Svenskt deltagande i Förenta nationernas mission iLiberia
Betänkande 2003/04:UFÖU1
Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande2003/04:UFÖU1
Svenskt deltagande i Förenta nationernas mission iLiberia
Sammanfattning Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition 2003/04:61 Svenskt deltagande i Förenta nationernas mission i Liberia. Utskottet konstaterar i betänkandet att FN:s säkerhetsråd i resolution 1509 från den 19 september 2003 bemyndigar upprättandet av en multinationell styrka för att stödja genomförandet av det fredsavtal som överenskommits den 18 augusti 2003 mellan två rebellgrupper å ena sidan och Liberias regering å den andra. Utskottet föreslår i betänkandet att riksdagen bemyndigar regeringen att även med en eventuell utvidgning av operationsområdet, efter förändrat mandat från FN:s säkerhetsråd, ställa en väpnad styrka om högst 240 personer till förfogande för deltagande inom ramen för Förenta nationernas mission i Liberia (UNMIL) under högst 12 månader.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut Riksdagen bifaller proposition 2003/04:61 och bemyndigar regeringen att även med en eventuell utvidgning av operationsområdet som utskottet föreslår ställa en väpnad styrka om högst 240 personer till förfogande under högst 12 månader inom ramen för Förenta nationernas mission i Liberia (UNMIL). Utskottet föreslår att beslut i kammaren fattas endast efter en bordläggning. Stockholm den 12 februari 2004 På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar Eskil Erlandsson Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Cecilia Wigström (fp), Håkan Juholt (s), Rosita Runegrund (kd), Berit Jóhannesson (v), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Birgitta Ahlqvist (s), Ewa Björling (m), Michael Hagberg (s), Kent Härstedt (s), Britt-Marie Lindkvist (s) och Nils Oskar Nilsson (m).
2003/04 UFöU1 Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning I ett brev till ordföranden för FN:s säkerhetsråd den 28 juni 2003 rekommenderade FN:s generalsekreterare att en multinationell styrka skulle skickas till Liberia för att få stopp på den negativa utvecklingen i landet. ECOWAS (Economic Community of West African States) fattade strax därefter ett principbeslut om att skicka en förtrupp till Liberia för att bidra till att stabilisera situationen och underlätta ett överlämnande av makten från president Taylor. Genom resolution 1497 den 1 augusti 2003 auktoriserade säkerhetsrådet upprättandet av den av ECOWAS ledda multinationella styrkan i Liberia och förklarade samtidigt sin beredskap att upprätta en efterföljande FN-styrka per den 1 oktober 2003. På grundval av generalsekreterarens rekommendationer i sin rapport den 11 september antog säkerhetsrådet den 19 september 2003 resolution 1509 (se bilaga 1) som upprättar FN:s mission Liberia (UNMIL), bestående av en militär styrka på upp till 15 000 personer, inklusive upp till 250 militärobservatörer och 160 stabsofficerare, upp till 1 115 civilpoliser samt civil personal. Resolutionen antogs under kapitel VII i FN-stadgan och anger som UNMIL:s fyra huvudsakliga uppgifter att 1) stödja genomförandet av avtalet om eldupphör, 2) underlätta humanitär verksamhet och främjande av mänskliga rättigheter, 3) stödja reformering av säkerhetssektorn, samt 4) stödja genomförandet av fredsavtalet. Den 1 oktober 2003 tog UNMIL över ansvaret för den fredsbevarande verksamheten i Liberia och de omkring 3 600 man i ECOWAS styrkor från Benin, Gambia, Ghana, Guinea-Bissau, Mali, Nigeria, Senegal och Togo integrerades i UNMIL. I början av januari 2004 uppgick styrkan till omkring 8 350 personer. Ett flertal länder har erbjudit truppbidrag till UNMIL men tillförseln av trupp har gått långsammare än väntat. Enheter från Bangladesh, Irland, Nepal, Nederländerna, Pakistan och Filippinerna är på plats och ytterligare truppbidrag väntas från Pakistan, Bangladesh, Etiopien, Kina, Namibia, Jordanien och Ukraina. Enligt generalsekreterarens rapport från den 15 december 2003 väntas full styrka uppnås under februari 2004. Sverige fick redan innan resolution 1509 hade antagits, informella förfrågningar från FN om att bidra med trupp till Liberia. Vidare visade Irland, som beslutat att bidra med omkring 450 personer i form av en reducerad bataljon med stabs-, skytte- och trosskompani, tidigt intresse att samverka med ett svenskt förband. Den 30 oktober 2003 anmodades Försvarsmakten att lämna en bedömning av förutsättningarna för en svensk insats bl.a. i Liberia. På basis av Försvarsmaktens svar anmodade Regeringskansliet den 17 november Försvarsmakten att planera och vidta förberedelser för en insats i Liberia med upp till ett mekaniserat skyttekompani samt att även redovisa alternativ till utformning av en svensk styrka och en samlad riskbedömning av insatsområdet. Möjligheter till samverkan med den irländska bataljonen skulle härvid beaktas. Den 1015 december genomfördes en rekognosceringsresa till Liberia. I enlighet med Försvarsmaktens förordande i sitt svar den 22 december 2003 gavs Försvarsmakten samma dag en kompletterande anvisning om att fortsätta planera och vidta förberedelser för en svensk insats med ett mekaniserat skyttekompani bestående av 231 personer inom ramen för den irländska bataljonen i UNMIL. Den 9 januari 2004 överlämnade FN en formell förfrågan till Sverige att bidra med ett mekaniserat skyttekompani till UNMIL. Enligt förfrågan önskar FN att förbandet skall vara operativt i missionsområdet snarast möjligt, dock senast den 29 februari 2004. Regeringen framhåller i propositionen att riksdagens medgivande utgör en förutsättning för svenskt deltagande i UNMIL. Regeringen har mot denna bakgrund i föreliggande proposition beslutat att föreslå att riksdagen bemyndigar regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 240 personer till förfogande under högst 12 månader som ett svenskt bidrag till en av FN auktoriserad säkerhetsstyrka i Liberia efter ett beslut i FN:s säkerhetsråd. Under förutsättning av riksdagens godkännande är det regeringens avsikt att det svenska bidraget till UNMIL skall utgöras av ett mekaniserat skyttekompani, ett antal stabsmedlemmar på bataljonsnivå, en underhållsenhet samt en nationell understödsdel. Regeringen bedömer enligt propositionen att utgifterna för det svenska truppbidraget kan finansieras inom Försvarsmaktens ordinarie anslag. Propositionen har remitterats till utrikesutskottet. Utrikes- och försvarsutskotten har därefter beslutat med stöd av 4 kap. 8 § riksdagsordningen att bereda propositionen i ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott (UFöU). En föredragning har ägt rum inför utskottet med deltagande av försvarsminister Leni Björklund, utrikesrådet Anders Lidén, Utrikesdepartementet, departementsrådet Hans Lundborg, Utrikesdepartementet, generallöjtnant Johan Kihl, Försvarsmakten samt major Daniel Kindberg, Försvarsmakten jämte medarbetare. Föredragningarna behandlade den politiska bakgrunden, samarbetet mellan truppbidragarländerna, den svenska insatsens utformning och skälen för detta, kostnad för operationen samt hotbilden för UNMIL. Bakgrund Under åren 1989-1997 pågick ett inbördeskrig i Liberia. Omkring 150 000 personer, huvudsakligen civila, beräknas ha mist livet under de åtta år som stridigheterna pågick. FN:s observatörsmission i Liberia (UNOMIL) avslutade sitt arbete i och med fredsprocessens avslutande med fria val i juli 1997. Den forne rebelledaren Charles Taylor valdes då till ny president i Liberia. Samma år upprättade FN ett stödkontor för fredsbyggande i Liberia (UNOL) med uppgift att stödja en konsolidering av freden efter valet. FN:s arbete underminerades dock av regeringens och oppositionens oförmåga att komma överens i fundamentala frågor om landets styrning. I stället för försoning fortsatte vanstyret under Taylors ledning med systematiska övergrepp av mänskliga rättigheter samt diskriminering och förföljelse av politiska motståndare. Dessa omständigheter ledde till att nya stridigheter utbröt och har pågått sedan 1999 då rebellgruppen Liberians United for Reconciliation and Democracy (LURD) uppstod med mål att störta Taylor. Ett flertal av LURD-anhängarna tillhörde fraktioner från det första inbördeskriget som inte integrerats i den nya liberianska armén under Taylors ledning. I mars 2003 uppstod med samma syfte även en andra rebellgrupp, Movement for Democracy in Liberia (MODEL), som snabbt tog kontroll över de sydöstra delarna av Liberia. Under våren och sommaren 2003 trappades stridigheterna i Liberia upp. Rebellgrupperna LURD och MODEL hade tagit kontroll över nästan 60 % av landet och hotade att inta huvudstaden Monrovia. Den humanitära situationen var alarmerande med omkring en miljon internflyktingar utan tillgång till internationella hjälpsändningar. Med denna utgångspunkt gick regeringen i början på juni med på att sätta sig vid förhandlingsbordet i Accra, Ghana, med rebellgrupperna och den politiska oppositionen. Fredsförhandlingarna skedde under ledning av ordföranden för ECOWAS och ledde den 17 juni 2003 till ett avtal om eldupphör mellan parterna. Avtalet bröts dock av parterna och stridigheter fortsatte i flera områden. Under starkt tryck av det internationella samfundet avgick president Taylor och lämnade landet den 11 augusti, varefter parterna den 18 augusti slutligen enades om ett fredsavtal som förklarar kriget avslutat och banar vägen för en övergångsregering som skall leda landet fram till allmänna val om två år. I fredsavtalet ber parterna vidare att FN skall skicka en styrka till Liberia under kapitel VII i FN-stadgan för att stödja övergångsregeringen och genomförandet av fredsavtalet. Den 14 oktober 2003 installerades den nationella övergångsregeringen som består av representanter från samtliga parter i konflikten och leds av ordföranden Gyude Bryant, en affärsman från Monrovia. Även övergångsparlamentet har påbörjat sitt arbete. Läget i Monrovia har varit stabilt med undantag för stridigheter som utbröt den 7 december i samband med att UNMIL påbörjade avväpning av forna regeringssoldater. Trots att Monrovia nu har deklarerats vara en vapenfri zon kan läget i huvudstaden förväntas vara fortsatt instabilt till dess att avväpningsprocessen är fullt genomförd. UNMIL har påbörjat viss patrullering i områden utanför Monrovia men fortfarande är stora delar av landet otillgängliga, vilket innebär att situationen i dessa delar är svårare att uppskatta. Uppgifter om sporadiska stridigheter, plundring, övergrepp och andra brott mot vapenvilan ute i landet förekommer dock, vilket kan förväntas fortsätta tills dess att UNMIL fullt ut har etablerat sin närvaro. Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringen föreslår i proposition 2003/04:61 Svenskt deltagande i Förenta nationernas mission i Liberia att riksdagen bemyndigar regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 240 personer till förfogande under högst 12 månader inom ramen för Förenta nationernas mission i Liberia (UNMIL) efter ett beslut av FN:s säkerhetsråd. I propositionen redogör regeringen för bakgrunden till utvecklingen i Liberia, för utvecklingen vad gäller det internationella samfundets engagemang i landet samt för förutsättningar för ett svenskt deltagande i en fredsoperation under FN:s ledning och för regeringens bedömningar kring detta. Regeringen konstaterar i propositionen att Försvarsmakten i sitt underlag den 22 december 2003 förordade ett svenskt deltagande med ett mekaniserat skyttekompani bestående av 231 personer ur Försvarsmaktens beredskapsbataljon för internationella insatser, IA 03, inom ramen för den irländska bataljonen i UNMIL. Försvarsmakten bedömer att förbandet kan vara redo för avtransport i början av februari 2004. Vidare framhålls att regeringen den 22 december 2003 instruerat Försvarsmakten att planera och vidta förberedelser för en sådan svensk insats. Av propositionen framgår att de närmare förutsättningarna för svenskt deltagande i UNMIL kommer att regleras genom ett avtal (Memorandum of Understanding) mellan Sverige och FN. Förhandlingar om ett sådant avtal påbörjades den 13 januari 2004. De interna förhållandena mellan det svenska förbandet och den irländska bataljonen kommer att regleras i ett liknande avtal. Dessa förhandlingar väntas slutföras under januari månad.
Utskottets överväganden Utskottet kan inledningsvis konstatera att Liberia, efter fjorton år av inbördeskrig och vanstyre, nu har genomlevt sex månader av relativ stabilitet. Fredsavtalet från augusti 2003 har hittills respekterats av såväl regeringen som rebelltrupperna. Med installerandet av den nationella övergångsregeringen och övergångsparlamentet i oktober 2003 har landet tagit viktiga steg mot fred och demokrati. De senaste månadernas gynnsamma utveckling i landet innebär en unik möjlighet att bryta den våldsspiral som sedan 1999 har kostat tusentals människor livet, drivit miljontals människor på flykt samt bidragit till att allvarligt destabilisera den säkerhetspolitiska situationen i hela närområdet (Mano Riverunionen Guinea, Liberia och Sierra Leone). Trots dessa framsteg menar utskottet att stora utmaningar kvarstår för att uppnå fred och stabilitet i landet. Den 7 december 2003 utbröt t.ex. stridigheter i samband med att UNMIL påbörjade avväpning av f.d. regeringssoldater. Läget i huvudstaden Monrovia präglas av fortsatt instabilitet. Det förekommer även uppgifter från övriga delar av landet om sporadiska stridigheter, plundring, övergrepp och andra brott mot vapenvilan. Ett misslyckande med att garantera stabilitet inför de allmänna val som planeras äga rum om två år skulle kunna leda till förnyad militär konflikt med risk för att landet kastas in i en än djupare kris med allvarliga regionala effekter som följd. Fortsatt starkt internationellt engagemang är enligt utskottets mening nödvändigt för att föra den politiska processen framåt. Därtill krävs en stark FN-ledning och ett välfungerande UNMIL som förmår axla den centrala roll som operationen har som stabiliserande faktor i Liberia. Detta är nödvändigt för att kunna åstadkomma en framgångsrik process för avväpning, demobilisering, reintegrering och återanpassning av de väpnade förbanden. Utskottet menar att nödvändiga resurser måste ställas till UNMIL:s förfogande för att fredsoperationen skall kunna genomföras. Den humanitära situationen i Liberia förvärrades kraftigt som ett resultat av stridigheterna under våren och sommaren 2003. Civilbefolkningen har drabbats hårt och uppåt en miljon människor har drivits på flykt inom landet. Över 1,7 miljoner personer antas vara i behov av humanitärt stöd. Undertecknandet av fredsavtalet den 18 augusti 2003 och efterföljande internationell truppnärvaro har inneburit ökade möjligheter till distribution av humanitärt bistånd. Tillträdet till nödlidande är dock fortfarande bristfälligt och många hjälporganisationer har svårt att arbeta utanför Monrovia. En förbättrad säkerhetssituation utanför Monrovia är en förutsättning för att kunna hantera den humanitära situationen i hela landet. I synnerhet kvinnors och barns situation i Liberia förtjänar härvid att uppmärksammas. Barn har i stort antal tvångsrekryterats av samtliga väpnade grupperingar under stridernas gång. Enligt beräkningar har mellan 15 och 50 % av de väpnade trupperna (ca 50 000 individer) under konflikten 2003 utgjorts av barnsoldater. Såväl kvinnor som barn har i stor skala utsatts för sexuella övergrepp med traumatisering och spridning av smitta (bl.a. hiv/aids) som följd. FN-insatsen i Liberia har ett brett mandat som bl.a. innefattar säkerställande av humanitärt stöd och främjande mänskliga rättigheter. Åtgärder för återanpassning av barnsoldater och offer för övergrepp, samt metoder för att stärka kvinnans ställning i det nya Liberia äger särskild prioritet. Bland annat har man för avsikt att ge tekniskt bistånd till upprättandet av ett särskilt ministerium för gender-frågor. FN:s åtgärder på dessa områden sker i enlighet med resolution 1325 (2000) angående kvinnors roll och betydelse i arbetet för fred och säkerhet i f.d. konfliktområden. Utskottet anser det berömvärt att FN:s fredsinsats således är mångfasetterad och sträcker sig längre än att endast omfatta avväpning av stridande grupperingar och upprätthållande av stabilitet. Det svenska humanitära biståndet direkt till Liberia, som kanaliserats genom FN, internationella organisationer och kyrkor uppgick under år 2003 till 36 miljoner kronor. Vidare har Sverige under år 2003 lämnat stöd uppgående till 23 miljoner kronor åt organisationer, bl.a. Läkare utan gränser, som arbetar med regionen Västafrika. Under sommaren 2003 lämnade regeringen ett bidrag om 10 miljoner kronor till den ECOWAS-ledda multinationella styrkan i Liberia. Regeringen beslutade i december att lämna ett bidrag om 4 miljoner kronor till FN:s utvecklingsfond (UNDP) för dess program för avväpning, demobilisering, rehabilitering och återanpassning. Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen får svensk väpnad styrka sändas till annat land om riksdagen medger det, om det är medgivet i lag som anger förutsättningarna för åtgärden eller om skyldighet att vidta åtgärden följer av internationell överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts av riksdagen. Regeringen konstaterar i propositionen att styrkans storlek och sammansättning medför att den bör betraktas som en väpnad styrka i regeringsformens mening. Vidare redovisar regeringen som sin bedömning att UNMIL har ett mandat under kapitel VII i FN-stadgan som går utöver fredsbevarande styrkors rätt till självförsvar. Regeringen vill av dessa skäl inhämta riksdagens medgivande till att sända en väpnad styrka om högst 240 personer till Liberia under 12 månader 20042005 för deltagande i FN:s fredsoperation. Det är utskottets bedömning att ett svenskt bidrag till denna fredsoperation är av stor vikt. Under senare år har utvecklingsländer i huvudsak stått för truppbidrag till FN:s fredsbevarande missioner och EU och andra västländer har kritiserats för att inte delta i denna typ av FN-verksamhet. Sverige bröt denna trend genom att vara det första EU- eller västland att delta med militär trupp i FN-missionen (MONUC) i Demokratiska republiken Kongo. Insatsen kan ha bidragit till ett ökat intresse bland andra EU-länder för fredsbevarande insatser i Afrika. Utskottet anser att Sverige genom insatsen i Liberia dels visar sitt fortsatt starka engagemang för konfliktförebyggande och hantering av afrikanska konflikter, i enlighet med svensk Afrikapolitik, dels i konkret handling demonstrerar det starka svenska stödet för FN:s fredsbevarande verksamhet. Konflikten i Liberia har i viss utsträckning även berört länder i närområdet. Stridande grupperingar har i många fall rört sig obehindrat över gränserna. Handel syftande till att beväpna och finansiera de stridande enheterna har likaledes skett över gränserna. I syfte att kunna garantera stabilitet inom Liberia kan UNMIL, efter förändrat mandat från FN:s säkerhetsråd, eventuellt komma att gå över gränsen till någon eller några av grannstaterna. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen bemyndigande att, om FN:s säkerhetsråd finner att en geografisk utvidgning av UNMIL:s mandat är nödvändigt för att FN-missionen skall kunna lösa sin huvuduppgift, ställa förbandet till förfogande för insatser i områden gränsande till Liberia. I propositionen föreslår regeringen att den svenska insatsen skall utgöras av ett mekaniserat skyttekompani, ett antal stabsmedlemmar på bataljonsnivå, en underhållsenhet samt en nationell understödsdel. Uppgifterna för det svenska förbandet omfattar bl.a. att utgöra förtrupp under UNMIL:s styrkeuppbyggnad, genomföra bevakningsuppgifter, svara för säkerhet i samband med DDRR-processen, skydda underhållsvägar inom missionsområdet, samt inom ramen för den egna förmågan även skydda civila. Det finns ett starkt behov av att förstärka den irländska truppen för att UNMIL skall få en kraftfull reservbataljon och snabbinsatsstyrka. Ett svenskt bidrag med ett mekaniserat skyttekompani på upp till 240 personer är ett starkt efterfrågat bidrag till UNMIL och den irländska bataljonen. Ett kvalificerat svenskt förband med god förmåga till fredsbevarande uppträdande, utrustat med moderna pansarskyttefordon, skulle utgöra ett viktigt bidrag till missionen. Utskottet noterar att det svenska förbandet under två dagar har erhållit en särskild utbildning i gender-frågor. I ljuset av den humanitära kris som har drabbat en stor del av Liberias kvinnor och barn, och det faktum att FN lägger särskild prioritet härvid, är det bra att den svenska förbandspersonalen har kunskap och träning också i dessa frågor. Utskottet noterar vidare att 8 kvinnor väntas tjänstgöra i förbandet. Utskottets bedömning är att insatsen är väl avvägd och svarar mot ett väsentligt behov inom UNMIL. Utskottet vill dock erinra om de risker som föreligger för personalen vid det svenska förbandet. Förbandets uppgift att verka som snabbrörlig insatsstyrka när behov föreligger medför att såväl operationsområde som hotbild kan komma att variera. Riskerna för stridigheter skiljer sig mellan olika regioner i landet och emanerar främst från irreguljära enheter utan klar ledningsstruktur samt från beväpnade kriminella element. Risken att förbandet skall hamna i strid med barnsoldater skall inte uteslutas. Vid sidan av de rent militära hoten finns risken att tropiska sjukdomar, den besvärliga trafiksituationen och den omfattande kriminaliteten kan komma att utgöra faror för styrkans personal. Försvarsministern och försvarsmakten har vid en föredragning för utskottet betonat betydelsen av att det skapas en väl fungerande och trovärdig sjukvårdsorganisation inom UNMIL. Utskottet understryker betydelsen av att FN-styrkans sjukvårdsresurser fungerar tillfredsställande. Om så inte är fallet kan Sverige komma att lägga begränsningar på förbandets användning. Regeringen beräknar att totalkostnaden för insatsen uppgår till högst 338 miljoner kronor för en insats under 12 månader. Av kostnaderna har 8 miljoner kronor utfallit under 2003, 285 miljoner kronor beräknas utfalla under 2004 och 45 miljoner kronor under 2005. Utgifterna skall belasta det under sjätte utgiftsområdet anvisade anslaget 6:1 Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen bifaller proposition 2003/04:61 och medger därmed att regeringen även med en eventuell utvidgning av operationsområdet, efter förändrat mandat från FN:s säkerhetsråd, ställer en väpnad styrka bestående av högst 240 personer till förfogande för deltagande i Förenta nationernas fredsoperation i Liberia i 12 månader under åren 20042005. Särskilt yttrande Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttrande. Av Cecilia Wigström och Allan Widman (båda fp). Sverige kommer genom sitt bidrag till UNMIL att stärka förutsättningarna för en fredlig utveckling i Liberia. Tillsammans med andra länder har vi ett ansvar att verka för demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och enskilda människors säkerhet. Av det skälet yrkar vi bifall till regeringens proposition. Vårt anslag för internationella insatser är emellertid begränsat. Detta faktum tvingar oss att också i dessa sammanhang fundera över ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet. Vi har med andra ord ett ansvar för att den insats som görs utformas så att bästa hjälp kan ges åt så många som möjligt. Sveriges bidrag till insatsen i Liberia består av ett mekaniserat skyttekompani med åtföljande underhålls- och understödsdelar. Det är första gången som bl.a. det 25 ton tunga Stridsfordon 90 används i en insats på den afrikanska kontinenten. Utskottets majoritet har bedömt att detta förband utgör en väl avvägd och starkt efterfrågad insats från svensk sida. Inte minst mot bakgrund av att den bataljon som kompaniet skall ingå i avses fungera som snabbinsatsstyrka, kan det finnas skäl att ifrågasätta denna uppfattning. Samtidigt är lösningen med ett mekaniserat förband i sig kostsam. Det handlar om stora understöds- och underhållsdelar samt ett omfattande, långväga transportprojekt. När det gäller mekaniserade skytteförband är kanske Sveriges komparativa fördelar också mindre. Av denna anledning bedömer vi att ett strikt tänkande utifrån ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet möjligen inte lett till aktuell sammansättning av förbandet. Vi anser att Sverige behöver en strategi för internationella insatser. I dag lider de politiska besluten, inte minst i riksdagen, av stor brådska och brist på koordination. Avsaknaden av en övergripande strategi blir med varje ny insats alltmer påtaglig. Långt innan det konkreta erbjudandet om deltagande framförs måste Sverige ha kriterier för olika tänkta handlingsalternativ. Vilka förband skall skickas vart, och i vilken omfattning? Om flera insatser blir aktuella under en begränsad tidsperiod tvingas vi kanske prioritera. Vilka kriterier bör i sådant fall användas vid en sådan prioritering? Det är nu dags att utarbeta principer och kriterier för prioritering av svenska internationella insatser. När vi väljer en insats, vad väljer vi då bort? En tydlig strategi ökar vår beredskap och ger oss bättre möjligheter att angripa de svåra avvägningar som måste till. Om de bakomliggande målen för insatsverksamheten lyfts fram och rangordnas enligt fastlagda kriterier minskar risken för slöseri med våra knappa resurser. Vi uppmanar regeringen att snarast ta initiativ till en strategi för Sveriges internationella insatser. Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag
Propositionen Proposition 2003/04:61 Svenskt deltagande i Förenta nationernas mission i Liberia: Regeringen föreslår att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 240 personer till förfogande för deltagande inom ramen för Förenta nationernas mission i Liberia (UNMIL) under 12 månader.
Bilaga 2 FN:s säkerhetsråds resolution 1509