Svenska åtgärder på nedrustningsområdet
Betänkande 1994/95:UU6
Utrikesutskottets betänkande
1994/95:UU06
Svenska åtgärder på nedrustningsområdet
Innehåll
1994/95 UU6
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens (Utrikesdepartementet) skrivelse 1994/95:38. I skrivelsen redovisas regeringens åtgärder med anledning av riksdagens skrivelse 1993/94:390 avseende dels fråga om kärnvapenanvändningens laglighet, dels FN:s översynskonferens av 1980 års konvention om särskilt inhumana vapen. Denna konvention avser förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar. Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.
Utskottet
Bakgrund
Världshälsoorganisationen (WHO) beslöt vid sitt möte i maj 1993 att av Internationella domstolen i Haag begära ett uttalande huruvida användning av kärnvapen skulle vara i överensstämmelse med internationell rätt. Inför behandlingen av WHO:s begäran inbjöd domstolen de av WHO:s medlemsstater som är berättigade att framträda inför domstolen att inkomma med skriftliga yttranden i frågan. Under riksmötet 1993/94 behandlade utskottet (bet. 1993/94:UU19) ett flertal motioner från den allmänna motionstiden 1993/94 vilka tog upp olika aspekter av kärnvapenanvändning och internationell rätt. Utskottet ansåg att den svenska regeringen i ett yttrande till Internationella domstolen borde klargöra att användning av kärnvapen inte skulle stå i överensstämmelse med internationell rätt.
I ovannämnda betänkande behandlade utskottet också motioner med förslag till åtgärder angående bl.a. användningen av antipersonella minor (truppminor). Utskottet ansåg därvid att Sverige i samband med FN:s översynskonferens om särskilt inhumana vapen borde lägga förslag med syfte att få till stånd ett totalförbud mot användningen av truppminor.
Riksdagen beslöt i enlighet med betänkandet att regeringen skulle ges till känna dels att i yttrande till domstolen klargöra att användning av kärnvapen inte skulle stå i överensstämmelse med internationell rätt, dels att regeringen skulle lägga fram förslag om ett totalförbud mot antipersonella minor i samband med FN:s översynskonferens.
Sverige ratificerade den 7 juli 1982 konventionen angående förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar samt de till konventionen bifogade protokollen avseende icke detekterbara fragment (Protokoll I), minor, försåtvapen och andra anordningar (Protokoll II) samt brandvapen (Protokoll III), (prop. 1981/82:206, bet. 1981/82:UU27). Konventionen har för närvarande (okt. 1994) ratificerats av 42 stater. Härutöver har 21 stater undertecknat konventionen. Redan i samband med att FN:s generalförsamling antog konventionen och dess protokoll konstaterades att reglerna var att betrakta som ett första steg och att de därför måste kompletteras. I konventionens artikel 8 återfinns regler om översyn.
FN:s generalförsamling föreslog hösten 1993 att en översynskonferens om konventionen skulle inkallas. Ett första förberedande möte (expertmöte) ägde rum den 28 februari--4 mars, det andra mötet ägde rum den 16--27 maj och det tredje mötet den 8--19 augusti 1994. Ett fjärde och sista förberedande möte kommer enligt skrivelsen att äga rum den 9--20 januari 1995. Datum för själva översynskonferensen har fastställts till den 25 september--13 oktober 1995. Enligt vad utskottet inhämtat har Sverige innehaft ordförandeskapet under de tre första expertmötena och kommer också att vara ordförande under det fjärde mötet. Det förefaller troligt att Sverige väljs till ordförande för själva översynskonferensen.
Skrivelsen
Av regeringens skrivelse (bilaga 1) framgår att regeringen den 9 juni 1994 till domstolen översände den del av betänkandet som berör olika aspekter av kärnvapenanvändning och internationell rätt i engelsk översättning. I skrivelsen sägs att Internationella domstolen mottagit yttranden från även Finland och Norge i den nordiska kretsen. Enligt vad utskottet inhämtat har även Tyskland, Nederländerna och Australien avgett yttranden till domstolen.
I skrivelsen redovisas också de åtgärder som regeringen vidtagit i samband med förberedelsearbetet inför 1995 års konferens om översyn av 1980 års konvention angående förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen. Under det tredje expertmötet den 8--19 augusti 1994 lade Sverige fram ett förslag till text om ett totalförbud mot truppminor. Enligt förslaget bör det vara förbjudet att använda, utveckla, tillverka, lagra, eller överföra, direkt eller indirekt, truppminor och försåtvapen. Förslaget innefattar även ett krav på att staterna skall förstöra de vapen de äger eller innehar. Av skrivelsen framgår vidare att Sverige bilateralt uppvaktat femton stater om det svenska förslaget. Vidare hade EU-staterna informerats vid ett politiskt samrådsmöte inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) i Bryssel.
Förslaget återfinns i ett konferensdokument från det tredje expertmötet (bilaga 2 i skrivelsen) jämte det inlägg, vari förslaget presenterades (bilaga 3).
Av skrivelsen framgår att förslaget välkomnats bl.a. av representanter för Internationella rödakorskommittén, FN:s avdelning för humanitärt bistånd (DHA), Unesco och Unicef. En stat, Mexico, hade uttryckt sitt stöd för förslaget. Förslaget ingår numera i ordförandens konsoliderade förhandlingstext vilken utgör förhandlingsunderlaget för det fjärde och sista expertmötet.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att regeringen med beaktande av vad riksdagen gett regeringen till känna genom skrivelse 1993/94:390 vad avser frågan om kärnvapenanvändningens laglighet har avgett ett yttrande till Internationella domstolen i enlighet med utskottets överväganden i betänkandet 1993/94:UU19. Utskottet förutsätter att riksdagens intentioner om ett olagligförklarande av användningen av kärnvapen fullföljs av regeringen i FN och andra fora.
Riksdagens skrivelse 1993/94:390 omfattar också frågan om antipersonella minor och FN:s översynskonferens. Utskottet konstaterar att regeringen vid expertmötet i augusti 1994 lagt fram ett förslag om totalförbud mot denna typ av minor. Regeringen har som framgår av skrivelsen verkställt riksdagens beslut. I detta sammanhang noterar utskottet att flera stater från olika ländergrupper argumenterat mot det svenska förslaget.
Utskottet välkomnar att den nytillträdda regeringen i regeringsförklaringen den 7 oktober 1994 meddelat att den skall verka för ett internationellt förbud mot antipersonella minor. Utskottet noterar att utrikesminister Lena Hjelm-Wallén den 11 oktober inför FN:s generalförsamling sade att Sverige eftersträvar ett totalförbud mot antipersonella minor. Utskottet utgår därför från att regeringen aktivt och konstruktivt fortsätter att verka för det svenska förslaget för att få till stånd ett totalförbud mot truppminor. Utskottet anser att det är ytterst angeläget att på allt sätt minimera de omänskliga verkningar som användningen av antipersonella minor ger upphov till.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger skrivelse 1994/95:38 till handlingarna. res. (m)
Stockholm den 17 november 1994
På utrikesutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Maj Britt Theorin (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Viola Furubjelke (s), Helena Nilsson (c), Kristina Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Berndt Ekholm (s), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén (s), Per Gahrton (mp), Ingrid Näslund (kds), Charlotte Cederschiöld (m) och Percy Liedholm (m).
Reservation
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Charlotte Cederschiöld och Percy Liedholm (alla m) anser att den del av utskottets betänkande som på s. 3 börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "andra fora." bort ha följande lydelse.
Utskottet anser att det är ett angeläget mål att begränsa tillgängligheten av kärnvapen i världen. Användning av kärnvapen leder till konsekvenser som otvetydigt står i strid med olika delar av folkrätten. Detta har tidigare behandlats i bet. 1993/94:UU19. Det är uppenbart att det kan finnas fall av kärnvapenanvändning där rättsläget ingalunda är klart eftersom kärnvapen som sådana inte är förbjudna i folkrätten. Samtidigt ligger det i Sveriges, liksom alla små nationers, intresse att folkrätten tolkas strikt och inte politiseras. Beträffande kärnvapen måste sålunda eftersträvas en entydig reglering av kärnvapenanvändningen i folkrätten snarare än en tolkning som vilar på tveksamt underlag och som därför kan negligeras av makter som har andra intressen.