Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen, m.m.
Betänkande 1994/95:NU21
Näringsutskottets betänkande
1994/95:NU21
Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen, m.m.
Innehåll
1994/95 NU21
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1994/95:118 om lagstiftning med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen, dels regeringens skrivelse 1994/95:116 om konvention om kärnsäkerhet, dels tre motioner som väckts med anledning av propositionen, dels en motion som väckts med anledning av skrivelsen, dels -- helt eller delvis -- sju motioner från allmänna motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i frågan om uranimport har inför utskottet lämnats av företrädare för Greenpeace Sverige.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker de förslag till lagändringar som framläggs i propositionen. Lagändringarna har sin grund i att Sverige genom medlemskapet i EU ansluter sig till den Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). I en reservation (m) avvisas regeringens förslag i ett avseende. Det gäller förslaget att införa en bestämmelse i den s.k. kärntekniklagen för att tillgodose de regler om försörjning med kärnbränsle som finns i Euratomfördraget.
Motionsyrkanden om avveckling av Euratom, om Sveriges agerande avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt och om EU:s fond för kärnkraftsutveckling avstyrks av utskottet med hänvisning till pågående diskussioner inom EU. Yrkandena följs upp i de två förstnämnda fallen i reservationer (c, v, mp) och i det tredje fallet i en reservation (mp). Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om införande av totalförbud mot slutförvaring av utländskt kärnbränsle i Sverige och om en allmän översyn av kravreglerna i kärntekniklagen. Dessa yrkanden får stöd i reservationer (mp).
I betänkandet behandlas också den konvention om kärnsäkerhet som Sverige undertecknade i september 1994 och som regeringen redogjort för i en skrivelse till riksdagen. I en reservation (mp) föreslås att riksdagen skall anmoda regeringen att verka för att vissa ändringar och klarlägganden beträffande konventionen kommer till stånd.
Slutligen avstyrker utskottet två motioner om reglering av svensk uranimport. Därvid anförs att Sverige i olika internationella sammanhang bör fortsätta att driva frågan om mer bindande miljökrav i samband med uranbrytning. I reservationer (c, v, kds; mp) förordas ytterligare åtgärder.
Propositionen
I proposition 1994/95:118 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220), 2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, 3. lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter.
Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, återges i bilaga.
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 1994/95:116 lämnas en redovisning av den konvention om kärnsäkerhet som Sverige undertecknade i september 1994.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av proposition 1994/95:118 är följande:
1994/95:N10 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget till ny 8 a § i kärntekniklagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:N11 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om närhetsprincipen och Euratom, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt bör verka för Euratoms avveckling.
1994/95:N12 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 5 a § kärntekniklagen att den även omfattar ett generellt förbud mot införande av utländskt kärnavfall i Sverige, 2. hos regeringen begär en översyn av kravreglerna i kärntekniklagen.
Den motion som väckts med anledning av skrivelse 1994/95:116 är
1994/95:N9 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör verka för att konventionen ändras så att begreppet olycka definieras tydligare och kravnivån på beslutsunderlag för tillstånd till kärnenergianläggningar höjs, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begreppet godtagna förfaringssätt vid drift, m.m. av kärnenergianläggning, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretessreglerna i konventionen om kärnsäkerhet.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1994/95:Jo685 av Yvonne Ruwaida (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 14. som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att EU:s fond för kärnkraftsutveckling avskaffas, i enlighet med vad i motionen anförts, 15. som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att EU:s fond för kärnkraftsutveckling inte får ökade utlåningsresurser, i enlighet med vad i motionen anförts.
1994/95:N422 av Dan Ericsson m.fl. (kds, c, v, mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den som importerar uran bör åläggas att öppet redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits och hanterats, 2. hos regeringen begär en utredning om uranimportens externa kostnader, samt om hur svensk kärnkraftsindustri kan täcka dessa kostnader.
1994/95:N423 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. hos regeringen begär lagförslag om ändring av kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen anförts, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ompröva den "realistiska" bedömningen och återkalla beslutet om utökning av utländskt kärnavfall,
1994/95:N430 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. hos regeringen begär en utredning om de ekologiska, ekonomiska och hälsomässiga effekter som drabbar de områden Sverige importerar uran ifrån, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avbryta all uranimport tills ovanstående utredning behandlats av riksdagen, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om världens energitillförsel av uran, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stoppa exploateringen av andra människor och natur.
1994/95:N434 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (42) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbeta in ett nytt kapitel i Maastrichtfördraget i enlighet med vad i motionen anförts.
1994/95:N446 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det svenska agerandet avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik.
1994/95:N450 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalförbud mot slutförvar av utländskt kärnbränsle i Sverige enligt vad i motionen anförts.
Utskottet
Sveriges agerande i EU, m.m.
I proposition 1994/95:118 framläggs förslag till lagstiftning med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) som en följd av det svenska medlemskapet i EU. Regeringen har tidigare i proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen föreslagit att Euratomfördraget och de rättsakter m.m. som beslutats med stöd av detta fördrag skall gälla i Sverige. I den sistnämnda propositionen lämnades en översiktlig redogörelse för innehållet i fördraget och rättsakterna.
Euratom är en av de tre ursprungliga Europeiska gemenskaperna; liksom Romfördraget undertecknades fördraget om Euratom år 1957. Euratoms ursprungliga uppgift enligt fördraget är att skapa erforderliga förutsättningar för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna och därigenom bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till en utveckling av förbindelserna med övriga länder.
Förhållandena är emellertid sedan länge helt annorlunda än de som gällde då Euratomfördraget undertecknades, konstateras det i propositionen. Detta har lett till att fördraget i väsentlig omfattning är föråldrat. Delar av fördraget tillämpas inte enligt sin lydelse utan enligt en successivt utvecklad praxis. Vissa avsnitt av fördraget behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella, sägs det i propositionen. Exempel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd samt kontrollen för att garantera att kärnmaterial inte används för andra ändamål än dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards).
Efter anslutningen till EU gäller Euratomfördraget i Sverige i enlighet med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Behovet av nationell lagstiftning som komplettering till Euratomfördraget bör enligt regeringen bedömas med utgångspunkt i hur fördraget har kommit att tillämpas i praktiken. Lagstiftning krävs därför bara i begränsad utsträckning, anser regeringen. Den svenska lagstiftning som berörs finns främst i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k. kärntekniklagen) och i strålskyddslagen (1988:220). Förslagen medför inte något behov av ökade resurser för de ansvariga myndigheterna, anförs det i propositionen.
I motion 1994/95:N11 (c), som väckts med anledning av propositionen, föreslås uttalanden av riksdagen dels beträffande närhetsprincipen och Euratom, dels om att Sverige aktivt bör verka för Euratoms avveckling. Euratomfördraget är föråldrat och otidsenligt, och Euratoms uppgifter kan mycket väl överlåtas till andra organ på såväl nationell som internationell nivå, anser motionären. Han menar att ett överlämnande av fördragets ansvarsområden till nationell nivå skulle stämma väl överens med den s.k. närhetsprincipen, vilken är inskriven i Romfördraget. Euratomfördragets roll inom EU överensstämmer vidare knappast med den svenska ambitionen att avveckla kärnkraften till år 2010, anför motionären.
Liknande synpunkter framförs av samme motionär i en motion, 1994/95:N446 (c), från allmänna motionstiden. Regeringen bör i EU föra fram och driva sådana krav -- politiska och organisatoriska -- att EU:s energi- och kärnkraftspolitik kommer i bättre samklang med den syn som ligger bakom de svenska besluten att avveckla kärnkraften, anser motionären. Han menar att regeringen i dessa frågor bör söka samverkan med andra likasinnade länder inom EU.
I partimotionen 1994/95:N434 (mp) föreslås att regeringen skall anmodas att verka för att ett nytt kapitel om energi förs in i Maastrichtfördraget. I förberedelserna inför 1996 års översyn av detta fördrag bör det uppdras åt en arbetsgrupp att ta fram ett nytt kapitel som behandlar avveckling av nuvarande icke förnybara energislag, skyddande av naturresurser, främjande av förnybara energislag både inom EU och i länder utanför EU samt satsning på energieffektivisering, föreslår motionärerna.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att EU:s fond för kärnkraftsutveckling bör avskaffas, anförs det i motion 1994/95:Jo685 (mp). Om detta inte är möjligt, bör Sverige utnyttja sin möjlighet att i EU:s ministerråd blockera beslut om att öka fondens medel för utlåning, föreslår motionären. Hon anser att fonden är ett exempel på Euratomfördragets förlegade innehåll.
Inom EU-parlamentets utskott för forskning, teknologisk utveckling och energi har, enligt vad utskottet erfarit, tagits fram ett förslag, en s.k. opinion, om en översyn av Euratomfördraget med syfte att införliva de delar av fördraget som är aktuella i ett särskilt kapitel om energi i ett reviderat Maastrichtfördrag. Detta förslag har, tillsammans med andra förslag från de olika utskotten, överlämnats till parlamentets institutionella utskott för att utgöra underlag för en samlad parlamentsresolution. Efter beslut i parlamentet avses resolutionen komma att överlämnas till den s.k. reflektionsgruppen som är tillsatt för att förbereda 1996 års regeringskonferens.
Regeringen har nyligen avlämnat en skrivelse till riksdagen om det svenska miljöarbetet i EU -- dess inriktning och genomförande (skr. 1994/95:167). I skrivelsen finns ett särskilt avsnitt om Euratomfördraget (s. 48). Där anges bl.a. att medlemskapet i EU inte påverkar de enskilda medlemsländernas kärnkraftspolitik. Vidare gäller att det är varje medlemslands ansvar att utforma sin egen politik beträffande den slutliga hanteringen av använt kärnbränsle. Sverige kommer således även fortsättningsvis att bedriva sin egen politik beträffande kärnkraften och hanteringen av kärnavfallet, sägs det. Jordbruksutskottet behandlar regeringens skrivelse under våren 1995 (bet. 1994/95:JoU23).
Den i motion 1994/95:Jo685 (mp) nämnda fonden för kärnkraftsutveckling regleras i Euratomfördraget. Att avskaffa fonden skulle således förutsätta att fördraget ändrades. Fondens medel har, enligt uppgift, under senare tid inte använts för det ursprungliga ändamålet. Ministerrådet fattade våren 1994 beslut om att medlen även skall kunna användas till investeringar i kärnsäkerhetshöjande åtgärder i Östeuropa.
Inom EG har vid flera tillfällen gjorts ansträngningar att formulera och införa en gemensam energipolitik. Inför regeringskonferensen i Maastricht år 1991 hade kommissionen utarbetat förslag om vissa riktlinjer för en gemensam energipolitik. Någon enighet i frågan om ett särskilt energiavsnitt i unionsavtalet kunde dock inte uppnås, och frågan sköts upp till regeringskonferensen år 1996. Inom EU:s institutioner pågår förberedelser för diskussionerna vid regeringskonferensen om ett eventuellt införlivande i Romfördraget av gemensamma regler för energiområdet. Som ett led i dessa förberedelser har kommissionen utarbetat en s.k. grönbok om en gemensam energipolitik, som nyligen varit föremål för remissbehandling i bl.a. Sverige.
Utskottet behandlar först frågan om en avveckling av Euratomfördraget, därefter den mer allmänna frågan om Sveriges agerande avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt och slutligen förslagen om EU:s fond för kärnkraftsutveckling.
När det gäller frågan om avveckling av Euratom noterar utskottet att det i både propositionen och motionerna konstateras att Euratomfördraget i stora delar är föråldrat. En praxis för tillämpningen har successivt utvecklats. Vissa delar -- t.ex. strålskydd och kontroller -- är dock fortfarande aktuella.
Av den tidigare redovisningen framgår att det pågår diskussioner inom EU om att slopa Euratomfördraget och i stället införa ett kapitel om energi i Maastrichtfördraget. Detta skulle kunna bli aktuellt i samband med den planerade regeringskonferensen år 1996.
Enligt utskottets mening är det en självklarhet att Sverige aktivt skall delta i de överväganden och diskussioner som pågår inom EU i den nu aktuella frågan. Något behov av ett uttalande av riksdagen rörande en avveckling av Euratomfördraget kan utskottet däremot inte se. Motion 1994/95:N11 (c) avstyrks sålunda i berörd del.
Beträffande den mer allmänna frågan om Sveriges agerande avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt, som tas upp i motionerna 1994/95:N11 (c), 1994/95:N446 (c) och 1994/95:N434 (mp), vill utskottet anföra följande.
Som tidigare nämnts pågår förberedelser för en diskussion om en gemensam energipolitik inom EU. Näringsutskottet har inhämtat uppgifter om den framlagda grönboken och avser att nära följa den fortsatta utvecklingen av denna fråga. Enligt utskottets uppfattning bör de nu aktuella motionsyrkandena inte föranleda något initiativ från riksdagens sida. De nämnda motionerna avstyrks sålunda i berörda delar.
När det slutligen gäller förslagen i motion 1994/95:Jo685 (mp) om EU:s fond för kärnkraftsutveckling vill utskottet anföra följande.
Att avskaffa fonden skulle, som tidigare redovisats, kräva en ändring av Euratomfördraget. Redan med hänvisning härtill anser utskottet att detta yrkande bör avslås av riksdagen. Beträffande det andra förslaget i motionen om att begränsa fondens medel noterar utskottet att, som nämnts, ministerrådet nyligen fattat beslut om att de berörda medlen också skall kunna användas till investeringar i kärnsäkerhetshöjande åtgärder i Östeuropa. Denna typ av insatser är, enligt utskottets mening, positiv ur miljösynpunkt.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1994/95:Jo685 (mp) i här aktuella delar.
Strålskydd och avfallstransporter
Regeringen föreslår ändringar i strålskyddslagen och kärntekniklagen samt i lagen (1991:341) om strategiska produkter för att uppfylla bestämmelserna i ett direktiv (92/3/Euratom) från år 1992 beträffande transporter av radioaktivt avfall. Strålskyddslagens tillämpningsområde föreslås bli utvidgat till att omfatta utförsel av radioaktiva ämnen. Tillståndsplikt införs för utförsel av radioaktivt avfall. I den föreslagna lagändringen anges vissa fall då tillstånd till utförsel inte får ges. Tillstånd skall få gälla i högst tre år. Samma regler skall tillämpas vid tillståndsprövning när det gäller utförsel av material som faller under kärntekniklagen och lagen om strategiska produkter. I övrigt föranleder inte Euratoms regler om strålskydd någon lagstiftning.
Utskottet tillstyrker de här redovisade lagförslagen.
Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall
Förbudet mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall i 5 a § kärntekniklagen skall enligt regeringens förslag utvidgas till att omfatta även mellanlagring.
Enligt den nämnda paragrafen är det förbjudet att utan tillstånd slutförvara utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall i Sverige. Detta förbud strider inte mot Euratomfördraget, sägs det i propositionen. Varje medlemsstat avgör vilken politik den skall föra när det gäller slutstegen i kärnbränslecykeln. Det svenska programmet för slutligt omhändertagande av det använda kärnbränslet utarbetas av reaktorinnehavarna och redovisas vart tredje år till regeringen enligt 12 § kärntekniklagen. Den tilltänkta metoden för omhändertagandet av kärnavfallet i Sverige är direktdeponering. Med denna metod kan slutstegen i kärnbränslecykeln sägas omfatta följande tre delar: mellanlagring av använt kärnbränsle, inkapsling samt slutförvaring genom deponering i ett djupförvar.
Att varje land skall ta fullt ansvar i alla led för det använda kärnbränsle och kärnavfall som uppkommer i landet har vid flera tillfällen slagits fast av riksdagen som en grundläggande princip, erinras det om i propositionen. Denna princip har kommit till uttryck i kärntekniklagen genom förbudet -- om det inte föreligger synnerliga skäl -- mot slutförvaring i Sverige av använt kärnbränsle och kärnavfall från en kärnteknisk anläggning i ett annat land.
Regeringen anser, som redan nämnts, att det svenska förbudet mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall bör utvidgas till att även omfatta mellanlagring av material med utländskt ursprung. Ett förbud mot mellanlagring strider inte mot Euratomfördraget eller mot andra EU-regler. Förbudet bör endast avse mellanlagring som sker i avvaktan på slutförvaring, anförs det.
I tre motioner förordas att det skall införas ett totalförbud mot slutförvar av utländskt kärnbränsle.
Den aktuella paragrafen i kärntekniklagen bör ändras så att den innebär ett generellt förbud mot införande av utländskt kärnavfall till Sverige, anförs det i motionerna 1994/95:N12 (mp) och 1994/95:N450 (mp). I annat fall, sägs det i den sistnämnda motionen, är det stor risk för att Sverige kan tvingas att ta emot kärnavfall från EU. Detta skulle också kunna bli aktuellt av kommersiella orsaker, hävdar motionärerna. De erinrar om det tillstånd som Studsvik AB erhöll av regeringen i december 1994 om slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och sekundäravfall från behandling av utländskt kärnavfall och riktar stark kritik mot detta beslut.
Med hänvisning till samma tillståndsbeslut hävdas i motion 1994/95:N423 (mp) att kärntekniklagen är juridiskt otillräcklig och att 5 § är en s.k. gummiparagraf. Motionärerna anser att kärntekniklagen måste ändras, så att det blir helt förbjudet att slutlagra utländskt kärnavfall i Sverige. I motionen refereras vidare till en skrivelse från Statens kärnkraftinspektion (SKI) till Folkkampanjen mot kärnkraft -- kärnvapen, i vilken SKI har bedömt Studsviks ansökan om slutförvaring av utländskt kärnavfall som "realistisk".
Riksdagen beslöt hösten 1992 -- på förslag av regeringen -- om ändring av kärntekniklagen med innebörd att ett förbud infördes mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall i Sverige genom en ny paragraf, 5 a § (prop. 1992/93:98, bet. NU11). Dock gäller som tidigare angivits att tillstånd till sådan slutförvaring får medges om det finns synnerliga skäl. I allmänmotiveringen (s. 29) och specialmotiveringen (s. 46) till regeringens förslag angavs motiven för utformningen av lagregeln samt varför det inte borde finnas något generellt importförbud. Utskottet erinrade i det nämnda betänkandet -- liksom regeringen i propositionen -- om att en grundläggande princip för Sveriges agerande på området är att varje land skall ta fullt ansvar för det kärnavfall som uppkommer i respektive land. Därmed följer att slutförvaring av kärnavfall från kärnteknisk verksamhet i utlandet inte skall förekomma i Sverige.
Utskottet instämde emellertid i regeringens uppfattning att det bör finnas en möjlighet, om det föreligger synnerliga skäl, att genom ett särskilt tillstånd medge undantag från förbudet. Med hänvisning till vad som sades i specialmotiveringen i den aktuella propositionen anförde utskottet att det i vissa fall kan visa sig lämpligast från säkerhets- och strålskyddssynpunkt att en liten mängd material slutförvaras i Sverige. Utskottet betonade dock det angelägna i att sådana tillstånd meddelas med stor restriktivitet.
Regeringen beslöt i december 1994 att bevilja Studsvik AB tillstånd att t.o.m. den 30 juni 1997, i anslutning till verksamheten enligt regeringstillstånd i oktober 1993 och maj 1994, i Sverige få slutförvara vissa specificerade mängder utländskt använt kärnbränsle och sekundäravfall från behandling av utländskt kärnavfall. Regeringen ansåg att det aktuella avfallet passar in i det svenska avfallssystemet och att den avfallsmängd som avses är utomordentligt liten i förhållande till den mängd kärnavfall som årligen kan komma att tillföras det svenska slutförvaret. Från säkerhets- och strålskyddssynpunkt är det lämpligast att sådana små mängder material slutförvaras i Sverige, anförde regeringen. Vikten av att ytterligare ansträngningar görs för att minska mängden utländskt material i svenska slutförvaringsanläggningar framhölls i regeringsbeslutet. Fortsatt tillstånd för slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall kommer därför att prövas med stor restriktivitet, meddelade regeringen.
SKI och Statens strålskyddsinstitut (SSI) hade tillstyrkt ansökan om tillstånd. I regeringsbeslutet angavs att Studsvik AB, vid varje tillfälle då kärnavfall och kärnbränsle från en kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land förs in i landet för behandling eller testning, skall anmäla till SKI om utländskt material enligt tillståndet planeras att slutförvaras i Sverige. SKI skall vid varje sådant tillfälle bedöma om det utländska använda kärnbränslet och kärnavfallet faller inom ramen för regeringens belut. Villkor som behövs för säkerheten eller med avseende på frågor som rör de förpliktelser som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med kärnämne beslutas av SKI. Villkor angående strålskyddet beslutas enligt strålskyddslagen av SSI.
Utskottet delar regeringens bedömning att det nuvarande förbudet mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall, enligt 5 a § kärntekniklagen, bör utvidgas till att omfatta även mellanlagring.
När det gäller förslagen i motionerna 1994/95:N12 (mp), 1994/95:N423 (mp) och 1994/95:N450 (mp) om att det bör införas ett totalförbud mot förvaring av utländskt kärnbränsle i Sverige vill utskottet hänvisa till vad som anfördes i propositionen och utskottsbetänkandet när beslutet om införande av den nya paragrafen i kärntekniklagen fattades hösten 1992. Som tidigare redovisats påpekade utskottet då att det i vissa fall kan visa sig lämpligast från säkerhets- och strålskyddssynpunkt att en liten mängd material från utlandet kan få slutförvaras i Sverige. Sådana undantag skall dock meddelas med stor restriktivitet. Utskottet står fast vid de ställningstaganden som gjordes hösten 1992 och avstyrker därmed de här aktuella motionerna i berörda delar.
Försörjning med kärnbränsle
I Euratomfördraget finns i kapitel 6 bestämmelser som syftar till att genom en gemensam försörjningspolitik tillförsäkra medlemsländerna lika tillgång till malmer, råmaterial och speciella klyvbara material (anrikat uran och plutonium). En särskild byrå -- Euratoms försörjningsbyrå (EFB) -- skall ha optionsrätt till sådana material som produceras inom medlemsländerna. Reglerna om gemenskapens optionsrätt till klyvbart material för att säkerställa försörjningen har aldrig kommit att tillämpas, påpekas det i propositionen. Det finns därför, enligt regeringens mening, inte något behov av någon allmän kompletterande lagstiftning med anledning av reglerna om optionsrätt och gemenskapens äganderätt.
Reglerna om försörjning med kärnbränsle faller egentligen utanför kärntekniklagens tillämpningsområde, konstaterar regeringen. Eftersom de transaktioner som omfattas av byråns verksamhet ändå är tillståndspliktiga enligt kärntekniklagen, anses den enklaste lösningen vara att anknyta till denna lag. Ett allmänt bemyndigande att meddela föreskrifter om tillämpning av Euratoms försörjningsregler synes inte behövligt, sägs det. I stället bör regeringen kunna föreskriva att tillstånd till kärnteknisk verksamhet skall förenas med sådana villkor som behövs för att de begränsade skyldigheter skall uppfyllas som följer av försörjningsreglerna. Det föreslås att bestämmelsen tas in som en ny 8 a § i kärntekniklagen.
Regeringens förslag avvisas i motion 1994/95:N10 (m).
Tillståndsgivningen för kärnteknisk verksamhet skulle med regeringens förslag komma att vara beroende av agerandet i en helt annan verksamhet som styrs av försörjningsreglerna i Euratomfördraget, anför motionärerna. Tillståndsgivningen för kärnteknisk verksamhet skulle därigenom komma att vila på en osäker grund. På energipolitikens område är det särskilt viktigt med tydliga spelregler och maximal trygghet för såväl producenter som konsumenter, anser motionärerna. De menar att det inte finns någon anledning att anknyta försörjningsreglerna i Euratomfördraget till tillståndsgivningen i kärntekniklagen. Fördraget omfattar inte kärnteknisk verksamhet, och kärntekniklagens tillämpningsområde innefattar inte försörjningsfrågorna. Euratom Safeguard Directorate (ESD) och Euratoms försörjningsbyrå utövar, enligt motionärerna, även tillsyn av företag och anläggningar som inte omfattas av kärntekniklagen. Exempel på sådan verksamhet är utarmat uran som används som balansvikt i flygplan och vid porslinstillverkning. Genom att anknyta till kärntekniklagen säkerställs inte att ESD kan utöva kontroll även inom dessa områden, sägs det. Reglerna i Euratomfördraget gäller som lag inom EU, varför nationell lagstiftning, enligt motionärerna, inte är nödvändig för att reglerna skall gälla också i Sverige. Lagstiftning som motsvarar förslaget till 8 a § kärntekniklagen saknar också därför motsvarighet i övriga EU-länder, hävdar motionärerna.
Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), Sydkraft AB och Vattenfall AB har vid remissbehandlingen av den promemoria (Ds 1994:124) som har legat till grund för propositionen framfört liknande synpunkter, nämligen att den föreslagna nya paragrafen kommer att leda till orimliga konsekvenser. Genom att knyta an regeln som ett villkor för tillstånd enligt kärntekniklagen skulle alla sådana tillstånd kunna komma att dras in, anför dessa remissinstanser. I propositionens specialmotivering (s. 27) anges emellertid beträffande 8 a § att brott mot villkor som uppställs i paragrafen inte kan läggas till grund för återkallelse av tillstånd enligt 15 § kärntekniklagen.
Som nämnts anförs i motionen att utarmat uran som används som balansvikt i flygplan och vid porslinstillverkning inte berörs av reglerna i kärntekniklagen. Även utarmat uran omfattas dock av bestämmelserna i kärntekniklagen. Enligt 1 c § i denna lag är hantering av kärnämne kärnteknisk verksamhet. I 2 § 2 a anges att uran är kärnämne. All hantering av uran är således kärnteknisk verksamhet, vilken regleras i kärntekniklagen. Statens kärnkraftinspektion utövar med stöd av 3 § kärnämneskontroll beträffande den aktuella hanteringen av utarmat uran.
Utskottet delar regeringens bedömning att det inte behövs någon mer omfattande lagstiftning med anledning av försörjningsreglerna i Euratomfördraget. Den modell som regeringen har valt och som innebär att en ny paragraf, 8 a, förs in i kärntekniklagen anser utskottet vara ett lämpligt sätt att åstadkomma den erforderliga anpassningen till Euratom på det aktuella området.
När det gäller farhågorna i den här aktuella motionen om att tillståndsgivningen skulle komma att vila på en osäker grund, vill utskottet hänvisa till det som sägs i propositionens specialmotivering. Som tidigare redovisats anges där uttryckligen att brott mot villkor som uppställs i paragrafen inte skall kunna läggas till grund för återkallelse av tillstånd.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna del och avstyrker motion 1994/95:N10 (m).
Säkerhetskontroll av klyvbart material
Euratomfördragets regler om säkerhetskontroll (safeguards) motsvaras av de svenska bestämmelserna i kärntekniklagen, påpekas det i propositionen. De föreskrifter som kan behövas kan beslutas med stöd av de bemyndiganden som redan finns i den lagen, anser regeringen. För att säkerställa att sanktioner enligt artikel 83 i Euratomfördraget kan genomföras och att uppgifter lämnas enligt reglerna om rapporteringskrav i en förordning från år 1976 (Euratom nr 3227/76) föreslår regeringen dock tillägg till 18 och 27 §§ kärntekniklagen.
Utskottet tillstyrker det här aktuella lagförslaget.
Kravreglerna i kärntekniklagen
Riksdagen bör anmoda regeringen att göra en översyn av kravreglerna i kärntekniklagen, anförs det i motion 1994/95:N12 (mp). Kravnivån i denna lag måste vara minst lika hög som i miljöskyddslagen (1969:387), anser motionären.
I kärntekniklagen anges de olika krav som ställs på en reaktorinnehavare. Enligt 10 § skall den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet svara för att de åtgärder vidtas som behövs för att upprätthålla säkerheten, för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt, för att på ett säkert sätt avveckla och riva anläggningar i vilka verksamheten inte längre skall bedrivas.
Säkerhetskraven vid verksamhet på kärnenergiområdet är, enligt vad som sades i den proposition som låg till grund för beslutet om lagen (prop. 1983/84:60), inriktade på att förebygga radiologisk olycka som kan uppkomma genom fel vid konstruktion, utförande eller drift. Till detta säkerhetskrav hänförs även åtgärder för skydd av anläggningar och transporter, fysiskt skydd samt säkerställande av kärnenergins fredliga användning vid innehav, import eller export av kärnämne och använt kärnbränsle. En tillståndsinnehavare skall svara för att alla de åtgärder vidtas som, med hänsyn till verksamhetens art och de förhållanden under vilka den bedrivs, krävs för att upprätthålla säkerheten.
Enligt lagen skall vidare varje reaktorinnehavare upprätta eller låta upprätta ett program för den allsidiga forsknings- och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder som behövs för att det kärnavfall som uppkommer i verksamheten skall kunna hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och för att anläggningen skall kunna avvecklas och rivas på ett säkert sätt.
Säkerheten vid de svenska kärnkraftverken och övriga kärntekniska anläggningar övervakas av Statens kärnkraftinspektion (SKI). Den grundläggande förutsättningen för SKI:s verksamhet är att de som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet också har det fulla och odelade ansvaret för säkerheten. SKI skall övervaka hur tillståndsinnehavarna lever upp till detta ansvar genom att skapa sig en egen välgrundad bild av säkerhetsläget vid anläggningarna och av kvaliteten i tillståndsinnehavarnas säkerhetsarbete.
Statens strålskyddsinstitut övervakar strålskyddet vid de kärntekniska anläggningarna och kontrollerar att utsläpp till luft och vatten under normaldrift hålls inom fastställda gränser.
Enligt Miljödepartementets bedömning är de krav som enligt kärntekniklagen ställs på den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet mycket höga. Detta gäller också i jämförelse med annan miljölagstiftning.
Utskottet anser att mycket höga krav måste ställas på den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet. Kärntekniklagen har ett sådant innehåll och en sådan utformning som överensstämmer med denna ståndpunkt. Något behov av en allmän översyn av kravreglerna i lagen kan utskottet inte se. I motion 1994/95:N12 (mp) utvecklas inte heller någon argumentering för den begärda översynen. Motionen i berörd del avstyrks av utskottet.
Konvention om kärnsäkerhet
I regeringens skrivelse 1994/95:116 ges en redovisning av den konvention om kärnsäkerhet som Sverige undertecknade vid det internationella atomenergiorganet i Wien, IAEA, i september 1994.
Konventionen omfattar kärntekniska anläggningar med begränsning till landbaserade civila kärnkraftverk. Syftet med konventionen är att den skall utgöra en mekanism för de anslutna parterna att kontinuerligt förbättra säkerheten vid kärnkraftverken. Målen för konventionen är enligt artikel 1 att uppnå och vidmakthålla en hög nivå av kärnsäkerhet över hela världen, att upprätthålla och vidmakthålla effektivt skydd i kärnenergianläggningar mot möjliga strålningsfaror samt att förhindra olyckor med skadliga strålningsverkningar och att begränsa sådana verkningar om de skulle inträffa.
Konventionen innehåller bl.a. ett krav på att de anslutande parterna skall etablera och vidmakthålla ett system med lagar och bestämmelser för hur säkerheten vid de kärntekniska anläggningarna skall styras. Det åligger varje ansluten part att rapportera till övriga parter om hur man uppfyller de förpliktelser som angivits i konventionen samt de åtgärder som vidtagits för att förbättra säkerheten. Rapporteringen skall ske ungefär vart tredje år. Konventionen förutsätter vidare att ett sekretariat tillskapas. IAEA har påtagit sig denna roll.
Den kärnsäkerhetskonvention som nu öppnats för anslutning får ses som ett viktigt framsteg, sägs det i skrivelsen. Regeringen gör bedömningen att såväl det svenska säkerhetstänkandet som det säkerhetsarbete som för närvarande bedrivs av anläggningsinnehavarna och av de berörda myndigheterna är i överensstämmelse med konventionens krav. Det föreligger således inget behov av ändringar i den svenska lagstiftningen eller i det reella säkerhetsarbetet för att Sverige skall kunna tillträda konventionen, anser regeringen. Det uppstår därför inte heller några ökade kostnader för det svenska kärnsäkerhetsarbetet.
Regeringen avser att besluta om en svensk ratificering under våren 1995. Konventionen beräknas kunna träda i kraft under år 1996.
Regeringen bör verka för att konventionen ändras så att begreppet olycka definieras tydligare och kravnivån på beslutsunderlag för tillstånd till kärnenergianläggningar höjs, anförs det i motion 1994/95:N9 (mp). Vidare begärs i motionen klargörande av begreppet godtagna förfaringssätt vid drift m.m. av kärnenergianläggningar, som förekommer i konventionen, och ett klarläggande av innebörden av sekretessreglerna i konventionen.
Det är oklart vad som i konventionen avses med begreppet olycka, hävdas det i motionen. Med hänsyn till att detta begrepp har ifrågasatts i svensk rätt är det angeläget att eftersträva en klarare skrivning än vad konventionen erbjuder, anför motionären. Hon anser därutöver att kravnivån på det beslutsunderlag som skall finnas inför ett tillstånd till kärnenergianläggning är alltför låg. Regeringen bör återkomma med förslag till lag med högre kravnivå, föreslår motionären. Hon erinrar vidare om att det i artikel 19 i konventionen anges att drift, underhåll, inspektion och provning av en kärnenergianläggning skall utföras i överensstämmelse med godtagna förfaringssätt. Det framgår dock inte vad som avses med begreppet "godtagna förfaringssätt", menar motionären. Slutligen anser hon att sekretessreglerna i konventionen inte är förenliga med svensk rätt. Det framgår inte var gränsen skall gå mellan skydd av uppgifter och allmänhetens insyn, sägs det i motionen.
En entydig definition av begreppet olycka föreligger inte, enligt uppgift från Miljödepartementet. Internationellt -- framför allt inom IAEA:s ram -- har begreppet kärnenergiolycka definierats utifrån den aktuella händelsen, kopplad till dess konsekvenser. En internationell s.k. händelseskala, bestående av sju nivåer -- International Nuclear Event Scale (INES) -- har antagits. INES-skalan används sedan ett par år för att definiera graden av allvar i anslutning till en händelse. De lägsta stegen, 0--3, betraktas som olika grader av händelser, medan stegen 4--7 klassificeras som olyckor. De internationellt accepterade definitioner som ligger till grund för INES-skalan utgör också grund för olycksbegreppet i konventionen.
Beträffande begreppet "godtagna förfaringssätt" som berörs i det andra yrkandet i motionen bör, enligt Miljödepartementet, beaktas att den här typen av konventioner får ses som en kompromiss mellan de inblandade parternas prioriteringar. Konventionens främsta syfte är att förbättra säkerheten i verksamheter som karakteriseras av nationell suveränitet, nationellt ansvar och nationell lagstiftning. Begreppet "godtagna förfaringssätt" bör ses i relation till de olika förutsättningar som ryms inom de enskilda ländernas infrastruktur, lagstiftning och valda tekniska lösningar. Konventionens syfte är härvidlag att åstadkomma en större harmonisering av ländernas individuella säkerhetsarbete i riktning mot internationellt accepterade säkerhetsriktlinjer och att arbeta för en höjning av säkerhetsnivåerna i alla länder men främst i de länder som släpar efter i detta avseende.
Sekretessreglerna i konventionen -- som tas upp i det tredje yrkandet i motionen -- är, enligt Miljödepartementet, inte helt i överensstämmelse med svensk sekretesslagstiftning. Även på denna punkt bör konventionens formulering ses som resultatet av en kompromiss mellan de olika parternas prioriteringar. Den svenska traditionen att visa största möjliga öppenhet, framför allt när det gäller kärnkraften, har hittills inte anammats av andra länder med kärnkraftsproduktion. Det bör noteras att den nuvarande svenska sekretesslagstiftningen självfallet fortsätter att gälla i Sverige.
Utskottet anser att det är bra att en konvention om kärnsäkerhet nu öppnats för anslutning. Sverige har sedan länge varit aktivt engagerat i det internationella arbetet med att förstärka säkerheten i den kärntekniska verksamheten. Enligt utskottets mening har konventionen främst betydelse för att säkerhetstänkandet kan förbättras i sådana länder, som ännu inte har kommit så långt i detta avseende.
De synpunkter som framförs i motion 1994/95:N9 (mp) och som alla rör önskemål om högre krav och ytterligare preciseringar i konventionens texter anser utskottet inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Som tidigare redovisats måste man beakta att den här typen av konventioner framkommer som ett resultat av kompromisser mellan olika länder. Det viktiga är därvid att en höjning av säkerhetsnivån åstadkoms i de länder som ligger efter på detta område. Med det anförda avstyrker utskottet den nämnda motionen. Regeringens skrivelse bör läggas till handlingarna utan ytterligare åtgärd.
Uranimport m.m.
Frågan om den svenska uranimporten tas upp i två motioner, 1994/95:N422 (kds, c, v, mp) och 1994/95:N430 (mp).
I den förstnämnda motionen föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande om att den som importerar uran skall åläggas att öppet redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits och hanterats. Vidare begär motionärerna en utredning om uranimportens externa kostnader och om hur svensk kärnkraftsindustri skall kunna täcka dessa kostnader. En anledning till det svenska, låga elpriset kan vara att en del av kostnaderna för svensk elproduktion betalas av befolkningen i andra länder, menar motionärerna. De hänvisar till uppgifter som tyder på att speciellt den ryska uranhanteringen medför oacceptabla miljö- och hälsokonsekvenser. Det krävs för närvarande ingen redovisning, från den som importerar kärnbränsle, av formerna för uranbrytningen och vilka miljö- och hälsokonsekvenser denna brytning har förorsakat, sägs det. Det är dessutom ofta svårt för myndigheter eller allmänheten att få upplysningar om var uranet har brutits. Denna situation gör det omöjligt att bedöma kärnbränslets externa kostnader, anför motionärerna och menar att dessa kostnader får betalas av befolkningen i uranbrytningsområden i andra länder i form av försämrad hälsa och livsmiljö. Sverige har, heter det vidare, en moralisk skyldighet att se till att inte skador av denna typ uppstår i andra länder på grund av verksamheter som initierats av aktörer i Sverige.
Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utreda de ekologiska, ekonomiska och hälsomässiga effekter som drabbar de områden som Sverige importerar uran ifrån, anförs det i motion 1994/95:N430 (mp). I avvaktan på denna utredning bör all svensk uranimport avbrytas, anser motionärerna. De föreslår vidare riksdagsuttalanden avseende redovisningen av energitillförseln av uran och om att Sveriges exploatering av befolkning och natur i andra länder skall stoppas. Det uran som Sverige importerar bryts på orter som är hårt drabbade av den radioaktiva hanteringen, anför motionärerna. Sverige utnyttjar urbefolkningar eller förtryckta folk för att förse sig med uran, sägs det.
Den svenska uranimporten uppgick till ca 1 200 ton år 1993 för att sedan öka till ca 2 100 ton året därpå. Den största delen kom från OSS-länder -- 46 % resp. 71 %. Canada svarade för 27 % resp. 16 %. Motsvarande andelar var för Australien 27 % resp. 13 %. Den kraftiga ökningen av uranimporten från OSS-länder mellan åren 1993 och 1994 sammanhänger med Sveriges medlemskap i EU. Inom EU pågår nämligen diskussioner om att tillämpa kvantitativa begränsningar avseende uranimport från tredje land, dvs. i praktiken OSS-länderna.
Miljöminister Anna Lindh har under innevarande riksmöte vid tre tillfällen besvarat frågor i riksdagen om uranbrytning i Ryssland och om importen av uran. Vid det första tillfället, i december 1994, hade Dan Ericsson (kds) frågat vilka åtgärder regeringen ämnade vidta för att bistå Ryssland i arbetet med att minska effekterna av de miljö- och hälsoskador som uppstått på grund av uranbrytningen. Statsrådet uttryckte i sitt svar (prot. 1994/95:36) att det är oacceptabelt att sådana hälso- och miljöförhållanden som rapporterats i olika medier skall få förekomma. Hennes uppfattning var att svenska kraftföretag noga bör ta reda på under vilka förhållanden som uranet produceras. Hon meddelade att Sverige i arbetsgrupper i IAEA och OECD börjat driva frågan om mer bindande miljökrav i samband med uranbrytning och att dessa strävanden skulle intensifieras. Vidare påpekades att Miljödepartementet undersökte möjligheterna att ställa krav på de svenska kärnkraftverken när det gäller inköp av uran.
I februari 1995 besvarade miljöministern en ny fråga av Dan Ericsson (kds) om vad som hade hänt när det gäller undersökningen av svenska kärnkraftverks inköp av uran. I sitt svar (prot. 1994/95:60) meddelade statsrådet att departementets undersökning hade visat att det på sikt inte skulle vara omöjligt att införa krav på företagen att i förväg förvissa sig om att verksamheten hos en avsedd leverantör bl.a. uppfyller internationellt accepterade riktlinjer beträffande strålskydd, arbetarskydd och miljöskydd. En förutsättning för detta angavs dock vara att sådana krav får en bred internationell uppslutning och acceptans. Miljöministern nämnde samtidigt att de svenska kärnkraftsföretagen hade informerat om att de gemensamt bestämt sig för att i nya upphandlingskontrakt införa krav på att internationella riktlinjer beträffande strålskydd och miljö uppfylls hos gruvföretag och leverantörer. Vidare meddelades att Sverige internationellt kommer att fortsätta att driva frågan om mer bindande miljökrav i samband med uranbrytning, bl.a. inom IAEA och OECD.
I mars 1995 besvarade miljöministern en fråga av Ragnhild Pohanka (mp) om regeringen ämnar studera vilka effekter uranbrytningen har för förhållandena för människor och natur i Krasnokamensk i Ryssland. Statsrådet påpekade (prot. 1994/95:80) att Statens strålskyddsinstitut planerar att i maj 1995 besöka urangruvan i Krasnokamensk. Därvid avser SSI att -- i samarbete med de svenska kraftföretagen -- diskutera frågor om arbetarskydd, avfallshantering och miljökonsekvenser med lokala och regionala myndigheter samt med ansvariga centrala myndigheter i Moskva. SSI kommer efter resan att lämna en rapport till Miljödepartementet.
Beträffande yrkandet i motion 1994/95:N422 (kds, c, v, mp) om en utredning om uranimportens externa kostnader kan noteras att det i Energikommissionens (N 1994:04) uppgifter ingår bl.a. att analysera de kostnader som kärnkraften medför.
Utskottet anser att Sverige i olika internationella sammanhang, främst IAEA och OECD, bör fortsätta att aktivt driva frågan om mer bindande miljökrav i samband med uranbrytning. Detta är, som tidigare redovisats, också den linje som miljöminister Anna Lindh nyligen har förordat i riksdagen.
Enligt utskottets mening skulle ett uttalande av riksdagen i frågan inte innebära någon förändring av sakläget. Som nämnts planeras en resa -- i samarbete mellan SSI och de svenska kraftföretagen -- till den aktuella gruvan i Krasnokamensk. Avrapportering kommer att ske till Miljödepartementet.
Med det anförda avstyrker utskottet de båda motionerna 1994/95:N422 (kds, c, v, mp) och 1994/95:N430 (mp), den senare såvitt här är i fråga.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avveckling av Euratom att riksdagen avslår motion 1994/95:N11 yrkande 2, res. 1 (c, v, mp)
2. beträffande Sveriges agerande avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N11 yrkande 1, 1994/95:N434 yrkande 42 och 1994/95:N446, res. 2 (c, v, mp)
3. beträffande EU:s fond för kärnkraftsutveckling att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo685 yrkandena 14 och 15, res. 3 (mp)
4. beträffande strålskydd och avfallstransporter att riksdagen antar de i proposition 1994/95:118 framlagda förslagen till a) lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220), b) lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet såvitt avser 5 a § tredje stycket, c) lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter,
5. beträffande förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N12 yrkande 1, 1994/95:N423 yrkandena 2 och 10 och 1994/95:N450 yrkande 1 antar det i proposition 1994/95:118 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet såvitt avser 5 a § i övrigt, res. 4 (mp)
6. beträffande försörjning med kärnbränsle att riksdagen med avslag på motion 1994/95:N10 antar det i proposition 1994/95:118 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet såvitt avser 8 a §, res. 5 (m)
7. beträffande säkerhetskontroll av klyvbart material att riksdagen antar det i proposition 1994/95:118 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under momenten 4--6,
8. beträffande kravreglerna i kärntekniklagen att riksdagen avslår motion 1994/95:N12 yrkande 2, res. 6 (mp)
9. beträffande konvention om kärnsäkerhet att riksdagen a) lägger regeringens skrivelse 1994/95:116 till handlingarna, b) avslår motion 1994/95:N9, res. 7 (mp)
10. beträffande uranimport m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N422 och 1994/95:N430 yrkandena 1, 2, 6 och 7. res. 8 (c, v, kds) res. 9 (mp)
Stockholm den 9 maj 1995
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck (s), Lars G Linder (s), Sten Tolgfors (m), Kerstin Warnerbring (c), Eva Flyborg (fp) och Torsten Gavelin (fp).
Reservationer
1. Avveckling av Euratom (mom. 1)
Lennart Beijer (v), Eva Goës (mp) och Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "När det" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Som konstateras i både propositionen och motionerna är Euratomfördraget i stora delar föråldrat. Fördragets roll inom EU stämmer -- som anförs i motion 1994/95:N11 (c) -- knappast överens med den svenska ambitionen att avveckla den svenska kärnkraften till år 2010. Sverige bör därför, enligt utskottets mening, aktivt verka för att fördraget avvecklas i sin helhet.
Det pågår visserligen, som tidigare redovisats, diskussioner inom EU om att slopa Euratomfördraget och i stället införa ett kapitel om energi i Maastrichtfördraget. Enligt utskottets bedömning skulle dock ett uttalande av riksdagen om att Sverige aktivt skall verka för Euratoms avveckling innebära ett verkningsfullt bidrag härvidlag. Riksdagen bör sålunda göra ett sådant uttalande. Utskottet tillstyrker därmed motion 1994/95:N11 (c) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avveckling av Euratom att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N11 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Sveriges agerande avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt (mom. 2)
Lennart Beijer (v), Eva Goës (mp) och Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Som tidigare" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1994/95:N11 (c), 1994/95:N446 (c) och 1994/95:N434 (mp), att Sverige aktivt bör verka för att EU:s energi- och kärnkraftspolitik får en utformning som står i överensstämmelse med de svenska besluten på området. Denna politik bör inriktas på avveckling av de icke förnybara energislagen, på skyddande av naturresurser, på främjande av förnybara energislag inom EU och också i länder utanför EU samt på energieffektiviseringsåtgärder. Regeringen bör därvid söka samverkan med andra likasinnade länder. Vidare bör regeringen verka för att Euratomfördragets ansvarsområden överlämnas till nationell nivå. Detta står i överensstämmelse med den s.k. närhetsprincipen i Romfördraget.
Riksdagen bör sålunda göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda i berörda delar; de tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande Sveriges agerande avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N11 yrkande 1, 1994/95:N434 yrkande 42 och 1994/95:N446 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. EU:s fond för kärnkraftsutveckling (mom. 3)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Att avskaffa" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1994/95:Jo685 (mp) är Euratom och Europeiska Kol- och Stålgemenskapen miljömässigt helt förlegade. Ett exempel på detta är EU:s fond för utlåning av medel till projekt inom kärnkrafts- och kärnbränsleområdena. Denna fond bör, enligt utskottets mening, snarast avskaffas. I avvaktan på att så sker bör Sverige utnyttja den möjlighet som finns att i ministerrådet blockera beslut om utökning av fondens medel för utlåning.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad utskottet anfört. Utskottet tillstyrker därmed den här aktuella motionen i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande EU:s fond för kärnkraftsutveckling att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Jo685 yrkandena 14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall (mom. 5)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "Utskottet delar" och slutar på s. 10 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1994/95:N12 (mp), 1994/95:N423 (mp) och 1994/95:N450 (mp), att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram lagförslag om totalförbud mot slutförvar av utländskt kärnbränsle i Sverige. Med ett sådant totalförbud skulle den slutförvaring av utländskt kärnavfall som Studsvik AB nyligen fått regeringens tillstånd till inte varit möjlig. Utan ett totalförbud är det vidare, enligt utskottets mening, risk för att Sverige kan tvingas att ta emot kärnavfall från EU. Med det sagda tillstyrker utskottet de nämnda motionerna i berörda delar.
Regeringens förslag om att utvidga det nuvarande förbudet mot slutförvaring till att även omfatta mellanlagring tillstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N12 yrkande 1, 1994/95:N423 yrkandena 2 och 10 och 1994/95:N450 yrkande 1 dels antar det i proposition 1994/95:118 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet såvitt avser 5 a § i övrigt, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Försörjning med kärnbränsle (mom. 6)
Chris Heister, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion 1994/95:N10 (m)" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N10 (m) anser utskottet att den föreslagna nya paragrafen, 8 a, i kärntekniklagen är onödig. Eftersom de aktuella reglerna i Euratomfördraget är av överstatlig karaktär gäller de som lag inom EU. Det erfordras således ingen nationell lagstiftning för att reglerna skall gälla i Sverige. Utskottet noterar härvid att lagstiftning motsvarande den föreslagna paragrafen inte finns i flertalet andra EU-länder.
Utskottet anser dessutom att den lagtekniska lösning som regeringen valt är mindre lyckad. Regler om försörjning hör, enligt utskottets mening, inte hemma i en lag som har säkerhet som syfte.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i berörd del och tillstyrker motion 1994/95:N10 (m).
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande försörjning med kärnbränsle att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N10 avslår det i proposition 1994/95:118 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet såvitt avser 8 a §.
6. Kravreglerna i kärntekniklagen (mom. 8)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "Utskottet anser" och slutar på s. 13 med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N12 (mp), begära att regeringen låter göra en översyn av kravreglerna i kärntekniklagen. Syftet med en sådan översyn skall vara att kravnivån i denna lag skall vara minst lika hög som i miljöskyddslagen. Med det anförda tillstyrker utskottet den här aktuella motionen i berörd del.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kravreglerna i kärntekniklagen att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N12 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Konvention om kärnsäkerhet (mom. 9)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med "Utskottet anser" och slutar på s. 15 med "ytterligare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är bra att en konvention om kärnsäkerhet nu öppnats för anslutning. Enligt utskottets mening -- och i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N9 (mp) -- bör dock riksdagen anmoda regeringen att verka för att följande ändringar och klarlägganden kommer till stånd.
För det första bör begreppet olycka få en tydligare definition i konventionen. Kravnivån på beslutsunderlag för tillstånd att driva en kärnkraftsanläggning är härutöver enligt utskottets mening alltför lågt ställd i konventionen. Vidare måste klarläggas vad som avses med uttrycket "godtagna förfaringssätt" i konventionens artikel 19. I denna artikel anges att drift, underhåll, inspektion och provning av en kärnenergianläggning skall utföras i överensstämmelse med godtagna förfaringssätt, utan att detta uttryck definieras. Slutligen måste det, enligt utskottets mening, göras en precisering av sekretessreglerna i konventionen. Enligt nuvarande formulering framgår inte var gränsen går mellan skydd av uppgifter och allmänhetens insyn.
Med beslut av riksdagen av den innebörd som utskottet angett blir motion 1994/95:N9 (mp) helt tillgodosedd; den tillstyrks sålunda. Med det sagda kan regeringens skrivelse läggas till handlingarna utan ytterligare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande konvention om kärnsäkerhet att riksdagen a) (= utskottet), b) med bifall till motion 1994/95:N9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Uranimport m.m. (mom. 10)
Lennart Beijer (v), Göran Hägglund (kds) och Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion 1994/95:N422 (kds, c, v, mp) om att Sverige har en moralisk skyldighet att tillse att inte skador av den typ som här är aktuella uppstår i andra länder på grund av verksamheter som bedrivs i Sverige. Det går inte att utesluta att en anledning till det svenska, låga elpriset kan vara att en del av kostnaderna för svensk elproduktion betalas av befolkningen i andra länder.
Som anförs i motionen bör riksdagen anmoda regeringen att tillse att bestämmelser införs som innebär att den som importerar uran åläggs att öppet redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits och hanterats. Några sådana bestämmelser finns inte för närvarande. Genom en sådan redovisning skulle det vara möjligt att få en uppfattning om kärnbränslets externa kostnader. Regeringen bör låta genomföra en utredning om den svenska uranimportens externa kostnader och om hur den svenska kärnkraftsindustrin skall kunna täcka dessa kostnader.
Med beslut av riksdagen av den innebörd som utskottet förordar blir den nämnda motionen helt tillgodosedd; den tillstyrks. I den andra här aktuella motionen, 1994/95:N430 (mp), berörs likartade frågor. De yrkanden som framställs kan utskottet dock inte ställa sig bakom -- de avstyrks alltså.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande uranimport m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N422 och med avslag på motion 1994/95:N430 yrkandena 1, 2, 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Uranimport m.m. (mom. 10)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N430 (mp), att det är moraliskt förkastligt att Sverige, på det sätt som sker, utnyttjar befolkningen i andra länder för att förse sig med uran. Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utreda de ekologiska, ekonomiska och hälsomässiga effekter som drabbar de områden Sverige importerar uran ifrån. I avvaktan på en sådan utredning bör riksdagen anmoda regeringen att lägga fram förslag om förbud mot all uranimport.
Enligt utskottets mening finns det vidare anledning att se över den svenska redovisningen av energitillförseln från kärnkraften. Som underlag för uttag av en uranskatt erfordras en annan redovisning.
Med ett uttalande av riksdagen av det slag som utskottet här förordar blir den nämnda motionen helt tillgodosedd och tillstyrks sålunda i berörda delar. Det sagda ligger också helt i linje med vad som anförs i motion 1994/95:N422 (kds, c, v, mp).
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande uranimport m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N422 och 1994/95:N430 yrkandena 1, 2, 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
Bilaga
1 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Skrivelsen2
Motionerna2
Utskottet4 Sveriges agerande i EU, m.m4 Strålskydd och avfallstransporter7 Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall7 Försörjning med kärnbränsle10 Säkerhetskontroll av klyvbart material11 Kravreglerna i kärntekniklagen12 Konvention om kärnsäkerhet13 Uranimport m.m.15 Hemställan17
Reservationer 1. Avveckling av Euratom (c, v, mp)18 2. Sveriges agerande avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt (c, v, mp)19 3. EU:s fond för kärnkraftsutveckling (mp)20 4. Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall (mp)20 5. Försörjning med kärnbränsle (m)21 6. Kravreglerna i kärntekniklagen (mp)21 7. Konvention om kärnsäkerhet (mp)22 8. Uranimport m.m. (c, v, kds)22 9. Uranimport m.m. (mp)23
Bilaga Regeringens lagförslag24