Sverige och EG
Betänkande 1992/93:UU20
Utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU20
Sverige och EG
Innehåll
1992/93 UU20
Ärendet
I detta betänkande behandlas ett antal motioner från allmänna motionstiden 1992/93 angående Sveriges förhållande till den västeuropeiska integrationsprocessen och EG. Betänkandet är uppdelat i två kapitel. Det första kapitlet behandlar övergripande frågor rörande Sveriges förhållande till EG. I det andra kapitlet, som är indelat i flera avsnitt, behandlas frågor inom olika ämnesområden som aktualiserats i motionerna. Varje kapitel resp. avsnitt inleds med en sammanfattning av de aktuella motionsyrkandena. Därefter följer utskottets överväganden. Till betänkandet har fogats två reservationer, ett särskilt yttrande samt meningsyttring från Vänsterpartiets suppleant. Som bilaga återges det svenska anförandet vid inledandet av förhandlingarna om medlemskap i EG i Bryssel den 1 februari 1993.
Motionerna
1992/93:U233 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fasthållande vid riksdagens beslut rörande u-landshandel och bistånd i medlemskapsförhandlingarna med EG,
1992/93:U262 av Carl B Hamilton och Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för ett ökat samarbete med länderna i Baltikum, Central- och Östeuropa, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för ökad öppenhet för import från Östeuropa, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för ökad frihandel med tredje världen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att Sverige undantas från EG:s restriktioner på tekoimport från u-länder och Östeuropa, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för en samordning av flyktingpolitiken i liberal riktning, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att internationellt stöd bör riktas till stater som tar emot flyktingar från sina närområden.
1992/93:U408 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen på ett aktivare sätt bör integrera den svenska säkerhets- och försvarspolitiken i den europeiska gemenskapen -- EG/EU,
1992/93:U501 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bibehålla grunderna för den svenska handikappolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen att aktivt driva frågor av betydelse för funktionshindrade i förhandlingsarbetet med EG, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att informationen om det europeiska integrationsarbetet också görs tillgänglig för funktionshindrade.
1992/93:U502 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det internationella arbetet kring alkoholpolitiska frågor.
1992/93:U503 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EG och alkoholpolitiken.
1992/93:U504 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska regionalpolitiken vid förhandlingarna om ett svenskt EG-medlemskap.
1992/93:U505 av Jan-Olof Franzén och Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalt stöd.
1992/93:U506 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den redan under förhandlingsskedet om medlemskap i EG bör verka för att Gemenskapen blir bättre rustad att föra en samordnad och aktiv konjunkturpolitik i syfte att hålla arbetslösheten nere, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör ta initiativ till en omfattande och fördjupad diskussion inom det integrerade Europa om arbetslivets roll och om hur den europeiska arbetsmarknaden skall utformas för att medborgarna i framtiden skall kunna finna arbete i den utsträckning de önskar.
1992/93:U507 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att UD vid fortsatta EG-förhandlingar får i uppdrag att verka för att vid offentlig upphandling ett pris (miljökonstant) även sätts på transportarbetet.
1992/93:U508 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid förhandlingar inför ett EG-medlemskap, Sveriges alkoholpolitik bör påpekas som ett fungerande medel ur folkhälsosynpunkt.
1992/93:U509 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandlingarna om medlemskap i EG/EU, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vetenskaplig medling vid tillsättandet av utredningarna om konsekvenserna av medlemskap eller ej i EG/EU.
1992/93:U510 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att närhetsprincipen skall hävdas även för Sveriges del inom EG.
1992/93:U511 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att Öresundsregionen vid ett svenskt medlemskap i EG betraktas som yttre gräns.
1992/93:U513 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att Sverige i samband med medlemskapsförhandlingen med EG aktivt bevakar narkotikafrågan, 2. att riksdagen hos regeringen begär att den verkar för att samtliga medlemsländer i EFTA och EG tillträder samtliga Förenta nationernas narkotikakonventioner.
1992/93:U514 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör delta i de gemensamma studie- och utbytesprogrammen för ungdomar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt att subsidiaritetsprincipen bör gälla beträffande avvägningen mellan nationell nivå och EG-nivå inom socialpolitiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG deltar i EG:s program för handikappade, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG driver tanken på aktiv arbetsmarknadspolitik som ett instrument i kampen mot arbetslösheten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG verkar för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela EG, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt att subsidiaritetsprincipen bör gälla beträffande avvägningen mellan nationell nivå och EG-nivå inom familjepolitiken, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG verkar för en effektiv narkotikabekämpning, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlen i EG skall verka för att samtliga medlemsländer lever upp till FN:s narkotikakonvention och därmed kriminaliserar narkotikainnehav, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall verka för att landets höga krav inom djurhållningen bibehålls, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige snarast bör bli observatör i EG:s konsumentråd, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG verkar för att EG som organisation ansluter sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall verka för att det svenska språket bör vara ett av EG:s officiella språk, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall verka för ett bibehållet distributionsmonopol för Systembolaget, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall verka för ett bibehållet importmonopol för Vin och Sprit AB, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt att Sverige bibehåller offentlighetsprincipen, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG skall verka för att de principer som gäller för allmänna handlingar i Sverige också bör gälla EG:s handlingar.
1992/93:U515 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en konkretisering av Agenda 21 på Europanivå, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till särskild miljöstrategi för Sveriges deltagande i europeisk gemensam miljöpolitik, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska initiativ för att påskynda genomförandet av en koldioxidskatt inom EG och nya förhandlingar och skärpningar av UNCED:s klimatkonvention, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framställan till EG om behovet av skärpta utsläppsdirektiv, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av EG:s miljöpolitik ur svenskt perspektiv, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att aktivt hävda substitutionsprincipen, 7. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta tillsynsarbetet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka aktivt för att bli värdland för EEA, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida utformningen av trafiksystemen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inte bör sänka sina miljöambitioner på de områden där EES-avtalet gett undantag, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en internationell arbetsgrupp för miljöutveckling i östra Europa.
1992/93:U517 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkrande av den nordiska arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen såväl inom EES-avtalets ram som i förekommande fall vid EG-medlemskap för enskilda nordiska länder.
1992/93:U519 av Stina Eliasson och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för utförsel av kulturföremål och bevarandet av vår nationella kulturella identitet.
1992/93:U520 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensutredningar och om likvärdiga förutsättningar och möjligheter för ja- och nej-sidan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att, i händelse av medlemskap i EU, uttryckligen få bekräftade de undantag som Sverige tillerkänns beträffande alliansfriheten, neutralitet i krig, offentlighetsprincipen, den kommunala självstyrelsen, regional- och miljöinsatser och valutaunionen.
1992/93:U521 av Carl B Hamilton och Lennart Fremling (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för en kraftfull politik beträffande gränsöverskridande miljöproblem, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för ökade resurser till miljöbistånd, kärnkraftssäkerhet och ersättning för nedlagda kärnkraftverk i Östeuropa, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för en aktiv regionalpolitik, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att stöd till jordbruk i Norrland prioriteras, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige ingår i den europeiska monetära unionen (EMU).
1992/93:U522 av Erling Bager och Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utförsel av kulturföremål.
1992/93:U523 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att ansökan om medlemskap i EG återkallas och att påbörjade förhandlingar om detta medlemskap avbryts, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkomröstning om svenskt medlemskap i EG/EU, 3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämn könsfördelning av Sveriges representation i EG:s/EU:s gemensamma organ, 4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EG-rättsligt bindande undantag och regler i ett avtal om medlemskap i EG/EU.
1992/93:L705 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i samband med EG-överläggningar samma krav bör ställas på importerade livsmedel som på de svenskproducerade livsmedlen.
1992/93:L716 av Ingbritt Irhammar och Elving Andersson (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på svenska miljömärkningsföreskrifter i EG-förhandlingarna.
1992/93:So235 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om asylsökande homosexuella.
1992/93:So257 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett särskilt EG-kontor i Bryssel för handikapprörelsen.
1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren på alkoholområdet vid ett svenskt medlemskap i EG.
1992/93:So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 8. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt anslag på 3 000 000 kr enligt vad i motionen anförts om behovet av ett EG-kontor för handikapprörelsen.
1992/93:So318 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör tillse att folkhälsofrågorna kommer med i EG-förhandlingarna.
1992/93:Sf633 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges krav vid förhandlingar om ett svenskt EG/EU-medlemskap.
1992/93:Jo253 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Europaintegrationens effekter på landsbygdsutvecklingen.
1992/93:Jo254 av Nils-Olof Gustafsson och Berit Andnor (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbruket i norra Sverige och EG-förhandlingarna.
1992/93:Jo255 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de svenska kraven i medlemskapsförhandlingarna.
1992/93:Jo256 av Birgitta Carlsson och Roland Larsson (c) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevakning av frågor som rör livsmedelskvalitet och miljöhänsyn i förhandlingarna med EG.
1992/93:Jo410 av Ingrid Näslund och Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av vederbörlig hänsyn till den svenska fiskerinäringen i EG-förhandlingarna.
1992/93:A443 av Ulla Orring (fp) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett bibehållande av transportstödet bör finnas med i de kommande EG-förhandlingarna.
1 Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till EG
Sammanfattning av motionerna
I motion U523 (v) anförs att Sverige behöver goda förbindelser med EG och andra länder i Europa. Enligt motionärerna kan detta garanteras och säkras genom frihandel och politiskt samarbete, t.ex. genom ESK. Planerna på en europeisk union, enligt EG-staternas Maastrichtfördrag, syftar inte till alleuropeiskt samarbete, sägs det i motionen. Maastrichtfördraget bekräftar tvärtom EG:s grundläggande ideologi: marknadsliberalism och stordrift inåt, tullar och gränsbevakning utåt.
Genom ett svenskt medlemskap i EG/EU (Europeiska unionen), anförs det vidare i motion U523 (v), skulle riksdagen upphöra att vara ensam lagstiftare i Sverige. All offentlig makt skulle inte längre, som sägs i grundlagen, utgå från folket. Över Sveriges grundlagar kommer att stå de traktater, förordningar, direktiv och domar som utfärdas av EG:s olika organ. Därmed kommer Sveriges nationella självbestämmande och den parlamentariska demokratin att urholkas. Detta sägs vara det viktigaste skälet till att motionärerna säger nej till ett medlemskap i EG/EU och yrkar på att förhandlingarna skall avbrytas och ansökan om medlemskap dras tillbaka (yrkande 1).
I motionens (U523 (v)) yrkande 2 förespråkas att folkomröstningen hålls separat från riksdagsvalet 1994. Riksdagen föreslås i god tid före folkomröstningen uttala sig för att omröstningsresultatet följs och att det endast skall föreligga två alternativ: ja eller nej till medlemskap.
I motion U523 (v) presenteras vidare ett stort antal krav som föreslås bli EG-rättsligt bindande undantag och regler i ett avtal om medlemskap med EG/EU i händelse de tidigare framförda kraven, på ett avbrytande av förhandlingarna och ett återkallande av medlemsansökan, inte skulle stödjas (yrkande 4). Dessa särskilda krav -- sammanlagt 39 stycken -- berör flera olika områden: 1) demokratin och det nationella självbestämmandet, 2) utrikes- och säkerhetspolitik, 3) ekonomisk politik, 4) de arbetandes rättigheter, 5) miljön, 6) regionalpolitik och jordbrukspolitik samt 7) konsumentpolitik. I motionens yrkande 3 begärs -- vid avslag på yrkande 1 -- att Sveriges representation skall ha jämn könsfördelning i den mån Sverige kommer att ingå i organ som är gemensamma för EG/EU och Sverige.
I motion U520 (s) framhålls värdet av de konsekvensutredningar som regeringen ämnar utföra i anledning av Sveriges medlemsansökan till EG. För att dessa skall bli sakliga och objektiva krävs enligt motionären att både ja- och nej-sidan ges möjlighet att påverka direktiven. Urvalet av utredare måste också ske på sätt som är godtagbart för båda sidor. Det är vidare enligt motionären angeläget att utredning görs om hur Sverige skall kunna ha god beredskap för ett eventuellt icke-medlemskap i Europaunionen (yrkande 1).
I motionens yrkande 2 begärs att Sverige, i händelse av medlemskap i EU, uttryckligen skall få bekräftade de undantag som kan komma att tillerkännas Sverige i fråga om alliansfrihet, neutralitet i krig, offentlighetsprincipen, den kommunala självstyrelsen, regional- och miljöinsatser samt valutaunionen.
I motion U509 (c) yrkande 1 anförs att Sverige ej bör förhandla om medlemskap i Europeiska unionen och ej heller ändra grundlagen så att det blir möjligt för riksdagen att lämna ifrån sig beslutanderätten till EG/EU. Enligt motionären bör Sverige, som alternativ till anslutning till EG/EU, fortsätta samarbetet med EG och resten av världen som ett fritt, öppet land. Nära samarbetsformer bör sökas, men utan att Sverige ger upp sin rätt att självständigt besluta i alla egna angelägenheter.
I samma motions yrkande 2 framförs förslaget att vetenskaplig medling bör kunna tillämpas vid tillsättandet av konsekvensutredningarna angående medlemskap eller ej i EG/EU. I motionen framhålls att värderingar spelar en stor roll när det är fråga om bedömningar om framtiden, även om de aktuella utredarna har integritet och strävar efter att vara objektiva.
I motion U514 (fp) anges riktlinjer för Sveriges medverkan i arbetet inom EG. Enligt motionen är strävan efter fred den grundläggande drivkraften för skapandet av EG och för Europas fortsatta integration. I motionen tas klart och otvetydigt ställning för svenskt medlemskap i EG. Detta ställningstagande innebär inte, anges det i motionen, att vi i alla avseenden vet hur det nya Europa kommer att gestalta sig. Detta är dock i sig ett starkt skäl för medlemskap; att söka säkerställa ett större svenskt inflytande över de vägar som Europas folk väljer när de samarbetar mot "ett allt fastare förbund". EG är inte så bra som man kunde önska från liberala utgångspunkter, anförs det i motionen. Det finns mycket inom EG som kan påverkas och förändras till det bättre.
Motionärerna framhåller att Gemenskapens politik skall ta sin utgångspunkt i medlemsländernas kapacitet och effektivitet att fatta beslut i enlighet med den s.k. närhets- eller subsidiaritetsprincipen. För Folkpartiet liberalerna är det naturligt att värna och vidareutveckla de sociala rättigheter och minimiregler som EG beslutat om. Sverige skulle vid ett medlemskap ha viktiga erfarenheter att tillföra, inte minst i många sociala frågor, anser motionärerna. Flera av motionens yrkanden rörande sådana aspekter på ett svenskt EG-medlemskap behandlas i senare avsnitt i betänkandet. I samma motions yrkande 12 begärs att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall verka för att det svenska språket bör vara ett av EG:s officiella språk. I yrkande 15 anförs att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt att Sverige bibehåller offentlighetsprincipen. I motionens yrkande 16 anförs att Sverige som medlem i EG skall verka för att de principer som gäller för allmänna handlingar i Sverige också bör gälla EG:s handlingar.
I motion U408 (nyd) sägs att Sverige med all sannolikhet kommer att bli medlem i EG/EU. Därför finns enligt motionärerna anledning för Sverige att redan nu inrikta sig säkerhetspolitiskt efter denna strävan. I yrkande 5 anförs att regeringen på ett aktivare sätt bör integrera den svenska säkerhets- och försvarspolitiken i den Europeiska gemenskapen, EG/EU.
I motion U510 (m) begärs att regeringen i EG skall verka för att närhetsprincipen, dvs. beslutsfattande på lägsta möjliga effektiva nivå, skall tillämpas fullt ut och på alla tänkbara områden inom organisationen. Motionären anför att beslutsfattandet inom EG, till dess att närhetsprincipen fått fullt genomslag, ändå kommer att innehålla fall där beslut fattas på områden som antingen bör hanteras av de enskilda staterna eller av de enskilda medborgarna. I motionen exemplifieras detta med EG:s förslag angående motorcykeltrafik, vilket enligt motionären motverkar sitt vällovliga syfte att minska antalet svåra motorcykelolyckor.
Utskottet
Riksdagen beslutade den 12 december 1990 att Sverige borde eftersträva att bli medlem i den Europeiska gemenskapen. Beslutet att söka medlemskap i EG/EU har en mycket bred förankring i riksdagen. Ansökan inlämnades till EG den 1 juli 1991.
Medlemskapsförhandlingarna med EG inleddes i Bryssel den 1 februari 1993. Förhandlingarna beräknas pågå hela 1993. En stor riksdagsmajoritet står bakom den svenska förhandlingsuppläggningen, så som den presenterades av Europaminister Dinkelspiel i samband med inledandet av förhandlingarna. Anförandet, som redovisar de svenska utgångspunkterna inför förhandlingarna på en rad centrala områden, återges som bilaga till detta betänkande. Utrikesutskottet har i tidigare betänkanden (främst 1990/91:UU8, 1990/91:UU21 samt 1991/92:UU24) utförligare redovisat bakgrunden till Sveriges strävan att delta i det europeiska integrationsarbetet och den utveckling som lett fram till beslutet att ansöka om medlemskap i den Europeiska gemenskapen.
Riksdagen har tillsatt en särskild delegation, Svenska delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG--Sverige (EG-delegationen), som i egenskap av organ för riksdagens kontakter med Europaparlamentet nära följer den europeiska integrationsprocessen. Delegationen, som består av sammanlagt 18 ledamöter, svarar också för samrådet mellan riksdagen och regeringen under förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG.
De motioner som behandlas i detta betänkande väcktes samtliga under allmänna motionstiden i januari 1993, dvs. före inledandet av förhandlingarna om medlemskap i EG. Utskottet har därför valt att behandla flertalet motioner med hänvisning till uppläggningen av förhandlingarna och det pågående förhandlingsarbetet. Under förhandlingarnas gång äger ett fortlöpande samråd rum mellan regering och riksdag inom ramen för EG-delegationens mandat, varvid många av de konkreta yrkandena i motionerna kommer att behandlas närmare.
Flera motioner tar upp Sveriges förhållande till EG ur ett mycket brett perspektiv. Många yrkanden som behandlas i detta och i senare avsnitt i betänkandet -- t.ex. de i motion U514 (fp) -- ligger väl i linje med den syn som regering och riksdag vid upprepade tillfällen har deklarerat. I EES-propositionen (1991/92:170) som behandlades i EES-utskottets betänkande 1992/93:EU1, anfördes bl.a. följande:
Sveriges strävan att bli medlem i EG bottnar i en insikt om att integrationen har utvecklats till ett alltmer framgångsrikt och fördjupat samarbete för att säkra demokrati, frihet och ekonomiska framsteg i vår del av världen. De omvälvande händelserna i Central- och Östeuropa har också skapat helt andra förutsättningar än tidigare att förverkliga ett brett alleuropeiskt samarbete. Det råder heller ingen tvekan om att EG kommer att spela en central roll i denna utveckling.
I utskottets betänkande 1991/92:UU19 om säkerhet och nedrustning redogörs för de senaste årens omvälvningar i Europa och de förändringar som därmed inträtt i den svenska och europeiska säkerhetspolitiska miljön. Regering och riksdag har vid många tillfällen framfört uppfattningen att den Europeiska gemenskapen och medlemsländernas gemensamma agerande är avgörande för stabilitet, fred och utveckling i Europa.
Utskottet konstaterar att EG till sin natur är en öppen gemenskap. Detta slås fast i de grundläggande fördragen och har vid flera tillfällen bekräftats av det Europeiska rådet, dvs. medlemsländernas stats- och regeringschefer. Senast skedde detta vid rådets möte i Edinburgh i december 1992, då beslut även fattades om att inleda medlemskapsförhandlingar med Sverige, Finland, Österrike och Norge. I de s.k. Europaavtal som EG slutit med ett antal i länder i Central- och Östeuropa uppställs medlemskap i EG som ett långsiktigt mål för förbindelserna mellan länderna och EG.
Ett svenskt EG-medlemskap kommer enligt utskottets uppfattning att förstärka Sveriges möjligheter att stödja en positiv utveckling i Central- och Östeuropa. Stor vikt fästs också från svensk sida vid detta. Detta avspeglades i det svenska anförandet vid öppnandet av medlemskapsförhandlingarna. Frågor om ökad handel med bl.a. länderna i Central- och Östeuropa behandlas i senare avsnitt i betänkandet.
Det nordiska samarbetet är, som också framkommit i utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU9, inte att betrakta som ett alternativ till EG/EU-medlemskap utan som ett komplement därtill. Som framhållits i utskottets tidigare betänkande skulle ett scenario innebärande att Sverige, Finland och Norge skulle ges möjlighet att fullt ut delta i det europeiska samarbetet, ge våra länder tillfälle att bygga ut och fördjupa sitt samarbete inom en europeisk ram. Därmed skulle Norden också ges ökade möjligheter att i det europeiska samarbetet hävda nordiska intressen och nordisk identitet. Betydelsen av det nordiska samarbetet lyftes också fram i det svenska öppningsanförandet den 1 februari 1993.
Motionerna U408 (nyd) yrkande 5 och U520 (s) yrkande 2 (delvis) berör från skilda utgångspunkter Europasamarbetets utrikes- och säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige. Utskottet har tidigare utförligt behandlat denna fråga, bl.a. i betänkande 1991/92:UU19. I det svenska inledningsanförandet i Bryssel hänvisades bl.a. till utskottets överväganden i dessa avseenden. I utskottets betänkande framhölls bl.a. följande: "Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består."
Sedan år 1970 har EG:s medlemsländer bedrivit ett utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete i anslutning till Gemenskapen. I den s.k. Davignonrapporten från 1970 drogs riktlinjerna upp för det Europeiska politiska samarbetet (EPS) -- ett mellanstatligt samarbete inom den utrikespolitiska sfären som bedrivs med enhällighet som enda beslutsform. Samråd i frågor av ömsesidigt intresse och samordning av utrikespolitik där så ansågs möjligt och önskvärt är samarbetets viktigaste beståndsdelar.
Maastrichtöverenskommelsen innebär att det Europeiska politiska samarbetet (EPS) övergår i en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Denna integreras institutionellt med Gemenskapens övriga verksamhet, men bibehåller särskilda samråds- och beslutsformer. Unionsfördraget innebär att det utrikespolitiska samarbetets grundläggande dokument anpassas till den praxis som utvecklats mellan medlemsländerna under senare år. Det kan därmed sägas utgöra en förstärkt grund för Gemenskapens kapacitet att agera i den nya verklighet som vuxit fram i det europeiska och internationella umgänget.
Europeiska rådet skall enligt fördraget dra upp riktlinjerna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. De grundläggande besluten om riktlinjerna för det gemensamma agerandet på dessa områden måste även i framtiden fattas genom enhällighet mellan medlemsländerna.
En ny och betydelsefull princip i det gemensamma agerandet innebär, enligt Maastrichtavtalet, att Ministerrådet genom enhälliga beslut skall kunna identifiera områden där själva genomförandet av politiken skall kunna ske genom beslutsfattande med kvalificerad majoritet. Frågor med effekt på försvarsområdet kommer även fortsättningsvis att vara undantagna från de bestämmelser som reglerar det gemensamma agerandet. Sådana frågor skall alltid behandlas enligt enhällighetsprincipen.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla frågor som berör unionens säkerhet, inbegripet utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kan således på sikt eventuellt komma att resultera i utvecklingen av säkerhetsarrangemang, som kan komma att genomföras om och när den politiska viljan finns hos medlemsländerna.
Vid utformandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall, enligt Maastrichtfördraget, särskild hänsyn tas till vissa medlemsländers speciella karaktär på det säkerhets- och försvarspolitiska området. Politiken skall också respektera de förpliktelser som vissa medlemsländer har i enlighet med sitt medlemskap av NATO och vara förenlig med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inom Atlantalliansen. År 1996 skall Ministerrådet, i samband med den allmänna fördragsrevisionen, avlägga en rapport till Europeiska rådet med en utvärdering av de erfarenheter man gjort på det utrikes- och säkerhetspolitiska området.
I en folkomröstning den 2 juni 1992 röstade de danska väljarna nej till Maastrichtfördraget. Mot denna bakgrund fattade Europeiska rådet i Edinburgh i december 1992 beslut om vissa problem som tagits upp av Danmark med anledning av Maastrichtfördraget. I korthet beslutades följande:
1) att Danmark inte kommer att vara bundet av de regler angående den ekonomiska politiken som gäller endast för de medlemsstater som deltar i den tredje fasen av EMU, dvs. att Danmark inte behöver ansluta sig till Gemenskapens planerade gemensamma centralbank och valuta,
2) att ingenting i Maastrichtfördraget förpliktar Danmark till medlemskap i WEU. Detta innebär att Danmark inte deltar i utarbetandet och genomförandet av de unionsbeslut som har försvarspolitiska konsekvenser, men inte kommer att hindra utvecklingen av närmare samarbete mellan medlemsstaterna på detta område,
3) att Danmark endast deltar i rättsligt och polisiärt samarbete så länge detta är av mellanstatlig karaktär, dvs. att Danmark inte behöver ge upp något av sin nationella beslutanderätt avseende t.ex. inresebestämmelser,
4) att bestämmelserna i Maastrichtfördraget om unionsmedborgarskap ger medborgare i medlemsstaterna de ytterligare rättigheter och det utvidgade skydd som anges där samt att dessa på inget sätt ersätter det nationella medborgarskapet. Frågan om en persons medborgarskap i en viss medlemsstat avgörs uteslutande under hänvisning till den berörda medlemsstatens egen lagstiftning.
Danmark får enligt Edinburghmötets ställningstaganden och i överensstämmelse med sina konstitutionella bestämmelser när som helst meddela övriga medlemsstater att landet inte längre önskar utnyttja dessa beslut, helt eller delvis. En ny folkomröstning om Maastrichtfördraget ägde rum i Danmark den 18 maj 1993. I denna röstade 56,8 % av danskarna ja och 43,2 % nej.
I motion U523 (v) yrkas att EG-samarbetet inte skall innebära ett ökande samarbete på krigsmaterielområdet. I denna fråga får utskottet hänvisa till sitt betänkande 1992/93:UU1. I detta konstaterade utskottet att dittillsvarande riktlinjer inneburit att utrikespolitiska hinder i samband med utlandssamverkan och export på krigsmaterielområdet inte ansetts gälla för de nordiska länderna och de traditionellt neutrala länderna Schweiz, Österrike och Irland. Denna ordning borde enligt utskottet fortsätta att gälla. I takt med att samarbetet med övriga EG-länder byggs ut fann utskottet det också naturligt att samma principer för utlandssamverkan och export borde tillämpas även i fråga om dessa länder. Detta innebär enligt utskottet emellertid inte något deltagande i ett förpliktande EG-samarbete på krigsmaterielområdet.
I motion U523 (v) yrkas vidare att Sverige, i fall av medlemskap, skall ha rätt att avstå från deltagande i sanktioner mot tredje land som ej beslutats av FN eller ESK om ej annat beslutats av riksdagen. Utskottet får därvid konstatera att beslut inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken om införande av sanktioner förutsätter consensus. Sverige kommer således att själv kunna avgöra huruvida eventuella sanktioner skall få svenskt stöd eller ej.
Med anledning av de resonemang som förs och de frågor som ställs i bl.a. motion U523 (v) om det nationella självbestämmandet och den parlamentariska demokratin får utskottet bl.a. hänvisa till vad som sägs i direktiven till den särskilda utredning som genom regeringsbeslut den 4 februari 1993 givits i uppdrag att belysa konsekvenser för Sverige i fråga om överlåtelse av beslutsbefogenheter och tillämpning av den s.k. närhetsprincipen vid olika former av deltagande i den västeuropeiska integrationen. I direktivens bakgrundstext framhålls bl.a. följande:
EG innebär både mellanstatligt samarbete i vid omfattning på vissa områden och överlåtelse av beslutanderätt på andra områden. I stor utsträckning bygger EG på tanken att gemensamma regler skall råda inom Gemenskapen. Beslut om gemensamma regler fattas i första hand av EG:s ministerråd där medlemsländerna verkar gemensamt. Besluten är resultatet av en lång beredningsprocess som inbegriper förberedande arbete i ett stort antal kommittéer och andra fora, med representanter för bl.a. medlemsländerna och intresseorganisationer. EG:s parlament har under senare år fått ökad kompetens i beslutsprocessen.
När beslutanderätten på ett område överlåts till EG avstår således ett medlemsland från en del av sin beslutanderätt. Ett medlemsland deltar emellertid i alla sammanhang där beslut förbereds och fattas inom EG och kan på så sätt påverka inte bara sin egen situation utan även utvecklingen inom Europa. Således kan på vissa områden ett medlemsland minska sin formella beslutanderätt men öka sin reella bestämmanderätt. Länder som står utanför EG saknar möjlighet till sådant inflytande i beslutsprocessen. I flertalet fall torde de emellertid av omständigheterna i efterhand tvingas att anpassa sig till besluten.
Hur de frågor som avgörs på EG-nivå skall förankras i nationella parlament och hur samråd med myndigheter och intresseorganisationer skall ske regleras självfallet inte av EG-fördragen. Sådana frågor avgör varje medlemsland självt.
Sveriges förhållande till andra stater och till internationella organisationer regleras i regeringsformen. Denna ger ett visst utrymme för att överlåta beslutanderätt till en mellanstatlig organisation. Grundlagsutredningen inför EG har haft till uppgift att bl.a. överväga om den bestämmelsen behöver ändras inför ett svenskt medlemskap i EG/EU och att i övrigt föreslå nödvändiga grundlagsändringar inför ett sådant medlemskap. Utredningen har också haft att överväga på vilket sätt riksdagen skall kunna spela en aktiv roll i EG-samarbetet och hur val i Sverige av ledamöter till Europaparlamentet bör ske.
I utredningens betänkande EG och våra grundlagar (SOU 1993:14) föreslås införandet av en helt ny bestämmelse i regeringsformens första kapitel. Förslaget till ny bestämmelse innebär att om Sverige blir medlem i EG och om Sverige överlåter beslutanderätt till EG så "gäller de förpliktelser som följer av anslutningen utan hinder av vad som föreskrivs i grundlag eller annan lag". Grundlagsutredningen analyserar även flera av de övriga frågor som berörs i motion U523 (v), t.ex. det nationella självbestämmandet, domstolarnas självständighet samt offentlighetsprincipen och meddelarfriheten.
I den diskussion som förts sedan Grundlagsutredningen inför EG lämnat sitt betänkande har framhållits att utredningens förslag tycks gå längre än vad flertalet av dagens medlemsstater i EG själva ansett vara nödvändigt. Mot denna bakgrund har Justitiedepartementet fått i uppdrag att ta fram alternativ till utredningens förslag. Departementet har med utgångspunkt i Grundlagsutredningens arbete dels gjort en analys av vilka grundlagsändringar som skulle vara i strikt mening nödvändiga, dels utarbetat ett mer utförligt förslag till preciserade grundlagsändringar på alla de områden som skulle beröras av ett EG-medlemskap. Som ett ytterligare alternativ redovisar Justitiedepartementet möjligheten att i grundlag markera att EG är bundet av ett fri- och rättighetsskydd som i huvudsak står i överensstämmelse med fri- och rättighetsskyddet i den svenska regeringsformen och Europakonventionen (departementspromemoria 1993-05-03).
Remisstiden för utredning och alternativa förslag från Justitiedepartementet går ut den 20 augusti 1993. Proposition med förslag till grundlagsändringar kommer därefter att föreläggas riksdagen.
Utskottet finner det i sammanhanget värt att notera den ökade vikt Gemenskapen fäster vid den s.k. subsidiaritets- eller närhetsprincipen. Principen, vars närmare utformning är under diskussion, innebär i huvudsak att Gemenskapen endast bör agera när ett mål bättre kan uppnås på gemenskapsnivå än av de enskilda medlemsstaterna. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 fattades viktiga beslut om tillämpningen av denna princip, som välkomnas från svensk sida. Utskottet noterar vidare att Europaminister Dinkelspiel i det svenska öppningsanförandet den 1 februari 1993 liksom i information till riksdagen den 21 januari 1993 framhållit att närhetsprincipen bidrar till respekt för medlemsländernas nationella identitet och till att säkerställa nationella och lokala myndigheters kompetens.
Med det ovan anförda avslår utskottet yrkande 5 i motion U408 (nyd), yrkande 1 i motion U509 (c) och yrkande 1 i motion U523 (v) samt betraktar motion U510 (m), yrkandena 12, 15 och 16 i motion U514 (fp), yrkande 2 i motion U520 (s) samt yrkande 4 (berörd del) i motion U523 (v) som besvarade.
Flertalet av de frågor som tas upp i motion U523 (v) berörs i den presentation av den svenska förhandlingsuppläggningen som gjordes i samband med öppnandet av förhandlingarna i Bryssel den 1 februari i år. Härvid presenterades inledningsvis vissa grundläggande principer och målsättningar som Sverige för med sig vid sitt inträde i Gemenskapen och vilka kommer att ligga till grund för vårt agerande som framtida medlem. I vissa fall är det angeläget att de svenska ståndpunkterna kommer att avspeglas i en förhandlingsöverenskommelse. I andra fall är det av vikt att från svensk sida redan nu markera vilka ståndpunkter som Sverige som medlem i EG kommer att verka för.
I det svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari 1993 redovisades den svenska synen på dessa frågor, t.ex. vad gäller tillämpningen av offentlighetsprincipen. Utskottet noterar att ett fortlöpande samråd i för förhandlingsarbetet centrala frågor äger rum mellan regering och riksdag i EG-delegationen. Inom ramen för detta samråd avser delegationen bl.a. att anordna en offentlig utfrågning om offentlighetsprincipen.
För andra av de i motionen anförda frågorna gäller att de berörs i det avsnitt i öppningsanförandet som presenterar de svenska förhandlingspositionerna. Detta gäller t.ex. en rad frågor på regionalpolitikens och jordbrukspolitikens område. Det gäller också miljöområdet, där Sveriges förhandlingsposition bl.a. innebär att de för Sverige gällande särlösningarna i EES-avtalet rörande bl.a. kemikalier, farliga ämnen och avgasutsläpp från motorfordon också skall få sin motsvarighet i anslutningsfördraget. Flera av dessa frågor behandlas även senare i detta betänkande.
I motion U523 (v) liksom i vissa andra motioner talas om att de för Sverige utverkade undantagen och särlösningarna skall vara "EG-rättsligt bindande". Utskottet konstaterar att sådana särskilda villkor och lösningar som Sverige slutligen kommer att kunna uppnå i förhandlingarna och som därvid kommer att bli element i anslutningsfördraget kommer att ha denna rättsligt bindande karaktär.
Med anledning av att vissa av kraven i motion U523 (v) avser undantag från centrala inslag i EG-rätten -- t.ex. artikel 30 i Romfördraget, Cassis-de-Dijon-domen, artikel 92--94 i Romfördraget m.m. -- konstaterar utskottet att Sverige till fullo delar de politiska mål och principer, de s.k. finalités politiques, som återfinns i fördraget om den Europeiska unionen. Detta har framförts av regeringen vid ett flertal tillfällen, inte minst i inledningsanförandet i Bryssel. Sverige är i förhandlingarna med Gemenskapen således redo att utgå från gällande rättigheter och skyldigheter, den s.k. acquis communautaire.
Därmed får yrkande 4 i motion U523 (v) (berörd del) anses besvarat.
Frågan om folkomröstning, som aktualiseras i motion U523 (v) yrkande 2, är liksom övriga konstitutionella frågor föremål för analys i beredningen av förslag till en ny grundlag. I det betänkande som lämnats av Grundlagsutredningen inför EG (SOU 1993:14) lämnas inte några uttryckliga förslag om vilket slag av folkomröstning -- rådgivande eller beslutande -- som bör hållas eller om när den bör äga rum. I betänkandet framhålls dock vikten av att klara alternativ ställs mot varandra. Grundlagsutredningen anser att omröstningen alltså bör gälla Ja eller Nej till en handlingslinje. Det vore också en fördel, anförs det i betänkandet, om omröstningen kunde gälla frågan om ett medlemskap, baserat på ett färdigförhandlat förslag till avtal.
Utskottet vill inte föregripa de bedömningar om Grundlagsutredningens överväganden som kan framkomma. Det kan emellertid redan nu konstateras att det finns en bred parlamentarisk uppslutning kring uppfattningen att folkomröstningsresultatet skall följas oavsett om omröstningen hålls separat från eller i anslutning till riksdagsvalet 1994.
Frågan om utländska medborgares möjligheter att delta i folkomröstningar är beroende av vilken typ av folkomröstning som äger rum. Vid beslutande folkomröstningar får endast svenska medborgare delta. Vid rådgivande folkomröstningar finns möjligheten att medge rösträtt även för andra än svenska medborgare.
Därmed betraktar utskottet yrkande 2 i motion U523 (v) som besvarat.
Två motioner, U509 (c) yrkande 2 samt U520 (s) yrkande 1, tar upp frågan om konsekvensutredningar av medlemskap i EG samt om hur dessa kommer att tillsättas och ges möjlighet att arbeta.
Utskottet konstaterar att regeringen redan tillsatt ett antal utredningar med uppgift att belysa konsekvenserna såväl av ett svenskt medlemskap i EG/EU som av följderna av att Sverige ställer sig utanför det europeiska samarbetet inom EG:s ram. Utredningsarbetet syftar till att ge en bred och allsidig genomlysning av skilda samhällsområden inför folkomröstningen 1994. De tillsatta kommittéerna har en bred sammansättning. Till det samlade utredningsarbetet knyts dessutom en parlamentariskt sammansatt referensgrupp med uppdrag att följa utredningsarbetet. Utskottet utgår från att utredningarna ges sådana resurser och övriga förutsättningar för att de aktuella frågeställningarna skall bli så allsidigt belysta som möjligt. Utskottet vill understryka betydelsen av att utredningarna så långt möjligt tillämpar en gemensam analysmetodik samt sammantaget ger en heltäckande bild av konsekvenserna för Sverige av ett medlemskap resp. av ett icke-medlemskap i EG/EU.
Därmed får yrkande 2 i motion U509 (c) samt yrkande 1 i motion U520 (s) anses besvarade.
I motion U523 (v) yrkande 3 begärs, vid avslag på motionens yrkande 1, att Sveriges representation i EG/EU skall präglas av jämn könsfördelning.
Utskottet noterar att en jämn könsfördelning i beslutande organ på alla nivåer eftersträvas som ett led i den svenska jämställdhetspolitiken. Detta gäller såväl i Sverige som i internationella fora. I sitt yttrande till EES-utskottet angående proposition 1991/92:170 om godkännande av EES-avtalet (1992/93:UU1y) framhöll utskottet vikten av att jämställdhetsaspekterna beaktas för att Sverige i sitt agerande inom ramen för EES-institutionerna skall kunna verka enligt de målsättningar som riksdagen angett på alla berörda områden. Utskottet vidhåller sin uppfattning att det är viktigt att få in kvinnors syn och erfarenheter i arbetet. Riksdagen biföll EES-utskottets hemställan den 18 november 1992.
Därmed betraktar utskottet yrkande 3 i motion U523 (v) som besvarat.
2 Särskilda ämnesområden
2.1 Biståndssamarbete, frihandel
Sammanfattning av motionerna
I motion U262 (fp) anförs att EG:s betydelse för de demokratiska revolutionerna i Central- och Östeuropa knappast kan överskattas. De styrande i dessa länder står nu inför den gigantiska uppgiften att införa och säkerställa en fungerande demokrati, bygga upp samhällen byggda på rättsstatens principer och skapa ett växande välstånd på marknadsekonomisk grund. Västeuropas viktigaste uppgift, sägs det i motionen, är att politiskt och ekonomiskt integrera Östeuropa med Västeuropa. Enligt motionärerna är EG den organisation som har störst möjlighet att i dag, genom ekonomisk, teknisk och annan hjälp, underlätta omställningen i öst. En fri handel blir avgörande för Östeuropas framtid. I motionens yrkande 1 begärs att Sverige som medlem i EG skall verka för ett ökat samarbete med länderna i Baltikum, Central- och Östeuropa. I yrkande 2 anförs att Sverige som medlem i EG bör verka för ökad öppenhet för import från Östeuropa.
EG är världens största handelsblock och har en betydande handel med u-länderna. Sverige och de andra EFTA-länderna är jämförelsevis liberala i sin handelspolitik mot u-länderna, sägs det vidare i motion U262 (fp). Med tanke på EG:s stora import är det för u-länderna dock betydligt viktigare att EG:s handelspolitik blir något mer frihandelsvänlig, än att Sverige bibehåller exakt samma handelspolitik som i dag. I motionens yrkande 7 begärs att Sverige som medlem i EG bör verka för ökad frihandel med tredje världen. I yrkande 8 anförs att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att Sverige undantas från EG:s restriktioner på tekoimport från u-länder och Östeuropa.
I motion U233 (v) hänvisas till utrikesutskottets tidigare uttalanden rörande Sveriges syn på handels- och biståndsfrågorna i ett EG-perspektiv (1991/92:UU15): "Redan i medlemskapsförhandlingarna är det viktigt att Sverige understryker sin syn på biståndsfrågorna. Sverige bör värna också om de förbättringar som har gjorts i den svenska närings- och handelspolitiken under de senaste åren. Avregleringen av jordbruket och avvecklingen av kvoter för textilimporten är två svenska åtgärder som kan gagna u-länderna." I motionens yrkande 21 begärs att Sverige i medlemskapsförhandlingarna med EG skall stå fast vid riksdagens beslut rörande u-landshandel och bistånd.
I motion U521 (fp), som utförligt behandlar olika miljöaspekter och regionalpolitiska frågor inför de svenska medlemskapsförhandlingarna med EG, begärs (yrkande 3) att Sverige som medlem i EG skall verka för ökade resurser till miljöbistånd, kärnkraftssäkerhet och ersättning för nedlagda kärnkraftverk i Östeuropa.
Utskottet
Sverige kommer även som medlem i EG att fortsätta arbetet för att få till stånd en globalt ökad frihandel och föra en biståndspolitik baserad på generositet och solidaritet. I det svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari framhölls detta på följande sätt:
En stark Europeisk union måste vara generös mot omvärlden. Den största utmaningen i Europa i dag är att bistå de central- och östeuropeiska länderna i deras ansträngningar att säkra demokrati, social rättvisa och marknadsekonomi. På samma sätt måste Europa beakta och ta fasta på utvecklingsländernas behov. Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand med vår strävan att bekämpa fattigdomen. Sverige är berett att delta aktivt i gemensamma europeiska ansträngningar för att lindra nöden i de fattigaste länderna och för att främja deras utveckling. Vi önskar också gemensamt och i en generös anda hantera flykting- och migrationsfrågorna.
EG:s centrala roll för utvecklingen av ett brett alleuropeiskt samarbete kan sägas ha bekräftats bl.a. av de s.k. Europaavtal som EG har ingått med Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Rumänien samt Bulgarien. Denna form av associationsavtal, som är av en karaktär som EG inte tidigare tillämpat, innehåller förutom fri handel med industriprodukter och lättnader i handeln med jordbruksvaror också överenskommelser om politisk dialog, arbetskraftens rörlighet, industriellt och tekniskt samarbete, kulturutbyte, m.m.
Vad avser motionärernas önskemål om ökad frihandel med Östeuropa och tredje världen (yrkande 21 i motion U233 (v) (delvis) samt yrkandena 2, 7 och 8 i motion U262 (fp)) får utskottet konstatera, att Sverige inom EFTA:s ramar har frihandelsavtal med ett flertal central- och östeuropeiska länder. Vid medlemskap i EG kommer Sverige att omfattas av EG:s associationsavtal med dessa länder, Europaavtalen. Som medlem av EG avser Sverige fortsätta att verka för ökade möjligheter till export från Östeuropa. Utskottet noterar att även EG uttalat denna förhoppning, senast bl.a. i en rapport om samarbetet mellan EG och länderna i Central- och Östeuropa och om samarbetets framtida inriktning. Rapporten, som överlämnades av EG-kommissionen till Europeiska rådet i Edinburgh i december 1992, har välkomnats av EG:s stats- och regeringschefer. Samtidigt noterar dock utskottet med oro de tendenser till ökad protektionism, bl.a. på livsmedels- och stålområdet, som på senare tid kommit till uttryck inom såväl EFTA- som EG-samarbetet. Som framgått ovan betonades handelns vikt i Sveriges strävan att bekämpa fattigdomen i utvecklingsländerna även i Europaministerns anförande den 1 februari 1993.
Därmed får yrkande 21 i motion U233 (v) (berörd del) samt yrkandena 2, 7 och 8 i motion U262 (fp) anses besvarade.
Frågan om EG och den framtida biståndspolitiken behandlas utförligt i utskottets betänkande 1992/93:UU15 om internationellt utvecklingssamarbete. Där konstateras bl.a. att inriktningen av EG:s bistånd i stort överensstämmer med Sveriges ambitioner på området. Endast en mindre del av det svenska biståndet skulle komma att kanaliseras genom EG:s biståndsbudget. Maastrichtavtalet markerar en strävan att samordna biståndsinsatserna, men varje land bibehåller beslutanderätten över sin nationella biståndspolitik. Det analysarbete som bedrivits både i Sverige och av EG om EG-samarbetets konsekvenser på biståndsområdet har enligt vad utskottet erfarit givit vid handen att några principiella förändringar av det svenska biståndet inte är att vänta med anledning av ett svenskt medlemskap. EG-kommissionen har i sitt yttrande över den svenska medlemsansökan vad gäller biståndet bl.a. sagt:
Sveriges erfarenheter i fråga om utvecklingssamarbete skulle utgöra en tillgång för gemenskapen, särskilt inom ramen för den gemensamma politik avseende utvecklingssamarbete som upprättas enligt Fördraget om Europeiska unionen. Det bör inte bli något problem för Sverige att ansluta sig till hela EG:s regelverk på detta område och till alla de internationella avtal om utvecklingssamarbete som har ingåtts av gemenskapen.
I utskottets betänkande 1992/93:UU15 understryks vikten av att en fördjupad analys görs av EG-samarbetet på biståndsområdet samt konsekvenserna härav för Sveriges del vid ett medlemskap.
Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s bistånd vid ett medlemskap har av Utrikesdepartementet beräknats till ca 1 miljard kronor per år, eller 7--8 % av den svenska biståndsramen. Detta motsvarar EG-andelen i Nederländernas resp. Danmarks nationella biståndsbudgetar. Motsvarande genomsnitt för samtliga tolv EG-länder är ca 15 %. Utskottet finner att yrkandena i motion U233 (v) (yrkande 21), U262 (fp) (yrkande 1) samt i motion U521 (yrkande 3) således torde ligga väl i linje med den politik Sverige avser att driva i EG.
Därmed betraktar utskottet yrkande 21 i motion U233 (v) (berörd del), yrkande 1 i motion U262 (fp) samt yrkande 3 i motion U521 (fp) som besvarade.
2.2 Ekonomiska och monetära unionen
Sammanfattning av motionerna
I motion U521 (fp) anges att en viktig fördel med ett svenskt deltagande i den europeiska monetära unionen (EMU) skulle vara att öka intresset för investeringar i Sverige. Intresset skulle nämligen öka, anförs det i motionen, om dagens valutarisker eliminerades till följd av att Sverige blev en del av ett större valutaområde. Därmed skulle även tillväxten öka. Också den svenska räntan skulle bli lägre om osäkerheten om den svenska växelkursen på lång sikt minskade.
I motionen anges att inrättandet av EMU är tänkt att ske successivt och i takt med att länderna själva anser sig uppfylla EMU:s kvalifikationskrav. Länderna kommer också själva att uppsätta de mål och bestämma om de medel för genomförande som kommer att aktualiseras inom ramen för de ekonomiska åtgärdsprogram som EMU-samarbetet kommer att erfordra. Även ett begränsat EMU -- ett "mini-EMU" -- skulle enligt motionärerna ge Sverige fördelar i form av lägre ränta och bättre tillväxt. I motionens yrkande 6 begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vikten av att Sverige ingår i EMU.
Bakgrund
Den ekonomiska och monetära unionen enligt unionsfördraget från Maastrichtöverenskommelsen syftar till en samordnad ekonomisk politik inom Gemenskapen innefattande bl.a. en gemensam valuta och en europeisk centralbank.
Enligt överenskommelsen i Maastricht skall den ekonomiska och monetära unionen mellan EG:s medlemsstater fullbordas senast 1999. Från nuvarande ekonomiska och valutapolitiska samarbete skall man gå in i en andra fas 1994, i vilken samordningen stärks och ett europeiskt valutainstitut upprättas för att förbereda övergången till gemensam valuta. År 1996 skall en prövning ske om tillräcklig överensstämmelse -- "konvergens" -- har uppnåtts i den ekonomiska politiken för att ta steget in i den tredje och sista fasen med en gemensam valuta och en samordnad ekonomisk politik. Konvergensen definieras i termer av den relativa stabiliteten i priser, räntor, växelkurser samt i form av gränsvärden för den offentliga sektorns budgetsaldo och skuldsättning i medlemsländerna. Inom ramen för den samordnade ekonomiska politiken skall EG-kommissionen i denna fas, enligt Maastrichtfördragets artikel 104 c, övervaka utvecklingen av medlemsstaternas budgetsituation och offentliga skuldsättning i syfte att upptäcka allvarliga fel. Om kommissionen anser att det finns eller kan uppstå ett alltför stort underskott i de offentliga finanserna i en medlemsstat kan den avge ett yttrande till ministerrådet. Efter att i föreskriven ordning ha fastslagit att underskott föreligger skall rådet därefter rikta rekommendationer till den berörda medlemsstaten i syfte att få denna situation att upphöra inom en viss tidsperiod.
Om inte minst hälften av medlemsländerna uppnår de kriterier som uppställts för konvergens 1996, eller om det då inte finns en kvalificerad majoritet för en övergång till fullständig ekonomisk och monetär union, skjuts frågan ytterligare framåt i tiden. Senast den 1 januari 1999 skall den slutliga fasen införas för de länder som då klarar konvergenskraven.
I särskilda protokoll tillåts Storbritannien och Danmark bibehålla rätten till nationella parlamentsbeslut om tidpunkten för tillträde till unionen, oavsett konvergenskraven.
Utskottet
Utskottet konstaterar att motionärernas yrkande ligger väl i linje med de svenska ställningstagandena avseende EMU. I sitt inledningsanförande i Bryssel den 1 februari i år anförde Europaminister Dinkelspiel följande:
Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska och monetära unionen (EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär stabilitet är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Den senaste tidens oro på valutamarknaderna och de räntechocker som har drabbat många länder, inklusive Sverige, har understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att främja monetär stabilitet. Sverige är angeläget att bidra till utformningen av EMU redan före medlemskapet. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget.
Utskottet delar de uppfattningar som kommer till uttryck i anförandet. Det ekonomiska och monetära samarbetet syftar till att främja tillväxt och därmed sysselsättning och social välfärd. Ett sådant samarbete måste inbegripa ambitiösa mål vad avser arbetsmarknads- och regionalpolitiken. Detta överensstämmer med Maastrichtfördragets mål om hög sysselsättning och hög social skyddsnivå.
Med det anförda betraktar utskottet yrkande 6 i motion U521 (fp) som besvarat.
2.3 Miljöfrågor
Sammanfattning av motionerna
Motion U515 (-) tar upp en lång rad aspekter på miljöpolitiken i ett Europaperspektiv. Motionären argumenterar för svenskt medlemskap i EG -- också för miljöns skull. Enligt detta synsätt kan de växande miljöproblemen bemästras med hjälp av en ekonomisk tillväxt som är inriktad på att utnyttja jordens resurser optimalt. För Sveriges miljö är inriktningen på EG:s miljöpolitik avgörande.
Miljöproblemen är i flera olika avseenden gränsöverskridande, noteras det i motionen. Sambanden är ofta komplicerade. Denna insikt måste vara förutsättningen för alla försök att finna lösningar på problemen. FN:s konferens kring miljö och utveckling i Rio de Janeiro sommaren 1992 belyste miljöfrågornas komplexitet. Motionären anser att EG är rätt instans för att översätta Agenda 21, Riokonferensens handlingsprogram för nästa århundrade, till verklighet på Europas nivå. Sverige bör, föreslås det i motionens yrkande 1, ta initiativ till en sådan konkretisering av Agenda 21.
I motionen sägs vidare att EG-kommissionen i sitt utlåtande över Sveriges medlemsansökan, den s.k. avin, tydligt visar respekt för vad Sverige hittills åstadkommit på miljöområdet. Sverige skulle enligt EG-kommissionen kunna bidra till en höjning av kvaliteten på EG:s miljönormer samt prägla EG:s helhetssyn i miljöfrämjande riktning. Detta innebär dock inte, anförs det i motion U515 (-), att Sveriges engagemang i europeisk miljöpolitik kan vänta till ett eventuellt medlemskap i EG. I yrkande 2 uttrycks önskemålet att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till en särskild miljöstrategi för Sveriges deltagande i en gemensam miljöpolitik på europeisk bas. Strategin bör bl.a. innefatta förslag till åtgärder som Sverige kan vidta på egen hand och åtgärder som Sverige bör verka för i samarbetet inom EG och i samarbetet mellan EG och andra länder och regioner.
Motion U515 (-) tar vidare upp frågan om koldioxidbeskattning. I yrkande 3 föreslås att Sverige, inom ramen för en svensk miljöstrategi, bör utarbeta förslag till ett nordiskt initiativ i syfte att söka stödja de länder inom EG som verkar för att koldioxidskatt skall genomföras oberoende av frågans hantering i andra länder. Initiativet bör enligt motionären också ta sikte på att få i gång nya internationella förhandlingar i syfte att få till stånd en skärpning av den s.k. klimatkonventionen.
Enligt motionen erfordras en skärpning av vissa av de miniminivåer som inom EG reglerar t.ex. utsläpp av olika slag. Försurningen i Sverige är av sådan omfattning, anges det i motionen, att en skärpning är motiverad av EG:s direktiv angående t.ex. kväveutsläpp. I yrkande 4 föreslås att Sverige bör analysera befintliga EG-direktiv på området och till EG framföra krav på skärpningar som betingas av den allvarliga försurningssituationen. Vidare föreslås (yrkande 5) en analys av EG:s miljöpolitik ur svenskt perspektiv. Vad kommer förverkligandet av den inre marknaden att betyda för miljön i Sverige? Detta är en av många frågor som enligt motionären bör besvaras i sammanhanget.
Den s.k. substitutionsprincipen innebär att den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall undvika sådana kemiska produkter som kan ersättas med mindre farliga produkter. Principen finns inskriven i 5 § i lagen om kemiska produkter. EG har dock ingen motsvarande regel, anges det i motion U505 (-). I yrkande 6 föreslås att Sverige, bl.a. med stöd av Agenda 21, skall verka för att substitutionsprincipen aktivt inlemmas och kommer till uttryck i EG. En förutsättning för ett framgångsrikt svenskt agerande härvidlag är dock att Sverige verkligen tillämpar principen självt. I motion U515 (-) anges att principen mött hårt motstånd hos en del företag. I yrkande 7 föreslås att riksdagen hos regeringen begär en översyn av substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta tillsynsarbetet.
EG har beslutat att upprätta en europeisk miljöbyrå, European Environmental Agency (EEA). Arbetet med byrån har dock försenats, anges det i motion U515 (-), eftersom EG-länderna inte har kunnat enas om till vilket land byrån skall förläggas. I yrkande 8 föreslås att Sverige aktivt bör verka för att bli värdland för EEA.
Trafiksystemen, som utgör en av de viktigaste källorna till luftföroreningar och andra miljöproblem, måste -- anförs det i motion U515 (-) -- i framtiden utformas på ett mer miljöanpassat sätt. I yrkande 9 begärs att Sverige skall försöka bidra till en utveckling av trafiksystemen som minskar belastningen på miljön.
I motionen anförs vidare att Sverige bör verka för att EG:s ambitionsnivåer på miljöområdet höjs. Tills vidare bör Sverige enligt motionären inte acceptera sänkta nivåer vad avser avgasregler, tillverkaransvar m.m., utan i samband med medlemsförhandlingarna begära att samma undantag beviljas som i EES-avtalet (yrkande 10).
Länderna i Östeuropa lider av akuta och allvarliga miljöproblem, framhålls det i motion U515 (-). Den ekonomiska utvecklingen i dessa länder är nära kopplad till utvecklingen på miljöområdet. En stor del av samordningsansvaret vad gäller miljöförbättrande åtgärder i Östeuropa vilar på EG. Problemen är dock av en sådan omfattning att särskild samordning behövs. I yrkande 11 föreslås tillsättandet av en internationell arbetsgrupp för miljöutveckling i Östeuropa. Sverige föreslås ta initiativ till en sådan grupp, som enligt motionären kan knytas till EEA, när detta organ etablerats och dess verksamhet tagit fart.
Även i motion U521 (fp) framhålls betydelsen av internationellt samarbete och gemensamma beslut för att söka identifiera och lösa miljöförstöringens alltmer gränsöverskridande problem. EG sägs i motionen vara särskilt lämpat för denna uppgift på grund av organisationens möjlighet att fatta bindande, överstatliga beslut. I yrkande 1 begärs att Sverige som medlem i EG skall verka för en kraftfull politik beträffande gränsöverskridande miljöproblem. I motionens yrkande 2 anförs att Sverige som medlem i EG bör verka för ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
I motion U507 (kds) anges att miljökonsekvenserna vid offentlig upphandling kan nedbringas genom att hänsyn tas till transportarbetet vid anbudsförfarandet. Detta går enligt motionären så till, att anbudspriset -- vid val av transportör -- multipliceras med en "miljökonstant" vars storlek bestäms av vilket transportarbete som krävs för att transportera en vara från leverantör till mottagare. I motionen föreslås att UD vid fortsatta EG-förhandlingar får i uppdrag att verka för att ett pris (miljökonstant) även sätts på transportarbetet vid offentlig upphandling.
Bakgrund
Medvetenheten om att miljöproblem inte kan lösas enbart genom nationella åtgärder är numera utbredd. Internationellt samarbete är nödvändigt för att effektiva åtgärder skall kunna sättas in.
EG är en betydelsefull organisation i internationella miljösammanhang genom sin möjlighet att fatta för medlemsstaterna bindande beslut. EG spelar dessutom en viktig roll i andra internationella organisationer genom att gemensamt med dessa formulera och driva krav på olika områden.
Miljöpolitikens betydelse har vuxit inom EG. Liksom i Sverige har miljöhänsyn blivit allt viktigare bland EG:s medlemsländer. En gemensam miljöpolitik har vuxit fram med ett omfattande och delvis ambitiöst regelverk med bindande föreskrifter.
Inom EG finns det omkring 250 rättsakter på miljöområdet. Dessa täcker allt från freonavveckling till buller från gräsklippare. Det finns gemensamma regler för bland annat kemikaliehantering, utsläpp till luft och vatten, strålskydd, avfallshantering, bilavgaser och naturskydd.
EG har också fått en viktig roll vad gäller genomförandet av åtaganden som medlemsländerna gjort inom andra internationella organisationer, exempelvis inom FN och den globala konferensen om miljö och utveckling som hölls i Rio de Janeiro 1992.
Viktiga delar av miljöpolitiken ligger emellertid fortfarande kvar hos medlemsländerna. Flertalet av de gemensamma miljöbesluten är av minimikaraktär. Detta innebär att medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående regler än de gemensamt överenskomna. Exemplen på detta är många, bland annat de tyska vattenkvalitetskraven och luftutsläppsreglerna från stationära källor.
Som nämns i flera motioner blir den europeiska miljöbyrån (EEA), som är på väg att inrättas, ett viktigt instrument i EG:s miljöarbete. Som påpekas i motion U515 (-) har arbetet med byrån försenats på grund av oenighet om var byrån skall förläggas. Miljöbyrån skall förse EG och medlemsländerna med objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter om europeiska miljöförhållanden. På så vis skapas underlag för nödvändiga åtgärder för att skydda miljön, för att utvärdera effekter av åtgärder som satts in samt för att ge allmänheten information om miljöförhållanden. Miljöbyrån kommer att vara öppen för deltagande även för europeiska länder utanför EG.
EG-kommissionen har också inrättat en kemikaliebyrå -- European Chemicals Bureau -- vid miljöinstitutet vid det gemensamma forskningscentret JRC (Joint Research Centre) i Ispra. Byrån skall ha tekniska, vetenskapliga och uppföljande arbetsuppgifter i anslutning till EG:s direktiv på kemikalieområdet.
Successivt har EG:s hälso- och miljöregler skärpts. Det finns mycket som pekar på att EG:s miljöaktiviteter kommer att utvecklas ytterligare under kommande år. I det femte miljöhandlingsprogrammet (A European Community Programme of Policy and Action in Relation to the Environment and Sustainable Development) slås EG:s ambitioner fast. En viktig målsättning är att miljöhänsyn skall integreras i olika samhällssektorer. Ekonomiska styrmedel skall utvecklas. Målsättningen skall vara en varaktigt hållbar utveckling. Miljöproblem skall förebyggas.
Vid EG:s regeringskonferens i Maastricht i december 1991 togs beslut som innebär att större utrymme kommer att ges åt miljöfrågor, som får ställning som ett av gemenskapens viktigaste beslutsområden. Enligt Maastrichtfördraget kommer beslut om nya miljöregler att kunna tas med kvalificerad majoritet även på områden som inte avser den inre marknaden, exempelvis utsläpp till luft och vatten från industrin. Enskilda länder kommer alltså inte att kunna blockera skärpta krav på sådana områden. Fortfarande skall dock frågor som rör miljöskatter, markanvändning och energifrågor beslutas med enhällighet.
Enligt Maastrichtfördraget kommer en miljöfond att inrättas för att möjliggöra för alla medlemsländer att acceptera striktare miljöregler. Större vikt ges åt det regionala och internationella miljösamarbetet. Medlemsländerna uttalade i anslutning till fördragets antagande att EG-kommissionen skall ta full hänsyn till miljöeffekter samt till principen om en långsiktigt hållbar utveckling när man utarbetar förslag.
Genom den inre marknaden avvecklas återstående tekniska handelshinder mellan EG:s medlemsländer. De krav som ställs på varor skall harmoniseras mellan länderna. Exempel på detta är bilavgaskrav och kemikaliekrav. Viktigt i detta sammanhang är att tillgodose berättigade miljöskyddskrav. Kommissionen skall i sina förslag till harmoniseringsåtgärder utgå från en hög skyddsnivå såvitt gäller miljöskydd.
I princip innebär sådana harmoniserade regler att enskilda medlemsländer inte kan tillämpa mer långtgående regler. Under vissa begränsade förutsättningar ges dock medlemsstater möjlighet att tillämpa strängare miljökrav än de gemensamma även på områden som täcks av handelsrelaterade rättsakter. Tyskland har således getts rätt att behålla sina strängare krav för pentaklorfenol.
Om gemensamma normer saknas är huvudregeln att en vara som lagligen saluförs i ett medlemsland får saluföras i alla medlemsländer. Vissa möjligheter finns dock även här att göra undantag, bland annat för att skydda människors, djurs och växters liv, hälsa och säkerhet. EG-domstolen har gjort klart att den rätten under vissa förutsättningar innefattar miljöpolitiska åtgärder. En förutsättning är att åtgärden i fråga verkligen syftar till att uppfylla legitima miljöskyddsbehov och att miljöintresset står i proportion till den handelshindrande effekten.
I ett uppmärksammat fall från år 1987 gav EG-domstolen Danmark rätt att av miljöskäl under vissa villkor förbjuda försäljning av drycker i engångsförpackningar. Rätten att vidta egna åtgärder på områden där gemensamma normer saknas har också fastslagits genom den s.k. Valloniet-domen, som gällde rätten för den belgiska regionen Valloniet att vägra ta emot avfall utifrån.
Utskottet
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat miljöfrågorna generellt och i anslutning till den europeiska integrationsprocessen (bl.a. bet. 1991/92:UU19 och 1991/92:UU24). Utskottet framhöll bl.a. i ett yttrande till jordbruksutskottet (1992/93:UU2y) betydelsen av att de åtaganden som gjordes vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 (UNCED) verkligen följs upp och förverkligas, såväl nationellt som internationellt. I yttrandet anfördes vidare att utskottet även utgår från att regeringen i det internationella arbetet fortsätter att aktivt driva de förhandlingsmål som inte helt kom att tillgodoses i Riokonferensens slutdokument. Utskottet anser följaktligen att många av de frågor som tas upp i de aktuella motionerna, bl.a. U515 (-), är synnerligen angelägna. Utskottet vill samtidigt hänvisa till den behandling som äger rum i andra utskott av vissa av dessa frågor, t.ex. den som berörs i yrkande 9 i motion U515 (-).
Utskottet konstaterar att utgångspunkten i förhandlingarna om svenskt medlemskap är att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet. Att Sveriges syn tagits på allvar bekräftades när EG i sitt yttrande över den svenska medlemskapsansökan uttalade att Sverige som medlem förväntades komma att bidra till en skärpt miljöpolitik och ett ökat miljömedvetande inom gemenskapen.
Ett svenskt medlemskap i EG kommer i stor utsträckning att grundas på överenskommelser som redan gjorts inom ramen för EES-avtalet. I detta ingår en stor del av EG:s miljöregler. Endast ett begränsat antal områden tillkommer. Detta gäller enligt vad utskottet inhämtat bland annat regler om kvaliteten på badvatten, skydd av utrotningshotade djur samt kärnsäkerhet och strålskyddsfrågor, för att nämna några viktiga områden.
Utskottet noterar att regeringen i skrivelse 1992/93:255 redovisat inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG. I redovisningen av Sveriges miljöstrategi, som tillkommit på riksdagens önskemål, anges hur det svenska miljöarbetet skall bedrivas utifrån de nya förutsättningar som skapas genom EES-avtalet och vid ett svenskt medlemskap i EG/EU. Dokumentet anger tio områden, bl.a. försurning, fysisk planering, bilavgaser och ekonomiska styrmedel, som omfattas av den svenska förhandlingsstrategin på miljöområdet. Av dokumentet framgår att Sverige inte har för avsikt att sänka sina miljökrav på sådana områden där EG i dag har mindre strikta regler eller t.ex. lägre utsläppskrav. Utskottet noterar att regeringen har tillsatt en kommitté med uppdrag att närmare belysa konsekvenserna för miljön av ett svenskt EG-medlemskap. Kommittén skall redovisa resultatet av sitt arbete före utgången av 1993.
EG har väl utvecklade och detaljerade regler för skydd av djurarter och naturområden. Ett medlemskap innebär att kompletteringar kan behöva göras i svenska regler om innehav av och handel med växter och djur. Även vissa jaktfrågor behöver ses över. Några arter som skyddas enligt EG:s regler är så vanliga i Sverige att viss jakt kan tillåtas.
Utskottet noterar att den svenska allemansrätten varken påverkas av EES-avtalet eller ett framtida medlemskap då EG saknar gemensamma regler på området. I artikel 222 i Romfördraget anges dessutom uttryckligen att fördraget inte i något hänseende skall ingripa i medlemsstaternas egendomsordning.
På de områden där EG har beslutat om harmoniserade regler för att förverkliga den inre marknaden bör gälla att vi inte skall behöva sänka våra befintliga miljökrav. Ambitionen bör vara att den typ av förhandlingslösning som uppnåtts i EES-avtalet på bl.a. kemikalieområdet bör kunna uppnås även i avtalet med EG. Utskottet noterar att regeringen har gjort uttalanden av denna innebörd vid flera tillfällen.
Inom EG pågår ett arbete med att utveckla nya styrmedel inom miljöpolitiken. Det finns ett stort intresse för detta arbete. EG-regler om miljöavgifter och miljöskatter finns i dag bara på ett fåtal områden och är i allmänhet utformade så att en lägsta nivå för avgiften föreskrivs. Detta gäller för punktskatter på bränslen och enligt förslaget till en ny koldioxidskatt. På bilavgasområdet finns regler om harmoniserade skatter. Utskottet noterar regeringens bedömning att ett EG-medlemskap på ett flertal områden inte kommer att innebära begränsningar i möjligheten att använda ekonomiska styrmedel.
De energi- och koldioxidskatter liksom övriga miljöavgifter och skatter som finns i Sverige i dag bör vi, enligt vad utskottet inhämtat, således även som EG-medlemmar kunna behålla och själva fastställa nivån på. Detta gäller också införandet av nya miljöavgifter och skatter. Utskottet noterar, mot bakgrund av bl.a. yrkande 3 i motion U515 (-) angående koldioxidbeskattning, att regeringen i skrivelse 1992/93:255 framhåller att Sverige som EG-medlem bör ha en hög ambitionsnivå även på detta område och bör vara pådrivande för användningen av ekonomiska styrmedel i de fall där sådana är effektiva för att nå viktiga miljömål.
På flera områden med konsekvenser för miljön skulle ett EG-medlemskap kunna få direkt betydelse för Sverige. Detta gäller exempelvis avfallsområdet, där det finns ett antal olika förslag till nya EG-regler. EG-kommissionen har förordat harmoniserade regler, vilket skulle innebära att enskilda länder inte kan införa lindrigare eller strängare bestämmelser. Enligt artikel 100 a i Romfördraget skall EG-kommissionen i sina förslag till harmoniseringsåtgärder utgå från en hög nivå för miljöskydd. Under vissa förutsättningar ges dock medlemsstater enligt samma artikel möjlighet att tillämpa strängare miljökrav än de gemensamma även på områden som täcks av handelsrelaterade rättsakter (den s.k. miljögarantin). Flera medlemsländer motsätter sig dock harmonisering och frågan är ännu inte avgjord. Problemkomplexet berörs utförligare i regeringens skrivelse 1992/93:255.
Samarbete och gemensamma regler kan enligt utskottets uppfattning bidra till effektivare lösningar på exempelvis försurningsområdet. Skärpta europeiska utsläppsnormer bör på ett påtagligt sätt kunna minska försurningen i våra marker.
Enligt regeringens skrivelse 1992/93:255 innebär Maastrichtavtalet en föreslagen utvidgning av miljösamarbetet till att innefatta också fysisk planering samt mark- och vattenanvändning i tätorter och på landsbygden. Redan nu pågår arbete med frågor som rör tätortsmiljön och Europas rumsliga utveckling. Det gäller frågor som med fördel diskuteras och samordnas över nationsgränserna utan att för den skull ställa krav på ett gemensamt regelsystem. I EG:s s.k. femte miljöhandlingsprogram framhålls fysisk planering som ett viktigt styrmedel för att uppnå miljöpolitiska mål. Betydelsen av samarbetet och erfarenhetsutbytet på detta område kan nu komma att öka.
Med det anförda betraktar utskottet yrkandena 1--5, 8, 10 och 11 i motion U515 (-) samt yrkandena 1--2 i motion U521 (fp) som besvarade.
Vad gäller hävdandet och tillämpningen av substitutionsprincipen (motion U515 (-) yrkandena 6 och 7) får utskottet hänvisa till det svenska anförandet i Bryssel den 1 februari 1993, vari framhölls att försiktighetsprincipen enligt svensk uppfattning måste tillämpas i förverkligandet av målet om en hållbar utveckling. De båda principerna åsyftar samma sak, dvs. att strävan måste vara att ersätta farliga processer och ämnen med mindre farliga alternativ. I regeringens proposition 1992/93:180 om en kretsloppsanpassad samhällsutveckling föreslås att de i propositionen fastlagda principerna för en sådan utveckling även bör gälla kemikaliekontrollen. För denna kontroll finns tre övergripande mål, nämligen kunskapsmålet, produktmålet och hanteringsmålet. Produktmålet innebär att så ofarliga produkter som möjligt skall användas. Regeringens förslag till kemikaliekontroll och andra åtgärder syftande till en kretsloppsanpassad utveckling behandlas utförligare i jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JoU14.
Därmed betraktar utskottet yrkandena 6 och 7 i motion U515 (-) som besvarade.
Beträffande trafiksystemens utveckling och belastning på miljön får utskottet hänvisa till att denna fråga för närvarande är föremål för riksdagsbehandling föranledd av regeringens proposition 1992/93:176 gällande investeringar i trafikens infrastruktur. Dessa investeringar syftar bl.a. till en omläggning av trafiksystemen till miljövänliga transporter såsom järnväg och kollektivtrafik. Propositionen behandlas i riksdagens trafikutskott (1992/93:TU35). Utskottet noterar också att Sverige är pådrivande i planeringen av en stor europeisk trafikkonferens, varvid dessa frågor givetvis kommer att behandlas. Konferensen beräknas äga rum 1994 eller 1995.
Därmed får yrkande 9 i motion U515 (-) anses besvarat.
I motion U507 (kds) föreslås att ett miljökonstant pris sätts även på transportarbetet vid offentlig upphandling.
Utskottet konstaterar att en målsättning i detta sammanhang bör vara att trafiken skall bära sina egna samlade kostnader, inklusive miljökostnaderna. Dessa bör därför vara inkluderade i de samlade kostnaderna för transportarbetet och därmed återspeglas i varans/leveransens pris. Införandet av en särskild miljökonstant ter sig enligt utskottets bedömning ur praktisk synvinkel tämpligen komplicerat, eftersom en sådan åtgärd inte får leda till diskriminering av geografiskt avlägsna potentiella leverantörer. En dylik diskriminering skulle stå i strid med en av den inre marknadens mest grundläggande principer. Utskottet noterar att gällande regler avseende drivmedelsbeskattning innehåller en miljökomponent, varför syftet med motionärens önskemål redan torde vara delvis uppfyllt.
Därmed avstyrker utskottet motion U507 (kds).
2.4 Regionalpolitiska frågor: jordbruk och fiske
Sammanfattning av motionerna
I motion U521 (fp) anges att den högre tillväxt som t.ex. den inre Europamarknaden skapar bör komma alla EG-medborgare till del. I Romtraktaten har EG uttalat som mål en utjämning av levnadsvillkor och inkomster bland EG-medborgarna. Som komplement till skapandet av den inre marknaden och en gemensam valuta krävs därför regionalt stöd. Regionalpolitiska hänsyn är även viktiga inom ramen för EG:s jordbrukspolitik, påpekas det i motionen. I yrkande 4 begärs att Sverige som medlem i EG skall verka för en aktiv regionalpolitik.
I motion Jo255 (s) anförs att den omställning det svenska jordbruket nu är inne i innebär en effektiv förberedelse för EG-anslutning. I motionen betonas vikten av att utforma en svensk förhandlingslinje visavi EG som omfattar realistiska svenska krav, inkl. möjligheten att stödja jordbruket för att främja biologisk mångfald och ett öppet och varierat kulturlandskap. Motionärerna begär bl.a. att EG:s regler skall kompletteras så att hänsyn tas till de speciella förutsättningar som råder för Norrlandsjordbruket (yrkande 8). Vidare föreslås bibehållande av de svenska reglerna för djurhållning och livsmedelshygien. Kraven på miljöavgifter på kemikalier i syfte att minska användningen i jordbruket, innehållsmärkning m.m. bör enligt motionärerna också hävdas i EG-förhandlingarna.
I motion Jo256 (c) yrkande 5 anförs att frågor som rör livsmedelskvalitet och miljöhänsyn bör bevakas i förhandlingarna med EG. I motionstexten anförs att motionärerna i sammanhanget utgår från att all svensk åkermark, även omställningsareal, därvid skall betraktas som åkermark vid ett eventuellt EG-medlemskap. Motionärerna hänvisar till 1990 års jordbrukspolitiska beslut enligt vilket jordbruket skulle kunna producera energiråvaror på den mark, som inte behövs för livsmedelsproduktion. Beslutet har enligt motionen inneburit att ca 200 000 hektar av den omställda arealen är i s.k. vänteläge och för närvarande inte används till någon produktion.
I motion U521 (fp) yrkande 5 föreslås att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att stöd till jordbruk i Norrland prioriteras. Motionärerna hävdar att förutsättningarna för ekonomisk verksamhet i Norrland är väsentligt bättre om Sverige är med i EG än om Sverige skulle stå utanför EG. I motion Jo254 (s) yrkande 2 begärs att Sverige i förhandlingarna med EG skall verka för införandet av sådana regler för svenskt vidkommande som är förenliga med ett bibehållet norrländskt jordbruk i nuvarande omfattning.
I motion U504 (kds) sägs att EG på senare tid fått tillfälle att närmare studera Sveriges specifika geografiska och strukturella förhållanden. Från svenskt håll har bedömningen varit att EES-avtalet inte hindrar Sverige från att fortsätta med nuvarande regionalpolitik. Inför medlemskapsförhandlingarna är det inte desto mindre angeläget, anser motionären, att Sverige får klarlagt vilka stödformer som inte strider mot EG:s regelverk. Vid förhandlingarna bör regeringen även verka för att Sverige får maximal möjlighet att åtnjuta förmåner ur EG:s strukturfonder.
Den europeiska integrationsprocessen kommer i stor utsträckning att gynna den ekonomiska utvecklingen, menar man i motion Jo253 (c). Integrationen kommer dock också att innebära att vi måste höja ambitionsnivån inom regionalpolitiken för att även fortsättningsvis kunna garantera landsbygdens utveckling. I motionens yrkande 7 begärs att regeringen i EG-förhandlingarna skall verka för att få igenom de svenska regionalpolitiska kraven och få del av EG:s struktur- och regionalpolitiska satsningar via EG:s strukturfonder.
I motion U505 (m) anförs att de sydsvenska skogs- och mellanbygderna -- mot bakgrund av de speciella odlingsförhållanden som där råder -- bör klassificeras som stödområde i EG. De svenska förhandlarna om ett EG-medlemskap bör enligt motionärerna verka för detta.
Motion Jo410 (kds) tar upp svensk fiskenäring. I yrkande 5 begärs att vederbörlig hänsyn tas till den svenska fiskerinäringen i EG-förhandlingarna samt att dessa resulterar i ett så positivt resultat som möjligt.
Motion A443 (fp) behandlar olika aspekter av den regionala utvecklingen i Västerbotten. I motionen betonas behovet av att transportstöd kan fortsätta att utgå till regionen för att kompensera det västerbottniska näringslivet för höga transportkostnader för varor och tjänster. Ett bibehållet transportstöd bör enligt motionären vara ett svenskt krav i EG-förhandlingarna (yrkande 8).
Utskottet
De regional- och jordbrukspolitiska frågorna tillhör de områden som ägnas synnerligen stort utrymme i förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG. Utskottet har inte möjlighet att gå in i detalj i den komplicerade materia som dessa frågor innefattar och önskar givetvis inte heller föregripa de överväganden som kan komma att göras inom ramen för den pågående förhandlingsprocessen. De svenska utgångspunkterna inför förhandlingarna redovisades av Europaministern Dinkelspiel i Bryssel den 1 februari 1993. Av anförandet framgår att många motionsyrkanden beträffande regional- och jordbrukspolitiken i stor utsträckning överensstämmer med de svenska förhandlingspositionerna på dessa områden. Statsrådet Dinkelspiel framhöll bl.a. följande:
Regionalpolitik
Som framgår av kommissionens utlåtande innebär en utvidgning med Sverige och andra nordiska länder att områden med helt nya regionala drag i en nära framtid kommer att utgöra delar av gemenskapen. Dessa regioner karaktäriseras av låg befolkningstäthet, begränsade lokala marknader, långa avstånd och hårda klimatförhållanden. Det handlar om permanenta geografiska betingelser och svårigheter. Av naturliga skäl beaktas dessa faktorer inte i EG:s nuvarande regionalpolitik, som är vägledande för medlemsstaternas och gemenskapens regler på området. Vi utgår från att det finns en stor förståelse för behovet av en anpassning av gemenskapens politik, så att de nya faktorerna kan beaktas, när Sverige och andra nordiska länder ansluter sig till gemenskapen. Dessa faktorer är av stor betydelse, särskilt för jordbruket och den regionala utvecklingen. Detta framgår också av kommissionens utlåtande. Sverige måste kunna bedriva en aktiv och ambitiös nationell politik för regional utveckling i enlighet med fördragsreglerna.
Kommissionens utlåtande bekräftar att Sverige som medlem har rätt till stöd från EG:s strukturfonder. I förhandlingarna måste vi komma fram till kriterier och metoder som gör det möjligt för Sverige att delta fullt ut i det gemensamma strukturprogrammet. Syftet måste vara att utjämna regionala skillnader orsakade av allvarlig industriell tillbakagång, att bekämpa långtidsarbetslöshet, att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden, att anpassa jordbruks- och skogsbruksproduktion samt att främja landsbygdens utveckling.
Jordbrukspolitik
Sverige genomför för närvarande ett omfattande reformprogram inom jordbrukssektorn för att främja avreglering, konkurrens och effektivitet till nytta för såväl konsumenter som lantbrukare. De svenska jordbrukspolitiska målen har stora likheter med målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Vi siktar på en fullständig integrering i den gemensamma jordbrukspolitiken med ett minimum av övergångsarrangemang och skyddsåtgärder från tidpunkten för Sveriges inträde i den europeiska unionen.
Hänsyn måste emellertid tas till de specifika förutsättningarna för jordbruksproduktion i Sverige. Vår befolkningstäthet är extremt låg. Endast sju procent av landytan är uppodlad. Lägre medeltemperatur och en kort odlingsperiod påverkar avkastning och produktionskostnader. För att möta dessa "arktiska och subarktiska" villkor har Sverige utvecklat en rad regionala stödåtgärder för jordbruksproduktion, landsbygdsutveckling, sysselsättning, miljö, ett öppet och varierande landskap liksom för bibehållandet av biologisk mångfald. Mjölkproduktionen, den viktigaste sektorn i den svenska jordbruksnäringen, utgör ryggraden för jordbruket i ekonomiskt mindre gynnade regioner. Under förhandlingarna måste en överenskommelse nås rörande tillvägagångssätt och metoder för att inom ramen för gemenskapens politik nå dessa mål och för att slå vakt om och utveckla jordbruket i norra Sverige, i skogsområdena i söder samt på Öland och Gotland.
Anförandet återges, som tidigare nämnts, i sin helhet i bilaga till detta betänkande.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 7 i motion Jo253 (c), yrkande 2 i motion Jo254 (s), yrkande 8 i motion Jo255 (s), yrkande 5 i motion Jo256 (c), motion U504 (kds) samt yrkandena 4 och 5 i motion U521 (fp) som besvarade.
Vad avser de mer specifika yrkanden som återfinns i motionerna A443 (fp) samt U505 (m) noterar utskottet att de mer detaljerade svenska förhandlingspositionerna avseende denna typ av frågor ännu inte konkretiserats. Utskottet förutsätter att de aktuella frågeställningarna blir förmål för vidare överväganden i den s.k. EG-delegationen (Svenska delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG--Sverige).
Därmed får yrkande 8 i motion A443 (fp) och motion U505 (m) anses besvarade.
I yrkande 5 i motion Jo410 (kds) begärs att vederbörlig hänsyn tas till den svenska fiskerinäringen i EG-förhandlingarna.
I det svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari i år fastslogs även de svenska ambitionerna i förhandlingarna på detta område: Sverige, med betydande fiskevatten i Östersjön, avser att med vissa tekniska anpassningar helt integreras i den gemensamma fiskeripolitiken. Att fullt ut bevara de traditionella svenska fiskemönstren i omgivande vatten och i Nordsjön är av särskild vikt i detta sammanhang. Vi siktar också på att införa EG:s marknadsorganisation för fiske och akvakultur från och med anslutningsdagen. Det är på fiskets område av största vikt att Sverige, inom ramen för EG:s politik, kan upprätthålla och utveckla sådana regionalpolitiska åtgärder som motiveras av ett strängt klimat, långa avstånd och andra ogynnsamma villkor.
Med det anförda betraktar utskottet yrkande 5 i motion Jo410 (kds) som besvarat.
2.5 Sociala frågor
Sammanfattning av motionerna -- Övergripande yrkanden
För ett socialliberalt parti som folkpartiet liberalerna är det naturligt, anförs det i motion U514 (fp), att värna och vidareutveckla de sociala rättigheter och minimiregler som EG redan beslutat om. Välfärdspolitiken bör vara generell och utformad så att den underlättar en fri rörlighet; människor skall kunna bo och arbeta var de vill. I många EG-länder behöver den utvecklas. I enlighet med närhetsprincipen beslutar varje enskilt land om den nationella välfärdspolitiken, sägs det vidare i motion U514 (fp). För att den fria rörligheten skall fungera i verkligheten får dock inte ländernas sociala skyddsnät och välfärdspolitik vara utformad så, att de diskriminerar människor som vill arbeta, etablera sig och bo i annat land än hemlandet. I motionens yrkande 2 begärs att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt att subsidiaritetsprincipen bör gälla beträffande avvägningen mellan nationell nivå och EG-nivå inom socialpolitiken. I motionens yrkande 6 begärs sammalunda avseende familjepolitiken.
Bakgrund
Redan i ingressen till Romfördraget slås fast att ett väsentligt mål för gemenskapens strävanden är att fortgående förbättra medborgarnas levnads- och arbetsvillkor. Skrivningarna i Romfördragets avsnitt om t.ex. fri rörlighet för personer, socialpolitik, och ekonomisk och social rörlighet samt åtgärder som vidtagits på grundval av fördragsbestämmelserna visar att gemenskapsarbetet redan från början haft en "social dimension". Den europeiska enhetsakten, som trädde i kraft 1987, innebar en förstärkning av EG-samarbetet på det sociala området, särskilt vad avser arbetsmiljöfrågorna.
Programmet för förverkligande av den inre marknaden, som lanserades 1985, mötte på sina håll kritik för att det i liten utsträckning omfattade de sociala frågorna. Betydande och ökande uppmärksamhet har bl.a. av denna anledning därefter ägnats den sociala dimensionen i samarbetet. Vikten av att den sociala utvecklingen sker i takt med den ekonomiska utvecklingen och den inre marknadens framväxt har ofta framhållits av EG-kommissionens ordförande Delors. EG:s stats- och regeringschefer har vid flera tillfällen givit uttryck för samma inställning.
Målsättningen att stärka samarbetet på den sociala dimensionens område resulterade i december 1989 i antagandet av EG:s sociala stadga, "Den Europeiska gemenskapens stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare". Stadgan undertecknades av elva av EG:s medlemsländer, dvs. alla medlemsstater med undantag för Storbritannien.
Den sociala stadgan är att betrakta som ett politiskt instrument som "moraliskt" förpliktar medlemsländerna att se till att de grundläggande sociala rättigheter som stadgan behandlar garanteras i resp. land. Stadgan ger också en uppmaning till, och uttrycker stöd för kommissionen att lägga fram förslag till direktiv, rekommendationer eller på andra sätt söka förverkliga innehållet i stadgan. Följande områden omfattas av stadgan: fri rörlighet, anställning och lön, förbättring av levnads- och arbetsvillkor, social trygghet, förenings- och förhandlingsrätt, yrkesutbildning, likabehandling av kvinnor och män, information, samråd och medbestämmande, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, äldre personer, handikappade och skydd för barn och ungdomar.
Kommissionen presenterade också ett handlingsprogram för implementering av den sociala stadgan, med ett antal åtgärder -- sammanlagt närmare 50-talet initiativ -- som avsågs presenteras 1990--1992. På basis av handlingsprogrammet har kommissionen också presenterat förslag för huvuddelen, omkring 90 %, av de åtgärder som där aviseras. Däremot har, för flera av förslagen, slutliga beslut ännu inte fattats av ministerrådet. Längst har man kommit i arbetet på miljöområdet, medan det t.ex. visat sig svårare att uppnå enighet om vissa förslag som rör arbetsrättsliga frågor.
Frågan om en utvidning av gemenskapskompetensen på det sociala området blev den svåraste stötestenen under Maastrichtmötet. Man lyckades på grund av Storbritanniens ställningstagande inte tillämpa enhetlighetstanken i detta avseende. Romfördragets artiklar 117--122 om sociala bestämmelser undergick därför inga sakliga förändringar genom Maastrichtfördraget.
De övriga elva medlemsländerna ingick dock en mellanstatlig överenskommelse utanför fördraget, i vilken man förbinder sig till ytterligare insatser inom det sociala området. I ett särskilt protokoll som slöts mellan samtliga medlemsländer -- det s.k. Sociala protokollet -- medger Storbritannien att de övriga elva medlemsländerna får gå vidare -- utan att Storbritannien tar del i vare sig förberedelsearbetet eller beslut -- i det gemensamma arbetet på det sociala området med utnyttjande och hjälp av gemenskapens institutioner och procedurer.
Överenskommelsen mellan de elva fogades till det sociala protokollet som bilaga. De elva länderna uttrycker sin vilja att fortsätta att utveckla det gemensamma arbetet på det sociala området enligt de riktlinjer som fastlagts i den sociala stadgan. Överenskommelsen innebär utökad kompetens för gemenskapen och ett utvidgat område för majoritetsbeslut. Den innefattar också en ny procedur för samråd med arbetsmarknadens parter, som innebär en betydande förstärkning av deras roll i utarbetandet och genomförandet av gemensamma åtgärder på den sociala dimensionens område.
Utskottet
Utskottet har tidigare -- i betänkande 1991/92:UU24 -- framhållit vikten av att det parallellt med skapandet av en gemensam arbetsmarknad etableras ett korresponderande socialt skyddsnät. I enlighet med utvecklingen av den sociala dimensionen har också arbetsmiljöfrågorna kommit mer i förgrunden inom EG. Ett antal EG-direktiv av minimikaraktär har antagits. Utskottet noterar att Sverige också varit pådrivande i ansträngningarna att tillse att det utvidgade ekonomiska samarbete som kommer att följa av EES-avtalet även åtföljs av framsteg vad avser den sociala dimensionen.
I det svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari 1993 redovisade Europaminister Dinkelspiel kortfattat Sveriges utgångspunkter vad avser medlemskapsförhandlingarna gällande de sociala frågorna:
Den ökade vikt gemenskapen fäster vid den sociala dimensionen är enligt vår uppfattning en nödvändig följd av den ekonomiska integrationen. Vi ser fram emot att aktivt bidra till den fortsatta utvecklingen på detta område, som innefattar arbetsmiljön och dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Detta gäller också ansträngningarna att förbättra de handikappades situation. Existerande EG-regler på det sociala området fastställer miniminivåer, som tillåter de enskilda medlemsländerna att tillämpa mer långtgående bestämmelser. Vi välkomnar unionsfördragets sociala protokoll inkl. arbetsmarknadsparternas förstärkta roll i utarbetandet och genomförandet av gemensamma åtgärder på arbetsmarknadsområdet. Vi utgår från att detta innebär att svenska kollektivavtal erkänns som tillräckligt medel att genomföra EG:s direktiv. Den svenska och nordiska arbetsmarknaden kännetecknas av en lång tradition av att villkor i arbetslivet fastställs i kollektivavtal mellan de berörda organisationerna.
Utskottet konstaterar att den generella social- och familjepolitiken inom EG till övervägande del är en fråga för de nationella regeringarna. Enligt närhetsprincipen skall man inte på gemenskapsnivå reglera sådant som lika bra eller bättre kan lösas nationellt. Samarbetet inom EG på det sociala området utgörs även i stor utsträckning av program- och projektverksamhet.
Utskottet finner att yrkandena 2 och 6 i motion U514 (fp) därmed får anses besvarade.
Jämställdhet
I motion U514 (fp) hävdas att arbetet för jämställdhet i Europa vinner på om Sverige och Norden blir medlemmar i EG. Sverige och det övriga Norden har nämligen enligt motionärerna rikliga erfarenheter och kunskaper om arbete för jämställdhet som kan tillföras Europas övriga länder. I motionens yrkande 5 begärs att Sverige som medlem i EG skall verka för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela EG.
Utskottet
Som också framhållits ovan finner utskottet det naturligt att bl.a. jämställdhetsfrågorna ägnas ökat intresse i gemenskapen. Främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt mål i Sverige. I samband med öppnandet av medlemskapsförhandlingarna framhölls också från svensk sida, som nämnts ovan, att det är Sveriges bestämda strävan att bidra till den fortsatta utvecklingen av gemenskapens politik på detta område. Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige och övriga nordiska länder har viktiga erfarenheter och kunskaper att tillföra jämställdhetsarbetet i Europa. Enligt vad utskottet erfarit visar också många av EG:s medlemsländer, liksom EG-kommissionen, betydande intresse för svenska erfarenheter och lösningar på jämställdhetsområdet.
Därmed får yrkande 5 i motion U514 (fp) anses besvarat.
Handikappfrågor
Motion U501 (s) tar upp EG-frågor ur handikappolitisk synvinkel. I motionen anförs att Sverige i förhållande till andra länder varit framgångsrikt på detta område. Med den generella välfärdspolitiken och ett miljörelaterat handikappbegrepp som grund har i Sverige kunnat föras en offensiv handikappolitik, anser motionärerna. En bidragande orsak har varit, att det i Sverige finns en levande folkrörelse, handikapprörelsen, som aktivt deltar i samhällsdebatten och påverkar samhällsutvecklingen. I motionens yrkande 1 anförs vikten av att grunderna för den svenska handikappolitiken bibehålls vid ett eventuellt medlemskap i EG. I motionens yrkande 2 begärs att regeringen i förhandlingsarbetet med EG aktivt driver frågor av betydelse för funktionshindrade. Inför folkomröstningen om EG är det av största vikt att varje svensk medborgare kan sätta sig in i frågan om ett svenskt EG-medlemskap. I motionens yrkande 3 begärs att särskilda åtgärder vidtas för att göra informationen om EG tillgänglig för alla grupper i det svenska samhället, t.ex. i form av lättlästa versioner för förståndshandikappade, på teckenspråk för hörselskadade och på punktskrift för synskadade.
Inom EG har program startats för att underlätta handikappades inträde på arbetsmarknaden och för att integrera handikappade barn i skolan. Där finns också datanätverk med information om handikapp och handikappades villkor. I motion U514 (fp) yrkande 3 föreslås att Sverige som medlem i EG skall delta i EG:s program för handikappade.
I motion So257 (s) framhålls vikten av att den svenska handikapprörelsen ges möjligheter att bevaka vad som händer inom EG. Svensk handikapprörelse har mycket att tillföra av erfarenheter och kunskaper till gagn för en framtida handikappolitik i Europa. I motionen anförs att det mot denna bakgrund finns behov av ett särskilt EG-kontor i Bryssel för handikapprörelsen. I motion So290 (v) yrkande 8 föreslås att riksdagen av regeringen begär ett nytt anslag på 3 miljoner kronor för upprättandet av ett bevaknings- och informationskontor i Bryssel för den svenska handikapprörelsen. Medlen bör enligt motionärerna upptas på Utrikesdepartementets budget.
Utskottet
I enlighet med vad som framhölls i det svenska anförandet vid öppnandet av medlemskapsförhandlingarna, är det Sveriges avsikt att aktivt bidra till den fortsatta utvecklingen av gemenskapens arbete för att förbättra de handikappades situation. Som påpekats ovan utgörs samarbetet inom EG på det sociala området i stor utsträckning av program- och projektverksamhet.
Även många åtgärder som gemenskapen vidtar på andra områden kan givetvis vara av betydelse för handikappfrågorna, t.ex. EG:s hissdirektiv som berörs i motion U501 (s). Enligt vad utskottet inhämtat hanteras dessa frågor i EFTA av en s.k. maskinexpertgrupp. I denna deltar från svensk sida representanter från Arbetarskyddsstyrelsen och Kommerskollegium. Inom EG är hanteringen av dessa frågor föremål för pågående behandling. Från svensk sida har vid flera tillfällen framförts vikten av att handikappfrågorna beaktas vid utformningen av direktivens bestämmelser. Målsättningen bör enligt utskottet självfallet vara att söka uppnå en lösning som i största möjliga utsträckning tillgodoser de svenska ståndpunkterna i dessa avseenden.
Enligt vad utskottet inhämtat har EG utsett svenska Handikappinstitutet att leda en stor europeisk utredning om handikapphjälpmedel och annan teknik för personer med funktionshinder. Projektet, som kommer att pågå i 18 månader, har tilldelats 3 miljoner ecu. Det är det största enskilda anslag som beviljats inom detta teknikområde.
Utskottet noterar att regeringen tillsatt en utredning med uppdraget att belysa hur ett EG-medlemskap kommer att påverka den sociala välfärden och jämställdheten mellan kvinnor och män i Sverige. Också handikappfrågorna avses belysas i utredningen. I utredningsdirektivet konstateras att valet att gå med eller stanna utanför EG/EU kan få konsekvenser för Sveriges möjligheter att fullfölja och utveckla välfärden och jämställdheten och att detta i sin tur hänger ihop med medlemskapets samhällsekonomiska konsekvenser. Ytterligare konsekvensutredningar med beröring till handikappfrågorna kan komma att tillsättas senare.
Sedan 1991 har därtill en särskild utredare haft regeringens uppdrag att studera EG och handikappolitiken. I och med den nu tillsatta, mer övergripande Konsekvensutredningen avser regeringen, enligt vad utskottet erfarit, att låta avsluta den sedan 1991 pågående utredningen och sammanföra alla frågeställningarna till den större konsekvensbelysningen.
Handikappfrågor i ett internationellt perspektiv behandlas även i den s.k. Handikapputredningen, vars slutbetänkande för närvarande är föremål för remissbehandling. I betänkandet (SoU 1992:52) noteras bl.a. följande:
EES-avtalet och det närmande till EG som detta innebär gör att Sverige på ett helt annat sätt än tidigare (kommer att) påverkas av internationella beslut. En vidare bevakning av synsätt inom svensk handikappolitik blir mycket betydelsefull. Det blir angeläget att söka förena fördelarna med öppenhet och samarbete med våra krav på social grundtrygghet och funktionshindrades likställighet med andra.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att en särskild befattning (råd) inrättas i Bryssel för att följa EG:s arbete och konsekvenser för funktionshindrade. Rådet bör enligt utredningsförslaget arbeta med en helhetssyn på förhållandena för människor med funktionsnedsättningar och integrerat bevaka frågor som rör arbetsmarknad, teknik, forskning, utbildning, byggande, etc. Vid sidan av uppgiften att hämta in kunskaper och bevaka svenska intressen bör rådet ha till uppgift att förmedla information om svensk handikappolitik och dess synsätt inom EG och dess olika gemensamma organ. Utredningen gör bedömningen att detta förslag inte strider mot nu gällande eller planerade konventioner inom EG.
När det gäller informationsinsatser för personer med funktionshinder noterar utskottet vidare att Sekretariatet för Europainformation har täta kontakter med handikapporganisationerna. Medel för Europainformation har avsatts för att i första hand göra EES-avtalet tillgängligt för de olika handikappgrupperna. I ett senare skede kommer enligt vad utskottet erfarit även frågan om svenskt EG-medlemskap att hanteras på motsvarande sätt genom kontakt med handikappförbunden.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motion So257 (s), yrkandena 1--3 i motion U501 (s) samt yrkande 3 i motion U514 (fp) som besvarade. Utskottet avstyrker mot bakgrund av ovan redovisade initiativ och förslag yrkande 8 i motion So290 (v).
Alkoholpolitik
Flera motioner tar upp förhållandet att många EG-länder delvis har en annorlunda inställning till alkohol jämfört med de nordiska länderna. Sverige för en i EG-perspektiv relativt restriktiv alkoholpolitik. I motionerna framhålls bl.a. att den svenska hållningen resulterat i lägre konsumtion och mindre alkoholskador. Samtidigt tycks insikten öka även i flera EG-länder om att alkoholen medför stora skador, anför motionärerna.
I motion U502 (c) föreslås att Sverige i olika internationella sammanhang skall agera på ett sätt som ger respekt för och garanterar att vår politik på drogområdet med en relativt strikt lagstiftning får genomslag. I detta sammanhang är det angeläget, anförs det i motionen, att WHO:s rekommendation om minskning av alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år 2000 lyfts fram och får bred uppbackning. Sverige bör därför enligt motionärerna konkretisera den plan som WHO:s Europakontor, representerande 45 stater, antog den 17 september 1992.
I motion U508 (kds) anförs att en förutsättning för att Sverige skall kunna behålla prispolitiken avseende alkohol och Systembolagets och Vin och Sprit AB:s monopol är att man vid förhandlingarna med EG understryker att hittillsvarande alkoholpolitik utgjort ett fungerande medel ur folkhälsosynpunkt. Även i motionerna U503 (s), So268 (v) yrkande 2 samt So318 (s) yrkande 7 anförs betydelsen av att den svenska alkoholpolitiska linjen upprätthålls i EG-förhandlingarna. I yrkande 13 i motion U514 (fp) begärs att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall verka för ett bibehållet distributionsmonopol för Systembolaget. I samma motion yrkande 14 begärs att Sverige på likartat sätt skall verka för bibehållet importmonopol för Vin och Sprit AB.
Utskottet
Utskottet konstaterar att alkoholmonopolen, särskilt detaljhandelsmonopolet, utgör viktiga inslag i Sveriges restriktiva alkoholpolitik. I EES-avtalet har Sverige godtagit EG:s regler om statliga handelsmonopol, vilka stadgar att monopolen inte får vara diskriminerande. Enligt svensk uppfattning är alkoholmonopolen, som motiveras av viktiga social- och hälsopolitiska syften, inte diskriminerande i Romfördragets mening. Detta har klargjorts i en särskild deklaration till EES-avtalet och är också -- som framhållits i det svenska öppningsanförandet den 1 februari i år -- den svenska linjen i medlemskapsförhandlingarna. Beträffande den med gränshandeln förbundna problematiken, utgår utskottet från att den svenska ambitionen i förhandlingarna med EG är att finna ur alkoholpolitisk synvinkel tillfredsställande lösningar.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 2 i motion So268 (v), yrkande 7 i motion So318 (s), motion U502 (c), motion U503 (s), motion U508 (kds) samt yrkandena 13 och 14 i motion U514 (fp) som besvarade.
Narkotikafrågor
Narkotikahandeln är ett internationellt problem som berörs i flera motioner. I motion U514 (fp) anges att ett ökat samarbete har byggts upp mellan narkotikapolisen i EG:s olika medlemsländer och att ett "narkotikaregister" håller på att upprättas. I ett par EG-länder finns dock en mer tillåtande attityd till narkotikabruk än i Sverige, hävdar motionärerna. I yrkande 7 begärs att Sverige som medlem i EG skall verka för en effektiv narkotikabekämpning. Samma krav framförs i motion U513 (fp) yrkande 1. I motion U514 (fp) yrkande 8 anförs att Sverige som medlem i EG skall verka för att samtliga medlemsländer lever upp till FN:s narkotikakonvention och därmed kriminaliserar narkotikainnehav. I motion U513 (fp) yrkande 2 begärs att Sverige skall verka för att samtliga medlemsländer i EFTA och EG tillträder FN:s narkotikakonventioner.
I motion U511 (kds) beskrivs de stora insatser som med goda resultat dagligen görs i Öresundsregionen för att stoppa inflödet av narkotika och annat allmänfarligt gods till Sverige. Enligt motionären visar tillgänglig statistik att narkotika oftast kommer till Sverige via ett EG-land eller ett f.d. östland. Mot denna bakgrund föreslås i motionen att riksdagen hos regeringen skall begära att Öresundsregionen vid ett medlemskap i EG skall betraktas som yttre gräns (yrkande 1).
Utskottet
Utskottet konstaterar att Sverige är aktivt pådrivande i det internationella arbetet, inom bl.a. FN och Europarådet, mot narkotikahandel och narkotikamissbruk. Utskottet delar självfallet motionärernas uppfattning om det angelägna i att Sverige, även som medlem i EG, kommer att fortsätta att verka för en effektiv internationell narkotikabekämpning.
Vad avser FN:s narkotikakonventioner får utskottet konstatera att samtliga länder inom EG anslutit sig till 1961 års konvention. Belgien och Nederländerna har ännu inte anslutit sig till 1971 års narkotikakonvention, men avser enligt uppgift att göra detta inom kort. Sverige bevakar narkotikafrågan i bl.a. den s.k. Narkotikakommissionen. Enligt vad utskottet erfarit har Sverige under många år varit medförslagsställare och stött resolutioner som syftat till att uppmana de länder som inte undertecknat och ratificerat FN:s narkotikakonventioner att snarast göra detta.
I bl.a. motion U511 (kds) aktualiseras frågan om gränskontrollen i Öresund.
Utskottet får därvid hänvisa till att det från svensk sida, i samband med att förhandlingarna med EG inleddes, har anförts att gränskontrollerna i vissa fall såsom beträffande narkotika inte kan avvecklas utan att dessa ersätts av andra effektiva kontrollåtgärder. I öppningsanförandet i Bryssel den 1 februari 1993 underströks även att kampen mot narkotika och andra former av internationell brottslighet måste fortsätta, och detta är ett ämne som avses bli föremål för grundlig diskussion under förhandlingarna.
Vidare kan noteras att regeringen i mars 1992 upprättade en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågan om gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG-perspektiv. Gruppens arbete pågår.
Därmed får yrkande 1 i motion U511 (kds), yrkandena 1 och 2 i motion U513 (fp) samt yrkandena 7 och 8 i motion U514 (fp) anses besvarade.
Arbetsmarknadsfrågor
I motion U506 (fp) beskrivs Sveriges tidigare, mestadels framgångsrika, ansträngningar att söka hålla arbetslösheten stången. De förutsättningar som möjliggjorde detta i tidigare skeden har delvis gått förlorade, sägs det i motionen. Arbetslösheten i Sverige håller därför på att växa till "europeisk nivå". Utlandsberoendet sätter gränser för vad länder som Sverige kan kosta på sig i form av statliga stimulanspaket. Insatser i form av statliga stimulanser i syfte att vända en nedgående konjunkturcykel erfordrar som regel internationell samordning.
För Europas del, anförs det i motion U506 (fp), är det EG, och egentligen endast EG, som kan vara instrument för en sådan samordning. Vid EG:s toppmöte i Edinburgh hösten 1992 fattades beslut som visar att viljan finns. Men ännu återstår mycket att göra innan EG och de stater som vill ingå i EG skaffat sig underlag, beslutsmekanismer och medel för en samordnad konjunkturpolitik. I motionens första yrkande begärs att Sverige redan under förhandlingsskedet om medlemskap i EG bör verka för att gemenskapen blir bättre rustad att föra en samordnad och aktiv konjunkturpolitik i syfte att hålla arbetslösheten nere. I motionens yrkande 2 anförs att Sverige inom den europeiska gemenskapen bör ta initiativ till en omfattande och fördjupad diskussion inom det integrerade Europa om arbetslivets roll och om hur den europeiska arbetsmarknaden skall utformas för att medborgarna i framtiden skall kunna finna arbete i den utsträckning de önskar.
I motion U514 (fp) anges att Sverige som medlem i EG kommer att ha viktiga erfarenheter att tillföra gemenskapen avseende t.ex. vilka insatser -- vidareutbildning, omskolning, beredskapsarbeten m.m. -- som kan göras för att hålla människor kvar i arbete. I motionens yrkande 4 begärs att Sverige som medlem i EG skall driva tanken på en aktiv arbetsmarknadspolitik som ett instrument i kampen mot arbetslöshet.
I motion U517 (s) hävdas att den nordiska modellen som metod för att reglera förhållandena på arbetsmarknaden skiljer sig från förhållandena i flertalet EG-länder. I dessa är lagstiftning snarare än kollektivavtal den grundläggande regleringen på arbetsmarknaden. Detta har medfört, menar motionären, att arbetsrätten inom EG t.ex. ger skydd bara för enskilda anställningsavtal, men inte fackliga arbetsmöjligheter. Vidare anförs i motionen att kollektivavtal inte heller godtas ensamt som form för att uppfylla EG:s lagstiftning, utan att dessa måste kompletteras med nationell lagstiftning. I motionen yrkas att den nordiska arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen skall säkras, såväl inom EES-avtalets ram som i förekommande fall vid EG-medlemskap för enskilda nordiska länder.
Utskottet
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i bl.a. motionerna U506 (fp) och U514 (fp), nämligen om behovet av att skapa ökade förutsättningar för gemenskapen att driva en aktiv konjunktur- och arbetsmarknadspolitik i syfte att bekämpa arbetslösheten. Ett initiativ i denna riktning togs med hänvisning till artikel 46 i EES-avtalet av Norge och resulterade, som ett första konkret steg, i det möte som hölls i Luxemburg den 19 april i år med deltagande av 19 finansministrar från EG:s och EFTA:s medlemsstater.
Mötesdeltagarna enades i Luxemburg om en gemensam strategi för att angripa den ekonomiska krisen och den snabbt växande arbetslösheten. Sammanfattningsvis innehåller strategin följande element: Fortsatta saneringar av de enskilda ländernas budgetar för att skapa förutsättningar för ytterligare räntesänkningar. Gemensam strukturpolitik och fortsatt avreglering inom ramen för EG:s gränslösa inre marknad och EES-avtalet i syfte att söka öka utbud och konkurrens. Infrastrukturprogram för offentlig byggnadsverksamhet till ett värde av omkring 400 miljarder kronor. Programmet avses kunna skapa 500 000 nya arbetstillfällen på några års sikt.
I den EFTA-rapport som överlämnades i samband med Luxemburgmötet ingår ett särskilt nordiskt avsnitt vari utfästs om extra medel till den Nordiska investeringsbanken (NIB). Avsikten är att dessa pengar skall bidra till finansiering av en serie byggprojekt av särskilt nordiskt och europeiskt intresse.
Initiativ av det slag som föreslås i yrkande 2 i motion U506 (fp) har enligt vad utskottet erfarit redan tagits i så måtto att OECD i juni 1992 uppdrogs att göra en sysselsättnings- och arbetslöshetsstudie. Uppdraget består i att med stöd från utomstående experter analysera orsakerna till arbetslöshet och, när dessa är identifierade, presentera åtgärder som kan verka för att reducera arbetslösheten. En analys av arbetsmarknaden i det integrerade Europa är givetvis en naturlig del av en sådan studie. En delrapport med policyrekommendationer kommer enligt vad utskottet inhämtat att presenteras i samband med 1993 års ministerrådsmöte i början av juni.
Därmed får yrkandena 1 och 2 i motion U506 (fp) samt yrkande 4 i motion U514 (fp) anses besvarade.
I motion U517 (s) framhålls betydelsen av att värna om den nordiska arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen. Utskottet konstaterar att det motionären anför ligger väl i linje med vad som framhållits av regeringen i bl.a. EES-propositionen (prop. 1991/92:170, bilaga 9) samt av riksdagen i EES-utskottets betänkande (1992/93:EU1). I det svenska öppningsanförandet i Bryssel den 1 februari framhölls likaså, att Sverige "välkomnar unionsfördragets sociala protokoll inkl. arbetsmarknadsparternas förstärkta roll i utarbetandet och genomförandet av gemensamma åtgärder på arbetsmarknadsområdet".
I motion U517 (s) betonas vidare att det är ett gemensamt nordiskt intresse att i det europeiska samarbetet vinna gehör för nordiska tankegångar i de avseenden som här berörs. Utskottet konstaterar, liksom tidigare i betänkandet, att en situation där Sverige, Finland och Norge parallellt går in i det vidare europeiska samarbetet -- vilket nu ser ut att kunna förverkligas -- skulle ge oss möjlighet att inom den europeiska ramen bygga ut det nordiska samarbetet. Därmed skulle också möjligheterna öka att hävda nordiska intressen och nordisk identitet inom det europeiska samarbetet. Utskottet konstaterar avslutningsvis att de frågor som tas upp i motion U517 (s) givetvis också är föremål för fortlöpande behandling i utskottet för arbetsliv och arbetsrätt inom Nordiska ministerrådet.
Därmed betraktar utskottet motion U517 (s) som besvarad.
2.6 Konsumentfrågor
Sammanfattning av motionerna
I flera motioner anförs att de svenska kraven avseende livsmedelsproduktion som regel är mer långtgående än motsvarande krav i flertalet av de länder som exporterar livsmedel till Sverige. Det gäller bestämmelser om hänsyn till bl.a. miljö, hälsa, djurskydd och livsmedelskvalitet. I motion L705 (c) yrkande 1 begärs att samma krav, vid förhandlingarna om medlemskap i EG, bör ställas på importerade livsmedel som på svenskproducerade livsmedel.
I motion U514 (fp) yrkande 9 begärs att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG skall verka för att landets höga krav inom djurhållningen bibehålls. Som bakgrund nämns i motionen att Sverige bl.a. är föregångare vad gäller regler om innehåll i fodermedel och allergimärkning av livsmedel. I motionens yrkande 10 föreslås att Sverige snarast bör bli observatör i EG:s konsumentråd. Rådet samverkar med kommissionen vid utarbetandet av nya regler och direktiv på konsumentområdet.
Motion L716 (c) tar upp frågan om märkning av miljöfarliga ämnen. Motionärerna begär att Sverige vid EG-förhandlingarna bör kräva att de egna föreskrifterna på detta område kan bibehållas (yrkande 2).
Utskottet
Flera motionsyrkanden, bl.a. yrkande 9 i motion U514 (fp) och yrkande 1 i motion L705 (c), ligger väl i linje med de svenska utgångspunkterna inför förhandlingarna med EG. Detta torde också ha framgått av utskottets överväganden under avsnittet Miljöfrågor och Regionalpolitiska frågor tidigare i betänkandet. Europaminister Dinkelspiel redovisade de svenska utgångspunkterna inför EG-förhandlingarna i anförandet den 1 februari:
Sverige har uppnått en hög standard på växtskyddsområdet liksom på djurhälso- och det livsmedelshygieniska området. Kraven på miljö-, livsmedels-, djurskydds- och fodermedelsområdena är långtgående. Genom att upprätthålla dessa krav vill Sverige bidra till en högre ambitionsnivå och till en vidareutveckling av de europeiska reglerna i dessa avseenden. Vad jag nu har sagt gäller också konsumentskyddet på andra områden.
Enligt vad utskottet erfarit finns redan i dag ett informellt samarbete mellan EFTA:s och EG:s resp. konsumentråd (Consumer Consultative Committee), varigenom berörda svenska fackdepartement och verk ges insyn i EG:s arbete på konsumentskyddsområdet. Detta samarbete kommer givetvis att förstärkas i och med EES-avtalets ikraftträdande. Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter att aktivt driva konsumentfrågorna i ett europeiskt sammanhang.
Därmed betraktar utskottet yrkandena 9 och 10 i motion U514 (fp) och yrkande 1 i motion L705 (c) som besvarade.
Beträffande kravet i yrkande 2 i motion L716 (c) på svenska miljömärkningsföreskrifter i EG-förhandlingarna noterar utskottet att EG:s ministerråd den 23 mars 1992 antog en förordning om ett miljömärkningssystem för EG (Council Regulation EEC No 880/92 on a Community Eco-Label Award Scheme). Förordningen ingår i det särskilda tilläggsavtal som kommer att fogas til EES-avtalet. EG:s system har stora likheter med det nordiska miljömärkningssystemet. Systemet skall administreras av EG-kommissionen, som assisteras av en särskild kommitté med medlemmar från EG:s medlemsstater. Förordningen innebär inte att användningen av andra miljömärkningssymboler, t.ex. den nordiska miljösvanen eller den tyska blå ängeln, förbjuds. Enligt vad utskottet erfarit ser man i regeringskansliet mycket positivt på EG:s åtgärder på detta område och anser därför inte att det finns anledning att begära undantag från EG:s regler i berört hänseende.
Därmed får yrkande 2 i motion L716 (c) anses besvarat.
2.7 Flykting- och asylpolitik. Mänskliga rättigheter
Sammanfattning av motionerna
De kommande 15--20 åren kan Europa, anförs det i motion U262 (fp), kanske få uppleva migrationsrörelser av en omfattning som vi inte sett under efterkrigstiden. Den glädjande frigörelsen i Öst- och Centraleuropa har äntligen givit människorna där möjligheten att röra sig fritt över gränserna. Den ekonomiska stagnationen i öst och den av många uppfattade hopplösheten kan få människor att utnyttja möjligheten att söka en bättre framtid för sig och sin familj. Förföljelse av minoriteter och väpnade konflikter kan, som i det sönderfallande Jugoslavien, tvinga människor på flykt.
Motion U262 (fp) pläderar i ljuset av dessa eventuella scenarier för en liberal invandrar- och flyktingpolitik i Europa och i EG. Enligt motionärerna bör Sverige i ett framtida utvidgat EG öppna sig för att under ordnade former kunna motta en reglerad och icke obetydlig invandring av såväl temporär som mera varaktig karaktär från vårt närmaste grannskap. Genom ökad samordning inom EG av invandringen skapas även bättre förutsättningar för att asylsystemet kan avlastas de människor som saknar skyddsbehov. Enligt motionärerna skapas därmed i ett utvidgat EG förutsättningar för en fortsatt human och liberal flyktingpolitik på Genèvekonventionens grund. I yrkande 9 begärs att Sverige som medlem i EG bör verka för en samordning av flyktingpolitiken i sådan liberal riktning. I yrkande 10 föreslås att Sverige bör verka för att internationellt stöd bör riktas till stater som tar emot flyktingar från sina närområden.
I motion Sf633 (v) framhålls vikten av att utarbeta ett alleuropeiskt godtagbart flyktingsamarbete där EG ingår. I yrkande 4 anförs att Sverige i förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EG/EU inte bör göra avkall på Sveriges möjligheter att även som medlem kunna bedriva en human och solidarisk flyktingpolitik.
I motion U514 (fp) yrkande 11 föreslås att Sverige som medlem i EG skall verka för att EG som organisation skall ansluta sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
I motion So235 (fp), som behandlar de homosexuellas situation, anförs att EG saknar gemensamma bestämmelser eller principer för hur man skall se på flyktingpolitiken i allmänhet och de homosexuellas situation i synnerhet. I motionens yrkande 4 begärs att Sverige i samband med förhandlingarna om EG bör ta upp frågan om asylsökande homosexuellas behov av skydd och trygghet.
Utskottet
Utskottet delar i allt väsentligt de allmänna bedömningar som uttrycks i de aktuella motionerna. En aktiv flyktingpolitik erfordrar en helhetssyn på flyktingproblematiken och kräver åtgärder riktade både mot de grundproblem som skapar flyktingströmmarna och en humanitär immigrationsreglering på nationell nivå. Ett omfattande internationellt samarbete, inom FN, ESK och andra internationella organ, pågår sedan många år och är föremål för ständig utveckling. Ett viktigt inslag i flyktingpolitiken utgörs av biståndsinsatser i områden nära de regioner varifrån flyktingarna härstammar.
Alla EG:s medlemsländer har tillträtt Genèvekonventionen och dess New York-protokoll samt Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. De mellanstatliga instrument som arbetats fram mellan EG-staterna har de nämnda konventionerna som utgångspunkt. UNHCR konsulteras fortlöpande. Utskottet förutsätter att Sverige som medlem av EG/EU fortsatt kommer att verka för att målsättningarna i konventionerna uppfylls.
I motion Sf633 (v) hävdas att Europeiska rådet vid sitt möte i Edinburgh i december 1992 skall ha föreslagit att direktavvisningar av asylsökande skall ske i en större omfattning än vad som nu sker. Enligt vad utskottet inhämtat är denna uppgift inte korrekt. Motionärerna hänvisar sannolikt till den resolution om uppenbart ogrundade asylansökningar som antogs av invandrarministrarnas möte i London i november 1992. Denna resolution söker identifiera när en asylansökan bör anses vara uppenbart ogrundad och rekommenderar i sådana fall en förenklad handläggning av ärendet. Handläggningen måste enligt resolutionen dock innehålla de element som finns föreskrivna i internationell asylrätt, bl.a. en personlig intervju med behörig tjänsteman. Ett negativt beslut i första instans skall också kunna överklagas. I resolutionen står vidare inskriven rätten till individuell prövning. Enligt vad utskottet erfarit stämmer resolutionens riktlinjer väl överens med internationell asylrätt och svensk praxis på området.
Utskottet noterar att det inom EG pågår ett arbete syftande till att söka fastställa gemensamma kriterier för att kunna avgöra när det generellt sett inte föreligger någon risk för förföljelse i ett land. Aspekter som avses beaktas vid en sådan bedömning är bl.a. landets tidigare antal flyktingar, graden av respekt för mänskliga rättigheter, tillgången på demokratiska institutioner, landets politiska stabilitet m.m. Dessa bedömningsgrunder innebär inte att man inom EG avser frångå rätten till individuell prövning. EG har i dessa sammanhang deklarerat att det alltid är individens skyddsbehov som skall stå i centrum för prövningen.
Utskottet konstaterar att Sverige som medlem i EG/EU inte kommer att behöva göra avkall på sina grundläggande värderingar på detta område. Varje medlemsstat bestämmer t.ex. själv vem som ges uppehållstillstånd på det egna territoriet. EG-samarbetet i dessa frågor innebär att beslut grundas på konsensus. I praktiken innebär detta att samarbetet på detta område kan uppfattas som mindre omfattande och mindre tvingande till sin natur än vad fallet är på vissa andra områden.
Mot bakgrund av yrkande 4 i motion So235 (fp) om skydd för asylsökande homosexuella får utskottet hänvisa till gällande svensk lagstiftning enligt vilken människor som i ett land förföljs på grund av sin homosexuella läggning kan erhålla uppehållstillstånd i Sverige. Som kulturminister Friggebo anfört, som svar på riksdagsfråga den 23 mars 1993, är det vanligaste att homosexuella asylsökande beviljas uppehållstillstånd av humanitära skäl. Varje asylansökan bedöms individuellt och utifrån det skyddsbehov som kan föreligga i det enskilda fallet.
Vidare kan hänvisas till den parlamentariska kommitté för översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken som regeringen nyligen tillsatt. Av direktiven framgår att en huvuduppgift för utredningen är att den skall se över hur människor från andra länder som söker en fristad undan förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt land. Detta inkluderar av naturliga skäl även människor som förföljs på grund av sin sexuella läggning. Ett första delbetänkande väntas föreligga den 1 mars 1994.
Vad avser frågan om EG:s anslutning till Europakonventionen (motion U514 (fp) yrkande 11) konstaterar utskottet att denna fråga länge varit föremål för diskussion inom såväl EG som organisation som bland många av EG:s medlemsstater. Den svenska s.k. Fri- och rättighetskommittén kommer enligt vad utskottet erfarit i ett kommande betänkande att beröra frågor med anknytning till detta spörsmål, bl.a. i anledning av kommitténs aviserade förslag om att Europakonventionen bör inkorporeras i svensk lag. Utskottet ser mot denna bakgrund inte anledning att uttala sig i frågan.
Med det anförda betraktar utskottet yrkande 4 i motion So235 (fp), yrkandena 9 och 10 i motion U262 (fp), yrkande 11 i motion U514 (fp) samt yrkande 4 i motion Sf633 (v) som besvarade.
2.8 Forskning och utbildning
Sammanfattning av motionsyrkande
Ett Europa utan gränser innebär fri rörlighet för medborgare och rätt till ett europeiskt pass. Den fria rörligheten inom det integrerade Europa kommer dock att bli en rättighet med begränsat innehåll, sägs det i motion U514 (fp), om inte människor också ges bättre möjligheter att lära grannländernas språk och får tillfälle att praktisera det, t.ex. i utbytesprogram. Genom att lära känna andra kulturer, tala andra språk och se med egna ögon hur andra européer lever kan människor vinna den förståelse som är grunden för ett Europa där konflikter löses i fredliga demokratiska former. Mot denna bakgrund föreslås i yrkande 1 i motion U514 (fp), att Sverige som medlem i EG bör delta i de gemensamma studie- och utbytesprogrammen för ungdomar.
Utskottet
Utskottet konstaterar att EES-avtalet kommer att innebära att möjligheterna för Sverige att delta i ungdoms- och utbildningssamarbetet inom EG förbättras avsevärt. Genom avtalet öppnas EG:s program och institutioner för svenskt deltagande den 1 januari 1995. Ungdomsprogrammet Youth for Europe samt vissa andra program öppnas omedelbart efter EES-avtalets ikraftträdande. Då kommer också alla särregler för EFTA-ländernas deltagande i forsknings- och högskoleprogrammen Comett och Erasmus att försvinna.
Inom EG pågår för närvarande en utvärdering av ungdoms- och utbildningssamarbetet som skall ta ställning till den fortsatta programhandläggningen inom ramen för ett utvidgat europeiskt samarbete. Genom sitt deltagande i vissa program, t.ex. EG:s nätverk för informationsutbyte på utbildningsområdet, kommer Sverige liksom övriga EFTA-länder enligt vad utskottet inhämtat att ha goda möjligheter att påverka den framtida utformningen av program och andra aktiviteter på utbildningsområdet. Motionärernas yrkande torde därför ligga helt i linje med de svenska ambitionerna i dessa avseenden.
Därmed får yrkande 1 i motion U514 (fp) anses besvarad.
2.9 Utförsel av kulturföremål
Sammanfattning av motionerna
I två motioner, U519 (c) samt U522 (fp), anförs att de svenska reglerna för utförsel av kulturföremål bör fortsätta att gälla även sedan Sverige blivit medlem i EG. Frågan om gränsskydd för kulturföremål bör därför enligt motionärerna aktualiseras redan i förhandlingarna om EG-medlemskap.
Bakgrunden till begäran är enligt motionerna att svenska kulturföremål generellt röner större uppskattning, dvs. betalas bättre, i utlandet än i Sverige. Samtidigt skulle de av EG-kommissionen föreslagna s.k. tröskelvärdena för kulturföremål enligt uppgift endast hindra utförseln av ett mindre antal föremål ur det svenska kulturarvet. I motionerna anges att EG:s föreslagna regler inte skulle stoppa utförseln av t.ex. föremål ur den folkliga kulturen.
Utskottet
Utskottet konstaterar att artikel 36 i Romfördraget ger EG:s medlemsländer rätt att upprätthålla nationella lagar om skydd mot utförsel av kulturföremål. De flesta av medlemsländerna har liksom Sverige sådan lagstiftning. Samtidigt medför avskaffandet av tullkontrollerna inom EG att de nationella skyddsreglerna inte kan kontrolleras vid de inre gränserna. Därför har EG:s ministerrråd enligt vad utskottet inhämtat beslutat om kompensatoriska skyddsregler i form av en förordning om exportlicens vid utförsel av kulturföremål till tredje land och ett direktiv om återlämnande av kulturföremål som olovligen förts från ett medlemsland till ett annat. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1993. Direktivet är för närvarande föremål för behandling av EG-parlamentet.
Som påpekas i motionerna kan avskaffandet av tullkontroll inom EG få konsekvenser framför allt för svenska allmogeföremål, dvs. över 100 år gamla trä- och textilföremål, vilka enligt svensk lag kräver utförseltillstånd oavsett värde. Dessa föremål är i EG-listan uppförda under rubriken "Any object more than 100 years old". Denna kategori föremål skyddas bara vid värden över 50 000 ecu såvida det inte gäller en samling.
EG:s skyddsregler kommer att löpande ses över av en särskild kommitté med representanter för medlemsländerna. I och med att gränskontrollerna mot EG upphör vid ett svenskt medlemskap kommer Sverige att ta plats i denna kommitté och där kunna verka för en anpassning av EG:s regler till de svenska behoven. I avvaktan på en sådan lösning bör också särskilda övergångsregler kunna bli aktuella. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen vid förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG redan gjort en markering av Sveriges särskilda intressen på detta område.
Därmed betraktar utskottet motionerna U519 (c) samt U522 (fp) som besvarade.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avbrytande av medlemsförhandlingarna med EG att riksdagen avslår motion 1992/93:U509 yrkande 1 samt motion 1992/93:U523 yrkande 1, men. (v)-- delvis
2. beträffande säkerhetspolitiken att riksdagen avslår motion 1992/93:U408 yrkande 5,
3. beträffande närhetsprincipen att riksdagen förklarar motion 1992/93:U510 besvarad med vad utskottet anfört,
4. beträffande svenska språket att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 12 besvarat med vad utskottet anfört,
5. beträffande offentlighetsprincipen att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 15 besvarat med vad utskottet anfört,
6. beträffande allmänna handlingar att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 16 besvarat med vad utskottet anfört,
7. beträffande undantag i övrigt att riksdagen förklarar motion 1992/93:U520 yrkande 2 samt motion 1992/93:U523 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört, men. (v)-- delvis
8. beträffande folkomröstning att riksdagen förklarar motion 1992/93:U523 yrkande 2 besvarat med vad utskottet anfört,
9. beträffande konsekvensutredningar att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U509 yrkande 2 samt 1992/93:U520 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande könsfördelning att riksdagen förklarar motion 1992/93:U523 yrkande 3 besvarat med vad utskottet anfört,
11. beträffande frihandel att riksdagen förklarar motion 1992/93:U233 yrkande 21 (berörd del) samt motion 1992/93:U262 yrkandena 2, 7 och 8 besvarade med vad utskottet anfört,
12. beträffande bistånd att riksdagen förklarar motion 1992/93:U233 yrkande 21 (berörd del), motion 1992/93:U262 yrkande 1 samt motion 1992/93:U521 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
13. beträffande den ekonomiska och monetära unionen att riksdagen förklarar motion 1992/93:U521 yrkande 6 besvarat med vad utskottet anfört, res. 1 (s)
14. beträffande substitutionsprincipen att riksdagen förklarar motion 1992/93:U515 yrkandena 6 och 7 besvarade med vad utskottet anfört,
15. beträffande trafiksystem att riksdagen förklarar motion 1992/93:U515 yrkande 9 besvarat med vad utskottet anfört,
16. beträffande pris på transportarbete att riksdagen avslår motion 1992/93:U507,
17. beträffande miljöpolitik i övrigt att riksdagen förklarar motion 1992/93:U515 yrkandena 1--5, 8, 10 och 11 samt motion 1992/93:U521 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört,
18. beträffande regional- och jordbrukspolitik att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:Jo253 yrkande 7, 1992/93:Jo254 yrkande 2, 1992/93:Jo255 yrkande 8, 1992/93:Jo256 yrkande 5, 1992/93:A443 yrkande 8, 1992/93:U504, 1992/93:U505 samt motion 1992/93:U521 yrkandena 4 och 5 besvarade med vad utskottet anfört,
19. beträffande fiskepolitik att riksdagen förklarar motion 1992/93:Jo410 yrkande 5 besvarat med vad utskottet anfört,
20. beträffande den sociala dimensionen att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkandena 2 och 6 besvarade med vad utskottet anfört,
21. beträffande jämställdhet att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 5 besvarat med vad utskottet anfört,
22. beträffande handikappfrågor att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:So257, 1992/93:U501 yrkandena 1--3 och 1992/93:U514 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört samt avslår motion 1992/93:So290 yrkande 8, men. (v)-- delvis
23. beträffande alkoholpolitik att riksdagen förklarar motion 1992/93:So268 yrkande 2, motion 1992/93:So318 yrkande 7, motion 1992/93:U502, motion 1992/93:U503, motion 1992/93:U508 samt motion 1992/93:U514 yrkandena 13 och 14 besvarade med vad utskottet anfört,
24. beträffande narkotikapolitik att riksdagen förklarar motion 1992/93:U511 yrkande 1, motion 1992/93:U513 yrkandena 1 och 2 samt motion 1992/93:U514 yrkandena 7 och 8 besvarade med vad utskottet anfört,
25. beträffande konjunktur- och arbetslöshetspolitik att riksdagen förklarar motion 1992/93:U506 yrkandena 1 och 2 samt motion 1992/93:U514 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
26. beträffande den nordiska arbetsrättsmodellen att riksdagen förklarar motion 1992/93:U517 besvarad med vad utskottet anfört, res. 2 (s)
27. beträffande konsumentpolitik att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkandena 9 och 10 samt motion 1992/93:L705 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
28. beträffande miljömärkningsföreskrifter att riksdagen förklarar motion 1992/93:L716 yrkande 2 besvarat med vad utskottet anfört,
29. beträffande flyktingpolitik att riksdagen förklarar motion 1992/93:So235 yrkande 4, motion 1992/93:U262 yrkandena 9 och 10, motion 1992/93:U514 yrkande 11 samt motion 1992/93:Sf633 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
30. beträffande utbildningsprogram att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 1 besvarat med vad utskottet anfört,
31. beträffande kulturföremål att riksdagen förklarar motion 1992/93:U519 samt motion 1992/93:U522 besvarade med vad utskottet anfört.
Stockholm den 27 maj 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Bertil Persson (m) och Eivor Husing (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Den ekonomiska och monetära unionen (motivering till mom. 13)
Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke, Kristina Svensson och Eivor Husing (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 22 inleds med "Utskottet delar" och slutar med "social skyddsnivå" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de uppfattningar som kommer till uttryck i citatet. Samtidigt utgår utskottet från att Sverige, som medlem av EG, kommer att verka för lika ambitiösa gemensamma mål vad avser en aktiv arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik samt den sociala välfärden som när det gäller EMU-samarbetets gemensamma monetära och finansiella målsättningar. Detta torde vara en förutsättning för att Maastrichtfördragets mål om hög sysselsättning och hög social skyddsnivå skall kunna uppfyllas.
2. Den nordiska arbetsrättsmodellen (mom. 26)
Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke, Kristina Svensson och Eivor Husing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "I motion U517 (s)" och på s. 43 slutar med "som besvarad" bort ha följande lydelse:
I ljuset av att det, utskottet veterligt, inte förekommit några initiativ i frågan från den svenska regeringen sedan förhandlingsstarten, anser utskottet att motion U517 är en bra grund för ett sådant initiativ. Utskottet betraktar det som nödvändigt att regeringen snarast följer upp denna del av förhandlingsöppningen och för riksdagens EG-delegation redovisar vilka initiativ som tagits för att säkra den nordiska arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen vid ett svenskt EG-medlemskap.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion U517 (s) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
26. beträffande den nordiska arbetsrättsmodellen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U517 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Folkomröstning (mom. 8)
Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke, Kristina Svensson och Eivor Husing (alla s) anför:
Socialdemokratiska riksdagsgruppen har den 3 april 1992 tillskrivit regeringen och krävt att invandrare skall ges rösträtt i folkomröstningen om ett svenskt EG-medlemskap. Den socialdemokratiska riksdagsgruppens uppfattning framgår av detta brev.
Det faktum att rösträtt endast kan ges icke medborgare i samband med en rådgivande folkomröstning är ytterligare en anledning till att folkomröstningen icke bör ske i samband med allmänna val, utan vara formellt rådgivande.
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför:
Avbrytande av medlemsförhandlingarna med EG (mom. 1)
Planerna på Europeiska unionen (EU), så som de uttrycks i Maastrichtavtalet, syftar inte till ett alleuropeiskt samarbete utan leder till eurocentrism. Det bästa bidraget Sverige kan ge till kampen mot unionsplanerna och för ett öppet Europa är ett bestämt nej till medlemskap i EG/EU.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till motion U523 (v) yrkande 1 hos regeringen skall begära att ansökan om medlemskap i EG återkallas och att påbörjade förhandlingar om detta medlemskap avbryts.
Undantag i övrigt (mom. 7)
Skulle riksdagen inte bifalla yrkandet under moment 1 ovan, utan medlemskapsförhandlingarna fullföljs, måste EG-rättsligt bindande undantag och regler i de avseenden som anförts i motion U523 utverkas vad gäller demokratin och det nationella självbestämmandet utrikes- och säkerhetspolitiken den ekonomiska politiken de arbetandes rättigheter miljön regionalpolitiken och jordbrukspolitiken konsumentpolitiken.
Jag anser därför att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, med bifall till motion U523 (v) yrkande 4 som sin mening bör ge regeringen till känna vad ovan anförts om EG-rättsligt bindande undantag och regler i ett avtal om medlemskap i EG/EU.
Handikappfrågor (mom. 22)
Från handikapprörelsen har ställts önskemål om resurser för att kunna upprätta ett handikapprörelsens EG-kontor i Bryssel för att man där på plats skall kunna följa utvecklingen.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till motion So290 (v) yrkande 8 hos regeringen skall begära ett nytt anslag på 3 miljoner kronor enligt vad ovan anförts om behovet av ett EG-kontor för handikapprörelsen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under momenten 1, 7 och 22 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avbrytande av medlemsförhandlingarna med EG att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U509 yrkande 1 samt motion 1992/93:U523 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
7. beträffande undantag i övrigt att riksdagen -- vid avslag på moment 1 enligt denna meningsyttring -- med bifall till motion 1992/93:U520 yrkande 2 samt motion 1992/93:U523 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
22. beträffande handikappfrågor att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So257, 1992/93:U501 yrkandena 1--3 och 1992/93:U514 yrkande 3 samt med bifall till motion 1992/93:So290 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.
Anförande av Europaminister Ulf Dinkelspiel vid öppnandet av Sveriges förhandlingar om EG-medlemskap den 1 februari 1993
Bilaga 1
Den svenska regeringen hälsar med tillfredsställelse dagens öppnande av medlemskapsförhandlingarna.
För två år sedan förklarade Sveriges riksdag med stor majoritet att medlemskap i Europeiska gemenskaperna ligger i vårt lands nationella intresse. Detta återspeglade vår önskan att bidra till förverkligandet av visionen om ett enat Europa som lever i fred, välstånd och social rättvisa, som visar öppenhet för sina grannländers behov och som är medvetet om sitt internationella ansvar. Sex månader senare, den 1 juli 1991, ansökte vi om medlemskap. Målet för de förhandlingar som nu inleds är att uppnå svenskt medlemskap i Europeiska unionen när fördraget har ratificerats av alla parter.
Förbindelserna mellan Sverige och gemenskapen har utvecklats avsevärt under de senaste 20 åren. De två viktigaste milstolparna är frihandelsavtalet från 1972 och förra årets avtal om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
EES-avtalet utgör ett kvalitativt nytt steg i vårt samarbete. Avtalet, som Sverige tillmäter stor vikt på vägen mot fullt medlemskap, godkändes nyligen av riksdagen med en överväldigande majoritet. Alla ansträngningar måste göras för att detta avtal skall kunna träda i kraft så snart som möjligt.
Vårt närmande till gemenskapen bygger på en rad grundläggande övertygelser och traditioner som kommer att inspirera och vägleda oss i förhandlingarna liksom i vårt agerande som framtida medlem.
Först och främst har vi samma grundläggande värderingar som gemenskapen och dess medlemsstater. Vi är övertygade om att endast demokratiska samhällen som grundas på respekt för de mänskliga rättigheterna och är inriktade på pluralism, öppenhet och rättssäkerhet kan slå vakt om den personliga friheten och främja sociala framsteg.
Vi bekänner oss alla till marknadsekonomi och fri konkurrens. Sverige delar uppfattningen att en väl fungerande inre marknad med 370 miljoner människor behöver gemensamma regler, inte minst för att uppnå hög produktsäkerhet och för att skydda konsumenternas intressen.
Freden är odelbar. Den grundläggande tanken bakom Europeiska gemenskapen är att stärka fred och säkerhet mellan alla Europas folk. Vi anser att det är både möjligt och nödvändigt att efter det kalla krigets slut bygga en varaktig europeisk säkerhetsordning genom integration och samarbete. Europeiska gemenskapen och medlemsländernas gemensamma agerande är avgörande för stabilitet, fred och utveckling i Europa.
En stark europeisk union måste vara generös mot omvärlden. Den största utmaningen i Europa i dag är att bistå de central- och östeuropeiska länderna i deras ansträngningar att säkra demokrati, social rättvisa och marknadsekonomi. På samma sätt måste Europa beakta och ta fasta på utvecklingsländernas behov. Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand i vår strävan att bekämpa fattigdomen. Sverige är berett att delta aktivt i gemensamma europeiska ansträngningar för att lindra nöden i de fattigaste länderna och för att främja deras utveckling. Vi önskar också gemensamt och i en generös anda hantera flykting- och migrationsfrågorna.
Det är en angelägen uppgift som brådskar att gemensamt bekämpa arbetslösheten och att stimulera ekonomisk återhämtning. Inga ansträngningar får sparas för att nå dessa mål. Det finns inga nationella lösningar på europeiska problem. Den ekonomiska, industriella och finansiella integrationen har minskat betydelsen av gränserna mellan de västeuropeiska länderna. Det krävs allt mera av samordning och samarbete för att åstadkomma stabil och icke-inflationsdrivande tillväxt samt full sysselsättning.
Det finns också en rad andra områden där vi är övertygade om att framsteg bäst kan uppnås genom internationellt samarbete och då särskilt inom gemenskapens ram. Jag tänker i synnerhet på åtgärder mot miljöförstöringen. Gemensamma europeiska ansträngningar är nödvändiga för att säkerställa en hållbar utveckling mot en ren miljö för framtida generationer. Gränsöverskridande miljöproblem som t.ex. försurningen kan inte lösas enbart genom nationella åtgärder. Som medlem kommer Sverige att i enlighet med fördraget upprätthålla och utveckla högt ställda normer för naturskydd och miljövård. Som framgår av kommissionens utlåtande om den svenska ansökan kan vi bidra till att gemenskapen utvecklas till en dynamisk internationell kraft på miljöområdet.
En europeisk union som bygger på gemensamma värderingar och skiftande erfarenheter kan verksamt öka vår gemensamma förmåga att hantera alla dessa frågor.
Under denna process måste det råda enighet om målen, men stor hänsyn måste också tas till varje medlemslands särart.
Mot den bakgrunden välkomnar Sverige den ökade betoning som gemenskapen lägger vid öppenhet och insyn. Denna utveckling ligger i linje med den svenska förvaltningens traditionellt stora öppenhet. På detta område för vi med oss grundläggande principer och viktiga erfarenheter som vi gärna delar med oss av. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utgör fundamentala principer som är förankrade i den svenska grundlagen och som garanterar medborgarna tillgång till information om den offentliga förvaltningens verksamhet. Dessa principer är en omistlig del av vårt politiska och kulturella arv. De främjar den demokratiska processen, rättssäkerheten och effektiviteten i den offentliga förvaltningen, vilket också är viktiga mål för gemenskapen.
Vi välkomnar också den nya tillämpningen av subsidiaritets- eller närhetsprincipen. Denna princip bidrar till respekten för medlemsländernas nationella identitet och säkerställer nationella och lokala myndigheters kompetens. Vi delar uppfattningen att gemenskapen endast bör agera när ett mål bättre kan uppnås på gemenskapsnivå än av de enskilda medlemsstaterna.
Geografiskt är Sverige ett vidsträckt land med en rik och varierande natur. Våra medborgare värnar inte bara om höga miljökrav utan också om den likaledes omistliga och urgamla allemansrätten.
Den ökade vikt gemenskapen fäster vid den sociala dimensionen är enligt vår uppfattning en nödvändig följd av den ekonomiska integrationen. Vi ser fram emot att aktivt bidra till den fortsatta utvecklingen på detta område, som innefattar arbetsmiljön och dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Detta gäller också ansträngningarna att förbättra de handikappades situation. Existerande EG-regler på det sociala området fastställer miniminivåer, som tillåter de enskilda medlemsländerna att tillämpa mer långtgående bestämmelser. Vi välkomnar unionsfördragets sociala protokoll inkl. arbetsmarknadsparternas förstärkta roll i utarbetandet och genomförandet av gemensamma åtgärder på arbetsmarknadsområdet. Vi utgår från att detta innebär att svenska kollektivavtal erkänns som tillräckligt medel att genomföra EG:s direktiv. Den svenska och nordiska arbetsmarknaden kännetecknas av en lång tradition av att villkor i arbetslivet fastställs i kollektivavtal mellan de berörda organisationerna.
Det är också vår bestämda strävan att bidra till den fortsatta utvecklingen av gemenskapens politik för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket är ett viktigt mål i Sverige.
Herr ordförande! När jag nu övergår till själva grunden för våra förhandlingar, låt mig då först understryka vad den svenska regeringen redan framhållit många gånger tidigare: Sverige delar till fullo de politiska mål och principer, de s.k. finalités politiques, som återfinns i fördraget om Europeiska unionen.
Vi är redo att i våra förhandlingar utgå från gällande rättigheter och skyldigheter, som går under beteckningen "acquis communautaire". Sveriges förmåga att göra detta kom tydligt till uttryck under EES-förhandlingarna och har sedermera fått ett erkännande i EG-kommissionens utlåtande om den svenska ansökan. Icke desto mindre finns det ett antal förhandlingsfrågor som vi gemensamt måste lösa och som jag skall återkomma till.
Vi vill medverka i arbetet på att bygga en ny europeisk säkerhetsordning på grundval av FN-stadgan, ESK:s principer och beslut och andra internationella rättsprinciper. Därför önskar vi delta fullt ut i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom unionens ram.
Vårt politiska åtagande att fullt ut och aktivt medverka i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har ett brett parlamentariskt stöd. Sverige har inga rättsliga hinder mot ett sådant deltagande. Vi är beredda att ikläda oss samma fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som gemenskapens nuvarande medlemmar.
Som den svenska riksdagen nyligen har deklarerat, består Sveriges militära alliansfrihet alltjämt. Samtidigt inser vi att utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, är ett mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som kommer att diskuteras vidare inom ramen för 1996 års översynskonferens. Vi avser inte hindra Europeiska unionens utveckling på vägen mot detta mål.
Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska och monetära unionen (EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär stabilitet är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Den senaste tidens oro på valutamarknaderna och de räntechocker som har drabbat många länder inkl. Sverige, har understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att främja monetär stabilitet. Sverige är angeläget att bidra till utformningen av EMU redan före medlemskapet. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget.
Vi utgår från att Sverige kommer att tilldelas samma antal röster i rådet och samma antal platser i Europaparlamentet och i andra EG-institutioner som andra jämförbara medlemsstater. Vi utgår också från att svenska blir ett av unionens officiella språk.
Den långa traditionen av samarbete mellan de nordiska länderna kommer utan tvekan att bli en tillgång också för våra framtida samarbetsparter i en utvidgad gemenskap. Vi önskar att detta samarbete i lämplig form kommer till uttryck i anslutningsfördraget.
Och nu skulle jag vilja ta upp huvudfrågorna i förhandlingen.
Regionalpolitik
Som framgår av kommissionens utlåtande innebär en utvidgning med Sverige och andra nordiska länder att områden med helt nya regionala drag i en nära framtid kommer att utgöra delar av gemenskapen. Dessa regioner karakteriseras av låg befolkningstäthet, begränsade lokala marknader, långa avstånd och hårda klimatförhållanden. Det handlar om permanenta geografiska betingelser och svårigheter. Av naturliga skäl beaktas dessa faktorer inte i EG:s nuvarande regionalpolitik, som är vägledande för medlemsstaternas och gemenskapens regler på området. Vi utgår från att det finns en stor förståelse för behovet av en anpassning av gemenskapens politik så att de nya faktorerna kan beaktas, när Sverige och andra nordiska länder ansluter sig till gemenskapen. Dessa faktorer är av stor betydelse, särskilt för jordbruket och den regionala utvecklingen. Detta framgår också av kommissionens utlåtande. Sverige måste kunna bedriva en aktiv och ambitiös nationell politik för regional utveckling i enlighet med fördragsreglerna.
Kommissionens utlåtande bekräftar att Sverige som medlem har rätt till stöd från EG:s strukturfonder. I förhandlingarna måste vi komma fram till kriterier och metoder som gör det möjligt för Sverige att delta fullt ut i det gemensamma strukturprogrammet. Syftet måste vara att utjämna regionala skillnader orsakade av allvarlig industriell tillbakagång, att bekämpa långtidsarbetslöshet, att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden, att anpassa jordbruk och skogsbruksproduktion samt att främja landsbygdens utveckling.
Miljö
Vi utgår från den högsta tillämpade ambitionsnivån för att fullgöra våra åtaganden inom ramen för FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED). Vi delar uppfattningen att försiktighetsprincipen måste tillämpas. Däri ligger att farliga processer och ämnen måste ersättas med mindre farliga alternativ. Vi kommer också i likhet med andra medlemmar av Gemenskapen att förbehålla oss rätten att själva fatta beslut rörande import av avfall. Vi kommer att upprätthålla förbud mot slutförvaring av utländskt kärnavfall och andra former av långtidslagring som inte är del av en behandlingsprocess.
Jordbrukspolitik
Sverige genomför för närvarande ett omfattande reformprogram inom jordbrukssektorn för att främja avreglering, konkurrens och effektivitet till nytta för såväl konsumenter som lantbrukare. De svenska jordbrukspolitiska målen har stora likheter med målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Vi siktar på en fullständig integrering i den gemensamma jordbrukspolitiken med ett minimum av övergångsarrangemang och skyddsåtgärder från tidpunkten för Sveriges inträde i Europeiska unionen.
Hänsyn måste emellertid tas till de specifika förutsättningarna för jordbruksproduktion i Sverige. Vår befolkningstäthet är extremt låg. Endast sju procent av landytan är uppodlad. Lägre medeltemperaturer och en kort odlingsperiod påverkar avkastning och produktionskostnader. För att möta dessa "arktiska och subarktiska" villkor har Sverige utvecklat en rad regionala stödåtgärder för jordbruksproduktion, landsbygdsutveckling, sysselsättning, miljö, ett öppet och varierande landskap liksom för bibehållandet av biologisk mångfald. Mjölkproduktionen, den viktigaste sektorn i den svenska jordbruksnäringen, utgör ryggraden för jordbruket i ekonomiskt mindre gynnade regioner. Under förhandlingarna måste en överenskommelse nås rörande tillvägagångssätt och metoder för att inom ramen för gemenskapens politik nå dessa mål och för att slå vakt om och utveckla jordbruket i norra Sverige, i skogsområdena i söder samt på Öland och Gotland.
En fullständig integrering innebär en anpassning av 1990 års svenska reformprogram för livsmedels- och jordbrukssektorn. Med utgångspunkt i jämförbara EG-åtgärder har det svenska programmet givit resultat i form av balans inom animaliesektorn samt minskningar av spannmålsöverskottet. Detta bör tillgodoräknas oss i förhandlingarna, t.ex. vid beräkning av basarealer för stödåtgärder och vid fördelningen av väl avpassade nationella produktionsvolymer, t.ex. för mjölk. Villkoren för animaliesektorn i sin helhet kräver en grundlig genomgång.
Trädgårdsnäringen är inte föremål för marknadsreglering i Sverige. Anpassningen av denna sektor till EG:s marknadsreglering är en fråga som kräver noggranna överväganden.
Den samiska befolkningen har en särställning i Sverige. Förutsättningarna för rennäringen, vilken är basen för den samiska kulturen, måste säkras. Svenska jakttraditioner, som bygger på principen om upprätthållen balans och som syftar till att bevara den svenska faunan, måste också bibehållas.
Sverige har uppnått en hög standard på växtskyddsområdet liksom på djurhälso- och det livsmedelshygieniska området. Kraven på miljö-, livsmedels-, djurskydds- och fodermedelsområdena är långtgående. Genom att upprätthålla dessa krav vill Sverige bidra till en högre ambitionsnivå och till en vidareutveckling av de europeiska reglerna i dessa avseenden. Vad jag nu har sagt gäller också konsumentskyddet på andra områden.
Fiske
Sverige, med betydande fiskevatten i Östersjön, avser att med vissa tekniska anpassningar helt integreras i den gemensamma fiskeripolitiken. Att fullt ut bevara de traditionella svenska fiskemönstren i omgivande vatten och i Nordsjön är av särskild vikt i detta sammanhang. Vi siktar också på att införa EG:s marknadsorganisation för fiske och akvakultur från och med anslutningsdagen. Det är på fiskets område av största vikt att Sverige, inom ramen för EG:s politik, kan upprätthålla och utveckla sådana regionalpolitiska åtgärder som motiveras av ett strängt klimat, långa avstånd och andra ogynnsamma villkor.
Gemensam handelspolitik
Vi är beredda att anpassa oss till de tullnivåer som gäller i EG:s tullunion och harmonisera vår tull- och handelspolitik med gemenskapens i syfte att fullt ut kunna delta i den inre marknaden från och med inträdet. Vi måste emellertid försöka överbrygga de handelspolitiska skillnader som finns. Denna uppgift skulle utan tvekan underlättas av ett framgångsrikt resultat i GATT:s Uruguayrunda.
Jag tänker först och främst på Sveriges frihandel med de baltiska staterna, vilken vi önskar bevara i syfte att understödja deras reformsträvanden. Det borde vara möjligt att finna pragmatiska lösningar i avvaktan på att gemenskapen ingår liknande samarbetsavtal med de baltiska staterna.
Det är av vikt att minimera de välfärdsförluster som följer av olika slags handelsrestriktioner gentemot tredje land. Jag tänker här bl.a. på de återstående kvantitativa restriktionerna för textil- och beklädnadssektorn, vilka Sverige avskaffade 1991. Eftersom gemenskapen siktar mot en gradvis liberalisering på detta område, borde det vara möjligt att finna lämpliga övergångsarrangemang.
Handelsmonopol
Sverige har redan i EES-avtalet godtagit fördragsbestämmelserna rörande handelsmonopol, samtidigt som vi har gjort klart att våra alkoholmonopol grundas på viktiga hälso- och socialpolitiska motiv. Dessa arrangemang utgör en strategisk del av en vittomfattande politik som syftar till att reducera den totala alkoholkonsumtionen och minska de risker som följer av den. Alkoholmonopolstrukturen får givetvis inte diskriminera eller snedvrida konkurrensen i strid med bestämmelserna i Romfördraget.
Avveckling av gränskontroller
Att öppna gränserna i Europa är ett viktigt steg i riktning mot djupare integration. I vissa fall, som exempelvis narkotika och djursjukdomar, kan emellertid gränskontrollerna inte avvecklas utan andra effektiva kontrollåtgärder. Kampen mot narkotikahandel och andra former av internationell brottslighet måste fortsätta. Vi vill diskutera detta ämne grundligt under förhandlingarna.
Euratom
När det gäller Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) har vi förstått att viktiga aspekter av fördraget inte längre tillämpas enligt bestämmelsernas ordalydelse och att praxis gradvis har utvecklats bland medlemsstaterna. Vårt mål är att vitala svenska intressen säkerställs när det gäller bl.a. hälsoskydd, säkerhetskontroll, egendomsrätt, icke-spridning samt säker och ekonomisk hantering av kärnbränslecykeln.
Gemenskapens budget
Vad gäller budgeten kommer Sverige att bli en nettobidragsgivare. Bidragets storlek kan utgöra ett problem. Arrangemang som har gjorts för medlemsstater i liknande situationer måste studeras. I ljuset av bl.a. den kostnadskrävande anpassningen av jordbrukssektorn i EG-perspektivet och av att det kan dröja tills vi kan tillgodogöra oss medlemskapets alla rättigheter och fördelar, kommer lämpliga arrangemang för en gradvis infasning av vårt bidrag att visa sig nödvändiga.
Herr ordförande! På flera av de områden som jag har kommenterat har Sverige ett starkt intresse av att delta i vidareutvecklingen av gemenskapens normer och regler i enlighet med dess arbetsprogram för 1993, och följaktligen långt före anslutningen. Det underliggande motivet är att vi vill delta -- möjligen i informella former -- i arbetet med regler och riktlinjer som snart blir tillämpliga på Sverige. Jag tänker här t.ex. på gemensamt agerande inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, handelspolitiken, EMU/EMS-samarbetet, flykting- och asylpolitiken, det judiciella samarbetet, miljö- och konsumentpolitiken och andra viktiga områden där det gemensamma regelverket kontinuerligt utvecklas.
Slutligen några ord om organisationen och tidtabellen för våra förhandlingar. Jag tycker den föreslagna uppläggningen av förhandlingarna är bra. Vårt mål är medlemskap 1995 föregånget av en folkomröstning 1994. Denna tidtabell tar hänsyn till att den svenska grundlagen måste ändras i enlighet med våra konstitutionella regler.
Herr ordförande! Under de kommande månaderna kommer vi att täcka ett stort antal förhandlingsområden. Med konstruktivt samarbete och politisk vilja är jag övertygad om att vi gemensamt skall kunna lösa de många och viktiga frågorna på vår dagordning. Vi har ställt upp ett klart mål. Vi vill aktivt bidra till att bygga en stark och sammanhållen europeisk union för fred, frihet och demokrati, för ekonomisk tillväxt och sociala framsteg och för ren miljö och kulturell mångfald.
Innehållsförteckning
Ärendet1 Motionerna1 1 Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till EG8 Sammanfattning av motionerna8 Utskottet10 2 Särskilda ämnesområden18 2.1 Biståndssamarbete, frihandel18 Sammanfattning av motionerna18 Utskottet19 2.2 Ekonomiska och monetära unionen20 Sammanfattning av motionerna20 Bakgrund21 Utskottet22 2.3 Miljöfrågor22 Sammanfattning av motionerna22 Bakgrund24 Utskottet26 2.4 Regionalpolitiska frågor: jordbruk och fiske30 Sammanfattning av motionerna30 Utskottet31 Regionalpolitik31 Jordbrukspolitik32 2.5 Sociala frågor33 Sammanfattning av motionerna -- Övergripande yrkanden33 Bakgrund33 Utskottet35 Jämställdhet36 Utskottet36 Handikappfrågor36 Utskottet37 Alkoholpolitik38 Utskottet39 Narkotikafrågor39 Utskottet40 Arbetsmarknadsfrågor41 Utskottet41 2.6 Konsumentfrågor43 Sammanfattning av motionerna43 Utskottet43 2.7 Flykting- och asylpolitik: mänskliga rättigheter44 Sammanfattning av motionerna44 Utskottet45 2.8 Forskning och utbildning47 Sammanfattning av motionsyrkande47 Utskottet47 2.9 Utförsel av kulturföremål47 Sammanfattning av motionerna47 Utskottet48 Hemställan48 Reservationer51 Särskilt yttrande52 Meningsyttring av suppleant53 Bilaga -- Det svenska anförandet vid inledandet av förhandlingarna om medlemskap i EG (Bryssel, 1993-02-01)55