Styrelserepresentation för anställda (Betänkande 1988/89:AU6 Arbetsmarknadsutskottet)

Arbetsmarknadsutskottets

betänkande

1988/89:AU6

Styrelserepresentation för anställda

Sammanfattning

I betänkandet behandlas vissa motionsförslag från föregående riksmöte till
ändringar i den nya lag om styrelserepresentation för de privatanställda som
började gälla den 1 januari i år. Det gäller bl.a. de anställdas representation i
styrelserna och frågor som hänger samman med arbetet i styrelsen samt
frågan om skadestånd. Samtliga motioner avstyrks. Tio reservationer har
fogats till betänkandet.

Motionerna

1987/88:A731 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående lagen om styrelserepresentation för de privatanställda,

19. att riksdagen beslutar att upphäva 13 § första stycket lagen om
styrelserepresentation för de privatanställda, beträffande deltagande i
beredningsorgan,

20. att riksdagen beslutar ändra 6 § första stycket i lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda så att beslut om inrättande av styrelserepresentation
för de anställda endast kan fattas av lokal arbetstagarorganisation
eller lokala arbetstagarorganisationer som företräder minst hälften av de
anställda samt att motsvarande ändring införs i andra stycket,

21. att riksdagen beslutar att ändra 9 § första stycket lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda så att arbetstagarrepresentanterna skall
utses bland de anställda vid företaget eller, i fråga om moderföretag, inom
koncernen,

22. att riksdagen beslutar att 14 § andra stycket lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda skall ha följande lydelse: ”Om ett företags
verksamhet är av sådan natur eller har sådant ändamål som avses i 2 § lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, får arbetstagarrepresentanterna
inte delta i behandlingen av en fråga som gäller verksamhetens mål och
inriktning.”,

23. att riksdagen beslutar att upphäva 15 § i lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda, med hänvisning till vad i motionen anförs.

1987/88:A741 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 6 § första och andra styckena lagen om
styrelserepresentation för de privatanställda skall få följande lydelse:

1 Riksdagen 1988/89. ISsaml. Nr 6

”Beslut om inrättande av styrelserepresentation för de anställda fattas av
lokal arbetstagarorganisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande
till företaget och företräder minst hälften av de anställda vid företaget eller av
flera sådana arbetstagarorganisationer som tillsammans har denna omfattning.
Rör beslutet moderföretag, fattas det av lokal arbetstagarorganisation
som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företag inom koncernen och
företräder mer än hälften av koncernens anställda, eller av flera sådana
organisationer som tillsammans har denna omfattning.”,

2. att riksdagen beslutar att 9 § första stycket lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda skall få följande lydelse: ”Arbetstagarrepresentanterna
skall utses bland de anställda vid företaget eller, i fråga om
moderföretag, inom koncernen.”,

3. att riksdagen beslutar att 14 § andra stycket lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda skall få följande lydelse: ”Är ett företags
verksamhet av sådan natur eller har sådant ändamål som avses i 2 § lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, får arbetstagarrepresentanterna
inte delta i behandling av fråga som rör verksamhetens mål och
inriktning.”,

4. att riksdagen beslutar att 8 § andra stycket sista meningen lagen om
styrelserepresentation för de privatanställda skall få följande lydelse: ”Om
andra sådana organisationer företräder mer än en tjugonde! av de kollektivavtalsbundna
arbetstagarna, får dock de som företräder det största antalet
arbetstagare av dessa organisationer utse vardera en suppleant.”,

5. att riksdagen beslutar att följande mening skall läggas till sist i 8 § tredje
stycket lagen om styrelserepresentation för de privatanställda: ”Om andra
sådana organisationer företräder mer än en tjugondel av de kollektivavtalsbundna
arbetstagarna, får dock de som företräder det största antalet
arbetstagare av dessa organisationer utse vardera en suppleant.”,

6. att riksdagen beslutar att 15 § lagen om styrelserepresentation för de
privatanställda skall få följande lydelse: ”En arbetsgivare eller en arbetstagarorganisation
som bryter mot denna lag, genom att förhindra de anställda
sin rätt till styrelserepresentation, skall betala ersättning för den skada som
uppkommer. Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som
uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär. Om
det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller bortfalla helt. En arbetstagarorganisation
kan dock inte med stöd av denna lag kräva skadestånd av annan
arbetstagarorganisation. ”

1987/88:A745 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de anställdas
rättigheter vid företagsnedläggning.

Utskottet
Allmänt om lagen

Riksdagen beslutade för ett år sedan om en ny lag om styrelserepresentation
för privatanställda (prop. 1987/88:10, AU10, rskr. 103). Den nya lagen-som

1988/89:AU6

innebär att tidigare gällande bestämmelser om styrelserepresentation för de
anställda i dels aktiebolag och ekonomiska föreningar, dels i bankinstitut och
försäkringsbolag fördes samman i en lag - trädde i kraft den 1 januari i år.

Moderata samlingspartiet - som yrkade avslag på lagförslaget för ett år
sedan - tar i motion 1987/88:A731 upp lagens allmänna inriktning m.m.. I
motionen anförs bl.a. att den socialdemokratiska politiken innebär ständigt
utvidgade rättigheter för de anställdas organisationer, vilka är starkt
centraliserade. Dessa har därmed fått möjligheter att sammanställa information
som ger dem en unik position i fråga om kännedom om samtliga företags
interna angelägenheter. Lagarna ger de fackliga organisationerna en möjlighet
att insamla och sammanställa information av en omfattning som inte ens
statsmakterna har tillgång till.

Vidare framhålls att det inte går att bortse från det motsatsförhållande som
råder mellan å ena sidan de fackliga organisationernas strävan att medverka i
beslutsfattande på alla nivåer och i alla sammanhang inom företagen och å
andra sidan nödvändigheten av att organisationerna agerar som representanter
för de anställda, även i situationer då de anställdas intressen kan vara i
konflikt med ägar- och företagsledningsrollen. Den arbetsmarknadsrättsliga
lagstiftningen bör mot den angivna bakgrunden bli föremål för en genomgripande
utvärdering.

Utskottet delar inte den negativa syn på den aktuella lagstiftningen som
motionärerna ger uttryck för. Som utskottet framhöll i samband med den nya
lagens tillkomst ansågs den tidigare lagstiftningen av såväl de fackliga
organisationerna som arbetsgivarna fungera i huvudsak väl. Avsikten med
tillkomsten av den nya lagen var dels att sammanföra befintliga lagar om
styrelserepresentation för de privatanställda i en lag, dels att rätta till de
brister som fanns i den tidigare lagstiftningen. Motionen avstyrks i aktuell del
med det anförda.

De anställdas representation i styrelser

Utskottet tar först upp frågan om styrelserepresentationslagens representativitetsregel.

Rätten till styrelserepresentation för de anställda var före den nya lagens
tillkomst knuten till den fackliga organisationens representativitet på arbetsplatsen.
Beslut om att inrätta styrelserepresentation för de anställda fattades
således av en lokal facklig organisation som var bunden av kollektivavtal i
förhållande till företaget och som företrädde mer än hälften av de anställda
vid företaget.

Denna regel om facklig representativitet som förutsättning för rätt till
styrelserepresentation för de anställda slopades när den nya lagen antogs.
Däremot behölls ordningen att en facklig organisation, som är bunden av
kollektivavtal i förhållande till företaget, skall fatta beslutet om att inrätta
styrelserepresentation.

I motionerna 1987/88: A731 av Alf Wennerfors m.fl. (m) och 1987/88: A741
av Charlotte Branting m.fl. (fp) föreslås att den tidigare gällande ordningen
skall ersätta nuvarande regler.

Liknande yrkanden behandlades av utskottet för ett år sedan i samband

1988/89 :AU6

med att den nya lagen antogs. Utskottet anslöt sig till propositionens förslag
bl.a. med hänvisning till att arbetstagarrepresentation är till gagn för alla
anställda i ett företag liksom för arbetsgivaren och verksamheten som sådan.
Utskottet har samma inställning i dag, varför de här aktuella motionerna
avstyrks i tillämpliga delar.

När det gäller utseende av arbetstagarrepresentant gäller som huvudregel
att arbetstagarrepresentanterna skall utses bland de anställda vid företaget
eller inom koncernen. Regeln är dock inte ovillkorlig utan även annan person
skall kunna anlitas.

I motionerna 1987/88: A731 av Alf Wennerfors m.fl. (m) och 1987/88:A741
av Charlotte Branting m.fl. (fp) anförs att arbetstagarrepresentanterna utan
undantag skall utses bland de anställda.

Utskottet vidhåller sin inställning från förra året i samband med behandlingen
av det nya lagförslaget. Utskottet framhöll då bl.a. att det bör finnas
en möjlighet att i undantagsfall tillfälligt anlita en annan person, t.ex. en
lokal ombudsman, för uppgiften att representera de anställda i företagets
styrelse. Motionerna avstyrks följaktligen i här aktuella delar.

Vad vidare beträffar arbetstagarrepresentanternas fördelning på organisationer
gäller att en lokal arbetstagarorganisation får utse samtliga arbetstagarrepresentanter
om den organiserar mer än fyra femtedelar av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna vid företaget eller koncernen. Om en
annan organisation företräder minst en tjugondel av de kollektivavtalsbundna
arbetstagarna, får dock den organisationen utse en av suppleanterna (8 §
andra stycket).

Denna ordning beträffande minoritetsrepresentationen kritiseras i motion
1987/88:A741 av Charlotte Branting m.fl. (fp). Motionärerna framhåller att
många mindre organisationer därmed kan komma att stå utan styrelserepresentation
, vilket motionärerna anser vara olyckligt då även dessa organisationer
kan företräda ett betydande antal arbetstagare inom företaget. Platser i
styrelsen bör därför förbehållas just dessa, vilket föranleder ändringar i 8 §
andra och tredje styckena. Om det finns mer än en organisation som
företräder minst en tjugondel av de kollektivavtalsbundna bör de största av
dessa organisationer utse vardera en suppleant.

Utskottet avvisade liknande yrkanden för ett år sedan. Några ytterligare
skäl för en ändring om gällande regler har inte tillkommit varför motionen
avstyrks i aktuell del.

Arbetet i styrelsen

Utskottet tar i detta avsnitt först upp frågan om de anställdas representation i
beredningsorgan.

Enligt lagen har en av arbetstagarrepresentanterna i styrelsen rätt att
närvara och. delta i beredningsorgan bestående av styrelseledamöter eller
befattningshavare i företaget, om det gäller ett ärende som senare skall
avgöras av styrelsen.

I motion 1987/88:A731 av Alf Wennerfors m.fl. (m) anförs att de
anställdas representanter inte bör ha en ovillkorlig rätt till sådan medverkan
med hänsyn till sekretesskraven.

1988/89 :AU6

Utskottet vill först erinra om att den här aktuella ordningen hade gällt i
banker och försäkringsbolag före den nya lagens tillkomst och där fungerat
väl. Som utskottet framhöll för ett år sedan borde möjligheten för de
anställda att vara företrädda i beredningsorgan öka förutsättningarna för att
ärendena redan från början blir allsidigt belysta. En bättre effektivitet bör
vidare uppnås i det egentliga styrelsearbetet, framhöll utskottet (AU
1987/88:10, s. 13). Utskottet står fast i denna uppfattning varför motionen
avstyrks i denna del.

En annan fråga som också behandlades i samband med lagens tillkomst var
styrelserepresentationslagens förhållande till 2 § MBL.

Enligt 2 § MBL har från den lagens tillämpningsområde undantagits vissa
verksamheter som får sin inriktning och sina mål bestämda i vissa särskilda
demokratiska former eller är av opinionsbildande eller ideell natur. Exempel
på sådana verksamheter är fackliga, politiska och religiösa organisationer
liksom företag inom press, radio och TV. I företag och sammanslutningar av
dessa slag har arbetstagarinflytandet inte ansetts böra få sträcka sig till
verksamhetens mål och inriktning. Lagstiftaren har menat att arbetstagarnas
intresse av inflytande bör stå tillbaka för de andra intressen som gör sig
gällande i dessa fall.

Enligt styrelserepresentationslagen gäller att arbetstagarrepresentanterna
i styrelsen för sådana företag som avses i 2 § MBL inte får delta i styrelsens
beslut i en fråga som rör verksamhetens mål och inriktning men väl dess
behandling av frågan.

Mot denna ordning vänder sig Alf Wennerfors m.fl. (m) i motion
1987/88:A731 och Charlotte Branting m.fl. (fp) i motion 1987/88:A741. De
anser att arbetstagarrepresentanterna inte bör ha rätt att delta i behandlingen
av frågor som gäller mål och inriktning i dessa fall. I motion A741 anförs bl.a.
att möjligheten att delta i behandlingen kan ses som ett kringgående av de
regler som i övrigt gäller på det arbetsrättsliga området.

Det kan först erinras om att de nu gällande reglerna inte begränsar de
berörda företagens möjligheter att fritt besluta i frågor som rör verksamhetens
mål och inriktning. Utskottet vidhåller härutöver sin inställning från
förra året att det enbart bör vara till gagn för företaget, om man på ett tidigt
stadium får del även av arbetstagarnas synpunkter. De här aktuella
motionsyrkandena avstyrks med hänvisning härtill.

Skadestånd

Enligt lagens bestämmelser om skadestånd (15 §) kan en arbetsgivare eller en
arbetstagarorganisation som bryter mot lagen åläggas att betala ekonomiskt
och allmänt skadestånd.

I motion 1987/88:A731 av Alf Wennerfors m.fl. (m) anförs att dessa nya
skadeståndsregler är olyckliga med hänsyn till behovet av en allmän översyn
av de ideella skadestånden i den arbetsrättsliga lagstiftningen, en fråga som
motionärerna i annat sammanhang fört fram.

I motion 1987/88:A741 av Charlotte Branting m.fl. (fp) anförs att den
vittgående skadeståndsskyldigheten kan leda för långt. Även små misstag
kan leda till ansenliga skadestånd vilket kan innebära stora problem för de

1988/89.-AU6

mindre företagen. Endast i de fall ett företag vägrar de anställda styrelserepresentation
bör därför skadeståndsskyldighet gälla. I dessa fall skall det då
vara självklart att skadestånd skall utkrävas.

Styrelserepresentationslagens bestämmelser om skadestånd har utformats
efter mönster av skadeståndsbestämmelserna i annan arbetsrättslig lagstiftning.
Detta innebär att en arbetsgivare eller arbetstagarorganisation som
bryter mot lagen kan åläggas att betala skadestånd. Skadeståndet kan avse
både ersättning för den förlust som uppkommer (ekonomiskt skadestånd)
och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär (allmänt skadestånd).
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Utskottet kan för sin del inte finna någon anledning att ändra på denna
ordning, varför de här aktuella motionsyrkandena avstyrks.

Övrigt

Utskottet behandlar slutligen i detta betänkande motion 1987/88:A745 av
Yngve Wernersson (s), en motion som kan sägas beröra även annan
arbetsrättslig lagstiftning än styrelserepresentationslagen. Det gäller frågan
om de anställdas inflytande vid nedläggning av företag m.m. Motionären
anför att det alltför ofta inträffar att företag läggs ner eller flyttar sin
verksamhet utan att erforderlig hänsyn tas till de anställdas situation. Det
händer t.o.m. att de anställdas intressen direkt motarbetas, t.ex. när de har
intresse av att ta över och fortsätta verksamheten. De anställdas ställning
måste därför stärkas på så sätt att de ges förhandsrätt till arbetsplatsen och
verksamheten.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären beträffande behovet
av hänsynstagande till de anställdas situation vid nedläggning av företag eller
flyttning av verksamheter. Den arbetsrättsliga lagstiftningens tillkomst och
utveckling har också haft till syfte bl.a. att stärka de anställdas inflytande i
dessa och liknande situationer. Utskottet är inte berett förorda någon åtgärd
med anledning av motionen, men utgår från att man inom regeringens kansli
följer utvecklingen i här aktuellt avseende. Motionen avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagens allmänna inriktning m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:A731 yrkande 18,

2. beträffande styrelserepresentationslagens representativitetsregel
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A731 yrkande 20 och 1987/
88:A741 yrkande 1,

3. beträffande utseende av arbetstagarrepresentant

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A731 yrkande 21 och 1987/
88:A741 yrkande 2,

4. beträffande arbetstagarrepresentanternas fördelning på organisationer att

riksdagen avslår motion 1987/88:A741 yrkandena 4 och 5,

5. beträffande de anställdas representation i beredningsorgan
att riksdagen avslår motion 1987/88:A731 yrkande 19,

1988/89:AU6

6. beträffande styrelserepresentationslagens förhållande till 2 § MBL
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A731 yrkande 22 och 1987/
88:A741 yrkande 3,

7. beträffande lagens bestämmelser om skadestånd

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A731 yrkande 23 och 1987/
88:A741 yrkande 6,

8. beträffande de anställdas inflytande vid nedläggning av företag
m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:A745.

Stockholm den 24 november 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Marianne Stålberg (s), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m) Sten
Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp),
Kersti Johansson (c) Lars-Ove Hagberg (vpk), Anna Horn af Rantzien (mp),
Monica Öhman (s), Erik Holmkvist (m) och Yngve Wernersson (s).

Reservationer

1. Lagens allmänna inriktning m.m. (mom. 1)

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A731 (m) har den socialdemokratiska politiken
inneburit att de anställdas organisationer har fått ständigt utvidgade rättigheter.
Dessa starkt centraliserade organisationer har därmed kommit att
erhålla möjligheter till information av en omfattning som inte ens statsmakterna
har tillgång till.

Det finns vidare anledning att fästa uppmärksamheten på det motsatsförhållande
som råder mellan å ena sidan de fackliga organisationernas strävan
att medverka i beslutsfattande på alla nivåer och i alla sammanhang inom
företagen och å andra sidan nödvändigheten av att organisationerna agerar
som representanter för de anställda även i situationer då de anställdas
intressen kan vara i konflikt med ägar- och företagsledningsrollen.

Det sagda innebär att den aktuella lagstiftningen bör bli föremål för en
genomgripande utvärdering. Utgångspunkten för det arbetet bör vara att det
skall råda en rimlig balans mellan parterna på arbetsmarknaden.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A731 i aktuell del anfört bör ges
regeringen till känna.

1988/89:AU6

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande lagens allmänna inriktning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A731 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Lagens allmänna inriktning m.m. (mom. 1, motiveringen)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 3 som
börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”det anförda” bort ha följande
lydelse:

De moderata motionärerna uttrycker oro över att de fackliga organisationerna
fått ett större inflytande på arbetsplatserna än vad som tidigare var
fallet. Utskottet kan för sin del i motsats till motionärerna konstatera att det
stora problemet fortfarande är att arbetsgivarna ensamma har det avgörande
inflytandet på arbetsplatserna. Det fortsatta översynsarbetet bör följaktligen
inriktas på att ge de arbetandes fackliga organisationer demokratiska
rättigheter på arbetsplatsen, att deras styrelserepresentanter har ställning
som partsrepresentanter med vetorätt i avgörande frågor samt att de inte kan
åläggas sekretessplikt.

Med det anförda avstyrks motion A731 i denna del.

3. Styrelserepresentationslagens representativitetsregel
(mom. 2)

Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m), Charlotte
Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Liknande
yrkanden” och på s. 4 slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna A731 (m) och
A741 (fp) att som grundregel bör gälla att arbetstagarnas styrelserepresentanter
skall vara representativa för de anställda vid företaget. I ett läge där
endast en ringa del av de anställda vid ett företag är organiserade kan ett
slopande av de tidigare gällande reglerna innebära att styrelserepresentanterna
saknar förankring hos de anställda vid företaget.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det ovan anförda förslaget i
motionerna med innebörd att de tidigare gällande reglerna skall återinföras
enligt nedan angivet lagförslag.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande styrelserepresentationslagens representativitetsregel
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88: A731 yrkande 20 och
1987/88: A741 yrkande 1 antar följande

1988/89: AU6

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Beslut att inrätta styrelserepre- Beslut att inrätta styrelserepresentation
för de anställda fattas av en sentation för de anställda fattas av en

lokal arbetstagarorganisation, som lokal arbetstagarorganisation, som

är bunden av kollektivavtal i förhål- är bunden av kollektivavtal i förhållande
till företaget. lande till företaget och företräder

minst hälften av de anställda vid
företaget eller av flera sådana arbetstagarorganisationer
som tillsammans
har denna omfattning.

Om beslutet rör moderföretag, Om beslutet rör moderföretag,

fattas det av en lokal arbetstagaror- fattas det av en lokal arbetstagarorganisation
som är bunden av kollek- ganisation som är bunden av kollektivavtal
i förhållande till ett företag tivavtal i förhållande till ett företag

inom koncernen. inom koncernen och företräder mer

än hälften av koncernens anställda,
eller av flera sådana organisationer
som tillsammans har denna omfattning.

Företagets styrelse skall skriftligen underrättas om beslut att inrätta
styrelserepresentation för de anställda. 110 § andra stycket finns bestämmelser
om när arbetstagarledamöter eller suppleanter (arbetstagarrepresentanter)
får tillträda sina uppdrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

4. Utseende av arbetstagarrepresentant (mom. 3)

Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m), Charlotte
Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Erik Holmkvist (m) anser '

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet

vidhåller” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna A731 (m) och A741 (fp) när

det gäller den stora betydelsen av att den som företräder de anställda måste

ha en stark förankring i företaget och god kännedom om hur företaget
%

fungerar. Detta är endast möjligt att uppnå som anställd i företaget.
Dessutom blir information eller åsikter som skall spegla de anställdas
uppfattning endast övertygande om motparten har förtroende för att detta är
de anställdas uppfattning. Utskottet föreslår därför att arbetstagarrepresentanten
ovillkorligen måste vara anställd inom företaget. Den aktuella

1988/89 :AU6

lagregeln bör - med tillstyrkan av motionerna A731 och A741 i tillämpliga
delar - få en lydelse i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utseende av arbetstagarrepresentant

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A731 yrkande 21 och
1987/88:A741 yrkande 2 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Arbetstagarrepresentanterna bör Arbetstagarrepresentanterna
utses bland de anställda vid företaget skall utses bland de anställda vid
eller, i fråga om moderföretag, inom företaget eller, i fråga om moderfökoncernen.
retag, inom koncernen.

Till arbetstagarrepresentant får inte utan särskilt tillstånd av nämnden för
styrelserepresentationsfrågor utses den som är arbetstagarrepresentant i ett
annat företags styrelse. Detta gäller inte, om företaget går med på något
annat eller om de ingår i samma koncern.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

5. Arbetstagarrepresentanternas fördelning på organisationer
(mom. 4)

Elver Jonsson (fp). Charlotte Branting (fp) och Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
avvisade” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A741 (fp) kan genom den nu gällande ordningen
många mindre organisationer komma att stå utan styrelserepresentation.
Enligt utskottets uppfattning är detta olyckligt då även dessa organisationer i
många fall företräder ett betydande antal arbetstagare inom företaget. Även
dessa organisationer måste ges möjlighet till påverkan t.ex. på suppleantplats,
varför utskottet med tillstyrkan av motion A741 i denna del föreslår
att platser i styrelsen förbehålls just dessa. Detta föranleder en förändring av
8 §.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande arbetstagarrepresentanternas fördelning på organisationer att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:A741 yrkandena 4 och 5
antar följande

1988/89 :AU6

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
förde privatanställda

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Om organisationerna inte enas om annat, gäller följande ordning att utse
arbetstagarrepresentanterna.

Om mer än fyra femtedelar av de Om mer än fyra femtedelar av de
kollektivavtalsbundna arbetstagar- kollektivavtalsbundna arbetstagarna
vid företaget eller koncernen till- na vid företaget eller koncernen tillhör
samma lokala arbetstagarorga- hör samma lokala arbetstagarorganisation,
får denna utse samtliga nisation, får denna utse samtliga

arbetstagarrepresentanter. Om en arbetstagarrepresentanter. Om andannan
sådan organisation företräder ra sådana organisationer företräder

minst en tjugondel av de kollektivav- mer än en tjugondel av de kollektiv talsbundna

arbetstagarna, får dock avtalsbundna arbetstagarna, får

denna organisation utse en av supp- dock de som företräder det största

leanterna. antalet arbetstagare av dessa organi sationer

utse vardera en suppleant.

Om ingen organisation företräder mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna
arbetstagarna vid företaget eller koncernen, får de två lokala
arbetstagarorganisationer som företräder det största antalet sådana arbetstagare
utse vardera en ledamot och en suppleant. Om de anställda har rätt till
tre ledamöter och tre suppleanter, får den större av organisationerna utse två
ledamöter och två suppleanter.

Om andra sådana organisationer
företräder mer än en tjugondel av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna,
får dock de som företräder det
största antalet arbetstagare av dessa
organisationer utse vardera en suppleant.

Om man, på grund av bestämmelsen i 4 § andra stycket, skall utse endast
en arbetstagarrepresentant och en suppleant, görs det av den lokala
arbetstagarorganisation som företräder det största antalet kollektivavtalsbundna
arbetstagare vid företaget eller koncernen.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna paragraf skall lokala
arbetstagarorganisationer som tillhör samma huvudorganisation anses som
en organisation.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

1988/89:AU6

6. De anställdas representation i beredningsorgan (mom. 5)

Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m), Kersti Johansson (c) och Erik
Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion A731 (m) anser utskottet att
arbetstagarrepresentanterna inte bör ha rätt att delta i beredningar av
ärenden inför styrelsen på samma villkor som övriga styrelseledamöter.
Någon ovillkorlig rätt att delta i dylika beredningsorgan bör således inte
föreligga.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande de anställdas representation i beredningsorgan
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A731 yrkande 19 antar
följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

En av arbetstagarrepresentanterna
får närvara och delta i överläggningarna
när ett ärende, som senare skall
avgöras av styrelsen, förbereds av
därtill särskilt utsedda styrelseledamöter
eller befattningshavare i företaget.

Om ett beslut enligt 7 kap. 6 § Om ett beslut enligt 7 kap. 6 §

andra stycket bankaktiebolagslagen andra stycket bankaktiebolagslagen

(1987:618), 3 kap. 6 § andra stycket (1987:618), 3 kap. 6 § andra stycket

sparbankslagen (1987:619) eller 6 sparbankslagen (1987:619) eller 6

kap. 6 § andra stycket förenings- kap. 6 § andra stycket förenings bankslagen

(1987:620) innebär att bankslagen (1987:620) innebär att

ett uppdrag ges åt en regionstyrelse ett uppdrag ges åt en regionstyrelse

eller ett motsvarande organ i en eller ett motsvarande organ i en

region, har de anställda inom regio- region, har de anställda inom regionen
rätt att bestämma att en repre- nen rätt att bestämma att en representant
för dem och en suppleant sentant för dem och en suppleant

skall omfattas av uppdraget. En sä- skall omfattas av uppdraget.

dan representant har motsvarande
rätt som avses i första stycket.

Om arbetstagarorganisationerna Om arbetstagarorganisationerna

inte enas om annat, utses den repre- inte enas om annat, utses den repre -

1988/89 :AU6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:AU6

sentant som avses i första och andra
styckena av den organisation som
företräder det största antalet kollektivavtalsbundna
arbetstagare vid företaget
eller, i fråga om moderföretag,
inom koncernen.

sentant som avses i första stycket av
den organisation som företräder det
största antalet kollektivavtalsbundna
arbetstagare vid företaget eller, i
fråga om moderföretag, inom koncernen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

7. Styrelserepresentationslagens förhållande till 2 § MBL
(mom. 6)

Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m), Charlotte
Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Det kan” och
slutar med ”hänvisning härtill” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna
A731 (m) och A741 (fp) att arbetstagarnas intresse för inflytande i här
aktuella situationer måste stå tillbaka för den integritet och obundenhet som
måste gälla arbetsgivare, vars verksamhet är av religiös, vetenskaplig,
konstnärlig eller annan ideell natur eller som kooperativt, fackligt, politiskt
eller annat opinionsbildande ändamål. I sådana företag bör arbetstagarrepresentanterna
i styrelsen inte få delta i vare sig beredning eller beslut i
ärenden som rör verksamhetens mål och inriktning.

14 § i lagen bör ändras i enlighet härmed. Därmed tillgodoses de i
sammanhanget behandlade motionerna, vilka sålunda bör bifallas av riksdagen
i tillämpliga delar.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande styrelserepresentationslagens förhållande till 2 § MBL
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88: A731 yrkande 22 och
1987/88:A741 yrkande 3 antar följande

Förslag till
Lagom ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Arbetstagarrepresentanterna får inte delta i behandling av frågor som rör
kollektivavtal eller stridsåtgärder eller av andra frågor där en facklig
organisation på arbetsplatsen har ett väsentligt intresse som kan strida mot
företagets.

Om ett företags verksamhet är av
sådan natur eller har ett sådant ändamål
som avses i 2 § lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet,
har arbetstagarrepresentanterna inte
heller rätt att delta i ett beslut som
gäller verksamhetens mål eller inriktning.

Om ett företags verksamhet är av
sådan natur eller har sådant ändamål
som avses i 2 § lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet, får
arbetstagarrepresentanterna inte
delta i behandlingen av en fråga som
gäller verksamhetens mål och inriktning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

8. Lagens bestämmelser om skadestånd (morn. 7)

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Styrelserepresentationslagens
bestämmelser” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks”
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A731 (m) att det är angeläget att de
ideella skadestånden i den arbetsrättsliga lagstiftningen blir föremål för en
allmän översyn. I avvaktan härpå bör 15 § i lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda upphävas. Motion A741 (fp) bör avslås i motsvarande
del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lagens bestämmelser om skadestånd
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A731 yrkande 23 samt med
avslag på motion 1987/88:A741 yrkande 6 antar följande

Förslag till
Lagom ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
förde privatanställda

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda skall upphöra att gälla vid utgången av år 1988.

9. Lagens bestämmelser om skadestånd (mom. 7)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Styrelserepresentationslagens
bestämmelser” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks”
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A741 (fp) att den vittgående
skadeståndsskyldigheten kan leda för långt. Även små misstag kan leda till
ansenliga skadestånd vilket kan innebära stora problem för de mindre
företagen. Endast i de fall ett företag vägrar de anställda styrelserepresentation
bör därför skadeståndsskyldighet gälla. I dessa fall skall det då vara
självklart att skadestånd skall utkrävas. Lagens 15 § bör ändras i enlighet
härmed.

Motion A731 bör avslås i aktuell del.

1988/89 :AU6

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lagens bestämmelser om skadestånd
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A741 yrkande 6 samt med
avslag på motion 1987/88:A731 yrkande 23 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
förde privatanställda

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

En arbetsgivare eller en arbetstagarorganisation
som bryter mot denna
lag - arbetsgivaren genom att
hindra de anställda att utöva sin rätt
till styrelserepresentation - skall betala
ersättning för den skada som uppkommer.
Skadeståndet kan avse både
ersättning för den förlust som
uppkommer och ersättning för den
kränkning som lagbrottet innebär.
Om det är skäligt, kan skadeståndet
sättas ned eller helt falla bort.

En arbetstagarorganisation kan dock inte med stöd av denna lag kräva
skadestånd av en annan arbetstagarorganisation.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

En arbetsgivare eller en arbetstagarorganisation
som bryter mot denna
lag skall betala ersättning för den
skada som uppkommer. Skadeståndet
kan avse både ersättning för den
förlust som uppkommer och ersättning
för den kränkning som lagbrottet
innebär. Om det är skäligt, kan
skadeståndet sättas ned eller helt
falla bort.

10. De anställdas inflytande vid nedläggning av företag m.m.
(mom. 8)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A745 (s) att det är nödvändigt att
stärka de anställdas ställning i situationer med nedläggning av företag eller
flyttning av verksamheter. I dag är det kapitalet som styr utan hänsynstagande
till konsekvenserna för de anställda. Regeringen bör därför snarast se över
hela den arbetsrättsliga lagstiftningen med sikte på att radikalt stärka de
anställdas ställning på arbetsplatserna. Detta bör med tillstyrkan av motion
A745 ges regeringen till känna.

1988/89:AU6

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande de anställdas inflytande vid nedläggning av företag
m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A745 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89 :AU6

gotab Stockholm 1988 16302