Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien
Betänkande 1992/93:UU35
Utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU35
Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien
Innehåll
1992/93 UU35
Ärendet
I detta betänkande behandlas regeringens proposition 1992/93:254 om svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien samt de fem motioner som väckts med anledning av denna proposition. En reservation har avgivits av Socialdemokraterna.
Till betänkandet är fogat försvarsutskottets yttrande 1992/93:FöU11y Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien.
Propositionen
Regeringen (Utrikesdepartementet) föreslår i proposition 1992/93:254
1. att riksdagen medger att regeringen efter framställning från FN får ställa en väpnad styrka om högst ca 1 000 personer till förfogande som ett svenskt bidrag till av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien m.m., 2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1992/93:FöU8, rskr. 1992/93:177) till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 007 000 000 kr.
Motionerna
1992/93:U27 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen medger att regeringen efter framställning från FN får ställa en väpnad styrka om högst 1 000 personer till förfogande, med det mandat som ovan angetts, som ett svenskt bidrag till av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ny riksdagsbehandling om uppdraget skulle avvika från det av riksdagen givna mandatet, 3. att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett nytt förslag om hur insatsen skall finansieras.
1992/93:U28 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade konfliktläkande insatser i ESK:s regi, 2. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:254 om fullmakt att sända en väpnad styrka till f.d. Jugoslavien.
1992/93:U29 av Maj Britt Theorin och Hans Göran Franck (s) vari yrkas 1. att riksdagen medger att regeringen efter framställning från FN får ställa en fredsbevarande styrka om högst 1 000 personer till förfogande som ett svenskt bidrag till av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien i enlighet med vad som anges i motionen, 2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett nytt förslag om hur insatsen skall finansieras.
1992/93:U30 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att propositionen avslås.
1992/93:U31 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inkallande av en urtima riksdag för att fatta beslut om att sända svensk väpnad trupp inom en fredsframtvingande FN-insats i f.d. Jugoslavien, därest Sverige mottar en sådan framställning från generalsekreteraren under riksdagens sommaruppehåll, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag till finansiering av denna insats och i stället anvisar 600 miljoner kronor från försvarsanslaget för budgetåret 1993/94.
Utskottet
1 Sammanfattning av propositionen
1.1 Bakgrund
Upplösningen av statsbildningen Jugoslavien har lett till omfattande stridigheter i många delar av området med omänskligt lidande för civilbefolkningen som följd.
FN har konstaterat att ett hot mot fred och säkerhet enligt FN-stadgans kapitel VII föreligger och därmed medgivit att tvångsåtgärder för återställande av internationell fred och säkerhet kan vidtas. FN:s säkerhetsråd har bl.a. beslutat om ekonomiska sanktioner riktade mot Federativa Jugoslaviska Republiken (Serbien-Montenegro).
Observatörer från FN, Europeiska gemenskapen (EG) och Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) finns sedan länge i det f.d. Jugoslavien. FN-styrkorna (UNPROFOR) i Bosnien-Hercegovina uppgår till ca 9 000 personer och i det f.d. Jugoslavien i dess helhet till ca 25 000 personer. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har genomfört alltmer omfattande satsningar.
Sverige har redan gjort avsevärda insatser i det f.d. Jugoslavien genom humanitärt bistånd, svensk FN-trupp, militära observatörer, civilpoliser och övervakningspersonal inom ramen för ESK:s och EG:s aktiviteter.
FN:s säkerhetsråd kan komma att besluta om ytterligare insatser i det f.d. Jugoslavien. Vilken eller vilka åtgärder som kommer att bli aktuella är för närvarande osäkert.
Inom FN räknar man med att omfattande insatser av väpnade styrkor kommer att krävas under en lång tid framåt för att verkställa säkerhetsrådets beslut. Säkerhetsrådet har löpande utvidgat verksamheten för UNPROFOR för att anpassa styrkans olika uppgifter till de nya krav som situationen ställt.
För att uppnå vissa mål avseende skydd för det humanitära biståndet har säkerhetsrådet givit UNPROFOR i Bosnien-Hercegovina ett mandat att vidta åtgärder under stadgans kapitel VII. Ett motsvarande mandat gäller för upprätthållande av flygförbudet i landets luftrum. Sverige deltar inte i dessa insatser.
Befälhavaren för UNPROFOR utarbetar löpande på säkerhetsrådets mandat s.k. Rules of Engagement. Därvid anpassas styrkans utrustning och befogenheter så att mandatet skall kunna genomföras. Härigenom har UNPROFOR ålagts att vidta åtgärder, framför allt avseende personalens säkerhet, som kan sägas ligga i en gråzon mellan fredsbevarande och fredsframtvingande insatser.
Enligt FN:s generalsekreterares beräkningar kräver genomförandet av en fredsplan en truppstyrka om ca 70 000 personer. För gränsövervakning finns beräkningar om behov av 500 militära observatörer samt trupp omfattande upp till 10 000 personer. För skydd av fredade områden har generalsekreteraren pekat på behov av ytterligare militära observatörer. Även truppinsatser diskuteras, genom omgruppering eller nya insatser.
Enligt vad som sägs i propositionen finns det anledning räkna med att generalsekreteraren avser be Sverige att bidra med ytterligare trupp. Under hand har en skyttebataljon diskuterats. Insatserna skulle till att börja med avse en period av sex månader. Generalsekreteraren har låtit förstå att det kan bli aktuellt med en förlängning.
I propositionen anförs att traditionella truppbidragarländer har ett särskilt ansvar i samband med nya insatser i det f.d. Jugoslavien.
Händelseutvecklingen i det f.d. Jugoslavien är av största betydelse för utvecklingen i Europa och har därmed betydande dimensioner. De beslut som säkerhetsrådet hittills fattat om insatser i området är ett klart och tydligt uttryck för att världssamfundet inte accepterar den hittillsvarande utvecklingen.
Detta är bakgrunden till att Sverige bör vara berett att bidra med väpnad trupp till insatser som kan komma att beslutas av FN:s säkerhetsråd för säkerställande av fred i det f.d. Jugoslavien.
1.2 Propositionens överväganden och förslag
Hittillsvarande FN-insatser i det f.d. Jugoslavien har haft som främsta syfte att förhindra en utvidgning av striderna, att övervaka ingångna fredsavtal samt att lindra nöden.
I propositionen anförs att utvecklingen i det f.d. Jugoslavien är sådan att ytterligare och omfattande insatser i FN:s regi krävs. Sverige bör som lojal FN-medlem bidra till dessa ansträngningar. Eftersom det aktuella konfliktområdet ligger i Europa faller, enligt regeringens uppfattning, ett extra stort ansvar på de europeiska staterna.
Den styrka som, efter framställning från FN, kan bli aktuell för svenskt deltagande i genomförandet av en fredsplan skall kunna uppgå till högst ca 1 000 personer. Den preliminära planeringen har inriktats på en skyttebataljon. För andra uppdrag som kan beslutas av säkerhetsrådet kan mindre enheter komma i fråga.
Regeringen anför att styrkan, för att effektivt kunna medverka till att förebygga våldsaktioner och en upptrappning av konflikten, måste ha förmåga att försvara sig vid eventuella angrepp och ha resurser för att försvara andra. Vidare måste styrkan ha sådan kapacitet att den på ett trovärdigt och övertygande sätt kan hävda sin auktoritet och vara i stånd att verkställa beslut även om väpnade grupper skulle motsätta sig detta.
Styrkan, som skall rekryteras på frivillig basis, bör organiseras inom ramen för den styrka som finns inom försvarsmakten i enlighet med lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands.
Driftkostnaderna för en svensk väpnad styrka av den omfattning och med den utrustning som framgår av propositionen har beräknats till ca 500 miljoner kronor för en tolvmånaders insats. Därutöver kommer vissa kostnader för anskaffning av fordon och förberedelser i övrigt.
Det av riksdagen anvisade anslaget till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 uppgår till 407 miljoner kronor (reservationsanslag). Regeringen anför att det nu aktuella engagemanget i det f.d. Jugoslavien är av den omfattningen att tidigare beräknade medel är otillräckliga. I propositionen begärs därför att ytterligare 600 miljoner kronor tillförs anslaget.
Regeringen avser att i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 täcka det finansieringsunderskott som därvid uppstår. Härvid avses kostnaderna för fordon, vilka kan komma att användas i den svenska krigsorganisationen, och för vissa förberedelser i övrigt att täckas inom fjärde huvudtiteln.
Regeringen har bemyndigat Överbefälhavaren att sätta i gång rekrytering och utbildning av en svensk styrka. Kostnaderna för detta, vilka under innevarande bugetår beräknas till ca 20 miljoner kronor, belastar fjärde huvudtitelns anslag FN-styrkors verksamhet utomlands.
Enligt lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands får regeringen fatta beslut om att ställa väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands.
FN-insatserna i det f.d. Jugoslavien kan i sina huvuddrag betecknas som fredsbevarande. Emellertid kan de regler som styr de planerade insatserna komma att innehålla fredsframtvingande moment, vilka innebär att användning av våld kan bli nödvändig. Den svenska styrkans uppgifter kan därmed komma att skilja sig från den strikta fredsbevarande verksamhet för vilken riksdagen tidigare bemyndigat regeringen att besluta. Regeringen bedömer därför att det nu aktuella deltagandet förutsätter ett medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9§ första stycket 1 regeringsformen. För att undvika eventuellt urtima riksmöte bedömer regeringen det lämpligt att riksdagen medger att regeringen får fatta beslut i frågan. Regeringen avser höra Utrikesnämnden inför ett sådant beslut.
2 Sammanfattning av motionerna
I motion 1992/93:U27 (s) yrkande 1 hemställs att riksdagen medger att regeringen efter framställning från FN får ställa en väpnad styrka om högst 1 000 personer till förfogande som ett svenskt bidrag till av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien. Mandatet bör enligt motionärerna gälla att säkerställa fredsplanens genomförande, att försvara skyddade zoner samt att freda civilbefolkning, transporter och egen personal. Aktionen skall stå under FN:s politiska och strategiska ledning. Aktionen skall huvudsakligen ha karaktären av fredsbevarande insats, dvs. inget eller minimalt användande av våld. Vissa fredsframtvingande åtgärder skall dock kunna ifrågakomma. Det skall då handla om bruk av våld i självförsvar, för att skydda civilbefolkning eller för att ingripa mot grupper som inte respekterar en överenskommen fredsplan. Motionärerna menar också att svensk trupp kan ifrågakomma för att förstärka redan befintliga FN-styrkor i området, inkl. FN-styrkan i Makedonien, samt att liknande arrangemang genomförs i Kosovo.
I samma motion, yrkande 2, krävs att Utrikesnämnden inkallas och läget bedöms på nytt senast när ett konkret förslag till uppdrag föreligger, vilket skall vara grundat på beslut i FN:s säkerhetsråd och på en begäran från FN:s generalsekreterare. Avviker uppdraget från riksdagens mandat måste riksdagen inkallas och regeringen återkomma med nytt förslag.
I motionens yrkande 3 sägs att regeringen, genom propositionens förslag, i praktiken skjuter på finansieringsbeslutet genom att säga att underskottet skall täckas i 1994/95 års statsbudget. Motionärerna menar att detta inte är en lösning, utan att riksdagen bör begära av regeringen att den återkommer med förslag om finansiering.
I motion 1992/93:U28 (c) krävs i yrkande 1 att Sverige som ordförande i ESK stödjer de försoningskrafter som arbetar i det f.d. Jugoslavien. Motionären pekar bl.a. på att ESK har beslutat om vissa s.k. mekanismer samt att engagera frivilligorganisationer och enskilda personer i det operativa arbetet. Motionären menar också att olika frivilligorganisationer, varav några nämns i motionen, i ESK:s medlemsstater bör engageras. UD bör knyta till sig erforderlig expertis.
Motionären anser också, i yrkande 2, att riksdagen inte bör lämna regeringen någon fullmakt att sända stridande trupp utomlands. Bl.a. anförs att fredsframtvingande insatser innebär att FN-trupperna tar ställning mot någon av parterna. Skulle FN rikta en framställning till Sverige bör en urtima riksdag inkallas.
I motion 1992/93:U29 (s) framhålls (yrkande 1) att det inte finns någon militär lösning på Jugoslavienkonflikten; bara en politisk lösning kan bli varaktig. Ett kraftigt stöd för de fredskrafter som finns i olika delar av det forna Jugoslavien vore kraftiga fredsbevarande FN-insatser, bl.a. i form av uppbyggandet av buffertzoner mellan de stridande och genom avväpning av samtliga sidor samtidigt.
Motionärerna framhåller att för att fredsbevarande åtgärder skall vara effektiva krävs att de samtidigt kombineras med fredsskapande åtgärder av olika slag som förhandlingar, medling, skiljedom, utväxlande av fångar och fredsbyggande åtgärder dvs. försoning, gemensamma utvecklingsprojekt, skapande av nya strukturer som tar bort orsakerna till våldet och samtidigt fungerar förebyggande mot nya krig i framtiden.
Motionärerna menar också att det är riktigt att Sverige ställer upp för att skydda civilbefolkningen, för att försöka stoppa våldet och för att bidra till en varaktig fred i det f.d. Jugoslavien. De har inga invändningar mot en fredsbevarande styrka om 1 000 personer om generalsekreteraren gör en sådan framställning. Denna styrka bör ha ett mandat avseende fredsbevarande uppgifter, innefattande rätt att försvara sig själva och skyddade zoner samt att freda civilbefolkning och transporter. Motionärerna accepterar däremot inte att mandatet innehåller element av s.k. fredsframtvingande karaktär med brukande av våld. De pekar på att Sverige på lösa grunder kan dras in i ett "långvarigt militärt träsk" på Balkan.
Motionärerna anser vidare (yrkande 2) att den av regeringen föreslagna metoden för finansiering bara innebär att finansieringsproblemet rullas framåt. Riksdagen bör därför begära att regeringen återkommer med ett nytt förslag om hur insatsen skall finansieras.
Mot bakgrund av en historisk översikt och en beskrivning av olika aspekter på det politiska läget i Bosnien framhålls i motion 1992/93:U30 (-) bl.a. att en svensk insats med trupp skulle medföra alltför stor risk för personalen. Motionären motsätter sig också av olika skäl den FN-operation som synes aktuell. Mot denna bakgrund hemställs att propositionen avslås.
I motion 1992/93:U31 (v) framhålls att Vänsterpartiet anser att Sverige skall ha beredskap att sända en svensk FN-styrka till det f.d. Jugoslavien, vars huvudsakliga uppgift skall vara fredsbevarande. Motionärerna accepterar också att svenska soldater deltar i vissa fredsframtvingande åtgärder. Svensk trupp skall kunna använda våld i självförsvar, för att skydda civilbefolkning eller för att ingripa mot grupper som inte respekterar en överenskommen fredsplan. Ett så ansvarsfullt beslut skall, sägs det i yrkande 1, inte delegeras till regeringen utan fattas av riksdagen när en insats blir aktuell. Om en framställning om svensk medverkan görs under sommaruppehållet bör sålunda en urtima riksdag inkallas.
I yrkande 2 i samma motion krävs att kostnader för FN:s fredsbevarande insatser finansieras från försvarsanslaget. Så bör också ske i detta fall.
3 Utskottets överväganden
Kriget i Bosnien-Hercegovina har pågått i över ett år. Det är ett blodigt och grymt krig. Mycket stora offer i döda och sårade har krävts. Över en tredjedel av befolkningen har fördrivits från sina hem. Det är ett krig som upprör och engagerar världssamfundet.
De pågående konflikterna i det f.d. Jugoslavien rymmer också betydande risker för spridning. Faran för öppna konflikter i Makedonien och Kosovo inger allvarlig oro.
Utskottet har under innevarande riksmöte i en rad betänkanden, senast i betänkande 1992/93:UU21 Situationen i det tidigare Jugoslavien, ingående belyst bakgrunden till och olika aspekter på utvecklingen i området.
Förenta nationerna har konstaterat att situationen i delar av det f.d. Jugoslavien utgör ett hot mot fred och säkerhet enligt FN-stadgans kapitel VII. Därav följer att tvångsåtgärder för återställande av internationell fred och säkerhet kan vidtas.
Befälhavaren för UNPROFOR utarbetar löpande, på säkerhetsrådets mandat, s.k. Rules of Engagement. Dessa kan innehålla moment som går utöver vad som är vanligt förekommande vid fredsbevarande operationer.
Inom FN pågår ett intensivt arbete på att utarbeta och få accept för en fredsplan. Genomförandet av en dylik plan kan förväntas medföra omfattande behov av FN-styrkor. Av regeringens proposition 1992/93:254 framgår att det finns anledning anta att Sverige kommer att tillfrågas om möjlighet finns att bidra med trupp i ett dylikt sammanhang. Förband av bataljons storlek har diskuterats.
Enligt utskottets uppfattning är det av principiella skäl angeläget att Sverige i positiv anda prövar framställningar från FN om bidrag med trupp. Detta har varit traditionell svensk politik och ett konkret uttryck för vårt stöd till världsorganisationen och de målsättningar den representerar.
Det som nu händer i det forna Jugoslavien är att våld används som medel för att etablera "politiska realiteter". Detta står i strid med ESK:s anda och bokstav och är ytterligare ett starkt skäl för Sverige att lämna sitt bidrag till en fungerande, alleuropeisk fredsordning.
Mot denna bakgrund och under de förutsättningar som nedan anges är det enligt utskottets uppfattning motiverat att regeringen, som hemställs i propositionens yrkande 1, får ställa en svensk väpnad styrka omfattande upp till ca 1 000 personer till FN:s förfogande som ett bidrag till av säkerhetsrådet beslutade insatser för säkerställande av fred i det f.d. Jugoslavien. Det sagda överensstämmer med det ställningstagande som försvarsutskottet gör i sitt yttrande 1992/93:FöU11y. Ett likartat synsätt kommer till uttryck i motion 1992/93:U27 (s) yrkande 1, motion 1992/93:U29 (s) yrkande 1 och i motion 1992/93:U31 (v).
Utskottet avstyrker därmed motion 1992/93:U28 (c) yrkande 2 och motion 1992/93:U30 (-).
Enligt utskottets mening är det angeläget att användningen av
militärt våld inom ramen för en FN-insats skall begränsas så
mycket som det är möjligt. Traditionellt har FN:s operationer
angivits vara "fredsbevarande" ("peace keeping"). Dessa
operationer har normalt genomförts med trupp och observatörer
och med parternas medgivande. Numera används uttrycket också för
större insatser av fredsbevarande karaktär med civila inslag.
Under senare år har uttrycket "fredsskapande" ("peace making")
vunnit insteg. Detta begrepp definieras av FN:s
generalsekreterare i "En dagordning för fred" som åtgärder för
att med fredliga medel -- huvudsakligen sådana som återfinns i
stadgans artiklar om medling, skiljedom m.m. -- söka få de
stridande parterna till en uppgörelse.
Uttrycket "fredsframtvingande" ("peace enforcement") avser i
FN-sammanhang användning av tvångsåtgärder, dvs. sanktioner och
vapenmakt, under stadgans kapitel VII för att upprätthålla eller
återställa internationell fred och säkerhet.
När mandatet för en svensk FN-styrka behandlas i propositionen anges vilken förmåga och kapacitet styrkan skall ha i olika avseenden. Det framhålls också, att de regler som styr de planerade insatserna kan komma att innehålla fredsframtvingande moment, som innebär att användning av våld kan bli nödvändig. Den svenska styrkans uppgifter kan därmed komma att skilja sig från den strikt fredsbevarande verksamhet för vilken riksdagen tidigare bemyndigat regeringen att besluta.
I motion 1992/93:U27 (s) yrkande 1 anges att mandatet för styrkan bör gälla att säkerställa fredsplanens genomförande, att försvara skyddade zoner samt att freda civilbefolkningen. Motionärerna anför också restriktioner för användning av våld. Sålunda skall våld, enligt deras uppfattning, få brukas i självförsvar, för att skydda civilbefolkningen eller för att ingripa mot grupper som inte respekterar en överenskommen fredsplan.
I motion 1992/93:U29 (s) framhålls att det är riktigt att Sverige ställer upp för att skydda civilbefolkningen, för att försöka stoppa våldet och för att bidra till en varaktig fred i det f.d. Jugoslavien. Den svenska styrkan bör ha ett mandat avseende fredsbevarande uppgifter, innefattande rätt att försvara sig själva och skyddade zoner samt att freda civilbefolkning och transporter.
Även i motion 1992/93:U31 (v) anges förutsättningarna under vilka Sverige skulle kunna ställa förband till förfogande för FN-uppdrag i det här aktuella fallet. Även här anförs att våld skall få komma i fråga för självförsvar, för att skydda civilbefolkningen eller för att ingripa mot grupper som inte respekterar en överenskommen fredsplan.
Enligt utskottets uppfattning bör den föreslagna svenska styrkan kunna ingå i en insats vars mandat syftar till att säkerställa FN:s fredsansträngningar. Mandatet för en dylik operation kan innefatta försvar av skyddade zoner samt fredande av civilbefolkning, transporter och egen personal liksom gränsövervakning. Aktionen skall huvudsakligen ha karaktären av fredsbevarande insats, dvs. den skall genomföras med inget eller minimalt användande av våld. Dock kan det mandat som FN:s säkerhetsråd fastställer och de regler som operationens befälhavare på säkerhetsrådets mandat löpande utarbetar, s.k. rules of engagement, innebära åtgärder som går utöver de strikt fredsbevarande. Det kan då, i tillägg till bruk av våld i självförsvar, handla om våld för att skydda civilbefolkningen eller för att förhindra brott mot överenskommelser eller kränkningar av fredade områden. Under Kongo-krisen framfördes från svensk sida i FN:s generalförsamling att deltagarna i FN-operationen inte skulle ta initiativ till våldsanvändning. Utskottet anser att denna uppfattning är av central betydelse och bör gälla också i samband med en eventuell svensk insats i det f.d. Jugoslavien.
Aktionen skall stå under FN:s politiska och strategiska ledning. Utskottet framhåller att insatsen av svensk trupp i en FN-operation ytterst skall ses som ett led i att politiskt uppställda mål uppnås och att parterna lever upp till de avtal som ingåtts inom FN:s ram.
Med det anförda och i anledning av motionerna 1992/93:U27 (s) yrkande 1, 1992/93:U31 (v) och 1992/93:U29 (s) yrkande 1 tillstyrker utskottet yrkande 1 i propositionen.
Försvarsutskottet framhåller i sitt yttrande att
de ökade riskerna till följd av att uppgifterna kan komma att vidgas jämfört med sedvanliga fredsbevarande operationer i FN:s regi bör, som regeringen också anger i propositionen, få påverka den svenska styrkans utbildning och utrustning. Det är enligt utskottet viktigt att styrkan förses med bättre fordon, tyngre vapen och mer omfattande utrustning i övrigt än som varit fallet för svenska FN-styrkor i andra sammanhang. Utskottet delar också regeringens uppfattning att styrkan bör bestå av frivillig personal som helst också har erfarenhet från tidigare FN-tjänst. Eftersom förluster inte kan uteslutas i samband med insatsen bör enligt utskottets mening stor omsorg läggas ned dels på förberedelserna så att riskerna för personalen i största möjliga utsträckning begränsas, dels på stöd åt personalen och deras anhöriga när uppdraget slutförts.
Som tragiska erfarenheter visat kan förluster i människoliv i samband med FN-uppdrag inte uteslutas. Ställningstaganden gällande operationer av den art som nu kan bli aktuella i det f.d. Jugoslavien måste göras i full medvetenhet härom.
Utrikesutskottet menar, mot denna bakgrund, att frågor om personalens säkerhet och föreslagna personalvårdande åtgärder till stöd för den deltagande personalen och deras anhöriga ter sig särskilt angelägna.
I motion 1992/93:U27 (s) yrkande 2 krävs att Utrikesnämnden inkallas och läget bedöms på nytt senast när ett konkret förslag till uppdrag föreligger, vilket skall vara grundat på beslut i FN:s säkerhetsråd och på en begäran från FN:s generalsekreterare. Avviker uppdraget från riksdagens mandat, sådant det angivits i motionen, måste riksdagen inkallas och regeringen återkomma med nytt förslag.
I propositionen anförs att regeringen gör bedömningen att det för ett deltagande i den här aktuella operationen krävs ett medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9§ första stycket 1 regeringsformen. Det kan, enligt propositionen, inte bortses från att behov av en svensk insats kan uppkomma under den period som sammanfaller med riksdagens sommaruppehåll. Den situation som då kommer att vara för handen skulle kunna innebära att riksdagen bör inkallas till urtima riksmöte. Regeringen bedömer det i stället lämpligt att riksdagen medger att regeringen får fatta beslut i frågan. Regeringen avser, enligt propositionen, att höra utrikesnämnden inför ett sådant beslut. Detta utesluter emellertid inte att, efter hörande av utrikesnämnden, riksdagen ändå inkallas till urtima riksmöte.
Enligt vad utskottet erfarit har de närmare förutsättningarna härför överenskommits mellan partierna i utrikesnämnden.
Därmed får motion 1992/93:U27 (s) yrkande 2 anses besvarat. Motion 1992/93:U31 (v) yrkande 1 avstyrks.
I propositionen begärs att anslaget Fredsbevarande verksamhet förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår med ett belopp som är 600 miljoner kronor högre än det som riksdagen tidigare har beslutat om. Regeringen avser att i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 täcka det finansieringsunderskott som uppstått.
I partimotion 1992/93:U31 (v) föreslås att kostnaderna för en svensk väpnad styrka skall bestridas inom det militära anslaget.
I sitt yttrande anför försvarsutskottet att det
anser att FN-insatser bör betalas på sedvanligt sätt under en separat anslagspost och inte belasta den i försvarsbeslutet 1992 fastlagda utgiftsramen för det militära försvaret. Utskottet anser därför att motion U31(v parti) yrkande 2 bör avslås och att riksdagen med bifall till propositionens förslag för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln bör anvisa ett reservationsanslag på 1007000000 kronor.
Försvarsutskottet har ingen erinran mot att regeringen på föreslaget sätt återkommer med förslag om att täcka det finansieringsunderskott som uppstått. Något uttalande från riksdagen i enlighet med motion U27 (s parti) yrkande 3 och U29 (s) yrkande 2 synes därför inte vara påkallat.
Försvarsutskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen bör bifalla propositionens förslag.
Utrikesutskottet anser att täckandet av uppkommande kostnader bör ske på det sätt som anges i propositionen.
Därmed avstyrks motionerna 1992/93:U27 (s) yrkande 3, 1992/93:U29 (s) yrkande 2 samt 1992/93:U31 (v) yrkande 2.
I motion 1992/93:U28 (c) yrkande 1 tas frågan om utökade konfliktläkande insatser i ESK:s regi upp.
Utskottet konstaterar, att utrikesministern nyligen, i en debatt i riksdagen, belyste olika aspekter av ESK:s verksamhet i det f.d. Jugoslavien. I sina debattinlägg redovisade utrikesministern ett brett spektrum av åtgärder som ESK beslutat eller redan infört specifikt vad avser det f.d. Jugoslavien. Till dessa kommer, som nämns i motionen, av ESK tidigare inrättade s.k. mekanismer och andra åtaganden utanför det direkt mellanstatliga samarbetet. Diskussioner om ytterligare åtgärder pågår inom ESK.
Som framhålls i flera av motionerna är det angeläget att det internationella samfundet utvecklar starkare instrument för att förbygga konflikter, att förhindra en spridning av dessa till nya områden samt att främja, skapa och säkra en varaktig fred. För att fredsbevarande åtgärder skall vara effektiva krävs att de samtidigt kombineras med fredsskapande åtgärder av olika slag som förhandlingar, medling, skiljedom, utväxlande av fångar och fredsbyggande åtgärder dvs. försoning, gemensamma utvecklingsprojekt, skapande av nya strukturer som tar bort orsakerna till våldet och samtidigt fungerar förebyggande mot nya krig i framtiden. I detta perspektiv är FN och ESK centrala instrument.
Med det anförda får motion 1992/93:U28 (c) yrkande 1 anses besvarad.
Utskottet hemställer att ärendet företas till avgörande efter endast en bordläggning.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande medgivande till regeringen att ställa en väpnad styrka till FN:s förfogande att riksdagen dels med bifall till proposition 1992/93:254 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1992/93:U27 yrkande 1 och 1992/93:U29 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1992/93:U28 yrkande 2, 1992/93:U30 och 1992/93:U31 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört, dels förklarar motion 1992/93:U27 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört,
2. beträffande anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:254 yrkande 2, med avslag på motionerna 1992/93:U27 yrkande 3, 1992/93:U29 yrkande 2 och 1992/93:U31 yrkande 2 samt med ändring av riksdagens beslut (bet. 1992/93:FöU8, rskr. 1992/93:177) till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 007 000 000 kr, res. (s)
3. beträffande konfliktläkande insatser i ESK:s regi att riksdagen förklarar motion 1992/93:U28 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört.
Utskottet hemställer vidare att ärendet företas till avgörande efter endast en bordläggning.
Stockholm den 2 juni 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Nic Grönvall (m), Alf Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Berndt Ekholm (s), Håkan Holmberg (fp), Hans Göran Franck (s) och Lena Boström (s).
Reservation
Anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet (mom. 2)
Pierre Schori, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Viola Furubjelke, Berndt Ekholm, Hans Göran Franck och Lena Boström (alla s) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med "I propositionen begärs" och slutar med "1992/93:U31 (v) yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Regeringen har beräknat att ett svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser i det tidigare Jugoslavien kan komma att kosta 500 miljoner kronor för en tolvmånadersperiod och ytterligare ca 100 miljoner kronor för anskaffning av fordon och vissa andra förberedelser. Regeringen har inte angivit hur denna kostnad skall finansieras utan begär ett bemyndigande från riksdagen att räkna upp utgiftssidan i 1993/94 års budget med totalt 600 miljoner kronor. På det sättet skjuter regeringen upp beslutet om finansieringen av insatsen. Utskottet anser att en sådan lösning inte är tillfredsställande. Utskottet hemställer därför att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett konkret förslag till finansiering av den eventuella insatsen. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motionerna 1992/93:U27 (s) yrkande 3 och 1992/93:U29 (s) yrkande 2. Motion 1992/93:U31 (v) yrkande 2 avstyrks.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U27 yrkande 3 och 1992/93:U29 yrkande 2 samt med avslag på prop. 1992/93:254 yrkande 2 och motion 1992/93:U31 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöU11y
Bilaga
Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 25 maj beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:254 om svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien jämte eventuella motioner.
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen medger att regeringen, efter framställning från FN, får ställa en väpnad styrka om högst ca 1000 personer till förfogande som ett svenskt bidrag till av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien. Regeringen föreslår vidare att riksdagen med ändring av sitt beslut (prop. 1992/93:100 bil. 4, FöU8, rskr. 177) till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1007000000 kr.
I sin bakgrundsteckning till propositionens förslag hänvisar regeringen till att FN har konstaterat att situationen i det forna Jugoslavien utgör ett hot mot fred och säkerhet enligt FN-stadgans kapitel VII och därmed medgivit att tvångsåtgärder kan vidtas för att återställa internationell fred och säkerhet. Regeringen hänvisar vidare till att det visat sig nödvändigt att sätta in FN-förband för att skydda hjälptransporter och att säkerhetsrådet beslutat att inrätta s.k. fredade områden för att skydda civilbefolkningen.
Regeringen konstaterar att Sverige har åtagit sig betydande uppgifter i f.d. Jugoslavien, såväl vad avser humanitära insatser som bidrag med militär trupp, observatörer och civila poliser.
Regeringen utgår från att FN:s säkerhetsråd kommer att ställa sig bakom en fredsplan för området och fatta beslut om dess genomförande i syfte att nå en fredlig och varaktig lösning, när planen accepterats av parterna. Säkerhetsrådet antas också kunna komma att besluta om nya insatser för att bidra till att säkerställa fred i det forna Jugoslavien. Enligt beräkningar i FN kan genomförandet av en fredsplan komma att kräva en truppstyrka på ca 70000 personer. Enligt regeringens mening finns anledning räkna med att generalsekreteraren kommer att begära att Sverige bidrar med trupp. Efter underhandskontakter har den preliminära planeringen inriktats på en skyttebataljon för en period av inledningsvis sex månader. Generalsekreteraren har låtit förstå att det kan bli aktuellt med en förlängning.
I sin redovisning av skälen till propositionens förslag anför regeringen bl.a. att den anser att utvecklingen i f.d. Jugoslavien är sådan att det krävs ytterligare och omfattande insatser i FN:s regi. Enligt regeringen kan dessa insatser i sina huvuddrag betecknas som fredsbevarande. De regler som styr insatserna sägs dock kunna komma att innehålla fredsframtvingande moment som innebär att det blir nödvändigt att använda våld. En svensk styrkas uppgifter kan därmed komma att skilja sig från den strikt fredsbevarande verksamhet som riksdagen tidigare bemyndigat regeringen att besluta om. Regeringen gör därför bedömningen att det för det nu aktuella deltagandet krävs ett medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9 § första stycket 1 regeringsformen.
Mot bakgrund av den osäkerhet som för närvarande råder i planeringen av FN:s insatser i området -- såväl i tiden som beträffande vilka uppgifter som kan bli aktuella -- kan inte regeringen bortse från att en svensk insats kan behöva beslutas under den period som sammanfaller med riksdagens sommaruppehåll. Den situation som då kan råda skulle kunna innebära att riksdagen bör inkallas till urtima riksmöte. Regeringen bedömer det i stället lämpligt att riksdagen medger att regeringen får fatta beslut i frågan. Regeringen avser att höra utrikesnämnden inför ett sådant beslut. Regeringen anför att detta inte utesluter att riksdagen ändå inkallas till urtima riksmöte, efter hörande av utrikesnämnden.
Regeringen uppskattar driftskostnaden för en svensk väpnad styrka, omfattande högst ca 1000 personer, till ca 500 miljoner kronor för en insats under tolv månader. Till detta kommer vissa kostnader för anskaffning av fordon, som också bör kunna användas i den svenska krigsorganisationen, och för vissa förberedelser i övrigt. Det av riksdagen under tredje huvudtiteln beviljade (prop. 1992/93:100 bil. 4, FöU8, rskr. 177) reservationsanslaget för budgetåret 1993/94 på 407 miljoner kronor för fredsbevarande verksamhet föreslås därför räknas upp med 600 miljoner till 1007000000 kr.
Regeringen anmäler att den i maj 1993 bemyndigat Överbefälhavaren att påbörja rekrytering och utbildning. Kostnaderna för denna förberedande fas har beräknats till 20 miljoner kronor till och med den 30 juni 1993 och kommer att belasta fjärde huvudtitelns anslag för FN-styrkors verksamhet utomlands.
Motionerna
I Socialdemokraternas partimotion U27 framförs att FN nu måste ges fullt stöd. Om en fredsplan till slut accepteras måste FN få resurser att genomföra den. Oavsett om en fredsplan accepteras av alla aktörer eller inte, måste FN ges tillräcklig styrka för att kunna skydda områden och människor.
Motionärerna anför att FN:s säkerhetsråd inom kort kan komma att besluta om insatser för att säkerställa fred i f.d. Jugoslavien. Denna begäran kan handla om en insats av i huvudsak fredsbevarande karaktär, som också kan innehålla fredsframtvingande moment.
Motionärerna, som är för en utökad svensk insats i FN:s regi, anser att riksdagens beslut i frågan är principiellt viktigt och att därför riksdagen noga bör definiera det mandat som ges till regeringen. De förutsättningar för mandatet som motionärerna anger är bl.a. att aktionen huvudsakligen skall ha karaktären av fredsbevarande insats, dvs. inget eller minimalt användande av våld. Dock bör de regler som operationens befälhavare på säkerhetsrådets mandat löpande utarbetar kunna medge vissa fredsframtvingande åtgärder. Enligt motionärerna kan det handla om våld i självförsvar, för att skydda civilbefolkning eller för att ingripa mot grupper som inte respekterar en överenskommen fredsplan.
Vidare anser motionärerna att den omständigheten att säkerhetsrådets och generalsekreterarens exakta begäran inte inkommit, och att situationen i f.d. Jugoslavien är så oförutsägbar, innebär att riksdagen bör ange de omständigheter då regeringen skall återkomma och riksdagen på nytt behandla frågan. Senast när ett förslag till uppdrag föreligger, grundat på beslut i FN:s säkerhetsråd och på en begäran från FN:s generalsekreterare, bör läget bedömas på nytt. Avviker uppdraget från riksdagens mandat måste, enligt motionärerna, riksdagen inkallas och regeringen återkomma med nytt förslag.
Motionärerna vänder sig mot att regeringen inte angivit hur insatsen skall finansieras. De anser det anmärkningsvärt och oansvarigt att skjuta på ett beslut i denna fråga till behandlingen av 1994/95 års statsbudget. Riksdagen bör därför begära av regeringen att den återkommer med förslag om finansiering.
I Vänsterpartiets partimotion U31 konstateras att den nu avsedda insatsen inte endast skall få fredsbevarande utan även s.k. fredsframtvingande mandat, vilket enligt grundlagen kräver beslut av riksdagen.
Vänsterpartiet anser att Sverige skall ha beredskap att sända en svensk FN-styrka till f.d. Jugoslavien, vars huvudsakliga uppgift skall vara fredsbevarande. Motionärerna accepterar också att svenska soldater deltar i vissa fredsframtvingande åtgärder. Ett så ansvarsfullt beslut bör dock inte delegeras till regeringen utan bör fattas av riksdagen när en insats blir aktuell. Om generalsekreterarens framställning skulle komma under den tid som riksdagen har sommaruppehåll bör därför, enligt motionärerna, en urtima riksdag inkallas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Motionärerna refererar till sin i andra sammanhang framförda uppfattning beträffande finansiering av kostnaderna för FN:s fredsbevarande insatser och föreslår att riksdagen avslår propositionen i denna del och i stället anvisar 600 miljoner kronor från försvarsanslaget för budgetåret 1993/94.
I motion U29 (s) anförs bl.a. att det i f.d. Jugoslavien måste till en massiv FN-insats av såväl militär och civilpolis som förhandlare för fredsbevarande åtgärder. Motionärerna har inga invändningar mot att en fredsbevarande styrka på 1000 personer ställs till förfogande om generalsekreteraren gör en sådan framställning. Denna styrka bör enligt motionärernas uppfattning ha ett mandat om fredsbevarande uppgifter med rätt att försvara sig själva och skyddade zoner samt att freda civilbefolkning och transporter. Mandat som innehåller element av s.k. fredsframtvingande karaktär med brukande av våld accepteras inte.
Motionärerna vänder sig mot att regeringen inte har angivit hur insatsen skall finansieras. Riksdagen bör därför begära att regeringen återkommer med ett nytt förslag om hur insatsen skall finansieras.
Motionären i motion U28 (c) kan heller inte acceptera att riksdagen lämnar regeringen fullmakt att sända stridande trupp utomlands. Skulle FN:s säkerhetsråd begära detta bör en urtima riksdag inkallas för beslut. Regeringens proposition i den del som avser fullmakt att sända en väpnad styrka till f.d. Jugoslavien bör därför enligt motionären avslås.
I motion U30 (-) förordas avslag på propositionen, bl.a. med hänvisning till att riskerna för personalen är alltför stora.
Försvarsutskottet
Upplösningen av statsbildningen Jugoslavien har lett till omfattande stridigheter i många delar av området med omänskligt lidande för civilbefolkningen som följd. Våldet och lidandet står utan jämförelse sedan andra världskriget. Sverige deltar aktivt i FN:s olika insatser i området. De hittillsvarande FN-engagemangen i f.d. Jugoslavien har haft som främsta syfte att förhindra en utvidgning av striderna till ytterligare områden i regionen, att övervaka ingångna fredsavtal samt att lindra nöden för civilbefolkningen och de som skadats. Utvecklingen i f.d. Jugoslavien är sådan att det krävs ytterligare omfattande insatser i FN:s regi.
Om FN:s säkerhetsråd beslutar om en insats och FN:s generalsekreterare riktar en framställning till Sverige om svensk medverkan, anser utskottet att Sverige som FN-medlem lojalt bör bidra till dessa fredsansträngningar. Utskottet ansluter sig här till regeringens uppfattning, vilken också överensstämmer med vad som uttrycks i motionerna U27 (s parti) och U31 (v parti).
De insatser som kan bli aktuella betecknas till sina huvuddrag som fredsbevarande men kan komma att innehålla fredsframtvingande moment som innebär användning av våld. Utskottet har här samma syn som regeringen och motionärerna i Socialdemokraternas och Vänsterpartiets resp. partimotioner. Regeringen gör bedömningen att det för det nu aktuella deltagandet krävs ett medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9 § första stycket 1 regeringsformen. Utskottet har ingen annan uppfattning och anser att ett sådant medgivande bör lämnas. I linje härmed bör motionerna U31 (v parti) yrkande 1, U29 (s) yrkande 1, U28 (c) yrkande 2 och U30 (-) avslås.
De ökade riskerna till följd av att uppgifterna kan komma att vidgas jämfört med sedvanliga fredsbevarande operationer i FN:s regi bör, som regeringen också anger i propositionen, få påverka den svenska styrkans utbildning och utrustning. Det är enligt utskottet viktigt att styrkan förses med bättre fordon, tyngre vapen och mer omfattande utrustning i övrigt än som varit fallet för svenska FN-styrkor i andra sammanhang. Utskottet delar också regeringens uppfattning att styrkan bör bestå av frivillig personal som helst också har erfarenhet från tidigare FN-tjänst. Eftersom förluster inte kan uteslutas i samband med insatsen bör enligt utskottets mening stor omsorg läggas ned dels på förberedelserna så att riskerna för personalen i största möjliga utsträckning begränsas, dels på stöd åt personalen och deras anhöriga när uppdraget slutförts. Regeringen begär att anslaget Fredsbevarande verksamhet förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår med ett belopp som är 600 miljoner kronor högre än det som riksdagen har beslutat om. Regeringen avser att i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 täcka det finansieringsunderskott som uppstått.
I motion U31 (v parti) föreslås att kostnaderna för en svensk väpnad styrka skall bestridas inom det militära anslaget. Utskottet anser att FN-insatser bör betalas på sedvanligt sätt under en separat anslagspost och inte belasta den i försvarsbeslutet 1992 fastlagda utgiftsramen för det militära försvaret. Utskottet anser därför att motion U31 (v parti) yrkande 2 bör avslås och att riksdagen med bifall till propositionens förslag för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln bör anvisa ett reservationsanslag på 1007000000 kr.
Utskottet har ingen erinran mot att regeringen på föreslaget sätt återkommer med förslag om att täcka det finansieringsunderskott som uppstått. Något uttalande från riksdagen i enlighet med motion U27 (s parti) yrkande 3 och U29 (s) yrkande 2 synes därför inte vara påkallat.
Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet anser att riksdagen bör bifalla propositionens förslag.
Stockholm den 28 maj 1993
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s), Barbro Evermo Palmerlund (s), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Jan-Olof Franzén (m), Sven-Olof Petersson (c) och Åke Carnerö (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Barbro Evermo Palmerlund, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på börjar med "Utskottet har ingen" och slutar med "propositionens förslag" bort ha följande lydelse:
Regeringen har ej angivit hur insatsen skall finansieras. Regeringen har beräknat att en insats av ovan nämnt slag och omfattning kan komma att kosta 500 miljoner kronor för en tolvmånadersperiod, samt ytterligare ca 100 miljoner kronor för anskaffning av fordon och vissa andra förberedelser. Regeringen begär riksdagens bemyndigande att räkna upp utgiftssidan i 1993/94 års budget med totalt 600 miljoner kronor.
Det är ett anmärkningsvärt och oansvarigt förfarande. Socialdemokratiska regeringar har alltid, även vid oväntade och kostsamma insatser då FN kallat, tagit ansvar för finansieringen av dessa insatser. Nu skjuter regeringen helt enkelt på beslutet och säger att underskottet skall täckas i 1994/95 års statsbudget. Att rulla finansieringsproblem framför sig är ingen lösning. Riksdagen bör därför begära av regeringen att den återkommer med förslag om finansiering.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Enligt Vänsterpartiets mening är inkallandet av svensk trupp till FN-operationer som kan få fredsframkallande karaktär ett så viktigt beslut att det bör fattas av riksdagen. Om FN:s generalsekreterare, med stöd av säkerhetsrådets beslut, skulle göra en framställning om en sådan insats under den tid då riksdagen har sommaruppehåll, bör därför kallas till urtima riksmöte.
Det är vidare Vänsterpartiets uppfattning att riksdagen bör avslå regeringens förslag till finansiering av ifrågavarande insats och i stället anvisa 600 miljoner kronor från försvarsanslaget för budgetåret 1993/94.
Innehållsförteckning
Ärendet1 Propositionen1 Motionerna1 Utskottet2 1 Sammanfattning av propositionen2 1.1 Bakgrund2 1.2 Propositionens överväganden och förslag4 2 Sammanfattning av motionerna5 3 Utskottets överväganden7 Hemställan11 Reservation12 Bilaga: Försvarsutskottets yttrande 1992/93:FöU11y. Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien14