Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Jugoslavien
Betänkande 1995/96:UU4
Utrikesutskottets betänkande
1995/96:UU04
Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Jugoslavien
Innehåll
1995/96 UU4
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens förslag (prop. 1995/96:113) att ställa en väpnad styrka om högst 870 personer till förfogande som ett svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka, IFOR, när Förenta nationernas säkerhetsråd beslutat att ge en sådan styrka i uppdrag att medverka till genomförandet av den fredsöverenskommelse som ingåtts mellan parterna i konflikten i f.d. Jugoslavien. Den svenska insatsen avses ingå i en i huvudsak nordisk brigad och kommer att ställas till förfogande för ungefärligen en tolvmånadersperiod. Kostnaderna för insatsen beräknas uppgå till 656 miljoner kronor.
Utskottet behandlar även ett antal motioner som väckts med anledning av propositionen. Motionerna tar bl.a. upp förutsättningarna för den svenska medverkan i IFOR, relationerna mellan FN och NATO samt Rysslands deltagande i den multinationella fredsinsatsen. Utskottet besvarar eller avstyrker samtliga motioner.
Utskottet konstaterar att överenskommelsen om fred i f.d. Jugoslavien bara är början på en möjlig fredsprocess, i vilken det internationella militära bidraget i form av IFOR är en viktig, inledande förutsättning. Den stora uppgiften blir att genom återuppbyggnadsarbete ge fredsprocessen ett reellt innehåll. Det är först och främst parterna i f.d. Jugoslavien som ansvarar för att vända fientlighet och förstörelse i försoning och fred. Omvärldens stöd kommer inte desto mindre att bli väsentligt och bör förenas med tydliga villkor i syfte att förmåså att de mottagande staterna tvingas visa att de vill och förmår de mottagande staterna att bygga införa öppna och demokratiska samhällen baseradebyggda på rättsstatens principer.
Till betänkandet har fogats 3 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen förslår i proposition 1995/96:113 att riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad styrka om högst 870 personer till förfogande som ett svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka, när Förenta nationernas säkerhetsråd beslutat att ge en sådan styrka i uppdrag att medverka till genomförandet av den fredsöverenskommelse som ingåtts mellan parterna i konflikten i f.d. Jugoslavien.
Motionerna
1995/96:U13 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna va
d i motionen anförts om relationen mellan det svenska bidraget till den multinationella fredsstyrkan FN, NATO och VEU under rubriken Undantag och inte regel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska insynen och det svenska inflytandet när det gäller den multinationella fredsstyrkans befälsordning i avsnittet Villkor och förbehåll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Rysslands deltagande i den multinationella fredsstyrkan i avsnittet Fredsstyrkans sammansättning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av Sveriges bidrag till den multinationella fredsstyrkan under rubriken Fredsstyrkans finansiering.
1995/96:U14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov ställa ett större antal personer än 870 till förfogande för den multinationella fredsstyrkan i f.d. Jugoslavien.
1995/96:U15 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att precisera frivillighetsaspekten i samband med de svenska FN-soldaternas deltagande i den nyuppsatta fredsstyrkan i f.d. Jugoslavien, IFOR.
1995/96:U16 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för det svenska förbandets användning under en övergångsperiod.
1995/96:U17 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ledningen av FN:s insatser för fred i f.d. Jugoslavien,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en tydlig svensk policy för framtida svenska militära internationella insatser i enlighet med vad som anförts i motionen.
Yttrande från annat utskott m.m.
Utrikesutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen jämte motioner i de delar som har samband med utskottets beredningsområde. Försvarsutskottets yttrande (1995/96:FöU2y) återfinns som bilaga till betänkandet.
Särskilda föredragningar har lämnats av tjänstemän i Utrikesdepartementet och Försvarsmaktens högkvarter, av chefen för SWEDINT samt av ställföreträdande chefen för Nordbat 2.
Utskottet
Sammanfattning av propositionen
Bakgrund
Kriget i f.d. Jugoslavien har pågått i mer än fyra år. Stora ansträngningar har gjorts för att en förhandlingslösning skall kunna nås. Samtidigt har omfattande insatser vidtagits för att förebygga konfliktens spridning och för att lindra civilbefolkningens lidande.
I syfte att stödja fredsansträngningarna och möjliggöra de humanitära hjälpinsatserna beslutade FN:s säkerhetsråd i februari 1992 att inrätta en skyddsstyrka för f.d. Jugoslavien, United Nations Protection Force (UNPROFOR). Styrkans mandat och geografiska verksamhetsområde har därefter successivt utvidgats av säkerhetsrådet. Riksdagen medgav att regeringen, som ett svenskt bidrag till de av FN:s säkerhetsråd beslutade insatserna, ställde en väpnad styrka om högst ca 1 000 personer till FN:s förfogande (prop. 1992/93:254, bet. 1992/93:UU35, rskr. 1992/93:429). I föreliggande proposition redovisas utförligare UNPROFOR:s huvuduppgifter och de överväganden som regeringen och riksdagen tidigare gjort med anledning av den svenska insatsen.
De svenska FN-soldaterna i Bosnien- Hercegovina, i tidigare jugoslaviska Republiken Makedonien och i Kroatien är Sveriges största bidrag till insatserna i f.d. Jugoslavien räknat både i personal och i anslagna resurser. Förutom att bidra med svensk FN-trupp deltar Sverige också aktivt i det diplomatiska arbetet såsom medlem av FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europeiska unionen (EU) och Styrkommittén för Jugoslavienkonferensen, ICFY. Riksdagsledamoten Carl Bildts uppdrag som EU-ordförande för ICFY innebär särskilda insatser för svensk del.
Sverige ger omfattande humanitär hjälp (över 1 miljard kronor hittills) och ger därutöver särskilt stöd till demokrati- och försoningsinsatser (50 miljoner kronor) och till insatser av återuppbyggnadskaraktär (150 miljoner kronor). Ca 80 000 flyktingar från f.d. Jugoslavien har fått permanent fristad i Sverige.
Vidare bidrar Sverige med civilpoliser och militärobservatörer samt till olika övervakningsinsatser i regionen.
Den 21 november 1995 paraferades en allomfattande fredsöverenskommelse för Bosnien-Hercegovina av presidenterna i Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Federativa Republiken Jugoslavien (Serbien-Montenegro). I överenskommelsen, vars karaktär och syften redovisas utförligare i propositionen, anmodas FN:s säkerhetsråd att ge ett mandat till en multinationell fredsstyrka (Peace Implementation Force, IFOR), att medverka till genomförandet av överenskommelsen. IFOR, som beräknas uppgå till ca 50 000-60 000 man, kommer att stå under ledning av Nordatlantiska försvarsorganisationen (NATO) och bestå av trupper från såväl NATO som icke-NATO- stater. Enligt planerna kommer IFOR att bestå av tre divisioner ledda av Frankrike, Storbritannien och USA. En nordisk brigad, inkluderande en svensk bataljon, planeras ingå i den amerikanska divisionen. Utöver Sverige väntas bl.a. Danmark, Finland och Norge delta i den i huvudsak nordiska brigaden.
IFOR:s primära uppgifter enligt fredsöverenskommelsen är att vid behov separera parternas militära styrkor, att upprätta separationszoner samt att övervaka dessa. I fredsöverenskommelsen ger parterna sitt uttryckliga medgivande till att IFOR placeras i området. Uppdraget kommer därigenom att likna traditionell fredsbevarande verksamhet. En skillnad är dock att IFOR:s mandat kommer att grunda sig på en resolution antagen av FN:s säkerhetsråd med stöd av kapitel VII i FN-stadgan. Enligt vad som anförs i propositionen betyder detta att styrkan, i syfte att genomföra sitt mandat, vid behov kommer att ha befogenhet att tillgripa militära tvångsmedel som går utöver strikt självförsvar. En hänvisning till kapitel VII i FN-stadgan skedde även när säkerhetsrådet gav UNPROFOR:s mandat att, i självförsvar, vidta erforderliga åtgärder (inklusive användning av våld) bl.a. som svar på beskjutning mot de fredade områdena eller på väpnat intrång i dessa (resolution 836). I propositionen redovisas andra såväl likheter som skillnader mellan IFOR:s mandat och andra militära operationer som genomförts med stöd av kapitel VII i FN-stadgan. På basis av säkerhetsrådets mandat kommer enhetliga uppträdanderegler, Rules of Engagement, att fastställas för IFOR. Dessa skiljer sig från dem som gällt för UNPROFOR och kommer att ge möjlighet till ett mer kraftfullt militärt uppträdande.
Efter en resolution i FN:s säkerhetsråd bör de första IFOR-styrkorna kunna vara på plats inom mycket kort tid. Den största delen av planeringen och samordningen mellan de deltagande staterna har, anförs det i propositionen, sålunda skett och sker i förväg utifrån vissa antaganden. I detta avseende är Sverige i samma situation som övriga stater vilka anmält sitt intresse att medverka i IFOR. Detta gör att ärendet har beretts skyndsamt och att förslag kan kommamåste att föreläggas riksdagen redan innan fredsöverenskommelsen undertecknats och resolution från FN:s säkerhetsråd föreligger. Ärendet medför ingen lagstiftning och regeringens förslag har inte remissbehandlats.
Regeringens överväganden och förslag
Det finns enligt regeringen starka skäl för ett svenskt deltagande i den multinationella fredsstyrkan. Det främsta är att det nu finns en verklig möjlighet att skapa fred i f.d. Jugoslavien. Den multinationella fredsstyrkan IFOR kommer att vara en del av en sammanhållen politik som syftar till att bidra till långsiktig fred och stabilitet i området. Den militära delen av fredsprocessen går hand i hand med den civila och bör så göra.
I propositionen framhålls behovet av omfattande internationella insatser för återuppbyggnad av det civila samhället i f.d. Jugoslavien. Fredsöverenskommelsens stadganden om demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och rätt för flyktingar att återvända måste omsättas i handling för att freden skall bli stabil och bestående. Till överenskommelsen kopplas därför ett internationellt program för bl.a. materiell återuppbyggnad och uppbyggnad av demokratiska och ekonomiska strukturer. Dessutom måste pågående humanitära insatser fortsätta under en övergånsperiod. EU, Världsbanken, UNHCR samt OSSE kommer att ha centrala roller i uppfyllandet av olika delar av fredsöverenskommelsens stadganden och inom återuppbyggnadsarbetet. De internationella insatserna har som centralt mål att bidra till försoning mellan olika folkgrupper och integration mellan de skilda delarna av Bosnien- Hercegovina. I ett längre perspektiv är närmare integration också mellan staterna i regionen och mellan regionen och övriga Europa en viktig strävan.
En förutsättning för att de civila delarna av överenskommelsen skall kunna genomföras är att tillräcklig säkerhet och stabilitet snabbt kan uppnås. Detta kräver att fredsöverenskommelsens militära delar, i första hand i form av truppseparering, omgående genomförs. En av IFOR:s huvuduppgifter blir att säkra att så sker. FN:s säkerhetsråd kommer att utse en s.k. hög representant som får ett koordinerande ansvar, i nära kontakt med IFOR, för genomförandet av de civila delarna av fredsöverenskommelsen.
Sverige är redan på många olika sätt - bl.a. genom deltagande i UNPROFOR och omfattande biståndsinsatser - starkt engagerat i fredsansträngningarna i f.d. Jugoslavien. I propositionen anförs att ett svenskt deltagande i IFOR emellertid också bör ses i ett vidare perspektiv. I genomförandet av fredsöverenskommelsen sätts Europas vilja och förmåga att solidariskt skapa fred och säkerhet på vår kontinent på prov. Den multinationella fredsstyrkan och det återuppbyggnadsarbete som den är ett led i kan bli ett avgörande steg på vägen mot ett säkrare och mer samarbetsinriktat Europa. Med hänvisning till bl.a. vad riksdagen tidigare uttalat angående deltagande i det europeiska samarbetet efter det kalla krigets slut (bet. 1991/92:UU19) framhålls i propositionen att Sveriges medverkan i den typ av säkerhetspolitiskt samarbete som IFOR utgör inte står i strid med den militära alliansfriheten och är förenlig med den inriktning av den svenska säkerhetspolitiken som riksdagen slagit fast. Vidare är Sveriges medverkan i IFOR också helt i linje med den stora vikt som regeringen lägger vid säkerhetspolitikens internationella dimension i proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse. Det är mot denna bakgrund naturligt för Sverige att nu erbjuda sig att bidra med trupp i en blivande nordisk brigad inom IFOR.
Av propositionen framgår att regeringen, i förberedelserna för ett svenskt deltagande i den multinationella fredsstyrkan, angivit ett antal förutsättningar. Den viktigaste av dessa dr att FN:s säkerhetsråd genom en resolution fattar det grundläggande beslutet innehållande mandatet för operationen. En annan förutsättning är att utplaceringen av IFOR grundas på en ingången fredsöverenskommelse mellan parterna i konflikten och på deras samtycke. Vidare betonar regeringen vikten av att säkra fortsatt nordisk samverkan. Regeringens avsikt är att det svenska deltagandet i IFOR i huvudsak skall utgöras av den styrka som redan finns i Bosnien-Hercegovina inom UNPROFOR:s ram. Styrkan skall även fortsättningsvis utgöra en del av Försvarsmaktens utlandsstyrka. Den bör av såväl säkerhets- och effektivitetsskäl som av rent praktiska och ekonomiska skäl grupperas så att dess högkvarter i Tuzlaområdet kan bibehållas.
En ytterligare förutsättning, enligt propositionen, är att ledningen för IFOR kommer att använda de underställda enheterna på ett sätt som är förenligt med varje förbands utrustning och graden av samövning. Detta betyder för det svenska förbandet att det inte kommer att användas för att genomföra regelrätta anfallsföretag. Sådana bedöms heller inte behöva bli aktuella mot bakgrund av bl.a. det förhållandet att IFOR grundas på en fredsöverenskommelse mellan parterna.
En utgångspunkt är vidare att Sverige måste ges god insyn i och ett inflytande över såväl den politiska och den militära planeringen som över genomförandet av operationen. Detta innebär kontakter med NATO på politisk nivå och närvaro på hög militär nivå i de viktigaste stabernas löpande arbete på strategisk, operativ och taktisk nivå. Sveriges deltagande i IFOR kommer att regleras i ett s.k. deltagandeavtal (Participation Agreement) mellan Sverige och NATO. I ett sådant avtal kommer även att regleras den rättsliga statusen för IFOR:s personal gentemot truppmottagarländerna samt det interna förhållandet mellan NATO och de icke- NATO-stater som ingår i IFOR. Formerna för dessa avtal är ännu inte helt klarlagda. Härutöver kommer en eller flera överenskommelser att behöva ingås angående den närmare regleringen av vissa praktiska frågor.
I propositionen anförs att de relaterade förutsättningarna har diskuterats med NATO samt att regeringen har rönt förståelse för dem. Ett nära nordiskt samråd har fortlöpande ägt rum. Sverige har vidare inom EU och i andra sammanhang understrukit vikten av att fredsöverenskommelsens civila och militära delar, de kommande valen och det långsiktiga återuppbyggnadsarbetet måste vara delar av en helhet. I propositionen framhålls som väsentligt i sammanhanget att en rad icke-NATO- länder, utöver Sverige, har uttryckt en vilja att delta i IFOR. En preliminär uppgörelse om ryskt deltagande har redan träffats.
I propositionen redovisas utförligt likheter respektive skillander mellan IFOR:s uppdrag och UNPROFOR:s hittillsvarande mandat. Bl.a. framhålls att IFOR, till skillnad från UNPROFOR, i militärt avseende kommer att organiseras av NATO och stå under NATO-ledning. Samtidigt påpekas att IFOR:s uppdrag har ett klarare fredsbevarande syfte än UNPROFOR, eftersom det ju nu föreligger en fredsöverenskommelse mellan parterna.
Regeringen gör den sammantagna bedömningen att det för svensk trupps deltagande i IFOR, i likhet med det tidigare deltagandet i UNPROFOR, behövs ett medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9 § första stycket 1 regeringsformen. Ett sådant medgivande ger regeringen en konstitutionell rätt att besluta om användning av en svensk väpnad styrka för det aktuella ändamålet. Vidare gör regeringen bedömningen att några lagstift ningsåtgärder inte är påkallade med anledning av de straffrätttsliga frågor som kan aktualiseras av svenskt deltagande i IFOR.
Kostnaden för ett svenskt deltagande om högst 870 personer i IFOR har beräknats till 656 miljoner kronor för tolv månader, eller 40 miljoner kronor utöver vad det nuvarande svenska engagemanget i Bosnien-Hercegovina med trupp om ca 1 030 personer kostar. Kostnadsberäkningen redovisas utförligare i propositionen.
Riksdagen har i statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tredje huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag på 1 352 808 000 kr till Fredsbevarande verksamhet (prop. 1994/95:100 bil. 4, bet. 1994/95:UU14, rskr. 1994/95:216; prop. 1994/95:150 bil. 4, bet. 1994/95:UU26, rskr. 1994/95:418). Anslaget skall möjliggöra för regeringen att på begäran av FN, enligt beslut av OSSE eller EU eller annat bilateralt eller mellanstatligt organ, ställa personal till förfogande för konfliktförebyggande, fredsbevarande och annan fredsfrämjande verksamhet.
Regeringen gör bedömningen att det svenska bidraget för IFOR, med utnyttjande av en ingående reservation från budgetåret 1994/95, kommer att rymmas inom den av riksdagen beviljade ramen för fredsbevarande verksamhet.
Sammanfattning av motionerna
I Vänsterpartiets motion U13 beklagas att omständigheterna är sådana att en mer noggrann och omsorgsfull behandling av ärendet i riksdagen inte kan ske. Det är vidare olyckligt att behandlingen måste ske vid en tidpunkt då det ännu inte föreligger någon slutligt undertecknad fredsöverenskommelse. Risken finns självklart, menar motionärerna, att det slutgiltiga avtalet avviker från det som paraferats i Dayton.
Att en fredsöverenskommelse uppnåtts, om än sent och efter långt lidande, är naturligtvis mycket välkommet, anförs det vidare i motionen. Den jugoslaviska tragedin vittnar likväl om en lång serie misslyckanden när det gällt att skapa fred. När det till sist sker är det på ett sätt som knappast kan godtas för framtiden som någon sorts internationell praxis. Frågan om krig och fred i världen kan inte regleras av ett FN som domineras och försvagas av stormakter, eller där vissa stormakter sätter sig själva i FN:s ställe. Jugoslavienkonflikten har, enligt Vänsterpartiet, klart och tydligt visat att vi behöver ett starkare och självständigare FN. En varaktig och stabil fred i f.d. Jugoslavien kan bara byggas på en omsorgsfull återuppbyggnad av materiellt tryggade förhållanden för befolkningen, demokratiska politiska förhållanden och förhållanden värdiga en rättsstat.
För Vänsterpartiet är det viktigt att understryka, anförs det vidare i motion U13, att Sveriges bidrag till den multinationella fredsstyrkan inte är ett första steg in i NATO eller VEU. En del formuleringar i propositionen är enligt motionärerna, mot denna bakgrund, glidande och vaga, bl.a. formuleringarna om en ny europeisk säkerhetsordning. Sveriges bidrag till en multinationell fredsstyrka byggd på NATO-styrkor, om än med ett FN-mandat som grundval, måste utgöra ett specialfall i svensk utrikespolitik; ett undantag och inte någon regel (yrkande 1).
I motionen ges ytterligare exempel på formuleringar i propositionen som anses förvånande. Dit hör regeringens resonemang om förutsättningarna för Sveriges deltagande i IFOR, bl.a. villkoren för hur delar av den multinationella fredsstyrkan skall operera, förhållandet mellan FN och NATO samt det svenska inflytandet och insynen i NATO. I motionen begärs ett riksdagens tillkännagivande om att regeringen måste skapa klarhet på denna punkt innan operationen sätter i gång (yrkande 2).
Vänsterpartiet menar vidare, med hänvisning bl.a. till de parti ledaröverläggningar som föregått propositionen, att ett ryskt deltagande i den multinationella styrkan är ett viktigt villkor för att operationen skall uppfattas som legitim. Ett tillkännagivande med denna innebörd begärs (yrkande 3).
Slutligen anser Vänsterpartiet att alla fredsbevarande styrkor, i sin egenskap av styrkor med uppgift att försvara freden, skall hänföras till försvarets huvudtitel när det gäller finansieringen. Den kostnadsökning på 40 miljoner som beslutet medför föreslås därför belasta försvarsanslaget (yrkande 4).
Ingen kan känna annat än oerhörd lättnad över att kriget i Bosnien nu tycks vara över, anförs det i Folkpartiets motion U14. Efter år av folkmord och folkfördrivning har freden fått en chans. Det uppnådda fredsavtalet är ändå inte en rättvis fred. Väpnad aggression och etnisk rensning har lönat sig. Världssamfundet var inte berett att ge Bosnien det stöd en sådan fred hade krävt. Omvärlden måste nu också i handling visa sig ha vilja och fasthet att slå vakt om Bosnien som en odelad stat, om möjligheten för flyktingar att återvända hem samt om att ansvariga krigsförbrytare ställs till svars.
Motionärerna tar fasta på regeringens uppfattning att den nu aktuella fredsstyrkan inte kräver några särvillkor för svenskt deltagande. Vissa formuleringar i propositionen anses dock vara oklara och motsägelsefulla, särskilt den passus som diskuterar regelrätta anfallsföretag .eliminerar möjligheten att den svenska truppen skulle komma att användas för offensiva operationer.
Propositionens förslag att den väpnade styrkan skall omfatta högst 870 personer kan enligt Folkpartiet vara rimligt i ett utgångsläge. Frågan om fredsöverenskommelsens genomförande präglas dock fortfarande av stor osäkerhet och personalbehovet kan öka. Det är även oklart om de länder som i dagarna får den officiella förfrågan om medverkan sammantaget kommer att bidra med de 60 000 man som anses behövas. Regeringen föreslås mot denna bakgrund bemyndigas att vid behov snabbt kunna utöka det svenska deltagandet i fredsstyrkan utan att riksdagen ånyo samlas.
I motion U15 (kds) redovisas i korthet bakgrunden till det nu ingångna fredsavtalet. Det svenska beslutet att ställa en styrka på omkring 1 000 man till UNPROFOR:s förfogande hade, anförs det, Kristdemokraternas fulla stöd. Även om den optimala lösningen hade varit att företa mera förebyggande åtgärder och att tidigare sätta in FN-åtgärder vill Kristdemokraterna uttrycka stor uppskattning för de stora insatser i fredens tjänst som de närmare 7 000 svenska kvinnor och män har bidragit med under FN-flagg i f.d. Jugoslavien.
Med fredsöverenskommelsen i Dayton, Ohio, finns skäl att hysa en försiktig optimism inför framtiden, menar motionären. Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning till fullo att det är ett svenskt intresse att delta i IFOR. I motionen görs gällande att det dock finns en oklarhet i propositionen beträffande de villkor enligt vilka det svenska manskapet skall delta. Ett tillkännagivande begärs om att regeringen skall precisera frivillig hetsaspekten i samband med de svenska FN- soldaternas deltagande i IFOR. Med tanke på att det svenska manskapet tjänstgör i Bosnien i enlighet med ett kontrakt som skrevs utifrån UNPROFOR:s villkor, anses det rimligt att ett nytt kontrakt skrivs för deltagande i den svenska enheten inom IFOR.
Även i motion U16 (c) anförs att oklarhet råder om de nuvarande svenska soldaternas villkor och förutsättningar. Enligt motionären är det osäkert vilket förband som övergångsvis kommer att stå till förfogande för insatser i enlighet med FN-mandaten, det nuvarande och/eller det förväntade. Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna behovet att klargöra förutsättningarna för det svenska förbandets användning under en övergångsperiod.
Enligt motion U17 (mp) inrymmer fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina, trots stora fel och brister, ändå förhoppningen om ett slut på kriget och en bestående fred. Behovet av återuppbyggnadsinsatser betonas även i denna motion. Miljöpartiet anser att Sverige skall fortsätta att efter förmåga understödja FN:s insatser i området.
De militära insatser som krävs till en början aktualiserar en del viktiga principiella frågeställningar, anförs det vidare i motionen. Motionärernas grundläggande och principiella hållning är att regionala stormakter eller militära allianser inte skall tillåtas agera världspolis. En internationell rätt som accepteras av flertalet och grundas på något annat än den starkes rätt kan inte etableras om vi inte samtidigt låter breda internationella institutioner som FN utgöra fundamentet i det internationella samarbetet. Behovet av att mot denna bakgrund stärka och reformera FN framhålls.
Motionärerna instämmer i regeringens åsikt att ett antal förutsättningar måste bli uppfyllda för att Sverige skall kunna delta i IFOR. För Miljöpartiet är den avgörande frågan att det nu aktuella fallet inte får handla om en renodlad NATO-insats. För att det skall vara möjligt med ett svenskt deltagande krävs att flera andra länder utanför NATO deltar på ett aktivt sätt. Sverige måste också ha god insyn i den militära planeringen.
Med hänvisning till bl.a. generalsekreterarens tillägg till An Agenda for Peace i juli 1995 påpekas risken att överlåta mer krävande uppgifter på grupper ledda av stormakter. Risken för att generalsekreterarens farhågor besannas kan dock vara större om neutrala stater står vid sidan av. Mot denna bakgrund stöder motionärerna propositionen i sina huvuddrag. De vill dock betona att de ser den nu aktuella insatsen som en engångsföreteelse utifrån en unik situation. Svenskt deltagande i framtida internationella fredsuppdrag skall ske, inte bara efter beslut av FN, utan också under ledning av FN. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att ge förslag till en tydlig svensk policy som tar avstånd från ett långsiktigt understödjande av en utveckling som innebär att en regional militärallians får överta rollen som världspolis. Som i övriga motioner betonas också angelägenheten av det kommande freds- och återuppbyggnadsarbetet. Ett självklart och uttalat mål för Sverige bör vara att ledningen av fredsinsatser så snabbt som möjligt ersätts av FN-personal och att inriktningen övergår till civila återuppbyggnadsinsatser (yrkandena 1 och 2).
Utskottets överväganden
Kriget i f.d. Jugoslavien är en oerhörd tragedi och ett misslyckandestort nederlag för hel a för hela Europa. Etnisk rensning, systematiska våldtäkter, mord, tortyr och urskillningslös artilleribeskjutning har drabbat värnlösa och oskyldiga människor i stor omfattning. Utskottet har i flera tidigare betänkanden (senast bet. 1994/95:UU21) ingående belyst bakgrunden till och olika aspekter på utvecklingen i f.d. Jugoslavien. Uppgiften att nå en politisk lösning av konflikten och snarast bringa de väpnade striderna till ända har därvid framhållits som den primära. Fredsöverenskommelsen mellan parterna som paraferades den 21 november 1995 i Dayton, Ohio, inger förhoppningar om att en varaktig fred nu skall kunna uppnås.
Sverige har av tradition varit en konstruktiv och nyskapande aktör i internationellt samarbete. Av principiella och sakliga skäl har viockså i positiv anda prövat de framställningar FN tidigare gjort om insatser i f.d. Jugoslavien. De svenska åtagandena är och, sSom framgår av föreliggande proposition, har de svenska åtagandena varit har varit avsevärda. Även utanför FN:s ram har Sverige betydande engagemang i området. Utskottet har i tidigare betänkanden betonat det angelägna i dessa fredsbevarande, humanitära och andra insatser, men även pekat på behovet av massiva internationella åtaganden för att bygga upp de av krig förstörda delarna av bl.a. Bosnien-Hercegovina och på vikten av svensk beredskap för dylika insatser.
I regeringens proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse, som riksdagen nyligen behandlat, har föreslagits att Sveriges förmåga och möjligheter att bidra till internationell fred och säkerhet skall ökas. Riksdagen har ställt sig bakom vad regeringen förordat om höjningen av den svenska ambitionsnivån för internationella fredsfrämjande insatser. I det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande om svensk säkerhetspolitik (bet. 1995/96:UFöU1) med anledning av berörda delar av regeringens proposition (prop. 1995/96:12) framhölls bl.a. följande:
I den omvälvande period vi nu befinner oss i efter det kalla krigets slut - med de möjligheter som finns att bryta gamla mönster - bör det svenska engagemanget i kort- och långsiktiga fredsfrämjande insatser aktivt vidareutvecklas. - - - Utskottet konstaterar att Sverige återkommande har ställt svensk personal till förfogande för FN:s fredsfrämjande insatser samt även med materiel och personal bistått med humanitär hjälp vid olika katastrofer och internationella konflikter. Det är och har varit av stort värde att Sverige med handling visat att den internationella solidaritet som sedan länge utmärkt svensk utrikespolitik även omsatts i praktisk handling. Den situation som har utvecklats efter det kalla kriget ställer nya och större krav på en effektiv hantering av konflikter. Det är härvid värdefullt att Sverige ökar sin kapacitet att på ett effektivt sätt bidra med hjälp i samband med konflikter och katastrofer.
Utskottet noterar även att utrikesministern (bl.a. i ett anförande den 29 november 1995) betonat vikten av att Sverige i det säkerhetspolitiska samarbetet aktivt bidrar med de erfarenheter som ryms i en lång tradition av deltagande i internationellt samarbete och fredsbevarande operationer. Utskottet delar regeringens uppfatttning att det också är i detta perspektiv som vi skall se Sveriges deltagande i den fredsstyrka som skall medverka till att fredsavtalet i f.d. Jugoslavien kan förverkligas.
Försvarsutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig och begränsar sitt yttrande till de försvarspolitiska aspekterna på propositionen, anför följande (1995/96:FöU2y):
Det finns i Sverige en lång och omfattande erfarenhet från medverkan i internationella fredsbevarande operationer och andra liknande insatser. Sverige är starkt engagerat i fredsansträngningarna i f.d. Jugoslavien, bl.a. genom diplomatiska insatser och fredsbevarande styrkor. Sverige lämnar ett omfattande humanitärt bistånd till denna region och har tagit emot ett stort antal flyktingar. Det finns nu en verklig möjlighet till fred i området. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att starka skäl talar för ett svenskt deltagande i den nu aktuella multinationella fredsstyrkan i f.d. Jugoslavien.
En svensk medverkan i IFOR är också helt i linje med de värderingar som utskottet nyligen framfört (bet. 1995/96:FöU1) beträffande en höjning av ambitionerna för att på olika sätt delta i internationella fredsfrämjande insatser. Det är därför naturligt för Sverige att nu erbjuda sig att ställa trupp till förfogande i en blivande nordisk brigad inom IFOR.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts om ökad svensk ambitionsnivå i det internationella fredsfrämjande samarbetet och vad utrikesutskottet tidigare anfört om förutsättningar för svenskt truppdeltagande i f.d. Jugoslavien finner utrikesutskottet, i likhet med försvarsutskottet, det naturligt för Sverige att också nu erbjuda sig att bidra med trupp i en blivande, huvudsakligen nordisk brigad inom IFOR. Utrikesutskottet har i detta sammanhang också noga övervägt de förutsättningar som regeringen angivit i förberedelserna för ett svenskt deltagande i den multinationella fredsstyrkan.
Försvarutskottet anför i detta sammanhang följande:
Utskottet delar också regeringens syn när det gäller vissa grundläggande förutsättningar för att delta i den multinationella fredsstyrkan. Sålunda måste det självklart finnas ett mandat från FN:s säkerhetsråd om operationen. Det är också elementärt att ledningen för IFOR måste använda underställda enheter för uppgifter som förbanden är lämpade för och har utsikt att kunna lösa med hänsyn till deras utrustning och grad av samövning. Detta betyder för det svenska förbandet att det inte kommer att användas för att genomföra regelgrätta anfallsföretag. Mot bakgrund av bl.a. det förhållandet att fredsöverenskommelsen bygger på parternas samtycke bedöms regelrätta anfallsföretag på marken inte behöva bli aktuella för fredsstyrkan.Vidare behöver parterna i en fredsöverenskommelse ha samtyckt till utplacering av förband inom IFOR.
Utrikesutskottet delar regeringens syn på de grundläggande förutsättningarna för deltagande i IFOR. Utrikesutskottet noterar också regeringens bedömning att regelrätta anfallsföretag på marken inte kommer att bli aktuella för fredsstyrkan mot bakgrund av bl.a. det förhållandet att fredsöverenskommelsen bygger på parternas samtycke. UUttskottet noterar vvidare att Sveriges deltagande i IFOR kommer att regleras i ett s.k. ddeltagandeavtal (Participation Agreement) mellan Sverige och NATO. Detta aavtal kommer inom kort att undertecknas av regeringen.
I flera motionsyrkanden aktualiseras också andra aspekter på de av regeringen redovisade förutsättningarna för svenskt deltagande i IFOR.
I motion U17 (mp) yrkande 2 krävs en tydlig svensk policy som tar avstånd från ett långsiktigt understödjande av en utveckling som innebär att en regional militärallians får överta rollen som världspolis. En näraliggande uppfattning framförs i partimotion U13 (v) yrkande 1 vari framhålls att ett svenskt deltagande i IFOR måste utgöra ett specialfall i svensk utrikespolitik. Framför allt får det svenska bidraget till den internationella fredsstyrkan inte utgöra ett första steg in i NATO eller VEU.
Enligt utskottets uppfattning är den oro som motionärerna hyser om den svenska säkerhetspolitikens inriktning obefogad. Efter det kalla krigets slut befinner sig många av Europas stater i kraftig social och ekonomisk omvandling. En viktig uppgift för Sverige i dag är att förhindra uppkomsten av nya konflikter som den i f.d. Jugoslavien.
Riksdagen slog nyligen ånyo fast att Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består (bet. 1995/96:UFöU1). Av betänkandet framgår att samarbetet med NATO sker på en alliansfri grund. Utskottet framför också uppfattningen att medlemskap i VEU inte kan komma i fråga fördetta följer att medlemskap i VEU eller i NATO inte kan komma i fråga för Sveriges del. Däremot har Fförutsättningarna, efter det kalla krigets slut, i det konfliktförebyggande, krishanterande och fredsbyggande arbetet har dock förändrats och möjliggjort en ny inriktning av svensk säkerhetspolitik. Därtill kommer, som framhållits ovan, möjligheten att nu också höja den svenska ambitionsnivån för internationella fredsfrämjande insatser. Regeringen kan, enligt lag, besluta om deltagande med väpnad styrka i fredsbevarande insatser endast om dessa grundar sig på mandat från FN:s säkerhetsråd eller OSSE.
Enligt utskottets uppfattning betingas de medel som bäst lämpar sig för att nå säkerhetspolitikens mål av den långsiktiga utvecklingen i världen runt omkring oss. En ökad arbetsfördelning mellan FN och regionala organisationer har öppnat möjligheter för preventiv diplomati. Särskilt OSSE har skaffat sig en bred erfarenhet på detta område och knutits närmare FN. Även andra regionala organisationer, i Europa främst EU och NATO, gör ett värdefullt konfliktförebyggande arbete. Det är också mot denna bakgrund vi bör se det beslut FN:s säkerhetsråd inom kort förväntas fatta om att ge en multinationell fredsstyrka i uppdrag att medverka till genomförandet av fredsöverenskommelsen mellan parterna i konflikten i f.d. Jugoslavien. Att, som föreslås i motion U17 (mp)motionärerna föreslår, på det här aktuella området formulera en policy för oförutsägbara situationer i en oviss framtid är enligt utskottets mening inte ändamålsenligt eller lämpligt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna U13 (v) yrkande 1 och U17 (mp) yrkande 2.
I de nämnda motionerna aktualiseras vidare frågan om ledningen av FN:s insatser för fred i f.d. Jugoslavien (motion U17 (mp) yrkande 1) och den svenska insynen i och det svenska inflytande när det gäller IFOR:s befälsordning (motion U13 (v) yrkande 2). Med anledning härav får utskottet konstatera följande.
Den multinationella fredsstyrkan, IFOR, skallkommer att verka inom ramen för ett mandat som inom kort ges av FN:s säkerhetsråd. Utskottet har, vid de föredragningar som genomförts i samband med ärendets beredning, försäkrat sig om att det inflytande och den insyn från svensk sida som kommer att föreligga vad avser IFOR:s medverkan till genomförandet av fredsöverenskommelsen mellan parterna i konflikten i f.d. Jugoslavien är till fyllest. Det sätt på vilket genomförandet av fredsavtalet är avsett att ske står i samklang med FN:s stadga. FN:s mindre framträdande roll i sammanhanget är främst att se som en funktion av att världsorganisationen själv inte disponerar de nödvändiga resurserna. Detta är att beklaga. UUtskottet noterar att den s.k. höge rrepresentant som utsetts för att övervaka och samordna genomförandet av de ccivila delarna av överenskommelsen också skall hålla nära kontakt med IIFOR samt löpande rapportera till bl.a. FN.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att FN, genom sina fackorgan, kommer att få en betydelsefull roll vid de återuppbyggnadsinsatser som förutses i fredsöverenskommelsen. Sålunda kommer UNHCR att få framträdande uppgifter när det gäller genomförandet av de delar av överenskommelsen som garanterar flyktingars och internflyktingars rätt att återvända. Också Världsbankens roll blir betydande. Mot denna bakgrund anser utskottet inte det motiverat att gå motionärerna till mötes.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna U13 (v) yrkande 2 och U17 (mp) yrkande 1.
I motion U13 (v) begärs att riksdagen skall göra ett särskilt tillkännagivande om Rysslands deltagande i den multinationella fredsstyrkan. Med anledning av yrkandet konstaterar utskottet att den fredsöverenskommelse som ingåtts mellan parterna i f.d. Jugoslavien är resultatet av ett långt förberedelsearbete samt av tre veckors intensiva förhandlingar under internationell medling. I synnerhet staterna i den s.k. kontaktgruppen (USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Ryssland) har jämte EU:s ordförande för ICFY gjort betydande insatser för att få överenskommelsen till stånd. Det ligger enligt utskottets uppfattning i Sveriges starka intresse att också den fredsstyrka som skall medverka till genomförandet av fredsöverenskommelsen får en genuint multinationell karaktär. Rysslands deltagande är i detta sammanhang särskilt värdefull, men kan inte utgöra ett villkor för det svenska ställningstagandet och vår medverkan i en internationell insats för en bestående fred i f.d. Jugoslavien.
Med det anförda betraktar utskottet motion U13 (v) yrkande 3 som besvarat.
I motion U14 (fp) hemställs att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov ställa ett större antal personer än 870 till förfogande för den multinationella fredsstyrkan i f.d. Jugoslavien.
Enligt vad utskottet erfarit är personalstyrkan bara en av de faktorer som är bestämmande för att de avsedda syftena med en viss insats skall kunna uppnås. Andra aspekter som måste vägas in är vilket slags förband som behövs, behovet av vissa typer av materiel, underhåll, logistik m.m. Med hänsyn till detta kan därför antalet soldater i exempelvis en bataljon variera högst betydligt.
Utskottet noterar att regeringen genom beslut den 30 november 1995 har uppdragit åt Försvarsmakten att bl.a. utreda den svenska bataljonens organisation och utrustning. För det planerade svenska truppbidraget, vilket i huvudsak avses bestå av en mekaniserad bataljon, beräknas personalbehovet uppgå till högst 870 man.
Redan en insats av förutsedd omfattning nödvändiggör att av riksdagen beviljade medel, inklusive en ingående reservation från budgetåret 1994/95, tas i anspråk. Beslut om eventuella ytterligare svenska insatser, såväl vad avser omfattning som medel, kan enligt utskottets bedömning fattas först efter ett nytt ställningstagande av riksdagen. torde därför kräva att riksdagen anvisar särskilda medel. Beaktande att regeringen inte ansett det motiverat att begära ett bemyndigande av den sort som begärs i motionen och att ett sådant bemyndigande skulle få ekonomiska implikationer som ej kan bedömas i dagsläget är utskottet ej berett att tillmötesgå motionärerna.
Därmed avstyrker utskottet motion U14 (fp).
I motion U15 (kds) anförs att den svenska personal som nu tjänstgör i enheter ur Nordbat 2 och som kan komma i fråga för deltagande i den planerade IFOR-styrkan bör få teckna nya kontrakt och att frivillighetsaspekten härvid preciseras.
Utskottet konstaterar att all rekrytering till den svenska försvarsmaktens internationella insatser sker på frivillighetens grund. Nya kontrakt kommer att skrivas med de soldater som önskar tjänstgöra i IFOR. Motionärens önskemål synes således redan vara tillgodosett. Det ankommer inte på riksdagen att ha närmare synpunkter på anställningsförhållandena i övrigt.
Med det anförda anser utskottet att motion U15 (kds) besvarats.
Också i motion U16 (c) krävs att de som avses ingå i den planerade IFOR-styrkan får information om nya villkor och förutsättningar samt att de individuellt ges tillfälle att ta ställning till dessa vad gäller fortsatt kontraktering. Motionärerna begär, som också framgått ovan, att det även klargörs vad som i övrigt kommer att gälla för personalen och förbandet vid en övergång från tjänstgöring under det nuvarande FN- mandatet till deltagande i IFOR-styrkan samt att säkerhetsaspekten härvid särskilt uppmärksammas.
Utskottet har ovan tagit ställning till den del av yrkandet som rör kontraktering av personal.
I sitt betänkande 1992/93:UU35 anförde utskottet följande:
Som tragiska erfarenheter visat kan förluster i människoliv i samband med FN- uppdrag inte uteslutas. Ställningstaganden gällande operationer av den art som nu kan bli aktuella i det f.d. Jugoslavien måste göras i full medvetenhet härom.
Dessa synpunkter är av relevans också i samband med den förestående IFOR- insatsen. Utskottet noterar att regeringen i sin proposition uppmärk sammar de problem som motionären pekar på. Genom föredragningar i samband med ärendets beredning har utskottet erfarit att diskussioner om förutsättningarna för det svenska förbandets användning har förts mellan berörda stater och NATO. Något glapp mellan de två FN- mandaten - UNPROFOR:s mandat och IFOR:s - kommer inte att uppstå. Regeringen har vidare givit Försvarsmakten i uppdrag att utreda konsekvenser vad gäller förbandets säkerhet vid ett svenskt deltagande i en fredsstyrka till f.d. Jugoslavien.
Med det anförda anser utskottet att motion U16 (c) besvarats.
Utskottet noterar att tidsförhållandena är sådana att utskottetsriksdagens beredningoch ställningstagande i anledning av regeringens förslag i proposition 1995/96:113 om svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Jugoslavien kommer att ägera rum redan innan fredsöverenskommelsen undertecknats och att FN:s säkerhetsrådsresolution därför inte föreligger. I propositionen redovisas de likheter respektive skillnader som förväntas bli aktuella mellan IFOR:s och UNPROFOR:s mandat. På basis av säkerhetsrådets mandat kommer därefter enhetliga uppträdanderegler, Rules of Engagement, att fastställas för IFOR. Utskottet noterar regeringens påpekande i propositionen att dessa skiljer sig från dem som gällt för UNPROFOR och att de kommer att ge möjlighet till ett mer kraftfullt militärt uppträdande. Vidare noterar utskottet att dessa regler kommer att gälla för samtliga truppbidragande stater i fredsstyrkan.
Regeringen anmäler i propositionen att det svenska deltagandet avses omfatta högst 870 personer till en beräknad kostnad på 656 miljoner kronor för tolv månader. Med anledning av regeringens kostnadsberäkning konstaterar försvarsutskottet i sitt yttrande till utrikesutskottet att regeringen häri inkluderar kostnaderna för att återställa medförd materiel i krigsdugligt skick efter insatsen. Kostnader för oförutsedda materielförluster kan tillkomma.
I motion U13 (v) föreslås att den kostnadsökning på 40 miljoner som beslutet medför skall belasta försvarsanslaget. Med anledning av yrkandet konstaterar utrikesutskottet, i likhet med försvarsutskottet, att de av regeringen beräknade kostnaderna ryms inom det under statsbudgetens tredje huvudtitel uppförda reservationsanslaget Fredsbevarande verksamhet.
Riksdagen har f.ö. nyligen godkänt regeringens förslag (prop. 1995/96:12, bet. FöU1, rskr. 45 och 46) att Försvarsdepartementets huvudtitel fr.o.m. budgetåret 1997 tillförs medel för kostnader som avser militära freds främjande insatser. Vidare får utskottet hänvisa till det förslag om bl.a. utgiftsramar och utgiftsområden med anledning av ändringar i den statliga budgetprocessen som förväntas läggas fram inom de närmaste månaderna. Förslaget är bl.a. en följd av det år 1990 inledda arbetet inom ramen för den s.k. Riksdagsutredningen.
Med det anförda avstyrks motion U13 (v) yrkande 4.
Utskottet konstaterar att fredsöverenskommelsen i Dayton, Ohio, bara är början på en möjlig fredsprocess. Freden måste också vinnas på marken och i människors sinnen. Ett massivt stöd från omvärlden kommer att krävas för att freden i f.d. Jugoslavien skall bli hållbar. I detta sammanhang är det internationella militära bidraget i form av IFOR en viktig, inledande förutsättningden mindre delen. Den stora uppgiften blir att genom återuppbyggnadsarbete ge fredsprocessen ett reellt innehåll och förutsättningar att fördjupas och fortsätta. Det är först och främst parterna i f.d. Jugoslavien som ansvarar för att vända fientlighet och förstörelse i försoning och fred. Men också omvärldens stöd kommer att vara väsentligt.
Återupppbyggandet i f.d. Jugoslavien blir enligt utskottets uppfattning sannolikt en av de mest komplicerade och komplexa operationer som det internationella samfundet stått inför. Kostnaderna beräknas uppgå till 35 miljarder kronor för den första treårsperioden. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att omvärldens stöd, och därmed också Sveriges, förenas med tydliga villkor i syfte att förmå de mottagande staterna atti syfte att förmåpså att de mottagande staterna tvingas visa att de vill och förmår införa bygga öppna och demokratiska samhällen baseradebyggda på rättsstatens principer. Bestämda krav bör uppställas i bl.a. frågor som gäller respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna, yttrandefrihet, flerpartisystem och fria val, minoritetsskydd samt äganderätt.
Utskottet konstaterar att riksdagen våren 1994 enhälligt tog ställning för ett antal förslag om hur svenska insatser efter ett krigsslut i f.d. Jugoslavien skall kunna utformas (bet. 1993/94:UU21). Hur en fred skulle se ut och vilka omständigheter som skulle råda kunde man då inte närmare förutse. Utskottet utgår emellertid från att regeringen inför kommande beslut om bidrag för att befästa den fred som nu överenskommits och den återuppbyggnads- och försoningsprocess som förestår beaktar den viljeinriktning riksdagen då gav uttryck för. I nämnda betänkande betonade utskottet bl.a. att återuppbyggnadsinsatserna bör ges en utformning så att de får en förtroendeskapande effekt. Det är härvidlag väsentligt att opartiskhet iakttas. Utskottet framhöll också att flyktingarna från berörda områden utgör en väsentlig resurs som bör kunna utnyttjas.
Med det ovan anförda tillstyrker utrikesutskottet, i likhet med försvars utskottet, att regeringen medges att ställa en väpnad styrka om högst 870 personer till IFOR:s förfogande under FN:s mandat i f.d. Jugoslavien.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Sveriges deltagande i IFOR och den europeiska säkerhetsordningen
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:U13 yrkande 1 samt 1995/96:U17 yrkande 2,
res. 1 (v, mp)
2. beträffande insyn i och inflytande över fredsstyrkans ledning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:U13 yrkande 2 och 1995/96:U17 yrkande 1,
res. 2 (v, mp)
3. beträffande Rysslands deltagande
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U13 yrkande 3 besvarat med vad utskottet anfört,
4. beträffande svenska truppbidragets storlek
att riksdagen avslår motion 1995/96:U14,
res. 3 (fp)
5. beträffande precision av frivillighetsaspekten
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U15 besvarad med vad utskottet anfört,
6. beträffande förutsättningar för det svenska förbandets användning under en övergångsperiod
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U16 besvarad med vad utskottet anfört,
7. beträffande finansieringen av Sveriges bidrag
att riksdagen avslår motion 1995/96:U13 yrkande 4,
8. beträffande medgivande till regeringen att ställa en väpnad styrka till IFOR:s förfogande under FN:s mandat
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:113 medger att regeringen ställer en väpnad styrka om högst 870 personer till förfogande som ett svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka, när Förenta nationernas säkerhetsråd beslutat att ge en sådan styrka uppdrag att medverka till genomförandet av den fredsöverenskommelse som ingåtts mellan parterna i konflikten i f.d. Jugoslavien.
Utskottet hemställer vidare att ärendet företas till avgörande efter endast en bordläggning.
Stockholm den 12 december 1995
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Axel Andersson (s), Inga-Britt Johansson (s), Inger Koch (m), Helena Nilsson (c), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Lena Klevenås (s), Eva Zetterberg (v), Urban Ahlin (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds), Elisebeht Markström (s), Carina Hägg (s) och Lennart Rohdin (fp).
Reservationer
1. Sveriges deltagande i IFOR och den europeiska säkerhetsordningen (mom. 1)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 12 börjar med Enligt utskottets uppfattning och slutar med eller lämpligt bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt med en tydlig svensk policy i det avseende som aktualiseras i motion U17 (mp). Det bör framgå, att Sverige deltar i den multinationella fredsstyrkan IFOR, som FN:s säkerhetsråd gett mandat att övervaka och upprätthålla fred i f.d. Jugoslavien, under förutsättning att detta är en engångsföreteelse som inte i något avseende är prejudicerande.
En fredsöverenskommelse har ingåtts, och snabba fredsbevarande insatser behövs. Sverige deltar redan med sådana styrkor i olika delar av f.d. Jugoslavien. Parterna som skrivit under fredsavtalet samtycker till IFOR:s närvaro under ett år, under vilken tid också allmänna val skall hållas i Bosnien enligt fredsavtalet och flyktingar skall kunna återvända till sina hemorter. En annan förutsättning för Sveriges deltagande är att förutom NATO-länderna deltar 14 stater, som står utanför NATO, i de gemensamma fredsoperationerna. Deras arbetsuppgifter bör vara utformade så att deras närvaro borgar för att det inte blir fråga om en renodlad NATO- insats. Såväl FN som övriga deltagande länder bör ha god insyn i den militära planeringen.
I FN:s generalsekreterares tillägg till "An Agenda for Peace" i juli 1995 framhålls risken att överlåta mer krävande uppgifter på grupper ledda av stormakter. Generalsekreteraren påpekar bl.a. att detta medför risker för att FN:s trovärdighet och ställning undergrävs. Länder som brustit i sitt stöd till FN, såväl politiskt som ekonomiskt, har del i FN:s nu aktuella svårigheter att ingripa i medlemsländers kriser och problem. En stormakt som tillhör NATO har givetvis större inflytande över en NATO-aktion än den har i en helt FN-ledd operation. Därför är det speciellt viktigt att länder som stöder FN aktivt inte drar sig undan sitt ansvar utan ställer upp i fredsaktionerna och blir en motvikt mot NATO:s stormaktsdominans.
Svenskt deltagande i framtida internationella fredsuppdrag skall enligt utskottets uppfattning ske inte bara på initiativ och efter beslut av FN utan under FN:s ledning. Allt annat innebär ett successivt urholkande av både svensk neutralitet och FN:s legitimitet. Det är oacceptabelt, om Sverige långsiktigt stödjer en utveckling som innebär att en regional militärallians får överta FN:s roll, som tydligt utsägs i stadgans inledning: "Vi, de förenade nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel...". Riksdagen bör uppdra åt regeringen att ge förslag till en tydlig svensk policy med denna inriktning.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna U13 (v) yrkande 1 samt U17 (mp) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande Sveriges deltagande i IFOR och den europeiska säkerhetsordningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:U13 yrkande 1 samt 1995/96:U17 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Insyn i och inflytande över fredsstyrkans ledning (mom. 2)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 12 börjar med Den multinationella fredsstyrkan och på s. 13 slutar med motionärerna till mötes bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att den multinationella fredsstyrkan IFOR skall verka inom ramen för det mandat FN:s säkerhetsråd inom kort kommer att ge. Fredsstyrkan beräknas uppgå till 50 000-60 000 man. Den leds av NATO och domineras av stormakterna USA, Frankrike och Storbritannien. Genomförandet av fredsavtalet är avsett att stå i samklang med FN:s stadga. Trots detta har FN en starkt försvagad roll i sammanhanget, vilket får ses som en funktion av att världsorganisationen för närvarande inte disponerar de nödvändiga resurserna. Oavsett om vissa av FN:s fackorgan, t.ex. Världsbanken och UNHCR, kommer att spela en roll i de praktiska arbetsuppgifterna, är det NATO och EU som har de starka rollerna. Att på detta sätt legalisera den starkes rätt på den svages bekostnad är förvånande, eftersom ett stort antal icke-NATO-medlemmar finns bland de deltagande staterna. NATO är enligt utskottets uppfattning inget naturligt forum för att representera länder som står utanför organisationen - men det är däremot FN. Det är givet att FN, som den största internationella institution världen har, måste utgöra fundamentet i internationellt samarbete och beslutsfattande. Utskottet förutsätter att Sverige riktar kritik mot att FN fått en försvagad roll i det jugoslaviska fredsarbetet och kraftfullt agerar för att FN skall delta direkt och aktivt i ledningen för fredsoperationen i f.d. Jugoslavien.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna U13 (v) yrkande 2 samt U17 (mp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande insyn i och inflytande över fredsstyrkans ledning
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:U13 yrkande 2 samt 1995/96:U17 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Svenska truppbidragets storlek (mom. 4)
Lennart Rohdin (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 13 börjar med Enligt vad utskottet erfarit och på s. 14 slutar med avstyrker utskottet motion U14 (fp). bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet kan det vara rimligt att utgå från en omfattning av den svenska truppstyrkan på högst 870 personer. Den internationella fredsstyrkan är, som utskottet senare anför, en viktig, inledande förutsättning för genomförandet av fredsöverenskommelsen i Dayton. Fredsstyrkan kommer att organiseras och utplaceras under mycket kort tid. Precis som i vårt land förutsätter givna utfästelser om deltagande i fredsstyrkan ofta nationella godkännanden som ännu inte föreligger. För närvarande råder därför ingen säkerhet om att alla utfästelser kommer att kunna förverkligas. Likaså kan behov av ytterligare insats uppstå under det inledande genomförandet. I sådana lägen kan det, inte minst av tidsskäl, vara naturligt att man i första hand vänder sig till länder som redan är i färd med att ställa personal till förfogande så att dessa något utvidgar sina åtaganden. Det bör vara naturligt att den svenska regeringen i ett sådant läge, om det bedöms vara erforderligt och möjligt, utan att avvakta ytterligare beslut av riksdagen, skyndsamt kan fatta beslut utöver angivna 870 personer.
Skulle det uppstå behov av väsentligt större svenska truppinsatser eller om det vid en senare tidpunkt skulle bli aktuellt att väsentligt ändra omfattningen av den internationella fredsstyrkan, är det enligt utskottets mening naturligt att regeringen återkommer till riksdagen med en begäran om riksdagens godkännande av detta.
Med det anförda anser utskottet att motion U14 (fp) bör bifallas.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande svenska truppbidragets storlek
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:U14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Lennart Rohdin (fp) anför:
Detta är givetvis inte tillfället för en mer omfattande analys av fredsöverenskommelsen i Dayton. Det finns inte heller någon som helst anledning att annat än välkomna att kriget i Bosnien nu tycks vara över. Efter tre och ett halvt år av folkmord och folkfördrivningar har freden fått en chans. För människorna i Bosnien och de hundratusentals som flytt därifrån är helvetet förhoppningsvis över.
Ett grundläggande problem med fredsöverenskommelsen är emellertid att väpnad aggression och etnisk rensning lönat sig. Det är inte en rättvis fred i den meningen att humanistiska och folkrättsliga principer kunnat hävdas fullt ut. Världssamfundet var inte berett att ge Bosnien det stöd en sådan fred hade krävt. Framför allt stormakterna i den s.k. kontaktgruppen har under hela konflikten varit djupt splittrade och haft motsatta ambitioner, vilket tillåtits förlama FN:s möjligheter att agera fullt ut enligt FN- stadgan. Inte heller EU har av dessa skäl kunnat verka med full kraft i den mest omfattande konflikten i Europa sedan Berlin-murens fall 1989. Freds överenskommelsen i Dayton präglas givetvis av att det främst är stor makterna som medverkat till dess tillkomst.
Det är därför en förutsättning för möjligheterna att bygga en varaktig fred att omvärlden är beredd att i handling ha vilja och fasthet att slå vakt om Bosnien som en odelad stat med ett odelat Sarajevo som huvudstad och att alla flyktingar också i praktiken kan återvända hem samt att de ansvariga krigsförbrytarna ställs till ansvar. Sveriges omfattande åtaganden hittills i konflikten samt i det kommande återuppbyggnadsarbetet liksom i den internationella fredsstyrkan ger oss goda förutsättningar att hävda dessa krav.
Försvarsutskottets yttrande
1995/96:FöU2y
Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Jugoslavien
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1995/96:113 om svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Jugoslavien jämte motioner såvitt gäller försvarsutskottets bered-ningsområde.
Propositionen
Ärendet och dess beredning
Den 21 november 1995 paraferades en fredsöverenskommelse mellan parterna i konflikten i f.d. Jugoslavien. I överenskommelsen anmodades FN:s säkerhetsråd att ge mandat till en multinationell fredsstyrka (Peace Implementation Force; IFOR) att medverka till att genomföra överens-kommelsen. IFOR kommer att stå under ledning av Nordatlantiska försvarsorganisationen (NATO) och bestå av trupper från såväl NATO som icke NATO-stater.
Regeringen anför att Sverige sedan länge engagerat sig i fredsprocessen i regionen, såväl genom fredsbevarande insatser som genom omfattande humanitärt bistånd. Det finns därför ett starkt svenskt intresse att delta i IFOR. Regeringen anmäler att den nyligen i brev till NATO gett en avsiktsförklaring med innebörd att Sverige har intresse att medverka i IFOR. Regeringen anmäler vidare att förberedelserna för att kunna ingå i IFOR redan har inletts.
Efter en resolution i FN:s säkerhetsråd bör de första IFOR-styrkorna kunna vara på plats inom mycket kort tid. Ärendet medför ingen lagstiftning.
Bakgrund
Svenskt stöd till f.d. Jugoslavien. UNPROFOR
Sverige har lämnat betydande bidrag till fredsansträngningarna och den humanitära hjälpen under de drygt fyra årens krig i f.d. Jugoslavien. Förutom att bidra med svensk FN-trupp deltar Sverige aktivt i det diplomatiska arbetet. Sverige ger omfattande humanitär hjälp, stödjer demokrati- och försoningsinsatser samt ger flyktingar en fristad. Vidare bidrar Sverige med övervakningsinsatser i regionen.
Regeringen erinrar om att FN:s säkerhetsråd i februari 1992 beslutade att inrätta en skyddsstyrka för f.d. Jugoslavien, United Nations Protection Force (UNPROFOR). UNPROFOR har tilldelats olika uppgifter som t.ex. övervakning och skydd av av FN fredade områden, skydd av Sarajevos flygplats och skydd av humanitära transporter i Bosnien-Hercegovina.
Regeringen erinrar vidare om riksdagens beslut (prop. 1992/93:254, bet. 1992/93:UU35, rskr. 429) om ett svenskt bidrag till de av FN:s säkerhetsråd beslutade insatserna i f.d. Jugoslavien. Genom detta ställdes en väpnad styrka om högst 1 000 personer till FN:s förfogande. I samband med riksdagsbehandlingen konstaterades att FN:s mandat kunde innebära att styrkan för att utföra sina uppgifter skulle kunna behöva vidta åtgärder som gick utöver strikt fredsbevarande. Utrikesutskottet underströk dock att styrkans uppgifter i huvudsak skulle vara av fredsbevarande karaktär.
För närvarande deltar Sverige med 1 030 FN-soldater i en nordisk bataljon (NORDBAT 2) i Tuzla-området. Den svenska FN-styrkans huvuduppgifter är att skydda Tuzla-området och att bistå humanitära transporter till civilbefolkningen. Som ett led i av FN föreslagna begränsningar av FN-styrkan har regeringen beslutat att fr.o.m. februari 1996 minska den svenska insatsen med 150 FN-soldater.
Fredsöverenskommelsen
Regeringen informerar om den allomfattande fredsöverenskommelse för Bosnien-Hercegovina som den 21 november 1995 paraferades i Dayton, Ohio, USA. Överenskommelsen träder i kraft efter formellt undertecknande inom kort i Paris.
Överenskommelsen syftar till att skapa långsiktig fred och stabilitet i området. Den skall lägga grunden för demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling. Den består av ett ramavtal med elva annex. Grundprinciperna är att Bosnien- Hercegovina består som en enad och suverän stat och erkänns som sådan av Kroatien och Federativa Republiken Jugoslavien, samtidigt som en fördelning görs inom staten Bosnien-Hercegovina enligt vilken den bosnisk-kroatiska federationen tilldelas 51 % och den serbiska republiken 49 % av territoriet.
Avtalet behandlar även den multinationella fredsstyrka (IFOR) som får till uppgift att medverka till fredsöverenskommelsens genomförande. I en inledande artikel i avtalet välkomnar parterna att det internationella samfundet är villigt att sända en sådan styrka till regionen för en period av ungefär ett år.
Som en konsekvens av avtalet skall en separationszon upprättas mellan parterna i konflikten på ömse sidor om en vapenstilleståndslinje. En utgångspunkt i avtalet är att parterna samtycker till att IFOR har möjlighet att använda våld för att utföra sina uppgifter enligt avtalet. IFOR tilldelas också en understödjande uppgift för civila och humanitära insatser förknippade med fredsöverenskommelsen.
Återuppbyggnad av det civila samhället
Regeringen anför att det till fredsöverenskommelsen kommer att kopplas ett internationellt program för bl.a. materiell återuppbyggnad och uppbyggnad av demokratiska och ekonomiska strukturer. Dessutom måste pågående humanitära insatser fortsätta under en övergångsperiod. Ett centralt mål för de internationella insatserna blir vidare att bidra till försoning mellan folkgrupper och integration mellan de skilda delarna av Bosnien-Hercegovina.
Multinationell fredsstyrka
Enligt vad regeringen anför i propositionen förväntas FN:s säkerhetsråd med utgångspunkt i fredsöverenskommelsen ge mandat till en multinationell fredsstyrka (IFOR) att medverka till att fredsöverenskommelsen genomförs. Fredsstyrkan beräknas komma att omfatta 50 000-60 000 soldater, ledda av NATO. Enligt planerna kommer IFOR att bestå av bl.a. vardera en division från Frankrike, Storbritannien och USA. En nordisk brigad, inkluderande en svensk bataljon, avses ingå i den amerikanska divisionen. Parterna har samtyckt till att IFOR placeras i området.
Regeringens avsikt är att det svenska deltagandet i IFOR i huvudsak skall utgöras av den styrka som redan finns i Bosnien-Hercegovina inom nuvarande UNPROFOR. Bataljonen skall även fortsättningsvis utgöra en del av Försvarsmaktens utlandsstyrka.
Enligt fredsöverenskommelsen är IFOR:s primära uppgifter att vid behov separera parternas militära styrkor, att upprätthålla separationszoner samt att övervaka dessa. Enligt regeringens bedömning kommer därmed uppdraget att likna traditionell fredsbevarande verksamhet. En skillnad är dock att IFOR:s mandat kommer att grunda sig på en resolution antagen i FN:s säkerhetsråd med stöd av kapitel VII i FN-stadgan. Det betyder att styrkan, i syfte att genomföra sitt mandat, vid behov kommer att ha befogenhet att tillgripa tvångsmedel som går utöver strikt självförsvar.
På basis av säkerhetsrådets mandat kommer det att fastställas enhetliga regler för uppträdandet, lika för alla stater som deltar med truppstyrkor i IFOR. Dessa regler skiljer sig från dem som gällt för UNPROFOR och kommer att ge möjlighet till ett mer kraftfullt militärt uppträdande. En utgångspunkt är samtidigt att förbandens uppgifter kommer att anpassas till deras utbildning, utrustning och graden av samövning med andra nationer. Vidare förutsätts komma att gälla att samtliga deltagande förband lyder under en enhetlig befälsstruktur.
Sveriges deltagande i IFOR kommer att regleras i ett s.k. deltagandeavtal.
Regeringens överväganden
Regeringen anför att det finns starka skäl för Sverige att delta i den multinationella fredsstyrkan. Det främsta är att det nu finns en verklig möjlighet att skapa fred i det f.d. Jugoslavien. IFOR kommer att vara en del av en sammanhållen politik som syftar till att bidra till en långsiktig fred och stabilitet i området. Sverige är dessutom redan starkt engagerat i fredsansträngningarna och i de humanitära insatserna.
Regeringen anger att en förutsättning för att de civila delarna av överenskommelsen skall kunna genomföras är att tillräcklig säkerhet och stabilitet snabbt kan uppnås. I första hand krävs då att parternas truppstyrkor separeras. En av IFOR:s huvuduppgifter blir att se till att så sker. IFOR:s närvaro är således nödvändig för att börja en återgång till normalt liv och en återuppbyggnad av landet.
Regeringen anser att ett svenskt deltagande i IFOR skall ses i ett vidare perspektiv. I genomförandet av fredsöverenskommelsen sätts sålunda Europas vilja och förmåga att solidariskt skapa fred och säkerhet på vår kontinent på prov. Regeringen anser vidare att ett fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet är en förutsättning för att ett land skall kunna påverka utvecklingen och bidra till att skapa en ny freds- och säkerhetsordning i Europa.
IFOR kommer att agera på uppdrag av FN:s säkerhetsråd. Ett svenskt deltagande i IFOR står därför enligt regeringen inte i strid med den svenska militära alliansfriheten och är förenligt med den av riksdagen fastlagda inriktningen av den svenska säkerhetspolitiken.
Regeringen har angett ett antal förutsättningar för ett svenskt deltagande i den multinationella fredsstyrkan. Den viktigaste är att FN:s säkerhetsråd genom en resolution fattar beslut om mandatet för operationen. En annan förutsättning är att utplaceringen av IFOR grundar sig på en ingången fredsöverenskommelse mellan parterna och på deras samtycke. En ytterligare förutsättning är att ledningen för IFOR kommer att använda de underställda enheterna på ett sätt som är förenligt med varje förbands utrustning och graden av samövning.
Regeringen bedömer att IFOR:s uppdrag har ett klarare fredsbevarande syfte än uppdraget till UNPROFOR med hänsyn till att det nu finns en fredsöverenskommelse mellan parterna. Regeringen bedömer vidare att det för svensk trupps deltagande i IFOR behövs ett medgivande från riksdagen enligt 10 kap. 9 § första stycket 1 regeringsformen. Ett sådant medgivande ger regeringen en konstitutionell rätt att besluta om användning av en svensk väpnad styrka för det aktuella ändamålet.
Kostnaden för ett svenskt deltagande i IFOR med högst 870 personer har av regeringen beräknats till 656 miljoner kronor för tolv månader, eller 40 miljoner kronor mer än vad det nuvarande svenska engagemanget i Bosnien- Hercegovina med 1 030 personer kostar. Härtill kan komma kostnader för oförutsedda materielförluster. På statsbudgeten finns under tredje huvudtiteln för budgetåret 1995/96 uppfört ett reservationsanslag för fredsbevarande verksamhet på 1 352 808 000 kr. Med utnyttjande av en reservation från budgetåret 1994/95 bedömer regeringen att det svenska bidraget till IFOR kommer att rymmas inom den ram som riksdagen beviljat för fredsbevarande verksamhet.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis att riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad styrka om högst 870 personer till förfogande som ett svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka, när Förenta nationernas säkerhetsråd beslutat ge en sådan styrka uppdrag att medverka till genomförandet av den fredsöverenskommelse som ingåtts mellan parterna i konflikten i f.d. Jugoslavien.
Försvarsutskottet
Utskottet behandlar i det följande endast försvarspolitiska aspekter på propositionen och avstår från att ge synpunkter på de avgivna motionerna.
Det finns i Sverige en lång och omfattande erfarenhet från medverkan i internationella fredsbevarande operationer och andra liknande insatser. Sverige är starkt engagerat i fredsansträngningarna i det f.d. Jugoslavien, bl.a. genom diplomatiska insatser och fredsbevarande styrkor. Sverige lämnar ett omfattande humanitärt bistånd till denna region och har tagit emot ett stort antal flyktingar. Det finns nu en verklig möjlighet till fred i området. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att starka skäl talar för ett svenskt deltagande i den nu aktuella multinationella fredsstyrkan i f.d. Jugoslavien.
En svensk medverkan i IFOR är också helt i linje med de värderingar som utskottet nyligen framfört (bet. 1995/96:FöU1) beträffande en höjning av ambitionerna för att på olika sätt delta i internationella fredsfrämjande insatser. Det är därför naturligt för Sverige att nu erbjuda sig att ställa trupp till förfogande i en blivande nordisk brigad inom IFOR.
Utskottet delar också regeringens syn när det gäller vissa grundläggande förutsättningar för att delta i den multinationella fredsstyrkan. Sålunda måste det självklart finnas ett mandat från FN:s säkerhetsråd om operationen. Det är också elementärt att ledningen för IFOR måste använda underställda enheter för uppgifter som förbanden är lämpade för och har utsikt att kunna lösa med hänsyn till deras utrustning och grad av samövning. Detta betyder för det svenska förbandet att det inte kommer att användas för regelrätta anfallsföretag. Mot bakgrund av bl.a. det förhållandet att fredsöver- enskommelsen bygger på parternas samtycke bedöms regelrätta anfallsföretag på marken inte behöva bli aktuella för fredsstyrkan. Vidare behöver parterna i en fredsöverenskommelse ha samtyckt till utplacering av förband inom IFOR.
Regeringen anmäler i propositionen att det svenska deltagandet avses omfattta högst 870 personer till en beräknad kostnad på 656 miljoner kronor för tolv månader. Utskottet konstaterar att regeringen häri inkluderar kostnaderna för att återställa medförd materiel i krigsdugligt skick efter insatsen. Kostnader för oförutsedda materielförluster kan tillkomma. Utskottet konstaterar också att de av regeringen beräknade kostnaderna ryms inom det under statsbudgetens tredje huvudtitel uppförda reservations- anslaget Fredsbevarande verksamhet.
Utskottet noterar samtidigt att det inom regeringskansliet förs över- läggningar om de ekonomiska villkoren för den personal som kommer att ingå i IFOR.
Det anförda innebär att utskottet från försvarspolitiska utgångspunkter tillstyrker regeringens förslag i proposition 1995/96:113 om ett svenskt deltagande i en fredsstyrka i f.d. Jugoslavien.
Stockholm den 12 december 1995
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Britt Bohlin (s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Ola Rask (s), My Persson (m), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kds), Jörgen Persson (s), Ulf Kero (s), Erik Arthur Egervärn (c) och Eva Flyborg (fp).
Avvikande mening beträffande motiveringen
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) samt Eva Flyborg (fp) anser:
Den i IFOR ingående svenska bataljonen kommer att få uppgifter inom ramen för säkerhetsrådets mandat och de rules of engagement (ROE) som fastställs för operationen. Utskottets majoritet väljer i sitt yttrande att beträffande dessa uppgifter för den svenska bataljonen använda uttrycket att det inte är aktuellt med regelrätta anfallsföretag . Uttrycket regelrättta anfallsföretag är enligt vår mening illa valt.
Karaktären på IFOR:s uppdrag är fredsbevarande. Till skillnad från UNPROFOR bygger insatsen dessutom på parternas samtycke och ett ingånget fredsavtal. Det svenska förbandets uppgifter är således i grunden fredsbevarande. Likväl kan fredsframtvingande åtgärder av skilda slag inom ramen för mandatet och ROE inte uteslutas. Uppgifterna kan sålunda komma att inrymma inslag av också aktivt militärt våld för att uppfylla fredsavtalets stadganden avseende parternas uppträdande och geografiska position.
Det svenska förbandet ingår i en större enhet under gemensamt befäl. Det är avgörande att de i det större förbandet ingående enheterna lyder under samma regler och kan nyttjas utan särskilda villkor för olika delar. Således kan det svenska deltagandet inte förenas med särskilda villkor, något som propositionen inte heller ställer för svensk medverkan i IFOR.
Uttryckssättet regelrätta anfallsföretag riskerar att ge intrycket att det svenska förbandet inte skall använda militärt våld annat än i självförsvar. Enligt vår mening gör regeringens och utskottets val av uttryckssätt det onödigt otydligt vad insatsen kan komma att innehålla för typ av uppgifter. Detta motsätts inte av det självklara förhållandet att anfallsuppgifter sannolikt inte behöver bli aktuella eftersom mandatet grundas på en fredsöverenskommelse mellan parterna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Yttrande från annat utskott m.m. 2
Utskottet 3
Sammanfattning av propositionen 3
Bakgrund 3
Regeringens överväganden och förslag 4
Sammanfattning av motionerna 7
Utskottets överväganden 9
Hemställan 16
Reservationer 17
1. Sveriges deltagande i IFOR och den europeiska säkerhetsordningen (mom. 1) 17
2. Insyn i och inflytande över fredsstyrkans ledning (mom. 2) 18
3. Svenska truppbidragets storlek (mom. 4) 19
Särskilt yttrande 20
Försvarsutskottets yttrande 21
Gotab, Stockholm 1995