrastrukturområdena såsom * elförsörjning, * telekommunikationer, * informationsförsörjning och * ledningssystem.
Inom det civila försvaret finns det 18 olika funktioner för vilka regeringen föreslår mål för försvarsbeslutsperioden. Utskottet anser att regeringens förslag till mål för funktionerna bör bifallas. Verksamheten skall bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar i fred och för internationella fredsfrämjande insatser. När det gäller funktionen civil ledning betonar utskottet bl.a. länsstyrelsernas stora ansvar som högsta civila försvarsmyndighet på lägre regional nivå samt deras viktiga uppgifter inom räddningstjänsten. De senaste årens besparingar inom länsstyrelserna har berört även dessa ansvarsområden. Utskottet befarar nu att vissa uppgifter inom totalförsvaret som åligger länsstyrelserna inte kan fullgöras på grund av kraftiga besparingsåtgärder. Utskottet kommer att noga följa utvecklingen. Regeringen bör senast i nästa budgetproposition redovisa sin bedömning av länsstyrelsernas förmåga att lösa lednings- och tillsynsuppgifterna i fred och krig. Om konsekvenserna av länsstyrelsernas besparingsåtgärder får till följd att länsstyrelsernas viktiga uppgifter inom totalförsvaret inte kan fullföljas, är utskottet inte främmande för att initiera en översyn av finansieringsformerna på detta område.
När det gäller pliktpersonal och anställd personal redovisar regeringen i totalförsvarspropositionen bedömningar samt åtgärder som regeringen avser vidta. Några förslag till riksdagsbeslut avges inte. Utskottsmajoriteten har inte funnit anledning till andra bedömningar än regeringen och anser att det nu finns underlag för att i begränsad omfattning påbörja en utökad utbildning med stöd av plikt inom det civila försvaret. Kommuners och länsstyrelsers behov av pliktpersonal för uppgifter under höjd beredskap och i krig bör därvid vara vägledande. Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna reserverar sig mot utskottets ställningstagande.
Försvarsutskottet ansluter sig till regeringens bedömning att den svenska försvarsindustrins förmåga som kvalificerad leverantör av högteknologiska system har ett fortsatt stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. Näringsutskottet, som yttrat sig, har samma uppfattning. Försvars- och näringsutskotten ansluter sig vidare till vad regeringen anfört om betydelsen av ett utökat internationellt samarbete som en förutsättning för svensk försvarsindustris överlevnad. Försvarsutskottet, liksom näringsutskottet, understryker betydelsen av den planerade årliga satsningen med 550 miljoner kronor för teknologiutveckling samt en fortlöpande analys av vilken försvarsteknisk kompetens som behövs för att kunna svara upp mot kravet på anpassning. Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen när det gäller försvarsforskningens utveckling och föreslår bl.a. att riksdagen godkänner en förlängning av det nationella flygtekniska forskningsprogrammet. Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna reserverar sig för högre satsningar på teknologiutveckling.
När det gäller försvarets högskolor godtar utskottet regeringens förslag att med utgångspunkt från nuvarande Försvarshögskolan och Militärhögskolan organisera en ny högskola för totalförsvaret. Utskottet pekar emellertid på ett antal viktiga utgångspunkter som skall vara vägledande vid det fortsatta organisationsarbetet. Det är angeläget att den speciella inriktning och karaktär som kännetecknar den nuvarande Försvarshögskolan kan bevaras. Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna reserverar sig mot en sammanslagning av de två högskolorna.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i lagen (1994:1720) om civilt försvar och sekretesslagen (1980:100). Lagändringarna är en följd av de organisatoriska förändringarna av den upplysningsverksamhet rörande krigsfångar m.fl. som Sverige skall bedriva till följd av Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna.
Propositionerna
Regeringen yrkar i proposition 1996/97:1 Budgetpropositionen för år 1997, utgiftsområde 6 Totalförsvar: 1. att riksdagen godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls (kapitel 4), 2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1), 3. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av anslagsfinansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 327 600 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (avsnitt 5.1), 4. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar inom en kostnadsram om 157 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 5. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Försörjning med industrivaror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 100 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 6. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning utgår för beställning av skyddsrum och ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram om 400 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 7. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 15 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 8. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Telekommunikationer godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 200 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 9. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Postbefordran godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram om 22 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 10. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Transporter beställa reservbromateriel inom en kostnadsram om 10 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 11. att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på 18 740 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger (kapitel 6), 12. att riksdagen godkänner att det nationella flygtekniska forskningsprogrammet får fortsätta på samma nivå som hittills under den kommande treåriga forskningspolitiska beslutsperioden (kapitel 7), 13. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 1 Operativa lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1), 14. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 2 Fördelningsförband (avsnitt 8.1), 15. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 3 Försvarsområdesförband (avsnitt 8.1), 16. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 4 Armébrigadförband (avsnitt 8.1), 17. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 5 Marina lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1), 18. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 6 Marina flyg- och helikopterförband (avsnitt 8.1), 19. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 7 Stridsfartygsförband (avsnitt 8.1), 20. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 8 Kustförsvarsförband (avsnitt 8.1), 21. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt 8.1), 22. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 10 JAS 39-förband (avsnitt 8.1), 23. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 11 Övriga stridsflygförband (avsnitt 8.1), 24. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 12 Transportflygförband (avsnitt 8.1), 25. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 13 För krigsorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1), 26. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 14 För grundorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 8.1), 27. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 15 Internationell verksamhet (avsnitt 8.1), 28. att riksdagen godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för Statens räddningsverk (avsnitt 9.3), 29. att riksdagen godkänner det av regeringen angivna övergripande målet för perioden 1997-2001 för Kustbevakningen (avsnitt 10.1), 30. att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om tidigare beslut om lokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost och om befogenheten att besluta i fortsättningen i frågor som rör lokalisering av Kustbevakningens regionala ledningar (avsnitt 10.1), 31. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000 kr (avsnitt 11.1), 32. att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital och att vidta erforderliga följdändringar i anslaget A 1 Försvarsmakten intill ett sammanlagt belopp om högst 22 000 000 000 kr (avsnitt 11.2), 33. att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande uppställning:
------------------------------------------------------------ |Anslag |Anslagstyp|Anslagsbelopp| ------------------------------------------------------------ |A 1 Försvarsmakten |ramanslag|38 333 826 000| ------------------------------------------------------------ |A 2 Fredsfrämjande truppinsatser |ramanslag|472 526 000| ------------------------------------------------------------ |A 3 Ersättning för kroppsskador |ramanslag|60 000 000| ------------------------------------------------------------ |B 1 Funktionen Civil ledning |ramanslag| 432 287| | | | 000| ------------------------------------------------------------ |B 2 Funktionen Försörjning med |ramanslag|15 406 000| |industrivaror | | | ------------------------------------------------------------ |B 3 Funktionen Befolkningsskydd | | | |och räddningstjänst |ramanslag|1 141 578| | | | 000| ------------------------------------------------------------ |B 4 Funktionen Psykologiskt försvar |ramanslag|18 248 000| ------------------------------------------------------------ |B 5 Funktionen Ordning och säkerhet |ramanslag|31 877 000| |m.m. | | | ------------------------------------------------------------ |B 6 Funktionen Hälso- och sjukvård |ramanslag|95 219 000| |m.m. | | | ------------------------------------------------------------ |B 7 Funktionen Telekommunikationer |ramanslag| 152 886| | | | 000| ------------------------------------------------------------ |B 8 Funktionen Postbefordran |ramanslag|22 318 000| ------------------------------------------------------------ |B 9 Funktionen Transporter |ramanslag| 197 757| | | | 000| ------------------------------------------------------------ |B 10 Funktionen Energiförsörjning |ramanslag|27 612 000| ------------------------------------------------------------ |C 1 Kustbevakningen |ramanslag| 394 150| | | | 000| ------------------------------------------------------------ |C 2 Nämnder m.m. |ramanslag|7 612 000| ------------------------------------------------------------ |C 3 Statens haverikommission: | | | |Utredning av allvarliga olyckor |obetecknat|1 131 000| ------------------------------------------------------------ |C 4 Statens räddningsverk: | | | |Förebyggande åtgärder mot jordskred |obetecknat|25 000 000| |och andra naturolyckor m.m. | | | ------------------------------------------------------------ |C 5 Ersättning för verksamhet vid | | | |räddningstjänst m.m. |ramanslag|25 000 000| ------------------------------------------------------------ |D 1 Totalförsvarets pliktverk |ramanslag| 225 484| | | | 000| ------------------------------------------------------------ |D 2 Försvarshögskolan |ramanslag|18 395 000| ------------------------------------------------------------ |D 3 Försvarets radioanstalt |ramanslag| 423 569| | | | 000| ------------------------------------------------------------ |D 4 Försvarets forskningsanstalt |ramanslag| 121 280| | | | 000| ------------------------------------------------------------ |D 5 Flygtekniska försöksanstalten |ramanslag|30 710 000| ------------------------------------------------------------ |D6 Stöd till frivilliga | | | |försvarsorganisationer inom |obetecknat|98 771 000| |totalförsvaret m.m. | | | ------------------------------------------------------------ |Summa för utgiftsområdet | |42 372 642 000| ------------------------------------------------------------
Regeringen föreslår i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse, etapp 2 1. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om höjd beredskap, 2. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar, 3. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 5. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarsmakten (avsnitt 7.3), 6. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna (avsnitt 7.4.3), 7. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för sjö- och kustförsvarsstridskrafterna (avsnitt 7.4.4), 8. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för flygstridskrafterna (avsnitt 7.4.5), 9. att riksdagen godkänner förslaget till utveckling och anskaffning av JAS 39 Gripen delserie 3 (avsnitt 7.4.6), 10. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av planeringen för det civila försvaret, 11. att riksdagen godkänner förslaget till ledningssystemets utveckling (avsnitt 10.1), 12. att riksdagen godkänner förslaget att Nedre Norra arméfördelningen i Östersund läggs ned (avsnitt 11.2), 13. att riksdagen godkänner förslaget att Västra arméfördelningen i Skövde läggs ned (avsnitt 11.2), 14. att riksdagen godkänner förslaget att Mellersta arméfördelningen i Linköping läggs ned (avsnitt 11.2), 15. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Ystad läggs ned (avsnitt 11.2), 16. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Växjö läggs ned (avsnitt 11.2), 17. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Kalmar läggs ned (avsnitt 11.2), 18. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Gävle läggs ned (avsnitt 11.2), 19. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Borås läggs ned (avsnitt 11.2), 20. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Linköping läggs ned (avsnitt 11.2), 21. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Västerås läggs ned (avsnitt 11.2), 22. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Östersund läggs ned (avsnitt 11.2), 23. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Kiruna läggs ned (avsnitt 11.2), 24. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Kalix läggs ned (avsnitt 11.2), 25. att riksdagen godkänner förslaget att Livgrenadjärbrigaden i Linköping läggs ned (avsnitt 11.2), 26. att riksdagen godkänner förslaget att Älvsborgsbrigaden i Borås läggs ned (avsnitt 11.2), 27. att riksdagen godkänner förslaget att Lapplandsbrigaden i Umeå läggs ned (avsnitt 11.2), 28. att riksdagen godkänner förslaget att Svea artilleriregemente i Linköping läggs ned (avsnitt 11.2), 29. att riksdagen godkänner förslaget att Norrlands artilleriregemente i Östersund läggs ned (avsnitt 11.2), 30. att riksdagen godkänner förslaget att Skånska luftvärnskåren i Ystad läggs ned (avsnitt 11.2), 31. att riksdagen godkänner förslaget att Svea ingenjörkår i Södertälje läggs ned (avsnitt 11.2), 32. att riksdagen godkänner förslaget att Svea trängkår i Linköping läggs ned (avsnitt 11.2), 33. att riksdagen godkänner förslaget att Hälsinge flygflottilj i Söderhamn läggs ned (avsnitt 11.2), 34. att riksdagen godkänner förslaget att Krigsflygskolan i Ljungbyhed läggs ned (avsnitt 11.2), 35. att riksdagen godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen (avsnitt 11.2), 36. att riksdagen godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala (avsnitt 11.2), 37. att riksdagen godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum (avsnitt 11.2), 38. att riksdagen godkänner förslaget att inrätta Arméns taktiska centrum i Enköping (avsnitt 11.2), 39. att riksdagen godkänner förslaget att inordna Öresunds marindistrikt i marinkommandoorganisationen (avsnitt 11.2), 40. att riksdagen godkänner förslaget att inordna Karlskrona örlogsskolor i Berga örlogsskolor (avsnitt 11.2), 41. att riksdagen godkänner förslaget att omorganisera SWEDINT till Försvarsmaktens internationella kommando i Södertälje (avsnitt 11.2), 42. att riksdagen godkänner förslaget beträffande omfattning av För- svarsmaktens grundorganisation och lokalisering av däri ingående organisationsenheter (avsnitt 11.3), 43. att riksdagen godkänner förslaget om ett totalförbud mot användning av antipersonella minor i det svenska försvaret (avsnitt 17.4), 44. att riksdagen godkänner förslaget angående förberedelser för införande av särskilda bevakningsplutoner (avsnitt 17.6), 45. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid försäljningstillfället nedsätta statskapitalet avseende mark, anläggningar och lokaler med det bokförda värdet på sådana objekt som skall avvecklas till följd av riksdagens beslut om reducering av Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation (avsnitt 17.7), 46. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar beträffande försäljningsintäkterna som uppstår som en följd av avvecklingen (avsnitt 17.7), 47. att riksdagen godkänner förslaget till omdefinierad JAS-ram (avsnitt 17.12), 48. att riksdagen godkänner de av regeringen förordade riktlinjerna för hur upplysningsverksamheten rörande krigsfångar m.fl. skall anordnas (kapitel 18), 49. att riksdagen godkänner förslaget att Militärhögskolan och Försvarshögskolan läggs ned den 31 december 1996 och att den nya myndigheten Försvarshögskolan inrättas den 1 januari 1997 (avsnitt 19.5), 50. att riksdagen godkänner förslaget till ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 (avsnitt 20.1), 51. att riksdagen godkänner förslagen till mål för funktionerna inom det civila försvaret (kapitel 20): - funktionen Civil ledning (avsnitt 20.3.1) - funktionen Ordning och säkerhet (avsnitt 20.3.2) - funktionen Utrikeshandel (avsnitt 20.3.3) - funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst (avsnitt 20.3.4) - funktionen Psykologiskt försvar (avsnitt 20.3.5) - funktionen Socialförsäkring m.m. (avsnitt 20.3.6) - funktionen Hälso- och sjukvård m.m. (avsnitt 20.3.7) - funktionen Postbefordran (avsnitt 20.3.8) - funktionen Telekommunikationer (avsnitt 20.3.9) - funktionen Transporter (avsnitt 20.3.10) - funktionen Finansiella tjänster (avsnitt 20.3.11) - funktionen Skatte- och uppbördsväsende (avsnitt 20.3.12) - funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. (avsnitt 20.3.13) - funktionen Arbetskraft (avsnitt 20.3.14) - funktionen Flyktingverksamhet (avsnitt 20.3.15) - funktionen Landskaps- och fastighetsinformation (avsnitt 20.3.16) - funktionen Energiförsörjning (avsnitt 20.3.17) - funktionen Försörjning med industrivaror (avsnitt 20.3.18), 52. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Fortifikationsverket (avsnitt 20.5), 53. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarets materielverk (avsnitt 20.5), 54. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Totalförsvarets pliktverk (avsnitt 20.5), 55. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för den nya myndigheten Försvarshögskolan (avsnitt 20.5), förutsatt att riksdagen godkänner förslaget i punkt 49 ovan, 56. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarets radioanstalt (avsnitt 20.5), 57. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarets forskningsanstalt (avsnitt 20.5), 58. att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Flygtekniska försöksanstalten (avsnitt 20.5).
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 1995/96:199 JAS 39 Gripen-projektet
I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning rörande läget i JAS 39 Gripen- projektet. Yrkanden finns ej.
Motionerna
Yrkanden i motioner avgivna med anledning av proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse, etapp 2
1996/97:Fö1 av Siri Dannaeus (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om placering av Swedint i Strängnäs.
1996/97:Fö3 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av Försvarsmaktens försörjningscentrum till Karlstad.
1996/97:Fö4 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned försvarsområdesstaben i Kalmar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fö5 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Stridsskolan Mitt Kvarn.
1996/97:Fö6 av Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om att avveckla Lapplandsbrigaden.
1996/97:Fö7 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förlägga Swedints verksamhet till Strängnäs garnison.
1996/97:Fö8 av Roland Larsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att IB 4 skall utgöra en av de kvarvarande armébrigaderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Svea trängkår skall kvarstå i organisationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en Fo-stab skall lokaliseras till Linköping,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att med ändring av regeringens förslag Arméns taktiska centrum inrättas i Linköping alternativt Kvarn.
1996/97:Fö10 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivillig värntjänst, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de civila styrkorna måste få en grundläggande miljöutbildning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrikta civilpliktsutbildningen mot miljöskydd, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att totalförsvarsutbildningen i så hög grad som möjligt samlokaliseras och samutbildas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att förbättra informationen före, under och efter inskrivningen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta bort de frågeformulär som personer måste besvara som efter sex månader efter mönstring ansöker om vapenfri tjänst, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det ej skall vara möjligt att avslå ansökan om att få göra vapenfri tjänst, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidningen Värnpliktsnytt, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om matersättning, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en person med bristande språkkunskaper inte skall betraktas som mindre lämplig vid mönstringen. 1996/97:Fö11 av Karin Starrin (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att flygflottiljen F 15 skall vara kvar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt kalkylunderlag tas fram, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge Luftfartsverket i uppdrag att göra en konsekvensutredning om det samlade luftrummet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensanalyser. 1996/97:Fö12 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av en marin helikopterdivision till Säve. 1996/97:Fö13 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållandet av försvarsområdesstaberna i Kalmar och Växjö. 1996/97:Fö14 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Fo-stab, miloverkstad, skjutfält m.m. i Växjö och Kosta. 1996/97:Fö15 av Elver Jonsson och Eva Eriksson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag att Älvsborgsbrigaden i Borås läggs ned godkänner vad i motionen anförts om att Älvsborgsbrigaden behålls och att Hallandsbrigaden genomgår förändringar enligt överbefälhavarens förslag, 2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att en gemensam garnison under C MKV ingår i södra militärområdet. 1996/97:Fö16 av Rolf Dahlberg och Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Fo 21 i Gävle skall vara kvar som självständig myndighet. 1996/97:Fö17 av Kerstin Warnerbring och Helena Nilsson (c) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse vad avser förslaget att avveckla Skånska luftvärnskåren i Ystad (Lv 4). 1996/97:Fö18 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av Ing 1. 1996/97:Fö19 av Inga Berggren m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Skånska luftvärnskåren i Ystad, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Krigsflygskolan i Ljungbyhed. 1996/97:Fö20 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att lägga ned I 15 och IB 15 i Borås. 1996/97:Fö21 av Carina Hägg m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Eksjö som placeringsort för ett minröjningscentrum, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sveriges kommande minröjningscentrum bör inrättas som en del i Fältarbetsskolan i Eksjö. 1996/97:Fö22 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterverksamhetens betydelse för försvaret av Göteborg, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av helikopterdivisionernas placering, 3. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag om vad i motionen anförts om försvarsgrensövergripande samordning av grundutbildning avseende marina verksamheten och stadsskytteförband avsedda för Göteborgsområdet. 1996/97:Fö23 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av hur organisation och uppgifter är avvägda mot våra säkerhetspolitiska mål, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det civila försvarets medverkan och resurser vid multifunktionella insatser samt ÖCB:s ansvar, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsstyrelsens roll i beredskapsplaneringen, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att finna former för resurstilldelning till det civila försvarets ledningssystem, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om territorialförsvarsförbanden, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemvärnets betydelse och materiel, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 14 stridsflygdivisioner behövs för att nå rimlig uthållighet, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet ytstridsfartyg, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nio operativa ubåtar, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gjorda investeringar i fasta marina försvarsanläggningar, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen återkommer med konkreta åtgärder för att säkerställa försvarets materielförsörjning, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Krigsflygskolan F 5 i Ljungbyhed bör innefattas i den föreslagna översynen av Försvarsmaktens skolverksamhet, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvisa regeringens förslag beträffande utformningen av grundorganisationen till förmån för Försvarsmaktens förslag, 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksdagen årligen skall beredas tillfälle att ta del av vidtagna planeringsåtgärder utifrån tydliga mål vad gäller vår anpassningsförmåga, 32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vad som sägs om den civila personalens kompetens, 33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att projektanställa totalförsvarspliktiga för information i skolor, 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av försvarsområdesstaber i varje län, 35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undvika ytterligare byråkratisering när det internationella kommandot inrättas, 36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etik i utbildningen vid det internationella kommandot, 39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslitning och förrådsställning av materiel i internationell verksamhet, 41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i samband med skapandet av den nya Försvarshögskolan särskilt beakta den nuvarande Försvarshögskolans identitet, 42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den nuvarande helikopterdivisionen på Säve ej avvecklas, 43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ge förslag på åtgärder som kompenserar förändringarna av vår operativa förmåga vid ett förbud mot antipersonella minor, 44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens sjukhusförband, 45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en totalavvägning av totalförsvarets sjukhusresurser, 46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnaderna vid miljösanering, 47. att riksdagens som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att totalförsvarets myndigheter i samband med kontrollstationen 1998 bör inkomma med beslutsunderlag för en ekonomisk nivå som fr.o.m. 1999 ej minskas ytterligare, 48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den beslutade besparingen på 2 000 miljoner kronor under perioden 1999-2001 ej bör verkställas. 1996/97:Fö25 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att Älvsborgsbrigaden i Borås behålls och bildar en garnison under chefen MKV ingående i Södra militärområdet. 1996/97:Fö26 av Lennart Klockare och Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en arméskola i Boden. 1996/97:Fö27 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Överbefälhavaren får i uppdrag att genomföra en effektiv kustartilleriutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anskaffning av ytterligare två ytstridsfartyg YS 2000 och i övrigt den materiella förnyelsen av sjö- och kustförsvarsförbanden i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varvsproduktionen på Muskö. 1996/97:Fö28 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt artilleriutbildning inom Östersundsgarnisonen. 1996/97:Fö29 av Conny Öhman m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att IB 4 skall utgöra en av de kvarvarande armébrigaderna, 2. att riksdagen beslutar att Svea trängkår skall kvarstå i organisationen, 3. att riksdagen beslutar att en Fo-stab skall lokaliseras till Linköping, 4. att riksdagen beslutar att med ändring av regeringens förslag Arméns taktiska centrum inrättas i Linköping alternativt Kvarn. 1996/97:Fö30 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om att utbildningen av stabs- och sambandsförband skall upphöra i Karlsborg i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Fö31 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppväxlingsbar försvarsorganisation, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elastiskt utbildningssystem, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om variabel försvarsindustri, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rådgivande säkerhetsorgan, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompletterande kontrollstation. 1996/97:Fö32 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av Lapplandsbrigaden. 1996/97:Fö33 av Margareta Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av totalförsvarets minröjningscentrum till Eksjö. 1996/97:Fö34 av Axel Andersson och Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försvarsområdesstaben skall bibehållas i Gävle. 1996/97:Fö35 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av flygflottiljen i Söderhamn, F 15, i den nya försvarsorganisationen. 1996/97:Fö36 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avkriminalisering av vägran att fullgöra totalförsvarsplikt. 1996/97:Fö37 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:4 vad avser förslaget att avveckla Skånska luftvärnskåren (Lv 4) i Ystad. 1996/97:Fö38 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna ramen för försvarsbeslutsperioden 1997-2001, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitet och uppväxlingsförmåga, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning och tillväxt, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om armébrigader, 10. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att under femårsperioden sätta upp ett förband av typ "luftburet kavalleri" innehållande kompanienheter, inklusive anskaffandet av ca tjugo moderna attackhelikoptrar, 11. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att den föreslagna helikopterflottiljen samlokaliseras med jägarutbildningen i södra Sverige, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marina stridskrafter, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygstridskrafter, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om neddragningar i arméns grundorganisation avseende armébrigader, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsgrensövergripande samordning av grundutbildning på Gotland och i Göteborgsområdet, 16. att riksdagen med avslag av propositionen i denna del godkänner vad i motionen anförts om att behålla F 15 i Söderhamn och lägga ned F 10 i Ängelholm, 17. att riksdagen med avslag av propositionen i denna del godkänner vad i motionen anförts om att den kommande översynen av försvarets skolverksamhet också skall omfatta den grundläggande flygutbildningen och att regeringen därefter får återkomma till riksdagen med förslag om verksamheten vid F 5 i Ljungbyhed, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lednings- och styrningsfunktioner hos Försvarsmaktens högkvarter, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska antalet milo-områden, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lägga ned fördelningsstaberna, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principen om ett försvarsområde för varje län, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om plikttjänstgöring, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om könsneutral plikttjänstgöring, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning inom civilförsvaret, 28. att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning utgår för beställning av skyddsrum och ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram om 250 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om byggande av skyddsrum, 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjuktransporter, 32. att riksdagen avslår förslaget att lägga ned Militärhögskolan respektive Försvarshögskolan och att från den 1 januari 1997 bilda en ny myndighet, Försvarshögskolan. 1996/97:Fö39 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till en nedläggning av Lapplandsbrigaden i Umeå. 1996/97:Fö40 av Margitta Edgren och Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Lv 4 i Ystad. 1996/97:Fö41 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ner Svea ingenjörskår i Södertälje i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Fö42 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 11. att riksdagen som son mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om om totalförsvarsbegreppet, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett frivilligt samarbetsprogram för hemvändande FN-soldater, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överväga en "uppehållstid" mellan internationella uppdrag så att det finns möjlighet till ordentlig behandling mot posttraumatiskt stresssyndrom, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en säkerhetsstrategi inom IT-området samt om en offensivare ledning av säkerhetssamarbete än för närvarande, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskning om icke-dödliga vapen är viktig och bör prioriteras, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte trampminorna skall ersättas med något annat vapen, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbudet mot trampminor i det svenska försvaret bör skrivas in i lag, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en tät och återkommande rapportering till riksdagen bör ske över arbetet med åtgärder för att nedbringa antalet förluster av militära skjutvapen till noll, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de icke-militära motståndsfrågorna skall ingå i det övergripande målet för funktionen Psykologiskt försvar, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det övergripande målet för Flygtekniska försöksanstalten bör vara "att främja utvecklingen av reducerade utsläpp och minskat buller till följd av flygverksamheten", 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kustbevakningens beredskap skall höjas när det gäller bevakningen av miljösituationen, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det måste ske en samordning mellan olika myndigheters kompetensområden för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån sakkunskap, inte tradition, 25. att riksdagen till ekonomisk ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar, för perioden 1997 t.o.m. 2001 anvisar 34,9 miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslagit, eller således 186 miljarder kronor, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att I 13 i Falun bör ställas om till miljövärnsregemente, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att FMB i Fårösund ställs om till miljövärnsbrigad, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sex armébrigader till år 2001, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte avveckla F 15, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla F 10, 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla F 16, 32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte anskaffa delserie tre av JAS 39 Gripen, 33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte beställning av JAS 39 Gripen delserie tre kan göras utan att riksdagen har ett fullgott beslutsunderlag beträffande antal plan, ekonomin och de säkerhetspolitiska motiven till en fortsatt utvidgning av flygstridskrafterna, 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall finnas åtta divisioner JAS 39 Gripen år 2001, 35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagändring som gör att Försvarsmakten genast kan stänga av totalförsvarspliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och främlingsfientlighet. 1996/97:Fö43 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bantningen av den svenska ubåtsflottan innebär att det inte längre finns någon svensk avsikt att anskaffa Ubåt 2000, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det inte längre är "ytterst angeläget att vi inom landet kan bibehålla nyutvecklingskapacitet för ubåtssystem", 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nyutvecklingskapacitet för ubåtssystem inte ingår bland de prioriterade basområdena, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att FMV bör få i uppdrag att försöka förhandla tillbaka delar av de 130 miljoner kronor som avsatts för projekteringen av Ubåt 2000. 1996/97:Fö44 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bibehålla nuvarande försvarsområdesindelning i Gävleborgs län. 1996/97:Fö45 av Rune Berglund och Berit Andnor (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla Fo-indelningen Fo 22 i Jämtlands län. 1996/97:Fö46 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Lapplandsbrigaden bör bli kvar i Umeå. 1996/97:Fö47 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att Militärhögskolan och Försvarshögskolan läggs ned och att den nya myndigheten Försvarshögskolan inrättas i januari 1997. 1996/97:Fö48 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett marint centrum för internationell verksamhet skapas i Karlskrona. 1996/97:Fö49 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncentration av amfibieförbandsutbildning till Karlskrona och Vaxholm, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Öresundsmarindistrikt fortsättningsvis underordnas Marinkommando syd, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avsätta särskilda medel för tekniksatsningar för att säkerställa kompetensen på ubåtsområdet i Sverige. 1996/97:Fö50 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den beslutade besparingen på 2 000 miljoner kronor inom försvaret under perioden 1999-2001 ej skall verkställas, 2. att riksdagen avvisar regeringens förslag om utformningen av grundorganisationen till förmån för den inriktning som Försvarsmaktens förslag innebär, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av försvarsområdesstaber i varje län, 4. att riksdagen beslutar att Linköpings garnison i nuvarande omfattning skall kvarstå i försvarsorganisationen, 5. att riksdagen beslutar att armébrigaden IB 4 skall kvarstå i försvarsorganisationen, 6. att riksdagen beslutar att Svea artilleriregemente A 1 skall kvarstå i försvarorganisationen, 7. att riksdagen beslutar att Svea trängkår T 1 skall kvarstå i försvarsorganisationen, 8. att riksdagen beslutar att en Fo-stab i Linköping skall kvarstå i organisationen, 9. att riksdagen beslutar att målflygdivisionen F 16M på Malmen, Linköping, skall kvarstå i organisationen. 1996/97:Fö51 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av helikopterdivisionen på Säve. 1996/97:Fö52 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett intensifierat upplysningsarbete vad gäller folkrätten, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till kännas vad i motionen anförts om försvarsmaktens krigsorganisation, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsmaktens grundorganisation, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anföts om totalförsvarspliktigas förmåner, 12. att riksdagen beslutar att möjligheten till vapenfri tjänst är en självklar rättighet oberoende av vid vilken tidpunkt den enskilde gör sitt val, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personskadeskydd för pliktpersonal, anställda och stöd till anhöriga, 14. att riksdagen beslutar att offentliggöra storleken på lagren av svenska antipersonella minor, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stridsvagnsminors detekterbarhet och självneutralisering, 16. att riksdagen beslutar att den ekonomiska ramen för totalförsvaret för försvarsbeslutsperioden 1997 till 2001 omfattar 202,6 miljarder kronor. 1996/97:Fö53 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Arméns underhållscentrum omvandlas till Försvarsmaktens försörjningscentrum och att detta lokaliseras till Skövde, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försvarsområdesstaben i Skövde bibehålls även efter en översyn av länsindelningen i Västsverige. 1996/97:Fö54 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att marindistrikt Öresund förs till Sydkustens marinkommando, 2. att riksdagen beslutar om en ökad utbildning av amfibieförband vid KAB 4 i Karlskrona, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att utnyttja såväl marinens som flygets resurser i Blekinge även för det fredstida samhällets behov. 1996/97:Fö55 av Ingrid Skeppstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av försvarets internationella kommando till Strängnäs. 1996/97:Fö56 av Helena Nilsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om grundläggande flygutbildning.
Yrkanden i motioner avgivna under allmänna motionstiden som behandlas i detta betänkande
1996/97:Fö201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning och handlingsfrihet, 5. att riksdagen beslutar anta det framlagda förslaget till övergripande mål för Försvarsmakten i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen beslutar om inriktning av krigsorganisation för markstridskrafterna i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen beslutar om inriktning av krigsorganisation för sjö- och kustförsvarsstridskrafterna i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen beslutar om inriktning av krigsorganisation för flygstridskrafterna i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen beslutar om ledningssystemets utveckling i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggningar av för- svarsområdesstaber förutom de i Kalix och Kiruna i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende förändringar i försvarsmaktens grundorganisation i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen avslår regeringens förslag att Krigsflygskolan i Ljungbyhed läggs ned i enlighet med vad som anförts i motionen, 13. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande omfattning av Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering i enlighet med vad som anförts i motionen, 14. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande uppsättande av civila beredskapsstyrkor genom grundutbildning av totalförsvarspliktiga i enlighet med vad som har anförts i motionen, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om befälsordning och utbildningssystem för yrkes- och reservofficerare, 16. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett totalförbud mot användning av antipersonella minor i det svenska försvaret i enlighet med vad som anförts i motionen, 17. att riksdagen beslutar bifalla förslaget till ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 i enlighet med vad som anförts i motionen, 1996/97:Fö202 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslagen till inriktning av verksamheten för program 1 till 15 under verksamhetsområde A - Militärt försvar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på verksamheten vid Flygtekniska försöksanstalten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av stöd till organisationer m.m. under anslaget Stöd till frivilliga försvarsorganisationer, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de icke-militära motståndsfrågorna i Styrelsen för psykologiskt försvar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioriteringar för FOA:s verksamhet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram om högst 66,670 miljarder kronor, 8. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslaget under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt Miljöpartiets förslag i tabellen ovan, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning för åren 1998 och 1999 på anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt tabellen ovan. 1996/97:Fö203 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att lägga ned underrättelsetjänsten och den därtill knutna underrättelsenämnden. 1996/97:Fö204 av Laila Bäck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidningen Värnpliktsnytts distribution till alla totalförsvarspliktiga. 1996/97:Fö205 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 76 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen godkänner förslaget till komplettering av inriktning av verksamheten för program 2 Fördelningsförband, i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 3 Försvarsområdesförband, i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 4 Armébrigadförband, i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 7 Stridsfartygsförband, i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 8 Kustförsvarsförband, i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband, i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program 14 För grundorganisationen gemensamma resurser, i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar 41 230 826 000 kr för anslaget A 1 Försvarsmakten, i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen beslutar att anslaget A 2 för budgetåret 1997 skall upphöra i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar 382 287 000 kr för anslaget B 1 Funktionen civil ledning i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen snarast bör återkomma med en ny redovisning av beräknad medelstilldelning per program om Moderata samlingspartiets förslag till anslag på utgiftsområde 6 bifalls. 1996/97:Fö206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande uppställning:
Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring ------------------------------------------------------- |A 1 Försvarsmakten | 38 333 826 | -560 000| ------------------------------------------------------- |Summa utgiftsområde | 42 372 642 | -560 000| -------------------------------------------------------
1996/97:Fö301 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors roll i försvaret. 1996/97:Fö302 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla värnpliktiga skall få utbildning i hjärt- och lungräddning under grundutbildningen. 1996/97:Fö303 av Annika Nordgren (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lägga över huvudmannaskapet över HMS Orion från flottan till FRA. 1996/97:Fö304 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avslår förslaget att i strid med ÖB:s bedömning lägga ned Lv 4. 1996/97:Fö305 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utredningen om Försvarsmaktens grundutbildning skall omfatta även den grundläggande flygutbildningen. 1996/97:Fö306 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterförbandet i Säve. 1996/97:Fö307 av Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslag till försvarets underrättelseverksamhet. 1996/97:Fö308 av Anders G Högmark och Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår propositionens förslag om nedläggning av Fo-staber, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudprincipen ett län - ett försvarsområde. 1996/97:Fö309 av Erling Bager och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att sjöräddningen på västkusten, inklusive kustbevakningsstationen i Skärhamn och 12:e helikopterdivisionen på Säve bevaras. 1996/97:Fö310 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av en statlig utredning om kvinnor inom försvarsmakten. 1996/97:Fö311 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om meritvärdering av värnpliktstjänstgöring i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Fö312 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att 12:e helikopterdivisionen fortsättningsvis skall vara stationerad på Säve. 1996/97:Fö313 av Ulla Löfgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om att avveckla Lapplandsbrigaden i Umeå i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Fö314 av My Persson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen för folkförsvarsviljan av kraftfull militär förbandsverksamhet i rikets stora befolkningscentra, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvaret för förbundsverksamheten i Göteborgsområdet åvilar marinen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inhämta beslutsunderlag för en eventuell nedläggning av den tredje marina helikopterdivisionen. 1996/97:Fö315 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av fortsatt civil pilotutbildning vid Trafikflygarhögskolan (TFHS), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inordnande av denna utbildning under Lunds universitet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av den grundläggande flygutbildningen. 1996/97:Fö316 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Trafikflygarhögskolans framtid. 1996/97:Fö317 av Patrik Norinder och Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned F 15 i Söderhamn i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Fö318 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Militärhögskolan och Försvarshögskolan den 31 december 1996 och att inrätta den nya myndigheten Försvarshögskolan den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Fö320 av Eskil Erlandsson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att i avvaktan på utvärdering av förestående försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning i Kalmar län ej genomföra föreslagen försvarsområdesförändring beträffande Jönköpings, Kalmars och Kronobergs län. 1996/97:Fö321 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att Älvsborgsbrigaden i Borås behålls och bildar en garnison under C MKV ingående i Södra militärområdet. 1996/97:Fö322 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Västsveriges försvar. 1996/97:Fö323 av Rune Rydén och Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att försvarsområdesstaben i Skåne förläggs till Revingehed i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Fö324 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring vid SWEDINT:s existerande verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Fö325 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen framförts om anskaffning och utveckling av minröjningsutrustning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillkommande arbetstillfällen genom utveckling, framtagning och utprovning av minröjningsutrustning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för att utveckla minröjningsarbete, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av medel inom försvarsbudgeten. 1996/97:Fö326 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att I 4-brigaden, Svea trängkår och Stridsskola Mitt lokaliseras till Östergötland, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Fo stab 5 förläggs till Linköping, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Arméns taktiska centrum förläggs till Östergötland. 1996/97:Fö327 av Håkan Holmberg och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att värnpliktiga med nazistiska och rasistiska åsikter eller som på annat sätt kan betraktas som våldsbenägna inte skall kunna få militär utbildning i vårt land. 1996/97:Fö328 av Siw Persson och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om F 10 i Ängelholm. 1996/97:Fö329 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Linköpings garnison i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Fö330 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av försvarsområdesbefälhavare med Fo-stab till Östersund. 1996/97:Fö401 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett maritimt center för Bottenhavet och Bottenviken placeras i Härnösand, samt att civilpliktsutbildningen med maritim profil förläggs via räddningsskolan Sandö till Härnösand. 1996/97:Fö402 av Tomas Eneroth (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att orsakerna till det höga antalet avbrutna grundutbildningar nogsamt bör undersökas. 1996/97:Fö403 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt frågeformulär och procedur för civilpliktstjänstgöring 1996/97:Fö404 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas att riksdgen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utbildning i civilmotstånd och ickevåld. 1996/97:Fö501 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av försvarsindustrins villkor, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av teknisk förnyelse för försvarets anpassningsförmåga, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av behovet av anpassningsåtgärder vad gäller försvarsindustriell kompetens, 8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om försvarsindustrins förutsättningar och villkor i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Fö502 av Gunnar Goude och Annika Nordgren (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag att föreslå former för omställning av delar av FOA:s verksamhet mot civila uppgifter vad gäller forskning och utveckling enligt vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär att formerna för genomförande av de i motionen föreslagna fyra pilotprojekten utvecklas samt att FOA och berörda instanser ges uppdraget att genomföra projekten, 3. att riksdagen för budgetåret 1997 inom utgiftsområde 6 anvisar 30 miljoner kronor till anslaget D 4 Försvarets forskningsanstalt för genomförande av de i motionen föreslagna projekten. 1996/97:Fö601 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen med ändring i förhållande till regeringens förslag anvisar ytterligare 15 000 000 kr eller totalt 409 150 000 kr till anslaget C 1 Kustbevakningen under utgiftsområde 6 Totalförsvar. 1996/97:Fö602 av Åke Carnerö och Fanny Rizell (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kustbevakningsstationen i Skärhamn. 1996/97:Fö603 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att utreda förslaget till ett huvudmannaskap för miljöräddning till sjöss och sjöräddningen. 1996/97:Fö604 av Henrik S Järrel och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av Kustbevakningens uppgifter med sikte på en förstärkning av dess myndighetsfunktioner och ingripandebefogenheter. 1996/97:Fö701 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en utredning om förutsättningarna för att växla över kostnadsansvaret för brandskydd och räddning från kommunerna till försäkringsbolagen. 1996/97:Fö702 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering av sotningsmonopolet. 1996/97:Fö704 av Lennart Thörnlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn och samordning av säkerhetsreglerna i bil- och järnvägstunnlar. 1996/97:Fö706 av Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka tillgängligheten för räddningstjänsten. 1996/97:Fö707 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Räddningstjänsten. 1996/97:Fö804 av Lennart Klockare (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av Bodens fästning. 1996/97:Fö805 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till civilt utbildningsintyg. 1996/97:Ub10 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och FOA:s civila verksamhet i fredstid. 1996/97:Ub255 av Gunnar Goude m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen anvisar 10 miljoner kronor för dyslexiprojekt från utgiftsområde 6 anslaget D 4. 1996/97:Ub514 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 10. att riksdagen för genomförande av dyslexiprojektet anvisar 10 miljoner kronor från anslaget 04 i utgiftsområde 6, 39. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag att föreslå former för omställning av delar av FOA:s verksamhet mot civila uppgifter vad gäller forskning och utveckling enligt vad som anförts i motionen, 40. att riksdagen hos regeringen begär att formerna för genomförande av de i motionen föreslagna fyra pilotprojekten utvecklas samt att FOA och berörda instanser ges uppdraget att genomföra projekten, 42. att riksdagen för de i motionen angivna projekten anvisar 30 miljoner kronor från utgiftsområde 6 anslaget 04. 1996/97:Jo795 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tjänsteplikt vid sanering av kärnkraftsolycka eller större radioaktivt utsläpp.
Yrkanden i motioner avgivna under föregående riksmöte samt med anledning av skrivelse 1995/96:199 JAS 39 Gripen-projektet
1995/96:Fö17 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare information om riskerna för materielutmattning i motorn på JAS 39 Gripen vid extrema påfrestningar. 1995/96:Fö18 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sinmening ger regeringen till känna att ytterligare beställningar inom JAS 39 Gripen-projektet inte skall ske. 1995/96:Fö19 av Annika Nordgren och Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast inrikta planeringen inför försvarsbeslutet mot att inte beställa delserie tre av JAS 39 Gripen.
Utskottet
Ärendets beredning i utskottet
Försvarsbeslutet för perioden 1997-2001 fattas med en indelning i två etapper. Den första etappen beslutades av riksdagen den 6 december 1995 (prop. 1995/96:12, bet. UFöU1, rskr. 44, bet. FöU1, rskr. 45-46). I denna första etapp tog riksdagen ställning till säkerhetspolitiken, försvarspolitiken, övergripande mål och uppgifter för totalförsvaret, övergripande inriktning av totalförsvarets utformning samt ekonomin för perioden. I den andra etappen av försvarsbeslutet har regeringen i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse föreslagit att riksdagen tar ställning till den säkerhetspolitiska kontrollstation som genomförts samt till en närmare inriktning av det militära försvarets krigsorganisation och det civila försvarets funktioner. Denna etapp omfattar också en inriktning av den militära grundorganisationen i fred samt av verksamheten under försvarsbeslutsperioden inom viktiga delområden. I enlighet med föreskrifterna i riksdagsordningens 4 kap. 8 § har utrikes- och försvarsutskotten beslutat - i likhet med försvarsbeslutets första etapp att i ett sammansatt utskott gemensamt bereda de säkerhetspolitiska frågorna. Riksdagens ställningstagande den 20 november 1996 i dessa frågor redovisas i betänkandet 1996/97:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik. Förutom proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse behandlas i detta betänkande även regeringens budgetproposition för år 1997 för totalförsvaret (prop. 1996/97:1 utg.omr. 6) och regeringens skrivelse 1995/96:199 JAS 39 Gripen-projektet. Totalt behandlas 139 motioner med sammanlagt 288 yrkanden i detta betänkande. De motioner som rör Sveriges säkerhetspolitik har överlämnats till det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet för behandling. Motioner, som väckts med anledning av regeringens proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse eller under allmänna motionstiden och som rör frågor inom totalförsvaret, men som utskottet inte tar upp nu, kommer att behandlas av utskottet i särskilda betänkanden under våren 1997. Ett av dessa betänkanden kommer att behandla regeringens proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Motionerna som remitterats till försvarsutskottet och som får en senare utskottsbehandling är Fö2, Fö9, Fö23 yrkande 19, Fö24, Fö38 yrkande 1, Fö42 yrkande 10, 13 och 37, Fö201 yrkande 1, Fö202 yrkande 6, Fi213 yrkande 18, Fö319, Fö331, Fö703, Fö705, Fö801, Fö802 och Fö803. Inför arbetet med detta betänkande har utskottet bl.a. tagit del av föredragningar av överbefälhavaren, flygvapenchefen, statssekreteraren och planeringschefen i Försvarsdepartementet, generaldirektören för Överstyrelsen för civil beredskap, generaldirektören för Statens räddningsverk, generaldirektören för Statens pliktverk, chefen för Försvarshögskolan, chefen för Militärhögskolan, företrädare för Försvarets materielverk och Luftfartsverket. Utskottet har även tagit emot uppvaktningar av företrädare för flygfottiljer, garnisoner, regementen, länsstyrelser och kommuner m.fl. En redovisning av dessa uppvaktningar finns i bilaga 5. Näringsutskottet har yttrat sig till försvarsutskottet i fråga om propositionens redovisning rörande de försvarsindustriella frågorna. Skatteutskottet och arbetsmarknadsutskottet har i yttrande till försvarsutskottet tillstyrkt propsitionens förslag när det gäller målen för funktionen Skatte- och uppbördsväsende respektive för funktionen Arbetskraft. Skatte-, närings- och arbetsmarknadsutskottets yttranden bifogas betänkandet som bilagorna 6, 7 och 8. För totalförsvaret gemensamma frågor
Totalförsvarsbegreppet
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen föreslagit i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2, - i det följande benämnt totalförsvarspropositionen - kapitel 5 Totalförsvarsbegreppet och kapitel 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om höjd beredskap, samt motion Fö42 (mp), yrkande 11.
Regeringen
Begreppet totalförsvar bör enligt regeringen definieras i lag. Definitionen bör tas in i lagen (1992:1403) om höjd beredskap. I dag finns begreppet totalförsvar definierat i 1 § beredskapsförordningen som, "den verksamhet som är nödvändig för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. Under krigsförhållanden omfattar totalförsvaret hela den samhällsverksamhet som då skall bedrivas". Tanken bakom begreppet totalförsvar är att ett modernt krig är totalt och drabbar hela samhället. Civila och militära resurser måste därför samverka för att stå emot och lindra krigets verkningar. Samhället i fred utgör basen för alla försvarsresurser. Vår beredskap grundas med andra ord på samhällets inneboende förmåga att möta kriser och krig. I krig omfattar totalförsvaret vårt samhälles totala ansträngningar. Regeringen framhåller att totalförsvaret inte är en organisation - utan verksamhet. Totalförsvar omfattar militär och civil verksamhet som måste upprätthållas för att samhället skall överleva. Det innebär att en mängd verksamheter måste kunna fungera såväl under kriser som i krig. För att beredskapen att möta hot av skilda slag skall vara god krävs olika typer av förberedelser på såväl civil som militär sida. Totalförsvaret består av militär verksamhet, det vill säga det militära försvaret, och av civil verksamhet som omfattar det civila försvaret.
Det är enligt regeringens mening av stor vikt att gränsdragningen görs tydlig dels mellan skilda delar av totalförsvarsverksamheten, dels mellan totalförsvar och samhället i övrigt. Själva definitionen är härvid av central betydelse. Regeringen vill också att det tydligt slås fast (2 §) att totalförsvarsresurser skall utformas så att de även kan användas vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser och stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred. Syftet är enligt regeringen därvid att dessa resurser i extraordinära lägen skall kunna förstärka det normala fredssamhällets resurser för hantering av risker och störningar. När dessa resurser tas i anspråk i sådan verksamhet är det således inte fråga om totalförsvarsverksamhet utan det handlar om att totalförsvarsresurser ställs till det samhällsorgans förfogande som hanterar en viss situation. Syftet är att effektivare utnyttja samhällets samlade resurser och inte att utvidga vad som avses med totalförsvar.
Totalförsvarsbegreppet är av grundläggande betydelse och används på många ställen i lagstiftningen (tryckfrihetsförordningen, riksdagsordningen, brottsbalken) utan att närmare definieras. Redan mot den bakgrunden anser regeringen det olämpligt att definitionen inte finns i en lag utan endast - som för närvarande - i en av regeringen beslutad förordning. Ytterligare ett skäl att definiera begreppet i lag är att regleringen av totalförsvarsverksamhet i stor utsträckning inte bara gäller statliga myndigheter utan samhället i sin helhet. Betydelsen av en lagreglering har ökat i och med att åtskillig verksamhet förts över från statliga myndigheter till kommuner och enskilda rättssubjekt. Den nuvarande definitionen av begreppet totalförsvar finns i beredskapsförordningen som knyter an till lagen (1992:1403) om höjd beredskap. Regleringen i den lagen har ett nära samband med totalförsvarsbegreppet. Därför - och eftersom man på så sätt även i fortsättningen får en naturlig koppling till regleringen av de statliga myndigheternas totalförsvarsverksamhet - anser regeringen att definitionen bör arbetas in i lagen om höjd beredskap.
Motionen
Miljöpartiet de gröna anser i partimotion Fö42 (yrkande 11) att 1 § i den angivna lagen bör ha en annan inledande lydelse än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att 1 § bör inledas med "Totalförsvar är verksamhet som behövs för att förebygga och avvärja hot mot Sverige".
Utskottet
I proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse anges (s. 52):
Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. Under krigsförhållanden omfattar totalförsvaret hela den verksamhet som då skall bedrivas.
Försvarsutskottet hade intet att erinra mot den av regeringen föreslagna definitionen. Det nu aktuella förslaget från regeringens sida innebär att begreppet skall lagregleras. Däremot innebär det inte en förändring av den definition som lagts fast i försvarsbeslutets första etapp i december 1995. Förslaget i motion Fö42 (mp), yrkande 11, innebär en utvidgning av totalförsvarsbegreppet. Enligt utskottets mening bör den definition som riksdagen redan antagit alltfort gälla. Motionen bör därför inte bifallas. Utskottet anser i likhet med regeringen att det är olämpligt att begreppet inte finns definierat i lag utan endast i en av regeringen beslutad förordning. Utskottet förordar sålunda att totalförsvarsbegreppet lagregleras genom att riksdagen godkänner regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om höjd beredskap.
Uppgifter - Helhetssyn - Anpassning
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i totalförsvarspropositionen kapitel 7.1 Övergripande mål och uppgifter för totalförsvaret och kapitel 7.2 Allmän inriktning av totalförsvarets utformning samt motionerna Fö23 (kd) yrkande 17 och 31, Fö31 (fp) yrkandena 4-5, Fö42 (mp) yrkande 24, Fö201 (m) yrkande 4, Fö203 (v) yrkande 1 samt Fö307 (m).
Regeringen
Regeringen anser att totalförsvaret under perioden 1997-2001 skall ha de uppgifter som riksdagen beslutade om 1995.
När det gäller totalförsvarets uppgifter anser regeringen att ett vidgat säkerhetsbegrepp skall vara styrande och en helhetssyn skall prägla samhällets hantering av hot och risker i fred och krig. Resurserna inom totalförsvaret måste utformas för bredare uppgifter än tidigare och med hänsyn till att olika anspråk ställs i skilda tidsperspektiv. På kort sikt, eller så länge nuvarande säkerhetspolitiska och militärstrategiska förhållanden består, bestäms de omedelbara kraven på tillgänglig förmåga av behov att: - hävda territoriell integritet, - hantera konsekvenser av kriser och konflikter i vårt närområde, - delta i fredsfrämjande och humanitära insatser samt - stärka samhällets samlade förmåga att förebygga och möta svåra på- frestningar i risker i fred.
Den traditionella uppgiften att möta väpnat angrepp ter sig däremot i nuvarande säkerhetspolitiska läge mindre framträdande. Regeringen understryker dock att den långsiktigt dimensionerande uppgiften inte desto mindre är - och förblir - att möta ett väpnat angrepp och att denna uppgift i sig har en dominerande påverkan på försvarsmyndigheternas verksamhet i närtid. En tillräckligt långsiktig försvarsförmåga kan endast säkerställas genom att en betydande förmåga upprättshålls fortlöpande, inte minst kvalitativt. Sveriges förmåga att möta ett väpnat angrepp skall vid varje tidpunkt på ett betryggande sätt svara mot tänkbara hot utgående från en aktuell bedömning av de politiska och miltärstrategiska förhållandena i omvärlden. Respekten för den nationella integriteten skall upprätthållas. Vi skall sålunda ha förmåga att ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium. Sverige skall med militära och civila resurser även kunna delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Uppbyggnaden av resurser och förberedelser för sådana är, vid sidan av de traditionella uppgifterna, en huvuduppgift för totalförsvarsmyndigheterna. De skall aktivt delta i det växande internationella förtroendeskapande samarbetet. Totalförsvarsresurserna skall stärka samhällets samlade förmåga att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred. Vilka kan uppkomma som en följd av kriser, konflikter eller fredstida katastrofer i vår omvärld, eller genom stora olyckor och andra extraordinära situationer.
När det gäller helhetssynen på hantering av hot och risker erinrar regeringen om att riksdagen år 1995 beslutat att totalförsvaret skall utformas mot bakgrund av en helhetssyn. Inriktningen av försvarspolitiken i försvarsbeslutets första etapp utgår bl.a. från en vidgad säkerhetssyn. Det finns i dag anledning att teckna en bredare bild än tidigare av tänkbara risker, hot och påfrestningar. Bilden sträcker sig från den hårda kärna av mer traditionella säkerhetspolitiska hot som vi långsiktigt inte kan utesluta, över till de nya konflikter som tenderar att blossa upp i det kalla krigets spår, till hot och risker som följer av den globala utvecklingen och det moderna samhällets sårbarhet. Enligt regeringens mening är det av stor vikt att den vidgade hotbilden och helhetssynen på hanteringen av olika hot och risker också på stor bredd genomsyrar verksamheten i alla organ med uppgifter inom totalförsvaret. Därigenom skapas - enligt regeringen - förutsättningar för en folklig uppslutning kring landets säkerhets- och försvarspolitik.
När det gäller totalförsvarets förmåga till anpassning anser regeringen att den skall vara styrande för den framtida utformningen av totalförsvaret. Krigsdugligheten skall kunna höjas under en ettårsperiod. Regeringens förslag till totalförsvarets utveckling ger förutsättningar för en anpassning på lång sikt. Utvecklingsarbetet i detta avseende måste drivas vidare. Särskilda åtgärder behöver vidtas. De överväganden som skett efter försvarsbeslutets första etapp har - i detta avseende - styrkt regeringens uppfattning att totalförsvarets förmåga till anpassning är en central fråga för försvarspolitiken. Regeringen redovisar i detta sammanhang sin syn och sina åtgärder för att - kunna fatta beslut i anpassningsfrågor, - kunna höja krigsdugligheten under en ettårsperiod samt - kunna långsiktigt anpassa totalförsvarets utformning.
Beslutsfattandet
Tillgång till bra beslutsunderlag är av stor vikt för att kunna fatta beslut om erforderliga anpassningsåtgärder. Omvälvningarna i den internationella miljön innebär att behovet av underrättelser om de nya hot och risker som behandlas inom ramen för det vidgade säkerhetsbegreppet bör uppmärksammas. Av flera skäl avser därför regeringen genomföra en översyn av underrättelsetjänsten för att säkerställa att denna ges former som svarar mot dagens krav och en ledning som är i linje med totalförsvarets utformning. Forskningsverksamhet av betydelse för anpassningsåtgärder ligger i stor utsträckning inom berörda myndigheters ansvar. Härutöver krävs dock särskilda forskningsinsatser. Därför föreslår regeringen ökade resurser under 1997 för den forskningsverksamhet som finansieras direkt av riksdagen. Säkerhetspolitiska kontrollstationer, såsom de som genomförts inom ramen för detta försvarsbeslut, anser regeringen ändamålsenliga. En ny kontrollstation är planerad att genomföras år 1998. Regeringen avser även att utveckla och stärka regeringskanslets förmåga att analysera och bereda frågor med anknytning till omvärldsutvecklingen och behovet av anpassning av totalförsvaret på kort och lång sikt.
Höja krigsdugligheten
Berörda myndigheter har, med försvarsbeslutets första etapp som grund, redovisat förslag till planering för att under en ettårsperiod höja krigsdugligheten.
Åtgärderna är inte konsekvenser av förslagen i denna proposition utan en följd av tidigare fattade beslut och redan vidtagna åtgärder. Totalförsvaret hade redan före 1992 års försvarsbeslut ett reellt behov av förberedda åtgärder för att höja krigsdugligheten. Med de redovisade planerna som grund bedömer regeringen att det nu finns tillräckliga förutsättningar för att vidmakthålla en förmåga att snabbt och resolut höja krigsdugligheten under en ettårsperiod.
Långsiktig anpassning
Behovet av att ha en förmåga till långsiktig anpassning har sin grund i svårigheten att förutsäga den framtida utvecklingen. Utvecklingen kan inte inriktas mot en relativt preciserad framtidssyn. Ett vitt spektrum av omvärldsutvecklingar måste kunna hanteras. Totalförsvaret måste ges en mera generell förmåga till anpassning i stället för att följa en utvecklingslinje som innebär ett mer förutbestämt mål. Behovet av - och förutsättningarna för - långsiktig anpassning är olika för civilt respektive militärt försvar. Det civila försvarets anpassningsförmåga grundas främst på den flexibilitet som finns i det civila samhället. Förmågan till anpassning inom det militära försvaret måste däremot i allt väsentligt skapas genom medvetna åtgärder. Gemensamt är att tidskrävande och långskiktiga åtgärder - t. ex. i fråga om infrastruktur eller komplicerade vapensystem - redan från början måste utformas eller dimensioneras så att handlingsfrihet skapas.
Motionerna
Moderata samlingspartiet tar i partimotion Fö201 (yrkande 4) upp frågan om anpassning och handlingsfrihet. Motionärerna redovisar den tidigare riksdagsbehandlingen i frågan och de uttalanden som försvarsutskottet gjort i samband härmed. När det gäller Försvarsmaktens underlag för den ettåriga höjningen av krigsdugligheten är den enligt motionärerna godtagbar. Det gäller även regeringens redovisning till riksdagen. Att anpassa förbandens krigsduglighet är metodmässigt att betrakta som en beredskapsåtgärd. Det finns dock en risk med denna planering som inte får underskattas. Att skjuta upp t.ex. materielanskaffning och repetitionsövningar, som läggs till det redan befintliga återtagningsbehovet, kan skapa en puckel av återtagningsåtgärder. Riksdagen bör därför årligen följa upp läget och fastställa en acceptabel risknivå. När det gäller den mer långsiktiga anpassningförmågan anser motionärerna att den lämnade beskrivningen inte motsvarar vare sig regeringens tidigare eget formulerade eller riksdagens uttalade krav. Därför kan förslagen i propositionen inte ligga till grund för riksdagens beslut om långsiktig anpassning. Frågorna om underrättelsetjänsten och utvecklingen av försvarsforskningen liksom metod- och planeringsfrågor såväl för statsmakterna som för ansvariga myndigheter belyses inte i regeringens förslag. Regeringen bör varje år till riksdagen redovisa en beredskapsplan där åtgärder och kostnader för såväl den ettåriga återtagningen som för den långsiktiga anpassningen av förmågan redovisas. Miljöpartiet de gröna anser i partimotion Fö42 (yrkande 24) att den säkerhetspolitiskt och militärt inriktade underrättelsetjänsten bör lägga särskild vikt vid information inom miljömässiga, politiska, ekonomiska och militära områden av betydelse för rikets säkerhet. En samordning måste härvid ske mellan olika myndigheters kompetensområden för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån sakkunskap och inte tradition. Kristdemokraterna betonar i kommittémotion Fö23 (yrkande 17) vikten av överensstämmelse mellan säkerhetspolitikens mål och totalförsvarets uppgifter, organisation och resurser. Regeringen bör därför återkomma med en analys av hur organisation och uppgifter är avvägda mot våra säkerhetspolitiska mål. Vidare menar Kristdemokraterna att en låg omedelbar försvarsförmåga - och svårigheter att förutsäga omvärldsutvecklingen - ställer stora krav på en god anpassningsförmåga. Försvarets förmåga till anpassning är en avgörande och central fråga för svensk försvarspolitik. Tydliga mål måste formuleras för totalförsvaret så att statsmakterna ges möjlighet att följa upp och utvärdera vidtagna planerings- och anpassningsåtgärder. Kristdemokraterna anser att riksdagen årligen bör beredas tillfälle att ta del av det aktuella läget i detta avseende (yrkande 31). I motion Fö307 (m) förslås att tillräckliga utbildningsresurser anslås till försvarets underrättelsetjänst så att mer kvalificerad utbildningsmateriel måtte komma till användning. I motion Fö31 (fp) föreslås (yrkande 4) dels att det byggs upp ett rådgivande säkerhetsorgan med syfte att skapa bred förståelse för den komplexa internationella miljön, dels att långsiktigt inrikta svensk försvars- och säkerhetspolitik. Vidare föreslås (yrkande 5) att det genomförs en kompletterande kontrollstation av försvarsutskottet under hösten, med hänsyn till den snabba säkerhetspolitiska utvecklingen sedan Försvarsberedningen avlämnade sin rapport sommaren 1996. I motion Fö203 (v) föreslås (yrkande 1) att underrättelsetjänsten och underrättelsenämnden läggs ned.
Utskottet
Genom försvarsbeslutets första etapp har riksdagen - i stor parlamentarisk enighet - redan beslutat (prop. 1995/96:12, FöU1, rskr. 45) om totalförsvarets uppgifter. Beslutet innebär i korthet att totalförsvaret skall utgå från ett vidgat säkerhetsbegrepp för att möta ett bredare spektrum av hot, risker och påfrestningar än tidigare. Förutom traditionella säkerhetspolitiska hot - som långsiktigt inte kan uteslutas - måste vi även skydda oss mot följderna av våldsamheter i vår omvärld, mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, terrorism, stora miljöolyckor m.m. Totalförsvarets uppgifter utvidgades till att även kunna medverka i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt bidra till att stärka samhällets samlade förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar i fred. Resurserna skall sålunda utformas för bredare uppgifter än tidigare. En helhetssyn skall prägla samhällets satsningar och åtgärder för att förebygga och hantera hot och risker i såväl fred som krig. I den nu aktuella totalförsvarspropositionen anser regeringen att totalförsvaret under den kommande försvarsbeslutsperioden alltfort bör ha de uppgifter som riksdagen redan beslutat om. Utskottet vill emellertid - i likhet med i förra årets betänkande (bet. 1995/96:FöU1 s. 28-29) - fästa uppmärksamheten på att uppgifterna för totalförsvaret har olika innebörd och tyngd i skilda tidsperspektiv och säkerhetspolitiska situationer. Förmågan att möta väpnat angrepp skall vid varje tidpunkt på ett betryggande sätt svara mot tänkbara hot utgående från aktuell bedömning av de politiska och militärstrategiska förhållandena i omvärlden. Beredskapen måste sålunda följsamt kunna anpassas till situationens krav. Väpnade angrepp som skulle kunna hota Sverige ter sig i dagens politiska läge dock osannolika. Anspråken på totalförsvarets förmåga i detta avseende kommer därför att vara begränsade ett antal år framöver. Om en situation skulle utveckla sig som innebär att ett angreppshot utvecklas mot Sverige bör vi få betydande politisk förvarning. Under fredstida förhållanden är uppgiften därför främst att hävda territoriets integritet och att ingripa mot kränkningar, att hantera konsekvenser av kriser och konflikter i vårt närområde, att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt att stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra påfrestningar i fred. Totalförsvaret skall emellertid ha en fortlöpande förmåga att förhindra att en angripare i ett spänt läge genom överraskande insatser mot vitala nationella ledningsfunktioner och mot samhällsfunktioner i övrigt kan åstadkomma en kollaps av våra försvarsmöjligheter. Totalförsvaret skall även värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande, ombesörja vård och omsorg samt trygga en livsnödvändig försörjning. Den dimensionerande uppgiften för totalförsvaret är att möta ett väpnat angrepp. Ett väpnat angrepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och utgör den viktigaste utgångspunkten för både det militära och civila försvarets planering. Uppgiften har en dominerande påverkan på totalförsvarets utformning och verksamhet. Huvudinriktningen skall vara att vi skall kunna möta en framtida angripare som utnyttjar strategiska insatsstyrkor med hög modernitet och kvalitet, oavsett vilka delar av landet - eller samhällsfunktioner - som utgör mål för angreppet.
Mot bakgrund det begränsade militära hotet i nuvarande omvärldsläge, bedömdes det i försvarsbeslutets första etapp, att totalförsvarets omedelbara krigsduglighet och beredskap kan begränsas. Den grundläggande osäkerheten om utvecklingen på längre sikt kräver emellertid förmåga till en anpassning till förändrade hot och förutsättningar. Regeringen framhåller i den nu aktuella propositionen att den är styrkt i sin uppfattning att försvarets förmåga till anpassning är en central fråga för förvarspolitiken. Enligt regeringens mening skall förmågan till anpassning vara styrande för totalförsvarets framtida utformning. För att kunna möta hot från existerande angreppsstyrkor som sätts i stånd måste totalförsvarets förmåga enligt regeringens mening snabbt och säkert kunna ökas genom att de medvetna begränsningarna i krigsduglighet och beredskap, planmässigt åtgärdas under en ettårsperiod. Totalförsvarets krigsduglighet skall sålunda höjas under en ettårsperiod. Utskottet erinrar om att riksdagen redan våren 1993 slog fast principen att väsentliga delar av totalförsvaret behöver kunna utnyttjas fullt ut med full effekt först efter en ettårig komplettering av utrustning och utbildning. Sådan angeppsformer som bygger på en långvarig styrkeuppbyggnad i vårt närområde, och som ger möjlighet till angrepp med påtagligt inslag av anfallskraft över kust eller landgräns, skall i allt väsentligt mötas genom successiva anpassningsåtgärder. Totalförsvaret skall förutom variationer av beredskap i det korta perspektivet enligt utskottets mening även kunna anpassas strukturellt till mer långtgående förändringar i det säkerhetspolitiska och militärstrategiska läget. Med en sådan långsiktig anpassningsförmåga tillgodoser vi både egna långsiktiga krav på nationell handlingsfrihet och rimliga krav på ett svenskt ansvar för säkerhetspolitisk stabilitet i det nordeuropeiska området. Utskottet vill i sammanhanget inledningsvis erinra om att utskottet i försvarsbeslutets första etapp (bet. 1995/96:FöU1 s. 32-34) inte ansåg det rimligt att - i dagens säkerhetspolitiska läge - avsätta de resurser som skulle vara nödvändiga för att det skulle vara möjligt för totalförsvaret att i sin helhet ständigt kunna vara fullt stridsdugligt för att efter en hastigt genomförd mobilisering möta ett angreppshot från iståndsatta styrkor. Utskottet ansåg det både lämpligt och nödvändigt att kunna anpassa totalförsvarets krigsduglighet, såväl i det korta perspektivet med hänsyn till läget i omvärlden, som mer långsiktigt med hänsyn till omvärldsutvecklingen i en vidare mening. Utskottet gör även nu samma bedömning.
Utskottet framhöll - genom ett särskilt tillkännagivande till regeringen - att anpassningsförmågan emellertid måste grundas på noggranna planer över utbildning och materielanskaffning. Studier måste göras över vilka kritiska faktorer som ytterst påverkar möjligheterna att på ett trovärdigt sätt genomföra en uppbyggnad. Förmågan att nå full krigsduglighet inom totalförsvaret inom högst ett år bör klarläggas. Kostnaderna för att upprätthålla en överkapacitet inom olika funktioner och med olika resurser bör beräknas. Utskottet ansåg det angeläget att regeringen - inför totalförsvarets andra etapp - redovisa för riksdagen hur en uppbyggnad (anpassning) av totalförsvarets långsiktiga krigsduglighet skall ske, dels hur förmågan till långsiktig anpassning skall säkerställas. Med hänsyn till vad utskottet då anförde i frågan godkände riksdagen vad regeringen föreslagit om anpassning.
Regeringen redovisar i totalförsvarspropositionen sin syn och sina åtgärder för att kunna fatta beslut i anpassningsfrågor om att höja krigsdugligheten under en ettårsperiod samt för att kunna långsiktigt anpassa totalförsvarets utformning. Enligt utskottet lämnar regeringen en redovisning som i flera avseenden motsvarar vad riksdagen efterlyste i anpassningsfrågorna i försvarsbeslutets första etapp. För att förbättra förmågan att kunna fatta beslut i anpassningsfrågor redovisar regeringen att den tagit initiativ till en översyn av underrättelsetjänsten, avsatt särskilda medel för forskning i systemet med de säkerhetspolitiska kontrollstationerna samt att den avser att stärka regeringskansliets förmåga. Kristdemokraterna betonar i motion Fö23 (yrkande 17) vikten av överensstämmelse mellan säkerhetspolitikens mål och totalförsvarets uppgifter och resurser, varför regeringen bör återkomma med en analys av hur dessa är avvägda mot våra säkerhetspolitiska mål. I motion Fö31 (fp) yrkandena 4 och 5 föreslås att det byggs upp rådgivande säkerhetsorgan samt att det genomförs en kompletterande kontrollstation under hösten 1996. Enligt utskottet ger den förutskickade översynen av underrättelsetjänsten, de särskilda forskningsinsatserna, förstärkningen av regeringskansliet samt systemet med säkerhetspolitiska kontrollstationer goda förutsättningar för riksdagen att göra sådana analyser och överväganden som motionärerna eferlyser. De analyser som Kristdemokraterna efterlyser av hur totalförsvarets organisation och uppgifter är avstämda mot de säkerhetspolitiska målen, kommer att ske i de aviserade kontrollstationerna. Motionärernas önskemål torde därför i huvudsak tillgodoses genom de föreslagna åtgärderna. Flera motioner tar upp frågor som rör den militära underrättelsetjänsten och underrättelsenämnden. Det gäller Fö42 (mp), yrkande 24, Fö307 (m), och Fö203 (v) yrkande 1. Utskottet erinrar om att regeringen - bl.a. efter ett uttalande av riksdagen - tagit initiativ till en översyn av underrättelsetjänsten. Många av de synpunkter som förs fram i motionerna kommer med stor sannolikhet att bli berörda i utredningsarbetet. Utskottet har vidare all anledning att räkna med att regeringen återkommer till riksdagen när den slutligen tagit ställning. Riksdagen får då mer samlat ta ställning till hur underrättelseresurserna bör inriktas, organiseras och ledas. Något uttalande behövs därför inte nu. Moderata samlingspartiet anser i motion Fö201 (yrkande 4) att redovisningen om den ettåriga krigsdugligheten är godtagbar. Riksdagen bör dock följa upp återtagningsbehovet och fastställa en acceptabel risknivå. När det gäller den långsiktiga anpassningsförmågan är redovisningen inte godtagbar. Förslagen kan därför inte ligga till grund för riksdagens beslut. Regeringen bör årligen redovisa en beredskapsplan för såväl den ettåriga som den långsiktiga anpassningen. Kristdemokraterna anser i motion Fö23 (yrkande 31) att tydliga mål måste formuleras så att statsmakterna ges möjlighet att följa upp och utvärdera vidtagna planerings- och anpassningsåtgärder.
Förutom det underlag som regeringen lämnat, har utskottet genomfört en offentlig utskottsutfrågning om anpassning som består av två delar, dels höjning av krigsdugligheten, dels långsiktig anpassning. En samtalsuppteckning från utfrågningen bifogas som en bilaga till detta betänkande. Vidare har såväl utskottet som riksdagspartierna i samband med studiebesök vid staber, förband, och industrier samt under föredragningar från myndigheter m.fl. inhämtat ytterligare underlag. Utskottet har sålunda getts en bred bild över de olika frågor som påverkar möjligheterna till anpassning i olika avseenden och vilka åtgärder som bör vidtas. Utskottet anser för sin del att de redovisade åtgärderna tills vidare är ändamålsenliga för beslut om anpassningsåtgärder i det korta perspektivet, men även i viss utsträckning för överväganden och beslut om att anpassa totalförsvarets förmåga, omfattning och inriktning i ett vidare och mera långsiktigt perspektiv. Utskottet gör bedömningen att planläggning och förberedelser för att under en ettårsperiod höja krigsdugligheten till en sådan nivå att Försvarsmakten kan möta hot mot Sverige med iståndsatta styrkor, numera bedrivs med en betydande målmedvetenhet hos berörda myndigheter. Utskottet har därför ingen invändning mot regeringens bedömning om vad som erfordras för att höja totalförsvarets krigsduglighet under ett år. En anpassning av totalförsvarets förmåga med denna tidshorisont kan - såsom anförs i partimotion Fö201 (m) - betraktas som en väl planerad och förberedd beredskapshöjning. Därför bör riksdagen årligen följa upp beredskapsläget (t.ex. behovet av repetitionsövningar, materielanskaffning m.m.) och överväga behovet av förändrad inriktning.
Den redovisning av förberedelser, kostnader m.m. som regeringen lämnat i propositionen motsvarar dock inte fullt ut vad utskottet efterlyste i december 1995. Regeringen framhåller emellertid att de föreslagna åtgärderna för att skapa en stabil grund för den långsiktiga anpassningsförmågan inte är slutgiltiga. Betydande utvecklingsarbete återstår. Regeringen avser att lämna kompletterande förslag i samband med kommande kontrollstationsarbete. I likhet med regeringen anser utskottet att betydande utvecklingsarbete återstår. Det som nu har redovisats är endast ett första steg. Resultatet av det arbetet bör redovisas för riksdagen så att riksdagen ges goda förutsättningar att följa upp och kontrollera om - och hur - förmågan till att höja krigsdugligheten och mer långsiktigt anpassa totalförsvaret byggs upp. Utskottet förutsätter sålunda att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisnin av vidtagna åtgärder och kompletterande förslag. Därmed blir det möjligt för riksdagen att kontinuerligt pröva hur anpassningsförmågan utvecklas och därmed om den nu gällande inriktningen behöver ändras. I kommittémotion Fö23 (kd) pekas på behovet av tydliga mål för riksdagens uppföljning. Utskottet har i flera sammanhang betonat vikten av tydliga och operationellt formulerade mål för riksdagens uppföljnings- och utvärderingsarbete. Tydliga och uppföljningsbara mål t. ex. vad avser beredskapsläget inom Försvarsmakten och inom det civila försvarets funktioner bör vara möjliga att utarbeta till ett verksamt instrument för riksdagen. Frågan om riksdagens styrning av totalförsvaret samt uppföljning av riksdagens beslut, behov av beslutsunderlag m.m. sett i mer principiellt perspektiv avser utskottet återkomma till i ett senare sammanhang. Utskottet anser det inte ändamålsenligt att utarbeta detaljerade planer t. ex. för hur en viss målbild i form av en definierad organisation skall kunna realiseras i ett perspektiv av långsiktig anpassning. En sådan ansats kan få en alltför styrande verkan, minska överblicken och hämma ett förutsättningslöst och flexibelt tänkande i detta avseende. Anpassningsdoktrinen kommer enligt utskottets bedömning att vara i behov av ständig utveckling där regelbunden uppföljning och utvärdering kommer att utgöra viktiga ingångsvärden. Frågan om totalförsvarets förmåga att bygga upp full stridsduglighet och en långsiktig anpassning till förändrade hot och andra förutsättningar är en viktig fråga för totalförsvarets trovärdighet, såväl utåt mot omvärlden som mot Sveriges medborgare. Utskottet kommer - inte minst mot bakgrund av förmågans centrala betydelse för försvarspolitiken - att noggrant behöva följa upp och kontrollera vilka åtgärder som regeringen och ansvariga myndigheter vidtar och värdera effekterna av dem. Det är därför naturligt att regeringen i samband med beslut om totalförsvaret även behandlar beredskapsläget för såväl den ettåriga uppbyggnaden av försvarsförmågan som behovet av åtgärder för långsiktig anpassning av totalförsvaret. Utskottet förutsätter att de frågor som förts fram i motionerna kommer att belysas av regeringen i kommande propositioner. Riksdagens behov av uppföljnings- och beslutsunderlag i anpassningsfrågor kommer därmed att tillgodoses. Utskottet har inget att invända mot vad regeringen anfört och delar således regeringens uppfattning att förmågan till anspassning skall vara styrande för totalförsvarets framtida utformning. Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört anser utskottet att motionerna Fö201 (m parti) yrkande 4 och Fö42 (mp parti) yrkande 24, Fö23 (kd kommitté) yrkandena 17 och 31, Fö307 (m), Fö31 (fp) yrkandena 4 och 5 samt Fö203 (v) yrkande 1 sålunda inte bör bifallas av riksdagen.
Ekonomisk ram under försvarsbeslutsperioden
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen tar upp i totalförsvars- propositionen, avsnitt 20.1 Utgiftsbegränsningar (s. 230-231) samt motionerna Fö23 (kd kommitté) yrkandena 47-48, Fö38 (fp parti) yrkande 6, Fö42 (mp parti) yrkande 25, Fö50 (kd) yrkande 1, Fö52 (v parti) yrkande 16 och Fö201 (m parti) yrkande 17.
Regeringen
Regeringen föreslår att den för år 1997 till år 2001 sammanlagda ekonomiska ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar skall uppgå till 220,9 miljarder kronor. Som grund för regeringens förslag i detta avseende ligger den serie beslut som riksdagen fattat angående utgiftsbegränsningar och försvarsutgifternas långsiktiga utveckling. Regeringen redovisar vidare att utgifterna inom det civila försvaret bör sänkas med 250 miljoner kronor från och med 1997. I huvudsak genomförs detta genom ändrad finansieringsform för utgifterna inom funktionerna Telekommunikationer och Energiförsörjning. Utgiftssänkningar om 200 miljoner kronor är planerade från och med år 1998 genom effektiviseringar i flertalet myndigheter inom utgiftsområdet. Hur detta närmare skall ske avser regeringen redovisa för riksdagen i nästa års budgetproposition. Tidigare planerade materielbeställningar för Försvarsmakten om 2 miljarder kronor under 1998 föreslås senareläggas. 1,2 miljarder bör i stället tillföras år 2000 och 0,8 miljarder tillföras år 2001. Regeringen gör för närvaranden bedömningen att den säkerhetspolitiska läget medger att de i den ekonomiska vårpropositionen föreslagna utgiftsbegränsningarna kan fullföljas. Med hänsyn till verksamhetens karaktär anser regeringen att denna bör styras av en långsiktig ekonomisk inriktning. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att den för åren 1997-2001 sammanlagda ekonomiska utgiftsramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar bör vara 207,1 miljarder kronor uttryckt i 1997 års priser och 220,9 miljarder kronor i löpande priser.
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i partimotion Fö201 att regeringens nedrustningspolitik innebär att anslagen till totalförsvaret kontinuerligt urholkats. Regeringens förslag till besparingar är enbart kameralt motiverade. Att fullfölja inriktningen i 1992 års försvarsbeslut innebär att Moderaterna förordar (yrkande 17) en planeringsram för 1997-2001 om 240,6 miljarder kronor. Vidare bör anslaget till de internationella fredsbevarande militära insatserna inordnas i utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. 472 miljoner kronor bör därför föras över till detta utgiftsområde.
Det ökade resursutrymme som Moderaterna föreslår bör användas så att lika delar används för att fortsätta moderniseringen av det militära försvaret respektive för att ge utrymme för ett högre antal förband. Folkpartiet liberalerna föreslår att riksdagen (Fö38 fp parti yrkande 6) godkänner den av regeringen föreslagna ramen för försvarsbeslutsperioden 1997-2001. Vänsterpartiet anser i motion Fö52 att regeringens förslag innehåller inbyggda motsättningar och att den ekonomiska ramen är orealistisk. Pengarna räcker helt enkelt inte till den organisation och de materielprojekt som man vill genomföra. Vänsterpartiet vill att man tar sig ur detta dilemma genom att genomföra kraftiga ingrepp i planeringen redan nu. Fullföljandet av inriktningen från försvarsbeslutets etapp 1 innebär enligt Vänsterpartiet (yrkande 16) att den ekonomiska ramen under perioden 1997-2001 bör uppgå till 202,6 miljarder kronor. Miljöpartiet de gröna föreslår (Fö42 mp parti yrkande 25) att riksdagen anvisar 34,9 miljarder kronor mindre under perioden än vad regeringen föreslår, dvs. sammanlagt 186 miljarder under perioden. Kristdemokraterna menar i motion Fö23 att totalförsvarets utveckling följsamt skall anpassas till omvärldsförändringar. En reell handlingsfrihet måste därför upprätthållas så att den föreslagna omstruktureringen och bantningen kan avbrytas. Regeringen har enligt Kristdemokraternas mening inte tillräckligt beaktat den säkerhetspolitiska osäkerheten, den vidgade tillämpningen av totalförsvarsplikten samt den höjda ambitionsnivån för de internationella insatserna vilka medför att kostnaderna för dessa kommer att urholka försvarets redan hårt ansträngda ekonomiska ram. Den tidigare beslutade besparingen om 2 miljarder kronor från och med år 1999 bör inte verkställas (yrkande 48). Därför bör åt myndigheterna uppdras att inför kontrollstationen 1998 komma in med ett planeringsunderlag som ekonomiskt bygger på att den angivna besparingen inte kommer att verkställas (yrkande 47). I motion Fö50 (kd) yrkande 1, förordar motionären att den beslutade besparingen på 2 000 miljoner kronor inom försvaret under perioden 1997-2001 inte skall verkställas.
Utskottet
Regeringen föreslår en ekonomisk ram för utgiftområde 6 Totalförsvar för hela försvarsbeslutsperioden 1997-2001 om sammanlagt 220,9 miljarder kronor i löpande priser. Folkpartiet liberalerna har i motion Fö38 (yrkande 6) samma uppfattning om ekonomisk nivå under perioden som regeringen. Inom det försvarspolitiska området har riksdagen - sedan lång tid tillbaka - årligen lagt fast ekonomiska planeringsramar. Verksamheten inom stora delar av totalförsvaret är av en sådan karaktär att det även behövs en långsiktigt ekonomisk grund för försvarsplaneringen. Genom den reform som den statliga budgeten nu genomgår kommer ett mer långsiktigt ekonomiskt synsätt att tillämpas även inom övriga politikområden. Utskottet delar regeringens uppfattning att det även fortsättningsvis behövs en ekonomisk ram som planeringsinriktning från riksdagens sida som utgör grund för regeringens och myndigheternas fortsatta planeringsarbete. Riksdagen har fattat en serie beslut om försvarsutgifternas långsiktiga utveckling, senast den 20 november 1996 (bet. 1996/97:UFöU1) som innebär att de säkerhetspolitiskt motiverade besparingarna alltfort bör gälla. Riksdagen och regeringen kommer fortlöpande att följa den säkerhetspolitiska utvecklingen. Säkerhetspolitiska kontrollstationer skall genomföras, varvid en senast år 1998. Utskottet förordar därför att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna ramen om 220,9 miljarder kronor för försvarsbeslutsperioden samt bifaller motion Fö38 (fp) yrkande 6. Motionerna Fö23 (yrkandena 47-48), Fö42 (yrkande 25), Fö50 (yrkande 1), Fö52 (yrkande 16) och Fö201 (yrkande 17) bör inte bifallas av riksdagen.
Beredskapsbudget för 1997
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen föreslagit proposition 1996/97:1 Budgetproposition för år 1997, utgiftsområde 6 Totalförsvar, avsnitt 6 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del. Inga motioner har avgivits över detta avsnitt.
Regeringen
Enligt 9 kap. 3 § regeringsformen skall riksdagen företa budgetreglering för närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod. Vid denna budgetreglering skall riksdagen beakta behovet av medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden. Regeringen föreslår att den tidigare beredskapsbudgeten på anslagsnivå skall upphöra och ersättas med ett system där riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret för förstärkning av försvarsberedskapen. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1997 bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit på 18 740 miljoner kronor i Riksgäldskontoret om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger. Detta system bör införas från och med budgetåret 1997. Syftet med en beredskapsbudget är att säkerställa att nödvändig beredskapshöjning inte förhindras - eller fördröjs - därför att regeringen inte disponerar erforderliga betalningsmedel. Det åligger regeringen att anvisa hur utgifter för höjning av försvarsberedskapen skall finansieras.
Utskottet
Tidigare har riksdagen årligen beslutat om en särskild beredskapsbudget för den civila delen av totalförsvaret för att regeringen vid en beredskapshöjning snabbt kunna disponera anslagsmedel för det civila försvarets behov. För det militära försvarets behov lämnade riksdagen regeringen årligen ett bemyndigande att överskrida de militära försvarets anslag om det erfordrades av beredskapsskäl. Numera finansieras utgifterna över s k ramanslag vilka inte får överskridas av regeringen. Ett nytt system behöver därför införas för att regeringen utan dröjsmål skall kunna besluta om erforderliga höjningar av försvarsberedskapen. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1997 bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit om 18 740 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för ändamålet. Utskottet anser emellertid att krediten bör gälla även för att tillgodose det militära försvarets behov av betalningsmedel i samband med en beredskapshöjning. Krediten i Riksgäldskontoret bör därför enligt utskottets mening utvidgas till 40 miljarder kronor. Utskottet förordar sålunda att riksdagen - med anledning av regeringens förslag - bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit om 40 miljarder kronor i Riksgäldskontoret, för att tillgodose behovet av medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden.
Ledningssystem inom totalförsvaret
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om ledning (s. 103-107) och informationskrigföring (s. 174-176) samt över dessa kapitel avgivna motioner, nämligen Fö23 (kd kommitté) yrkande 34, Fö38 (fp parti) yrkandena 22-24, Fö42 (mp parti) yrkande 16, Fö44 (c), Fö50 (kd) yrkande 3, Fö201 (m parti) yrkande 9 samt Fö308 (m) yrkande 2.
Regeringen
Utgångspunkter
Regeringen anger inledningsvis att riksdagen i försvarsbeslutets första etapp i stora delar anslöt sig till de utgångspunkter som regeringen då föreslog för det fortsatta arbetet med ledningssystemets utveckling. Regeringen betonar dels att riksdagen tillkännagav att underlagsarbetet måste leda fram till en helhetslösning där skilda delar av de militära och civila ledningsfunktionerna och ledningssystemen är avstämda mot varandra, dels att riksdagen pekat på behovet att ompröva det nuvarande ledningssystemet med hänsyn till förändrade villkor, inte minst den tekniska utvecklingen.
Informationskrigföring
Informationstekniken tillför nya hot och möjligheter till dagens och morgondagens konflikter och kommer, enligt regeringen, sannolikt också att medföra förändrade säkerhetspolitiska förutsättningar. Regeringen pekar på att det svenska samhället är utomordentligt beroende av väl fungerande IT-system. De samhälleliga strukturomvandlingar som IT- utvecklingen för med sig kan komma att förändra förutsättningarna för Sveriges nationella säkerhet på ett genomgripande sätt. Nätverk för tele- och datakommunikation förändrar förutsättningarna för produktion, handel och distribution av varor och tjänster, liksom för vitala försörjningssystem som betalningsväsen, energi, vatten och livsmedel och inte minst för myndighetsinformation och nyhetsförmedling. Utvecklingen innebär både nya sårbarheter och förbättrade möjligheter att säkra vår försörjning i ett krisläge. Inom det militära området möjliggör informationstekniken radikalt förändrade sätt att bedriva traditionell militär verksamhet såsom inhämtning och bearbetning av underrättelser, stridsledning och styrning av precisionsvapen mot olika mål. Enligt regeringen måste vi i Sverige dels studera och successivt vidta åtgärder för att motstå informationskrigföring, dels - som en del i möjligheterna att öka kunskaperna om skydd mot informationskrigföring - studera aktiva åtgärder för informationskrigföring och på sikt utarbeta en nationell policy. Regeringen avser därför att uppdra åt berörda myndigheter att studera sådana aktiva möjligheter. Regeringen erinrar om att den i den s.k. IT-propositionen (prop. 1995/96:125) aviserat tillsättning av en gemensam civil och militär arbetsgrupp med uppdrag att följa utvecklingen av hot och risker inom IT- området. Regeringen erinrar vidare om att riksdagen i sin behandling av IT- propositionen (bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) ansett den föreslagna arbetsgruppen otillräcklig och att regeringen borde organisera ett mer samlat och samordnat ansvar för IT-säkerhetsfrågor. Regeringen borde, enligt nämnda riksdagsbeslut, återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi för ifrågavarande område där regeringen preciserar statens ansvar och hur säkerhetsarbetet inordnas i ett nationellt handlingsprogram. Regeringen anser att det inom området informationskrigföring, som omfattar betydligt mer än bara IT-säkerhetsfrågor, finns ett stort behov att samla, organisera och sprida kunskap för att på sikt kunna utveckla en strategi. Inom detta område sägs mycket litet vara gjort. Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp med uppdraget att följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföring, sprida kunskap om informationskrigföring samt lämna förslag till hur ansvar inom området skall preciseras och hur riktlinjerna för en strategi bör se ut. Regeringen avser vidare att tillsätta en arbetsgrupp för forskning kring nya hot och risker inom ramen för det vidgade säkerhetsbegreppet.
Ledning och samordning inom totalförsvaret
Regeringen slår inledningsvis fast att totalförsvarets ledningssystem måste kunna fungera effektivt och smidigt i många olikartade situationer; i fred, vid svåra påfrestningar på samhället i fred, vid kriser och under krig. Trots att varje situation har sina speciella krav kommer krigets krav att vara dimensionerande eller starkt styrande. Ledningssystemet skall, enligt regeringen, medge ett framgångsrikt försvar mot en kvantitativt begränsad men kvalificerad angripare. Ett angrepp kan sättas in överraskande, med stor kraft och mot många mål. Det kan pågå dygnet runt och under alla väderförhållanden. Inledningsvis kommer alltid en angripare att ha initiativet och kunna välja tid, plats, medel och metoder. Sannolikt kommer en betydande del av de inledande insatserna att riktas mot vårt ledningssystem. Dessa förhållanden medför att vi måste kunna reagera och agera snabbt. En väl känd samsyn eller gemensam doktrin, som utvecklas och förmedlas genom övningar och andra förberedelser, anser regeringen vara en nödvändig förutsättning för att kunna ta initiativet utan krav på omfattande åtgärder för samordning. Regeringen menar att vi måste kunna motstå och överleva den informationskrigföring som en angripare sannolikt tillgriper. Alternativa förfaringssätt som kräver att lägre nivåer handlar självständigt måste finnas. Regeringen anmäler att det sedan länge inom Försvarsmakten utvecklas metoder och materiel för såväl aktiv som passiv telekrigföring. Dessa verksamheter bör utvidgas till att även omfatta andra aspekter av informationskrigföring. Regeringen bedömer utvecklingen av informationstekniken vara av stor betydelse. På sikt torde denna utveckling medge en betydande ökning av flexibiliteten och anpassbarheten i ledningssystemet inom totalförsvaret. Regeringen anser att ett grundläggande mål vid utvecklingen av ledningssystemet är att åstadkomma ett sammanhållet system - en homogen ledningskedja. Kommunikations- och informationssystemen måste kunna samverka tekniskt och vara i balans inom hela ledningssystemet. Arbetsmetoder och synen på ledning bör vila på en gemensam grund för att undvika tidsfördröjningar. Enligt regeringens mening är de principer för ledningssystemet inom totalförsvaret som lades fast i 1992 års försvarsbeslut i huvudsak giltiga, t.ex. - kravet på ledningsförmåga i hela landet med möjlighet att påverka all för totalförsvaret viktig verksamhet, - strävan efter överensstämmelse i ledning mellan fred och kris/krig, - vikten av samverkan på alla nivåer mellan militärt och civilt försvar.
Formuleringarna beträffande samordningsbehoven inom totalförsvaret anser dock regeringen vara för generella. De behöver därför ses över. Det finns från flera utgångspunkter anledning att se över behoven på de olika nivåerna i ledningssystemet. Regeringen avser att genomföra en analys av dessa behov. En sådan analys blir en viktigt grund vid en omprövning av ledningsstrukturen beträffande t.ex. antalet ledningsnivåer. Regeringen anför vidare att den pågående utvecklingen i såväl ?kulturella? som tekniska avseenden är av vital betydelse. Den förutsätter i sin tur att övningar och annan verksamhet inom ledningssystemet genomförs i betydande omfattning. Regeringen bedömer att den pågående utvecklingen på 5-10 års sikt kommer att påtagligt öka handlingsutrymmet när det gäller att bygga upp och välja mellan olika alternativa ledningsstrukturer.
Det militära ledningssystemet
Regeringen anser att det grundläggande för utvecklingen av det militära ledningssystemet bör vara att försöka åstadkomma en ledningsöverlägsenhet i förhållande till en angripare och sedan behålla denna överlägsenhet. Detta förutsätter bl.a. långtgående delegering för att möjliggöra initiativ på lägre nivåer. Snabbhet och automatik, grundat på en väl känd doktrin, krävs för att vi skall kunna agera och reagera på kortare tid än angriparen, så att denne kommer i efterhand. Enligt regeringens mening bör det militära ledningssystemet utformas med högkvarter och militärområdesstaber för operativ ledning. Därunder leder taktiska chefer krigsförbanden. En viktig princip är att varje ledningsorgan dimensioneras och utformas med hänsyn till dess ledningsuppgifter, geografiska och andra förhållanden samt hur många förband som skall ledas. Detta medför att t.ex. försvarsområdesstaber kan se olika ut. Regeringens förslag innebär följande: * Högkvarteret behålls. * De tre militärområdesstaberna behålls. Kaderorganisationen reduceras. * Antalet försvarsområden reduceras till 16 varvid samverkan i flertalet fall kommer att ske med två länsstyrelser. En ytterligare reduktion bedöms kunna ske när länsindelningen i västra Sverige beslutats. * Försvarsområdesstaberna i Kalix och Kiruna omorganiseras till gränsjägarstaber med uppgift att leda markstrid. * En fördelningsstab behålls i varje militärområde. Antalet reduceras från sex till tre. * Marinkommandoledningarna behålls men reduceras personellt. * Den taktiska ledningen av flygstridskrafter omorganiseras efter hand. De tre flygkommandona behålls men reduceras personellt. Under överbefälhavaren organiseras en enhet för central taktisk ledning av flygresurser. * De tre underhållsregementena behålls. De övertar efterhand uppgifter från försvarsområdena, marinkommandona, flygkommandona och underhållsförbanden för att skapa försvarsmaktsgemensamma lösningar.
Ledningssystem för det civila försvaret
Regeringen anför att det civila försvaret innehåller en "områdesdimension" med nivåerna regering, civilbefälhavare, länsstyrelser/landsting och kommuner samt en "funktionsdimension" med regering och funktionsansvariga myndigheter. Det civila ledningssystemet blir därför mer komplext än det militära. Regeringen anser att ledningssystemets grundberedskap i närtid inriktas mot att skapa en betryggande förmåga att möta de krav som ett väpnat angrepp i nuvarande omvärldsläge ställer. Regeringen bedömer då att alla väsentliga krav som ställs på ledningssystemet för att kunna hantera svåra påfrestningar också uppfylls. Regeringen bedömer det nödvändigt med en fortsatt satsning på att förstärka de civila ledningsorganens resurser på fredsarbetsplatserna, bl.a. i fråga om utveckling och anskaffning av tekniskt stöd, telesäkerhetsåtgärder, datasystemsäkerhet, reservkraft och i förekommande fall fysiskt skydd.
Sammanfattning av ledningssystemets utveckling
Regeringen föreslår i sammanfattning: * Nuvarande nivåer i ledningssystemet behålls. Antalet ledningsorgan reduceras. * Varje ledningsorgan utformas individuellt med hänsyn till behovet. * Försvarshögkvarteret och de tre militärområdesstaberna behålls. Kaderorganisationen reduceras. * Ledningskompetensen förbättras genom bl.a. utökad utbildnings- och övningsverksamhet. * Satsningarna på de civila ledningsorganens ledningsresurser på fredsarbetsplats fortsätter.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till ledningssystemets utveckling.
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiet finns det anledning att ifrågasätta behovet av organisatoriska förändringar som konsekvens av teknik- och doktrinutveckling i ledningshänseende. Enligt vad som anförs i partimotion Fö201 (m) erfordras en genomgripande genomlysning av ledningsfunktionerna (tekniskt, operativt och taktiskt) som i sin tur kan leda till avgörande förändringar i ledningsstruktur och informationsflöde. Även högre ledningsnivåer bör innefattas i utredningen. Motionärerna anser inte att regeringsförslaget uppfyller riksdagens önskemål om helhetssyn. Det bör avslås. Det enda konkreta förslaget i propositionen sägs vara en omotiverad nedläggning av försvarsområdesstaberna. Dessa stabers betydelse har inte minskat. Huvudprincipen ett län-ett försvarsområde bör därför alltjämt gälla (yrkande 9). I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) anförs att Försvarsmaktens centrala ledningsorgan bör anpassas till omfång och antal i takt med att försvarets organisation minskar. Enligt motionärerna är det därför rimligt att minska antalet militärområden från tre till två (yrkande 22). Härvid bör Milo Syd och Milo Mitt slås ihop. En fortsatt anpassning av de centrala ledningsorganen skulle innebära att verksamheten vid fördelningsstaberna integreras i milostaberna. De resterande tre fördelningsstaberna bör därför, enligt motionärerna, kunna avvecklas (yrkande 23). Samma motionärer konstaterar att regeringsförslaget innebär att tio försvarområdesstaber avvecklas. Därmed frångås principen att län och försvars- område skall sammanfalla. Eftersom samverkansbehovet mellan de civila och de militära delarna inom totalförsvaret har ökat förordas att denna princip alltfort skall gälla (yrkande 24). Miljöpartiet anser att regeringen borde ha lyft in lednings- och informationskrigföringen i arbetet med försvarspropositionen, eftersom dessa områden - tillsammans med den vidgade hotbilden - i hög grad borde påverka totalförsvarets utformning och organisation. I partimotion Fö42 (mp) hänvisas till riksdagens behandling av IT-propositionen våren 1995 (prop. 1995/96:125, bet. TU19, rskr. 282) och att då en enig riksdag framhöll att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas tydligare. Regeringen borde återkomma med en samlad strategi. En sådan strategi saknas. Motionärerna anser vidare det vara helt otillräckligt att endast tillsätta en arbetsgrupp för att följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföringen. Vad som sålunda anförts i motionen om behovet av en säkerhetsstrategi inom IT-området samt om en offensivare ledning av säkerhetssamarbetet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 16). Kristdemokraterna framhåller i sin kommittémotion Fö23 (kd) att försvarsutskottet tidigare markerat betydelsen av att säkerställa de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet på lokal och regional nivå samt att det vore olämpligt att låsa sig till en viss volymmässig reduktion av antalet försvarsområden utan att se hur väl ett sådant beslut passar in i helheten. Den reducering av antalet försvarsomåden som föreslås innebär att det inte kommer att finnas en kvalificerad militär ledning i varje län. Detta kommer enligt motionärerna att leda till stora förändringar som direkt berör hemvärnet och övriga frivilligorganisationer samt den samverkan som äger rum med länets civila försvar. Kristdemokraterna menar därför att det är nödvändigt att försvarsområdesstaberna finns kvar i varje län för att frivilligorganisationernas verksamhet skall kunna säkerställas (yrkande 34). Flera enskilda motioner uttalar sig också till förmån för att behålla principen ett län-ett försvarsområde. Detta sker i motion Fö44 (c), som med stöd av denna princip förordar att försvarsområdesindelningen i Gävleborgs län behålls, i motion Fö50 (kd) yrkande 3 samt i motion Fö308 (m) yrkande 2.
Utskottet
Inför försvarsbeslutets första etapp förutsatte utskottet (bet. 1995/96:FöU1 s. 45) att regeringen hösten 1996 utifrån en helhetssyn förelägger riksdagen ett underlag för principställningstaganden om det framtida ledningssystemets utveckling. Utskottet uttalade vidare att den nya säkerhetspolitiska situationen innebär att totalförsvarets ledningsorganisation i krig och fred behöver förändras. Utskottet framhöll vikten av att ha ett effektivt ledningssystem i de framtida situationer och stridsmiljöer som kan förutses, liksom för ledningsuppgifter i den fredstida verksamheten. Regeringen behandlar informationskrigföringen i totalförsvarspropositionen i ett särskilt avsnitt. Ett hänsynstagande till informationskrigföringens hot och möjligheter är en av de viktigaste förutsättningarna när det gäller utformningen av framtida ledningssystem. Utskottet har ingen erinran mot den beskrivning som regeringen gör av informationskrigföringen. Informationstekniken tillför nya hot och möjligheter till dagens och morgondagens konflikter och kommer sannolikt också medföra förändrade säkerhetspolitiska förutsättningar. Informationskrigföringen kan beröra i stort sett all verksamhet i samhället. Därmed suddas gränserna ut mellan begreppen fred, kris och krig. Riksdagen har begärt (bet. 1995/96:TU19, rskr. 282) att regeringen organiserar ett samlat och samordnat ansvar för IT-säkerhetsfrågorna samt återkommer till riksdagen med en utvecklad strategi som en del i ett nationellt handlingsprogram. Några sådana förslag har ännu inte lämnats men utskottet har erfarit att arbete pågår i regeringskansliet. Regeringen anmäler att den avser tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföringen, sprida kunskap härom samt lämna förslag dels till ansvar inom området, dels riktlinjer för en strategi. Utskottet håller med regeringen om att informationskrigföring omfattar betydligt mer än s.k. IT-säkerhet. Vidare studeras av Statskontoret konsekvenserna av den ökade användningen av Internet ur ett sårbarhetsperspektiv. Utskottet har förståelse för att området är komplext och att det därför kan behövas tid för att bli genomarbetat. Utskottet har dock erfarit att regeringens ambition är att inom något år komma till riksdagen med en samlad redovisning. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att det tas ett helhetsgrepp på frågan, där IT-säkerheten utgör en del. Det avgörande är härvid ett aktivt och tydligt ansvarstagande av regeringen för det fortsatta arbetet, vilket underlättas av att regeringen inom sig utsett ett statsråd med ett samordnande ansvar för IT-frågorna. Utskottet anser därmed att vad som anförs i partimotion Fö42 (mp) yrkande 16 i huvudsak är beaktat, varför riksdagen inte bör bifalla yrkandet. Utskottet vill också peka på några förändringar i framtida krigs karaktär. Informationstekniken ger radikalt förändrade förutsättningar för att bedriva militär verksamhet. Teknikutvecklingen gör det möjligt att med militära medel rikta kraftfulla - och sannolikt också strategiskt och politiskt avgörande - slag mot viktiga civila och militära kraftcentra. Förmågan till upptäckt och fysisk bekämpning ökar. Strävan hos en angripare att hitta en motståndares svagheter och snabbt utnyttja dem kommer sannolikt att vara mycket påtaglig. En av grunderna för försvarsbeslutets första etapp, liksom för det beslut som riksdagen nu står inför att fatta, är ett vidgat säkerhetsbegrepp. I ett sådant vidgat perspektiv uppstår delvis nya ledningsbehov. Ledningsuppgifterna kan komma att omfatta allt från insatser vid nationella katastrofer av olika slag, över militära och humanitära insatser i katastrofområden utomlands, över hantering av väpnade attacker av terrorister i våra storstadsregioner, till militära samordnade operationer i krig. Delvis nya uppgifter kommer, tillsammans med en eventuell angripares informations- och ledningskrigsförmåga att ställa förändrade krav på ledning och samordning av svenska civila och militära myndigheter, och kanske också på samverkan med andra staters civila och militära organ. Utskottet delar i allt väsentligt den syn på ledning och samordning inom totalförsvaret som regeringen redovisar i totalförsvarspropositionens kap. 10.3. Sålunda måste ledningssystemets struktur återspegla såväl ledningsansvar och samordningskrav som de praktiska möjligheterna att genomföra ledningen. Ett grundläggande mål måste vara att åstadkomma ett sammanhållet system som även omfattar regeringens ledning under kriser, krig och vid svåra påfrestningar i fred. För att detta skall vara möjligt, och för att få systemet att fungera effektivt, anser utskottet det nödvändigt med en genomarbetad doktrin - en Totalförsvarets ledningsdoktrin - och en regelbunden övningsverksamhet. Att utveckla en sådan doktrin är en viktig uppgift. En del i doktrinen bör vara de principer för ledningssystemet som riksdagen lade fast i 1992 års försvarsbeslut - och som regeringen nu refererar i totalförsvarspropositionen - med de kompletteringar av samordningsbehoven som regeringen påpekar. Utskottet vill här, liksom regeringen, särskilt framhålla behovet att förbereda anpassningsåtgärder, den förändrade synen på framtida kriser och krigs karaktär, utnyttjandet av totalförsvarsresurser vid svåra påfrestningar på samhället i fred samt den snabba tekniska utvecklingen inom ledningsområdet. I det följande föreslås betydande reduceringar i Försvarsmaktens krigsorganisation. Detta gäller såväl fältförbanden som territiorialförsvaret. Utskottet biträder därför regeringens förslag till organisatorisk utfomning av det militära ledningssystemet innefattande färre fördelningsstaber och försvars-områdesstaber än i dagens organisation. Utskottet biträder också uppsättning av en central enhet för taktisk flygledning. Försvarsområdenas antal ökades som följd av 1992 års försvarsbeslut till nuvarande nivå. Ett av de viktigaste skälen var försvarsområdesstabernas roll att stödja frivilligverksamheten. Detta motiv minskar inte självklart i tyngd med en i övrigt krympande militär organisation. Under rubriken ?Den militära ledningsorganisationen? (kap. 10.4) skriver regeringen i totalförsvarspropositionen att ?en viktig princip för organiserandet är att varje ledningsorgan bör dimensioneras och utformas utgående från karaktären av dess ledningsuppgifter, geografiska och andra förhållanden samt mängden förband att leda. Detta kan leda till att t.ex. två försvarsområdesstaber i olika delar av landet kan se helt olika ut?. Regeringen framhåller också att kraven på folklig förankring, som också utvecklades i försvarsbeslutets första etapp, ställer krav på att Försvarsmaktens verksamhet har en tillfredsställande geografisk spridning (kap. 11.1.2). Vidare anförs att regeringen därför kommer att se till att varje län även i fortsättningen innefattar minst en militär organisationsenhet. På flertalet av de orter, där enligt förslaget försvarsområdesstaberna avvecklas, kommer en militär enhet, i huvudsak lokaliserad med närhet till länsstyrelse, bl.a. som stöd för den frivilliga försvarsverksamheten och för kontakt med kommunerna att behållas. Minskningen av antalet försvarsområden innebär en inte obetydlig besparing. Utskottet anser för sin del att regeringen, med hänsyn till försvarsområdesstabernas viktiga uppgifter att stödja frivilligverksamheten och samverka med civila myndigheter, inom oförändrad ekonomisk ram bör överväga att organisera ett antal staber, utöver försvarsområdesstaben, i respektive försvarsområde. Som propositionen anger kan dessa staber se helt olika ut, vilket är en uppfattning som utskottet vill understryka. Inte minst effekten av frivilligorganisationernas närhet till en stab inom försvarsområdet motiverar att frågan ytterligare övervägs innan regeringen tar slutlig ställning. Vad utskottet här har anfört med anledning av totalförsvarspropositionens förslag om försvarsområdesstaber bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härav följer att riksdagen bör avslå partimotion Fö201 (m) yrkande 9, som förordar avslag på regeringens förslag, liksom partimotion Fö38 (fp) som förordar en minskning av antalet militärområden (yrkande 22), avveckling av fördelningsstaberna (yrkande 23) och att principen ett län-ett försvarsområde skall gälla (yrkande 24). Det anförda innebär att även motion Fö23 (kd) yrkande 34, liksom motionerna Fö44 (c), Fö50 (kd) yrkande 3 och Fö308 (m) yrkande 2, - vilka samtliga föreslår att principen om att län och försvarsområde skall geografiskt överensstämma - bör avslås av riksdagen. Utskottet kan också godta vad som i totalförsvarspropositionen anförs om ledningssystem för det civila försvaret. Det är nödvändigt att inom detta skapa en betryggande ledningskompetens, bl.a. genom ökad utbildning och övningsverksamhet. Mot bakgrund av det anförda bör således riksdagen godkänna regeringens förslag till ledningssystemets utveckling. Utskottet vill, efter detta konstaterande, peka på några förhållanden som bör övervägas i det långsiktiga arbetet med att för totalförsvaret utveckla ett effektivt ledningskoncept, arbetsmetoder, regler för beslutsfattande samt ledningsfunktionens organisatoriska utveckling. En sådan utveckling bör bl.a. utgå från: * Ledningsbehovet med avseende på de nya uppgifter som skall lösas, varvid hänsyn skall tas till det vidgade säkerhetsbegreppet. * Den framtida ledningsmiljön innefattande teknisk utveckling - möjligheter och hot - samt framtida konflikters bedömda karaktär. * Behovet av samordning och en effektivt fungerande beslutsprocess inom totalförsvaret för att kunna hantera de mycket snabba förlopp som kan komma i fråga. Härvid bör antalet ledningsnivåer granskas kritiskt. * Kravet på robusthet och flexibilitet för att inte en eventuell angripare skall finna det särskilt lönsamt att bekämpa vårt ledningssystem för att nå sina politiska syften. Det militära försvaret under försvarsbeslutsperioden 1979-2001
Uppgifter för det militära försvaret
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har anfört om uppgifter för det militära försvaret (s. 70-71) jämte motion Fö201 (m partimotion) yrkande 5.
Regeringen
Regeringen erinrar om de uppgifter för det militära försvaret som riksdagen fastställde i försvarsbeslutets första etapp i december (prop. 1995/96:12, bet. 1995/96:FöU1, rskr. 1995/96:45 och 46). Det militära försvaret skall sålunda
* försvara landet mot väpnade angrepp,
* hävda vår territoriella integritet,
* kunna genomföra internationella fredsbefrämjande insatser och
* kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
Regeringen erinrar vidare om att riksdagen vid detta tillfälle ställde sig bakom regeringens uttalande att ett väpnat angrepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och att det därmed långsiktigt är den viktigaste utgångspunkten för totalförsvarets planering. Även under perioder då bedömningen av tänkbara hot leder till att det endast finns små anspråk på omedelbar militär förmåga, måste det militära försvarets verksamhet och utveckling präglas av att uppgiften att försvara landet mot väpnade angrepp är det yttersta motivet för det militära försvarets existens. Regeringen föreslår nu att följande övergripande mål skall gälla för det militära försvaret och därmed för Försvarsmakten:
* Försvarsmaktens fundamentala uppgift är att i fred förbereda sig för att i krig försvara riket mot väpnade angrepp som hotar dess frihet och oberoende. Angrepp skall kunna mötas var det än kommer ifrån och hela landet skall kunna försvaras.
* Försvarsmakten skall kontinuerligt i fred och under kriser kunna övervaka och hävda rikets territoriella integritet, i luften, till sjöss och på marken.
* Försvarsmakten skall kunna ställa kvalificerade förband och andra resurser till förfogande för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.
* Försvarsmakten skall kontinuerligt kunna stödja samhället vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
* I det nuvarande omvärldsläget är de militära hoten starkt begränsade. Försvarsmakten skall emellertid ha förmåga att anpassa sig till förändrade krav och förutsättningar i detta avseende. På motsvarande sätt skall förmågan att lösa övriga uppgifter kunna anpassas.
* Försvarsmaktens beredskap skall därför medge att organisationens huvuddel inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet. Beredskap, organisation och planläggning skall vidare medge att Försvarsmaktens förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att motsvara framtida krav och behov.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarsmakten.
Motionen
Moderata samlingspartiet kritiserar i sin partimotion Fö201 (m) att internationella insatser och förmåga att kunna stödja samhället vid svåra nationella påfrestningar i fred jämställs med försvar mot väpnat angrepp och hävdandet av rikets territoriella integritet. Motionärerna anser omvälvningen av Försvarsmaktens övergripande mål som omotiverad. De anser också att formuleringen av målen leder till felavvägningar och suboptimeringar av försvarsresurserna. I motionen föreslås (yrkande 5) att riksdagen antar övergripande mål för Försvarsmakten med en delvis annan formulering än regeringens förslag. Skillnaden framgår av kursivtexten i det följande.
* Försvarsmaktens fundamentala uppgift är att i fred förbereda sig för att i krig försvara riket mot väpnade angrepp som hotar dess frihet och oberoende. Angrepp skall kunna mötas var det än kommer ifrån och hela landet skall kunna försvaras.
* Försvarsmakten skall kontinuerligt i fred och under kriser kunna övervaka och hävda rikets territoriella integritet, i luften, till sjöss och på marken.
* (två stycken har utgått)
* I nuvarande omvärldsläge är de militära hoten starkt begänsade. Försvars- makten skall emellertid ha betryggande förmåga att anpassa sig till förändrade krav och förutsättningar i detta avseende. På motsvarande sätt skall förmågan att lösa övriga uppgifter kunna anpassas.
* Försvarsmaktens beredskap skall därför medge att organisationens huvuddel inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet. Beredskap, organisation och planläggning skall vidare medge att Försvarsmaktens förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att motsvara framtida krav och behov.
Försvarsmakten skall dessutom
* kunna ställa kvalificerade förband och andra resurser till förfogande för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser,
* kontinuerligt kunna stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred.
Utskottet
Riksdagen beslutade (prop. 1995/96:12, bet. 1995/96:FöU1, rskr. 1995/96:45 och 46) om fyra uppgifter för det militära försvaret. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner sex övergripande mål för Försvarsmakten. Utskottet har ingen erinran i sak mot de övergripande mål som regeringen anger. De är en utveckling och en komplettering av de uppgifter för För- svarsmakten som riksdagen har beslutat och de har formulerats så att de stämmer överens med innebörden av dessa uppgifter. Utskottet anser inte att dessa uppgifter utgör benämningen "övergripande mål". Målstyrning förutsätter att målenen anges så att är beskrivna att måluppfyllelsen i kan mätas eller uppskattas. Detta torde inte vara möjligt med de av regeringen och i motionen föreslagna "övergripande målen". Utskottet kan inte heller se hur de i propositionen angivna "övergripande målen" är relaterade förhåller sig till andra mål som i en målhierarki gäller Försvarsmakten. Utskottet förutsätter att regeringen i det fortsatta arbetet med att utveckla målstyrningen inom totalförsvaret ser över målformuleringarna och också samordnar begrepp m.m. för de skilda delarna inom totalförsvaret. Med utgångspunkt i vad som här har anförts förordar utskottet att riksdagen godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarsmakten. Motion Fö201 (m parti) yrkande 5, som föreslår att målen formuleras annorlunda, bör därmed avslås av riksdagen.
Läget i det militära försvaret inför försvarsbeslutsperioden
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har anfört om läget i det militära försvaret (s. 58-59).
Regeringen
Regeringen anmäler att de förändringar av organisationen som riksdagen angav i 1992 års försvarsbeslut i allt väsentligt har genomförts, med de modifieringar som riksdagen gjort i efterföljande beslut. Som följd härav har Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation förändrats på ett genomgripande sätt. Modern och effektiv materiel har börjat tillföras krigsorganisationen i stor utsträckning. Flera av de svagheter som tidigare fanns beträffande materiell standard och uthållighet sägs sålunda vara avhjälpta eller håller på att avhjälpas. Regeringen anför vidare att de besparingar som riksdagen beslutade hösten 1992 och inför budgetåret 1995/96 har inneburit att viss planerad verksamhet inte kunnat genomföras. Härtill kommer att Försvarsmakten inte lyckats reducera sina kostnader i förväntad omfattning i samband med omorganisationerna. Detta har lett till begränsningar i utbildning och samövning samt att viss materielanskaffning fått senareläggas eller utgå. Enligt regeringen innebär detta sammantaget att vissa av de mål för krigsorganisationens förmåga som bestämdes i 1992 års totalförsvarsbeslut inte har uppnåtts. Samtidigt påpekar regeringen att vårt säkerhetspolitiska läge efter hand har förbättrats. De mål som angavs i 1992 års totalförsvarsbeslut har därför kunnat sänkas. Regeringen bedömer därför att Försvarsmakten har god förmåga att lösa sina uppgifter i det rådande säkerhets- och militärpolitiska läget. Regeringen bedömer vidare att de hittills genomförda åtgärderna skapar en god grund för ett fortsatt utvecklingsarbete. Regeringen redovisar huvuddelen av Försvarsmaktens krigsorganisation. Den består bl.a. av följande förband: 1 högkvarter med stabsförband 3 militärområdesstaber med stabsförband 3 underhållsregementen
6 fördelningsstaber m.m. 17 artilleribataljoner 22 luftvärnsbataljoner varav två med medellång räckvidd 16 armébrigader 165 000 man territorialförsvar 95 000 man hemvärn
4 marinkommandon m.m. 2 helikopterdivisioner 2 ytstridsflottiljer innehållande 6 kustkorvetter 12 robotbåtar 12 patrullbåtar 12 ubåtar 3 minkrigsavdelningar 12 kustförsvarsbataljoner 5 amfibiebataljoner 3 kustartilleribataljoner 1 tungt kustrobotbatteri
3 flygkommandon m.m. 9 stridslednings- och luftbevakningsbataljoner 20 flygdivisioner varav 8 jaktflygdivisioner JA 37 2 jaktflygdivisioner J 35 6 flygdivisioner AJS 37 4 lätta attackdivisioner SK 60 4 centrala transportdivisioner (i fred en transportflygdivision Tp84) 24 flygbasbataljoner
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om läget i det militära försvaret inför försvarsbeslutsperioden.
Förmågan till anpassning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har anfört om förmågan till anpassning för det militära försvaret (s. 165-169) jämte motionerna Fö38 (fp parti) yrkandena 7 och 8 och Fö31 (fp) yrkandena 1-3.
Regeringen
I enlighet med försvarsbeslutets första etapp skall krigsorganisationen i huvudsak kunna ges full krigsduglighet inom en ettårsperiod. Regeringen redogör för Försvarsmaktens planering för att kunna höja krigsdugligheten. De åtgärder som ingår omfattar bl.a. förbandsutbildning samt materiel-, livsmedels-, drivmedels- och bränslekomplettering. För att kunna genomföra denna planering krävs stöd från andra totalförsvarsmyndigheter. Kostnaden för åtgärderna uppskattas till ca 10 miljarder kronor. Härtill kommer ca 6 miljarder kronor som avser att utveckla krigsorganisationen, dvs. för åtgärder som går utanför begreppet "höjning av krigsdugligheten". Ett undantag från en strikt tolkning av kravet på full krigsduglighet inom ett år utgörs av fyra armébrigader. I var och en av dessa brigader har nämligen en av de fyra "stridande bataljonerna" vakantsatts. De vakantsatta bataljonerna, som saknar såväl personal som materiel, kan inte bemannas och utrustas under en ettårsperiod. Regeringen motiverar detta avsteg med att det är en följd av den metod som valts för att tillskapa ytterligare en brigad - den trettonde. Regeringen anser att Försvarsmaktens planering för att på ett års sikt uppnå i huvudsak full krigsduglighet är realistisk. Regeringen redogör vidare för den långsiktiga anpassningsförmågan och anför att organisationen kan behöva utökas om ett hot växer upp och successivt förvärras. Organisationen kan då också behöva ges nya egenskaper för att kunna möta andra angreppsformer. Viktiga system kan behöva modifieras för att de skall kunna fungera i förändrade stridsmiljöer, t.ex. vad avser elektroniska motmedel. Regeringen påpekar att det därvid är viktigt att inse att det inte går att förutsäga och än mindre föreskriva vilka anpassningskrav som i en framtid kan bli aktuella. Mot bakgrund av kravet på långsiktig anpassningsförmåga har regeringen föreslagit en något större krigsorganisation än vad inriktningen i försvarsbeslutets första etapp angav, bl.a. tretton brigader i stället för cirka tolv. Regeringen anför vidare att tillgången på kompetent personal kommer att vara en begränsande faktor om organisationen skall utökas. Regeringen bedömer därför att ca 300 yrkesofficerare bör finnas utöver krigsorganisationens direkta behov. Ett förändrat sätt att utnyttja reservofficerare bidrar även till anpassningsförmågan. Enligt regeringen har Försvarsmakten föreslagit att viss materiel som inte erfordras i den reducerade krigsorganisationen behålls i materielberedskap. Detta gäller bl.a. artilleri- och luftvärnspjäser, ledningsmateriel, moderna kustförsvarsanläggningar och materiel för lätta attackflygdivisioner. På sikt kan det bli aktuellt att behålla även flygplan JA 37. Regeringen betonar att denna typ av åtgärder endast bör utnyttjas om den ifrågavarande materielen har tillräckligt lång återstående livslängd och kostnaderna är låga. Regeringen anmäler att den föreslagna grundorganisationen i fred inte har getts någon generell överkapacitet för att höja anpassningsförmågan. Däremot har de olika utbildningsplattformarnas egenskaper, främst möjligheten att förändra verksamhetens karaktär eller att utöka verksamheten, påverkat förslagens utformning. Vid sidan av satsningen på militär personal utöver krigsorganisationens direkta behov säger sig regeringen satsa de största ekonomiska resurserna på att säkerställa möjligheterna att tillföra ny materiel, att utnyttja och modifiera befintlig materiel och för att säkerställa den teknologiska kompetensen. Regeringen beräknar att drygt 500 miljoner kronor årligen kommer att satsas på åtgärder vars huvudsyfte är att öka anpassningsförmågan. Den viktigaste förändringen sägs dock vara en ny syn på internationellt samarbete. Den säkerhetspolitiska utvecklingen medger nu att försvarets materielförsörjning bör kunna ske i nära samarbete med andra länder. Ett ökat och fördjupat försvarsmaterielsamarbete skapar enligt regeringen förutsättningar för tillförsel av ny materiel, även i tider när den internationella efterfrågan är stor.
Motionerna
I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) behandlas kvalitet och uppväxlingsförmåga. Motionärerna refererar till 1925 års försvarsbeslut, med sin ?elasticitetsprincip? och anför att Sverige, liksom flera andra demokratier, dröjde alltför länge med att reagera med åtgärder på den tyska upprustning som inleddes år 1933. Likaså skedde inte de kvalitativa förbättringar som detta försvarsbeslut förutsatte. Motionärerna anser det angeläget att dra lärdom av dessa båda misstag. Ett första krav är därför att Försvarsmakten i framtiden ges så hög kvalitet i fråga om utrustning och utbildning att förbanden är användbara inom anbefalld tid. Det är enligt motionärerna vidare viktigt att inte upprepa misstaget med att slå vakt om en för stor organisation. Propositionens inriktning mot 13 brigader anses tyvärr innebära fortsatta obalanser. Samtidigt är det angeläget att ha förmåga att kunna utöka organisationen. Statsmakterna bör därför ha ett antal optioner som innebär att organisationen kan utökas i ordnade och förberedda former. Målet bör vara att Sverige har minst samma flexibilitet som andra stater som har betydelse för den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår del av världen. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om kvalitet och uppväxlingsförmåga (yrkande 7). I samma motion anförs att det också är angeläget att visa förmåga att vid behov kunna utöka antalet förband. En lösning med åtta brigadförband, utöver två som skräddarsys för Storstockholm och Gotland, bör enligt motionärernas mening ha en sådan förmåga. De åtta brigaderna bör på ganska kort tid kunna utökas till tolv och på längre sikt finns en uppväxlingsmöjlighet upp till sexton brigader. Utbildningsorganisationen bör kunna klara detta utan behov av fler kasernområden. Befälskåren med yrkes- och reservofficerare bör samtidigt dimensioneras så att den i princip räcker till för att bemanna en organisation med tolv brigader. Vidare bör för de närmaste fem-tio åren materiel från utgående brigader behållas för att utgöra en materiell stomme vid eventuell nyuppsättning av förband. Vad som sålunda i motionen anförts om anpassning och tillväxt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 8). I motion Fö31 (fp) betonas att en modell med en liten men högkvalificerad organisation med tillväxtpotential är det enda som samtidigt kan tillgodose kraven på förnyelse i takt med den tekniska utvecklingen och en snabb ökning av produktionen av militära förband, om det säkerhetspolitiska läget så kräver. Om en sådan princip skall fungera behövs dels en planering för återtagning och tillväxt, dels en organisatorisk grund härför. Motionären förespråkar en kärnförsvarsmodell som kan växa i dimension (yrkande 1). Han förordar också ett elastiskt utbildningssystem (yrkande 2), vilket kräver en översyn av främst arméns utbildningsordning samt skolverksamheten. Ett flexibelt försvar förutsätter också att försvarsindustrin fungerar elastiskt och att det finns en återtagningsplan för industrin (yrkande 3).
Utskottet
Kravet på att kunna anpassa det militära försvarets krigsorganisation - dess kvalitet och numerär - till en förändrad omvärldsbild har funnits länge men har nu blivit ett centralt begrepp i försvarspolitiken. Detta anpassningskrav har blivit mycket tydligare än förr och det är viktigt för försvarets trovärdighet, såväl utåt mot omvärlden som mot de svenska medborgarna, att de åtgärder som vidtas för att leva upp till kravet uppfattas som adekvata och effektiva. Anpassningsdoktrinen kommer därför, som tidigare framhållits, att vara i behov av ständig utveckling där regelbunden uppföljning och utvärdering blir ingångsvärden för att förändra doktrinens innehåll men också viktig för statsmakternas successiva beslut om olika åtgärder inom ramen för doktrinens tillämpning. Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning av vad som erfordras för att höja krigsdugligheten vid Försvarsmakten i ett ettårsperspektiv. En anpassning av krigsförbandens förmåga med denna tidshorisont kan metodmässigt närmast betraktas som en beredskapshöjning där krigsduglighet skall återtas. När det gäller kravet på långsiktig anpassningsförmåga pekar regeringen på ett antal förhållanden eller behov som behöver beaktas eller tillgodoses. Krigsorganisationen, som förutsätts vara något större än i försvarsbeslutets första etapp, skall kunna utökas eller förändras mot nya uppgifter. System kan genom modifiering behöva ges nya egenskaper. Tekniksatsningar skall göras för att behålla nyckelkompetenser. Viss materiel beredskapshålls. Grundorganisationen skall utgöra en bas för tillväxt. Samtidigt anför regeringen att det finns osäkerheter samt att mycket arbete återstår innan anpassningsfilosofin är helt utvecklad. Utskottet anförde inför försvarsbeslutets första etapp (bet. 1995/96:FöU1 s. 34) att det var angeläget att regeringen för riksdagen redovisar hur förmågan till långsiktig anpassning skall säkerställas. Utskottet anförde vidare att en anpassningsförmåga måste grundas på noggranna överväganden om vilka kritiska faktorer som ytterst påverkar försvarets möjligheter att på ett trovärdigt sätt kunna genomföra en uppbyggnad. Utskottet har förståelse för att anpassningsfilosofin ännu inte är helt färdigutvecklad för det militära försvaret. De av regeringen angivna förhållandena och behoven som utskottet nyss refererat har utskottet ingen invändning mot. Utskottet anser, liksom regeringen, att det kan vara enklare och snabbare att utöka eller förändra markstridskrafterna genom att komplettera eller fylla upp flera brigader som inte har all personal och materiel, jämfört med att sätta upp helt nya förband. Genom att också behålla vardera en patrullbåts- och flygdivision, vilket föreslås i det följande, skapas också handlingsfrihet att vid behov omsätta en större organisation. Utskottet anser vidare att Försvarsmaktens grundorganisation är en av förutsättningarna för långsiktig anpassning.anpassning Betydelsen ligger dock snarare i den verksamhet som bedrivs och i den kvalificerade utrustning som finns i en garnison i form av exempelvis simulatorer och andra utbildningsanordningar än i de fysiska tillgångar som ofta förknippas med grundorganisationen, såsom förläggningar och administrationsbyggnader. Utskottet anser att det i det fortsatta arbetet med att utveckla en anpassningsfilosofi gäller att skapa en överblick över vilka anpassningsåtgärder som är möjliga, vilka tidskrav som gäller, vilka resursbehov som olika åtgärder kräver samt när olika optioner eller handlingsalternativ inte längre är realistiska. Planeringen skall successivt utvärderas och revideras. Utskottet ställer sig däremot, som framgått av det föregående, tveksamt till att generellt utarbeta detaljerade planer för hur en viss målbild i form av en definierad militär organisation skall kunna realiseras. En sådan strategi skulle sannolikt, om den tillämpas strikt, få en starkt styrande verkan, minska överblicken och hämma flexibelt tänkande och handlande. Det kan dock i vissa frågor vara lämpligt med en planering med konkreta mål som skall kunna realiseras i en tillväxtsituation. Som exempel vill utskottet peka på den utökning av bevakningsorganisationen och beredskapspolisen som utskottet återkommer till. Utskottet utgår från att regeringen årligen i anslutning till budgetförslaget för riksdagen redovisar sin utvärdering av dels krigsdugligheten för det militära försvarets olika delar och förberedelserna för att höja denna i ett ettårsperspektiv, dels en överblick över läge och handlingsmöjligheter inom ramen för en mer långsiktig anpassningsdoktrin. Utskottet anser att det här sagda i väsentliga avseenden är i linje med vad som anförts i motion Fö38 (fp parti) yrkande 7 om kvalitet och uppväxlingsförmåga. Det är även i stora delar i linje med vad som i samma motion i yrkande 8 anförts om anpassning och tillväxt. Motionen kan således i dessa delar anses komma att beaktas varför yrkandena inte bör bifallas av riksdagen. Vad som i motion Fö31 (fp) anförs om ett kärnförsvar som kan växa i dimension (yrkande 1), om ett elastiskt utbildningssystem (yrkande 2) och en återtagningsplan för industrin (yrkande 3) borde kunna tillgodoses inom den anpassningsfilosofi som nyss beskrivits. Motionsyrkandena bör därför inte bifallas.
Utgångspunkter för inriktning av krigsorganisationen
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om utgångspunkter för inriktning av krigsorganisationen (s. 71).
Regeringen
Regeringen hänvisar till att riksdagen i försvarsbeslutets första etapp godtog regeringens förslag till principiell inriktning och utveckling i stort för krigsorganisationen. Riksdagen accepterade därvid att låta krigsdugligheten för förbanden variera men att den inom högst ett år skall skall ha höjts så att ett angrepp med iståndsatta styrkor kan mötas. Riksdagen anlade ett motsvarande synsätt när det gäller åtgärder och handlingsfrihet för en anpassning av det militära försvaret till en utveckling på längre sikt. Mot bakgrund av i första hand betydelsen av förmåga till långsiktig anpassning till ökade hot föreslår regeringen att en i vissa avseenden något större krigsorganisation behålls än vad som angavs i försvarsbeslutets första etapp. Regeringen avger inget förslag till riksdagen i denna del.
Utskottet
Krigsorganisationens utformning - dvs. dess kvantitet och kvalitet - är ett uttryck för vilken förmåga i olika avseenden som krävs för att med acceptabel risktagning kunna lösa uppgifterna, främst uppgiften att möta ett militärt angrepp. En grund för utformningen är att hotbedömningarna är någorlunda tydliga och entydiga. Detta är i dagens läge endast möjligt för hoten i ett relativt kort tidsperspektiv. Krigsorganisationen måste alltså i betydande utsträckning utformas mot bakgrund av ett annat krav än det som sammanhänger med behovet av direkt operativ förmåga, nämligen kravet att långsiktigt kunna anpassa förmågan till framtida behov. Utskottet delar mot denna bakgrund regeringens bedömning att det i vissa avseenden är motiverat att behålla en något större krigsorganisation än som förutsågs i försvarsbeslutets första etapp, samtidigt som reduktioner görs i andra avseenden.
Inriktning av krigsorganisationen - operativa lednings- och underhållsförband
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om inriktning av operativa lednings- och underhållsförband (s. 72) jämte kommittémotion Fö23 (kd) yrkandena 44-45.
Regeringen
Regeringen för på annan plats i propositionen fram förslag till ledningssy- stemets utveckling. Innebörden härav är att Försvarsmaktens högkvarter och de tre militärområdesstaberna med tillhörande stabsförband behålls. Samtidigt reduceras den fredstida kadern. Den operativa ledningsorganisationen reduceras vidare genom att den rörliga militärområdesförstärkningsstaben utgår. Innebörden är vidare att de tre underhållsregementena utvecklas genom att de övertar vissa uppgifter från försvarsområdena och från marin- och flygkommandona. Den materiella förnyelsen omfattar framför allt sambands- och informationssystem och är nära kopplad till den omfattande utvecklingen av metoder för att leda.
Motionen
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd) konstateras att Försvars-maktens fältsjukhus, krigssjukhus och marina stridssjukhus är nära överensstämmande när det gäller utrustning, utbildning och uppgifter. För att Försvarsmakten skall kunna bedriva en rationell utbildningsplanering och anskaffning, liksom medicinsk utveckling inom funktionen, bör en samlad värdering av resursbehoven i krig göras på försvarsmaktsnivå (yrkande 44). Motionärerna anför vidare att det inom totalförsvarets ram åvilar civila huvudmän att ansvara för de fasta sjukvårdsinrättningarna och Försvarsmakten att ansvara för flyttbara sjukhus. För att åstadkomma bästa möjliga förutsättningar för sjukvården - civil och militär - i krig bör en totalavvägning ske av hur dessa resurser skall utformas och planeras (yrkande 45).
Utskottet
Utskottet konstaterar, liksom motionärerna i motion Fö23 (kd kommitté), att de militära sjukvårdsresurserna är försvarsgrensuppdelade. Enligt uppgift från Försvarsmakten tillhör fältsjukhusen program 2. Fördelningsförband och krigssjukhusen program 3. Försvarsområdesförband. De marina stridssjukhusen ingår i program 5. Marina lednings- och underhållsförband. De fem krigssjukhusen (på Gotland och i övre Norrland) är fasta och inte flyttbara sjukhusförband. Utskottet har erfarit att en samlad värdering av resursbehoven i krig sedan några år genomförs inom Högkvarterets sjukvårdsledning. Utskottet utgår från att det härvid sker en totalavvägning av resursbehoven samt en granskning av för- och nackdelar med olika programtillhörighet i enlighet med vad motionärerna anför. Samma motionärer tar också upp avvägningen mellan civila och militära sjukvårdsresurser. Sjukvårdsfunktionen i krig är gemensam för den civila och den militära delen av totalförsvaret. Alla skall sålunda kunna få vård där resurser finns. Cirka 90 % av dem som behöver vård bedöms vara civila. Utskottet anser, liksom motionärerna, att förutsättningar och bedömningar av skadeutfall skall göras från ett totalförsvarsperspektiv. Här har utskottet erfarit att Försvarsmakten, med utgångspunkt i det förändrade hotet, skall se över de skadefallsberäkningar som ligger till grund för sjukvårdsfunktionens dimensionering. Vad utskottet här har anfört innebär att vad som tas upp i motion Fö23 (kd kommitté) yrkandena 44 och 45 borde kunna att bli beaktat. Riksdagen bör därför inte bifalla yrkandena. Utskottet förutsätter att överföringen av vissa underhållsuppgifter från försvarsområdena till underhållsregementena inte kommer att medföra ett sämre stöd till hemvärnsorganisationen.
Inriktning av krigsorganisationen - markstridskrafterna
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om inriktning av markstridskrafterna (s. 72-74). Utskottet behandlar också motionerna Fö23 (kd kommitté) yrkandena 22 och 23, Fö38 (fp parti) yrkandena 9 och 10, Fö42 (mp parti) yrkande 28, Fö52 (v parti) yrkande 9 i denna del och Fö201 (m parti) yrkande 6.
Regeringen
Landets stora yta är en av grunderna för dimensionering av markstridskrafterna. I dagsläget består markstridskrafterna huvudsakligen av sex infanteribrigader, fem Norrlandsbrigader, två pansarbrigader, tre mekaniserade brigader, sex fördelningsstaber, sju artilleriregementsstaber samt fördelnings- och försvarsområdesförband. Regeringen erinrar om försvarsbeslutets första etapp som angav en inriktning mot cirka tolv brigader i tre fördelningar med erforderliga fördelningsförband. Vissa brister i krigsdugligheten kunde accepteras i närtid under förutsättning att den relativt snabbt kan höjas. Förmågan till anpassning är en viktig del i det framtida försvaret. För att stärka denna förmåga förordar regeringen, genom en breddning av den krigsorganisatoriska basen, att markstridskrafterna tills vidare skall omfatta 13 armébrigader. Även operativa skäl motiverar en utökning i förhållande till försvarsbeslutets första etapp. Regeringen förutsätter också ett större antal Norrlandsbrigader än i Försvarsmaktens förslag. Fältförbanden bör sålunda omfatta 13 brigader i tre fördelningar med erforderliga fördelningsförband. Fördelningsförbanden minskas överlag på ett balanserat sätt i förhållande till antalet brigader. Jägarförbanden vidmakthålls dock, och utvecklas. Ledningsförbanden ges ökad förmåga. Avvecklingen av krigsförband bör generellt inledas år 1997 och ha genomförts före år 2000. Regeringen föreslår att hemvärnet utökas till ca 125 000 personer. Territorialförsvaret i övrigt bör bestå av ca 90 000 personer. För att minska effekterna av det reducerade territorialförsvaret föreslår regeringen en bevakningsorganisation på ca 40 000 personer som skall kunna organiseras vid anpassning. Detta senare förslag behandlas utförligare i det följande. Vid utveckling och anskaffning av materiel prioriterar regeringen brigadernas mekanisering och eldkraft. Den påbörjade mekaniseringen fullföljs genom fortsatt tillförsel av stridsvagnar och stridsfordon. När det gäller krigsorganisationens materiella förnyelse i övrigt förstärks funktionen indirekt eld gonom anskaffning av artillerilokaliseringsradarn ARTHUR och den måldetekterande granaten BONUS. Fältförbandens rörlighet förbättras genom anskaffning av krigsbro 5. Krigsbro 6 utvecklas. Den samlade luftförsvarsförmågan kommer att förbättras genom flera åtgärder. Sålunda anskaffas luftvärnsrobotsystemet BAMSE för skydd av flygbaser och kraftsamlingen av operativa anfallsförband. Vissa brigader utrustas med splitterskyddade luftvärnskanonvagnar. Försvarsområdesluftvärnskompaniernas förmåga ökas väsentligt genom tillförsel av moderna riktmedel. Äldre luftvärnsrobotsystem renoveras och modifieras. Regeringen anser att hemvärnsförbanden har behov av omfattande materielförnyelse och att detta kan ske dels genom tillförsel från krigsförband som avvecklas, dels genom anskaffning. Härvid bör Försvarsmakten eftersträva ett högre tempo i leveranserna så att hemvärnet får den angelägna moderniseringen av sin utrustning. Regeringen föreslår sammanfattningsvis * att tre fördelningsstaber med fördelningsförband samt 13 armébrigader behålls, * att territorialförsvaret reduceras till 90 000 man, * att hemvärnet utökas till 125 000 man och * att luftvärn med medellång räckvidd utvecklas så att anskaffning kan ske under försvarsbeslutsperioden.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna.
Motionerna
Moderata samlingspartiet hävdar i sin partimotion Fö201 (m) att regeringens förslag beträffande markstridskrafterna är orealistiskt. Förbanden riskerar att bli för få med hänsyn till landets stora yta, och de riskerar att få otillräcklig kvalitet med hänsyn till uppgifterna på det moderna stridsfältet. Ett väsentligt bättre alternativ sägs vara 14 mekaniserade brigader med hög kvalitet. Bl.a. bör optionen om ytterligare Leopardstridsvagnar utnyttjas. Fr.o.m. år 2001 bör en modern attackhelikopterbataljon tillföras. Ett kompani med begagnade helikoptrar bör redan nu kunna organiseras. Förberedelser bör vidtas för att - inom ramen för en anpassningsdoktrin - inom en tioårsperiod kunna förstärka försvaret med ytterligare två fördelningar om vardera fyra brigader. Enligt motionärerna bör också artilleriet tillföras långräckviddiga pjäser och/eller raketartilleri. Vidare bör luftvärnets mekanisering ges större vikt. Motionärerna föreslår att riksdagen beslutar om inriktning av markstridskrafternas organisation i enlighet med vad som anförts (yrkande 6). I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) föreslås en arméstruktur med färre och mer flexibla förband. Fältförbanden bör ges följande utformning: * Ett brigadliknande förband för direkt försvar av Storstockholm. * Ett brigadliknande förband för direkt försvar av Gotland. * Åtta allsidigt användbara brigader med förmåga att sättas in var som helst i landet. * Fördelningsförband i balans med antalet brigader. * Luftburet kavalleri med attackhelikoptrar.
Motionärerna hemställer att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om armébrigader (yrkande 9). Ett viktigt inslag i armens förnyelse sägs vara införandet av en ny förbandstyp som i motionen kallas ?luftburet kavalleri?. Detta kombinerar komponenterna attackhelikoptrar, transporthelikoptrar och jägarskvadroner. Ca 20 moderna attackhelikoptrar bör anskaffas under perioden. För att snabbt komma i gång och få erfarenheter bör ett begränsat antal begagnade attackhelikoptrar köpas. Motionärerna hemställer att riksdagen godkänner vad som anförts om att under femårsperioden sätta upp ett förband av typ ?luftburet kavalleri? innehållande kompanienheter, inklusive anskaffandet av ca 20 moderna attackhelikoptrar (yrkande 10). I Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v) förordas för markstridskrafterna en krigsorganisation med tio armébrigader. Denna organisation bör intas snarast. Fördelningsförbanden bör överlag minskas på ett balanserat sätt och ges en omfattning och inriktning som stämmer med reduceringen av antalet brigader. Den materiella förnyelsen reduceras även på ett balanserat sätt, vilket i första hand får konsekvenser för stridsvagn 122. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens krigsorganisation (yrkande 9 i denna del). Miljöpartiet de gröna vill i partimotion Fö42 (mp) spara mer pengar på det militära försvaret än den besparing som riksdagsmajoriteten lagt fast i försvarsbeslutets första etapp. Skälet till detta är dels säkerhetspolitiskt, dels ideologiskt. Härav följer förord för en mindre krigsorganisation än dagens. Inriktningen bör vara sex mekaniserade brigader. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om sex armébrigader till år 2001 (yrkande 28). Kristdemokraterna anser i sin kommittémotion Fö23 (kd) att arméns mekanisering och materiella förnyelse måste fullföljas så att förbanden får hög rörlighet, bra skydd och god anfallskraft. Detta är nödvändigt för att arméstridskrafterna skall kunna lösa såväl sina nationella uppgifter som internationella fredsfrämjande insatser. Motionärerna pekar på att territorialförsvaret kommer att reduceras från 165 000 personer till 90 000. De anser då att det är viktigt att vidmakthålla operativa krav på krigsduglighet. Så länge som hemvärnet inte nått upp till avsedd styrka på 125 000 personer borde fler territorialförsvarsförband behållas så att den sammanlagda styrkan fram till slutläget består av 215 000 personer. För att kompensera ett förbud mot antipersonella minor bör enligt motionen en förstärkt artillerifunktion och effektivare system för markunderstöd från stridsflyg övervägas. Kristdemokraterna anser det vara av stor betydelse att stadsskyttebataljoner håller hög personell och materiell kvalitet i de primära storstadsområdena. Kristdemokraterna vill vidare betona vikten av att hemvärnets organisation utökas mot det angivna målet - 125 000 personer. För att hemvärnet skall kunna klara av sina uppgifter i händelse av väpnat angrepp, och vara attraktivt vid nyrekrytering, måste hemvärnsförbanden förses med modern utrustning. I samband med nedläggning av fält- och territorialförbanden finns modern materiel att tillgå. Vad som i motionen anförs dels om territorialförsvarsförbanden (yrkande 22), dels om hemvärnets betydelse och materiel (yrkande 23) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet
Utskottet har i det föregående betonat att förmågan till anpassning är en viktig del i den framtida försvarspolitiken. Utskottet har ingen erinran mot att stärka denna förmåga genom en viss breddning av den krigsorganisatoriska basen i förhållande till försvarsbeslutets första etapp. Kärnan i markstridskrafterna kommer således att innehålla 13 brigader i tre fördelningar med erforderliga fördelningsförband. Ledningsförbanden kommer att ges ökad förmåga och den materiella förnyelsen fortsätta. Utskottet godtar också den av regeringen föreslagna utökningen av hemvärnet och vill betona att dess materiella förnyelse är angelägen. Utskottet har tidigare (1994/95:FöU4) övervägt anskaffning av attackhelikoptrar men ansett att en sådan anskaffning inte prioriterats inom givna ekonomiska ramar. Utskottet gör nu samma bedömning. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 (m) yrkande 6 som, med utgångspunkt i en högre ekonomisk ram för Försvarsmakten, föreslår en krigsorganisation med bl.a. 14 armébrigader och på sikt en attackhelikopterbataljon. Inte heller bör riksdagen bifalla Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v) yrkande 9 i denna del, eftersom motionens förslag utgår från en annan ekonomi och en annan inriktning för markstridskrafternas krigsorganisation än vad utskottet förordar. Med samma motiv bör riksdagen avslå även partimotion Fö42 (mp) yrkande 28. Den krigsorganisation som regeringen föreslagit, och som utskottet föreslår att riksdagen godkänner, utgår från de för Försvarsmakten dimensionerande uppgifterna, nämligen att svara för territorriell integritet, kunna medverka i internationell verksamhet samt ha förmåga till anpassning. Utskottet anser att den förordade krigsorganisationen bäst svarar mot de angivna uppgifterna. Riksdagen bör därför inte bifalla motion Fö38 (fp parti) yrkande 9, som föreslår en helt annan organisation. I samma motion förordas införande av ett luftburet kavalleri. Utskottet anser att denna typ av förband utan tvekan skulle ha en god försvarseffekt. Utskottet bedömer dock att de mycket höga kostnaderna, särskilt för attackhelikoptrar, gör att andra lösningar måste väljas för att i en given ekonomi skapa erforderlig försvarseffekt. Yrkande 10 bör således inte heller bifallas. Utskottet har erfarit att hemvärnets styrka för närvarande uppgår till ca 91 000 personer samt att det bedrivs ett omfattande rekryteringsarbete. Materieltillförsel pågår från förband som avvecklas men också med ny materiel, t.ex. för strid i mörker. Dessutom tillförs modern personlig utrustning, inklusive skyddsvästar. Utskottet erinrar om det mål för hemvärnets utveckling som sattes upp i 1992 års försvarsbeslut och kan konstatera att hittillsvarande rekrytering inte svarat mot det organisatoriska målet. Dessutom är det för närvarande en betydande del av all hemvärnspersonal som inte uppfyller sin kontraktsenliga tjänstgöringsskyldighet. Utskottet ser allvarligt på detta och förutsätter att regeringen och Försvars-makten intensifierar ansträngningarna att uppnå den omfattning på hemvärnet som riksdagen har beslutat. Territorialförsvaret kommer att omfatta ca 90 000 personer. Utskottet har erfarit att planeringen gör det möjligt att organisera och vidmakthålla bl.a. sex stadsskyttebataljoner med hög personell och materiell kvalitet. Planeringen för territorialförsvarsförbanden innebär att förbanden skall kunna vidmakthålla de operativa kraven på. krigsduglighet. Behov av ytterligare förband får tillgodoses genom tillväxt. Mot bakgrund av vad som här har sagts anser utskottet att det som i motion Fö23 (kd kommitté) anförts om territorialförsvarsförbanden (yrkande 22) och om hemvärnets betydelse (yrkande 23) är tillgodosett. Riksdagen bör således inte bifalla dessa yrkanden. Riksdagen bör därmed godkänna den av regeringen föreslagna inriktningen för markstridskrafternas krigsorganisation.
Inriktning av krigsorganisationen - sjö- och kustförsvarsstridskrafterna
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om inriktning av sjö- och kustförsvarsstridskrafterna (s. 74-75). Utskottet behandlar också motionerna Fö23 (kd kommitté) yrkandena 25-27, Fö27 (m) yrkandena 2 och 3, Fö38 (fp parti) yrkande 12, Fö43 (mp kommitté) yrkandena 1 och 5, Fö49 (s) yrkande 3, Fö52 (v parti) yrkande 9 i denna del och Fö201 (m parti) yrkande 7.
Regeringen
Regeringen hänvisar till den inriktning för sjöstridskrafterna som angavs i försvarsbeslutets första etapp. Behovet av sjöstridskrafter skall sålunda styras av kravet på att kunna hävda vår territoriella integritet och kravet på långsiktig anpassning. Inriktningen bör vara ca 20 ytstridsfartyg, högst nio ubåtar och en i stort bibehållen minröjningskapacitet. De rörliga kustförsvarsförbanden bör enligt försvarbeslutets första etapp i huvudsak behållas. Bristande krigsduglighet kan accepteras för vissa enheter. Högt prioriterade delar av de fasta kustförsvarsförbanden bör behållas, med vissa reduktioner i krigsdugligheten. Resterande delar av den fasta organisationen avvecklas. Regeringens förslag är nu att 24 ytstridsfartyg behålls under perioden 1997-2001. Detta antal behövs för att kunna hävda den territoriella integriteten innan nya ytstridsfartyg hunnit bli operativa. Därefter kan antalet fartyg nedgå till 20. En patrullbåtsdivision baseras tills vidare i Göteborg. Regeringen föreslår vidare att nio ubåtar, varav två i materielberedskap, vidmakthålls. Fortsatt kompetens skall säkerställas inom ubåtsområdet. Regeringen anser att sex amfibiebataljoner bör utvecklas och vidmakthållas, varvid två kan ges en lägre rörlighet. Sex kustförsvarsbataljoner med fast kustartilleri bör vidmakthållas i högt prioriterade områden. Regeringen avser att under hösten 1996 pröva frågan om anskaffning av två ytstridsfartyg YS 2000 utöver de två som redan är beställda. Båtar anskaffas till ytterligare en amfibiebataljon, utöver redan beställda båtar till tre bataljoner. Regeringen föreslår sammanfattningsvis * att fyra marinkommandon behålls, * att 24 ytstridsfartyg behålls under försvarsbeslutsperioden varefter antalet minskas till 20, * att nio ubåtar behålls, varav två i materielberedskap, * att sex amfibiebataljoner organiseras, * att tre kustartilleribataljoner och ett tungt kustrobotbatteri behålls och * att de fasta kustförsvarsförbanden reduceras till sex bataljoner.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för sjö- och kustförsvarsstridskrafterna.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i partimotion Fö201 (m) att regeringens förslag om den marina funktionens utveckling bygger på en bristande förståelse för betydelsen av militära maktmedel för också annat än försvar mot väpnat angrepp. Motionärerna menar bl.a. att sjöstridskrafternas förmåga till krishantering har hamnat i fokus sedan riksdagens beslut i december 1995. Överbefälhavarens förslag om att behålla 24 ytstridsfartyg på sikt är därför välgrundat och borde, till skillnad mot vad regeringen förordar, bli riksdagens beslut. Motionärerna anser att den materiella förnyelsen av sjö- och kustförsvarsförbanden bör inriktas på att anskaffa stridsbåtar till ytterligare två amfibiebataljoner utöver vad regeringen förslagit samt att två ytterligare ytstridsfartyg YS 2000 beställs under hösten. Frågan om beställning av ännu en delserie av denna fartygstyp bör prövas senare. Försvarsmakten bör själv få avgöra om någon ubåt skall läggas i materielberedskap eller ej. Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar om inriktning av krigsorganisationens inriktning för sjö- och kustförsvarsstridskrafterna i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 7 i denna del). I stort likalydande synpunkter om anskaffning av YS 2000 och om marinens materiella förnyelse i övrigt framförs i motion Fö27 (m) (yrkande 2). Motionärerna förordar vidare att underhållet av marina stridsfartyg vid Muskövarvet läggs ned, eller i hög grad begränsas, för att förbättra Karlskronavarvets överlevnadsmöjligheter (yrkande 3). Folkpartiet liberalerna pekar i sin partimotion Fö38 (fp) på att södra Östersjön blivit säkerhetspolitiskt allt betydelsefullare och menar att det därför är befogat att fästa ökad vikt vid vår kapacitet att ?visa flagg? i Östersjön, inte minst öster om Gotland. Detta bör få påverka utformningen av vissa marina enheter och deras övningsmönster. Vad som anförts om handlingsfrihet för arméstridskrafter anser motionärerna också bör vara giltigt för kustartilleriet, främst de rörliga förbanden. För fartygsförbanden gäller däremot att tiden för möjlig utökning bestäms av hur snabbt ytterligare fartyg kan tillföras. Motionärerna anser vidare att skrotning av fartyg inte är den enda metoden att spara pengar, i synnerhet inte om mångmiljonbelopp läggs ut på nya båtar. Det kan vara mer fördelaktigt att senarelägga eller minska nyanskaffningar. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om marina stridskrafter (yrkande 12). Vänsterpartiet anför i sin partimotion Fö52 (v) att det beträffande sjö- och kustförsvarsstridskrafterna inte finns anledning att behålla de system som inte skall användas i framtiden. Sålunda bör antalet stridsfartyg minskas till 20 snabbare än vad regeringen föreslår. Motsvarande gäller ubåtar, som snarast bör minskas till sju. De fasta kustartilleriförbanden bör utgå. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens krigsorganisation (yrkande 9 i denna del). I Miljöpartiet de grönas kommittémotion Fö43 (mp) refereras till Försvarsberedningens ställningstagande att den svenska ubåtsflottan skulle reduceras till sju ubåtar, vilket skulle omöjliggöra Ubåt 2000. Regeringen sägs sedan ha vacklat något och har i försvarspropositionen (prop. 1995/96:12) hösten 1995 föreslagit att Sverige skall ha ?högst nio ubåtar?. Detta har av vissa tolkats som att regeringen öppnade dörren för en framtida beställning av två Ubåt 2000. Reduceringen av antalet svenska ubåtar anser motionärerna vara mycket positiv men den väcker frågor som kräver klara ställningstaganden. En sådan fråga är om bantningen av den svenska ubåtsflottan innebär att det inte längre finns någon svensk avsikt att anskaffa Ubåt 2000 (yrkande 1). En annan fråga är om regeringen avser ge Försvarets materielverk i uppdrag att försöka förhandla tillbaka delar av de 120 miljoner kronor som avsatts för projekteringen av Ubåt 2000 (yrkande 5). En annan syn på behovet av ubåtar redovisas i Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd). I denna konstateras att den i propositionen föreslagna inriktningen innebär en 40-procentig reducering av antalet. Eftersom ubåtar har ett högt stridsvärde, och regeringen betonar fortsatt inhemsk kompetens inom ubåtsområdet, bör enligt motionärerna samtliga nio ubåtar fortsatt vara operativa (yrkande 26). Ju fler ubåtar som disponeras, desto större blir möjligheterna till framskjuten övervakning och spaning, vilket sägs vara nog så viktigt i ett anpassningsskede. I samma motion framhålls betydelsen av en effektiv övervakning längs våra kuster vilket kräver många ytstridsfartyg, i synnerhet om skyddet av svenskt territorium och svenska intressen snabbt måste kunna förstärkas. För att inga luckor skall uppstå i övervaknings- och insatssystemen, och med hänsyn till de ökade engagemangen i Östersjön, bör antalet ytstridsfartyg vara 24 (yrkande 25). Kristdemokraterna noterar att vi med regeringens förslag om 50-procentig reduktion av det fasta kustartilleriet kommer att lämna för Sveriges försvar vitala områden. Motionärerna anser att gjorda investeringar i fasta marina försvarsanläggningar i vitala kust-, skärgårds- och hamnområden bör tas till vara genom att utrustning ställs i materielberedskap i stället för att avvecklas (yrkande 27). Regeringen bör återkomma till riksdagen i denna fråga. I motion Fö49 (s) föreslås (yrkande 3) att det ur de 550 miljoner kronor som regeringen vill avsätta till teknologisatsningar avsätts särskilda medel för att säkerställa fortsatt teknologikompetens inom ubåtsområdet.
Utskottet
Utskottet anser liksom regeringen att behovet av sjöstridskrafter skall styras av kravet på att kunna hävda vår territoriella integritet och av kravet på anpassning. Utskottet har ingen invändning mot den föreslagna inriktningen mot en krigsorganisation med inledningsvis 24 och på sikt 20 ytstridsfartyg, högst nio ubåtar, varav två i materielberedskap, samt en i stort bibehållen minröjningskapacitet. Amfibiebataljonerna bör utvecklas varvid två kan ges lägre rörlighet. Högt prioriterade delar av de fasta kustförsvarsförbanden bör behållas medan resterande delar av den fasta organisationen avvecklas. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 (m) yrkande 7 i denna del som, med utgångspunkt i en högre ekonomisk ram för Försvarsmakten, föreslår en krigsorganisation med bl.a. 24 ytstridsfartyg på sikt och att det bör ankomma på Försvarsmakten att avgöra om två ubåtar skall hållas i materielberedskap eller ej. Även motion Fö27 (m) yrkande 2, som förordar en motsvarande materiell förnyelse, bör avslås. Samma motion förordar att underhållet av marina fartyg vid Muskövarvet avvecklas och överförs till Karlskronavarvet (yrkande 3). Utskottet ansåg (bet. 1995/96:FöU2) vid sitt ställningstagande till regeringens proposition (prop. 1995/96:11) om Muskövarvets framtid att det var rimligt att det upprätthölls ett betydande och kvalificerat fartygsunderhåll i Musköanläggningen, eftersom denna är en integrerad del av marinens underhållsorganisation. Utskottet ansåg vidare att det borde vara Försvarsmakten - eller ytterst regeringen - som av operativa skäl avgör från vilka varv som fartygsunderhållet skall upphandlas. Utskottet gör samma bedömning nu, varför motionsyrkandet bör avslås. Inte heller bör riksdagen bifalla Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v) yrkande 9 i denna del, eftersom motionens förslag utgår från en annan ekonomi och en annan inriktning för marinstridskrafternas krigsorganisation än vad utskottet förordar. I partimotion Fö38 (fp) förordas överväganden om det riktiga i att avveckla fartyg om dessa kan behållas för att därigenom kunna senarelägga eller minska stora investeringar. Utskottet håller med om detta men endast under förutsättning att de fartyg som behålls har ett rimligt operativt värde i de uppgifter de är tänkta att användas. Avveckling av materiel som inte längre fyller krigsorganisationens krav är nödvändig för att kunna avdela medel för krigsorganisationens långsiktiga utveckling. Utskottet utgår från att Försvars-makten och regeringen i sina förslag har tagit sådana hänsyn. Samma motionärer förordar vidare en mindre och flexiblare organisation för kustartilleriet för att därigenom få större handlingsfrihet till anpassning. Utskottet har i det föregående ingående diskuterat förutsättningarna för en anpassningsfilosofi och anser att den krigsorganisation som förordas för marinstridskrafterna är avstämd häremot. Utskottet har från Försvarsmakten erfarit att möjligheten och kapaciteten att i ökad omfattning ?visa flagg? i Östersjön, inte minst öster om Gotland, inte försvåras med nuvarande operativa inriktning. Med stöd i det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör bifalla motion Fö38 (fp parti) yrkande 12. I motion Fö43 (mp kommitté) ställs frågan (yrkande 1) om det längre finns någon avsikt att anskaffa Ubåt 2000. Utskottet vill för sin del säga att det under försvarsbeslutsperioden inte är aktuellt med anskaffningsbeslut om en ny ubåt. Ubåtskompetensen bör vidmakthållas, inte minst för att den är nödvändig för att kunna vidmakthålla de ubåtssystem som ingår i krigsorganisationen. Regeringen har i propositionen inom ramen för där årligen avdelade 550 miljoner kronor för tekniksatsningar förutsatt att del av dessa medel skall användas för att behålla ubåtskompetensen. Utskottet biträder denna åtgärd. Härav följer att riksdagen bör avslå motionsyrkandet. Det anförda innebär att motion Fö49 (s) yrkande 3 är tillgodosett och därför bör avslås. Utskottet anser inte skäl föreligga för att anmoda regeringen att ge uppdrag till Försvarets materielverk att försöka förhandla tillbaka del av utbetalda medel för projekteringen av Ubåt 2000. Riksdagen bör därför avslå motion Fö43 (mp kommitté) yrkande 52. Som framgått av det föregående anser utskottet att marinen bör inriktas mot en krigsorganisation som på sikt innehåller 20 ytstridsfartyg. Motion Fö23 (kd kommitté) yrkande 25, som förordar ett högre antal, bör därför inte bifallas. I samma motion förordas att samtliga nio ubåtar skall vara fortsatt operativa (yrkande 26) och att vissa fasta anläggningar ställs i materielberedskap i stället för att avvecklas (yrkande 27). Utskottet har en annan uppfattning. Att inom ramen för en anpassning tills vidare hålla två ubåtar i materielberedskap innebär att inte obetydliga medel kan frigöras för andra behov. De fasta anläggningar som planeras för avveckling har relativt lågt operativt värde varför de successivt bör utgå ur krigsorganisationen. De båda motionsyrkandena bör därför inte bifallas. Det anförda innebär sammanfattningsvis att riksdagen bör godkänna den av regeringen föreslagna inriktningen för marinstridskrafternas krigsorganisation.
Inriktning av krigsorganisationen - flygstridskrafterna
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om inriktning av flygstridskrafterna (s. 75-77). Utskottet behandlar också motionerna Fö23 (kd kommitté) yrkande 24, Fö38 (fp parti) yrkande 13 i denna del, Fö42 (mp parti) yrkande 34, Fö52 (v parti) yrkande 9 i denna del samt Fö201 (m parti) yrkande 8 i denna del.
Regeringen
Regeringen refererar den inriktning som gavs i försvarsbeslutets första etapp och framhåller följande. Flygstridskrafterna måste utformas och dimensioneras i ett långsiktigt perspektiv redan på grundnivån. Vissa brister i krigsdugligheten kan accepteras i det nära tidsperspektivet under förutsättning att den relativt snabbt kan höjas. De flygande förbanden skall omfatta ca 12 stridsflygdivisioner, vilka på sikt bör vara utrustade med JAS 39 Gripen. Det skall undersökas om flygplan kan behållas för en större organisation för att få handlingsfrihet att kunna öka luftförsvarets kapacitet. Vidare skulle inför etapp två det lätta attackflygets omfattning och ambitionsnivå ytterligare övervägas. Transportflygets kapacitet borde i huvudsak behållas. I fråga om markförbanden angavs att stridsledningsorganisationen i alla väsentliga avseenden måste finnas i grundnivån och snabbt kunna uppnå full kapacitet. Bassystemet borde kunna minskas till 16 basbataljoner. Regeringen anser att förmågan till anpassning stärks om den krigsorganisatoriska basen breddas något. Regeringen förordar därför att flygstridskrafterna tills vidare skall bestå av 13 flygdivisioner. Till begränsade kostnader kan förmågan till anpassning i ett längre tidsperspektiv stärkas ytterligare om viss materiel behålls när flygdivisioner avvecklas. Regeringens uppfattning är att luftförsvarsförmågan även fortsättningsvis skall prioriteras. Den samlade luftförsvarseffekten förbättras bl.a. genom tillförsel av kvalificerade jaktrobotar till JAS 39 Gripen. Regeringen föreslår följande utveckling av flygstridskrafterna under försvarsbeslutsperioden. Lednings- och underhållsförbanden vidmakthålls och utvecklas. Nuvarande flygkommandostaber omorganiseras till en central flygledningsresurs och tre flygkommandostaber. De utgående förbanden bör vara avvecklade före år 2000. Regeringen föreslår vidare att stridslednings- och luftbevakningsförbanden reduceras från nio till sex bataljoner. Basförbanden organiseras i 16 basbataljoner. Med anledning av den reducerade basorganisationen finns skäl att utreda organisationen av framtida basförband och ett nytt bassystem. Utbyggnaden av det nuvarande Bas 90-systemet bör därför avbrytas tills vidare. Det kvarstående behovet kan tillgodoses i en anpassningssituation. Regeringen pekar återigen på betydelsen av försvarets telenät (FTN). Försvarsmakten bör även fortsättningsvis äga, utveckla och driva nätet som en egen teleoperatör. Utveckling och anskaffning av fem stridslednings- och luftbevakningscentraler, samt omsättning av äldre centraler, bör fullföljas. De första nya centralerna bör kunna tas i begränsad operativ drift i början av försvarsbeslutsperioden. Även anskaffningen av det flygburna spaningsradarsystemet bör fullföljas. Två radarflyggrupper bör kunna tas i operativ drift vid sekelskiftet. Anskaffningen av JAS 39 Gripen bör fullföljas. Utveckling och anskaffning av den tredje delserien redovisas särskilt i det följande. Regeringen anser det angeläget att den första Gripendivisionen blir operativ år 1997 och en andra division året därpå. Det är vidare angeläget med fortsatt anskaffning av den tvåsitsiga versionen av JAS 39 Gripen. Inriktningen är att detta flygplan skall börja levereras under år 1998 och att systemet skall tas i operativ drift år 1999. Regeringen framhåller betydelsen av att flygstridskrafterna ges en relevant beväpning och utrustning i övrigt. Anskaffningen av radarjaktrobot 99 till såväl JAS 39 Gripen som JA 37 bör således fullföljas. Regeringen anser även att utvecklingen och anskaffningen av spaningskapsel för JAS 39 Gripen bör fullföljas så att systemet kan vara operativt åren 2002-2003. Telekrigföringsförmågan inom JA 37-systemet skall förbättras under försvarsbeslutsperioden. Regeringen anser att de lätta attackflygförbanden bör avvecklas. De har numera begränsad förmåga att uppträda i en svår hotmiljö. JA 37-förbanden bör enligt regeringens mening organiseras i åtta divisioner. AJS 37- respektive J 35-förbanden bör organiseras i fyra AJS 37-divisioner och en J 35-division. Under försvarsbeslutsperioden bör sex divisioner ombeväpnas till JAS 39 Gripen. År 2001 kommer då flygstridskrafterna att bestå av sex JAS 39-Gripen- divisioner, sex JA 37-divisioner och en AJS 37-division. Ombeväpning av JA 37- förband till JAS 39 Gripen bör inledas omkring år 2000. Transportflygförbanden vidmakthålls och utvecklas. Förbanden bör organiseras i 4 centrala och 4 regionala transportflygdivisioner. Regeringen förordar slutligen att omsättningen till signalspaningsförband S 102B slutförs så att systemet är operativt år 1998. Regeringen föreslår sammanfattningsvis * att flygstridskrafternas ledning organiseras i en central flygledningsresurs och tre flygkommandostaber, * att sex stridslednings- och luftbevakningsbataljoner behålls, * att 13 stridsflygdivisioner behålls tills vidare, * att 16 basbataljoner behålls och * att fyra transportflygdivisioner behålls.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för flygstridskrafterna.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i sin partimotion Fö201 (m) att regeringens inriktning om tolv divisioner JAS och 16 basbataljoner efter återtagning innebär en stor risktagning för uthålligheten i luftförsvaret, framför allt efter år 2006. För att ersätta de JA 37 som fram till dess upprätthåller luftförsvaret bör beslut redan nu fattas om att anskaffa och uppsätta ytterligare två divisioner JAS 39 Gripen. Med 14 divisioner även långsiktigt anser motionärerna att det sannolikt finns möjligheter att fördubbla den tid luftförsvaret kan verka. Även antalet basbataljoner bör öka, vilket har stor betydelse för uthålligheten. 21 bataljoner sägs vara den logiska konsekvensen av 14 flygdivisioner men antalet bör övervägas i den utredning av basorganisationen som regeringen aviserat. Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar om en krigsorganisation för flygstridskrafterna i enlighet med vad som anförts (yrkande 8 i denna del). Folkpartiet liberalerna poängterar luftförsvarets stora betydelse och anför i partimotion Fö38 (fp) att man delar regeringens bedömning av kommande behov av flygstridskrafter. Den fortsatta anskaffningen av JAS 39 Gripen bör sålunda inriktas mot tolv divisioner. Motionärerna anför vidare att vi också för flygstridskrafterna bör visa förmåga att vid behov kunna utöka organisationen. Så länge som Viggensystemet är i drift kan detta ske genom att flygplan som nyligen ersatts av JAS 39 Gripen åter tas i tjänst. Denna möjlighet sägs stå till buds fram till år 2006. Härefter ligger uppväxlingsmöjligheterna i en kompletterande beställning av JAS, förutsatt att tillverkning pågår. Det finns således flera organisatoriska optioner inför förändringar i omvärlden. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om flygstridskrafter (yrkande 13 i denna del). Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö52 (v) att flygstridskrafternas ledning helt skall centraliseras. Flygkommandostaberna bör sålunda utgå. Riksdagen föreslås som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om Försvarsmaktens krigsorganisation (yrkande 9 i denna del). I likhet med vad som i det föregående anförts om en mindre krigsorganisation för armé- och marinstridskrafter än den som regeringen har föreslagit förordar Miljöpartiet de gröna i sin partimotion Fö42 (mp) reduktioner inom flygstridskrafterna. Sålunda föreslås en krigsorganisation som består av åtta divisioner JAS 39 Gripen år 2001 (yrkande 34). Kristdemokraterna anser i kommittémotion Fö23 (kd) att kapaciteten hos våra flygstridskrafter och övrigt luftförsvar är av avgörande betydelse vid inledningen av ett modernt krig. För att kunna utveckla god initialeffekt och nå en rimlig uthållighet i syfte att hindra en angripare från att få luftherravälde behövs 14 stridsflygdivisioner (yrkande 24). Skyddet av arméstridskrafternas mobilisering och uppmarsch måste tryggas liksom skyddet av vitala samhällsfunktioner och kraftcentrum.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om en långsiktig inriktning av flygstridskrafternas krigsorganisation mot 12 flygdivisioner, och att därvid 13 divisioner behålls tills vidare för att stärka förmågan till anpassning. Utskottet har heller intet att invända mot en organisation med 16 basbataljoner. Anskaffningen av JAS 39 Gripen bör fullföljas. Utskottet återkommer till detta. Utskottet anser, liksom regeringen, att de lätta attackflygförbanden bör avvecklas eftersom deras operativa värde är begränsat. Transportflygförbanden bör vidmakthållas och utvecklas. Härav följer att riksdagen bör avslå Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 (m) yrkande 8 i denna del som, med utgångspunkt i en högre ekonomisk ram för Försvarsmakten, föreslår en krigsorganisation med 14 flygdivisioner och 21 basbataljoner. Även Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd), som i yrkande 24 föreslår en långsiktig inriktning mot 14 krigsdivisioner, bör avslås. Riksdagen bör vidare avslå Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v) yrkande 9 i denna del, eftersom motionens förslag utgår från en annan ekonomi och en annan inriktning för flygstridskrafterna än vad utskottet förordar. Med motsvarande motiv bör riksdagen avslå Miljöpartiets motion 42 (mp parti) yrkande 34. Folkpartiet pekar i sin partimotion Fö38 (fp) på flera organisatoriska optioner för att kunna utöka krigsorganisationen. Utskottet utgår från att sådana optioner kommer att värderas i den årliga planeringen och inom ramen för tillämpningen av den anpassningsdoktrin som behandlats i det föregående. Riksdagen bör därför inte bifalla motionens yrkande 13 i denna del. Det anförda innebär sammanfattningsvis att riksdagen bör godkänna den av regeringen föreslagna inriktningen för flygstridskrafterna.
JAS 39 Gripen
Utskottet behandlar här dels vad regeringen i totalförsvarspropositionen anfört om JAS 39 Gripen delserie 3 (s. 78) och om ekonomisk styrning av JAS 39 -projektet (s. 194-196), dels vad regeringen i skrivelse 1995/96:199 anför om nämnda projekt. Utskottet behandlar även de motioner om JAS 39 Gripen som avgivits i anslutning till de båda regeringsdokumenten, nämligen Fö38 (fp parti) yrkande 13 i denna del, Fö42 (mp parti) yrkandena 32-33, Fö52 (v parti) yrkande 9 i denna del, Fö201 (m parti) yrkande 8 i denna del samt 1995/96:Fö17 (s), 1995/96:Fö18 (v) och 1995/96:Fö19 (mp). Utskottet återkommer i samband med behandlingen av anslaget för budgetåret 1997 till inriktning och beräknade kostnader för programmet 10. JAS 39-förband.
Regeringen
Redogörelse för läget i JAS 39 Gripen-projektet
Regeringen lämnar i enlighet med riksdagens beslut år 1982 om riktlinjer för utveckling och anskaffning av JAS 39 Gripen-systemet en lägesredovising för projektet (prop. 1981/82:102 bil. 2, bet. 1981/82:FöU18, rskr. 1981/82: 374). Regeringen uppdrog i mars 1995 åt Riksrevisionsverket (RRV) att göra en genomgång av JAS 39 Gripen-projektets ekonomi. Regeringen uppdrog i december 1995 åt Försvarets materielverk att inleda förhandlingar med industrigruppen JAS AB om JAS 39 Gripen-projektets fortsatta utveckling i syfte att få underlag rörande anskaffning av en tredje delserie. I uppdraget ingick inte att slutföra förhandlingen. I sin projektredovisning anmäler regeringen beträffande tekniken i projektet att det inte finns skäl att ifrågasätta myndigheternas bedömning att kraven på egenskaper och prestanda enligt projektspecifikationen i allt väsentligt kommer att kunna uppfyllas, och i flera fall också överträffas. Utvecklingen av det nya styrsystemet har utfallit positivt. Det införs nu på serieflygplanen. Programmet medger att fulla operativa prestanda efter hand kommer att kunna utnyttjas. Ett åtgärdsprogram har utarbetats för att rätta till konstaterade miljö- och tillgänglighetsproblem med hjälpkraftsaggregatet (APU). Inriktningen innebär på sikt ett byte av nuvarande hjälpkraftsaggregat. Flygutprovningen med den tvåsitsiga versionen påbörjades i april 1996. Liksom tidigare bedömer Försvarsmakten att leveranser av denna flygplansversion kan ske med början år 1998. Serieleveranser av bombkapseln påbörjades under år 1995. Radarjaktroboten 99 (AMRAAM) håller på att införas. Roboten kommer med vissa begränsningar att vara operativ från år 1998 och fullt operativ från år 2001. Regeringen anmäler att tillverkningen av serieflygplanet löper väl. Fram till maj 1996 har 18 serieflygplan levererats. De 30 flygplanen i delserie 1 beräknas vara levererade omkring årsskiftet 1996/97. Utbildningsanläggningen Gripencentrum vid F 7 invigdes i juni 1996. Den första krigsdivisionen bedöms kunna organiseras under år 1997, den andra under år 1998. Det ekonomiska läget i projektet redovisades senast för riksdagen i 1995 års budgetproposition. Riksdagen godkände år 1993 regeringens förslag att den s.k. JAS-ramen, i samband med en omdefiniering av projektet, skall ändras från 50,0 miljarder kronor i prisläge februari 1992 till 60,2 miljarder kronor i samma prisläge (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet. 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333). I 1995 års budgetproposition angav regeringen den omräknade planeringsramen för projektet till 66,98 miljarder kronor i prisläge 1994/95. Av Försvarsmaktens årsredovisning för budgetåret 1994/95 framgår att förbrukade medel inom JAS-ramen, från projektstarten år 1982 till och med 30 juni 1995, uppgår till 32,5 miljarder kronor i löpande priser varav 4,7 miljarder har förbrukats under budgetåret 1994/95. 1993 fick Försvarets materielverk en rörlig kredit i Riksgäldskontoret på 1,7 miljarder kronor att användas för betalningsförskjutningar inom JAS- systemet. Denna kredit - det s.k. JAS-lånet - utnyttjades under budgetåret 1993/94. Under budgetåret 1994/95 har Försvarsmakten enligt regeringsbeslut haft möjlighet att utöka lånet med ytterligare 1,1 miljard kronor. Denna möjlighet har inte behövt utnyttjas. Försenade leveranser, vilket resulterat i senareläggning av vissa materielbeslut, har medfört att de ekonomiska resurser som tilldelats för budgetåret 1994/95 inte helt har förbrukats.
Vissa frågor med anledning av Riksrevisionsverkets utredning
Regeringen tar upp vissa frågor med anledning av RRV:s rapport och anför bl.a. följande. Utgiftsutvecklingen har medfört att JAS-ramen under perioden 1981/82 till 1994/95 har ökat med 42 miljarder kronor till 67,6 miljarder kronor. RRV bedömer att denna ökning svarar mot - ändrat materielinnehåll för 1,6 miljarder kronor, - ändrade valutakurser för 9,5 miljarder kronor, - den generella inflationen för 24 miljarder kronor samt - en prisutveckling utöver den generella inflationen för ca 7 miljarder kronor. RRV bedömer inte att utgiftsutvecklingen i JAS 39-projektet är anmärkningsvärd eller onormal i jämförelse med projekt av samma art eller storlek. I avtalen mellan Industrigruppen JAS och Försvarets materielverk förekommer betalningsplaner med förskottsbetalningar. RRV har funnit att enligt avtalet från år 1982 kommer förskottsbetalningarna för typutveckling och anskaffning av delserie 1 att sammantaget väsentligt överskrida den slutliga kostnaden för detta avtal och medföra återbetalning till staten. Det överskjutande beloppet beräknas uppgå till 1,7 miljarder kronor. Regeringen säger sig vara informerad om detta och förutsätter att det överskjutande beloppet återbetalas till Försvarsmakten under år 1997. RRV:s granskning har enligt regeringen inte gett anledning till att ifrågasätta att projektets kostnader är riktigt redovisade avseende utbetalningar från Försvarets materielverk. RRV har heller inte funnit att det från företagens sida felaktigt redovisats beställningar mot JAS-kontrakten. RRV har granskat om det förekommer beställningar från FMV som avser en av riksdagen inte beslutad och av regeringen inte beställd delserie 3 av JAS 39. Granskningen har inte visat att det finns några sådana beställningar. Priskompensationssystemet har förändrats flera gånger under JAS 39- projektets gång. RRV finner trots detta att systemet inte varit följsamt mot förändringar i priser och valutakurser. RRV föreslår därför att regeringen överväger en enklare modell för priskompensation där avstämning görs i efterhand. Regeringen anser för sin del att en av grundprinciperna för det priskompensationssystem som används i statsförvaltningen i dag är att anslagsnivån bör vara ett uttryck för beslutad ambitionsnivå i verksamheten och att priskompensationen skall budgeteras inför budgetåret. Regeringen menar därför att ett priskompensationssystem som bygger på en prognos där avstämning görs i efterhand strider mot denna princip. RRV:s förslag i denna del är därmed inte aktuellt för JAS 39-projektet. RRV bedömer att förseningarna i JAS 39-projeketet inte är större än vad som kan anses vara vanligt i denna typ av stora och långsiktiga utvecklingsprojekt. Regeringen gör ingen annan bedömning.
Delserie 3
Regeringen erinrar om att riksdagen i försvarsbeslutets första etapp godkände en inriktning där krigsorganisationen omfattar ca 12 stridsflygdivisioner, vilka på sikt bör vara utrustade med JAS 39 Gripen. Med utgångspunkt i nu gällande riksdagsbeslut pågår anskaffning av JAS 39 Gripen till 8 divisioner. Flygplan och utrustning motsvarande behovet för ytterligare 4 divisioner bör således anskaffas i en tredje delserie. Regeringen anför vidare att slutleveransen av delserie 2 beräknas ske under år 2003, varför leverans av en tredje delserie bör påbörjas samma år. Utvecklingsarbetet för den tredje delserien behöver då inledas år 1997. Slutleverans beräknas ske år 2006. Regeringen anger att den tekniska delen av utvecklingsarbetet för den tredje delserien kommer att omfatta en nödvändig anpassning till ny teknik. I den taktiska utvecklingen kommer främst luftförsvarsförmågan att förbättras. Regeringen anmäler att den kommer att redovisa ett fylligare beslutsunderlag för försvarsutskottet. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till utveckling och anskaffning av JAS 39 Gripen delserie 3. Det bör ankomma på regeringen att besluta om anskaffningsprocessen inom investeringsramen för JAS 39 Gripen och inom ramen för av riksdagen till utgiftsområde 6 Totalförsvar bemyndigade medel.
Ekonomisk styrning av JAS 39 Gripen-projektet
Den nuvarande JAS-ramen uppgår till 71,4 miljarder kronor i prisläge 1995/96. Regeringen anmäler att erfarenheterna från ramstyrning av JAS 39 Gripen- projektet är i huvudsak goda, varför ramstyrningen bör fortsätta. Ramstyrningen bör enligt regeringen utvecklas ytterligare så att också andra investeringsbeslut uttrycks i form av ett definierat materielinnehåll som skall uppnås enligt en fastställd tidsplan och till en angiven ekonomi. Regeringen föreslår en omdefiniering av JAS-ramen per den 1 januari 1997. Samtliga flygplan i delserie 1 väntas då vara levererade. Avslutad verksamhet som t.ex. utvecklingsarbete och leverans av delserie 1 utgår ur JAS-ramen. Under 1997 görs en slutredovisning av denna verksamhet. Den omdefinierade ramen bör enligt regeringen omfatta samtliga investeringar såväl för delserie 2 som för delserie 3. Båda serierna slutlevereras under perioden 1997-2006. Ramen bör vidare inkludera tillhörande stödutrustning och beväpning som skall levereras under samma period, liksom kostnaderna vid FMV för att genomföra investeringarna. Åtgärder för vidmakthållande bör enligt regeringen inte ingå i den nya JAS- ramen. I den omdefinierade ramen ingår redan utbetalade medel för materiel som kommer att slutlevereras under perioden 1997-2006. Regeringen åskådliggör i en tabell innehåll och uppskattade kostnader för avslutad verksamhet, omdefinierad JAS-ram, och vidmakthållande.
-------------------------------------------------------- | JAS 39 Gripen |JAS 39 Gripen | JAS 39 Gripen | | avslutad |investeringsram | vidmakthållande| |verksamhet | | t.o.m. år 2006| | | | | | | Ca 73 miljarder | Ca 6 miljarder | | Ca 23 miljarder | kronor | kronor | | kronor | | | | | Typarbete JAS | | | Typarbete JAS |39 B | Vidmakthållande| |39 A | Typarbete | av | | delserie 1 |delserie 3 | levererad | | Jaktbeväpning | Modifiering för | materiel | |(Rb74) |del- | | | Attackbeväpning | serie 3 | | | (Rb 15, Rb 75 | Modifiering för | | |och |del- | | | Arak 70) | serie 1 och 2 | | | Bombkapsel | Delserie 2 | | | Vidmakthållande | Delserie 3 | | | m.m. | Varnings- och | | | |mot- | | | | verkanssystem | | | | Igenkänningsut- | | | | rustning (IK) | | | | Simulator | | | | Flygradio | | | | Jaktbeväpning | | | | (Rb 99) | | | | Spaningskapsel | | | | FMV:s kostnader | | --------------------------------------------------------
Den omdefinierade ramen beräknas sålunda uppgå till ca 73 miljarder kronor varav ca 17 miljarder utgör redan utbetalade medel eller medel som planeras för utbetalning t.o.m. den 31 december 1996. Av den omdefinierade ramen är enligt regeringen ca 42 miljarder kronor hänförliga till investeringar inom den nuvarande JAS-ramen och ca 31 miljarder avser tillkommande investeringar. Regeringen avser att ge riksdagens försvarsutskott en särskild redovisning om den omdefinierade ramen. Regeringen avser även att fortsättningsvis årligen informera riksdagen om utvecklingen inom JAS 39 Gripenprojektet. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till omdefinierad JAS-ram.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 föreslås att JAS 39 Gripen anskaffas för en krigsorganisation med totalt 14 flygdivisioner. Med nu gällande riksdagsbeslut som grund pågår anskaffning av två delserier för åtta divisioner. Flygplan och utrustning motsvarande behovet för ytterligare sex divisioner JAS 39 Gripen bör således anskaffas i en tredje delserie (yrkande 8 i denna del). I övrigt bör regeringens förslag till delserie 3 bifallas utan att antalet flygplan per division för den skull minskas. Folkpartiet liberalerna delar regeringens bedömning av kommande behov av flygstridskrafter, inbegripet anskaffning av delserie 3 för JAS-systemet. I partimotion Fö38 (fp) anförs härutöver att man bör hålla öppet för ett alternativ, där exportorder för JAS möjliggör en omkastning i leveranser, så att Sverige får en del av de beställda flygplanen vid en senare tidpunkt (yrkande 13 i denna del). Det kan då bli ett gemensamt intresse för staten och industrin med en annan leveranstakt för de svenska beställningarna. Miljöpartiet de gröna har länge krävt stopp för JAS och inte ändrat åsikt i frågan. JAS-projektet är en felprioritering. I partimotion Fö42 (mp) föreslås sålunda att någon ytterligare anskaffning i form av en tredje delserie inte bör ske (yrkande 32). Pengarna skulle betydligt mer effektivt kunna investeras för vår gemensamma säkerhet, speciellt i ett läge då hotbilden inte är militär utan mer reell i form av miljöförstöring, ökande klyftor i samhället m.m. Motionärerna finner det anmärkningsvärt att en investering i mångmiljardklassen för riksdagen redovisas så summariskt som i totalförsvarspropositionen. Detta sägs vara oacceptabelt och har inte att göra med om delserie 3 skall beställas eller ej. Det är en principfråga om riksdagens inflytande och trovärdighet gentemot skattebetalarna. Motionärerna anser att en beställning av JAS 39 delserie 3 inte kan göras utan att riksdagen har ett fullgott beslutsunderlag beträffande antalet flygplan, beväpning, prestanda och ekonomi samt om de säkerhetspolitiska motiven för en ytterligare anskaffning (yrkande 33). Miljöpartiet vänder sig också i motion 1995/96:Fö19 mot en anskaffning av delserie 3. Även Vänsterpartiet avvisar ytterligare beställningar av JAS 39 Gripen i form av en tredje delserie (partimotion Fö52 (v) yrkande 9 i denna del samt motion 1995/96:Fö18). I motion 1995/96:Fö17 (s) uttalas farhågor för att motorn i JAS 39 Gripen, som är en utvecklad version för att ge tillräckliga prestanda, skulle drabbas av materialutmattning vid extrema påfrestningar. Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av ytterligare information om riskerna för materialutmattning i motorn på JAS 39 Gripen.
Utskottet
Utvecklingsläget för JAS 39 Gripen
Utskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning av läget i JAS 39 Gripen-projektet. Tidigare tekniska problem har bemästrats, specificerade prestanda har verifierats och tillverkning och leveranser flyter nu väl. Regering och myndigheter synes ha grepp om kostnaderna, vilket vidimerats genom Riksrevisionsverkets (RRV) granskning. RRV har sålunda inte bedömt utgiftsutvecklingen som anmärkningsvärd eller onormal i jämförelse med andra motsvarande projekt. Inte heller förseningarna har av RRV ansetts onormala. Enligt utskottets mening förstärker regeringens senaste redovisning, stödd på RRV:s undersökning, bilden av att JAS 39 Gripen sammantaget hittills är ett väl skött projekt.
Delserie 3
Riksdagen angav i försvarsbeslutets första etapp (prop. 1995/96:12, bet. FöU1, rskr. 45 och 46) en inriktning för flygstridskrafterna mot cirka tolv divisioner på sikt utrustade med JAS 39 Gripen. Med stöd av hittills fattade beslut pågår anskaffning av flygplan och annan utrustning inom ramen för systemet till åtta divisioner. Utskottet kan konstatera att beslutsunderlaget i propositionen för anskaffning av en tredje delserie är mycket kortfattat. Utskottet inser att försvarssekretess och kommersiell sekretess sätter klara gränser för vad som i detta läge kan skrivas i en öppen handling. Utskottet har därför fått kompletterande information i samband med föredragningar av företrädare för regeringskansliet och Försvarsmakten. Vid dessa tillfällen har bl.a. belysts den operativa bakgrunden för anskaffning av en tredje delserie, vilka utvecklingssteg som kan vara aktuella, ekonomiska förhållanden samt förhandlingsläget med industrin. Utskottet har erfarit att det fortfarande finns ett antal frågor att överväga innan Försvarets materielverk som företrädare för staten/beställaren kan skriva kontraktsskrivning med industrin. är aktuell. Dessa hänger främst samman med vilken avvägning som inom given ekonomisk ram ger bästa försvarseffekt. Här kan bl.a. antalet flygplan, s.k. teknisk anpassning, beväpning, sensorer, kommunikationssystem m.m. varieras. Detta är frågor som utskottet vill ha insyn i och vid behov kunna påverka. Utskottet förutsätter därför att regeringen återkommer i ärendet i så god tid att utskottet, om det så finner erforderligt, ges möjlighet att påverka inriktningen av beställningen. innan kontrakt tecknas med industrin. Med denna förutsättning anser utskottet att riksdagen skall bifalla regeringens hemställan om utveckling och anskaffning av en tredje delserie av JAS 39 Gripen som bör omfatta flygplan, beväpning och annan utrustning för resterande fyra divisioner. Det anförda innebär att motion Fö201 (m parti), som i yrkande 8 i denna del föreslår att flygplan och utrustning för ytterligare sex divisioner JAS 39 Gripen utvecklas och anskaffas, bör avslås. Riksdagen bör också avslå motionerna 1995/96:Fö18 (v), 1995/96:Fö19 (mp), Fö42 (mp parti) yrkande 32 och Fö52 (v parti) yrkande 9 i denna del, vilka alla anser att delserie 3 inte skall anskaffas. Det anförda innebär också krav på ett tillfredsställande beslutsunderlag inför ett slutligt ställningstagnade till den aktuella anskaffningen. Yrkande 33 i motion Fö42 (mp parti) bör därmed vara tillgodosett, varför riksdagen inte bör bifalla yrkandet. Utskottet utgår från att regering och myndigheter i den fortsatta anskaffningen av JAS 39 Gripen prövar att förändra leveransplanen så att det svenska flygvapnet får beställda flygplan vid en senare tidpunkt, om detta skulle visa sig lämpligt med hänsyn till eventuell export av JAS 39 Gripen. Utskottet förutsätter att regeringen håller riksdagen informerad för det fall frågan blir aktuell. Någon riksdagens åtgärd med hänsyn till motion Fö38 (fp parti) yrkande 13 i denna del behövs därmed inte. Under föregående riksmöte framfördes i motion 1995/96:Fö17 (s) farhågor för materialutmattning i JAS-motorn. Utskottet kan för sin del konstatera att det svenska flygvapnet har en lång tradition och mycket goda erfarenheter från flygplan med endast en motor. Utskottet har från Försvarsmakten fått del av bedömningen att den eventuellt ökade flygsäkerhet som uppnås med två motorer inte anses uppväga ökad komplexitet, vikt och kostnader för drift och underhåll i jämförelse med enmotorflygplan. Utskottet anser därför att motionsyrkandet bör avslås.
Ekonomisk styrning av fortsatt arbete med att införa JAS 39 Gripen-programmet
Utskottet finner anledning betona att det nu aktuella införandet av JAS 39 Gripen i utbildningen på förband och i krigsorganisationen utgör grunden för ett helt nytt svenskt flygvapen. Därmed är det inte längre riktigt adekvat att benämna JAS 39 Gripen som ett projekt. Införande av JAS 39 Gripen och förbandsproduktion för krigsorganisationens behov bör fortsättningsvis betraktas som vilken annan motsvarande verksamhet som helst inom Försvarsmakten. De tidigare goda erfarenheterna från ramstyrningen av JAS 39 Gripen och programmets totala omfattning motiverar dock en avgränsning av en särskild investeringsram. Utskottet godtar därför regeringens förslag till omdefinierad JAS-ram och förordar att riksdagen godkänner denna. Utskottet förutsätter att regeringen, årligen som förut, orienterar riksdagen om JAS 39 Gripen-programmet.
Försvarsmaktens organisation i fred - förslag till förändringar
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 108-116) har anfört om förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation jämte häröver avgivna motioner, nämligen Fö3 (fp), Fö4 (m), Fö5 (s), Fö6 (kd), Fö8 (c), Fö11 (c), Fö13 (m), Fö14 (s), Fö15 (fp), Fö16 (m), Fö17 (c), Fö18 (s), Fö19 (m), Fö20 (m), Fö22 (fp) yrkande 3, Fö23 (kd kommitté) yrkandena 29-30, Fö25 (s), Fö26 (s), Fö27 (m) yrkande 1, Fö28 (m), Fö29 (s), Fö30 (m), Fö32 (c), Fö34 (s), Fö35 (s), Fö37 (s), Fö38 (fp parti) yrkandena 14-17, Fö39 (fp), Fö40 (fp), Fö41 (m), Fö42 (mp parti) yrkandena 26-27, 29-31, Fö45 (s), Fö46 (s), Fö49 (s) yrkandena 1-2, Fö50 (kd) yrkandena 2, 4-9, Fö52 (v parti) yrkande 10, Fö53 (c), Fö54 (c), Fö56 (c), Fö201 (m parti) yrkandena 10-13, Fö304 (kd), Fö305 (kd), Fö308 (m) yrkande 1, Fö313 (m), Fö314 (m) yrkandena 1-2, Fö317 (m), Fö320 (c), Fö321 (c), Fö322 (m), Fö323 (m), Fö326 (fp), Fö328 (fp), Fö329 (m), Fö330 (m) och Fö804 (s).
Regeringen
Arbetets bedrivande
Regeringen anför att arbetet med grundorganisationens utformning har utgått från totalförsvarsbeslutets första etapp samt de säkerhets- och försvarspolitiska bedömningar som redovisats i den nu föreliggande propositionen. Likaså ingår bedömningar grundade på det redovisade förslaget till krigsorganisatorisk utveckling och utvecklingen av ledningssystemet. I beredningen har regeringen utnyttjat oberoende konsultexpertis för att kontrollera Försvarsmaktens ekonomiska kalkyler. Regeringen har genomfört en särskild samhällsekonomisk analys.
Principfrågor
Regeringen anger att de säkerhetspolitiska osäkerheterna medför krav på anpassningsförmåga och flexibilitet hos grundorganisationen. Denna förmåga bör tillgodoses genom att garnisoner med goda utvecklingsmöjligheter behålls. Vidare bör de ha en spridning över landet som även tar hänsyn till andra förhållanden än de direkta hoten. Regeringen anför att den noga har analyserat utbildningsförutsättningarna och tillmätt utvecklingspotentialen stor betydelse. Miljöaspekterna har också vägts in. Regeringen menar också att kravet på folklig förankring medför att För- svarsmaktens verksamhet bör ha en tillfredsställande geografisk spridning. Regeringen kommer därför att se till att varje län även i framtiden kommer att ha minst en militär organisationsenhet. Regeringen föreslår inga åtgärder som inte med rimlig säkerhet bedöms stå sig långsiktigt. Omlokalisering av verksamheter där den framtida strukturen inte är klarlagd bör undvikas. I ett tidigare avsnitt i propositionen framhåller regeringen Östersjöområdets stora betydelse. Gotlands och dess vikt för Sveriges samlade försvar är från flera utgångspunkter centralt i detta sammanhang. Enligt regeringens mening bör man därför ge akt på och undvika sådana åtgärder som skulle kunna uppfattas som att försvarets verksamhet på Gotland tillmättes minskad betydelse. Försvarsmaktens verksamhet bör samordnas så långt som möjligt av såväl ekonomiska som principiella skäl. I Försvarsmakten bedrivs en omfattande utbildning vid ett stort antal skolor. Dessa återspeglar i betydande utsträckning försvarsgrens- och truppslagsuppdelningen. Regeringen ifrågasätter vidare om inte utbildningen i högre grad skulle kunna ske gemensamt för Försvarsmakten eller samordnas inom hela totalförsvaret. Något samlat grepp på försvarets skolverksamhet har enligt regeringen inte tagits tidigare. Regeringen avser därför att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över utbildningen för främst anställd militär och civil personal. Regeringen betonar att förslaget är en helhetslösning som inte innebär några ökade kostnader under försvarsbeslutsperioden jämfört med Försvarsmaktens förslag till förändrad organisation i fred.
Samhällsekonomisk analys
Regeringen anför att utgångspunkten för den samhällsekonomiska analysen har varit de riktlinjer som finns redovisade i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 5). Enligt dessa skall de av Försvarsmakten gjorda försvarsekonomiska kalkylerna kompletteras med samhällsekonomiska faktorer. Konsekvenserna för de orter som berörs av avvecklingar skall belysas. Regeringen anmäler att analysen innehåller - samhällsekonomiskt konsekvensresonemang, - analys av de offentliga transfereringarna och - regionalpolitisk analys. Enligt regeringens mening är de samhällsekonomiska effekterna belysta.
Samband mellan krigs- och grundorganisation
Om en brigad eller ett annat kaderorganiserat krigsförband utgår ur krigsorganisationen påverkas grundorganisationen direkt. Om däremot krigsförband som inte är kaderorganiserade avvecklas - t.ex. luftvärnsförband - sker inga direkta förändringar av grundorganisationen. Däremot minskar utbildningsbehovet vid luftvärnskårerna som producerar luftvärnsförbanden. En eller flera av dessa kårer blir då aktuell att avveckla. Regeringen anför vidare att det inte finns någon omedelbar koppling mellan var ett förband grundutbildas och var det mobiliserar eller i första hand är tänkt att utnyttjas.
Genomförande
När det gäller genomförandet anser regeringen att avvecklingen skall påbörjas direkt efter riksdagens beslut och slutföras så snabbt som möjligt. Regeringen säger sig ha för avsikt att lämna närmare anvisningar om genomförandet till Försvarsmakten. Regeringen bedömer att de enheter som skall läggas ned kan utgå ur grund- och, i förekommande fall, krigsorganisationen före den 1 januari 1999. Avvecklingsåtgärderna skall vara avslutade före den 1 januari 2000. De organisationsenheter som efter översynen av försvarets skolor kan bli föremål för förändringar bör i huvudsak kunna följa denna tidsplan.
Motionerna
Övergripande frågor
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 (m) kritiseras propositionen för att den alltför ytligt anger motiven för att frångå det av Försvarsmakten lämnade förslaget. De av regeringen gjorda förändringarna sägs kunna komma att få en genomgripande effekt på hela krigs- och grundorganisationen på den ekonomiska nivå - och med den inriktning - som riksdagen beslutade för ett år sedan. Motionärerna anser att regeringen och Centerpartiet själva får ta ansvar för de nedläggningar som den förda politiken leder till. Sålunda avvisas samtliga de förslag som regeringen lagt fram om förändringar i grundorganisationen (yrkande 11). I samma motion hävdas att försvarsområdesstabernas betydelse inte har minskat. Det kan då inte vara riktigt att lägga ned åtta sådana staber. Motionärerna anser att principen ett län - ett försvarsområde alltjämt bör gälla. I stället för att slå ihop staberna på 16 platser bör regeringens förslag avslås och nuvarande organisation behållas med undantag för försvarsområdesstaberna i Kiruna och Kalix (yrkande 10). Med samma motiv föreslås i motion Fö308 (m) (yrkande 1) att riksdagen avslår propositionens förslag om nedläggning av försvarsområdesstaber. Det är Folkpartiet liberalernas uppfattning i partimotion Fö38 (fp) att grundorganisationen för de åtta allsidigt användbara brigaderna skall ha så många yrkes- och reservofficerare att man på kort tid kan sätta upp fyra ytterligare brigader. Genom möjligheten att utbilda två brigader per fredsförband finns en långsiktig förmåga hos denna organisation att i allvarligaste fall utbilda 16 brigader. Motionärerna befarar att ytterligare neddragningar i arméns grundorganisation kommer att visa sig nödvändiga, i värsta fall redan före nästa försvarsbeslut. Utgifter för investeringar och drift för de förband som kommer att läggas ned har då varit bortkastade från försvarssynpunkt. Det är vidare angeläget att inte vid det nu aktuella försvarsbeslutet lägga ned förband som vid eventuella behov av ytterligare förändringar skulle visa sig ha varit felaktiga val. Det kan då gälla såväl frågan om utbildningsplattformens egna förutsättningar som belägenheten i närheten av stora upptagningsområden av värnpliktiga eller viktig samhällelig infrastruktur. Härav följer att de nu föreslagna nedläggningarna i Linköping och Umeå borde ha övervägts ytterligare (yrkande 14). I motion Fö23 (kd kommitté) konstateras att regeringen vid utformningen av sitt förslag till grundorganisatoriska åtgärder i väsentliga avseenden frångått Försvarsmaktens förslag. Kristdemokraternas självklara utgångspunkt är att vid utformningen av grundorganisationen enbart ta hänsyn till säkerhetspolitiska aspekter. Uppenbarligen har för regeringen andra principer än de militäroperativa och säkerhetspolitiska varit styrande. Motionärerna hemställer att riksdagen avvisar regeringens förslag om utformningen av grundorganisationen till förmån för Försvarsmaktens förslag (yrkande 30). I motion Fö50 (kd) yrkande 2 framförs ett motsvarande yrkande.
Utskottet
Utskottets prövning
Utskottet har utöver regeringens proposition och över denna avgivna motioner haft tillgång till Försvarsmaktens respektive Försvarsdepartementets försvars- och samhällsekonomiska bedömningar. Utskottet har som ett led i sin beredning härutöver mottagit föredragningar av representanter från Försvarsdepartementet, Försvarsmakten och Luftfartsverket. Utskottet har också fått ta emot uppvaktningar av företrädare från en rad kommuner som direkt berörs av regeringens förslag, nämligen Ystad, Klippan, Karlskrona, Göteborg, Borås, Linköping, Söderhamn, Umeå och Östersund. Utskottet har också berett företrädare från Ängelholms och Halmstads kommuner tillfälle att framföra sina synpunkter. I samband med föredragningarna har ett omfattande skriftligt material överlämnats till utskottet. Representanter för ett stort antal militära förband har även lämnat sakupplysningar. Härutöver har utskottet mottagit ett stort antal skrivelser och brev från organisationer och enskilda. I det följande redovisar utskottet sina överväganden om de ekonomiska utgångspunkterna i beslutsunderlaget.
Överväganden om tillämpade kalkyler och kalkylmodeller
Regeringen beslutade våren 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 5) om vilket underlag som bör ligga till grund inför beslut om förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation. Underlaget skall bestå av dels en försvarsekonomisk bedömning, dels en samhällsekonomisk bedömning. Den försvarsekonomiska kalkylen bör vara grunden för den samhällsekonomiska värderingen. Den rent försvarsekonomiska värderingen måste kompletteras med bedömningar av andra relevanta samhällseffekter för att åstadkomma ett mer övergripande beslutsunderlag. Den modell som tillämpats beträffande de försvarsekonomiska värderingarna i Försvarsmakten och i regeringskansliet, och hur denna information skall sammanställas, förefaller enligt utskottet i huvudsak ändamålsenlig. De av Försvarsmakten redovisade kalkylerna och den använda metoden ligger i sin grundstruktur och konstruktion i linje med vad t.ex. Riksrevisionsverket och Statskontoret rekommenderar i sådana sammanhang. Utskottet har inhämtat att Försvarsdepartementets granskning av Försvars- maktens ekonomiska kalkylunderlag pekat på ett antal smärre brister i det framtagna beslutsunderlaget. Bristerna har enligt utskottets bedömning emellertid inte varit av den karaktären eller omfattningen att de föranlett att från rent ekonomiska utgångspunkter välja en annan lösning. Försvarsmakten har dock härutöver haft ett stort antal andra urvalsfaktorer som grund för sitt ställningstagande. Den lokala förankringen vid framtagandet av de försvarsekonomiska bedömningarna till grund för Försvarsmaktsplan 1997 förefaller enligt utskottet ha varit tillfredsställande. Utskottet gör således den sammantagna bedömningen att Försvarsmaktens ekonomiska beräkningar och underlag m.m., samt lokala företrädares insyn och påverkansmöjligheter i utredningsarbetet, i allt väsentligt motsvarat vad riksdagen tidigare uttalat i detta avseende. Utskottet bedömer att ambitionsnivån från Försvarsmaktens sida avseende det ekonomiska underlag som skall ligga till grund för regeringens och riksdagens beslut om förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation varit hög. Utskottet har tidigare anfört (bet. 1994/95:FöU4) att det bör vara regeringens ansvar att genomföra en samhällsekonomisk kalkyl och ta fram ett sammanställt underlag som kan presenteras för riksdagen. Utskottet betonade därvid att materialet måste vara så genomarbetat att det tål en kritisk granskning. Utskottet skulle inte behöva överarbeta kalkylerna eller göra egna sådana. Som ett led i regeringens och regeringskansliets beredning av Försvars- maktsplanen har regeringen även givit alla berörda kommuner, arbetstagarorganisationer, militära experter m.fl. möjlighet att föra fram synpunkter på förslaget. Regeringen har emellertid inte bara prövat Försvarsmaktens beräkningar och utgått från det rent försvarsekonomiska beräknings- eller värderingsunderlaget. Regeringen har - enligt de riktlinjer som riksdagen tidigare uttalat - även övervägt de statsfinansiella och samhällsekonomiska aspekterna på Försvarsmaktens förslag. Den av regeringskansliet genomförda samhällsekonomiska analysen består av tre delar: ett samhällsekonomiskt konsekvensresonemang, en analys av de offentliga transfereringarna och en regionalpolitisk analys. Inom ramen för det samhällsekonomiska konsekvensresonemanget har regeringskansliet diskuterat bedömt hur de försvarsekonomiska kalkylerna kan kompletteras och korrigeras utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Samhällsekonomiska kalkyler omgärdas emellertid av vissa värderingsproblem och rymmer en hög grad av komplexitet. Olika beräkningsantaganden leder naturligen till skilda utredningsreslutat. Om de försvarsekonomiska, statsfinansiella och samhällsekonomiska övervägandena och resultatet är avgörande för det slutliga valet av strukturlösning, är det utskottets bedömning att regeringen borde ansatt ett något mer omfattande metod- och utredningsarbete än som nu varit fallet. En påtaglig statsfinansiell konsekvens, som enligt utskottet bör beaktas framgent i samband med en diskussion av förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation, är statens kostnader för att skriva av statskapital. Utskottet berör denna fråga i samband med övervägandena om mark, anläggningar och lokaler. Regeringen har dock i likhet med Försvarsmakten inför sina överväganden tagit sina utgångspunkter i ett stort antal urvals- och bedömningsfaktorer som tillmätts stor vikt. Flera av dessa faktorer kan inte mätas primärt från ekonomiska utgångspunkter. Det är därför enligt utskottets mening nödvändigt att omfattningen av det samhällsekonomiska analysarbetet ställs i relation till den betydelse det slutligen bedöms få för val av lösning. Det förefaller enligt utskottet rimligt att, som regeringskansliet framhåller, förvänta sig att de samhällsekonomiska kostnaderna i samband med nedläggning av t.ex. kasernetablissemang m.m. kommer att vara störst på kort sikt. På längre sikt bör dessa tillkommande kostnader avta i styrka, vilket talar för att skillnaderna i ekonomiskt utfall mellan de rent försvarsekonomiska respektive de samhällsekonomiska kalkylerna minskar över tiden. Regeringen har, enligt vad utskottet erfarit, primärt inte haft samhällsekonomiska eller regionalpolitiska utgångspunkter för sina överväganden. Utskottet delar uppfattningen att det i första hand bör vara försvarspolitiska överväganden som skall ligga till grund för hur Försvarsmaktens organisation i fred skall utformas. Ett stort antal urvalsfaktorer - med olika tyngd - måste sålunda vägas samman. Besluten skall ses i ett långsiktigt perspektiv. Skillnaderna mellan de rent försvarsekonomiska kalkylernas resultat och de som baseras på statsfinansiella och samhällsekonomiska kalkyler minskar då i betydelse. Utskottet har mot den bakgrunden därför inget att invända mot omfattningen av och metoden för att värdera de samhällsekonomiska aspekterna som regeringen gjort.
Övergripande frågor
Regeringen behandlar, innan den redovisar sina förslag, ett antal övergripande frågor som påverkat valet av de åtgärder som föreslås. Kravet på anpassningsförmåga och flexibilitet framhålls som följd av den säkerhetspolitiska osäkerheten. Utskottet delar regeringens bedömning i dessa delar. De garnisoner som behålls måste ha goda utvecklingsmöjligheter, dels för att kunna expandera i utbildningsvolym om behov skulle uppstå med hänsyn till ett försämrat omvärldsläge, dels för att i utbildningen kunna tillgodose successiva förändringar i taktik och stridsteknik. Utskottet kan också hålla med regeringen i synen på behovet av folklig förankring av det militära försvaret och att garnisonerna därför bör ha en tillfredsställande geografisk spridning i landet. Utskottet anser det riktigt att, som regeringen anger, tillse att varje län även i framtiden kommer att ha minst en militär organisationsenhet. Utskottet anser, liksom regeringen, att det är viktigt att inte nu besluta om åtgärder som inte med rimlig säkerhet bedöms som rationella i ett långsiktigt perspektiv. Omlokaliseringar där den framtida strukturen inte är klarlagd bör undvikas, särskilt i de fall där omlokaliseringen är förenad med stora investeringskostnader eller andra kostnader. Av såväl ekonomiska som principiella skäl bör Försvarsmaktens verksamhet samordnas så långt som möjligt. Utskottet ansluter sig vidare till regeringens bedömning av Gotlands betydelse i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Regeringen anför att den lagt fram en helhetslösning för Försvarsmaktens organisation i fred - ett paket - som i förhållande till Försvarsmaktens förslag inte bedöms medföra några merkostnader. Utskottet anser detta vara en viktig utgångspunkt. Regeringen anför att det inte finns något direkt sammanhang mellan var ett förband grundutbildas och var det mobiliserar eller är tänkt att ha sin krigsuppgift. Utskottet har ingen annan mening och vill poängtera att striden förs med de krigsorganiserade förbanden och inte med resurser som närmast förknippas med grundorganisationen. Utskottet, som alltså i flertalet avseenden delar regeringens uppfattning om vilka viktigare faktorer som bör tas hänsyn till vid valet av garnisoner som bör finnas kvar respektive som bör avvecklas, vill sammanfattningsvis framhålla att de ekonomiska bedömningarna endast är en del av helheten. De har inte getts något överordnat inflytande.
Regeringen
Förslag till åtgärder i södra Sverige
Regeringen föreslår att Skånska luftvärnskåren, Lv 4, i Ystad läggs ned. Minskningen av luftvärnets krigsorganisation innebär att en av de två luftvärnskårerna i Södra militärområdet bör avvecklas. Regeringen anser att en avveckling i Ystad, tillsammans med den avveckling i Borås som föreslås i det följande, ger bättre förutsättningar för en ekonomiskt fördelaktig helhetslösning än en avveckling av den nyligen omlokaliserade luftvärnskåren i Halmstad. Regeringen föreslår vidare, i enlighet med principen att krigsförbandsproducerande flygflottiljer i första hand bör vidmakthållas, att Krigsflygskolan, F 5, i Ljungbyhed läggs ned. Flygutbildningen bör överföras till Skånska flygflottiljen, F 10, i Ängelholm respektive Upplands flygflottilj, F 16, i Uppsala. Det bör ankomma på regeringen att efter översynen av Försvarsmaktens skolor besluta om den framtida lokaliseringen av övriga verksamheter vid F 5. Regeringen behandlar frågan om Trafikflygarhögskolan (TFHS) på annan plats i propositionen. Beträffande försvarsområdesstaberna föreslår regeringen avveckling i Ystad, Växjö och Kalmar, varvid det blivande Skåne län bildar ett försvars-område, Blekinge län ett försvarsområde och Kalmar, Kronobergs och Jönköpings län ett försvarsområde. För att öka rationaliteten föreslår regeringen vidare att Öresunds marindistrikt i Malmö inordnas i marinkommandoorganisationen i Södra militär- området och att Karlskrona örlogsskolor inordnas i Berga örlogsskolor. Berga örlogsskolor kommer dock även framgent att bedriva verksamhet i Karlskrona. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner dels förslaget att försvarsområdesstaben i Ystad läggs ned, dels förslaget att försvarsområdesstaben i Växjö läggs ned, dels förslaget att försvarsområdesstaben i Kalmar läggs ned, dels förslaget att Skånska luftvärnskåren i Ystad läggs ned, dels förslaget att Krigsflygskolan i Ljungbyhed läggs ned, dels förslaget att inordna Öresunds marindistrikt i marinkommandoorganisationen, dels förslaget att inordna Karlskrona örlogsskolor i Berga örlogsskolor.
Motionerna
Ystad och Revingehed
I motion Fö17 (c) hänvisas till att överbefälhavaren i sin försvarsmaktsplan (FMP 97) tagit fasta på de tre viktigaste faktorerna för val av utbildningsplatser, nämligen operativa krav, ekonomi och utbildningsbetingelser med framtida utvecklingsmöjligheter. Motionärerna anser att regeringen bortsett från samtliga dessa faktorer när det gäller förslaget att lägga ned Lv 4. Beträffande de operativa kraven anför motionärerna att robotsystemet 77 är vårt enda luftvärnssystem med för landet prioriterade strategiskt viktiga uppgifter. Det riskerar att få avsevärt nedsatt effekt eller inte vara operativt under flera år efter en flyttning. När det gäller ekonomin ifrågasätter motionärerna regeringens beräkning att ett alternativ där förbanden i Halmstad behålls, och i stället förbanden i Ystad och Borås läggs ned, skulle bli 79 miljoner kronor billigare. Regeringen sägs då inte ha tagit hänsyn till den besparing som skall tillgodoräknas Ystadsalternativet genom att försvarsområdesstaben där läggs ned. Inte heller sägs regeringen ha jämfört produktionskostnaderna. Motionärerna hävdar att regeringens alternativ i själva verket blir 200 miljoner kronor dyrare. Vad produktionsförutsättningarna beträffar anser motionärerna att det kommer att krävas omfattande markinköp och stora investeringar i övrigt, vilket inte framgår av propositionen. Lv 4 har i dag luftvärnets bästa utbildningsbetingelser. Där utbildas över 80 % av luftvärnet i södra militärområdet och resterande delar kan tas emot utan något investeringsbehov. Motionärerna hemställer att regeringens förslag att avveckla Lv 4 i Ystad avslås. Med i stort sett samma argument framförs likalydande yrkanden i motionerna Fö19 (m) yrkande 1, Fö37 (s), Fö40 (fp) och Fö304 (kd). Två motioner berör Revingehed. I linje med vad Vänsterpartiet i det föregående har anfört om besparingar och en reducerad krigsorganisation för armén föreslås i partimotion Fö52 (v) att den mekaniserade brigaden (MekB 7) i Revingehed läggs ned (yrkande 10 i denna del). I motion Fö323 (m) konstateras att det nya försvarsområdet i Skåne skall bildas genom en sammanslagning av Malmöhus och Kristianstads respektive försvarsområden. Motionärerna anser att en naturlig lokalisering av den nya staben är Revingehed med tanke på det centrala läget i Skåne. Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar att försvarsområdesstaben i Skåne förläggs till Revingehed.
Ängelholm och Ljungbyhed
I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) ifrågasätts flyttning av den grundläggande flygutbildningen från F 5 i Ljungbyhed till F 10 i Ängelholm. Enligt motionärerna kommer en sådan att medföra betydande investeringskostnader. En flyttning kommer också att ge säkerhetsproblem när ?skarp? flygverksamhet blandas med grundläggande flygutbildning på en flottilj som dessutom har korsande rullbanor. Motionärerna anser starka skäl tala för att den grundläggande flygverksamheten, och även annan skolverksamhet, bör ligga kvar vid Ljungbyhed. Motionärerna noterar att regeringen avser att utreda försvarets skolverksamhet men att utredningsuppdraget inte avses innefatta den grundläggande flygutbildningen. De finner det dock vara sakligt riktigt att låta den grundläggande flygutbildningen ingå i den översyn som förestår. Härav följer att beslut om F 5 i Ljungbyhed åtminstone bör avvakta resultatet från nämnda utredning och att regeringen bör återkomma till riksdagen i frågan (yrkande 17). I fem andra motioner, nämligen i motionerna Fö19 (m) yrkande 2, Fö23 (kd kommitté) yrkande 29, Fö56 (c), Fö201 (m parti) yrkande 12 och Fö305 (kd), förordar motionärerna att skolutredningens resultat inväntas innan beslut fattas om F 5. Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fö38 (fp parti) yrkande 16 i denna del, som närmare utvecklas i anslutning till motionärernas anförande om Hälsinge flygflottilj, F 15, att flygflottiljen i Ängelholm, F 10, avvecklas. Miljöpartiet de gröna anför i sin partimotion Fö42 (mp) att F 10 har de näst högsta miljökostnaderna av landets flottiljer. De långsiktiga miljöförutsättningarna sägs vara bland de sämsta enligt koncessionsnämndens beslut. Motionärerna hävdar vidare att det inte gjorts någon miljöprövning för vare sig den militära flygskolans verksamhet eller övriga utbildningar som enligt regeringens förslag kan komma att förläggas till F 10. Miljöpartiet anser därför att F 10 bör avvecklas (yrkande 30). I motion Fö328 (fp) refereras till totalförsvarspropositionen och att denna förutsätter att F 10 skall vara kvar. Motionärerna hävdar att F 10 har mycket stor betydelse för södra Sverige, både ur militär och civil synvinkel. Om förslag hade lagts om att lägga ned denna flygflottilj skulle det ha drabbat även den civila delen av flygplatsen hårt. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om F 10 i Ängelholm.
Skåne i övrigt och Blekinge i övrigt
Motionärerna i motion Fö54 (c) har ingen invändning mot att inordna Öresunds marindistrikt (MDÖ) i ett marinkommando. Däremot vänder de sig mot att MDÖ skall föras till Västkustens marinkommando som regeringen har föreslagit. Av såväl geografiska som ekonomiska och operativa skäl är det i stället rimligt att MDÖ förs till Sydkustens marinkommando (yrkande 1). För detta talar också den starka kopplingen till Kustbevakningens regionala organisation. Också motion Fö49 (s) motsätter sig att MDÖ inordnas i Västkustens marinkommando (yrkande 2). En sådan lösning sägs bli 10 miljoner kronor dyrare än regeringsförslaget. Samma motion kritiserar regeringsförslaget att bedriva utbildning av amfibieförband på tre ställen. Motionärerna hävdar att en koncentration till två ställen, Karlskrona och Vaxholm, i stället bör ske (yrkande 1). Detta sägs ge en kostnadsminskning på ca 70 miljoner kronor/år. Av kostnads- och effektivitetsskäl avvisar också motion Fö54 (c) regeringsförslaget om amfibieutbildning. Riksdagen bör i stället besluta om en ökad utbildning av amfibieförband vid fjärde kustartilleribrigaden (KAB 4) i Karlskrona (yrkande 2). I samma motion framhålls att det med hänsyn till Blekinges geografiska läge är av största vikt att marinens och flygets resurser utvecklas till nytta för såväl krigsorganisationen som för det fredstida samhällets behov. Riksdagen föreslås som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om möjligheterna att utnyttja marinens och flygets resurser i Blekinge även för det fredstida samhällets behov (yrkande 3).
Växjö, Kalmar och Jönköping
Motionärerna i motion Fö320 (c) betonar försvarets folkliga förankring och menar att hemvärnets betydelse har ökat och kommer att öka än mer. Flyttas den militära ledningen för länet långt bort kommer detta att negativt påverka rekryteringen. Motionärerna framhåller också försvarsområdesstabernas stora betydelse för totalförsvarssamverkan. Detta behov ökar om det militära försvaret centraliserar sin ledning. Motionärerna ifrågasätter om samverkans- uppgiften är möjlig att lösa i Småland där enligt regeringsförslaget en försvarsområdesstab skall samverka med tre län. Motionärerna hänvisar till en försöksverksamhet i Kalmar län med ändrad regional ansvarsfördelning. Syftet med försöken, som pågår till år 2002, är att utveckla former för en bättre demokratisk förankring av det regionala utvecklingsarbetet. Att i Småland slå samman tre försvarsområden till ett sådant är, enligt motionärerna, inte förenligt med vare sig tanken på ökad länsdemokrati eller med utgångspunkten för det regionala utvecklingsansvaret i försöksverksamheten i Kalmar län. Flera skäl sägs således tala för att inte nu göra någon förändring av försvarsområdena i Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län. Riksdagen bör sålunda avvisa regeringens förslag i denna del. I motion Fö13 (m) förordas med i stort samma argument att försvarsområdesstaberna i Kalmar och Växjö behålls. Med behovet av folklig förankring som huvudmotiv förordas i motion Fö4 (m) att försvarsområdesstaben i Kalmar skall behållas. Motionärerna i motion Fö14 (s) anser att såväl försvarsområdesstab som miloverkstad skall vara kvar i Växjö. De anser också att skjutfältet i Kosta skall behållas. Det främsta motivet sägs vara försvarspolitiskt. I sammanhanget betonas försvarsområdesstabens stora betydelse för frivilligorganisationerna. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om försvarsområdesstab, miloverkstad och skjutfält m.m. i Växjö och Kosta.
Utskottet
Ystad och Revingehed
Utskottet anser, liksom regeringen, att det framtida utbildningsbehovet av luftvärnsförband i södra Sverige motiverar nedläggning av en luftvärnskår - Lv 4 i Ystad eller Lv 6 i Halmstad. Utskottet har övervägt ett antal faktorer och därvid funnit att de bästa förutsättningarna för att utbilda luftvärnsförband finns vid Lv 4. Frågan kan dock inte betraktas enbart ur luftvärnssynvinkel utan måste ses ihop med vilken brigad som bör behållas på sikt - IB 15 i Borås eller IB 16 i Halmstad. I den helhetsbedömning som utskottet härvid gjort anser utskottet, liksom regeringen, att kombinationen IB 16 och Lv 6 ger en bättre totalekonomi än kombinationen IB 15 och Lv 4. Utskottet anser att det i nuvarande säkerhetspolitiska läge är acceptabelt med en temporärt minskad krigsduglighet vid luftvärnsrobotförbanden RBS 77 som följd av en flyttning av utbildningen till Halmstad. Utskottet anser vidare att utbildningsbetingelserna för luftvärnsförband är tillräckligt goda i Halmstad, även för den utökade volym som följer av att utbildningsansvaret för Lv 4:s krigsförband förs över till Lv 6. Sammantaget anser således utskottet att riksdagen bör bifalla regeringens förslag att lägga ned Skånska luftvärnskåren i Ystad. Samtidigt bör motionerna Fö17 (c), Fö19 (m) yrkande 1, Fö37 (s) , Fö40 (fp) och Fö304 (kd) avslås. Utskottet har i samband med sina överväganden om ledningssystemets utveckling ansett att antalet försvarsområden kan minskas. Regeringens förslag att avveckla P 7/Fo 11 i Ystad godtas därför av utskottet. Härav följer att partimotion Fö201 (m) yrkande 10 i denna del och motion Fö308 (m) yrkande 1 i denna del bör avslås eftersom motionerna förordar att försvarsområdesstaben behålls. Genom att förlägga den blivande försvarsområdesstaben i det blivande Skåne län till Hässleholm undviks en flyttning. Hässleholm är också länets största garnison. Motion Fö323 (m) bör därför avslås. Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö52 (v) yrkande 10 i denna del - utifrån en annan medelstilldelning till Försvarsmakten än vad utskottet förutsätter - att den mekaniserade brigaden i Revingehed (MekB 7) avvecklas. I den av utskottet förordade krigsorganisationen med 13 armébrigader behålls MekB 7. Riksdagen bör därför avslå motionsyrkandet.
Ängelholm och Ljungbyhed
Regeringen utgår från att krigsförbandsproducerande flygflottiljer i första hand skall behållas samt föreslår att Krigsflygskolan på Ljungbyhed läggs ned. Flygutbildningen flyttas till Skånska flygflottiljen, F 10, i Ängelholm och till Upplands flygflottilj, F 16, i Uppsala. Utskottet delar regeringens prioritering att de förbandsproducerande flottiljerna bör behållas i första hand. Utskottet, som har fått en orientering om förutsättningarna för att vid en och samma flottilj kunna blanda grundläggande flygutbildning med ordinarie flygtidsproduktion för krigsförband, bedömer att flygsäkerhetsfrågorna kan ges acceptabla lösningar. Flygsäkerhetsaspekterna har beaktats i regeringens förslag. Utskottet har erfarit att den kommande skolutredningen kommer att behandla samordning i försvarets skolverksamhet. Den grundläggande flygutbildningen är redan samordnad varför denna verksamhet inte kommer att ingå i utredningens uppdrag. Utskottet föreslår därför att riksdagen bifaller regeringens förslag att avveckla Krigsflygskolan i Ljungbyhed och samtidigt avslår motionerna Fö19 (m) yrkande 2, Fö23 (kd kommitté) yrkande 29, Fö38 (fp parti) yrkande 17, Fö56 (c), Fö201 (m parti) yrkande 12 och Fö305 (kd). Utskottet har övervägt vilken av flottiljerna F 10 i Ängelholm och F 15 i Söderhamn som bör behållas respektive avvecklas. Det avgörande skälet för att behålla F 10 har därvid varit att den grundläggande flygutbildningen snabbt kan föras över dit från F 5. Sammantaget bedöms också besparingsmöjligheterna vara större i detta alternativ. En fråga som utskottet särskilt övervägt är de framtida övningsmöjligheterna med stridsflyg baserat på de respektive flottiljerna. Bl.a. har utskottet fått en föredragning av representanter ur Luftfartsverket om luftrumsfrågor, framför allt eventuella förväntade konflikter mellan militärt och civilt flyg när JAS 39 Gripen kommer i förbandstjänst. Otvivelaktigt kommer det att behövas fler regleringar och restriktioner vara större trängsel i luftrummet i södra Sverige , med krav på regleringar och restriktioner, än i norra Sverige. Handlingsmöjligheterna att flyga kommer där att vara större. Det är emellertid utskottets uppfattning, efter att ha hört bl.a. företrädare för Luftfartsverket, att restriktionerna konkurrensen i luftrummet i södra Sverige söder kommer att vara hanterbar och restriktionerna acceptabla med hänsyn till kravet på övningsverksamhet. Utskottet anser alltså att F 10 skall behållas. Motion Fö38 (fp parti) yrkande 16 i denna del samt Fö42 (mp parti) yrkande 30, vilka båda föreslår avveckling av F 10, bör därför avslås. Motion Fö328 (fp) blir med den av utskottet förordade inriktningen tillgodosedd. Riksdagen bör därför avslå också denna motion.
Skåne i övrigt och Blekinge i övrigt
Utskottet delar regeringens uppfattning att Öresunds marindistrikt (MDÖ) som en rationaliseringsåtgärd bör inordnas i marinkommandoorganisationen. Två motioner - Fö54 (c) yrkande 1 och Fö49 (s) yrkande 2 - motsätter sig att MDÖ inordnas i Västkustens marinkommando. Enligt utskottets mening bör det ankomma på Försvarsmakten att från operativa utgångspunkter bestämma till vilket marinkommando som MDÖ bör föras. Riksdagen bör därför godkänna regeringens förslag att inordna Öresunds marindistrikt i marinkommandoorganisationen och samtidigt avslå de båda motionsyrkandena. Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner regeringens förslag att inordna Karlskrona örlogsskolor i Berga örlogsskolor. Två motioner - Fö49 (s) yrkande 1 och Fö54 (c) yrkande 2 - förordar att utbildningen av amfibieförband utökas i Karlskrona. Utskottet föreslår i samband med sina överväganden om grundorganisationen i Västsverige att amfibieutbildning behålls i Göteborg. Utskottet tar i övrigt inte ställning till var denna utbildning skall lokaliseras. Motionsyrkandena bör därför avslås. I motion Fö54 (c) yrkande 3 påpekas vikten av att marinens och flygets resurser i Blekinge utvecklas till nytta för det fredstida samhället. Enligt utskottets mening är det de av riksdagen beslutade uppgifterna för Försvars- makten som skall vara styrande för utvecklingen av de militära resurserna. De av Försvarsmaktens resurser som är mest lämpade kan, i olika sammanhang, ställas till förfogande för angelägna civila ändamål, exempelvis för transport av sjuka och skadade med helikopter. Utskottet anser att motionsyrkandet är tillgodosett varför det inte bör bifallas av riksdagen.
Växjö, Kalmar och Jönköping
Regeringen föreslår att försvarsområdesstaberna i Växjö och Kalmar avvecklas. Som framgått av utskottets anförande i det föregående om ledningssy-stemets utveckling har utskottet intet att erinra mot att reducera antalet försvarsområden. Samtidigt framhöll utskottet att stödet åt frivilligorganisationerna var viktigt men att detta får tillgodoses på annat sätt i de län som inte längre kommer att inom sig ha en försvarsområdesstab. Den försöksverksamhet i Kalmar län som refereras till i motionerna bedömer utskottet inte ha någon avgörande betydelse för möjligheterna att genomföra den av regeringen föreslagna sammanläggningen av Kalmar, Kronobergs och Jönköpings län till ett försvarsområde. Om länsindelningen till följd av försöken skulle förändras bedömer utskottet att det finns flera alternativa möjligheter att skapa en lämplig försvarsområdesindelning med utnyttjande av försvars-områdesstaberna i Eksjö, Karlskrona och Hässleholm. Utskottet anser att det inte bör ankomma på riksdagen att reglera om militärområdesverkstaden i Växjö och skjutfältet i Kosta skall behållas. Utskottet föreslår, med stöd av det anförda, att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned I 11/Fo 16 i Växjö och Fo 18 i Kalmar samt avslår motionerna Fö4 (m), Fö13 (m), Fö14 (s) Fö201 (m parti) yrkande 10 i denna del, Fö308 (m) yrkande 1 i denna del och Fö320 (c).
Regeringen
Förslag till åtgärder i västra Sverige
Regeringen föreslår att Älvsborgsbrigaden, IB 15, och Älvsborgs regemente i Borås läggs ned. De viktigaste skälen härför är de begränsade utvecklingsmöjligheterna för att utbilda mekaniserade förband i Borås och möjligheten att sänka kostnaderna genom att behålla garnisonen i Halmstad. Med hänsyn till Göteborgsområdets stora betydelse förutsätter regeringen fortsatt utbildning av amfibieförband vid Göteborgs marinbrigad. Försvarsmaktens förslag innebär att Flygvapnets Halmstadsskolor, F 14, skall läggas ned. Regeringen anser däremot att frågan om tidpunkten för att avveckla F 14 och formerna härför bör anstå till efter översynen av Försvars-maktens skolor. Det bör ankomma på regeringen att besluta om den framtida förändringen av verksamheten vid F 14. Regeringen föreslår att Västra arméfördelningen i Skövde läggs ned. Som en rationaliseringsåtgärd föreslår regeringen att ett försvarsmaktsgemensamt centrum för utbildning och utveckling inom underhållstjänsten inrättas, preliminärt i Skövde. Härvid läggs Arméns underhållscentrum ned. Regeringen anser att handlingsfriheten bör bevaras när det gäller försvars- områdesindelningen med hänsyn till översynen av länsindelningen i Västsverige. Regeringen föreslår därför tills vidare inga andra förändringar i området än nämnda avveckling av försvarsområdesstaben i Borås. Försvarsmakten har föreslagit att Livregementets husarer, K 3, och Fallskärmsjägarkåren skall omlokaliseras till Borås respektive Östersund. Mot bakgrund av de principer som regeringen redovisat anser regeringen att K 3 och Fallskärmsjägarkåren skall behållas i Karlsborg. Däremot bör utbildningen av stabs- och sambandsförband upphöra i Karlsborg. Utbildningskapaciteten i Enköping och Boden anses vara tillräcklig. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner dels förslaget att Västra arméfördelningen i Skövde läggs ned, dels förslaget att försvarsområdesstaben i Borås läggs ned, dels förslaget att Älvsborgsbrigaden i Borås läggs ned, dels förslaget att inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum.
Motionerna
Västsverige
I motion Fö20 (m) konstateras att regeringsförslaget, i synnerhet vad avser arméorganisationen, flagrant avviker från försvarsmaktsplanen. Avvikelserna är inte enstaka. Motionärerna anser att bland de förband som med bristfällig motivering i propositionen flyttats ut hör Lv 4 i Ystad samt IB 15 och I 15 i Borås. Detta sker till förmån för garnisonen i Halmstad. Motionärerna håller inte med regeringen i dess bedömning att utvecklingsmöjligheterna för att utbilda mekaniserade förband skulle vara begränsade i Borås. Inte heller att ett bibehållande av garnisonen i Halmstad skulle sänka kostnaderna, i synnerhet med de tillkommande och hittills inte inkalkylerade kostnaderna för markförvärv i Halmstad. Propositionen bortser vidare från de operativa fördelarna med att förbandet i Borås har försvarsansvar för Landvetter och Göteborgsområdet samt utbildar särskilda stadsskyttebataljoner för Göteborgs försvar. Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att lägga ned I 15 och IB 15 i Borås. Också i motion Fö25 (s) framhålls att försvarsmaktsplanen behåller I 15 i Borås. Såvitt motionärerna förstår vill överbefälhavaren göra detta därför att han anser att den lösningen ger det bästa försvaret med hänsyn till givna ekonomiska resurser. Motionärerna delar heller inte regeringens bedömning att utbildningsmöjligheterna skulle vara sämre i Borås. Tvärtom påminner områdets karaktär om de förhållanden som gäller i aktuella stridsområden för de förband som skall försvara Västsverige. Härutöver hävdar motionärerna att en enda blick på kartan visar att Borås med omnejd rent geografiskt är det lämpligaste utgångsläget för att försvara Göteborg med hamnar samt flygplatserna Landvetter och Säve. Detsamma gäller för lokaliseringen av mobiliseringsplatser och förråd. Motionärerna pekar på ett av riksdagen fattat principbeslut om sammanläggning till ett län i Västsverige. Även detta sägs tala för att Borås är den naturliga platsen för ett förband som skall ha huvudansvaret för försvaret av Västkusten. Med regeringens förslag att behålla utbildning vid MKV i Göteborg, som motionärerna stöder, blir detta val än naturligare. De båda garnisonerna i Borås och Göteborg bör då samordnas på det sätt som vintern 1995/96 skisserades av garnisonernas respektive chefer gemensamt. Detta blir med största säkerhet den billigaste lösningen. Motionärerna föreslår att riksdagen beslutar att Älvsborgsbrigaden i Borås behålls och bildar en garnison under chefen för MKV ingående i Södra militärområdet. Med till största delen sammanfallande resonemang framförs i motion Fö321 (c) ett likalydande yrkande. I motion Fö15 (fp) accepteras inte heller en nedläggning av I 15 och Älvsborgsbrigaden i Borås. En sådan åtgärd sägs kännas fel av tre skäl. Det första är planerna på att bilda ett västsvenskt storlän. Det andra är militärstrategiskt. Det är viktigt att ha kontroll över befolknings- och försörjningscentrum, hamnar och flygplatser. Det tredje skälet är att utbildningsbetingelserna i Borås, som försvarsministern dömer ut, är goda. Härtill kommer möjligheten att spara pengar genom en garnisonssamordning mellan Göteborg (MKV) och Borås (I 15). Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna att riksdagen dels med avslag på regeringens förslag att Älvsborgsbrigaden i Borås läggs ned godkänner vad i motionen anförts om att Älvsborgsbrigaden behålls och att Hallandsbrigaden genomgår förändringar enligt överbefälhavarens förslag (yrkande 1), dels godkänner vad i motionen anförts om att en gemensam garnison under chefen för MKV ingår i Södra militärområdet (yrkande 2). Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) ställer sig bakom propositionens förslag om grundorganisation för marinförband. I sammanhanget vill dock motionärerna framhålla betydelsen av att såväl på Gotland som i Göteborg pröva möjligheterna till integrerad och försvarsgrensövergripande samordning av grundutbildning. I Göteborg bör sålunda prövas en samordning av den marina verksamheten och grundutbildningen av stadsskytteförband avsedda för Göteborgsområdet. Riksdagen föreslås ge regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsgrensövergripande samordning av grundutbildningen på Gotland och i Göteborgsområdet (yrkande 15). Även i motion Fö22 (fp) förordas en garnisonssamordning. En samordning till MKV av den stadsskyttebataljon som i dag finns på I 15 skulle förstärka Göteborgsförsvaret väsentligt. Försvarsförmågan kan inte byggas upp i ett sent skede. Strukturen måste finnas på plats från början. Motionären hemställer att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag om vad i motionen anförts om försvarsövergripande samordning av grundutbildning avseende marina verksamheten och stadsskytteförband avsedda för Göteborgsområdet (yrkande 3). Motionären i motion Fö314 (m) anser det viktigt att konstatera att om inte folkförsvarsviljan säkerställs i landets storstäder blir försvarets uppgifter efter hand omöjliga att hantera. Det sägs därför vara av stor vikt att riksdagen tillser att den militära närvaron på Västkusten uppfyller berättigade krav på folklig förankring i och runt storstaden Göteborg. Det krävs för detta en tillräcklig och kvalitativt god representation av förband i Göteborg med närområde. Riksdagen bör därför före beslut informera sig om den framtida långsiktiga marina utbildningsplaneringen för att säkerställa såväl bästa försvarseffekt som folkförankring genom att utbildningen även framgent kommer att bedrivas i minst nuvarande omfattning. Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om dels betydelsen för folkförsvarsviljan av kraftfull militär förbandsverksamhet i rikets stora befolkningscentrum (yrkande 1), dels att ansvaret för förbandsverksamheten i Göteborgsområdet åvilar marinen (yrkande 2). Motion Fö322 (m) betonar också Västsveriges stora betydelse för landet. Motionären anser att regeringens förslag strider mot riksdagens i december 1995 fattade beslut där det bl.a. framgår att bland Försvarsmaktens uppgifter ingår att skydda våra mest vitala områden. Motionären anser det uppenbart att Hallandsgarnisonen skall bevaras i enlighet med regeringens förslag men att Hallandsbrigaden inte kan ersätta Älvsborgsbrigaden, som bör bevaras för Västsveriges försvar. Motionärerna i motion Fö27 (m) pekar på att överbefälhavaren föreslagit att kustartilleriutbildningen skall koncentreras till två platser, Vaxholm och Karlskrona. Motionärerna anser det då vara förvånande att regeringen föreslår en ineffektiv lösning där amfibieutbildning fortsättningsvis också skall bedrivas vid Göteborgs marinbrigad. Motionärerna föreslår att riksdagen beslutar att överbefälhavaren får i uppdrag att genomföra en effektiv kustartilleriutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1).
Skövde och Karlsborg
I linje med vad Vänsterpartiet i det föregående har anfört om besparingar och en reducerad krigsorganisation för armén föreslås i partimotion Fö52 (v) att pansarbrigaden i Skövde (PB 9) läggs ned (yrkande 10 i denna del). I motion Fö53 (c) anförs att det i en krympande försvarsmakt är viktigt att söka gemensamma lösningar. Det sägs därför vara positivt att regeringen föreslår att det inrättas ett Försvarsmaktens försörjningscentrum. Motionären pekar på att Arméns underhållscentrum finns i Skövde och är det mest utvecklade centret för Försvarsmaktens underhållsfunktioner. När dessutom Skövde har ett bra läge ur kommunikationssynpunkt, har väl utvecklad infrastruktur samt har landets modernaste pansarbrigad och största trängkår, bör det blivande försörjningscentret byggas upp utifrån Arméns underhålls- centrum och lokaliseras till Skövde (yrkande 1). I samma motion refereras till den pågående översynen av länsindelningen i Västsverige. Motionären förordar att försvarsområdesstaben behålls i Skövde även efter en översyn av länsindelningen i Västsverige (yrkande 2). Regeringsförslaget innebär att utbildningen av stabs- och sambandsförband skall upphöra i Karlsborg. Detta kan inte accepteras enligt motion Fö30 (m). Motionärerna har inhämtat att flyttningen av verksamheten till S 1 i Enköping föranleder dryga merkostnader dels investeringar, dels ökade hyror och dels högre personalkostnader. Härtill kommer ökade kostnader för det i Karlsborg kvarvarande förbandet K 3. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag att utbildningen av stabs- och sambandsförband i Karlsborg skall upphöra.
Karlstad
I motion Fö3 (fp) föreslås att Totalförsvarets försörjningscentrum inrättas i Karlstad. Som motiv för detta anför motionären att en placering i Karlstad är rationell med hänsyn till samverkan med andra myndigheter. Här nämns Försvarets materielverks enhet i Karlstad, Statens räddningsverk, Försvarets verkstadsadministrativa centrum och Försvarets sjukvårdscentrum.
Utskottet
Västsverige
Med en krigsorganisatorisk inriktning mot 13 armébrigader år 2001 anser utskottet, liksom Försvarsmakten och regeringen, att en brigad bör avvecklas i det Södra militärområdet. Det slutliga valet har härvid stått mellan att avveckla IB 15 i Borås eller IB 16 i Halmstad. Utskottet har noga övervägt skälen för vilken brigad som bör behållas. Bl.a. har företrädare för Borås och Halmstads respektive kommuner, samt militära representanter, redovisat sin syn samt besvarat utskottets frågor. Utskottet delar regeringens uppfattning att utvecklingsmöjligheterna för utbildning av mekaniserade förband är bättre i Halmstad än i Borås. Närheten till militärområdets största övnings- och skjutfält vid Mästocka/Tönnersjö bedöms som en tillgång. Där finns också en bra anläggning för att med skarp ammunition öva strid i ort. Vidare anser utskottet, som tidigare anförts, att det innebär bättre totalekonomi att behålla IB 16 och Lv 6 än att behålla IB 15 och Lv 4. Utskottets samlade bedömning är således att Älvsborgsbrigaden IB 15 och försvarsområde Fo34 i Borås bör avvecklas. Regeringens respektive förslag härom bör således godkännas av riksdagen. Härav följer att riksdagen bör avslå motionerna Fö15 (fp) yrkande 1, Fö20 (m), Fö25 (s), Fö321 (c), Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, Fö308 yrkande 1 i denna del och Fö322 (m) som alla föreslår antingen avslag på regeringens förslag eller att Älvsborgsbrigaden behålls. Utskottet utgår från att Försvarsmakten i sin operativa planering utgår från dessa nya förutsättningar när det gäller försvaret av Landvetters flygplats och Göteborgsområdet i övrigt. Utskottet anser, liksom regeringen, att det av flera skäl är väsentligt med fortsatt militär närvaro i Göteborg. För att ge denna en så långt möjligt allsidig karaktär och med tanke på de militärgeografiska förhållandena bör utbildning av amfibieförband även fortsättningsvis ske vid Göteborgs marinbrigad, GMB. Med en sådan inriktning av verksamheten anser utskottet att yrkandena 1 och 2 i motion Fö314 (m) i huvudsak blir beaktade. Riksdagen bör därför inte bifalla motionen. Riksdagen bör samtidigt avslå motion Fö27 (m) (yrkande 1), som utgår från att amfibieutbildningen i Göteborg skall avvecklas. Vidare utgår utskottet från att den strävan till långtgående samarbete och samordning som utvecklats mellan Göteborgs och Borås garnisoner i tillämpliga delar skall kunna etableras och utvecklas mellan förbanden i Göteborg och Halmstad. I ett sådant arbete får de förslag till garnisonssamordning m.m. som förs fram i motionerna Fö15 (fp) yrkande 2, Fö22 (fp) yrkande 3 och Fö38 (fp parti) yrkande 15 i denna del prövas. Utskottet anser därmed att riksdagen inte bör bifalla dessa yrkanden. Utskottet delar regeringens uppfattning att ett beslut om verksamheten vid Flygvapnets Halmstadsskolor, F 14, och var verksamheten bör lokaliseras, lämpligen anstår till efter det att skolutredningen redovisat sina förslag. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen och informerar om sina bedömningar och åtgärder med anledning av skolutredningen samt lämnar förslag till erforderliga riksdagsbeslut.
Skövde, Karlsborg och Karlstad
Utskottet har tidigare i anslutning till sina överväganden om utvecklingen av ledningssystemet och Försvarsmaktens krigsorganisation föreslagit att antalet fördelningar och fördelningsstaber skall minskas från sex till tre. Utskottet har därför ingen erinran mot regeringens förslag att avveckla Västra arméfördelningen i Skövde. Riksdagen bör godkänna förslaget. Riksdagen bör också godkänna regeringens förslag att inrätta Försvars- maktens försörjningscentrum. varvid Arméns underhållscentrum läggs ned. Regeringen tar ännu inte ställning till centrumets lokalisering men anser preliminärt att denna bör vara Skövde. Motion Fö53 (c) yrkande 1 föreslår Skövde som lokaliseringsort för Försvarsmaktens försörjningscentrum. Utskottet ser fördelar med en lokalisering till Skövde, bl.a. undviks en flyttning av de resurser ur Arméns underhålls-centrum som skall ingå i det nya försörjningscentrumet. Eftersom Försvars-maktens försörjningscentrum, i likhet med andra motsvarande centrum och skolor, ingår bland de enheter i Försvarsmakten som det bör ankomma på riksdagen att besluta om, bör regeringen återkomma med ett slutligt förslag. Härav följer att nämnda motionsyrkande bör avslås. Motion Fö3 (fp) föreslår att Försvarsmaktens försörjningscentrum förläggs till Karlstad. Det av utskottet nyss anförda innebär att motionsyrkandet bör avslås. I motion Fö53 (c) föreslås också (yrkande 2) att försvarsområdesstaben skall ligga kvar i Skövde även efter bildandet av ett eventuellt västsvenskt storlän. Utskottet anser inte att något sådant ställningstagande nu skall göras. Motionsyrkandet bör därför avslås. Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö52 (v) yrkande 10 i denna del - utifrån en annan medelstilldelning till Försvarsmakten än vad utskottet förutsätter - att pansarbrigaden i Skövde, PB 9, avvecklas. I den av utskottet förordade krigsorganisationen med 13 armébrigader behålls PB 9. Riksdagen bör därför avslå motionsyrkandet. Utskottet delar regeringens uppfattning att utbildningskapaciteten för högre stabs- och sambandsförband är tillräcklig. Härav följer att motion Fö30 (m), som förordar fortsatt utbildning av stabs- och sambandsförband i Karlsborg, bör avslås.
Regeringen
Åtgärder på Gotland
Försvarsmakten har föreslagit reduktioner av verksamheten på Gotland. Med hänsyn till öns läge och betydelse anser regeringen att verksamheten inte bör reduceras på detta sätt. Utbildning av luftvärns- och kustförsvarsförband avsedda för Gotland bör alltså fortsättningsvis ske vid Gotlands luftvärnskår, Lv 2 och Fårösunds marinbrigad, KA 3.
Motionerna
Gotland
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fö38 (yrkande 15 i denna del) betydelsen av att pröva möjligheterna till integrerad och försvarsövergripande samordning av grundutbildningen. Miljöpartiet föreslår att två regementen ställs om till miljövärnsregementen. I partimotion Fö42 (mp) anförs att ett av dessa bör vara Fårösunds marinbrigad (FMB) på Gotland. Försvarsverksamheten på Gotland berör samtliga försvarsgrenar och civila myndigheter längs hela skalan fred - kris - krig. Detta ger samordnings- och effektivitetsvinster. Vid miljövärnsregementet i Fårösund bör civilpliktig personal, samlokaliserad med militär utbildning, utbildas för miljöskydd och räddningsinsatser (yrkande 27). I linje med vad Vänsterpartiet i det föregående har anfört om besparingar och en reducerad krigsorganisation föreslås i partimotion Fö52 (v) att Fårösunds marinbrigad läggs ned (yrkande 10 i denna del).
Utskottet
Gotland
Utskottet konstaterar att regeringen inte lämnar några förslag till riksdagen som berör Gotland. Utskottet delar regeringens bedömning att den militära verksamheten på Gotland inte bör reduceras som Försvarsmakten har föreslagit. Utskottet utgår från att regeringen och Försvarsmakten fortlöpande prövar olika sätt att effektivisera grundutbildningen. I sådana överväganden är det enligt utskottet naturligt att pröva det slags samordning som tas upp i motion Fö38 (fp parti) yrkande 15 i denna del. Utskottet anser att motionsyrkandet därmed inte påfordrar någon riksdagens åtgärd. Riksdagen har vid flera tillfällen (t.ex. i bet. 1994/95:FöU4) behandlat, och avslagit, motionsyrkanden om att inrätta miljövärnsregementen. Utskottet gör nu ingen annan bedömning utan föreslår att motion Fö42 (mp parti) yrkande 27, i vilket det föreslås att Fårösunds marinbrigad, FMB, ombildas till miljövärnsregemente, avslås. Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö52 (v) yrkande 10 i denna del - utifrån en annan medelstilldelning till Försvarsmakten än vad utskottet förutsätter - att Fårösunds marinbrigad läggs ned. I den av utskottet förordade organisationen för Marinen behålls Fårösunds marinbrigad. Riksdagen bör därför avslå motionsyrkandet.
Regeringen
Förslag till åtgärder i Mellansverige
Regeringen föreslår att Livgrenadjärbrigaden, IB 4, Svea artilleriregemente, A 1, och Svea trängkår, T 1, i Linköping samt Svea ingenjörkår, Ing 1, i Södertälje läggs ned som följd av att krigsorganisationen minskas. Det viktigaste motivet för valet av A 1, T 1 och Ing 1 är att de alternativa förbanden Bergslagens artilleriregemente A 9, i Kristinehamn, Göta trängkår, T2, i Skövde respektive Göta ingenjörkår, Ing 2, i Eksjö samtliga är samlokaliserade med enheter för central utbildning och utveckling inom respektive funktion. IB 4 skulle sålunda bli det enda förbandet lokaliserat till Linköping utan omedelbara samträningsmöjligheter eller stordriftsfördelar. Regeringens förslag att lägga ned IB 4 i Linköping men behålla NB 13 i Falun syftar till att öka andelen vinterutbildade förband. Regeringen föreslår vidare att Mellersta arméfördelningen i Linköping samt försvarsområdesstaberna i Gävle, Linköping och Västerås avvecklas, varvid Gävleborgs och Dalarnas län bildar ett försvarsområde. Regeringen föreslår att Hälsinge flygflottilj, F 15, läggs ned. Andra alternativ, bland dem främst F 10 i Ängelholm, har övervägts. De tyngsta motiven för regeringens förslag är dels möjligheten att snabbt föra över flygutbildningen från Ljungbyhed till Ängelholm som bl.a. har dubbla rullbanor, dels att verksamheter i Söderhamn i mindre omfattning behöver flyttas vid en avveckling. F 10 har vidare miljötillstånd för flygning med tre divisioner JAS 39 Gripen. Besparingarna vid en avveckling av F 15 blir avsevärt större än om F 10 skulle lagts ned. Regeringen har i det föregående föreslagit att SWEDINT i Södertälje omorganiseras till Försvarets internationella kommando. Regeringen har i det föregående föreslagit ett gemensamt program för Försvarsmaktens helikopterresurser samt att en flottiljledning för dessa inrättas vid Malmen. Regeringen föreslår ett försvarsmaktsgemensamt centrum för utbildning i och utveckling av underrättelse- och säkerhetstjänst. Sålunda bör Försvars-maktens underrättelse- och säkerhetscentrum inrättas i Uppsala. Härvid läggs Arméns underrättelseskola i Karlsborg och Flygvapnets underrättelseskola i Uppsala ned. Försvarets tolkskola inordnas i centrumet. För att förbättra samordning av taktik- och förbandsutveckling för markstridskrafterna föreslår regeringen, på förslag av Försvarsmakten, att Arméns taktiska centrum inrättas i Enköping. I detta avses delar av Brigad-, Artilleri-, Luftvärns-, Fältarbets- och Ledningscentrum samt Arméns tekniska centrum inordnas. Övriga delar av dessa centrum organiseras till stridsskolor (motsvarande) med bibehållen lokalisering. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner dels förslaget att Mellersta arméfördelningen i Linköping läggs ned, dels förslaget att försvarsområdesstaben i Gävle läggs ned, dels förslaget att försvarsområdesstaben i Linköping läggs ned, dels förslaget att försvarsområdesstaben i Västerås läggs ned, dels förslaget att Livgrenadjärbrigaden i Linköping läggs ned, dels förslaget att Svea artilleriregemente i Linköping läggs ned, dels förslaget att Svea ingenjörkår i Södertälje läggs ned, dels förslaget att Svea trängkår i Linköping läggs ned, dels förslaget att Hälsinge flygflottilj i Söderhamn läggs ned, dels förslaget att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala, dels förslaget att inrätta Arméns taktiska centrum i Enköping.
Motionerna
Linköpings garnison
Motion Fö29 (s) poängterar att helhetssyn, anpassning och återtagning är bärande begrepp i regeringens förslag till förnyelse av totalförsvaret. Strategisk placering av fredsförband och avståndet mellan den plats där arméförbanden mobiliserar och där de skall göra sin insats är därför av största betydelse. I helhetssynen på försvarsorganisationen ligger bl.a. att kunna samordna den militära fredsorganisationen med det civila samhället. En annan viktig del av helhetssynen sägs vara den militära verksamhetens möjligheter att för utbildning och utveckling kunna utnyttja det civila samhället. Vidare är det angeläget att en återtagning kan verkställas på så kort tid som möjligt. Motionärerna hävdar att en nedläggning av Linköpings garnison - den näst största i Sverige - strider mot de målsättningar med den nya försvarsorganisationen som anges i propositionen. Garnisonen i Linköping med IB 4 och skjutfältet i Kvarn utgör tillsammans en av landets effektivaste enheter som i alla avseenden uppfyller de högt ställda kraven på den nya försvarsorganisationen. Både samhällsekonomiska och militära skäl sägs entydigt tala för att garnisonen med vissa förändringar skall ingå i den nya försvarsorganisationen. Följande viktigare skäl framförs. * För att kunna möta ett strategiskt överfall behövs IB 4. * Garnisonen i Linköping ligger i en från totalförsvarssynpunkt gynnsam region med korta etablerade kontaktvägar såväl till kommuner och statliga myndigheter som till universitet, landsting, regionsjukhus och näringsliv. Vid Linköpings universitet finns landets enda professur i katastrofmedicin. * Med de resurser som finns i Linköping/Kvarn finns en unik möjlighet att med mycket begränsade tillskott producera ytterligare en brigad. * Underlaget för rekrytering är mycket gott, inte minst till hemvärnet.
Motionärerna anför vidare flera skäl för att lokalisera försvarsområdesstaben till Linköping eller Kvarn. Övningsfältet i Kvarn sägs också vara mycket lämpligt för utveckling av taktik och stridsteknik samt för utbildning av mekaniserade enheter och för lokalisering av en stridsträningsanläggning. Det finns därmed stora rationaliseringsvinster med att förlägga Arméns taktiska centrum till Kvarn. Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna att riksdagen beslutar dels att IB 4 skall utgöra en av de kvarvarande armébrigaderna (yrkande 1), dels att Svea trängkår T 1 skall kvarstå i organisationen (yrkande 2), dels att en försvarsområdesstab skall lokaliseras till Linköping (yrkande 3), dels att med ändring av regeringens förslag inrätta Arméns taktiska centrum i Linköping alternativt Kvarn (yrkande 4). I stort samma resonemang förs i motion Fö8 (c). Motionen innehåller fyra yrkanden som är identiska med dem i motion Fö29 (s). Även motion Fö50 (kd) anför i sak likartade argument för att behålla Linköpings garnison, inklusive försvarsområdesstaben. Motionärerna framhåller härutöver den avgörande betydelsen av att kunna lösa stridsuppgifter i en telestörd miljö. Man bör då inte avhända sig relevant träning för sådana situationer. Därför bör målflygdivisionen på Malmen kvarstå i organisationen. Motionären hemställer att riksdagen beslutar dels att Linköpings garnison i nuvarande omfattning skall kvarstå i försvarsorganisationen (yrkande 4), dels att armébrigaden IB 4 skall kvarstå i försvarsorganisationen (yrkande 5), dels att Svea artilleriregemente A 1 skall kvarstå i försvarsorganisationen (yrkande 6), dels att Svea trängkår T 1 skall kvarstå i organisationen (yrkande 7), dels att en försvarsområdesstab i Linköping skall kvarstå i organisationen (yrkande 8), dels att målflygdivisionen F 16 M på Malmen, Linköping, skall kvarstå i organisationen (yrkande 9). Med argument som återfinns i nyss nämnda motioner hemställs i motion Fö326 (fp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dels att I 4-brigaden, Svea trängkår och Stridsskola Mitt lokaliseras till Östergötland (yrkande 1), dels att försvarsområdesstab 5 förläggs till Linköping (yrkande 2), dels att Arméns taktiska centrum förläggs till Östergötland (yrkande 3). I motion Fö329 (m) hävdas att regeringsförslaget om Linköpings garnison åsidosätter centrala säkerhetsintressen. I den försvarspolitik som Moderaterna förordar sägs Linköpings garnison ha en given plats. Där finns goda övningsbetingelser, en stimulerande miljö, universitet och en högkompetent industri. Motionärerna föreslår att regeringens förslag till nedläggning av Linköpings garnison avvisas. Motion Fö5 (s) noterar att en utredning om försvarets skolverksamhet aviseras. Motionärerna önskar framhålla att Stridsskola Mitt vid Kvarn har många kvaliteter. Prästtomtafältet med Kvarn sägs vara en utmärkt plattform för en forcerad utbildning vid återtagande och tillväxt. Kvarn skulle mycket väl kunna vara en länk i en framtida civil - militär samverkan för totalförsvarsutbildning, utan att detta skulle behöva inskränka nu pågående verksamhet. Vad som anförts om Stridsskola Mitt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vänsterpartiet anför i motion Fö52 yrkande 10 i denna del att Försvars- maktens verksamhet på Malmen bör avvecklas.
Södertälje (Almnäs)
I motion Fö18 (s) godtas inte propositionens kortfattade skrivning att krigsorganisationen måste minskas och att därvid Ing 1 vid Almnäs skall avvecklas. Enligt motionärerna är inte hänsynen till att det alternativa nedläggningsförbandet i Mellansverige - Ing 2 i Eksjö - är samlokaliserat och samordnat med andra förband i garnisonen tillräckligt motiv. Motionärerna anför att mellan 80 och 90 % av fältarbetsförbanden i södra Sverige har sin förstahandsuppgift i Storstockholm eller norr därom. Detta kräver övning i rätt miljö, dvs. i Storstockholm och vid de norrländska strömmande älvarna. Motionärerna anser vidare att Ing 1 ligger perfekt ur operativ synvinkel med tanke på förhållandena i samband med ett strategiskt överfall som inbegriper Stockholmsområdet. Dessutom kommer huvuddelen av de värnpliktiga från Stockholmsområdet, vilket ger låga värnpliktskostnader och en god värnpliktssocial miljö. Om en reducering av ingenjörutbildningen är nödvändig anser motionärerna att den skall ske genom en minskning på de tre nuvarande utbildningsplatserna. Propositionens förslag om att lägga ned Ing 1 bör således avvisas. Även motion Fö41 (m) föreslår att regeringens förslag i denna del avvisas. Enligt motionären bygger förslaget att lägga ned Svea ingenjörkår på felaktiga förutsättningar.
Utskottet
Linköping, Södertälje (Almnäs) och Enköping
Som följd av reduceringar i krigsorganisationen kommer behovet av att i Mellansverige utbilda skytte-, artilleri-, ingenjör- och underhållsförband att minska. Utskottet anser, liksom regeringen, att övervägande skäl härvid talar för att Svea artilleriregemente, A 1, i Linköping, Svea ingenjörkår, Ing 1, i Södertälje och Svea trängkår, T 1, i Linköping bör läggas ned. Huvudskälet att välja A 1, Ing 1 och T 1 är att de alternativa förbanden för avveckling - Bergslagens artilleriregemente, A 9, i Kristinehamn, Göta ingenjörkår, Ing 2, i Eksjö och Göta trängkår, T 2, i Skövde - alla är samlokaliserade med andra förband och truppslagscentrum inom sina respektive garnisoner. Att bryta ut delar av sådana garnisoner skulle ge effektivitetsförluster och kostnadsökningar. Riksdagen bör sålunda godkänna regeringens förslag att lägga ned * dels Svea artilleriregemente, A 1, i Linköping, * dels Svea ingenjörkår, Ing 1, i Södertälje, * dels Svea trängkår, T 1, i Linköping.
Utskottet erinrar i sammanhanget om sitt ställningstagande i det föregående till att etablera Försvarets internationella kommando i Södertälje (Almnäs). När det gäller vilket förband som bör läggas ned med hänsyn till det minskade antalet armébrigader i krigsorganisationen i Mellansverige har det slutliga valet stått mellan Livgrenadjärbrigaden, IB 4, i Linköping och Dalabrigaden, NB 13, i Falun. Regeringen föreslår att IB 4 avvecklas. De två viktigaste skälen för detta sägs vara dels att det inte kommer att finnas några samordningsmöjligheter och stordriftsfördelar längre i Linköping när A 1 och T 1 avvecklas, dels en strävan att öka andelen vinterutbildade förband. Utskottet kan efter noggrant övervägande av tillgängligt underlag, inte minst från föredragningar och uppvaktningar, ansluta sig till regeringens bedömningar i dessa delar. Under förutsättning att Värmlandsbrigaden (IB 2) ges utbildning och successivt också organisation för vinterförhållanden, vilket såväl Försvarsmakten som regeringen förutsatt, eslagit men regeringen inte i propositionen explicit uttryckt, kommer antalet för vinterförhållanden organiserade och utbildade armébrigader att bli en brigad mer än vad som förutsatts i Försvarsmaktplan 97. Detta anser utskottet vara en lämplig inriktning. Riksdagen bör således godkänna regeringens förslag att lägga ned Livgrenadjärbrigaden, IB 4, i Linköping. Riksdagen bör samtidigt avslå motion Fö38 (fp parti) yrkande 14 i denna del som förordar ytterligare överväganden före ett eventuellt beslut att lägga ned IB 4. Vad utskottet här har anfört om förbanden i Linköpings garnison innebär att riksdagen bör avslå följande motionsyrkanden, nämligen Fö8 (c) yrkandena 1 och 2, Fö29 (s) yrkandena 1 och 2, Fö50 (kd) yrkandena 4-7 och Fö329 (m). Motion Fö326 (fp) föreslår, utöver ett bevarande av IB 4 och T 1, att Stridsskola Mitt lokaliseras till Östegötland. Även motion Fö5 (s) framhåller behovet av Stridsskola Mitt och ett fortsatt utnyttjande av Prästtomtafältet. Utskottet erinrar om att det långsiktiga behovet av bl.a. stridsskolor kommer att övervägas i den s.k. skolutredningen. Utskottet vill därför inte nu uttala någon mening om Stridsskola Mitt, men räknar med att anläggningarna vid Kvarn samt skjutfältet Prästtomta kommer till fortsatt användning inom försvaret. Utskottet anser det viktigt att Härigenom borde också gå att skapa en godtagbar framtida lösning för t.ex. ett fortsatt samarbetet mellan Försvarsmakten och det katastrofmedicinska centrumet i Linköping kan fortsätta i någon form.. Utskottet har genom väckta motioner, föredragningar, uppvaktningar och skrivelser insett betydelsen av ett fortsatt sådant samarbete. Det anförda innebär att riksdagen bör avslå motion Fö326 (fp) yrkande 1 och Fö5 (s). Utskottet har tidigare i anslutning till sina överväganden om utvecklingen av ledningssystemet och Försvarsmaktens krigsorganisation föreslagit att antalet fördelningar och fördelningsstaber skall minskas från sex till tre. Utskottet har därför ingen erinran mot regeringens förslag att avveckla Mellersta arméfördelningen i Linköping. Riksdagen bör godkänna förslaget. Som framgått av utskottets anförande tidigare om ledningssystemet, har utskottet ingen erinran mot att reducera antalet försvarsområden. Samtidigt framhöll utskottet att stödet till frivilligorganisationerna är viktigt men att detta får tillgodoses på annat sätt i län utan försvarsområdesstab. Utskottet anser därför att riksdagen skall godkänna regeringens förslag att lägga ned försvarsområde Fo 41 i Linköping. Samtidigt bör motion Fö8 (c) yrkande 3, Fö29 (s) yrkande 3, Fö50 (kd) yrkande 8, Fö201 (m parti) yrkandena 10 och 11 båda i denna del, Fö308 (m) yrkande 1 i denna del och Fö326 (fp) yrkande 2 avslås. Regeringen föreslår att Arméns taktiska centrum upprättas och lokaliseras till Enköping. I tre motioner - Fö8 (c) yrkande 4, Fö29 (s) yrkande 4 och Fö326 (fp) yrkande 3 - föreslås att detta centrum i stället upprättas i Linköping eller Kvarn respektive Östergötland. Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen och föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag i denna del. Samtidigt bör nämnda motionsyrkanden avslås. Motion Fö50 (kd) vill bevara målflygdivisionen vid Malmen (yrkande 9). Utskottet har erfarit att den viktiga verksamhet som nu bedrivs vid målflygdivisionen kommer att fortsätta men organiseras på annat sätt. Motionsyrkandet bör därför avslås. Också partimotion Fö52 (v) bör avslås i vilken Vänsterpartiet förordar att Försvarsmaktens verksamhet på Malmen skall avvecklas (yrkande 10 i denna del). Utskottet vill nämna att det i det följande föreslår att Försvarsmaktens helikopterflottilj etableras på Malmen. Motion Fö18 (s) och Fö41 (m) motsätter sig en nedläggning av Svea ingenjörkår, Ing 1, i Södertälje (Almnäs). Enligt utskottets mening behövs med den i det föregående föreslagna krigsorganisationen endast två fredsförband för utbildning av ingenjörförband till den föreslagna reducerade krigsorganisationen. Ing 3 i Boden bör då behållas för att ge förband med förstahandsuppgifter i Norrland vinterförmåga och Ing 2 i Eksjö behållas eftersom detta förband är samlokaliserat med en brigad och med centrum för central utbildning och utveckling inom ingenjörtrupperna (FarbC). Motionerna bör därför avslås.
Motionerna
Uppsala
Miljöpartiet de gröna framhåller i sin partimotion Fö42 (mp) att det i Uppsala finns konflikter mellan flygflottiljens (F 16) behov och det omgivande civila samhällets krav. Flottiljen ligger så nära bebyggelse att många störs av buller. F 16 fick heller inte koncession för mer än två JAS-divisioner ?med tvekan?. Enligt motionärerna visar Försvarsmaktens beräkningar att miljökostnaderna blir högre vid F 16 än vid någon annan flottilj. Miljöpartiet anser att F 16 bör avvecklas (yrkande 31). Även Vänsterpartiet anser att F 16 skall avvecklas (partimotion Fö52 yrkande 10 i denna del).
Falun
Som framgått av det föregående föreslår Miljöpartiet i partimotion Fö42 (mp) att två regementen ställs om till miljövärnsregementen under försvarsbeslutsperioden. Motionärerna anser att Dalregementet (I 13) skall ombildas till miljövärnsregemente (yrkande 26) med utbildning för att kunna utföra konkreta miljöuppgifter. Redan nu, anför motionärerna, visar anställda på I 13 prov på framsynthet och visioner när det gäller totalförsvarskonceptet. Man sägs ha förslag på hur civilpliktiga skall kunna utbildas på regementet och dessa förslag går att bygga vidare på. I enlighet med vad Vänsterpartiet i det föregående har anfört om besparingar och en reducerad krigsorganisation föreslås i partimotion Fö52 (v) att Norrlandsbrigaden i Falun (NB 13) läggs ned (yrkande 10 i denna del).
Gävle
I motion Fö34 (s) konstateras att Gävleborgs län kommer att vara helt utan militär organisation om beslut fattas i enlighet med som föreslås i propositionen. Detta anser motionärerna strida mot kraven på folklig förankring och på tillfredsställande geografisk spridning av Försvarsmaktens verksamhet. De anför vidare att det synes märkligt att frångå principen ?ett län - ett försvarsområde?. Motionärerna hemställer att försvarsområdesstaben i Gävle behålls.
Nämnda princip åberopas också i motion Fö16 (m) för att inte, som regeringen föreslår, lägga samman de båda försvarsområdena Fo 21 i Gävleborgs län och Fo 52 i Dalarnas län. Det sammanslagna försvarsområdet skulle, utöver dubbla länsstyrelser, landsting och polismyndigheter m.m., få 25 kommuner att samverka med. Motionärerna ifrågasätter dessutom besparingseffekterna. Riksdagen föreslås därför som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om att Fo 21 i Gävle skall vara kvar som självständig myndighet. Utskottet
Västerås, Uppsala, Falun och Gävle
Som framgått av utskottets anförande tidigare om ledningssystemet, har utskottet ingen erinran mot att reducera antalet försvarsområden. Samtidigt framhöll utskottet att stödet till frivilligorganisationerna är viktigt men att detta får tillgodoses på annat sätt i ett län utan en i fred organiserad försvars-områdesstab. Utskottet anser därför att riksdagen skall godkänna regeringens förslag att lägga ned * dels försvarsområdet Fo 48 i Västerås, * dels försvarsområdet Fo 21 i Gävle.
Härav följer att riksdagen bör avslå motionerna Fö16 (m), Fö34 (s), Fö201 (m parti) yrkandena 10 och 11 i denna del och Fö308 (m) yrkande 1 i denna del som båda förordar att försvarsområdesstaben i Gävle skall behållas. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala. Samtidigt bör Arméns underrättelseskola i Karlsborg och Flygvapnets underrättelseskola i Uppsala avvecklas. Försvarets tolkskola bör inordnas i centrumet. Miljöpartiet de gröna föreslår i partimotion Fö42 (mp) yrkande 31 att Upplands flygflottilj, F 16, avvecklas. Motsvarande yrkande framförs av Vänsterpartiet i partimotion Fö52 (v) (yrkande 10 i denna del). Utskottet anser för sin del att F 16 bör behållas av såväl operativa som ekonomiska skäl. Miljöprövning är genomförd i enlighet med miljöskyddslagstiftningen. De båda motionsyrkandena bör därför avslås av riksdagen. I Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v) yrkande 10 i denna del föreslås vidare att Norrlandsbrigaden i Falun, NB 13, läggs ned. Utskottet har förordat en större brigadorganisation för armén än Vänsterpartiet och anser att NB 13 och Dalregementet skall behållas. Motionsyrkandet bör därför avslås. Miljöpartiet föreslår i partimotion Fö42 (mp) yrkande 26 att Dalregementet, I 13, ombildas till ett miljövärnsregemente. Utskottet har i det föregående avvisat en motsvarande inriktning för Fårösunds marinbrigad, KA 3, och ser inget skäl för annan uppfattning i fråga om Dalregementet. Motionsyrkandet bör därför avslås.
Motionerna
Söderhamn
Folkpartiet liberalerna ställer sig i partimotion Fö38 (fp) bakom en reduktion av antalet flygflottiljer till sex. En naturlig fördelning sägs vara två per militärområde. Motionärerna anser det inte rimligt att tunna ut luftförsvaret i Mellansverige, och särskilt Mälardalen, så som regeringen föreslår. Södra Sverige skulle få ett tre gånger så starkt luftförsvar som Mellansverige. Mot bakgrund av de svårigheter som vidlåder F 16 i Uppsala med dess placering i omedelbar anslutning till omfattande bebyggelse sägs risken inte vara obetydlig att verksamhet med stridsflyg måste inskränkas eller helt läggas ned av miljöskäl. En nedläggning av F 15 i Söderhamn sägs då antingen lämna ett oacceptabelt vakum i Mellansverige eller kräva betydande investeringar i en helt ny flottilj i regionen. I stället bör F 10 läggas ned. Motionärerna hemställer att riksdagen med avslag på propositionen i denna del godkänner vad i motionen anförts om att behålla F 15 i Söderhamn och lägga ned F 10 (yrkande 16 i denna del). I det föregående har redogjorts för de skäl som gör att Miljöpartiet de gröna föreslår att F 10 i Ängelholm och F 16 i Uppsala skall läggas ned. Miljöpartiet anser däremot att F 15, som bl.a. har de bästa miljöförutsättningarna, bör finnas kvar (Fö42 mp yrkande 29). Motionären i motion Fö11 (c) anser att det finns flera tunga skäl för att behålla F 15 i Söderhamn. Flottiljens operativa betydelse sägs vara stor med dess närhet till Stockholm och Mälardalen och med goda möjligheter att förstärka såväl söderut som norrut. Motionären anser att det presenterade kalkylunderlaget innehåller stora osäkerheter, varför ett nytt bör utarbetas. Vidare anför motionären att övningsbetingelserna vid F 15 är goda utan den trängsel i luftrummet som är ett problem i södra Sverige. Miljökostnaderna blir också mindre vid F 15 än vid F 10 och F 16. Regeringen bör kunna påvisa miljökonsekvensanalyser utöver de koncessioner som beviljats. Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att flygflottiljen F 15 skall vara kvar (yrkande 1), dels om att nytt kalkylunderlag skall tas fram (yrkande 2), dels om att ge Luftfartsverket i uppdrag att göra en konsekvensutredning om det samlade luftrummet (yrkande 3), dels miljökonsekvensanalyser (yrkande 4). Motion Fö35 (s) vänder sig också mot en nedläggning av F 15 i Söderhamn. Kraven på långsiktighet och flexibilitet, miljöhänsyn och ett optimalt försvar av Mellansverige i en tid av krympande försvarsresurser talar enligt motionärernas mening entydigt för att flygflottiljen i Söderhamn skall finnas kvar. Även motionärerna i motion Fö317 (m) anser att den nedläggning som föreslås av F 15 bygger på felaktiga förutsättningar. Ur ett försvarspolitiskt perspektiv har F 15 i Söderhamn stora fördelar när det gäller långsiktighet, miljö, ekonomi och utvecklingsmöjligheter. Det bör exempelvis inte föreligga några problem att få koncession för tre divisioner. Riksdagen bör sålunda avslå regeringens förslag att lägga ned F 15.
Utskottet
Söderhamn
Flygstridskrafternas krigsorganisation föreslås tills vidare vara 13 flygdivisioner men skall på sikt minska till 12. En fredsflottilj bör därför avvecklas. Regeringen föreslår att Hälsinge flygflottilj, F 15, avvecklas. Flera motioner - Fö11 (c), Fö35 (s), Fö38 (fp parti), Fö42 (mp parti) och Fö317 (m) - avvisar detta förslag och anger en rad skäl för att behålla F 15. Utskottet, som bl.a. uppvaktats av företrädare för Söderhamns kommun och flygflottiljen där, har noga vägt skälen för och emot att behålla F 10 i Ängelholm eller F 15 i Söderhamn. Som framgått av vad utskottet tidigare har anfört, förordar utskottet att F 10 behålls och att därmed F 15 avvecklas. De huvudsakliga skälen härför är att den grundläggande flygutbildningen snabbt kan föras över från Ljungbyhed till Ängelholm och att verksamheten i Söderhamn i mindre omfattning behöver flyttas än om F 10 i stället skall avvecklas. De sammanlagda flyttningskostnaderna blir också lägre vid en sådan lösning. Utskottet föreslår således att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Hälsinge flygflottilj i Söderhamn. Samtidigt bör riksdagen avslå motionerna Fö11 (c) yrkandena 1-4, Fö35 (s), Fö38 (fp parti) yrkande 16 i denna del, Fö42 (mp parti) yrkande 29 samt Fö317 (m).
Regeringen
Förslag i norra Sverige
Regeringen föreslår att Lapplandsbrigaden, NB 20, i Umeå läggs ned. Försvarsmakten har i stället föreslagit avveckling av Fältjägarbrigaden NB 5 i Östersund. Försvarsekonomiska och försvarspolitiska skäl väger tämligen jämnt. Regeringen har dock valt att behålla brigaden i Östersund före brigaden i Umeå främst med hänsyn till möjligheterna att vidmakthålla och utveckla en allsidig och rationell försvarsmaktsgarnison med såväl flyg- som arméförband. Regeringen föreslår vidare att Nedre Norra arméfördelningen och Norrlands artilleriregemente, A 4, i Östersund läggs ned. Motivet är en minskad krigsorganisation. Övre Norra arméfördelningen och Bodens artilleriregemente, A 8, behålls på grund av närheten till gränszonen och de goda verksamhetsbetingelserna i Bodens garnison. För försvarsområdesindelningen föreslår regeringen, i enlighet med Försvarsmaktens förslag, att försvarsområdesstaberna i Östersund, Kiruna och Kalix avvecklas. I Kiruna och Kalix behålls dock en organisation för ledning av markstrid. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner dels förslaget att försvarsområdesstaben i Östersund läggs ned, dels förslaget att försvarsområdesstaben i Kiruna läggs ned, dels förslaget att försvarsområdesstaben i Kalix läggs ned, dels förslaget att Lapplandsbrigaden i Umeå läggs ned, dels förslaget att Norrlands artilleriregemente i Östersund läggs ned.
Motionerna
Östersund
I motion Fö28 (m) påpekas att det i krigsorganisationen från A 4, efter förbandets nedläggning, kommer att finnas kvar fem moderna haubitsbataljoner 77. Propositionen anger inte hur ansvaret för dessa krigsförband skall överföras. Motionären hävdar att det genom minskat antal värnpliktiga vid Norrlandsbrigaden i Östersund (NB 5) vore möjligt att både rymma brigadens utbildning samt kvarvarande artilleriutbildning inom ett kasernområde. Motionären föreslår att Försvarsmakten får i uppdrag att närmare utreda möjligheterna till fortsatt artilleriutbildning i Östersundsgarnisonen av de från A 4 ej nedlagda krigsförbanden. Motion Fö45 (s) framhåller att när brigaden (NB 5) blir kvar i Östersund så förändras förutsättningarna för andra delar av försvarsplaneringen. Försvarsmaktsplanen, som förutsatte nedläggning av NB 5, innebar en sammanläggning av försvarsområdena Fo 22 och Fo 23 gemensamt för Jämtland och Västernorrlands län med staben placerad i Sollefteå. När nu två brigader skall finnas i samma område ändras förutsättningarna enligt motionärerna på ett avgörande sätt. Övervägande skäl talar då för att nuvarande försvarsområdesorganisation skall behållas, dvs. att Jämtlands län bildar Fo 22. Även motion Fö330 (m) förordar, med i princip samma skäl, att en försvarsområdesbefälhavare med sin stab lokaliseras till Östersund.
Utskottet
Östersund
Regeringen föreslår att Nedre Norra arméfördelningen, försvarsområdesstaben samt Norrlands artilleriregemente, A 4, avvecklas, samtliga i Östersund. I motion Fö28 (m) förordas en utredning för att undersöka möjligheten att i begränsad omfattning fortsätta med artilleriutbildning i Östersund. Utskottet anser för sin del att det med den förutsatta krigsorganisationen räcker med tre artilleriregementen på fastlandet och ett på Gotland. A 8 i Boden har härvid prioriterats före A 4 i Östersund på grund av närheten till gränszonen och de goda samövningsmöjligheterna med olika förbandstyper i norra Norrland. Motionen bör därför avslås. I fyra motioner - Fö45 (s), Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, Fö308 (m) yrkande 1 i denna del och Fö330 (m) - förordas att försvarsområdesstaben behålls i Östersund. Utskottet har, som tidigare framgått i samband med övervägandena om ledningssystemets utveckling, biträtt regeringens förslag att minska antalet försvarsområden. I valet mellan att behålla staben i Östersund eller Sollefteå prioriterar utskottet Sollefteå. Riksdagen bör därför avslå nyss nämnda motioner. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att riksdagen bör godkänna regeringens förslag att i Östersund lägga ned * Nedre Norra arméfördelningen, * försvarsområde Fo 22 samt * Norrlands artilleriregemente, A 4.
Samtidigt bör motionerna Fö45 (s) och Fö330 (m) avslås.
Motionerna
Umeå
I motion Fö32 (c) anses två av de övergripande målen för Försvarsmakten komma att bli svåra att uppfylla om Lapplandsbrigaden (NB 20) i Umeå läggs ned, nämligen att kunna övervaka och hävda rikets territoriella integritet samt att vid behov kunna stödja samhället vid stora påfrestningar i fred. Med regeringsförslaget lämnas en mycket stor del av Sverige utan någon brigad. Umeå, som är den mest tättbefolkade delen av Norrlandslänen, kommer att sakna den folkliga kopplingen till ett fredsförband. En sådan koppling anser motionären vara utomordentligt viktig. Motionären anser att försvarsministerns intention att satsa på utvecklingsbara garnisoner helt tycks ha förbisetts med förslaget att lägga ned NB 20. Umeå garnison, som har omedelbar tillgång till sitt övningsområde, sägs vara i högsta grad utvecklingsbar. Att lägga ned Sveriges näst nordligaste brigad skulle också ge fel utrikespolitisk signal. Lapplandsbrigaden är i dag, enligt motionen, ett av de ledande förbanden i utvecklingen av mekaniserade enheter inom Försvarsmakten. Sedan flera år har all stridsfordonsutbildning för Norrlandsbrigaderna centraliserats dit. Vidare finns i Umeå Totalförsvarets skyddsskola vars verksamhet är beroende av praktiska övningar och vinterutbildning tillsammans med Lapplandsbrigaden. Denna utbildning är väl integrerad med FOA 4 och universitetet i Umeå. Motionären framhåller att Umeå är en av de få garnisonsorter i vårt land där utbildningen kan växlas upp till dubbelbrigad. Härutöver ger det nuvarande samarbetet mellan militär och civil utbildning goda möjligheter till kommande civilpliktsutbildning. Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om ett bibehållande av Lapplandsbrigaden. I motion Fö46 (s) framförs motsvarande argument om geografisk spridning, utrikespolitisk signal och utvecklingsbar garnison för att behålla Lapplandsbrigaden i Umeå. Härutöver pekar motionärerna på den skolutredning som aviserats och att därvid Lapplandsbrigaden får en särställning. Skälet är att officersutbildningen vid Stridsskola Nord är hårt knuten till Lapplandsbrigaden och de resurser som brigaden disponerar (övningstrupp, övnings- och skjutfält, verkstadsresurser m.m.). Med likartade motiv föreslås i motionerna Fö6 (kd), Fö39 (fp) och Fö313 (m) att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att avveckla Lapplandsbrigaden i Umeå.
Utskottet
Umeå
Regeringen föreslår att Lapplandsbrigaden, NB 20, läggs ned. Fem motioner - Fö6 (s), Fö32 (c), Fö39 (fp), Fö46 (s) och Fö313 (m) - uttalar sig till förmån för att behålla NB 20. I motion Fö38 (fp parti) yrkande 14 (i denna del) förordas ytterligare överväganden inför beslut. Utskottet, som bl.a. uppvaktats av företrädare för Umeå och Östersunds respektive kommuner och garnisoner, har noga vägt skälen för att behålla NB 20 eller Fältjägarbrigaden, NB 5 som utbildas i Östersund, i den totala framtida krigsorganisationen med 13 armébrigader. Besparingsmöjligheterna är ungefär likvärdiga i de båda alternativen. Utskottet anser, liksom regeringen, att NB 5 bör behållas och NB 20 avvecklas. Det avgörande skälet är möjligheterna att i Östersund vidmakthålla och utveckla en allsidig och rationell försvarsmaktsgarnison. Härav följer att riksdagen med avslag på motionerna Fö6 (kd), Fö32 (c), Fö38 (fp parti) yrkande 14 i denna del, Fö39 (fp), Fö46 (s) och Fö313 (m) bör godkänna regeringens förslag att lägga ned Lapplandsbrigaden, NB 20, i Umeå. Utskottet erinrar om att det långsiktiga behovet av bl.a. stridsskolor kommer att övervägas i den s.k. skolutredningen.
Motionerna
Boden
I motion Fö26 (s) framhålls att Bodens garnison har 1 000 officerare och 3 000 värnpliktiga och därmed är i särklass störst i Sverige. I garnisonen finns samtliga funktioner representerade. Denna mångfald samt tillgången på övningstrupp utgör enligt motionärerna en synnerligen god resurs för militär skolutbildning. Med en truppslagsintegrerad arméskola i Boden sägs stora besparingar kunna göras. Skolan kan utveckla en särskild profil vad avser befälsträning under vinterförhållanden. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om en arméskola i Boden. Bodens fästning är för många ett känt begrepp. I motion Fö804 (s) anförs att när nu alla fästen i denna utom ett utgått ur krigsorganisationen bör det övervägas vad som skall bevaras åt eftervärlden. Bodens fästning sägs utgöra en unik möjlighet för såväl turism- som kulturaktiviteter. Med hänsyn till den mångfald av kulturhistoriskt värdefulla objekt som finns i Boden föreligger enligt motionären ett stort intresse att bevara och levandegöra Bodens fästning. Detta föreslås riksdagen ge regeringen till känna.
Utskottet
Boden, Kalix och Kiruna
Regeringen föreslår att försvarsområdesstaberna i Kalix och Kiruna avvecklas. Utskottet har, som tidigare framgått i samband med övervägandena om ledningssystemets utsveckling, biträtt regeringens förslag att minska antalet försvarsområden. Utskottet anser därför att riksdagen bör godkänna regeringens förslag att lägga ned * dels försvarsområdet Fo 66 i Kiruna och * dels försvarsområdet Fo 67 i Kalix.
I dessa båda orter bör samtidigt behållas en organisation för taktisk ledning av markstrid. Utskottet utgår från att frågan om förläggning av en arméskola till Boden kommer att prövas i den utredning om försvarets skolor som tillsätts inom kort. Motion Fö26 (s) bör därför inte bifallas av riksdagen. Utskottet håller med motionären i motion Fö804 (s) att det finns miljöer och föremål i Bodens fästning som bör bevaras när anläggningen inte längre har något militärt operativt värde. Utskottet anser att lokala civila och militära företrädare är de som bäst kan bedöma vilka miljöer och föremål som därvid bör bevaras, vilka åtgärder som därvid kan behöva vidtas och om det i sammanhanget erfordras något beslut av regering eller riksdag. Riksdagen bör därför inte nu uttala sig i frågan utan avslå motionen.
Sammanfattning
Utskottet har förordat att ett flertal fredsförband skall avvecklas. Lokaler, mark och anläggningar som inte behövs skall lämnas. Syftet är att spara pengar. Det förslag till förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation som utskottet hemställer att riksdagen skall godkänna överensstämmer med vad regeringen förordat i totalförsvarspropositionen. Förslaget innebär på ett flertal punkter skillnader i förhållande till vad som föreslås i Försvarsmaktsplan 97 (FMP 97). Tre motioner - Fö23 (kd kommitté) yrkande 30 i denna del, Fö50 (kd) yrkande 2 och Fö201 (m parti) yrkande 11 i denna del - förordar att riksdagen skall avslå totalförsvarspropositionen i denna del. Utskottets hemställan innebär att riksdagen bör avslå nyss nämnda motions- yrkanden.
Genomförande
Utskottet anser, liksom regeringen, att avvecklingen skall påbörjas direkt efter riksdagens beslut och genomföras så snabbt som möjligt. Detta innebär att de enheter som skall läggas ned kan utgå ur grund- och i förekommande fall krigsorganisationen före den 1 januari 1999. Avvecklingsåtgärderna bör vara avslutade före den 1 januari år 2000. De organisationsenheter som efter den i det föregående nämnda skolöversynen kan bli föremål för förändringar bör i huvudsak kunna ansluta till dessa tider. Inför olika detaljbeslut som regeringen och Försvarsmakten har att fatta för att genomföra avvecklingen anser utskottet att det är angeläget att i ett helhetssammanhang pröva om det är kostnadseffektivt eller från andra utgångspunkter lämpligt att tills vidare behålla och utnyttja vissa anläggningar och övningsområden som hör ihop med de förband som skall avvecklas. Övningsanläggningar och skjutfält utgör också en betydelsefull del i basen för tillväxt i den beslutade anpassningsdoktrinen. I sammanhanget vill utskottet peka på att det ser mycket positivt på initiativ till samordning, effektivisering och besparing över försvarsgrensgränser samt inom och mellan garnisoner. Utskottet utgår från att regeringen överväger och, inom given ekonomisk ram, beaktar vad utskottet här har anfört om att utnyttja anläggningar, mark och lokaler på ett från helhetssynpunkt lämpligt sätt.
Grundorganisationens omfattning och lokalisering
Regeringen
Regeringen föreslår att Försvarsmaktens grundorganisation skall ha den omfattning och lokalisering som framgår av det följande. Regeringen föreslår vidare att det bör ankomma på regeringen att bestämma vilken benämning organisationsenheterna skall ha. Regeringen föreslår:
CENTRAL LEDNING
Kaderorganiserade krigsförband
Högkvarteret i Stockholm
SÖDRA MILITÄROMRÅDET (MILO S)
Kaderorganiserade krigsförband
Södra militärområdesstaben (Milostab S) i Kristianstad
Södra arméfördelningen (13. förd) i Kristianstad
Norra skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) i Hässleholm
Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) i Eksjö
Hallands regemente (I 16/Fo 31) i Halmstad
Skaraborgs regemente (P 4/Fo 35) i Skövde
Smålandsbrigaden (IB 12) i Eksjö
Hallandsbrigaden (IB 16) i Halmstad
Skånska dragonbrigaden (PB 8) i Hässleholm
Skaraborgsbrigaden (PB 9) i Skövde
Södra skånska brigaden (MekB 7) i Lund (Revingehed)
Wendes artilleriregemente (A 3) i Hässleholm
Sydkustens marinkommando (MKS) i Karlskrona
Västkustens marinkommando (MKV) i Göteborg
Tredje ytattackflottiljen (3. yaflj) i Karlskrona
Fjärde kustartilleribrigaden (KAB 4) i Karlskrona
Göteborgs marinbrigad (GMB) i Göteborg
Södra flygkommandot (FKS) i Ängelholm
Södra underhållsregementet (Uhreg S) i Kristianstad
Utbildningsförband
Livregementets husarer (K 3) (Fallskärmsjägarkåren ingår) i Karlsborg
Göta luftvärnskår (Lv 6) i Halmstad
Göta ingenjörkår (Ing 2) i Eksjö
Göta trängkår (T 2) i Skövde
Skaraborgs flygflottilj (F 7) i Lidköping (Såtenäs)
Skånska flygflottiljen (F 10) i Ängelholm
Blekinge flygflottilj (F 17) i Ronneby.
Skolor m.m.
Försvarsmaktens försörjningscentrum (preliminärt i Skövde)
Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) i Halmstad
MELLERSTA MILITÄROMRÅDET (MILO M)
Kaderorganiserade krigsförband
Mellersta militärområdesstaben (Milostab M) i Strängnäs
Östra arméfördelningen (4. förd) i Strängnäs
Gotlands militärkommando (MKG) i Visby
Södermanlands regemente (P 10/Fo 43) i Strängnäs
Svea livgarde (I 1/Fo 44) i Upplands-Bro (Kungsängen)
Upplands regemente (S 1/Fo 47) i Enköping
Livregementets grenadjärer (I 3/Fo 51) i Örebro
Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Kristinehamn
Dalregementet (I 13/Fo 53) i Falun
Livgardesbrigaden (IB 1) i Upplands-Bro
Värmlandsbrigaden (IB 2) i Kristinehamn
Dalabrigaden (NB 13) i Falun
Södermanlandsbrigaden (MekB 10) i Strängnäs
Gotlandsbrigaden (MekB 18) i Visby
Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn
Ostkustens marinkommando (MKO)
Andra ytattackflottiljen (2. yaflj) i Haninge
Första ubåtsavdelningen (1. ubavd) i Haninge
Andra minkrigsavdelningen (2. minkriavd) i Haninge
Andra kustartilleribrigaden (KAB 2) Vaxholm
Fårösunds marinbrigad (FMB) i Fårösund
Mellersta flygkommandot (FKM) i Upplands-Bro
Mellersta underhållsregementet (Uhreg M) i Strängnäs
Muskö örlogsvarv (ÖVM) i Haninge
Utbildningsförband
Livgardets dragoner (K 1) i Stockholm
Gotlands artilleriregemente (A 7) i Visby
Gotlands luftvärnskår (Lv 2) i Visby
Roslagens luftvärnskår (Lv 3) i Norrtälje
Kustflottan (Kfl) i Haninge
Försvarsmaktens helikopterflottilj i Linköping (Malmen)
Upplands flygflottilj (F 16) i Uppsala
Skolor m.m.
Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala
Arméns taktiska centrum i Enköping
Försvarets sjukvårdscentrum i Hammarö
Försvarets internationella kommando i Södertälje
Krigsskolan (KS) i Solna
Rikshemsvärnscentrum (RiksHvC) i Stockholm (Salem)
Berga örlogsskolor (BÖS) i Haninge
Kustartillericentrum (KAC) i Täby.
Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20) i Uppsala
NORRA MILITÄROMRÅDET (MILO N)
Kaderorganiserade krigsförband
Norra militärområdesstaben (Milostab N) i Boden
Övre Norra arméfördelningen (6. förd) i Boden
Västernorrlands regemente (I 21/Fo 63) i Sollefteå
Västerbottens regemente (I 20/Fo 61) i Umeå
Bodens försvarsområde (Fo 63) i Boden
Fältjägarbrigaden (NB 5) i Östersund
Ångermanlandsbrigaden (NB 21) i Sollefteå
Norrbottensbrigaden (MekB 19) i Boden
Bodens artilleriregemente (A 8) i Boden
Norrlandskusten marinkommando (MKN) i Härnösand
Norra flygkommandot (FKN) i Luleå
Norra underhållsregementet (Uhreg N) i Boden
Utbildningsförband
Norrlands dragonregemente (K 4) Arvidsjaur
Lapplands jägarregemente (I 22) i Kiruna
Norrlands luftvärnskår (Lv 7) i Boden
Norrlands ingenjörkår (Ing 3) i Boden
Norrlands signalkår (S 3) i Boden
Norrlands trängkår (T 3) i Sollefteå
Jämtlands flygflottilj (F 4) i Östersund
Norrbottens flygflottilj (F 21) i Luleå
Skolor m.m.
Totalförsvarets skyddsskola (SkyddS) i Umeå
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget beträffande omfattningen av Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering av däri ingående organisationsenheter.
Motionen
Moderata samlingspartiet anför i motion Fö201 att det inte har anledning att nu ta ställning till framtiden för enskilda förband inom ramen för den av Socialdemokraterna och Centerpartiet förda politiken. Motionärerna föreslår därför (yrkande 13) att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande omfattning och lokalisering av Försvarsmaktens grundorganisation.
Utskottet
Utskottet anser att ett samlat beslut av riksdagen om omfattning och lokalisering av Försvarsmaktens grundorganisation dels skapar överblick över organisationen, dels klarlägger beslutsläge och ansvarsfördelning mellan riksdagen och regeringen i grundorganisationsfrågor. Eventuella förändringar i den angivna strukturen skall således beslutas av riksdagen. Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner regeringens förslag beträffande omfattningen av Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering av däri ingående organisationsenheter i enlighet med förteckningen i proposition 1996/97:4, kap. 11.3. Riksdagen bör samtidigt avslå motion Fö201 (m parti) yrkande 13. Det bör ankomma på regeringen att bestämma organisationsenheternas benämningar.
Helikopterförband samt sjuktransporter med helikopter
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har anfört om helikopterförband och lokaliseringen av en helikopterflottilj (s. 79 och 115). Vidare behandlas och om sjuktransporter med helikopter (s. 115 och 171-173). Utskottet tar även upp till behandling behandlar vidare motionerna Fö12 (c), Fö22 (fp) yrkandena 1-2, Fö23 (kd kommitté) yrkande 42, Fö38 (fp) yrkandena 11 och 31, Fö51 (s), Fö52 (v parti) yrkande 10 i denna del, Fö306 (m), Fö309 (fp) i denna del, Fö312 (m) samt Fö314 (m) yrkande 3.
Regeringen
Inrättande av ett helikopterprogram
Regeringen anser att Försvarsmaktens helikopterresurser med början den 1 juli 1997 successivt bör samordnas inom ett gemensamt program. Genom att inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj skapas ett gemensamt ledningsorgan för helikopterverksamheten. Flottiljens ledning krigs- och kaderorganiseras. Den skall utgöra en rörlig förstärkningsresurs. I krig skall den kunna ställas till operativ eller taktisk chefs förfogande. Den rörliga helikopterledningen skall i fred kunna användas för ledning och samordning vid större räddningsinsatser. Regeringen föreslår att den kaderorganiserade flottiljledningen lokaliseras till Malmen. Försvarsmaktens samtliga helikopterenheter inordnas med bibehållen lokalisering. De marina helikopterdivisionerna bör dock omorganiseras till två divisioner även i fred. Regeringen anser att helikopterorganisationen fr.o.m. år 1998 bör inordnas i ett nytt program, Helikopterförband. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga inför budgetåret 1998. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen.
Motionerna
Helikopterförband
Enligt Folkpartiet liberalernas mening i partimotion Fö38 (fp) är det bra att samordna Försvarsmaktens helikopterresurser i ett gemensamt program. Skapandet av Försvarsmaktens helikopterflottilj kommer att underlätta samordning av såväl inköp som underhåll och utbildning. För att effektivt kunna utnyttja synergieffekterna av de tre delkomponenterna i det föregående föreslagna ?luftburna kavalleriet? - attackhelikoptrar, transporthelikoptrar och jägarskvadroner - bör verksamheten samlas på en förbandsort. Den föreslagna helikopterflottiljen bör sålunda lokaliseras med jägarutbildningen i södra Sverige (yrkande 11). Även motion Fö22 (fp) betonar fördelarna med en samordning av Försvarsmaktens helikopterresurser i ett gemensamt program. Motionären anser det dock tveksamt om de marina helikopterdivisionerna skall koncentreras enbart till två orter. En fördelning på tre orter kan möjligen visa sig vara en lika kostnadseffektiv lösning, i synnerhet i nuvarande läge med förutsatt fortsatt marin verksamhet i Göteborg. Att då lägga ned eller flytta den 12:e helikopterdivisionen anser motionären vara ett stort misstag. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om helikopterverksamhetens betydelse för försvaret av Göteborg (yrkande 1) och att helikopterdivisionernas placering bör utredas (yrkande 2). Vänsterpartiet anser i partimotion Fö52 att Försvarsmaktens verksamhet på Malmen bör avvecklas och att helikopterflottiljen därför bör få annan lokalisering (yrkande 10 i denna del). I motion Fö314 (m) framhålls att regeringens förslag avseende den marina helikopterverksamheten på Säve inte är preciserade. Motionären påpekar att rRegeringen inte lämnar något inget förslag om vilken division av nuvarande tre som skall avvecklas och därmed inte heller om verksamhetens framtida lokalisering. Motionären anser det viktigt att klargöra om regeringens förslag i praktiken innebär en avveckling av divisionen på Säve. Propositionen redovisar inget beslutsunderlag för en nedläggning. Inte heller för hur den angelägna räddningsfrågan skall lösas. Enligt motionären måste därför riksdagen inhämta beslutsunderlag för en eventuell nedläggning av den tredje marina helikopterdivisionen (yrkande 3). Kristdemokraterna anför i kommittémotion Fö23 (kd) att det är angeläget att ha kvar marinens nuvarande mångsidigt användbara helikopterdivision på Säve. Behovet av en välutrustad helikopterorganisation måste tillgodoses i det mycket sjötrafikerade Västerhavet och Östersjöutloppen samt Östersjön. Sjöoperativa krav och Västerhavets trafikbild kräver en omedelbart tillgänglig marint anpassad helikopterresurs. Skärgårdsbefolkningen och fartygstrafiken ser i Försvarsmaktens helikoptrar en trygg och säker sjöräddningsfunktion. Motionärerna förordar att den nuvarande helikopterdivisionen på Säve inte avvecklas (yrkande 42). Med i stort motsvarande argument förordas att helikopterdivisionen på Säve skall få vara kvar i följande motioner: Fö12 (c), Fö51 (s), Fö306 (m), Fö309 (fp) i denna del och Fö312 (m).
Utskottet
Helikopterförband
Försvarsmaktens helikoptrar har viktiga uppgifter under höjd beredskap och i krig, t.ex. transport av chefer, specialförband, skadade, viktigare materiel samt för flygräddning och ubåtsjakt. De har också viktiga fredstida uppgifter för transporter och räddning. Utskottet finner liksom regeringen det lämpligt att samordna Försvarsmaktens helikopterresurser inom ett gemensamt program under samlad ledning. Härigenom underlättas ledning av större helikopterinsatser under främst kris och krig. Det kommer också att bli lättare att ta till vara möjligheterna till typsamordning av helikopterbeståndet och att samordna utbildning och beredskap. Utskottet har vid behandlingen av krigsorganisationen i det föregående konstaterat att det för närvarande inte är aktuellt att organisera ett luftburet kavalleri, med en lokalisering i anslutning till ett jägarförband, vilket av den typ som förordas i partimotion Fö38 (fp). Härav följer att yrkande 11 i denna motion bör avslås. En försvarsmaktsgemensam helikopterflottilj bör sålunda inrättas. Utskottet anser kan också det lämpligt därför godta att helikopterflottiljens ledning lokaliseras till Malmen. En arméflygbataljon är redan förlagd dit och på Malmen finns en infrastruktur för flygverksamhet. Flera motionsyrkanden rör helikopterdivisionen verksamheten på Säve. Utskottet konstaterar att regeringen nu inte lägger några förslag om programmet Helikopterförbands organisation och om baseringen. av dess resurser utan Regeringen avser återkomma i ärendet till riksdagen hösten 1997. Utskottet anser att det är viktigt att detta förslag blir en helhetslösning som beaktar uppgifterna i såväl krig som fred. Härvid bör samhällets möjligheter att utnyttja de militära helikopterresurserna i fred inte försämras. Två av de marina helikopterdivisionernas huvuduppgifter i fred är att utbilda förband för ubåtsjakt och ytmålsspaning. En annan viktig uppgift är att bistå ansvariga myndigheter vid räddningsinsatser. Utskottet konstaterar att marinens framtida produktion av krigsförband kommer att ha sin tyngdpunkt på syd- och ostkusten. Mot denna bakgrund bör Försvarsmakten och den kommande helikopterflottiljen ha i uppgift att svara för att marinens uppgifter när det gäller helikopterförband kan lösas även på västkusten. Riksdagen bör dock inte nu göra några uttalanden om det blivande helikopterprogrammets närmare organisation eller om lokaliseringen av dess resurser.
Vad utskottet här har anfört innebär att riksdagen bör godkänna regeringens förslag att inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen, varvid motionerna Fö12 (c), Fö22 (fp) yrkandena 1-2, Fö23 (kd kommitté) yrkande 42, Fö38 (fp parti) yrkande 11, Fö51 (s), Fö52 (v parti) yrkande 10 i denna del, Fö306 (m), Fö309 (fp) i denna del, Fö312 (m) och Fö314 (m) yrkande 3 bör avslås. Regeringen
Sjuktransporter med helikopter
Regeringen redogör, utan att lämna förslag till riksdagen, för läget när det gäller sjuktransporter med militära helikoptrar. Regeringen erinrar inledningsvis om ansvarsuppdelningen enligt räddningstjänstlagen (1986:1102). Sålunda skall kommunerna svara för räddningstjänsten inom respektive kommun, om inget annat sägs. Luftfartsverket ansvarar för flygräddningstjänsten och Sjöfartsverket för sjöräddningstjänsten. Räddningsledaren kan begära hjälp från statliga och kommunala myndigheter. Regeringen anmäler att Sjöfartsverket i september 1995 träffade avtal med Försvarsmakten om helikopterberedskap för sjöräddningsinsatser. Enligt avtalet skall Försvarsmakten dygnet runt hålla viss beredskap med helikopter på Säve, Kallinge, Visby och Berga. Sjöfartsverket och Luftfartsverket studerar för närvarande frågor rörande en samordning av räddningsresurserna, bl.a. för att få belyst beredskapen i norra Sverige. Den s.k. civilbruksutredningen har studerat utnyttjandet av försvarets helikoptrar och bl.a. föreslagit att de fem för sjuktransporter särskilt anskaffade helikoptrarna skall kunna tas i anspråk av sjukvårdshuvudmännen genom långsiktiga avtal. Försvarsmakten har deltagit i sju upphandlingar men endast lyckats få ett kontrakt - med Västerbottens läns landsting. Regeringen drar slutsatsen att Försvarsmakten av bl.a. prissättningsskäl har haft svårt att hävda sig i konkurrensen med civila helikopteroperatörer. Regeringen anför att Försvarsmaktens helikoptrar sedan den 1 juli i år kan tas i anspråk som s.k. nödhelikoptrar. Detta regleras i 2 § förordningen (1986:1111) om militär medverkan i civil verksamhet. Systemet innebär att Försvarsmaktens helikoptrar, främst helikopter 4, 10 och 11, skall kunna utnyttjas av sjukvårdshuvudmännen för transporter vid livshotande situationer där omedelbar transport är avgörande för behandlingen av skadade eller sjuka. Helikoptrarna behåller sin ordinarie basering och beredskap. Försvars-makten är skyldig att utföra en transport om inte ordinarie verksamhet av större betydelse allvarligt hindras. Transport skall utföras till ett på förhand fastställt pris, nämligen Försvarsmaktens genomsnittliga internkostnad för ifrågavarande helikoptrar. Nödhelikopter skall larmas av sjukvårdshuvudman genom flygräddningscentralen i Göteborg. Flygräddningscentralen larmar därefter lämpligt helikopterförband. Regeringen bedömer att sjukvårdshuvudmännen genom systemet med nödhelikoptrar - till en rimlig kostnad - får tillgång till samtliga försvarets helikoptrar som lämpar sig för akuta sjuktransporter. Eftersom systemet omfattar alla Försvarsmaktens helikopterförband täcks i princip hela landet. Regeringen anför att den särskilt kommer att tillse att en god räddningsberedskap på västkusten även framgent upprätthålls på bl.a. Säve. Regeringen betonar att nödhelikoptrarna skall ses som ett komplement till avtalstecknade helikoptrar.
Motionenrna
Samma mMotionärerna i motion Fö38 (fp parti) ställer sig beträffande möjligheterna till sjuktransporter med militära helikoptrar tveksamma till att koncentrera de marina helikopterdivisionerna till enbart två orter. I motionen hänvisas till Det finns uppgifter som visar att en fördelning av de marina helikopterresurserna på tre orter är en lika kostnadseffektiv lösning. En ordentlig genomlysning av problemen borde ske innan beslut fattas i denna del (yrkande 31).
Utskottet
Utskottet har vid ett flertal tillfällen, t.ex. i samband med försvarsbeslutet 1987 och 1992 samt vid 1994/95 års riksmöte, haft anledning att behandla frågan om sjuktransporter och räddningsinsatser av civila med Försvarsmaktens helikoptrar. Vid det senaste tillfället framhöll bl.a. utskottet (bet. 1994/95:FöU4) att det är viktigt att samhällets resurser för helikoptertransporter samordnas i största möjliga utsträckning så att en tillfredsställande beredskap kan ges medborgarna i hela landet såväl vid sjuktransporter som vid olika slags räddningsinsatser. Utskottet pekade på att de reviderade bedömningarna beträffande behovet av beredskap för undervattenskränkningar borde på ett positivt sätt kunna bidra till att förbättra beredskapen för civilt bruk av Försvarsmaktens marina helikoptrar. Vid samma tillfälle betonade utskottet angelägenheten av att särskilt frågan om sjuktransporter med helikopter får en lösning. Det borde ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder samt återkomma till riksdagen med förslag till beslut om så skulle krävas. Utskottet sade sig inte vara främmande för att regeringen i författning reglerade en skyldighet för Försvarsmakten att upprätthålla helikopterberedskap så att ansvariga räddningsledare kan disponera helikopter i fall av nöd. Utskottet kan, med utgångspunkt i regeringens redovisning i totalförsvarspropositionen, konstatera att frågan om att på ett tillfredsställande sätt kunna ställa försvarets helikopterresurser till samhällets förfogande för sjuktransporter och räddningsinsatser har tagit steg i positiv riktning. Systemet med nödhelikoptrar är ett sådant. Ett annat är den i det föregående behandlade samordningen i en helikopterflottilj. Utskottet förutsätter att tillkomsten av denna kommer att öka möjligheterna till en bättre räddningsberedskap inom landet som helhet. Det är angeläget, vilket utskottet också tidigare framhållit (bet. 1994/95:FöU4), med en bättre beredskap i norra Sverige. Utskottet noterar också regeringens uttalande om att även fortsättningsvis en god räddningsberedskap på västkusten skall upprätthållas på bl.a. Säve. Utskottet förutsätter att arbetet med att åstadkomma en effektivare helikopterberedskap för sjuktransporter och räddning fortsätter. Bl.a. bör Försvars-makten fortsätta sina ansträngningar att få till stånd avtal med sjukvårdshuvudmännen om sjuktransportberedskap. Utskottet utgår vidare från att regeringen i det fortsatta arbetet med helikopterresursernas organisation och lokalisering gör en sådan genomlysning av problemen som påtalas behov av i motion Fö38 (fp parti) yrkande 31. Någon riksdagens åtgärd som följd av motionsyrkandet synes därför inte nödvändig.
Förmåga till sjömålsbekämpning
Utskottet behandlar här vad regeringen har anfört i totalförsvarspropositionen på s. 189-190.
Regeringen
Regeringen refererar till försvarsutskottets begäran (bet. 1995/96:FöU1 s. 50) om en samlad bedömning av möjligheterna att tillgodose det framtida behovet av förmåga att bekämpa mål på sjön. Regeringen konstaterar att antalet vapenbärare med sjömålsförmåga minskar under perioden. Samtidigt som antalet flygplan som kan bära sjörobot ökar så minskar antalet ytstridsfartyg och ubåtar. De rörliga kustförsvarsförbanden behålls eller utökas, medan de fasta förbanden reduceras kraftigt. Förmågan till upptäckt och identifiering av sjömål förbättras genom flygburen radar och signalspaningsförband. Sambandssystemet ger efter hand kraftigt förbättrade förutsättningar för att leda och samordna förband i luften, till sjöss och på marken. Regeringens sammantagna bedömning är att den för krigsorganisationen föreslagna utvecklingen väl motsvarar kraven på sjömålsbekämpningsförmåga i nuvarande omvärldsläge.
Utskottet
Utskottet delar regeringens bedömning att den för krigsorganisationen föreslagna utvecklingen beträffande attackflyg, ytattack, ubåtar, kustförsvarssy- stem och minor väl motsvarar kraven på sjömålsbekämpningsförmåga.
Skydd av samhällsviktig verksamhet
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om skyddet av samhällsviktig verksamhet (s. 179-181).
Regeringen
Regeringen erinrar om att den i samband med försvarsbeslutets första etapp betonade vikten av att det finns ett bra säkerhetsskydd kring de skyddsobjekt som är väsentliga för infrastrukturens funktion. Särskilt framhölls behovet av ytterligare personal för bevakningsuppgifter under höjd beredskap. Regeringen anför att Försvarsmakten avråder från att korttidsutbilda personal och att krigsplacera denna i stridande förband utan kompletterande utbildning. Om en bevakningsorganisation skall organiseras bör detta i stället ske som en åtgärd under ett anpassningsskede. Regeringen delar Försvars- maktens uppfattning i denna fråga. Regeringen bedömer sålunda att uppsättning och bemanning av en bevakningsorganisation med bevakningsplutoner bör förberedas men genomföras först i ett anpassningsskede och då genom överföring av totalförsvarspliktiga med militär grundutbildning. Bevakningsorganisationen bör omfatta ca 40 000 personer. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget angående förberedelser för införande av särskilda bevakningsplutoner. Regeringen bedömer hemvärnet vara en viktig bevakningsresurs. Som framhållits i samband med redogörelsen för krigsorganisationens utveckling anser regeringen att den nuvarande personalstyrkan på ca 90 000 personer bör utökas till 125 000 år 2001. Samtidigt bör utrustningen moderniseras. Regeringen bedömer vidare att driftvärnet i sin nuvarande form tills vidare bör finnas kvar som ett av flera bevakningsalternativ. Överstyrelsen för civil beredskap och Rikspolisstyrelsen har föreslagit att beredskapspolisorganisationen skall utökas med 7 000 personer under försvarsbeslutsperioden. Organisationen kommer då att omfatta 15 000 beredskapspoliser, varav 5 000 som särskild del och 10 000 som allmän del. Vidare föreslår myndigheterna att personal rekryteras till den särskilda beredskapspolisen genom att totalförsvarspliktiga, när de i 30-årsåldern lämnar fältförbanden, skrivs in med civilplikt för tjänstgöring inom beredskapspolisen. För att bygga upp organisationen planeras utbildning av 1 000 särskilda beredskapspoliser årligen under perioden 1997-2001 samt av 1 000 allmänna beredskapspoliser under åren 1997-1999 och 500 under år 2000. Regeringen bedömer att beredskapspolisen med en utökad organisation och bättre utbildning kan utgöra ett lämpligt komplement för bevakning av skyddsobjekt.
Utskottet
Utskottet konstaterade inför försvarsbeslutets första etapp (1995/96:FöU1 s. 81) bl.a. att den föreslagna bevakningsorganisationen kan byggas upp och bemannas på olika sätt. Utskottet poängterade betydelsen av att hemvärnsorganisationen personellt och materiellt utvecklas efter tidigare beslutad inriktning och utgick vidare från att Försvarsmakten och regeringen granskar för- och nackdelar med skilda sätt att lösa de tillkommande bevakningsuppgifterna. Regeringen återkommer nu i totalförsvarspropositionen och föreslår att uppsättning och bemanning av en bevakningsorganisation med bevakningsplutoner bör förberedas, men genomföras först i ett anpassningsskede. Bemanningen avses härvid ske med militärt grundutbildade totalförsvarspliktiga. Utskottet anser att förslaget är i linje med utskottets grundsyn att utbildad personal skall tas till vara före det att ny personal utbildas för samma uppgift. Riksdagen bör således godkänna regeringens förslag om förberedelser för att kunna införa särskilda bevakningsplutoner. Utskottet delar också regeringens bedömning att hemvärnet är en viktig bevakningsresurs. Utskottet betonar ånyo vikten av att hemvärnsorganisationen får beslutat personellt och materiellt innehåll. Utskottet har vidare ingen erinran mot vad regeringen anfört om en utökad organisation med beredskapspoliser som ett komplement för bevakning av skyddsobjekt.
Militära internationella insatser
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 95-97) har anfört om militära internationella insatser. Utskottet behandlar vidare motionerna Fö1 (fp), Fö7 (s), Fö23 (kd) yrkandena 35, 36 och 39, Fö42 (mp) yrkandena 14-15, Fö48 (s), Fö55 (c) samt Fö324 (v).
Regeringen
Sverige skall utveckla sin förmåga att kunna medverka i fredsfrämjande insatser i framtiden. Regeringen förordar därför vissa organisatoriska åtgärder. Inom Försvarsmakten bör sålunda med utgångspunkt i nuvarande SWEDINT bildas ett internationellt kommando. Kommandot skall organisera, utbilda och understödja de fredsfrämjande insatser som Sverige medverkar i. Utöver den operativa ledning som utövas av den ansvarige chefen i insatsområdet, ansvarar chefen för det internationella kommandot för ledning av t.ex. logistik, personal och ekonomi. Kommandot skall enligt regeringen ha kapacitet att kunna delta i varaktiga fredsfrämjande insatser med en styrka som bör vara så organiserad att den kan utgöra en självständig enhet på bataljonsnivå inom ramen för en större internationell styrka. I det internationella kommandot skall även marin- och flygstridskrafter kunna ingå. Specialenheter för ledning, fältarbeten - t.ex. minröjning - transporter samt för hälso- och sjukvård skall organiseras vid kommandot. Dessa enheter skall även kunna delta i civila humanitära insatser. Då svensk specialistmedverkan aktualiseras skall den efterfrågade enhetens insatsberedskap snabbt kunna höjas. Kommandot bör vidare hålla en kader av snabbt tillgänglig personal för tjänstgöring som militärobservatörer och stabsofficerare samt för specialistuppdrag. Försvarsmakten bör inom det internationella kommandot organisera en snabbinsatsstyrka som skall bestå av ett mekaniserat skyttekompani, personal för ledning samt en av tidigare nämnda specialenheter. Snabbinsatsstyrkan bör kunna sättas in i ett krisområde femton till trettio dagar efter regeringens beslut. Verksamheten inom Försvarsmaktens särskilda enhet för humanitära insatser, Swedrelief, bör enligt regeringen föras över till Statens räddningsverk. Regeringen återkommer till detta. Volym och innehåll i den svenska styrkan skall enligt regeringen efter hand kunna anpassas till efterfrågan och tillgängliga ekonomiska resurser. Resurser för internationella fredsfrämjande insatser anvisas under anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser som skapas genom överföring från Utrikesdepartementet fr.o.m. år 1997. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att omorganisera SWEDINT till Försvarsmaktens internationella kommando i Södertälje.
Motionerna
Miljöpartiet de gröna tar i sin partimotion Fö42 (mp) upp internationella utbildnings- och rekryteringsfrågor. Motionärerna anser möjligheterna till en samordnad militär och civil utbildning särskilt intressanta. Motionärerna pekar på att situationen för hemvändande FN- och IFOR-soldater ofta är svår. De bär ofta på krigsminnen och möter arbetslöshet, utanförskap och en känsla av att ingen förstår deras situation. Miljöpartiet anser att de hemvändande soldaterna skall mötas på ett sådant sätt att de kan använda sina erfarenheter på ett konstruktivt sätt, både för det civila samhället och för individen. Motionärerna föreslår därför ett frivilligt samarbetsprogram med fredsorganisationer samt att speciella ?efteruppdragsplatser? inrättas på arbetsplatser där de hemvändande soldaterna kan få ta del av andra villkor än krigets, få ansvarsfulla uppgifter och integrera sig (yrkande 14). Samma motionärer anser vidare att frågan bör ställas om hur ofta det är lämpligt att samma person upprepade gånger, och med korta uppehåll, rekryteras till internationella uppdrag. Regeringen bör sålunda överväga en ?uppehållstid? mellan uppdragen, så att det finns möjlighet till en ordentlig behandling mot posttraumatiska stressymptom (yrkande 15). Kristdemokraterna bejakar i kommittémotion Fö23 (kd) att SWEDINT omorganiseras till Försvarsmaktens internationella kommando men menar att det kan finnas behov av att utreda hur den framtida utbildningsorganisationen skall se ut för att vara kostnadseffektiv och hur ytterligare byråkratisering kan undvikas (yrkande 35). Kristdemokraterna betonar att den svenska ambitionshöjningen för den internationella verksamheten bl.a. fordrar utbildningssatsningar i etik och uppförandekoder. Den kunskap och det utbildningsmaterial i etik som finns vid Militärhögskolan bör utnyttjas i utbildningen när militär och civil personal skall förberedas för internationella uppdrag. Eftersom vi eftersträvar ett brett utländskt deltagande i utbildning för internationell verksamhet är etikfrågorna viktiga för att underlätta och klara av svåra ställningstaganden i fredsfrämjande operationer. Forskning och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder inom etikområdet kan också ge värdefulla bidrag till uppbyggandet av demokratiska försvarsmakter. Motionärerna föreslår att det som anförts om etik i utbildningen vid det internationella kommandot ges regeringen till känna (yrkande 36). Samma motionärer pekar på den stora förslitningen av materiel i samband med internationella uppdrag. Kostnaderna för försliten och förstörd materiel måste därför uppmärksammas. Enligt motionärerna bör det klargöras huruvida materielen för internationell verksamhet skall tas ur mobiliseringsförråd eller särskilt anskaffas och förrådsställas enbart för fredsfrämjande insatser (yrkande 39). Vänsterpartiets kommittémotion Fö324 (v) föreslår att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till ändringar i SWEDINT:s nuvarande verksamhet. Motionärerna har då fyra saker i åtanke. En omfattande s.k. debriefing som sker med hemvändande personal för att den efter påfrestande förhållanden smidigt skall kunna återgå till ett normalt liv. Denna verksamhet utgör en utomordentlig bas för metodutveckling och forskning inom området posttraumatisk stress, kunskaper som också efterfrågas internationellt. Den utvecklade kompetens som finns vid SWEDINT och det stora informationsflödet om i stort alla pågående fredsbevarande missioner skulle kunna utvecklas även för avsevärt mer långsiktiga projekt, och också för ren forskning. Till exempel sker i dag ingen forskning om hur militärer skulle kunna stödja humanitära insatser i ett visst område och hur denna samverkan, som i dag genomförs under tämligen improviserade former, skulle kunna utvecklas. Den kunskap som SWEDINT byggt upp genom åren om olika konfliktområden och om vad som krävs för att kunna verka under sådana omständigheter skulle kunna utnyttjas av fler. Forskning och utveckling om utrustning för minröjning är av största vikt. Det krävs också utbildning av personal. En sådan utbildning och utveckling sker i dag vid SWEDINT, men insatsen bör ökas så att SWEDINT blir ledande på det internationella området. I tre motioner - Fö1 (fp), Fö7 (s) och Fö55 (c) - förordas, med likartade motiv, att det internationella kommandot förläggs till Strängnäs i stället för till Almnäs. Huvudskälet är att detta skulle ge en större besparing. I motion Fö48 (s) framhålls en rad exempel på internationell verksamhet i Karlskrona. Motionärerna föreslår att ett marint centrum för internationell verksamhet skapas i Karlskrona.
Utskottet
Regeringen förordar vissa organisatoriska åtgärder för att effektivisera svensk medverkan i framtida fredsfrämjande insatser. Ett internationellt kommando bildas med utgångspunkt i nuvarande SWEDINT. Kommandot skall ha kapacitet att delta varaktigt i fredsfrämjande insatser med en styrka av bataljons storlek. Olika slags specialenheter skall ingå och en snabbinsatsstyrka skall organiseras. Utskottet konstaterar att riksdagen för ett år sedan (bet. 1995/96:FöU1, rskr. 45) behandlade frågan om Försvarsmaktens internationella styrka och därvid godkände vad regeringen förordat. Vad som nu regeringen förelägger riksdagen för godkännande är en utveckling och precisering av vad riksdagen redan har beslutat. Utskottet håller med motionärerna i motion Fö23 (kd kommitté) att enklare och effektivare beslutsvägar bör åstadkommas när det internationella kommandot inrättas. Goda förutsättningar härför torde finnas eftersom kommandot kommer att ta över flera uppgifter som i dag åvilar Försvarsmaktens Hhögkvarteret.Delegering innebär i regel minskad byråkrati. Härtill kommer att den koordinator, som regeringen avser att utse, skall utreda möjligheterna till en framtida samordnad utbildning av personal. Även detta bör effektivisera verksamheten. Utskottet anser vidare att koordinatorn särskilt skall beakta möjligheterna till samverkan mellan militära och civila resurser i samband med humanitära insatser. Motionens yrkande 35 bör därmed vara tillgodosett. , varför det bör avslås.Någon riksdagens åtgärd som följd av yrkandet synes därför inte erforderlig. I motion Fö324 (v) föreslås att riksdagen hos regeringen begär ändringar i SWEDINT:s verksamhet. Utskottet har erfarit att utveckling av de verksamheter som beskrivs i motionen pågår i Försvarsmakten. Motionen bör därför avslås. I tre motioner föreslås en lokalisering till Strängnäs av det internationella kommandot. Utskottet konstaterar att regeringsförslaget innebär att den utökade utbildningen av civila totalförsvarspliktiga till del skall förläggas till Almnäs. Dit kommer också att vara förlagd bl.a. Räddningsverkets enhet Swedrelief. Det internationella kommandot kommer således inte att bli en ?solitär? vid Almnäs utan anläggningen förutsätts kunna utnyttjas rationellt. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna Fö1 (fp), Fö7 (s) och Fö55 (c). Utskottet ser inga skäl för att skapa ett marint centrum för internationell verksamhet i Karlskrona. Marinens medverkan i internationella sammanhang bör kunna hanteras inom den ordinarie organisationen. Riksdagen bör därför avslå motion Fö48 (s). Vad utskottet nu har anfört innebär att riksdagen bör godkänna regeringens förslag att omorganisera SWEDINT till Försvarsmaktens internationella kommando i Södertälje (Almnäs). Utskottet delar den syn på utbildning i etik vid det internationella kommandot som ges uttryck i motion Fö23 (kd kommitté). Etikfrågorna torde få större vikt i framtiden. Dels beror detta på vår strävan att höja beredskapen för egna internationella insatser, dels också på att vi eftersträvar ett brett internationellt deltagande i vår utbildning för internationella insatser. Utskottet utgår från att etikfrågorna beaktas i det planeringsarbete som nyss nämnde koordinator inledningsvis har att utföra. Härav följer att riksdagen inte heller bör bifalla yrkande 36. Samma motion behandlar materielutnyttjandet vid internationella insatser. Utskottet har erfarit att materielen för internationella insatser i regel tas ur krigsorganisationens mobiliseringsförråd. Det har av ekonomiska skäl inte annat än i undantagsfall varit möjligt att anskaffa särskild utrustning. Kostnaderna för att återställa materielen i krigsdugligt skick budgeteras och följs upp. Det bör avgöras från fall till fall, i första hand av regeringen, om några särskilda åtgärder erfordras för att ersätta eller återställa försliten eller förlorad materiel samt hur en sådan ersättning skall finansieras. Något särskilt klargörande i enlighet med motionens yrkande 39 synes inte erforderligt. Yrkandet bör därför inte bifallas. I motion Fö42 (mp parti) föreslås särskilda åtgärder vid hemkomsten från internationella uppdrag i syfte att underlätta personalens inträde i ett normalt civilt liv. Utskottet har erfarit att det redan nu genomförs ett särskilt hemkomstprogram under tre dagar för personal som återkommer från tjänstgöring i Försvarsmaktens utlandsstyrka. Bland annat genomför utsedda handledare samtal i grupp och enskilt i syfte att bearbeta svåra upplevelser och att förbereda steget ut i det civila samhället. Vidare genomför Försvarsmakten återträffar med personalen för att hjälpa och stödja den enskilde. Utskottet utgår från att dessa åtgärder successivt utvecklas och att därvid synpunkter som framförts i motionen kommer att beaktas. Yrkande 14 bör därmed kunna tillgodoses. Det bör således inte bifallas. När det gäller vad som i samma motion anförs om uppehållstid mellan internationella uppdrag har utskottet inhämtat att Försvarsmakten har en noggrann urvalsprocess inför varje rekrytering av personal till en utlandsstyrka. Ett riktvärde vid uttagning är att tjänstgöring i utlandsstyrkan inte bör ske mer än högst 2-3 gånger. Undantag kan göras beroende på behovet av viss specialistkompetens. Ett viktig faktor i bedömningen inför en förnyad uttagning är hur vederbörande klarat sina uppgifter under den föregående tjänstgöringen. Utskottet anser att det måste vara de uttagningsansvarigas förvissning om att de rekryterar rätt person som skall avgöra uttagningen mera än hur många gånger vederbörande tidigare har tjänstgjort i en internationell styrka. Utskottet finner mot denna bakgrund att det finns tillräckliga handlingsregler för hur de frågor skall hanteras som aktualiseras i motionen. Yrkande 15 bör därför inte bifallas.
Den civila trafikflygarutbildningen
Utskottet behandlar här dels vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 170-171) har anfört om den civila trafikflygarutbildningen, dels de motioner som avgivits i ämnet, nämligen Fö315 (s) och Fö316 (c).
Regeringen
Regeringen erinrar om att riksdagen senast behandlade den civila trafikflygarutbildningen under våren 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 5, bet. 1994/95:FöU4, rskr. 1994/95:338) och därvid inte hade något att erinra mot den av regeringen förordade inriktningen att inleda en avveckling av Trafikflygarhögskolan (TFHS).
Försvarsmakten har i juli 1995 till regeringen föreslagit att Trafikflygarhögskolan (TFHS) skall läggas ned senast den 31 december 1996. Utbildningsrådet vid TFHS föreslog i september samma år Försvarsdepartementet att utreda frågan om behovet av en fortsatt statlig trafikflygarutbildning. Rådet pekade på flygbolagens ökande behov av piloter de närmaste åren. Den utredare som Försvarsdepartementet tillsatte rapporterade i mars 1996. Han föreslog att TFHS bör förbli under statligt huvudmannaskap med lokalisering till Ljungbyhed. I ett längre perspektiv bör skolan överföras till civilt huvudmannaskap. Regeringen konstaterar att de civila flygbolagens efterfrågan på piloter har ökat och kommer att bestå. Regeringen anser att de argument av ekonomisk art som utredaren framför talar för att bevara TFHS. Samtidigt delar regeringen Försvarsmaktens uppfattning att TFHS inte är någon garanti för att flygbolagen skulle avstå från att rekrytera flygvapenpiloter. Regeringen bedömer att utbildningen av civila trafikflygare inte är en uppgift för Försvarsmakten. Försvarsmakten skall senast den 1 april 1997 lämna förslag om överföring till annan huvudman. Utbildningen av civila trafikflygare vid Försvarsmakten skall upphöra senast den 1 juli 1997. Något förslag till riksdagen lämnas inte.
Motionerna
Enligt motion Fö315 (s) finns det synnerligen starka skäl för att behålla verksamheten vid TFHS på oförändrad nivå. Den konjunkturförbättring som nu är tydlig kommer sannolikt att medföra ett ökat behov av piloter. Till detta kommer mycket stora pensionsavgångar i de civila flygbolagen de närmaste åren. Det finns därför anledning att planera så att inte samma militära pilotbrist uppstår som den under senare delen av 1980-talet. Motionärerna förordar sålunda fortsatt civil pilotutbildning vid TFHS (yrkande 1). Förutsatt fortsatt verksamhet vid TFHS föreslår motionärerna att riksdagen ger regeringen till känna att till fortsatt prövning uppta Lunds universitets förslag att inordna pilotutbildningen i universitetet (yrkande 2). En sådan ordning skulle ge många fördelar, inte minst i form av forskningsanknytning av utbildningen. Motionärerna hänvisar till den av regeringen i totalförsvarspropositionen redovisade avsikten att låta utreda försvarets skolverksamhet men kan inte finna att den grundläggande flygutbildningen ingår i utredningsuppdraget. Detta sägs i så fall vara en klar brist, särskilt som Sverige, som konsekvens av regeringsförslaget, skulle bli det första land i världen som integrerar grundläggande flygutbildning med militärtaktisk och civil flygverksamhet. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om den grundläggande flygutbildningen (yrkande 3). I motion Fö316 (c) framförs likartade motiv för att behålla fortsatt verksamhet med TFHS i Ljungbyhed. Motionären tillägger att frågan om TFHS framtid inte är avhängig av frågan om F 5:s framtid. Skolan sägs kunna utmärkt väl ligga kvar och drivas på Ljungbyheds flygplats även om F 5 avvecklas. Motionären anser att TFHS primärt är en fråga för Utbildningsdepartementet. Vad som i motionen anförts om Trafikflygarhögskolans framtid bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet
Utskottet erinrar om att riksdagen senast behandlade den civila trafikflygarutbildningen under riksmötet 1994/95 (prop. 1994/95:100 bil. 5, bet. FöU4, rskr. 338) och därvid inte hade något att erinra mot den av regeringen förordade inriktningen att inleda en avveckling av Trafikflygarhögskolan (TFHS). Utskottet inser att de civila flygbolagens behov av piloter är i stigande. Häri ligger en risk för att militära flygförare rekryteras i en omfattning som skedde under 1980-talet och med stora negativa konsekvenser för Försvars- makten. Det behövs således en civil trafikflygarutbildning men det kan inte vara Försvarsmaktens uppgift att driva eller bekosta en sådan. Utskottet delar alltså regeringens bedömning att TFHS bör läggas ned senast den 1 juli 1997. Den civila pilotutbildningen bör föras över till annan huvudman än Försvarsmakten. Utskottet anser, mot bakgrund av nyss nämnda risk för pilotavgångar i försvaret, det angeläget att hitta en lösning där den verksamhet som bedrivs vid TFHS kan fortsätta. I motion Fö315 (s) yrkande 1, liksom i motion Fö316 (c), förordas fortsatt verksamhet vid TFHS på oförändrad nivå. Utskottet kan inse fördelarna härmed men med hänvisning till det nyss anförda måste i så fall en fortsatt drift ske i annan huvudmans regi. Nämnda motionsyrkanden bör därför avslås. Frågan om inordnande av pilotutbildningen i Lunds universitet i enlighet med motion Fö315 (s) yrkande 2 är en fråga som bör prövas i samband med det förutsatta bytet av huvudman för TFHS. YMotionsyrkandet bör därför avslås. I samma motion kritiseras att den aviserade skolutredningen inte kommer att behandla den grundläggande flygutbildningen. Utskottet har erfarit att skolutredningen skall granska samordningsmöjligheterna i försvarets skolverksamhet. Utskottet konstaterar att dDen grundläggande flygutbildningen är redan är samordnad i Försvarsmakten och kommer därför inte att behandlas av skolutredningen. Inte heller yrkande 3 i nämnda motion bör därför bifallas av riksdagen. Den föreslagna flyttningen av den militära grundläggande flygutbildningen från F 5 i Ljungbyhed till F 10 i Ängelholm har sålunda inte samband med skolutredningens arbete.
Antipersonella minor
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 176-178) har anfört om antipersonella minor. Utskottet behandlar vidare motionerna Fö23 (kd kommitté) yrkande 43, Fö42 (mp parti) yrkandena 18-19, Fö52 (v parti) yrkandena 14-15 och Fö201 (m parti) yrkande 16.
Regeringen
Riksdagen beslutade under våren 1994 att Sverige i samband med översynen av FN:s vapenkonvention skulle föreslå ett internationellt förbud mot antipersonella minor. Utrikesutskottet framhöll (bet. 1993/94:UU19) att ett sådant internationellt totalförbud utgör den enda verkliga lösningen på det humanitära problem som användningen av minor ger upphov till. Översynskonferensen ledde bl.a. till att ett reviderat protokoll om landminor antogs. Regeringen anser att detta på praktiskt taget alla punkter är betydligt starkare utformat än dess föregångare från år 1980. Regeringen poängterar särskilt bl.a.: * Protokollets tillämpningsområde har utvidgats så att det nu också gäller interna konflikter. * De allmänna restriktionerna för att använda alla typer av minor har stärkts. Bl.a. förbjuds detekteringsskydd. * Användningen av s.k. icke-detekterbara antipersonella minor förbjuds. * Export av icke tillåtna minor förbjuds med omedelbar verkan. * Långtgående krav på självförstöring och självdeaktivering ställs.
Det reviderade landmineprotokollet träder i kraft sex månader efter det att tjugo länder har ratificerat detta. Regeringen anför att den under år 1996 avser förklara Sverige bundet av bestämmelserna i protokollet. Regeringen gav i mars 1995 Försvarsmakten i uppdrag att redovisa behovet av antipersonella minor i det svenska försvaret och konsekvenserna av att utnyttja andra försvarsalternativ i stället för sådana minor. Uppdraget redovisades våren 1996. Regeringen bedömer att ett militärt angrepp är osannolikt i nuvarande säkerhetspolitiska läge. Härtill kommer att de rent militära förutsättningarna för att genomföra ett sådant angrepp under ett antal år kommer att vara starkt begränsade. Regeringen anser därför att det nu är möjligt att genomföra den omställning som blir följden av ett förbud mot antipersonella minor, även om dessa vapen har stor betydelse för försvarsförmågan. Regeringen anser sålunda att det bör införas ett totalförbud mot antipersonella minor. Befintliga förrådsställda sådana minor i Sverige bör inom givna ekonomiska ramar förstöras så snart praktiska möjligheter föreligger, och i vart fall senast år 2001. Härigenom skapas bättre förutsättningar för Sverige att - tillsammans med länder som vidtagit liknande åtgärder - verka för ett internationellt förbud för detta minvapen. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget om ett totalförbud mot användning av antipersonella minor i det svenska försvaret.
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 (m) är ett ensidigt svenskt förbud mot antipersonella minor främst en symbolhandling. Svenska minor bidrar inte till lidande för oskyldiga. Ett svenskt förbud måste vägas mot den militära nyttan, inte minst för försvaret av Norrland. I stället för att ensidigt proklamera att minorna skall bort bör man diskutera om det går att nå samma eller bättre försvarseffekt utan dessa vapen. Dessutom måste man vara beredd att avsätta de pengar som behövs för att försvaret skall kunna lösa sin uppgift. Motionärernas slutsats är att man kan, och skall, diskutera en skrotning av personminor men det skall göras med sakskäl och efter en genomgripande alternativvärdering. Regeringens förslag om ett totalförbud mot användning av antipersonella minor i det svenska försvaret bör således avslås (yrkande 16) och frågan utredas på sätt som här antytts. Vänsterpartiet välkomnar förslaget om ett svenskt förbud mot antipersonella minor. I partimotion Fö52 (v) betonas två punkter. Storleken på de svenska lagren av antipersonella minor bör offentliggöras eftersom denna information inte på något sätt skulle skada den svenska försvarsförmågan (yrkande 14). Den andra punkten rör stridsvagnsminor. Motionärerna hävdar att dessa på många sätt utgör ett likartat humanitärt problem. Regeringen bör därför snarast utreda hur de svenska stridsvagnsminorna kan göras detekterbara och självdesarmerande (yrkande 15). Miljöpartiet de gröna säger sig med glädje hälsa ett förbud mot minor i det svenska försvaret. I partimotion Fö42 (mp) anförs att de aktuella minorna inte skall ersättas med något annat vapen (yrkande 18) och att förbudet mot dem skrivs in i lag (yrkande 19). Även Kristdemokraterna stöder förslaget om ett totalförbud mot användning av antipersonella minor. Försvarsmakten bör sålunda inrikta sin planering utifrån en försvarsstrategi där inte dessa minor förekommer. I kommittémotion Fö23 (kd) anförs att ett sådant förbud kommer att innebära en väsentlig nedsättning av vår försvarseffekt. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen dels med en redovisning av vilka förändringar ett svenskt minförbud får för vår operativa förmåga, dels med ett förslag på åtgärder som kompenserar dessa förändringar (yrkande 43).
Utskottet
Utskottet gjorde under riksmötet 1994/95 en ingående granskning av frågan om ett svenskt förbud mot s.k. personminor eller antipersonella minor. Utskottet anförde då bl.a. (bet. 1994/95:FöU4 s. 86-87) att antipersonella minor utgör en humanitär katastrof i vissa länder i främst tredje världen. De orsakar stort mänskligt lidande som följd av minornas urskillningslösa spridning och användning, helt i strid mot folkrättens regler. Eftersom antipersonella minor kan utnyttjas som ett synnerligen effektivt terrorvapen mot civila, har de fått vidsträckt användning i interna konflikter och inbördeskrig. Den planerade användningen av antipersonella minor i det svenska försvaret utgår helt från internationella regler. Sålunda förutses inte någon urskillningslös spridning eller användning i övrigt. Utskottet konstaterade vid nämnda tillfälle att sådana minor antipersonella minor har en svensk försvarspolitisk betydelse men ansåg samtidigt (bet. 1994/95:FöU4 s. 86-87) att ett internationellt totalförbud mot sådana minorantipersonella minor, och ett beslut ratificerat av så många länder som möjligt, utgör den enda varaktiga lösningen på de humanitära problem som urskillningslös användning av minor ger upphov till. För att ett sådant förbud skall få någon verklig effekt, anförde utskottet, måste det vara tillämpligt också vid interna konflikter. Utifrån etiska och moraliska utgångspunkter skulle det då vara naturligt att säga ja till ett ensidigt svenskt förbud mot antipersonella minor. Utskottet anförde vidare att om den instundande översynskonferensen skulle leda till en bred internationell uppslutning för ett förbud uppstår en ny situation. Sverige måste då acceptera de försvarspolitiska nackdelarna och vidta de förändringar i sin försvarsplanering som ett sådant beslut påfordrar. Utskottet konstaterade också vid detta tillfälle vidare att det saknades underlag för ett beslut ställningstagande i frågan. Bl.a. måste resultatet av en utredning i Försvarsmakten avvaktas, liksom regeringens ställningstagande till denna. Försvarsmakten redovisade i mars i år till regeringen konsekvenserna av ett totalförbud mot antipersonella minor och framhöll då bl.a. att det skulle bli utomordentligt kostnadskrävande att ersätta bortfallet av försvarseffekt. En kombination av åtgärder - t.ex. ytterligare anskaffning av artilleri och attackvapen för flyget samt utökad organisation av fältarbetsförband, hemvärn och bevakningsförband - skulle därvid kunna vara aktuella åtgärder, om för- svarseffekten skall ersättas. Regeringen redovisar nu i totalförsvarspropositionen, med kännedom om resultatet från översynskonferensen och Försvarsmaktens utredning, sin bedömning och föreslår ett svenskt totalförbud mot antipersonella minor samt att befintliga lager av sådana minor förstörs så snart som möjligt, dock senast år 2001. Utskottet finner att de förutsättningar som vid dess förra behandling av ärendet ansågs behöva föreligga inför ett beslut, nu i allt väsentligt är uppfyllda. Det reviderade minprotokollet är på praktiskt taget alla punkter betydligt starkare utformat än dess föregångare från år 1980. Dryga fyrtiotalet länder har aviserat sin avsikt att ratificera det reviderade minprotokollet, och ett betydande antal stater sluter upp bakom tanken på ett totalförbud. Härutöver har EU i oktober i år beslutat om en gemensam aktion inom området. EU skall sålunda arbeta aktivt för att stödja att en effektiv internationell överenskommelse om ett världsomfattande förbud för dessa vapen ingås så snart som möjligt. Utskottet föreslår således därför att riksdagen godkänner regeringens förslag om ett totalförbud mot användning av antipersonella minor. I partimotion Fö201 (m) (yrkande 16) föreslås avslag på regeringens förslag i denna del. Vad utskottet nyss anfört innebär att motionsyrkandet inte bör bifallas. Utskottet anser i motsats till Vänsterpartiet att de befintliga minlagrens storlek inte bör offentliggöras. Detta skulle indirekt kunna ge vägledning om hur stor försvarseffekt som Försvarsmakten får avstå från genom att minorna avskaffas. Det väsentliga är att antalet minor skall vara noll senast år 2001. Motion Fö52 (v) yrkande 14 bör således inte bifallas. Utskottet anser att inte heller yrkande 15 i samma motion skall bifallas. De svenska stridsvagnsminorna är detekterbara och till del också självdestruerande. Instruktionen för utläggning av sådana minor är utformad i överensstämmelse med internationella konventioner. I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd) förordas (yrkande 43) bl.a. att regeringen för riksdagen skall redovisa förslag till åtgärder för att kompensera nedsättningen i försvarseffekt genom ett minförbud. Utskottet är, som framgått av det föregående, medvetet om att ett minförbud medför en viss nedgång i försvarseffekten, åtminstone i ett kortare perspektiv. Enligt utskottet kan en sådan risk tas i det säkerhetspolitiska läge som nu råder. Om förändringar till det sämre inträffar får åtgärder vidtas för att återställa eller höja försvarseffekten inom ramen för anpassning. Någon kompensation av försvarseffekt med hänsyn till ett minförbud anser utskottet sålunda inte aktuell för närvarande. Motionsyrkandet bör därför inte bifallas. Det anförda innebär att Miljöpartiets yrkande 18 i partimotion Fö42 (mp) får anses tillgodosett. Yrkandet bör sålunda inte bifallas. Yrkande 198 i samma motion förordar att förbudet mot antipersonella minor skrivs in i lag. Enligt utskottets mening skulle en lag mot antipersonella minor inte stämma med vårt konstitutionella system. I och med att riksdagen fattat beslut om förbud mot sådana minor blir förbudet riksdagsbundet. Skulle någon framtida regering vilja återinföra antipersonella minor måste den i så fall av riksdagen begära ett nytt beslut. Antipersonella minor finns endast hos Försvarsmakten. Detta innebär att det åligger regeringen att efter ett riksdagsbeslut ge Försvarsmakten i uppgift att avveckla minorna. Gällande lagstiftning innebär att om någon i framtiden skulle komma att använda antipersonella minor, eller beordra sådan användning, kan vederbörande straffas för brott. Motion Fö42 (mp parti) yrkande 19 bör därför avslås. Enligt utskottets mening skulle en sådan åtgärd sakna praktisk betydels. Beroende på omständigheterna är flera lagrum tillämpliga, t.ex. brottsbalkens 22 kap. 6 § om folkrättsbrott, för att ställa den till ansvar som bryter mot ett sådant förbud.
Totalförsvarets minröjningscentrum
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 178-179) anfört om ett för totalförsvaret gemensamt minröjningscentrum. Utskottet behandlar vidare motionerna Fö21 (s), Fö33 (c) och Fö325 (fp).
Regeringen
Sveriges internationella insatser för humanitär minröjning har under ett antal år varit bland de främsta i världen. Regeringen pekar på att Sverige ekonomiskt och med kunnande gjort insatser i Afghanistan, Angola, Kambodja och Moçambique. Sverige röjer även sjöminor i Baltikum. Regeringen avser att utveckla insatserna i internationella humanitära sammanhang samt inom forskning och utveckling om minröjning. Regeringen avser ge Försvarsmakten i uppdrag att tidigt inrätta ett svenskt minröjningscentrum. Detta skall utgöra en bas för forskning och utveckling inom området. Minröjningscentret skall vara en totalförsvarsresurs. Det bör ha i uppgift att utbilda i ammunitionsröjning och minröjning för både det internationella kommandots och krigsorganisationens behov. Statens räddningsverk med Swedrelief, polisen och humanitära organisationer skall kunna utnyttja centret för internationella insatser. Även utländska organisationer och myndigheter skall kunna dra nytta av centrets kompetens men också kunna tillföra kunnande. Regeringen redogör för de resurser som, spridda i landet, i dag finns för att utbilda om minröjning och röjning av oexploderad ammunition. Regeringen avser att i det fortsatta arbetet med att inrätta minröjningscentret ta ställning till dess uppgifter, organisation och lokalisering. Kostnaderna uppskattas till ca 3 miljoner kronor per år och finansieras inom totalförsvarets samlade resurser.
Motionerna
I motion Fö21 (s) anförs att Sverige i dag satsar betydande resurser på att utveckla minröjningsmetoder. Sverige är ett av de länder som satsar mest på forskning och utveckling kring ny teknik för minletning och minröjning. I Sverige finns därför en god grund att utgå från vid uppbyggnad av ett minröjningscentrum. För ett sådant är enligt motionärerna Eksjö den naturligaste platsen. Med en anknytning till Ammunitionsröjningsskolan vid Fältarbetscentrum i Eksjö skulle befintlig kompetens kunna utnyttjas effektivt och tempoförlust undvikas. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna dels vad som anförts om Eksjö som placeringsort för ett minröjningscentrum (yrkande 1), dels att Sveriges kommande minröjningscentrum bör inrättas som en del i Fältarbetscentrum i Eksjö (yrkande 2). Med hänsyftning på den erfarenhet och kompetens inom området som finns vid Ing 2 och Fältarbetscentrum i Eksjö förordas i motion Fö33 (c) en lokalisering dit av totalförsvarets minröjningscentrum. I motion Fö325 (fp) anser motionären att minröjning inte för närvarande är ett prioriterat område för det svenska försvaret. Försvarets materielverk sägs sakna medel för att utveckla kommande teknik. Om medel skulle bli tillgängliga genom omfördelning inom försvarsbudgeten skulle, enligt motionären, en utveckling, framtagning och utprovning av minröjningsutrustning kunna skapa arbetstillfällen bl.a. på orter som drabbas av förbandsnedläggningar. Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen * anförts om anskaffning och utveckling av minröjningsutrustning (yrkande 1), * anförts om tillkommande arbetstillfällen genom utveckling och framtagning (yrkande 2), * anförts om medel för att utveckla minröjningsarbete (yrkande 3), * anförts om omfördelning av medel inom försvarsbudgeten (yrkande 4).
Utskottet
Regeringen anmäler, utan att lämna förslag till riksdagen, att den avser att öka insatserna i internationella sammanhang, samt inom forskning och utveckling, för upptäckt och röjning av minor. Regeringen avser vidare att inrätta ett minröjningscentrum vid Försvarsmakten. Regeringen anför också att den i det kommande arbetet med att inrätta centret kommer att ta ställning till uppgifter, organisation och lokalisering. Utskottet anser, liksom regeringen, att det är viktigt att utvidga det internationella engagemanget för minröjning. Det är då nödvändigt med en för uppgiften kompetent resurs och att denna också kan svara för utbildning i ammunitions- och minröjning för det svenska försvarets behov, liksom för utvecklingsarbete och inriktning av forskning för ändamålet. Utskottet har således ingen erinran mot vad regeringen anfört om att inrätta ett minröjningscentrum men vill samtidigt betona betydelsen av att centret verkligen blir en gemensam totalförsvarsresurs. Utskottet har erfarit att regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att inkomma med förslag till uppgifter, organisation och lokalisering för minröjningscentret. Denna utredning bör slutföras enligt direktiven, varför utskottet anser det mindre lämpligt att uttala en mening om var centret skall lokaliseras. Motion Fö21 (s) yrkandena 1-2 bör därför avslås, liksom motion Fö33 (c). Det bör ankomma på regeringen att besluta om lokaliseringen av minröjningscentret. Utskottet har erfarit att det för närvarande pågår både forskning och utveckling inom minröjningsområdet. Försvarets forskningsanstalt bedriver sålunda forskning om olika metoder för att detektera minor. Denna forskning finansieras dels av Försvarsmakten, dels av SIDA och också av Bofors. Dessutom pågår utveckling av olika utrustningar för maskinell röjning av minor. Utskottet ser inte tillräckliga skäl för att påfordra en omavvägning inom försvarsbudgeten i enlighet med vad som föreslås i motion Fö325 (fp) yrkandena 1-4. Motionen bör därför avslås.
Förvaring av vapen
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om vapenförvaring (s. 187-189) jämte motion Fö42 (mp parti) yrkande 20.
Regeringen
Regeringen redogör utförligt för de åtgärder som från januari 1995 vidtagits av regeringen och Försvarsmakten i syfte att nedbringa antalet förlorade skjutvapen. Bl.a. har regeringen beslutat förordningen (1966:31) om statliga myndigheters skjutvapen m.m. I denna läggs fast skärpta normer för tilldelning, förvaring och transport av sådana vapen. Regeringen anmäler att det under år 1995 förkom 147 kompletta skjutvapen och fem huvuddelar. Av dessa förluster upptäcktes 80 i samband med inventeringar. Om dessa förluster räknas bort sägs förluststatistiken visa en svag minskning. Även statistiken över antalet försök till inbrott och stölder visar en svag tendens till minskning för de senaste åren. Regeringen ser mycket allvarligt på att militära skjutvapen fortfarande förloras i den omfattning som redovisats. Regeringens mål är att antalet förluster skall nedbringas till noll. Utvecklingen, inte minst mot bakgrund av det spektaktulära inbrottet vid Svea Livgarde i maj 1996, visar att hittills vidtagna åtgärder inte varit tillräckligt effektiva. Regeringen anser att det nu är Försvarsmaktens uppgift att med stöd av fattade regeringsbeslut se till att kraftfulla åtgärder vidtas så att regeringens intentioner blir genomförda. Försvarsmakten uppges också ha fattat beslut i den riktningen. Kostnaden för aktuella åtgärder uppskattas till ca 300 miljoner kronor. Regeringen kommer att hålla sig noga underrättad om effekterna av dessa åtgärder och om vilka ytterligare åtgärder som Försvarsmakten kommer att vidta.
Motionen
Miljöpartiet har vid flera tillfällen motionerat om allvaret i att militära skjutvapen förloras i en oacceptabel omfattning. Enligt motionärerna i partimotion Fö42 (mp) måste en tät och återkommande rapportering ske till riksdagen över arbetet med åtgärder för att nedbringa antalet förluster till noll. Detta mål har regeringen och det delas av Miljöpartiet. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att en tät och återkommande rapportering till riksdagen bör ske över arbetet med åtgärder för att nedbringa antalet förluster av militära skjutvapen till noll (yrkande 20).
Utskottet
Utskottet behandlade senast frågan om vapenförvaring i betänkande 1994/95:FöU4 (s. 80-84) och framhöll då bl.a. att utvecklingen av vapenstölder och vapenförvaring bör följas noga. Utskottet förutsatte att regeringen för riksdagen redovisar statistik över stulna och förkomna skjutvapen, vilka åtgärder som vidtas för att öka säkerheten i förvaring och hantering samt vilka slutsatser som kan dras om effekten av insatta åtgärder. Utskottet har tidigare också framhållit att det är oacceptabelt att vapen stjäls eller förkommer. Förlusterna bör alltså ned till noll. Utskottet kan konstatera att de bestämmelser som nu har utfärdats innebär en avsevärd skärpning på alla de områden som berör vapen och ammunition. Vidare har utskottet uppfattat att det pågår insatser för att säkerställa att bestämmelserna efterlevs. Detta är bra. Utskottet förutsätter, i enlighet med sitt tidigare uttalande, att regeringen fortlöpande informerar riksdagen om förluststatistik och vidtagna åtgärder. Med utgångspunkt i det anförda anser utskottet att partimotion Fö42 (mp) yrkande 20 inte bör bifallas.
Mark, anläggningar och lokaler
Utskottet behandlar här totalförsvarspropositionens avsnitt om mark, anläggningar och lokaler (s. 182-183) jämte motion Fö43 (kd) yrkande 46.
Regeringen
Regeringen konstaterar att statsmakternas beslut om att reducera krigs- och grundorganisationen kommer att medföra en omfattande avveckling av mark, anläggningar och lokaler. Vid avvecklingar som följer av statsmakternas beslut att begränsa verksamhet bör vid försäljningstillfället statskapitalet sättas ned med det bokförda värdet för ifrågavarande mark, anläggningar och lokaler. Fortifikationsverket bör få nyttja försäljningsintäkterna för att bestrida sådana kostnader som uppstår som en följd av avvecklingen. Vad regeringen härmed avser är t.ex. kostnader för avyttringsarbetet, vissa driftskostnader som kan uppstå medan avyttringen pågår och andra återställandekostnader än de som följer av miljöskyddslagens (1969:387) krav på Försvarsmakten att genomföra miljösanering. Fortifikationsverket skall inleverera överskottet till statskassan. Försvarsmakten är enligt miljöskyddslagen som verksamhetsansvarig skyldig att genomföra en miljösanering av berörda fastigheter. I dag finns enligt regeringen inte underlag för att uppskatta dessa kostnader, som kan bli betydande. Miljösaneringen bör få ske i ett sådant tempo som resurserna medger. Driftskostnaderna bör belasta Försvarsmakten tills miljösaneringen är genomförd. Regeringen avser att tillförsäkra sig insyn i arbetet med avyttringen. Riksantikvarieämbetet har i samarbete med Statens fastighetsverk redovisat ett underlag för regeringens ställningstagande för att bevara moderna fästningar som byggnadsminnesmärken. Frågan bereds. Regeringen hemställer dels att riksdagen bemyndigar regeringen att vid försäljningstillfället nedsätta statskapitalet avseende mark, anläggningar och lokaler med det bokförda värdet på sådana objekt som skall avvecklas till följd av riksdagens beslut om reducering av Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation, dels att riksdagen godkänner vad regeringen förordar beträffande försäljningsintäkterna som uppstår som en följd av avvecklingen.
Motionen
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 anförs att kostnaderna för miljösanering kan bli betydande, och regeringen har inget underlag som visar hur stora kostnaderna kan bli. För att inte dessa kostnader skall urholka Försvars-maktens ekonomi bör det, enligt motionärerna, övervägas om inte försäljningsintäkterna även skall nyttjas till miljösanering (yrkande 46).
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot att statskapitalet skrivs ned med det bokförda värdet för den mark och de lokaler som Försvarsmakten avvecklar. Regeringen har föreslagit att det bör ske vid försäljningstillfället. Det bör få ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter för detta. Riksdagen bör dock underrättas om regeringens beslut. Utskottet har ingen erinran mot att skäliga försäljningskostnader för Fortifikationsverket i samband med avvecklingar får täckas med försäljningsintäkter. Likaledes delar utskottet regeringens uppfattning i fråga om kostnader för miljösanering. Dessa bör belasta Försvarsmakten tills saneringen är genomförd - om inte en ny ägare eller brukare övertar ansvaret för dessa - samt att saneringen får ske i ett rimligt tempo med hänsyn till tillgängliga resurser. Härav följer att motion Fö23 (kd kommitté) yrkande 46 bör lämnas utan åtgärd. Det anförda innebär att riksdagen dels bör bemyndiga regeringen att i enlighet med regeringens förslag skriva ned statskapitalet, dels bör godkänna vad regeringen förordar om försäljningsintäkterna vid avveckling. Verksamhetsområde A - Militärt försvar Budgetåret 1997
Utskottet behandlar här vad regeringen har anfört i totalförsvarspropositionen i kap. 20.2 Verksamhetsområde A - Militärt försvar (s. 232-236) och i budgetpropositionen för år 1997 volym 3 kap. 8 Verksamhetsområde A - Militärt försvar (s. 23-33), kap. 4 Pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten (s. 15) samt kap. 5 Beställningsbemyndigande (s. 17). Utskottet behandlar även motionerna Fö202 (mp parti) yrkandena 1 och 7-8 i denna del, Fö205 (m kommitté) yrkandena 1-10 och 12 samt Fö206 (v parti).
Anslag A 1 Försvarsmakten
Regeringen
När det gäller Försvarsmaktens utveckling hänvisar regeringen till vad den i det föregående har anfört om hur Försvarsmaktens krigsorganisation, ledningssystem och grundorganisation bör utvecklas under försvarsbesluts- perioden. Regeringen bedömer att anslaget A 1 Försvarsmakten under försvarsbeslutsperioden 1997-2001 kommer att uppgå till totalt ca 199 miljarder kronor. Vidare anför regeringen att det egentliga anslagssparandet för budgetåret 1994/95 uppgår till ca 850 miljoner kronor. Prognosen för innevarande år visar på ett anslagssparande om ca 4,1 miljarder kronor, vilket är en följd av förseningar i materielleveranser, ändrad princip för finansiering av förskott vid materielanskaffning samt reduceringar i förbandsverksamheten. I sina överväganden anmäler regeringen att Försvarsmakten under budgetåret 1994/95 inte i alla avseenden uppnått de avsedda målen. Skälet till detta uppges främst vara att Försvarsmakten inskränkt repetitionsutbildningen och annan verksamhet som syftar till att vidmakthålla krigsdugligheten för att därigenom uppnå ett anslagssparande. Regeringen, som för innevarande budgetår sänkt vissa krav på krigsduglighet, godtar Försvarsmaktens åtgärder i detta avseende. Regeringen bedömer att bristerna, i det rådande läget, inte är av allvarligare art än att de kan godtas. Verksamheten under budgetåret 1994/95 och pågående verksamhet under budgetåret 1995/96 bedöms, trots att vissa mål inte har nåtts, ge goda förutsättningar för den inriktning av de olika programmen som regeringen i det följande föreslår för budgetåret 1997. Regeringen avser att ägna särskild uppmärksamhet dels åt genomförandet av den föreslagna förändringen av krigs- och grundorganisationen, dels åt uppföljning av produktivitetsutvecklingen. Regeringen anmäler att vad Försvarsmakten föreslagit om inriktning av de olika programmen i allt väsentligt överensstämmer med regeringens förslag. Regeringen föreslår ett ramanslag på 38 333 826 000 kr för budgetåret 1997.
Motionerna
Moderata samlingspartiet har i partimotion Fö201 (m) föreslagit en annorlunda inriktning för det militära försvaret än den regeringen föreslår i totalförsvarspropositionen. Genom större ekonomisk ram och andra prioriteringar ges Sveriges säkerhetspolitik möjlighet att få det stöd som ett starkt och modernt försvar innebär. I konsekvens härmed hemställs i kommittémotion Fö205 (m) att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar 41 230 826 000 kr för anslaget A 1 Försvarsmakten (yrkande 9). Regeringen bör, om yrkandet vinner bifall, snarast återkomma till riksdagen med förslag till ny medelsfördelning till olika program (yrkande 12). Miljöpartiet de gröna har likaledes - i partimotion Fö42 (mp) - föreslagit en helt annan inriktning för det militära försvaret än den regeringen föreslår i totalförsvarspropositionen. I konsekvens härmed föreslås i partimotion Fö202 (mp) att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar 35 869 000 000 kr för anslaget A 1 Försvarsmakten (yrkande 8 i denna del). Även Vänsterpartiet förordar omfattande ingrepp i det militära försvaret. I partimotion Fö206 (v) i denna del förutsätter motionärerna att anslaget A 1 Försvarsmakten för budgetåret 1997 reduceras med 560 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag till 37 773 826 000 kr.
Utskottet
Utskottet har i det föregående behandlat inriktningen under försvarbesluts- perioden för Försvarsmaktens krigsorganisation, utvecklingen av totalförsvarets ledningssystem samt förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation, m.m. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Försvarsmakten för budgetåret 1997 anvisar ett ramanslag på 38 333 826 000 kr. Härav följer att riksdagen bör avslå motionsyrkanden som förordar andra anslagsbelopp, nämligen motion Fö205 (m kommitté) yrkandena 9 och 12, Fö202 (mp parti) yrkande 8 i denna del samt Fö206 (v parti) i denna del.
Inriktning av programmen
Regeringen
Program 1. Operativa lednings- och underhållsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att utöva eller möjliggöra operativ ledning och operativ underhållstjänst. Programmet omfattar även den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens verksamhet. Programmet innehåller för närvarande bl.a. högkvarteret, miloförstärkningsstaben, tre militärområdesstaber med stabs- och sambandsförband, tre underhållsregementen, sex markteleunderhållsbataljoner och sex militärområdestransportbataljoner. Programmet skall långsiktigt inriktas mot att miloförstärkningsstaben, tre markteleunderhållsbataljoner och en militärområdestransportbataljon läggs ned senast år 2001. Signalspaningsförband tillkommer under samma period. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997. Den utveckling av ledningssystemet som beskrivits i totalförsvarspropositionen skall påbörjas. Åtgärder skall vidtas så att besparingar kan uppnås i ledningsorganisationen i enlighet med vad som anförts i totalförsvarspropositionen. Övningar skall genomföras för att bl.a. pröva metodiken att värdera ledningssystem. Organisering av nya signalspaningsförband skall påbörjas. Materielanskaffning till dessa förband skall inledas. Underhållsförbandens anpassning till övrig krigsgrundorganisationsutveckling skall påbörjas. Nedläggningarna skall genomföras så att stöd kan lämnas till övrig avveckling. De skall avslutas senast år 2001. Anskaffning av kortvågsradio (KV 90) till den operativa ledningen skall planeras. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 831 miljoner kronor.
Program 2. Fördelningsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och understödja armébrigadernas strid. I programmet ingår för närvarande bl.a. sex fördelningsstaber med betjäningsförband, sju artilleriregementsstaber med fördelningsartilleribataljoner samt ca 100 fristående bataljoner med bl.a. ingenjör- och luftvärnsförband samt fältsjukhus. Programmet skall långsiktigt inriktas mot att antalet fördelnings- och artilleriregementsstaber reduceras till vardera tre och att resterande förband för en omfattning och sammansättning som svarar mot brigadstrukturens behov år 2001. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamhetenk för budgetåret 1997. Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas så att de operativa kraven på förmåga och krigsduglighet kan innehållas. Nedläggning av vissa förband skall påbörjas. Avvecklingen skall vara slutförd senast budgetåret 1999. Ledningsfunktionen skall utvecklas, bl.a. genom ett nytt sambandssystem och en förbättrad underrättelsefunktion vid artilleriet. Ny avancerad ammunition utvecklas och viktigare materielsystem renoveras och modifieras. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1999 till 3 180 miljoner kronor.
Program 3. Försvarsområdesförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda territoriell verksamhet, försvara vissa infallsportar samt leda mobilisering och transporter. I programmet ingår för närvarande bl.a. 24 försvarsområdesstaber, förband för stads- och gränsstrid, luftvärns- och ingenjörförband m.m. Sammanlagt omfattar programmet ca 260 000 personer, varav ca 94 000 i hemvärnet. Programmet skall långsiktigt inriktas mot att antalet försvarsområdesstaber reduceras till 14 och att personalstyrkan skall nedgå till ca 215 000 personer senast år 2001, varav hemvärnet skall omfatta 125 000 personer. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997. Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas så att operativa krav på förmåga och krigsduglighet kan innehållas. Under budgetåret påbörjas organisering av bl.a nya ingenjörförband. Nedläggning av vissa förband påbörjas och skall vara slutförd senast under budgetåret 1999. Anskaffning av direktsikten till försvarsområdesluftvärnskompanier skall slutföras under år 1997. Anskaffning av personlig utrustning fortsätter. Anskaffning av enklare mörkerstridsutrustning för vissa förband påbörjas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 2 437 miljoner kronor.
Program 4. Armébrigadförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att föra anfallsstrid. I programmet ingår för närvarande bl.a. sex infanteribrigader, fem Norrlandsbrigader, två pansarbrigader samt tre mekaniserade brigader. Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta 13 armébrigader år 2001. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997. Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas så att de operativa kraven på förmåga och krigsduglighet kan innehållas. Vidareutveckling av vissa brigader fortsätter. Avveckling av vissa förband skall påbörjas och vara avslutad senast budgetåret 1999. Skydd och rörlighet skall förbättras genom tillförsel av stridsfordon 90, stridsvagn 121 och stridsvagn 122. Avveckling av äldre stridsvagnar fortsätter. Ledningssystemet förbättras genom införande av telesystem 9000. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 6 203 miljoner kronor.
Program 5. Marina underhålls- och ledningsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och understödja de marina krigsförbanden. I programmet ingår för närvarande bl.a. fyra marinkommandon, ett marindistrikt, en rörlig marin ledningsgrupp och åtta bas- och underhållsbataljoner. Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta fyra marinkommandon, en rörlig marin ledningsgrupp och fem bas- och underhållsbataljoner senast år 2001. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997. Infrastrukturen i lednings- och underhållssystemet skall utvecklas. Anpassningen till marinens övriga krigsorganisation skall fortsätta. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 209 miljoner kr.
Program 6. Marina flyg- och helikopterförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att bedriva ubåts-jakt och spaning mot ytmål. I programmet ingår för närvarande bl.a. två helikopterdivisioner. Från och med budgetåret 1998 avses programstrukturen förändras så att program 6 omfattar all helikopterverksamhet inom Försvarsmakten. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997. Befintliga system skall vidmakthållas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 259 miljoner kronor.
Program 7. Stridsfartygsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att övervaka och bekämpa mål på och under havsytan. I programmet ingår för närvarande bl.a. två ytstridsflottiljer med sex kustkorvetter, tolv robotbåtar, tre minkrigsledningar med bl.a. sju minjaktfartyg typ Landsort och två minfartyg, samt en ubåtsavdelning med tolv ubåtar. Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta bl.a. två ytstridsflottiljer med sex kustkorvetter, sex robotbåtar och tolv patrullbåtar, tre minkrigsledningar med bl.a. sju minjaktfartyg typ Landsort och två minfartyg samt en ubåtsavdelning med nio ubåtar, varav två i materielberedskap. Genom att tills vidare behålla 24 ytstridsfartyg och basera en patrullbåtsdivision i Göteborg skall läggas en grund för en framtida anpassning. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997. Sex robotbåtar skall utgå ur krigsorganisationen och avvecklingen påbörjas. Regeringen avser pröva frågan om anskaffning av två ytstridsfartyg YS 2000, utöver de två redan beställda. Tre ubåtar typ Sjöormen skall utgå ur krigsorganisationen och avvecklingen påbörjas. En ubåt typ Näcken skall utgå ur krigsorganisationen när ubåt typ Gotland blir operativ. Två ubåtar typ Näcken skall läggas i materielberedskap.. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 2 874 miljoner kronor.
Program 8. Kustförsvarsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att försvara infalls- portar och skärgårdsområden. I programmet ingår för närvarande bl.a. en rörlig kustartilleribrigadledning, tolv kustförsvarsbataljoner, fem amfibiebataljoner, tre kustartilleribataljoner och ett tungt kustrobotbatteri. Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta två rörliga kustartilleribrigadledningar, sex kustförsvarsbataljoner, sex amfibiebataljoner, tre kustartilleribataljoner och ett tungt kustrobotbatteri senast år 2001. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997. Materielanskaffning för en andra rörlig kustartilleriledning skall inledas. Materiel skall anskaffas för den fjärde amfibiebataljon som skall utrustas med modern båtmateriel. Avvecklingen av kustförsvarsbataljoner skall påbörjas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 531 miljoner kronor.
Program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och betjäna flygförbanden. I programmet ingår för närvarande bl.a. tre flygkommandostaber, tre vädercentraler, nio strilbataljoner och 24 basbataljoner. I programmet ingår också försvarets telenät (FTN). Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta tre flygkommandostaber, tre vädercentraler, sex strilbataljoner och 16 basbataljoner. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas. Utvecklingen avser bl.a. ledningssystem, kommunikationssystem och FTN. Avvecklingen av utgående strilbataljoner och basbataljoner skall inledas. Avvecklingen skall vara genomförd senast budgetåret 2000. Anskaffningen av stridsledningscentraler och flygburet radarsystem skall fortsätta. Organiseringen av luft- och ytövervakningssystemet LOMOS skall fortsätta. Utbildningen för och systemfunktionen i detta system skall kontrolleras. Studier skall inledas av en framtida bastaktik anpassad till JAS 39 Gripen. Anskaffningen av det taktiska radiosystemet skall fortsätta. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 3 977 miljoner kronor.
Program 10. JAS 39-förband
Programmet innehåller ännu inte några organiserade krigsförband. Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta tolv divisioner JAS 39 Gripen. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997. Arbetet med att organisera JAS 39 Gripendivisioner skall fortsätta. En första krigsdivision skall tas i operativ drift under budgetåret. Utvecklingen av JAS 39 B skall fortsätta så att flygplan kan börja levereras budetåret 1998 och systemet tas i drift det därpå följande budgetåret. Utvecklingen av flygutbildningssystem, bl.a. simulatorer, skall fortsätta. Anskaffning av ny radarjaktrobot skall fortsätta. Utvecklingen av JAS 39 Gripen delserie 3 skall inledas. Utveckling och anskaffning av spaningskapseln skall inledas. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 5 584 miljoner kronor.
Program 11. Övriga stridsflygförband
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att luftförsvara, bekämpa sjö- och markmål samt inhämta underrättelser. I programmet ingår för närvarande bl.a. två divisioner J 35, åtta divisioner JA 37 och sex divisioner AJS 37 samt fyra lätta attackdivisioner. Programmet skall långsiktigt inriktas mot att omfatta sju divisioner senast år 2001. De lätta attackdivisionerna skall avvecklas. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas. En division AJS 37 skall ombeväpnas till JAS 39 Gripen. Avvecklingen av utgående förband, bl.a. de lätta attackdivisionerna, skall inledas. Den skall vara slutförd budgetåret 1998. Systemmodifieringen av JA 37 skall fortsätta, liksom integreringen av ny radarjaktrobot till detta flygsystem. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 2 003 miljoner kronor.
Program 12. Transportflygförband
Programmet innehåller förband med huvudsakliga uppgifter inom flygtransportverksamheten, signalspaningen och flygräddningen. I programmet ingår för närvarande bl.a. fyra centrala transportflygdivisioner (varav ett signalspaningsförband), åtta regionala transportflygdivisioner och sju flygräddningsgrupper. Programmet skall långsiktigt inriktas mot att den regionala transportflygorganisationen skall reduceras till fyra divisioner och flygräddningsorganisationen till sex grupper senast år 2001. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997. Kvarvarande förband inom programmet skall vidmakthållas och utvecklas. Omsättningen av signalspaningsförbandet från flygplan Tp 85 till flygplan S 102 B skall fortsätta. Utgående förband skall läggas ned senast budgetåret 1998. Anskaffningen av varnings- och motverkanssystem för flygplan Tp 84 skall fortsätta. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 390 miljoner kronor.
Program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser
Programmet innehåller verksamheter som inte kan fördelas på övriga program. Programmets innehåll har reducerats genom att vissa personal- och materielverksamheter förts över till de krigsorganisatoriska programmen. Även ledningen av viss förbandsproduktion, såsom kustflottans verksamhet, har förts över. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997. Utbildningen till och av yrkes- och reservofficerare skall genomföras så att krigsorganisationens behov och krav tillgodoses. Rekryteringen skall dock begränsas. Utbildningsförbanden och skolorna skall utvecklas i enlighet med vad som kommer att beslutas om grundorganisationen. Mark, anläggningar och lokaler som inte erfordras för krigsorganisationens behov skall avvecklas. Avvecklingen av målflygdivisionen skall inledas och vara genomförd senast budgetåret 1998. Motorbytet på flygplan SK 60 skall fortsätta. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 5 349 miljoner kronor. För de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet bedöms 101 miljoner kronor bli avdelade.
Program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser
Programmet omfattar verksamheter som inte direkt sammanhänger med utvecklingen av krigsorganisationen. Programmets innehåll har reducerats genom att vissa personal- och materielverksamheter förts över till de krigsorganisatoriska programmen. Vidare har visst underhåll för de marina programmen förts över. Regeringen konstaterar att programmets hittillsvarande sammansättning gjort det mycket svårt att värdera både verksamhetens resultat och det ekonomiska utfallet. Den reduktion av programmet som regeringen föreslår bedöms ge möjligheter till klara förbättringar i dessa avseenden. Programmet kommer att i huvudsak omfatta * anskaffning av simulatorer och andra utbildningshjälpmedel av generell karaktär, * forskning och teknologiförsörjning, inklusive internationell samverkan inom dessa omåden, * koncerngemensam verksamhet för fredsadministrativa system, förslagsverksamhet, trafiksäkerhet, miljöverksamhet m.m. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Anskaffningen av simulatorer och andra utbildningshjälpmedel skall fortsätta. Under budgetåret anskaffas bl.a. skjutsimulatorer och en ledningsträningsanläggning. Anskaffning av en stridsträningsanläggning skall påbörjas. Behovet av forskning och teknikförsörjning skall tillgodoses främst genom uppdrag till Försvarets forskningsanstalt och Försvarets materielverk. Åtgärder enligt Försvarsmaktens miljöplaner skall genomföras. Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 1 396 miljoner kr.
Program 15. Internationell verksamhet
Programmet omfattar verksamhet för att organisera, utbilda och understödja de fredsfrämjande och humanitära insatser som Sverige medverkar i och kommer att medverka i. Regeringen har i det föregående föreslagit att nuvarande SWEDINT skall omorganiseras till Försvarsmaktens internationella kommando. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997.
Försvarsmaktens internationella kommando skall * varaktigt kunna delta i fredsfrämjande insats med en självständig enhet av bataljons styrka, * organisera och utveckla specialenheter för ledning, transporter, fältarbeten och sjukvård, * organisera en snabbinsatsstyrka omfattande ledningspersonal, mekaniserat kompani samt någon av nyss nämnda specialenheter. Styrkan skall ha en hög beredskap, samt * organisera en pool av utbildad personal med hög tillgänglighet och beredskap för militärobservatörs-, stabsofficers-, civilpolis- och specialistuppdrag. Kommandot skall vidare, inom ramen för partnerskap för fred (PFF), delta i och genomföra övningar samt delta i kurser och andra aktiviteter i enlighet med Sveriges individuella partnerskapsprogram (IPP). Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1997 till 111 miljoner kronor.
Sammanställning över anslag A 1 Försvarsmakten
Regeringen sammanfattar den beräknade medelsfördelningen inom anslaget A 1 Försvarsmakten för budgetåret 1997 i följande tabell.
------------------------------------------------------- | | | |Program |Budgeterat | | |1997 | | | (milj. kr.)| ------------------------------------------------------- |1. Operativa lednings- och | | |underhållsförband | 1 831| ------------------------------------------------------- |2. Fördelningsförband | | | | 3 180| ------------------------------------------------------- |3. Försvarsområdesförband | | | | 2 437| ------------------------------------------------------- |4. Armébrigadförband | | | | 6 203| ------------------------------------------------------- |5. Marina lednings- och | | |underhållsförband | 1 209| ------------------------------------------------------- |6. Marina flyg- och helikopterförband | | | | 259| ------------------------------------------------------- |7. Stridsfartygsförband | | | | 2 874| ------------------------------------------------------- |8. Kustförsvarsförband | | | | 1 531| ------------------------------------------------------- |9. Flygvapnets lednings- och | | |underhållsförband | 3 977| ------------------------------------------------------- |10. JAS 39-förband | | | | 5 584| ------------------------------------------------------- |11. Övriga stridsflygförband | | | | 2 003| ------------------------------------------------------- |12. Transportflygförband | | | | 390| ------------------------------------------------------- |13. För krigsorganisationen gemensamma | | |resurser | 5 349| ------------------------------------------------------- |14. För grundorganisationen gemensamma | | |resurser | 1 396| ------------------------------------------------------- |15. Internationell verksamhet | | | | 111| ------------------------------------------------------- |Summa | | | | 38 334| -------------------------------------------------------
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för dels program 1. Operativa lednings- och underhållsförband, dels program 2. Fördelningsförband, dels program 3. Försvarsområdesförband, dels program 4. Armébrigadförband, dels program 5. Marina lednings- och underhållsförband, dels program 6. Marina flyg- och helikopterförband, dels program 7. Stridsfartygsförband, dels program 8. Kustförsvarsförband, dels program 9. Flygvapnets lednings- och underhållssystem, dels program 10. JAS 39-förband, dels program 11. Övriga stridsflygförband, dels program 12. Transportflygförband, dels program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser, dels program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser, dels program 15. Internationell verksamhet.
Motionerna
Moderata samlingspartiet har i partimotion Fö201 (m) föreslagit en annan inriktning på det militära försvaret än den regeringen föreslår i totalförsvarspropositionen. Genom större ekonomisk ram och andra prioriteringar ges, enligt motionärerna, Sveriges säkerhetspolitik möjlighet att få det stöd som ett starkt och modernt försvar innebär. I konsekvens härmed ges i kommittémotion Fö205 (m) för budgetåret 1997 en annorlunda inriktning för flertalet av Försvarsmaktens program enligt följande. Under program 2. Fördelningsförband bör anskaffning och uppsättning förberedas av dels ett attackhelikopterkompani med begagnade attackhelikoptrar, dels en helikopterbataljon under perioden 2001-2006. Artillerifunktionen bör stärkas genom förberedelser för anskaffning av dels spitterskyddat artilleri, dels av långräckviddigt artilleri/raketartilleri. Program 3. Försvarsområdesförband bör inriktas mot att behålla 24 försvarsområdesstaber motsvarande en stab i varje län. Verksamheten under program 4. Armébrigadförband bör inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande förband så att de operativa kraven på förmåga och krigsduglighet behålls. Mekaniseringen av samtliga brigader fortsätter. Skydd och rörlighet förbättras genom tillförsel av stridsfordon 90 utöver regeringens förslag samt av stridsvagn 121 och 122. Under året bör optionen av anskaffning av ytterligare 90 st stridsvagn 122 utlösas och därutöver läglighetsköp göras av ytterligare begagnade stridsvagn 121. Ledningssystemet förbättras genom införande av Telesystem 9000. Under program 7. Stridsfartygsförband föreslås att sex robotbåtar utgår ur krigsorganisationen och avvecklingen påbörjas. Regeringen bör under hösten 1996 beställa ytterligare två ytstridsfartyg YS 2000 och pröva frågan om en andra delserie av denna fartygstyp. Sex ubåtar typ Sjöormen bör utgå ur krigsorganisationen och avvecklingen påbörjas. En ubåt typ Näcken bör utgå när en ubåt typ Gotland blir operativ. Det bör ankomma på Försvarsmakten att fatta beslut om att lägga två ubåtar typ Näcken i materielberedskap eller fortsätta drift med dessa. Under program 8. Kustförsvarsförband föreslås att anskaffning av båtar inleds till den fjärde-sjätte amfibiebataljonen. Den av regeringen föreslagna avvecklingen av kustförsvarsbataljoner bör, med hänsyn till de höga avvecklingskostnaderna, vägas mot möjligheten att hålla de högst prioriterade enheterna i materielberedskap. Under program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband bör avvecklingen av basbataljoner inriktas på att behålla 21 bataljoner. Under program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser bör, utöver regeringens förslag, 200 miljoner kronor anslås till särskilda tekniksatsningar. Motionärerna hemställer att riksdagen godkänner förslaget till komplettering av inriktningen av verksamheten för dels program 2 Fördelningsförband (yrkande 2), dels program 3. Försvarsområdesförband (yrkande 3), dels program 4. Armébrigadförband (yrkande 4), dels program 7. Stridsfartygsförband (yrkande 5), dels program 8. Kustförsvarsförband (yrkande 6), dels program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband (yrkande 7), dels program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser (yrkande 8). Miljöpartiet de gröna har i partimotion Fö42 (mp) föreslagit en helt annorlunda inriktning på det militära försvaret än den regeringen föreslår i totalförsvarspropositionen. I konsekvens härmed ges i partimotion Fö202 (mp) för budgetåret 1997 en annan inriktning för flertalet av Försvarsmaktens program. Motionärerna vill göra stora besparingar på det militära försvaret och göra dessa på ett sådant sätt att besparingarna sker också efter år 1997. Således bör kostsamma projekt såsom JAS delserie tre inte beslutas. Vidare bör antalet armébrigader minskas till sex år 2001. Antalet flygflottiljer bör successivt minskas till fyra med vardera två divisioner JAS 39 Gripen. Civilmotståndsutbildning bör finansieras inom Försvarsmaktens anslag och två regementen ställas om till miljövärnsregementen. Motionärena hemställer att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna inriktningen av verksamheten för program 1-15 under verksamhetsområde A. Militärt försvar (yrkande 1). Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö206 (i denna del) förändringar i vissa program för det militära försvaret. Motionärerna vill göra inskränkningar i verksamheten i programmen 1. Operativa lednings- och underhållsförband, 2. Fördelningsförband och 3. Försvarsområdesförband vilket förväntas spara 80 miljoner kronor. Genom att snarast inleda nedläggningarna av förband inom program 4. Brigadförband kan 360 miljoner kronor sparas. 10 miljoner kronor sparas i program 7. Stridsfartygsförband genom att avveckla ubåtar i stället för att lägga dem i materielberedskap. Slutligen beräknas besparingar på 110 miljoner kronor i programmen 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband samt 10. Övriga stridsflygförband genom nedläggning av flygkommandostaber och avbruten systemmodifiering av JA 37. Den sammanlagda besparingen för budgetåret 1997 utgör därmed 560 miljoner kronor.
Utskottet
Utskottet anförde i samband med behandlingen av regeringens budgetförslag våren 1995 (bet. 1994/95:FöU4 s. 37) att en utgångspunkt för regeringens styrning av Försvarsmaktens verksamhet är de långsiktiga försvarsbesluten, som bestäms av riksdagen vart femte år. I samband härmed läggs verksamhetsinriktningen för Försvarsmaktens olika program fast. Om inte någon förändrad verksamhetsinriktning är aktuell under försvarbeslutsperioden begär regeringen inte något särskilt godkännande av riksdagen, utan den inriktning som lagts fast i samband med försvarsbeslutet förutsätts gälla också för nästkommande budgetår. Vid samma tillfälle erinrade utskottet om att enligt 9 kap. 2 § regeringsformen får inte statens medel användas på annat sätt än riksdagen har bestämt. Riksdagen bör sålunda inhämta riksdagens godkännande av inriktningen för verksamheten inom de olika programmen. Härigenom kommer riksdagen formellt att för varje budgetår ta ställning till för vilka ändamål som medlen under ramanslaget till Försvarsmakten skall användas. Regeringen har, med hemställan om riksdagens godkännande, i totalförsvarspropositionen föreslagit en inriktning för Försvarsmaktens olika program 1-15. Utskottet konstaterar att regeringens förslag i detta avseende ligger helt i linje med utskottets tidigare uttalande. Utskottet påpekade i samband med sitt ställningstagande till regeringens budgetförslag våren 1995 (bet. 1994/95:FöU4 s. 46) att det var angeläget att söka besparingar i de två stora gemensamma programmen 13 och 14 - För krigsorganisationens gemensamma resurser respektive För grundorganisationen gemensamma resurser - samt att föra över resurser från dessa till de krigsförbandsorienterade programmen. Utskottet kan konstatera att de båda programmens sammanlagda andel av Försvarsmaktens anslag, som tidigare uppgick till en fjärdedel, nu sjunkit till drygt 17 %. Detta är en betydande förändring i rätt riktning, särskilt beträffande program 14. Utskottet anser dock att verksamhetsbeskrivningarna för dessa båda program fortfarande är för allmänt hållna. Ett fortsatt utvecklingsarbete behövs. De omfattar dock tillsammans nästan 7,5 miljarder kronor årligen, dvs. 2 miljarder mer än vad regeringen för budgetåret 1997 t.ex. beräknar för hela JAS 39 Gripen- programmet. Regeringen bör till kommande budgetförslag ha en mera konkret verksamhetsbeskrivning för programmen 13 och 14. Utskottet har i det föregående behandlat inriktningen under försvarbesluts- perioden för Försvarsmaktens krigsorganisation, utvecklingen av totalförsvarets ledningssystem samt förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation, m.m. Utskottet föreslår, med bifall till regeringens hemställan, att riksdagen godkänner den föreslagna inriktningen av Försvarsmaktens program 1 t.o.m. program 15. Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fö205 (m kommitté) yrkandena 2-8, liksom Miljöpartiet de gröna i motion Fö202 (mp parti) yrkande 1, liksom Vänsterpartiet i motion Fö206 (v parti) i denna del en annan inriktning för flera av Försvarsmaktens olika program. Med hänsyn till vad utskottet nyss föreslagit bör dessa motionsyrkanden avslås av riksdagen.
Pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten
Regeringen
Regeringens avsikt var att inför förberedelserna för försvarsbeslutet och arbetet med budgeten för budgetåret 1997 se över det priskompensationssy- stem som tillämpas för anslaget A 1 Försvarsmakten. Regeringen har dock valt att inkludera denna översyn i en interdepartemental generell översyn av priskompensationssystem, dels mot bakgrund av införandet av fleråriga utgiftsramar, dels i syfte att förenkla systemet. I avvaktan på resultatet av denna generella översyn föreslår regeringen att nuvarande priskompensationssystem inklusive Försvarsprisindex (FPI) behålls till vidare. Detta innebär att de tillfälliga förändringarna i FPI som riksdagen godkände (prop. 1994/95:100 bil. 5, bet. 1994/95:FöU4, rskr. 1994/95:338) för innevarande budgetår gällande hyreskostnader och Gripen- projektets materiel bibehålls. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten behålls. Riksdagen bör således bifalla regeringens hemställan.
Beställningsbemyndiganden för den militära delen av totalförsvaret
Regeringen
Regeringen redovisar behovet av bemyndiganderam för kostnader efter budgetåret 1997 dels för materiel som tidigare redovisats för riksdagen och beställts, dels för ny materiel som avses beställas under budgetåret 1997. Ramen har beräknats till högst 66 607 miljoner kronor. Behovet av motsvarande bemyndiganderam för anslagsfinansierade anläggningar uppgår till 327,6 miljoner kronor efter budgetåret 1997. Regeringen hemställer att riksdagen dels bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, dels bemyndigar regeringen att medge beställning av anslagsfinansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 327 600 000 kr för tiden efter budgetåret 1997.
Motionerna
Moderata samlingspartiet har i partimotion Fö201 (m) föreslagit en annorlunda inriktning på det militära försvaret än den regeringen föreslår i totalförsvarspropositionen. I enlighet härmed föreslås i kommittémotion Fö205 (m) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 76 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997 (yrkande 1). Miljöpartiet de gröna motsätter sig i partimotion Fö202 (mp) regeringens förslag att riksdagen skall ge regeringen ett bemyndigande att beställa materiel för 66 607 000 000 kr för tiden efter år 1997. Regeringen bör i stället fortlöpande återkomma till riksdagen med förslag till beslut om materiel-anskaffning och utvecklingsarbete, så att riksdagen får en större möjlighet att påverka vad pengarna går till och möjlighet att bedöma om beställningen över huvud taget skall göras. Enligt motionärernas mening bör riksdagen besluta om riktlinjer för när regeringen i riksdagen skall förankra beslut om utveckling och beställning av materiel. Riksdagens insyn och inflytande över materielbeställningarna bör sålunda förbättras. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att inte medge beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram om högst 66 607 000 000 kr (yrkande 7).
Utskottet
Utskottet har fått särskilda redovisningar av representanter från Försvarsdepartementet samt från Försvarsmakten och Försvarets materielverk om den nu aktuella materielplaneringen. Representanterna från Försvarsdepartementet redovisade också vid sin föredragning behovet av bemyndiganderamar för olika ändamål för tiden efter år 1997. Enligt utskottets mening är de av regeringen föreslagna bemyndiganderamarna för anslagsfinansierade anläggningar och för materiel och utvecklingsarbete en logisk följd av den i det föregående förordade inriktningen av Försvarsmaktens verksamhet. Regeringens hemställan bör därför bifallas och samtidigt motion Fö205 (m kommitté) yrkande 1 och Fö202 (mp parti) yrkande 7 avslås. Utskottet har vid flera tidigare tillfällen (senast i bet. 1994/95:FöU4) anfört att det vill ha ett inflytande när det gäller anskaffning av viktigare materiel- objekt. Utskottet tar inte nu upp frågan om eventuellt andra sätt för riksdagen än de nu tillämpade för att få erforderlig insyn och inflytande på enskilda materielbeställningar. Denna frågan avser utskottet, som en del i en helhet om statsmakternas styrning, får överväga s av utskottet i ett senare sammanhang och återkomma till i ett särskilt betänkande under våren 1997. Vad utskottet här har anfört innebär att riksdagen dels med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion Fö205 (m) yrkande 1 och Fö202 (mp) yrkande 7 bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, dels med bifall till regeringens förslag bemyndigar regeringen att medge beställning av anslagsfinansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 327 600 000 kr för tiden efter budgetåret 1997.
Anslag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser
Regeringen
Det övergripande målet för programmet är att kunna delta i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser på mandat av FN och OSSE. I sina överväganden anför regeringen att kostnaden för de fredsfrämjande truppinsatserna hittills har belastat tredje huvudtitelns anslag B 9 Fredsbevarande verksamhet, men föreslås fr.o.m. budgetåret 1997 belasta utgiftsområde 6 Totalförsvar och dess anslag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser. Övrig fredsbevarande verksamhet föreslås belasta utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan. De anslagna medlen medger enligt regeringen en truppinsats utomlands som omfattar ca 500 personer. Regeringen anför vidare att uppdelningen av anslaget B 9 Fredsfrämjande insatser inte får hindra regeringen från att fatta snabba beslut om svenska insatser. Det är därför angeläget att, om den internationella utvecklingen så påkallar, möjlighet finns för regeringen att omdisponera medel mellan utgiftsområden och mellan militära och civila insatser. Enligt regeringens bedömning bör sådana förändringar i verksamheten kunna inrymmas inom den maximala gränsen för anslagskredit på 10 %. Under pågående budgetår kan det dock inträffa att anslagsutrymmet måste utökas utöver vad som ryms inom kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov bör i avvaktan på ett riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras genom en ökad kredit på Försvarsmaktens räntekontokredit inom den allmänna, av riksdagen fastställda, kreditramen. Regeringen föreslår följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1997: * på mandat av FN eller OSSE ställa militära förband till förfogande för fredsfrämjande insatser * fortsätta att bidra till den pågående insatsen i Makedonien så att den nuvarande relativt stabila situationen i området består.
Regeringen föreslår ett ramanslag på 472 526 000 kr för budgetåret 1997.
Motionen
Moderata samlingspartiet hänvisar till vad som anförts i partimotion Fö201 (m) om att föra upp anslaget A 2 Fredsfrämjande insatser under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. I enlighet härmed föreslås i kommittémotion Fö205 (m) att riksdagen beslutar att anslaget A 2 Fredsfrämjande insatser för budgetåret 1997 skall upphöra (yrkande 10).
Utskottet
Frågan om att överföra kostnaderna för de fredsfrämjande truppinsatserna från det dåvarande anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet under tredje huvudtiteln till Försvarsmaktens anslag under fjärde huvudtiteln tog regeringen upp med riksdagen inför försvarsbeslutets första etapp, utan att begära något ställningstagande. Utskottet anförde vid tillfället (bet. 1995/96:FöU1 s. 22) att eftersom en av huvuduppgifterna för Försvarsmakten framgent skall vara att kunna genomföra internationella fredsfrämjande insatser, så är det rimligt att även kostnaderna för verksamheten förs upp på Försvarsdepartementets huvudtitel. Utskottet utgick från att alla kostnader som är förenade med insatserna härvid skall budgeteras på ett särskilt anslag. Utskottet gör ingen annan bedömning nu och kan konstatera att det nu föreslagna anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser endast avser själva insatserna. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och anvisar ett ramanslag på 472 526 000 kr för budgetåret 1997. Härav följer att riksdagen samtidigt bör avslå motion Fö205 (m kommitté) yrkande 10.
Anslag A 3 Ersättning för kroppsskador
Regeringen
Från anslaget finansieras ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i de fall skada inträffat under militär verksamhet. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. Verksamheten under anslaget är regelstyrd. Regeringen föreslår att anslaget skall vara ett ramanslag på 60 000 000 kr för budgetåret 1997.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och anvisar ett ramanslag på 60 000 000 kr för budgetåret 1997. Det civila försvaret - vissa utgångspunkter
Uppgifter
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 79-80) anfört om uppgifter för det civila försvaret.
Regeringen
I försvarsbeslutets första etapp beslutade riksdagen om uppgifterna för det civila försvaret. Dessa uppgifter innebär att det civila försvaret skall värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld. Det civila försvaret skall också kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt kunna stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella påfrestningar i fred. Regeringen föreslår på annan plats i totalförsvarspropositionen att begreppet svåra nationella påfrestningar ersätts av begreppet svåra påfrestningar i samhället. Utskottet behandlar denna fråga i avsnittet Totalförsvarsbegreppet. I försvarsbeslutets första etapp beslutades också om en ny inriktning för det civila försvaret. Beslutet innebär att ökad tonvikt skall läggas på att åstadkomma en grundläggande tillräcklig robusthet och flexibilitet på de viktigaste infrastrukturområdena. Det gäller i första hand elförsörjning, telekommunikationer, informationssystem och ledningssystem. Detta är sektorer som har avgörande betydelse för samhällets funktionsförmåga vid väpnat angrepp och som är viktiga vid hot mot säkerheten för befolkning och samhällsfunktioner i fred.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om uppgifter för det civila försvaret. Det civila försvarets uppgifter ligger sålunda fast.
Läget
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarsproposition (s. 59-60) redovisat om läget inom det civila försvaret.
Regeringen
Tillståndet inom det civila försvaret brukar beskrivas genom det s.k. beredskapläget. Med detta avses det civila försvarets bedömda förmåga att lösa sina uppgifter i säkerhetspolitiska kriser och krig. Under krigsförhållanden utgörs det civila försvaret av hela den samhällsverksamhet som då skall bedrivas, dvs. av hela det omställda civila samhället. Förmågan hos det civila försvaret bestäms därför väsentligen av det fredstida samhällets inneboende flexibilitet, stabilitet och möjlighet att hantera störningar. Inom det civila försvaret har utvecklats metoder som innebär att analysen av denna förmåga koncentreras till sådana områden som bedöms kunna ha mest avgörande betydelse i krig. I detta sammanhang anser regeringen att det är viktigt att framhålla de delar i samhällsutvecklingen som har särskilt stor betydelse för det civila försvarets förmåga vid väpnat angrepp. Det gäller bl.a. samhällets ökade beroende av sårbara tekniska system inom elförsörjning, telekommunikationer och informationsteknologi. Beroendet gör att svåra störningar snabbt kan medföra allvarliga konsekvenser för samhällets funktionsförmåga och därmed också totalförsvarets. Regeringens underlag för sina slutsatser vad beträffar läget inom det civila försvaret har varit en rapport av Överstyrelsen för civil beredskap som redovisades i anslutning till Överstyrelsens programplan. Utgångspunkten för bedömningarna i rapporten har varit 1992 års försvarsbeslut med funktionsvisa bedömningar av beredskapsläget den 31 december 1996. Detta underlag har varit viktigt för regeringens slutsatser beträffande läget inom det civila försvaret som helhet och i fråga om de enskilda funktionerna. Enligt regeringens mening bör ett sådant underlag tas fram i den framtida planeringen i ett system med funktionsvisa rapporter kompletterande med särskilda bedömningar för geografiska områden såsom civilområden och län. Mot bakgrund av Överstyrelsens redovisningar och den förändrade inriktningen av planeringen och uppgifterna för det civila försvaret enligt försvarsbeslutets första etapp, gör regeringen följande bedömning av läget inom det civila försvaret vid inledningen av den nya totalförsvarsperioden. Det civila försvaret har generellt sett en acceptabel förmåga. När det gäller försörjningsområdena livsmedel och försörjning med industrivaror, befolkningsskydd, räddningstjänst, hälso- och sjukvård samt transporter är beredskapläget relativt tillfredställande. I fråga om stabilitet och flexibilitet på de viktigaste infrastrukturområdena, dvs. främst elförsörjning, telekommunikationer, informationsförsörjning samt ledningssystem finns en sårbarhet.
Utskottet
Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om beredskapsläget inom det civila försvaret. Utskottet noterar att regeringen bedömer att det finns en sårbarhet i fråga om stabilitet och robusthet när det gäller de viktigaste infrastrukturområdena såsom elförsörjning, telekommunikationer, informationsförsörjning och ledningssytem - sådana områden som utskottet tillmäter en särskilt vital betydelse.
Anpassning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 168-169) anfört om anpassningen inom det civila försvaret.
Regeringen
Regeringen framhåller bl.a. att samhällets inneboende förmåga att klara fredstida påfrestningar utgör själva grundförutsättningen för det civila försvarets möjligheter att klara uppgifterna i krig. Särskilt betydelsfullt anser regeringen vara kapaciteten inom räddningstjänst, hälso- och sjukvård samt stabiliteten och flexibiliteten hos viktiga infrastruktursystem. Regeringen anser att när det gäller ett angreppshot med iståndsatta styrkor är det möjligt att på ett antal områden förskjuta vissa beredskapsåtgärder till en anpassningsperiod. Det gäller bl.a. viss övningsverksamhet, åtgärder för att förbättra det fysiska skyddet, samt anskaffning och produktion av vissa varor och förnödenheter. För att ha en handlingsberedskap inför en anpassningsperiod krävs bl.a. att händelseutvecklingen i omvärlden noggrant följs. Det är vidare viktigt att det för varje funktion utarbetas planer för anpassning. Här nämner regeringen bl.a. att det kan behöva genomföras inventeringar av lämpliga lokaler för att installera skyddade utrymmen. Av planerna bör även framgå hur förmågan inom funktionerna kan förbättras under en långsiktig anpassningsperiod. I fråga om andra slag av kompletterande åtgärder är det emellertid inte möjligt att avvakta till ett anpassningsskede och inte heller till en långsiktig anpassning. Det är här främst fråga om sådana åtgärder som vidtas i samband med fredstida investeringar i infrastrukturen och som syftar till att skapa en extra stabilitet inför krigstida störningar. Regeringen framhåller på denna punkt att det här är fråga om åtgärder som också har stor betydelse för samhällets förmåga att klara svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen bedömer i syfte att ha en handlingsberedskap inför en anpassningsperiod att det för varje funktion bör utarbetas planer för anpassning.
Utskottet
Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om anpassningen inom det civila försvaret och gör ingen annan bedömning än regeringen vad gäller handlingsberedskapen inför en anpassningsperiod.
Inriktning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 80-83) föreslår om inriktningen av planeringen av det civila försvaret under försvarsbeslutsperioden.
Regeringen
Genom försvarsbeslutets första etapp har utgångspunkterna för det civila försvarets planering ändrats väsentligt. Säkerhetsbegreppet har vidgats och en helhetssyn skall gälla för åtgärder mot hot och risker i fred och krig. Förmågan att möta ett väpnat angrepp skall anpassas efter det säkerhetspolitiska läget. Resurser för det civila försvaret skall kunna användas i samband med svåra påfrestningar på samhället i fred och vid internationella fredsbefrämjande och humanitära insatser. Sammantaget anser regeringen att detta innebär att kraven på det civila försvaret har blivit betydligt mer mångfacetterade och att planeringssituationen blivit mer komplicerad. Vidare har ansvarsfördelningen mellan stat och kommuner ändrats så att kommunerna blivit ansvariga för en betydande del av samhällets beredskapsåtgärder, inklusive personalförsörjning i krig. Likaså finns det delar i samhällsutvecklingen som har särskilt stor betydelse för det civila försvarets förmåga. Regeringen nämner i detta sammanhang områdena elförsörjning, telekommunikationer och informationsteknologi. På dessa områden är den tekniska utvecklingen snabb med både positiva och negativa konsekvenser från sårbarhetssynpunkt. De förslag som regeringen i det följande redovisas vad avser inriktningen av det civila försvarets planering överensstämmer i stort med vad som föreslagits i Överstyrelsen för civil beredskaps programplan för det civila försvaret. Enligt regeringen måste det civila försvaret kunna anpassas till förändringar i det säkerhetspolitiska läget. Det är enligt regeringen både av beredskaps- och samhällsekonomiska skäl av största vikt att olika aktörer i samhället i samband med investeringar har sådan kunskap om det allmänna beredskapsbehovet att de beaktar möjligheterna att vidta beredskapsåtgärder. Dessa åtgärder kan i sammanhanget vara kostnadsmässigt marginella men av stor beredskapsvikt. Regeringen betonar också vikten av att myndigheter med verksamhet inom det civila försvaret utarbetar planer för hur anpassning skall kunna genomföras och kontinuerligt överväger hur dessa planer skall kunna realiseras. Regeringen anser också att en helhetssyn skall tillämpas på beredskapsåtgärderna. Beredskapsåtgärder inom det civila försvaret skall primärt dimensioneras av de krav som ställs på samhället vid väpnat angrepp. I enlighet med den inriktning som statsmakterna fastställde i försvarsbeslutets första etapp skall emellertid vid dimensionering och utfomning av beredskapsåtgärderna hänsyn tas till att resurserna även skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar i fred och vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Helhetssynen innebär tillsammans med det vidgade säkerhetsbegreppet en väsentlig förändring av det civila försvarets inriktning och ett nytt arbetssätt. Även om det är krigets krav som huvudsakligen skall avgöra dimensionering och utformning av beredskapsåtgärderna är det enligt regeringens mening väsentligt att behoven vid fredstida störningar ges stor vikt i avvägningarna. Det är en uppgift för myndigheterna inom det civila försvaret att verka för att en helhetssyn även tillämpas när beredskapsåtgärder vidtas i samhället mot fredstida olyckor, katastrofer och störningar i viktiga samhällsfunktioner. Regeringen anser att de kompletterande beredskapsåtgärderna i större utsträckning än hittills skall avse de viktigaste infrastrukturområdena. På annan plats i totalförsvarspropositionen har regeringen framhållit att det i fråga om stabilitet och flexibilitet på de viktigaste infrastrukturområdena, dvs. främst elförsörjning, telekommunikationer, informationsförsörjning samt ledningssystem finns en sårbarhet. Bilden kompliceras av stora förändringar när det gäller avreglering och internationalisering inom dessa sektorer. Regeringen framhåller också bl.a. att samhällets känslighet för vissa slag av störningar ökar genom den fortgående specialiseringen och koncentrationen inom näringslivet som medför ökad ensidighet och ökat utlandsberoende. Regeringen anser också att den fredstida samordningen bör förbättras. I enlighet med vad som redovisas på annan plats i totalförsvarspropositionen har regeringen gjort den bedömningen att Överstyrelsen för civil beredskaps samordningsroll skall förstärkas. Detta görs genom att uppgifterna inom ramen för samordningsansvaret preciseras och tydliggörs. Överstyrelsens verksamhet koncentreras till vissa områden inom det civila försvaret och samordningsansvaret avgränsas mot ansvaret för de olika funktionerna. Regeringen anser avslutningsvis när det gäller inriktningen av det civila försvarets funktioner att ledningsförmågan bör förbättras. I detta syfte bör åtgärder vidtas på olika områden. Åtgärderna bör i allt väsentligt vidtas redan i fredstid och inte anstå till ett anpassningsskede. Ett område där ambitionen bör höjas är kompetensutvecklingen inom ledningsorganisationen. Detta bör åstadkommas genom större satsningar på utbildnings- och övningsverksamhet. Ett annat område som regeringen anser bör prioriteras är utveckling och anskaffning av tekniskt stöd, telesäkerhetsåtgärder, datasäkerhet, reservkraft och i vissa fall fysiskt skydd, främst vid myndigheternas fredsuppehållsplatser. Under punkten om ledningsförmågan betonar regeringen vikten av att berörda myndigheter ger kommunerna det stöd som de behöver för sin planeringsverksamhet. I detta hänseende, framhåller regeringen, har länsstyrelserna bl.a. enligt lagen (1994:1720) om civilt försvar ett särskilt uttalat ansvar. Länsstyrelserna har också ett ansvar som högsta civila försvarsmyndighet på lägre regional nivå samt viktiga uppgifter inom fredsräddningstjänsten. Under senare år har besparingarna inom länsstyrelsernas område berört även dessa ansvarsområden. Regeringen avser att noga följa utvecklingen beträffande möjligheterna att genomföra den aktuella verksamheten. För att kunna förverkliga inriktningen anser regeringen sammanfattningsvis att mot bakgrund av det bedömda beredskapsläget bör vid resursfördelningen ledningssystem, kompetensutveckling hos personal, infrastruktur samt insats- och katastrofberedskap prioriteras högre än vad som hittills varit fallet. Mot samma bakgrund bör lägre prioritet ges åt försörjningsfunktionerna.
Utskottet
Utskottet delar regeringens uppfattning när det gäller inriktningen av planeringen av det civila försvaret under försvarsbeslutsperioden och föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag att - det civila försvaret skall kunna anpassas till förändringar i det säkerhetspolitiska läget, - en helhetssyn på beredskapsåtgärderna skall tillämpas, - de kompletterande beredskapsåtgärderna skall i större utsträckning än hittills avse de viktigaste infrastrukturområdena, - den fredstida samordningen skall förbättras och - ledningsförmågan förbättras.
Utskottet vill härvid erinra om att i enlighet med försvarsbeslutets första etapp (1995/96:FöU1) och vad utskottet senast i yttrande till trafikutskottet (1995/96:FöU4y) framhållit i fråga om de viktigaste infrastrukturområdena är att tonvikt skall läggas på att åstadkomma en robust och flexibel infrastruktur främst inom områdena elförsörjning, telekommunikationer, informationssystem och ledningssystem. Utskottet utvecklar sin syn på ledningssystem i ett särskilt avsnitt i detta betänkande. Frågan om besparingarna inom länsstyrelserna och dess konsekvenser tar utskottet upp i sin behandling av funktionen Civil ledning.
Ansvarsfördelning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 120-125) anfört om ansvarsfördelningen inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten på central nivå.
Regeringen
Regeringens bedömningar i fråga om ansvarsfördelningen inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten på central nivå utgår från vad utredningen om Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten har redovisat i sitt betänkande (SOU 1996:86).
Vad gäller uppgifterna på central nivå inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten är remissinstanserna i allmänhet positiva till utredningens förslag. Samtliga instanser som yttrat sig i frågan avvisar förslaget att renodla Överstyrelsens för civil beredskap uppgifter genom att överföra ansvaret till NUTEK för funktionerna Försörjning med industrivaror och Transporter. Med utgångspunkt i utredningens förslag gör regeringen bl.a. följande bedömning. Ansvarsfördelningen på central nivå inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten skall göras tydligare. Bl.a. skall Överstyrelsen för civil beredskaps roll som ansvarigt organ för uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret stärkas ytterligare. När det gäller svåra påfrestningar på samhället i fred och internationella fredsfrämjande och humanitära insatser, skall Överstyrelsen verka för att förmågan att använda resurserna inom det civila försvaret ökar. Statens räddningsverk skall svara för genomförandet av internationella katastrof- och räddningsinsatser såvida dessa insatser inte genomförs enligt internationella överenskommelser eller i annan reglerad ordning. Räddningsverket skall även kunna ställa resurser till förfogande i den inledande återuppbyggnadsfasen. Styrelsen för psykologiskt försvar ges en roll vid informationsgivning i samband med svåra påfrestningar på samhället i fred. De åtgärder som regeringen avser göra med anledning av utredningen är en översyn av Statens räddningsverks verksamhet och ge berörda myndigheter i uppdrag att utveckla ett samlat system för en aktiv personalutveckling. I regeringens överväganden med anledning av utredningen anser regeringen att funktionen Civil ledning och samordning i fortsättningen bör kallas Civil ledning. Detta innebär att det klarare framgår vilken typ av verksamhet som skall ingå i funktionen, nämligen den viktiga ledningskedjan inom det civila försvaret.
Utskottet
Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om ansvarsfördelningen inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten och ansluter sig till regeringens uppfattning att ansvarsfördelningen på central nivå skall göras tydligare.
Civila internationella insatser
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 97-98) anfört om civila internationella insatser jämte kommittémotion Fö23 (kd) yrkande 18.
Regeringen
Regeringen anser att åtgärder bör vidtas för att förbättra den svenska beredskapen i syfte att kunna medverka i internationella hjälpinsatser. Den nuvarande organisationen för svensk medverkan i sådana insatser bör utvecklas och effektiviseras. I det fortsatta arbetet med att förbättra verksamheten kommer regeringen att föra en nära dialog med berörda myndigheter. Det bör även framgent vara regeringen och inte myndigheterna själva som fattar beslut om varje insats och om de medel som kan erfordras härför. Försvarsmaktens särskilda enhet för humanitära insatser, Swedrelief, har i sin verksamhet många beröringspunkter med Statens räddningsverks internationella arbete. I syfte att utveckla och förbättra Sveriges deltagande vid civila internationella insatser anser regeringen att Swedrelief skall föras över från Försvarsmakten till Statens räddningsverk, som i framtiden skall svara för genomförandet av katastrof- och räddningsinsatser i andra länder. Denna uppgift avser inte sådana insatser som sker enligt internationella överenskommelser eller är reglerade i annan ordning. Den verksamhet som nu förs över till Statens räddningsverk skall bedrivas vid det internationella kommandot. Avsikten med detta är att skapa förutsättningar för en ökad samverkan mellan militär och civil kompetens såväl i planering som utbildning inför internationella insatser. Utskottet behandlar frågan om det internationella kommandot i avsnittet Militära internationella insatser. Överstyrelsen för civil beredskap skall enligt sin instruktion samordna planeringen inom det civila försvaret. Vad gäller de funktionsansvariga myndigheternas internationella verksamhet av betydelse för det civila försvaret bör Överstyrelsen förbättra sin överblick. Dessa myndigheter bör därför till Överstyrelsen en gång om året redovisa sådan verksamhet. Överstyrelsen bör även vidareutveckla sin förmåga att om det uppstår en internationell kris, som har effekt på Sveriges egen försörjningssituation, då kunna föreslå en avvägning mellan utnyttjandet av det civila försvarets resurser för nationella och internationella behov.
Motionen
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd) framhålls bl.a. att det civila försvarets uppgifter vid fredsfrämjande och humanitära insatser utomlands ställer krav på förberedelser att samverka med andra länder i multifunktionella insatser. Resurser måste därför avdelas för internationellt kontaktarbete och erfarenhetsutbyte. En kartläggning måste även göras över vilka resurser och vilken materiel som kan användas vid internationella insatser. Eftersom Överstyrelsen för civil beredskap har ansvar för samordning av beredskapsplanering bör Överstyrelsen även ha detta ansvar av det civila försvarets resurser vid fredsfrämjande och humanitära insatser (yrkande 18).
Utskottet
Utskottet anser i likhet med regeringen att ansvarsfördelningen inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten på central nivå bör vara sådan att Överstyrelsen för civil beredskap svarar för samordning av verksamheten inom det civila försvaret. De funktionsansvariga myndigheterna bör däremot ha ansvaret för åtgärder m.m. inom sina respektive sak- och verksamhetsområden. Statens räddningsverk bör t.ex. svara för genomförandet av internationella katastrof- och räddningsinsatser såvida dessa inte genomförs enligt internationella överenskommelser eller i annan reglerad ordning. När det gäller internationella insatser anser dock regeringen att Överstyrelsen bör ha till uppgift att verka för att förmågan att använda resurserna inom det civila försvaret ökar och ha en överblick över vilka resurser som kan användas. Utskottet har inhämtat från Försvarsdepartementet att i regleringsbrev för Överstyrelsen för budgetåret 1997 avser regeringen att föreskriva om verksamhetsmål mot bakgrund av Överstyrelsens nya uppgifter vid internationella insatser. När det gäller motionärernas krav på att resurser måste avdelas för internationellt kontaktarbete och erfarenhetsutbyte anser utskottet att det ankommer på respektive myndighet att göra sådana resursavvägningar att deras uppgifter vid internationella insatser kan fullgöras. Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utskottet att motion Fö23 (kd) yrkande 18 i allt väsentligt är tillgodosett och därför inte bör bifallas av riksdagen.
I övrigt har utskottet tagit del av vad regeringen anfört om civila internationella insatser och har ingen annan uppfattning än regeringen i denna fråga.
Utbildningsfrågor
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 98-99) anfört om internationella utbildningsfrågor.
Regeringen
Ett antal myndigheter bedriver utbildning av militär respektive civil personal som förberedelse inför deltagande i internationell verksamhet. Nuvarande utbildning inom respektive sakområde anser regeringen fungerar väl. De delar av utbildningen som är av gemensamt intresse för civila och militära deltagare bör dock hanteras sammanhållet. Regeringen fäster särskild vikt vid s.k. multifunktionella operationer. Sådana operationer ställer höga krav på god samverkan mellan militära och civila grupper som deltar i en sådan insats. Den förberedande utbildningen bör därför inriktas på att möta dessa tillkommande behov. En viktig målsättning är att bidra till attitydförändringar och ökad förståelse för olika verksamheters särskilda arbetsförhållanden. Regeringen avser att utse en särskild utredare, en koordinator, för att bl.a. föreslå former för samordning av utbildning för internationell verksamhet. Koordinatorn placeras vid det internationella kommandot, men är fristående från berörda myndigheter och skall kunna initiera gemensamma civila och militära utbildningsprojekt. Utskottet behandlar frågan om det internationella kommandot i avsnittet Militära internationella insatser.
Utskottet
Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om internationella utbildningsfrågor och har inget att erinra mot det som anförts. Utskottet har tidigare ställt sig bakom behovet av utbildning för s.k. multifunktionella insatser. Att ansvaret för Swedrelief förs över till Statens räddningsverk ser utskottet positivt på, liksom att verksamheten även fortsättningsvis skall bedrivas tillsammans med det internationella kommandot.
Funktionerna inom det civila försvaret
Civil ledning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 237-239) anfört om bl.a. målen för funktionen Civil ledning. Utskottet behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag (s. 35-36) till funktionen Civil ledning. Utskottet behandlar också Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd) yrkandena 20-21 och kommittémotion Fö205 (m) yrkande 11.
Regeringen
Funktionen omfattar verksamhetsgrenarna funktionssamordning, samordning av civilt försvar, ledningssystem, kommunal beredskap och civilbefälhavarna. Överstyrelsen för civil beredskap är funktionsansvarig myndighet. Regeringens sammantagna bedömning av beredskapsläget i den för budgetåret 1995/96 gällande funktionsstrukturen är att ledningsmöjligheterna från fredsarbetsplatserna med avseende på reservkraft, telekommunikationer, skydd m.m. kan ifrågasättas hos flertalet myndigheter. Ledningsförmågan är därför totalt sett inte godtagbar. Med anledning av de materiella bristerna är inte heller uthålligheten godtagbar. Handlingsberedskapen och förmågan till flexibelt handlande är däremot godtagbara. Beträffande inriktningen av det civila ledningssystemet anför regeringen bl.a. att åtgärder som syftar till att utveckla ett säkert och effektivt ledningssystem blir allt viktigare. En av de största bristerna är härvid att ett effektivt teknikstöd för informationshantering och lägespresentation m.m. saknas i det civila försvarets ledningssystem. Införandet av ett sådant teknikstöd med inriktning på de geografiskt områdesansvariga myndigheterna, dvs. länsstyrelser och civilbefälhavare men även kommuner, bör enligt regeringens mening påbörjas. Bristerna avseende reservkraft, skydd m.m. bör vidare uppmärksammas. Beträffande inriktningen av samordningen inom det civila försvaret anför regeringen bl.a. att den breddade hotbilden skärper kraven på en gemensam planeringsinriktning utifrån en gemensam föreställning om vilka hot och risker som skall kunna mötas. Det blir därför väsentligt att ansvariga myndigheter och andra aktörer har en enad uppfattning om det väpnade angreppets karaktär, men också om vad en svår påfrestning på samhället i fred är och vilka krav som då kan komma att ställas. För att kunna ge statsmakterna en aktuell och heltäckande bild av hur totalförsvarsbeslutet år 1996 har slagit igenom i planering och genomförande måste uppföljning och utvärdering samordnas. Överstyrelsen har redan av statsmakterna fått en stärkt roll i detta avseende. Regeringens förslag angående målen för funktionen Civil ledning är att verksamheten skall bedrivas så att ledning skall kunna utövas under höjd beredskap. Ledningen skall härvid kunna utövas från fredsarbetsplats samt i förekommande fall även från särskild krigsuppehållsplats. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen Civil ledning att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 157 miljoner kronor. Beställningsbemyndigandet avser verksamhet inom funktionen för tiden efter budgetåret 1997. Av budgetpropositionen framgår bl.a. att regeringen anser att till anslaget för funktionen Civil ledning bör avsättas erforderliga medel för samordning, utveckling och andra aktiviteter som är gemensamma för hela det civila försvaret. Vidare att vissa resurser bör avsättas för att kunna utveckla det civila försvarets uppgifter på det internationella området, liksom att övningsverksamheten behöver utvecklas och få en ny inriktning. Regeringen framhåller också i budgetpropositionen bl.a. att den del av det civila försvarets resurser som civilbefälhavarna utgör bör kunna utnyttjas även vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen föreslår ett ramanslag på 432 287 000 kr till funktionen Civil ledning för budgetåret 1997. Regeringen har då tagit hänsyn till att medel överförts från Försvarets forskningsanstalt samt att anslaget minskats med hänsyn till möjlig rationalisering.
Motionerna
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd) tas bl.a. frågan upp om länsstyrelsernas roll i beredskapsplaneringen. Motionärerna anser bl.a. att det är mycket viktigt att länsstyrelsernas resurser inte urholkas och att sambandet mellan län och försvarsområde bryts på ett sådant sätt att beredskapen för fred och krig eftersätts och medborgarnas säkerhet försämras. Preciserade målformuleringar för länsstyrelsernas beredskapsplanering liksom ett effektivt och tydligt uppföljnings- och utvärderingssystem av kommunernas beredskapsförmåga framhålls i motionen som viktiga frågor i länstyrelsernas beredskapsplanering (yrkande 20). Motionärerna anser också att det är av stor vikt att finna former för resurstilldelningen till länsstyrelsernas beredskapsplanering som tillgodoser ledningssystemets kvalitet och kvantitet (yrkande 21). I kommittémotion Fö205 (m) föreslås att regeringens förslag till medelstilldelning till funktionen Civil ledning minskas med 50 000 000 kronor eftersom den breddutbildning av civilpliktiga som förutsätts i regeringens förslag inte skall genomföras. Motionärerna anser att dessa medel, som enligt inriktningsbeslutet i december 1995 förts från Försvarsmakten, bör för budgetåret 1997 anvisas Försvarsmakten (yrkande 11).
Utskottet
Enligt vad regeringen redovisat i totalförsvarspropositionen om styrning och finansiering av det civila försvaret krävs bl.a. en bra återrapportering från länsstyrelserna för att statsmakterna skall få en god bild av den beredskaps- verksamhet som bedrivs på regional nivå. I detta syfte har ett utvecklingsarbete påbörjats inom regeringskansliet. Således har Inrikesdepartementet initierat ett utvecklingsarbete i syfte att nå en enhetlig rapportering för länsstyrelsernas årsredovisningar och Försvarsdepartementet har startat ett arbete med att utveckla verksamhetsmål och resultatuppföljning för länsstyrelsernas enheter för civil beredskap och räddningstjänst. Utskottet välkomnar detta utvecklingsarbete och förutsätter att regeringen i nästa budgetproposition redovisar resultatet av arbetet. I totalförsvarspropositionen framhåller regeringen att länsstyrelserna har ett ansvar som högsta civila försvarsmyndighet på lägre regional nivå samt viktiga uppgifter inom fredsräddningstjänsten. Under senare år har besparingarna inom länsstyrelsernas område berört även dessa ansvarsområden. Regeringen avser att noga följa utvecklingen beträffande möjligheterna att genomföra den aktuella verksamheten. Utskottet vill med anledning av vad regeringen nu anfört om länsstyrelsernas roll i beredskapsplanering och besparingsåtgärderna på området framhålla följande. Utskottet konstaterade i samband med riksmötet 1993/94 att länsstyrelserna inte haft möjlighet att i erforderlig grad förändra sina resurser så att kompetens och kapacitet svarar mot de förändrade och jämfört med tidigare mer övergripande arbetsuppgifterna. Utskottet utgick ifrån att åtgärder skulle vidtas för att säkerställa länsstyrelsernas kompetensutveckling i detta avseende (bet. 1993/94:FöU9). Utskottet har numera anledning befara att vissa grundläggande uppgifter i beredskapsplaneringen som åligger länsstyrelserna inte kan fullgöras på grund av kraftiga besparingsåtgärder inom statsförvaltningen. Mot bakgrund av den redovisning som nu lämnats kommer utskottet i likhet med regeringen noga följa utvecklingen på området. Regeringen bör senast i nästa budgetproposition redovisa sin bedömning av länsstyrelsernas förmåga att lösa lednings- och tillsynsuppgifterna i fred och krig. Utskottet vill också framhålla att om konsekvenserna av länsstyrelsernas besparingsåtgärder får till följd att länsstyrelsernas viktiga uppgifter inom totalförsvaret inte kan fullföljas, är utskottet inte främmande för att initiera en översyn av finansieringsformerna på detta område. Regeringen kan mer tydligt än i dag behöva styra de ekonomiska resurserna för regional ledning av totalförsvaret. Mot bakgrund av det nu anförda anser utskottet att kommittémotion Fö23(kd) yrkandena 20 och 21 blivit tillgodosedda och föreslår att motionens yrkanden inte bifalls av riksdagen. Med anledning av vad som sägs i motion Fö205 (m) yrkande 11 har utskottet inhämtat från Försvarsdepartementet att medel för utbildning av civila beredskapsstyrkor beräknats för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Medelsberäkningen uppgår till 26 miljoner kronor för budgetåret 1997 och har förts över från anslaget A 1 Försvarsmakten till anslaget B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Mot bakgrund av vad som i motionen anförs finner utskottet inte anledning att ändra regeringens förslag om medelstilldelningen till funktionen Civil ledning. Kommittémotion Fö205 (m) yrkande 11 bör därför inte bifallas av riksdagen. Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört anser utskottet att riksdagen bör bifalla regeringens förslag angående målen för funktionen Civil ledning för försvarsbeslutsperioden. Utskottet anser också att regeringens förslag att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning genomföra beställningar och teckna avtal för 157 miljoner kronor för tiden efter budgetåret 1997 bör bifallas, liksom förslaget att anvisa ett ramanslag på 432 287 000 kr till funktionen Civil ledning för budgetåret 1997. Kommittémotionerna Fö23 (kd) yrkandena 20 och 21 och Fö205 (m) yrkande 11 bör i enlighet med vad utskottet redan anfört inte bifallas av riksdagen.
Ordning och säkerhet m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 240-241) anfört om bl.a. målen för funktionen Ordning och säkerhet m.m. och i budgetpropositionen (s. 41) anfört om anslag till funktionen Ordning och säkerhet m.m.
Regeringen
Funktionen omfattar upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, brottsbekämpning och brottsutredning, åklagarväsendet samt utlänningsfrågor förutom flyktingverksamhet. Rikspolisstyrelsen är funktionsansvarig myndighet. Regeringens bedömning av beredskapsläget för funktionen är att beredskapspolisorganisationen är, med vissa regionala undantag, väl fylld utifrån de krav som hittills ställts. För att stärka försvaret mot ett överraskande väpnat angrepp måste dock brister bl.a. när det gäller polisens försvarsutrustning på sikt åtgärdas. Regeringen har på annan plats i propositionen konstaterat att det finns ett behov av ytterligare personal för bevakningsuppgifter under höjd beredskap samt att beredskapspolisen med en utökad organisation och bättre utbildning kan utgöra ett lämpligt komplement för bevakning av skyddsobjekt. Regeringens förslag angående målen för funktionen Ordning och säkerhet m.m. är att verksamheten skall bedrivas så, att under höjd beredskap ett skydd snabbt skall kunna ges på totalförsvarsviktiga anläggningar, att allmän ordning och säkerhet i samhället skall kunna upprätthållas och att allmänheten skall kunna lämnas skydd och hjälp. Verksamheten inom funktionen skall även under höjd beredskap fullgöra sina fredstida uppgifter, men med prioritering av de uppgifter som rör totalförsvaret. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. I budgetpropositionen föreslår regeringen ett ramanslag på 31 877 000 kr till funktionen Ordning och säkerhet m.m. för budgetåret 1997. Från anslaget skall betalas kostnader för utbildning och utrustning av beredskapspoliser samt utbildning av chefer för beredskapspoliser i enlighet med vad som redovisats ovan.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om mål och anslag för funktionen Ordning och säkerhet m.m. Således föreslår utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen för försvarsbeslutsperioden bifalls. Utskottet föreslår också att riksdagen anvisar ett ramsanslag på 31 877 000 kr till funktionen Ordning och säkerhet m.m. för budgetåret 1997.
Utrikeshandel
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 242) anfört om bl.a. målen för funktionen Utrikeshandel.
Regeringen
Funktionen omfattar åtgärder för att upprätthålla utrikeshandeln under höjd beredskap. Kommerskollegium är funktionsansvarig myndighet. Regeringens bedömning är att funktionen kan fullgöra uppgiften att förse regeringen med handelspolitiskt underlag samt att administrera och kontrollera begränsade utrikeshandelsregleringar. En total reglering är möjlig först efter en resurskompletteringsperiod. Kommerskollegium har framfört behovet att till följd av EU-medlemskapet ompröva funktionens verksamhet. Regeringen anser att en sådan omprövning bör inledas. Regeringens förslag angående målen för funktionen Utrikeshandel är att verksamheten skall bedrivas så som krävs för försvarsansträngningarna och befolkningens försörjning under höjd beredskap.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för funktionen Utrikeshandel. Således förordar utskottet att riksdagen bifaller regeringens förslag angående målen för funktionen Utrikeshandel för försvarsbeslutsperioden.
Befolkningsskydd och räddningstjänst, m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 243- 248) anfört om bl.a. målen för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Utskottet behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag m.m. (s. 37-40) till funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Även de i budgetpropositionen redovisade anslagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor (s. 53) och till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. (s. 53) behandlas under detta avsnitt. Utskottet behandlar också här Folkpartiets partimotion Fö38 (fp) yrkandena 28-29 och motionerna Fö701 (c), Fö702 (c), Fö704 (s), Fö706 (s), Fö707 (s) samt motion Jo795 (mp) yrkande 1.
Regeringen
Funktionen omfattar skydd och räddning av människor, egendom och miljö i samband med olyckor och stridshandlingar. Detta sker genom de särskilda beredskapsförberedelser som görs på det civila försvarets område. Statens räddningsverk är funktionsansvarig myndighet. Regeringen anser att beredskapsläget inom funktionen i många avseenden är gott, men noterar att det också finns brister. Enligt nuvarande planeringsnormer framhåller regeringen bl.a. att det föreligger en brist på ca 1,5 miljoner skyddsrumsplatser företrädesvis i centrala storstadsområden. För räddningstjänsten vid höjd beredskap förutses stora kvalitativa brister under den närmaste tioårsperioden, innan långtidsutbildade totalförsvarspliktiga med civilplikt har tillförts räddningskårerna i tillräcklig omfattning. I fråga om inriktningen av planeringen av skyddsrumsbyggande refererar regeringen till vad som Riksdagens revisorer och utskottet tidigare framfört i frågan. Härvid redovisas bl.a. utskottets uttalande att en översyn av riktlinjerna och en prövning av finansieringen för skyddsrumsbyggandet borde genomföras. Regeringen gav i 1995 års planeringsanvisningar Överstyrelsen för civil beredskap och Statens räddningsverk i uppdrag att speciellt utreda vissa frågor rörande befolkningsskyddet. Överstyrelsen och Räddningsverket har redovisat sina synpunkter och förslag till regeringen i rapporter. Mot bakgrund av vad Räddningsverket och Överstyrelsen framfört i rapporterna anser regeringen bl.a. att färre begrepp skall användas i skyddsrumsplaneringen i syfte att åstadkomma en enhetlig tillämpning av de regionala mål- och riskanalyserna. Vidare att skyddsrum bör byggas enbart för boende samt för personal i särskilt totalförsvarsviktig verksamhet. Regeringen anser också att besparingar vid skyddsrumsbyggande kan göras genom ytterligare standardisering samt undvikande av speciallösningar. Planeringen bör omfatta en fredstida utbyggnad av skyddsrum i de mest utsatta områdena, de s.k. skyddsrumsområdena. Skyddade utrymmen skall också planeras inom skyddsrumsområde där skyddsrum ännu inte hunnit byggas i tillräcklig omfattning. I andra utsatta områden skall det planeras för att möjliggöra en utbyggnad av skyddade utrymmen under en anpassningsperiod. Behovet av skyddsrum bör på ett tydligare sätt knytas till den fysiska planeringen i kommunen. Regeringen anser att möjligheten att via plan- och bygglagstiftningen integrera skyddsrumsplanering i kommunens övriga fysiska planering skall studeras. Därvid skulle skyddsrumsfrågorna aktualiseras på ett tidigare stadium i byggprocessen och mål- och riskaspekterna tydliggöras i den fysiska planeringen. Enligt regeringen är det inte möjligt att inom ramen för nuvarande system helt komma tillrätta med de olägenheter som påtalats av revisorerna vad avser bemyndigandesystemet och frågan om ett eventuellt överförande av medlen för skyddsrumsbyggande till kommunerna. Detta menar regeringen gäller oavsett om skyddsrumsbyggandet förblir en statlig angelägenhet eller om medlen för skyddsrumsbyggande överförs till kommunerna. Nuvarande finansieringssystem bör därför om möjligt ersättas med ett annat system. Möjligheten att finansiera skyddsrumsbyggandet med hjälp av investeringslån från Riksgäldskontoret har aktualiserats i olika sammanhang. Efter hörande av Riksrevisionsverket har dock regeringen funnit att finansiering av skyddsrumsbyggandet med lån i riksgälden inte är möjlig. Skälet för detta är att staten inte har äganderätt till de färdiga skyddsrummen. Regeringen avser att vidare studera möjligheterna att utveckla ett finansieringssystem som medför att statens kostnader för skyddsrumsbyggandet blir jämnare fördelade över tiden och mindre känsliga för förändringar i byggkonjunkturen än vad som är fallet med nuvarande system. Frågan om en eventuell överföring av medlen för skyddsrumsbyggandet till kommunerna bör enligt regeringens uppfattning hanteras i samband med beslut om framtida finansieringssystem. I fråga om inriktningen av planeringen av räddningstjänsten anför regeringen bl.a. att kommunerna senast den 1 juli 1997 skall ha genomfört de förändringar av räddningstjänstplanerna som följer av ansvaret för räddningstjänsten under höjd beredskap. Vidare att samtliga kommuner vid utgången av försvarsbeslutsperioden skall ha sett över och anpassat sitt hemskydd till de förutsättningar som gäller för den enskilda kommunen. Regeringens förslag angående målen för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst för försvarsbeslutsperioden är att verksamheten skall bedrivas så att skador till följd av krigshandlingar skall förhindras eller begränsas i första hand på människor och i andra hand på egendom och miljön. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Av budgetpropositionen framgår bl.a. att regeringen avser genomföra en översyn av mål och medel för Statens räddningsverk, vilket skall inkludera utbildningsverksamhet och andra verksamheter som avser kommunal räddningstjänst. Vidare har regeringen för avsikt att utreda fördelningen mellan den civila planeringsramen och fredsräddningstjänsten. I budgetpropositionen anger också regeringen förslag till övergripande mål för Statens räddningsverk för budgetåret 1997. Enligt regeringens förslag skall Räddningsverket verka för att målet för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst kan uppnås under programplaneperioden. Vidare skall Räddningsverket verka för att förebygga olyckor och begränsa skador vid olyckor genom bl.a. information, utbildning, övning, uppföljning och tillsyn. Detta skall uppnås genom att samhällets räddningstjänst i alla delar av landet skall tillförsäkra allmänheten en rimlig säkerhetsnivå i förhållande till den lokala riskbilden. Verksamheter som innebär särskilda risker skall ha god säkerhetsnivå, vilket bl.a. skall uppnås genom en effektiv riskhantering. Den enskilda människan skall stimuleras att själv kunna vidta åtgärder för att förebygga olyckor och begränsa skadorna av en olycka. Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 400 miljoner kronor. Beställningsbemyndigandet avser verksamhet inom funktionen för tiden efter budgetåret 1997. I budgetpropositionen föreslår också regeringen ett ramanslag på 1 141 578 000 kr till funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1997. Av detta belopp beräknas 49 miljoner kronor bli avdelade för de frivilliga försvarsorganisationernas utbildningsverksamhet och 1,4 miljoner kronor för bidrag till Civilpliktsrådets verksamhet. Enligt de grunder som anges i 1986 års kompletteringsproposition om förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor utbetalas statliga medel för detta ändamål. Regeringen föreslår i budgetpropositionen ett ram- anslag på 25 000 000 kr till Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1997. Av budgetpropositionen framgår också att vissa ersättningar utbetalas till följd av uppkomna kostnader vid genomförda räddningstjänstinsatser, bekämpningsoperationer till sjöss, hjälpinsatser utomlands samt för utredning av allvarliga olyckor av statliga medel. Regeringen föreslår ett ramanslag på 25 000 000 kr till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1997.
Motionerna
I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö38 (fp) framhålls att alltför stora belopp under senare år har lagts ner på skyddsrumsproduktion (inkl. ledningsplatser). I motionen föreslås att bemyndigandet till regeringen för tiden efter budgetåret 1997 begränsas till 250 miljoner kronor (yrkande 28). Motionärerna pekar också bl.a. på att riksdagen uttalat att skyddsrumsproduktionen bör begränsas och inriktas mot områden där riskerna bedöms som störst. Vidare att det bör slås fast att risken för markstrid inte i sig motiverar skyddsrumsbyggande, men väl kan föranleda att man planerar enklare skydd. Dessa senare bör då inte finansieras med statliga medel. Likaså är det av statsfinansiella skäl viktigt att skyddsrumsbyggandet kraftsamlas till de arbetsplatser som innebär stor risk för bekämpning (yrkande 29). I motion Fö701 (c) föreslås att en utredning tillsätts för att utreda förutsättningarna för att växla över kostnadsansvaret för brandskydd och räddning från kommunerna till försäkringsbolagen. Motivet för detta är att arbetet med den förebyggande verksamheten skulle bli effektivare om det fanns ett kostnadssamband mellan den skadereglerande och förebyggande verksamheten. I motion Fö702 (c) tas frågan upp om sotningsmonopolet, vari framhålls att sotningsmonopolet med det snaraste avskaffas och ansvaret för såväl säkerhet som rengöring av eldningsutrustning läggs på fastighetsägaren. I motion Fö704 (s) föreslås att en översyn görs av säkerhetsreglerna för bil- och järnvägstunnlar. Det sägs bl.a. i motionen att man av ekonomiska skäl ofta väljer att prioritera bort säkerhetsskydd som skulle underlätta räddningsarbetet för räddningstjänsten. I motion Fö706 (s) föreslås att reglerna för räddningstjänsten ändras så att de som hindrar räddningstjänsten vid såväl utryckning som övning kan ställas till ansvar. Vidare föreslås att räddningstjänsten har möjlighet att använda sig av cykel- och gångväg även vid övning. I motion Fö707 (s) anförs att det är viktigt att de olika aktörerna vid en räddningsinsats använder sig av likartade system för lägesbestämningar över den aktuella räddningsplatsen. Motionären anser att regeringen bör ta initiativ för en studie som leder till ett mer enhetligt system på området, både nationellt och internationellt. I motion Jo795 (mp) tas frågan upp om tjänsteplikt enligt räddningstjänstlagen. Motionärerna anser att det är orimligt att de som bl.a. aldrig velat ha kärnkraft skall kunna tas ut i saneringsarbetet efter en kärnkraftsolycka. I motionen föreslås att de som är angelägna att ha kärnkraften kvar skall skriva på en försäkran att ställa upp vid en kärnkraftskatastrof för att sanera.
Utskottet
Frågan om befolkningsskydd och räddningstjänst har varit föremål för utskottets behandling vid ett flertal tillfällen. Utskottet har vid sin senaste behandling av frågan hösten 1995 (1995/96:FöU1) i tillkännagivande till regeringen bl.a. efterfrågat en översyn av de riktlinjer som ligger till grund för skyddsrumsbyggandet, liksom principerna för finansieringen. I totalförsvarspropositionen redovisar regeringen de åtgärder som vidtagits med anledning av riksdagens uttalanden i frågan. Mot bakgrund av vad som där redovisats har en översyn av riktlinjerna genomförts, medan finansieringsfrågan är föremål för fortsatt beredning. Regeringen avser att i detta beredningsarbete även behandla frågan om en eventuell överföring av medlen för skyddsrumsbyggandet till kommunerna. Utskottet har inhämtat uppgifter om skyddsrumsbyggandet från Försvarsdepartementet och Statens räddningsverk. Vad utskottet därvid erfarit är bl.a. att det för budgetåret 1997 skett en neddragning av anslaget för skyddsrum m.m. med något mer än 100 miljoner kronor jämfört med närmast föregående budgetår omräknat på årsbasis. Till anslaget för budgetåret 1997 föreslås 342 miljoner kronor, varav skyddsrum svarar för 232 miljoner kronor och kommunala ledningsplatser för 110 miljoner kronor. Utskottet har också inhämtat att bemyndiganderamen för skyddsrum och ledningsplatser - som i budgetpropositionen föreslås uppgå till 400 miljoner kronor - motsvarar en framtida anslagsnivå på ca 350 miljoner kronor, varav skyddsrum då skulle utgöra ca 240 miljoner kronor och ledningsplatser ca 110 miljoner kronor. Enligt vad utskottet också har erfarit så kommer den reviderade grundsynen för de regionala mål- och riskanalyserna samt den snävare definition av skyddsrumsområden som den ovan redovisade översynen lett fram till, att medföra att antalet områden där skyddsrum skall byggas i framtiden minskar och skyddsrumsområdena ytmässigt begränsas. Mot bakgrund av de åtgärder regeringen nu vidtagit och planerar vidta på området anser utskottet att det som i motion Fö38 (fp) anförs om befolkningsskydd m.m. visserligen inte för dagen kan bli tillgodosett. Enligt utskottets mening kommer dock de nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet och den pågående översynen av finansieringsfrågan leda till att yrkandena i motionen kan bli tillgodosedda inom en förestående tid. Utskottet anser därför att motion Fö38 (fp) yrkandena 28 och 29 inte bör bifallas av riksdagen. Beträffande vad som i motion Fö701 (c) föreslås om att förändra kostnadsansvaret för brandskydd och räddning från kommunerna till försäkringsbolagen vill utskottet erinra om att enligt 41 § räddningstjänstlagen (1986:1102) är ägare eller innehavare av byggnader eller andra anläggningar skyldig att vidta skäliga åtgärder för att förebygga bränder och skador till följd av bränder. Samhällets uppgift är att genom brandsyn m.m. kontrollera att ägaren eller innehavaren av byggnader m.m. i skälig omfattning har uppfyllt sina skyldigheter. Vidare arbetar Statens räddningsverk aktivt med dessa frågor i syfte att bl.a. skapa en ökad insikt om det förebyggande arbetets betydelse för att hindra eller minska konsekvenserna av inträffade bränder eller andra olyckor. Med det anförda anser utskottet att motion Fö701 (c) bör avslås av riksdagen. Med anledning av vad som i motion Fö702 (c) yrkas om sotningsmonopolets omedelbara avskaffande har utskottet inhämtat att denna fråga bereds inom regeringskansliet. Regeringen avser nu tillsätta en utredning som bl.a. skall titta på ansvarsfrågan inom sotningsväsendet. Utskottet anser för sin del att ett ställningstagande från utskottets sida bör anstå till dess att ett utredningsresultat föreligger och regeringen fattat beslut i frågan. Utskottet föreslår att motion Fö702 (c) avslås. I motion Fö704 (s) yrkas om en översyn och samordning av säkerhetsreglerna i bil- och järnvägstunnlar. Enligt vad utskottet erfarit har Boverket mot bakgrund av lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. initierat en inventering av annan lagstiftning och föreskrifter som kan vara tillämpbara på byggnadsverk. Tunnlar faller inom ramen för begreppet byggnadsverk. Avsikten med inventeringen är att få ett underlag för att kunna bedöma behovet av ytterligare regler för att få en tillräcklig säkerhet i byggnadsverk. Enligt utskottets mening ligger det pågående inventeringsarbetet i linje med vad som anförs i motionen som därmed tillgodoses i flera avseenden. Utskottet anser därför att motion Fö704 (s) bör avslås av riksdagen. När det gäller frågan om räddningstjänstens övningsmöjligheter som tas upp i motion Fö706 (s) regleras detta i vägtrafikkungörelsen (1972:603). Enligt utskottets mening ankommer det på regeringen att i denna fråga vidta erforderliga åtgärder så att räddningstjänstens övningsmöjligheter kan tillgodoses. Med det anförda finner utskottet inte anledning att ta ställning till vad som i motionen anförs. Motion Fö706 (s) bör därför avslås av riksdagen. Med anledning av vad som i motion Fö707 (s) anförs om att utreda system för lägesbestämningar vid räddningsinsatser har utskottet inhämtat att Statens räddningsverk för att få till stånd ett enhetligt system för lägesangivning, har tagit fram ett allmänt råd om samordnad lägesangivning. Det allmänna rådet har utarbetats i samråd med Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen, Banverket, Lantmäteriverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och SOS Alarmering AB. Enligt Räddningsverkets uppfattning kan visserligen tillämpningen av olika lägessystem i räddningstjänst vara upphov till felkällor, men att användandet av de olika systemen, som nämns i motionen, inte hittills inneburit några problem i räddningstjänstsammanhang. Utskottet finner med det anförda ingen anledning att initiera en utredning på området utan föreslår att riksdagen avslår motion Fö707 (s). Frågan om sanering vid kärnkraftsolyckor, som tas upp i motion Jo795 (mp), behandlades av utskottet i samband med att vissa ändringar i räddningstjänstslagen genomfördes den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:41, bet. FöU5). Utskottet hade då inget att erinra mot regeringens föreslagna förändringar när det gäller samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor, varvid bl.a. räddningstjänstslagen kompletterades med regler rörande sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen. Utskottet har inte nu funnit skäl att göra andra bedömningar än vad som gjordes vid detta tillfälle. Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att den i motionen åberopade tjänsteplikten är kopplad till räddningstjänst. Eftersom sanering efter en kärnkraftsolycka inte är räddningstjänst finns således inte någon laglig grund för att ta ut personer med tjänsteplikt för sådant saneringsarbete. I den mån tjänsteplikt blir aktuell före saneringsfasen begränsas allmänhetens medverkan enligt 44 § räddningsstjänstlagen (1986:1102) till att avse personer mellan 18 och 65 år som har kunskap om samt hälsa och kroppskrafter för sådant arbete. Med det anförda bör motion Jo795 (mp) yrkande 1 inte bifallas av riksdagen. Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört anser utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst för försvarsbeslutsperioden bör bifallas av rikdagen. Även regeringens förslag till övergripande mål för Statens räddningsverk för budgetåret 1997 bör bifallas. Utskottet anser också att regeringens förslag att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst genomföra beställningar och teckna avtal för 400 miljoner kronor för tiden efter budgetåret 1997 samt förslaget att anvisa ett ramanslag på 1 141 578 000 kr för budgetåret 1997 bör bifallas av riksdagen. Partimotion Fö38 (fp) yrkandena 28-29 och motionerna Fö701 (c), Fö702 (c), Fö704 (s), Fö706 (s) Fö707 (s) och Jo795 (mp) yrkande 1 bör i enlighet med vad utskottet redan anfört inte bifallas av riksdagen. Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag angående medelsanvisning för förebyggande åtgärder mot jordskred m.m. eller ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. Således bifaller utskottet regeringens förslag att anvisa ett ramanslag på 25 000 000 kr till Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor och ett ramanslag på 25 000 000 kr till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1997.
Psykologiskt försvar
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 248- 249) anfört om bl.a. målen för funktionen Psykologiskt försvar och i budgetpropositionen (s. 40-41) anfört om anslag till funktionen Psykologiskt försvar. Utskottet behandlar även här Miljöpartiet de grönas partimotion Fö42 (mp) yrkande 21, Vänsterns partimotion Fö52 (v) yrkande 7 och motionerna Fö202 (mp) yrkande 4 och Fö404 (mp).
Regeringen
Funktionen omfattar ledning och administration, organisationsberedskap, forskning och studier, informationsberedskap och information. Styrelsen för psykologiskt försvar är funktionsansvarig myndighet. Regeringen bedömer att Styrelsens beredskapsorganisation har godtagbar förmåga att kunna upprätthålla en god beredskap inför en eventuell kris- eller krigssituation. Regeringen anser dock att det bl.a. finns brister i förmågan att snabbt kunna samordna den centrala myndighetsinformationen. Mot bakgrund av användningen av försvarsresurser för dels genomförande av internationella fredsfrämjande och humanitära insatser, dels stärkande av samhällets samlade förmåga att möta svåra påfrestningar på samhället i fred anser regeringen att Styrelsen bör beakta även dessa nya uppgifter. På annan plats i propositionen har regeringen ansett att Styrelsen bör tillföras ytterligare medel för sin utökade roll bl.a. vid informationsgivning i samband med svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringens förslag angående målen för funktionen Psykologiskt försvar är att verksamheten skall bedrivas så att befolkningens förtroende för det demokratiska samhället under höjd beredskap bevaras samt att försvarsviljan och motståndsandan stärks. En snabb och korrekt nyhetsförmedling och en konkret och fullständig myndighetsinformation skall säkerställas genom en god och anpassningsbar informationsberedskap. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Av budgetpropositionen framgår att regeringen föreslår ett ramanslag på 18 248 000 kr till funktionen Psykologiskt försvar för budgetåret 1997. Av anslaget beräknas 3 765 000 kr i bidrag till Centralförbundet Folk och Försvars verksamhet. Vidare framgår att regeringen i medelstilldelningen till Styrelsen för psykologiskt försvar har tillfört vissa ytterligare medel för Styrelsens utökade roll vid svåra påfrestningar i fred.
Motionerna
I Miljöpartiet de grönas partimotion Fö42 (mp) föreslås att de icke-militära motståndsfrågorna skall ingå i det övergripande målet för funktionen Psykologiskt försvar. I motionen anförs att den kunskap och kompetens som tidigare fanns inom Delegationen för icke-militärt motstånd skall tas tillvara av Styrelsen för psykologiskt försvar, samt att dessa kunskaper sprids och vidareutvecklas (yrkande 21). I motion Fö404 (mp) förs ett likartat resonemang om de icke-militära motståndsfrågorna. Men här vill motionärerna också att det inrättas en försöksverksamhet i civilt motstånd. Inledningsvis bör denna verksamhet bl.a. ske inom ramen för den utbildning av civila beredskapsstyrkor som regeringen avser inrätta. I motion Fö202 (mp) föreslås för budgetåret 1997 ett ökat ram- anslag om fem miljoner kronor direkt riktat till Styrelsen för psykologiskt försvar för att användas till att utveckla de icke-militära motståndsfrågorna (yrkande 4). I Vänsterns partimotion Fö52 (v) anförs att folkrätten i grund- och gymnasieskolans undervisning i många fall får en alltför undanskymd plats. Det sägs också i motionen att för totalförsvarets pliktpersonal ges åtminstone i teorin vissa grundkunskaper, men för befolkningen i övrigt ges en högst fragmenterad information i folkrättsfrågor (yrkande 7).
Utskottet
Frågan om icke-militärt motstånd som tas upp i motionerna Fö42 (mp), Fö202 (mp) yrkande 4 och Fö404 (mp) behandlade utskottet vid riksmötet 1994/95. Utskottet framhöll då bl.a. att sedan den 1 juli 1994 ingår i Styrelsen för psykologiskt försvars uppgifter också att sprida kunskap om civilbefolkningens möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en ockupant motstånd. Denna uppgift tillfördes styrelsen i samband med att Delegationen för icke-militärt motstånd lades ned (bet. 1994/95:FöU4). Enligt vad utskottet nu erfarit har Styrelsen för psykologiskt försvar bildat ett forum kallat Referensgruppen för civilt motstånd. Referensgruppen skall stödja Styrelsens arbete med olika frågor som rör civilt motstånd, t.ex. omfång och lämplighet av olika aktiviteter, definiera begrepp m.m. Enligt vad utskottet också erfarit inbegrips i målet för funktionen Psykologiskt försvar även frågan om det civila motståndet.
Utskottet vill anföra följande med anledning av vad som i motion Fö404 (mp) anförs om bl.a. en försöksverksamhet i civilt motstånd. I motionen föreslås att detta sker inom ramen för den utbildning av civila beredskapsstyrkor som regeringen avser inrätta. I motion Fö202 (mp) yrkande 4 föreslås ett ökat ramanslag om fem miljoner kronor till Styrelsen för psykologiskt försvar för att utveckla de icke-militära motståndsfrågorna. Utskottet vill framhålla att utbildningsbehovet av civila beredskapsstyrkor skall anpassas till det behov som kommuner och länsstyrelser bedöms ha. Överstyrelsen för civil beredskap och Statens räddningsverk har föreslagit utbildningens innehåll i enlighet med det behov som kunnat konstateras. Utskottet anser vidare att regeringens förslag om anslag till funktionen Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1997 är väl avvägt och medger utrymme för en utveckling av dessa frågor - bl.a. inom ramen för det arbete som görs av Referensgruppen för civilt motstånd. Med det anförda anser utskottet att det inte finns anledning att föreslå en ändring av regeringens föreslagna mål eller anslag för funktionen Psykologiskt försvar, inte heller att det inrättas en försöksverksamhet i civilt motstånd. Med det anförda anser utskottet att partimotion Fö42 (mp) yrkande 21 samt motionerna Fö202 (mp) yrkande 4 och Fö404 (mp) inte bör bifallas av riksdagen. I partimotion Fö52 (v) anförs bl.a. att folkrätten i grund- och gymnasieskolans undervisning i många fall får en alltför undanskymd plats. Utskottet har med anledning av vad som anförs i motionen bl.a. erfarit att det inom Försvarsdepartementet finns ett råd - Totalförsvarets folkrättsråd - som ansvarar för frågor som rör samordning och utveckling av den internationella humanitära rätten. Rådet skall ta initiativ för att främja utveckling, spridning och tillämpning av folkrättens regler inom totalförsvaret. Genom rådets initiativ ingår numera bl.a. folkrätten i läro- och kursplanerna för ämnet samhällskunskap på såväl grundskole- som gymnasienivå. Vidare håller Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap regelbundna kurser i folkrätt för totalförsvarspliktig personal. Som framgått ovan ansvarar Styrelsen för psykologiskt försvar också bl.a. för kunskapsspridning med avseende på civilbefolkningens möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en ockupant motstånd. Utskottet finner med det anförda att frågan i motion Fö52 (v) om upplysningsarbetet vad gäller folkrätten i allt väsentligt tillgodoses av samhället i dag och föreslår att partimotion Fö52 (v) yrkande 7 inte bör bifallas av riksdagen. Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört anser utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen Psykologiskt försvar för försvarsbeslutsperioden bör bifallas av riksdagen. Även regeringens förslag att anvisa ett ramanslag på 18 248 000 kr för budgetåret 1997 bör bifallas av riksdagen. Partimotionerna Fö42 (mp) yrkande 21 och Fö52 (v) yrkande 7 samt motionerna Fö202 (mp) yrkande 4 och Fö404 (mp) bör i enlighet med vad utskottet redan anfört inte bifallas av riksdagen.
Socialförsäkring m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 250) anfört om bl.a. målen för funktionen Socialförsäkring m.m.
Regeringen
Funktionen omfattar socialförsäkring och anslutande bidragssystem. Riksförsäkringsverket är funktionsansvarig myndighet. Regeringen gör den bedömningen att när en ny central reservrutin tagits i bruk under år 1996 är beredskapsläget godtagbart. Regeringens förslag angående målen för funktionen Socialförsäkring m.m. (administration av socialförsäkringen samt arbetslöshets- och tjänstegrupplivförsäkring) är att verksamheten skall bedrivas så att de ekonomiska trygghetssystemen under höjd beredskap fungerar på sådant sätt att den enskilda människan får den ersättning hon är berättigad till. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för funktionen Socialförsäkring m.m. Således förordar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen Socialförsäkring m.m. för försvarsbeslutsperioden bifalls.
Hälso- och sjukvård m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 251- 253) anfört om bl.a. målen för funktionen Hälso- och sjukvård. Utskottet behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag (s. 41-42) till funktionen Hälso- och sjukvård.
Regeringen
Funktionen omfattar förutom den civila hälso- och sjukvården även socialtjänst samt miljö- och hälsoskyddet i krig. Socialstyrelsen är funktionsansvarig myndighet. Regeringens bedömning av beredskapsläget är att vid ett väpnat angrepp med ingen eller mycket kort förvarning har hälso- och sjukvården en godtagbar fömåga. Vissa brister finns dock bl.a. beträffande ledning och samband. Socialtjänsten har godtagbar kapacitet men inte godtagbar omställningsförmåga. Miljö- och hälsoskyddet har godtagbar kapacitet och omställningsförmåga. Inriktningen av planeringen för funktionen har sin utgångspunkt i riksdagens beslut om totalförvarsbeslutets första etapp. Regeringens förslag angående målen för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. (hälso- och sjukvård, socialtjänst, miljö- och hälsoskydd samt smittskydd) är att verksamheten skall bedrivas så att varje skadad eller sjuk under höjd beredskap ges medicinskt acceptabel behandling och vård, de grundläggande livsbetingelserna tryggas samt smittspridning och uppkomst av epedemier så långt möjligt förebyggs och verkningarna av radioaktivt avfall begränsas. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 15 miljoner kronor. Beställningsbemyndigandet avser verksamhet inom funktionen för tiden efter budgetåret 1997. I budgetpropositionen föreslår regeringen ett ramanslag på 95 219 000 kronor till funktionen Hälso- och sjukvård m.m. för budgetåret 1997. Regeringen har då beaktat anslagsöverföringen från föregående år.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om mål, beställningsbemyndigande eller ramanslag för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Således förordar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen. Utskottet föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 15 miljoner kronor för tiden efter budgetåret 1997 samt att riksdagen anvisar ett ramanslag på 95 219 000 kr till funktionen Hälso- och sjukvård m.m. för budgetåret 1997.
Postbefordran
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 254) anfört om bl.a. målen för funktionen Postbefordran. Utskottet behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag (s. 43) till funktionen Postbefordran.
Regeringen
Funktionen omfattar totalförsvaret postal kommunikation samt postgiroverksamhet. Post- och telestyrelsen är funktionsansvarig myndighet. Regeringens bedömning är att vissa anläggningar är sårbara för bekämpning med flyg och sabotage. Följden kan bli att postverksamheten tvingas övergå till manuell hantering med stora förseningar som följd och att funktionen Finansiella tjänster allvarligt påverkas. Regeringen anser - mot bakgrund av den ökade sårbarheten genom posthanteringens centralisering och automatisering - att åtgärder måste inriktas mot bl.a. skydd mot sabotage, installation av egen reservkraft och alternativa transporter av brev och paket. Regeringens förslag angående målen för funktionen Postbefordran är att verksamheten skall bedrivas så att totalförsvarets behov av postal kommunikation samt postgiroverksamhet skall kunna tillgodoses under höjd beredskap. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen Postbefordran att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 22 miljoner kronor. Beställningsbemyndigandet avser verksamhet inom funktionen för tiden efter budgetåret 1997. I budgetpropositionen föreslås också ett ramanslag på 22 318 000 kr för funktionen Postbefordran för budgetåret 1997. Anslaget skall användas till upphandling av tjänster, utrustning och anläggningar för att kunna säkerställa totalförsvarets behov av postservice i kris och krig.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om mål, beställningsbemyndigande eller ramanslag för funktionen Postbefordran. Således förordrar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen. Utskottet föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 22 miljoner kronor för tiden efter budgetåret 1997 samt att riksdagen anvisar ett ramanslag på 22 318 000 kr till funktionen Postbefordran för budgetåret 1997.
Telekommunikationer
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 255- 258) anfört om bl.a. målen för funktionen Telekommunikationer. Utskottet behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag (s. 42-43) till funktionen Telekommunikationer.
Regeringen
Funktionen omfattar kommunikation av ljud, text, bild och data via markbundna eller mobila nät. Post- och telestyrelsen är funktionsansvarig myndighet. Regeringens bedömning av beredskapsläget är att telekommunikationerna fortfarande är mycket sårbara för sabotage och bekämpning med flyg. Regeringen anser att Telekommunikationer är en nyckelfunktion för totalförsvaret, som vid ett väpnat angrepp måste fungera med hög säkerhet. Utvecklingen inom funktionen går mycket fort som medför nya möjligheter men också risker för nya sårbarheter. Planeringen bör bl.a. inriktas på bevakning av vitala knutpunkter inför både väpnat angrepp och svåra påfrestningar på samhället i fred. Reservkraften bör förbättras för att klara långa elavbrott vid bekämpning av landets elförsörjning. Regeringens förslag angående målen för funktionen Telekommunikationer är att verksamheten skall bedrivas så att totalförsvarets behov av teletjänster under höjd beredskap tillgodoses. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen anför också i anslutning till sin redovisning av funktionen bl.a. att regeringen den 1 juli 1997 avser införa ett avgiftssystem på teleområdet som omfattar vissa beredskapsåtgärder mot allvarliga fredstida hot och påfrestningar. Av det belopp på drygt 200 miljoner kronor per år som erfordras för beredskapsåtgärder på teleområdet anser regeringen att 100 miljoner kronor bör avgiftsfinansieras. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till ett avgiftssystem m.m. i samband med propositionen om ändringar i telelagen. I propositionen nämns också i detta sammanhang att det på teleområdet finns förslag till EG-direktiv som innehåller principer för finansiering av samhällsomfattande tjänster (universal service). Vissa sådana tjänster får avgiftsfinansieras, bl.a. det fasta allmänna telenätet för taltelefoni, fax och viss dataöverföring, larmtjänster m.m. Avgiftsfinansieringen bör således enligt regeringen begränsas till att omfatta sådana åtgärder som innebär att det fasta allmänna telenätet ges en tillräcklig robusthet och flexibilitet mot fredstida hot och påfrestningar och som är till nytta för operatörerna i fredstid. Regeringen tar också upp i redovisningen av funktionen att Överstyrelsen för civil beredskap i en rapport till regeringen bl.a. påtalat att definitionen av funktionen Telekommunikationer inte är entydig, vilket lett till vissa avgränsningsproblem. I Överstyrelsens rapport påpekas också att avnämarna, i första hand Högkvarteret, Överstyrelsen, militärbefälhavarna och civilbefälhavarna, inte får någon samlad information om vilka beredskapsåtgärder som genomförts under det senaste året, vilka beredskapsåtgärder som planeras upphandlas och på vilka grunder de prioriteras. Överstyrelsen har bl.a. förutsatt att Post- och telestyrelsen arbetar vidare med att utveckla en redovisning av beredskapåtgärder som vidtagits och effekterna av dem samt att Post- och telestyrelsen bygger upp rutiner för att kontrollera att operatörerna följer Post- och telestyrelsens föreskrifter. Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen Telekommunikationer att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 200 miljoner kronor. Beställningsbemyndigandet avser verksamhet inom funktionen för tiden efter budgetåret 1997. I budgetpropositionen föreslås också ett ramanslag på 152 886 000 kr till funktionen Telekommunikationer för budgetåret 1997. Anslaget skall användas till upphandling av tjänster, utrustning och anläggningar för att kunna säkerställa totalförsvarets behov av telekommunikationer i kris och krig.
Utskottet
Utskottet vill med anledning av vad regeringen nu föreslår för funktionen erinra om att utskottet på annan plats i detta betänkande framhållit att tonvikt skall läggas på att åstadkomma en robust och flexibel infrastruktur på bl.a. telekommunikationer. Utskottet har också noterat att det på detta område finns en sårbarhet i fråga om stabilitet och robusthet. Således är det särskilt viktigt att finansieringen säkras för de beredskapsåtgärder som behöver vidtas för att minska sårbarheten och att dessa åtgärder kan komma till stånd enligt planerna. Vidare har i propositionen redovisats att Överstyrelsen för civil beredskap påtalat att definitionen av funktionen Telekommunikationer inte är entydig, likaså att det finns förslag till EG- direktiv på detta område. Allt detta sammantaget menar utskottet talar för att en ändring av telelagen, som skall möjliggöra en avgiftsfinansiering av vissa beredskapsåtgärder på detta område, inte är helt okontroversiell. Utskottet förutsätter att frågan om en avgiftsfinansiering på området får en så grundlig och allsidig beredning att finansieringen av beredskapsåtgärderna inom funktionen kan säkras från och med den 1 juli 1997. Mot den bakgrunden har utskottet inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om mål, beställningsbemyndigande eller ramanslag för funktionen Telekommunikationer. Således förordar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen. Utskottet föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 200 miljoner kronor för tiden efter budgetåret 1997 samt att riksdagen anvisar ett ramanslag på 152 886 000 kr till funktionen Telekommunikationer för budgetåret 1997.
Transporter
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 258- 262) anfört om bl.a. målen för funktionen Transporter. Utskottet behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag (s. 43-44) till funktionen Transporter.
Regeringen
Funktionen omfattar delfunktionerna väghållning, järnvägstransporter, banhållning, sjötransporter, flygtransporter, landsvägstransporter och transportsamordning. Överstyrelsen för civil beredskap är funktionsansvarig myndighet. Regeringens bedömning angående beredskapläget beträffande väghållningen är bl.a. att förmågan vid väpnat angrepp är begränsad vad gäller vissa förbindelsearbeten samt i kompetens och kapacitet att bygga reservbroar. Beträffande järnvägstransporter och banhållning säger regeringen bl.a. att förmågan att utföra järnvägstransporter vid störda förhållanden till stor del är beroende av en fungerande elförsörjning och intakta broar. Vidare anser regeringen att fortsatta insatser krävs för att förbättra ledningsförmågan. Beträffande flygtransporter bedömer regeringen bl.a. att samtliga flygplan och helikoptrar kan vara tillgängliga och kunna ställas om till totalförsvarets behov vid ett angrepp i nuvarande omvärldsläge. Beträffande sjötransporter anser regeringen att förmågan i dag att utföra transporter i säkerhetspolitiska kriser och i krig med enbart svenskflaggade fartyg allmänt sett är bristfällig. Förmågan till ledning av sjötransporter vid krig i vår omvärld och vid väpnat angrepp i nuvarande omvärldsläge bedömer regeringen vara begränsad. Beträffande transportsamordning anser regeringen att det finns tid för kompletterande utbildning och övning av ledningsorganisationen under ett anpassningsskede och för landsvägstransporter att kapacitetsmålen för väpnat angrepp i stort sett uppnåtts. Regeringens förslag angående målen för funktionen Transporter är att verksamheten skall bedrivas så att under höjd beredskap Försvarsmaktens samt totalförsvarets behov i övrigt kan tillgodoses. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen Transporter att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 10 miljoner kronor. Beställningsbemyndigandet avser verksamhet inom funktionen för tiden efter budgetåret 1997. I budgetpropositionen föreslås också ett ramanslag på 197 757 000 kr för funktionen Transporter. Anslaget disponeras av Överstyrelsen för civil beredskap.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om mål, beställningsbemyndigande eller ramanslag för funktionen Transporter. Således förordrar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen. Utskottet föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 10 miljoner kronor för tiden efter budgetåret 1997 samt att riksdagen anvisar ett ramanslag på 197 757 000 kr till funktionen Transporter för budgetåret 1997.
Finansiella tjänster
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 263- 264) anfört om bl.a. målen för funktionen Finansiella tjänster.
Regeringen
Funktionen omfattar betalningar och andra finansiella tjänster inom bank- och försäkringsväsendet. Regeringens bedömning av beredskapsläget är bl.a. att postgirots datacentral med den centrala produktionsenheten är mycket sårbar vid flygbekämpning och sabotage. Reservsystemets anläggning på annan ort än Stockholm bedömer regeringen vara godtagbar utom vid elbortfall. Regeringens förslag angående målen för funktionen Finansiella tjänster är att verksamheten skall bedrivas så att under höjd beredskap betalningssystemet i landet kan upprätthållas och de mest angelägna tjänsterna i övrigt inom bank- och försäkringsväsendet erbjudas.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för funktionen Finansiella tjänster. Således förordar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen Finansiella tjänster för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Skatte- och uppbördsväsende
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 264- 265) anfört om bl.a. målen för funktionen Skatte- och uppbördsväsende.
Regeringen
Funktionen omfattar verksamhet som bedrivs inom skatteförvaltningen och tullen samt exekutionsväsendet, främst beskattning, uppbörd och folkbokföring samt verkställighet enligt utsökningsbalken eller annan författning. Riksskatteverket är funktionsansvarig myndighet. Regeringens anger i bedömningen av beredskapläget att vid krigsbetingelser finns, till skillnad mot vissa fredstida påfrestningar, i regel en viss förvarningstid då beredskapen kan höjas och förberedelser vidtas. Betydelsen av bl.a. flexibilitet får därför genom det vidgade säkerhetsbegreppet ökad aktualitet. Beredskapsläget inom funktionen är till vissa delar godtagbart. Företagens möjligheter att klara skatteuppbörden i störd miljö är emellerid osäker. Postens medverkan i uppbördsverksamheten är inte säkerställd. Detsamma gäller möjligheterna till samband både vad gäller fredsarbetsplats och krigsuppehållsplats. I redovisningen av planeringsinriktningen anför regeringen bl.a. att flexibiliteten måste vara stor för att det snabbt skall finnas möjlighet att vidta åtgärder vid t.ex. en nationell eller internationell finansiell kris. En fråga av särskild vikt i sammanhanget är att kunna säkerställa reservdrift för nödvändiga ADB-system i fortsättningen. Regeringen anser också att i den fortsatta planeringen bör även en planläggning ske för begränsade manuella rutiner. Regeringens förslag angående målen för funktionen Skatte- och uppbörds- väsende är att verksamheten skall bedrivas så att under höjd beredskap betalning av skatter, tullar och avgifter säkerställs. Beslutade ändringar i skattereglerna skall snabbt kunna verkställas. Folkbokföringssystemet skall ha hög funktionssäkerhet.
Utskottet
Skatteutskottet har i yttrande (SkU2y) till försvarsutskottet tillstyrkt propositionens förslag. Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för funktionen Skatte- och uppbördsväsende. Således förordar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen Skatte- och uppbördsväsende för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Livsmedelsförsörjning m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 266- 269) anfört om bl.a. målen för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
Regeringen
Funktionen omfattar försörjning med livsmedel inklusive vatten, reglerings- och ransoneringsåtgärder för livsmedel, livsmedelshygien och civil veterinärverksamhet. Statens jordbruksverk är funktionsansvarig myndighet. Regeringen bedömer att förmågan att trygga försörjningen med livsmedel är godtagbar under vissa förutsättningar, såsom att beredskapslagren kan kompletteras i södra och mellersta Sverige under en ettårig uppbyggnadsperiod. Gränssättande för försörjningen med dricksvatten är el, reservvattentäkt, reservdelar och kemikalier. I de tre storstadsområdena bedöms förmågan som godtagbar på gränsen till icke godtagbar. Förmågan att förhindra eller att i tid upptäcka sabotage med B-stridsmedel bedöms inte som godtagbar. Regeringen anser att planeringen bör inriktas på att funktionen vid utgången av försvarsbeslutsperioden har en förmåga att tillgodose befolkningens behov av dricksvatten och andra livsmedel, med hänsyn till energi- och näringsbehov. Regeringen anser också bl.a. att försörjningen skall kunna upprätthållas vid användandet av ABC-stridsmedel. Med hänsyn till de förändrade uppgifterna för det civila försvaret, den ändrade hotbilden vid ett väpnat angrepp samt de tillgångar och den förmåga som redan byggts upp skall - enligt försvarsbeslutets första etapp - en viss nedtoning ske av de ekonomiska resursanspråken bl.a. på livsmedelsområdet. Enligt regeringen kan mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget och de särskilda förhållandena inom livsmedelsområdet beredskaplagringen helt avvecklas. Planeringen och säkerställandet av livsmedelsförsörjningen bör kunna ske på andra sätt än genom fredstida lagring av livsmedel. Jordbruksverket kommer att få i uppdrag att lämna förslag till den närmare planeringen av beredskapen. Regeringens förslag angående målen för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. är att verksamheten skall bedrivas så att befolkningen under höjd beredskap kan få tillgång till tillräckligt med livsmedel inklusive dricksvatten med hänsyn till energi- och näringsbehov. Verksamheten skall även bedrivas med syfte att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för fredsfrämjande och humanitära insatser.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. Således förordar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Arbetskraft
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 270- 271) anfört om bl.a. målen för funktionen Arbetskraft.
Regeringen
Funktionen arbetskraft omfattar främst frågor om arbetskraftsförsörjning under höjd beredskap. Arbetsmarknadsstyrelsen är funktionsansvarig myndighet. Funktionens myndigheter har beredskapsverk och bemannade krigsorganisationer. Funktionens personal är utbildad och övad. Behovet av att säkerställa nyckelpersonal kan för närvarande inte tillgodoses på grund av en uppkommen finansieringsbrist. Arbetsmarknadsstyrelsen har infört ett tillfälligt stopp för ändrad krigsplacering till dess att finansieringsfrågan är löst. Frågan är under beredning och kommer att lösas genom ett avgiftsfinansieringssytem där Överstyrelsen för civil beredskap kommer att få ett särskilt ansvar i frågan. Arbetsmarknadsstyrelsen har i skrivelse till regeringen ifrågasatt behovet av en särskild fredstida planering av arbetskraftsförsörjningen. Myndigheten anser bl.a. att behovet av arbetskraft kan tillgodoses genom kompletteringsutbildningar i händelse av krigshot. Regeringen anser dock att funktionen Arbetskraft bör finnas kvar. Regeringens förslag angående målen för funktionen Arbetskraft är att verksamheten skall bedrivas så att under höjd beredskap totalförsvarets behov av arbetskraft kan tillgodoses.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för funktionen Arbetskraft. Således förordar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen Arbetskraft för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Flyktingverksamhet
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 271) anfört om bl.a. målen för funktionen Flyktingverksamhet.
Regeringen
Funktionen omfattar dels uppgifter som motsvarar mottagande av flyktingar och asylsökande som reguljärt förekommer i fredstid, dels uppgifter som tillkommer i fråga om omhändertagande av flyktingar och andra utlänningar som under kriser och krig kan komma att söka en fristad i Sverige. Statens invandrarverk är funktionsansvarig myndighet. Regeringen bedömer att funktionens möjligheter att verka enligt statmakternas krav och intentioner vid ett väpnat angrepp är god. Regeringens förslag angående målen för funktionen Flyktingverksamhet är att verksamheten skall bedrivas så att flyktingar och asylsökande kan tas emot under höjd beredskap. Verksamheten skall bedrivas så att resurser och den beredskap som skapas också kan utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för funktionen Flyktingverksamhet. Således förordar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen Flyktingverksamhet för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Landskaps- och fastighetsinformation
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 272- 273) anfört om bl.a. målen för funktionen Landskaps- och fastighetsinformation.
Regeringen
Funktionen omfattar åtgärder för att vid höjd beredskap säkerställa att totalförsvaret har tillgång till landskapsinformation, fastighetsinformation, hydrografisk information och geologisk information av erforderligt slag och i tillräcklig omfattning. Funktionen leder och samordnar krigstryckningsorganisationen samt förbereder stöd till totalförsvarets markanskaffning. Funktionen omfattar även sekretessgranskning av kartor och flygbilder samt tillståndsgivning för databaser med lanskapsinformation. Lantmäteriverket är funktionsansvarig myndighet. Regeringen anser att beredskapsläget för funktionen är godtagbart men att vissa brister föreligger. Tillgången på kartor för militära förband och totalförsvarets ledning är, i det korta perspektivet, säkerställd. Tillgången till digitala data kommer under avsevärd tid att vara begränsad och svår att snabbt öka. Funktionen är känslig för störningar och det finns brister beträffande reservkraft och försörjningsplaner. Regeringen anser att insatser krävs för att tillgodose det växande behovet av digital lagrad fastighets- och landskapsinformation. Regeringens förslag angående målen är att verksamheten skall bedrivas så att totalförsvarets behov av landskapsinformation, fastighetsinformation, hydrografisk information, geologisk information samt stöd till markanskaffning under höjd beredskap kan tillgodoses. Dessutom skall krigstryckningsorganisationen kunna träda i kraft under höjd beredskap. Verksamheten skall bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella humanitära insatser.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för funktionen Landskaps- och fastighetsinformation. Således förordar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen Landskaps- och fastighetsinformation för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.
Energiförsörjning
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 273- 290) anfört om bl.a. målen för funktionen Energiförsörjning och i budgetpropositionen (s. 44-45) anfört om anslag till funktionen Energiförsörjning.
Regeringen
Verksamheten inom funktionen syftar till att tillgodose samhällets behov av energi under säkerhetspolitiska kriser och krig. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) är funktionsansvarig myndighet. Vad avser beredskapsläget inom funktionen gör regeringen bl.a. följande bedömningar. Förmågan på nationell och regional nivå att leda och samordna verksamheten inom funktionen är godtagbar. Inom elförsörjningen begränsas uthålligheten i ledningsförmågan av att drift-, övervaknings- och kommunikationssystem är beroende av en fungerande elförsörjning. Vitala funktioner med behov av kontinuerlig eltillförsel kan inte i alla tänkbara lägen påräkna en säker försörjning. Regeringen framhåller att förmågan inom elförsörjningen är en gränssättande faktor för hela totalförsvarets samlade förmåga. Enligt regeringen bör förmågan att upprätthålla en fungerande elförsörjning och att prioritera leveranserna av el förstärkas. Beredskapsläget inom elförsörjningen bedöms dock kunna förbättras något under en anpassningsperiod, främst vad gäller robustheten i elsystemet, men när det gäller att upprätthålla och återupprätta en fungerande elförsörjning bedömer dock regeringen att förmågan är otillräcklig även efter en anpassningsperiod. Regeringens förslag angående målen för funktionen Energiförsörjning är att verksamheten skall bedrivas så att under höjd beredskap totalförsvarets och det övriga samhällets behov av elkraft och annan energi kan tillgodoses. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också kan utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Åtgärderna inom funktionen skall säkerställa åtaganden om försörjningsberedskap inom energiområdet som följer av IEP-avtalet och medlemskapet i EU. Sverige är tillsammans med flertalet andra OECD-länder anslutna till avtalet om ett Internationellt energiprogram (IEP). Avtalet innehåller bestämmelser om bl.a. samordnade årgärder för att möta oljeförsörjningskriser. Till grund för de bedömningar och åtgärder regeringen redovisar i propositionen under funktionen Energiförsörjning ligger bl.a. de förslag som Ellagstiftningsutredningen i sitt betänkande Elförsörjning i ofred (SOU 1995:51) och Elberedskapsutredningen i sitt delbetänkande Elberedskapen - Organisation, Ansvarsfördelning och Finansiering (SOU 1996:78) redovisat, samt vad som i övrigt har framkommit vid remissbehandling och hearing av betänkandena. Beträffande ansvarsfördelning och organisation anser regeringen att funktionen Energiförsörjning bör delas in i delfunktionerna Elförsörjning och Bränsle- och drivmedelsförsörjning. NUTEK bör vara funktionsansvarig myndighet för funktionen Energiförsörjning och ansvara för delfunktionen Bränsle- och drivmedelsförsörjning. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) bör vara ansvarig myndighet för delfunktionen Elförsörjning. Elförsörjningsnämnden bör avvecklas. Elförsörjningens regionala organisation bör bestå av elområden som leds av en elbefälhavare. Organisationen bör träda i verksamhet i krig eller då regeringen annars bestämmer, och verka som regionala organ åt Svenska kraftnät. Den nuvarande ordningen för det fredliga beredskapsarbetet på regional nivå bör behållas med de förändringar som följer av den nya organisationen inom delfunktionen. NUTEK bör ansvara för ransoneringar och andra förbrukningsregleringar inom energiområdet. Regeringen avser uppdra åt Svenska kraftnät och NUTEK att vidta erforderliga åtgärder för att genomföra den nya ordningen. När det gäller Svenska kraftnäts arbete med beredskapfrågor kommer regeringen att inrätta ett s.k. insynsråd i syfte att tillförsäkra branschföreträdare och berörda myndigheter insyn och inflytande i arbetet med elberedskap. Vad avser beredskapsansvar för företag inom elförsörjningen anser regeringen att företagen inom elförsörjningen ansvarar i fred för att förebygga, åtgärda och hantera störningar inom det egna verksamhetsområdet. Företagen bör ha motsvarande ansvar i krig och upprätthålla verksamheten under sådana förhållanden. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till regelverk för elberedskapsområdet. Även frågan om finansiering av energiberedskapen behandlas i propositionen. Härvid anser regeringen att bidragssystemet för elberedskapen bör finansieras genom att en offentligrättslig avgift införs inom elförsörjningsområdet. Ett sådant finansieringssystem är konkurrensneutralt såväl gentemot oljesektorn som mellan företagen inom elförsörjningen anser regeringen, som avser återkomma till riksdagen våren 1997 med förslag i frågan. En avgift beräknas kunna införas från och med den 1 juli 1997. Medelsbehovet för elberedskapen vid nuvarande ambitionsnivå och inriktning beräknas uppgå till ca 300 miljoner kronor per år. Enligt Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) bedömning är detta en indikation på det sammanlagda årliga avgiftsuttag som kan bli aktuellt då en elberedskapsavgift införs. För första hälften av budgetåret 1997 bör verksamheten anvisas medel från kvarstående medel ur det tidigare anslaget för åtgärder inom energiförsörjningen. I regeringens redovisning av inriktningen av planeringen på området framhålls bl.a. att insatser på området liksom hittills skall prioriteras eftersom känsligheten för störningar i elförsörjningen är ett av de mest betydande problemen inom beredskapsområdet och en gränssättande faktor för hela totalförsvarets samlade förmåga. Vidare att det för funktionen bl.a. skall finnas en planering för att under en anpassningsperiod kunna höja beredskapen inom energiområdet genom bl.a. utbildning, övning, materielanskaffning och skyddsåtgärder. I budgetpropositionen föreslår regeringen ett ramanslag på 27 612 000 kr till funktionen Energiförsörjning för budgetåret 1997. Anslaget skall användas för beredskapsåtgärder inom energiförsörjningen som syftar till att vidmakthålla och vidareutveckla handlingsberedskapen för att möta störningar i energiförsörjningen i säkerhetpolitiska kriser och krig.
Utskottet
Utskottet vill med anledning av vad regeringen nu föreslår för funktionen erinra om att utskottet på annan plats i detta betänkande framhållit att tonvikt skall läggas på att åstadkomma en robust och flexibel infrastruktur på bl.a. elförsörjning. Utskottet har också noterat att det på detta område finns en sårbarhet i fråga om stabilitet och robusthet. Således är det särskilt viktigt att finansieringen säkras för de beredskapsåtgärder som behöver vidtas för att minska sårbarheten och att nödvändiga åtgärder kan komma till stånd enligt planerna. Utskottet förutsätter att frågan om en avgiftsfinansiering på området får en så grundlig och allsidig beredning att finansieringen av beredskapsåtgärderna inom funktionen kan säkras från och med den 1 juli 1997. Mot den bakgrunden har utskottet inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om mål eller ramanslag för funktionen Energiförsörjning. Således förordrar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen, likaså att riksdagen anvisar ett ramanslag på 27 612 000 kr till funktionen Energiförsörjning för budgetåret 1997.
Försörjning med industrivaror
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 290- 291) anfört om bl.a. målen för funktionen Försörjning med industrivaror. Utskottet behandlar även vad regeringen i budgetpropositionen anfört om beställningsbemyndigande (s. 17) och om anslag (s. 36-37) till funktionen Försörjning med industrivaror.
Regeringen
Funktionen omfattar funktionssamordning, försörjning med industrivaror och uppdragsverksamhet. Överstyrelsen för civil beredskap är funktionsansvarig myndighet. Beredskapsläget bedöms inte vara tillfredsställande beträffande elektronik- industrin, som är starkt importberoende, och på kemiområdet. På verkstadsområdet finns allvarliga brister beträffande reparationskapacitet och reservdelar. På teko-området är kapaciteten för konfektionering så knapp att den inte torde räcka för att täcka sjukvårdens och Försvarsmaktens behov. Dimensioneringen för planeringen är det fall som bedöms kunna inträffa först om några år i ett förändrat omvärldsläge. Sannolikt kommer sådana förvarningar att ges, att en resurskomplettering kan genomföras. Med anledning härav anser regeringen att beredskapslagren kan reduceras. Tyngdpunkten i beredskapsarbetet bör - till följd av det ökade internationella beroendet, större känslighet för störningar samt osäkerhet om den säkerhetspolitiska och ekonomiska utvecklingen - fortsättningsvis ligga på analys- och planeringsarbetet samt på internationell uppföljning. Den förändrade hotbilden och osäkerheten inför framtiden medför att Överstyrelsen skall eftersträva att genomföra beredskapsåtgärder som ger största möjliga handlingsfrihet och flexibilitet. Regeringens förslag angående målen för funktionen Försörjning med industrivaror är att verksamheten skall bedrivas så att produktion av varor och tjänster möjliggörs under en anpassningsperiod inför ett angreppshot med iståndsatta styrkor. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Regeringen föreslår i budgetpropositionen beträffande funktionen Försörjning med industrivaror att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 100 miljoner kronor. Beställningsbemyndigandet avser verksamhet inom funktionen för tiden efter budgetåret 1997. Av budgetpropositionen framgår att planeringen inom funktionen förutsätter en fortsatt utförsäljning av icke strategiska varor i lager under den kommande perioden. Omstruktureringen av beredskaplagren skall fortsätta. Vid beräkning av anslaget har förutsatts att inkomster till följd av utförsäljning av lager samt anslagssparande från föregående budgetår skall finansiera den angivna verksamhetsnivån. Med hänsyn härtill har minskade resurser tilldelats funktionen. Regeringen föreslår ett ramanslag på 15 406 000 kr till funktionen Försörjning med industrivaror för budgetåret 1997.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om mål, beställningsbemyndigande eller ramanslag för funktionen Försörjning med industrivaror. Således förordrar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen. Utskottet föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra beställningar och teckna avtal för 100 miljoner kronor för tiden efter budgetåret 1997 samt att riksdagen anvisar ett ramanslag på 15 406 000 kr till funktionen Försörjning med industrivaror för budgetåret 1997.
Personal
Plikttjänstgöring
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarsproposition har anfört om plikttjänstgöring (s. 126-141). Regeringen lämnar inga förslag till riksdagen utan redovisar endast bedömningar och åtgärder som den avser att vidta. Utskottet behandlar vidare motionerna Fö10 (mp) yrkandena 1-11, Fö23 (kd kommitté) yrkande 32-33, Fö36 (s), Fö38 (fp parti) yrkandena 25-27, Fö42 (mp parti) yrkande 35, Fö52 (v parti) yrkandena 11-13, Fö201 (m parti) yrkande 14-15, Fö204 (s), Fö301 (fp), Fö302 (kd), Fö310 (c), Fö311 (m), Fö327 (fp), Fö401 (s) i denna del, Fö403 (s) och Fö805 (s).
Regeringen
Tillgång på pliktpersonal
Regeringen redovisar att den årliga tillgången på totalförsvarspliktiga män som kan fördelas till militärt och civilt försvar uppskattas till ca 38 000. Härvid förutsätts oförändrade kvalitetskrav. De fördelningsbara till s.k. lång grundutbildning har successivt minskat och bedöms sannolikt komma att minska ytterligare. Regeringen avser därför ge berörda myndigheter i uppdrag att närmare analysera orsakerna till detta och att föreslå åtgärder. Även problemen med de stora avgångarna före inryckningen och under grundutbildningen behöver klarläggas.
Pliktlagstiftningen
Totalförsvarets pliktverk har haft regeringens uppdrag att redovisa erfarenheterna av verkets uppgifter enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Verket anmäler att erfarenheterna av den nya lagstiftningen i stort sett varit goda. I sin redovisning föreslår Pliktverket fyra lagändringar. Regeringen säger sig återkomma till dessa i ett annat sammanhang. Pliktverket har också redovisat ett regeringsuppdrag om erfarenheterna av antagningsprövning och inskrivning av kvinnor för totalförsvarsplikt. Lagens tillämpning betecknas som tillfredsställande. Mot bakgrund av önskemålet om fler kvinnor i totalförsvaret bör, enligt Pliktverket, lagen om totalförsvarsplikt ses över för att minska känslan av tvång. Vidare bör befattningarnas fysiska krav revideras och informationen förbättras. Enligt regeringens mening bör lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning inte ändras nu. Erfarenheter under längre tid från den nya lagstiftningen bör först inhämtas.
Militär plikttjänstgöring
Enligt regeringen har Försvarsmakten angett ett minimibehov för den årliga utbildningsvolymen till ca 28 800 personer, inkl. avgångar och inkallelsereserv. Om mobiliserings- och personalreserven tas med blir behovet ca 31 600. Försvarsmakten anser dock att de ekonomiska ramarna inte medger denna utbildningsvolym. Vidare anser Försvarsmakten att grundutbildningsvolymen i närtid kan minskas med 6 000 per år de två närmaste åren med hänsyn till den övertalighet som uppstår när krigsorganisationen reduceras. Regeringen anser emellertid för sin del att det för Försvarsmaktens räkning årligen bör fördelas ca 29 000 totalförsvarspliktiga. Regeringen kan dock acceptera en tillfällig reduktion av utbildningsvolymen mot bakgrund av minskningarna i krigsorganisationen. Av hänsyn till de totalförsvarspliktiga bör dock neddragningen begränsas något och förskjutas i tiden. Cirka 4 000 totalförsvarspliktiga färre bör sålunda kallas in till grundutbildning vardera åren 1998 och 1999.
Kortare utbildningstid vid Försvarsmakten
Regeringen erinrar om att den inför försvarsbeslutets första etapp uttalade att utbildningstiderna borde överses i syfte att uppnå en större differentiering och anpassning till olika befattningar. Vidare borde övervägas om den avslutande förbandsutbildningen liksom repetitionsutbildningen kunde begränsas eller slopas helt för vissa förband. Vidare framförde regeringen möjligheten att tillgodose behovet av bevakning genom att utbilda totalförsvarspliktiga till särskilda bevakningsuppgifter, varvid utbildningstiden borde kunna göras relativt kort. Enligt Försvarsmakten bör inte någon differentiering av krigsdugligheten göras genom ingrepp i grundutbildningen utan möjligen i fortsättningsutbildningen. Försvarsmakten anser också att personalbehovet för bevakning bättre kan tillgodoses med pliktpersonal som tidigare fullgjort grundutbildning och varit krigsplacerade i fältförbanden men som av olika skäl inte längre behövs i dessa förband. Regeringen anser att Försvarsmaktens förslag i denna del i princip kan godtas. Regeringen anser vidare att vad Försvarsmakten föreslagit om försöksvis utbildning i ca tre månader för rekrytering till hemvärnet bör kunna genomföras. De totalförsvarspliktiga som placerats eller avses placeras i utbildningsreserven bör sålunda tillfrågas om de vill fullgöra tre månaders plikttjänstgöring i Försvarsmakten. Efter grundutbildningen bör en fortsatt utbildning ske frivilligt i hemvärnet. Skulle vederbörande bryta sitt hemvärnskontrakt bör den totalförsvarspliktige kunna krigsplaceras i någon form av bevakningsförband eller i personalersättningsreserven och vara skyldig att fullgöra repetitionsutbildning med plikt på sedvanligt sätt. Förslaget i denna del sägs inte kräva någon ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Det bör få ankomma på regeringen att besluta om erforderliga förordningsändringar.
Totalförsvarspliktiga i stödproduktion
Regeringen redovisar Försvarsmaktens uppfattning att det i krigsorganisationen alltfort erfordras särskilda förband för stödproduktion, dock i mindre omfattning än hittills med hänsyn till den minskande krigsorganisationen. Det årliga behovet uppskattas till ca 800 totalförsvarspliktiga. Volymen av totalförsvarspliktiga för övrigt stöd till produktionen har enligt Försvarsmakten minskat avsevärt de senaste åren och kommer att minska ytterligare. Regeringen har ingen erinran mot vad Försvarsmakten redovisat i denna del. Det behövs inga åtgärder från regeringens sida. Försvarsmakten bör dock fortlöpande pröva behovet av totalförsvarspliktiga i stödproduktionen.
Motionerna
Militär plikttjänstgöring
Folkpartiet liberalerna hävdar i sin partimotion Fö38 (fp) att regeringens proposition olyckligt nog innebär att man försöker ta Sverige tillbaka till tiden före Pliktutredningen. Borta är tanken att behoven skall styra utbildningen och tillbaka är inställningen att försvarets uppgift är att utbilda så många som möjligt av dem som mönstrar. Resultatet sägs bli en för stor krigsorganisation med för låg kvalitet. Statsfinasiellt är det också orimligt att utbilda fler än som behövs för den årliga omsättningen av krigsorganisationen. Folkpartiet liberalerna motsätter sig därför bestämt att man går ifrån en tidigare enig riksdags beslut om att krigsorganisationens behov skall vara styrande för värnpliktsuttaget (yrkande 25). Folkpartiet liberalerna har länge hävdat att totalförsvarsplikten skall göras könsneutral. Den hittillsvarande värnplikten har i praktiken varit en manlig värnplikt. Motionärerna anser att det med dagens totalförsvarsplikt finns alla möjligheter att övergå till en könsneutral tillämpning i urvalsprocessen (yrkande 26). Antalet värnpliktiga påverkas inte eftersom det är krigsorganisationens storlek som skall styra rekryteringsbehovet. Med i stort likalydande formuleringar hemställs i motion Fö301 (fp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om kvinnors roll i försvaret. I motion Fö310 (c) konstateras att rekryteringen av kvinnor till officersyrket har minskat samtidigt som avgångarna ökat dramatiskt. Motionärerna anser det är nödvändigt med en ökad andel kvinnor i Försvarsmakten. En statlig utredning bör därför tillsättas med uppgift att föreslå åtgärder för att öka andelen kvinnor vid Försvarsmakten. I motion Fö10 (mp) förordar Miljöpartiet en frivillig värntjänst i stället för den totalförsvarsplikt som vi har i dag (yrkande 1 i denna del). Värntjänsten skall bygga på frivillighet kombinerat med motivation och meriter. Värntjänsten skall vara anpassad till den vidgade hotbilden som riksdagen har beslutat om och ge en relevant utbildning för att möta dessa hot. Värntjänsten skall självklart vara öppen för både kvinnor och män. I motion Fö302 (kd) anförs att de värnpliktiga - när det gäller livräddande insatser - i dag endast utbildas i att kunna stoppa blödning och att upprätthålla andning. Motionärerna föreslår att alla värnpliktiga skall få utbildning i hjärt- och lungräddning under sin grundutbildning.
Utskottet
Pliktlagstiftningen och militär plikttjänstgöring
Regeringen anmäler att den avser återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, närmast föranledda av en utvärdering av lagens tillämpning som Totalförsvarets pliktverk gjort. Regeringen anmäler vidare att den inte nu ser anledning att ändra lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt men att ytterligare erfarenheter från lagens tillämpning först bör inväntas. Utskottet delar inte den av Folkpartiet liberalerna i partimotion Fö38 (fp) framförda åsikten att regeringen har gått ifrån principen att det är krigsorganisationens behov som skall styra pliktuttaget, såsom denna princip lagts fast i lagen om totalförsvarsplikt. Utskottet utgår således från att myndigheternas underlag till regeringen om behoven grundas på pliktlagens bestämmelser. Motion Fö38 (fp parti) yrkande 25 bör därför inte bifallas. Tre motioner berör pliktlagstiftningens tillämpning för kvinnor i försvaret. Sålunda föreslås i nyss nämnda partimotion och i motion Fö301 (fp) att uttagningen med plikt bör vara könsneutral. Motion Fö310 (c) föreslår en statlig utredning för att kunna öka andelen kvinnor i försvaret. Utskottet har tidigare behandlat (1994/95:FöU1) ett motionsyrkande som förordat könsneutral tillämpning av totalförsvarsplikten i syfte att förstärka kvinnors roll i totalförsvaret. Utskottet konstaterade då att lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning kommer att ge de kvinnor som så önskar samma möjligheter som män att delta i landets försvar. Efter ett antagningsbeslut blir kvinnor jämställda med männen i plikthänseende. Lagen poängterar och stärker således kvinnans roll i totalförsvaret i jämförelse med förhållandena innan lagens tillkomst. Utskottet delar regeringens bedömning att ytterligare erfarenheter från lagarnas tillämpning bör inväntas innan de ändras beträffande kvinnors roll i försvaret. Riksdagen bör därför inte bifalla motionerna Fö38 (fp parti) yrkande 26, Fö301 (fp) och Fö310 (c). En av grundförutsättningarna för riksdagens beslut (prop. 1994/95:6, bet. FöU1, rskr. 78 och 79) om lagen om totalförsvarsplikt var att totalförsvarets personalförsörjning bäst tillgodoses genom ett system med plikttjänstgöring. Den svenska totalförsvarsplikten har också en avsevärd betydelse för försvarets förankring i samhället. Utskottet gör nu ingen annan bedömning varför motion Fö10 (mp) som föreslår en frivillig värntjänst (yrkande 1 i denna del) bör avslås. Utskottet har erfarit att totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt på flera utbildningsplatser erbjuds utbildning i hjärt- och lungräddning. Utskottet anser dock att det bör ankomma på regeringen och myndigheterna att bestämma utbildningens innehåll. Motion Fö302 (kd), som föreslår obligatorisk utbildning för alla värnpliktiga, bör därför inte bifallas. Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning att ca 29 000 totalförsvarspliktiga årligen bör fördelas till det militära försvaret med undantag för åren 1998 och 1999, då en tillfällig reducering med 4 000 per år får göras. I sammanhanget vill utskottet erinra om vad det anfört i det föregående om en planering för att inom ramen för en anpassningsfilosofi förändra det militära försvarets volym och innehåll. Denna planering måste självfallet i hög grad behandla frågor som rör personalförsörjning och utbildning. Utskottet utgår från att detta beaktas i de återkommande redovisningar som utskottet förutsatt att regeringen gör för riksdagen. Utskottet har heller inget att erinra mot den av regeringen aviserade åtgärden att försöksvis införa utbildning med värnplikt under ca tre månader syftande till fortsatt utbildning och tjänstgöring i hemvärnet. Regeringen bör besluta om erforderliga föfattningsändringar.
Regeringen
Plikttjänstgöring inom det civila försvaret
Regeringen erinrar om att det sedan den 1 juli 1995 har varit möjligt att skriva in totalförsvarspliktiga för lång grundutbildning med civilplikt. Detta har gett en möjlighet till föryngring av de civila krigsorganisationerna. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) bör följa utbildningen noga och beakta behovet av förändringar i dess utformning och längd. Mot bakgrund av det vidgade säkerhetsbegreppet ansåg regeringen vid försvarsbeslutets första etapp att det fanns anledning att i större omfattning än tidigare utbilda pliktpersonal för att stärka samhällets förmåga att hantera svåra påfrestningar i fred och vid höjd beredskap. Regeringen ansåg att utbildning borde ske till s.k. civila beredskapsstyrkor. ÖCB har utgått från en uppbyggnadsperiod på fem år och en successivt utökad utbildningsvolym till 8 000 per år. År 1997 förutses att 750 utbildas. ÖCB hade härvid att utgå från en preliminär fördelning av medel innebärande överföring från den militära ramen med 50 miljoner kronor för vardera åren 1997 och 1998 och med 100 miljoner kronor vardera för de återstående åren i försvarsbeslutsperioden. Regeringen godtar ÖCB:s bedömning att 1 340 - 1 900 totalförsvarspliktiga årligen bör utbildas för befattningar enligt det nuvarande systemet inom det civila försvaret. Regeringen hänvisar till att ÖCB anmält att en samlad uppgift om kommunernas totala behov av pliktpersonal inte kommer att kunna sammanställas förrän den 1 juli 1997. Kommunerna sägs då ha gjort en fördelning mellan att använda anställda, frivilliga och pliktpersonal. Regeringen anmäler samtidigt att det ur det kompletterande underlag som ÖCB och Statens räddningsverk (SRV) lämnat framgår att ytterligare behov av totalförsvarspliktiga, utöver vad som nyss angetts, finns inom olika områden, såväl kommunalt som regionalt. Mot den bakgrunden anser regeringen det angeläget att utbildningen till civila beredskapsstyrkor påbörjas under försvarsbeslutsperioden. Under utbildningstiden kan dessa styrkor, såsom ett moment i utbildningen, användas som en resurs vid olika typer av fredstida påfrestningar på samhället. Regeringen anger att utbildningen skall inriktas mot en krigsplacering i det civila försvaret, främst inom information, social verksamhet, skolverksamhet, teknik samt befolkningsskydd och räddningstjänst. Den totalförsvarspliktiges uppgifter kan t.ex. avse omsorg, mottagande och omhändertagande av flyktingar, stabs- och sambandsuppgifter hos kommunledningen, transport, röjning samt uppgifter i samband med användning av skyddade utrymmen. Regeringen anser också att möjligheterna att utbilda även för uppgifter inom miljöskydd under höjd beredskap bör utredas. Enligt regeringen bör det få ankomma på regeringen att i förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt ange i vilka verksamheter som denna civilpliktstjänstgöring får fullgöras. Regeringen anser att planeringen för att utöka grundutbildningen av totalförsvarspliktiga för det civila försvaret bör ske i två steg. Inriktningen bör vara att på sikt successivt utöka utbildningen till ca 10 000 per år. Inledningsvis bör planeringen utgå från att vid försvarsbeslutsperiodens slut ca 5 000 totalförsvarspliktiga per år skall kunna utbildas. I anslutning till den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998 bör en förnyad bedömning göras av fördelningen av totalförsvarspliktiga för utbildning inom det civila försvaret respektive det militära försvaret. Enligt ÖCB behöver myndigheternas förslag om att upprätta regionala beredskapsstyrkor övervägas ytterligare i fråga om den närmare rollfördelningen mellan länsstyrelserna och kommunerna. Regeringen avser att ge ÖCB i uppdrag att närmare utveckla förslaget och att därvid behandla denna fråga. Enligt regeringen bör SRV inledningsvis svara för utbildningen av de civila beredskapsstyrkorna på de fyra räddningsskolorna i Revinge, Skövde, Rosersberg och Sandö. För att täcka behovet av ytterligare utbildningsplatser bör lokaler m.m. som frigörs vid en nedläggning av Svea ingenjörkår (Ing 1) i Södertälje tas i anspråk. Genom samlokalisering med det internationella kommandots verksamhet där uppnås samordningsvinster. För att i ett senare skede kunna skapa ytterligare utbildningsresurser avser regeringen, i samråd med SRV och Försvarsmakten, utreda möjligheterna att använda andra utbildningsanläggningar inom totalförsvaret. Tidigare, under avsnittet Skydd av samhällsviktig verksamhet, har redovisats regeringens ställningstagande till frågan om utökning av utbildningen av beredskapspoliser. Syftet härmed är att skapa ett komplement för bevakning av olika skyddsobjekt. Enligt regeringen bör beredskapspolisorganisationen på sikt omfatta 15 000 totalförsvarspliktiga. Huvuddelen av utökningen bör kunna ske under försvarsbeslutsperioden 1997-2001.
Motionerna
Civila beredskapsstyrkor
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 (m) refereras vad utskottet hösten 1995 (bet. 1995/96:FöU1) anförde om hur personalbehoven i krigsorganisationen kan tillgodoses. Motionärerna anser att regeringen negligerat riksdagens beslut i frågan när den föreslår att på sikt 10 000 civilpliktiga skall utbildas. Regeringens förslag om uppsättande av civila beredskapsstyrkor genom grundutbildning av totalförsvarspliktiga bör således avslås av riksdagen (yrkande 14). För att inte öppna för möjligheten att regeringen inom ramen för lagen om totalförsvarsplikt själv definierar behovet av civilpliktiga, bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag. Folkpartiet liberalerna är i sin partimotion Fö38 (fp) mycket kritiska mot att regeringen även för det civila försvaret frångår principen att behoven skall vara styrande för utbildningen. Motionärerna anser att propositionens inriktning mot 10 000 pliktuttagna per år inte utgår från någon verklig analys av behovet. Det finns därför risk att man utbildar för många och sannolikt också att utbildningarna blir onödigt långa. Regeringens planeringsinriktning i denna del avvisas sålunda (yrkande 27). I motion Fö10 (mp) förordar Miljöpartiet att av regeringen föreslagna civila styrkor utbildas inom det vidgade säkerhetsbegreppet med betoning på förebyggande arbete för minskad sårbarhet. De måste också få en grundläggande miljöutbildning (yrkande 2). Denna utbildning bör inriktas mot miljöskydd (yrkande 3). För att undvika en ?vi och dem-känsla? mellan värnpliktiga och civilpliktiga bör den militära utbildningen i så hög grad som möjligt samlokaliseras och samutbildas med de civila beredskapsstyrkorna (yrkande 4). Motionärerna i motion Fö401 (s) hävdar (i denna del) att det finns goda förutsättningar för att upprätta ett maritimt centrum i Härnösand. Med anknytning till ett sådant centrum skulle i totalförsvarspropositionen föreslagen civilpliktsutbildning kunna förläggas till räddningsskolan i Sandö och ges maritim profil.
Utskottet
Civila beredskapsstyrkor
I anslutning till försvarsbeslutets första etapp framhöll utskottet (bet. 1995/96:FöU1) att det är nödvändigt med en helhetssyn på ianspråktagande av totalförsvarspliktiga, på de volymmässiga behoven och på den utbildning som krävs för uppgifterna. Vid samma tillfälle anförde också utskottet att det beträffande civila beredskapsenheter gällde att precisera för vilka uppgifter och för vilka funktioner som dessa enheter skall utnyttjas och där behoven inte kan tillgodoses med frivilliga eller med tjänsteplikt. Vidare skulle anges vilken utbildning som erfordras. Utskottet anser, liksom regeringen, att möjligheten att skriva in totalförsvarspliktiga för lång grundutbildning med civilplikt ger möjlighet till föryngring av den civila krigsorganisationen. Enligt utskottets mening bör formerna för denna nya utbildning vidareutvecklas under försvarsbeslutsperioden. Regeringen redovisar nu, med stöd av utredningsresultat från ÖCB och SRV, sin bedömning att det finns behov att utbilda pliktpersonal för det civila försvaret utöver det till 1 340-1 900 uppgående årliga behovet till befattningar i enlighet med nuvarande system. Regeringens bedömning är att utökningen av denna nya grundutbildning bör ske i två steg; inledningsvis mot totalt 5 000 per år vid försvarbeslutsperiodens slut och därefter mot 10 000 per år långsiktigt. Utskottet anser att det nu föreligger ett underlag för att påbörja en utökad utbildning inom det civila försvaret. Genom den successiva föryngringen av organisationen blir det möjligt att ta viktiga steg mot den kvalitetshöjning som riksdagen i samband med försvarsbeslutets första etapp framhöll behov av. Utbildningen bör inriktas mot krigsplacering i det civila försvaret för kommuners och länsstyrelsers behov, bl.a. inom de verksamhetsområden som regeringen anger i propositionen. Utskottet har erfarit att den utökade utbildning som regeringen avser besluta om det första året - år 1997 - uppgår till ca 400 civilpliktiga och till ca 800 året därpå, vilket är ungefär halva den volym som har utgjort inriktningen för ÖCB:s och SRV:s utredningsarbete. Utskottet anser det vara klokt att inleda utbildningen i denna relativt begränsade omfattning, i synnerhet som kommunernas behov föreligger först i juli 1997. Det är viktigt att understryka att det är kommunerna som avgör behovet. Inte heller är behov och utformning av regionala beredskapsstyrkor helt utklarat. Utskottet förutsätter därför, som regeringen också nämner behov av, att det i samband med kontrollstationen år 1998 görs en förnyad bedömning av fördelningen av totalförsvarpliktiga. Utskottet noterar att terminologin för att uttrycka behov av pliktpersonal skiljer sig i propositionen för det militära och det civila försvaret. Utskottet ser inte något skäl för att olika begrepp skall användas och förutsätter att regeringen genomför erforderlig samordning inom ramen för den helhetssyn som riksdagen har begärt. Det anförda innebär att utskottet inte delar motionärernas uppfattning i motion Fö38 (fp parti) att behoven inte längre styr uttagning och utbildning. Denna motion (yrkande 27) liksom motion Fö201 (m parti) yrkande 14, som avvisar regeringens förslag om att sätta upp civila beredskapsstyrkor, bör därför avslås av riksdagen. I motion Fö10 (mp) föreslås att de civila beredskapsstyrkorna ges en grundläggande miljöutbildning (yrkande 2) som bör inriktas mot miljöskydd (yrkande 3) och samlokaliseras med militär utbildning (yrkande 4). Utskottet anser för sin del att det är viktigt att de som tas ut till en obligatorisk utbildning med stöd av totalförsvarsplikt utbildas för de uppgifter som totalförsvaret har vid höjd beredskap och i krig. Som framgått av det föregående anser regeringen att möjligheterna att utbilda även för uppgifter inom miljöskydd under höjd beredskap bör utredas. Utskottet anser därför att någon riksdagens åtgärd som följd av motion Fö10 (mp) yrkandena 2-3 inte erfordras. Inte heller anser utskottet att riksdagen skall göra ett uttalande om att i så hög grad som möjligt samutbilda och samlokalisera pliktpersonal inom ramen för totalförsvarsutbildningen. Det kan hända att en sådan samlokalisering till delar kommer att ske i en framtid men utskottet anser inte att förutsättningar föreligger för närvarande. Räddningsverket kommer tills vidare att ansvara för utbildningen vid de nuvarande räddningsskolorna, och Försvarsmakten har tagit bestämt avstånd från en samlokalisering. Det bör ankomma på de utbildningsansvariga myndigheterna att ta ställning till sådana utbildningstekniska - och organisatoriska - frågor, inte på statsmakterna. Sålunda bör även motion Fö10 (mp) yrkande 4 avslås. Utskottet kan inte se några behov under höjd beredskap och i krig som skulle kunna motivera att utbildning med maritim profil med stöd av civil-plikt genomförs vid Sandöskolan inom ramen för ett maritimt centrum i Härnösand. Motion Fö401 (s) i denna del bör därför avslås.
Övriga frågor rörande pliktpersonal
Regeringen
Förmåner m.m.
Regeringen hänvisar till utredningen (Fö1995:05) om de totalförsvarspliktigas ekonomiska och sociala situation. Utredaren har lämnat förslag i huvudsak inom områdena arbete och studier efter avslutad grundutbildning, bostadsbidrag under grundutbildning, dagpenningsystemet och pliktpersonalens försäkringsskydd. Utredaren föreslår åtgärder som skall underlätta för den totalförsvarspliktige att få arbete eller utbildning efter avslutad grundutbildning. Regeringen delar i stort utredarens slutsatser och anser att en stor del av det som föreslås bör prövas och utvecklas på respektive utbildningsställe med lokala kontakter med arbetsförmedling, syokonsulenter, studievägledare m.fl. De totalförsvarspliktiga bör ha nära tillgång till aktuell information om lediga platser och studiemöjligheter. Regeringen anser det viktigt att öka totalförsvarets samarbete med universitet och högskolor både för att pliktutbildningen i större utsträckning än i dag bör kunna ge civil kompetens men också för att underlätta för den totalförsvarspliktige att studera på sin fritid. Frågan om tjänstebevis och meritvärdering av de totalförsvarspliktigas grundutbildning bereds för närvarande inom Försvarsdepartementet. Utredaren föreslår vidare att kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna ges till en totalförsvarspliktig som inte fått något arbete eller studieplats redan en månad efter avslutad grundutbildning. För närvarande gäller tidigast fem månader efter utryckningen. Ersättning vid arbetslöshet utreds för närvarande (Arbetslöshetsersättning - en omställningsersättning, dir 1995:92). I avvaktan på resultatet från denna utredning anser regeringen att man inte nu bör ta ställning till förslaget om totalförsvarspliktigas rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. När det däremot gäller arbetslöshetsförsäkringen föreslås i budgetpropositionen (prop. 1996/97:1) vissa förbättringar som rör totalförsvarspliktiga. Utredaren föreslår en skärpning av reglerna för utbetalning av bostadsbidrag. Den totalförsvarspliktige måste kunna visa att han eller hon har haft ekonomisk förmåga att betala för det egna boendet. En sådan åtgärd bedöms spara 20-30 miljoner kronor. Regeringen anser att förslaget bör genomföras liksom en av utredaren föreslagen höjning av tillägget till bostadsbidraget från 250 kronor till 350 kronor. Däremot avvisar regeringen ett förslag om att bostadsbidrag skall kunna utges under 30 dagar efter utryckning för dem som grundutbildas längre tid än 61 dagar. För närvarande är denna gräns 120 dagar. Regeringen anser dock att detta bidrag bör utges om den totalförsvarspliktige genomfört den grundutbildning han eller hon är inkallad till oavsett antalet dagar eller som vid avbrott i utbildningen tjänstgjort i minst 120 dagar. Utredaren anser vidare att dagpenningen vid repetitionsutbildning skall utges med ett enhetligt belopp, lika för alla, i stället för att som nu relateras till sjukpenninggrundande inkomst. Utbetalningarna föreslås också föras över från försäkringskassorna till utbildningsanordnarna. Regeringen har en annan uppfattning. Systemet för ersättning vid repetitionsutbildning bör, åtminstone i fredstid, bygga på principen om inkomstbortfall. Det nuvarande dagpenningsystemet bör därför behållas. Utredaren tar också upp frågan om personskadeskyddet. Regeringen avser att i samband med förslag om ändringar i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt återkomma till riksdagen med förslag om förbättringar i de totalförsvarspliktigas personskadeskydd. Regeringen anser inte det lämpligt att införa en utbildningspremie som relateras till grundutbildningens längd, vilket förordas av utredaren. I stället bör utryckningsbidraget höjas med 500 kronor till 4 500 kronor. Bidraget bör utges till den som genomfört den grundutbildning han eller hon är inkallad till oavsett antalet dagar eller som vid avbrott i utbildningen tjänstgjort i minst 120 dagar. Det bör få ankomma på regeringen att utfärda erforderliga förordningsändringar. Regeringens förslag till förbättrade ekonomiska förmåner medföra en kostnadsökning som uppskattas till 27 miljoner kronor. Denna ryms inom den nyss nämnda besparingen på bostadsbidrag. För att minska antalet avgångar mellan inskrivning och inryckning bör denna tid enligt utredaren inte överskrida sex månader. Utredaren föreslår också att inryckning bör ske direkt efter avslutad gymnasieutbildning. Regeringen anser att plikttjänstgöring, där det är möjligt, bör anpassas till studieterminerna samt att tiden mellan inskrivning och inryckning bör minskas. Regeringen framhåller betydelsen av ett väl fungerande medinflytandesystem på alla nivåer. Regeringen anmäler att den nyligen beslutat om ändringar i förordningen (1995:808) om medinflytande för totalförsvarspliktiga med innebörd att Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet får anordna kongresser samt att rådens ledamöter har rätt att fullgöra återstående grundutbildning vid något av rådens kanslier. Utredaren har föreslagit att en översyn bör göras av disciplinlagstiftningen. Regeringen anmäler att frågan om en sådan översyn för närvarande bereds inom Försvarsdepartementet.
Totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund
Regeringen redogör för en undersökning som visar att första generationens invandrare skrivs in för plikttjänstgöring i betydligt mindre omfattning än genomsnittet mönstrande. Dubbelt så många i denna invandrargrupp i jämförelse med genomsnittet placeras också i utbildningsreserven. Skillnaderna mellan svenskar och andra generationens invandrare skiljer sig däremot inte nämnvärt åt. Regeringen anför att det framgår att det är motivationen för att fullgöra totalförsvarsplikt som skiljer grupperna åt. Berörda myndigheter bör enligt regeringen med olika metoder försöka öka motivationen. Främst bör detta ske - som också myndigheterna föreslagit - genom olika former av information före mönstringen. Informationen bör också riktas mot de anhöriga.
Rasism och främlingsfientlighet
Försvarsmakten har på uppdrag av regeringen lämnat en redovisning av vad som gjorts för att motverka rasism och främlingsfientlighet. Av denna framgår sammanfattningsvis att Försvarsmakten aktivt arbetar mot rasism och främlingsfientlighet. Bl.a. har Försvarsmakten i samråd med Pliktverket redovisat förslag som syftar till att fler svenska medborgare med invandrarbakgrund skall fullgöra värnplikt. Försvarsmakten stödjer också Stockholms stads gymnasieprojekt för invandrarungdomar genom att ge yrkesinformation och möjligheter till yrkespraktik. Vidare pågår sedan år 1993 projektet ?Den kreativa olikheten? som bl.a. syftar till att påverka attityder till olika slags kulturella olikheter. Regeringen har också beviljat Försvarsmakten 1 miljon kronor att användas under år 1996 för fyra ungdomsprojekt mot rasism.
Personskadeskydd
I fråga om personskador vid tjänstgöring i Försvarsmaktens utlandsstyrka gäller i princip samma förmåner som vid sjukdom, skada och dödsfall som för anställda i statlig tjänst. Beträffande skador som inträffar under tjänstgöringen utomlands, och som leder till invaliditet eller dödsfall, har regeringen härutöver förstärkt den enskildes och familjens ekonomiska skydd. Denna enligt regeringen avsevärda förbättring av det ekonomiska skyddet trädde i kraft den 1 juni 1993. Regeringen anser det angeläget att de som skadas under sin tjänstgöring i utlandsstyrkan så snabbt och effektivt som möjligt får bästa möjliga vård och stöd. Med detta syfte pågår inom regeringskansliet en översyn av gällande regler och rutiner vid skadefall. Inriktningen är bl.a. att Försvarsmakten skall få en skyldighet att också efter kontraktstidens utgång fullgöra de uppgifter som enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring åvilar en arbetsgivare. Vidare behöver Försvarsmakten en för ändamålet lämpligt organiserad rehabiliteringsverksamhet även för utlandsstyrkans personal.
Motionerna
Inskrivning och avgångar
Motion Fö10 (mp) framhåller vikten av att förbättra informationen före, under och efter inskrivningen av totalförsvarspliktiga. Regeringen nämner inte detta behov i propositionen. Enligt motionärerna innebär mer kunskap hos den mönstrande större möjligheter för henne eller honom att få en passande befattning efter intresse och önskemål (yrkande 5). Även Kristdemokraterna anser det viktigt att förstärka informationen i samband med mönstringen. Det skulle öka motivationen. Sådan information bör ske företrädesvis i skolor och bör kunna ges av bl.a. projektanställda totalförsvarspliktiga som genomgått grundutbildning (kommittémotion Fö23 yrkande 33). I motion Fö402 (s) konstaterar motionären att en mängd åtgärder vidtagits för att undvika avgångar under utbildningstiden. Trots detta kvarstår problemen med för stora avgångar. Motionären anser det orimligt att acceptera att var femte plikttjänstgörande avbryter sin grundutbildning. Orsakerna till detta bör noga undersökas.
Förmåner
Två motioner tar upp frågan om matersättning. Alla totalförsvarspliktiga har när de tjänstgör rätt till mat. I Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v) kritiseras att totalförsvarspliktiga under helger endast får 25 kronor i matersättning i jämförelse med 95 kronor under vardagar när mat inte serveras. Denna skillnad anser motionärerna omotiverad varför matersättningen bör vara 95 kronor oavsett veckodag (yrkande 11). Motsvarande yrkande finns i motion Fö10 (mp) (yrkande 9).
Vapenfri tjänst
Vänsterpartiet påpekar i partimotion Fö52 (v) att prövningsförfarandet för vapenfria avskaffades för flera år sedan, vilket sägs vara en viktig principiell förändring. Motionärerna konstaterar att det kvarstår en rest av det gamla förfarandet på så sätt att de personer som mer än sex månader efter inskrivning finner att de vill vara vapenfria utsätts för ett slags symbolisk prövning genom att de tvingas svara på ett frågeformulär. Denna rest bör enligt motionärerna tas bort (yrkande 12). Ett motsvarande yrkande framförs såväl i motion Fö10 (mp) (yrkande 6) som i motion Fö403 (s). I motion Fö10 (mp) påpekas också att det är möjligt att avslå en ansökan om vapenfri tjänst som inkommer senare än sex månader från beslut om inskrivning. Den sökande har dock rätt att muntligt lämna uppgifter i ärendet. Motionärerna hävdar att det är en grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhälle att slippa bära vapen. En sådan ansökan bör då inte vara möjlig att avslå (yrkande 7). Motionärerna i motion Fö36 (s) finner det inte rimligt att behålla nuvarande påföljdssystem för den som vägrar totalförsvarsutbildning. Vägran att fullgöra totalförsvarsplikt bör därför avkriminaliseras.
Meritvärdering
Motionären i motion Fö311 (m) framhåller de enastående insatser som de totalförsvarspliktiga utför i förhållande till dem som inte gör någon form av plikttjänstgöring. Det borde då vara självklart att samhället tillerkänner de plikttjänstgörande den status som de genom utbildningen erhållit. Motionären anvisar tre vägar för detta. För det första bör utbildningen meritera till högskolepoäng. För det andra bör värn- och civilpliktiga som utbildas till fordonsförare kunna få civilt körkort som motsvarar den utbildning som de fått. För det tredje bör totalförsvarspliktiga få betyg som visar vilken utbildning de fått och vilka kunskaper de tillägnat sig. I motion Fö10 (mp), som enligt det föregående förordat en frivillig värntjänst, föreslår att värntjänsten skall jämställas med arbete i fråga om tilläggspoäng till högskolan (yrkande 1 i denna del). I motion Fö805 (s) förordas att de totalförsvarspliktiga som under sin utbildning skaffar sig civil kompetens inom något område ges ett civilt utbildningsintyg som styrker detta.
Rasim och främlingsfientlighet
Motion Fö10 (mp) kommenterar en undersökning som statisiska centralbyrån gjort om totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund. Motionärerna kritiserar (yrkande 10) sedan regeringens utvärdering att det skulle vara bristande motivation som förklarar den lägre inskrivningsprocenten hos totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund i förhållande till genomsnittet. Motionärerna vänder sig också mot att en person med bristande spåkkunskaper betraktas som mindre lämplig vid mönstring (yrkande 11). I partimotion Fö42 (mp) refereras en händelse där en kriminellt belastad och våldsbenägen värnpliktig med uttalade nazistiska sympatier efter ett beslut i Försvarets överklagandenämnd fick fortsätta sin militärutbildning. Motionärerna anser detta vara anmärkningsvärt och finner det angeläget med en lagändring som gör det möjligt för Försvarsmakten att genast utestänga totalförsvarspliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och främlingsfientlighet (yrkande 35). Med hänsyftning på samma händelse hemställs i motion Fö327 (fp) att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att värnpliktiga med nazistiska och rasistiska åsikter, eller som på annat sätt kan betraktas som våldsbenägna, inte skall kunna få militär utbildning i vårt land.
Personskadeskydd
I Vänsterpartiets partimotion Fö52 (v) noteras att regeringen aviserar förbättringar i personskadeskyddet för pliktpersonal. Motionärerna utgår från att detta sker samordnat med översynen av ersättningsreglerna för personal som skadas vid tjänstgöring i utlandsstyrkan. Man bör härvid beakta det arbete som skett i arbetsskadekommittén, även om denna i ringa omfattning analyserat pliktpersonalens förhållanden. Även de anhörigas förhållanden bör uppmärksammas. Vad som sålunda anförts om personskadeskydd för pliktpersonal, anställda och stöd åt anhöriga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 13).
Tidningen Värnpliktsnytt
Enligt motion Fö10 (mp) fyller tidningen Värnpliktsnytt en viktig funktion för att rapportera hur värnpliktiga har det under sin utbildning. Tidningen når dock inte ut till de ca 2 000 civilplikttjänstgörande. Motionärerna föreslår att Värnpliktsnytts redaktionella innehåll och tidningens spridning breddas till att också omfatta Sveriges civilpliktiga (yrkande 8). Ett motsvarande yrkande framförs i motion Fö204 (s).
Utskottet
Förmåner
Regeringen redovisar sina överväganden med anledning av utredningen (Fö 1995:5) om de totalförsvarspliktigas ekonomiska och sociala situation m.m. Några förslag till riksdagsbeslut lämnas inte. Regeringen anmäler att den avser skärpa reglerna för utbetalning av bostadsbidrag varvid 20-30 miljoner kronor bedöms kunna sparas. Regeringen anmäler vidare att det nuvarande systemet för dagpenning bör behållas men att utryckningsbidraget bör höjas med 500 kronor till 4 500 kronor. De förbättrade ekonomiska förmånerna beräknas medföra en kostnadsökning på 27 miljoner kronor årligen. Det bör få ankomma på regeringen att utfärda erforderliga förordningsändringar. Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om förmåner för totalförsvarspliktiga. Utskottet konstaterar att de totalförsvarspliktiga själva prioriterar en höjning av utryckningsbidraget. En höjning av matersättningen i enlighet med vad som föreslås i motion Fö52 (v parti) yrkande 11 och Fö10 (mp) yrkande 9 skulle enligt vad utskottet erfarit medföra en kostnadsökning för förmåner på uppskattningsvis 80-100 miljoner kronor. Utskottet anser att motionsyrkandena bör avslås.
Inskrivning och avgångar
Regeringen berör i totalförsvarspropositionen delar av problemet med totalförsvarspliktigas avgångar. Utskottet håller med regeringen om att plikttjänstgöringen, där det är möjligt, bör anpassas till studieterminerna samt att tiden mellan inskrivning och inryckning bör minskas, allt i syfte att nedbringa avgångarna. Att ta tre studieterminer i anspråk kan, genom svårigheten att då kunna rekrytera tillräckligt kvalificerade, bli ett hot mot den personella kvalitén i hela värnpliktssystemet. Problemet med avgångar, dels mellan inskrivning och inryckning, dels under tjänstgöringen, är emellertid vidare än så. Utskottet har erfarit att regeringen avser ge Totalförsvarets pliktverk i uppdrag att tillsammans med utbildningsansvariga myndigheter se över orsakerna till de höga avgångarna. Utskottet utgår från att regeringen, Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk och Totalförsvarets pliktverk noga undersöker orsakerna till avgångarna och vidtar erforderliga åtgärder för att begränsa dem. En sådan åtgärd kan exempelvis vara att förbättra informationen till dem som mönstrar och till dem som rycker in. Med utgångspunkt från det som här har anförts anser utskottet att motion 10 (mp) yrkande 5, Fö23 (kd) yrkande 33 och Fö402 (s) - vilka samtliga förordar åtgärder mot avgångarna - i huvudsak kommer att tillgodoses. Riksdagen bör därför inte bifalla dessa motionsyrkanden.
Vapenfri tjänst
I tre motioner avvisas det nuvarande frågeformuläret för att få vapenfri tjänst om ansökan görs mer än sex månader efter mönstring. En motion förordar att det inte skall vara möjligt att avslå en ansökan om vapenfri tjänst. Riksdagen har nyligen i sitt beslut (prop. 1994/95:6, bet. FöU1, rskr. 78 och 79) om lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt reglerat rätten att få vara vapenfri. Utskottet ställde sig bakom vad regeringen i propositionen anfört om att det var angeläget att säkerställa att rätten att vara vapenfri endast tillkom sådana totalförsvarspliktiga som har en allvarlig personlig övertygelse mot att bruka vapen. Om prövningsförfarandet skulle utmönstras helt kunde risken för felaktigt utnyttjande öka. Enligt utskottets mening bör, liksom hittills, dock tilltro sättas till sökandes uppgifter om det inte finns anledning att misstänka att de inte är sanningsenliga. Det nuvarande systemet synes fungera i huvudsak väl och så gott som alla som ansöker om att få bli vapenfria får också denna rätt. Utskottet anser därför att riksdagen skall lämna motion Fö10 (mp) yrkande 6-7, Fö36 (s), Fö52 (v parti) yrkande 12 och Fö403 (s) utan åtgärd.
Meritvärdering
Utskottet har erfarit att det såväl inom regeringskansliet som i Försvarsmakten redan pågår ett arbete om meritvärdering av de totalförsvarspliktigas grundutbildning. Sålunda har det i Försvarsmakten bildats en arbetsgrupp med huvuduppgift att skapa förutsättningar för att militär grundutbildning uppfattas som en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden samt att utbildningen är meriterande och därmed en tillgång vid ansökan till högre studier. Utskottet har vidare erfarit att Försvarsmakten genomför en översyn av det betyg som den värpliktige får vid avslutad tjänstgöring. Avsikten är att det tydligt skall framgå i betyget vad som är civilt meriterande med pliktstjänstgöringen i sin helhet samt vad som är specifikt i den enskilda befattningen. Utskottet räknar med att de yrkanden om meritvärdering som förs fram i motion Fö10 yrkande 1 i denna del, Fö311 (m) och Fö805 (s) kommer att övervägas i det kommande arbetet. Motionsyrkandena bör därför lämnas utan åtgärd av riksdagen.
Rasism och främlingsfientlighet
Regeringen anför i totalförsvarspropositionen flera åtgärder för att öka antalet totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund som tas ut till plikttjänstgöring. Utskottet har erfarit att det pågår en översyn av Överbefälhavarens policy för frågor som berör personal med invandrarbakgrund i syfte att motverka all kränkande särbehandling. Utskottet anser det mycket angeläget att Försvarsmakten fortsätter sitt aktiva arbete mot rasism och främlingsfientlighet. Varje tensens till rasistiska och främlingsfientliga yttringar måste omedelbart och kraftfullt motverkas. Utskottet anser inte att riksdagen, som det föreslås i motion Fö10 (mp) yrkande 10, skall göra uttalanden om en undersökning som Statistiska centralbyrån gjort eller regeringens tolkning av denna. Det viktiga är att arbetet fortsätter med att integrera invandrare i det svenska samhället, varav totalförsvaret är en del. Utskottet ansluter sig därför till de åtgärder som redovisats i totalförsvarspropositionen och som nyss refererats pågå i Försvarsmakten. Motions-yrkandet bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen bör heller inte bifalla yrkande 11 i samma motion, vilket hävdar att bristande språkkunskaper i samband vid mönstringen avgör uttagningen. Utskottet utgår nämligen från att det är en helhetsbedömning av varje individ i samband med mönstringen som ligger till grund för vilka som skall tas ut till plikttjänstgöring. I motion Fö42 (mp parti) (yrkande 35) och Fö327 (fp) efterfrågas, med referens till en och samma händelse, bättre möjligheter för Försvarsmakten att utestänga totalförsvarspliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och främlingsfientlighet. Utskottet vill hänvisa till den av regeringen nyligen beslutade förordningen om Försvarsmaktens personal. I förordningen föreskrivs bl.a. att Försvarsmaktens personal i sitt arbete skall iaktta de principer som soldaterinran ger uttryck för och uppträda så att Försvarsmaktens anseende främjas. Vidare föreskrivs att chef i Försvarsmakten skall agera på ett sådant sätt att han eller hon är ett föredöme för övrig personal. Utskottet vill ockå betona att den arbetsrättsliga lagstiftningen redan i dag ger vissa möjligheter för en arbetsgivare att vidta åtgärder mot anställda som åsidosätter sina skyldigheter i anställningen. Om ytterligare lagstiftning skulle erfordras inom området borde denna inte bara gälla Försvarsmaktens personal utan alla offentligt anställda. I fråga om totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt finns redan nu i lagen om totalförsvarsplikt möjlighet att ändra ett inskrivningsbeslut så att vederbörande inte längre är skyldig att tjänstgöra. I avvaktan på ett sådant beslut kan den totalförsvarspliktige ges sådana arbetsuppgifter så att hans åsikter inte så lätt når ut till andra vid förbandet. Utskottet anser, med stöd av det här anförda, att motionerna till sitt syfte redan är tillgodosedda varför riksdagen inte bör vidta någon åtgärd.
Personskadeskydd
I partimotion Fö52 (v) yrkande 13 förordas påpekanden som rör den pågående översynen av personskadeskyddet för pliktpersonal. Utskottet har erfarit att båda de frågor som motionärerna tar upp är under beredning i regeringskansliet. Regler om personskadeskyddet för totalförsvarspliktiga respektive för anställda i utlandsstyrkan finns i olika regelverk. Förslaget om förbättrat personskadeskydd för totalförsvarspliktiga har redan utretts (1996:18). Regeringen kan där komma till riksdagen med förslag till lagändring. För anställda i utlandsstyrkan gäller i princip de förmåner som finns för anställda i statlig tjänst. Regeringen har i förordning gjort vissa förstärkningar som rör det ekonomiska skyddet. Utskottet har erfarit att det inom regeringskansliet pågår översyn av dessa förordningsregler. Enligt utskottets mening är det viktigt att arbetet skyndsamt fullföljs och att såväl regelverk som dess tillämpning ges en mänsklig profil. Pliktpersonal och frivilliga måste fås att uppleva en trygghet i sina samhällsviktiga och stundom också internationellt betydelsefulla verksamheter, vilka kan innebära risker för liv och lem. Med det som här har anförts om personskadeskydd anser utskottet motionsyrkandet beaktat varför det inte bör bifallas av riksdagen.
Tidningen Värnpliktsnytt
En förändring av Värnpliktsnytt till att även inkludera målgruppen civilpliktiga kan innebära att tidningen mister sin identitet eftersom det är stor skillnad i tjänstgöringen mellan värnpliktiga och civilpliktiga. Utskottet har erfarit att det pågår diskussioner om en eventuell förändring av hur Värnpliktsnytt skall kunna bli en tidning för alla totalförsvarspliktiga. Utskottet har ingen erinran mot en sådan utveckling men anser inte det bör ankomma på riksdagen att uttala en mening om tidningens redaktionella profil.anser dock att det bör ankomma på regeringen och berörda myndigheter att avgöra frågan. Motion Fö10 (mp) yrkande 8 och Fö204 (s) bör därför avslås.
Vid Försvarsmakten anställd personal
Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har anfört om vid Försvarsmakten anställd personal (s. 141-149). Regeringen lämnar inga förslag till riksdagen utan redovisar endast bedömningar. Utskottet behandlar vidare motionerna Fö23 (kd kommitté) yrkande 32 och Fö201 (m parti) yrkande 15.
Regeringen
Regeringen erinrar om att den inför försvarsbeslutets första etapp anförde att personalminskningar på 3 500-4 000 yrkesofficerare och civila kunde bli aktuella i den angivna organisationsstrukturen. En tredjedel härav bedömdes vara civila. Hänsyn hade då tagits till det ökade personalbehovet som följd av internationella uppdrag, bevakningsuppgifter och ökad anpassningsförmåga på längre sikt. Särskilda avvecklingsåtgärder ansåg regeringen nödvändiga. När det gäller minskning av personal hänvisar regeringen till Försvars- maktsplanens analys av behovet av yrkesofficerare. I dag finns ca 16 200 och behovet vid försvarsbeslutsperioden är ca 14 100. Under perioden bedöms de spontana avgångarna kunna uppgå till ca 2 100 yrkesofficerare samtidigt som 1 800 behöver rekryteras. Enligt Försvarsmakten behöver särskilda avvecklingsåtgärder riktas mot yrkesofficerare med fullmakt vilka fyller 55 år senast den 31 december år 2001. Något behov att minska antalet reservofficerare föreligger inte, enligt Försvarsmakten. Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning om behovet av ett instrument som underlättar för äldre officerare att lämna sin anställning i förtid och konstaterar att Arbetsgivarverket och Försvarsmakten lämnat ett förslag till en förordning i frågan. Regeringen anser dock att det bör ankomma på parterna att reglera anställnings- och avtalsvillkoren samt att myndigheterna skall ansvara för de kostnader som följer av kollektivavtal. Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning beträffande minskningen av den civila personalen. Sålunda bedöms avvecklingsbehovet till ca 1 800 anställda. Sedan omplaceringsmöjligheterna prövats bör - i normalfallet - vederbörande sägas upp på grund av arbetsbrist. Även i detta fall bör arbetsmarknadens parter genom avtal reglera villkoren. I försvarsmaktsplanen framhålls betydelsen av en gynnsam åldersstruktur. Grunden bör nu läggas för ett mer flexibelt personalförsörjningssystem. Det kan enligt Försvarsmakten uppnås genom att andra befälskategorier än yrkes- officerare ges uppgifter inom förbandsproduktionen. Detta bedöms dock endast marginellt kunna påverka åldersstrukturen före sekelskiftet. Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning att andra personalkategorier än yrkesofficerare i större utsträckning bör kunna användas i grundorganisationen. Tidsbegränsad anställning av reservofficerare och totalförsvarspliktigt befäl kräver en regeringsförordning om inte arbetsmarknadens parter träffar avtal i frågan. Regeringen avser att ändra officersförordningen (1994:882) för att underlätta för parterna att sluta ett sådant avtal. Försvarsmakten anser att personalrörligheten bland yrkesofficerarna bör minska. En viss rörlighet är dock önskvärd. För att kunna förlänga placeringar utöver två (tre) år förordar Försvarsmakten dispens från eller ändrade regler i kommunalskattelagen så att en officer kan göra avdrag för dubbelt boende upp till fem år. Regeringen är inte beredd att föreslå en sådan förändring av kommunalskattelagen. Försvarsmakten bör ändå kunna planera för längre tjänstgöringstider för yrkesofficerare. Även i denna fråga har parterna för övrigt möjlighet att sluta avtal. När det gäller frågan om utveckling av personalens kompetens hänvisar regeringen till att den gett Försvarsmakten i samråd med Militärhögskolan i uppdrag att se över utbildningssystemet för yrkes- och reservofficerare. Av den redovisning som skett framgår att den inriktning av utbildningen som bestämdes i anslutning till 1992 års försvarsbeslut alltjämt bör gälla. Någon mer genomgripande reform av utbildningssystemet anses därför inte nödvändig. En för Försvarsmakten gemensam strukur med en tvåårig officershögskola och en ettårig krigshögskola bör införas. Som framgått i den del som behandlar utvecklingen av det militära försvarets organisation i fred avser regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över försvarets skolverksamhet. Denna utredning bör på grundval av vad Försvarsmakten föreslagit om officersutbildningen också få i uppdrag att vidare utveckla frågan om utbildningssystemet för officerare. Regeringen avser därefter att till riksdagen lämna den av försvarsutskottet efterfrågade redovisningen av en sammanhållen syn på Försvarsmaktens personalförsörjning för anställda. Enligt regeringens mening är det mycket viktigt att även den civila personalen får del av den utbildning som förmedlas vid försvarets högskolor och att den är adekvat med hänsyn till den civila personalens uppgifter i För- svarsmaktens krigs- och grundorganisation. Regeringen avser att noga följa upp Försvarsmaktens utvecklingsinsatser för den civila personalen. Regeringen ställer sig bakom försvarsmaktsplanens förslag för att öka antalet kvinnor i det militära försvaret. Regeringen förutsätter att För- svarsmakten fortsätter sitt aktiva arbete för att öka antalet kvinnliga officerare och att få dessa att stanna kvar i Försvarsmakten. Härför krävs att basen för rekrytering breddas, dvs. att fler kvinnor genomgår pliktutbildning. Informationen om möjligheterna till kvinnlig pliktutbildning bör därför förbättras. För att få fler kvinnor till officershögskolorna bör enligt regeringen de fysiska kraven till olika befattningar ses över liksom kriterierna i övrigt vid antagning. Åldersreglerna vid antagning till nivåhöjande utbildning har tidigare utgjort ett många gånger ett onödigt hinder, inte minst för kvinnor, med tanke bl.a. på familjebildning. Regeringen har därför nyligen beslutat om en ändring i officersförordningen (1994:882) som slopar ålderskraven till nivåhöjande utbildning samt att befordran får ske direkt i anslutning till sådan utbildning med godkända betyg. Denna ändring gäller såväl kvinnliga som manliga officerare.
Motionerna
Anställd personal
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö201 (m) erinras om att utskottet förutsatt (bet. 1994/95:FöU14) att frågan om befälsordningen - för såväl reserv- som yrkesofficerare - bereds på ett sådant sätt att den resulterar i en sammanhållen syn. Enligt motionärerna bör en utredning om befälsordningen snarast tillsättas för att uppfylla vad riksdagen har beslutat. Befälsordningen bör enligt motionärerna omprövas. Det nya systemet bör grundas på de positiva erfarenheterna från den nya befälsordningen (NBO) och på underlag från Försvarsmaktsofficer 2 000. Dessutom bör övervägas en ny karriärgång för yrkesofficerare som är mer koncentrerad på kontinuitet i trupputbildning och materielhantering vid lägre förband. Vidare bör yrkes- officerarnas tjänstgöringstid, pensionsålder och tjänstgöringsförhållanden övervägas ytterligare. Dessa frågor bör inte blandas ihop med utredningen om försvarets skolorganisation. Motionärerna aktualiserar också reservofficerarnas ställning och menar att det är viktigt att bl.a. se över de ekonomiska villkoren samt göra reservofficersutbildningen till en merit, inte minst för högskolestudier. Vad som anförts i motionen om utredning om befälsordning och utbildningssystem för yrkes- och reservofficerare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 15).
Civil personals kompetens
Kristdemokraterna framhåller i sin kommittémotion Fö23 (kd) att den civila personalen även i framtiden kommer att ha en betydelsefull roll inom För- svarsmakten. Det är därför viktigt att den civila personalens kompetens tas till vara och vidareutvecklas genom utbildning. Det bör också beaktas att betydelsefull civil kompetens kan gå förlorad i den omstrukturering som förestår (yrkande 32).
Utskottet
Regeringen behandlar i totalförsvarspropositionen, utan att avge förslag till riksdagen, frågan om personalminskning, åldersstruktur, personalrörlighet, utveckling av personalens kompetens, kvinnor i det militära försvaret, rasism och främlingsfientlighet samt personskador vid tjänstgöring i Försvarsmaktens utlandsstyrka. Utskottet har vid två tillfällen, senast inför försvarsbeslutets första etapp (bet. 1995/96:FöU1, s. 87), begärt en sammanhållen syn på personalförsörjningen med anställda. Utskottet kan konstatera att regeringens redovisning ännu inte ger den samlade bild som utskottet efterlyst. Utskottet har förståelse för att det komplexa området tar tid att genomlysa och att regeringen fått underlag från myndigheterna först under hösten. . Härtill kan förslag från den i det föregående nämnda skolutredningen komma att påverka personalförsörjningen. Utskottet förutsätter att regeringen, när underlag föreligger, för riksdagen redovisar den samlade syn som riksdagen har begärt. Det utredningsarbete kring den framtida skolorganisationen som regeringen aviserat bör, enligt utskottets mening, skiljas från frågorna om utbildningssystem och befälsordning för försvarets officerare. Dessa frågor bör behandlas i annan ordning inför redovisningen till riksdagen. Härav följer att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd som följd av motion Fö201 (m parti) som i yrkande 15 bl.a. förordar en omprövning av befälsordningen. Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anför om minskningen av personal och behovet av instrument för att underlätta att äldre officerare lämnar sin anställning i förtid. Utskottet anser, liksom regeringen, att det bör ankomma på arbetsmarknadens parter att i avtal reglera denna fråga liksom villkoren för övertalig civil personal. Det bör vara ett myndighetsansvar att finansiera de kostnader som följer av kollektivavtal. Utskottet delar regeringens uppfattning att andra personalkategorier än yrkesofficerare i större utsträckning bör kunna användas i grundorganisationen. Utskottet har heller ingen annan mening än regeringen beträffande behovet att också låta civil personal få adekvat utbildning vid försvarets högskolor. Den civila personalen fyller en viktig roll i Försvarsmakten. Det är viktigt att dess kompetens tas till vara och vidareutvecklas. Det anförda innebär att det som motionärerna tar upp i motion Fö23 (kd kommitté) yrkande 32 i huvudsak bör komma att bli beaktat. Motionsyrkandet bör därför inte bifallas. Utskottet har i det föregående berört kvinnor i försvaret. Utskottet förutsätter att regeringen och Försvarsmakten fortsätter sitt aktiva arbete för att öka antalet kvinnliga officerare och att få dessa att stanna kvar i Försvarsmakten.
Försvarets högskolor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i totalförsvarspropositionens avsnitt 19.5 Försvarets högskolor samt motionerna Fö23 (kd kommitté) yrkande 41, Fö38 (fp parti) yrkande 32, Fö47 (m) samt Fö318 (m kommitté).
Regeringen
Regeringen föreslår att nuvarande Militärhögskolan (MHS) samt nuvarande Försvarshögskolan (FHS) läggs ned den 31 december 1996 och den nya myndigheten Försvarshögskolan inrättas den 1 januari 1997. Regeringen erinrar inledningsvis om att frågan om hur den högre utbildningen skall bedrivas och organiseras har varit föremål för statsmakternas behandling vid ett flertal tillfällen under senare år. Efter beslut av riksdagen slogs Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola samman den 1 juni 1994 till en ny myndighet benämnd Militärhögskolan. I betänkandet Försvarets högskolor (SOU 1993:42) föreslogs även att nuvarande Försvarshögskolan skulle ingå i den nya myndigheten. Riksdagen och regeringen följde dock inte utredningens förslag i denna del. Regeringen anför nu att det i jämförelse med de överväganden som gjordes när ovan angivna utredningsförslag prövades är två faktorer som enligt regeringens mening förändrats: dels det vidgade säkerhetsbegreppet, dels Militärhögskolans nya inriktning. De avgörande faktorer som enligt regeringens uppfattning talar för att en sammanslagning av MHS och FHS skulle ge positiva effekter är totalförsvarsbegreppet, det samlade ansvaret för och det likartade behovet av utbildning av högre chefer inom totalförsvaret samt synergieffekterna av en kraftsamling av resurserna. Regeringen anser därför att Militärhögskolan och Försvarshögskolan bör läggas ned den 31 december 1996 och att det den 1 januari 1997 bör inrättas en ny högskola omfattande de bägge skolornas verksamhetsområden, som skall benämnas Försvarshögskolan. Dess huvuduppgift bör vara att genom utbildning och forskning stödja totalförsvarets kompetensuppbyggnad och chefsutveckling av såväl militär som civil personal på högre nivåer inom främst säkerhetspolitik, ledningsvetenskap, ledarskap och totalförsvar samt krigskonst med militärhistoria, militärteknik och ekonomi och logistik med avseende på försvaret. Högskolan bör dessutom ha till uppgift att garantera den vetenskapliga grunden och därmed kvalitetssäkra utbildningen vid Försvarsmaktens högskolor. Högskolan bör dessutom svara för delar av den akademiska meritvärderingen vid såväl dessa som den egna skolan. Regeringen har redan tillsatt en organisationskommitté som skall lämna förslag till verksamhetsformer och organisation för den nya Försvarshögskolan.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i Fö318 (m kommitté) att det saknas motiv för att slå ihop dessa båda väsentliga verksamheter. MHS bör vara en skola som i första hand utbildar officerare. FHS utbildar kvalificerade civila befattningshavare med ett stoff av en avsevärt mer allmängiltig och mindre yrkesinriktad karaktär. För FHS är risken att den totalförsvarsidentitet som varit skolans kännemärke i snart ett halvt sekel går förlorad. Risken finns att FHS identitet försvinner i massan av huvudsakligen nivåhöjande utbildning för officerare. MHS och FHS fungerar väl efter 1994 års skolreform. MHS ambitionsnivå har enligt motionärerna höjts och anpassingen till civil högskola har påbörjats. En ökad ?civil kontroll? av utbildningen av officerare riskerar att motverka sitt syfte och kan leda till de konsekvenser som angivits. Därför bör regeringens förslag avvisas. Folkpartiet liberalerna påpekar i Fö38 (yrkande 32) att förslaget att slå samman Militärhögskolan och Försvarshögskolan till en ny myndighet inte föregåtts av någon beredning. Militärhögskolan med ca 200 anställda är sedan den 1 juli 1994 försvarets högskola för utbildning av försvarsmaktens personal. Försvarshögskolan med ca 10 anställda anordnar kurser i totalförsvarskunskap till en bred avnämarkrets i svenskt samhällsliv, och senare år även internationellt t.ex. genom PFF och FN. Militärhögskolan vänder sig till Försvarsmakten. Försvarshögskolan vänder sig utåt. Karaktären på de båda skolorna är helt väsensskild. Förutom att förslaget inte föregåtts av någon nämnvärd beredning där syfte och inriktning preciserats, presenteras inga effektiviserings- eller rationaliseringsvinster. Förslaget bör därför avslås av riksdagen. Skulle riksdagen ändå bifalla förslaget förutsätter Folkpartiet liberalerna att den för Försvarshögskolan hittills speciella karaktären kan tillvaratas i den nya myndigheten. Kristdemokraterna erinrar i Fö23 (yrkande 41) om att den nuvarande Försvarshögskolans verksamhet är att med säkerhetspolitiken som grund ge chefer kvalificerad totalförsvarsutbildning med tyngdpunkt på samverkan. Målgruppen är bl.a. näringslivsfolk, diplomater, företrädare för frivilligorganisationer och medier samt officerare. Ledstjärnan i arbetet är att förankra det svenska totalförsvaret ute i samhället. I samband med sammanslagningen bör därför särskilt beaktas den identitet som den nuvarande Försvarshögskolan har. Detta bör kunna ske utan att en rationell organisation och verksamhet försvåras. I motion Fö47 (m) yrkas avslag på förslaget. Skälen är desamma som riksdagsmajoriteten hade i mars 1994. I propositionen saknas egentlig motivtext för att rasera den självständiga Försvarshögskolan. Regeringen borde ha kostat på sig att kontakta berörda före sitt ställningstagande. Motionären anser att något utredningsförslag att slå ihop skolorna inte synts till. I den mån det funnits har detta inte remitterats till FHS eller dess styrelse. Riksdagen föreslås således ta ställning utan underlag. Motionären framhåller FHS speciella identitet och är tveksam till om den kan bevaras om man går upp i en 20 gånger större organisation. Motionären framhåller vidare att regeringen samma dag som propositionen beslutades - utan att avvakta föregående beslut av riksdagen - tillsatte en organisationskommitté med uppgift att lämna förslag till hur den föreslagna myndigheten skall organiseras m.m.
Utskottet
Frågan om att föra samman Militärhögskolan och Försvarshögskolan övervägdes av försvarsutskottet i mars 1994. Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) föreslog i maj 1993 att de tre högskolorna Militärhögskolan, Försvarets förvaltningshögskola och Försvarshögskolan skulle slås samman. Den dåvarande regeringen redovisade i proposition 1993/94:100 bilaga 5 att det finns en principiell skillnad i inriktningen mellan å ena sidan Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola och å andra sidan Försvarshögskolan. Övervägande skäl talade, enligt regeringens uppfattning, för att Försvarshögskolan borde behållas som en självständig myndighet. Regeringens förslag blev även riksdagens beslut. Regeringen gör nu en annan bedömning. De faktorer som enligt regeringens mening talar för att en sammanslagning nu bör komma till stånd är dels det vidgade säkerhetsbegreppet, dels det likartade behovet av utbildning av högre chefer inom totalförsvaret samt en synergieffekt av att samla resurserna. I likhet med flera motionärer noterar utskottet att det nu aktuella förslaget - i motsats till tidigare riksdagsbehandling - inte föregåtts av något utredningsarbete som remitterats. Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna motsätter sig regeringens förslag. Man pekar på att karaktären på de bägge högskolorna är helt väsensskild och hyser starka farhågor för att den speciella identitet och inriktning som kännetecknar Försvarshögskolan kommer att gå förlorad vid en sammanslagning. Kristdemokraterna motsätter sig inte förslaget att föra samman högskolorna men förutsätter att den för Försvarshögskolan speciella karaktären kan tillvaratas, vilket bör kunna ske utan att en rationell organisation och verksamhet försvåras. Utskottet delar regeringens mening att det kan finnas fördelar med att föra samman utbildningen i de bägge högskolorna under en gemensam ledning. I likhet med flera motionärer anser utskottet att de två högskolorna vänder sig till skilda kategorier vilket naturligen sätter sin prägel på verksamheten. Militärhögskolans verksamhet finansieras i allt väsentligt genom avgifter från utbildningsavnämarna, enkannerligen Försvarsmakten. Militärhögskolans huvuduppgift torde således vara att svara för vidareutbildning av officerare som ett led i att nå högre befattningar inom Försvarsmakten. Försvarshögskolan, vars verksamhet finansieras av riksdagen genom ram- anslag på statsbudgeten, utbildar ledande befattningshavare - främst civila - inom totalförsvaret, inom säkerhetspolitik och samverkan inom totalförsvaret. Det finns många naturliga beröringspunkter mellan högskolorna. Utskottet vill i sammanhanget peka på att det även bör finnas ett utbildningsbehov för andra kategorier inom totalförsvaret än dem som nu i första hand utbildas vid MHS och FHS. Utskottet bedömer att det bör finnas ett behov av vidareutbildning av t.ex. civila tjänstemän inom myndigheter med omfattande totalförsvarsanknytning eller inom kommuner och landsting, inte minst mot bakgrund av kommunaliseringen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten i krig samt de vidgade uppgifter för totalförsvaret som riksdagen har beslutat om. Det behovet skulle kunna tillgodoses genom att all högre efterfrågestyrd utbildning inom totalförsvaret förs samman i en myndighet. Regeringens förslag skapar de yttre förutsättningar som skulle underlätta möjligheten att tillgodose sådana utbildningsbehov. Inom ramen för en sammanhållen högskoleledning kan sedan skapas de lösningar som kan behövas för att ta till vara olika utbildningars speciella inriktning, målsättningar och karaktär utan att rationaliteten går förlorad. Säkerhetsbegreppet har vidgats. Totalförsvaret har givits två nya uppgifter. Att medverka i internationella insatser och att förebygga och möta svåra påfrestningar i fred är nya utmanande uppgifter. Det bör rimligtvis öka efterfrågan på utbildning i säkerhetspolitik och öva samverkan mellan ledande aktörer inom totalförsvaret - verksamhet som i dag bedrivs inom Försvarshögskolan. Det är enligt utskottets mening angeläget att högre civila och militära befattningshavare inom stat, kommuner, näringsliv samt medier även fortsättningsvis attraheras av gemensam utbildning i säkerhetspolitik och totalförsvar på hög nivå. Utskottet delar därför flera motionärers önskemål om behovet att på olika sätt säkerställa att den speciella inriktning och karaktär som kännetecknar Försvarshögskolan kan bevaras. Till följd av utvecklingen i omvärlden och den vidgade synen på säkerhet har totalförsvaret fått en mer framträdande roll inom ramen för Sveriges internationella engagemang. För Försvarshögskolan har detta medfört uppdrag från regeringen att, som ett led i svenska åtaganden inom PFF och OSSE, anordna kurser om bl.a. totalförsvarskonceptet och former för civil demokratisk kontroll över de väpnade styrkorna. I denna mening har Försvarshögskolan också kommit att utgöra ett väsentligt instrument för Sveriges säkerhetspolitik. Mot bakgrund härav anser utskottet det angeläget att organisationsfrågorna får en sådan lösning som innebär dels att den del av verksamheten som vänder sig till en kvalificerad internationell deltagarkrets får en distinkt identitet, dels att utrikespolitisk kompetens kommer att finnas i verksamheten. Utformningen av verksamheten är även av stor betydelse för möjligheten att rekrytera kvalificerade lärarkrafter samt föredragshållare från utlandet. Genom att verksamheten direkt finansieras med anslag över statsbudgeten kan riksdagen och regeringen styra omfattningen och ytterst kvaliteten på utbildningen. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag med beaktande av vad utskottet nu har anfört. Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört behöver inte motionerna Fö23 (yrkande 41), Fö38 (yrkande 32), Fö47 samt Fö318 bifallas.
Materielförsörjning, forskning och försvarsindustri
För att samordna behandlingen av vissa delar i totalförsvarspropositionen har, som tidigare nämnts, utrikes- och försvarsutskottetn bildat ett tillfälligt gemensamt utskott. Detta utskott behandlar i eget betänkande frågor som rör internationellt försvarsmaterielsamarbete och vapenexport. Det sammansatta utskottet behandlar också partimotionerna Fö38 (fp) yrkande 30, Fö42 (mp) yrkande 6 och Fö52 (v) yrkande 6. Utskottet behandlar här vad regeringen i totalförsvarspropositionen har anfört om försvarets materielförsörjning och försvarsindustriella frågor (s. 150-160) samt om forskning (s. 161-164). Utskottet behandlar även motionsyrkanden som berör dessa avsnitt, nämligen Fö23 (kd kommitté) yrkande 28, Fö42 (mp parti) yrkande 17, Fö43 (mp kommitté) yrkandena 2 och 3 samt Fö501 (m kommitté) yrkandena 1, 6-8.
Regeringen
Materielförsörjning och försvarsindustri
Regeringen redovisar, utan att avge några förslag till riksdagen, sin bedömning om materielförsörjning och försvarsindustri och anför att de riktlinjer för försvarets materielförsörjning som fastställdes i försvarsbeslutets första etapp alltjämt bör gälla. Försvarsmakten och Försvarets materielverk skall på det mest kostnadseffektiva sättet tillgodose Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov. Det senaste årets utveckling har ytterligare visat på behovet av internationellt samarbete. Försvarsmakten skall av anpassningsskäl kunna genomföra en materiell förnyelse, även i tider av internationell oro. Regeringen bedömer att en sådan materiell förnyelse kan genomföras, under förutsättning att svenska myndigheter och svensk försvarsindustri ökar det internationella samarbetet. Den materiella anpassningsförmågan bör vara så generell som möjligt och ge utrymme för framtida vägval. En förutsättning härvidlag är att det finns en kunskap om hela systemet (s.k. systeminsikt) kombinerad med kompetens om delsystem inom viktiga områden. Försvarets materielförsörjning bör i allt högre utsträckning ske i nära samarbete med andra europeiska länder och med USA. Materielanskaffningsprocessen bör därför inriktas på att tillvarata de möjligheter som ett ökat internationellt samarbete medför. I anslutning till kontrollstationen år 1998 bör även göras en analys av vilka försvarsteknologiska kompetenser som krävs för att säkerställa en anpassningsförmåga. Regeringen redogör sedan för de åtgärder inom materielförsörjningen som den avser vidta. För att tillgodose kravet att Försvarsmakten skall kunna genomföra en materiell förnyelse även i tider av internationell oro avser regeringen att ge Försvarsmakten i uppdrag att reservera ytterligare ekonomiska resurser för anpassningsinriktade tekniksatsningar utöver vad som hittills har inplanerats. Sammantaget kommer Försvarsmakten att avsätta ca 550 miljoner kronor årligen till teknologisatsningar. Regeringen avser också att vidta särskilda åtgärder för att under försvarsbeslutsperioden säkerställa en inhemsk kompetes inom krut- och explosivämnesområdet. Regeringen avser att ge Försvarsmakten och Försvarets materielverk i uppdrag att för varje större materielprojekt noga pröva möjligheterna till internationellt samarbete.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser att frågan om försvarets fortsatta modernisering, och därmed dess tekniska förnyelse, tillhör det som står allra högst på dagordningen vid höstens försvarsbeslut. I kommittémotion Fö501 (m) konstateras att materielanskaffningen utgör närmare 40 % av Försvarsmaktens budget. Enligt moderat uppfattning bör inte denna andel få minska. Motionärerna anser det allvarligaste i materielhänseende vara att den förnyelse som beslutades 1992 inte följs upp med nya beställningar. Viktiga behov kommer inte att kunna täckas. Det sägs gälla nya stridsvagnar, artilleri, attackhelikoptrar, stridsfartyg och ubåtar. Motionärerna pekar vidare på att svensk försvarsindustris unika bredd och för ett litet land likaledes unik systemkompetens håller på att urholkas. Regeringen motverkar detta genom särskilda tekniksatsningar, men motionärerna anser att 550 miljoner kronor årligen är för lite. De vill att 750 miljoner kronor avsätts för ändamålet. Motionärerna framhåller vidare att den svenska modellen för upphandling av försvarsmateriel är framgångsrik, även om den kan effektiviseras ytterligare. Negativt för effektiviteten blir då de politiska ambitionerna att kortsiktigt spara genom att tänja ut betalningslinjaler och sänka leveranstakter. En bättre politisk framförhållning och fasthållande vid planerade materielköp sägs kunna bidra till en bättre ekonomi. Motionärerna varnar för en för strikt tillämpning av upphandling av försvarsmateriel i konkurrens. Man kan således inte bortse från att den svenska industrin är basen för en anpassning där krigsorganisationen skall växa och kvalitativt förbättras. Motionärerna anser således att regeringens redovisning till riksdagen av innehållet i anpassningsdoktrinen är bristfällig. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med en redovisning i denna fråga med förslag till åtgärder. Motionärerna föreslår vidare att regeringen tillkallar en parlamentarisk utredning - alternativt ger försvarsberedningen i uppgift - att göra en genomgripande översyn av förutsättningarna för den svenska försvarsindustrin och dess betydelse, särskilt i anpassningsperspektivet. Motionärerna ger i motionen förslag till vad en sådan utredning bör behandla. Motionärena hemställer att riksdagen dels som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utredning av försvarsindustrins villkor (yrkande 1), dels som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om betydelsen av teknisk förnyelse för försvarets anpassningsförmåga (yrkande 6), dels som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om redovisning av behovet av anpassningsåtgärder vad gäller försvarsindustriell kompetens (yrkande 7), dels hos regeringen begär en utredning om försvarsindustrins förutsättningar och villkor i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 8). Som framgått av det föregående anser Miljöpartiet de gröna i kommittémotion 43 (mp) att det finns flera frågor kring det svenska ubåtsprogrammet som kräver klara ställningstaganden. Regeringen föreslår att ubåtsflottan skall reduceras från tolv till högst nio ubåtar, varav två i materielberedskap. Enligt motionärerna innebär detta att marinen inte har behov av ytterligare ubåtar under ca 25 år. Motionärerna anser vidare att det vore fullkomligt orimligt att godkänna utveckling av en ny ubåt enbart för exportmarknaden, med hänsyn till att det inte kan uteslutas att Sverige någon gång i en avlägsen framtid får behov av ytterligare ubåtar. Motionärerna påpekar att försvarsberedningen bytt ut 1992 års formulering om att bibehålla utvecklingskapacitet för ?ubåtssystem? mot ?undervattens-teknik? och att därvid undervattensteknik avsåg annat än ubåtar. Totalförsvarspropositionens formulering är ?fortsatt kompetens skall säkerställas inom ubåtsområdet?. Enligt motionärerna framgår det av sammanhanget att de prioriterade baskompetenserna, där undervattenstekniken ingår, inte omfattar någon nyutvecklingskapacitet för ubåtar. Motionärerna hävdar vidare att ett samarbete mellan Kockums och ett utländskt företag om fortsatt ubåtstillverkning skulle strida mot riksdagens beslut från december 1995 i vilket framgår att ?internationellt samarbete inom materielområdet i form av gemensam anskaffning bara bör ske för sådana materielsystem där Försvarsmaktens behov bedöms kvarstå även vid förändrade förhållanden.? Sammantaget anser motionärerna det uppenbart att ett samarbete mellan Kockums och ett utländskt företag skulle strida mot både hittillsvarande praxis och mot riktlinjerna för krigsmaterielexport. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att det inte längre är ?ytterst angeläget att vi inom landet kan bibehålla nyutvecklingskapacitet för ubåtssystem? (yrkande 2), dels om att nyutvecklingskapacitet för ubåtssystem inte ingår bland de prioriterade basområdena (yrkande 3). I Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 (kd) betonas att Europas försvarsindustri står inför en ofrånkomlig strukturomvandling till följd av överkapacitet och i vissa fall bristande konkurrensförmåga. Sverige borde därför, enligt motionärerna, driva på de andra EU-medlemsländerna för att åstadkomma en organiserad omstrukturering av den europeiska krigsmaterielindustrin. Kristdemokraterna anser det angeläget att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av de konkreta åtgärder som regeringen avser vidta för att anpassa samverkansformerna mellan regeringen, myndigheterna och industrin och harmoniseringen av regelverket inom EU. Regeringen bör även utveckla det som står i propositionen att ?krav på anpassningsförmåga medför dessutom att de försvarspolitiska behoven kan behöva ges en delvis ny innebörd?. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att regeringen återkommer med konkreta åtgärder för att säkerställa försvarets materielförsörjning (yrkande 28).
Näringsutskottet
Näringsutskottet ger i sitt yttrande inledningsvis vissa sakuppgifter om den svenska försvarsindustrin. Härefter refereras två utredningar om försvarsindustrin och civila produkter. I sina ställningstaganden till vad regeringen anfört i totalförsvarspropositionen framhåller näringsutskottet att den svenska försvarsindustrins förmåga att leverera kvalificerade högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett stort säkerhetspolitiskt värde. Härtill kommer en hög industripolitisk betydelse, bl.a. i form av spridningseffekter från militär teknologi till civila produkter. Näringsutskottet finner det vidare värdefullt att behovet av försvarsteknologiska kompetenser utreds - bl.a. mot bakgrund av kravet på god anpassningsförmåga - inför 1998 års kontrollstation. För näringsutskottet framstår ett utökat internationellt samarbete som en förutsättning för den svenska försvarsindustrins överlevnad. Näringsutskottet välkomnar därför ett fördjupat europeiskt samarbete på försvarsindustriområdet. Det sägs vara angeläget att svensk försvarsindustri får delta på likvärdiga villkor i den europeiska omstruktureringen av försvarsindustrin. Näringsutskottet påminner om vad det för ett år sedan anförde om att analysera eventuella hinder som försvårar för svensk försvarsindustri att delta i främst europeisk, men även i övrig internationell samverkan. Näringsutskottet understryker vikten av att den planerade avsättningen inom totalförsvarsramen av 550 miljoner kronor årligen för teknologisatsningar verkligen blir av.
FörsvarsuUtskottet
Enligt Försvarsutskottets mening har delar näringsutskottets uppfattning att den svenska försvarsindustrins förmåga som kvalificerad leverantör av högteknologiska system har ett fortsatt stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. Att säkerställa Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning och vidmakthållande av i drift varande system utgör därför en viktig del av försvarspolitiken. Flera faktorer samverkar nu till att det blir aktuellt med en granskning av hur Försvarsmaktens materielförsörjning kan tillgodoses på bästa sätt. För det första kan de krav som ställs på att Försvarsmakten skall ha en anpasningsförmåga komma att leda till ändrade behov av försvarsindustriell kompetens och industristruktur, liksom på försvarets anskaffningsprocess. För det andra skapar den internationella avspänningen och det ökade internationella samarbetet nya förutsättningar för att bevara viktiga försvarsindustriella kompetenser, samtidigt som det nationella oberoendet får en annan innebörd. Slutligen föreligger inte de ekonomiska möjligheterna att behålla en inhemsk försvarsindustriell kompetens med dagens stora bredd. Försvarsmaktens materielanskaffning kommer framgent inte att ha sådan omfattning att den utgör en tillräcklig hemmamarknad för stora delar av den svenska försvarsindustrin. Det synes inte heller möjligt att genom särskilda satsningar bevara inhemsk kompetens annat än för ett fåtal områden. Regeringen anger att nödvändiga baskompetenser utgörs av telekrigsteknik, avancerad signaturanpassning, undervattensteknik, flygteknik (för vidmakthållande av JAS 39 Gripen) samt underhåll och vidmakthållande för de system som ingår i krigsorganisationen. Utskottet har inget att erinra häremot och vill samtidigt betona att underhåll måste kunna genomföras i Sverige i kris och krig varför kompetens härför måste finnas vid svenska myndigheter och företag. Regeringen framhåller att kraven på anpassningsförmåga inte nödvändigtvis innebär en antalsmässig utökning av redan befintliga system, utan snarare en förmåga att i en oviss framtid få tillgång till den materiel som krävs vid den aktuella tidpunkten. Den materiella anpassningsförmågan bör därför vara så generell som möjligt och ge utrymme för ett framtida vägval, till exempel mellan olika system. Utskottet delar den bedömningen. Regeringen framhåller vidare att det i framtiden är troligt att en allt större del av Försvarsmaktens materiella anpassningsförmåga kommer att utgöras av möjlighet till uppgradering och hotanpassning av befintliga system eller att standardsystem anskaffas utomlands. För att rätt kunna ta tillvara dessa möjligheter krävs såväl kvalificerad kompetens inom viktigare områden på delsystemnivå som goda kunskaper om hela system. Regeringen definierar detta som systeminsikt. Utskottet delar regeringens bedömningar även i dessa delar. Den höjning av krigsdugligheten som skall kunna ske inom ett år kan däremot inte baseras på att någon egentlig materiell förnyelse skall ske, förutom att vissa gällande kontrakt fullföljs och eventuellt forceras. Härtill kommer anskaffning av ?hyllvaror? och bränsle. I försvarsbeslutets första etapp angavs att ytterligare överväganden behövdes om behovet av kompetens inom ammunitionsindustrin. Utskottet noterar, med gillande, att regeringen avser att vidta åtgärder för att bevara inhemsk kompetens inom krut- och explosivämnesområdet. Regeringen anför i propositionen att Försvarsmakten och Försvarets materielverk anmält att en inhemsk vidmakthållandeförmåga i vissa fall riskerar att gå förlorad i början av nästa sekel. Regeringens bedömning är att de åtgärder som myndigheterna föreslagit för att bevara svensk vidmakthållandeförmåga på alla nivåer inte är ekonomiskt genomförbara inom försvars-anslaget. Regeringen gör vidare den bedömningen att det inte är en säkerhetspolitisk nackdel om försvarets materielförsörjning, inklusive delar av ett vidmakthållande, sker i nära samarbete med andra länder. Detta är redan i dagsläget ofta fallet för de system som har anskaffats utomlands. Utskottet har inte heller här någon annan mening. Utskottet ansluter sig till de synpunkter som näringsutskottet har framfört om betydelsen av ett utökat internationellt samarbete som en förutsättning för svensk försvarsindustris överlevnad. Det är sålunda angeläget att regeringen och svenska myndigheter aktivt stöttar försvarsindustrins exportansträngningar, förutsatt att dessa står i överensstämmelse med riktlinjerna för krigsmaterielexport. Regeringen anmäler att den i syfte att skapa en tillräckligt god förmåga till materiell förnyelse avser att ge Försvarsmakten i uppdrag att, inom givna resurser, skapa förutsättningar för anpassningsinriktade tekniksatsningar utöver vad som föreslås i Försvarsmaktsplanen. Försvarsmakten kommer sålunda sammanlagt att avsätta 550 miljoner kronor årligen för sådana tekniksatsningar, vilket är en ambitionshöjning med 100 miljoner kronor i jämförelse med Försvarsmaktens tidigare planering. Försvarsmakten skall bl.a., enligt regeringen, säkerställa en fortsatt kompetens under försvarsbeslutsperioden inom ubåtsområdet. Utskottet understryker, liksom näringsutskottet, vikten av att den planerade årliga satsningen med 550 miljoner kronor för teknologiutveckling. Utskottet bedömer, i likhet med regeringen, att de inplanerade materielbeställningarna, i kombination med riktade tekniksatsningar, kommer att ge Försvarsmakten en tillräcklig materiell anpassningsförmåga under försvarsbeslutsperioden. I samband med den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998 bör dock behovet analyseras av vilka försvarstekniska kompetenser som erfordras för att kunna säkerställa en anpassning. Även näringsutskottet trycker på behovet av en sådan analys. Vid samma tillfälle bör en redovisning ske av hur det internationella samarbetet har utvecklats. I kommittémotion 501 (m) yrkandena 1 och 8 föreslås, med lite olika förutsättningar, en utredning om försvarsindustrins villkor. Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående om behovet av analys av de försvarsindustriella frågorna inför kontrollstationen år 1998, anser utskottet att det som motionärerna efterfrågar kommer att bli beaktat. Motionsyrkandena bör därför inte bifallas. Med samma motiv anser utskottet att riksdagen inte heller bör bifalla kommittémotion Fö23 (kd) yrkande 28. Utskottet har i det föregående gett sin syn på betydelsen av teknisk förnyelse för försvarets anpassningsförmåga och på behovet av anpassningsåtgärder för den försvarsindustriella kompetensen. Utskottet vill tillägga att det i sammanhanget, helt naturligt, finns ett antal osäkerheter, liksom att flera frågor behöver klaras ut i det fortsatta arbetet, inte minst inför kontrollstationen år 1998. Med dessa konstateranden anser utskottet att vad som tas upp i kommittémotion Fö501 (m) yrkandena 6 och 7 är beaktat eller kommer att beaktas. Dessa motionsyrkanden bör därför inte bifallas. För att våra nuvarande ubåtssystem skall kunna fylla sin plats i krigsorganisationen krävs att vi framgent har förmåga att genomföra löpande underhåll och moderniseringar av dessa. Nyutvecklingskompetensen är sammanvävd med förmågan till underhåll och vidmakthållande. Utskottet har erfarit att det mellan Danmark, Norge och Sverige finns ett samarbete avseende eventuell anskaffning av nya ubåtar - projekt Viking. I projektet sker arbetet för närvarande på stabsnivå med syftet att undersöka möjligheterna att harmonisera berörda länders specifikationer. Med utgångspunkt i vad som anförts här och i det föregående anser utskottet att riksdagen inte bör bifalla kommittémotion Fö43 (mp) yrkandena 2 och 3.
Regeringen
FörsvarsfForskning
Regeringen redovisar i totalförsvarspropositionen, utan att avge några förslag till riksdagen, sin bedömning när det gäller forskning. Regeringen anför att behovet av försvarsforskning har ökat för området långsiktig anpassning av totalförsvarets förmåga. Försvarsmakten skall säkerställa en god beställarkompetens inom forskning och teknikutveckling. Satsningen på omvärldsanalyser och forskning inom områden av betydelse för anpassning och breddad hotbild skall utökas. Likaså skall en utökad satsning ske på forskning och analyser inom området internationella insatser. En fortsatt forskningsbevakning av utvecklingen inom A-, B- och C- stridsmedelsområdena är nödvändig. Kompetensen inom A-området skall vidmakthållas. Den snabba utvecklingen inom bioteknik och genteknik skall följas. Regeringen anger i budgetpropositionen att den avser att förlänga det nationella flygtekniska forskningsprogrammet på ungefär samma årliga nivå som hittills under den kommande treåriga forskningspolitiska beslutsperioden, varefter en förnyad utvärdering bör ske. Det nationella flygtekniska forskningsprogrammets finansiering bör, som förut, delas lika mellan staten och industrin. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner denna inriktning för det flygtekniska forskningsprogrammet.
Motionen
I mMiljöpartiet de grönas partimotion Fö42 (mp) anförs att det på många håll i världen diskuteras en ny form av vapen som har potential att kasta omkull vedertagen krigföring. Det sägs vara ?massbeskyddsvapen? (weapons of mass protection) och icke-dödande krigföring som diskuteras. FOA har forskat på området och uppges ha presenterat intressanta resultat. Tyvärr har inte Försvarsmakten prioriterat denna forskning i årets Försvarsmaktsplan. Miljöpartiet anser att forskning om icke-dödliga vapen är viktig och bör prioriteras (yrkande 17).
Utskottet
Försvarsforskningen utgör en av grunderna för att långsiktigt kunna anpassa totalförsvarets förmåga till utvecklingen i omvärlden. Utskottet delar regeringens bedömning att behovet av försvarsrelaterad forskning, teknikvärdering och teknikutveckling har ökat mot bakgrund av de säkerhetspolitiska omvärldsförändringarna. De nya hot och risker som finns inom ramen för det nya och vidgade säkerhetsbegreppet är föremål för viss forskning men samordningen inom detta område borde kunna utvecklas. Utskottet noterar härvid med tillfredsställelse att regeringen avser att tillsätta en särskild arbetsgrupp för samverkan kring forskning om nya hot och risker och dessutom ge Försvarets forskningsanstalt i uppdrag att inrätta ett s.k. nätverk. Regeringen anmäler ett nytt intressant forskningsområde, s.k. icke-dödliga vapen. Dessa utgörs av teknologier som kan medverka till att nå militära syften och samtidigt minska förluster i människoliv. Utskottet, som i samband med ett studiebesök vid Försvarets forskningsanstalt blivit orienterat om pågående forskning inom området, anser liksom regeringen att området icke- dödliga vapen är intressant. Det synes angeläget att Sverige har kunskap om bl.a. möjligheter och konsekvenser av bruket av denna typ av vapen, inte minst i samband med internationella insatser. Med anledning av att regeringen anmält att s.k. icke-dödliga vapen är ett forskningsområde anser utskottet att kommittémotion Fö42 (mp) yrkande 17 är tillgosedd och således inte bör bifallas. Utskottet anser, liksom regeringen, att Försvarets forskningsanstalt har ett särskilt ansvar att löpande bedöma utvecklingen inom A-, B- och C- stridsmedelsområdena och härvid upphätthålla och utveckla relevant och tillräcklig kunskap. Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har anfört om inriktningen av det nationella flygtekniska forskningsprogrammet och föreslår därför att riksdagen godkänner denna inriktning.
Verksamhetsområde C - Kustbevakningen och vissa nämnder
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i budgetpropositionens avsnitt 10 Verksamhetsområde C Kustbevakningen och nämnder m.m. samt i totalförsvarspropositionens avsnitt 20.4 Verksamhetsområde C - Kustbevakningen och vissa nämnder m.m. Vidare behandlar utskottet motionerna Fö42 (mp parti) yrkande 23, Fö202 (mp parti) yrkande 8 delvis, Fö309 (fp) delvis, Fö401 (s) delvis, Fö601 (kd kommitté), Fö602 (kd), Fö603 (mp), Fö604 (m).
Kustbevakningen
Kustbevakningen har till uppgift att, i enlighet med sin instruktion och andra särskilda föreskrifter, utföra sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljöräddning till sjöss.
Regeringen
Regeringen föreslår riksdagen övergripande mål för Kustbevakningen för perioden 1997-2001. Härvid föreslås att Kustbevakningen inom svenskt sjöterritorium och svensk ekonomisk zon skall bedriva övervakningsverksamhet och kontroll i syfte att begränsa brottsligheten och så att säkerheten till sjöss liksom respekten för lagar och andra föreskrifter ökar. Kustbevakningen skall bedriva miljöräddningstjänst till sjöss så att konsekvenserna till följd av olyckor och utsläpp till sjöss kan begränsas. Kustbevakningen skall även ha hög beredskap för sjöräddningstjänst och bidra till att säkerheten till sjöss ökar, människor kan räddas och följderna av personskador begränsas. Kustbevakningen skall medverka i internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll, brottsbekämpning till sjöss, miljöskydd till sjöss och annan sjöövervakning. Därvid skall särskilt beaktas behov och möjligheter avseende länderna kring Östersjön. Kustbevakningens person- och varukontroll till sjöss vid den svenska delen av EU:s yttre gräns skall hållas på en hög nivå genom en effektiv patrullering. Det skall finnas förmåga att ingripa mot varje misstänkt överträdelse av gällande bestämmelser.
Regeringen redovisar att Kustbevakningen har gjort en omvärldsanalys som visar på två faktorer som berör dess verksamhet: utvecklingen i Östeuropa och EU- medlemskapet. De växande ekonomierna och den industriella utvecklingen i de f.d. öststaterna innebär en ökande fartygstrafik i Östersjön som ställer krav på ökad övervakning från Kustbevakningen. Risken för oljeutsläpp bedöms öka. En gemensam fiskeförvaltning inom EU med strängare kontrollkrav för fisket såväl inom som utom EU har tillkommit. Den yttre gränskontrollen har ökat i omfattning efter Sveriges inträde i EU. EU:s sjögränser betraktas som tredjelandsgränser både avseende personer och varor. EU-medlemskapet innebär ett väsentligt ökat övervakningsbehov till sjöss.
Regeringen ta vidare upp vissa frågor om Kustbevakningens regionala ledningar. Regeringen föreslår att riksdagens tidigare beslut om samlokalisering av Kustbevakningens regionledning Ost med Ostkustens marinkommando till Muskö inte skall genomföras. I fortsättningen bör det ankomma på regeringen att besluta i frågor som rör lokaliseringen av Kustbevakningens regionala ledningar. Regeringen anser i fråga om det tidigare beslutet om samlokalisering av Kustbevakningens regionledning Ost med Ostkustens marinkommando till Muskö att det inte är ekonomiskt försvarbart. Det tidigare beslutet bör sålunda inte genomföras. Regeringen anser att andra lösningar bör prövas även av verksamhets- och arbetsmiljöskäl. Regeringen anser vidare att det bör ankomma på regeringen att besluta i frågor som rör lokaliseringen av Kustbevakningens regionala ledningar.
När det gäller regeringens förslag för Kustbevakningen avseende budgetåret 1997 anser regeringen att det övergripande målet för budgetåret 1997 bör var detsamma som bör gälla för Kustbevakningen under perioden 1997-2001. Regeringen föreslår att riksdagen till Kustbevakningen anvisar ett ramanslag om 394 150 000 kr.
Motionerna
Miljöpartiet de gröna framhåller i Fö42 (yrkande 23) att Kustbevakningen hör till de myndigheter som får utökad verksamhet till följd av EU-medlemskapet. Det är viktigt att den icke-militära bevakningen av våra gränser fungerar tillfredsställande, speciellt med tanke på de oljeutsläpp och den allmänna miljöskyddsbevakning som tyvärr kan förväntas skapa ytterligare arbetsbelastning för Kustbevakningen. Miljöpartiet vill i motion Fö202 (yrkande 8 delvis) anslå 35 miljoner kronor mer till Kustbevakningen än regeringen. Kristdemokraterna pekar i motion Fö601 (kd kommitté) på att EU-medlemskapet inneburit ett väsentligt ökat övervakningsbehov till sjöss. Det gäller den civila gränskontrollen, fiskekontrollen och säkerhetsarbetet. Vidare pekar man på de ökade oljetransporterna och oljeutsläppen i Östersjön. Schengensamarbetet kommer enligt Kristdemokraterna att ställa ytterligare krav på medlemsstaternas förmåga till gränskontroll. För att Kustbevakningen skall kunna svara upp mot de nya kraven föreslår motionärerna att Kustbevakningen anvisas 15 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I motion Fö309 (fp), delvis, framhålls att en nedläggning av kustbevakningsstationen i Skärhamn försvagar kustbevakningen på västkusten. Kustbevakningsstationen i Skärhamn bör därför bevaras. I motion Fö401 (s), delvis, föreslås att det skapas ett maritimt center för Bottenhavet och Bottenviken förlagt till Härnösand. Det bör ske genom en samordning av olika statliga myndigheters, t.ex. Kustbevakningens, resurser. I motion Fö602 (kd) framhålls att farvattnen utanför västkusten är de mest trafikerade i Sverige med bl.a. stora mängder miljöfarligt gods. För att Kustbevakningens beredskap och närvaro till sjöss inte skall försämras bör kustbevakningsstationen i Skärhamn inte avvecklas. I motion Fö603 (mp) förordar motionärerna att ansvaret för både miljöräddningen och för sjöräddningen samlas till en myndighet vilket enligt motionärerna bör vara till Kustbevakningen. En utredning bör tillsättas för att utreda förslaget till ändrat huvudmannaskap. I motion Fö604 (m) framhåller motionärerna att det är påkallat att se över det regelverk som styr Kustbevakningens arbete och befogenheter. Kustbevakningens roll i förhållande till övriga berörda myndigheter bör förtydligas liksom att förstärka Kustbevakningens myndighetspotens.
Utskottet
Regeringen föreslår tre olika beslut som rör Kustbevakningen:
* de övergripande målen för Kustbevakningen under perioden 1997-2001 * att ompröva riksdagsbeslutet om regionledning Ost och dess lokalisering samt att bemyndiga regeringen att framgent besluta om Kustbevakningens regionala lokalisering * ramanslag till Kustbevakningen för budgetåret 1997 på 394 150 000 kr.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till mål för Kustbevakningens verksamhet under försvarsbeslutsperioden. Regeringens förslag bör sålunda bifallas av riksdagen. Regeringen föreslår riksdagen att beslut om lokalisering av Kustbevakningens regionala organisation skall fattas av regeringen och vidare att beslutet om lokaliseringen av regionledning Ost till Muskö bör omprövas. Enligt nu gällande ordning beslutar riksdagen om den regionala organisationen. Beslut om den lokala organisationen fattas av Kustbevakningen. Utskottet anser det rimligt att beslut om den regionala organisationen bör fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Kustbevakningen. Det bör dock inte bara avse frågan om lokalisering av olika regionala enheter, utan alla frågor som rör Kustbevakningens regionala indelning. I konsekvens härmed bör även riksdagen bifalla regeringens förslag att inte genomföra beslutet om att lokalisera regionledning Ost till Muskö. Det bör därför enligt utskottet ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, på Kustbevakningen att besluta i lokaliseringsfrågan. I två motioner förordas att kustbevakningsstationen i Skärhamn behålls. Enligt vad utskottet har inhämtat är en nedläggning av denna inte nu längre aktuell. Motionerna behöver därför inte bifallas. Behovet av ett maritimt centrum i Härnösand har inte beretts. Därmed bör frågan inte prövas av riksdagen. Frågan bör först övervägas av regeringen. Motion Fö401 bör därför avslås. Två motioner berör Kustbevakningens uppgifter och beslutsbefogenheter. Den s.k. Sjöverksamhetskommittén har övervägt berörda myndigheters uppgifter och organisation för miljö- och sjöräddning och inte funnit anledning att föreslå någon ändring. Kustbevakningens myndighetsuppgifter har utvidgats genom beslut av riksdagen våren 1996 när det gäller personkontrollen. Regeringen anmäler i budgetpropositionen att frågan om att utvidga Kustbevakningens polisiära uppgifter kommer att beredas ytterligare. Utskottet anser därför att motionerna Fö603 och Fö604 bör avslås. Miljöpartiet och Kristdemokraterna vill anslå mer resurser till Kustbevakningen än regeringen bl.a. med hänsyn till EU-medlemskapet. Regeringen har i oktober 1996 uppdragit åt Kustbevakningen att analysera konsekvenserna av EU-medlemskapet för myndighetens ansvarsområde. Behovet av eventuellt ytterligare resurser skall därvid belysas. Ett beslutsunderlag som ligger i linje med motionärernas önskemål kommer sålunda att tas fram. Något uttalande av riksdagen behövs därför inte nu. Utskottet förordas därför att riksdagen anvisar ett ramanslag till Kustbevakningen om 394 150 000 kr. Mot bakgrund av vad utskottet har anfört föreslås att riksdagen bifaller regeringens förlag till mål för Kustbevakningen under försvarsbeslutsperioden, om att delegera beslutanderätten om Kustbevakningens regionala indelning med det tillägg som utskottet förordar samt om ramanslag för budgetåret 1997. Motionerna Fö42 (mp parti) yrkande 23, Fö202 (mp parti) yrkande 8 delvis, Fö309 (fp) delvis, Fö401 (s) delvis, Fö601 (kd kommitté), Fö602 (kd), Fö603 (mp) och Fö604 (m) bör inte bifallas.
Nämnder
Regeringen
Under anslaget Nämnder m.m. föreslås att utgifter finansieras för Vissa mindre nämnder, Överklagandenämnden för totalförsvaret, Totalförsvarets chefsnämnd samt Bidrag till Svenska Röda korset. Sammanlagt föreslår regeringen ett ramanslag om 7 612 000 kr.
Vissa mindre nämnder
Vissa mindre nämnder avser Riksvärderingsnämnden, de lokala värderingsnämnderna, fiskeskyddsnämnder inom Försvarsdepartementets område, Försvarsmaktens flygförarnämnd och Försvarets underrättelsenämnd. Regeringen beräknar medlen till 510 000 kr.
Överklagandenämnden för totalförsvaret
Överklagandenämnden har till uppgift att enligt vad som föreskrivs särskilt pröva överklagande av beslut som rör totalförsvarspliktiga och annan personal inom totalförsvaret. Regeringen beräknar medlen till 5 813 000 kr.
Totalförsvarets chefsnämnd Totalförsvarets chefsnämnd skall verka för samordning av viktiga centrala myndigheters verksamhet inom totalförsvaret i fred. Chefsnämnden skall särskilt följa samhällsutvecklingen i landet och verka för att de krav som totalförsvaret ställer beaktas i samhällsplaneringen. Regeringen beräknar medlen till 774 000 kr. Bidrag till Svenska Röda korset
Svenska Röda korset har i sin anslagsframställning för år 1997 hemställt om 620 000 kr för den föreslagna Delegationen för planläggning av nationella upplysningsbyråns verksamhet och ca 420 000 kr för administrationen inom Svenska Röda korset. Regeringen bedömer att tillräcklig ambition i förberedelsearbetet inom Delegationen kan uppnås med hälften av det önskade beloppet och beräknar medlen till Bidrag till Svenska Röda korset till 515 000 kr.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och till Nämnder m.m. anvisar ett ramanslag om 7 612 000 kr.
Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor
Regeringen
Kostnaderna för Statens haverikommission delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. De fasta kostnaderna betalas av Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket, Försvarsdepartementet och Försvarsmakten. Försvarsdepartementets andel beräknas utgöra 15 %. Regeringen beräknar Försvarsdepartementets andel av de fasta kostnaderna till högst 1 131 000 kr.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och till Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor anvisar ett obetecknat anslag om 1 131 000 kr.
Verksamhetsområde D - Stödverksamhet
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen behandlar i totalförsvarspropositionen under avsnitten 9 Frivillig försvarsverksamhet och 20.5 Verksamhetsområde D - Stödverksamhet och i budgetpropositionens avsnitt utgiftsområde 6 Totalförsvar, 11 Verksamhetsområde D - Stödverksamhet. Vidare behandlas motionerna Fö42 (mp) yrkande 22, Fö202 (mp) yrkande 2-3 och 5 samt yrkande 8 (delvis), Fö303 (mp), Fö502 (m), Ub10 (mp) yrkande 13, Ub255 (mp) yrkande 5 samt Ub514 (mp) yrkande 10, 39, 40 och 42.
Fortifikationsverket
Fortifikationsverket är central förvaltningsmyndighet med huvuduppgift att förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål s.k. ändamålsfastigheter. Fortifikationsverkets verksamhet finansieras med avgiftsinkomster.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 52) riksdagen att det övergripande målet för Fortifikationsverket (FortV) bör vara att fastigheterna skall förvaltas så att - god hushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås, - ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan tillhandahållas till konkurrenskraftiga villkor, - fastigheternas värden långsiktigt tas tillvara.
Fortifikationsverket skall inom ramen för de övergripande målen anpassa sin verksamhet till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Ambitionen när det gäller miljöarbetet skall i tillämpliga delar motsvara den som gäller för andra stora fastighetsförvaltare.
Regeringen föreslår vidare (budgetpropositionen yrkande 31) att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket uppta lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000 kr.
Utskottet
Utskottet har intet att erinra mot regeringens förslag till mål för Fortifikationsverket under försvarsbeslutsperioden eller låneram för investeringar. Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner förslag till mål för Fortifikationsverket och bemyndigar regeringen att låta Fortifikationsverket under budgetåret 1997 uppta lån hos Riksgäldskontoret inom en ram om 2 900 miljoner kronor för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler.
Försvarets materielverk
Försvarets materielverk (FMV) är en avgiftsfinansierad central förvaltnings- myndighet med uppgift att anskaffa, vidmakthålla och utveckla materiel och förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten samt att inom detta område stödja Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering samt materielsystemkunskap. FMV får inom sitt verksamhetsområde även tillhandahålla tjänster åt andra myndigheter än Försvarsmakten.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 53) riksdagen att det övergripande målet för Försvarets materielverk (FMV) bör vara att genom en kostnadseffektiv och säker materielanskaffning bidra till att stärka den samlade försvarsförmågan. Försvarets materielverk bör inom ramen för de övergripande målet anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Av särskild betydelse är att ytterligare förbättra affärsmässigheten i upphandlingen samt att bistå Försvarsmakten i dess planering för förmåga till anpassning. Regeringen informerar om att försvarsmakten skall tillämpa anslagsförordningen fullt ut fr. o. m. budgetåret 1997. Eftersom anslagsförordningen endast medger anslagsbelastning för prestation som faktiskt erhållits, måste Försvarets materielverk övergå till att fakturera Försvarsmakten vid slutförda prestationer. Med hänsyn till tidsförskjutningar som uppstår, medför detta ett behov av rörelsekapital för FMV, och ett minskat behov av anslagsmedel för Försvarsmakten. FMV bedömer behovet av rörelsekapital till maximalt 22 miljarder kronor. Regeringen har uppdragit åt Riksrevisionsverket att utreda FMV:s behov av rörelsekapital och konsekvenserna för bl.a. Försvarsmaktens anslagsbelastning. I avvaktan på ställningstagande till RRV:s utredning föreslår regeringen (budgetpropositionen yrkande 32) att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose FMV:s behov av rörelsekapital intill ett sammanlagt belopp om 22 miljarder kronor samt att vidta erforderliga följdändringar under budgetåret på anslaget A1 Försvarsmakten.
Utskottet
Utskottet har intet att erinra mot vad regeringen anför om mål för Försvarets materielverk under försvarsbeslutsperioden och att tillgodose FMV:s behov av rörelsekapital. Enligt utskottets mening bör det ske genom att regeringen bemyndigas ställa en kredit om högst 22 miljarder kronor hos Riksgäldskontoret till FMV. Riksdagen bör sålunda bifalla regeringens förslag till mål för Försvarets materielverk samt bemyndigar regeringen ge Försvarets materielverk en kredit hos Riksgäldskontoret inom en ram om 22 miljarder kronor för att tillgodose behovet av rörelsekapital.
Totalförsvarets pliktverk
Totalförsvarets pliktverks huvudsakliga uppgift regleras i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Totalförsvarets pliktverk har tagit över vissa uppgifter - förutom från Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen - även från länsstyrelserna, Statens räddningsverk, Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen som rör hantering av pliktpersonal. Totalförsvarets pliktverk skall mönstra, skriva in och krigsplacera totalförsvarspliktiga enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 54) riksdagen att det övergripande målet för Totalförsvarets pliktverk (TPV) bör vara att svara för att myndigheter och andra som har bemanningsansvar inom totalförsvaret får stöd och service i frågor avseende bemanning med totalförsvarspliktiga som skrivs in för värnplikt eller civilplikt. Totalförsvarets pliktverk skall inom ramen för det övergripande målet anpassa sin verksamhet till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden. Regeringen föreslår (budgetpropositionen yrkande 33) att riksdagen till Totalförsvarets pliktverk anvisar ett ramanslag om 225 484 000 kr.
Utskottet
Utskottet har intet att erinra mot vad regeringen anfört om mål för Totalförsvarets pliktverk under perioden samt om ramanslag för budgetåret 1997. Riksdagen bör sålunda godkänna vad regeringen föreslagit beträffande mål för Totalförsvarets plitktverk under försvarsbeslutsperioden samt anvisar till Totalförsvarets pliktverk ett ramanslag om 225 484 000 kr.
Försvarshögskolan
Regeringen föreslår att riksdagen beslutar att nuvarande Militärhögskolan och Försvarshögskolan läggs ned den 31 december 1996 och att en ny myndighet - benämnd Försvarshögskolan - inrättas den 1 januari 1997. Regeringen har redan tillsatt en organisationskommitté som skall lämna förslag till den nya myndighetens verksamhet och organisation. Utskottet har i ett tidigare avsnitt i detta betänkande behandlat regeringens förslag i denna del.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 55) riksdagen att det övergripande målet för Försvarshögskolan (FHS) bör vara att genom utbildning och forskning stödja totalförsvarets kompetensuppbyggnad och chefsutveckling av såväl militär som civil personal.
Regeringen föreslår vidare (budgetpropositionen yrkande 33) att riksdagen till Försvarshögskolan anvisar ett ramanslag om 18 395 000 kr.
Utskottet
Utskottet har tidigare behandlat frågan om att slå samman Militärhögskolan och Försvarshögskolan. Huvuddelen av den nya högskolans verksamhet bör liksom hittills finansieras genom avgifter. Därmed kommer verksamhetens inriktning, omfattning och karaktär att styras av avnämarna. Utskottet har intet att invända mot regeringens förlag till mål för verksamheten under försvarsbeslutsperioden. När det gäller ramanslaget till den nya högskolan anser utskottet i likhet med regeringen att det bör grundas på summan av de nuvarande anslagen till Militärhögskolan respektive Försvarshögskolan. Dessa anslag avser under innevarande budgetår att finansiera den militärhistoriska och säkerhetspolitiska forskningen vid Militärhögskolan, respektive utbildning i säkerhetspolitik och totalförsvar vid Försvarshögskolan av personal för ledande befattningar inom totalförsvaret. Regeringen föreslår ett ramanslag om 18 397 000 kr för budgetåret 1997. Utskottet vill emellertid - i förhållande till regeringen i budgetpropositionen - något precisera medelsanvändningen. Utskottet anser att anslagsmedlen under det nu aktuella budgetåret skall disponeras så att utbildningen i säkerhetspolitik och totalförsvar, av personal i ledande befattningar inom totalförsvaret, kan bedrivas i minst samma omfattning och kvalitet som vid nuvarande Försvarshögskolan. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner förslag till mål under försvarsbeslutsperioden samt anvisar till Försvarshögskolan ett ramslag om 18 395 000 kr.
Försvarets radioanstalt
Försvarets radioanstalt är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att bedriva signalspaning. Verksamheten sker enligt den inriktning som regeringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger. Försvarets radioanstalt skall också utveckla teknisk materiel och metoder som behövs för att bedriva denna verksamhet.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 56) riksdagen att det övergripande målet för Försvarets radioanstalt (FRA) bör vara att inhämta underrättelser genom signalspaning enligt den inriktning som regeringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger.
Regeringen föreslår vidare (budgetpropositionen yrkande 33) att riksdagen till Försvarets radioanstalt anvisar ett ramanslag om 423 569 000 kr.
Motionen
I motion Fö303 (mp) föreslås att ansvaret för signalspaningsfartyget Orion förs över från marinen till Försvarets radioanstalt och att medel i samband därmed omfördelas från Försvarsmakten till FRA. Motionären menar att signalspaningsverksamheten skulle kunna bedrivas effektivare genom denna åtgärd.
Utskottet
Utskottet delar motionärens syn på behovet av en effektiv signalspaningsverksamhet. Utskottet anser emellertid det naturligt att frågor av den art som motionären tar upp kommer att bli belysta och värderade i den översyn av underrättelsetjänsten som regeringen redovisat. Ett ställningstagande till frågan bör därför anstå tills regeringen har redovisat sina förslag i anledning av utredningen, varför motion Fö303 (mp) inte bör bifallas. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner förslaget till mål för verksamheten under försvarsbeslutsperioden samt att till Försvarets radioanstalt anvisas ett ramanslag om 423 569 000 kr under budgetåret.
Försvarets forskningsanstalt
Försvarets forskningsanstalt (FOA) är en i huvudsak avgiftsfinansierad myndighet med uppgift att bedriva forsknings- och utredningsarbete för totalförsvaret. Anslag från statsbudgeten utgår till området ABC-forskning och forskning för regeringens behov. FOA får även i övrigt bedriva forsknings- och utredningsarbete med inriktning mot civila tillämpningar.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 57) riksdagen att det övergripande målet för Försvarets forskningsanstalt (FOA) bör vara att med beaktande av krav på relevans och vetenskaplig kvalitet bedriva forsknings- och utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för nedrustning och internationell säkerhet.
Regeringen föreslår (budgetpropositionen yrkande 33) vidare riksdagen att till Försvarets forskningsanstalt anvisas ett ramanslag om 121 280 000 kr. Medlen avses bl.a. finansiera fortsatt bevakning av utvecklingen inom ABC-området. Kompetensen inom A-området skall vidmakthållas på nuvarande nivå. Regeringen har vidare beräknat medel för forskning inom anpassning, breddad hotbild och internationella insatser. Vidare avser regeringen ge FOA i uppdrag att vara sammanhållande för ett nätverk rörande forskning om nya hot och risker i samhället inom ramen för det vidgade säkerhetsbegreppet.
Motionerna
Miljöpartiet de gröna anser i Fö202 (yrkande 5) att forskningsområden rörande den vidgade hotbilden, tele- och informationskrigföring, bioteknik-området samt icke-dödliga vapen bör prioriteras. FOA:s kompetens bör tas till vara och komma det civila samhället till nytta. I yrkande 8 (delvis) vill Miljöpartiet anslå 30 miljoner kronor mer än regeringen. Miljöpartiet de gröna framhåller i Ub10 (yrkande 13) att FOA är den organisation som vid sidan av universiteten har den största vetenskapliga kompetensen. Det är av flera skäl intressant att behålla och utveckla FOA:s forskningsverksamhet, men bör inriktas mot att gagna det civila samhället. En verksamhet som motionärerna framhåller som intressant att behålla är kompetensen inom den sensortekniska avdelningen. Motionärerna föreslår att två pilotprojekt sätts igång avseende samspelet människa och maskin samt ett riskanalysprojekt. Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Ub514 att ytterligare 10 miljoner kronor anvisas ytterligare till FOA för forskning inom ett dyslexiprojekt (yrkande 10), att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att föreslå former för omställning av delar av FOA:s verksamhet mot civila uppgifter (yrkande 39), att berörda instanser ges i uppdrag att genomföra forskningsprojekt avseende dyslexi, utveckling av sensorteknik, människa och maskin samt ett riskanalysprojekt (yrkande 40) samt att FOA anvisas ytterligare 30 miljoner kronor för att finansiera de angivna projekten (yrkande 42). I motion Fö502 (mp) framhåller motionärerna att det är intressant att behålla FOA:s forskningsverksamhet samtidigt som verksamheten inriktas så att den i större utsträckning än nu gagnar det civila samhället. Regeringen bör därför tillsätta en utredning med uppdrag att föreslå hur forskningsverksamheten ominriktas. Enligt motionärerna bör redan nu fyra pilotprojekt inledas inom FOA. Motionärerna föreslår forskningsprojekt inom områdena dyslexi, sensorteknik, samspelet människa och maskin samt ett riskanalysprojekt. 30 miljoner kronor bör därför anvisas ytterligare för att finansiera de angivna projekten. I motion Ub255 (mp), yrkande 5, förslås att FOA anvisas ytterligare 30 miljoner kronor för forskning inom ämnet dyslexi.
Utskottet
Utskottet erinrar om att huvuddelen av den forskning som bedrivs vid Försvarets forskningsanstalt finansieras av avnämarna. Delar av forskningsverksamheten finansieras av riksdagen genom att särskilda medel anvisas på statsbudgeten. I flera motioner föreslås att FOA anvisas mer resurser än vad regeringen föreslagit för att möjliggöra forskning inom nya områden. Genom att finansiera nya forskningsprojekt kan enligt motionärerna forskningen vid FOA ominriktas. Utskottet menar - i likhet med regeringen - att FOA skall bedriva forskning och utredningsverksamhet som stöd för totalförsvaret och för nedrustning och internationell säkerhet. Försvarsforskningen skall sålunda med utgångspunkt i totalförsvarets behov av ny kunskap, bidra till att lösa totalförsvarets problem. Den forskning som riksdagen finansierar direkt över statsbudgeten skall ligga i linje med dessa ändamål. Härutöver kan försvarsforskningen på intäktsbasis ta uppdrag om dessa bidrar till att upprätthålla en bredare kompetens till nytta för försvarsforskningen. Utskottet har således inget principiellt att invända mot att FOA inleder forskning inom nya områden t.ex. av den art som aktualiseras i motionerna. Den bör emellertid då finansieras av forskningsavnämarna. Regeringen har beräknat medel för vissa nya forsknings- och utredningsinsatser över anslaget. Vissa av de nya uppgifterna är enligt utskottets bedömning i linje med vad som efterlyses i några motioner. Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört förordar utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen föreslagit angående mål för FOA under försvarsbeslutsperioden samt att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt anvisar ett ramanslag om 121 280 000 kr. Motionerna Fö202 yrkandena 5 och 8 i denna del, Ub10 (yrkande 13), Ub514 (yrkandena 10, 39, 40 och 42), Fö502 samt Ub255 (yrkande 5) bör sålunda inte bifallas.
Flygtekniska försöksantalten
Flygtekniska försöksanstalten (FFA) är en i huvudsak avgiftsfinansierad myndighet med uppgift att främja utvecklingen av flygteknik inom landet. FFA är riksmätplats för tryck enligt förordningen (1980:122) om utseendet av riksmätplatser.
Regeringen
Regeringen föreslår (totalförsvarspropositionen yrkande 58) riksdagen att det övergripande målet för Flygtekniska försöksanstalten (FFA) bör vara att främja utveckling av flygteknik inom landet.
Regeringen föreslår vidare (budgetpropositionen yrkande 33) att till Flygtekniska försöksanstalten anvisas ett ramanslag om 30 710 000 kr. FFA har begärt medel för att finansiera en ny drivanordning i en vindtunnel. Genom denna skapas möjlighet för FFA att genomföra nya prov för JAS 39 Gripen samt på sikt öka beläggningen för vindtunnelverksamheten.
Motionerna
Miljöpartiet de gröna föreslår i partimotion Fö202 (yrkande 2) att anslaget till FFA bör minskas med 5 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Vidare bör verksamheten i stället inriktas mot det övergripande målet att främja utvecklingen av reducerande utsläpp och minskat buller till följd av flygverksamhet. I partimotion Fö42 (yrkande 22) framhåller Miljöpartiet de gröna att de vill minska anslaget till FFA och inrikta sig mot det nya övergripande målet att främja utvecklingen av reducerande utsläpp och minskat buller till följd av flygverksamhet.
Utskottet
Enligt vad utskottet inhämtat beräknas ca 80 % av FFA:s verksamhet finansieras genom intäkter från olika uppdragsgivare. Verksamhetens inriktning och omfattning styrs således av uppdragsgivarnas önskemål. Den rent anslagsfinasierade verksamheten bör tillgodose behovet av långsiktig kunskapsuppbyggnad för att på sikt möta de olika uppdragsgivarnas önskemål. Motionerna Fö202 (yrkande 2) och Fö42 (yrkande 22) bör således inte bifallas av riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner förslaget om mål för FFA under försvarsbeslutsperioden samt till Flygtekniska försöksanstalten anvisar ett ramanslag om 30 710 000 kr.
Frivilliga försvarsorganisationer
Regeringen
Regeringen framhåller att de frivilliga försvarsorganisationerna utgör en viktig resurs för landets försvar. Det är en tillgång för ett land att ha ett folkförsvar där var och en bidrar efter sin förmåga. Regeringen betonar vikten av det samarbete som vissa frivilligorganisationer bedriver i Baltikum. Regeringen anser det viktigt att stödja de frivilliga försvarsorganisationernas möjlighet att öka detta samarbete. Bidrag ges som stöd till frivilliga försvarsorganisationer som anges i bilaga till förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet för den del av deras verksamhet att främja totalförsvaret som omfattar ledning/administration, försvarsupplysning och rekrytering. Regeringen föreslår att som bidrag för denna verksamhet inom organisationerna anvisas till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret ett obetecknat anslag om 98 771 000 kr. Härutöver tilldelas de frivilliga försvarsorganisationerna för sin utbildningsverksamhet medel dels från anslaget A 1 Försvarsmakten, dels från anslaget B 3 Funktionen befolkningsskydd och räddningstjänst. Det nuvarande finansieringssystemet har tillämpats under två budgetår. Regeringen avser därför att låta utvärdera om det avsedda syftet - bl.a. förbättrad mål- och resultatstyrning, stabilitet och ökad självständighet för de frivilliga försvarsorganisationerna - har uppnåtts.
Motionen
Miljöpartiet de gröna vill i motion Fö202 (yrkande 3) tilldela lika mycket pengar till anslaget som regeringen, men vill utvidga kriterierna för dem som kan få ekonomiskt bidrag. Med anledning av den vidgade hotbilden bör det göras en översyn över vilka organisationer som kunnat få bidrag från detta anslag.
Utskottet
Utskottet vill i likhet med regeringen framhålla att de frivilliga försvarsorganisationerna genom sitt starka engagemang och sin breda kompetens inom skilda områden i samhället utgör en viktig resurs för landets försvar. Genom organisationernas verksamhet ges breda medborgargrupper en chans att engagera sig i och göra en insats i totalförsvaret. De bidrar genom sin verksamhet även till en bred och djup folklig förankring av totalförsvaret genom att var och en efter sin förmåga ges möjlighet att bidra till landets försvar. Medborgarnas ideella insatser i det frivilliga försvaret tillför totalförsvaret resurser som annars skulle kräva stora ekonomiska satsningar. Det skall ses som ett uttryck för folkförsvarstanken. Genom den breddning av totalförsvarets uppgifter som nu sker bör det finnas nya och utmanande uppgifter för de frivilliga försvarsorganisationerna. Utskottet ställer sig bakom regeringens syn när det gäller frivilligorganisationernas insatser i Baltikum. Fortsatta och fördjupade insatser från deras sida i de baltiska länderna bör därför understödjas. Utskottet är medvetet om att de stora strukturella förändringar i Försvars- maktens grundorganisation som nu kommer att genomföras medför påfrestningar på många organisationers verksamhet. Det är därför av största vikt att berörda myndigheter gör stora ansträngningar för att på olika sätt fortsatt stödja organisationerna, inte minst i deras utbildningverksamhet. Genom bl.a. de regelbundna överläggningar som utskottet har med företrädare för de frivilliga försvarsorganisationerna, ges det goda möjligheter för utskottet att följa deras verksamhet och förutsättningarna för denna i olika avseenden. Utskottet har i ett tidigare sammanhang (bet. 1993/94:FöU9) framhållit att organisationernas grundläggande verksamheter, rekrytering av medlemmar och försvarsupplysning, har ett klart och tydligt egenvärde för hela totalförsvaret. Ett statligt stöd till denna verksamhet bör därför inte enbart hänföras till krigsorganisationens kvantitativa eller kvalitativa behov av utbildad personal, uan även lämnas som ett allmänt stöd till den frivilliga försvarsverksamheten. Utskottets vidhåller den uppfattningen. Regeringen aviserar en utvärdering av finansieringssystemet för de frivilliga försvarsorganisationerna. Utskottet ser en sådan utvärdering som helt naturligt, inte minst mot bakgrund av de något nya förutsättningar för deras verksamhet som det nu aktuella försvarsbeslutet kan skapa. Förslaget i motion Fö202 (yrkande 3) bör bli aktuellt att överväga i en sådan översyn, varför motionen inte bör bifallas av riksdagen. Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om de frivilliga försvarsorganisationerna. Riksdagen bör till Bidrag till de frivilliga försvars-organisationerna inom totalförsvaret anvisa ett obetecknat anslag om 98 771 000 kr.
Lagstiftning med anledning av Sveriges åtaganden enligt 1949 års Genèvekonventioner
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i totalförsvarspropositionen (s. 202 - 208) har anfört om lagstiftning med anledning av Sveriges åtaganden enligt 1949 års Genèvekonventioner.
Bakgrund
Genom ratificiering av Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konfliker och tilläggsprotokollen till konventionerna har Sverige åtagit sig vissa förpliktelser. Av artikel 122 i 1949 års Genèvekonvention angående krigsfångars behandling - krigsfångekonventionen - följer att varje stridande part vid en konflikts början och i varje fall av ockupation, skall upprätta en officiell nationell upplysningsbyrå med uppgift att dels lämna upplysningar om krigsfångar som befinner sig i den krigsförande statens våld, dels uppsamla och till vederbörande makter vidarebefordra sådana personliga värdeföremål och handlingar som krigsfångar lämnat efter sig vid hemsändande, frigivning, flykt eller dödsfall och som är av vikt för de närmast anhöriga. Var och en av de stridande parterna skall beträffande varje krigsfånge i deras våld förmedla uppgifter till sin nationella byrå. Byrån skall sedan på snabbaste sätt vidarebefordra dessa uppgifter till den centrala efterforskningsbyrån (Central Tracing Agency, CTA) som pemanent finns inrättad i Genève av Internationella röda korskommittén. Beträffande konventionerna som rör en förbättrande behandling av bl.a. sårade och sjuka i fält respektive till sjöss skall de stridande parterna även här till den officiella nationella byrån göra en rapportering om uppgifter för fastställande av identiteten av sårade, sjuka och döda. Av artikel 136 i 1949 års Genèvekonvention angående skydd för civilpersoner under krigstid - civilkonventionen - följer att varje stridande part vid uppkomsten av en konflikt och i varje fall av ockupation skall upprätta en officiell nationell byrå med uppgift att bl.a. ta emot och lämna upplysningar om skyddade personer, t.ex. civilinternerade, som befinner sig i deras våld. Den nationella byrån skall vidarebefordra upplysningarna m.m. till en central byrå. Denna centrala byrå kan vara densamma som den som skall upprättas med stöd av krigsfångekonventionen. I tilläggsprotokoll I till 1949 års Genèvekonvention åläggs de krigförande parterna en skyldighet att senast vid upphörandet av de aktiva fientligheterna lämna ut uppgifter i syfte att underlätta sökandet efter personer som av en part i konflikten har rapporterats vara saknade. Inga krav ställs dock på att denna efterforskningsverksamhet skall bedrivas av en nationell upplysningsbyrå. I tilläggsprotokoll I regleras även skyldigheten för såväl parter i en konflikt som andra fördragsslutande makter, dvs. även neutrala och icke krigförande stater, att underlätta återföreningen av familjer som skingrats till följd av väpnade konflikter och att särskilt uppmuntra det arbete som utförs inom humanitära organisationer som ägnar sig åt dessa uppgifter. Skyldigheten är inte vidare konkretiserad och något krav på att en nationell upplysningsbyrå skall delta i denna verksamhet ställs inte heller. Den verksamhet som Sverige bedömt skall bedrivas med anledning av ratificieringen av Genèvekonventionerna regleras i dag i efterforskningsförordningen (1988:1039). Av förordningen framgår att den i konventionerna angivna officiella nationella byrån skall upprättas i form av Efterforskningsbyrån för krigsfångar och civilinternerade (Efterforskningsbyrån) från den tidpunkt regeringen bestämmer. Efterforskningsbyrån har i efterforskningsförordningen även givits uppgifter som enligt Genèvekonventionerna och tilläggsprotokollen inte nödvändigtvis måste utföras av den nationella byrån. Så bl.a. har byrån i uppgift att även underlätta återförening av familjer som har skingrats till följd av väpnade konflikter, liksom att bedriva efterforskning av svenska medborgare som finns utanför Sverige eller av personer som på grund av en väpnad konflikt eller annan politisk händelse har förlorat förbindelserna med sina närstående och som har anknytning till Sverige. Enligt ett avtal mellan staten och Svenska röda korset lämnar Svenska röda korset biträde åt ett organ - EKC-delegationen - och åt Efterforskningsbyrån när den inrättas. Efterforskningsbyrån blir, enligt nuvarande ordning, vid upprättandet en direkt under regeringen lydande myndighet. Även EKC- delegationen lyder direkt under regeringen, även om Svenska röda korset genom avtal har åtagit sig att svara för delegationens sekreteriatsfunktion och att medverka vid planeringsverksamhet. I en av Försvarsdepartementet initierad översyn av EKC-delegationens arbetsformer och Efterforskningsbyråns uppgifter och organisation föreslås att de uppgifter som Sverige som stat påtagit sig genom ratificieringen av Genèvekonventionerna med tilläggsprotokoll och som enligt dessa skall utföras av en nationell upplysningsbyrå bör överföras till Svenska röda korset. Svenska röda korset åtar sig att vid behov, dvs. i situationer då folkrätten kräver det, inom sin organisation upprätta en nationell upplysningsbyrå. I översynen påpekas att det krävs lagstiftning för att ålägga kommuner och landsting skyldighet att lämna den nationella upplysningsbyrån de uppgifter som folkrätten kräver. Även sekretessreglerna behöver ses över bl.a. med anledning av arten hos de uppgifter som den nationella upplysningsbyrån skall ta emot och vidarebefordra. En informell arbetsgrupp inom regeringskansliet har arbetat fram nödvändiga lagförslag med anledning av påpekandena i översynen. Översynens förslag och lagförslagen har remissbehandlats. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot översynens förslag i sak. Vad gäller remissinstansernas yttrande över lagförslagen rörande skyldighet att lämna upplysningar m.m. har Landstingsförbundet och Överstyrelsen för civil beredskap påpekat att lagförslagens ålagda skyldigheter på bl.a. landsting och kommuner medför ökade kostnader. Lagrådet, som yttrat sig över lagförslagen, har lämnat förslagen utan erinran.
Regeringen
Regeringen föreslår - i likhet med förslagen i översynen - en ändrad organisation av upplysningsverksamheten. I propositionen sägs bl.a. att reglerna är nu sådana att en helt ny myndighet med för personalen delvis nya arbetsuppgifter skall träda i verksamhet vid höjd beredskap. Vidare att kunskapen om Efterforskningsbyråns existens och arbetsuppgifter är låg inom de myndigheter som skall lämna upplysningar till byrån. Efterforskningsbyrån har också som statlig beredskapsmyndighet, i likhet med andra sådana myndigheter, att inför ett yttre hot verka för landets möjligheter att bevara sin självständighet och sitt oberoende. Denna grundläggande inriktning kan i vissa fall komma i konflikt med den genom internationell humanitär rätt fastlagda upplysningsskyldighet som byrån har. Enligt det avtal som är under utarbetande kommer det att åligga Svenska röda korset att under krig och annan väpnad konflikt som Sverige deltar i upprätta en nationell upplysningsbyrå som Genèvekonventionerna förekriver. Enligt regeringens mening bör vidare den nationella byråns uppgifter - i förhållande till vad som gäller i dag - begränsas till att endast avse de uppgifter som folkrätten uttryckligen kräver av en sådan byrå. De uppgifter som t.ex. följer av tilläggsprotokoll I bör enligt regeringen inte utföras av en nationell upplysningsbyrå. Efterforskningsbyrån har enligt efterforskningsförordningen även haft denna typ av uppgifter. Sådana uppgifter faller dock huvudsakligen inom Svenska röda korsets traditionella verksamhetsområde och bör därmed inte vara föremål för fortsatt statlig reglering. I ett nytt avtal mellan staten och Svenska röda korset kommer beredskapsförberedelserna för en nationell upplysningsbyrå att regleras, inklusive inrättandet av en särskild delegation för förberedelsearbetet. Av avtalet avses även framgå att regeringen skall ha en ledamot i delegationen. En ny förordning som reglerar de statliga myndigheternas uppgiftsskyldighet till den nationella upplysningsbyrån kommer också att utfärdas. För att Svenska röda korset skall kunna fullgöra uppgifterna enligt vad som sägs i Genèvekonventionerna krävs att samtliga berörda organ åläggs att rutinmässigt lämna de uppgifter som den nationella upplysningsbyrån behöver när den är upprättad. Eftersom särskilt landstingen, men även i viss mån kommunerna och de kyrkliga kommunerna, kommer att få den typ av uppgifter som skall lämnas vidare skall ett sådant åläggande omfatta även dessa organ. I den delen måste skyldigheten läggas fast i lag. En sådan reglering kan lämpligen tas in i lagen om civilt försvar. Där bör också läggas fast en skyldighet för kommuner, landsting och de kyrkliga kommunerna att i fred lämna Svenska röda korset biträde för att förbereda den nationella upplysningsbyråns verksamhet. Av praktiska skäl bör uppgifterna till den nationella upplysningsbyrån kanaliseras via Totalförsvarets pliktverk såvitt avser krigsfångar och Statens invandrarverk såvitt avser övriga skyddade personer. De uppgifter som olika organ skall lämna till Totalförsvarets pliktverk respektive Statens invandrarverk kan vara av känslig natur, främst med hänsyn till den enskildes personliga integritet. Enligt 7 kap. 14 § första stycket sekretesslagen omfattas dessa uppgifter av sekretess i de fall röjandet kan medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan utlänningen och utländsk stat eller myndighet eller organisation av utlänningar. Eftersom det är fråga om känslig information kan den enskilde eller till honom närstående även i andra fall lida men av att uppgiften röjs. Regeringen anser därför att detta skydd är otillräckligt och föreslår att de uppgifter som lämnas till Totalförsvarets pliktverk och Statens invandrarverk - utöver vad som gäller enligt 7 kap. 14 § första stycket - bör omfattas av sekretess. Den som deltar i verksamheten hos den nationella upplysningsbyrån kan komma att hantera en mängd känslig information - uppgifter som normalt omfattas av utrikessekretess, försvarssekretess och sekretess med hänsyn till den personliga integriteten. Regeringen anser att det är självklart att den som deltar i eller har deltagit i denna verksamhet skall ha tystnadsplikt beträffande vad han eller hon i denna verksamhet får veta om krigsfångar och andra skyddade personer. Tystnadsplikten får dock inte hindra den nationella upplysningsbyrån från att vidarebefordra uppgifterna i enlighet med vad som följer av Genèvekonventionerna. Regeringen föreslår att denna fråga regleras i lagen om civilt försvar i det kapitel som behandlar frågan om tystnadsplikt. Enligt regeringen kommer föreslagna organisatoriska förändringar av upplysningsverksamheten enligt 1949 års Genèvekonventioner inte att medföra några ökade kostnader för staten. Vad avser rapportskyldigheten m.m. för landsting, kommuner och de kyrkliga kommunerna anser regeringen att detta kommer att medföra försumbara kostnader. Regeringen föreslår sammanfattningsvis följande. Genom ett avtal mellan staten och Svenska röda korset får röda korset i uppdrag att lösa de uppgifter som enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna skall utföras av en nationell upplysningsbyrå i Sverige. I lagen (1994:1720) om civilt försvar införs regler som medför skyldigheter för kommuner, landsting, och kyrkliga kommuner att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra personer som är skyddade enligt 1949 års Genèvekonventioner med tilläggsprotokoll. Tystnadsplikt skall gälla för den som deltar eller har deltagit i verksamhet hos den nationella upplysningsbyrån för uppgifter som han eller hon har fått om krigsfångar och andra skyddade personer. Även den bestämmelsen tas in i lagen om civilt försvar. Sekretesslagens (1980:100) bestämmelser om s.k. utlänningssekretess kompletteras med en bestämmelse som innebär att de uppgifter som Totalförsvarets pliktverk och Statens invandrarverk tar emot i ärenden angående mottagande och vidarebefordran av uppgifter m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer omfattas av sekretess. Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1997.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot regeringens föreslagna åtgärder beträffande att genom avtal mellan Svenska röda korset ge Röda korset i uppdrag att lösa de uppgifter som enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna skall utföras av en nationell upplysningsbyrå i Sverige. Inte heller har utskottet något att invända mot att det i lagen (1994:1720) om civilt försvar införs regler som medför skyldighet för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra personer som är skyddade enligt 1949 års Genèvekonventioner med tilläggsprotokoll. Likaså att tystnadsplikt skall gälla för den som deltar eller har deltagit i verksamhet hos den nationella upplysningsbyrån för uppgifter som han eller hon har fått om krigsfångar och andra skyddade personer. Utskottet anser i likhet med regeringen att även denna bestämmelse tas in i lagen om civilt försvar. Utskottet ansluter sig också till regeringens förslag att sekretesslagens (1980:100) bestämmelser om s.k. utlänningssekretess kompletteras med en bestämmelse som innebär att de uppgifter som Totalförsvarets pliktverk och Statens invandrarverk tar emot i ärenden angående mottagande och vidarebefordran av uppgifter m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer omfattas av sekretess. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om lagändringarnas ikraftträdande den 1 januari 1997.
Vissa Organisations- och styrningsfrågor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i totalförsvarspropositionens kapitel 19 Organisations- och styrningsfrågor utom avsnittet 19.5 Försvarets högskolor, som utskottet behandlar i ett annat sammanhang i detta betänkande. Vidare behandlas motion Fö38 (fp parti) yrkande 21. Utskottet senarelägger sin behandling av ett antal av de motioner som väckts i anledning av det som regeringen redovisat. Utskottet avser att behandla vissa organisations- och styrningsfrågor i ett senare sammanhang. I propositionen redovisar regeringen - utan att lämna några förslag till riksdagsbeslut - sin bedömning samt vilka åtgärder som regeringen avser vidta avseende:
* Omstruktureringen inom Försvarsdepartementets område * Styrning och uppföljning av Försvarsmakten * Styrning och finansiering av det civila försvaret * Regeringens styrning av stödmyndigheterna
Omstruktureringen inom Försvarsdepartementets område
Regeringen
Under hela 1990-talet har ett omfattande omstrukturerings- och förändringsarbete bedrivits inom Försvarsdepartementets område. Myndigheten Försvars- makten bildades den 1 juli 1994 genom en sammanslagning av knappt 100 myndigheter. Det är enligt regeringen den enskilt största omstruktureringen i modern tid inom svensk statsförvaltning. Dessutom tillkommer det förnyelsearbete som bedrivs för att utveckla mål- och resultatstyrningen samt för att anpassa den finansiella styrningen till moderna metoder. En särskild utredning (Utredningen av försvarets ledning och struktur - UTFÖR) har på regeringens uppdrag följt upp och utvärderat de genomförda strukturförändringarna. Utredningsresultatet har redovisats i ett stort antal betänkanden. Regeringens bedömning är att målen med det genomförda omstruktureringsarbetet i stor omfattning kan anses vara uppfyllda. Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits anser regeringen att det inom vissa områden emellertid måste vidtas ytterligare åtgärder för att öka graden av måluppfyllelse. De områden som enligt regeringens bedömning berörs är:
* Kostnadsminskningar inom ledningsorganisationen i fred * Styrningen och organisationen av Försvarsmakten * Ledningen av materielanskaffningen inom Försvarsmakten * Förvaltningen av försvarsfastigheter.
Regeringen avser att i 1997 års regleringsbrev ställa krav på Försvarsmakten, dels att vidta erforderliga åtgärder för att uppnå kostnadsminskningar inom ledningsorganisationen i fred, dels att utveckla redovisningssystemet. Vidare kommer styrningen att utvecklas. Försvarsmakten ges i uppdrag att lämna förslag inför 1998 års kontrollstation till framtida organisation av högkvarteret inklusive behovet av förstärkt beställarkompetens inom materielområdet. Slutligen kommer uppdrag att ges för att överföra drifts- och underhållsresurserna inom fastighetsförvaltningen till Fortifikationsverket samt att införa en totalhyresmodell.
Motionen
Folkpartiet liberalerna är i Fö38 (yrkande 21) kritiska mot att regeringen valt att skjuta förändringar av Försvarsmaktens högkvarter framför sig. Högkvarteret bör renodlas i sin ledning av krigsorganisationen respektive av produktionen. Dess förmåga att styra Försvarets materielverk bör stärkas. Motionärerna ställer sig bakom regeringens beslut att föra över resurserna för fastighetsdrift till Fortifikationsverket. Man betonar att det är angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra möjligheterna att ekonomiskt följa upp totalförsvarsmyndigheterna.
Utskottet
I likhet med regeringen konstaterar utskottet att förändringsprocessen inom utskottets ansvarsområde varit synnerligen intensiv och omfattande de senaste åren. Detta gäller i synnerhet inom Försvarsmakten. Förutom de omfattande organisatoriska och strukturella förändringarna har även statsmakternas styrning av verksamheten förändrats på ett genomgripande sätt. Det är därför förtjänstfullt att regeringen tagit initiativ till en från Försvarsmakten och regeringen fristående uppföljning och utvärdering av de genomförda reformerna. Det finns nu ett omfattande utredningsmaterial för regeringen och riksdagen som grund för fortsatta organisationsöverväganden. Utskottet ställer sig bakom regeringens ambition att fullfölja det besparingsarbete som var en av flera utgångspunkter för reformeringen av För- svarsmaktens ledning. Vidare delar utskottet regeringens bedömning att ett ställningstagande till förändringar av högkvarterets inre organisation och relationerna till Försvarets materielverk inte nu är berett och kan beslutas. Det är rimligt att ytterligare erfarenheter bör vinnas, eftersom reformerna beslutats nyligen, och att Försvarsmakten ges en aktiv medverkan. Regeringen anmäler att den avser att föra över ansvaret och resurserna för drift och underhåll av försvarsfastigheterna från Försvarsmakten till Fortifikationsverket. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det bör ankomma på regeringen att fatta beslut i ärendet. Utskottet har sålunda inget att invända mot vad regeringen redovisat i dessa frågor. Motion Fö38 (fp) yrkande 21 bör därför inte bifallas.
Styrning och uppföljning m.m. av Försvarsmakten, det civila försvaret samt av stödmyndigheterna
Regeringen
Utvecklingen av regeringens styrning och uppföljning av Försvarsmakten är ett pågående arbete. Regeringen har vid flera tillfällen informerat riksdagen om arbetet med att utveckla mål- och resultatstyrningen. Den modell som från den 1 juli 1994 har gällt för statsmakternas styrning av Försvarsmakten bygger på att statsmakterna beslutar om den säkerhets- och försvarspolitiska inriktningen samt beställer en häremot svarande krigsorganisation inom beslutad ekonomisk ram. Krigsorganisationen delas i tolv program. Ytterligare två program är gemensamma för Försvarsmakten. För varje program fastställs verksamhetsmål. Riksdagen har (bet.1994/95:FöU4, rskr. 1994/95:338) uttalat att riksdagen bör godkänna verksamhetsinriktningen inom de olika programmen. De erfarenheter av den tillämpade styrningsmodellen är enligt regeringens bedömning att den inte är helt tillfredsställande. Därför har det under Försvarsdepartementets ledning bildats en arbetsgrupp som skall vidareutveckla mål- och resultatstyrningen av och inom Försvarsmakten, och omfatta även förmåge-, produktivitets- och kostnadsramsstyrning. Därmed skärps regeringens möjligheter till uppföljning och kontroll. Regeringen redovisar i sammanhanget olika exempel på hur krav på Försvarsmaktens operativa förmåga skall kunna uttryckas. Regeringen har vidare för avsikt att bl.a. skärpa uppföljningen av de regeringsbeslutade materielprojekten. En modell med investeringsramar övervägs. Regeringen har för avsikt att hålla riksdagen informerad om hur utvecklingen av mål- och resultatstyrningen fortskrider.
När det gäller styrning, uppföljning och finansiering av det civila försvaret redovisar regeringen sin bedömning av hur arbetet bör bedrivas. Enligt regeringen bör arbetet fortsätta med att ta fram en modell så att en årlig rapport kan erhållas. Därför bör funktionsvisa resultatmått utarbetas av de funktionsansvariga myndigheterna. De funktionsansvariga myndigheternas resultatredovisningar bör utvecklas i ett funktionsperspektiv och inte bara avse den egna myndighetens resultat. En genomgripande utvärdering av en eller två funktioner bör genomföras årligen, som ett komplement till den befintliga resultatredovisningen. Vissa myndigheter bör enligt regeringens mening under året 1997 se över befintliga lagerhanteringssystem så att en korrekt tillgångsredovisning av beredskapslager kan uppnås. Regeringen anser att betydelsen av en ekonomisk planeringsram inom det civila försvaret ökar. Planeringsramen bör därför vidareutvecklas som ett avvägningsinstrument mellan olika konkurrerande resursanspråk.
Regeringen redovisar även sin syn på hur styrningen av stödmyndigheterna bör utvecklas. Stödmyndigheterna är de myndigheter som arbetar utifrån uppdrag från främst Försvarmakten, men även från andra myndigheter inom totalförsvaret samt från regeringen. Till denna kategori hör Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstalt, Flygtekniska försöksanstalten, Totalförsvarets pliktverk samt Militärhögskolan. Med några undantag är verksamheten vid dessa myndigheter till största delen avgiftsfinansierad. Regeringen framhåller att regeringens styrning av nämnda myndigheter blev otydlig i samband med att Försvarsmakten bildades. Myndigheternas verksamhet styrs numera genom de uppdrag som framför allt beställs och betalas av Försvarsmakten. Det fortsatta utvecklingsarbetet har varit inriktat på att finna förbättrade former för regeringens styrning och kontroll av myndigheterna. Detta kallar regeringen ägarstyrning. Synsättet bygger på att regeringen är koncernledning för myndigheterna och därför har ett ägaransvar för att verksamheten bedrivs produktivt och effektivt.
Utskottet
Förutsättningarna för riksdagens styrning och uppföljning av verksamheten inom totalförsvaret har påtagligt förändrats under 1990-talet. Genom att myndigheten Försvarsmakten bildades den 1 juli 1994 anvisar riksdagen medel endast till en myndighet och över ett anslag på statsbudgeten. Inom det civila försvaret har kommunerna fått en alltmer betydelsefull roll, inte minst genom att ansvaret för befolkningsskydd och räddningstjänst i krig fördes över till kommunerna den 1 juli 1995. Delar av det civila samhällets vitala infrastruktur drivs numera i aktiebolagsform och är sålunda inte en del av statsförvaltningen. Ett stort antal myndigheter inom Försvarsdepartementets område t.ex. Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Militärhögskolan finansieras i allt väsentligt genom uppdrag från Försvarsmakten och därmed påverkar verksamhetens inriktning och omfattning. Besluten om verksamheten vid dessa myndigheter har således flyttats från riksdagen till bl.a. Försvarsmakten. Den finansiella styrningen och det finansiella regelverket har inneburit att myndigheterna getts ökad ekonomisk frihet och större ansvar att disponera anvisade medel. Ansvaret för och finansieringen av investeringar i samt drift och underhåll av mark, anläggningar och lokaler har lagts om. Ansvaret för att utveckla och driva arbetsgivarpolitiken har decentraliserats även inom försvarets område. Utskottet har vid ett antal tillfällen under de senaste åren behandlat frågor som rör riksdagens insyn i och inflytande över hur verksamheten inom utskottets beredningsområde skall styras och följas upp. Senast under 1994/95 års riksmöte (bet. 1994/95:FöU4) uttalade utskottet bl. a. att:
* Det bör ankomma på regeringen - och inte Försvarsmakten - att besluta om medelsberäkningen på de olika programmen inom anslaget Försvars-makten. * Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande beträffande inriktningen av verksamheten inom de olika programmen. * Målbeskrivningarna för de olika programmen måste utvecklas ytterligare. * Redovisningen och den totala finansieringen vid de intäktsfinansierade myndigheterna behöver förbättras.
Utskottet har även i andra sammanhang uttalat sig om riksdagens förutsättningar för insyn, styrning och uppföljning av verksamheten. Genom erfarenheterna från arbetet med nu föreliggande försvarsbeslut aktualiseras en rad frågor om riksdagens beslutsroll, samt vilket underlag som riksdagen bör få. I ett antal motioner förs fram synpunkter och förslag till riksdagsbeslut i hithörande frågor. Moderata samlingspartiet har starkt kritiska synpunkter på den försvarspolitiska processen. I motionen redovisas en annan beslutsordning som borde ha tillämpats för att ge riksdagen ett bättre beslutsunderlag. Folkpartiet liberalerna har synpunkter på hanteringen av förberedelserna för försvarsbeslutet. Den proposition som nu läggs fram sägs vara långt ifrån fullgången. Viktiga områden rörande försvarets skolverksamhet, dimensioneringen av pliktfrågorna, försvarsmaterielfrågorna samt lednings- och styrsystem skjuts framför med inriktning på den aviserade kontrollstationen. Miljöpartiet de gröna lämnar många förslag till hur förberedelserna för nästa försvarsbeslut bör läggas upp. I yrkande 13 framhåller motionärerna att det inte är tillräckligt att regeringen håller riksdagen informerad om utvecklingsarbetet. Det bör vara riksdagen som bör avgöra vilka frågor som är viktiga och i vilken utsträckning riksdagen skall utöva beslutanderätt. Riksdagen bör definiera sin roll när det gäller att fördela ansvaret för styrning och uppföljning av försvaret. Utskottet bör enligt motionärerna fördjupa sitt arbete med de frågor som UTFÖR-utredningen reser. Vidare bör riksdagens inflytande över t.ex. materielanskaffningsprocessen utvecklas. Synpunkter förs även fram i motionen om hur materielanskaffningsprocessen bör läggas upp för att stärka riksdagens inflytande. Utskottet vill betona att metodiken i försvarsbeslutsförberedelserna har inneburit en ny ordning jämfört med tidigare. Försvarsbeslutet har delats upp i två etapper där tyngdpunkten lagts vid olika frågeställningar vid skilda tillfällen. Den första etappen omfattade riksdagens ställningstagande till säkerhetspolitiken, försvarspolitiken, övergripande mål och uppgifter för totalförsvaret samt om ekonomin. Den andra etappen omfattar riksdagens ställningstagande med anledning av den säkerhetspolitiska kontrollstationen, den närmare inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation och det civila försvarets funktioner. Den omfattar vidare beslut om Försvarsmaktens grundorganisation samt om verksamheten inom viktiga delområden under försvarsbeslutsperioden. Vidare har det genomförts två grundligt förberedda säkerhetspolitiska kontrollstationer som grund för de rent försvarspolitiska övervägandena. Omläggningen av den statliga budgeten har inneburit att alla statliga utgifter för totalförsvarsändamål samlats i en ekonomisk ram med en samlad beredning av alla totalförsvarsfrågor i ett riksdagsutskott. Enligt utskottet finns det nu omfattande erfarenheter i riksdagen och regeringen för att i en något mer samlad form överväga och ta ställning till framtida behov av underlag för riksdagens beslut om styrning och uppföljning. Detta gäller inte minst för de två nya huvuduppgifter som riksdagen har beslutat att totalförsvaret skall ha. Utskottet anser att dessa frågor bör behandlas samlat i ett särskilt betänkande senare under detta riksmöte. De synpunkter och förslag som förs fram i motionerna utgör viktiga bidrag i utskottets fortsatta överväganden. Utskottets beredning av - och ställningstagande till - motionerna bör därför anstå till detta tillfälle. Utskottet vill emellertid redan nu förutskicka några områden som bör tillmätas stor betydelse i det fortsatta arbetet. Sambandet mellan säkerhetspolitisk omvärldsanalys - strategiska överväganden - operativa grundprinciper och de därav följande kraven på För-svarsmaktens förmåga, samt kraven på det civila försvarets funktioner i olika avseenden behöver utvecklas ytterligare. Även när det gäller underlaget för beslut och uppföljning av materielanskaffning till och därmed teknisk förnyelse i Försvarsmakten bör processen utvecklas. Ungefär hälften av Försvarsmaktens resurser disponeras för utveckling och anskaffning av olika vapensystem. Anskaffningen av organisations- och effektbestämmande materiel får stor betydelse för Försvarsmaktens operativa förmåga, dess ekonomi och organisation under mycket lång tid. Anskaffningsbeslut har ofta betydande försvarsindustriella konsekvenser. Tidigare anvisade riksdagen medel till detta ändamål genom särskilda anslag på statsbudgeten. Den nu gällande ordningen har inte medfört att riksdagens insyn och inflytande har förbättrats jämfört med tidigare. Regeringen pekar i detta sammanhang på möjligheten av att skärpa uppföljningen av vissa materielprojekt t. ex. genom att använda investeringsramar av den typ som tillämpats för JAS 39 Gripen-projektet. Regeringen anger i propositionen att den har för avsikt att hålla riksdagen informerad om hur utvecklingen av mål- och resultatstyrningen fortskrider. Såvitt utskottet kan bedöma driver regeringen ett ambitiöst upplagt arbete med att utveckla metoderna för att styra och följa upp verksamheten inom totalförsvaret. Det är angeläget att riksdagens och regeringens respektive arbeten inom detta område samordnas. Det är utskottets strävan att ett förslag från utskottets sida som rör riksdagens behov av framtida underlag m.m. för beslut, styrning, uppföljning och utvärdering bör kunna föreläggas riksdagen under våren 1997.
Anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1997
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i budgetpropositionen, utgiftsområde 6 Totalförsvar om anslagsbeloppen inom utgiftsområdet samt motion Fö202 (mp parti), yrkande 8 - 9.
Regeringen
Regeringen hemställer i proposition 1996/97:1 Budgetproposition för år 1997, utgiftsområde 6 Totalförsvar (hemställan 33) att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslag i enlighet med regeringens förslag (tabell sid 7).
Motionen
Miljöpartiet de gröna har i Fö202 (yrkande 8) hemställs att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslag inom utgiftsområdet i enlighet med Miljöpartiets förslag. Vidare förordar motionärerna (yrkande 9) att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om den beräknade anslagsfördelningen för år 1998 och år 1999.
Utskottet
Riksdagen har den 21 november 1996 beslutat (bet. 1996/97:FiU1) att utgiftsområde 6 Totalförsvar får uppgå till högst 42 372 642 000 kr under budgetåret 1997. I flera motioner lämnas förslag till förändrade anslagsbelopp jämfört med regeringens förslag. Moderata samlingspartiet föreslår i Fö205 (mp kommitté) att till Försvarsmakten anvisas 2 374 miljoner kronor mer än regeringen, att anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser utgår och medlen förs över till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Vidare bör anslaget B 1 Civil ledning minskas med 50 miljoner kronor. Vänsterpartiet föreslår i Fö206 att anslaget A 1 Försvarsmakten reduceras med 560 miljoner kronor. Vad gäller övriga anslagsbelopp biträds regeringens förslag. Kristdemokraterna föreslår i Fö601 att till Kustbevakningen anvisas 15 miljoner mer än vad regeringen förordar. I övrigt biträds regeringens förslag. Utskottet ställningstagande till dessa motionsyrkanden behandlar utskottet i anslutning till respektive anslag. Miljöpartiet de gröna har i sin samlade anslagsfördelning (motion Fö202 yrkande 8) har förordat större anslagsbelopp till funktionen Psykologiskt försvar, Kustbevakningen och Försvarets forskningsanstalt samt mindre resurser till Försvarsmakten och Flygtekniska försöksanstalten. Utskottet föreslår för sin del samma anslagsfördelning som regeringen. Regeringens förslag till anslagsfördelning bör sålunda bifallas av riksdagen. Utskottets förslag till anslagsfördelning framgår av bilaga 1 till detta betänkande. Däremot bör anslaget C 4 Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m. föras upp som ett ramanslag. Mot den bakgrunden bör Miljöpartiets förslag i Fö202 (yrkande 8) inte bifallas. Riksdagen bör inte nu uttala sig om beräknade anslagsbelopp för budgetåren 1998 resp. 1999. Därför bör motion Fö202 (mp parti) yrkande 9, avslås av riksdagen. Under överläggningarna i utskottet har Lennart Rohdin (fp) yrkat på att anslagen fördelas på det sätt som framgår av bilaga 1 till detta betänkande.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997 att riksdagen dels med anledning av proposition 1996/97:1 (utg.omr. 6) yrkande 33 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1997 i enlighet med vad utskottet anfört (bilaga 1), dels avslår motionerna 1996/97:Fö202 yrkandena 2, 4 och 8, 1996/97:Fö205 yrkandena 9-12, 1996/97:Fö206, 1996/97:Fö502, 1996/97:Fö601, 1996/97:Ub255 yrkande 5 samt 1996/97:Ub514 yrkandena 10, 39, 40 och 42, dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 1 godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls, dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 31 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000 kr, dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 32 bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital genom att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp om 22 000 000 000 kr, dels med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 11 bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på 40 000 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger, res. 2 (fp) - delvis res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis 2. beträffande beställningsbemyndigande för materiel att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 2 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö202 yrkande 7 och 1996/97:Fö205 yrkande 1 bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, res. 1 (m) - delvis res. 4 (mp) - delvis 3. beträffande beställningsbemyndigande för anläggningar att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 3 bemyndigar regeringen att medge beställning av anslagsfinansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 327 600 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 4. beträffande bemyndigande för funktionen Civil ledning att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 4 bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar inom en kostnadsram av 157 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 5. beträffande bemyndigande för funktionen Försörjning med industrivaror att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 5 bemyndigar regeringen att för funktionen Försörjning med industrivaror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder inom en kostnadsram av 100 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 6. beträffande bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 6 och med avslag på motion 1996/97:Fö38 yrkande 28 bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning utgår för beställning av skyddsrum och ledningsplatser inom en kostnadsram av 400 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, res. 2 (fp) - delvis 7. beträffande bemyndigande för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 7 bemyndigar regeringen att för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. godkänna avtal och beställningar inom en kostnadsram av 15 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 8. beträffande bemyndigande för funktionen Telekommunikationer att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 8 bemyndigar regeringen att för funktionen Telekommunikationer godkänna avtal och beställningar avseende beredskapsåtgärder inom en kostnadsram av 200 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 9. beträffande bemyndigande för funktionen Postbefordran att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 9 bemyndigar regeringen att för funktionen Postbefordran godkänna avtal och beställningar inom en kostnadsram av 22 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 10. beträffande bemyndigande för funktionen Transporter att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 10 bemyndigar regeringen att för funktionen Transporter beställa reservbromateriel inom en kostnadsram av 10 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997, 11. beträffande ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 50 och motion 1996/97:Fö38 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 47 och 48, 1996/97:Fö42 yrkande 25, 1996/97:Fö50 yrkande 1, 1996/97:Fö52 yrkande 16 samt 1996/97:Fö201 yrkande 17 godkänner förslaget till ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden 1997-2001, res. 1 (m) - delvis res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis res. 5 (kd) - delvis 12. beträffande lag om höjd beredskap att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 1 och med avslag på motion 1996/97:Fö42 yrkande 11 antar regeringens förslag (prop. 1996/97:4, avsnitt 2.1) till lag om ändring i lagen (1992:1403) om höjd beredskap, res. 4 (mp) - delvis 13. beträffande lag om civilt försvar, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 2 och 48 dels antar regeringens förslag (prop. 1996/97:4, avsnitt 2.2) till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar, dels godkänner av regeringen förordade riktlinjer för hur upplysningsverksamheten rörande krigsfångar m.fl. skall anordnas, 14. beträffande sekretesslagen att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 3 antar regeringens förslag (prop. 1996/97:4, avsnitt 2.3) till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 15. beträffande uppgifter, helhetssyn och anpassning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 17 och 31, 1996/97:Fö31 yrkandena 4 och 5, 1996/97:Fö42 yrkande 24, 1996/97:Fö201 yrkande 4, 1996/97:Fö203 yrkande 1 och 1996/97:Fö307, 16. beträffande ledningssystemets utveckling, utom försvarsområden att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 11 i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkandena 22 och 23 och 1996/97:Fö42 yrkande 16 godkänner förslaget till ledningssystemets utveckling i denna del, res. 2 (fp) - delvis res. 4 (mp) - delvis 17. beträffande försvarsområden att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 11 i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö38 yrkande 24, 1996/97:Fö44, 1996/97:Fö50 yrkande 3, 1996/97:Fö201 yrkande 9 och 1996/97:Fö308 yrkande 2 ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försvarsområden, res. 6 (m, fp, kd) 18. beträffande mål för Försvarsmakten att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 5 och med avslag på motion 1996/97:Fö201 yrkande 5 godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarsmakten, res. 1 (m) - delvis 19. beträffande förmågan till Försvarsmaktens anpassning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 7 och 8 och 1996/97:Fö31 yrkandena 1-3, res. 2 (fp) - delvis 20. beträffande operativa lednings- och underhållsförband att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö23 yrkandena 44 och 45, 21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 22 och 23, 1996/97:Fö38 yrkandena 9 och 10, 1996/97:Fö42 yrkande 28, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 6 godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna, res. 1 (m) - delvis res. 2 (fp) - delvis res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis res. 5 (kd) - delvis 22. beträffande antalet ytstridsfartyg och ubåtar att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 25 och 26, 1996/97:Fö43 yrkande 1 i denna del 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner förslaget till inriktning av antalet ytstridsfartyg och ubåtar, res. 3 (v) - delvis res. 7 (m, kd) res. 4 (mp) - delvis 23. beträffande sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i övrigt att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 27, 1996/97:Fö27 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fö38 yrkande 12, 1996/97:Fö43 yrkandena 1 i denna del och 5, 1996/97:Fö49 yrkande 3, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för sjö- och kustförsvarsstridskrafterna i övrigt, res. 1 (m) - delvis res. 2 (fp) - delvis res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis 24. beträffande antalet stridsflygdivisioner att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 8 i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 24, 1996/97:Fö42 yrkande 34, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del godkänner förslaget till antalet stridsflygdivisioner, res. 1 (m) - delvis res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis res. 5 (kd) - delvis 25. beträffande flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 8 i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för flygstridskrafterna i övrigt, res. 1 (m) - delvis res. 2 (fp) - delvis res. 3 (v) - delvis 26. beträffande JAS 39 Gripen - delserie 3 att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1995/96:Fö17, 1995/96:Fö18, 1995/96:Fö19, 1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del, 1996/97:Fö42 yrkandena 32 och 33, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del godkänner förslaget till utveckling och anskaffning av JAS 39 Gripen delserie 3, res. 1 (m) - delvis res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis 27. beträffande JAS 39 Gripen - omdefinierad ram att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 47 godkänner förslaget till omdefinierad JAS-ram, 28. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 30 och med anledning av yrkande 15 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö17, 1996/97:Fö19 yrkande 1, 1996/97:Fö23 yrkandena 30 och 34 båda i denna del, 1996/97:Fö37, 1996/97:Fö40, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö304, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö323 dels godkänner förslaget att Skånska luftvärnskåren i Ystad läggs ned, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försvarsområden, res. 3 (v) - delvis res. 8 (m, kd) 29. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ljungbyhed att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 34 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö19 yrkande 2, 1996/97:Fö23 yrkande 29, 1996/97:Fö38 yrkande 17, 1996/97:Fö56, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del och yrkande 12 och 1996/97:Fö305 godkänner förslaget att Krigsflygskolan i Ljungbyhed läggs ned, res. 9 (m, fp, kd) 30. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ängelholm att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 16 i denna del, 1996/97:Fö42 yrkande 30 och 1996/97:Fö328, res. 10 (fp, mp) 31. beträffande Försvarsmaktens organisation i Skåne i övrigt och Blekinge att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 39 och 40 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö49 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö54 yrkandena 1-3 och 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del godkänner dels förslaget att inordna Öresunds marindistrikt i marinkommandoorganisationen, dels förslaget att inordna Karlskrona örlogsskolor i Berga örlogsskolor, 32. beträffande Försvarsmaktens organisation i Växjö, Kalmar och Jönköping att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:4 yrkandena 16 och 17 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö4, 1996/97:Fö13, 1996/97:Fö14, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö320 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försvarsområden, res. 11 (m, kd) 33. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västsverige att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 26 och med anledning av yrkande 19 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö15 yrkande 1 och 2, 1996/97:Fö20, 1996/97:Fö22 yrkande 3, 1996/97:Fö23 yrkandena 30 och 34 båda i denna del, 1996/97:Fö25, 1996/97:Fö27 yrkande 1, 1996/97:Fö38 yrkande 15 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fö314 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö321 och 1996/97:Fö322 dels godkänner förslaget att Älvsborgsbrigaden i Borås läggs ned, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försvarsområden, res. 12 (m, kd) res. 13 (m) 34. beträffande Försvarsmaktens organisation i Skövde och Karlstad att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 13 och 37 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö3, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del och 1996/97:Fö53 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del godkänner dels förslaget att Västra arméfördelningen i Skövde läggs ned, dels förslaget att inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum, res. 3 (v) - delvis 35. beträffande Försvarsmaktens verksamhet i Karlsborg att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö30, res. 14 (m, fp,mp) 36. beträffande Försvarsmaktens organisation på Gotland att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 15 i denna del, 1996/97:Fö42 yrkande 27 och 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis 37. beträffande Livgrenadjärbrigaden och försvarsområdet i Linköping att riksdagen bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 25 och med anledning av yrkande 20 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö8 yrkandena 1 och 3, 1996/97:Fö23 yrkandena 30 och 34 båda i denna del, 1996/97:Fö29 yrkandena 1 och 3, 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna del, 1996/97:Fö50 yrkandena 5 och 8, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö326 yrkandena 1 och 2 dels godkänner förslaget att Livgrenadjärbrigaden i Linköping läggs ned, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försvarsområden, res. 15 (m, kd) 38. beträffande Försvarsmaktens organisation i Linköping i övrigt, Enköping och Södertälje att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 14, 28, 31, 32 och 38 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö5, 1996/97:Fö8 yrkandena 2 och 4, 1996/97:Fö18, 1996/97:Fö29 yrkandena 2 och 4, 1996/97:Fö41, 1996/97:Fö50 yrkandena 4, 6, 7 och 9, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del, 1996/97:Fö326 yrkande 3 och 1996/97:Fö329 godkänner dels förslaget att Mellersta arméfördelningen i Linköping läggs ned, dels förslaget att Svea artilleriregemente i Linköping läggs ned, dels förslaget att Svea ingenjörkår i Södertälje läggs ned, dels förslaget att Svea trängkår i Linköping läggs ned, dels förslaget att inrätta Arméns taktiska centrum i Enköping, res. 1 (m) - delvis 39. beträffande Upplands flygflottilj att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 31 och 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis 40. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i övrigt, Falun och Gävle att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 36 och med anledning av yrkandena 18 och 21 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö16, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö34, 1996/97:Fö42 yrkande 26, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del och 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del dels godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försvarsområden, res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis res. 16 (m, kd) 41. beträffande Försvarsmaktens organisation i Söderhamn att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 33 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö11 yrkandena 1-4, 1996/97:Fö35, 1996/97:Fö38 yrkande 16 i denna del, 1996/97:Fö42 yrkande 29, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del och 1996/97:Fö317 godkänner förslaget att Hälsinge flygflottilj i Söderhamn läggs ned, res. 17 (m, fp, v, mp) 42. beträffande Försvarsmaktens organisation i Östersund att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 12 och 29 och med anledning av yrkande 22 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö28, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö45, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö330 dels godkänner förslaget att Nedre Norra arméfördelningen i Östersund läggs ned, dels godkänner förslaget att Norrlands artilleriregemente i Östersund läggs ned, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försvarsområden, res. 1 (m) - delvis res. 5 (kd) - delvis 43. beträffande Försvarsmaktens organisation i Umeå att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 27 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö6, 1996/97:Fö23 yrkande 30 i denna del, 1996/97:Fö32, 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna del, 1996/97:Fö39, 1996/97:Fö46, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del och 1996/97:Fö313 godkänner förslaget att Lapplandsbrigaden i Umeå läggs ned, res. 18 (m, kd) 44. beträffande Försvarsmaktens organisation i Boden, Kalix och Kiruna att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 23 och 24 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö26 och 1996/97:Fö804 godkänner dels förslaget att försvarsområdesstaben i Kiruna läggs ned, dels förslaget att försvarsområdesstaben i Kalix läggs ned, 45. beträffande förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation i övrigt att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 30 i denna del, 1996/97:Fö50 yrkande 2 och 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del, res. 1 (m) - delvis res. 5 (kd) - delvis 46. beträffande Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 42 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 13 godkänner förslaget till omfattning av Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering av däri ingående organisationsenheter, res. 1 (m) - delvis res. 2 (fp) - delvis 47. beträffande Försvarsmaktens helikopterflottilj att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 35 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö12, 1996/97:Fö22 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö23 yrkande 42, 1996/97:Fö38 yrkande 11, 1996/97:Fö51, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö306, 1996/97:Fö309 i denna del, 1996/97:Fö312 och 1996/97:Fö314 yrkande 3 godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen, res. 2 (fp) - delvis res. 3 (v) - delvis 48. beträffande sjuktransporter med helikopter att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö38 yrkande 31, res. 2 (fp) - delvis 49. beträffande bevakningsplutoner att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 44 godkänner förslaget om förberedelser för införande av särskilda bevakningsplutoner, 50. beträffande Försvarsmaktens internationella kommando att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 41 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö1, 1996/97:Fö7 och 1996/97:Fö55 godkänner förslaget att omorganisera SWEDINT till Försvarsmaktens internationella kommando i Södertälje, res. 1 (m) - delvis - villk. 51. beträffande verksamheten vid det internationella kommandot att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö42 yrkandena 14 och 15, 1996/97:Fö23 yrkandena 35, 36 och 39 och 1996/97:Fö324, res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis 52. beträffande maritimt centrum för internationell verksamhet i Karlskrona att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö48, 53. beträffande civil trafikflygarutbildning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö315 yrkandena 1-3 och 1996/97:Fö316, 54. beträffande förbud mot antipersonella minor att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 43 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 43, 1996/97:Fö42 yrkandena 18 och 19, 1996/97:Fö52 yrkandena 14 och 15 och 1996/97:Fö201 yrkande 16 godkänner förslaget om ett totalförbud mot användning av antipersonella minor i det svenska försvaret, res. 1 (m) - delvis res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis 55. beträffande minröjningscentrum att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö21 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö33 och 1996/97:Fö325 yrkandena 1-4, 56. beträffande förvaring av vapen att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö42 yrkande 20, 57. beträffande mark, anläggningar och lokaler att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4, yrkandena 45 och 46 samt med avslag på motion 1996/97:Fö23 yrkande 46 dels bemyndigar regeringen att vid försäljningstillfället nedsätta statskapitalet avseende mark, anläggningar och lokaler med det bokförda värdet på sådana objekt som skall avvecklas till följd av riksdagens beslut om reducering av Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation, dels godkänner vad regeringen förordar om försäljningsintäkterna som uppstår som en följd av avvecklingen, 58. beträffande inriktning av Försvarsmaktens program under budgetåret 1997 att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 13-27 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö202 yrkande 1, 1996/97:Fö205 yrkandena 2-8 och 1996/97:Fö206 i denna del godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för programmen 1-15, 59. beträffande det civila försvarets inriktning att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 10 godkänner regeringens förslag till inriktning av planeringen för det civila försvaret, 60. beträffande civila internationella insatser att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö23 yrkande 18, 61. beträffande mål för funktionerna inom det civila försvaret att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 51 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 20 och 21, 1996/97:Fö38 yrkande 29, 1996/97:Fö42 yrkande 21, 1996/97:Fö52 yrkande 7 och 1996/97:Fö404 godkänner regeringens förslag till mål för funktionerna inom det civila försvaret, res. 2 (fp) - delvis res. 4 (mp) - delvis 62. beträffande vissa frågor rörande räddningstjänsten i fred att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö701, 1996/97:Fö702, 1996/97:Fö704, 1996/97:Fö706, 1996/97:Fö707 och 1996/97:Jo795 yrkande 1, 63. beträffande mål för Statens räddningsverk att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 28 godkänner regeringens förslag till mål för Statens räddningsverk, 64. beträffande militär plikttjänstgöring att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fö38 yrkandena 25 och 26, 1996/97:Fö301, 1996/97:Fö302 och 1996/97:Fö310, res. 2 (fp) - delvis res. 4 (mp) - delvis res. 19 (fp, kd) 65. beträffande civila beredskapsstyrkor att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkandena 2-4, 1996/97:Fö38 yrkande 27, 1996/97:Fö201 yrkande 14 och 1996/97:Fö401 i denna del, res. 4 (mp) - delvis res. 20 (m, fp) 66. beträffande förmåner att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 9 och 1996/97:Fö52 yrkande 11, res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis 67. beträffande inskrivning och avgångar att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 5, 1996/97:Fö23 yrkande 33 och 1996/97:Fö402, 68. beträffande vapenfri tjänst att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkandena 6 och 7, 1996/97:Fö36, 1996/97:Fö52 yrkande 12 och 1996/97:Fö403, res. 3 (v) - delvis res. 4 (mp) - delvis 69. beträffande meritvärdering att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fö311 och 1996/97:Fö805, 70. beträffande rasism och främlingsfientlighet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkandena 10 och 11, 1996/97:Fö42 yrkande 35 och 1996/97:Fö327, res. 4 (mp) - delvis 71. beträffande personskadeskydd att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö52 yrkande 13, 72. beträffande tidningen Värnpliktsnytt att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 8 och 1996/97:Fö204, 73. beträffande anställd personal att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 32 och 1996/97:Fö201 yrkande 15, 74. beträffande försvarets högskolor att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 49 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 41, 1996/97:Fö38 yrkande 32, 1996/97:Fö47 samt 1996/97:Fö318 godkänner vad regeringen föreslagit om försvarets högskolor, res. 21 (m, fp) 75. beträffande materielförsörjning och försvarsindustri att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 28, 1996/97:Fö43 yrkandena 2 och 3 och 1996/97:Fö501 yrkandena 1 och 6-8, res. 22 (m, fp) 76. beträffande försvarsforskning att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 12 och med avslag på motion 1996/97:Fö42 yrkande 17 godkänner att det nationella flygtekniska forskningsprogrammet får fortsätta på samma nivå som hittills under den treåriga forskningspolitiska be- slutsperioden, res. 4 (mp) - delvis 77. beträffande Kustbevakningen att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 29 och 30 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 23, 1996/97:Fö309 i denna del, 1996/97:Fö401 i denna del, 1996/97:Fö602, 1996/97:Fö603 och 1996/97:Fö604 godkänner dels det av regeringen angivna målet för perioden 1997-2001 för Kustbevakningen, dels vad regeringen förordat om tidigare beslut om lokalisering av Kustbevakningens Regionledning Ost, dels vad utskottet anfört om befogenheten att i fortsättningen besluta i frågor som rör Kustbevakningens regionala indelning, 78. beträffande Fortifikationsverket att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 52 godkänner regeringens förslag till övergripande mål för Fortifikationsverket, 79. beträffande Försvarets materielverk att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 53 godkänner regeringens förslag till övergripande mål för Försvarets materielverk, 80. beträffande Totalförsvarets pliktverk att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 54 godkänner regeringens förslag till övergripande mål för Totalförsvarets pliktverk, 81. beträffande Försvarshögskolan att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 55 godkänner regeringens förslag till övergripande mål för Försvarshögskolan, 82. beträffande Försvarets radioanstalt att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 56 och med avslag på motion 1996/97:Fö303 godkänner regeringens förslag till övergripande mål för Försvarets radioanstalt, 83. beträffande Försvarets forskningsanstalt att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 57 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö202 yrkande 5 och 1996/97:Ub10 yrkande 13 godkänner regeringens förslag till övergripande mål för Försvarets forskningsanstalt, res. 4 (mp) - delvis 84. beträffande Flygtekniska försöksanstalten att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 58 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 22 godkänner regeringens förslag till övergripande mål för Flygtekniska försöksanstalten, 85. beträffande Frivilliga försvarsorganisationer att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö202 yrkande 3, 86. beträffande omstrukturering inom Försvarsdepartementets område att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö38 yrkande 21, res. 2 (fp) - delvis 87. beträffande beräknade anslagsbelopp för budgetåren 1998 och 1999 att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö202 yrkande 9.
Stockholm den 28 november 1996
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Anders Svärd (c), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd).
Reservationer
1. Moderata samlingspartiets försvarspolitik (reservation mom. 2, 11, 18, 21, 23, 24, 25, 26, 38, 42, 45, 46, 50 och 54)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför:
1996 års försvarsbeslut, genomdrivet av Socialdemokraterna och Centerpartiet gemensamt, blir ett nedrustningsbeslut. De sänkta ambitionerna, den lägre beredskapen, den uttunnade materielprofilen och det lilla antalet förband försämrar det svenska försvarets möjligheter att i framtiden stödja Sveriges säkerhetspolitik. Återkommande har argument framförts som innebär att 1995 och 1996 års nedrustning görs till följd av de stora säkerhetspolitiska förändringarna på vår kontinent sedan år 1989. Ingenting kan vara felaktigare. 1992 års försvarsbeslut tog dessa förändringar till intäkt för kraftiga förändringar av det svenska försvaret. Ambitionsnivån sänktes och antalet förband minskades under det att resurserna förstärktes för att i någon mån kunna ta igen det materiella förfall som drabbat främst markstridskrafterna efter försvarsbesluten 1968 och 1972. Utskottsmajoritetens förslag bygger sålunda på felaktiga föreställningar om förändringarna i omvärlden. Moderata samlingspartiet har senast till betänkande 1996/97:UFöU1 fogat reservationer och särskilda yttranden avseende den säkerhetspolitiska utvecklingen. Sammantaget ser vi utvecklingen i Ryssland i ett bredare perspektiv än majoriteten och anser att detta tillsammans med de allvarliga förändringar som överenskommits i tillämpningen av 1990 års avtal om konventionella stridskrafter i Europa (CFE-avtalet) motiverar större försvarsansträngningar. Trots förhoppningar om en fredlig och demokratisk utveckling i Ryssland menar vi att vår säkerhetspolitik måste ha instrument också för att möta möjliga, även mindre sannolika, händelseutvecklingar. Utan tvekan är det också så att Moderata samlingspartiet har en syn på betydelsen av militära maktmedel som något skiljer sig från majoriteten. Sveriges förmåga att bidra till stabilitet och säkerhet, inte minst i Östersjöområdet, kan inte ses isolerad från våra militära möjligheter att bidra till krishantering och vår förmåga att hävda vår territoriella integritet. Sålunda underminerar den nu genomdrivna försvarspolitiken Sveriges möjligheter att spela den viktiga roll för utvecklingen i vårt närområde om vilken de politiska partierna, Miljöpartiet undantaget, är överens. Att våra grannländer hittills intagit en annan hållning i synen på betydelsen av militär styrka även i framtiden stärker ytterligare bilden av Sverige som ett unikum i Östersjöområdet. 1992 års försvarsbeslut innebar många smärtsamma omställningar för främst det militära försvaret. Nedläggningar av förband i grundorganisationen tvingades fram av den absoluta nödvändigheten att förnya försvaret materiellt. Under det kanske inte heltäckande men ändå talande mottot ?smalare men vassare? påbörjades en moderniseringsprocess av försvaret som saknar motstycke under 1900-talet. Den kanske allvarligaste kritiken mot det majoritetsförslag som nu ligger på riksdagens bord är att denna förnyelseprocess tappar fart och i många stycken avstannar under den kommande försvarsbeslutsperioden 1997-2001. Vad avser den materiella förnyelsen innebär majoritetens förslag att delar av den år 1992 planerade förnyelsen fullföljs under det att annat läggs på ?hyllan?. Förutom fullföljandet av JAS 39 Gripen-projektet, som också det stympats, finns heller inga viktiga projekt runt hörnet. Det gör också framtiden för svensk försvarsindustri än mer osäker. En av de uppgifter som lanserades i 1992 års försvarsbeslut trycker regeringen extra hårt på i sitt förslag till beslut, nämligen anpassningsfilosofin. Utskottet har gemensamt funnit anledning att kritisera regeringen för dess oförmåga att i tid till det som avses vara ett heltäckande beslut i försvarsfrågan denna höst presentera ett förslag till anpassningsdoktrin där svaga punkter i uppbyggnadsprocessen av ökad och förändrad förmåga noga pene-trerats. De konkreta förslag som framlagts är oförvitliga men otillräckliga. Enligt vår uppfattning, som delas av Folkpartiet, bör 750 miljoner kronor årligen avsättas till forskning och teknikförsörjning i stället för det av regeringen föreslagna beloppet 550 miljoner kronor. Det är en konkret åtgärd som till en del kan förstärka möjligheterna att tillämpa ett anpassningskoncept som ännu är behäftat med stora osäkerheter. Även i övrigt behandlas de försvarsindustriella frågorna, utöver de skrivningar utskottet kommit överens om, i en för Moderaterna och Folkpartiet gemensam reservation vars syfte till en del är att bibehålla kvalitetsprofilen från 1992 års försvarsbeslut. Vad gäller de ekonomiska avvägningar som gjorts så förespråkar vi att 1992 års försvarsbeslut fullföljs även i ekonomiska termer. En totalram för försvaret som är 19,7 miljarder kronor högre möjliggör ett i många viktiga hänseenden starkare försvar. I debatten hävdas stundom att de 10 % som skiljer regeringen och Moderaterna inte innebär att försvaret nämnvärt påverkas. Verkligheten är att det förslag som Moderata samlingspartiet lagt fram innebär att försvaret kan göras långt starkare än vad bara påslaget procentuellt innebär. 19,7 miljarder kronor mer till försvaret under perioden 1997-2001 ökar i en helt annan utsträckning försvarets styrka än motsvarande summa inom den ram regeringen föreslår, eftersom dessa pengar i större utsträckning vidmakthåller arvet. Möjligheterna till dels framåtriktad förnyelse, dels åtgärder för att realisera den anpassningsfilosofi som riksdagen anslutit sig till ökar kraftigt med vårt förslag. Genom att föreslå en 10 miljarder kronor högre ram för Försvarsmaktens materielbeställningar efter år 1997 skapas utrymme för materiell förnyelse. Detta ger också nya framåtriktade beställningar till en hårt trängd försvarsindustri. Konkret anser vi att den större ekonomiska ram vi föreslår bör fördelas med i stort lika delar till nyanskaffning av materiel och fler förband. Därför föreslår vi att regeringen bemyndigas att medge beställningar av materiel inom en kostnadsram som är 10 miljarder kronor högre efter 1997 än regeringens förslag. Sålunda bör partimotion Fö205 (m) yrkande 1 om beställningsbemyndigande bifallas. Den moderata synen på försvarsindustrins framtid utvecklas vidare i en med Folkpartiet gemensam reservation (reservation 22).
Mål för Försvarsmakten
Den principiella frågan om målen för försvaret har behandlats av riksdagen i försvarsbeslutet 1995. I detta fördes uppgifterna att delta i internationella insatser och att kunna möta nationella påfrestningar i fred upp till samma nivå som de traditionella uppgifterna för det militära försvaret. Enligt vår uppfattning är och förblir Försvarsmaktens huvuduppgifter att möta väpnat angrepp och att säkra Sveriges territoriella integritet. De av regeringen föreslagna uppgifterna är viktiga, men inte av samma dignitet som väpnat angrepp och värnet av territoriell integritet. Regeringens förslag till mål för Försvarsmakten bör sålunda avslås och partimotion Fö201 (m) yrkande 5 bifallas.
Inriktningen av Försvarsmaktens krigsorganisation
Vad gäller inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation finns anledning att se mycket kritiskt på den generella neddragning av kapacitet som utskottsmajoritetens accepterande av regeringsförslaget innebär. Markstridskrafternas förmåga förstärks inte på det sätt som var avsett i 1992 års försvarsbeslut och de nya system som borde tillkomma skjuts på framtiden. Vad gäller arméns förband menar vi att 14 mekaniserade brigader med hög kvalitet i dag är en rimlig målsättning. Målet är att huvuddelen av brigaderna skall utrustas med moderna stridsvagnar. Optionen att anskaffa ytterligare 90 Leopard S bör sålunda utlösas. Vid sidan om dessa kvalificerade brigader bör markstridskrafterna fr.o.m. år 2001 tillföras en attackhelikopterbataljon med fullt moderna helikoptrar. Redan under innevarande period bör ett kompani med begagnade helikoptrar kunna organiseras. Brigaderna bör kunna ges uppgiften att planera för en skuggbrigad och följaktligen tillföra försvaret tre fördelningar om vardera fyra brigader. I frågan om territorialförsvarets utveckling stöder vi Kristdemokraternas kommittémotion Fö23 yrkande 22 om att inte minska territorialförsvarets krigsorganisation i snabbare takt än vad hemvärnet förmår rekrytera hemvärnsmän. Sålunda bör summan av antalet man i territorialförsvaret och hemvärnet vara konstant. Artillerifunktionen drabbas särskilt hårt av regeringens förslag. Enligt vår uppfattning bör volymen på fördelningsförbanden ökas något - det gäller särskilt artilleriet som bör förses med långräckviddiga pjäser och/eller raket-artilleri. En förstärkning av brigadernas anfallskraft bör ske bl.a. genom en ökad satsning på mekaniserat artilleri. Vad gäller antalet ubåtar och ytstridsfartyg framförs våra synpunkter i en med Kristdemokraterna gemensam reservation. Utöver denna ambitionshöjning bör den materiella förnyelsen av sjö- och kustförsvarsförbanden i övrigt inriktas på att anskaffa stridsbåtar till ytterligare två amfibiebataljoner. Regeringen har glädjande nog under hösten beställt två ytstridsfartyg YS 2000. Frågan om en beställning av en andra delserie av detta fartyg borde därmed aktualiseras i närtid. Frågan om det svenska luftförsvarets uthållighet är av stor betydelse för hela det övriga försvarets förutsättningar att kunna mobilisera och kunna verka. Ett alternativ med 14 divisioner JAS 39 Gripen i stället för de av regeringen föreslagna 12 ger en markant högre uthållighet i luftförsvarsuppgiften. Det svenska försvarets initiala sårbarhet minskar, samtidigt som den tidsrymd under vilken försvaret kan lösa sin uppgift avsevärt förlängs. Detta medverkar också till att vinna den tid som behövs för att bevara statsmakternas handlingsutrymme. Delserie 3 bör sålunda inriktas på en anskaffning av flygplan till ytterligare sex divisioner som föreslås i partimotion Fö201 (m), yrkande 8. Vad gäller inrikningen av flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt menar vi att antalet basbataljoner bör öka. Bassystemets omfattning är av stor betydelse för uthålligheten i luftförsvaret. 21 basbataljoner är den logiska konsekvensen av det högre divisionsantalet vi anser att Försvarsmaktens planering bör grundas på. Det exakta antalet basbataljoner och den fortsatta utbyggnadstakten i Bas 90-systemet bör övervägas i den utredning av bas- organisationen som regeringen aviserat. Regeringens förslag om inriktning av Försvarsmaktens krigsorganisation i propositionen, yrkandena 5, 6 och 7, bör sålunda avvisas och partimotion Fö201 (m) yrkandena 6, 7 och 8 bifallas.
Inriktningen av Försvarsmaktens grundorganisation
Regeringens förslag om förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation vilar på felaktiga förutsättningar. Vi har redovisat vår uppfattning att Försvarsmakten borde ha givits i uppdrag att lägga fram ett förslag också på den ekonomiska nivå som Moderata samlingspartiet föreslagit. Något sådant underlag finns inte. Därför är det mindre meningsfullt att peka ut de exakta grundorganisatoriska konsekvenserna av våra förslag gällande krigsorganisationen. Ett sådant grundlöst utpekande, likt det Socialdemokraterna gjorde år 1992, eller som andra partier gjort inför höstens behandling av regeringens proposition, inger inte förtroende. Vi utesluter inte att de moderata förslagen innebär förändringar i främst arméns grundorganisation. Dessa förändringar är emellertid av en helt annan omfattning än de som föreslås av regeringen. I den process som föregått regeringens förslag till nedläggningar har nya faktorer tillförts efter det att Försvarsmakten lämnat sitt förslag. Det gör att inte heller Försvarsmaktsplanen isolerad kan användas som riktmärke för förändringar av regeringens förslag. Dessutom har Försvarsmakten, som tidigare anförts, enbart lämnat underlag på grundval av den ekonomiska nivå som riksdagen fastställde i december 1995. Vårt förslag innebär att Försvarsmakten ges i uppdrag att, med de förutsättningar som följer av ett bejakande av de moderata förslagen, snarast lämna ett underlag för grundorganisationens inriktning. I väntan på detta bör regeringens förslag i proposition 1996/97:4 yrkandena 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32 och 33 om nedläggningar av produktionsplattformar avvisas.Vad gäller våra synpunkter på försvarsområdesorganisationen (yrkandena 16-22 i totalförsvarspropositionen) finns dessa redovisade i en med Folkpartiet och Kristdemokraterna gemensam reservation. En del av de förslag regeringen framlagt vad gäller grundutbildningen i Göteborg, Karlsborg (reservation 14), Östersund och Södertälje innebär enligt vår mening en alltför hård detaljstyrning av Försvarsmaktens produktion. Det bör normalt ankomma på Försvarsmakten att fatta beslut om inriktning och omfattning av grundutbildningen på respektive plats. Vad gäller utbildningen av kustförsvarsförband i Göteborg finns anledning att understryka nödvändigheten av långsiktighet i denna planering. Motivet att behålla en utbildningsplattform i Göteborg är starkt. Därför måste denna även ges utbildningsuppdrag av en sådan kvalitet och volym att överlevnad också i ett längre perspektiv möjliggörs. Frågan om lokaliseringen av Försvarsmaktens internationella kommando är enligt vår mening kopplad till Svea ingenjörkårs (Ing 1) framtid. Om riksdagen avslår vårt förslag om bevarande av Ing 1 menar vi att kommandot bör lokaliseras till Strängnäs. Motionerna Fö1, Fö7 och Fö55 bör i så fall bifallas.
Antipersonella minor
Regeringens förslag om ett ensidigt svenskt avskaffande av antipersonella minor ställer många frågor. Frågan är om det över huvud taget går att införa ett sådant förbud och om ett svenskt förbud i så fall över huvud taget skulle påverka möjligheterna att få till stånd ett internationellt totalförbud. Ett ensidigt svenskt förbud mot antipersonella minor är enligt moderat uppfattning främst en symbolhandling. Den måste vägas mot den militära nyttan av de miljontals minor som skall försvara i Sverige. Ett avskaffande av dessa minor innebär nämligen ett dråpslag inte minst mot försvaret av Norrland. Samtidigt kan ingen på förhand utesluta att det inte går att ersätta minorna med andra vapen och militära förband som kanske ännu bättre och mer allsidigt kan verka i stället för minorna. Vad vi vet är att mångmiljardinvesteringar krävs för att ersätta den förlorade försvarseffekten. Därför bör man i stället för att ensidigt proklamera att minorna skall bort diskutera hur och om det går att nå samma eller bättre försvarseffekt utan minorna. Regeringens politik är motsägelsefull. Dels vill den ta bort försvarseffekt genom att stänga en fjärdedel av det svenska försvaret, dels vill den minska försvarseffekten genom att skrota de antipersonella minorna ensidigt. Det går inte ihop. Om man vill skrota minorna måste man också vara beredd att avsätta de pengar som behövs för att försvaret skall klara av att lösa sin uppgift. Initiativet att stödja ett internationellt totalförbud mot de aktuella minorna togs av en borgerlig regering med Margaretha af Ugglas (m) som utrikesminister. Moderata samlingspartiet bedömde det humanitära värdet av ett förbud som gäller hela världen som större än minornas värde för svenskt försvar. Samma bedömning är alltjämt giltig. Förhandlingarna om minprotokollet blev emellertid inte så framgångsrika som Sverige hoppats på, och frågan är då vilket nästa steg som bäst gynnar saken. T.o.m. försvarsministern själv har inte velat kommentera ett ensidigt svenskt förbuds betydelse för möjligheterna att uppnå ett internationellt totalförbud. Detta måste självfallet värderas innan en del av försvarets viktigast vapensystem avskaffas. Enligt vår mening både kan och skall ett svenskt skrotande av minorna diskuteras. Men denna diskussion måste ske i ljuset av en genomgripande alternativvärdering. Vi menar därför att en utredning av både de säkerhetspolitiska konsekvenserna och försvarseffekten av ett avskaffande snarast bör genomföras. Detta innebär att förslaget i partimotion Fö201 (m) yrkande 16 bör bifallas av riksdagen och regeringens förslag i totalförsvarspropositionen yrkande 43 bör avslås.
Hemställan
Med stöd av det anförda föreslås
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande beställningsbemyndigande för materiel att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö205 yrkande 1 och mad avslag på budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 2 och motion 1996/97:Fö202 yrkande 7 bemyndigar regeringen att medge beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 76 607 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 17 och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 50 och motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 6, 1996/97:Fö23 yrkandena 47 och 48, 1996/97:Fö42 yrkande 25, 1996/97:Fö50 yrkande 1 samt 1996/97:Fö52 yrkande 16 fastställer den ekonomiska ramen för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 till 240,6 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande mål för Försvarsmakten att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 5 och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 5 godkänner förslaget till övergripande mål för Försvarsmakten i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö201 yrkande 6 och 1996/97:Fö23 yrkande 22 och23 och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 6 och motionerna 1996/97:Fö38 yrkandena 9 och 10, 1996/97:Fö42 yrkande 28 och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i övrigt att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö27 yrkande 2 och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 27, 1996/97:Fö27 yrkande 3, 1996/97:Fö38 yrkande 12, 1996/97:Fö43 yrkandena 1 och 5, 1996/97:Fö49 yrkande 3 och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del godkänner förslaget till inriktning av sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i övrigt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande antalet stridsflygdivisioner att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del och 1996/97:Fö23 yrkande 24 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 8 och motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 34 och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del godkänner förslaget om 14 flygdivisioner JAS 39 Gripen,
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del, med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 8 i denna del och motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del godkänner förslaget om flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande JAS 39 Gripen - delserie 3 att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 9 och motionerna 1995/96:Fö17, 1995/96:Fö18, 1995/96:Fö19, 1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del, 1996/97:Fö42 yrkandena 32 och 33 och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del beslutar att utveckling och anskaffning av delserie 3 av JAS 39 Gripen skall inriktas mot att omfatta ytterligare sex divisioner,
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse: 38. beträffande Försvarsmaktens organisation i Linköping i övrigt, Enköping och Södertälje att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 14 och 38 och motionerna 1996/97:Fö8 yrkande 2, 1996/97:Fö18, 1996/97:Fö29 yrkande 2, 1996/97:Fö41, 1996/97:Fö50 yrkandena 6 och 7 och 1996/97:201 yrkande 11 i denna del 1996/97:Fö329 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkandena 28, 31 och 32 och motionerna 1996/97:Fö5, 1996/97:Fö8 yrkande 4, 1996/97:Fö29 yrkande 4, 1996/97:Fö50 yrkandena 4 och 9, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del och 1996/97:Fö326 yrkande 3 dels godkänner förslaget att Mellersta arméfördelningen i Linköping läggs ned, dels godkänner förslaget att inrätta Arméns taktiska centrum i Enköping, dels avvisar förslaget att Svea artilleriregemente i Linköping läggs ned, dels avvisar förslaget att Svea ingenjörkår i Södertälje läggs ned, dels avvisar förslaget att Svea trängkår i Linköping läggs ned,
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse: 42. beträffande Försvarsmaktens organisation i Östersund att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 12 och motionerna 1996/97:Fö28, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö45, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö330 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkandena 22 och 29 dels godkänner förslaget att Nedre Norra arméfördelningen i Östersund läggs ned, dels avvisar förslaget att Norrlands artilleriregemente i Östersund läggs ned, dels avvisar förslaget att försvarsområdesstaben i Östersund läggs ned,
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse: 45. beträffande förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 30 i denna del och 1996/97:Fö50 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse: 46. beträffande Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 13 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 42 och motion 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna del som sin mening ger riksdagen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse: 50. beträffande Försvarsmaktens internationella kommando (under förutsättning av avslag på reservationens hemställan i mom. 38 i den del som avser avslag på förslaget att lägga ned Svea ingenjörkår) att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö1, 1996/97:Fö7 och 1996/97:Fö55 och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna att SWEDINT skall omorganiseras till Försvarsmaktens internationella kommando med lokalisering till Strängnäs,
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande förbud mot antipersonella minor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö201 yrkande 16 och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 43 och motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 43, 1996/97:Fö42 yrkandena 18 och 19 och 1996/97:Fö52 yrkandena 14 och 15 avvisar förslaget om ett totalförbud mot användning av antipersonella minor i det svenska försvaret,
2. Folkpartiet liberalernas försvarspolitik (reservation mom. 1, 6, 16, 19, 21, 23, 25, 46, 47, 48, 61, 64 och 86)
Lennart Rohdin (fp) anför:
Sveriges säkerhetspolitiska läge, som i hög grad bestäms av utvecklingen i Ryssland, har inte varit så stabilt och fördelaktigt på mycket länge. Knappast något är mer avgörande för vår fred och stabilitet än förhållandena i Östersjöns sydöstra strandstater. Något traditionellt militärt hot i form av regelrätta invasionsföretag mot svenskt territorium i södra eller mellersta Sverige föreligger inte för överskådlig tid. Den politiska utvecklingen i Ryssland är dock fortfarande instabil och oförutsägbar. När den nytillträdda socialdemokratiska regeringen hösten 1994 valde att tidigarelägga kommande försvarsbeslut var det helt klart att tidsplanen inte medgav några egentliga förseningar. Hanteringen förutsatte ett smidigt och samarbetsinriktat handlag från regeringens sida. Redan den inledande hanteringen av den parlamentariska Försvarsberedningen visade på allvarliga brister i detta hänseende. Med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget var det emellertid angeläget med ett försvarsbeslut som tog rejäla tag och anpassade det framtida försvaret till såväl de säkerhetspolitiska förändringarna som till statens knappa ekonomiska resurser. Det kommande försvarsbeslutet behövde därför omfatta alla väsentliga områden av totalförsvaret. Den proposition som regeringen nu lägger fram är långt ifrån fullgången i detta hänseende. Viktiga områden rörande försvarets skolverksamhet, dimensioneringen av pliktfrågorna, försvarsmaterielfrågorna samt lednings- och styrsystem skjuts fram med inriktning på den aviserade kontrollstationen 1998, som från början var helt inriktad på den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld. Processen sedan det preliminära riktningsbeslutet i december 1995 har varit föga lyckosam. Turerna kring först Försvarsmaktsplan 96 från Överbefälhavaren och därefter den proposition som förhandlats fram mellan regeringen och Centerpartiet har skapat stor förvirring och allvarliga påfrestningar för dem som berörs av det kommande försvarsbeslutet. Det som förevarit riskerar dessutom allvarligt att påverka tilltron till det kommande försvarsbeslutet också hos dem som skall verka inom detta framöver.
Anslagsfrågor
Det säkerhetspolitiska läget gör det möjligt att anpassa det svenska försvaret inom den av regeringen föreslagna ekonomiska ramen. Inom ramen föreslås emellertid en omfördelning mellan utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997 (mom. 1). Till anslaget A 1 Försvarsmakten föreslås överföras ytterligare sammanlagt 118 miljoner kronor, varav 26 miljoner kronor från anslaget B 1 Funktionen Civil ledning och 92 miljoner kronor från anslaget B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Anslaget B 1 föreslås minskas mot bakgrund av att riksdagen inte nu bör bifalla regeringens förslag avseende civila beredskapsstyrkor (mom. 65) i avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen med förslag, i vilket vidare behov av och former för denna utbildning redovisats. Riksdagen föreslås begränsa sitt bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst (mom. 6) med 92 miljoner kronor till sammanlagt 250 miljoner kronor, då produktion av skyddsrum bör begränsas och inriktas mot områden där riskerna bedöms som störst. Då vårt förslag till annorlunda krigsorganisation för Försvarsmakten på grund av försvarsbeslutsprocessens uppläggning inte kunnat bedömas till sina konsekvenser av Försvarsmakten saknar vi förutsättningar att precisera de ändringar detta skulle föranleda beträffande inriktning av Försvarsmaktens program under budgetåret 1997 (mom. 58), varför vi inte kan ta ställning till föreliggande förslag.
Anpassning
Behovet av fortsatt sanering av landets statsfinanser medger med hänsyn taget till det säkerhetspolitiska läget inte att försvaret nu kan erhålla en omfattning som i framtiden helt kan möta hot, som då skulle kunna utvecklas. Materielförsörjningen och därmed den svenska försvarsindustrins utveckling blir i detta sammanhang av strategisk betydelse för möjligheterna för försvaret att genomföra olika nivåer av anpassning. Dessa frågor behöver därför särskilt ses över, vilket regeringen bör ges till känna med anledning av förslag beträffande materielförsörjning och försvarsindustri (mom. 75). Ytterligare 200 miljoner kronor bör i detta sammanhang anslås årligen för anpassningsinriktade tekniksatsningar för att bättre kunna förverkliga kraven på kvalitativ förnyelse i enlighet med linjerna i 1992 års försvarsbeslut. Det är viktigt att försvarets krigsorganisation ges en sådan utformning att antalet förband vid behov kan utökas. Därvid bör befälskåren dimensioneras så att den räcker för att bemanna en större krigsorganisation. Likaså bör materielförsörjningen ordnas för att kunna utrusta en större krigsorganisation. Detta bör regeringen ges till känna beträffande förmågan till Försvars-maktens anpassning (mom. 19).
Krigsorganisation
1992 års försvarsbeslut innebar en fortsättning av den förändring som ägde rum med 1987 års försvarsbeslut varigenom försvarets kvalitet prioriterades framför numerär. 1996 års försvarsbeslut innebär i detta avseende ett steg tillbaka, vilket Folkpartiet liberalerna bestämt avvisar. Försvaret bör till skillnad från vad regeringen föreslår förändras ytterligare i ?smalare men vassare? riktning. Markstridskrafternas krigsorganisation (mom. 21) föreslås få en inriktning med:
* åtta allsidigt användbara brigader med förmåga att sättas in var som helst i landet. De skall dessutom utformas så, att på kort sikt ytterligare fyra och i allvarligaste fall ytterligare åtta brigader kan utbildas,
* två brigadliknande, för uppgiften skräddarsydda, förband för direkt försvar av Storstockholm respektive Gotland.
Genom att minska arméns storlek skapas utrymme för fortsatt modernisering, vilket bör användas bl.a. för att bygga upp s.k. luftburet kavalleri med attackhelikoptrar och anskaffning av artilleri (eventuellt raketartilleri) med längre räckvidd. Därigenom ökar försvarets såväl rörlighet som slagkraft. Försvarsmaktens helikopterflottilj (mom. 47) bör därvid lokaliseras till Karlsborg. För sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i övrigt (mom. 23) och för flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt (mom. 25) sammanfaller vår bedömning med regeringens vad avser dimensionering. Även här bör emellertid avveckling och nyanskaffning anpassas, så att erforderlig tillväxt snabbt kan förverkligas. Vad avser dimensionering och anskaffande av JAS 39 Gripen - delserie 3 (mom. 26) sammanfaller likaså vår uppfattning med regeringens. Regeringen bör emellertid återkomma till riksdagen när underlag föreligger, för att skapa möjlighet för denna att påverka inriktningen av delserie 3.
Plikttjänstgöring
Vi avvisar tanken i regeringens förslag beträffande militär plikttjänstgöring (mom. 64) på att i princip utbilda alla vapenföra unga män utan att behov av dem i krigsorganisationen föreligger. Totalförsvarsplikten bör i fortsättningen dessutom utformnas så att könsneutral pliktuttagning kommer att gälla för hela totalförsvaret. I vårt förslag till utformning av försvarets krigsorganisation skulle väsentligt färre tas ut till militär grundutbildning.
Vi avvisar också tills vidare propositionens förslag beträffande civila beredskapsstyrkor (mom. 65) mot bakgrund av att regeringen ännu inte kunnat presentera något underlag rörande behov av och former för en sådan plikt- utbildning. Vi avvisar likaså i denna del propositionens förslag beträffande mål för funktionerna inom det civila försvaret (mom. 61).
Grundorganisation
I vårt förslag ligger en grundorganisation om tio armébrigader varav två är skräddarsydda för Storstockholm respektive Gotland. Med den uppläggning som förberedelserna för 1996 års försvarsbeslut haft har Försvarsmakten inte lämnat underlag för en bedömning av alternativ som i väsentlig utsträckning skiljer sig från riksdagsmajoritetens inriktning i december 1995. Att peka ut vilka brigadförband som skall läggas ned i vårt förslag låter sig därmed inte göras på tillfredsställande grunder. Skulle riksdagen besluta i enlighet med vårt förslag bör Försvarsmakten ges i uppdrag att återkomma med underlag för beslut om förändringar i grundorganisationen som föranleds av denna inriktning. Vi ifrågasätter emellertid grunderna för regeringens nu föreslagna förändringar beträffande Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering (mom. 46). Det är vår uppfattning att ytterligare neddragningar i arméns grundorganisation kommer att visa sig vara nödvändiga även med regeringens förslag, i värsta fall redan före nästa försvarsbeslut. Kommande utgifter såväl för drift som för investeringar vid förband, som då kommer att läggas ned, har då varit ?bortkastade? från försvarssynpunkt. Det är vidare angeläget att inte vid detta försvarsbeslut göra nedläggningar av förband, som det vid ytterligare neddragningar skulle visa sig ha varit felaktiga val, som skapar för stora ?vita fläckar? på kartan. Det kan gälla såväl frågan om utbildningsplattformens egna förutsättningar som belägenheten i närheten av stora upptagningsområden av värnpliktiga eller viktig samhällelig infrastruktur. Av dessa skäl borde nedläggningarna i Umeå och Linköping ha övervägts ytterligare. I fallet Linköping understryks det ytterligare av den nationella kompetens som försvinner med nedläggningen av T 1 och hittillsvarande samverkan med Regionsjukhuset kring katastrofmedicin. Det är således mot en sådan prövning i ett mer långsiktigt perspektiv inte alls givet att de nedläggningar av arméförband som regeringen föreslår är de riktiga. Vi kan ställa oss bakom propositionens förslag om grundorganisation avseende marinförband. Vi vill emellertid i detta sammanhang framhålla betydelsen av att såväl på Gotland som i Göteborg pröva möjligheterna till inte- grerad och försvarsgrensövergipande samordning av grundutbildning. Vi ställer oss bakom en neddragning av antalet skarpa flygflottiljer till sex. En naturlig fördelning är då två flottiljer per militärområde. Det är inte rimligt med den uttunning av luftförsvaret av Mellansverige och särskilt Mälardalen som propositionens förslag innebär. Det mest bekymmersamma är flygbassystemet och särskilt i inledande krigsskeden, då det gäller att kunna reagera mycket snabbt. Med regeringens förslag skulle södra Sverige få tre gånger starkare luftförsvar än Mellansverige, vars basbataljoner skulle behöva utbildas i Sydsverige. Vi avvisar således propositionens förslag beträffande Försvarsmaktens organisation i Söderhamn (mom. 41). Vi föreslår i stället beträffande Försvars-maktens organisation i Ängelholm (mom. 30) att F 10 i Ängelholm läggs ned. I södra militärområdet blir då likaså två flottiljer kvar - Såtenäs i Västsverige och Kallinge i Sydsverige. F 10 i Ängelholm ligger i ett luftrum med stor konkurrens från det civila flyget och har betydande nackdelar ur miljösynpunkt. I propositionen föreslås beträffande Försvarsmaktens organisation i Ljungbyhed (mom. 29) att försvarets grundläggande flygutbildning på F 5 i Ljungbyhed skall flyttas till F 10 i Ängelholm. Att lägga samman ?skarp? flygverksamhet med grundläggande flygutbildning vid samma flottilj med korsande start- och landningsbanor vore fel från flygsäkerhetssynpunkt. I Ljungbyhed finns parallella banor, som lämpar sig sällsynt väl för den grundläggande flygutbildningen. Den av regeringen förordade satsningen på F 10 med flyttning av skolverksamhet från F 14 i Halmstad och F 5 i Ljungbyhed kräver av allt att döma betydande nya kostnader i form av investeringar, helt i strid med inriktningen i det kommande försvarsbeslutet.Vi finner tvärtom starka skäl tala för att den grundläggande flygutbildningen och då även annan skolverksamhet bör ligga kvar vid F 5 i Ljungbyhed. Regeringen föreslår emellertid att en särskild utredare kallas att se över försvarets skolverksamhet. Den gör dock ett undantag för den grundläggande flygutbildningen som, som ovan anförts, föreslås flyttas till Ängelholm. Vi finner det i detta sammanhang ändå sakligt rimligt att den grundläggande flygutbildningen ingår i den översyn som förestår. Därför bör åtminstone regeringens översyn av försvarets skolverksamhet avvaktas före ett beslut om F 5 i Ljungbyhed.
Ledningsfrågor
Vi ansluter oss till grundtankarna i den s.k. UTFÖR-utredningen om försvarets ledning och struktur beträffande bl.a. omstrukturering inom försvarsdepartementets område (mom. 86). Dessutom föreslås beträffande ledningssy-stemets utveckling, utom försvarsområden (mom. 16), en minskning av antalet militärområden genom sammanslagning av Milo Mitt och Milo Syd samt att fördelningsstaberna integreras i milostaberna. Vi vill även fortsättningsvis beträffande försvarsområden (mom. 17) bibehålla principen om ett län-ett försvarsområde. Erforderliga besparingar torde kunna läggas ut inom befintlig organisation. Antalet framtida försvarsområden bör anpassas till kommande länsindelnings- och regionreformer.
Försvarets högskolor
Folkpartiet avvisar förslaget beträffande försvarets högskolor (mom. 74) om sammanslagning av Militärhögskolan och Försvarshögskolan. Förslaget har inte föregåtts av någon saklig beredning. Av regeringskansliets interna underlag framgår att förslaget inte bygger på några verksamhetsmässiga grunder utan baserats på en ideologisk vilja att manifestera riksdagens totalförsvarsbeslut. Genom förslaget kommer med stor sannolikhet den särskilda och mycket värdefulla karaktären på den nuvarande verksamheten vid Försvarshögskolan att gå förlorad.
Hemställan
Med stöd av det anförda föreslås
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997 att riksdagen dels med anledning av proposition 1996/97:1 (utg.omr. 6) yrkande 33 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i reservation 2 Folkpartiet liberalernas försvarspolitik (bilaga 1), dels avslår motionerna 1996/97:Fö202 yrkandena 2, 4 och 8, 1996/97:Fö205 yrkandena 9-12, 1996/97:Fö206, 1996/97:Fö502, 1996/97:Fö601, 1996/97:Ub255 yrkande 5 samt 1996/97:Ub514 yrkandena 10, 39, 40 och 42, dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 1 godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls, dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 31 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000 kr, dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 32 bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital genom att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp om 22 000 000 000 kr, dels med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 11 bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på 40 000 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger,
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 28 och med avslag på budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 6 bemyndigar regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning utgår för beställning av skyddsrum och ledningsplatser inom en kostnadsram av 250 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1997,
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande ledningssystemets utveckling, utom försvarsområden att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkandena 22 och 23 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 11 i denna del och motion 1996/97:Fö42 yrkande 16 godkänner förslaget till ledningssystemets utveckling, utom försvarsområden i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande förmågan till Försvarsmaktens anpassning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkandena 7 och 8 och med avslag på motion 1996/97:Fö31 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 9 och 10 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 6 och motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 22 och 23, 1996/97:Fö42 yrkande 28, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 6 godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 12 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 27, 1996/97:Fö27 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fö43 yrkandena 1 och 5, 1996/97:Fö49 yrkande 3, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för sjö- och kustförsvarsstridskrafterna i övrigt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 8 i denna del och motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för flygstridskrafterna i övrigt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse: 46. beträffande Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 42 och motion 1996/97:Fö201 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Försvarsmaktens grundorganisation och lokalisering,
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse: 47. beträffande Försvarsmaktens helikopterflottilj att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 11 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 35 samt motionerna 1996/97:Fö12, 1996/97:Fö22 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö23 yrkande 42, 1996/97:Fö51, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö306, 1996/97:Fö309 i denna del, 1996/97:Fö312 och 1996/97:Fö314 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Försvarsmaktens helikopterflottilj,
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 48. beträffande sjuktransporter med helikopter att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sjuktransporter med helikopter,
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse: 61. beträffande mål för funktionerna inom det civila försvaret att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 29 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 51 och motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 20 och 21, 1996/97:Fö42 yrkande 21, 1996/97:Fö52 yrkande 7 och 1996/97:Fö404 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om mål för funktionerna inom det civila försvaret,
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse: 64. beträffande militär plikttjänstgöring att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkandena 25 och 26 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fö301, 1996/97:Fö302 och 1996/97:Fö310 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om militär plikttjänstgöring,
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse: 86. beträffande omstrukturering inom Försvarsdepartementets område att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö38 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om omstrukturering inom Försvarsdepartementets område,
3. Vänsterpartiets försvarspolitik (reservation mom. 1, 11, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 28, 34, 36, 39, 40, 47, 51, 54, 66 och 68)
Jan Jennehag (v) anför:
Vänsterpartiet anser, mot bakgrund av det begränsade militära hotet i nuvarande omvärldsläge, att totalförsvarets krigsduglighet och beredskap kan begränsas. Detta medger ytterligare besparingar i förhållande till regeringens förslag. Vårt förslag till anslagsfördelning framgår av bilaga 1 till detta betänkande. Vänsterpartiet finner att säkerhetspolitiskt motiverade besparingar utöver riksdagens tidigare beslut om försvarsutgifternas långsiktiga utveckling är möjliga. Jag förordar att riksdagen godkänner den av Vänsterpartiet föreslagna ramen om 202,6 miljarder kronor för försvarsbeslutsperioden. I enlighet med ovanstående bör en krigsorganisation omfattande tio brigader snarast intas när det gäller markstridskrafterna. Fördelnings- och territorialförband minskas i balans därmed och ges en omfattning och inriktning som stämmer med reduceringen av antalet brigader. Den materiella förnyelsen kan därmed också minskas. Vänsterpartiet föreslår att antalet ytstridsfartyg minskas till 20 i snabbare takt än den regeringen föreslår. Avveckling av system som inte kommer att användas i framtiden bör ske omedelbart. Detta gäller t.ex. de två ubåtar som föreslås läggas i materielberedskap och de fasta kustartilleriförbanden. Flygstridskrafternas ledning helt kan centraliseras som en följd dels av divisionernas färre antal, dels som en följd av att den nuvarande flygkommandoindelningen inte är nödvändig för att upprätthålla en tillfredsställande ledningsorganisation. Jag finner också att det med hänsyn till det minskade antalet flygande enheter inte behöver göras ytterligare beställningar inom JAS-systemet. I enlighet med vad jag hävdat i det föregående gällande krigsorganisationen anser jag det nödvändigt med ytterligare minskningar av grundorganisationen utöver regeringens förslag. Genom nedläggning av MekB 7 Revingehed skapas denna balans, samtidigt som godtagbara betingelser för utbildning av kvarvarande organisation i södra Sverige säkerställs. Jag anser, av skäl liknande dem som anförts ovan, att PB 9 i Skövde skall avvecklas. Kustartilleriets utbildningsorganisation har enligt Vänsterpartiets mening en betydande överkapacitet. Det är därför nödvändigt med nedläggning av Fårösunds marinbrigad (FMB). Ett bibehållande av utbildningen i Fårösund och i stället nedläggning på annan ort skulle vara mindre ekonomiskt fördelaktig. Flygverksamheten på F 16 orsakar betydande olägenheter för befolkningen i Uppsala. Buller och andra miljöproblem är klart besvärande för ett stort antal människor i en omfattning som inte har någon motsvarighet på andra orter med flygflottiljer. Störningarna och flottiljens belägenhet är klart hämmande för kommunens möjligheter att utveckla ändamålsenliga bostads- och rekreationsområden. Jag finner därför, och mot bakgrund av det minskade antalet flygdivisioner, det lämpligt att F 16 avvecklas. Vänsterpartiets uppfattning, som redovisats i det föregående, om det önskvärda i ytterligare minskning av markstridskrafterna medför konsekvenser för grundorganisationen. Jag anser det nödvändigt att avveckla NB 13 i Falun. F 15 i Söderhamn bör behållas. Genom nedläggningen av F 16 i Uppsala skapas den nödvändiga reduktionen i närtid. Försvarsmaktens verksamhet på Malmen bör avvecklas. Olägenheterna för omgivande bebyggelse är betydande. Området är attraktivt för alternativ användning. Försvarsmaktens helikopterflottilj kan utan olägenhet lokaliseras till Säve. Verksamheten vid det blivande internationella kommandot karakteriseras av stor bredd och kompetens. Inom flera områden t. ex. debriefing, dokumentation och forskning avseende fredsbevarande insatser, missionsförberedelser och minröjning pågår ett arbete och en utveckling som har givit det nuvarande SWEDINT ett gott rykte. En ytterligare och medvetet genomförd satsning på de nämnda områdena skulle enligt Vänsterpartiet snabbt ge ytterligare positiva effekter. Regeringen bör återkomma till riksdagen med närmare förslag i denna sak. När det gäller antipersonella minor anser Vänsterpartiet att de befintliga minlagrens storlek skall offentliggöras. En sådan åtgärd medför knappast olägenheter för det svenska försvaret, men skulle vara en viktig förtroendeskapande åtgärd i det pågående internationella arbetet med att få till stånd ett förbud. Åtminstone till delar består det svenska innehavet av stridsvagnsminor av sådana som är självdestruerande. Det är viktigt att hela innehavet blir stridsvagnsminor av sådant slag. Under tjänstgöring har totalförsvarspliktiga rätt till mat. Vid dagar då denna rätt inte kan utnyttjas får de i stället 95 kronor i ersättning. Under helger betalas 25 kronor per dag. Denna olikhet är omotiverad. Matersättningen bör var 95 kronor utan differentiering. Prövningsförfarandet för vapenfria är avskaffat. Dock kvarstår en rest av detta genom att de personer som mer än sex månader efter inskrivningen kommer fram till att de vill vara vapenfria utsätts för en slags symbolisk prövning. Denna rest bör tas bort.
Hemställan
Med stöd av det anförda föreslås
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997 att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:Fö206 och med anledning av proposition 1996/97:1 (utg.omr. 6) yrkande 33 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i reservation 3 Vänsterpartiets försvarspolitik (bilaga 1), dels avslår motionerna 1996/97:Fö202 yrkandena 2, 4 och 8, 1996/97:Fö205 yrkandena 9-12, 1996/97:Fö502, 1996/97:Fö601, 1996/97:Ub255 yrkande 5 samt 1996/97:Ub514 yrkandena 10, 39, 40 och 42, dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 1 godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls, dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 31 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000 kr, dels med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 32, bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital genom att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp om 22 000 000 000 kr, dels med anledning budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 11 bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på 40 000 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 16 och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 50 och motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 6, 1996/97:Fö23 yrkandena 47 och 48, 1996/97:Fö42 yrkande 25, 1996/97:Fö50 yrkande 1 samt 1996/97:Fö201 yrkande 17 fastställer den ekonomiska ramen för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 till 202,6 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 6 och motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 22 och 23, 1996/97:Fö38 yrkandena 9 och 10, 1996/97:Fö42 yrkande 28, och 1996/97:Fö201 yrkande 6 godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande antalet ytstridsfartyg och ubåtar att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 25 och 26 och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner förslaget till inriktning av antalet ytstridsfartyg och ubåtar i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 27, 1996/97:Fö27 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fö38 yrkande 12, 1996/97:Fö43 yrkandena 1 och 5, 1996/97:Fö49 yrkande 3 och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner förslaget till inriktning av sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i övrigt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande antalet stridsflygdivisioner att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 8 och motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 24, 1996/97:Fö42 yrkande 34 och 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del godkänner förslaget om antalet flygdivisioner i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande flygstridskrafternas krigsorganisation i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 8 i denna del och motion 1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för flygstridskrafterna i övrigt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande JAS 39 Gripen - delserie 3 att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fö18, 1995/96:Fö19, 1996/97:Fö42 yrkandena 32 och 33 och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 9 och motionerna 1995/96:Fö17, 1996/97:Fö38 yrkande 13 och 1996/97:Fö201 yrkande 8 beslutar att inte anskaffa JAS 39 Gripen - delserie 3,
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, med anledning av proposition 1996/97:4 yrkandena 15 och 30 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö17, 1996/97:Fö19 yrkande 1, 1996/97:Fö23 yrkandena 30, 34 båda i denna del, 1996/97:Fö37, 1996/97:Fö40, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö304, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö323 dels godkänner förslaget att Skånska luftvärnskåren i Ystad läggs ned, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om försvarsområden, dels beslutar att Södra skånska brigaden (MekB 7) i Revingehed läggs ned,
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande Försvarsmaktens organisation i Skövde och Karlstad att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, med anledning av proposition 1996/97:Fö4 yrkandena 13 och 37 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö3, 1996/97:Fö53 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del dels godkänner förslaget att Västra arméfördelningen i Skövde läggs ned, dels godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum, dels beslutar att Skaraborgsbrigaden (PB 9) i Skövde läggs ned,
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse: 36. beträffande Försvarsmaktens organisation på Gotland att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 15 i denna del och 1996/97:Fö42 yrkande 27 beslutar att Fårösunds marinbrigad (FMB) skall läggas ned,
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse: 39. beträffande Upplands flygflottilj att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 31 och 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del beslutar att Upplands flygflottilj (F 16) skall läggas ned,
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i övrigt, Falun och Gävle att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, med anledning av proposition 1996/97:4 yrkandena 18, 21 och 36 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö16, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö34, 1996/97:Fö42 yrkande 26, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del och 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del dels godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försvarsområden, dels beslutar att Dalabrigaden (NB 13) i Falun läggs ned,
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse: 47. beträffande Försvarsmaktens helikopterflottilj att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 35 och motionerna 1996/97:Fö12, 1996/97:Fö22 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö23 yrkande 42, 1996/97:Fö38 yrkande 11, 1996/97:Fö51, 1996/97:Fö306, 1996/97:Fö309 i denna del, 1996/97:Fö312 och 1996/97:Fö314 yrkande 3 avvisar förslaget att inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen,
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse: 51. beträffande verksamheten vid det internationella kommandot att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö324 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö42 yrkandena 14 och 15 och 1996/97:Fö23 yrkandena 35,36 och 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om verksamheten vid det internationella kommandot,
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande förbud mot antipersonella minor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkandena 14 och 15, med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 43 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 43 och 1996/97:Fö42 yrkandena 18 och 19 samt 1996/97:Fö201 yrkande 16 dels godkänner förslaget om ett totalförbud mot användning av antipersonella minor i det svenska försvaret, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt anfört om minor,
dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse: 66. beträffande förmåner att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 11 och med anledning av motion 1996/97:Fö10 yrkande 9 beslutar att matersättningen för totalförsvarspliktiga skall vara 95 kr oavsett veckodag,
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse: 68. beträffande vapenfri tjänst att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö52 yrkande 12 samt med anledning av motionerna 1996/97:Fö10 yrkandena 6 och 7, 1996/97:Fö36 och 1996/97:Fö403 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om vapenfri tjänst,
4. Miljöpartiets försvarspolitik (reservation mom. 1, 2, 11, 12, 16, 21, 22, 23, 24, 26, 36, 39, 40, 51, 54, 61, 64, 65, 66, 68, 70, 76 och 83)
Annika Nordgren (mp) anför:
Fred är inte bara målet, utan också vägen. Miljöpartiets vision är en global militär nedrustning. Världssamfundet får inte längre acceptera att astronomiska summor satsas på militära försvar och rustningar runt om i världen. De gemensamma resurserna bör i stället användas för att lösa miljöproblem, fattigdom och social misär. Först om det föreligger en global ekologiskt och socialt hållbar utveckling kan ett land trygga sin egen säkerhet. Säkerhetspolitiken, i dess vida mening, är allas gemensamma ansvar och därigenom bör den vara i allas gemensamma intresse. Men militarism, eller den traditionella synen på militära hot som de enda hot som skall beaktas säkerhetspolitiskt, är djupt förankrade i länder styrda av olika politiska ideologier, från höger till vänster. Staterna har dessutom traditionellt varit styrda av män. Därigenom har det blivit till en slags universell manlig ?superideologi? som har fått vara den allmänt giltiga. Avskräckning som metod för att hålla krig borta bygger på att en nedrustning aldrig kan ske. Varje lands försök att öka den egna säkerheten genom militära investeringar följs ofta av en motsvarande satsning i omvärlden. Detta får till följd att försöken att uppnå en ökad säkerhet mot militära hot uteblir och i stället ökar hotet. För stora kostnader blir inte säkerheten bättre, kanske rent av sämre. Attityder måste ändras i grunden. Den gamla ?sanningen? om att det som skyddar oss bäst mot ?hot? är ett militärt försvar, måste förkastas. Vi anser att det krävs en överföring från det militära försvaret till investeringar i verklig säkerhet, bl.a. för bättre miljö och minskade sociala klyftor, för att motverka sårbarhet och öka självtillit och robusthet.
Totalförsvarsbegreppet
Regeringen föreslår att begreppet totalförsvar definieras i lagen (1992:1403) om höjd beredskap. I prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse anges att ?Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden?. Detta ställde sig också riksdagen bakom. Man har också klart uttalat att totalförsvarets resurser (materiel och personal) skall kunna användas vid svåra påfrestningar på samhället och vid internationella insatser. Därför är det enligt vår mening en alltför snäv formulering som regeringen vill lagfästa. Nuvarande formulering i lag (1992:1403) om höjd beredskap, 1 § lyder: ?För att stärka totalförsvaret kan beredskapen i Sverige höjas. Höjd beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap...? Den av regeringen nu föreslagna lydelsen är ?Totalförsvar är verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig...? Vi anser att formuleringen i stället bör vara: ?Totalförsvar är verksamhet som behövs för att förebygga och avvärja hot mot Sverige.?
Ledningssystem inom totalförsvaret
I regeringens proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred finns det ett avsnitt om informationskrigföring. I denna proposition skriver regeringen att ?IT-utvecklingen möjliggör radikalt förändrade sätt att bedriva traditionella militära verksamheter ... Men även psykologiska krigföringsmetoder inom de militära operationernas ram ... kan genom den moderna teknikens tillämpningar ges avsevärt mer sofistikerade former?. Ibland beskrivs IT-krigföring som någonting nytt, men historien är full av händelser då just påverkan med information har inneburit stora konsekvenser. Det som är nytt är den större betydelse som informationen får till följd av teknikens utveckling. Högkvarterets definition på informationskrigföring är att det ?innebär att utnyttja information som en form av vapen för att tillkämpa sig makt i en konflikt?. Vi anser att regeringen borde ha lyft in lednings- och informationskrigföring i arbetet med försvarspropositionen, eftersom detta i hög grad borde påverka totalförsvarets utformning och organisation, tillsammans med den vidgade hotbilden. Detta är viktigt inte minst med tanke på att i kommande försvarsbeslut dessa frågor torde få stor inverkan på det militära försvaret. När riksdagen i våras behandlade IT-propositionen framhöll en enig riksdag att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas tydligare. Regeringen borde återkomma med en samlad strategi. Jag konstaterar att en sådan strategi saknas, regeringens proposition bär inte ett spår av riksdagens beslut. Det är enligt vår mening en brist att inte förslaget till försvarsbeslut innehåller en sådan strategi. Regeringen anmäler att den ämnar tillsätta en arbetsgrupp med uppdraget att bl.a. följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföring. Detta finner utskottet högst märkligt! Såväl försvarsutskottet som trafikutskottet ansåg att det var helt otillräckligt att tillsätta en arbetsgrupp. Trots ett särskilt tillkännagivande från riksdagen i frågan saknas en samlad strategi och den mer samlade och samordnade ledning av IT-säkerhetsfrågorna som riksdagen efterlyste. Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen - trots tillkännagivandet - inte tagit med säkerhets- och sårbarhetsfrågorna på ett sätt som rimligen svarar mot riksdagens krav.
Inriktning av krigsorganisationen - markstridskrafterna
Vi anser att vi skall växla ned till sex armébrigader till 2001. Krigsorganisationen får inte bli för stor i förhållande till ekonomin. Det blir den med regeringens förslag om 13 brigader. Det kan inte vara operativa utgångspunkter med tanke på försvarseffekt och uthållighet, som står bakom regeringens förslag, utan regional- och arbetsmarknadspolitiska överväganden. Inriktningen på vårt förlag är en bättre fördelning av brigaderna över landet än vad som är fallet i dag.
Inriktning av krigsorganisationen - sjö- och kustförsvarskrafterna
Miljöpartiet anser att det skall finnas sju ubåtar i Försvarsmaktens krigsorganisation. Vi anser inte att någon anskaffning skall ske av Ubåt 2000 eller Viking. Därför skall internationella samarbetsprojekt, som annars strider mot svensk krigsmateriellag, upphöra. Nyutveckling av ubåtar ingår enligt vår mening inte i de prioriterade basområdena. Eftersom miljöpartiet inte längre föreslår en fortsatt satsning på nya ubåtssystem, måste FMV få i uppdrag att försöka förhandla tillbaka delar av de beviljade pengarna och undersöka de ekonomiska konsekvenserna av att riva upp kontraktet med Kockums.
Inriktning av krigsorganisationen - flygstridskrafterna
Miljöpartiet förordar ett mindre antal flottiljer, fyra stycken med två divisioner på varje flottilj, dels beroende på att buller och miljöstörningar talar för att flygvapnet skall finnas på så få platser i landet som möjligt i fredstid, dels beroende på att vi redan har beställt JAS-plan till åtta krigsflygdivisioner. Vi anser inte att fler skall beställas.
Fredsorganisationen; Uppsala, Ängelholm och Söderhamn
I Uppsala finns det konflikter mellan flottiljens (F 16) behov och det omgivande civila samhällets krav. Det är enligt vår mening mycket som talar mot flottiljen i Uppsala: Flottiljen ligger mellan Uppsala domkyrka och Gamla Uppsala högar. Än viktigare än att F 16 ligger mellan kyrkor och högar är att den ligger så nära bebyggelse att många störs av buller, att olycksrisken är större än på andra platser och att många kommunala byggprojekt, bl.a. för att skapa fler bostäder, tvingats skrotas på grund av denna flottilj. Kommunfullmäktige har ?vid en samlad bedömning? beslutat avstyrka JAS. Naturligtvis skulle ingen komma på tanken att placera en flottilj där i dag. Problemen lär inte minska när JAS 39 i full skala kommer ut på flottiljerna och ett antal JAS-divisioner skall förläggas till Uppsala. F 16 fick inte heller koncession för fler än två divisioner JAS ?med tvekan?. Försvarsmaktens egna beräkningar visar att de totala miljökostnaderna blir högre vid F 16 än vid någon annan flottilj, redan vid en måttlig sänkning av de nuvarande gränsvärdena för buller. Näst högst blir kostnaderna för F 10 i Ängelholm. När det gäller de långsiktiga miljöförutsättningarna vid F 10 bedömer Koncessionsnämnden i sin slutrapport att F 10 har bland de sämsta miljömässiga förutsättningarna. Det skall också påpekas att det ännu inte gjorts någon miljöprövning för vare sig den militära flygskolans verksamhet eller övriga utbildningar som enligt regeringens förslag skall förläggas till F 10. Regeringen föreslår att flytta den grundläggande flygutbildningen till F 10 Ängelholm. Detta framstår för oss som ett felaktigt beslut. På samma plats skall man enligt det förslaget blanda tunga stridssystem som AJS/Ja 37, JAS 39 och civil luftfart. Det måste vara flygsäkerhetsmässigt förkastligt. Det har också framkommit argument som tungt talar för att miljöproblemen är stora redan i detta område. Konkurrensen från civilt flyg är större i södra än i norra Sverige. Luftrumsfrågan talar i Försvarsmaktens remissmaterial till F 15 i Söderhamns fördel. Likaså när det gäller övningsområden. Även standarden på byggnadsbeståndet och övrig infrastruktur ger större säkerhet i investeringsbehovet på sikt. Sammantaget anser vi att argumenten talar till F 15 i Söderhamns fördel. Miljöpartiet anser att F 15 bör finnas kvar och F 10 samt F 16 bör avvecklas. Detta bör ligga till grund för var de andra flottiljerna lokaliseras.
Miljövärnsregementen
Miljöpartiet föreslår att två regementen ställs om till miljövärnsregementen under försvarsbeslutsperioden. Vi föreslår att I 13 skall ställas om till ett miljövärnsregemente med utbildning för att utföra konkreta miljöuppgifter. Redan nu visar anställda på I 13 prov på framsynthet och visioner när det gäller totalförsvarskoncept. Man har färdiga förslag på hur civilpliktiga skall kunna utbildas på regementet och detta går det enligt vår mening att bygga vidare på. När det gäller FMB i Fårösund, Gotland, ser vi stora utvecklingsmöjligheter. Verksamheten på Gotland är baserad på att samtliga försvarsgrenar och civila myndigheter är inblandade i hela skalan kris-krig. Detta ger samordningsvinster och också en optimering av den totala effekten. Detta är eftersträvansvärt för fler garnisoner och etablissemang runt om i Sverige. Här bör civilpliktig personal utbildas för miljöskydd och räddningsinsatser. Till detta har Fårösund ett utmärkt läge i Östersjön. Liksom när det gäller I 13 anser vi att man bör samlokalisera civil och militär utbildning på Fårösund. Kommunen har bedömt att FMB kan ta emot minst 500-900 civilförsvarspliktiga om året.
Militära internationella insatser
Situationen för FN- eller IFOR-soldaterna när de kommit hem kan ofta vara svår. De bär ofta på krigsminnen och möter arbetslöshet, utanförskap och en känsla av att ingen förstår deras situation. Vi anser att de hemvändande soldaterna skall mötas på ett sådant sätt att de kan använda sina erfarenheter på ett konstruktivt sätt både för det civila samhället och individen. Därför föreslår Vi ett frivilligt samarbetsprogram med fredsorganisationer samt inrättandet av speciella ?efteruppdragsplatser? på arbetsplatser där de kan få ta del av andra villkor än krigets, få ansvarsfulla uppgifter och integrera sig. Erfarenheterna är också viktiga att föra ut i t.ex. skolornas fredsutbildning. Med tanke på den våldsromantik som sprider sig i Sverige kan den motbild som de hemkomna FN- eller IFOR-soldaterna kan ge vara ett värdefullt bidrag i kampen mot våldsförhärligande, vapendyrkan och brist på empati. Viktig är också den utbildning som sker av befäl och frivilliga inför uppdraget. På uppdrag av Högkvarteret har Militärhögskolan genomfört en enkätundersökning bland FN-soldater som tjänstgjort i de nordiska bataljonerna i Bosnien. Av undersökningen framgår det att en majoritet av soldaterna efterlyser bättre utbildning inför tjänstgöringen. Det är inte kunskaper i vapenhantering eller teknik som efterlyses, utan kunskaper om lokalbefolkningen, den politiska situationen i området och bättre språkkunskaper. Denna undersökning måste ligga till grund för hur utbildningen genomförs i framtiden. När det gäller rekryteringen till internationella uppdrag har det framförts klagomål i bl.a. pressen beträffande att personer med rasistiska eller främlingsfientliga åsikter har tagits ut till internationell tjänst. Enligt Vår uppfattning borde det vara föremål för utredning, liksom hur uppföljning, hjälp och stöd till de personer som har varit ute på internationella uppdrag har fungerat. I det sammanhanget vore det också värt att lyfta frågan om hur ofta det är lämpligt att samma person upprepade gånger med korta uppehåll mellan uppdragen rekryteras till internationella uppdrag. Regeringen bör enligt vår mening överväga en ?uppehållstid? mellan uppdragen så att möjlighet till ordentlig behandling mot posttraumatiskt stressyndrom finns.
Försvarsekonomin
Verksamhetsområde A - Militärt försvar
Miljöpartiet vill spara mer pengar på det militära försvaret än riksdagsmajoritetens fastslagna besparing under försvarsbeslutsperioden (1996-2001). Vi anser att ramen för det militära försvaret bör vara 29 miljarder kronor år 2001. Besparingen är av ideologiska och säkerhetspolitiska skäl. Besparingarna skall också ske på ett sådant sätt att stora besparingar sker efter detta budgetår, då vi vill avbryta kostsamma utvecklingsprojekt som t.ex. delserie tre av JAS-projektet. Vi anser att ingen ytterligare beställning av JAS 39 Gripen skall ske; därför anser vi att det skall finnas fyra krigsflygflottiljer med två JAS-divisioner på varje flottilj. Vi vill minska antalet armébrigader till sex stycken till och med år 2001. Inom anslaget A1 Försvarsmakten anser vi att en civilmotståndsutbildning skall finansieras. Två regementen skall också ställas om till miljövärnsregementen. Regeringen föreslår ett ramanslag på 38 334 miljoner kronor för anslaget A1 Försvarsmakten 1997. Miljöpartiet förordar i stället en ram för 1997 på 35 899 miljoner kronor.
Flygtekniska försöksanstalten
Flygtekniska försöksanstalten har som övergripande mål att främja utvecklingen av flygtekniken i landet. Detta mål vill regeringen att riksdagen skall godkänna. Det är enligt vår mening andra, mer framtidsvänliga, transportslag som behöver ökade resurser till sitt förfogande. Vi vill minska anslaget till denna verksamhet och inrikta den mot det nya övergripande målet ?att främja utvecklingen av reducerade utsläpp och minskat buller till följd av flygverksamheten?. Regeringen föreslår ett ramanslag på 30 710 000 kr. Miljöpartiet anser att detta ramanslag bör sänkas med 5 miljoner kronor till 25 710 000 kr för 1997.
Frivilliga försvarsorganisationer
Miljöpartiet vill tilldela lika mycket pengar som regeringen till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret m.m. (98 771 000 kr) men utvidga kriterierna för dem som kan få ekonomiska bidrag. I enlighet med den av riksdagen beslutade vidgade hotbilden bör en översyn göras över vilka organisationer som stöd skall kunna betalas ut till med denna inriktning i enlighet med förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet.
Ekonomisk ram under försvarsbeslutsperioden
Med hänvisning till den ändrade omfattning och inriktning av Totalförsvaret som vi föreslår vill vi anvisa 34,9 miljarder mindre till utgiftsområde 6 Totalförsvar under försvarsbeslutsperioden jämfört med regeringens förslag, dvs. 186 miljarder kronor för år 1997 till år 2001.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
För utgiftsområdet 6 Totalförsvar föreslår Miljöpartiet på 1997 års budget totalt 39 973 miljoner kronor, eller 2,4 miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslår.
Beställningsbemyndiganden
Regeringen hemställer i budgetpropositionen att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66 670 miljoner kronor för tiden efter budgetåret 1997. Detta motsätter sig Miljöpartiet bestämt. Regeringen bör i stället fortlöpande återkomma till riksdagen med förslag till beslut rörande materiel och utvecklingsarbete, så att riksdagen får en större möjlighet att påverka till vad pengarna går, och om det över huvud taget är rimligt att beställningen eller inköpet skall göras. Riksdagen bör enligt vår mening besluta om riktlinjer för när regeringen skall förankra beslut om utveckling och beställning av materiel i riksdagen. Detta kan ske antingen genom att riksdagen uppdrar åt regeringen att komma med förslag, eller ännu hellre, genom att försvarsutskottet genom sin initiativrätt föreskriver när och vilket beslutsunderlag som skall lämnas till riksdagen. Detta med syfte att förbättra riksdagens insyn i och inflytande över materielbeställningar och utvecklingsarbeten.
Icke-militära motståndsfrågor
Regeringen vill att riksdagen skall godkänna övergripande mål för funktionen Psykologiskt försvar. Tyvärr nämner regeringen inte ett ord om icke-militära motståndsfrågor i propositionen. Vår svenska demokrati uppstod ur civil olydnad. Arbetarnas olagliga strejker var med och lade grunden för den demokrati vi har i dag. Enligt vår mening är civil olydnad inte bara är en rättighet, utan också en skyldighet. Ickevåld är en aktiv kampform. Begreppet ickevåld innefattar enligt vår mening alla försök att ändra på makthavarens beslut, oavsett om det är en ockuperande makt eller en inhemsk myndighet, utan att man använder våld. Ickevåld kan vara allt från en fredlig demonstration till att kedja fast sig på ett träd för att förhindra att det fälls. Begreppet ickevåld innefattar alltså olika demokratiska former att bjuda motstånd mot förtryck eller orättvisor. När ickevåld används för att försvara ett land kallas försvarsmetoden för civilmotstånd. Begreppet civilmotstånd är en i grunden annorlunda försvarspolitik. Det är inte fråga om spontana och oplanerade motståndsformer, utan en medveten, planerad och inövad försvarsstrategi. Landshövding Bengt Gustavsson fick 1981 i uppdrag att utreda icke-militärt motstånd som ett komplement till det militära försvaret. För att se till att den icke-militära motståndsaspekten beaktades tillräckligt i planeringen av det svenska totalförsvaret föreslog han att en särskild delegation skulle inrättas med anknytning till Försvarsdepartementet. Detta beslutade riksdagen 1986 och 1987 började Delegationen för icke-militärt motstånd att arbeta. En viktig uppgift var att hålla tanken om det icke-militära motståndet levande inom totalförsvaret och att främja utvecklingen av civilmotstånd. Sedan den delegationen lades ned har ansvaret gått över till Styrelsen för psykologiskt försvar. Vi anser att de kunskaper och den kompetens som tidigare fanns inom delegationen nu ordentligt skall tas till vara av Styrelsen för psykologiskt försvar, samt att dessa kunskaper sprids och vidareutvecklas. Mot den bakgrunden föreslår vi att mer pengar bör avdelas till Styrelsen för psykologiskt försvar och att dessa pengar skall användas för att utveckla de icke-militära motståndsfrågorna. De icke-militära motståndsfrågorna skall ingå i det övergripande målet för funktionen Psykologiskt försvar. Det är enligt Miljöpartiets mening nödvändigt att lyfta civilmotståndsfrågorna igen i Sverige. Inte minst mot bakgrund av att regeringen inte med ett ord nämner de icke-militära motståndsfrågorna i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse.
Plikttjänstgöring
Miljöpartiet anser att det krävs ett nytt värnpliktssystem som bygger på frivillighet kombinerat med motivation och meriter. Vi vill inte ha en yrkesarmé, det är av yttersta vikt att inte militären blir en separat maktfaktor i samhället. Vi förordar därför ett bibehållande av folkförsvarstanken kombinerat med en frivillig värntjänst i stället för den värnplikt som vi har i dag. Värntjänsten skall vara anpassad till den vidgade hotbild som riksdagen har beslutat om och den skall naturligtvis vara öppen för både kvinnor och män. Värntjänsten skall ge en relevant utbildning för att möta hot inom ramen för den vidgade hotbilden. Värntjänsten skall vara frivillig, då vi är emot tvång. Men att ha genomfört värntjänstutbildning skall vara en merit. Regeringen har enligt utskottets mening en felaktig syn på hur man bäst uppnår en bred folkförankring i samhället. Vi anser att förbättrad utbildningskvalitet, motivationshöjande åtgärder och undanröjande av orättvisor är effektivare i det hänseendet än att utbilda största möjliga antal ungdomar. Men det viktigaste ur motivations- och effektivitetssynpunkt är att man utbildar ungdomar för att möta sådana hot som känns relevanta för ungdomar. Vi anser att de av regeringen föreslagna civila styrkorna måste utbildas inom det vidgade säkerhetsbegreppet med betoning på förebyggande arbete för minskad sårbarhet i samhället. Dessa civila styrkor måste också få en grundläggande miljöutbildning. Vi vill särskilt inrikta denna utbildning mot miljöskydd. För att undvika ?vi och de?-känsla mellan värnpliktiga och civil- pliktiga och för att befästa totalförsvarsandan bör den militära (värnplikts) utbildningen i så hög grad som möjligt samlokaliseras och samutbildas med beredskapsstyrkorna.
Vapenfria
Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt säger (3 kap. 16 §) att alla totalförsvarspliktiga som kan antas ha en så allvarlig övertygelse rörande bruk av vapen mot annan att övertygelsen är oförenlig med tjänstgöring som är förenad med vapen, efter ansökan skall få rätt att vara vapenfria. Enligt vår uppfattning är en ?övertygelse? ett mycket abstrakt fenomen som är omöjligt för en annan person att bedöma. Det är alltid enbart den enskilda individen som kan avgöra vad övertygelsen egentligen innebär för denne. Personer som mer än sex månader efter inskrivningen kommer fram till att de vill vara vapenfria tvingas dock svara på tre frågor av Pliktverket varför de har ändrat uppfattning. Detta enligt 3 kap. 19 §. Frågorna de tvingas svara på är:
1. När och hur har du kommit fram till din inställning rörande bruk av vapen mot annan?
2. Kan du tänka dig att använda väpnat våld i någon särskild situation eller för något särskilt ändamål eller finns det något annat våld som du kan tänka dig att använda?
3. Hur tror du att din inställning till att själv använda vapen i en krigssituation kommer att påverkas om andra i din omgivning försvarar sig med vapen?
1991 togs de extra psykologförhören för dem som ansökte om rätten att få vara vapenfria bort. Det var en förändring i rätt riktning. Nu är det därför hög tid att ta bort de frågeformulär som enbart orsakar onödig administration och som inte fyller någon funktion. Det är enligt vår mening obegripligt varför en totalförsvarspliktig som tänkt efter och kommit fram till denna övertygelse skulle vara mindre trovärdig än den som eventuellt i ett stressigt klimat under mönstringen fattar detta beslut. Det är också enligt gällande lag möjligt att avslå ansökan om att få göra vapenfri tjänst om den inkommer senare än inom sex månader från beslut om inskrivning, dock inte utan att sökanden har fått tillfälle att muntligt lämna uppgifter i ärendet (3 kap. 20 §). Vi anser att rätten att få slippa bära vapen är en rättighet som är grundläggande i ett demokratiskt samhälle; därför skall enligt vår mening inte ansökan kunna avslås. Vi vill också i detta sammanhang uttala att det inte är rimligt att behålla nuvarande påföljdssystem med fängelsestraff för den som vägrar totalförsvarsutbildning.
Förmåner
Enligt förordning (1995:239) om förmåner till totalförsvarspiktiga (4 kap. 2 §) har en totalförsvarspliktig rätt till fri förplägnad under tjänstgöringstiden. Om fri förplägnad inte ges under tjänstgöringen, har den totalförsvarspliktige rätt till måltidsersättning. Vid de tillfällen som mat inte serveras får de i stället 95 kr i matersättning. Under helger utgår dock endast helgersättning motsvarande 25 kr per dag. Detta skall täcka kostnaderna för tre mål mat per dag. Vid de tillfällen då de totalförsvarspliktiga är tjänstlediga eller då de på grund av sjukdom inte befinner sig på förläggningen eller tjänstgöringsstället utgår 35 kr i matersättning. Naturligtvis är matkostnaderna och behovet av mat detsamma såväl under tjänst- göring som under ledighet. Vi anser därför att regeringen bör överväga att all matersättning som utgår skall vara 95 kr per dag.
Rasism och främlingsfientlighet
Försvarsutskottet uttalade i samband med försvarsbeslutets första etapp att ?rasism och andra former av främlingsfientlighet är en allvarlig företeelse och därför aktivt bör motarbetas med alla de medel som är förenliga med vår demokrati och vårt rättsväsende. Inom totalförsvaret gäller detta självfallet oavsett var det rasistiska beteendet förekommer - hos anställda eller hos totalförsvarspliktiga. Den som med utgångspunkt i rasistiska eller främlingsfientliga handlingar eller beteenden visar sig uppenbart olämplig för sin tjänst bör självfallet med lagliga medel kunna skiljas från tjänsten?. Utskottet anförde vidare mot bakgrund av frågans allvar att ?regeringen bör informera riksdagen om problemets omfattning, om vilka åtgärder som initierats eller avses vidtas samt om det finns behov av ändrad lagreglering?. Detta ställde sig en enig riksdag bakom. I propositionen räknar regeringen upp de åtgärder som Försvarsmakten har vidtagit, bl.a. en faktaskrift Religion och kulturmönster. Regeringen har också beslutat att bevilja Försvarsmakten en miljon kronor att användas under 1996 för fyra ungdomsprojekt mot rasism. Uppenbarligen kan man konstatera att det finns behov av ändrad lagreglering. Därför är det anmärkningsvärt att regeringen i propositionen inte lämnar några förslag på lagändringar som gör att Försvarsmakten genast kan stänga av totalförsvarspliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och främlingsfientlighet. Försvarsmakten får aldrig vara en utbildningsanstalt för antidemokrater, rasister och kriminella. Vi skall inte behöva försvara oss mot försvaret!
Totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund
Regeringen framhåller i propositionen att ?det är viktigt att medborgare med invandrarbakgrund inte bara formellt utan också i realiteten har en plats i totalförsvaret som alla andra?. Totalförsvarets pliktverk har tillsammans med Försvarsmakten redovisat åtgärder som skall medföra att totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund på samma sätt som övriga totalförsvarspliktiga ges utbildning för uppgifter i det militära försvaret. Statistiska centralbyrån har tagit fram siffror som visar på klara missförhållanden. Av de 3 000 första generationens invandrare som mönstrar skrivs bara 43,7 % in för plikttjänstgöring. Ca 18 % av första generationens invandrare skrivs in i utbildningsreserven, jämfört med medelvärdet som är 9 %. Regeringen drar slutsatsen att ?bristande motivation? är huvudanledningen till skillnaden. Myndigheterna (Försvarsmakten och Totalförsvarets pliktverk) rekommenderar ökade samhällsinsatser genom utbildning och information för att komma tillrätta med denna ?bristande motivation?. Detta anser också regeringen som anser att berörda myndigheter bör ?med olika metoder? försöka öka motivationen. Myndigheterna anser inte att positiv särbehandling skall tillämpas. Detta skriver heller inte regeringen någonting om i propositionen. Enligt vår mening kan man informera i all oändlighet och ändå tas den ungdom med invandrarbakgrund som mönstrar inte ut till plikttjänstgöring på grund av t.ex. språksvårigheter. Principen ?bästa lämpade skall rycka in? råder. En person med bristande språkkunskaper bör inte enligt vår mening betraktas som mindre lämplig vid mönstringen. Vi vänder sig mot regeringens och myndigheternas skrivningar om ?bristande motivation?. Vilken analys ligger bakom detta uttalande? Det kan finnas naturliga och sunda reaktioner bakom denna ?bristande motivation?. Man kanske t.ex. har krigs-erfarenheter som gör att man tar avstånd från militarism och vapenbruk. I så fall är det enligt vår mening inte ?bristande motivation? som denna företeelse skall beskrivas som, utan möjligen ?sund insikt?.
Forskning
Forskningsområden rörande den vidgade hotbilden, tele- och informations- krigföring samt icke-dödliga vapen bör prioriteras. FOA är den organisation vid sidan av universiteten som har den största vetenskapliga kompetensen. Det är enligt vår mening av flera skäl intressant att behålla och utveckla FOA:s forskningsverksamhet, men den bör inriktas mot att gagna det civila samhället. Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att föreslå hur forskningsverksamheten ominriktas. Vi anser att fyra pilotprojekt inleds inom FOA. Dessa forskningsprojekt skall enligt vår uppfattning omfatta dyslexi, samspelet människa och maskin, sensorteknik, samt ett riskanalysprojekt. 30 miljoner kronor bör därför anvisas ytterligare för att finansiera dessa projekt.
JAS 39 Gripen
Den nuvarande JAS-ramen uppgår till 71,4 miljarder kronor i prisläge budgetåret 1995/96. Enligt miljöpartiets mening är det nu hög tid att sätta stopp för ytterligare anskaffning av JAS-plan. Hittills har JAS-plan till 8 stridsflygdivisioner beslutats (delserie ett och två). Dessa pengar skulle kunna investeras betydligt mer effektivt för vår gemensamma säkerhet, speciellt i ett läge då hotbilden inte är militär, utan mer reell i form av miljöförstöring, ökande klyftor i samhället m.m. Här behöver pengar satsas! JAS-projektet är enligt vår mening en felprioritering. Vi anser att det är anmärkningsvärt att en investering i mångmiljardklassen som regeringen vill att riksdagen skall fatta beslut om redovisas så summariskt i propositionen! I propositionen redovisas t.ex. inte ens hur många plan regeringen avser att beställa. Detta är oacceptabelt och det har ingenting med att göra huruvida man anser att en delserie tre skall beställas eller inte, det är en principfråga vad gäller riksdagens inflytande och trovärdighet gentemot skattebetalarna. Miljöpartiet anser att en beställning av JAS 39 delserie tre inte kan göras utan att riksdagen har ett fullgott beslutsunderlag beträffande antal plan, beväpning, prestanda, ekonomin och de säkerhetspolitiska motiven till en ytterligare investering i JAS-projektet.
Antipersonella minor
Användandet av så kallade antipersonella minor orsakar ett gigantiskt mänskligt lidande i konflikthärdar världen över. Värst drabbade är u-länderna där minor, utspridda på jord som annars hade kunnat brukas för odling, omöjliggör ett normalt liv för miljontals människor. Regeringen föreslår nu ett förbud mot minor i det svenska försvaret. Detta beslut hälsar naturligtvis vi med glädje. Vi anser att inte minorna skall ersättas med något annat vapen och att förbudet mot trampminor i det svenska försvaret skrivs in i lag. Vi förutsätter också att regeringen är starkt pådrivande i fråga om ett internationellt förbud mot antipersonella minor.
Hemställan
Med stöd av det anförda föreslås
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997 att riksdagen dels med bifall till motionerna 1996/97:Fö202 yrkandena 2, 4 och 8 och 1996/97:Fö502 och med anledning av proposition 1996/97:1 (utg.omr. 6) yrkande 33 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1997 i enlighet med vad som anförts i reservation 4 Miljöpartiets försvarspolitik (bilaga 1), dels avslår motionerna 1996/97:Fö205 yrkandena 9-12, 1996/97:Fö206, 1996/97:Fö601, 1996/97:Ub255 yrkande 5 samt 1996/97:Ub514 yrkandena 10, 39, 40 och 42, dels med bifall till budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 1 godkänner att den tillfälliga modellen för pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten bibehålls, dels med bifall till budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 31 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1997 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 2 900 000 000 kr, dels med bifall till budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 32 bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital genom att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp om 22 000 000 000 kr, dels med anledning av budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 11 bemyndigar regeringen att utnyttja kredit i Riksgäldskontoret på 40 000 000 000 kr för budgetåret 1997 om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger,
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande beställningsbemyndigande för materiel att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö202 yrkande 7 samt med avslag på budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 2 och med avslag på motion 1996/97:Fö205 yrkande 1 avslår regeringens förslag och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beställningsbemyndiganden för materiel,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 25 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 50 och motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 6, 1996/97:Fö23 yrkandena 47 och 48, 1996/97: Fö50 yrkande 1, 1996/97:Fö52 yrkande 16 och 1996/97:Fö201 yrkande 17 fastställer den ekonomiska ramen för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 till 186 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande lag om höjd beredskap att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 11 och med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 1 antar regeringens förslag (proposition 1996/97:4, avsnitt 2.1) till lag om ändring i lagen (1992:1403) om civilt försvar med de ändringar som utskottet förordat,
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande ledningssystemets utveckling, utom försvarsområden att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 16 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 11 i denna del och motion 1996/97:Fö38 yrkandena 22 och 23 avslår förslaget om ledningssy- stemets utveckling i denna del,
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 28 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 6 och motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 22 och 23, 1996/97:Fö38 yrkandena 9 och 10, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 6 godkänner förslaget till inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: . beträffande att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö43 yrkande 1 i denna del och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del, motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 25 och 26, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner vad i motionen anförs om antalet ubåtar,
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö43 yrkandena 1 och 5 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 27, 1996/97:Fö27 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fö38 yrkande 12, 1996/97:Fö49 yrkande 3, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del godkänner förslaget till inriktning av sjö- och kustförsvarsstridskrafternas krigsorganisation i övrigt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande antalet stridsflygdivisioner att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 34 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 8 och motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 24, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del godkänner förslaget om antalet flygdivisioner i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: . beträffande att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö42 yrkandena 32 och 33 och 1995/96:Fö19 och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 9 och motionerna 1995/96:Fö17, 1995/96:Fö18, 1996/97:Fö38 yrkande 13 i denna del, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del godkänner vad som i motionerna anförs om att inte anskaffa delserie 3 av JAS 39 Gripen,
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse: 36. beträffande Försvarsmaktens organisation på Gotland att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 27 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 15 i denna del och 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del beslutar att Fårösunds marinbrigad (FMB) ställs om till miljövärnsbrigad,
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse: 39. beträffande Upplands flygflottilj att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 31 och 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del beslutar att Upplands flygflottilj (F 16) skall läggas ned,
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i övrigt, Falun och Gävle att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 26, med anledning av proposition 1996/97:4 yrkandena 18, 21 och 36 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö16, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö34, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del och 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del dels godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försvarsområden, dels beslutar att Dalabrigaden (NB 13) i Falun ställs om till miljövärnsregemente,
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse: 51. beträffande verksamheten vid det internationella kommandot att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkandena 14 och 15 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 35 och 36, 39 och 1996/97:Fö324 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om verksamheten vid det internationella kommandot,
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande förbud mot antipersonella minor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkandena 18 och 19, med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 43 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 43, 1996/97:Fö52 yrkandena 14 och 15 och 1996/97:Fö201 yrkande 16
dels godkänner förslaget om ett totalförbud mot användning av antipersonella minor i det svenska försvaret,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt anfört om minor,
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse: 61. beträffande mål för funktionerna inom det civila försvaret att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 21, med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 51 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 20 och 21, 1996/97:Fö38 yrkande 29, 1996/97:Fö52 yrkande 7 och 1996/97:Fö404 godkänner mål för funktionerna inom det civila försvaret med det tillägg om civilmotstånd som utskottet förordat,
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse: 64. beträffande militär plikttjänstgöring att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö10 yrkande 1 i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkandena 25 och 26, 1996/97:Fö301, 1996/97:Fö302 och 1996/97:Fö310 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om militär plikttjänstgöring,
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse: 65. beträffande civila beredskapsstyrkor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö10 yrkandena 2-4 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 27, 1996/97:Fö201 yrkande 14 och 1996/97:Fö401 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om civila beredskapsstyrkor,
dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse: 66. beträffande förmåner att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö10 yrkande 9 och med anledning av motion 1996/97:Fö52 yrkande 11 beslutar att matersättningen för totalförsvarspliktiga skall vara 95 kr oavsett veckodag,
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse: 68. beträffande vapenfri tjänst att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö10 yrkandena 6 och 7 samt med anledning av motionerna 1996/97:Fö36, 1996/97:Fö52 yrkande 12 och 1996/97:Fö403 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om vapenfri tjänst,
dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse: 70. beträffande rasism och främlingsfientlighet att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö10 yrkandena 10 och 11, 1996/97:Fö42 yrkande 35 och 1996/97:Fö327 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om rasism och främlingsfientlighet,
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse: 76. beträffande försvarsforskning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö42 yrkande 17 och med anledning av budgetpropositionen ( utg.omr. 6) yrkande 12 dels godkänner att det nationella flygtekniska forskningsprogrammet får fortsätta på samma nivå som hittills under den treåriga forskningspolitiska beslutsperioden, dels att riksdagen beslutar ominrikta forskningen vid Försvarets forskningsanstalt i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse: 83. beträffande Försvarets forskningsanstalt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö202 yrkande 5, med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 57 och med avslag på motion 1996/97:Ub10 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om prioriteringar för forskningsanstaltens verksamhet,
5. Kristdemokraternas försvarspolitik (reservation mom. 11, 21, 24, 42 och 45)
Åke Carnerö (kd) anför:
Kristdemokraterna ställer sig till vissa delar bakom den inriktning av totalförsvaret som beslutades i etapp 1 av försvarsbeslutet. Totalförsvarets utveckling skall anpassas till omvärldsförändringar, och en samlad syn på hot och risker bör ge en mer effektiv och rationell hantering av samhällets resurser inklusive totalförsvarets. Satsningar på det civila försvaret som motverkar det moderna samhällets sårbarhet är betydelsefulla. Sveriges förmåga och förutsättningar att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser förbättras, och ett bredare utnyttjande av pliktpersonal stärker engagemanget och trovärdigheten för vår säkerhetspolitik. Det förslag som nu läggs fram för att skapa en totalförsvarsorganisation för hela konfliktskalan fred-kris-krig måste ha en långsiktig hållbarhet på nuvarande och minskande ekonomiska nivå men den skall också säkerställa att en höjning av krigsduglighet och tillväxt kan hanteras snabbt och utan onödigt stora omställningar om mer resurser tillförs.
Ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden
Regeringen har inte tillräckligt beaktat att den säkerhetspolitiska osäkerheten i vår omvärld tillsammans med den beslutade inriktningen av totalförsvaret medför kostnader som kommer att urholka angiven ram. Osäkerheten i omvärlden kräver både god förmåga att höja beredskapen och en stabil grund för anpassning av totalförsvarets resurser vid långsiktiga förändringar. Den beslutade besparingen på 2 000 miljoner kronor under perioden 1999-2001 bör därför inte verkställas.
Syn på totalförsvarets framtid
Vi anser att säkerhetspolitiken måste präglas av klarhet och långsiktighet men också av öppenhet för nya lösningar. Sveriges militära alliansfrihet består men sökandet efter den optimala säkerhetsstrukturen för vårt land och vår omgivning måste ständigt fortgå för att kunna beakta den internationella utvecklingen. Försvarsbeslut 96 måste oavsett läge skapa trovärdighet åt vår säkerhetspolitik. Sverige skall upprätthålla ett effektivt totalförsvar med en sådan styrka, sammansättning, ledning, beredskap och uthållighet att det utgör ett väsentligt bidrag till stabiliteten i vårt närområde. Det är en förutsättning för att vår strävan att hålla oss utanför krig skall kunna bli respekterad och skapa respekt för vår vilja och förmåga att försvara oss om vi skulle utsättas för angrepp. Vårt totalförsvar är en försäkring mot ofred. Den föreslagna minskningen av vår nationella försäkringspremie kommer att innebära ökad självrisk.
Det militära försvaret
Försvarsmaktens roll som säkerhetspolitiskt instrument har utvidgats genom nya uppgifter. Även om det för närvarande inte föreligger något angreppshot mot Sverige fordrar vår säkerhetspolitik långsiktigt att en betydande försvarsförmåga fortlöpande upprätthålls - inte minst kvalitativt - hos totalförsvaret. Kristdemokraterna menar att denna utgångspunkt är en förutsättning för att vår säkerhetspolitik skall uppfattas som trovärdig i den instabila och föränderliga säkerhetspolitiska miljön. Omvärlden värderar vår säkerhetspolitik bl.a. utifrån de säkerhetspolitiska signaler vi sänder ut inför ett nytt försvarsbeslut. Våra säkerhetspolitiska mål och vårt aktiva deltagande i byggandet av en alleuropeisk säkerhetsordning måste stödjas av en trovärdig försvarsförmåga. Kristdemokraternas utgångspunkter vid utformningen av försvarsmakten är att tillgodose operativa krav med beaktande av anpassningsförmågan utifrån det säkerhetspolitiska läget. En effektiv övervakning av Östersjön och dess inlopp skall upprätthållas och Gotlands läge har stor säkerhetspolitisk betydelse. Våra operativt viktiga områden måste skyddas. Hela landet skall försvaras. Försvarsmaktens uppgifter har ett nära sammanhang med dess förmåga att lösa den grundläggande uppgiften att försvara landet mot väpnade angrepp. Det militära försvarets verksamhet och utveckling måste präglas av att uppgiften att försvara vårt land mot väpnade angrepp är det yttersta motivet för dess existens.
Försvarsmaktens organisation i fred
Försvarsområden
Försvarsutskottet markerade hösten 1995 (1995/96:FöU1) betydelsen av att säkerställa de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet på lokal och regional nivå samt menade att det vore olämpligt att låsa sig till en viss volymmässig reduktion av antalet försvarsområden utan att se hur väl ett sådant beslut passar in i helheten. Den reducering av antalet försvarsområden som nu föreslås innebär att det inte kommer att finnas en kvalificerad militär ledning i varje län. Detta kommer att leda till stora förändringar som direkt berör hemvärnet och övriga frivilligorganisationer samt den samverkan som äger rum med länets civila försvar. En väl fungerande organisation över landet stärker den folkliga förankringen som blir särskilt viktig i händelse av beslut om höjning av krigsdugligheten. Genom hemvärnets ökande betydelse och den inriktning som lagts fast att öka organisationen till 125 000 personer krävs inte bara ekonomiska och materiella resurser utan även ett starkt stöd av en tydlig militär representation. Det finns säkert möjligheter att vid ett antal försvarsområdesstaber begränsa uppgifter och omfattning till en lägre nivå men som ändå kan fungera väl utifrån hemvärnets, de frivilliga försvarsorganisationernas och det civila försvarets behov. Genom totalförsvarets nya uppgifter ställs det ökade krav på samverkan mellan det civila och det militära försvaret. Denna samordning i fred/kris/krig kräver kunskap, planläggning och kontinuerlig samverkan i fred, vilket medför att försvarsområdesstabernas betydelse som totalförsvars-centrum ökar. Kristdemokraterna menar därför att principen ett försvarsområde - ett län alltjämt skall gälla.
Försvarsmaktens organisation i Ljungbyhed
Osäkerheten om framtiden har lett till att regeringen inte föreslår åtgärder som inte med rimlig säkerhet har en långvarig beständighet. En översyn av Försvarsmaktens skolverksamhet skall därför äga rum i syfte att eftersträva ökad samordning inom Försvarsmakten men även pröva möjligheten till samordning med totalförsvaret. Kristdemokraterna menar att även Krigsflygskolan, F 5, i Ljungbyhed bör innefattas i denna utredning för att flygsäkerhetsfrågorna i samband med den grundläggande flygutbildningen skall bli belysta.
Förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation i övrigt
Regeringen har vid utformandet av sitt förslag till åtgärder för att klara av en krympande ekonomi i väsentliga delar frångått Försvarsmaktens förslag. Kristdemokraternas självklara utgångspunkt är att vid utformningen av grundorganisationen enbart ta hänsyn till säkerhetspolitiska aspekter. Vår uppfattning är att regeringen när den nu frångår Försvarsmaktens bedömningar gjort det utifrån helt andra principer än de militäroperativa och säkerhetspolitiska. Vi anser därför att följande fredsförband bör behållas i organisationen.
* Älvsborgsbrigaden IB 15 i Borås Riksdagsbeslutet 1995 som bl.a. innebar att Försvarsmakten måste ha förmåga både att skydda våra mest vitala områden och anfalla en angripare där och när denne är som känsligast, borde ha lett till att utskottet låtit Älvsborgsbrigaden utgöra kärnan i Västsveriges markförsvar. Det befolkningstäta Göteborgsområdet med Nordens största hamn, två stora flygplatser och viktig industri är utan tvekan ett av Sveriges mest vitala områden och dessutom beläget vid den kommunikationsled som utgör inloppet till Östersjön. Ett försvar mot strategiska styrkor kräver dels förband på plats, dels mycket snabbt tillförda förband.
* Skånska luftvärnskåren Lv 4 i Ystad Det framtida utbildningsbehovet av luftvärnsförband i södra Sverige motiverar en nedläggning av en luftvärnskår. De bästa produktionsförutsättningarna samt en unik kompetens på luftrobotsystemet RBS 77 innebär att Ystad bör vara utbildningsplattform för luftvärnsförband i södra militärområdet.
* Livgrenadjärbrigaden IB 4 i Linköping Goda övningsbetingelser, god närrekrytering av värnpliktiga och samverkan med universitet och universitetssjukhus är ur totalförsvarssynpunkt värdefulla faktorer. Militäroperativa skäl talar för att IB 4 skall finnas kvar i Östergötland.
* Lapplandsbrigaden NB 20 i Umeå Operativa fördelar med dess närhet till gränszonen talar för NB 20 i Umeå. Väl utbyggda och nära övnings- och skjutfält samt samlokalisering med Stridsskola Nord och Totalförsvarets skyddsskola bidrar till en effektiv garnison.
Riksdagen bör sålunda avvisa regeringens förslag i följande avseenden:
* att försvarsområdesstaben i Ystad läggs ned
* att Skånska luftvärnskåren läggs ned
* att försvarsområdesstaben i Växjö läggs ned
* att försvarsområdesstaben i Kalmar läggs ned
* att försvarsområdesstaben i Borås läggs ned
* att Älvsborgsbrigaden läggs ned
* att försvarsområdesstaben i Linköping läggs ned
* att Livgrenadjärbrigaden i Linköping läggs ned
* att försvarsområdesstaberna i Västerås och Gävle läggs ned
* att försvarsområdesstaben i Östersund läggs ned
* att Lapplandsbrigaden i Umeå läggs ned
Stridskrafterna
Markstridskrafternas krigsorganisation
För att armén skall kunna lösa ålagda operativa uppgifter krävs välutbildade och välutrustade förband. Fältförbanden reduceras nu till att omfatta 13 brigader i tre fördelningar med erforderliga fördelningsförband. Utskottet godtar även den föreslagna utökningen av hemvärnet och anser att dess materiella förnyelse är angelägen. Majoriteten av utskottet ställer sig bakom förslaget att reducera territorialförsvaret från 165 000 till 90 000 personer. Det är viktigt att försvarsområdesförbanden vidmakthåller operativa krav på krigsduglighet. Kristdemokraterna menar att så länge som hemvärnet inte uppnått avsedd styrka på 125 000 personer bör fler territorialförsvarsförband behållas så att den sammanlagda styrkan fram till slutläget uppgår till 215 000 personer.
Antalet ytstridsfartyg och ubåtar
Tillräckliga resurser för övervakning och hävdandet av vår territoriella integritet måste finnas i fred för insatser runt vår 2 746 km långa kust. I händelse av konflikter kan Östersjön och dess utlopp tidigt bli berörda. Marinen hade 1982 36 ytstridsfartyg och i dag finns 30. En effektiv övervakning längs våra kuster kräver många ytstridsfartyg eftersom skyddet av svenskt territorium och svenska intressen snabbt måste kunna förstärkas. Regeringen föreslår nu att 24 ytstridsfartyg skall behållas under perioden 1997-2001 för att vi uthålligt skall kunna hävda den territoriella integriteten innan nya ytstridsfartyg hunnit bli operativa. Därefter kan antalet fartyg nedgå till 20. Utskottsmajoriteten ställer sig bakom denna inriktning. För att vi inte skall ha luckor i övervaknings- eller insatssystemen och med hänsyn till Sveriges ökade engagemang i Östersjöområdet menar Kristdemokraterna att antalet ytstridsfartyg bör vara 24. Med hänsyn till den säkerhetspolitiska osäkerheten bör vi därför inte nu besluta om ytterligare reduceringar av antalet ytstridsfartyg. Sedan 1982 har vi 12 ubåtar och regeringen föreslår nu att 9 ubåtar bibehålls men 2 av dessa i låg materielberedskap. Konsekvenserna av två ubåtar i materielberedskap kan bli att dessa vid slutet av försvarsbeslutsperioden inte kan iståndsättas inom ett år på grund av personella och materiella brister. Regeringens inriktning kan således uppfattas som att Sverige avser att reducera antalet ubåtar med 40 %. Eftersom ubåtarna har högt omedelbart stridsvärde och regeringen betonar fortsatt inhemsk kompetens inom ubåtsområdet bör samtliga 9 ubåtar fortsatt vara operativa för att vi i händelse av en kris- eller krigssituation skall kunna lösa ålagda uppgifter på ett fullvärdigt sätt. Ju fler ubåtar vi har operativa, desto större möjligheter finns till framskjuten övervakning och spaning vilket blir nog så viktigt i ett anpassningsskede.
Antalet stridsflygdivisioner
Kristdemokraterna framförde under behandlingen av etapp I inför årets försvarsbeslut att kapaciteten hos våra flygstridskrafter och övrigt luftförsvar är av avgörande betydelse vid inledningen av ett modernt krig. En grundläggande förutsättning för vår försvarsförmåga är därför att vi kan hindra en angripare att få herravälde i luften. Utskottet föreslår att flygstridskrafterna tills vidare skall bestå av 13 flygdivisioner men att den långsiktiga inriktningen skall vara 12 divisioner JAS 39 Gripen. För att kunna utveckla god initialeffekt och nå en rimlig uthållighet i syfte att hindra en angripare att få luftherravälde behövs 14 stridsflygdivisioner. Skyddet av arméstridskrafternas mobilisering och uppmarsch måste tryggas liksom skyddet av vitala samhällsfunktioner och kraftcentrum.
Hemställan
Med stöd av det anförda föreslås
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö23 yrkandena 47 och 48 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 50 och motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 6, 1996/97:Fö42 yrkande 25, 1996/97:Fö50 yrkande 1, 1996/97:Fö52 yrkande 16 och 1996/97:Fö201 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att inte genomföra den ytterligare besparingen på 2 000 miljoner kronor under försvarsbeslutsperioden 1997-2001,
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande markstridskrafternas krigsorganisation att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö23 yrkandena 22 och 23, med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö38 yrkandena 9 och 10, 1996/97:Fö42 yrkande 28, 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del och 1996/97:Fö201 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förslaget till inriktning av krigsorganisationen för markstridskrafterna,
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande antalet stridsflygdivisioner att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 24 och 1996/97:Fö201 yrkande 8 i denna del, med anledning av proposition 1996/97:4 yrkande 8 i denna del samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 34 och 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förslaget till antalet stridsflygdivisioner,
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse: 42. beträffande Försvarsmaktens organisation i Östersund att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkandena 12 och 29 och till motion 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 22 och på motionerna 1996/97:Fö28, 1996/97:Fö45, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö330 dels godkänner förslaget att Nedre Norra arméfördelningen i Östersund läggs ned, dels godkänner förslaget att Norrlands artilleriregemente i Östersund läggs ned, dels avslår förslaget att lägga ned försvarsområdesstaben i Östersund,
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse: 45. beträffande förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation i övrigt att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 30 i denna del och 1996/97:Fö50 yrkande 2 samt med avslag på motion 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation i övrigt,
6. Försvarsområden (mom. 17)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd) anför
dels att
Uppgifterna i krig och fred skall styra ledningsorganisationens volym och utformning. Genom de successiva minskningarna av det militära försvarets krigsorganisation, särskilt territorialförsvaret, har behovet av ledningsresurser minskat. Vad beträffar försvarsområdesstabernas andra uppgifter, stöd till hemvärns- och frivilligverksamhet och samverkan med civila totalförsvarsmyndigheter, har dessa behov snarast ökat. Regeringen pekar i propositionens avsnitt 10.3 på behoven av samordning inom totalförsvaret och anmäler dessutom sin avsikt att ?genomföra en analys av behoven av samordning och principerna för samverkan inom totalförsvaret?. Vi har erfarit att Försvarsmakten på de platser som mister militär närvaro efter höstens försvarsbeslut avser att upprätta staber av en lägre dignitet med uppgift att dels leda den taktiska enheten fo-grupp, dels stödja hemvärns- och frivilligverksamheten. Huvudprincipen ett län - ett försvarsområde bör i stället alltjämt gälla. Regeringens förslag om minskning av antalet försvarsområden samt till dessa hörande försvarsområdesstabers krigs- och grundorganisation innebär en inte obetydlig besparing. Försvarsområdesstaberna har enligt utskottets mening stor betydelse för samverkan med civila myndigheter och för stödet till hemvärns- och frivilligverksamheten. Därför bör de, liksom regeringen föreslår, anpassas till sina uppgifter. För att möjliggöra besparingar i främst krigsorganisation bör regeringen pröva olika lösningar för samordningen av ledningen i krig av fo-staberna utan att antalet försvarsområden nu minskas i den omfattning som föreslås. Försvarsområdesstaberna bör sålunda, utöver den avveckling i Kiruna och Kalix som regeringen föreslår, behållas och regeringens förslag i dessa avseenden avslås. De mindre fo-staberna kan skapas vid sidan av ?fullvärdiga? fo-staber till en mycket låg kostnad om den lokala stödorganisationen begränsas. Regeringens förslag om variation av storleken på försvarsområdesstaberna medger detta.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande försvarsområden att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö38 yrkande 24, 1996/97:Fö44, 1996/97:Fö50 yrkande 3, 1996/97:Fö201 yrkande 9 och 1996/97:Fö308 yrkande 2 och med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 11 i denna del ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försvarsområden,
7. Antalet ytstridsfartyg och ubåtar (mom. 22)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd) anför
dels att Sveriges marina förmåga, inte minst vad gäller krishantering i Östersjöområdet, minskar med regeringens förslag till inriktning av försvaret. Enligt vår uppfattning är en sådan utveckling olycklig och svår att förstå i perspektivet av det breda svenska engagemanget för säkerhet och stabilitet i Östersjöregionen. Regeringens förslag att dels detaljreglera frågan om antalet ubåtar i materielberedskap, dels nu fastställa det långsiktiga målet för antalet ytstridsfartyg till 20 bör enligt vår mening avslås. Antalet ubåtar bör i enlighet med regeringens förslag vara nio. De två som föreslagits läggas i materielberedskap bör efter vad som framkommit under utskottsbehandlingen vidmakthållas så att samtliga ubåtar som inräknas i krigsorganisationen är operativa. Att upprätthålla teknisk och underhålls- kompetens för hela Näcken-systemet är en för hög grundkostnad för att slås ut på endast en ubåt.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande antalet ytstridsfartyg och ubåtar att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö23 yrkandena 25 och 26 och 1996/97:Fö201 yrkande 7 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 7 i denna del och motion 1996/97:Fö52 yrkande 9 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om antalet ytstridsfartyg och ubåtar,
8. Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed (mom. 28)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd) anför
dels att i våra reservationer 1 respektive 5 om försvarspolitiken framförs delvis olika motiv för att avslå regeringens förslag om nedläggning av Skånska luftvärnskåren och försvarsområdesstaben i Ystad. Slutsatsen är emellertid gemensam. Därför menar vi samfällt att regeringens förslag i dessa delar bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö17, 1996/97:Fö19 yrkande 1, 1996/97:Fö23 yrkandena 30, 34 båda i denna del, 1996/97:Fö37, 1996/97:Fö40, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö304 och 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkandena 15 och 30 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del och 1996/97:Fö323 avvisar dels förslaget att lägga ned försvarsområdesstaben i Ystad, dels förslaget att lägga ned Skånska luftvärnskåren i Ystad,
9. Försvarsmaktens organisation i Ljungbyhed (mom. 29)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd) anför
dels att enligt regeringens förslag skall bl.a. hela flygvapnets skolverksamhet utredas inom den närmaste tiden. Det är en klok tanke. Regeringen har emellertid valt att bryta ut en enda skolverksamhet från de övriga som för närvarande är lokaliserade vid främst F 14 i Halmstad och vid F 5 i Ljungbyhed. Vi finner denna hantering av frågan varken logisk eller försvarbar. Frågan om var den grundläggande flygutbildningen skall lokaliseras bör utredas i sitt sammanhang med övrig utbildningsverksamhet i bl.a. flygvapnet. Regeringens förslag om nedläggning av Krigsflygskolan i Ljungbyhed bör sålunda avvisas.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ljungbyhed att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö19 yrkande 2, 1996/97:Fö23 yrkande 29, 1996/97:Fö38 yrkande 17, 1996/97:Fö56, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del och 12 och 1996/97:Fö305 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 34 avvisar förslaget att lägga ned Krigsflygskolan i Ljungbyhed,
10. Försvarsmaktens organisation i Ängelholm (mom. 30)
Lennart Rohdin (fp) och Annika Nordgren (mp) anför
dels att i våra reservationer 2 respektive 4 om försvarspolitiken framförs motiv till varför vi är emot regeringens förslag att behålla Skånska flygflottiljen F 10 i Ängelholm. Riksdagen bör besluta att denna flottilj läggs ned.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: 30. beträffande Försvarsmaktens organisation i Ängelholm att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 16 i denna del och 1996/97:Fö42 yrkande 30 samt med avslag på motion 1996/97:Fö328 beslutar att lägga ned Skånska flygflottiljen i Ängelholm,
11. Försvarsmaktens organisation i Växjö, Kalmar och Jönköping (mom. 32)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd) anför
dels att vi i våra reservationer 1 respektive 5 om försvarspolitiken framför motiv för att avslå regeringens förslag om att lägga ned ett stort antal försvarsområdesstaber. I enlighet med detta menar vi att även regeringens förslag att lägga ned försvarsområdesstaberna i Växjö och Kalmar bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande Försvarsmaktens organisation i Växjö, Kalmar och Jönköping att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö4, 1996/97:Fö13, 1996/97:Fö14, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö320 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkandena 16 och 17 avvisar regeringens förslag att lägga ned försvarsområdesstaberna i Växjö och Kalmar,
12. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)
Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd) anför:
dels att i våra reservationer 1 respektive 5 framförs delvis olika motiv för att avslå regeringens förslag att lägga ned Älvsborgsbrigaden och försvarsområdesstaben i Borås. Vi menar samfällt att regeringens förslag bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västsverige att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö15 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö20, 1996/97:Fö22 yrkande 3, 1996/97:Fö23 yrkandena 30 och 34 båda i denna del, 1996/97:Fö25, 1996/97:Fö27 yrkande 1, 1996/97:Fö38 yrkande 15 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fö314 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö321 och 1996/97: Fö322 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkandena 19 och 26 avslår förslagen att lägga ned Älvsborgsbrigaden och försvarsområdesstaben i Borås,
13. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)
Arne Andersson (m) anför:
dels att oaktat Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna i sin gemensamma reservation nr 12 om Försvarsmaktens organisation i Västsverige yrkat avslag på de i utskottsbetänkandet föreslagna förbandsnedläggningarna vill jag här närmare motivera varför Älvsborgsbrigaden IB 15 bör finnas kvar. Jag delar inte regeringens och utskottsmajoritetens uppfattning att utvecklingsmöjligheterna för mekaniserade förband är sämre i Borås än i Halmstad. Det förhållandet att utbildningsförutsättningarna är olika talar till Borås fördel. Vikten av att hela utbildningen sker i den terrängtyp som finns i Göteborgsområdet kan inte nog understrykas. Jag delar Överbefälhavarens uppfattning i försvarsmaktsplanen att IB 15 skall vara kvar eftersom den bäst tillgodoser försvaret i västra Sverige. I Borås finns också på närövningsfältet landets modernaste övningsanläggning för strid i tätort. Detta är särskilt viktigt för den utbildning av stadsskyttekompanier för Göteborgs försvar som redan nu äger rum i Borås. Den totala kostnaden har framhållits vara en fördel för Halmstadsalternativet. Enligt min uppfattning kommer denna i praktiken visa sig vara försumbar. Den hitintills oprecisa arrendekostnaden för Vapnöfältet och kostnaderna för att nyttja detta fält (anläggning av körstråk, vägportar etc.) reducerar den ekonomiska fördelen för Halmstadsalternativet till ca 8-9 miljoner kronor per år. Från detta belopp skall sedan dras den dokumenterat höga driftskostnaden i Halmstad gentemot i Borås. Denna driftskostnad kommer dessutom att stiga ytterligare av att IB 16 skall transporteras upp och övas i Göteborgs- och Boråsterrängen 10-12 mil norrut. Således talar nu såväl ekonomiska som strategiska skäl för att behålla IB 15 i Borås. Regeringsförslaget bör avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västsverige att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö15 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö20, 1996/97:Fö22 yrkande 3, 1996/97:Fö23 yrkandena 30, 34 båda i denna del, 1996/97:Fö25, 1996/97:Fö27 yrkande 1, 1996/97:Fö38 yrkande 15 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fö314 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fö321 och 1996/97: Fö322 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkandena 19, 26 avslår förslagen att lägga ned Älvsborgsbrigaden och försvarsområdesstaben i Borås,
14. Försvarsmaktens verksamhet i Karlsborg (mom. 35)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Olle Lindström (m) och Annika Nordgren (mp) anför:
dels att regeringen föreslår, utan att begära riksdagens ställningstagande, att utbildningen av stabs- och sambandsförband vid S 2 i Karlsborg skall upphöra. Detta är en rimlig hållning för det fall att försvaret helt skulle lämna Karlsborg. I nuvarande läge, med en fortsatt grundutbildning av arméförband där, bortfaller en del av motiven för att reglera en dylik flyttning av denna utbildning. Det bör enligt vår mening ankomma på Försvarsmakten att avgöra hur produktionen av signalförbanden skall fördelas på befintliga utbildningsplattformar. Med anledning av motion Fö30 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som här har anförts.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande Försvarsmaktens verksamhet i Karlsborg att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fö30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Försvarsmaktens verksamhet i Karlsborg,
15. Livgrenadjärbrigaden och försvarsområdet i Linköping (mom. 37)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd) anför:
dels att i våra reservationer 1 respektive 5 om försvarspolitiken framförs delvis olika motiv för att avslå regeringens förslag om att lägga ned Livgrenadjärbrigaden och försvarsområdesstaben i Linköping. Slutsatsen är emellertid gemensam. Vi menar samfällt att riksdagen bör avvisa regeringens förslag i dessa delar.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande Livgrenadjärbrigaden och försvarsområdet i Linköping att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö8 yrkandena 1 och 3, 1996/97:Fö23 yrkandena 30 och 34 båda i denna del, 1996/97:Fö29 yrkandena 1 och 3, 1996/97:Fö50 yrkandena 5 och 8, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del, 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del och 1996/97:Fö326 yrkandena 1 och 2, med anledning av motion 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkandena 20 och 25 avvisar förslagen att lägga ned Livgrenadjärbrigaden och försvarsområdesstaben i Linköping,
16. Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i övrigt, Falun och Gävle (mom. 40)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd) anför:
dels att vi i våra reservationer 1 respektive 5 om försvarspolitiken framför motiv för att avslå regeringens förslag om att lägga ned ett stort antal försvarsområdesstaber. I enlighet med detta menar vi att även regeringens förslag att lägga ned försvarsområdesstaberna i Västerås och Gävle bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i övrigt, Falun och Gävle att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:4 yrkande 36 och motionerna 1996/97:Fö16, 1996/97:Fö23 yrkande 34 i denna del, 1996/97:Fö34, 1996/97:Fö201 yrkandena 10 och 11 båda i denna del och 1996/97:Fö308 yrkande 1 i denna del samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkandena 18 och 21 och motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 26 och 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, dels godkänner förslaget att inrätta Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum i Uppsala, dels avvisar förslagen att lägga ned försvarsområdesstaberna i Västerås och Gävle,
17. Försvarsmaktens organisation i Söderhamn (mom. 41)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Olle Lindström (m) och Annika Nordgren (mp) anför:
dels att i våra respektive reservationer nr 1, 2, 3 och 4 framförs delvis olika motiv för att avslå regeringens förslag om nedläggning av Hälsinge flygflottilj F 15 i Söderhamn. Vår slutsats är dock gemensam. Vi menar därför samfällt att riksdagen skall avslå regeringens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse: 41. beträffande Försvarsmaktens organisation i Söderhamn att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö11 yrkandena 1-4, 1996/97:Fö35, 1996/97:Fö38 yrkande 16 i denna del 1996/97:Fö42 yrkande 29, 1996/97:Fö52 yrkande 10 i denna del, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del och 1996/97:Fö317 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 33 avslår regeringens förslag att lägga ned Hälsinge flygflottilj i Söderhamn,
18. Försvarsmaktens organisation i Umeå (mom. 43)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m) och Åke Carnerö (kd) anför:
dels att i våra respektive reservationer nr 1 och 5 om försvarspolitiken har vi framfört delvis skilda motiv för att avslå regeringens förslag om att lägga ned Lapplandsbrigaden NB 20. Vår slutsats är dock gemensam. Vi menar därför samfällt att riksdagen skall avslå regeringens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: 43. beträffande Försvarsmaktens organisation i Umeå att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö6, 1996/97:Fö23 yrkande 30 i denna del, 1996/97:Fö32, 1996/97:Fö38 yrkande 14 i denna del, 1996/97:Fö39, 1996/97:Fö46, 1996/97:Fö201 yrkande 11 i denna del och 1996/97:Fö313 samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 27 avvisar regeringens förslag att lägga ned Lapplandsbrigaden i Umeå,
19. Militär plikttjänstgöring (mom. 64)
Lennart Rohdin (fp) och Åke Carnerö (kd) anför:
dels att värnpliktiga som ett led i sin sjukvårdsutbildning i dag endast beträffande livräddande insatser utbildas till att kunna stoppa blödning och upprätthålla andning. Om alla värrnpliktiga också fick utbildning i hjärt- lunglivräddning skulle det innebära att det civila samhället varje år skulle få ett tillskott av ca 30 000 utbildade hjärt- och lunglivräddare. På sikt skulle detta få stora positiva effekter för samhället och förbättra möjligheterna att rädda liv vid olyckor och katastrofer. Vi yrkar således bifall till motion Fö302 (kd).
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse: 64. beträffande militär plikttjänstgöring att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö302 och avslag på motionerna 1996/97:Fö10 yrkande 1 i denna del, 1996/97:Fö38 yrkandena 25 och 26, 1996/97:Fö301 och 1996/97:Fö310 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om hjärt-lunglivräddning,
20. Civila beredskapsstyrkor (mom. 65)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp) och Olle Lindström (m) anför:
dels att regeringen har inte på ett övertygande sätt kunnat presentera utbildningsbehov eller krigsorganisation för organiserandet av civila beredskapsstyrkor. Enligt vår mening borde regeringen inväntat dels kommunernas behovsinventering som avses vara klar den 1 juli 1997, dels även i övrigt berett ärendet så att ett fullständigt underlag förelåg inför riksdagens ställningstagande. Utan att ta ställning till behovet av eller utbildningsform eller volym av de föreslagna styrkorna borde regeringen åtrerkomma till riksdagen i denna fråga.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse: 65. beträffande civila beredskapsstyrkor att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 27 och 1996/97:Fö201 yrkande 14 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fö10 yrkandena 2-4 och 1996/97:Fö401 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om civila beredskapsstyrkor,
21. Försvarets högskolor (mom. 74)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp) och Olle Lindström (m) anför:
dels att vi finner att förslaget om en sammanslagning av Försvarshögskolan och Militärhögskolan inte har föregåtts av en sakligt underbyggd beredning. Förslaget tar på intet sätt hänsyn till att kunna säkerställa verksamhetens vid Försvarshögskolan särskilda karaktär. Regeringens förslag bör därför avvisas.
dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse: 74. beträffande försvarets högskolor att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö38 yrkande 32, 1996/97:Fö47 och 1996/97:Fö318, med anledning av motion 1996/97:Fö23 yrkande 41, samt med avslag på proposition 1996/97:4 yrkande 49 avslå regeringens förslag om försvarets högskolor,
22. Materielförsörjning och försvarsindustri (mom. 75)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp) och Olle Lindström (m) anför:
dels att svensk försvarsindustri står inför en svår förändringsprocess. Trots de försvarsbeslut som fattats år 1995 och innevarande år saknas grund för många framtida ställningstaganden. Utskottsmajoriteten anvisar beredningsarbete inför nästa säkerhetspolitiska kontrollstation som metod för att belysa frågorna kring försvarets teknik- och materielförsörjning. Enligt vår mening är inte detta tillräckligt. 1992 års försvarsbeslut byggde på idén om nödvändigheten av kvalitativ förnyelse. Det är med oro vi ser på den lägre förnyelsetakt som blir resultatet av utskottsmajoritetens förslag till beslut. Inte minst anpassningsperspektivet ställer nya krav på försvarsindustriell kompetens. Därför borde regeringen valt att avsätta 750 miljoner kronor/år för anpassningsinriktade tekniksatsningar i stället för de föreslagna 550 miljoner kronor/år. Att frågorna kring försvarets materielförsörjning, också de i ett anpassningsperspektiv, snarast utreds är en mycket angelägen fråga. Detta bör, i likhet med de förslag och synpunkter som framförs i kommittémotion Fö501 (m) yrkandena 1, 6, 7 och 8 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse: 75. beträffande materielförsörjning och försvarsindustri att riksdagen med bifall till motion Fö501 yrkandena 1, 6-8, med anledning av motion 1996/97:Fö23 yrkande 28 och med avslag på motion Fö43 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om materielförsörjning och försvarsindustri,
Särskilda yttranden
1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997 (mom. 1)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson, Olle Lindström (alla m) anför:
Den 22 november i år beslutade riksdagens majoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster för år 1997. Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999. Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk självständighet. Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till kraftiga skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som skall vara gemensamma. Rättsväsendet måste fungera tillfredsställande och försvaret skall vara så starkt att Sverige kan försvaras. När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 22 november valt en annan inriktning av politiken, deltar vi inte i detaljbesluten gällande det närmaste budgetåret. I detta särskilda yttrande redovisar vi den del av vår politik som berör utgiftsområde 6 Totalförsvar (utg.omr. 6). Om detta hade varit möjligt hade vi nu yrkat på att riksdagen skulle fastställa den ram som föreslogs i motion 1996/97:Fö201 yrkande 17. Våra synpunkter avseende fördelningen mellan de olika anslagen inom utgifts-område 6 är omfattande. De skillnader som är direkt hänförliga till avgivna moderata motioner är dels en överföring av 26 miljoner kronor från anslaget B 1 Funktionen Civil ledning till anslaget A 1 Försvarsmakten, dels en överföring av hela anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Avseende vårt ställningstagande att redan år 1997 satsa 750 miljoner kronor för anpassningsåtgärder i stället för de av regeringen föreslagna 550 miljoner kronor konstaterar vi att detta inte är en anslagsfråga utan en fråga om hur medel inom anslaget A 1 Försvarsmakten fördelas. Vi står fast vid vår uppfattning att en dylik förstärkning avsevärt skulle stärka det i övrigt svaga anpassningskoncept regeringen hittills presenterat och återkommer i reservation nr 22 med förslag till annat beslut än det majoriteten i utskottet föreslår.
2. Uppgifter, helhetssyn och anpassning (mom. 15)
Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anför:
Regeringen har aviserat att en översyn av den militära underrättelsetjänsten skall genomföras. Vi anser att det är ytterst viktigt att särskilt uppmärksamma förhållanden som kan leda till nya eller förstärkta hot eller andra svåra nationella påfrestningar och låta dessa få reella konsekvenser. Den säkerhetspolitiskt och militärt inriktade underrättelsetjänsten bör enligt vår mening i nuvarande säkerhetspolitiska läge särskilt lägga vikt vid informationen om långsiktiga utvecklingstendenser och förändringar inom miljömässiga, politiska, ekonomiska och militära områden av betydelse för Sveriges säkerhet. Som exempel kan ges atomubåtar på Ishavets botten och sociala utvecklingstendenser (ökande klyftor) mellan människor. Här måste en samordning ske mellan olika myndigheters kompetensområden, men också att myndigheter bedömer varandra, för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån sakkunskap och inte tradition. Underrättelsenämnden måste vidgas till att innefatta alla i riksdagen representerade partier, detta för att öka insynen, och att det är demokratiskt riktigt att låta människor med olika syn på samhället ingå i en sådan nämnd.
3. Ledningssystemets utveckling (mom. 16)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför:
Försvarsutskottet förutsatte hösten 1995 ?att regeringen hösten 1996 utifrån en helhetssyn förelägger riksdagen ett underlag för principställningstaganden om det framtida militära ledningssystemets utveckling?. Den utredning avseende ledningsorganisationen som regeringen då aviserade skulle enligt utskottets mening resultera i detta. Utskottet hade vidare en rad preciserade önskemål avseende vad utredningen skulle innehålla. Till utskottets beslut hörde också avvisandet av regeringens avsikt att föreslå nedläggning av ett antal försvarsområdesstaber innan ledningssystemet utretts. Regeringens proposition 1996/97:4 (avsnitt 10) uppfyller inte detta riksdagens uttryckliga önskemål avseende utredning. I stället för den helhetssyn som utskottet förutsatte återkommer regeringen i stället med ett enda konkret förslag, nämligen en omotiverad nedläggning av försvarsområdesstaberna. Vi ansluter oss till utskottets text i betänkandet men finner anledning att påpeka det förhållande som ovan anges. Meningsskiljaktigheterna i denna fråga är inte i första hand hänförliga till substansen i önskade förändringar utan till utskottsmajoritetens oförmåga att ens kritisera regeringen för uppenbart negligerande av vad utskottet tidigare anfört och vad riksdagen genom riksdagsbeslutet förra hösten gav regeringen till känna. Behovet av en samlad översyn av ledningsproblematiken i enlighet med försvarsutskottets inriktning från hösten 1995 kvarstår sålunda enligt vår mening.
4. Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed (mom. 28)
Karin Wegestål (s) anför:
Jag instämmer i regeringens och utskottets bedömning att luftvärnsutbildningen i södra milot kan utföras vid ett luftvärnsförband. Utskottet har, under arbetets gång, övervägt såväl operativa och ekonomiska som utbildningsmässiga faktorer och funnit att de bästa förutsättningarna finns vid Lv 4 i Ystad. Detta stämmer också med de erfarenheter som framkom genom den utredning om lokalisering av luftvärnsutbildningen i hela Sverige som utskottet år 1993 beställde hos chefen för armén. Vilket luftvärnsregemente som skall bli kvar är emellertid nu avhängigt av vilken infanteribrigad som skall ha till huvuduppgift att försvara Göteborg och balansen av förband i Småland. I arbetet med Försvarsmaktsplan 97 har man jämfört IB 15 i Borås med IB 16 i Halmstad, med beaktande av IB 12 och Ing 2 i Eksjö. I Försvarsmaktens förslag ansågs Boråsbrigaden var mest lämplig. Halmstadbrigaden bedömdes dock ha bättre förutsättningar för utbildning av mekaniserade förband och samtidigt angavs att vid ett val av I 16 skulle man dessutom slippa flytta den personal som nyligen omlokaliserats från Göteborg till Halmstad. Förvarsmakten valde ändå Boråsalternativet men regeringen har valt Halmstadsalternativet. Eftersom garnisonslösningar eftersträvas skall därför södra milots luftvärnsutbildning ske i Halmstad. Förutsättningar för luftvärnsutbildning är i dag bäst i Ystad men sägs kunna bli lika bra i Halmstad om ett nytt övningsfält vid Wapnö gods anskaffas. Jag anser att det ger helt felaktiga signaler i en krympande ekonomi, att flytta verksamhet från ett område, där de bästa förutsättningarna för verksamheten finns, till ett ställe där man behöver köpa in nya övningsområden. I Ystad finns redan näraliggande övnings- och skjutfält. Där finns daglig möjlighet till samövning med mekaniserade förband inom garnisonen, vilket i någon mån kompenserar bristen på repetitionsutbildning och där det ges goda möjligheter till rekrytering av personal och värnpliktiga, och där detta ger goda resultat, inte minst på grund av de sociala fördelar som kommer av korta avstånd till familj och vänner. Jag vill emellertid tillägga, att det kommande beslutet är en följd av den borgerliga regeringens förslag år 1993, som resulterade i flyttning av Lv 6 från Göteborg till Halmstad. Det hade föregåtts av den nämnda ?luftvärnsutredningen?, som visade att det hade varit både bättre och mycket billigare att samlokalisera militärområdets luftvärnsutbildning i Ystad. Försvarsmaktens förutsättningar var från början att de ekonomiska effekterna av förändringar i grundorganisationen skulle bedömas på lång sikt. Dessa förutsättningar ändrades under arbetets gång, varför de stora investeringskostnader som de senaste åren lagts ner i Halmstad väger tungt. De kostnader som behövts läggas ner vid en samlokalisering i Ystad efter beslutet 1993 hade varit ytterst blygsamma vilket påpekades i den partireservation som lämnades mot den uppgörelse som gjorts mellan (m) och (nyd). Den paketlösning som regeringens förslag är och som utskottet ställer sig bakom, avgörs av vilken lösning som ger den största besparingen under belutsperioden, utan att ta hänsyn till besparingseffekter på längre sikt. I detta arbete har Försvarsmaktens siffror jämförts med regeringskansliets siffror och de berörda kommunernas beräkningar. Dessutom har en särskild bedömning gjorts när det gäller påverkan på samhällsekonomiska och regionalpolitiska faktorer. Denna redovisning har visat att utifrån tillgängligt material och under givna förutsättningar blir besparingseffekten störst i Halmstadsalternativet. Detta har avgjort utskottets ställningstagande och jag ställer mig trots ovan angivna synpunkter bakom detta.
5. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)
Lennart Rohdin (fp och Annika Nordgren (mp) anför:
Skulle riksdagens beslut bli att behålla IB 16 i Halmstad finner vi det angeläget att framhålla att säkerställandet av erforderliga förbindelser mellan befintliga övningsfält av bl.a. miljöskäl inte får tas till intäkt för att Försvars- makten i framtiden förvärvar det berörda markområdet för övningsverksamhet.
6. Verksamheten vid det internationella kommandot (mom. 51)
Åke Carnerö (kd) anför:
Ökad samverkan med andra länders stridskrafter och civila insatsstyrkor medför kostnader som måste beaktas. Med tanke på skydd och säkerhet för deltagande svensk personal kommer vår allra bästa materiel att efterfrågas vid internationella insatser. Denna materiel förslits snabbt och vid en längre tids engagemang kommer troligen en mängd materiel aldrig tillbaka till Sverige. Kostnaderna för förslitning och förstörd materiel måste därför uppmärksammas. Regeringen borde därför av ekonomiska skäl ha klargjort huruvida materielen för internationell verksamhet skall tas ur mobiliseringsförråd eller särskilt anskaffas och förrådställas för internationella insatser.
7. Inriktningen av Försvarsmaktens program under budgetåret 1997 (mom. 58)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför:
Den 22 november i år beslutade riksdagen att utgiftsramarna för år 1997. Vi kan då inte längre vidhålla vårt förslag om fördelning av medel på olika anslag inom utgiftsområdet 6 Totalförsvar. Härav följer att del av innehållet i våra förslag om inriktning av Försvarsmaktens program under budgetåret också faller bort. Vår uppfattning kvarstår och redovisas i sina huvuddrag i reservation nr 1 Moderata samlingspartiets försvarspolitik, där den långsiktiga inriktningen föreslås läggas fast.
8. Inriktningen av Försvarsmaktens program under budgetåret 1997 (mom. 58)
Lennart Rohdin (fp) anför:
Vi har inte haft möjlighet att få vårt förslag avseende främst markstridskrafternas krigsorganisation analyserat av Försvarsmakten, varför vi inte har möjlighet att ta ställning till frågan om inriktning av Försvarsmaktens program under budgetåret 1997.
9. Vissa frågor rörande räddningstjänsten i fred (mom. 62)
Annika Nordgren (mp) anför:
I motion Jo795 (mp) behandlas frågan om sanering vid kärnkraftsolyckor. Den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:41, bet. FöU5) genomfördes vissa förändringar i räddningstjänstlagen. Räddningstjänstlagen kompletterades då med regler rörande sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen. Enligt 44 § räddningstjänstlagen (1986:1102) kan personer mellan 18 och 65 år som har kunskap om samt hälsa och kroppskrafter för sådant arbete tas ut till tjänsteplikt före saneringsarbetet. Frågan man ställer sig är givetvis hur man kan bedöma vilka kunskaper som behövs och vilken hälsa samt kroppskrafter personen har för att man skall tas ut till arbetet. Den moraliska frågan huruvida det är riktigt att människor som har motsatt sig kärnkraft, kanske just på grund av säkerhetsskäl, kan tas ut att hjälpa till efter en kärnkraftsolycka står obesvarad.
10. Militär plikttjänstgöring (mom. 64)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson, Olle Lindström (alla m) anför:
Värnplikten är en av grundstenarna i försvaret av Sverige. 1994 fick Sverige i full politisk enighet ett modernt pliktsystem grundat på principer som överenskommits i Pliktutredningen som arbetade under åren 1991-1992. Ett omfattande beredningsarbete föregick sålunda fastläggande av de grundläggande villkor som gäller för totalförsvarspliktens utnyttjande för totalförsvarets personalförsörjning. Efter valet år 1994 valde regeringen att frångå överenskomna principer. Genom en i Plikutredningen avvisad tolkning av folkförsvarstanken framstod nu målet att utbilda alla som viktigare än att utbilda dem som det finns behov av. Försvarsministerns förslag om att utbilda 10 000 civilpliktiga årligen i något som givits namnet ?civila beredskapsstyrkor? är den främsta exponenten härför. Lyckligtvis har regeringens ambitionsnivå i ljuset av den sakliga argumenation som framförts mot förslaget sänkt ambitionerna. I stället för 400 miljoner kronor årligen som ursprungligen avsågs föras över från Försvarsmakten till civila myndigheter för denna utbildning börjar verksamheten 1997 på en blygsam nivå och med ett anslag på 26 miljoner kronor. Genom att påbörja denna utbildning innan en analys av behoven och krigsorgansiationen genomförts väljer regeringen strid i pliktfrågan. Det samförstånd som under lång tid präglat behandlingen av dessa frågor bryts sålunda. Enligt vår mening är det såväl olyckligt som anmärkningsvärt att regeringen valt denna linje. Ansvaret för att med statens tvångsmedel ta ut och utbilda unga människor vilar nu helt på den politiska majoriteten när det gäller utbildningen till de civila beredskapsstyrkorna. Vår uppfattning är att det försvagar den totala uppslutningen kring pliktsystemet och att regeringens val av handlingsväg sålunda på sikt riskerar att urholka den folkliga uppslutningen kring totalförsvarsplikten. All pliktutbildning skall i enlighet med lagen om totalförsvarsplikt syfta till krigsplacering. Denna krigsplacering i förband skall självfallet också ha ett motiv i fom av behov av förbanden i krigsorganisationen. De senare motiven har inte kunnat påvisas vad gäller de civila beredsskapsstyrkorna.
11. Inskrivning och avgångar (mom. 67)
Lennart Rohdin (fp) och Annika Nordgren (mp) anför:
Avgångar
Det är många som avbryter sin militära grundutbildning (under utbildningsåret 1994/95 var det 12,9 %). 20 % uppges avbryta sin vapenfria tjänst. Värnpliktsrådet föreslår att man för att motverka dessa stora avgångar skall införa mer generella uttagningar vid mönstringen, så att man inte ger den totalförsvarspliktige falska förhoppningar om vad den kommande tjänsten skall innebära. Ett annat krav, som utskottet tidigare har fört fram, är att man skall få civilt meritvärde på det man lär sig under utbildningstiden. Detta kan ske t.ex. genom att man kan tillgodoräkna sig godkända poäng i motsvarande civila utbildningar. Därigenom blir det en merit att ha utfört sin totalförsvarsplikt. Denna fråga bereds nu inom regeringskansliet och vi ser fram mot regeringens kommande förslag. Positivt är att regeringen i propositionen tar upp frågan om plikttjänstgöringens anpassning till studieterminer och att tiden mellan inskrivning och inryckning bör minska. En annan viktig åtgärd, som inte regeringen nämner, är vikten av att förbättra informationen före, under och efter inskrivningen. Mer kunskap för den totalförsvarspliktige innebär större möjligheter för henne eller honom att få en passande befattning efter intresse och önskemål. Medbestämmandet och disciplinstraff har också betydelse. Regeringen anför i propositionen att de stora problemen med avgångar före inryckning och under grundutbildningen behöver klarläggas. Vi anser att denna utredning skall ske i samarbete med Styrelsen för psykologiskt försvar, så att attitydförändringar gentemot det militära försvaret, uppfattning om utbildningens relevans gentemot hur man uppfattar vilka säkerhetspolitiska hot som finns m.m., också skall vara en del av underlaget.
Disciplinansvar och medinflytande
Vi anser att en översyn av lag (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret och medinflytandeförordningen bör genomföras. Utredningen om de totalförsvarspliktigas ekonomiska och sociala situation (SOU 1996:18) har föreslagit att en översyn bör göras av disciplinlagstiftningen. Försvarsmakten anser inte att detta är nödvändigt och enligt propositionen bereds för närvarande ärendet inom Försvarsdepartementet. Vi anser att lag (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret och medinflytandeförordningen bör ses över tillsammans med företrädare för totalförsvarspliktiga. Regeringen anger i propositionen att man förutsätter att Försvarsmakten och andra utbildningsanordnare aktivt arbetar för att, där det så behövs, förbättra medinflytandet. Medinflytandefrågorna inom totalförsvaret bör utvecklas till att så långt möjligt inte skilja sig från vad som i övrigt gäller i samhället.
12. Vapenfri tjänst (mom. 68)
Lennart Rohdin (fp) anför:
Det förefaller inte rimligt att ha olika förfaranden för prövning av den enskildes grunder för att begära vapenfri tjänst beroende på vid vilken tidpunkt den enskilde framställer sin begäran. I denna del torde en översyn av prövningsförfarandet vara rimlig. En sådan översyn kan lämpligen göras när något mer erfarenhet av riksdagens beslut 1994 om totalförsvarsplikt vunnits.
13. Anställd personal (mom. 73)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson, Olle Lindström (alla m) anför:
Regeringens hantering av frågorna om försvarets personalförsörjning kritiseras i utskottets betänkande för tredje året i rad. Den helhetssyn på frågorna om befälsordning och utbildningssystem för yrkes- och reservofficerare som utskottet begärt har ännu inte kommit riksdagen till del. Vi har erfarit att vårt förslag i partimotion Fö201 (m) om att skilja frågorna om skolorgansiationen och systemfrågorna vad gäller personalförsörjningen kommer att tillgodoses. Det gör att de frågor som vi aktualiserat får anstå till dess att regeringen, i enlighet med utskottets anförande, återkommer med ett heltäckande underlag och en sammanhållen syn i dessa för försvarets funktionssätt avgörande frågor.
14. Försvarets högskolor (mom. 74)
Åke Carnerö (kd) anför:
Regeringen föreslår att Militärhögskolan och Försvarshögskolan läggs ner och att det den 1 januari 1997 inrättas en ny högskola omfattande dessa båda skolors verksamhetsområden. Skolans namn bör vara Försvarshögskolan. Den nuvarande verksamheten vid Försvarshögskolan har fått en allt viktigare roll genom totalförsvarets nya uppgifter. Försvarshögskolan initierar och bidrar till svensk säkerhetspolitisk debatt utifrån det vidgade säkerhetsbegreppet. Kristdemokraterna menar därför att utskottet tydligare borde ha betonat den identitet som den nuvarande Försvarshögskolan har i samband med den föreslagna omorganisationen.
15. Kustbevakningen (mom. 77)
Av Annika Nordgren (mp)
Kustbevakningen hör till de myndigheter som får en utökad verksamhet till följd av EU-medlemskapet. Det är viktigt att den icke-militära bevakningen av våra gränser fungerar tillfredsställande, speciellt med tanke på de oljeutsläpp som bara ökar och den allmänna miljöskyddsbevakningen som tyvärr kan förväntas skapa ytterligare arbetsbelastning för Kustbevakningen. Jag anser att kustbevakningens fartyg skall utnyttjas i så hög grad som möjligt. Det är därför viktigt att medel tillskjuts så att mer personal kan anställas. Jag vill öka beredskapen runt Gotland, med tanke på de flyktingar som kommer i sjönöd på grund av undermåliga farkoster. Jag anser också att beredskapen skall höjas när det gäller bevakningen av miljösituationen. Jag vill sålunda anslå 35 miljoner kronor mer än regeringen till Kustbevakningen, men avvaktar här regeringens aviserade överväganden i denna fråga. Jag anser också att ansvaret för både miljöräddningen och sjöräddningen bör samlas till en myndighet, vilken borde vara Kustbevakningen.
16. Kustbevakningen (mom. 77)
Åke Carnerö (kd) anför:
Utvecklingen i vårt närområde har för Kustbevakningens del inneburit ett väsentligt ökat övervakningsbehov till sjöss. Det gäller den civila gränskontrollen, fiskekontrollverksamheten och säkerhetsarbetet inklusive miljö- och sjöräddningstjänsten. Kristdemokraterna menar därför att utifrån vårt medlemskap i EU behöver Kustbevakningen tillföras ytterligare resurser på 15 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Under utskottets behandling har det framkommit att regeringen uppdragit åt Kustbevakningen att analysera konsekvenserna av vårt EU-medlemskap för myndighetens ansvarsområde. Vi avvaktar därför ett beslutsunderlag från regeringen.
17. Försvarshögskolan (mom. 81)
Lennart Rohdin (fp) anför:
Vi har föreslagit att propositionens förslag om att slå samman Försvarshögskolan och Militärhögskolan avslås. Vi tar därför inte i detta sammanhang ställning till propositionens förslag avseende den nya Försvarshögskolan.
18. Försvarets radioanstalt (mom. 83)
Annika Nordgren (mp) anför:
Enligt min mening är det dags att se över huvudmannaskapet för HMS Orion. Orion, som är Försvarsmaktens signalspaningsfartyg, har sedan hon togs i tjänst år 1984 framförts av flottan medan Försvarets Radioanstalt (FRA) har skött signalspaningen ombord. Detta, att två organisationer med väldigt olika karaktär ska operera ombord, har ända sedan starten lett till spänningar och i viss mån gått ut över effektiviteten i arbetet. Flottan har som sin totalt dominerande uppgift i fredstid att vara en utbildningsorganisation. Soldater och officerare tränas i uppgifter som de förhoppningsvis aldrig skall behöva utföra. När flottans organisation sätts i arbete, som ombord på HMS Orion, gör detta att den gärna anpassar sig till krigsförhållanden. I fredstid är ett sådant arbetssätt olämpligt. Besättningen blir överdimensionerad. Fartyget leds som om det vore ute på ett stridsuppdrag, av Marinkommando ost. Underhåll och årliga översyner tillåts ta lång tid eftersom fred råder. Fartygscheferna har ofta haft svårt att acceptera att ta order från FRA i allt som inte rör fartygets framförande och säkerhet. FRA å andra sidan har en mycket intensiv verksamhet i fredstid. Och Orion i synnerhet, som i krigstid är väldigt sårbar, har sin viktigaste uppgift att fylla i fredstid. FRA:s underrättelseinhämtning blir därför av bättre kvalitet ju fler dagar HMS Orion kan utnyttjas till havs, och ju smidigare Orions framförande kan anpassas till underrättelseinhämtningens behov. I Norge har man en civil besättning som framför deras signalspaningsfartyg. Norrmännen har ungefär dubbelt så många dygn till havs på ett år som vad Orion har haft som bäst. Orion är ett dyrt fartyg med dyrbar utrustning ombord. För att få så god avkastning som möjligt på dessa pengar bör fartyget användas så mycket som möjligt. Jag föreslår därför att pengar för Orions drift och underhåll lyfts ur flottans budget och ges till FRA. Som får anställa en egen besättning eller anlita en civil huvudman för Orions fredstida drift. Och att hela ledningsansvaret för Orion läggs på FRA. Genom detta förslag förvaltas enligt min mening statens pengar väl.
6 Totalförsvar
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 6
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelning. (1 000-tal kronor) ----------------------------------------------------------------- | | |Reservanternas förslag i| | | |förhållande | | | |till utskottets förslag| ------------------------------------------------------------------ | | |Utskottets| Res | Res | Res| | | |förslag | fp | v | mp| ----------------------------------------------------------------- |A |Militärt försvar | ------------------------------------------------------------------ |1 |Försvarsmakten (ram) |38 333 826|+118 000 | -560 |-2 465| | | | | | 000 | 000| ------------------------------------------------------------------ |2 |Fredsfrämjande | 472 526 | | | | | |truppinsatser (ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ |3 |Ersättning för | 60 000 | | | | | |kroppsskador (ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ | | | | | | | ----------------------------------------------------------------- |B |Vissa funktioner inom det civila försvaret | ------------------------------------------------------------------ |1 |Funktionen Civil ledning | 432 287 | -26 000 | | | | |(ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ |2 |Funktionen Försörjning | | | | | | |med industrivaror (ram) | 15 406 | | | | ------------------------------------------------------------------ |3 |Funktionen | | | | | | |Befolkningsskydd och |1 141 578 | -92 000 | | | | |räddningstjänst (ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ |4 |Funktionen Psykologiskt | 18 248 | | |+ 5 000| | |försvar (ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ |5 |Funktionen ordning och | | | | | | |säkerhet m.m. (ram) | 31 877 | | | | ------------------------------------------------------------------ |6 |Funktionen Hälso- och | | | | | | |sjukvård m.m. (ram) | 95 219 | | | | ------------------------------------------------------------------ |7 |Funktionen | 152 886 | | | | | |Telekommunikationer (ram)| | | | | ------------------------------------------------------------------ |8 |Funktionen Postbefordran | 22 318 | | | | | |(ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ |9 |Funktionen Transporter | 197 757 | | | | | |(ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ |10|Funktionen | 27 612 | | | | | |Energiförsörjning (ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ | | | | | | | ----------------------------------------------------------------- |C |Kustbevakningen och nämnder m.m. | ------------------------------------------------------------------ |1 |Kustbevakningen (ram) | 394 150 | | | + 35| | | | | | | 000| ------------------------------------------------------------------ |2 |Nämnder m.m. (ram) | 7 612 | | | | ------------------------------------------------------------------ |3 |Statens haverikommission:| | | | | | |Utredning av allvarliga | 1 131 | | | | | |olyckor (obet) | | | | | ------------------------------------------------------------------ |4 |Statens räddningsverk: | | | | | | |Förebyggande åtgärder mot| | | | | | |jordskred och andra | 25 000 | | | | | |natur-olyckor m.m. (ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ |5 |Ersättning för verksamhet| | | | | | |vid räddningstjänst m.m. | 25 000 | | | | | |(ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ | | | | | | | ----------------------------------------------------------------- |D |Stödverksamhet | ------------------------------------------------------------------ |1 |Totalförsvarets pliktverk| 225 484 | | | | | |(ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ |2 |Försvarshögskolan (ram) | 18 395 | | | | ------------------------------------------------------------------ |3 |Försvarets radioanstalt | 423 569 | | | | | |(ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ |4 |Försvarets | 121 280 | | | + 30| | |forskningsanstalt (ram) | | | | 000| ------------------------------------------------------------------ |5 |Flygtekniska | 30 710 | | |- 5 000| | |försöksanstalten (ram) | | | | | ------------------------------------------------------------------ |6 |Stöd till frivilliga | | | | | | |försvarsorganisationer | 98 771 | | | | | |inom totalförsvaret m.m. | | | | | | |(obet) | | | | | ------------------------------------------------------------------ | | | | | | | ------------------------------------------------------------------ | |SUMMA |42 372 642| 0 | -560 |-2 400| | | | | | 000 | 000| ------------------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om höjd beredskap
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1989:100)
Uppvaktningar med anledning av regeringens förslag till förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse
Från Försvarsmakten Flygvapnets Halmstadsskolor Göta luftvärnskår, Lv 6 Hallandsbrigaden, IB 16 Hallands regemente, I 16/Fo 31 Hälsinge flygflottilj, F 15 Linköpings garnison (I 4/Fo 41, IB 4, A 1, T 1) Skånska flygflottiljen, F 10 Umeå garnison (I 20/Fo 61, NB 20) Ystads garnison (P 7/Fo 11, Lv 4) Älvsborgs regemente I 15/Fo 34 Östersunds garnison
Från länsstyrelser Länsstyrelsen i Hallands län Länsstyrelsen i Älvsborgs län Länsstyrelsen i Östergötlands län
Från kommuner Bollebygds kommun Borås kommun Göteborgs kommun Halmstads kommun Karlsborgs kommun Karlskrona kommun Klippans kommun Linköpings kommun Marks kommun Motala kommun Norrköpings kommun Skövde kommun Svenljunga kommun Söderhamns kommun Tranemo kommun Ulricehamns kommun Umeå kommun Valdemarsviks kommun Ystads kommun Ängelholms kommun Östersunds kommun
Från övriga Civilpliktsrådet Värnpliktsrådet Linköpings stift
Skatteutskottets yttrande
1996/97:SkU2y
Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 i de delar som i propositionen tagits upp i avsnitt 20.3.12 Funktionen Skatte- och uppbördsväsende (s. 264-265). Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande. I den berörda delen av propositionen begär regeringen att riksdagen skall godkänna regeringens förslag till mål för den aktuella funktionen. Detta mål innebär att verksamheten skall bedrivas så att betalning av skatter, tullar och avgifter säkerställs under höjd beredskap. Vidare skall beslutade ändringar i skattereglerna snabbt kunna verkställas och folkbokföringssystemet ha hög funktionssäkerhet. Skatteutskottet har inte funnit anledning till erinran mot propositionen i nu angivet hänseende. Såvitt utskottet är berört tillstyrker utskottet således propositionen.
Stockholm den 15 oktober 1996
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Karl Hagström (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Inger Lundberg (s), Per Rosengren (v), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Lars U Granberg (s), Ingibjörg Sigurdsdóttir (s), Inga Berggren (m), Karin Pilsäter (fp) och Tuve Skånberg (kd). Näringsutskottets yttrande
1996/97:NU4y
Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:4 om totalförsvar i förnyelse - etapp 2 jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.
Inför behandlingen av detta ärende har näringsutskottet under hösten 1996 genomfört studiebesök hos Bofors AB, Hägglunds Vehicle AB, Kockums AB och Saab AB.
Näringsutskottet
Bakgrund
För att samordna behandlingen av vissa förslag i propositionen har utrikes- och försvarsutskotten bildat ett gemensamt utskott - sammansatta utrikes- och försvarsutskottet. Detta utskott skall i ett separat betänkande behandla frågor om säkerhetspolitiken, internationella insatser och krigsmaterielexporten. Övriga frågor i propositionen behandlas av försvarsutskottet. De frågor i propositionen och motionerna som näringsutskottet främst har att beröra gäller den svenska krigsmaterielindustrin. Frågor om lagstiftningen för krigsmaterielexporten ligger dock utanför utskottets beredningsområde.
Försvarsbeslutet för perioden 1997-2001 är indelat i två etapper. Den första delen av beslutet fattades av riksdagen i december 1995 (prop. 1995/96:12, bet. UFöU1 och bet. FöU1) och omfattade säkerhetspolitiken, försvarspolitiken, målen för totalförsvaret, övergripande principiella frågor om totalförsvarets utformning och struktur samt ekonomin. Den nu aktuella propositionen innehåller förslag om den närmare inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation, det militära försvarets grundorganisation i fred samt det civila försvarets verksamhet i krig och fred. Regeringen beslutade i januari 1995 att en parlamentariskt sammansatt försvarsberedning - under ledning av statssekreteraren i Försvarsdepartementet - skall svara för samråd mellan företrädare för regeringen och riks- dagspartierna angående riktlinjerna för försvarspolitiken. Av regeringens beslut framgick att avstämning skulle ske med kontrollstationer i anslutning till de båda beslutsetapperna med hänsyn till den oklarhet som råder kring den säkerhetspolitiska utvecklingen. Underlaget för den första kontrollstationen hösten 1995 utgjordes av Försvarsberedningens rapporter Sverige i Europa och världen (Ds 1995:28) och Totalförsvarets utveckling och förnyelse (Ds 1995:51). I rapporten Omvärldsförändringar och svensk säkerhetspolitik (Ds 1996:51) har Försvarsberedningen i augusti 1996 redovisat sina säkerhetspolitiska överväganden inför den andra kontrollstationen. En tredje kontrollstation avses bli inlagd under år 1998. I det försvarspolitiska beslutet i december 1995 konstaterades beträffande säkerhetspolitiken att det under lång tid framöver kommer att föreligga svårigheter att förutsäga utvecklingen inom den internationella politiken (bet. 1995/96:UFöU1 s. 23). Dock framhölls det att den säkerhetspolitiska utvecklingen varit gynnsam för Sverige och att anspråken på totalförsvarets förmåga mot den bakgrunden kommer att vara begränsade under ett antal år (bet. 1995/96:FöU1 s. 15). Med hänvisning till det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets bedömning ansåg försvarsutskottet att det inte fanns några säkerhetspolitiska skäl som talade mot att fullfölja den besparing inom försvaret som hade beslutats med anledning av den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994 (prop. 1994/95:25, bet. FiU1). Innebörden i den angivna besparingen är dels att utgifterna inom Försvarsdepartementets område fram till år 1998 skall begränsas med 2 miljarder kronor, dels att ytterligare besparingar om 2 miljarder kronor stegvis skall uppnås inom området under perioden 1997-2001. Försvarsutskottet menade att riksdagen i samband med de säkerhetspolitiska kontrollstationerna åren 1996 och 1998 kommer att ges ytterligare tillfällen att bedöma den ekonomiska ramen för totalförsvaret. I reservationer (m; fp; v; mp; kds) i försvarsutskottets betänkande framfördes avvikande uppfattningar vad gällde storleken på och grunderna för den angivna besparingen. I näringsutskottets yttrande (1995/96:NU2y) till försvarsutskottet konstaterades att den säkerhetspolitiska utvecklingen och kostnadsutvecklingen bidragit till att behovet av och möjligheterna till en självständig och heltäckande försvarsindustriell förmåga avtagit. Näringsutskottet underströk betydelsen av att utlandssamarbetet för svensk försvarsindustri ökar framöver och anförde att ett ökat samarbete med företrädesvis europeisk industri var angeläget. Ur strikt näringspolitisk synpunkt - och utan att gå in på frågan om ändrad lagstiftning - ansåg näringsutskottet att det kan vara av värde med en översyn av eventuella hinder som försvårar för svensk försvarsindustri att delta i främst europeisk men även övrig internationell samverkan. I en avvikande mening (v, mp) förordades att den svenska exporten av krigsmateriel skulle upphöra. I den försvarspolitiska propositionen (prop. 1995/96:12 s. 135) hade framhållits vikten av en säkerställd inhemsk kompetens inom områdena telekrigteknik (medel och motmedel inklusive sensorteknik), avancerad signaturanpassningsteknik (mot upptäckt och identifiering), undervattensteknik (för svenska förhållanden), flygteknik (för vidmakthållande av JAS 39 Gripen på längre sikt) samt underhåll och vidmakthållande av de system som ingår i krigsorganisationen. Även andra teknologiområden kunde behöva tillföras gruppen av prioriterade områden, sades det. Den senare frågan borde övervägas ytterligare, menade regeringen. Av propositionen framgick också att regeringen hade för avsikt att utarbeta en långsiktig strategi så att de försvarspolitiskt mest värdefulla och för anpassning och tillväxt mest nödvändiga teknologiområdena och kompetenserna kunde vidmakthållas. Näringsutskottet anförde ingen erinran mot regeringens prioritering men underströk att det kunde finnas skäl att pröva om ytterligare områden borde tillföras de prioriterade kategorierna av försvarsindustriell verksamhet. Något uttalande av riksdagen med anledning av frågan om prioriteringen av teknologiområden var enligt näringsutskottets uppfattning inte erforderligt. I en avvikande mening (m) riktades kritik mot att regeringens prioritering var alltför snäv. Teknologiområden som är väsentliga ur säkerhetspolitisk synvinkel och som är internationellt konkurrenskraftiga ansågs ha blivit bortprioriterade. För att i tillräcklig grad stödja försvaret och ytterst våra säkerhetspolitiska mål krävs, anfördes det, högre målsättningar beträffande den inhemska materielindustrin.
Propositionen
Den försvarsindustriella inriktningen
Regeringens uppfattning är att det fortfarande råder en grundläggande osäkerhet om den säkerhetspolitiska utvecklingen på längre sikt. Riksdagens beslut år 1995 om säkerhetspolitikens mål föreslås ligga fast. Det finns inga skäl, menar regeringen, att nu förändra de i etapp 1 beslutade riktlinjerna för totalförsvaret, eller att ompröva den säkerhetspolitiskt motiverade besparingen på försvarsutgifterna. Riksdagens beslut år 1995 beträffande totalförsvaret sammanfattas i propositionen i fyra begrepp: anpassning, helhetssyn, folkförsvar och in- ternationella uppgifter. Regeringen framhåller att anpassning på längre sikt till en mörkare hotbild fordrar god analyskapacitet, beslut i rätt tid, planering och tillväxtförmåga samt en fortlöpande materiell förnyelse. Bedömningen är att mycket talar för att eventuella framtida krig kommer att karakteriseras av att kvalificerad militärteknik och strategiska insatsstyrkor kommer till användning. Många länder, t.ex. Frankrike, Tyskland och Ryssland, avser att i likhet med Förenta staterna utveckla sina militära resurser för denna typ av insatser. Regeringen anför att den försvarsindustriella inriktningen enligt försvarsbeslutets första etapp bör ligga fast. Försvarsmakten och Försvarets materielverk skall även fortsättningsvis anskaffa materiel på det mest kostnadseffektiva sättet. En materiell förnyelse måste kunna genomföras även i tider av internationell oro, och den materiella anpassningsförmågan bör vara så generell som möjligt och ge utrymme för framtida vägval. Krav på anpassningsförmåga kan medföra, menar regeringen, att de försvarspolitiska behoven kan behöva ges en delvis ny innebörd. Regeringen framhåller också att det är av största betydelse både för den materiella förnyelsen och för tillgången på försvarsmateriel i framtiden att Sverige och svensk försvarsindustri deltar i ett växande internationellt samarbete om för- svarsmateriel. I propositionen understryks vidare vikten av att regeringen och svenska myndigheter på ett aktivt och strukturerat sätt stöttar försvarsindu- strins exportansträngningar beträffande större materielprojekt, under förutsättning att projekten står i överensstämmelse med riktlinjerna för krigsmaterielexport.
Försvarsindustrin och anpassningsförmågan
Försvarets anpassningsförmåga skall vara styrande för totalförsvarets framtida utformning, understryker regeringen i propositionen. Krigsorganisationen skall kunna uppnå full krigsduglighet inom en ettårsperiod. Förmågan måste vara god att höja beredskapen hos den befintliga krigsorganisationen, och en stabil grund måste finnas för att totalförsvarsresurserna skall kunna anpassas till mer långsiktiga förändringar. Anpassningsförmågan kommer att ställa förändrade krav på försvarsindustrins tekniska kompetens och industriella struktur samt på försvarets anskaffningsprocess. Försvarsmaktens materielanskaffning kommer framöver inte att vara av sådan omfattning att den utgör en tillräcklig hemmamarknad för stora delar av den svenska försvarsindustrin. Det är därför nödvändigt, framhåller regeringen, att förutsättningslöst analysera på vilket sätt Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning skall kunna säkerställas, även när den svenska försvarsindustriella basen krymper. En långsiktig strategi för försvarets materielanskaffning bör utarbetas, så att de försvarspolitiskt mest värdefulla och för anpassning mest nödvändiga teknikområdena och kompetenserna kan behållas. Frågan om den närmare inriktningen av en strategi för att vidmakthålla försvarets förmåga till materiell förnyelse måste emellertid utredas närmare, menar regeringen. I anslutning till den planerade kontrollstationen år 1998 bör analyseras vilka försvarsteknologiska kompetenser som krävs för en god anpassningsförmåga. Regeringen utpekar bl.a. följande faktorer som medverkar härtill: 1) Anpassningsförmågan kommer att ställa krav på försvarsindustrins tekniska kompetens och industriella struktur. 2) Anpassningsförmågan kommer att ställa krav på försvarets anskaffningsprocess. 3) Internationell samverkan ger förutsättningar för att kunna bevara viktiga försvarsindustriella kompetenser, samtidigt som det nationella oberoendet får en annan innebörd. 4) De ekonomiska möjligheterna föreligger inte att bibehålla en inhemsk försvarsindustriell kompetens med dagens stora bredd.
I propositionen nämns de i etapp 1 utpekade s.k. baskompetenserna som utgör de områden inom vilka Sverige bör bevara en inhemsk kompetens och där materiel skall utvecklas och tillverkas inom landet. Regeringen bedömer att kompetensen inom de prioriterade basområdena kommer att kunna bibehållas under besluts- perioden fram till år 2001. Krigsorganisationens dimensionering föreslås på längre sikt omfatta bl.a. 13 armébrigader (-3), 20 ytstridsfartyg (-10), 9 ubåtar (-3), 13 stridsflygdivi- sioner (-3) och 12 JAS 39 Gripen-divisioner. Vidare föreslås en avveckling av det lätta attackflyget och en minskning av antalet flygbasbataljoner till 16 (-8). Beslut om utveckling och anskaffning av en tredje delserie av JAS 39 Gripen och en flygburen spaningsradar har betydande konsekvenser för svensk flyg- och elektronikindustri. Inom armén kommer bl.a. anskaffningen av luftvärnsrobotsystemet BAMSE, artillerigranaten BONUS och stridsfordon 90 att bidra till en bevarad kompetens hos svensk försvarsindustri. Ytstridsfartyg 2000 och särskilda teknologisatsningar inom ubåtsområdet skapar gynnsamma för- utsättningar för den svenska varvs- och elektronikindustrin, sägs det i propositionen. Vidare skall åtgärder vidtas för att medge ett fortsatt be- varande av inhemsk kompetens inom krut- och explosivämnesområdet. Regeringen anmäler också att gällande materielplaner möjliggör en bevarad inhemsk för- svarsindustriell kompetens så att luftvärns- och pansarvärnsrobotar kan produ- ceras och hotanpassas under försvarsbeslutsperioden. Försvarsmakten skall också säkerställa en fortsatt kompetens under beslutsperioden inom ubåtsområdet. Sammantaget menar regeringen att dessa materielprojekt innebär att kompetens kan bevaras och utvecklas inom stora delar av svensk försvarsindustri under försvarsbeslutsperioden. För att möjliggöra en tillräckligt god förmåga till materiell förnyelse avser regeringen att ge Försvarsmakten i uppdrag att skapa förutsättningar för anpassningsinriktade tekniksatsningar. Regeringen beräknar att drygt 500 miljoner kronor årligen kommer att satsas på åtgärder som i huvudsak syftar till att öka anpassningsförmågan. I denna summa ingår bl.a. särskilda satsningar på forskning och teknikförsörjning (enligt uppgift från Försvarsdepartementet ca 100-120 miljoner kronor). Dessutom skall ytterligare ekonomiska resurser avdelas för anpassningsinriktade tekniksatsningar utöver vad som tidigare har inplanerats. Totalt kommer Försvarsmakten att årligen avsätta ca 550 miljoner kronor - inräknat den nyssnämnda summan avsedd för forskning och teknikförsörjning - till tekniksatsningar.
Försvarsindustrin och det internationella samarbetet
I propositionen sägs att det finns anledning att lägga delvis nya säkerhetspolitiska aspekter på det svenska försvarets materielförsörjning. Den säkerhetspolitiska utvecklingen medger nu att försvarets materielförsörjning bör kunna ske i nära samarbete med andra länder. Ett ökat och fördjupat för- svarsmaterielsamarbete kan säkerställa tillgång till väsentliga kompetenser och underlätta materielförsörjningen i en anpassningssituation, dvs. i tider när den internationella efterfrågan är stor. Det är också, enligt regeringen, viktigt att svensk försvarsindustri och svenska myndigheter deltar i den pågående omstruktureringen av den europeiska försvarsindustrin. På så sätt kan den totala minskningen i Europa inom försvarsindustrin hanteras på ett rationellt sätt, understryks det. Frågan har fått ökad aktualitet genom den diskussion som förs inom EU och vid regeringskonferensen om ett utvidgat samarbete på försvarsmaterielområdet. Mot denna bakgrund talar en rad skäl för ett svenskt medlemskap i Western European Armaments Group (WEAG), anför regeringen. WEAG är en samarbetsorganisation mellan 13 europeiska länder. Samarbetet, som inte är traktatfäst och som saknar överstatliga inslag, baseras på konsensusprincipen. Samarbete sker bl.a. inom områdena utveckling och upphandling samt forskning och teknologi. Det bör ankomma, sägs det i propositionen, på regeringen att pröva hur samarbetet från svensk sida närmare skall utformas.
Motionerna
Frågan om försvarets fortsatta modernisering och därmed dess tekniska förnyelse tillhör det som står allra högst på dagordningen vid det förestående försvarsbeslutet, anförs det i motion 1996/97:Fö501 (m). Motionärerna menar att regeringens redovisning till riksdagen av vad anpassningsdoktrinen innehåller är bristfällig. Regeringens förslag till ny krigsorganisation och de ytterst begränsade medel som avsätts till materiell förnyelse försämrar den industriella kompetensen och försvarets förmåga till anpassning. I motionen efterlyses särskilda satsningar på materielområdet. För närvarande uppgår den andel av Försvarsmaktens budget som anslås till materielanskaffning till närmare 40 %. Denna andel får inte minska, anförs det. I stället för föreslagna 550 miljoner kronor borde 750 miljoner kronor årligen avsättas för detta ändamål. Motionärerna kritiserar regeringen för att i propositionen inte redovisa tillräckligt underlag gällande försvarsindustrin. De kort- och långsiktiga förutsättningarna för försvarsindustrins överlevnad och utveckling måste därför utredas. I en sådan utredning borde bl.a. en översyn göras av prioriteringarna beträffande försvarsindustrins kompetens och struktur. Även förutsättningarna för internationellt samarbete med andra försvarsindustrier bör övervägas, sägs det. Vidare borde granskas vilka för- och nackdelar som är förknippade med en inre marknad för försvarsmateriel. I motion 1996/97:Fö38 (fp) konstateras att förändringarna i främst Europa naturligt leder till ett ökat försvarsindustriellt samarbete med andra demokratiska stater i Europa och med Förenta staterna i syfte att trygga nödvändig försörjning med krigsmateriel. Ett svenskt deltagande i ett vidgat europeiskt samarbete om krigsmateriel borde emellertid bygga på en fortsatt restriktiv exportpolitik och på att motsvarande restriktioner införs inom det europeiska samarbetet. Regeringens förslag om svenskt medlemskap i WEAG kommer att få stor betydelse framöver, menar motionärerna och efterlyser en utredning i syfte att genomföra en samlad översyn av de långsiktiga konsekvenserna innan förändringar genomförs. I motion 1996/97:Fö52 (v) framförs krav på att en plan för avveckling av den svenska krigsmaterielexporten skall tas fram. Regeringen kritiseras för att ha en alltför okritisk inställning till det framväxande europeiska samarbetet om försvarsmateriel. Vänsterpartiet är, anförs det, motståndare till svenskt medlemskap i WEAG. Även i motion 1996/97:Fö42 (mp) riktas invändningar mot ett svenskt närmande till WEAG. Motionärerna anser att ett medlemskap i organisationen inte är förenligt med en trovärdig militär alliansfrihet. Ett medlemskap är heller inte i överensstämmelse med gällande lag för vapenexport. Hur, frågas det i motionen, skall man kunna samarbeta om materielprojekt om man inte får expor- tera till samma länder? Sverige borde i stället koncentrera ansträngningarna på att lämna stöd till en omställning av krigsmaterielindustrin till civil produktion och skapa en avrustningsindustri för destruktion av t.ex. anti- personella minor. Likaså bör, enligt motionärerna, forskningen inom området inriktas på användningen av s.k. icke-dödliga vapen som laser, mikrovågor och radiostörning, vilka kan slå ut målsökningssystem och missiler. I motion 1996/97:Fö43 (mp) uttrycks tillfredsställelse över att den svenska ubåtsflottan bantas. Motionärernas tolkning av propositionen är att det inte är aktuellt med ytterligare inköp av ubåtar till den svenska marinen. Inriktningen från 1992 års försvarsbeslut om anskaffning av ubåt 2000 har rivits upp, menar motionärerna. Den försvarsteknologiska satsningen på kompetensområdet undervattensteknik omfattar ej utveckling av ny kapacitet för ubåtar, sägs det. Miljöpartiet de Grönas uppfattning är att Sverige helt skall upphöra med utveckling och export av ubåtar. I motionen ställs också frågan huruvida det är möjligt att bryta kontraktet med Kockums AB om fortsatta studier och projektering av ubåt 2000 i syfte att vinna tillbaka en del av de 120 miljoner kronor som Försvarsmakten har satsat i projektet. Ett svenskt medlemskap i WEAG är eftersträvansvärt, heter det i motion 1996/97:Fö23 (kd). Detta kommer att ge försvarsmyndigheter och försvarsindustrier förbättrade möjligheter till samarbete och samordning med andra deltagarländer. Motionärerna erinrar om att Europas försvarsindustri står inför en omfattande strukturomvandling. Även i denna motion ses det som angeläget att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av de konkreta åtgärder som regeringen avser att vidta för att anpassa samver- kansformerna. Regeringen bör även, menar motionärerna, ytterligare utveckla det som skrivs i propositionen om att kraven på en god anpassningsförmåga medför att de försvarspolitiska behoven kan behöva ges en delvis ny innebörd.
Vissa kompletterande uppgifter
Den svenska försvarsindustrin
Antalet anställda i den svenska försvarsindustrin har minskat relativt kraftigt under senare år. Enligt uppgifter från Sveriges försvarsindustriförening var totalt ca 22 000 personer sysselsatta i försvarsindustrin år 1995. Härav var ca 16 000 sysselsatta med försvarsmateriel, en minskning med ca 6 500 personer jämfört med år 1990. Andelen personer i företagen som arbetade med försvarsmateriel uppgick år 1995 till ca 75 %. År 1995 levererade företagen försvarsmateriel till ett värde av ca 14,6 miljarder kronor, vilket ligger strax under den redovisade nivån för år 1994. Av leveranserna år 1995 gick ca 70 % till det svenska försvaret, ca 4 % till övriga nordiska länder, Schweiz och Österrike och ca 16 % till andra länder.
Utredningar om försvarsindustrin och civila produkter
I november 1995 fick f.d. generaldirektören Per Borg i uppdrag av dåvarande näringsministern Sten Heckscher att i kontakt med svensk försvarsmaterielindustri kartlägga utvecklingen av civila produkter och i vilken utsträckning idéer om sådana produkter ej kommer till utförande. Studien Svensk försvarsindustris satsningar på civila produkter - möjligheter och problem avlämnades i februari 1996. Bland förutsättningar och förhållanden, skriver utredaren, som avgör om civila produkter framgångsrikt kan föras ut till nya marknader kan följande utpekas: - företagsledningens och ägarnas vilja att uthålligt satsa på civil verksamhet, - företagsledningens förmåga att inom företagen hantera nya produkter och finna kanaler och nå fram till marknaden, - tillgång till riskkapital på acceptabla villkor.
Utredarens slutsats är bl.a. att om staten vill underlätta och stödja utvecklingen av civila produkter så bör inriktningen vara att underlätta tillgången till riskvilligt kapital och kreditgarantier på för företagen acceptabla villkor.
I mars 1996 avlämnade Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) rapporten Forskning och utveckling för industri och försvar, där förutsättningarna för att utveckla forskning och utveckling inom områden av betydelse för både militära och civila tillämpningar studerats. I rapporten diskuteras behovet av en övergripande teknikutvecklingsstrategi i vilka de från samhällets utgångspunkt prioriterade utvecklingsvägarna bör anges. Strukturella hinder för samverkan identifieras, som t.ex. villkor för finansiering och möjligheter för individer att röra sig mellan olika verksamhetsmiljöer. Utredarna menar att diversifieringen av försvarsindustrin, dvs. framväxten av sådan kompletterande civil verksamhet som utvecklas inom försvarsindustrin, eller är baserad på försvarsindustriell kompetens, är en långsiktigt viktig väg till nyföretagande vilket kan bredda den industriella basen. Dock identifieras många hinder och svårigheter i denna process. Slutligen analyseras försvarsindustrins möjligheter att bevara och utveckla sin kompetens inom sina kärnområden. På denna punkt anför utredningen att försvarsindustrin måste få rimliga villkor att anpassa sig till förändrade förutsättningar och utvecklas i linje med försvarets behov till nytta för samhället i övrigt. Ett råd som ges i detta sammanhang är att mindre företag bör tas med i de försvarsindustriella nätverken. Sådana nätverk i vilka mindre specialföretag ingår - t.ex. från mikroelektronik- och programvaruområdena - skulle kunna öka flexibiliteten och minska industrins egna resursinsatser. Om sådana specialföretag inom nätverken dessutom arbetar åt flera industriföretag kan en förbättrad kostnadsdelning åstadkommas.
Näringsutskottets ställningstagande
Näringsutskottet anser att den svenska försvarsindustrins förmåga att leverera kvalificerade högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. Härtill gäller att den industripolitiska betydelsen av denna produktion är hög. Ett kvalificerat tekniskt kunnande har frambringats i försvarsindustrin. Spridningseffekter har i ett flertal fall uppstått i form av civila tillämpningar av tekniken inom den övriga industrin och genom civil användning i samhället. Den höga tekniska nivån grundar sig bl.a. på ett väl fungerande samspel mellan forskning och industriproduktion. Vid jämförelser framstår den svenska försvarsindustrin - trots att det handlar om högteknologiska produkter med omfattande utvecklingskostnader - som kostnadseffektiv, även sett till motsvarande produktion i de försvarsindustriella stormakterna. Utformningen av försvarets anpassningsförmåga kommer att ställa förändrade krav på försvarsindustrins tekniska kompetens och industriella struktur. Förutom den prioritering av baskompetenser som fastställdes i försvarsbeslutets första etapp aviserar regeringen i propositionen åtgärder för att medge ett fortsatt bevarande av inhemsk kompetens inom krut- och explosivämnesområdet, vilket näringsutskottet inte har någon erinran emot. Näringsutskottet finner det vidare värdefullt att en utredning skall tillsättas inför 1998 års säkerhetspolitiska kontrollstation med syfte att analysera vilka försvarsteknologiska kompetenser som krävs för en god anpassningsförmåga. I en sådan studie bör ingå att se över de kort- och långsiktiga förutsättningarna för försvarsindustrins överlevnad och utveckling. Näringsutskottet vill understryka vikten av att Försvarsmaktens kompetens som kravställare och uppköpare av försvarsmateriel kan vidmakthållas. Materielinköp och teknologisatsningar skall göras i syfte att säkerställa ett rationellt utnyttjande av anskaffade system under såväl fred som kris och krig. Det kunskapsmässiga innehållet (den kritiska massan) i svensk försvarsindustri måste värnas. En långsiktigt stabil politisk syn på försvarsindustrins förutsättningar i landet måste föreligga. Utan att gå in på frågan om medlemskap i WEAG, som inte är en fråga för näringsutskottet att ta ställning till, välkomnar utskottet ett fördjupat europeiskt samarbete på försvarsindustriområdet. Med hänsyn till strävan att bibehålla en hög teknisk nivå inom kritiska områden och en fortsatt kostnads- effektiv materielförsörjning, framstår ett utökat internationellt samarbete som en förutsättning för den svenska försvarsindustrins överlevnad. Det är angeläget att svensk försvarsindustri får delta på likvärdiga villkor i den europeiska omstruktureringen på försvarsindustriområdet. Ett organiserat samarbete kommer, enligt näringsutskottets uppfattning, att ge försvars- myndigheter och försvarsindustrier bättre möjligheter till samordning med andra deltagarländer. Samarbetet bör också omfatta försvarsforskningen. Ett internationellt samarbete inom försvarsforskningen kring avancerade tekniska produkter är nödvändigt för att upprätthålla den tekniska kompetensen inom den svenska industrin och för att skapa möjligheter till kostnadseffektiva upphandlingar. I detta sammanhang vill näringsutskottet påminna om vad utskottet hösten 1995 anförde i yttrandet till försvarsutskottet (1995/96:NU2y s. 6) om att det från strikt näringspolitisk synpunkt och utan att beröra frågan om ändrad lagstiftning kan vara av värde med en översyn av eventuella hinder som försvårar för svensk försvarsindustri att delta i främst europeisk men även övrig internationell samverkan. I syfte att undanröja sådana hinder är det, enligt näringsutskottets mening, väsentligt att denna analys infogas i den nämnda utredningen om en strategi för försvarets förmåga till materiell förny- else. Det är tillfredsställande, anser näringsutskottet, att regeringen gör bedöm- ningen att de planerade materielprojekten innebär att kompetens kan bevaras och utvecklas inom stora delar av svensk försvarsindustri under försvarsbeslutsperioden. Näringsutskottet vill understryka vikten av att den planerade avsättningen - inom totalförsvarsramen - med 550 miljoner kronor per år för teknologisatsningar också genomförs. Vidare ser näringsutskottet det som angeläget att regeringen och svenska myndigheter på ett aktivt och strukturerat sätt stöttar försvarsindustrins exportansträngningar, under förutsättning att dessa står i överensstämmelse med riktlinjerna för krigsmaterielexport. Vad gäller frågan om omställning till civil produktion vill näringsutskottet hänvisa till slutsatserna i de två studier som redovisats i det föregående. Som framhållits i rapporten av f.d. generaldirektören Per Borg är tillgången till riskvilligt kapital en viktig faktor för utvecklingen av civil produktion inom försvarsindustrin. Näringsutskottet vill understryka att det inte finns någon motsättning mellan å ena sidan den högteknologiska försvarsindustriella forskningen och produktionen och å andra sidan behovet av en ökad civil produktion i syfte att öka sysselsättning och skapa nya företag. Erfarenheten är att de miljöer som en kvalitativt stark försvarsindustri erbjuder har varit en förutsättning för de civila produkternas kommersiella framgångar. I den tidigare nämnda studien från Ingenjörsvetenskapsakademien betonas också att kompletterande civil verksamhet som är baserad på försvarsindustriell kompetens är en långsiktigt viktig väg till nyföretagande, vilken kan bredda den industriella basen. Med det sagda avstyrker näringsutskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Stockholm den 7 november 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kd), Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m), Kerstin Warnerbring (c) och Torsten Gavelin (fp).
Avvikande meningar
1. Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m) anser att avsnittet under rubriken Näringsutskottets ställningstagande bort ha följande lydelse: Näringsutskottet anser - - - (= utskottet) - - - erinran emot. Enligt näringsutskottets mening är det emellertid nödvändigt att det nu tillsätts en utredning med syfte att analysera de kort- och långsiktiga förutsättningarna för försvarsindustrins överlevnad och utveckling. Vidare bör studeras vilka ytterligare försvarsteknologiska kompetenser än de i propositionen angivna som är nödvändiga att upprätthålla. Skälet är att den prioritering som görs i propositionen är alltför snäv. Teknologiområden som är väsentliga ur säkerhetspolitisk synvinkel prioriteras bort trots att de har ett för försvarsindustrin strategiskt högt kunskapsinnehåll och är internationellt konkurrenskraftiga. Frågan om industrins möjligheter att bedriva eget utvecklingsarbete som inte har sin grund i svenska försvarsbeställningar måste i detta sammanhang också aktualiseras. Näringsutskottet vill - - - (= utskottet) - - - materiell förnyelse. Enligt näringsutskottets bedömning är dock de medel som skall avsättas för teknologisatsningar otillräckliga, bl.a. som en följd av neddragningarna i den militära ekonomiska ramen som regeringen föreslår. Den alltför låga nivån riskerar att försämra den industriella kompetensen och försvarets förmåga till anpassning. Enligt näringsutskottets uppfattning behövs det särskilda satsningar på materielområdet. I stället för 550 miljoner kronor bör 750 miljoner kronor avsättas årligen för detta ändamål. Vidare ser - - - (= utskottet) - - - industriella basen. Det näringsutskottet här har anfört bör riksdagen - anser näringsutskottet - som sin mening ge regeringen till känna. Med det sagda tillstyrks motion 1996/97:Fö501 (m) i nu berörd del och avstyrks övriga här aktuella motioner i motsvarande delar.
2. Torsten Gavelin (fp) anser att avsnittet under rubriken Näringsutskottets ställningstagande bort ha följande lydelse: Näringsutskottet anser - - - (= utskottet) - - - erinran emot. Enligt näringsutskottets mening är det emellertid nödvändigt att det nu tillsätts en utredning med syfte att analysera de kort- och långsiktiga förutsättningarna för försvarsindustrins överlevnad och utveckling. Vidare bör studeras vilka ytterligare försvarsteknologiska kompetenser än de i propositionen angivna som är nödvändiga att upprätthålla. Skälet är att den prioritering som görs i propositionen är alltför snäv. Teknologiområden som är väsentliga ur säkerhetspolitisk synvinkel prioriteras bort trots att de har ett för försvarsindustrin strategiskt högt kunskapsinnehåll och är internationellt konkurrenskraftiga. Frågan om industrins möjligheter att bedriva eget utvecklingsarbete som inte har sin grund i svenska försvarsbeställningar måste i detta sammanhang också aktualiseras. Näringsutskottet vill - - - (= utskottet) - - - måste föreligga. Näringsutskottet konstaterar att de ekonomiska möjligheterna inte föreligger att bibehålla en inhemsk försvarsindustri med dagens stora bredd. Detta leder naturligt till att ett ökat försvarsindustriellt samarbete med andra demokratiska stater i Europa och med Förenta staterna aktualiseras. Ett fördjupat, organiserat europeiskt försvarsindustrisamarbete kommer att få stor betydelse framöver. Enligt näringsutskottets uppfattning måste dock ett svenskt deltagande i ett vidgat europeiskt samarbete om krigsmateriel bygga på en fortsatt restriktiv exportpolitik och på att motsvarande restriktioner införs hos övriga deltagande länder. Samtidigt är det angeläget att svensk försvarsindustri får delta på likvärdiga villkor i den europeiska omstruktureringen på försvarsindustriområdet. Innan några förändringar i fråga om europeiskt samarbete genomförs bör, menar näringsutskottet, de långsiktiga konsekvenserna och frågan om under vilka former som samverkan skall äga rum bli föremål för en samlad översyn. En redovisning bör därefter ske av vilka konkreta åtgärder som avses att vidtas för att anpassa samverkansformerna. Med den prioritering som regeringen gör för den kommande försvarsbeslutsperioden på en kvantitativt stor arméorganisation kommer, enligt näringsutskottets bedömning, de medel som skall avsättas för teknologisatsningar att vara otillräckliga. Det riskerar att i för stor utsträckning försämra den industriella kompetensen och försvarets förmåga till anpassning. Enligt näringsutskottets uppfattning behövs det ytterligare satsningar på materielområdet utöver de 550 miljoner kronor som regeringen föreslår skall avsättas för detta ändamål. Vidare ser - - - (= utskottet) - - - industriella basen. Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1996/97:Fö38 (fp) såvitt nu är i fråga och avstyrker övriga här aktuella motioner i motsvarande delar.
3. Lennart Beijer (v) anser att avsnittet under rubriken Näringsutskottets ställningstagande bort ha följande lydelse: Näringsutskottet ser det som angeläget att det från regeringens sida vidtas kraftfulla åtgärder för att ta fram en plan för avveckling av den svenska krigsmaterielexporten. I en sådan plan skall finnas en konkret formulerad strategi för stöd till en omställning av krigsmaterielindustrin till civil produktion. Väsentliga inslag i en sådan strategi kan vara att bilda särskilda omställningsfonder och att inrikta samhällets beställningar hos berörda företag mot civila områden. Utskottet vill här hänvisa till den tidigare nämnda utredningen av f.d. generaldirektören Per Borg. I utredningen betonas bl.a. vikten av att försvarsindustrin har tillgång till riskvilligt kapital för ifrågavarande ändamål, vilket bör ingå som en del av den strategi för omställning som näringsutskottet förordar. Näringsutskottet riktar också invändningar mot regeringens okritiska in- ställning till ett europeiskt samarbete om försvarsmateriel. Enligt utskottets uppfattning är det olämpligt att Sverige engagerar sig i ett organiserat europeiskt samarbete med de av regeringen angivna riktlinjerna. Konsekvenserna av ett sådant samarbete är inte förenliga med svenska intressen. Näringsutskottet anser att riksdagen med ett uttalande skall anmoda rege- ringen att inte anmäla Sverige för deltagande i ett organiserat samarbete om försvarsmateriel på det sätt som anges i propositionen. I uttalandet bör också innefattas krav på åtgärder enligt vad utskottet i övrigt har redovisat. Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1996/97:Fö52 (v) såvitt här är i fråga. Det sagda ligger också i linje med vad som anförs i motionerna 1996/97:Fö42 (mp) och 1996/97:Fö43 (mp) i berörda delar. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av näringsutskottet.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1996/97:AU4y
Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett bl.a. arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 jämte motioner i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde.
Detta yttrande avser enbart de principiella frågor som regeringsförslagen väcker när det gäller de regional- och arbetsmarknadspolitiska effekterna av ett genomförande av grundorganisationens omfattning och förläggning (avsnitt 11). Utskottet har kunnat konstatera att ett stort antal motioner väckts i ärendet som innehåller förslag och synpunkter på organisationen och då framför allt på förbandsnedläggningarna. Samtidigt har kunnat noteras att motionerna i de allra flesta fall inte särskilt berör de aspekter som arbetsmarknadsutskottet har att iaktta. Utskottet har också kunnat konstatera att det inför försvarspropositionen gjorts en samhällsekonomisk analys. Den innehåller bl.a. en analys av s.k. indirekta arbetsmarknadseffekter och en beskrivning från regionalpolitiska utgångspunkter av de kommuner/arbetsmarknadsregioner som skulle beröras mest negativt av de förslag av Försvarsmakten som föregick propositionen. Enligt analysen skulle Försvarsmaktens förslag i fråga om Söderhamns kommun direkt beröra 480 arbetstillfällen, vilket motsvarar 4,0 % av den totala sysselsättningen inom kommunen. Propositionen innebär att flygflottiljen i Söderhamn skall avvecklas. Med anledning av regeringsförslaget har regeringen tillkallat en särskild utredare för att lämna förslag till åtgärder som kan stärka utvecklingen i Söderhamn. I uppdraget ingår (dir. 1996:83) dels att utarbeta förslag till vilka statliga verksamheter som kan lokaliseras till Söderhamn och att medverka vid genomförandet av beslutade lokaliseringar, dels att föreslå andra åtgärder som kan stärka utvecklingen i Söderhamn. Utan att vilja föregripa försvarsutskottets och riksdagens ställningstagande i frågan om den militära organisationen vill utskottet ändå med anledning av initiativen för Söderhamn erinra om sin inställning i fråga om lokalisering och decentralisering av statlig verksamhet. Sådana beslut bör alltid föregås av noggranna överväganden i skilda avseenden. Det är också viktigt att besluten föregås av information till och samråd med den berörda personalen. En utgångspunkt är att myndigheterna även efter en omlokalisering eller decentralisering skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Det gäller enligt utskottet att förutom de regionalpolitiska aspekterna beakta förutsättningarna att behålla eller rekrytera kvalificerad personal, behovet av kontakter med andra myndigheter, medflyttandes möjligheter till arbete m.m.
Utskottet förutsätter - om det kommande försvarsbeslutet så föranleder - att insatserna för Söderhamn föregås av överväganden av det slag som utskottet angivit ovan.
Stockholm den 7 november 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kd) och Paavo Vallius (s).
Särskilt yttrande
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anför:
Vi noterar att regeringens förslag, förutom att orsaka betydande skada från försvars- och säkerhetspolitiska utgångspunkter, också leder till att arbetslösheten ytterligare ökar. Det drabbar bl.a. Söderhamn. Ett försvarsbeslut som står i överensstämmelse med Sveriges försvars- och säkerhetsintressen skulle också främja en mera positiv utveckling av arbetsmarknaden i Söderhamn m.fl. kommuner som är drabbade av regeringsförslaget. Regeringens förslag att ersätta en högteknologisk arbetsplats, som ett flygförband innebär, med administrativa arbetsuppgifter kommer att leda till ytterligare tillbakagång för regionen. Vi anser mot denna bakgrund att möjligheterna att genom ett mera konstruktivt försvarsbeslut undanröja en del av de nödfallsåtgärder som regeringen nu aktualiserar bör beaktas vid ärendets fortsatta behandling.
Riksdagens försvarsutskott Centralförbundet Folk och Försvar
Seminarium - Utfrågning
21 maj 1996
Totalförsvarets möjlighet till återtagning och anpassning. Arrangerat i samverkan mellan riksdagens försvarsutskott och Centralförbundet Folk och Försvar i riksdagens förstakammarsal.
Moderator: Redaktör Olle Rossander
Talare: Generaldirektör Bengt Anderberg, Försvarets forsknings-anstalt Rektor Nils Gyldén, Försvarshögskolan Professor Bo Huldt, Utrikespolitiska institutet F.d. generaldirektör Gunnar Nordbeck
Program:
1. Inledning av Arne Andersson och Christina Salomonson
2. Anförande av Gunnar Nordbeck jämte frågor
3. Anförande av Bengt Anderberg jämte frågor
4. Anförande av Nils Gyldén jämte frågor
5. Anförande av Bo Huldt jämte frågor
6. Paneldiskussion med frågor från talarna
7. Avslutning
Seminariet/utfrågningen samlade 88 deltagare från riksdagens försvarsutskott, försvarsmyndigheter, försvarsorganisationer, försvarsindustrier samt från medier och fria försvarsdebattörer. Bifogat referat är en utskrift av den stenografiska uppteckning som gjordes av seminariet/utfrågningen. Försvarsutskottets kansli har sakgranskat och redigerat materialet.
Seminarium - utfrågning om totalförsvarets möjligheter till återtagning och anpassning. Arrangerat av riksdagens försvarsutskott och Centralförbundet Folk och Försvar den 21 maj 1996
1 Inledning
Arne Andersson, ordförande FöU (m): Vänner! Varmt välkomna till detta samarrangemang mellan Centralförbundet Folk och Försvar (CFF) och riksdagens försvarsutskott. Vi har planerat en utfrågning, ett seminarium, om återtagning och anpassning. Det finns tillfällen då man inte är alldeles säker på att ett försvarsbeslut utdraget i två delar - som vi har den här gången - har fördelar. Jag vill dock gärna säga i det här sammanhanget att det visar sig att även ett tvådelat försvarsbeslut har fördelen att det under processtiden möjliggör att vi gör djupdykningar i enskildheter i försvarsbeslutet, såsom i detta fall med återtagning och anpassning. Det ger oss möjligheter att rent av kunna lägga i dagen det djupt geniala med denna möjlighet, alternativt att påvisa de svagheter som återtagning och anpassning innebär. Jag har någon gång litet raljerande - som de flesta vet är det inte ofta jag är sådan - sagt att detta är ett tillfälle för politikerna att presentera en försvarsmakt som de inte är beredda att betala för. Jag hoppas att min skamlighet därvidlag kan komma på skam. Skulle det ändå vara så, ser jag det som ett viktigt resultat från dagens överläggning att vi kan peka på svagheterna. Med det tvådelade beslutets utdragenhet i tiden har vi då också möjligheten att kanske påverka det som vi nu betraktar som en i varje fall tvivelaktig hörnsten. Med dessa ord säger jag varmt välkomna till dagens övning. Jag vänder mig särskilt till dem som har lovat att vara inledare. Det gör jag i bokstavsordning. Jag vänder mig till Bengt Anderberg, generaldirektör vid Försvarets forskningsanstalt, den kände rektorn vid Försvarshögskolan Nils Gyldén, den lika kände professorn Bo Huldt och f.d. generaldirektören Gunnar Nordbeck. Varmt välkomna hit! Vi har, och det är litet av samarbetets produkt, valt att också ha en moderator som på ett professionellt sätt skall leda det här samtalet så att vi både rappt och förhoppningsvis sakligt skall komma igenom de avsedda punkterna. I samarbetets tecken kommer nu också Christina Salomonson att säga några ord om hur vi har tänkt oss detta.
Christina Salomonson, generalsekreterare CFF: Jag tänkte börja med att citera några ord ur Folk och Försvars stadgar: ?Centralförbundet Folk och Försvar är en partipolitiskt obunden sammanslutning av demokratiska riksorganisationer som främjar landets totalförsvar.? Så inleds alltså stadgarna. Sedan har vi några att-satser. Den första lyder så här: att informera om den säkerhetspolitik och det totalförsvar som regering och riksdag fattat beslut om - eller skall fatta beslut om, kanske vi kan säga. Den andra är: att främja debatten om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. Det är alltså två av Folk och Försvars viktigaste uppgifter, att informera om och främja debatten. Med dessa två att-satser i minnet tycker jag att det är ganska lätt att förstå att vi, när diskussionen kom upp om vi var beredda att vara medarrangörer vid den här utfrågningen/seminariet, sade: Självklart, det är aktuellt att ställa upp. Under de senaste åren har, som jag hoppas att ganska många av er har märkt, Folk och Försvars verksamhet ändrat karaktär ganska mycket. Tidigare var kanske arrangemangen huvudsakligen relativt slutna, i första hand för våra egna medlems-organisationer - det var självklart inte oviktigt, men det blev kanske väldigt mycket av en inre krets. Och sedan har vi också Rikskonferensen förstås, som många av er har varit med på, där vi de senaste åren också försökt att öppna oss utåt. Vi har ordnat en mängd öppna seminarier av olika slag. Det har vi oftast gjort i samarrangemang, antingen med andra organisationer, som t.ex. Utrikespolitiska institutet, bara för att nämna ett exempel, eller med totalförsvarsmyndigheterna. Det här har inneburit att möjligheterna att nå ut till större grupper har ökat kraftigt, därför att vi har fått resurser. Vi har fått hjälp från en mängd olika håll att göra det här. Just i år har vi haft en stor ökning av antalet arrangemang, och det beror naturligtvis på att vi har ett försvarsbeslut framför oss, i två delar, som ordföranden sade. Vi tycker att det är väldigt roligt att vi får vara med i de här sammanhangen. Vi har också fått litet extra stöttning ekonomiskt för att kunna ställa upp och vara med och arrangera en hel del saker under det här året. Med de här orden hoppas jag, precis som Arne Andersson, att vi skall få en intressant förmiddag. Jag tänkte bara säga två ord om Olle Rossander som inte herr ordföranden sade. Olle Rossander är alltså till vardags redaktör på tidningen Affärsvärlden, men han har ett mångårigt intresse i försvarsfrågorna. Han är också, långt i bakgrunden får vi väl säga nu, reservkapten i kustartilleriet. Därmed lämnar jag över ordet till Olle Rossander.
Olle Rossander: Jag skall lägga till några ordningsfrågor. Anledningen till att det är jag som för en gångs skull sitter som ordförande i den här fina församlingen är delvis att jag kan vara litet grymmare än de vanliga ordförandena. Jag kan be folk att hålla tyst när de blir för långrandiga, för det har vi inte tid med. Vi står inför en diskussion om ett av våra viktigaste försvarsbeslut i modern tid och korthet kan understundom vara klokt att ta i beaktande. Eftersom det finns en förklaring på sex rader till hur man skall se på frågorna här kan jag inte låta bli ett citat: ?Låtom oss delta i försvaret av försvaret, så länge vi nu har´et, ty vi får faktiskt bära det besväret, i den mån det nu är´et, emedan bekanta neutralitetsbestyret förhindrar att vi hyr´et.? Så uttryckte sig Kajenn 1995, och om alla talarna här vill vara lika kortfattade och välformulerade skulle jag uppskatta det. Vi skulle då få fram fler konkreta förslag och lösningar. Ordningen för dagen är också den att de fyra ombedda inledarna och talarna kommer att få tala ostört i tio minuter, maximalt en kvart, sedan börjar jag sparka på mikrofonen. Efter varje anförande ges det utrymme för frågor rörande det som just då är sagt. Och det är utrymme för frågor, inte för egna anföranden. Efter kaffepausen ges det också utrymme för frågor. I den mån det inte är klockrena frågor skall det vara korta och konstruktiva förslag. Jag hoppas att jag har varit tydlig på den punkten. Med demokratiskt envälde har jag också fattat beslut om ordningen för talarna och bestämt att vi tror att generaldirektören Gunnar Nordbeck - som har en mycket bred erfarenhet från försvaret, kanslihuset, civilberedskapen, utredande av högkvarteret och mycket annat - är den som har ett mycket brett perspektiv. Vi startar alltså i den omvända journalistiska ordningen, dvs. med tratten riktad uppåt. Det blir alltså stormvarning från sydväst, tratt över kon. Vi börjar med en bred exposé och slutar med en historisk överblick av Bo Huldt som är historikern och som sätter in diskussionen i dess historiska sammanhang. Om jag får be Gunnar Nordbeck att inleda är jag tacksam.
2. Anförande av Gunnar Nordbeck jämte frågor
Gunnar Nordbeck: Herr ordförande, ärade åhörare! Det här seminariet skall enligt inbjudan behandla totalförsvarets förmåga till återtagning och anpassning. Rent språkligt är detta två helt skilda begrepp. Såvitt jag förstår är också avsikten att totalförsvaret skall ha förmåga till både återtagning och anpassning. I bl.a. försvarsutskottets betänkande i höstas sägs för det första att det skall finnas en tillräcklig och noga planerad förmåga att inom högst ett år höja krigsdugligheten hos den befintliga organisationen - det torde närmast motsvara återtagning - samt för det andra att en stabil grund skall byggas upp för att kunna anpassa försvaret till en tänkbar hotutveckling på sikt. Det förefaller mig ibland som om de här två olika kraven blandas samman i den allmänna debatten. Distinktionen är emellertid väsentlig, eftersom de i vissa avseenden ställer olika, ja, i en del fall till och med motsägande krav på försvarets utformning. Låt mig belysa det med ett enkelt men aktuellt exempel. Ju mindre krigsorganisationen är desto lättare är det naturligtvis att återta brister i den befintliga organisationen. Det bör sålunda vara lättare att under ett år fylla bristerna i 12 brigader än i 13 brigader. Däremot kan möjligen, jag upprepar kan möjligen, 13 brigader behövas för att skapa en grund för anpassning till en hotutveckling på längre sikt, detta dock under förutsättning att med anpassning menas en tillväxt, dvs. att krigsorganisationen skall kunna utökas. I försvarsmaktsplanen sägs att förberedelser som skapar förutsättningar för tillväxt, dvs. anpassning till en ny hotbild, kräver resurser, vilket påverkar möjligheterna att vidmakthålla och utveckla den befintliga krigsorganisationen. En huvudfråga är alltså om kravet på anpassningsförmåga eller, om man så vill, tillväxtförmåga skall ha högre prioritet vid försvarets utformning än de andra krav som statsmakterna har ställt på försvaret, bl.a. förmågan att under ett år återta brister i den befintliga organisationen. Jag har varken i höstens försvarsbeslut eller i myndigheternas planer kunnat finna något sådant prioriteringsresonemang, vilket enligt min mening är ett viktigt prioriteringsresonemang. För min egen del ifrågasätter jag meningsfullheten med att försöka utforma försvaret för att det skall kunna utgöra en grund för en tillväxt/anpassning i en osäker framtid och vid en osäker tidpunkt. I alla fall borde premisserna i så fall först klarläggas: när en sådan tillväxt eller anpassning skall äga rum och på vilka signaler den kommer att beslutas, i vilken säkerhetspolitisk och samhällsekonomisk miljö den skall genomföras osv. Låt mig belysa även detta med ett aktuellt exempel. Enligt försvarsmaktsplanen skall en del materiel från utgående förband behållas för att kunna användas om en tillväxt skulle bli aktuell. En sådan åtgärd kan möjligen vara motiverad om en tillväxt aktualiseras under de närmaste åren. Men om man anlägger ett mer långsiktigt perspektiv på anpassningsfrågan, dvs. att det kanske är aktuellt att göra denna tillväxt först efter fem sex år, torde det vara bättre med en successiv materiell förnyelse som ökar försvarsindustrins överlevnadsmöjligheter. Det är nämligen min uppfattning att frågan om möjligheterna till tillväxt eller anpassning väsentligen styrs av att vi har tillgång till en försvarsindustri. En slutsats av detta är att man inte bör behålla en stor organisation för att ha en grund för en senare eventuell tillväxt. En sådan ?övervintringspolitik? tillämpades bl.a. under 1970-talet, särskilt efter 1972 års försvarsbeslut. Erfarenheterna därav är, som bekant, inte de bästa. Jag anser alltså att kravet på en långsiktig anpassningsförmåga - att försvarsmakten skall utformas för att utgöra en grund för en långsiktig anpassning om det blir aktuellt - bör tonas ned. Däremot bör det självfallet ställas mycket höga krav på att man inom försvaret kontinuerligt håller en planering för en ettårig återtagning aktuell. Vad är då gränssättande för att en återtagning skall kunna ske inom ett år? Är det tillgången på utbildningsanordningar och befäl, dvs. i praktiken en överdimensionerad grundorganisation? Eller är det möjligheterna att i en sådan situation skaffa materiel och bygga befästningar, dvs. tillgången på industriell kapacitet? Är det på vissa områden helt enkelt omöjligt att på ett år återta brister, brister som följaktligen inte ens i nuvarande säkerhetspolitiska situation bör accepteras? Eftersom jag utgår från att Bengt Anderberg och Nils Gyldén kommer att belysa de här frågorna ur militär synpunkt skall jag säga några ord om det civila försvaret och lämna några synpunkter på de återtagningsaspekterna. Det civila försvaret är inte en organisation av Försvarsmaktens typ. Det är i stället ett uttryck för samhällets beredskap att möta ett krig och andra extraordinära påfrestningar. Med detta är också sagt att återtagning för det civila försvaret inte främst är en fråga om att fylla igen brister i en befintlig organisation. I de avseenden där så är fallet - det gäller räddningstjänsten och till dels sjukvården - torde det enligt min mening inte vara några större problem. De bör vara överkomliga, även om en sådan återtagning naturligtvis kommer att kosta en del pengar. Men de kostnaderna torde vara ganska små i jämförelse med vad en militär upprustning under ett år skulle kosta. Det är som jag ser det inom tre områden eller funktioner som en ettårig återtagning av det civila försvarets krigsduglighet ter sig problematisk, nämligen befolkningsskyddet, elförsörjningens och andra tekniska systems motståndskraft samt försörjningen med vissa strategiska varor. Det här är egentligen självklarheter. Att på ett år projektera och bygga skyddsrum i stor omfattning är inte realistiskt. Däremot är det naturligtvis möjligt att genomföra en förberedd och planerad utbyggnad av skyddade utrymmen. Jag vill dock peka på att det kan uppstå prioriteringsproblem mellan en sådan utbyggnad, angelägna befästningsarbeten och annan viktig byggnadsverksamhet. Det är nödvändigt att BRB-förordningen sätts i tillämpning tidigt vid en återtagning. Att på ett år rätta till brister i fråga om elförsörjningens och andra tekniska systems motståndskraft är inte heller realistiskt. Det vore därför ett allvarligt misstag att med hänvisning till den obefintliga krigsrisken inte beakta beredskapskraven vid utbyggnad av dessa tekniska system. Men här möter onekligen de ansvariga myndigheterna ett stort pedagogiskt problem, att i en situation där det allmänt sägs att det inte finns någon krigsrisk påtala behovet av att man tar beredskapshänsyn vid utbyggnaden av de tekniska systemen. Vad så gäller försörjningen med strategiska varor är det en angelägenhet för både det militära försvaret och det civila samhället. Visserligen brukar man kunna köpa det mesta om man är beredd att betala vilket pris som helst. Men i en situation då vi skall återta brister i vår försvarsförmåga torde detsamma gälla även andra länder. Risken för att strategiska varor, t.ex. olja -naturligtvis - samt grundläggande och viktiga legeringsmetaller, blir belagda med embargo är därför stor. Jag vill erinra om att EU:s grundlag ger en medlemsstat möjlighet att reglera exporten i särskilda situationer då säkerheten är hotad. Det är inte säkert att ens medlemskapet i EU i den situationen ger oss fördelar. Men det gäller också att få hit varorna och att ta hand om dem. I fråga om olja och vissa andra flytande kemikalier är det därför nödvändigt att det finns ett antal lagringsanläggningar i ?malpåse?. I den aktuella situationen måste naturligtvis också ransonering och annan reglering av handeln kunna tillgripas tidigt. Det kräver att man har en fortlöpande administrativ beredskap. En av det civila försvarets viktigaste huvuduppgifter är att understödja Försvarsmakten. Det gäller inte minst Försvarsmaktens materiella återtagning i en sådan situation. För min del tror jag att den materiella återtagningen kommer att vara mer problematisk än den personella, dvs. återtagning av bristande utbildning och övning. Det tar betydligt mer än ett år att bygga upp en industriell kapacitet. Det är därför enligt min mening viktigare att i en planering för återtagning slå vakt om viktig försvarsindustriell kapacitet än att hålla en överdimensionerad utbildningsorganisation. Det tror jag att man kan klara på lämpligare sätt. Till slut några ord om beslutsfrågan. I debatten har, naturligt nog, ifrågasatts om statsmakterna kommer att i tid uppfatta och tolka signalerna när en återtagning är befogad samt om viljan och förmågan att fatta de nödvändiga besluten kommer att finnas. Det ankommer inte på mig att bedöma politikers beslutsförmåga, även om jag kan ha en del synpunkter, men att det kommer att vara många och svåra beslut att fatta är helt klart. Därför finns det anledning att genom bl.a. övningar och spel studera de problem, inte minst av prioriteringskaraktär, som sådana beslut är förenade med. Detta tycker jag är en del som också har fallit bort i debatten. Man skulle alltså paradoxalt nog kunna säga att den aktuella försvarspolitiska situationen motiverar att något mer tid än i dag läggs på övningar och spel i beslutsfattande för att just belysa återtagningssituationens problem också på den politiska nivån. Tack!
Claes Hansen, Svenska flottans reservofficersförbund: Jag har en fråga angående de strategiska produkterna. Frågan är mycket enkel: Hur ser man på förmågan att få hit produkterna över huvud taget, eftersom Sverige i dag inte har en handelsflotta som är tillräcklig för att tillgodose våra transportbehov i en sådan här situation?
Olle Rossander: Behöver vi svenskflaggade fartyg för att frakta hit grejorna när det är kris och elände?
Gunnar Nordbeck: Det kanske inte är nödvändigt att ha svenskflaggade fartyg för att just de skall frakta hit grejorna. Men det är en klar fördel att ha svenskflaggade fartyg i en förhandlingssituation, när man skall få fram transporterna. Om det sedan är svenskflaggade fartyg eller andra som utför transporterna kanske spelar mindre roll, men den tillgången är ett förhandlingskort som är betydelsefullt. Ur den synpunkten är den nedgång som har skett under 80-talet naturligtvis oroväckande. Nu börjar det gå litet uppåt igen. Men problemet finns, det skall helt klart erkännas.
Jan Jennehag, FöU (v): Jag tänkte på något av det sista du sade. Det gällde beslutsprocessen. Jag håller med om att det där kan finnas synpunkter. Kan det vara lämpligt att i beslutsprocessen i förväg besluta sig för vilka kriterier man skall beakta och även vilka värden dessa skall ha när man skall fatta ett beslut?
Gunnar Nordbeck: Nej, jag förstår inte riktigt hur sådana kriterier egentligen skall utformas. Jag har sett att en annan riksdagsledamot har skrivit detta, men jag har inte riktigt förstått hur de skall utformas. Det jag däremot menar är, att lika väl som man kontinuerligt har en övningsverksamhet inom försvaret, där man studerar olika beslutsproblem, finns det mot bakgrund av den situation som kommer att råda motiv för att man på politisk nivå något diskuterar olika beslutsproblem och beslutssituationer. Men jag har litet svårt att se hur sådana fastställda kriterier för en återtagning, eller för all del för en anpassning, skulle se ut.
Olle Rossander: Får jag ställa en fråga. Du nämnde problemet med tillgången på strategiska varor och att det kanske inte alla gånger hjälper att man kan betala. Det är ändå inte säkert att vi får dem därför att de är just strategiska. De hålls inne i ett krisläge. Vi har prövat metoden att lagra strategiska varor i Sverige, med bristande framgång, får man väl säga. Oljan förstördes och de strategiska varorna visade sig inte vara så himla strategiska 15 år senare. Kanske det skulle vara finurligare att vi själva tillverkar strategiska varor som andra behöver?
Gunnar Nordbeck: Frågan kan ju formuleras på det här sättet: Vad är dagens motsvarighet till andra världskrigets järnmalm och kullager? Vi har nu inte så stora mängder strategiska varor av det slaget. Det finns en del specialstål, hårdmetaller och faktiskt också läkemedel som kan vara utbytbara. Jag vill också gärna anknyta till vad Olle Rossander sade och säga att jag inte heller tillhör lagringsfantasterna, trots att jag i tolv år varit chef för Överstyrelsen för civil beredskap. Jag tror att det är viktigare att man har en beredskap, t.ex. på det handelspolitiska och diplomatiska området, för att kunna förhandla, och att man inte minst så långt som möjligt ersätter lagring med en beredskap för att använda substitut av olika slag.
Britt Bohlin, FöU (s): Jag skulle vilja ställa en fråga till dig, Gunnar Nordbeck, om vilken skillnad du egentligen ser mellan det sätt som det nu finns beslut om, dvs. att på ett organiserat sätt genomföra återtagning inom en viss bestämd tidsperiod - det har talats om tolv månader - och det gamla sättet att sköta återtagning, nämligen att inte säga något alls utan bara veta att vår duglighet i olika avseenden är av högst varierande grad.
Gunnar Nordbeck: Det innebär på ett sätt en större öppenhet och realism i att säga så här: Vi accepterar att vi har brister, och vi måste planera för en återtagning. Det resonemanget fördes litet löst tidigare också, men inte alls på samma sätt. Jag tillåter mig att ge ett exempel. Det var först under mina sista år som chef för Överstyrelsen som vi fick i gång ett ordentligt samarbete med Försvarsmakten om just materiell återtagning, och jag har förstått att Gunilla André och hennes medarbetare nu har intensifierat det arbetet. Så visst är det bättre att det förs upp i dagen, det bör det rimligen vara.
Olle Rossander: Vi tackar Gunnar Nordbeck. Vi får säkerligen anledning att återkomma med fler frågor till Gunnar i det sammanhanget. Jag vill då be generaldirektören Bengt Anderberg från FOA att redovisa delar av resultatet av den utredning som FOA har gjort på det här området.
3. Anförande av Bengt Anderberg jämte frågor
Bengt Anderberg: Jag kommer att ta min utgångspunkt i beslutsprocessen och tala rätt mycket om denna. Vi är alla medvetna om att det beslut som har fattats om anpassning som princip, och som utgångspunkt för totalförsvarets utformning, är omstritt. Många hävdar faktiskt, vilket Gunnar Nordbeck också sade, att det inte går att i tid fatta beslut om tillväxt eller ominriktning av totalförsvaret när det verkligen behövs. En utgångspunkt för många kritiker har varit den historiska erfarenheten från 1930-talet, som vi väl får belyst senare, men det finns ju även erfarenheter närmare i tiden av att vi inte i förväg har kunnat se stora förändringar i vår omvärld. En annan faktor är naturligtvis tidsfaktorn. Det är svårt att prognosticera utvecklingen 10-15 år framåt i tiden och att fatta beslut med sådana prognoser som underlag. Den här litet dystra inledningen till trots skulle jag ändå vilja påstå att möjligheterna och förutsättningarna för långsiktighet är bättre än vad många hävdar. Den historiska erfarenheten från 1930-talet är viktig. I och med att vi har den vet vi att vi inte skall behöva upprepa det som skedde då. Vi behöver inte göra om det en gång till. Det är inte en självklarhet att historien skall upprepa sig. Det går faktiskt att fatta långsiktiga beslut. Men det kommer inte att gå av sig självt. Vi måste ordna en bra beslutsprocess med ett beslutsunderlag av sådan kvalitet att politiker, nu och i framtiden, kan fatta medvetna beslut. Gunnar Nordbeck berörde de andra delarna av totalförsvaret vid sidan av det militära försvaret. Jag vill understryka att det är viktigt att tänka på hela totalförsvaret, eftersom den utveckling vi ser framför oss innebär nya hot mot den civila delen av samhället. Det gäller hot som vi nu kan se, men det gäller säkerligen också hot som vi ännu inte ser. Vi måste kunna möta också dem i ett långsiktigt perspektiv. När vi talar om långsiktighet och tillväxt, talar vi inte bara om att öka i styrka, utan vi talar också om ominriktning av de resurser vi har, med anledning av den händelseutveckling vi ser i vår omvärld. Det är, som redan har sagts, mycket stor skillnad på beslut om återtagning i närtid - den nämnda ettåriga återtagningen, som vi skall kunna utlösa när som helst - och beslut om en långsiktig förändring, antingen en långsiktig tillväxt eller en långsiktig omriktning av totalförsvarets resurser. Beslutet om återtagning kommer att fattas med kort varsel. Vi kommer att i det läget vara överraskade, och beslutet kommer att fattas i efterhand - annars skulle vi inte behöva fatta det. Vi kommer att behöva laga efter läge, och Gunnar Nordbeck har berört den planering som vi borde ha för att beslutet om återtagning skall bli riktigt bra. Beslutet om tillväxt på lång sikt är betydligt svårare. Skall det också innefatta ett beslut om ominriktning av totalförsvaret eller delar av totalförsvaret blir det ännu svårare. Vi skall göra det upp till tio år i förväg i en omvärld som förändras ganska snabbt. Det är bara att gå tio år tillbaka i tiden för att konstatera det. Det kräver fortlöpande omvärldsanalyser och långsiktiga bedömningar. Det kan inte vara ett beslut. Det är inte så att vi fattar beslut nästa år om att vi om tio år skall ha en viss styrka. Det kommer att krävas fortlöpande beslut. Vi kommer att behöva fatta beslut varje år om hur tillväxten och ominriktningen skall ske. Under denna tid kan dessutom det ?långsiktiga beslutet? förvandlas till det ?kortsiktiga beslutet?: Vi kan behöva gå in i återtagning när som helst under perioden, vilket gör att beslutsfattandet faktiskt är svårt. Detta beslut skall fattas av riksdag och regering. Min och FOA:s uppfattning är att beslutsunderlaget måste både vara omfattande och kontinuerligt kunna föreläggas de beslutsfattande politikerna. Vi har funderat över tre alternativ för detta. Det första är att vi behåller nuvarande ordning, dvs. myndigheterna lämnar successivt beslutsunderlag som behandlas i olika fackdepartement, vilket så småningom leder till någon form av beslut. Det andra är att statsmakterna pekar ut en myndighet som ansvarig för att hålla ihop hela beslutsunderlaget. Det tredje är att man tillskapar en särskild mottagningsorganisation i regeringskansliet som skall bedöma det föreliggande beslutsunderlaget. Den nuvarande ordningen tror vi inte riktigt klarar att hantera mängden och bredden i det underlag som kommer att finnas. När man har fattat beslut om återtagningsprincipen och om att man skall kunna tillväxa i styrka, tror vi inte att det räcker att behålla nuvarande ordning. Vi tycker inte heller det är någon bra idé att peka ut en av myndigheterna som ansvarig eller att skapa en särskild myndighet. Varje myndighet har sitt ansvarsområde och sina lojaliteter i förhållande till sin instruktion och kommer inte att kunna svara för den stora bredd som är nödvändig. Vi har därför efter ganska mycket diskussion fastnat för, och föreslagit, att man bör tillskapa en mottagningsorganisation i regeringskansliet. Denna organisation bör ha till uppgift att granska och analysera det tillgängliga beslutsunderlaget kontinuerligt, att inhämta kom- pletterande underlag och att ge råd till statsminister och regering. Vi har i vårt underlag kallat detta för ett nationellt säkerhetsråd. Det kan kallas för många olika saker, och det kan placeras in på många olika sätt; det har vi inte lämnat något förslag om. Men vi är övertygade om att när man nu bestämmer sig för denna grundläggande princip för totalförsvarets långsiktiga utformning, måste man göra något åt beslutsprocessen. Vad gäller underlaget för ett anpassningsbeslut kan man säga så här: I efterhand, efter de stora förändringarna - efter murens fall, efter Sovjetunionens sammanbrott, efter Jugoslavienkrisens inledning - har man kunnat konstatera att informationen faktiskt fanns. Men det var ingen som såg den och förmådde att föra fram den. Det är naturligtvis oroande eftersom det är just det vi måste kunna göra i frågan om beslut om långsiktig tillväxt. Informationen finns på många olika händer i samhället, inte bara inom totalförsvaret och dess myndigheter. Den finns i utrikesförvaltningen, i fackdepartement, hos Utrikespolitiska institutet, i politiska partier, på Konjunkturinstitutet, inom industrin, hos universitetens forskare, hos utländska institutioner och hos medierna. Vi lever i ett enormt informationsflöde, och huvuddelen av den information vi behöver är offentlig. Ur hela denna mycket stora informationsmängd måste man alltså vaska fram det beslutsunderlag som skall föreläggas politikerna så att de kan fatta adekvata anpassningsbeslut. I detta arbete måste alla myndigheter medverka, och var och en har där sitt ansvarsområde. Efter att ha övervägt frågan har vi föreslagit att det inte skall ske någon förändring av myndigheternas ansvar på den här punkten. Det gör ingenting om underlaget överlappar. Det gör heller inte så mycket om underlaget är motsägande. Det är egentligen bara bra för debatten och för att man skall få en fullständig bild av hur det faktiskt ser ut. Men det är nödvändigt i vissa avseenden att fördjupa beslutsunderlaget genom att göra en i förhållande till i dag utvidgad säkerhets- och försvarspolitisk omvärldsbevakning, t.ex. av utvecklingen i Ryssland, i länderna söder om oss eller i Baltikum. Det är också nödvändigt att utvidga analysen av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och deras respektive betydelse. Detta genererar inte bara hot mot oss. Det genererar också möjligheter, inte bara till för att kunna växa till, utan också för att kunna ominrikta. Det är också viktigt att vi analyserar den egna förmågan långsiktigt: Hur vi kan tillväxa och ominrikta. Det är nödvändigt att myndigheterna ges i uppgift att skapa handlingsalternativ eller optioner och att fortlöpande arbeta med dem, så att vi faktiskt har ett antal handlingsalternativ att diskutera efter hand som den säkerhetspolitiska utvecklingen omkring oss förändras. Jag tycker inte riktigt att vi har gjort detta ännu, och jag tycker också, i motsats till Gunnar Nordbeck, att det inte bara handlar om den korta tiden och anpassningen. Det handlar i lika hög grad om det långa perspektivet och tillväxten. Vi måste ha optioner även för det. I annat fall hamnar vi ju i situationen att det faktiskt inte går att förändra totalförsvaret över tiden - att inte totalförsvaret kan öka och minska i styrka. Sammanfattningsvis måste vi utnyttja våra erfarenheter från tidigare misslyckanden när det gäller att göra prognoser och fatta beslut. Vi bör behålla dagens myndighetsstruktur. Vi behöver ett utvidgat beslutsunderlag och vi behöver behandla det på ett seriöst sätt. Vi behöver också någon form av mottagningsorganisation i regeringskansliet, en form av nationellt säkerhetsråd som kan vara precis det och ge råd i hithörande frågor. Myndigheterna, både militära och andra, bör av statsmakterna åläggas att utarbeta optioner som vid behov kan utnyttjas som utgångspunkt för beslut. Detta tror jag vara en minimiförutsättning för att man faktiskt skall kunna ge realism åt de beslut som riksdagen har fattat.
Mertil Melin, chef för Armén: Skall man också, utifrån den beredningssituation som du beskriver, dra slutsatser om hur strukturen i den befintliga organisationen skall se ut för att organisationen skall vara bäst vässad och ha startblock för att den angivna ansträngningen skall kunna göras?
Bengt Anderberg: Vi har inte sett det som att den skall ta över de uppgifter som t.ex. dagens fackdepartement har. Vi har sett den mer som en organisation som i det långsiktiga perspektivet skall kunna ge statsledningen råd om vilken långsiktig inriktning man skall ha. Det andra har vi faktiskt former för i dag, och jag tycker att man gott kan behålla dem.
Henrik Landerholm, FöU (m): Jag har en fråga som gäller den svagaste länken i den långa kedja av olika händelser som måste inträffa för att det skall bli rätt, från upptäckt, identifiering, analys, värdering och beredningsprocess i regeringskansli till riksdagsbeslut och sedan en organisatorisk-teknisk process som leder fram till skapandet av nya eller omformade förband. Vilken länk i denna kedja ser du som svagast, och hur skall vi hantera den på bästa sätt?
Bengt Anderberg: Den svagaste länken är vår förmåga att se vad som faktiskt sker i det som synes ske i vår omvärld. Vi har en bild av vad som pågår, men vi har aldrig hela bilden. Jag tycker att vi borde ägna mer uppmärksamhet åt att göra sådana omvärldsanalyser och analyser av både teknisk och vetenskaplig utveckling för att bättre kunna fånga upp de betydelsefulla förändringarna. Annars kommer vi att hamna i en situation där en del av omvärldens svarta program kommer att överraska oss, därför att vi inte visste om dem. Osäkerheten är det verkligt svåra i sammanhanget. När vi kommer fram till beslutstillfället och skall väga aktuella beslut mot andra viktiga beslut inom andra samhällssektorer, kommer naturligtvis ekonomin att vara en avgörande faktor. Min poäng är att vi måste se till att det finns ett beslutsunderlag, så att det går att fatta medvetna beslut. Sedan är det inte säkert att beslutsunderlaget är riktigt eller att man fattar rätt beslut med ledning av beslutsunderlaget. Men vi måste i alla fall anstränga oss för att skaffa ett bra beslutsunderlag.
Iréne Vestlund, FöU (s): Vad du egentligen säger är att vi kan bli offer för en myt om hot och att vi därför inte analyserar och ser var hoten verkligen finns. Detta är ganska jobbigt, eftersom vi redan i dag är offer för myter om vad det är som kan vara hotande för vårt land. Det skulle vara intressant om du ville utveckla ytterligare hur vi kan se på detta. Jag tänker på det gamla talesättet ?ryssen kommer?, som nu återupprepas i samband med presidentval och annat. Jag har berättat för många att min gamla mormor satt i en bondby i Dalarna och var rädd för ryssen hela sitt liv. Hon hade aldrig sett någon ryss, åtminstone inte vad hon visste. om. Hotet var inte reellt, med det fanns där som en myt. Antyder du att det finns något av det här slaget som gör att vi kan komma att fatta felaktiga beslut?
Bengt Anderberg: Risken att fatta icke perfekta beslut är naturligtvis alltid stor. Det är också som du säger att vi omger oss med myter; vi vill inte se saker. Jag kan ta ett exempel: Ballistiska missiler är något som man i dag diskuterar verkligt ingående, och man lägger mycket pengar på att försöka skydda sig mot sådana. Detta initierades av Gulfkriget, när Saddam Hussein avfyrade sina missiler mot Israel. Men det här hotet har funnits sedan V2:an. Det har varit lika aktuellt varje år sedan 1942. Men Gulfkriget var nödvändigt för att vi skulle kunna se det och förstå att vi inte har något försvar mot detta hot. Det har kanske ingen annan heller, även om den tekniska utvecklingen tyder på att man kommer att skaffa sig det. Det är alltså inte alltid så lätt att se vad som verkligen finns i det som finns. Vi borde göra större ansträngningar för att analysera de hot som kan riktas mot oss och - jag vill betona det - analysera vilka möjligheter vi som en mycket framstående nation har att både skydda oss mot hoten och skapa egna hot som kan avhålla en angripare.
Olle Rossander: Får jag skjuta in en fråga här? Du nämnde informationsmängden och svårigheten att analysera den. I näringslivet pågår en debatt som handlar om att man vill ha ett ökat samarbete mellan statsmakterna och näringslivet kring just omvärldsanalys och strategiska analyser för att rätt kunna bedöma marknadsförutsättningar, marknadsförändringar och strategiska förändringar som berör företagen. Är detta någonting som du skulle kunna se framför dig i det här sammanhanget?
Bengt Anderberg: Jag tror att riktigt stora företag har detta inbyggt. Det är kanske svårare för halvstora och framför allt mindre företag som inte har råd att ha den kapaciteten. Jag föreställer mig t.ex. att man inom läkemedelsindustrin för en mycket ingående debatt om hur man skall utveckla sina läkemedel och lägga upp sin forskning. Den är mycket långsiktig, minst tioårig. Jag tror att det för många företag som inte har någon egen analysförmåga skulle vara nyttigt att få hjälp med sådana för att hamna någorlunda rätt. Och möjligen vice versa.
Håkan Juholt, FöU (s): Även jag vill uppehålla mig vid frågan om det s.k. säkerhetsrådet. Skall detta råds huvudsakliga uppgift vara att sammanställa andra, redan befintliga analyser inför regerings- och riksdagsbeslut, eller skall den vara att finna former för att ta fram nya underlag, sammanställningar och analyser? Alltså, skall man sammanställa befintliga analyser eller ta fram egna, nya?
Bengt Anderberg: Den viktigaste uppgiften är att ge råd. För att kunna göra det måste man analysera det beslutsunderlag man har fått, och om det finns brister i det måste man kunna begära in ytterligare beslutsunderlag. Tanken är inte att rådet skall ta över några myndighetsuppgifter utan att det skall finnas ett fast beredningsorgan som kan ge just råd. Vi har inte lämnat något förslag till hur det skall se ut organisatoriskt, men man skulle kunna tänka sig en ordförande och ett kansli som arbetar heltid och ett antal betrodda samhällsmedborgare som ingår i rådet. Det bör inte sitta myndighetschefer där; det är min uppfattning. I rådet bör inte ÖB, generaldirektören för FOA eller ÖCB sitta, utan det bör så långt som möjligt vara en samling människor som åtnjuter stort förtroende och som mer eller mindre fördomsfritt kan granska det underlag som finns innan man ger råd. Beslutsfattningen kommer ju att vara utomordentligt besvärlig och bör inte få ske på känn.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Jag skall ställa en tarvlig fråga: Har du aldrig tänkt tanken att rådet helt enkelt kan bli ytterligare en länk i en redan lång förtroendekedja, så att det egentligen inte tjänar det avsedda syftet?
Bengt Anderberg: Nej, det måste jag erkänna att jag inte har gjort. Det finns naturligtvis en risk för det, men samtidigt måste man finna något sätt att hantera informationsmängden. Alternativet är att göra som i dag, och då tror jag inte att vi kommer att ha möjligheter att fatta de beslut som faktiskt behöver fattas. Vi måste göra någonting åt situationen för att kunna fatta de långsiktiga besluten.
Henrik Landerholm, FöU (m): Jag förutsätter att ni har studerat beslutsprocessen i andra länder när det gäller anpassning och återtagning. Finns det några erfarenheter från dessa som är värda att ta till vara och föra in i vår beslutsprocess?
Bengt Anderberg: Det finns länder som har den här antydda konstruktionen. Från den utgångspunkten är den således inte ny. Det finns länder som har nationella säkerhetsråd och särskilda organisationer av seniora medborgare med lång erfarenhet. Ofta ingår de i en sådan underlags- och rådgivande organisation efter det att de lämnat sin civil service-tjänst.
Olle Rossander: Jag antar att vi får anledning att återkomma till frågan om ett nationellt svenskt säkerhetsråd och ställa frågor till Bengt Anderberg efter kaffepausen så småningom. Vi tackar Bengt Anderberg och lämnar ordet till den nästa av våra fyra inbjudna talare, Nils Gyldén, rektor för Försvarshögskolan.
4. Anförande av Nils Gyldén jämte frågor
Nils Gyldén: Herr ordförande! Mina damer och herrar! Tiden är kort, och jag skall bara lämna en värderings- och åsiktsdeklaration. Jag tror att jag är något mer optimistisk än åtminstone Gunnar Nordbeck när det gäller frågan om anpassningförmågan och anpassningsmöjligheterna. Jag är också övertygad om nödvändigheten av en sådan förmåga. Skulle vi gå in i en allvarlig internationell kris, skulle krav på anpassning oundvikligen ställas, oberoende av om vi då har en planering för det eller inte. Jag är också optimistisk i den meningen att man kan snegla på några historiska erfarenheter. Förvisso gick det inte bra på 30-talet, men jag skulle också vilja peka på den långa period från 1948-49 fram till 1968, då vi faktiskt uthålligt ägnade oss åt tillväxt av försvarsanslagen och omstrukturering av försvaret i ett läge då vi uppfattade att Sovjetunionen blev mer aggressivt och mer tekniskt modernt. Jag tycker också att man skall skilja på begreppen återtagning i ett års perspektiv och tillväxtförmåga i ett fem-tioårsperspektiv. Frågan om återtagningsförmåga i ettårsperspektivet är i huvudsak under kontroll. Låt vara att det i dag verkar råda osäkerhet i Försvarsmaktens planering om i vad mån det går att åstadkomma allt just på ett år. Det kanske handlar om en del på ett år och annat först inom en tvåårsperiod. Det ligger ändå i samma landsfiskalsdistrikt. Men det finns en del alldeles tydliga problem. Ett av dem är de brister på viss kvalificerad materiel som finns redan i dag och även för en återtagen organisations hela behov. Jag tänker på t.ex. avancerade vapen som finns i organisationen men inte i tillräcklig mängd för att täcka behoven som en återtagen organisation skulle ha. Detta är i och för sig ingenting nytt, utan det är brister som har släpat med under lång tid, åtminstone under hela 70- och 80-talen. Det handlar tyvärr också om ganska mycket pengar, 10 miljarder kronor eller något i den stilen. Den långsiktiga tillväxtförmågan är ännu mest en hypotes, vill jag påstå. Begreppet är nödvändigt, och en planering behövs förvisso, men det är alltså mest en hypotes. En och annan av er har kanske noterat att jag har haft ett visst meningsutbyte med chefen för operationsledningen Percurt Green i dessa frågor. Nu kan man säga att vi är överens om att den planering som hittills har genomförts inom detta viktiga område är ytterligt rudimentär. Planeringen måste vara mycket handgriplig, och det handlar också om pengar. Den borde egentligen läggas in i Försvarsmaktsplanen. Det finns förvisso möjligheter att göra detta inom vissa områden men inte inom alla. Jag vill påstå att möjligheterna av olika skäl skiljer sig åt mellan de olika försvarsgrenarna. Min uppfattning är att det inom flygvapnet finns betydligt större möjligheter att planera för en långsiktig tillväxt, om man vill. Det har att göra med materielomsättningen. I och med att JAS-systemet införs blir det många kvalificerade flygplan över. De skulle kunna användas under lång tid framöver, åtminstone 10-15 år. Därmed är de naturligtvis en viktig resurs sett i ett tillväxtperspektiv. Allt kan dock inte planeras för tillväxt. Helt nya strukturer och förband går rimligen inte att åstadkomma, eller det är i alla fall osäkert. Det har naturligtvis att göra med den långa tid det tar att introducera en ny förbandstyp. Det är ju inte bara fråga om forskning, utveckling och produktion, utan det handlar också om att införa ett system i ett taktiskt och ibland också operativt sammanhang. Ett bra exempel på något som man inte kan starta från botten med i en tillväxtsituation är beväpnade helikoptrar. Det har jag också tagit upp tidigare. Ett frågetecken, som också förblir ett frågetecken, är den utlandsberoende materielanskaffningen, dvs. i stort sett all materielanskaffning. Det är inte så att vi är självförsörjande genom vår egen industri när det är fråga om materiel som produceras inom landet. Nästan all kvalificerad materiel är utlandsberoende, åtminstone i form av import av avancerade komponenter. Hur man skall se på möjligheterna till import är ytterst en säkerhetspolitisk fråga. Statsmakterna kan inte begära att myndigheterna skall ha någon särskilt artikulerad uppfattning om detta, utan det måste statsmakterna själva ta ställning till. Det är naturligtvis en svår sak, det inser jag, eftersom det har att göra med hela vår relation till länder och organisationer i väst. Innan man har lagt in tillväxt i försvarsplaneringen, framför allt i För- svarsmaktens planering, kan man inte tala om att planen är balanserad eller inte. Denna komponent fattas fortfarande i dag. Jag är mycket medveten om att det under alla omständigheter kommer att tas ett försvarsbeslut i höst, och då frågar man sig hur man skall göra när denna bit saknas. En nödåtgärd är att reservera ganska mycket pengar. Jag är övertygad om att det under alla omständigheter handlar om hundratals miljoner. Poängen skulle då vara att man med en reservation av medel skulle kunna göra denna kvalificerade planering, som kommer att kräva ca ett år, och som borde kunna föreligga färdig till nästa höst. Jag skall också säga något om ett nationellt säkerhetsråd. Till att börja med vill jag avråda från själva begreppet, eftersom jag är rädd att det skulle kunna vara kontroversiellt och ge intryck av att vara något som vill ta åt sig en jättelik del av hela den nationella säkerhetspolitiken. Det är ju inte riktigt det vi talar om här. Jag påstår ändå att det nog är klokt att man har en mottagarorganisation i regeringskansliet, ungefär som Bengt Anderberg beskrev, och jag vill peka på några viktiga egenskaper som en sådan organisation bör ha. Den bör kunna jobba med stor kontinuitet och långsiktighet. Skälet är att det är den gradvisa, smygande utvecklingen som är svårast att ta tag i. Utan kontinuitet och långsiktighet är chanserna att fånga upp sådana tendenser naturligtvis mindre. Det dramatiska är nog inte svårt att identifiera i nyhetsbruset. Organisationen bör också vara partsoberoende. Det är självklart att denna del av samhället, liksom andra, innehåller mycket starka intressen. Jag använder inte ordet särintresse, som har en negativ klang. Självfallet vill många som verkar inom området främja just sina organisatoriska intressen, men det gäller att se förbi den saken och till den helhet som är i nationens intresse. I det sammanhanget är det viktigt att man kan hantera hela informations- och händelsekedjan i en sådan delegation; från den internationella miljön via den ?militära hotbilden? och över till den svenska försvarsplaneringen. Den första kopplingen mellan internationell miljö och militär hotbild är viktig i meningen att en liten nation naturligtvis aldrig kan gardera sig fullt ut militärt mot alla situationer som teoretiskt sett skulle kunna uppträda. Den typen av risktagande har vi alltid haft i vår säkerhetspolitik och kommer att fortsätta att behöva. Iakttagelsen av en militär hotbild är intressant bara om den kopplas till hur snabbt det är möjligt att gardera sig mot det vi kan se i omvärlden, dvs. man bör åtminstone ha en känsla för dynamiken i försvarsplaneringen. Därmed inte sagt att det kontinuerligt behöver sitta experter på alla områden i en sådan delegation, men en kompetens av här antytt slag måste kunna sammanstråla. Slutligen vill jag bara säga - och här kommer litet reklam för Försvarshögskolan - att det Gunnar Nordbeck efterlyste av spel och övningar som rör återtagande och tillväxt är något som vi ägnar oss ganska mycket åt just nu. Det vet de som nyligen har gått på Försvarshögskolan.
Mertil Melin, chef för Armén: Det är lätt att säga att man kan rusta med ett övertaligt Viggen-system, eftersom vi 1982 fattade beslut om att utveckla ett flygvapen som vi då inte riktigt säkert visste om vi behövde. Det är alltså i en nedrustningssituation lätt att skapa flygdivisioner som står i väntläge; det håller jag med om. Men egentligen är det omvänt, och frågan är om det är så svårt som Gunnar Nordbeck var inne på. Det är egentligen det du säger i din PM som jag läst under tiden här. Det är ganska svårt att skapa nya strukturer och skaffa nytt materiel.
Nils Gyldén: Ja, jag tror att man måste gå igenom försvarsgren för försvarsgren och funktion för funktion. Man kommer då att finna att förutsättningarna i några fall är förhållandevis gynnsamma, givet planeringsituationen. Jag har exemplifierat det med flygvapnet och flygplanstillgången. Jag tror t.ex. att armén, som inte har något stor överskott av modern materiel som man är beredd att ställa undan, har en mycket svårare situation. Men det går heller inte att uttala sig generellt om hela armén, utan det blir förmodligen olika slutsatser i olika delar. Allt detta understryker egentligen min poäng: Innan vi har gjort en ordentlig analys av dessa frågor kan vi inte säga att det föreligger en plan.
Olle Rossander: Du trampade kanske på en öm tå när det gäller krigsmaterielen. ÖB skriver att vi inte får försätta oss i en situation där vi i stor utsträckning blir hänvisade till den internationella försvarsindustrimarknaden i en tid då efterfrågan kommer att vara stor. Men du menar att vi alltså är beroende redan i fredstid och att vi inte kan rädda oss med den krigsmaterielindustri som vi har?
Nils Gyldén: Ja. Det är klart att beroendet är av ett annat slag om man är beroende av komponenter och reservdelar eller om man är beroende av färdiga system. Men det finns likväl ett högst betydande utlandsberoende. Jag tycker att vi förenklar debatten för oss när vi sätter likhetstecken mellan svensk försvarsindustri och nationellt oberoende. Så enkelt är det inte.
Olle Rossander: Men det finns alltså ingen anledning att ösa pengar till Celsius och ubåtar för att rädda oss inför framtida försvarsupprustningar?
Nils Gyldén: Mitt svar får hålla sig på det allmänna planet. Vi förenklar ibland diskussionen för oss alltför mycket.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Jag har mer en kommentar än en fråga. Slutsatsen av ditt resonemang måste ändå vara att det skulle vara utomordentligt vanskligt om vi på ett eller annat sätt ytterligare ökade vårt utlandsberoende?
Nils Gyldén: Nej, jag är inte beredd att dra den slutsatsen. Vi kan aldrig komma ifrån ett stort utlandsberoende, ens på försvarsmaterielsidan. Det viktiga är att vi har kvalificerade produkter som är attraktiva för omvärlden, så att vi kan komma in i en bytes- och förhandlingssituation. Det är bättre att ha ett snävare sortiment av svenska produkter och kunna utnyttja dem på samma sätt som vi gjorde med järnmalm och kullager under andra världskriget, än att ha en mycket stor bredd på försvarsindustrin. Jag betonar alltså kvalitetsdimensionen.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Jag måste ändå få säga att det var synd att du utvecklade det så pass noga som du gjorde. Du sade ju näst intill att det inte är så rasande viktigt om vi har den bredd som nu finns i vår svenska utvecklande industri, som är internationellt uppskattad, utan att huvudsaken är att vi har ett internationellt umgänge. Du är så väl medveten om alla hakar som finns avseende den svenska materielindustrins internationella umgänge att du inte borde ha sagt så.
Nils Gyldén: Det omdömet får stå för dig i så fall.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Det var ett gott råd.
Olle Rossander: Det låter som att vi borde låta också denna debatt anstå till efter kaffet. Då kan den säkert bli ganska livlig och spännande. Krigsmateriel, eller försvarsmateriel, som det av någon anledning numera heter i litet fredligare sammanhang, är tydligen en het potatis eller öm tå, vad det nu kan vara. Finns det ytterligare frågor?
Henrik Landerholm, FöU (m): Du sade att andra världskriget var ett dåligt exempel och att 50-och 60-talen var ett gott exempel. Man kan ju med visst fog hävda att andra världskriget var ett relativt gott exempel. Vi påbörjade en sakta upprustning i och med 1936 års försvarsbeslut, och den svenska försvarsförmåga som successivt utvecklades under kriget bidrog ju enligt många forskare definitivt till att skapa den tröskel som gjorde att något angrepp mot vårt land inte blev aktuellt. Å andra sidan kan man hävda att 70-och 80- talen var ett dåligt historiskt exempel, eftersom vi inte började öka våra försvars- anslag förrän efter det att de andra stora makterna hade börjat minska sina, dvs. från mitten av 80-talet. Har du någon kommentar till det?
Nils Gyldén: Jag nämnde nog inte 80-talet och 70-talet, utan jag tog försiktigtvis upp 50- och 60-talen, som jag tyckte var ett bra exempel på att nationen hade förutseende och uthållighet. Vad gäller andra världskriget är det klart att det var utmärkt att man - när man väl satte i gång - kunde göra så mycket som man gjorde. Men vi hade en väldigt tur. Inte visste vi att Sverige inte skulle bli angripet den 9 april 1940. Den stora felbedömningen delade vi med alla de västliga demokratierna, kan man säga. De fattade alla för svaga beslut alltför sent. Jag menar dock att det finns en väsentlig skillnad mellan den tiden och i dag, naturligtvis, som Bengt Anderberg sade, genom att vi har facit. Just de misstagen kommer rimligen inte att upprepas. En annan sak är att det internationella systemet, och även det politiska, är transparent på ett helt annat sätt i dag än det var på 30-talet. Det finns ju inte en kanon som kan dyka upp någonstans i Europa som inte registreras och bokförs och som man kan åka och titta på om man vill. Självfallet innebär inte det att hela frågan är löst, eftersom vi har det svåra gränsskiktet mellan säkerhetspolitik och militär kapacitet. Där ligger knepigheterna. Men en grundsten kan man identifiera mycket tydligare än man kunde på 30-talet.
Annika Nordgren, FöU (mp): Vi fortsätter att kalla det säkerhetsrådet en stund till, även om vi kanske inte gillar namnet. Du nämnde att säkerhetsrådet skulle analysera den militära hotbilden och kopplade det till hur snabbt det går att gardera sig mot den. Menar du att det nationella säkerhetsrådet inte skall utgå från den vidgade hotbilden, som riksdagen har beslutat om? Du talade bara om militära hot. Vem skall i så fall analysera de icke-militära hoten? Enligt min mening vore det olyckligt att slå isär den hotbild som skall vara gemensam för det totalförsvar vi faktiskt har.
Nils Gyldén: Nej, jag menar definitivt inte att det skulle begränsas till de militära hoten. Att det kom upp berodde på att jag i huvudsak pratade om behovet av långsiktiga åtgärder just i den militära planeringen, men för att vara mer fullständig bör man naturligtvis tala om den bredare hotbild som du frågar efter här. Det råder ingen motsättning mellan dig och mig på den punkten.
Olle Rossander: Då tackar vi Nils Gyldén och kopplar an till Henrik Landerholms fråga om det historiska perspektivet. Nu får vi det definitiva svaret av Bo Huldt, som är professor och kan dessa frågor utan och innan. Var så god.
5. Anförande av Bo Huldt jämte frågor
Bo Huldt: Tack så mycket. Herr ordförande! Mina damer och herrar! Jag är tacksam för det inledande klarläggandet från Gunnar Nordbeck om skillnaden mellan anpassning och återtagning samt om de olika beslutssituationer som föreligger. Jag kommer emellertid här att väsentligen inrikta mig på frågan om anpassning i den meningen att man historiskt har varit på rätt plats med rätt utrustning vid rätt tillfälle, dvs. man har disponerat militära optioner för landets försvar då de i någon mening har behövts. Som historiker är jag naturligtvis den förste att hålla med Bengt Anderberg om att historien inte måste upprepas. Men i det här sammanhanget är det samtidigt en tröst för ett tigerhjärta, skulle jag vilja säga, eftersom jag har en något mer svart syn på detta än vad Nils Gyldén har. En av mina kolleger, Kent Zetterberg, har noterat det lätt ironiska i att det finns ett uppenbart tillfälle i svensk 1900-talshistoria när vi verkligen i ett krisläge disponerade militära resurser. Denna tidpunkt var 1905, när vi precis hade sjösatt den tolfte pansarbåten och alltså hade en stark pansarbåtsflotta samtidigt som vi hamnade i konflikt med Norge. Det är väl glädjande för oss, liksom kanske för rationaliteten i allmänhet, att vi inte använde de tolv pansarbåtarna för att lösa denna konflikt, men vi befann oss alltså då i ett läge när vi uppfyllde de krav man skulle kunna ställa enligt mitt resonemang. Det finns två tidsperioder - såsom här också har nämnts - som på olika sätt har utsatts för historikernas fördömande. Den första är mellankrigsåren, och den andra är perioden mellan 70-talets början och det kalla krigets slut. När det gäller mellankrigstiden är många historiker eniga med mig om att 1925 års försvarsbeslut, att lägga ned kavalleriregementen och sätta upp flyg, inte var någon obegåvad idé utan tvärtom ett klokt beslut. Däremot låg bristen i att ingen tog elasticitetsresonemanget - en term som jag tror har tillskrivits Wigforss - på allvar. Det fanns alltså inga egentliga föreställningar om en del av de saker vi talar om i dag - olika former av kontrollstationer, säkerhetsråd osv., som skall hjälpa oss att fatta rätt beslut. Det fanns mycket litet av instruktioner till den militära sidan, de professionella, att förbereda något slags alternativ. Det var djup oenighet i det militära försvaret över huvud taget om vad man borde göra. Det finns två dimensioner av det katastrofala i det här. Den ena var den kvalitativa nedgång som ägde rum - en form av kollaps för professionaliteten. Den hade inte nödvändigtvis med utrustning att göra, utan den rörde mentaliteten inom försvaret. Den andra utomordentligt allvarliga frågan var att vi med sömngångaraktig säkerhet körde förbi det ena rödljuset efter det andra där vi borde ha betänkt oss. Där delar jag inte heller den syn som tidigare har framförts här, nämligen att vi gjorde alla på samma sätt, vi gjorde alla fel och vi var alla sena. Det fanns nämligen varningssignaler. En varningssignal som vi totalt bommade, vilket jag betraktar som katastrofalt, kom 1935. Först hade vi nedrustningskonferensens kollaps 1933, därefter Hitlers maktövertagande i Tyskland. Men 1935 förklarar britterna högt och tydligt - och det var britterna som vi hade följt i kölvattnet hela vägen i Nationernas förbund - att fr.o.m. nu är ett starkt brittiskt försvar den säkraste garantin för stabilitet och säkerhet i Europa. Vi noterar att engelsmännen säger detta, men det föranleder ingen konsekvenstanke. År 1936 började i och för sig en försiktig upprustning, men poängen är naturligtvis - som Henrik Landerholm också antydde - att när upprustningen kommer i gång så kommer inte frukterna av denna upprustning det svenska försvaret under andra världskriget riktigt till del. I stället läggs en grundplåt, ovanpå vilken man sedan med ytterligare upprustning skapar ett starkt försvar och en god beredskap under 50- och 60-talen. Med andra ord: Tio år efteråt finns det på plats som man då borde ha haft. Det finns också ett intressant resonemang kring hur man tänkte på det militära försvarets sida under mellankrigstiden, vilket anknyter till en tidigare fråga här om huruvida man ser rätt hotbilder eller fastnar på fel objekt. Det är uppenbart att det egentligen bara fanns ett krigsfall som man på den militära sidan seriöst övervägde, och det med hänvisning till Nationernas förbunds stadgar. Detta krigsfall nr 1 var ett sanktionsingripande på Karelska näset för att försvara Finland mot Ryssland, och det krävdes mycket hårdhänt övertalning för att man skulle inse att det fanns något annat krigsfall att räkna med. Jag anser kanske inte riktigt att perioden 1948-1968 är ett exempel på anpassning. Försök till anpassning nedåt gjordes av de försvarsutredningar, t.ex. Nothinska utredningen, som arbetade under 40-talet. Sedan övertygade oss återigen den elaka verkligheten om att det här inte funkade utan att världen ser helt annorlunda ut. Då valde vi, fr.o.m. 1948 och fram till 1968, att lägga oss på en nivå som i princip representerade vad vi var mäktiga att åstadkomma. Det här var enligt min uppfattning ett intagande av en hög permanensnivå. Så kom då den andra kontroversiella tidsperioden: 1968 och framåt, och framför allt tiden efter 1972. Visserligen bedrev vi under en 20-årsperiod, från 1948 till 1968, en kontinuerlig upprustning och modernisering under iakttagande av omvärlden omkring oss, men det allvarliga är att vi 1968 valde - om det nu var det skälet som var avgörande - en omvärldsbedömning som gick ut på att vi nu var på väg över i en annan europeisk säkerhetspolitisk verklighet: en avspänning mellan blocken. Det var sedan det scenario som styrde oss fram till 1979, då världen plötsligt blev annorlunda och det s.k. nya kalla kriget bröt ut med Afghanistan, NATO:s kärnvapen m.m. Konsekvensen av att vi under perioden 1968-1972 successivt lägger om försvarspolitiken, eller åtminstone resurstilldelningen, blir att när läget sedan återigen skärps - ingen kan förneka att det gjorde det 1979 och i början av 80-talet - befinner vi oss tio år efter ett resursbegränsningsbeslut, och innebörden av detta är att formtoppen ligger vid fel tidpunkt. Vi når alltså en situation när våra egna resurser relativt omvärlden är avsevärt försvagade, och det i ett läge som jag tror att historikerna kommer att beteckna - i den mån de inte redan gör det - som det kalla krigets farligaste år, dvs. de första åren av 80-talet. Då var man i Kreml, efter vad det förefaller, absolut övertygad om att det skulle bli ett amerikanskt anfall varje dag, vilket ju också hade en viss bäring på de ubåtsaffärer som förekom i Sverige. Således vill jag hävda att förmågan att vara i sick när resten av världen är i sick, snarare än att vara i sack när världen är i sick etc., knappast är en helt övertygande historisk erfarenhet. Man kan också diskutera hur det passar in i bilden av att anpassa sig till utvecklingen när vi svänger 1987 års försvarsbeslut. Under alla omständigheter framstår det som utomordentligt anmärkningsvärt när 1978 års försvarskommitté 1979 presenterar sin säkerhetspolitiska rapport och säger: Krig i Europa är kanske inte sannolikare än vad det var i går, men om det blir krig är det däremot mer sannolikt att detta krig kommer att beröra norra Europa och kanske t.o.m. börja i den här delen av världen. I varje fall på Utrikespolitiska institutet, där jag då precis hade börjat, föranledde detta stor uppståndelse. Det här var ju en fruktansvärd alarmsignal. Konsekvenserna i form av 1982 års försvarsbeslut svarade däremot knappast mot någon alarmsignal. Det finns några resonemang om vad som måste göras för att vi inte skall hamna i samma situationer igen - för att historien inte skall upprepas, som det har sagts här. Jag vill bara antyda några som jag tycker är väsentliga. När det gäller den oberoende underrättelsetjänsten, kunskapsinhämtningen och den roll som det nationella säkerhetsrådet - eller vad det nu skall heta - skall fylla vill jag understryka att det alltid är ett problem att balansera mellan relevans och oberoende. I det här fallet skulle detta bli utomordentligt svårt. Låt oss inte glömma att de personer som hade rätt, de som redan tidigare spådde vad som skulle hända efter 1989 och framåt - en avveckling av det kalla kriget, Sovjetunionens upplösning m.m. - i den svenska debatten då förvisso icke betraktades som de mest relevanta eller trovärdiga. Det var snarare så att ju vildare man var som spåman, desto rättare kom man att få. Det här tror jag skulle bli ett utomordentligt allvarligt problem att lösa i samband med det här säkerhetsrådet, dvs. nödvändigheten av att man å ena sidan har oberoende, ?vilda? forskare och underrättelsefolk i alla meningar och å andra sidan verkligen har relevans, befinner sig centralt, har trovärdighet etc. Jag har redan talat om nödvändigheten av ett dynamiskt säkerhetsperspektiv, dvs. det som man missade på 30-talet när man, helt i historisk tradition, stirrade på Ryssland och inte insåg att bilden var betydligt mer komplicerad än så. Man måste alltså ha ett dynamiskt hotbildsbegrepp. Vi har väl alla rätt till en viss käpphäst, och jag skulle då vilja säga att försvarsindustrifrågan naturligtvis är väsentlig just med tanke på de resonemang som har förts om en mer restriktiv exportpolitik. Där tror jag alltså att vi måste tänka om ifall vi skall ta återtagning och anpassning på allvar. En slutkommentar: Jag kan inte undgå att få intrycket att när vi talar om anpassning och återtagning är vi åter i färd med att utkämpa det föregående kriget - dvs. vi tänker i termer av ett nytt kalla-krig-scenario som växer fram, med en allt tydligare konflikt mellan två eller flera stora parter, en konflikt som har något slags permanensens prägel så att man alltså kan säga att det skulle löna sig att börja en upprustning i dag därför att om så och så många år kommer läget att ha skärpts. Jag betvivlar dock att världshistorien kommer att tillhandahålla den formen av konfliktbild åt oss, och jag tror därför att det är fel tunna som vi har hoppat i. Det är naturligtvis en hädisk tanke, och jag vill inte påstå att jag har tänkt den fullt ut, men jag tror att vi bortser från resonemang som har med nuet att göra och hela den stora fråga som vi har fått över oss, tack vare älskvärdheten hos en f.d. brittisk utrikesminister och diverse säkerhetspolitisk expertis i USA och även i Ryssland, hur underbart det vore med något slags zon och ett säkerhetspolitiskt ansvar i Baltikumområdet. Det har snarare med stabilisering av Östersjöregionen att göra än med de jättelika resurser som vi skulle kunna ha i ett långsiktigt anpassningsresonemang. Detta må förefalla vara en hädisk tanke, men den är faktiskt uppriktig och känd hos undertecknad. Tack så mycket.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Du tog upp några rader från ett kommittébetänkande från slutet av 1970-talet och menade att det var tveksamt om dessa kunde tillämpas för en vettig krigsorganisation. Det var säkert ett bra exempel, men var det så unikt? Härav följer frågan: Har du någon idé om hur man omsätter 100 sidor textmassa till krigsorganisation och ekonomi? Jag vet att det är en dum fråga, men det är kanske rent av viktigare med en sådan infallsvinkel än med ett internationellt säkerhetsråd. Det kan vara där som grundbulten sitter.
Bo Huldt: Jag har en känsla av att det inte bara av Utrikespolitiska institutet utan också bland dem som diskuterar de här frågorna upplevs som en otrolig kullerbytta. Tonen i rapporten var i alla fall mycket skarp. Trots allt gällde detta närområdet. När det sedan blev aktuellt med den operativa delen, vad hände då med det svenska försvaret? Jo, förändringen innebar vissa beredskapsjusteringar. Det var mycket litet imponerande. Det innebär naturligtvis en risk också på den politiska sidan när man först bidrar till att måla upp en bild och sedan säger att det kanske inte var så farligt i alla fall.
Olle Rossander: Är det möjligen så att den svenska hotbilden anpassas mera till budgeten i Sverige än till omvärlden?
Bo Huldt: Det finns de som har sagt det, ja.
Britt Bohlin, FöU (s): Jag tror att det i de flesta fall är klokt att lära av historien. Men i detta fall känns det inte som att det hjälper oss så väldigt mycket, om jag skall vara riktigt ärlig. Om man ser tillbaka på de historiska misstagen och det som gjordes rätt - ibland gjorde man ju faktiskt det - finns det ändå inget svar på frågan vad dessa erfarenheter och slutsatser betyder för den tid vi nu lever i. Jag tror att det är alldeles omöjligt att överföra historiska försvarsbeslut till den tid som vi nu lever i med öppenhet, information, samarbete och ömsesidigt beroende - allt detta som kännetecknar Europa av i dag. Det gör att frågeställningen blir oändligt mycket svårare än vad den kanske någonsin tidigare har varit. Min andra fråga har att göra med att jag, precis som du, tror att man ibland förleds att planera för det gamla kriget. Det kan man höra i debatten litet då och då. Den största utmaningen som vi står inför just nu är naturligtvis att alla små beslut som vi fattar varje dag måste bli rätt. Vi kan inte vänta på det stora återtagningsbeslutet och ägna så mycket kraft åt att det någon gång i framtiden blir riktigt. Vart och ett litet beslut som vi fattar i dag måste harmoniera med vår bild av framtiden. Därför vill jag att du litet grand knyter ihop den historiska säcken med det som du tror om dagens och framtidens möjligheter att fatta beslut.
Bo Huldt: Jag delar i princip din uppfattning om historiens lärdomar osv. Jag tror att historiens lärdomar är potentiellt lika vilseledande som de kan vara vägledande. Jag kommer ihåg när vi föredrog vår utredning om anpassning i beredningen. Du ställde då frågan: Vad är det som vi inte ser? Jag minns att jag blev fullständigt överväldigad av denna kloka fråga. Vad sjutton var det som vi inte hade sett? I de resonemang som nu har förts ingår det för mycket av den gamla bilden där väldiga mängder av förband står på varsin sida och som vi på något sätt skall försöka att matcha. Det är också för mycket av fixering vid det som uppenbarligen är de fasta faktorerna i det nordiska läget, dvs. kärnvapnen, Murmansk, Kolabaserna etc. Jag tror att det är för litet intresse kring det område där dynamiken finns, dvs. i Östersjöområdet. Tankeberedskapen är alldeles för liten när det gäller vad som kan hända i den regionen, relationerna längs den östra kusten och Rysslands roll. Vi är mindre betjänta av att fundera över vad det är för någon enorm krigsmakt som vi skulle kunna sätta på fötter om tio år än att fundera över på vilket sätt vi med användande av svenska försvarsresurser i olika mening kan bidra till en stabilisering av denna region. Detta är en mycket viktigare fråga.
Karin Wegestål, FöU (s): Jag tyckte att detta var mycket intressant, speciellt synpunkten att vi kör en linje och inte är beredda att lyssna på dem som har en annan uppfattning. Vi borde kunna lära oss någonting av detta. Finns det inte en risk för en parallell till västvärldens agerande när det gäller utvidgningen av NATO? Alla är helt överens om att inte lyssna till Rysslands synpunkter. Hänger inte också detta ihop med vår bild av att vi förbereder oss för en likadan situation som vi har haft tidigare?
Bo Huldt: Huvudargumentet från NATO är ju att det inte är fråga om samma situation. Eftersom situationen är annorlunda är NATO:s utvidgning av godo. Man måste förstå i Moskva att det inte är fienden som närmar sig, utan det rör sig om ett stort samarbetsprojekt som skall komma även ryssarna till godo. Jag måste personligen erkänna att jag hör till dem som tyckte att det fanns en brist på kommunikation och på konstruktivitet på bägge sidor. Under flera års tid har det egentligen inte funnits någon röst från rysk sida. Man har hela tiden väntat på att väst skulle komma med förslag eller bjuda in ryssarna till att på något sätt bli medlemmar i de västliga organisationerna - så att säga bli medlem även om man inte blev medlem. Här kan det riktas kritik åt bägge håll. Ingendera sidan har egentligen varit beredd att tänka konstruktivt och komma med några egna förslag. Läget nu är att NATO - på samma sätt som i Bosnien - har försatt sig i en situation där det inte finns något annat alternativ än att utvidga.
Olle Rossander: För att bespara ytterligare frågeställare nesan av att fördröja sina kamraters och kollegers kaffepaus måste jag tyvärr be dem som har frågor att ställa att spara dem till efter kaffepausen. Då hinner ni dessutom formulera om frågorna så att det blir ännu kortare. Vi återsamlas kl. 11.05.
6. Paneldiskussion med frågor från deltagarna
Olle Rossander: Klockan är 11.05 och alla är samlade i lokalen. Nu finns utrymme för frågor till panelen samt för förgripliga påståenden och kloka kommentarer. Vi måste naturligtvis vara litet tuffa när det gäller tiden. Det finns en del föranmälda talare som redan nu vill markera att de har frågor. Jag misstänker att det finns flera. Jag skall be Peter Nordbeck börja.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Jag har under arbetet i Försvarsmakten haft förmånen att leda en arbetsgrupp, bestående av kamrater som sitter bakom mig här i salen. Gruppen har arbetat med frågan om hur man skall tackla problemet med anpassning på sikt och i närtid. Jag tror att det var min käre bror Gunnar som sade att vi skall tona ned det långsiktiga anpassningsbehovet till förmån för den mera kortsiktiga tolvmånadersanpassningen. Det gör vi i Försvarsmakten, genom att huvuddelen av oss ägnar oss åt den frågan. Vi utbildar förband och ser till att förbanden kan vara krigsdugliga inom tolv månader, såsom regeringen har fastställt. Vi tycker att vi har en bra process för detta, men det finns alltjämt brister. Det är alltså en kontinuerlig process. Att vi engagerar oss så mycket i denna fråga beror framför allt på sviterna från 80-talet och när såg vad vi hade åstadkommit under 70-talet. Det var enorma brister i krigsförbanden. Då insåg vi att det måste finnas en ordentlig process för att hantera detta. Jag tycker att vi är ganska bra nu. Problemet ligger i stället i det långsiktiga perspektivet. Även om det kanske är färre som jobbar med detta, tror jag att problemet är mycket större och besvärligare än tolvmånadersperspektivet. Jag vill påstå att det ytterst handlar om kompetensen i Försvarsmakten och om en befintlig försvarsindustri. Som vi ser det kommer flera försvarsindustrier, drastiskt uttryckt att vara på fallrepet under den närmaste tioårsperioden om det inte görs något. Flera funktioner kommer att påverkas i mycket hög grad. Faller industridelarna bort kommer också möjligheterna att vidmakthålla den nuvarande organisationen att behöva ifrågasättas. Det blir stora problem. Jag vill ogärna nämna försvarsindustrierna vid namn; det kan ha en kommersiell effekt. Men vi har varit mycket medvetna om problemet och har avsatt 250 miljoner - det är inte någon exakt siffra eftersom det är svårt göra sådana beräkningar - för en rad åtgärder som syftar till att vidmakthålla tillväxtkapaciteten i enlighet med hur vi uppfattar de politiska signalerna. Med den bild jag nu visar vill jag peka på vilka åtgärder vi genomför i Försvarsmakten. Det handlar alltså om åtgärder för i storleksordningen ungefär 250 miljoner per år. Man kan sedan alltid argumentera för att vi borde göra mer på materielsidan. Men det skulle direkt ge operativa effekter och leda till minskningar av krigsorganisationen på ett eller annat sätt. Det hela är en utomordentligt svår balansgång. Jag vill sammanfattningsvis säga att jag inte riktigt förstod resonemanget med att nedprioritera det långsiktiga perspektivet. Jag tycker faktiskt att det är den absolut svåraste frågan att hantera. Det handlar om vår industriella bas i framtiden. Det är denna som skapar handlingsfriheten, såväl i det långa som i det korta perspektivet.
Gunnar Nordbeck: Vad jag menar är att man skall tona ned kravet på möjligheter till en långsiktig tillväxt när det gäller att utforma den försvarsmakt som finns i dag. Jag har väldigt svårt att se motiven för att t.ex. behålla gammal materiel i förråden - Nils Gyldén nämnde flygplan - för att ha en tillväxtmöjlighet under låt oss säga tre - fem år. Om inte tillväxtbehovet inträffar under dessa 3-5 år, utan uppstår under det femte eller sjätte året, är jag övertygad om att man kommer att säga: Varför lade vi pengar på att behålla den här gamla materielen? Vi skulle ju ha lagt dem på att utveckla ny materiel, på att behålla den materiella kompetensen och inte minst - det är egentligen mitt budskap - på att behålla en försvarsindustri och en möjlighet att utveckla vapen. Det är det jag menar när jag säger att man skall tona ned vikten av att ha möjligheter till tillväxt när det gäller Försvarsmaktens utformning. Med det har jag inte på något sätt velat tona ned behovet av att ständigt ha en tankens beredskap och av optioner, för att använda Bengt Anderbergs ord. Det tror jag är viktigt.
Nils Gyldén: Jag håller inte med Gunnar när det gäller flygplan. Jag tycker att det är ett utmärkt exempel på ett system som har lång livslängd och därför lämpar sig för vad man skulle kunna kalla malpåseläggning. Nu vet jag att begreppet malpåse är negativt laddat, så man skall vara försiktig med det. Men det handlar om ett systemvidmakthållande på låg nivå för att kunna bygga ut organisationen kvantitativt om det skulle behövas. Sedan är det mycket viktigt att peka på att olikheterna är stora. System som ändå bara har en livslängd på fem - sex år, som Gunnar säger, skall man självfallet kvickast möjligt göra sig av med.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Den summa vi lägger ned på att bevara sådana system, som kanske försvinner inom en period på 5-10 år, är utomordentligt liten. Det handlar om 20-30 miljoner per år. Det kan ses i relation till de 250 miljoner vi satsar på långsiktig handlingsfrihet. Det är alltså fråga om ytterligt marginella resurser.
Gunnar Nordbeck: I anslutning till den bild som visas vill jag säga: Vad jag egentligen är orolig för är punkten om att särskilda hänsyn tas vid utformning av grundorganisationen - dvs. man skall ha en överdimensionerad grundorganisation för att kunna möjliggöra tillväxt och anpassning. Det var precis det misstag som vi - jag var själv med då - gjorde 1972. Då sades det att det gick att dra ned en hel del på kostnaderna för försvaret eftersom situationen var lugn. Det kunde ju sedan tas tillbaka. Dåvarande överbefälhavaren hävdade, liksom man även gjorde på politisk nivå, att det då var nödvändigt att behålla en stor grundorganisation. Det är det som är mitt egentliga budskap.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Man skall inte tolka den punkten så, att vi behåller en stor fredsorganisation. Den innebär i stället att vi säkerställer att vi är på de platser där tillväxtmöjligheterna finns. Vi bibehåller inte stora etablissemang för det här syftet, utan vi väljer de platser där tillväxtpotentialen är störst.
Olle Rossander: Platser och personal, kaderorganisationer?
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Ja.
Bengt Anderberg: I anslutning till denna bild (bild visas) skulle jag vilja säga att jag saknar en sak i den. Vi använder enbart ordet tillväxt, och det är litet missledande. Vi måste tänka på tillväxt också i form av ominriktning. Vi måste i ett långsiktigt perspektiv kunna gå andra vägar än i dag. Därför tycker jag att bilden borde innehålla t.ex. långsiktiga studier och resonemang om vart vi i framtiden är på väg, liksom forskning och utveckling, inte minst på materielsidan med hänsyn till försvarsindustrin. Annars blir det hela passivt, dvs. att det blir tillväxt av det vi har.
Olle Rossander: Är det, Bengt Anderberg, en generell risk att vi har en tendens att ständigt hålla oss kvar vid arvet, att vi nästan bara tänker i traditionellt militärtekniska och militärekonomiska termer när vi talar om hotbilder?
Bengt Anderberg: Det är inte så konstigt att vi håller oss kvar vid arvet. Det är både värdefullt och i långa stycken bra, men vi skall inte kasta ut barnet med badvattnet. Det finns en tendens, när vi tänker på framtiden, att ständigt tänka i termer av att förnya arvet i stället för att se om det inte finns nya tankar om förnyelse och ominriktning. Jag tänker inte enbart på För- svarsmakten, utan jag tänker på hela totalförsvaret, egentligen hela samhället. Resonemanget om den bredare hotbilden är t.ex. en början på ett sådant resonemang.
Olle Rossander: När du läser utredningsmaterialet kring försvarsbeslutet får du då en känsla av att det finns gott om nytänkande?
Bengt Anderberg: Det finns delar i detta som i någon mån är nytänkande. Jag skulle vilja säga att resonemangen kring den bredare hotbilden och intresset för vart utvecklingen kan ta vägen är ett nytänkande. Jag vill faktiskt peka på att det även för det militära försvaret sker sådana teknologiska förändringar att det i ett perspektiv som är så kort som på tio år ändå måste påverka tankarna kring i vilken riktning vi är på väg.
Olle Rossander: Kan du ge ett exempel?
Bengt Anderberg: Jag tycker att utvecklingen på telekrigssidan är ett bra exempel på ett område som vi kanske borde titta mer på. Utveckling av explosivämnen kan också innebära mycket stora förändringar. Det finns en utveckling i fråga om autonoma farkoster som är mycket intressant för framtiden och som borde vara intressant för svensk försvarsindustri. Det finns vidare en utveckling av smarta vapen som har pågått länge och som nu fortsätter. Detta måste vi ta till vara, och vi kan göra det därför att vi är en nation som har resurser, inte minst kunskaper. Vi får inte fastna i en tillväxt- och optionsplanering som innebär att vi automatiskt konserverar arvet. Det är litet för lätt att göra det - man ersätter den ena prylen med en annan som ser litet fräsigare ut.
Olle Rossander: Var det någon som reagerade på att Peter Nordbeck var inne på krigsmaterielindustrin, eller försvarsmaterielindustrin?
Christer Skoog, FöU (s): Jag reagerade med anledning av både vad Peter Nordbeck sade och det resonemang som fördes tidigare på förmiddagen om vilka möjligheter vi har att med en svensk försvarsindustri, eller med en svensk försvarsindustri i ett internationellt samverkansprogram, upprätthålla en förmåga till återtagande. Då tänker jag framför allt på det som Peter Nordbeck sade om ubåtsvapnet, som inom parentes sagt är alldeles undervärderat. Vilka möjligheter har vi? Försvarsmakten har lagt fram ett förslag till regeringen där man utgår ifrån att vi kan upprätthålla kompetensen på ubåtssidan med de nio ubåtar som är föreslagna. Men hur är hindren och möjligheterna kopplade till enbart den svenska materielindustrin eller till det nordiska och internationella samarbetet? I första hand tänker jag på det s.k. Vikingprojektet.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Såsom planen ligger för ubåtsvapnet kan man säga att allt står och faller med att vi lyckas med internationell samverkan. Det är oerhört viktigt vilken politisk signal som ges när det gäller ett sådant system. Är man luddig i de politiska signalerna, är i regel också möjligheterna att åstadkomma ett internationellt samarbete mycket små. Det bygger naturligtvis ytterst på att svensk försvarsindustri har avsättning för sina produkter i Sverige, att vi själva utvecklar systemet. Men jag vill gärna säga att det är en osäker grund att bygga en försvarsindustri på bara internationella samverkansprojekt. Man måste naturligtvis vara beredd att ta ansvar för den långsiktiga utvecklingen själv.
Iréne Vestlund, FöU (s): När det gäller behovet av en försvarsindustri anförs ofta att samtidigt som vi önskar förnya vår materiel så har man samma behov också i omvärlden. Då blir det konkurrens kring materielen. Det som ändå är säkert i dag är att det finns en överproduktion av krigsmateriel i förhållande till avsättningsmöjligheterna, för annars skulle man inte ha sådan konkurrens om köparna. Då undrar jag hur pass mycket det ligger i detta. Om vi talar om att vi skall ha en avsättning i vårt eget land, så förutsätter det samma politik i andra länder som tillverkar krigsmateriel. De skall också ha avsättning i sina länder för sina produkter. Samtidigt går vi in i ett system där egentligen nästan ingenting är svenskt, bara några enstaka komponenter, kanske vi fogar ihop sakerna i Sverige osv. Det här blir en diskussion som är rätt svår att begripa i ett större internationellt sammanhang. Det är också problemet i Vapenexportrådet, där jag sitter. När vi ser på hur stor industri vi faktiskt har och hur mycket pengar det innebär för Sverige, kan man räkna med att det är samma sak i de andra länderna. Men våra problem framöver kommer att vara internationella - varje företag i Sverige är praktiskt taget internationellt i dag. Jag får det inte riktigt att gå ihop. Är det så att så fort det uppstår ett hot menar ni militärer att efterfrågan i Sverige åtföljs av en efterfrågan överallt? Kommer vi då i Sverige att sitta där med rumpan bar, eller kommer vi att vara i samma situation som de andra länderna? Eller kommer det att inte bli någon materiell upprustning?
Olle Rossander: Det vore intressant att höra hur mycket som egentligen är svenskt i svensk försvarsmateriel. Kan det över huvud taget produceras något i Sverige utan import? Det är egentligen bara barrakudatält och enklare ammunition som kan tillverkas i Sverige utan import, misstänker jag. Den andra fråga som jag tycker att jag hör i det Iréne Vestlund säger är: Riskerar vi att få en försvars- och krigsmaterielindustri i världen som är lika söndersubventionerad och förstörd som jordbrukssektorn? Det är i så fall ett fasansfullt perspektiv.
Kurt Blixt, chef för FMV armémateriel: Jag skulle vilja kommentera det Iréne Vestlund har sagt. Skillnaden till förhållandena ute i Europa är att de flesta andra länder är knutna till någon form av försvarsmaterielsamarbete, t.ex. i NATO. NATO fungerar ?en för alla, alla för en?. I en krissituation kan vi inte, om vi inte har ett formellt samarbete, räkna med att vi får tillgång till materiel som medlemsstaterna vill ha. Man bantar försvarsindustrin ute i Europa också, men man formatanpassar sig till sina egna behov. Vi har valt att stå utanför hittills. Signalerna även inför det här försvarsbeslutet är att vi på egen grund skall växa till. Det som är ett stort problem nu är att vi talar om tillväxt, som ju är ett långsiktigt problem. Vi pratar om anpassning och återtagning i det korta perspektivet, tillväxt i det längre perspektivet. Vad vi inte har tagit upp annat än perifert är förmågan till vidmakthållande. De signaler som ges i försvarsbeslutet i år innebär att industrin kommer att formatanpassas. Det är ingen tvekan om den saken. Vi har andra ägarförhållanden också. Det innebär med största sannolikhet att de system som nu utvecklas inom industrin kommer att bli svåra att vidmakthålla inom en tioårsperiod. Vi har egentligen ett ännu tidigare problem. Vi har svårt att vidmakthålla det vi redan har och det som håller på att utvecklas.
Olle Rossander: Hur stor del av svensk försvarsindustri klarar sig i dag utan strategisk nödvändig import?
Kurt Blixt, chef för FMV armémateriel: Det varierar naturligtvis från system till system. JAS-systemet har t.ex. drygt 30 % utländska komponenter och delsystem. Denna fråga är trots allt något lättare att hantera än om vi är helt bundna till att köpa kompletta system utomlands.
Inger Wiik: Jag är allmänt intresserad av att vi har ett försvar som fungerar. Det som förvånar mig i debatten är att man så ofta glömmer bort kunnandet. Man säger att militären kommer dragande med hotet att försvarsindustrin håller på att gå kaputt. Produktionen är en sak, men det viktiga kapital vi har i Sverige är bl.a. ett högt kvalificerat kunnande över huvud taget. Det måste vi vara räddare om än om själva produktionen av apparater och pjäser. Kanske vi kan köpa komponenter, men hur skall vi kunna ta hand om och använda dem om vi inte har ett kunnande? Hur skall vi veta vad vi skall köpa? Jag tycker att man i debatten över huvud taget glömmer bort kunnandet - det är inte en så viktig komponent för sig.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Jag vill haka på vad Kurt Blixt sade om samarbetsfrågorna, t.ex. samarbetet inom NATO. Vi vet att flera nationer har byggt flygplan tillsammans. Man är på väg med ett stort fregattprogram mellan olika nationer. Detta tror jag är en bild som vi måste vänja oss vid när det gäller egen materiel i framtiden. Industrin måste vara beredd att skapa sig en internationell del i sammanhanget. Det kan den aldrig göra om vi inte på myndighetsnivå, och också på politisk nivå, är beredda att gå in i långsiktiga projekt. Detta ställer oss inför delvis nya situationer. Vi är inte så fria i handlingsutrymmet som vi trots allt har varit förut med en egen industri att falla tillbaka på. Här måste det till olika former av samarbetsprojekt, såväl på politisk och myndighetsnivå som på industriell nivå.
Britt Bohlin, FöU (s): Jag tycker att debatten ibland blir litet konstig. Den skall ju handla om anpassning. Det är trots allt så att vår försvarsindustri i dag har en helt annan säkerhetspolitisk roll än vad den tidigare haft. Generellt kan man säga att den säkerhetspolitiska rollen på något sätt har minskat i betydelse. Den har varit en livsnödvändig förutsättning tidigare. Det är den i dag också men i en annan storlek och på ett annat sätt. Det finns nya mönster, som har växt fram successivt, där vår försvarsindustri kan spela en väldigt viktig roll, och också kommer att göra det. Jag tycker att den nattsvarta synen på svensk försvarsindustri stämmer väldigt illa med vad vi faktiskt gör, med vad som produceras och med vad som händer ute i våra försvarsindu- strier. För vår del har vi kommit litet efter därför att den stora omstruktureringen och de flesta samarbetsprojekten på något sätt rullar på, och det under en tid när vi inte tog de första stegen som hade varit väldigt viktiga. Men icke förty tror jag att man måste sätta in den svenska försvarsindustrin i sitt internationella sammanhang och att möjligheterna till ett internationellt samarbete är basen för vår framtid. Tidigare var detta en omöjlighet på flera områden. Där ligger den stora skillnaden, det måste vi ändå kunna vara överens om. Jag har en annan fråga som inte rör försvarsindustrin, men jag får väl återkomma.
Dag Törnblom, vd i Försvarsindustriföreningen: Jag vill bara påpeka att försvarsindustrin naturligtvis ställer sig positiv till ett ökat internationellt samarbete, i första hand med de nordiska länderna - där har regeringen tagit initiativ och vi försöker ta egna sådana - men också med EU- länderna. Vi har nyligen överlämnat en skrivelse till regeringen där vi föreslår att Sverige söker inträde i WEAG, Western European Armaments Group, som är en samarbetsorganisation inom de europeiska NATO-länderna för materielanskaffning. Vi hoppas att den skall vinna gehör så att vi kan utöka vårt internationella samarbete. Sedan vill jag kommentera frågan om andelen komponenter i vår försvarsindustri från utlandet. Enligt den statistik som vi har är det mellan 30 och 35 % av försvarsindustrins produktion som består av delsystem eller väsentliga komponenter som kommer från utlandet.
Mertil Melin, chef för Armén: Om försvarsindustrin ges möjligheter och inriktning att så vidlyftigt internationaliseras och om vi skall ha inte bara en struktur mot ett nyupptäckt hot utan en struktur som även kan anpassas över tiden, då är de system vi i framtiden möjligen behöver inte längre så nationella. Då är de internationella. Finns det då en risk ur svensk synpunkt att vi egentligen med den här sortens tankar går mot ett internationellt försvar också, och inte bara ett internationellt försvarsindustrisamarbete?
Olle Rossander: Vi överger den svenska linjen på försvarsmaterielsidan? Det var en bra fråga.
Nils Gyldén: Det finns länder som har importerat nästan all sin materiel. Schweiz är ett bra exempel. Schweiz har ju fört en självständig säkerhetspolitik under århundraden ändå. Den fråga som Iréne Vestlund från början ställde om vart vi är på väg med det internationella samarbetet är svårbesvarad genom att den internationella försvarsindustrin undergår, såvitt jag förstår, en snabb strukturförändring. Vi vet inte riktigt om man kommer att svänga in sig på en nivå som passar till varje lands nationella och långsiktiga behov eller om det likväl av olika industripolitiska skäl, eller med tanke på möjligheter till export utanför Europa, kommer att finnas en betydande överkapacitet. Jag har inte svaret på det, men det är en viktig fråga. Jag tror inte att risken är särskilt stor för att alla skulle vilja köpa samtidigt. Det vi talar om hela tiden är risken för en rysk revanschism och återupprustning. Så mycket tror jag att man med all säkerhet kan säga att Ryssland under de närmaste 25 åren inte kommer att få den ekonomiska basen att det samtidigt kan hota hela västsystemet. Däremot är det fullt tänkbart att det skulle kunna dels bli politiskt aggressivt, dels rusta upp i vårt närområde. Men att det samtidigt skulle drabba fransmän och britter på samma sätt som det skulle hota oss, har jag svårt att tänka mig. Givetvis är det till slut en säkerhetspolitisk fråga hur mycket vi kan köpa från utlandet. När vi inte är medlem i NATO är det självklart viktigt att vi skaffar oss andra typer av överenskommelser som så långt som möjligt tryggar en under alla omständigheter nödvändig försörjning långsiktigt. Jag tycker att det som Kurt Blixt tog upp är väldigt viktigt, nämligen vidmakthållande, dvs. rena underhållsfrågor. Klarar vi inte detta äventyras självklart den långsiktiga tillväxten. Det är värre än så: Det återtagande som vi har höga ambitioner om kommer även det att äventyras och kanske t.o.m. det kontinuerliga vidmakthållandet av den mindre förmåga som vi tänker oss ha fortlöpande. Slutligen kompetensfrågan, som också berördes. Det är oerhört viktigt med kompetensen i anslutning till materiel och industri, men inte bara där, utan det handlar om professionalitet i totalförsvarssystemet även i taktisk- operativ mening, dvs. att man skall kunna sköta förband och organisationer. Tappar man den förmågan blir återuppbyggnadstiderna med säkerhet väldigt långa.
Bengt Anderberg: Jag skulle vilja anlägga en synpunkt på försvarsindustrin. Det är naturligtvis såsom Nils Gyldén och Kurt Blixt sade, att vi måste ha en miniminivå för att klara att vidmakthålla det som vi har, och inte bara vidmakthålla utan även göra de förändringar som är nödvändiga över tiden för att det vi har inte skall vara värdelöst. Det finns ytterligare en aspekt på detta med beroendet av omvärlden. Jag tror i och för sig inte att det är lika illa som det var under andra världskriget, då vi var helt avskurna. Då var försvarsmaterielinköpen begränsade, även om vi lyckades köpa i Italien och Tyskland. Det kommer säkert i det mycket mera komplexa mönstret nu att finnas andra möjligheter. Men man måste ha klart för sig att när det skorpar till sig kommer varje stat att hålla väldigt hårt på sitt. Om vi är direkt beroende av att köpa på annat håll utsätter oss vi för risker och påtryckningar. Ett väsentligt köp av låt mig säga krigsflygplan, ubåtar eller fartyg kan åtföljas av villkor som vi egentligen inte vill acceptera men som vi ändå måste acceptera i en nödsituation. Jag tycker att det skall vara med för att fullständiga bilden.
Olle Rossander: Den situationen har vi ju redan i dag. För att få Viggen att flyga, och inte minst för att skaffa robotar till den, måste vi köpa utomlands. Vi har inte råd att köpa robotarna i fredstid.
Bengt Anderberg: Om vi är i den situationen att vi absolut måste ha robotarna vid en viss tidpunkt då kan vi också utsättas för påtryckningar.
Olle Rossander: Där är vi redan i dag i praktiken. Vi har 30 % importberoende, och det är inte 30 % av enheterna, utan det är 30 % i varje enhet i genomsnitt. Flygplan flyger inte, stridsvagnar kör inte och kanoner skjuter inte utan import.
Bengt Anderberg: Med en viss reservation håller jag med. Det finns naturligtvis områden där vi är i den situationen, men det mesta har vi trots allt redan köpt.
Olle Rossander: Men vi har inte haft råd att köpa robotar till flygplan under årens lopp.
Bengt Anderberg: Det är inte min mening att gå in på antalet robotar till flygplan men vi har ett väsentligt antal robotar i alla fall. Vad jag menar är att om vi gör oss helt beroende av omvärlden blir vi lätt utsatta för påtryckningar. I den mån vi i något avseende skulle vara i den situationen i dag så finns påtryckningsrisken redan i dag.
Olle Rossander: Då är jag litet överraskad över att inte politikerna tycker att det vore roligare att, om man nu måste byta kulor mot krut, byta mot någonting annat som omvärlden kan bli lika beroende av som av krigsmateriel. Någon var tidigare inne på att vi kanske kunde satsa på läkemedel eller någonting annat som är strategiskt viktigt. Vi bytte ju järnmalm och kullager under kriget. Det vore mycket roligare att byta mot sådant, för det kan vi ha glädje av i fredstid.
Bengt Anderberg: Jag vet inte varför du ställer de möjligheterna mot varandra.
Olle Rossander: Det är sant - varför inte ha det bästa av båda!
Henrik Landerholm, FöU (m): Man kan inte direkt ställa de två sakerna mot varandra. Det är faktiskt så att försvarsmateriel tillhör den typen av grejer som inte finns med på den fria europeiska marknaden och därmed är utsatt för speciella restriktioner. Våra läkemedel är så invävda i ett internationellt samarbete att de svenska självständiga företagen är illa tvungna att sälja i alla fall. Jag tror inte ett ögonblick på den typen av utpressningsförhållanden. Däremot är det naturligtvis såsom Bengt Anderberg säger, att vi när det gäller försvarsmateriel i viss mån kan skapa en utbytbarhet som gör våra egna produkter, förutsatt att vi har en industri som kan tillverka dem, intressanta för andra länder. Nu skall vi emellertid minnas storleksperspektivet - vi är ganska små medan det finns åtskilliga andra länder som har en försvarsindustri som är väldigt stor och som i princip självförsörjer deras respektive försvarsmakter. Den avgörande fråga som vi inte har fått något svar på från panelen, och kanske inte heller hade väntat oss, är naturligtvis vilken försvarsindustriell kapacitet vi behöver för vidmakthållande respektive anpassning i ett längre perspektiv, om den måste vara inhemsk eller om den möjligen går att rangera genom internationellt samarbete. Det finns ingen anledning att skönmåla förutsättningarna för internationellt samarbete för ett land som Sverige som har begränsningar i detta hänseende eftersom vi inte är medlem i NATO, som ju står för hälften av alla militära kostnader i världen, och eftersom vi har en vapenexportpolitik som med rätta är restriktiv men inte heller harmonierad med de länder som i övrigt är likasinnade. Där finns det begränsnin- gar. Skall vi ge oss in i en situation där vi skaffar oss ett ännu större beroende på sikt för att kunna tillfredsställa såväl behovet av vidmakthållande i nuperspektivet som tillförselbehovet i ett längre perspektiv måste vi faktiskt lösa dessa frågor. Vad behöver vi sålunda för kapacitet, och skall den vara nationell, eller går det att hantera problemen genom internationellt samarbete? Vad ställer det i så fall för krav på förändringar i vår egen politik? Jag skulle gärna avslutningsvis vilja ställa en fråga till Bengt Anderberg, eftersom jag vet att FOA har arbetat mycket med frågeställningen. Skapar den krigsorganisation som nu skall försörjas med krigsmateriel, respektive förväntningarna på industrin när det gäller att hantera det internationella samarbetet, en nationell försvarsindustri som är trovärdig i anpassningsper- spektivet och som kan hantera vidmakthållandet i kombination med tillförsel i anpassningsperspektivet?
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Ingen av oss tror att det är under detta eller nästa år som en återtagning kommer att sättas i funktion. Jag skall be att få återkomma till detta. Då är det mera fråga om huruvida materielindustrins fortlevnad har med återtagningsproblematiken att göra. Det handlar mera om den militära organisationens numerär och de förutsättningar som vi har att lägga beställningar i nutid. Det är inte säkert att vi har något bekymmer ens med materielindustrin när vi om ett eller helst många år framöver står inför ett återtagningsproblem. Så till vida vill jag separera de två sakerna. Vi får inte förirra oss så att sakerna kring kärnfrågan blir en huvudfråga i dag, det kan bli så nu.
Bengt Anderberg: Vi kan inte göra det utan åtgärder. Vi måste tänka igenom problemet, vidta åtgärder och börja från basen. Vi måste börja med det Kurt Blixt säger. Vi måste ha en minimikapacitet för att kunna operera de förband som vi faktiskt har och inte operera dem bara på papperet utan också i verkligheten och dessutom under ett ganska långt krisskede då vi måste försörjas med reservdelar. Vi måste också kunna förbättra materielen efter hand som hoten omkring oss förändras. Det bör vi ha möjligheter att göra här hemma, av flera olika skäl. Dels tror jag definitivt det blir billigare, dels är det inte så lätt att med kort varsel tränga sig in och göra det någon annanstans. När vi sedan kommer till nya projekt blir det mer komplicerat. Det går inte att sätta i gång sådana i försvarsindustrin om de inte resulterar i någon leverans. Man kan inte jobba i tomma intet, utveckla och ha en kapacitet som man på något konstlat sätt vidmakthåller, utan man måste enligt min uppfattning jobba kring konkreta materielprojekt. Det måste sålunda finnas konkreta beställningar för att upprätthålla kapaciteten i svensk försvarsindustri. Det tror jag inte, med den ekonomi som vi har, är möjligt utan ett internationellt samarbete, vilket blir billigare genom större serier och en uppdelning av utvecklingskostnaderna. Jag inser att man ofta använder internationellt samarbete som något slags kliché eller sesamöppnare som kommer att lösa alla problem. Det kommer det inte alls att göra. Det kommer att bli svårt och mödosamt och leda till bindningar. Men jag tror att det är den enda vägen att gå om vi inte anser oss ha råd med helt svenska projekt som kontinuerligt fyller den befintliga försvarsindustrin med arbete. Det är oundvikligt att vi tar den internationella vägen, och det finns även andra faktorer som gynnar det.
Bo Huldt: Det har påpekats tidigare, av Nils Gyldén tror jag, att det pågår en stor rekonstruktion av den internationella försvarsindustrin. Detta har vi sett mycket tydligt i det franska fallet, vilket är det mest uppmärksammade i tidningarna. Man skall komma ihåg att en av de faktorer som ligger bakom rekonstruktionen är utfallet av det kalla kriget som ju faktiskt har inneburit att amerikanarna i väldigt hög grad har tagit över marknaderna. Det är en enorm dominans för den amerikanska sidan, vilket i sin tur driver fram ett starkare intresse för en gemensam EU-vapenindustri. Där befinner vi oss naturligtvis i en intressant situation som medlemmar av EU och samtidigt beroende av viss mycket avancerad amerikansk teknologi, något som vi har varit under hela efterkrigstiden. Det är ingen tvekan om att det är en kvalitativt ny situation vi befinner oss i. Nils Gyldén gjorde observationen att vi inte behöver vara oroliga för att vi inte skall kunna köpa vapen eftersom ryssarna kommer att behöva 25 år på sig för att bli en global makt som kan slå horisonten runt. Vi kommer att se var de tänker slå. Då skulle jag vilja säga att det är en uppgift för det nationella säkerhetsrådet, eller vad det nu skall heta, att vara så duktigt att det upptäcker detta innan ett hot av den arten blir tydligt. Jag tror alltså, med all respekt Nils Gyldén, att resonemanget var litet för klokt. Det kommer inte att vara så enkelt. Tidpunkten då man skall köpa bör ligga en bra tid innan det är uppenbart att det handlar om Norden och inte om Centraleuropa. Frågan om beroende och oberoende, generalen Melins fråga, är ju väldigt intressant. Nils Gyldén hade också där ett svar, nämligen att Schweiz sedan århundraden har klarat sig och varit oberoende genom att köpa andras vapen. Återigen, för att anknyta till Britt Bohlins och mitt tidigare samtalsämne: Det är inte säkert att historien är någon vidare god läromästare i det här fallet. Situationen är nog ändå ganska annorlunda. Men det intressanta är att det faktiskt har gjorts studier när det gällt vapentransfereringar till tredje världen. Jag var själv med i en sådan där man försökte konstatera hur mycket inflytande leverantörerna fick ut. Ett nyckelexempel, som alla då intresserade sig för, var Indonesien. Indonesien förvärvade en hel flotta, flera kryssare och en förfärlig massa hårdvara från Sovjetunionen. Men när det sedan kom till kritan 1965 spelade detta ingen som helst roll. Vad som blev avgörande för den kurs indoneserna så småningom föll in på var det faktum att ett stort antal generaler och höga officerare var utbildade i USA. Det var det som avgjorde, the software snarare än the hardware.
Olle Rossander: Man köper folk hellre än materiel, det är mycket billigare. Bengt Anderberg har en kort replik.
Bengt Anderberg: Ja, ett kort tillägg till det jag sade: Inte utan åtgärder. Det pågår ett arbete inom Försvarsmakten, som nog skulle kunna drivas ännu längre, om att i ökad utsträckning samordna försvarsindustrins och För- svarsmaktens egen underhållsverksamhet. Det finns inom Försvarsmakten ett stort antal verkstäder, varv osv. där man faktiskt skulle kunna fundera litet mer fördomsfritt över om man kan ha en annan arbetsfördelning i förhållande till försvarsindustrin för att säkerställa att vi har kvar den försvarsindustri som vi faktiskt vill ha.
Nils Gyldén: Det ligger alltså ett säkerhetspolitiskt beroende i den ena eller andra formen genom att vi endera köper materiel utomlands eller är beroende av komponenter. Man kan fråga sig om det finns några möjligheter att begränsa det säkerhetspolitiska beroendet. Jag tror att en bra princip då är att söka sig samarbete med länder som själva faktiskt har ett positivt intresse av en stark svensk säkerhetspolitik och av ett starkt svenskt försvar. Utan att namnge några övriga kan jag peka på att det är ganska självklart att de nordiska länderna väl platsar i den kretsen.
Olle Rossander: Mot bakgrund av att flera av oss som sitter här väl har haft kurskamrater och motsvarande från Thailand och Colombia, och mot bakgrund av vad du sade Bo Huldt, får man väl fundera över vårt inflytande i den delen av världen. Det kanske blir bättre nu om vi skall få balter i stället. Vi har ett inlägg till om försvarsindustrin innan vi släpper den frågan. Det får bli kort.
Per-Erik Forsmark, vd för Bofors AB: Jag heter Per-Erik Forsmark och representerar Bofors, så jag pratar naturligtvis i egen sak. Jag tycker att jag måste göra ett litet inpass som har med vår situation att göra. Bofors som försvarsindustri är i princip uppbyggt kring de behov som finns, och har funnits, i Sverige - ingenting annat. Hela den industriella struktur vi har bygger på de utvecklingsuppdrag och de materielbeställningar som Sverige har gjort. Till volym har företaget också anpassats till den export som har blivit möjlig på den materielbas som Sverige har utvecklat. Jag kan säga att vi i stort sett inte har några system som är utvecklade annat än med svensk finansiering. Jag anser att historien, såsom har beskrivits av Bo Huldt m.fl., också visar att industrin har haft stor betydelse i perioder av upprustning, tillväxt eller vad vi kallar det för. Bofors har i det avseendet betytt ganska mycket vid de aktuella tillväxttillfällena. Det som behövs, något som också Peter Nordbeck var inne på, är utvecklingsuppdrag. Skall vi i framtiden ha en industri som kan tillmätas någon som helst betydelse i det perspektiv vi nu talar om - nämligen tillväxt, återtagning m.m. - då är det viktigt med utvecklingsuppdrag som syftar till att det kommer fram nya materielsystem i det här landet. Skulle man från politiskt håll finna att det kan finnas andra säkerhetspolitiska lösningar, som att förse oss med materiel utifrån, finns inget incitament för en svensk försvarsindustri. Så enkelt är det för Bofors del.
Olle Rossander: Jag snoppade av Britt Bohlin förut. Du hade en följdfråga, eller en ny fråga som du ville ta upp. Vill du ta den nu?
Britt Bolin, FöU (s): Ja tack, gärna. Någon av herrarna, jag minns tyvärr inte riktigt vem, sade att det är väsentligt att det, för att hamna rätt i denna snåriga djungel, krävs ett kvalificerat beslutsunderlag. Det kan inte nog understrykas. Den känsla man ibland har när man är en av dem som skall sitta med beslutet i knät är att det kvalificerade beslutsunderlaget ibland kan skymmas av en diskussion och debatt på temat att ?vargen kommer?. Det gör att man kanske inte riktigt förstår när man borde reagera och ta saker och ting på allvar. Har man hört en sak 20 gånger tenderar det att gå in genom det ena örat och ut genom det andra. Så är det litet grand i försvarsdebatten, och i all säkerhetspolitisk debatt i alla länder, tror jag. Det är inte unikt för oss. En av grundförutsättningarna för att vi skall kunna få det där kvalificerade beslutsunderlaget är ett bra arbete i Försvarsmakten. Det är nödvändigt att Försvarsmakten gör en riktig bedömning och att förslagen beträffande totalförsvaret får en riktigt inriktning - framför allt på längre sikt, men också på kort sikt. Här ingår att göra avvägningen mellan att vidmakthålla försvarsindustrin och att lägga pengar på forskning och utveckling - som Bofors talar om - eller att i stället köpa litet större serier för att tillgodose förbandens krav osv. Ibland funderar jag över om Försvarsmakten någon gång strategiskt sätter sig ned och tänker igenom sitt stora ansvar och sin viktiga roll på detta område. Det skulle vara intressant att höra vad herrarna vid podiet har att säga om detta och om tilltron till de underlag som framför allt Försvarsmakten levererar. Samma resonemang kan föras omkring andra myndigheter, det är inte särskilt symptomatiskt för Försvarsmakten, men den är kanske trots allt en av de intressantaste att jämföra med.
Olle Rossander: Bakom de vänliga formuleringarna anar jag en viss spetsighet. Finns det någon som vill ta upp frågan? Nils Gyldén är våghalsig.
Nils Gyldén: Jag tycker att du tar upp en väldigt viktig fråga. Vi som har jobbat i det här systemet under många år kan väl känna litet dåligt samvete för att vi periodvis ropade på vargen litet för mycket. Inte för att vargen inte existerade, men den var nog i allmänhet litet mindre och litet mindre simkunnig än vad vi föreställde oss. Där tycker jag att man ser en mycket påtaglig förändring till det bättre genom den mycket självständigare och hedersammare roll som underrättelsetjänsten spelar i dag jämfört med vad den gjorde för 10-20 år sedan. Man har en tydlighet, även om det kostar på, även när det gäller sådana slutsatser som kanske inte alltid är så roliga för den som vill ha maximalt stora försvarsanslag. Här tycker jag att det har hänt någonting stort och viktigt. Det handlar nu närmast om att bevara och vidareutveckla den funktionen. Det tror jag är en grundsten, men det är naturligtvis inget fullständigt svar på din fråga.
Gunnar Nordbeck: Jag är övertygad om att Försvarsmakten, liksom andra berörda myndigheter, kan lämna ett underlag i olika avseenden. Det är ingen tvekan om det. Jag vill också ansluta till det Bo Huldt tog upp, nämligen frågan om relevans respektive tänka fritt, jag tror att det var ungefär så du uttryckte det. När det gäller relevansen tror jag att myndigheterna har stor betydelse. Men jag menar också att det fullt klart måste erkännas och konstateras att det bland myndigheterna finns en viss tröghet, och därmed kommer problemet med att tänka fritt. Myndigheterna måste alltså balanseras med något organ eller någon organisation - eller kanske bara en debatt - där man får fram det fria tänkandet i större utsträckning än vad myndigheterna orkar med. Jag vill inte påstå att myndigheterna inte tänker fritt alls, men det är naturligt att man i dag inte helt och hållet gör det. Det måste alltså finnas en sådan balans. Att ett s.k. nationellt säkerhetsråd därvidlag är det rätta är jag litet skeptisk till, det måste jag säga. Jag skulle snarare vilja säga: Se till att det blir en debatt som är så bred som möjligt där så många debattörer som möjligt med både förmåga att tänka fritt och relevans får komma till tals på olika sätt! Jag tror att det vore bättre än att stänga in låt oss säga 7-8 personer som skall göra en analys och sedan tala om det. Då finns risken att deras relevans - eller deras förmåga att tänka fritt - inte blir vad man hoppas på. I början av 80-talet hade dåvarande ÖB Lennart Ljung och jag ett stort möte med industriföreträdare då vi diskuterade just samarbetet i dessa frågor. Man var väl allmänt överens, men en person, en ganska framträdande representant för svenskt näringsliv, sade att det är klart att vi skall vara med och utbyta erfarenheter, underrättelser och kunskaper och göra analyser. Men kom ihåg att den dag ni byråkratiserar det här, då kommer jag att ha svårt att ringa till dig, Lennart Ljung! Han menade att det bygger på personer, och att det var bättre än att byråkratisera. Jag tror att man skall tänka på det. Därmed vill jag inte direkt avvisa tanken på ett nationellt säkerhetsråd.
Olle Rossander: Men Gunnar Nordbeck, det är väl också så att om man frågar en myndighet som till sitt förfogande har vissa resurser hur den tycker att man skall lösa det här problemet, så svarar myndigheten: Med mer av våra resurser!
Gunnar Nordbeck: Nej det tycker jag inte att den gör!
Olle Rossander: Tycker du inte det? Det tycker jag att man får en känsla av ibland när det gäller försvaret. Det finns ett talesätt, åtminstone bland lättsinniga journalister, att man kanske i vissa sammanhang skulle send more banks, not tanks när det gäller säkerhetspolitiken. Det kanske är bättre att skicka banker till Ryssland än att planera för att skicka stridsvagnar. Det handlar om att ersätta terrorbalans med handelsbalans. Men man kan ju inte begära att försvarshögkvarteret skall lämna underlag för ett sådant resonemang, det kanske inte vore så himla bra.
Bengt Anderberg: Eftersom jag har ett visst förflutet i den organisationen skulle jag vilja säga att jag inte tror att det är många människor som egentligen förstår vilken stor arbetsinsats som ligger bakom varje sådant beslutsunderlag. Om jag talade om hur många arbetstimmar som av medarbetarna läggs ned på detta skulle många undra om jag egentligen talade sanning. Det görs ett enormt bra arbete. Jag vill också säga att det ofta förs vilda diskussioner i dessa korridorer, vilket också är bra. Men jag är orolig för en sak, nämligen att vi nu har minskat staberna till den milda grad att de egentligen inte längre kan arbeta med alla problem. Det orkar de inte med. En tendens blir då att arbetet koncentreras till det som ligger nära i tiden och måste göras - underlag måste lämnas till regeringen, frågor måste besvaras och problem måste lösas. Det finns inte längre kvar någon bred studieorganisation som i lugn och ro kan sitta och fundera över framtiden. Denna tidigare studieorganisation verkade både som en värdefull utbildning för officerare och gav väldigt bra möjligheter till att tänka nya tankar. Jag skulle önska att vi på något sätt kunde få tillbaka dessa diskussioner och de litet mer fördomsfria resonemangen och behövde ägna litet mindre tid till alla de utredningar som ofta ligger nära i tiden. Sammanfattningsvis vill jag säga att man skall ha en mycket stor respekt för det beslutsunderlag som faktiskt utarbetas. Det har hög kvalitet.
Olle Rossander: Bo Huldt, har vi rätt beslutsunderlag om man frågar Försvarsmakten, för att koppla tillbaka till Britt Bohlins fråga?
Bo Huldt: Jag har i och för sig vissa tvivel om detta, vilket jag sade i mitt anförande. Man tittar för mycket på det som man alltid har tittat på och för litet på det som är nytt. Men jag menar att detta är en oerhört viktig fråga, därför att alla studier av kriser, och de är många - det gäller Korea, Kuba och hela förspelet till första världskriget, som är det mest genomtröskade av allt - visar att när krisen väl är där, då stängs alla dörrar, då utesluter man alla tänkbara vilda alternativ, och man väljer snabbt ett eller möjligen två huvudspår. Man stänger ute all ny information, eftersom den bara förvirrar. Detta tyder på att det är absolut nödvändigt att man har en kontinuerlig process där vilda åsikter kan komma in medan dörrarna ännu är öppna. Gunnar Nordbeck talade om att debatten räcker. Jag tror inte det. Jag tror att man måste ha både-och. Jag håller också gärna med om att ett nationellt säkerhetsråd inte är en bra titel. Den kommer att verka provocerande i alla möjliga byråkratiska riktningar. Det behövs en kombination av pågående process och debatt där man ständigt är beredd att ta upp kontroversiella åsikter. Återigen: Vilka var de personer som 1987-1988 sade att Sovjetunionen kommer att upphöra? Ingen trodde på dem, dessa udda röster.
Gunnar Nordbeck: Bo Huldt sade precis det som jag tänkte säga, dvs. att man måste understryka att de fria rösterna på något sätt måste komma ut. Därmed har jag inte på något sätt sagt att man från myndighetssidan inte också försöker tänka om osv. Det finns många exempel på att man i myndigheterna tagit initiativ och varit beredd att ompröva vad man håller på med och kanske t.o.m. säga att en viss sak inte tillhör deras kärnverksamhet utan att någon annan bör ta hand om frågorna. Det tycker jag gott att man kan konstatera. Men huvudproblemet är ju, såvitt jag kan förstå, att man måste se till att man hela tiden har en tankens beredskap på något sätt. Jag sade tidigare som svar på en fråga från Jan Jennehag att jag inte tror på att sätta upp bestämda kriterier för när anpassning eller återtagning skall vara möjlig. Dessa kriterier måste ju också hållas levande hela tiden. Vad det är fråga om är att man hela tiden har tankens beredskap att olika saker kan inträffa och ställa frågan vad vi då gör. Mitt recept för att möta detta behov är i mycket stor utsträckning övningsverksamhet, seminarieverksamhet, där man ganska fritt diskuterar. Möjligen kan ett nationellt säkerhetsråd ha en betydelse för initiativtagande i sådana sammanhang också.
Peter Nordbeck, chef för Marinen: Det finns väl två sidor av frågan ?vargen kommer?. Det gäller bl.a. att bedöma intentioner, dvs. vad man kan göra på politiskt strategisk nivå och vad som kan hända i olika situationer. Jag har egentligen inte någon bra situation där vi i Försvarsmakten har drabbats av ?vargen kommer?-syndromet. Jag har däremot ett antal exempel då vi faktiskt undervärderade dynamiken i den tekniska utvecklingen. Eftersom jag har varit med ganska mycket i planeringsbranschen kan jag som exempel ta 1960- och 1970- talen då vi inte förutsåg den mycket snabba mekaniseringen av stridskrafter som skedde i omvärlden. Vi trodde inte att den skulle gå så snabbt. Försvarsmakten som helhet undervärderade risken för ubåtskränkningar, att ubåtsvapnet skulle användas på det sätt som skedde under 1980-talet, annars hade vi naturligtvis vidtagit helt andra åtgärder under 1970-talet. Jag vill när det gäller den tekniska utvecklingen på flygstridskrafterna i omvärlden, framför allt de flygplan som har kommit fram på den ryska sidan, påstå att de har en högre teknisk potential än vad vi för 10-15 år sedan trodde att de skulle ha. Jag kan lika väl ta många exempel där vi kanske t.o.m. undervärderade dynamiken i den tekniska utvecklingen i flera frågor. Det är det som bekymrar oss när vi nu ser problemen i försvarsindustrin och möjligheten att på sikt anpassa oss till dessa frågor.
Olle Rossander: Det är många som gärna vill ha ordet. Carl Björeman har levererat synpunkter i den här frågan och i liknande frågor tidigare.
Carl Björeman, generallöjtnant: Jag är medförfattare till skriften ?Ett försvar med anpassningsstruktur - vision eller realitet??. Om jag hade hört talarna tidigare hade jag satt dit minst ett frågetecken till. Det största avsett för Gunnar Nordbeck. Jag delar nämligen inte hans men väl Peter Nordbecks bedömning av tillväxtens betydelse. Jag har tre frågor. För det första: Varför trycker ni inte hårdare på att anpassning är ett fullkomligt naturligt led i svensk försvarspolitik? Det har den varit, är och kommer att förbli. Insikten om detta är för liten inom För- svarsmakten, och det leder till ständiga besvikelser. För det andra: Ni har tryckt på försvarsindustrin som bas för tillväxt. Det finns även en annan sak som det inte har talats så mycket om, nämligen utbildningsorganisationen. Bägge dessa måste ständigt producera. Det måste vara en volym i verksamheten om de inte skall dö. Detta framhöll utskottsledamoten Jan Jennehag i höstas vid en CFF-konferens. Men det har jag inte hört mycket om här. På utbildningssidan är det t.ex. inte nog med att man har ett antal lösa officerare. Problemet är ju att man måste säkerställa utbildningen för ryggraden i arméförbanden, plutoncheferna. Det är i regel värnpliktiga. För det tredje: Varför har ni inte, med undantag av Nils Gyldén, tryckt på den prekära situation som har uppstått sedan riksdagen den 6 december av ÖB begärde att man skulle klara ut vad som inte gjordes under mellankrigstiden, nämligen skapandet av en stabil grund för tillväxt. Det kom inget svar. Den 4 mars erkände ställföreträdande ÖB att man har börjat fundera på saken. Ni står alltså inför möjligheten att fatta ett beslut som antingen vilar på orealistiska grunder, vilket ÖB inte har bevisat, eftersom han håller med om att idén kanske är bra, eller också utnyttjas inte möjligheterna om de finns. Den situationen tycker jag är värd att beakta.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Jag vill anknyta till det som Carl Björeman sade och styra oss litet till det som är pudelns kärna. Det är sällan som jag säger att Carl Björeman träffar en nia på den tioringade tavlan. Men både materielindustrin och materielunderlaget är nior. Jag vill sedan vända mig till Bo Huldt. Du sade i ditt anförande tidigare att det vill till att man fattar de rätta besluten. Litet mindre pregnant var han när Du talade om rätt tid för de rätta besluten. Om vi inte klarar den frågan är de andra sakerna ganska ointressanta. Har Bo Huldt något historiskt exempel där någon regering - det handlar då inte om vilken färg regeringarna har haft - vid rätt tid har gett den enda signal som man aldrig vill ge omvärlden, nämligen att man skall börja rusta? Känner Bo Huldt till något sådant fall? Om vi löser detta problem, bör de andra frågorna växa i styrka igen, men inte förr.
Bo Huldt: Jag gav ett exempel. Det gällde i och för sig inte någon svensk regering, utan det var den brittiska regeringen som 1935 sade att det nu var slut, att det var slut på nedrustningsdiskussionerna och att man måste rusta upp. Man sade att resten av Europa bör förstå vad det handlar om. Man kan naturligtvis hävda att även det beslutet var sent fattat. Men problemet är att beslut egentligen måste fattas på väldigt svaga signaler. Vad skulle kunna föranleda oss att tänka om när det gäller Ryssland, för att ta ett konkret exempel? Det är en blandning av aggressiv nationalism som kommer till uttryck. Och det finns ju i och för sig sådana vaga signaler. Det är samtidigt en indikation på att samhället börjar fungera. Den centrala makten har kontroll över verksamheten. Det är också tecken på att en ekonomisk återuppbyggnad håller på att ske. Försvarsindustrin rekonstrueras, man kommer i gång med en militär omorganisation. Man har talat om att man skall sätta upp 200 000 högtekniska kamrater som skall kunna användas över hela ytan. Det är alltså en hel rad saker som inträffar som summa summarum kommer att ge oss intrycket av att det äntligen är ordning och att det börjar fungera i Ryssland. Då är frågan: Kommer vi då att ta dessa samlade tecken som en indikation på att det nu kanske är bäst att vi börjar reflektera över vilket försvar vi skall ha om tio år. Det är inte lätt att fatta det beslutet. Jag illustrerar dilemmat.
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Jag vill alltså komma fram till hur svårt det är att se den utlösande faktorn. Är inte detta möjligt, och om vi inte är säkra, då är hela tanken felaktig. Då kan vi inte fortsätta på den vägen. Den blir inte bättre av att det var en borgerlig regering som hittade på det år 1992. Men om sossarna skall ta efter oss, kunde de väl ta efter oss med något bra och inte med något dåligt. Jag är alltså skeptiker.
Gunnar Nordbeck: Jag vill först till Carl Björeman säga att jag måste ha uttryckt mig väldigt dåligt om att anpassning är oerhört viktig. Vad jag säger är att om man låter Försvarsmakten utgöra en grund för att möjliggöra en tillväxt och man låter detta vara avgörande när man prioriterar pengarna inom Försvarsmakten, kan det inte vara rimligt. Det är egentligen det jag vill säga. Bengt Anderberg har hela tiden understrukit att det inte bara är tillväxt som ligger i ordet anpassning, utan det är också i allra högsta grad ominriktning och att man kan möta nya tankar och behov. Man måste vara beredd att kunna föra in nya vapensystem och kanske en ny organisation. Detta måste hela tiden hållas levande. I anslutning till detta vill jag ge en replik till Nils Gyldén. Han sade att det tog 25 år innan Ryssland kan bygga upp en krigsmakt som utgör ett hot. Då förstår jag inte riktigt hans motiv till att man skall behålla gamla flygplan för att möjliggöra en tillväxt. Man skall väl i alla fall inte behålla dem under 25 år? Den helt avgörande frågan är beslutssituationen. Arne Andersson, det är väl så att allt skulle lösas om vi hade väldigt mycket pengar. Då vore det inga problem. Men i och med att politikerna inte avdelar pengar till försvaret för att man skall lösa alla problem, då tycker jag att det är självklart att man också måste ha en beredskap för anpassning och för återtagning. Det får man inte bortse från. Då gäller det att försöka möta det problem som ligger i beslutsfattandet. Jag har anvisat ett sätt. Jag vet inte om det finns andra.
Nils Gyldén: Det där var väl i alla fall en förkortning, Gunnar Nordbeck? Vad jag sade var att det skulle ta så lång tid innan Ryssland i bästa fall från sina utgångspunkter kunde formera ett samlat hot mot hela västsystemet. När det gäller vårt närområde markerade jag att det där kunde handla om betydligt kortare tid. Jag har ingen annan uppfattning där än den man har fokuserat i samband med de olika försvarsbeslutsdelarna, dvs. det är intressant med den kortare tiden (några år) och möjligheten att då något begränsat kunna växa upp, respektive en något större förstärkning i fem-tio-årsperspektivet.
Henrik Landerholm, FöU (m): Jag tänker försöka ställa en konkret fråga. Men först vill jag göra en kommentar till det som Carl Björeman sade om att det är självklart med anpassning. I de längre beslutscyklerna är det självklart att vilken försvarsorganisation vi än väljer är det naturligtvis bäst att den i sig har en förmåga till anpassning. Detta gäller både ominriktning, att kunna öka sin styrka och - även om det kan te sig avlägset - att kunna minska sin styrka på ett planmässigt sätt. Anpassning är ju på det sättet samtidigt en självklarhet och en omöjlighet. Det omöjliga i anpassningen är naturligtvis att vi mentalt måste vara helt på det klara med att vi inte kommer att fatta beslut i tid, dvs. ingen kommer att fatta beslut på de första signalerna, ingen kommer att veta om ett förhoppningsvis osannolikt maktövertagande av Ziuganov i sommar i efterhand kommer att dömas av historien på samma sätt som Hitlers maktövertagande 1933. Det kan vi aldrig veta, och vi kommer sannolikt inte att fatta beslut på så vaga signaler. Beslutet kommer att komma för sent jämfört med de tidiga signalerna, och vi kommer inte att vara färdiga, dvs. vi kommer sannolikt aldrig att få uppleva ett 1905 igen där vi är optimalt rustade för en konfliktsituation. Men vi kommer förhoppningsvis att kunna vidta så många åtgärder att vi ändå kan hantera den situation som vi hamnar i. I riksdagsbeslutet den 6 december diskuterades frågorna på grundval av regeringens proposition kring vilken ominriktning försvaret skall kunna göra i ett sex-, åtta-, tio- eller tolvårsperspektiv eller vad det kan vara. Den är ganska liten. Det är ett rudimentärt och ganska hypotetiskt resonemang. Och regeringen har ingen avundsvärd uppgift som den 20 september skall lägga fram en proposition som skall utgöra ett fylligt beslutsunderlag för riksdagsbeslutet nu i december. I det ursprungliga riksdagsbeslutet anges egentligen bara ett volymmål för denna anpassning på längre sikt, och det är att försvaret skall kunna öka från 12 till 16 brigader, alltså en fördelning med ytterligare fyra brigader och tillhörande fördelningsförband. Det är den uppgift som försvaret har fått. Jag tycker att det är en ganska anspråkslös uppgift på tio års sikt med tanke på vilka hot som ändå kan uppträda i det perspektivet. Jag skulle vilja fråga er i panelen om ni skulle vilja föra ett resonemang kring vilken typ av förband och vilken volym på förbanden som skulle kunna bli aktuella i ett 10-20-årsperspektiv. Dessutom skulle jag vilja ställa en annan ganska avgörande fråga som har med volymen på vår nuvarande organisation att göra. Gunnar Nordbeck avvisade övervintringsresonemanget som en utgångspunkt för tillväxt, dvs. att man har ett skelett som man sedan fyller på och på det sättet skapar förband. Jag skulle vilja höra de andra paneldeltagarnas synpunkter på just övervintring i det nya och annorlunda perspektiv vi faktiskt står inför nu. Under 1970- och 1980-talen rustade omvärlden upp. Det ter sig rätt självklart i historiens ljus att det var dåligt att göra på det sättet. Det var slöseri med pengar. Det ledde till förband som var begränsat användbara, om jag får uttrycka mig på det sättet. I dag är den tekniska utvecklingen, rustningsnivån, i andra länder inte lika snabb. Vi kanske därför inte skall avvisa övervintring lika enkelt. Det andra alternativet är ju en kärnmodell där man i stället förökar sig genom delning. Förbandet i sig har all den kompetens som behövs, och man kan på grundval av kärnan - ett resonemang som introducerades av Roine Carlsson så sent som 1991 dela upp det och skapa fler förband.
Dag Törnblom, vd i Försvarsindustriföreningen: Jag har noterat ett sådant exempel. Det är visserligen gammalt men ändå rätt pregnant. Det gällde atenarna som omkring 490 f.Kr. frågade oraklet i Delfi vad de skulle göra mot perserna som höll på att rusta. Oraklet svar tyddes då som att de skulle bygga en mur av trä. Det tydde atenarna som att de skulle rusta en flotta. När perserna sedan kom tio år senare slog de dem vid Thermopyle. Det var väl ett utmärkt exempel på tillväxt. Kanske skall vi försöka skaffa någon som kan vara ett orakel för oss.
Arvid Cronenberg, överstelöjtnant, fil.kand.: Jag är medarbetare i den skrift som har utdelats. Under 1930-talet var det en mycket livlig försvarsdebatt. Resultatet visade sig 1939-1940. 1940 då kriget redan hade pågått i flera månader omvärderade vi vår krigsmakt och fördubblade i stort sett armén. Detta är inget efterföljansvärt exempel. Jag tycker att vi skall ta lärdom av detta. Det talas här om signaler. Man möter inte sällan föreställningen att de uppträder distinkt och entydigt. Så är emellertid inte fallet, i varje fall inte i den inledande fasen. Orostecknen kommer oftast smygande som en allvarlig sjukdom och kräver en diagnos av fackmän. Jag vill därför fråga: Vad är det som hindrar att man tillsätter ett organ av fackmän som kan analysera signalerna och som kan organisera en anpassning? Dessa frågor kan vi inte lösa här i dag. Man kan inte heller lösa dem enbart genom en debatt.
Sven Lundberg, FöU (s): När det gäller tillväxten har det varit en intressant diskussion, men vi har inte kommit fram till någon lösning av frågan. Kan Sverige som en enskild och liten nation fatta ett separat beslut om tillväxt i ett tidigt skede? Sådana beslut kan av motparten, av andra länder, uppfattas som provocerande. Måste ett sådant beslut fattas i samverkan med andra internationella bedömare? Det skulle vara intressant att få höra vad panelen tycker.
Nils Gyldén: Tillväxt i ett tidigt skede - den frågan skall ni ställa till er själva. Det är ni som skall fatta beslut härom. Men objektivt sett är det en stor skillnad mellan den lilla nationen som för en självständig säkerhetspolitik och därmed har någon sorts rätt att gardera sig extra och den stora alliansen vars agerande mot Ryssland naturligtvis har en oerhört stor inverkan och kan leda till någon sorts upptrappningsmekanism. Att vi skulle trappa upp världs- läget genom att höja beredskapen har jag personligen mycket svårt att tänka mig, men det är ju ni som måste stå för den typen av värdering.
Henrik Landerholm: Jag tycker att det vore angeläget för den fortsatta dialogen att ni från politikersidan var tydligare när det gäller vad ni vill ha ut av tillväxtprocessen, inte bara allmänt kvalitativt utan också kvantitativt. Om man vill ha en betryggande planering föreställer jag mig att den måste relateras till ett mål att det t.ex. skall bli 4 miljarder till, att det skall bli lika många flygdivisioner eller upprustade ubåtar eller vad det nu är. Man kan inte göra en säker planering mot ett mål som inte är kvantitativt preciserat. När det gäller frågan om övervintring vill jag för min del svara att det finns goda förutsättningar i en del av organisationen, därför att materielläge och annat är sådant att man kan behålla vissa system mycket länge. I andra delar av organisationen saknas den möjligheten nästan helt. Då måste man vidta specialåtgärder för att nå det mål som man är ute efter.
Bo Huldt: Beträffande historien håller jag naturligtvis med om innebörden i det som Dag Törnblom sade. Men jag skall som historiker be att få justera litet fakta. Det var egentligen ännu bättre än som Dag Törnblom presenterade det. Han talade om invasionen 480 f.Kr. Vid den tidpunkten gjorde man först ett försök att stoppa perserna på landbacken, det var Thermopyle, vilket misslyckades. Därefter slog den atenska flottan perserna vid Salamis. Det var där trämuren användes. Beträffande tillväxt och provokation har Nils Gyldén sagt precis det som jag skulle vilja säga. Vi har även fört dessa resonemang försiktigtvis i mer akademiska kretsar. Det kanske borde ligga på ett litet neutralt land att vara signalgivare, att helt ensamt och oberoende kliva fram och säga att det nu börjar se så betänkligt ut att vi nu avser att rusta upp. Därigenom skulle skickas en signal som möjligen uppmuntrar eller lugnar ned andra, vilka det nu gäller. Provokation är det sista man skall tänka på. Det är ett ord som man skall radera ut ur sitt medvetande.
Olle Rossander: Men det har använts ganska ofta i svensk försvarsdebatt, i synnerhet under 1940-talet.
Bo Huldt: Provokationsargumentet, ja. Det är därför som jag säger att det bör utraderas. Jag vill säga något om att förbereda optioner. Jag förstod att Arvid Cronenberg vill organisera detta på något sätt. Det kan man diskutera på olika sätt. I den traditionella historiska framställningen har ju skulden för att vi satt så illa till 1939-1940 lagts på politikerna, att det var de som helt enkelt inte ville. Det finns ju yttranden från Per Albin Hansson där han bl.a. säger: Skall vi verkligen sluta med välfärdsuppbyggnaden och börja kasta ut pengar på vapen. Detta är naturligtvis inte hela sanningen. Det fanns också en brist på alternativtänkande på den militära sidan. Men man bör då även komma ihåg att uppmuntran till militären till ett sådant var obefintlig. Det hade behövts politiker som hade sagt okej, kom då med förslag och alternativ hur ni tänker. Den formen av uppmuntran på en vid det laget ganska defaitistisk och nedpressad professionell militär kom aldrig. Nu har tvivel rests från panelen. Orkar, även i vår tid, en nedbantad organisation planera för alla dessa alternativ som man eventuellt måste fundera på? Jag tror att det var Bengt Anderberg som sade detta. Utan att ha någon insikt härom är detta faktiskt inte en oväsentlig fråga.
Gunnar Nordbeck: Beträffande provokation har jag svårt att förstå att det skulle vara provocerande om Sverige beslutar sig för att öka försvarsutgifterna för att om tio år nå större styrka. Jag kan inte tänka mig det. Det kanske är en signal om att världen börjar bli litet farlig och att man måste lugna ned sig. Henrik Landerholm, liksom Nils Gyldén, tog upp något intressant, nämligen om man från den politiska nivån beskriver i vilka avseenden det är man vill ha en förmåga till anpassning, till tillväxt eller till minskningar. Då börjar man komma in på intressanta frågor. Men att bara rent allmänt säga att försvaret skall ha förmåga till anpassning ger ju ingen ledning alls. När skall den finnas, i vilket avseende, osv? Men att t.ex. säga att det är möjligt att öka antalet brigader och antalet flygdivisioner, då kommer man in på en konkret planering som man kan genomföra. Då är man inne på en helt annan sak. Låt mig avsluta med att litet tillspetsat säga att varje beslut inskränker handlingsfrihet. Varje beslut innebär faktiskt att man avdelar pengar till någonting. Därmed inskränks den fortsatta handlingsfriheten. Därför är det hela tiden en prioriteringsfråga.
Bengt Anderberg: Ett effektivt sätt att inskränka handlingsfriheten är att använda pengarna för att övervintra. Jag skulle vilja avråda från övervintring. Vi har övervintrat under den tid som jag har sysslat med planering i alldeles för stor utsträckning, övervintrat med förband som vi egentligen skulle ha organiserat om eller avvecklat. Det hade varit bättre att i stället satsa dessa pengar på förnyelse. Så min uppfattning är: Övervintra inte! Sedan kan det möjligen finnas undantag. När det gäller den andra frågan - om 16 brigade - ansluter jag mig till det som Gunnar Nordbeck sade. Det handlar om de optioner som jag talade om. Min uppfattning är att statsmakterna, efter det att myndigheterna har lagt fram förslag, skall besluta vilka optionerna skall vara. Underlag kan tas fram i planeringsprocessen varje år. Man beslutar i vilken riktning man skall vandra, om tillväxtbeslutet skall utlösas, m.m. Optioner är viktiga. Därför måste de vara någorlunda konkreta. De kan vara alternativa, men de skall vara så konkreta att man vet vad planeringen skall inriktas på.
Olle Rossander: Klockan är nu slagen. Varje ytterligare talare inskränker på sällskapets lunch, vilket brukar vara en begränsande faktor. Vi tackar så mycket för i dag.
7. Avslutning
Arne Andersson, ordförande, FöU (m): Trots allt är det kanske så att Bengt Anderbergs goda ord om övervintring är fullt värdiga som slutord från den här sammankomsten. Eftersom det nog inte har varit så många överläggningar kring problemet med just återtagning/anpassning är detta den största och mest kompetenta församling som någonsin har träffats kring detta spörsmål. Jag är glad över att detta har kunnat ske och sätter stort värde på det. Genom riksdagens förnämliga stenografer har det gjorts en upptagning så att alla de klokheter som har uttalats här i sinom tid kommer att finnas i tryck. Jag vill passa på att rikta ett tack till stenograferna för deras medverkan. Detta hjälper oss att ytterligare kunna fundera över det som här har uttalats. Min förhoppning är att vi när vi har analyserat vad som har sagts och tänkt efter litet mer kan finna de lösningar som står till buds när vi ändå skall - om jag förstått debatten rätt - framhärda med att ha återtagning som en möjlighet. Jag ser inte det som någon bred väg utan som en slak lina, men det är sannolikt den lina som vi har att ty oss till. Tack alla ni som har kommit hit. Tack ni som har varit inledare och som har gjort den här sammankomsten möjlig. Tack vår moderator som precis så proffsigt som jag antydde har lett samtalet. Tack till Folk och Försvar för det samverkansprojekt som vi nu har genomfört. Det har varit intressant och bra för utskottet. Tack alla ni som har deltagit. Sammankomsten är avslutad.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionerna.......................................6 Skrivelsen...........................................11 Regeringens skrivelse 1995/96:199 JAS 39 Gripen-projektet11 Motionerna...........................................11 Yrkanden i motioner avgivna med anledning av proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse, etapp 2 11 Yrkanden i motioner avgivna under allmänna motionstiden som behandlas i detta betänkande 22 Yrkanden i motioner avgivna under föregående riksmöte samt med anledning av skrivelse 1995/96:199 JAS 39 Gripen-projektet 29 Utskottet............................................29 Ärendets beredning i utskottet.....................29 För totalförsvaret gemensamma frågor...............31 Totalförsvarsbegreppet...........................31 Uppgifter Helhetssyn Anpassning..............33 Ekonomisk ram under försvarsbeslutsperioden......41 Beredskapsbudget för 1997........................44 Ledningssystem inom totalförsvaret.................46 Det militära försvaret under försvarsbeslutsperioden 1979 200155 Uppgifter för det militära försvaret.............55 Läget i det militära försvaret inför försvarsbeslutsperioden57 Förmågan till anpassning.........................59 Utgångspunkter för inriktning av krigsorganisationen63 Inriktning av krigsorganisationen operativa lednings- och underhållsförband 63 Inriktning av krigsorganisationen markstridskrafterna65 Inriktning av krigsorganisationen sjö- och kustförsvarsstridskrafterna 69 Inriktning av krigsorganisationen flygstridskrafterna73 JAS 39 Gripen....................................77 Försvarsmaktens organisation i fred förslag till förändringar84 Grundorganisationens omfattning och lokalisering117 Helikopterförband samt sjuktransporter med helikopter121 Förmåga till sjömålsbekämpning..................126 Skydd av samhällsviktig verksamhet..............126 Militära internationella insatser...............128 Den civila trafikflygarutbildningen.............132 Antipersonella minor............................134 Totalförsvarets minröjningscentrum..............137 Förvaring av vapen..............................139 Mark, anläggningar och lokaler..................141 Verksamhetsområde A Militärt försvar Budgetåret 1997143 Anslag A 1 Försvarsmakten.......................143 Inriktning av programmen........................144 Pris- och löneomräkning av anslaget A 1 Försvarsmakten155 Beställningsbemyndiganden för den militära delen av totalförsvaret 156 Anslag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser.........157 Anslag A 3 Ersättning för kroppsskador..........159 Det civila försvaret vissa utgångspunkter.......160 Anpassning......................................161 Inriktning......................................162 Civila internationella insatser.................166 Utbildningsfrågor...............................167 Funktionerna inom det civila försvaret............169 Civil ledning...................................169 Ordning och säkerhet m.m........................172 Utrikeshandel...................................173 Befolkningsskydd och räddningstjänst, m.m.......173 Psykologiskt försvar............................179 Socialförsäkring m.m............................182 Hälso- och sjukvård m.m.........................182 Postbefordran...................................183 Telekommunikationer.............................184 Transporter.....................................186 Finansiella tjänster............................187 Skatte- och uppbördsväsende.....................188 Livsmedelsförsörjning m.m.......................189 Arbetskraft.....................................190 Flyktingverksamhet..............................190 Landskaps- och fastighetsinformation............191 Energiförsörjning...............................192 Försörjning med industrivaror...................194 Personal..........................................197 Plikttjänstgöring...............................197 Övriga frågor rörande pliktpersonal.............205 Vid Försvarsmakten anställd personal............213 Materielförsörjning, forskning och försvarsindustri221 Verksamhetsområde C Kustbevakningen och vissa nämnder229 Kustbevakningen.................................229 Nämnder.........................................232 Statens haverikommission: Utredning av allvarliga olyckor233 Verksamhetsområde D Stödverksamhet..............234 Fortifikationsverket............................234 Försvarets materielverk.........................234 Totalförsvarets pliktverk.......................236 Försvarshögskolan...............................236 Försvarets radioanstalt.........................237 Försvarets forskningsanstalt....................238 Flygtekniska försöksantalten....................240 Frivilliga försvarsorganisationer...............241 Lagstiftning med anledning av Sveriges åtaganden enligt 1949 års Genèvekonventioner 243 Vissa Organisations- och styrningsfrågor..........248 Omstruktureringen inom Försvarsdepartementets område248 Styrning och uppföljning m.m. av Försvarsmakten, det civila försvaret samt av stödmyndigheterna 250 Anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1997254 Hemställan........................................255 Reservationer.......................................267 1. Moderata samlingspartiets försvarspolitik (reservation mom. 2, 11, 18, 21, 23, 24, 25, 26, 38, 42, 45, 46, 50 och 54) 267 2. Folkpartiet liberalernas försvarspolitik (reservation mom. 1, 6, 16, 19, 21, 23, 25, 46, 47, 48, 61, 64 och 86) 275 3. Vänsterpartiets försvarspolitik (reservation mom. 1, 11, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 28, 34, 36, 39, 40, 47, 51, 54, 66 och 68) 283 4. Miljöpartiets försvarspolitik (reservation mom. 1, 2, 11, 12, 16, 21, 23, 24, 36, 39, 40, 51, 54, 61, 64, 65, 66, 68, 70, 76 och 83) 288 5. Kristdemokraternas försvarspolitik (reservation mom. 11, 21, 24, 42 och 45) 303 6. Försvarsområden (mom. 17)......................309 7. Antalet ytstridsfartyg och ubåtar (mom. 22)....310 8. Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed (mom. 28)310 9. Försvarsmaktens organisation i Ljungbyhed (mom. 29)311 10. Försvarsmaktens organisation i Ängelholm (mom. 30)311 11. Försvarsmaktens organisation i Växjö, Kalmar och Jönköping (mom. 32) 312 12. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)312 13. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)313 14. Försvarsmaktens verksamhet i Karlsborg (mom. 35)313 15. Livgrenadjärbrigaden och försvarsområdet i Linköping (mom. 37)314 16. Försvarsmaktens organisation i Västerås, Uppsala i övrigt, Falun och Gävle (mom. 40) 314 17. Försvarsmaktens organisation i Söderhamn (mom. 41)315 18. Försvarsmaktens organisation i Umeå (mom. 43).315 19. Militär plikttjänstgöring (mom. 64)...........316 20. Civila beredskapsstyrkor (mom. 65)............316 21. Försvarets högskolor (mom. 74)................317 22. Materielförsörjning och försvarsindustri (mom. 75)317 Särskilda yttranden.................................318 1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997 (mom. 1)318 2. Uppgifter, helhetssyn och anpassning (mom. 15).319 3. Ledningssystemets utveckling (mom. 16).........319 4. Försvarsmaktens organisation i Ystad och Revingehed (mom. 28)320 5. Försvarsmaktens organisation i Västsverige (mom. 33)321 6. Verksamheten vid det internationella kommandot (mom. 51)321 7. Inriktningen av Försvarsmaktens program under budgetåret 1997 (mom. 58) 321 8. Inriktningen av Försvarsmaktens program under budgetåret 1997 (mom. 58) 322 9. Vissa frågor rörande räddningstjänsten i fred (mom. 62)322 10. Militär plikttjänstgöring (mom. 64)...........322 11. Inskrivning och avgångar (mom. 67)............323 12. Vapenfri tjänst (mom. 68).....................324 13. Anställd personal (mom. 73)...................324 14. Försvarets högskolor (mom. 74)................324 15. Kustbevakningen (mom. 77).....................325 16. Kustbevakningen (mom. 77).....................325 17. Försvarshögskolan (mom. 81)...................325 18. Försvarets radioanstalt (mom. 83).............326 Bilaga 1 Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 6327 Bilaga 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om höjd beredskap328 Bilaga 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar330 Bilaga 4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1989:100)333 Bilaga 5 Uppvaktningar med anledning av regeringens förslag till förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse 335 Bilaga 6 Skatteutskottets yttrande...........................336 Bilaga 7 Näringsutskottets yttrande..........................337 Bilaga 8 Arbetsmarknadsutskottets yttrande...................349 Bilaga 9 Seminarium Utfrågning...........................351 1 Inledning....................................352 2. Anförande av Gunnar Nordbeck jämte frågor....354 3. Anförande av Bengt Anderberg jämte frågor....358 4. Anförande av Nils Gyldén jämte frågor........363 5. Anförande av Bo Huldt jämte frågor...........368 6. Paneldiskussion med frågor från deltagarna...373 7. Avslutning394