Strategi för biologisk mångfald
Betänkande 1993/94:JoU9
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU09
Strategi för biologisk mångfald
Innehåll
1993/94 JoU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1993/94:30 Strategi för biologisk mångfald. I anslutning härtill behandlas dels 31 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1993, dels följdmotioner med 38 motionsyrkanden. Med anledning av en motion (m) föreslår utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med klarläggande av begreppet "pågående markanvändning". Motion Jo8 yrkande 2 behandlas i särskild ordning. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Utskottets ställningstagande innebär att regeringens förslag om en nationell strategi med grundläggande principer för bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av biologiska resurser tillstyrks. Miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden och en helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad. Utskottet tillstyrker även förslaget till lag om ändring i 43 a § naturvårdslagen (1964:822, avsnitt 3.3). Ändringen innebär att regeringen kan ge Skogsvårdsstyrelsen de befogenheter i fråga om skogliga företag som nu utövas av länsstyrelsen.
Ett nationellt centrum och en vetenskaplig kommitté för forskning om biologisk mångfald etableras och en informationskampanj om biologisk mångfald inom jordbruksområdet genomförs. Vidare bör Sverige verka aktivt för ett protokoll om biosäkerhet under konventionen om biologisk mångfald. Regler för miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket införs och den riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs genom inventering av Norrbottens län. Ett svenskt system för miljöstöd anpassat till EU:s regelverk kommer snarast att utarbetas. Bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och husdjursraser upprättas och resurser kommer att avsättas till stöd för uppbyggnaden av verksamheten vid Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens ark.
Förutsättningarna för det svenska utvecklingssamarbetet inom områden av betydelse för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald kommer att utredas.
Till betänkandet har fogats 13 reservationer (s), 2 särskilda yttranden (s, nyd) och en meningsyttring (v).
Propositionen
Miljö- och naturresursdepartementet
I propositionen (bilaga 1) föreslås
att riksdagen
1. antar förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822, avsnitt 3.3), 2. godkänner den föreslagna strategin för biologisk mångfald (avsnitt 2).
Vidare hemställs att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om 3. att etablera ett centrum samt att inrätta en kommitté för forskning om biologisk mångfald (avsnitt 2.6), 4. att genomföra en informationskampanj om biologisk mångfald inom jordbruksområdet (avsnitt 2.7), 5. att Sverige aktivt bör verka för ett protokoll om biosäkerhet under konventionen om biologisk mångfald (avsnitt 2.8), 6. att regler för miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket bör införas (avsnitt 2.9), 7. att den riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs genom inventering av Norrbottens län (avsnitt 3.2), 8. att ett svenskt system för miljöstöd anpassat till EG:s regelverk snarast bör utarbetas (avsnitt 3.5.2), 9. att bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och husdjursraser upprättas (avsnitt 3.5.3).
Utrikesdepartementet
I propositionen (bilaga 2) hemställs att riksdagen ges tillfälle att ta del av vad som anförts om behovet av en utredning om det svenska utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen om biologisk mångfald.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Inom Miljö- och naturresursdepartementets ansvarsområde föreslås en svensk strategi med grundläggande principer för bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av biologiska resurser. Strategin innebär att miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. En helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad.
Därutöver förordas särskilda satsningar på forskning, information och utbildning samt att regler om miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket bör införas.
En redogörelse lämnas också för de överväganden som regeringen gjort med anledning av tidigare av riksdagen beslutade ändringar i naturvårdslagen (1964:822) i fråga om biotopskydd och förbud mot markavvattning. I anslutning till detta föreslås ytterligare en ändring i naturvårdslagen.
Inom Utrikesdepartementets ansvarsområde redogörs för de nya förutsättningar som kommer att råda för de svenska insatserna till stöd för utvecklingsländernas åtgärder för att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden mot bakgrund av de nya förutsättningar som konventionen om biologisk mångfald medför. En utredning aviseras i frågan.
Lagförslaget fogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1993/94:Jo6 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktiv till statliga utredningar och kommittéer att värdera miljökonsekvenserna av sina förslag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett centrum för biologisk mångfald vid SLU, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggd verksamhet vid naturskolor, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generellt biotopskydd för skogsmark, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deltagande i den kommande utredningen av Sveriges utvecklingssamarbete i relation till konventionen om biologisk mångfald.
1993/94:Jo7 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om en informationskampanj för livsmedelskonsumenter och -producenter om ett mer ekologiskt inriktat jordbruk, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ekologisk odling effektivare skall stödjas, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur miljömålen i den livsmedelspolitiska reformen skall uppfyllas, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur konstgödning och bekämpningsmedel skall skattebelastas korrekt ur miljösynpunkt, 5. att riksdagen beslutar om en naturvårdsavgift på skogsprodukter, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en finansieringsplan för Östersjöns restaurering, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur mänskliga aktiviteter inte skall minska den biologiska mångfalden i våra vattendrag och hav, 8. att riksdagen beslutar att bevarandet av den biologiska mångfalden skall vara ett övergripande mål i alla slags åtaganden och projekt som berör tredje världens länder, 9. att riksdagen beslutar om ett generellt markavvattningsförbud tills vidare i hela landet, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur våtmarker -- särskilt i södra Sverige -- skall kunna återskapas, 11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur kraftledningsgator skall kunna användas till att bevara biologisk mångfald, 12. att riksdagen beslutar om sådan ändring i naturresurslagen (NRL) att den även skall omfatta de areella näringarna, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forskningen kring biologisk mångfald skall få möjlighet att driva sin verksamhet på en acceptabel nivå ur kvantitativ och kvalitativ synvinkel.
1993/94:Jo8 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad gäller bevarandet av en bra livsmiljö för växter och djur, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad gäller intrångsersättning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad gäller samarbete med Östersjöländerna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad gäller turism, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad gäller utveckling av miljöindex, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsbrukets sektorsansvar, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av främmande arter och klonat material i skogsbruket, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om markavvattning, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att för budgetåret 1994/95 bör under anslaget B 5 anvisas 300 miljoner kronor till landskapsvårdsstöd, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbetalning av landskapsvårdsstöd och NOLA-bidrag, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om AMS och naturvårdande insatser, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av genetiska resurser inom jordbruket och trädgårdsnäringen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning om handel med hotade arter, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om biologisk mångfald.
1993/94:Jo9 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till konkreta åtgärder för att bevara det genetiska materialet på husdjurssidan.
1993/94:Jo10 av Lars Svensk (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att utreda hur avsättandet av naturreservat kan finansieras, samt utreda huruvida naturreservatsinstitutet skall kunna effektiviseras och förenklas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att begränsningar vad gäller planteringen av contortatall genomförs, samt att i övrigt utarbeta riktlinjer för vad som bör gälla vid införande och nyttjande av främmande organismer, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en strategi för bevarande av hotade sötvatten, i synnerhet av en plan för hur kalkningsinsatserna skall organiseras och finansieras på lång sikt efter de verkliga kalkningsbehov som finns, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att en kampanj eller liknande informationsinsats genomförs i syfte att öka människors medvetande om allemansrättens begränsningar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en utredning om hur Ölands unika natur skall kunna säkras för framtida generationer.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993
1992/93:Jo202 av Bo Arvidson och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning så att äganderätten skyddas och att de som drabbas av myndighetsingripande enligt ovan erhåller rätt till ersättning.
1992/93:Jo601 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av strandskyddet till gagn för den biologiska mångfalden.
1992/93:Jo608 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillägg till den svenska CW-listan till skydd för våtmarker i inre delen av Skälderviken och Lundåkrabukten.
1992/93:Jo614 av Anita Jönsson och Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot sanderosion m.m.
1992/93:Jo621 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden.
1992/93:Jo629 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturreservat och naturvårdsområden.
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningsfrämjande åtgärder, 31. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för att se över och förenkla formerna för bildandet av naturreservat, 33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet av våtmarker.
1992/93:Jo636 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt förbud mot fångst av fredade fågelarter i länderna kring Medelhavet.
1992/93:Jo650 av Kaj Larsson och Börje Nilsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forskning avseende erosions- och strandskyddsproblematik bör prioriteras som ett led i en planering av beredskapsåtgärder mot havsytans höjning till följd av ett varmare klimat, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt engagemang i ett planerat fullskaleprojekt för att lösa erosionsproblemen vid Löderups strandbad.
1992/93:Jo651 av Reynoldh Furustrand och Alf Egnerfors (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att Ridö--Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren avsätts som nationalpark.
1992/93:Jo654 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre samordning mellan jordbruks- och naturvårdsmyndigheter, när det gäller bestämmelser och bidrag inom Häckeberga naturvårdsområde och övriga naturvårdsområden i Skåne, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre möjligheter för kommunerna att påverka miljöpolitiska beslut, där kommunerna har stort naturvårdsansvar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långsiktig åtgärdsplan för strandskyddande åtgärder utefter den skånska kusten, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida miljön i Skåne.
1992/93:Jo655 av Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att avsätta Kindlahöjdsområdet som nationalpark.
1992/93:Jo656 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en utredning tillsätts med uppdrag att se över hur förfarandet vid avsättning av naturreservat kan effektiviseras.
1992/93:Jo662 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för eklandskapet samt ängs- och hagmarker i Östergötlands län.
1992/93:Jo667 av Annika Åhnberg m.fl. (-, s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till och samarbete med Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens Ark.
1992/93:Jo673 av Lena Öhrsvik och Lisbet Calner (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åläggande för markägare att avlägsna taggtråd och utöva tillsyn på områden som inhägnats med taggtråd.
1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för känsliga naturområden, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppna landskap, ängs- och hagmark, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt anförts i motionen om skydd för miljön i Stockholms län.
1992/93:Jo680 av Carl Olov Persson och Birger Andersson (kds, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att initiera en inventering av Domänägd skogsmark för att se vilka marker som är lämpliga att skydda som naturreservat från natursynpunkt.
1992/93:Jo685 av Inger René m.fl. (m, s, fp, c, kds, nyd, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till Stiftelsen Bohus avelscentrum.
1992/93:Jo687 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av återställande och fortsatt hävd av strandängar.
1992/93:Jo690 av Jan Fransson och Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning för hantering av fridlysta vilda djur och fåglar.
1992/93:Jo695 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en våtmarksinventering i Norrbotten.
1992/93:Jo706 av Johan Lönnroth (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upprätta en regional strategi för att bevara regionens biologiska mångfald.
Yttranden, uppvaktningar m.m.
Utrikesutskottet har avgett yttrande över propositionens bilaga 2 (Utrikesdepartementet) och två motionsyrkanden.
Med anledning av motion 1992/93:Jo202 om omställning av jordbruksmark har utskottet begärt yttranden från Naturvårdsverket, Jordbruksverket, länsstyrelserna i Jämtlands, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands län samt från Lantbrukarnas Riksförbund LRF. En sammanställning av yttrandena finns med som bilaga 3 till betänkandet.
Representanter för Genbanksnämnden och Världsnaturfonden WWF har uppvaktat utskottet.
Från Världsnaturfonden WWF och Skogsägarnas riksförbund har inkommit skrivelser om genetisk mångfald resp. markavvattning.
Utskottet
Bilaga 1, Miljö- och naturresursdepartementet
Sveriges strategi för biologisk mångfald
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen (miljöministern) att en svensk strategi med grundläggande principer för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald antas. Miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. Vidare skall en helhetssyn tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad.
En central fråga i strategin är relationerna mellan miljön, särskilt bevarandet av den biologiska mångfalden, och ekonomiska verksamheter. Denna relation måste förtydligas. Miljöministern anser därför att på samma sätt som i den nya skogspolitiken bör miljömålen ges samma vikt och betydelse som de ekonomiska och produktionsinriktade målen inom övriga samhällsverksamheter. Syftet är att bygga mänsklig verksamhet på ekologiska grunder.
Miljöministern anser vidare att det är viktigt att en helhetssyn tillämpas vad gäller de åtgärder som skall vidtas för att bevara den biologiska mångfalden och hållbart nyttja dess beståndsdelar. En kombination av åtgärder är nödvändig, där de olika delarna kompletterar varandra. Det handlar dels om en miljöanpassning av olika samhällsverksamheter, dels om skydd av värdefulla naturområden. Den enskilda människans dagliga gärning är också av stor betydelse för möjligheterna att bevara den biologiska mångfalden. Information och utbildning är den viktigaste insatsen för att tydliggöra sambanden mellan mänskligt handlande och ett miljöanpassat samhälle och utgör en av de vikigaste åtgärderna för att bevara den biologiska mångfalden.
Bevarandet av den biologiska mångfalden och fungerande livskraftiga ekosystem är en av de viktigaste uppgifterna i det framtida miljöarbetet. Det innebär bl.a. behov av ytterligare insatser för att stärka forskning kring och utveckling av miljöanpassade samhällsverksamheter.
Motionerna
I motion Jo8 (s) yrkande 1 begärs tillkännagivande om strategin för biologisk mångfald vad gäller bevarandet av en bra livsmiljö för växter och djur. Markprocessens betydelse för den långsiktiga produktionsförmågan bör framhållas och ekosystemens påverkan av föroreningar och eventuella framtida klimatförändringar betonas. Eftersom landskapsplanering är en angelägen fråga bör länsstyrelsernas aktionsplaner syfta till en god sådan. Större fungerande kärnområden i skogen bör inrättas och krav på obrukad kantzon om minst fem meter längs alla vattendrag införas i enlighet med Naturvårdsverkets förslag i Miljö 93. Strandskyddsbestämmelserna bör behållas och utvecklas till att också omfatta hänsyn till den biologiska mångfalden. Slutligen bör i strategin ingå ett övergripande mål om bevarande av en långsiktigt fungerande livsmiljö för växter och djur. Enligt motionens yrkande 4 bör turismen och dess problem infogas i strategin. Enligt motionären i motion Jo6 (-) yrkande 1 bör det statliga miljömålet, liksom beräkningar av miljökonsekvenser, såväl positiva som negativa, ingå som ett generellt direktiv för statliga utredningar och kommittéer. Behovet av en strategi för bevarande av hotade sötvatten, i synnerhet en plan för hur kalkningsinsatserna skall organiseras och finansieras på lång sikt i enlighet med de verkliga kalkningsbehoven, framhålls i motion Jo10 (kds) yrkande 3.
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen har den ökade insikten om miljöfrågornas grundläggande betydelse också inneburit en tydlig förändring av politiska beslut. Genom införandet av sektorsansvar och krav på miljökonsekvensbeskrivningar (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) förbättrades förutsättningarna för miljövården och hushållningen med naturresurser. I sammanhanget kan också nämnas riksdagens beslut om en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226, JoU15, rskr. 352) där miljömålet infördes som ett grundläggande mål i skogspolitiken och jämställdes med produktionsmålet. I propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344) fastslogs att miljöpolitiken skall underlätta industrins anpassning till kretsloppssamhället genom att bl.a. skapa goda förutsättningar för användning av förnybara resurser, energisnåla processer, återanvändning och återvinning.
Mot bakgrund av denna ökade insikt och nyligen träffade internationella överenskommelser anser utskottet i likhet med miljöministern att en strategi med grundläggande principer för att bevara den biologiska mångfalden bör läggas fast. Miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. Vidare skall en helhetssyn tillämpas när det gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad. Relationerna mellan miljön, särskilt bevarandet av den biologiska mångfalden, och ekonomiska verksamheter måste förtydligas. På samma sätt som i den nya skogspolitiken måste miljömålen ges samma vikt och betydelse som de ekonomiska och produktionsinriktade målen inom övriga samhällsverksamheter. Det är enligt utskottets mening av vikt att en helhetssyn tillämpas vad gäller de åtgärder som skall vidtas för bevarande av den biologiska mångfalden och hållbart nyttjande av dess beståndsdelar. En kombination av åtgärder där de olika delarna kompletterar varandra är nödvändig, vilket innebär dels miljöanpassning av olika samhällsverksamheter, dels skydd av värdefulla naturområden. Eftersom också den enskilda människans handlande är av stor betydelse i sammanhanget blir information och utbildning de viktigaste insatserna för att göra sambanden mellan mänskligt handlande och ett miljöanpassat samhälle tydliga.
Sammanfattningsvis vill utskottet betona att bevarandet av den biologiska mångfalden och fungerande livskraftiga ekosystem är en av de viktigaste uppgifterna i det framtida miljöarbetet. Det innebär bl.a. behov av ytterligare insatser för att stärka forskning kring och utveckling av miljöanpassade samhällsverksamheter. I likhet med miljöministern vill utskottet understryka behovet av en fortlöpande utvärdering av de åtgärder och de ändamål som kommer att tas upp i det följande. Bl.a. kan det pågående arbetet med en landsstudie om biologisk mångfald komma att visa på behovet av ytterligare insatser. Den ständigt föränderliga naturmiljön och nya uppkommande miljöhot talar också för behovet av en fortlöpande utvärdering av de åtgärder som vidtas för att bevara den biologiska mångfalden. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag om en nationell strategi för biologisk mångfald.
Motion Jo8 yrkandena 1 och 4 ger utskottet anledning att erinra om att Miljöskyddskommittén i sitt betänkande Miljöbalk (SOU 1993:27) föreslår att grunden för strandskyddet utvidgas till att innefatta inte bara skydd för friluftslivet utan även skydd för växt- och djurlivet. Förslaget bereds i regeringskansliet inför en i höstens regeringsförklaring aviserad proposition om en miljöbalk. Med anledning av motionens förslag om obrukade kantzoner vill utskottet fästa uppmärksamheten på att Naturvårdsverkets förslag om skydds- eller kantzoner inte utformats som ett obligatoriskt krav på markägarna utan bygger på frivillighet (SNV Rapport 4234 s. 229). Enligt Naturvårdsverket bör ett system med ersättning för frivilligt avsättande av kantzoner införas inom ramen för ett EU-anpassat stödprogram. Utskottet vill här tillägga att frågan om stöd till jordbrukets medverkan i naturvården helt nyligen har behandlats av utskottet och riksdagen (se 1993/94:JoU6 s. 7). Utskottet vill vidare erinra om vad som anfördes våren 1991 då utskottet avstyrkte ett motionsyrkande (mp) om en obligatorisk kantzon om fem meter längs sjöar och vattendrag (1990/91:JoU30). Utskottet underströk då att föreskrifter som meddelas med stöd av skötsellagen inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Utan att ta ställning till omfattningen av berörda arealer framhöll utskottet att det i många fall torde bli tal om relativt långtgående ingrepp i brukningsrätten med åtföljande kostnader för det allmänna.
I övrigt finner utskottet att regeringens förslag om en svensk strategi för biologisk mångfald med den inriktning som anges i propositionen i väsentliga avseenden överensstämmer med motionens syfte i motsvarande delar. Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till regeringens förslag och avstyrker motion Jo8 yrkandena 1 och 4 i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
Utskottet finner inte anledning att tillmötesgå motion Jo6 yrkande 1 om ändring av de generella direktiven för statliga utredningar och kommittéer. Utskottet utgår från att de utredningar som har anknytning till miljövården också kommer att göra en bedömning av miljökonsekvenserna av sina förslag. Motionsyrkandet avstyrks således.
Enligt Naturvårdsverkets naturvårdsplan för Sverige är antalet skyddade områden när det gäller sjöar, vattendrag och marina miljöer mycket begränsat. Vissa marina miljöer är skyddade därför att de är belägna i anslutning till skyddsområden på land. Även vissa fågelsjöar och ett fåtal forssträckor i Jämtland och Västerbotten är skyddade med stöd av miljöskyddslagen som s.k. miljöskyddsområden. I sammanhanget kan också nämnas det skydd våra orörda älvar åtnjuter enligt naturresurslagen, vilket är av stor betydelse för den biologiska mångfalden, bl.a. den naturligt reproducerande laxen. Det kan emellertid konstateras att kunskapen om skyddsbehoven inom många naturtyper, bl.a. sjöar och vattendrag, ännu är mycket otillfredsställande och behöver förstärkas. Härvidlag vill utskottet erinra om det programarbete som Naturvårdsverket i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har inlett för en riksomfattande inventering av dessa naturtyper (dir. 1993:86). Utskottet vill även erinra om att det kalkningsprogram som pågår sedan flera år byggs ut successivt, framför allt i Norrlands inland och fjälltrakterna. Programmet omfattar för budgetåret 1993/94 ca 200 miljoner kronor. Med det anförda finner utskottet att syftet med motion Jo10 yrkande 3 i allt väsentligt kan anses tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Sektorsansvarets tillämpning
Propositionen
En fortlöpande dialog mellan miljö- och sektorsmyndigheter och företrädare för näringar är enligt miljöministern av central betydelse för naturvårdsarbetet.
Miljöministern framhåller som viktigt att skilja mellan det ansvar som kan åvila näringen inom olika ekonomiska verksamheter och den ansvarsfördelning som bör råda mellan miljömyndigheter och sektorsmyndigheter. Själva kärnan i sektorsansvaret är näringens ansvar för att medverka till en ekologisk anpassning av sin verksamhet i syfte att uppfylla miljömålen. Sektorsmyndigheternas roll i naturvårdsarbetet är att ta initiativ till insatser och åtgärder, utarbeta sektorsplaner för genomförande av åtgärder, tillsammans med näringen genomföra åtgärder, följa upp resultaten och avge återkommande miljörapporter samt sprida kunskap och utbildning inom näringen om åtgärder och mål. Miljömyndigheternas främsta uppgift är att ange de övergripande målen och utvärdera sektorernas arbete. Vidare har miljömyndigheterna viktiga uppgifter inom naturvårdsområdet, t.ex. ansvar för avsättande av skyddsområden och köp av miljötjänster. Det bör framhållas att miljömyndigheterna har det övergripande ansvaret för att samlat utvärdera utvecklingen på miljöområdet och att uppmärksamma nya hot. Miljömyndigheterna skall ha en pådrivande roll i miljöarbetet och kan i denna roll föreslå övergripande insatser inom olika sektorers verksamhetsområden som kan föranledas av de olika miljöhoten. Det är enligt miljöministern mot denna bakgrund viktigt att det finns en löpande dialog och en klar ansvarsfördelning mellan sektorsmyndigheterna och miljömyndigheterna. Det ankommer på berörda myndigheter att upprätthålla och vid behov vidareutveckla dialogen.
Miljöministern konstaterar att arbetet med att bevara den biologiska mångfalden bör bygga på insikten att mångfald är en förutsättning för ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga. Därför är en utveckling av brukningsmetoder inom de areella näringarna som bygger på de ekologiska förutsättningarna en nödvändighet.
Motionerna
Enligt motion Jo8 (s) yrkande 2 bör sektorsansvaret inom jordbruksnäringen öka. Detta bör ske genom införande av en kvalifikationsgräns under vilken ersättning inte utgår enligt reglerna för intrångsersättning.
I motion Jo202 (m) redovisas vissa svårigheter som uppstår för lantbrukare i samband med att åtgärder planeras för omställning av jordbruket. Det förekommer enligt motionen att ett positivt förhandsbesked från ansvarig myndighet så småningom förvandlas till ett besked om att ersättning vägras med hänsyn till naturvårdens och/eller kulturmiljövårdens intressen. Motionärerna anser det oskäligt att en myndighet skall kunna tvinga en lantbrukare att fortsätta en odling som han anser olönsam eftersom han velat ställa om produktionen på den aktuella arealen. Ett sådant agerande sätter rättssäkerheten ur spel. Anledningen är en oklar tolkning av begreppet "pågående markanvändning". Regeringen måste omgående ta initiativ till en lagändring så att rättsläget blir klarlagt. En lantbrukare måste ha rätt till ersättning när han förbjuds att plantera skog eller anlägga energiskog på åker, äng eller betesmark. Skulle skogsplantering eller anläggning av energiskog vara den mest realistiska åtgärden och den förbjuds riskerar lantbrukaren att gå miste om arealersättningen.
Motionären i motion Jo673 (s) anser att skogsvårdsmyndigheterna bör kunna ålägga markägare att avlägsna taggtråd och utöva tillsyn inom områden som inhägnats med taggtråd.
Utskottets överväganden
Hösten 1986 anförde jordbruksutskottet i ett yttrande till bostadsutskottet följande när det gäller ersättningsfrågor med anledning av följdlagstiftningen till bl.a. den nya plan- och bygglagen (PBL) och naturresurslagen. Av hänsyn till allmänna natur- och miljövårdsintressen förväntas markägare och rättighetshavare hålla skog och jordbruksmark i ett visst skick utan att för den skull göra anpråk på ersättning. Dessa hänsynstaganden kan oftast ingå som ett normalt led i driften av det aktuella företaget. I den mån förelägganden eller förbud meddelas i det enskilda fallet torde åtgärden oftast ha marginell betydelse. Vad beträffar den sammanlagda effekten av restriktioner vid olika tidpunkter resp. enligt olika lagar framhöll utskottet att det även i detta fall bör råda enighet mellan naturvårdslagen och PBL och förordade att en regel om s.k. ackumulerad skada förs in i 26 § naturvårdslagen (prop. 1986/87:90, BoU1, JoU4y, rskr. 27). I samband med behandlingen av propositionen om en ny skogspolitik våren 1993 hade utskottet förnyad anledning att uttala sig i frågan (prop. 1992/93:226, JoU15, rskr. 352). Utskottet anslöt sig till jordbruksministerns bedömning och konstaterade att, i enlighet med 1991 års beslut om skogsbrukets kostnadsansvar för miljövården, skogsbrukets ökade ansvar för naturmiljön bör kunna tillgodoses inom ramen för sektorsansvaret. Förvaltande av naturen och den biologiska mångfalden bör bli ett normalt inslag i verksamheten och i princip inte förutsätta statliga bidrag. Enligt nuvarande lagstiftning skall markägaren alltid svara för den kostnad som motsvarar ett intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen, och underlaget för beräkningen av denna gräns bör begränsas. Bagatellartade intrång skall inte läggas till grund för ersättning. En höjning i övrigt av kvalifikationsgränsen för ersättning kan inte göras utan att man frångår det grundläggande riksdagsbeslutet år 1987 om ersättningsprinciperna. Utskottet tar dock i detta sammanhang inte ställning till motion Jo8 yrkande 2 utan har beslutat att behandla motionsyrkandet i annan ordning.
Med anledning av motion Jo202 vill utskottet inledningsvis understryka att föreskrifter som ger rätt till ersättning för intrång i pågående markanvändning endast kan meddelas med stöd av de lagar som innehåller uttryckliga bestämmelser om sådana intrång -- bl.a. naturvårdslagen och skogsvårdslagen. Sådana ersättningsfrågor uppkommer ofta i samband med t.ex. inrättande av naturreservat och handlar i dessa fall vanligen om förbud eller inskränkningar i fråga om markanvändningen i jordbruket. Motionärerna tycks åsyfta dels de situationer då en viss åtgärd inte bedöms vara berättigad till stöd enligt författningarna om omställnings- och anläggningsstöd m.m. till jordbrukare, dels de situationer då förbud meddelas att vidta en viss omställningsåtgärd. Den omständigheten att omställningsåtgärden inte berättigar till statlig ersättning kan dock inte betecknas som ett ersättningsberättigat intrång i pågående markanvändning. När en omställningsåtgärd innebär att mark tas ur produktion skall anmälan göras enligt 4 § lagen om skötsel av jordbruksmark. Enligt 6 a § i lagen kan föreskrifter meddelas i fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt- och djurlivet. Föreskrifterna får inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Inte heller i dessa fall blir således ersättningsfrågan aktuell. Det anses inte heller möjligt att med stöd av skötsellagen ålägga en lantbrukare att vidta aktiva åtgärder för att upprätthålla en viss produktion eller odling. Det bör dock understrykas att lagen om skötsel av jordbruksmark ursprungligen innehöll en bestämmelse om tillståndsplikt i samband med att jordbruksmark togs ur produktion. I anslutning till det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 ändrades lagen bl.a. så till vida att tillståndsplikten ersattes med en anmälningsplikt (1989/90:JoU25, prop. 1989/90:146 s. 189 f.). Syftet med denna åtgärd var närmast att underlätta omställningsarbetet. Anmälningsskyldigheten enligt skötsellagen syftar till att ge samhället en möjlighet att reagera om natur- eller kulturmiljövärden hotas till följd av att brukaren har för avsikt att t.ex. plantera skog på marken.
Bestämmelserna om omställningsstöd m.m. har utformats så att de innehåller regler om hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen och att prövningsmyndigheterna har möjlighet att i fråga om omställd areal meddela föreskrifter om markens skötsel och om hur avkastningen får användas. Enligt Jordbruksverkets detaljföreskrifter gäller särskilda regler om åkermarken är belägen i ett område som länsstyrelsen prioriterat för landskapsvård. I dessa fall får en omställningsåtgärd inte godkännas förrän skriftligt förhandsbesked lämnats om att åtgärden kan godtas (SJVFS 1991:5). Även om det inte direkt framgår av berörda författningar förutsätts det att föreskrifter av nu angivet slag inte får vara så ingripande att markanvändningen avsevärt försvåras.
I det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 framhölls att samhället borde ta ett ökat ansvar för att den mark som överfördes till annan användning även i fortsättningen hölls hävdad. Detta kunde ske t.ex. genom att länsstyrelsen träffade avtal med den berörda brukaren om viss ersättning för det landskapsvårdande arbetet. Särskilda medel avsattes i beslutet för sådana landskapsvårdande åtgärder (1989/90:JoU25).
Även i samband med det miljöpolitiska beslutet år 1991 genomgick skötsellagen vissa förändringar (prop. 1990/91:90 s. 398 f., JoU30). I samband härmed ändrades även 20 § naturvårdslagen så att länsstyrelsen gavs möjlighet att förbjuda ett arbetsföretag som är föremål för samråd enligt denna paragraf. Det underströks därvid att förbudsmöjligheten bara borde utnyttjas i fråga om områden som var särskilt skyddsvärda och när ett områdesskydd enligt andra bestämmelser i naturvårdslagen inte framstod som lämpligare. Normalt borde i nedläggningsfallen behovet av skydd för naturmiljön kunna beaktas genom att brukaren och länsstyrelsen som en följd av samrådet kom överens om vilka naturvårdshänsyn som skulle tas och om en eventuell ersättning för fortsatt brukande. Om en överenskommelse inte kunde nås och det framstod som nödvändigt att förhindra t.ex. en skogsplantering ansågs bestämmelserna om naturreservat inte lämpade för denna situation (se prop. s. 400). Enligt Naturvårdslagsutredningen borde ett förbud mot skogsplantering i princip medföra rätt till ekonomisk ersättning (SOU 1990:38 s. 95).
Enligt uppgift från Jordbruksdepartementet och Jordbruksverket finns det vissa olikheter mellan länsstyrelsernas praxis vid tillämpningen av 20 § naturvårdslagen. Olikheterna hänför sig till tolkningen av begreppet "pågående markanvändning" vid överföring av åkermark till skogsmark. Vissa länsstyrelser anser det vara ändrad markanvändning att plantera skog på åkermark, vilket innebär att ersättningsfrågan inte blir prövad av länsstyrelsen. Andra länsstyrelser har motsatt uppfattning. Med anledning härav har utskottet inhämtat yttranden i frågan från Naturvårdsverket, Jordbruksverket, länsstyrelserna i Jämtlands, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands län samt från Lantbrukarnas riksförbund LRF. En sammanställning av yttrandena finns med som bilaga till detta betänkande. Sammanfattningsvis ger yttrandena vid handen att Naturvårdsverket anser skogsplantering på åkermark innebära ändrad markanvändning och att således ett förbud i frågan inte medför rätt till ersättning medan Jordbruksverket anser att skogsplantering på såväl åker- och kultiverad betesmark som naturbetesmarker utgör ett led i pågående markanvändning. LRF delar detta synsätt. Länsstyrelserna intar olika ståndpunkter men anser ett klarläggande i frågan angeläget. Det har slutligen kommit till utskottets kännedom att en skrivelse från LRF i frågan bereds i regeringskansliet.
I likhet med remissorganen finner utskottet rådande osäkerhet i tolkningen av begreppet "pågående markanvändning" otillfredsställande. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett sådant klarläggande att önskvärd enhetlighet i rättstillämpningen kan åstadkommas. Härvid bör regeringen beakta de synpunkter utskottet här redovisat. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo202 bör ges regeringen till känna.
Motion Jo673 tar upp problemet med taggtråd som ligger kvar i markerna till skada för djur och miljö. Eftersom taggtråd i detta fall betecknas som järnskrot, kan miljö- och hälsoskyddsnämnd enligt 23 och 24 §§ naturvårdslagen förelägga den som skräpar ned i naturen eller på annat sätt är ansvarig för nedskräpningen att ställa platsen i ordning. Utskottet finner därför att motion Jo673 inte påkallar någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Bevarande av biologisk mångfald inom olika samhällssektorer m.m.
Propositionen
Under de närmaste åren bör det enligt miljöministern läggas en ökande vikt vid att främja en miljöanpassning av verksamheten inom olika samhällssektorer. Att inrätta skyddade områden är viktigt även i fortsättningen. Behovet av att avsätta ytterligare skyddade områden är stort i Sverige, särskilt inom skogslandskapet.
Inom jordbruket måste brukningssystem som värnar om den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet upprätthållas. Bevarandeaspekter på jordbrukslandskapet kommer därför naturligt att innefatta såväl kulturhistoriska aspekter som den biologiska mångfalden. Hänsynsregler och biotopskydd i kombination med ekonomisk ersättning torde vara det sätt som bäst bevarar dessa värden. Bevarande av genetiska resurser är av central betydelse för att åstadkomma en hållbar utveckling i jordbruket. Ett minskat beroende av kemiska bekämpningsmedel och andra insatsprodukter förutsätter troligen ökade insatser för förädling som ger inbyggd resistens hos grödorna och förbättrat upptag av näringsämnen. En ändring av brukningsmetoderna genom bl.a. fortsatt övergång till s.k. ekologisk odling är också av central betydelse för att åstadkomma en hållbar utveckling inom jordbruket.
Strategin inom skogsbruket präglas av bruk av ett "naturligt" ekosystem. Målsättningen är att anpassa brukningen till naturtillståndet och skogsekosystemens naturliga föryngringsprocesser. I skogslandskapet bör strategin bygga på en kombination av ett naturvårdsanpassat skogsbruk, vissa minimiregler för skydd av särskilt känsliga biotoper och inrättande av naturreservat och andra skyddade områden.
Strategin inom rennäringen bör enligt miljöministern kännetecknas av en anpassning till den varierande tillgången på bete som styrs inte bara av ekologiska förutsättningar, utan också av hänsynen till andra samhällsintressen, t.ex. skogsbruket.
Den ledande principen för fisket bör vara att resursnyttjandet inte överstiger ekosystemets produktionsförmåga med hänsyn tagen till de naturliga fluktuationerna i resursunderlaget. Förvaltande av biologiska resurser i hav och sjöar försvåras främst av två anledningar. Både uppskattningen av effekterna av resursutnyttjandet och beräkningarna av resursunderlaget är osäkra eftersom våra kunskaper om de akvatiska ekosystemen är relativt dåliga. Som alltid vid beslutsfattanden på grundval av ett ofullständigt kunskapsunderlag är det viktigt att försiktighetsprincipen tillämpas med stor noggrannhet. De internationella dimensionerna inom området, med överenskommelser om fiskekvoter inom gemensamma fiskeområden, ställer också särskilda krav på resursförvaltningen. Målen för natur- och miljömålen inom fiskets område är att fisk och skaldjur och deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerande bestånd.
Grönområden utgör inte enbart viktiga rekreationsområden utan är också livsmiljö och spridningskorridorer för djur och växter och hyser ofta stora kulturvärden. När det gäller markanvändning för bebyggelse och infrastruktur framhåller därför miljöministern att tätortsplanering och bebyggelselokalisering måste bygga på insikten om betydelsen av ekologiska strukturer.
Som en i sammanhanget viktig fråga nämner miljöministern de betydande arealerna gräsmark längs vägarna. Vägkanter som hålls öppna har uppskattats till ett par hundra hektar mark och kallas landets i särklass största areal av "ogödslad slåttermark". Samtidigt som vägar fungerar som spridningsbarriärer för en del organismer utgör de spridningskorridorer för vissa växter och djur. Eftersom den biologiska mångfalden härigenom påverkas såväl positivt som negativt av vägnätet är det viktigt att inte enbart lägga trafiksäkerhetsaspekter på skötseln av vägens närområde. Kunskaperna om hur skötseln av vägkanterna skall bedrivas för att gynna den biologiska mångfalden bör utvecklas ytterligare. Vägverket bör därför ges i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket identifiera och föreslå ett program för skötsel av vägrenar med en artrik och mångformig växtlighet i syfte att på ett konkret sätt ta ansvar för den biologiska mångfaldens bevarande inom sitt verksamhetsområde.
Miljöministern konstaterar att det kommunala engagemanget i naturvårdsarbetet under de senaste åren har ökat på ett betydande sätt. När det gäller inrättande av naturreservat vill miljöministern särskilt framhålla möjligheterna till samfinansieringslösningar mellan kommuner och staten för att skydda värdefulla naturområden, som han anser bör kunna användas i större utsträckning. Samfinansiering kan också vara ett bra sätt att stödja frivilligorganisationernas naturvårdsengagemang när det gäller att skydda och i vissa fall sköta värdefulla naturområden. De arbetsmarknadspolitiska satsningar som nu görs bör enligt miljöministern bl.a. kunna användas för ett fortsatt och ökat kommunalt engagemang och ansvarstagande i naturvårdsarbetet.
Övrig samhällsverksamhet har också betydande inverkan på den biologiska mångfalden. Som exempel kan nämnas energiutvinning, industriproduktion och transporter. Det kommer att krävas kraftfulla nationella insatser kombinerade med internationellt samarbete för att minska de ofta gränsöverskridande problem dessa verksamheter orsakar.
Sammanfattningsvis anser miljöministern att bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald skall bygga på en helhetssyn vad gäller olika åtgärder och en ödmjuk attityd till frågornas komplexitet. En ökad tyngd läggs på att främja en miljöanpassad utveckling inom olika samhällssektorer, kombinerat med insatser för att restaurera skadade miljöer och skydda områden med höga natur- och kulturvärden. Miljöministern vill understryka behovet av en fortlöpande utvärdering av måluppfyllelsen inom olika samhällssektorer.
Motionerna
Minst 5 % av skogsmarken bör enligt motion Jo621 (s) avsättas för att rädda den biologiska mångfalden och skogsvårdslagen formuleras så att skogsbruket bedrivs utifrån lokala förutsättningar, samtidigt som planeringen sker utifrån ett större ekologiskt landskapsperspektiv. En informationskampanj för livsmedelskonsumenter och -producenter om ett mer ekologiskt inriktat jordbruk efterlyses i motion Jo7 (v) yrkande 1. I motionens yrkande 11 begärs en utredning om hur kraftverksgator skall kunna användas för att bevara biologisk mångfald.
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen bör det under de närmaste åren läggas en ökande vikt vid att främja en miljöanpassning av verksamheten inom olika samhällssektorer. Detta innebär bl.a. att bevarandeaspekterna inom jordbrukslandskapet naturligt kommer att innefatta såväl kulturhistoriska aspekter som den biologiska mångfalden. Dessa värden torde enligt utskottets mening bäst tillgodoses genom hänsynsregler och biotopskydd i kombination med ekonomisk ersättning. En ändring av brukningsmetoderna genom bl.a. fortsatt övergång till s.k. ekologisk odling är också av betydelse för att åstadkomma en hållbar utveckling inom jordbruket. Som utskottet ovan (s. 9) anfört jämställs i skogspolitiken numera miljömålet med produktionsmålet, och strategin inom skogsbruket präglas av bruk av ett "naturligt" ekosystem. Målsättningen är att anpassa brukningen till naturtillståndet och skogsekosystemens naturliga föryngringsprocesser. I likhet med miljöministern finner utskottet att strategin för skogslandskapet bör bygga på en kombination av ett naturvårdsanpassat skogsbruk, vissa minimiregler för skydd av särskilt känsliga biotoper och inrättande av naturreservat och andra skyddade områden. Det bör under de närmaste åren läggas en ökande vikt vid att främja en miljöanpassning av verksamheten inom olika samhällssektorer. Skogsvårdsstyrelsernas utveckling av regionala mål för bevarande av biologisk mångfald bör genomföras i samarbete med länsstyrelserna.
Att inrätta skyddade områden är viktigt även i fortsättningen. Som utskottet uttalade våren 1993 är behovet av att avsätta ytterligare skyddade områden stort i Sverige, särskilt inom skogslandskapet. Senare, när praktiska erfarenheter vunnits av den nya skogspolitiken ansåg utskottet att det kan vara lämpligt att formulera ett riktvärde för reservatsbildningen på lång sikt. Det kan inte uteslutas att en nivå i storleksordningen 5 % av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen kan vara nödvändig att avsätta. Utskottet ansåg det emellertid knappast meningsfullt att i dag göra en närmare bestämning av arealen (1992/93:JoU15). Slutligen kan tilläggas att, enligt vad utskottet erfarit, skogsstyrelsen arbetar med de föreskrifter som föranleds av de ändrade reglerna i 30 och 31 §§ skogsvårdslagen (1979:429, ändrad SFS 1993:553) och som berör hänsynen till bl.a. naturvården och kulturmiljövården. Av det anförda finner utskottet att syftet med motion Jo621 i allt väsentligt kan anses tillgodosett utan någon riksdagens vidare åtgärd.
För att bevarandeaspekterna inom naturvården skall få avsedd effekt krävs ökad information om det nya biotopskyddet. Redan i dag riktas betydande informationsinsatser inom naturvårdsområdet till markägare och brukare. Bl.a. genom kampanjerna Rikare skog och Kulturmiljövård i skogen bedriver Skogsstyrelsen en omfattande informations- och utbildningsverksamhet inom sitt område. Utskottet har inhämtat att Skogsstyrelsen den 1 juli 1993 inledde en riksomfattande inventering av biotoper i det privata småskogsbruket. Inventeringen avser hela landet och beräknas täcka 50 % av skogsarealen. Man arbetar enligt en fyraårsplan och har för ändamålet avsatt 76 miljoner kronor. Frågan kräver givetvis också ett fortsatt nära samarbete mellan Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen för att utveckla och utvärdera biotopskyddet, och Riksantikvarieämbetet bör från sina utgångspunkter ges möjlighet att delta i utvärderingen. Som utskottet tidigare i detta betänkande konstaterat är kunskaperna om vissa biotoper ännu begränsade. Det är därför av vikt att arbetet med inventeringar inom olika sektorer fortsätter. Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i motion Jo7 yrkande 11 i det sammanhanget kommer att få sin belysning utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida. Motionsyrkandet avstyrks i den mån det inte kan anses tillgodosett.
Enligt vad utskottet erfarit har Alternativodlarnas riksförbund, KRAV, Samodlarna Sverige (SAMS) och den s.k. 10 % kampanjen nyligen i en skrivelse till Jordbruksdepartementet begärt ekonomiskt stöd för information om ekologisk odling. Skrivelsen bereds i regeringskansliet. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo7 yrkande 1 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Mål för naturvårdsarbetet
Propositionen
Arbetet med att utveckla mätbara mål bör fortsätta. De av riksdagen fastlagda övergripande målen för naturvårdsarbetet bör omsättas i mätbara mål så att miljöarbetet kan utvärderas. Målen bör brytas ned i praktiskt genomförbara enheter som kan tillämpas inom olika samhällssektorer och på regional och lokal nivå. Länsstyrelsernas utveckling av regionala mål för bevarande av biologisk mångfald bör genomföras i samarbete med skogsstyrelserna.
Motionen
Naturresurslagen bör enligt motion Jo7 (v) yrkande 12 ändras så att den även omfattar de areella näringarna.
Utskottets överväganden
I likhet med miljöministern anser utskottet att de av riksdagen fastlagda övergripande målen för naturvårdsarbetet bör omsättas i mätbara mål så att miljöarbetet kan utvärderas. Arbetet med att utveckla mätbara mål bör således fortsätta och målen brytas ned i praktiskt genomförbara enheter som kan tillämpas inom olika samhällssektorer och på regional och lokal nivå.
Med anledning av motion Jo7 yrkande 12 vill utskottet erinra om att Miljöskyddskommittén i sitt betänkande föreslår att jord- och skogsbruket kopplas till en kommande miljöbalk genom att balkens allmänna bestämmelser omfattar även åtgärder inom dessa näringar (SOU 1993:27). I avvaktan på regeringens förslag i frågan avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Aktionsplaner för biologisk mångfald
Propositionen
Miljöministern gör den bedömningen att aktionsplaner eller handlingsprogram för bevarande av biologisk mångfald bör utarbetas dels av Naturvårdsverket för uppföljning av miljömål och för en samlad bedömning av insatsbehoven inom hela området, dels av resp. sektorsmyndighet som sektorsvisa konkreta planer eller program. Att genomföra landsstudier är också ett åtagande för de länder som signerat det handlingsprogram, Agenda 21, som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. I kapitlet om biologisk mångfald stadgas att regeringar bör genomföra landsstudier om biologisk mångfald.
Motionen
Enligt motion Jo8 (s) yrkande 5 bör utvecklandet av Naturvårdsverkets miljöindex över tillstånden i de svenska ekosystemen fortsätta och preciserade nationella mål för bevarandearbetet uppställas.
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen bör aktionsplaner eller handlingsprogram för bevarande av biologisk mångfald utarbetas dels av Naturvårdsverket för uppföljning av miljömål och för en samlad bedömning av insatsbehoven inom hela området, dels av resp. sektorsmyndighet som sektorsvisa konkreta planer eller program. I detta syfte gav regeringen i februari 1993 Naturvårdsverket uppdraget att i samråd med Boverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Fiskeriverket utarbeta en svensk landsstudie om biologisk mångfald. I riktlinjerna för uppdraget framhålls att landsstudien skall ses som första steget i en process och framför allt vara en statusrapport som så långt möjligt ger en objektiv beskrivning av läget för den biologiska mångfalden. Studien skall inte framlägga förslag till åtgärder men omfatta en sammanställning av befintlig kunskap om statusen för biologisk mångfald i landet, genomgång och gradering av hot, genomgång av nyttjande av biologiska resurser och befintliga institutionella strukturer och åtgärder samt så långt möjligt ge en redovisning av värderingar av biologisk mångfald, både med avseende på resurser och på ekologiska tjänster. Studien skall struktureras i huvudsak efter olika sektorer, och dessa skall ha ett eget ansvar för att ta fram sina avsnitt av rapporten. Uppdraget motiveras dels av åtaganden vid Riokonferensen, dels av behovet av att ta fram en samlad bedömning av läget för den domesticerade delen av den biologiska mångfalden. Naturvårdsverket har nyligen framlagt ett aktionsprogram för miljöarbetet, Miljö 93, som består av aktionsprogram inom flera olika samhällssektorer såväl som för vissa tvärsektoriella frågor. Miljö 93 presenterar också den centrala miljömyndighetens översiktliga bedömningar av vilka åtgärder och insatser som bedöms nödvändiga för att uppfylla de mål som satts upp av riksdag och regering. Programmet har överlämnats till regeringen och är för närvarande föremål för en omfattande remissbehandling. Enligt utskottets mening visar det anförda att syftet med motion Jo8 yrkande 5 torde komma att uppnås utan det tillkännagivande som begärs i motionen. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet motionsyrkandet i den mån det inte kan anses tillgodosett.
Forskning om biologisk mångfald
Propositionen
Det bör etableras såväl ett nationellt centrum som en vetenskaplig kommitté för forskning om biologisk mångfald. Miljöministern anser det ytterst angeläget att forskarsamhället ges en framträdande roll i fråga om konventionen om biologisk mångfald. Sverige har aktivt arbetat med att lyfta fram forskningsfrågornas betydelse i förhandlingarna om konventionen. Det bör vara en prioriterad uppgift att snarast inleda arbetet i kommittén för vetenskaplig, teknisk och teknologisk rådgivning. En svensk vetenskaplig kommitté bör inrättas och knytas administrativt till Riksmuseet. För ändamålet bör ytterligare resurser anvisas. Frågan om finansiering tas upp i budgetpropositionen.
Miljöministern betonar särskilt betydelsen av följande aspekter: Utvecklingen av ekologiskt anpassade brukningsmetoder i skogsbruk, jordbruk, fiske och rennäring gör det angeläget att prioritera metodutvecklande insatser inom dessa områden. Ytterligare insatser inom praktisk tillämpning av naturvårdsbiologisk teori bör övervägas. Även klimatrelaterad forskning bedöms vara av vikt, liksom forskning kring ekologi och ekonomi och användningen av ekonomiska styrmedel i miljöarbetet. Dessa problemställningar kräver ett nära samarbete mellan forskare inom de grundläggande ekologiska och biologiska disciplinerna och den forskning och utveckling som bedrivs inom naturresursutnyttjande. Även i fråga om föroreningsproblematiken krävs insatser samordnade med dessa forskningsområden. Vidare har de samhällsinriktade och ekonomiska vetenskaperna stor betydelse för möjligheterna att genomföra de systemförändringar som är nödvändiga för att åstadkomma en hållbar utveckling och uppnå målsättningen att bevara den biologiska mångfalden.
Utvecklingen av ett miljöanpassat jord- och skogsbruk och fiske ger också förutsättningar för att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft på en alltmer miljömedveten världsmarknad. Här har Sverige goda förutsättningar att bli världsledande i utvecklingen av ett naturvårdsanpassat skogsbruk och ett ekologiskt riktigt jordbruk. Enligt miljöministern innebär detta att en tvärvetenskaplig ansats är ytterst angelägen och att en kraftsamling görs för att stimulera en ökad forskning inom detta område. Det förslag till ett centrum för forskning om biologisk mångfald som lagts fram av Uppsala universitet och SLU kan ge den nödvändiga stimulans och kraftsamling som krävs för att främja forskning med den inriktning som nu beskrivits. Ett centrum för biologisk forskning bör därför inrättas. De exakta formerna för centrumbildningen anser miljöministern bör bestämmas av universiteten själva i likhet med vad som har skett vid andra centrumbildningar. Databanken för hotade arter bör ingå som en del i centrumbildningen. För etablering av ett centrum för biologisk mångfald och för en viss förstärkning av Databankens verksamhet bör ytterligare resurser avsättas från och med budgetåret 1994/95. Miljöministern uttalar sin avsikt att återkomma med förslag om hur detta skall finansieras i sin anmälan till budgetpropositionen år 1994.
Vad gäller konventionen om biologisk mångfald anser miljöministern det ytterst angeläget att forskarsamhället här ges en framträdande roll. Sverige har aktivt arbetat med att lyfta fram forskningsfrågornas betydelse i förhandlingarna om konventionen. Trots betydande motstånd från flera länder har det lyckats att genom konventionstexten etablera en kommitté för vetenskaplig, teknisk och teknologisk rådgivning. Miljöministern anser det vara en prioriterad uppgift att snarast inleda arbetet i denna kommitté. Varje part i konventionen skall vara representerad i kommittén. För att Sveriges insatser inom ramen för kommittén under konventionen ges en fast förankring i det svenska forskarsamhället förordas att en svensk vetenskaplig kommitté för biologisk mångfald inrättas. Kommittén bör ha till uppgift att förbereda Sveriges agerande i den vetenskapliga kommittén under konventionen och således utgöra ett stöd för den svenska representationen i konventionens vetenskapliga kommitté. Den svenska vetenskapliga kommittén bör ha en bred representation ur det svenska forskarsamhället för att täcka alla relevanta discipliner. Administrativt bör kommittén knytas till Riksmuseet och ytterligare resurser anvisas för ändamålet. Miljöministern avser att återkomma med förslag härom i sin anmälan till budgetpropositionen år 1994.
Motionerna
Motionären i motion Jo6 (-) yrkande 2 anser att ett centrum för biologisk mångfald bör inrättas vid SLU. Enligt motion Jo7 (v) yrkande 13 måste forskningen om biologisk mångfald ges möjlighet att bedriva sin verksamhet på en ur kvantitativ och kvalitativ synvinkel acceptabel nivå. I motion Jo8 (s) framhålls att forskningen om marken som resurs, om landskapsplanering och om genmodifierade organismer och deras påverkan på miljön och på den biologiska mångfalden bör utökas (yrkande 14).
Utskottets överväganden
I likhet med miljöministern anser utskottet det ytterst angeläget att forskarsamhället ges en framträdande roll i fråga om konventionen om biologisk mångfald. Sverige har aktivt arbetat med att framhålla forskningsfrågornas betydelse i förhandlingarna om konventionen. Det bör därför vara en prioriterad uppgift att snarast inrätta en svensk vetenskaplig kommitté för vetenskaplig, teknisk och teknologisk rådgivning. Som anförs i propositionen bör även ett nationellt centrum inrättas med den inriktning som där beskrivs. I likhet med vad som har skett vid andra centrumbildningar bör de exakta formerna för centrumbildningen bestämmas av de berörda universiteten, dvs. Uppsala universitet och SLU. Som en del i centrumbildningen bör Databanken för hotade arter ingå. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo6 yrkande 2 i huvudsak tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Med anledning av motion Jo8 yrkande 14 vill utskottet erinra om Naturvårdsverkets rapport Forskning och utveckling för en bättre miljö (SNV Rapport 4062). I rapporten framhålls som forskningsområden kriterier för uthålligt jordbruk, styrmedel för omställning av jordbruket, bevarande och återskapande av biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, kriterier för ett uthålligt skogsbruk, bevarande och återskapande av biologisk mångfald i skogsbrukslandskapet, sumpskogens betydelse, bevarande och återskapande av biologisk mångfald i vattenlandskapet, uthållig rennäring och de ekologiska riskerna med frisläppande av genetiskt modifierade organismer. I propositionen betonar miljöministern särskilt betydelsen av utvecklingen av ekologiskt anpassade brukningsmetoder i skogsbruk, jordbruk, fiske och rennäring. Ytterligare insatser inom praktisk tillämpning av naturvårdsbiologisk teori bör övervägas. Även klimatrelaterad forskning bedöms vara av vikt, liksom forskning kring ekologi och ekonomi och användningen av ekonomiska styrmedel i miljöarbetet. Våren 1993 godkände riksdagen riktlinjerna för miljöforskningen för budgetåren 1993/94--1995/96 (prop. 1992/93:170, JoU18, rskr. 398) där biologisk mångfald är ett av de prioriterade områdena. I sammanhanget vill utskottet erinra om den särskilda satsning på miljöstrategisk forskning som görs genom att den nyligen inrättade stiftelsen för miljöstrategisk forskning tillförs 25 % av löntagarfondsmedel. Stiftelsen skall självständigt göra såväl de konkreta forskningsbedömningarna som ta ansvar för besluten. I sitt beslut framhåller riksdagen som särskilt angeläget att med löntagarfondsmedlen skapa starka forskningsmiljöer av högsta internationella klass med betydelse för utvecklingen av Sveriges framtida konkurrenskraft. Resurserna bör inriktas på särskilda insatser utöver och som komplement till den forskning som finansieras i nuvarande former (prop. 1992/93:171, UbU16, rskr. 387). Det anförda innebär att forskningen om biologisk mångfald m.m. torde komma att inriktas på bl.a. sådana frågor som anges i motion Jo8 yrkande 14. Motionen påkallar ingen särskild åtgärd. Utskottet gör samma bedömning beträffande motion Jo7 yrkande 13.
Informations- och utbildningsinsatser
Propositionen
Miljöministern framhåller att information och utbildning är ett par av de viktigaste insatserna i en samlad strategi för bevarande av biologisk mångfald. Därför har information och utbildning varit och är en central del i Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas verksamhet. Miljöinslag i grundutbildningen är också allmänt förekommande. Miljöministern understryker behovet av att miljö och ekologi alltid ingår som en väsentlig del i all utbildning så att alla kan ges en god ekologisk grund att stå på.
Under senare år har sektorsmyndigheterna inom de areella näringarna uppmärksammat behovet av en bred och allsidig informationsverksamhet till markägare och näringsutövare. Inom skogsområdet har kampanjen Rikare skog inneburit en betydande förstärkning av skogsbrukarnas kunskaper på det ekologiska området och ökat förståelsen för betydelsen av bl.a. en bevarad biologisk mångfald i skogsekosystemet. En liknande kampanj, Kulturmiljövård i skogen, pågår också i samarbete mellan Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet.
Även inom jordbruksområdet har sedan några år tillbaka insatser gjorts för att informera om dessa frågor. Jordbruksverket har anvisats särskilda medel för informationsinsatser. Genom länsstyrelserna har verksamheten med ersättning för landskapsvård getts en utmärkt kanal för att sprida information om natur- och kulturmiljöfrågor bland lantbrukare. Med tanke på den centrala betydelse som jordbruket har för bevarandet av en stor del av den biologiska mångfalden i Sverige anser miljöministern det motiverat att göra en liknande satsning på jordbruksområdet som den som görs på skogsområdet. En informationskampanj om biologisk mångfald bör därför genomföras av Jordbruksverket i samarbete med Naturvårdsverket och företrädare för näringarna. Särskilda resurser bör avsättas som ett engångsanslag för kampanjen. Miljöministern uttalar sin avsikt att återkomma med förslag till finansiering i sin anmälan till budgetpropositionen år 1994.
Motionerna
Enligt motion Jo6 (-) yrkande 3 bör naturskolorna byggas ut så att de blir tillgängliga för samtliga elever i grundskolan. Behovet av en kampanj eller liknande informationsinsats i syfte att öka människors medvetenhet om allemansrättens begränsningar framhålls i motion Jo10 (kds) yrkande 4.
Utskottets överväganden
Miljöinslag i grundutbildningen är allmänt förekommande och i en nyligen publicerad rapport redovisar Skolverket att mycket gott arbete görs i skolorna inom området miljöundervisning. Ett ökande antal skolor och daghem har numera en aktiv miljöprofilering, och lärare, skolledare och elever finner det meningsfullt att arbeta med miljöfrågor. Naturskolor är en typ av specialiserad undervisning som förekommer i många kommuner och som i sin verksamhet vänder sig huvudsakligen till elever inom grundutbildningen. Även kursverksamhet riktad mot vuxna i arbetslivet ingår ofta som en del av naturskolornas verksamhet. I högre utbildning förekommer miljö och ekologi som obligatoriska inslag huvudsakligen inom utbildningar med inriktning på naturresursutnyttjande. Detta är en utveckling som utskottet finner glädjande, eftersom information och utbildning är en av de viktigaste insatserna i en samlad strategi för bevarande av biologisk mångfald. Utskottet är emellertid inte berett att ansluta sig till förslaget om en utbyggnad av naturskolorna i enlighet med motion Jo6 yrkande 3. Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet har nyligen behandlat ett par motioner som tar upp frågan om information om allemansrätten (1993/94:JoU8). I betänkandet redogjorde utskottet för de åtgärder som hittills vidtagits inom framför allt Naturvårdsverket och delade motionärernas uppfattning om behovet av information om de rättigheter och skyldigheter som följer av allemansrätten. Utskottet har vidare inhämtat att Naturvårdsverket i dagarna färdigställer en skrivelse till regeringen om det senaste årets åtgärder som i första hand har bestått av fördjupade kontakter med turistnäringen om utökad information om allemansrätten och branschens ansvar för frågan. I skrivelsen kommer verket att betona det ansvar som framför allt Styrelsen för Sverigebilden har för information i utlandet. Verket arbetar även med en revidering av sitt meddelande om allemansrätten inför nästa års turistsäsong. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo10 yrkande 4 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Miljömässigt säker hantering av biotekniska organismer och främmande arter
Propositionen
Miljöministern anser att en tillfredsställande bedömning av de miljömässiga riskerna med biotekniska organismer är av så stor betydelse att ett protokoll om regler för export och import av genetiskt förändrade organismer och andra biotekniska produkter bör förhandlas fram för att ge frågorna en internationell hemvist i konventionen om biologisk mångfald. Det anses som särskilt viktigt med tanke på de risker som föreligger med en okontrollerad export av dylika organismer. Sverige bör därför verka aktivt för att ett protokoll om kontroll av de miljömässiga riskerna med utsättning av biologiskt förändrade organismer framförhandlas under konventionen om biologisk mångfald och för att protokollet snabbt träder i kraft.
Motionerna
När det gäller användningen av främmande arter och klonat material i skogsbruket bör enligt motion Jo8 (s) yrkande 7 frågor om tillståndsgivning och miljökonsekvensbeskrivningar vid användning av främmande arter eller klonat material beaktas i arbetet med en miljöbalk. Motionären i motion Jo10 (kds) yrkande 2 anser att plantering av contortatall bör begränsas och riktlinjer utarbetas för införande och nyttjande av främmande organismer.
Utskottets ställningstaganden
Som anförs i propositionen bör Sverige verka aktivt för att ett protokoll om kontroll av de miljömässiga riskerna med utsättning av biologiskt förändrade organismer framförhandlas under konventionen om biologisk mångfald.
Motionerna Jo8 och Jo10 i nu aktuella delar ger utskottet anledning till följande uttalande. Genom riksdagens beslut våren 1993 om den nya skogspolitiken skärptes nuvarande begränsningsregler för plantering av contortatall i avvaktan på en mera långsiktig utvärdering av hittills anlagda bestånd. Enligt den lydelse som 32 § skogsvårdslagen numera har skall dessutom miljökonsekvensbedömningar finnas som gör det möjligt att bedöma vilken inverkan nya metoder för skogens skötsel och nya skogsodlingsmaterial har på miljön. I 8 § skogsvårdsförordningen (1993:1096) stadgas att Skogsstyrelsen meddelar föreskrifter om vilket skogsodlingsmaterial som får användas inom olika områden och om de villkor som skall gälla för sådan användning, och enligt 9 § får endast i undantagsfall utländska trädarter användas som skogsodlingsmaterial. I sitt betänkande med förslag till miljöbalk föreslår Miljöskyddskommittén att allmänna regler för utsättande av främmande arter införs i miljöbalken och att regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter om bl.a. tillståndsplikt (SOU 1993:27). Förslaget bereds i regeringskansliet. Med det anförda finner utskottet att syftet med motionerna Jo8 yrkande 7 och Jo10 yrkande 2 är i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandena avstyrks.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Propositionen
Enligt miljöministern bör samlade regler för miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i jordbruket utarbetas. Deras närmare utformning bör övervägas ytterligare. Behovet av regler för MKB inom fiskets område bör övervägas mot bakgrund av de bedömningar som utredningen om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter gör.
Motionen
I motion Jo7 (v) yrkande 7 begärs förslag om hur mänskliga aktiviteter inte skall minska den biologiska mångfalden i våra vattendrag och hav.
Utskottets överväganden
Som grundläggande principer för den svenska strategin för biologisk mångfald gäller att miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden och att en helhetssyn skall tillämpas beträffande åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad. Denna grundsyn präglar även den nya skogspolitiken. För jordbrukets del bör samlade regler för miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) utarbetas och behovet av regler för MKB inom fiskets område övervägas. Mot denna bakgrund finner utskottet att syftet med motion Jo7 yrkande 7 kommer att i väsentliga delar tillgodoses utan någon vidare riksdagens åtgärd. Motionsyrkandet avstyrks.
Internationell uppföljning
Propositionen
Uppföljning av konventionen om biologisk mångfald bör enligt miljöministern ges en tematisk inriktning uppdelad på olika regioner. Uppföljningsdiskussionerna bör föras i FN:s regionala kommissioner och i FAO:s regionala kommissioner för skogsbruk, jordbruk och fiske. Konkret uppföljningsarbete bör även bedrivas inom andra mellanstatliga samarbetsorgan.
Motionerna
Förslag om en finansieringsplan för Östersjöns restaurering efterlyses i motion Jo7 (v) yrkande 6. Samarbetet med Östersjöländerna bör enligt motion Jo8 (s) ha fortsatt hög prioritet och medel bör ställas till förfogande för utbyggnad och utveckling av tätorternas reningsverk och för rening av utsläppen av metaller och klororganiska ämnen (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Under föregående riksmöte behandlade riksdagen vid flera tillfällen frågor om miljöåtgärder i Östersjöregionen. Utskottet konstaterade då att de åtaganden Sverige har gjort när det gäller Östersjösamarbetet utgör ett led i det konsekventa och målmedvetna arbete som är nödvändigt och som kommer att kräva stora insatser under lång tid framöver. En av förutsättningarna för att detta arbete skall kunna bedrivas på ett effektivt och framgångsrikt sätt är en långsiktig planering av arbetets finansiering. Samtidigt ansåg utskottet förhållandena i regionen kräva att miljöinsatser kan påbörjas snarast och utan hinder av att finanseringsfrågorna inte har hunnit lösas. I likhet med utrikesutskottet ansåg emellertid utskottet det förenat med vissa svårigheter att på ett tillfredsställande sätt bilda sig en uppfattning om miljösamarbetets omfattning och effektivitet. Inte minst med hänsyn till problemens storlek och till de avsevärda resurser som avsätts borde enligt utskottets mening en samlad redovisning av de totala statliga satsningarna inom miljösamarbetet med Östeuropa lämnas till riksdagen. Utskottet förutsatte att så kommer att ske och förväntade sig att en samlad redovisning framläggs för riksdagen under hösten 1993 (prop. 1992/93:99, JoU11, rskr. 138 och prop. 1992/93:179, JoU19, rskr. 361). Utskottet vill även erinra om den internationella finansieringskonferens som inom ramen för Helsingforskommissionen (HELCOM) ägde rum i Gdansk i mars i år. Vid konferensen tillsattes en arbetsgrupp på tjänstemannanivå med uppgift att implementera det antagna åtgärdsprogrammet. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo7 yrkande 6 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Med anledning av motion Jo8 yrkande 3 vill utskottet erinra om att utskottet vid sin behandling av propositionen om vissa åtgärder inom klimatområdet i Östersjöregionen framhöll att insatser för avloppsrening var ett av tre prioriterade åtgärdsområden. Finansiellt stöd skulle ges till en eller flera avloppsreningsanläggningar i Estland, Lettland och Litauen. I propositionen framhöll miljöministern att en mer noggrann analys av vilket eller vilka reningsverk som kan komma i fråga för svenska insatser borde göras under hösten 1992, så att detta skulle kunna redovisas vid den ovan nämnda finansieringskonferensen i mars 1993. Analysarbetet försenades emellertid. I juni 1993 tillkallade regeringen en särskild utredare, som senast den 1 mars 1994 skall redovisa sina förslag i frågan (dir. 1993:95). För regeringens information har utredaren nyligen framlagt en delrapport om utredningsarbetets fortskridande. Informationen kommer att beaktas av regeringen inför nästa års budgetproposition. Utskottet vill även erinra om det fördjupade samarbete som har inletts mellan ett flertal svenska kommuner och deras s.k. vänstäder i de baltiska staterna och Polen. Sedan år 1990 medverkar Svenska kommunförbundet vid fördelningen av statliga medel mellan svenska kommuner och kommuner i dessa länder för kunskaps- och tekniköverföring. Enligt vad utskottet inhämtat har hittills totalt 20 svenska kommuner och två län beviljats bidrag för att genomföra sammanlagt 109 olika projekt i sina respektive vänorter i de baltiska staterna. Utöver detta arbete pågår med stöd av biståndsmedel regionalt samarbete med sju län i södra Sverige och motsvarande antal län i norra Polen samt två projekt på kommunnivå i Polen. Den vanligaste projekttypen är miljöfrågor, vilka utgör nästan en fjärdedel av kommunernas insatser. I övrigt dominerar skolfrågor och frågor om kommunalt självstyre. Kommunförbundets statliga samarbetspartner är BITS (Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete) som fördelar merparten av det svenska biståndet till regionen. Huvudområden för miljöprojekten är miljöundervisning i skolans olika stadier, kommunaltekniska frågor och formerna för svenskt miljöarbete. Inom det kommunaltekniska området pågår flera projekt för vatten- och avloppshantering och något projekt för renhållning och avfallshantering. Hittills har sex kommuner beviljats medel för olika vattenreningsprojekt i Estland och Litauen, och två kommuner har ansökt om bistånd som ännu inte har beviljats. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo8 yrkande 3 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet påkallar inte någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av biologisk mångfald -- skyddade områden
Propositionen
Miljöministern betonar att en fortsatt hög ambitionsnivå bör gälla för inrättande av skyddade områden. Eftersom de akuta behoven är särskilt tydliga inom skogslandskapet har en förstärkning av resurserna för investeringar på miljöområdet skett (prop. 1992/93:228, JoU15, rskr. 352). Det innebär en höjning av anslaget till investeringar på miljöområdet med 55 miljoner kronor till sammanlagt drygt 190 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Inom många naturtyper är emellertid kunskapen om skyddsbehoven ännu mycket otillfredsställande och behöver förstärkas. Som exempel nämner miljöministern sjöar och vattendrag där Naturvårdsverket i samarbete med SLU inlett programarbete för en riksomfattande inventering av dessa naturtyper (dir. 1993:86). För att påskynda inrättandet av naturskyddsområden och för genomförande av nationalparksplanen behövs tillfälliga förstärkningar på länsstyrelserna för att ta fram nödvändigt beslutsunderlag. Det finns möjlighet att genom resurser för arbetslivsutveckling genomföra sådana insatser. För att påskynda arbetet med att ta fram ett fullgott underlag om särskilt skyddsvärda naturområden inom t.ex. skärgårdar, sjöar och lövskog, bör riksomfattande inventeringar inledas. Erforderligt underlagsmaterial behöver tas fram skyndsamt. Även här finns enligt miljöministern möjlighet att använda arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är i vissa fall naturligt att NOLA- och landskapsvårdsmedel kan komma att användas i skyddade områden.
En genomgång av samtliga skyddade områden med avseende på skyddsstatus, motiv och skötselsituation har nyligen gjorts. De administrativa rutinerna för skötseln har väsentligt förenklats och effektiviserats. Organisationen av skötseln har setts över. Det ankommer enligt miljöministern på Naturvårdsverket att inom ramen för fortlöpande resultatredovisning även redovisa arbetet med att effektivisera vård och skötselinsatser, samt hur vårdinsatserna överensstämmer med motiven med de områden som har skyddats med stöd av naturvårdslagen. I sammanhanget bör möjligheten framhållas att i större utsträckning än i dag utveckla samarbetet med frivilligorganisationer eller bygga upp ett samarbete med intresserade kommuner som på frivillig basis har intresse av att sköta naturreservat och andra skyddade områden.
Miljöministern framhåller som angeläget att utveckla nya långsiktiga finansieringsformer för de insatser som behövs i vårdkrävande naturreservat eller naturvårdsområden. Naturvårdsverket bör ta initiativ till att närmare klarlägga förutsättningarna för att inrätta länsvisa fonder för vård och förvaltning av naturskyddade områden och redovisa ett förslag till regeringen så snart som möjligt.
Ytterligare insatser inom redan skyddade områden är angelägna. Även för dessa insatser anser miljöministern det vara möjligt att använda arbetsmarknadspolitiska resurser. Vid bolagiseringen av Domänverket undantogs bl.a. ungefär 300 av 700 Domänreservat. Arbetet med att genomföra reservatsbildningen på dessa marker pågår.
Motionerna
Motionären i motion Jo10 (kds) yrkande 1 begär en utredning om finansiering av avsättningen till naturreservat och effektivisering och förenkling av institutet. Ett liknande yrkande återfinns i motion Jo656 från samma parti. En översyn av befintliga naturreservat och naturvårdsområden för bedömning av vilka områden som är av synnerligen högt värde för samhället efterlyses i motion Jo629 (m). Åtgärder bör enligt motion Jo630 (s) yrkande 31 vidtas för översyn och förenkling av formerna för bildande av naturreservat. I motion Jo680 (kds, c) begärs att regeringen tar initiativ till en inventering av Domänägd skogsmark för bedömning av vilka marker som är lämpliga att skydda som naturreservat.
Enligt motion Jo7 (v) yrkande 5 bör en naturvårdsavgift införas för skogsprodukter och en fond inrättas för reservatsbildning och mer ekologiskt skogsbruk. I motion Jo8 (s) yrkande 6 föreslås att skogsbruket tar sitt sektorsansvar genom att skogsföretagen avsätter medel till en fond för reservatsbildning och för ersättning till skogsägare för mer långtgående hänsynstagande än vad som ryms inom skogsvårdslagens allmänna regler.
Motionärerna i motion Jo8 (s) anser vidare att Arbetsmarknadsstyrelsen bör utreda behoven av och föreslå åtgärder för vilka naturvårdande insatser som kan bekostas av arbetsmarknadsmedel. Jordbruksverkets uppdrag att informera jordbrukare om biotopskydd och bevarande av den biologiska mångfalden bör skötas av länsstyrelserna och bekostas av arbetsmarknadsmedel (yrkande 11). Enligt motion Jo630 från samma parti bör sysselsättningsskapande åtgärder samordnas med arbete för att bevara unika natur- och kulturvärden (yrkande 30). I motion Jo654 (fp) yrkande 2 framhålls att kommunerna bör få bättre möjligheter att påverka miljöpolitiska beslut i frågor där kommunerna har stort naturvårdsansvar.
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen bör en fortsatt hög ambitionsnivå gälla för inrättande av skyddade områden. Inom många naturtyper, t.ex. sjöar och vattendrag, är emellertid kunskapen om skyddsbehoven ännu mycket otillfredsställande och behöver förstärkas. För att påskynda arbetet med att ta fram ett fullgott underlag om särskilt skyddsvärda naturområden inom t.ex. skärgårdar, sjöar och lövskog, bör därför riksomfattande inventeringar inledas och erforderligt underlagsmaterial tas fram skyndsamt.
I syfte att uppnå förenkling och effektivisering av formerna för bildande av naturreservat har nyligen en genomgång gjorts av samtliga skyddade områden med avseende på skyddsstatus, motiv och skötselsituation. De administrativa rutinerna för skötseln har väsentligt förenklats och effektiviserats, och organisationen av skötseln har setts över. I likhet med miljöministern anser utskottet att det ankommer på Naturvårdsverket att inom ramen för fortlöpande resultatredovisning även redovisa arbetet med effektivisering av vård och skötselinsatser samt hur vårdinsatserna överensstämmer med syftet med de områden som har skyddats med stöd av naturvårdslagen. Mot denna bakgrund finner utskottet att syftet med motionerna Jo629, Jo630 yrkande 31 och Jo656 i allt väsentligt kan anses tillgodosett. Motionsyrkandena bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
När det gäller skyddsbehovet för produktiv skogsmark gör utskottet samma bedömning som motionären i motion Jo10. Denna uppfattning delas även av miljöministern. Eftersom de akuta behoven är särskilt tydliga just inom skogslandskapet har en förstärkning av resurserna för investeringar på miljöområdet skett (prop. 1992/93:228, JoU15, rskr. 352). Det innebär en höjning av anslaget till investeringar på miljöområdet med 55 miljoner kronor till sammanlagt drygt 190 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I sammanhanget vill utskottet erinra om det uppdrag som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har fått att bl.a. följa upp hur reservatsavsättningarna och de olika åtgärderna i skogsbruket bidrar till att uppfylla miljömålet. Som utskottet tidigare uttalat är ett mål om 5 % skyddad mark inom skogsekosystemen nedanför skogsodlingsgränsen inte uteslutet. Liksom tidigare förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med redovisning av hur den nya skogspolitiken uppfyller miljömålet. Med det nu anförda och med vad utskottet i tillämpliga delar uttalat ovan finner utskottet att syftet med motion Jo10 yrkande 1 kan tillgodoses utan något särskilt riksdagsuttalande i frågan. Motionen påkallar inte någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Vid bolagiseringen av Domänverket undantogs bl.a. ungefär 300 av 700 Domänreservat. Enligt det avtal som då ingicks mellan staten och det nya Domän AB skall bolaget medverka till bildande av reservat på annan mark än bolagets genom att erbjuda kompensationsmark. I övrigt gäller att Naturvårdsverket och Domän AB under en femårsperiod från tillträdesdagen skall utföra en gemensam inventering av hur naturskyddet skall anordnas. Som framgår av propositionen pågår arbetet med att genomföra reservatsbildningen på dessa marker. Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket i samarbete med Domän AB nu har avslutat arbetet med identifiering, inventering och förteckning av aktuella områden och i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:134, NU33, JoU9y, rskr. 351) till regeringen framlagt sitt förslag om överföring av mark. Förslaget bereds i regeringskansliet. Med det anförda finner utskottet att syfte med motion Jo680 kommer att bli i allt väsentligt tillgodosett utan någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Våren 1993 hade utskottet anledning att ta ställning till frågan om en naturvårdsavgift på skogsprodukter. Ett förslag liknande det i motion Jo8 yrkande 6 om inrättande av en miljöfond för skogsbruket var våren 1993 föremål för utskottets behandling (1992/93:JoU15). Utskottet anslöt sig till jordbruksministerns förslag att bl.a. angelägna naturvårdsuppgifter i fortsättningen bör bestridas med budgetmedel och att finansieringen av erforderliga skogsvårdsåtgärder i övrigt i princip bör ankomma på skogsnäringen. Mot den bakgrunden var utskottet inte berett att föreslå införande av nya avgifter för att finansiera olika åtgärder inom skogsvården. Utskottets ställningstagande kvarstår. Motionerna Jo7 yrkande 5 och Jo8 yrkande 6 avstyrks således.
För inrättandet av naturskyddsområden och för genomförande av nationalparksplanen behöver länsstyrelserna ta fram nödvändigt beslutsunderlag. Tillfälliga förstärkningar erfordras för att detta arbete skall kunna påskyndas. I propositionen framhåller miljöministern möjligheterna att för dessa insatser använda resurser för arbetslivsutveckling. Även för de riksomfattande inventeringar som syftar till att ta fram ett fullgott underlag om vissa särskilt skyddsvärda naturområden bör enligt miljöministern arbetsmarknadspolitiska medel användas. I sammanhanget vill utskottet erinra om miljöministerns uttalande under anslaget B 5 Landskapsvårdande åtgärder i 1993 års budgetproposition där enligt hans bedömning ytterligare insatser på naturvårdsområdet också kan komma till stånd med arbetsmarknadspolitiska medel (prop. 1992/93:100, bil. 15, JoU12, rskr. 243). Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket har upprättat förslag om önskvärda insatser inom miljöområdet som kan bestridas med arbetsmarknadspolitiska medel för s.k. arbetslivsutveckling (prop. 1992/93:50, FiU30, rskr. 447 och 454). Förslaget omfattar ca 350 årsarbetstillfällen, varav ca 50 avser biologer/jurister. Det finns enligt utskottet ingenting som hindrar att berörda länsstyrelser i samarbete med resp. länsarbetsnämnd kan ta dessa medel i anspråk för de ändamål som angetts ovan. Sammanfattningsvis föreligger enligt utskottets mening inte någon principiell skillnad mellan miljöministerns bedömning och de förslag som framställs i motionerna Jo8 yrkande 11 och Jo630 yrkande 30. Utskottet finner därmed att syftet med motionsyrkandena i allt väsentligt kan anses tillgodosett utan något uttalande i frågan från riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks.
I likhet med miljöministern vill utskottet framhålla möjligheten att från statens sida utveckla ett samarbete med de kommuner som på frivillig basis har intresse av att sköta naturreservat och andra skyddade områden. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo654 yrkande 2 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av biologisk mångfald -- markavvattning
Propositionen
Skyddet för våtmarkerna bör enligt miljöministern stärkas genom bestämmelser om förbud mot markavvattning i de delar av Syd- och Mellansverige som hyser en liten andel kvarvarande våtmarker. Markavvattning i de områden som utpekats som särskilt skyddsvärda enligt våtmarkskonventionen förbjuds och möjligheten att i det enskilda fallet bevilja undantag från det generella förbudet bör utnyttjas restriktivt.
Miljöministern anser det ytterst angeläget att den riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs, vilket bl.a. motiveras av behovet att snabbt få en samlad bild av de skyddsbehov som kan finnas för denna viktiga naturtyp. Särskilda resurser bör därför avsättas som en engångsanvisning för att genomföra inventeringen. Den riksomfattande våtmarksinventeringen bör slutföras genom inventering av Norrbottens län. Miljöministern uttalar sin avsikt att återkomma till regeringen med förslag till finansiering i sin anmälan till budgetpropositionen år 1994.
Motionerna
Ett generellt förbud tills vidare i hela landet mot markavvattning bör införas enligt motion Jo7 (v) yrkande 9. Motionärerna i motion Jo8 (s) betonar att stor restriktivitet bör gälla i frågor om dispens från förbudet mot markavvattning. I princip bör dispens inte beviljas i de utpekade, särskilt skyddsvärda områdena. På sikt måste särskilda hänsynsregler införas för skogsbruk i våtmarker och sumpskog (yrkande 8). Förslag till plan för återskapande av våtmarker, särskilt i södra Sverige, efterlyses i motion Jo7 (v) yrkande 10. Enligt motion Jo630 (s) yrkande 33 bör regeringen påskynda arbetet med våtmarksinventeringen och redovisa hur långt arbetet fortskridit. Motionärerna i motion Jo695 (s) begär att Miljö- och naturresursdepartementet anvisar medel för genomförande av våtmarksinventeringen i Norrbotten.
Strandskyddet bör enligt motion Jo601 (fp) utvidgas till gagn för den biologiska mångfalden. Behovet av återställande och fortsatt hävd av strandängar framhålls i motion Jo687 (s).
Utskottets överväganden
Vårt land kan uppvisa ett betydande antal våtmarker av internationell betydelse, och de svenska våtmarkerna hör till de mest skyddsvärda i Europa. Skyddet för våtmarkerna bör därför stärkas genom införande av förbud mot markavvattning i de delar av Syd- och Mellansverige som hyser en liten andel kvarvarande våtmarker. Utskottet delar miljöministerns uppfattning att markavvattning inte skall vara tillåten i områden där skyddsintresset är särskilt stort. Den geografiska avgränsning av förbudsområden som redovisas i Naturvårdsverkets promemoria bör kunna ligga till grund för bestämmelser om förbudsområden i naturvårdsförordningen (1976:484). Om särskilda skäl föreligger bör det enligt utskottets mening finnas möjlighet att i det enskilda fallet bevilja undantag från det generella förbudet, men denna möjlighet bör utnyttjas restriktivt. Som anförs i propositionen kan ett skäl vara behovet att komplettera tidigare dikningar i ett redan kraftigt påverkat område där naturvärdena inte försämras ytterligare av ingreppet. Vid bedömningen av sådana undantag bör bl.a. beaktas att ett av huvudsyftena med den nya bestämmelsen i 19 h § naturvårdsförordningen (1976:484, ändrad 1993:1086) är att kraftigt begränsa eller upphöra med markavvattning i de delar av landet som redan starkt utarmats på våtmarker. I likhet med miljöministern anser utskottet att markavvattning i de områden som utpekats som särskilt skyddsvärda enligt våtmarkskonventionen bör förbjudas helt. Inom dessa våtmarker bör NOLA-medel kunna användas i större utsträckning. Det bör ankomma på Naturvårdsverket att utarbeta nationella riktlinjer för skötseln av våtmarksområden utpekade under våtmarkskonventionen. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo630 yrkande 33 tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Yrkande 8 i motion Jo8 innebär, såvitt utskottet kan bedöma av ordalydelsen i motionen, ett instämmande i propositionens uttalanden om stor restriktivitet i dispensgivningen. Ett tillkännagivande i enlighet med motionen skulle således inte tjäna något reellt syfte. Utskottet avstyrker motionen i denna del.
Av det ovan anförda framgår att utskottet inte är berett att tillmötesgå motion Jo7 yrkande 9 om ett generellt förbud mot markavvattning. Motionsyrkandet avstyrks. Utskottet avstyrker även yrkande 10 i motionen.
Den riksomfattande våtmarksinventeringen har nu avslutats utom vad avser inventeringen av Norrbottens län. För att skyddsåtgärderna skall kunna få önskad effektivitet bör denna inventering slutföras. Mot bakgrund av propositionens uttalande härom utgår utskottet från att så kommer att ske. Med det anförda finner utskottet att syftet med motion Jo695 kommer att bli tillgodosett utan någon vidare riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks.
Som utskottet anfört tidigare i detta betänkande föreslår Miljöskyddskommittén att grunden för strandskyddet utvidgas till att innefatta inte bara skydd för friluftslivet utan även skydd för växt- och djurlivet (SOU 1993:27). Syftet med motion Jo601 torde därmed komma att bli tillgodosett utan något riksdagens uttalande i frågan. På denna grund och i avvaktan på en aviserad proposition om miljöbalk avstyrker utskottet motionen. Vidare avstyrks motion Jo687.
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av biologisk mångfald -- biotopskydd m.m.
Propositionen
Biotopskyddet genomförs enligt riksdagens beslut år 1991. För att skyddet skall bli effektivt och praktiskt hanterbart är det enligt miljöministern nödvändigt att biotopskyddet ges en så generell tillämpning som möjligt. Med hänsyn till rättssäkerhetsaspekterna kan generella regler emellertid användas bara i de fall biotoperna kan definieras klart och på ett enkelt sätt, så att de kan tillämpas av varje berörd markägare eller brukare. Det står tills vidare klart att det generella biotopskyddet får tillämpas i första hand inom jordbrukslandskapet där avgränsningsproblem inte förekommer. Miljöministern föreslår att naturvårdslagen ändras så att regeringen kan ge skogsvårdsstyrelserna de befogenheter i fråga om skogliga företag som nu utövas av länsstyrelsen.
Motionen
Ett generellt biotopskydd för skogsmark bör införas enligt motionären i motion Jo6 (-) yrkande 4.
Utskottets överväganden
För att biotopskyddet skall bli effektivt och praktiskt hanterbart anser utskottet i likhet med miljöministern det nödvändigt att skyddet ges en så generell tillämpning som möjligt. Som anförs i propositionen kan, med hänsyn till rättssäkerhetsaspekterna, generella regler emellertid användas bara i de fall biotoperna kan definieras tydligt och på ett enkelt sätt, så att de kan tillämpas av varje berörd markägare eller brukare. Det generella biotopskyddet får i första hand tillämpas inom jordbrukslandskapet där avgränsningsproblem inte förekommer. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att förorda ett generellt biotopskydd med den inriktning som förordas i motion Jo6 yrkande 4. Motionsyrkandet avstyrks.
Enligt 21 § första stycket naturvårdslagen (1964:822) får arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte utföras inom sådana mindre mark- och vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för utrotningshotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. I 21 § andra stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att fastställa vilka biotoper som skall omfattas av skyddet. För att skogsvårdsstyrelserna skall kunna fullgöra sina uppgifter som ansvariga för skyddet av skogliga biotoper och ges möjlighet till föreläggande enligt 20 § bör 43 a § naturvårdslagen ändras så att regeringen kan ge skogsvårdsstyrelsen de befogenheter i fråga om skogliga arbetsföretag som nu utövas av länsstyrelsen. Utskottet tillstyrker härmed regeringens förslag om en sådan ändring.
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av biologisk mångfald -- internationella konventioner på naturvårdsområdet
Propositionen
Miljöministern betonar att Sverige bör verka för att konventionen om biologisk mångfald ges en samordnande roll i det internationella naturvårdsarbetet.
I departementspromemorian (Ds 1993:64) Regler om handel med skyddade djur- och växtarter m.m. behandlas bl.a. regler om kontroll och förvaring, transport och handel med djur och växter som är skyddade enligt naturvårdslagen eller jaktlagen eller som Sverige internationellt har åtagit sig att skydda. Miljöministern uttalar sin avsikt att under våren 1994 återkomma till regeringen med förslag till en proposition på området.
Motionerna
I motion Jo8 (s) begärs tillkännagivande om lagstiftningen om handel med hotade arter. Lagstiftningen bör skärpas skyndsamt och samlas i en lag. Handeln med hotade arter bör regleras i samtliga led och även handel med hotade arter som inte finns upptagna på den s.k. CITES-listan bör förbjudas (yrkande 13). Ett liknande yrkande återfinns i motion Jo690 från samma parti. Förbudet mot fångst av fredade fågelarter i länderna kring Medelhavet bör enligt motion Jo636 (c) skärpas genom intensifierad FoU-verksamhet och aktiva insatser från Sveriges sida för att förbudet upprätthålls.
Utskottets överväganden
I enlighet med det starka engagemang vårt land av tradition visar i det internationella miljöarbetet finner utskottet det naturligt att Sverige verkar för att konventionen om biologisk mångfald ges en samordnande roll i det internationella naturvårdsarbetet.
Med anledning av motionerna Jo8 yrkande 13, Jo636 och Jo690 vill utskottet erinra om den ovan nämnda departementspromemorian (Ds 1993:64) Regler om handel med skyddade djur- och växtarter m.m. som bl.a. behandlar regler om kontroll och förvaring, transport och handel med djur och växter som är skyddade enligt naturvårdslagen eller jaktlagen eller som Sverige internationellt har åtagit sig att skydda. I avvaktan på den av miljöministern aviserade propositionen på området avstyrker utskottet motionerna.
Jordbruket och miljöeffekterna av det livsmedelspolitiska beslutet
Propositionen
Enligt miljöministern visar den hittillsvarande utvärderingen av det livsmedelspolitiska beslutet att det finns ett fortsatt behov av ett system för ersättning för aktivt brukande som bevarar odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. För att öka kunskaperna om de natur- och kulturvärden som är förenade med odlingslandskapet bör dels informationsinsatserna till lantbrukarna ökas, dels behövs ett fortsatt stöd i form av såväl landskapsvårds- som NOLA-ersättning för skötseln av dessa värdefulla områden.
Fortsatta insatser inom miljöskyddsområdet är också påkallade. Programmen för minskning av bekämpningsmedelsanvändningen och för reduktion av närsaltläckaget ligger fast.
Motionerna
I motion Jo7 (v) yrkande 3 begärs förslag om hur miljömålen i den livsmedelspolitiska reformen skall uppfyllas. Enligt motion Jo8 (s) bör för budgetåret 1994/95 under anslaget B 5 anvisas 300 miljoner kronor till landskapsvårdsstöd (yrkande 9). Formerna för utbetalning av landskapsvårds- och NOLA-stöd bör ses över och stödet bör styras mot de mest bevarandevärda markerna samtidigt som incitamentet för att utveckla den biologiska mångfalden på stödarealerna bör ökas och skötselmetoderna för dessa marker utvecklas (yrkande 10). Motionärerna i motion Jo7 (v) yrkande 4 begär förslag om en från miljösynpunkt korrekt skattebelastning på konstgödning och bekämpningsmedel.
Utskottets överväganden
Miljömålet för jordbruket innebär att kväveläckaget från jordbruket skall halveras mellan åren 1985 och 1995 och att fosforförlusterna skall minskas väsentligt. Målet för åtgärdsprogrammet för bekämpningsmedel är att elimininera hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel samt att halvera användningen fram till strax efter mitten av 1990-talet. En halvering av förbrukningen har redan uppnåtts till år 1990 jämfört med åren 1981--1985. Användningen av handelsgödsel har minskat sedan slutet av 1980-talet och fram till år 1992 hade förbrukningen reducerats med 20 % jämfört med år 1986. De åtgärder som vidtas för att minska kväveläckaget i kombination med effekterna av minskad intensitet i odlingen och omställningen kommer enligt Jordbruksverket att leda till i det närmaste en halvering av kväveförlusterna. Beträffande bekämpningsmedlen finns tecken på ytterligare minskning av förbrukningen, men det bör framhållas att försäljningen varierar betydligt mellan åren. Dessa miljöåtgärder ingår i pågående program som fortsätter och utvecklas i den takt som ny kunskap framkommer. I sammanhanget vill utskottet erinra om det uppföljningsinstrument för växtnäringsläckage och bekämpningsmedelsrester i vatten, Jordbrukets recipientkontroll (JRK), som är under vidareutveckling och som ingår i den samlade miljöövervakningen. Slutligen vill utskottet erinra om Omställningskommissionens uppdrag att till regeringen fortlöpande redovisa effekterna av 1990 års livsmedelspolitiska beslut (dir. 1991:97). Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo7 yrkande 3 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
De utvärderingar som hittills har gjorts av det livsmedelspolitiska beslutets miljöeffekter visar inte på några drastiska förändringar i landskapet som en effekt av reformen. Det finns emellertid ett fortsatt behov av ett system för ersättning för aktivt brukande som bevarar odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. För att öka kunskaperna om dessa värden anser utskottet i likhet med miljöministern att informationsinsatserna till lantbrukarna bör öka och att ett fortsatt stöd i form av såväl landskapsvårds- som NOLA-ersättning behövs för skötseln av dessa värdefulla områden. Även fortsatta insatser inom miljöskyddsområdet är påkallade. I Jordbruksverkets nyligen publicerade rapport om svenskt jordbruk inför EU redovisas de olika stödformerna inom ramen för EU:s stöd för miljövänliga produktionsmetoder. Här ingår bl.a. stöd till miljövårdande skötsel av jordbruksmark i syfte att bevara eller återskapa biologisk mångfald och skönhetsvärden i landskapet. Vidare kan stöd ges till långliggande träda för upprättande av t.ex. biotoper eller naturreservat eller för skydd av vattenmiljön. Stöd kan även erhållas för omvandling av mark från växtodling till extensivt bete och till användning av mark för allmänhetens bruk och rekreation. Regeringen har nyligen beslutat om direktiv till en utredning som skall lämna förslag till ett svenskt program inom ramen för EU:s s.k. miljöstöd till jordbruket, inkl. stöd för omläggning till ekologisk produktion. I det sammanhanget kommer också övriga stöd till jordbruket att bedömas samlat med miljöstöden, i syfte att uppnå bästa miljömässiga effekt av den svenska jordbrukspolitiken vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EU. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1994. De frågor som tas upp i motion Jo8 yrkande 10 torde således komma att få sin lösning inom ramen för detta arbete. I övrigt vill utskottet hänvisa till sina uttalanden under avsnittet om forskning (ovan s. 23 f.). Utskottet är inte berett att i förevarande sammanhang göra något uttalande om landskapsvårdsstödets storlek inför kommande budgetår utan anser att denna fråga i sedvanlig ordning bör prövas i budgetarbetet. Med det anförda avstyrks yrkandena 9 och 10 i motion Jo8.
Med anledning av motion Jo7 yrkande 4 vill utskottet erinra om att utskottet nyligen tillstyrkt regeringens förslag om införande av en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel (prop. 1993/94:3, JoU6). Avgiften bör uppgå till 30 kr per gram kadmium i gödselmedel till den del kadmiuminnehållet överstiger 50 gram per ton fosfor. En utvärdering av avgiften bör ske år 1995 för att bl.a. bedöma avgiftens effektivitet. I det sammanhanget bör även övervägas om avgiften kan höjas för att styra kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer. I övrigt hänvisar utskottet till de avgifter som sedan länge utgår på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet i den mån det inte kan anses tillgodosett.
Jordbruket och naturvårds- och miljöfrågor i svensk jordbrukspolitik inför EU
Propositionen
Miljöministern åberopar den bedömning som gjordes i budgetpropositionen (1992/93:100 bil. 15) att ett ersättningssystem av typ landskapsvårdsersättningen kommer att bli nödvändigt i händelse av ett svenskt EG-medlemskap. Liknande system finns i EG och är obligatoriska inslag i den gemensamma jordbrukspolitiken. Den exakta utformningen av det framtida systemet för landskapsvård m.m., liksom resursbehov och finansiering, får enligt miljöministern bedömas mot bakgrund av de nationella naturvårdsmålen och vissa andra faktorer. Regeringen kommer att utreda frågan om hur ett svenskt miljöstöd, inkl. stöd till s.k. ekologisk odling, skall anpassas till EG:s regelverk. I det sammanhanget kommer också övrigt stöd till jordbruket att bedömas samlat med miljöstöden, i syfte att uppnå bästa möjliga miljömässiga effekt av den svenska jordbrukspolitiken vid ett eventuellt medlemskap i EG.
Motionen
I motion Jo7 (v) yrkande 2 begärs förslag om hur ekologisk odling kan stödjas mer effektivt.
Utskottets överväganden
Bland de stödformer som redovisas i Jordbruksverkets ovan (s. 38) nämnda rapport om svenskt jordbruk inför EU kan nämnas stöd till miljövänlig jordbruksproduktion och till miljövårdande skötsel av jordbruksmark i syfte att bevara eller återskapa biologisk mångfald och skönhetsvärden i landskapet. Vidare kan stöd ges till långliggande träda för upprättande av t.ex. biotoper eller naturreservat eller för skydd av vattenmiljön samt för omvandling av mark från växtodling till extensivt bete och till användning av mark för allmänhetens bruk och rekreation. Som utskottet anfört ovan avser regeringen att utreda frågan om hur ett svenskt miljöstöd, inklusive stöd till s.k. ekologisk odling, skall anpassas till EU:s regelverk. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo7 yrkande 2 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodsett.
Jordbruket och genresursbevarande
Propositionen
Ett organiserat bevarande av växt- och husdjursgenetiska resurser är en förutsättning för att kommande generationer skall kunna förädla växter och djur för att möta nya behov. Vi vet inte nu vilka krav som i framtiden kan komma att ställas på jordbrukets kulturväxter och djur. Sannolikt kommer t.ex. i fråga om växterna att ställas ökande krav på att de kan ingå i ett mer miljövänligt odlingssystem och på att kvalitets- och resistensegenskaperna skall förbättras. Klimatförändringar kan kräva anpassning till nya odlingsförhållanden. Det är därför nödvändigt att bevara dessa oersättliga resurser. I det syftet anser miljöministern att särskilda bevarandeplaner för samtliga svenska lantsorter och husdjursraser bör upprättas. En särskild avelsplan för flera generationer framåt skall nu läggas upp och Genbanksnämnden kontrollerar hur infryst sperma används. Resurser bör anvisas till stöd för uppbyggnaden av Nordens Ark.
Motionerna
När det gäller bevarandet av genetiska resurser inom jordbruket och trädgårdsnäringen bör enligt motion Jo8 (s) trädgårdsväxter ingå i bevarandeplanerna, arbetet med bevarandeplaner påskyndas och regeringen snarast återkomma till riksdagen med ett mer genomarbetat förslag i frågan (yrkande 12). Förslag om konkreta åtgärder för att bevara det genetiska materialet på husdjurssidan begärs i motion Jo9 (c).
Stöd till samarbete med Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens Ark efterlyses i motionerna Jo667 (-) och Jo685 (m, s, fp, c, kds, nyd, v).
Utskottets överväganden
Vi saknar i dag kunskap om vilka krav som i framtiden kan komma att ställas på jordbrukets kulturväxter och djur, men sannolikt kommer det t.ex. i fråga om växterna att bli nödvändigt att de kan ingå i ett mer miljövänligt odlingssystem och att kvalitets- och resistensegenskaperna förbättras. Klimatförändringar kan kräva anpassning till nya odlingsförhållanden. Dessa oersättliga resurser måste därför bevaras.
Bevarande av genetiskt material sker bl.a. i genbanker över hela världen, och i Sverige arbetar ett flertal institutioner med bevarande av genetiska resurser på växt- och husdjursområdet. Nordiska Genbanken är ett centrum för bevarande och användning av växtgenetiska resurser i de nordiska länderna och arbetar med den genetiska variationen i nordiskt material av växtarter. Även vissa odlarföreningar gör värdefulla insatser för att bevara kulturväxter. Gamla lokalsorter av frukt och potatis har ett särskilt kulturhistoriskt värde. Här samarbetar Nordiska Genbanken bl.a. med Nordiska museet, Julita Gård och olika hembygdsföreningar för att exempelvis bevara gamla fruktsorter i sortsamlingar i fält. För att öka konkurrenskraften för nordisk växtförädling arbetar Nordiska Genbanken även för att stimulera nordiskt samarbete, och för närvarande prioriteras bl.a. användning av bioteknik och datateknik inom växtförädlingen. Hög prioritet ges även åt projekt som syftar till ett miljövänligare jordbruk.
Arbetet med bevarande av det genetiska materialet på husdjursområdet bedrivs i huvudsak inom de avelsföreningar som finns för ett flertal raser, men förtjänstfulla insatser utförs även av fristående organisationer som Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen, Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens Ark och vissa friluftsmuseer och djurparker. Världsnaturfonden tillhör de sammanslutningar som under senare år har satsat mest resurser på husdjursrasers bevarande.
På myndighetsnivå ankommer ansvaret på Jordbruksverket, till vilket en rådgivande nämnd, Genbanksnämnden, är knuten. Jordbruksverket och nämnden har haft till uppgift att initiera och följa upp inventeringar av de husdjursraser som är aktuella för bevarandeinsatser, biträda vid upprättande av avelsplaner samt bistå med information och rådgivning i genbanksfrågor.
Till de raser som har ansetts unika för Sverige och som därför bör omfattas av ett bevarandeprogram hör t.ex. fjällkon och rödkullan. Som anförs i propositionen skall en särskild avelsplan för flera generationer fjällkor nu läggas upp och Genbanksnämnden kontrollerar hur infryst sperma används. Bland övriga raser som är föremål för särskilda bevarandeinsatser kan nämnas fårraser som gutefår och ryafår samt flera raser av gås, anka samt svensk dvärghöna, gotlandskanin och det nordiska biet. På husdjursområdet finns ett nordiskt genbankssamarbete under en ledningsgrupp med representanter från varje nordiskt land. Sedan våren 1991 finns dessutom vid Norges Lantbrukshögskola en nordisk informationscentral för insamling och lagring av upplysningar om genetiska resurser hos nordiska husdjur. I sammanhanget vill utskottet även framhålla de insatser som på flera håll görs genom att vissa lantraser, t.ex. fjällkor och gutefår, används som betesdjur vid hävd av såväl naturvårdsområden som av kulturlandskapet i övrigt.
Motioner om stöd till Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens Ark har under ett flertal år varit föremål för utskottets behandling. Vid sin anläggning vid Åby Säteri i Sotenäs kommun bedriver stiftelsen avelsarbete för att söka rädda och bevara utrotningshotade svenska och utländska djurarter. Som ett led i bevarandearbetet lägger stiftelsen stor vikt vid utbildning och information, och genom undervisning i form av bl.a. studieplaner, föreläsningar och föredrag vänder man sig till grundskolor, gymnasier, högskolor och universitet. I samarbete med forskare vid de zoologiska institutionerna vid universiteten i Stockholm och Göteborg bedriver stiftelsen även viss forskningsverksamhet. Stiftelsen har funnits sedan år 1989 och intar med sina internationella dimensioner en särställning bland verksamheter med denna inriktning i Sverige och är en av två sådana anläggningar i Europa. Utskottet delar miljöministerns uppfattning om vikten av att denna verksamhet ges en god start och förutsätter att resurser avsätts till stöd för fortsatt uppbyggnad av verksamheten. Med det anförda finner utskottet att syftet med motionerna Jo667 och Jo685 torde komma att bli tillgodosett utan något vidare riksdagens uttalande i frågan.
Av ovanstående redogörelse framgår att det redan i dag bedrivs ett omfattande arbete av stor betydelse för den genetiska mångfalden i jordbruket. I likhet med miljöministern anser dock utskottet att särskilda bevarandeplaner bör upprättas för alla lantsorter samt för alla arter av husdjur och lantraser för vilka vårt land har ett särskilt ansvar. Som miljöministern anför får den pågående landsstudien om biologisk mångfald visa om ytterligare insatser behövs för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser under konventionen om biologisk mångfald. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna Jo8 yrkande 12 och Jo9 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Bilaga 2, Utrikesdepartementet
Svenska internationella insatser för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald
Propositionen
Sverige har i den förberedande kommittén inför UNCED och inom FAO tagit initiativ till att genomföra särskilda fördjupade landsstudier om de växtgenetiska resurserna av betydelse för livsmedelsproduktionen och jordbruket. De avses ingå som ett led i förberedelserna inför 1995 års konferens inom FAO:s ram om växtgenetiska resurser och bidra till utvecklingen av nationella aktionsplaner på detta område. Sverige har lämnat särskilt stöd till utvecklingsländernas förberedelser inför konferensen.
Förutsättningarna för det svenska utvecklingssamarbetet inom områden av relevans för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald bör utredas mot bakgrund av konventionen om biologisk mångfald. Biståndsministern avser att återkomma till detta i ett mer övergripande sammanhang.
Motionerna
Bevarandet av den biologiska mångfalden skall enligt motion Jo7 (v) yrkande 8 vara ett övergripande mål i alla slags åtaganden och projekt som berör den tredje världens länder. Eftersom även mottagarna av bistånd bör komma till tals bör enligt motion Jo6 (-) yrkande 5 även företrädare för några av de utvecklingsländer med vilka Sverige har bilaterala samarbetsavtal ingå i den utredning om de växtgenetiska resursernas betydelse för livsmedelsproduktionen och jordbruket som aviseras av regeringen.
Utskottets överväganden
I sitt yttrande över propositionen i denna del jämte de två motionsyrkandena delar utrikesutskottet den i propositionen framförda synpunkten att konventionen om biologisk mångfald skapar förutsättningar för framväxten av ekonomiska incitament för u-länderna att bevara den biologiska mångfalden. Utskottet anser också, i likhet med vad som anförs i propositionen, att u-ländernas ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden måste ske i samklang med strävandena till en ekonomisk och social utveckling. Utrikesutskottet gör samma bedömning som regeringen även när det gäller behovet av en utredning om det svenska utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen om biologisk mångfald. I övrigt anför utrikesutskottet bl.a. följande.
Genom Riokonferensen och de deklarationer och konventioner som där antogs har världssamfundet för första gången bekräftat att utveckling, som äger rum inom ramen för ekosystemets bärighet, utgör en långsiktig mellanstatlig målsättning.
Under konferensen presenterade Sverige, ensamt eller tillsammans med övriga nordiska stater, förslag och tog initiativ i många viktiga frågor. Bl.a. gällde detta frågan om biologisk mångfald. Det får anses vara en betydande framgång att en konvention i detta ämne, som i huvudsak uppfyller de svenska förhandlingsmålen, kunde undertecknas i Rio av en överväldigande majoritet av världens stater. Sverige, liksom övriga deltagare i UNCED, står nu inför uppgiften att nationellt och internationellt följa upp de åtaganden som gjordes i Rio.
Utskottet har tidigare konstaterat, att regeringen på olika sätt vidtagit åtgärder för att förverkliga Riobesluten i Sverige och för att befrämja det internationella uppföljningsarbetet. Detta måste enligt utskottets mening vara ett högprioriterat mål i den långsiktiga processen mot en global, miljömässigt hållbar utveckling.
Jordbruksutskottet ansluter sig i alla delar till utrikesutskottets bedömningar och vill härutöver anföra följande.
Som anförs i propositionen öppnar ikraftträdandet av konventionen om biologisk mångfald förutsättningar för framväxten av ekonomiska incitament för u-länderna att bevara den biologiska mångfalden. De ömsesidigt överenskomna villkor som enligt konventionen skall utgöra bas för det internationella flödet av genetiska resurser skall leda till en rimlig och rättvis fördelning av resultat och vinster som uppstår av utnyttjandet av u-ländernas rika genresurser. Den biologiska mångfalden kan härigenom bli en för u-länderna väsentlig och av i-länderna efterfrågad tillgång av betydande ekonomiskt värde.
Med tanke på att den biologiska mångfalden i många u-länder är nära kopplad till traditionella kulturella aspekter och den lokala samhällsstrukturen bör, vilket också anförs av utrikesutskottet, ett aktivt deltagande av de lokala samhällena vara ett viktigt element i u-ländernas ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden. I likhet med utrikesutskottet vill jordbruksutskottet i detta sammanhang framhålla att kvinnornas roll i miljöarbetet, framför allt genom deras erfarenheter i jordbruket och i livsmedelsproduktionen, är betydande. Det är också viktigt att ställa långtgående krav på de storföretag som verkar i u-länderna. Vidare måste u-ländernas ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden ske i samklang med strävandena till en ekonomisk och social utveckling som kan försörja ländernas innevånare. Naturresurserna bör brukas på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden inte reduceras eller att ekosystemens funktion hotas. Det ställer krav på i synnerhet utvecklingen av de areella näringarna, vilka i dag på många håll i u-länderna utarmar den biologiska mångfalden. En utveckling av de areella näringarna baserad på traditionella brukningsmetoder och med aktivt deltagande av lokala samhällen blir därför en viktig komponent i u-ländernas ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden. Införsel och användning av ny teknik för högre varaktig avkastning i jordbruket måste ske efter prövning av effekterna på den biologiska mångfalden och på ekosystemens funktion.
I likhet med biståndsministern vill utskottet framhålla att de multilaterala biståndsorganen gör betydande insatser på den biologiska mångfaldens område. Av särskild vikt inom jordbrukssektorn är den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR), vilken har många regionala forskningscentra med välfyllda genbanker. Som anförs i propositionen kan konventionens effekter på CGIAR:s funktioner förväntas bli betydande bl.a. till följd av ett svenskt initiativ i FAO, som har lett till beslut om att inom ramen för förberedelserna inför FAO:s konferens om växtgenetiska resurser år 1995 inleda överläggningar om villkoren för tillträde till i första hand utvecklingsländernas växtgenetiska resurser.
I sammanhanget bör framhållas att det svenska utvecklingsbiståndet, som kanaliseras direkt till enskilda u-länder via SIDA och SAREC, innefattar program till stöd för u-ländernas arbete för att bevara den biologiska mångfalden. Inom ramen för detta bilaterala utvecklingssamarbete lämnar Sverige stöd till en utveckling i linje med konventionen om biologisk mångfald. Som exempel kan nämnas det 20-åriga projekt som de fem nordiska länderna gemensamt stödjer i syfte att bygga upp en regional genbank för några länder i södra Afrika.
Med anledning av motion Jo6 yrkande 5 anför utrikesutskottet att utskottet delar motionärens syn på betydelsen av att mottagarländernas synpunkter beaktas i den utredning som aviseras i propositionen men framhåller att det ankommer på regeringen att avgöra formerna härför.
Motion Jo7 yrkande 8 besvarar utrikesutskottet genom att hänvisa till sin senaste behandling av frågan om de biståndspolitiska målen (1992/93:UU15). Utskottet anförde därvid bl.a. följande.
Riksdagen har många gånger fastslagit det svenska biståndets övergripande mål: att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Inom ramen för detta mål skall biståndet bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Dessa mål utgör en enhet. De förstärker och kompletterar varandra och har ingen inbördes rangordning.
Miljömålet innefattar, enligt utskottets uppfattning, också det mål om biologisk mångfald i biståndssamarbetet som yrkandet avser.
Jordbruksutskottet, som ovan anslutit sig till utrikesutskottets bedömningar, delar även detta utskotts uppfattning om motionerna Jo6 yrkande 5 och Jo7 yrkande 8. Motionsyrkandena avstyrks således i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Övriga frågor
Motionerna
Problemen med stranderosion tas upp i tre motioner. Enligt motion Jo614 (s) bör regeringen utarbeta en sammanhållen strategi för åtgärder mot sanderosion m.m. Forskning om erosions- och strandskyddsproblematik som ett led i en planering av beredskapsåtgärder mot havsytans höjning till följd av ett varmare klimat bör prioriteras enligt motion Jo650 (s) yrkande 1. Statligt engagemang i ett planerat fullskaleprojekt för att lösa erosionsproblemen vid Löderups strandbad efterlyses i motionens yrkande 2. Motionärerna i motion Jo654 (fp) yrkande 3 anser att regeringen bör utarbeta en långsiktig åtgärdsplan för strandskyddande åtgärder utefter den skånska kusten.
Ett antal åtgärder till skydd för miljön i Stockholms län och i Skåne föreslås i motionerna Jo676 yrkande 16 resp. Jo654 yrkande 4 (båda fp). Enligt motion Jo676 bör fler områden i Stockholms län ges ett fastare skydd genom inrättande av naturreservat, naturskyddsområden, naturvårdsområden eller s.k. hänsynsområden (yrkande 13). NOLA-stöd bör utgå till de skogsägare i Stockholms län som åtar sig särskilda och långtgående hänsyn till naturvård och rekreation (yrkande 14). En regional strategi bör enligt motion Jo706 (v) yrkande 4 upprättas för att bevara Göteborgsregionens biologiska mångfald. Bättre samordning mellan jordbruks- och naturvårdsmyndigheter när det gäller bestämmelser och bidrag inom Häckeberga naturvårdsområde och övriga naturvårdsområden i Skåne efterlyses i motion Jo654 yrkande 1.
Enligt motionerna Jo651 (s) resp. Jo655 (kds) bör Ridö--Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren och Kindlahöjdsområdet avsättas som nationalparker. Möjligheterna att säkra Ölands unika natur för framtida generationer bör utredas enligt motion Jo10 (kds) yrkande 5. Skydd för eklandskapet samt ängs- och hagmarker i Östergötlands län tas upp i motion Jo662 (fp, c, kds).
Den svenska CW-listan till skydd för våtmarker bör enligt motion Jo608 (fp) utökas med våtmarkerna i de inre delarna av Skälderviken och Lundåkrabukten.
Utskottets överväganden
Motioner om erosionsproblemen längs Skånes kuster har vid flera tidigare tillfällen varit föremål för utskottets behandling. Hösten 1992 delade utskottet motionärernas uppfattning att ökad forskning kring dessa problem var värd att stödja och konstaterade att frågan om statsbidrag för forskning på området skulle komma att prövas av Naturvårdsverkets forskningsnämnd (1992/93:JoU3). Utskottet har nu inhämtat följande. Forskningsnämnden har beviljat Lunds tekniska högskola 250 000 kr som engångsanslag för att följa effekterna av erosionsskydd (hövder) i Löderup. Våren 1992 erhöll Ystads kommun 75 000 kr från NUTEK för en allmän utredning med teoretiska försök i dator- och laboratoriemiljö. Utredningen, som nu är slutförd, utfördes med hjälp av Stockholms och Lunds tekniska högskolor. För ett forskningsprojekt för teknikutveckling med försök i dator- och laboratoriemiljö har NUTEK nyligen beviljat Institutionen för vattenbyggnad vid Stockholms tekniska högskola och Institutionen för vattenresurslära vid Lunds tekniska högskola 318 000 kr. Försöken, som bygger på modeller av stränder i Ystads kommun, är genomförda och avrapporterade. Tillsammans med ytterligare medel ur privata forskningsstiftelser disponerar institutionerna sammanlagt mer än 1 miljon kronor för ändamålet. Vattendomstolen har meddelat Ystads kommun tillstånd att uppföra hövder med undantag av en försökshövd inom naturvårdsområde. Domen är i denna del överklagad. Utanför naturvårdsområdet är två hövder under uppförande. NUTEK-projektet har bedrivits som ett gemensamt projekt med nio kommuner i Skåne som vardera har beviljat 25 000 kr för ändamålet. Samtliga deltagande kommuner har inom projektets ram erhållit översiktliga utredningar om erosionsproblemen inom resp. kommun. Enligt vad utskottet erfarit har kommuner i Halland och på Gotland och Öland visat intresse för projektet. Något fullskaleförsök, vilket bedöms erforderligt för att man skall kunna utveckla tekniken ytterligare, har emellertid ännu inte genomförts eftersom ekonomiska medel saknas. Utskottet anser det därför viktigt att staten ikläder sig ett större ekonomiskt ansvar, dels för att påbörjade skyddsåtgärder skall kunna fullföljas, dels för forsknings- och teknikutvecklingsändamål men också för genomförande av detta fullskaleförsök. Med det anförda finner utskottet att syftet med motionerna Jo614, Jo650 och Jo654 yrkande 3 torde komma att bli tillgodosett utan något uttalande från utskottet. Motionerna bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Genom den nationella strategi för bevarande av biologisk mångfald som nu är föremål för riksdagens behandling kommer under de närmaste åren en ökande vikt att läggas vid främjandet av en miljöanpassning av verksamheten inom olika samhällssektorer. Bevarandeaspekterna inom kulturlandskapet kommer att naturligt innefatta såväl kulturhistoriska aspekter som den biologiska mångfalden och upprätthållas genom en kombination av ett naturvårdsanpassat jord- och skogsbruk, vissa minimiregler för skydd av särskilt känsliga biotoper och inrättande av naturreservat och andra skyddade områden. Tidigare i detta betänkande har utskottet uttalat att länsstyrelsernas utveckling av regionala mål för bevarande av biologisk mångfald bör genomföras i samarbete med skogsvårdsstyrelserna. Det förekommer i dag generella brister i fråga om regler och styrmedel när det gäller säkerställande och skydd av parker och grönområden i tätorter, bl.a. för mellankommunal samverkan, tätortsnära jord- och skogsbruk och ersättningsfrågor. Formerna för att långsiktigt bevara och utveckla grönområden i eller i anslutning till städer och tätorter behöver därför utvecklas. Detta gäller även åtgärder för att främja nya arbetssätt och samverkansformer i fråga om förvaltning och skötsel av parker och grönområden. Utredningen om en översyn av plan- och bygglagen (dir. 1992:104) har i dagarna getts tilläggsdirektiv med denna innebörd (dir. 1993:122). De frågor som tas upp i motionerna Jo654 yrkandena 1 och 4, Jo676 yrkandena 13, 14 och 16, Jo706 yrkande 4 får i första hand bedömas på kommunal och regional nivå. Motionsyrkandena avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och senast hösten 1992 tagit ställning till frågan om avsättande av Ridö--Sundbyholmsarkipelagen och Kindlahöjden som nationalparker (1991/92:JoU13). Som utskottet då konstaterade ingår områdena inte i Naturvårdsverkets nationalparksplan som är ämnad att ligga till grund för ett långsiktigt arbete med inrättande och ombildning av nationalparker. Beträffande Kindlahöjden vill utskottet tillägga att området inte anses vara av riksintresse men har av Länsstyrelsen i Örebro län klassificerats som varande av länsintresse. Utskottet har vidare inhämtat att diskussioner pågår mellan Kindlastiftelsen, en intresseförening med landshövdingen som ordförande, och markägarna om möjligheten att i någon form säkerställa området. I det fall frågan om bildande av naturreservat blir aktuell bör framhållas att sådana frågor ankommer på länsstyrelsen och -- efter delegation -- kommunerna. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo651 och Jo655.
Utskottet delar den syn på Ölands natur- och kulturlandskap som kommer till uttryck i motion Jo10 yrkande 5. De olika åtgärder för bevarande av biologisk mångfald som är föremål för behandling i detta betänkande kommer givetvis att gagna naturskyddet även inom denna region. Vad gäller Stora alvaret vill utskottet erinra om att området ingår i Naturvårdsverkets plan för inrättande av nationalparker. I övrigt vill utskottet erinra om att frågor om inrättande av naturreservat ankommer på länsstyrelsen och kommunerna. Som framgår ovan under avsnittet om skyddade områden (s. 29 f.), kommer länsstyrelserna att erhålla tillfälliga förstärkningar för att påskynda inrättandet av naturskyddsområden och för genomförande av nationalparksplanen. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet i den mån det inte kan anses tillgodosett.
Genom den nya skogspolitiken har det generella skyddet för bl.a. ädellövskogen stärkts. Som framgår av den nu aktuella propositionen skall under de närmaste åren en hög ambitionsnivå gälla för skyddet av värdefulla naturområden, och de akuta behoven bedöms som särskilt tydliga inom skogslandskapet. Som framhållits tidigare i detta betänkande (s. 31) har en förstärkning av resurserna för investeringar på miljöområdet skett, vilket innebär en höjning av anslaget till investeringar på miljöområdet med 55 miljoner kronor till drygt 190 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Utskottet förutsätter att berörda myndigheter inom ramen för anvisade medel beaktar behovet av åtgärder inom det område som anges i motion Jo662. Med det anförda avstyrker utskottet motionen i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och senast hösten 1993 behandlat frågan om tillägg till den s.k. CW-listan (1992/93:JoU3). Listan anger de områden som särskilt bör skyddas enligt Ramsar-konventionen om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar. Enligt vad utskottet då inhämtade kan det i och för sig finnas goda skäl att utvidga listan men utskottet är inte berett att särskilt förorda det område som anges i motion Jo608. Mot denna bakgrund avstyrks motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ändring i naturvårdslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
2. beträffande strategi för biologisk mångfald
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits om en strategi för biologisk mångfald (avsnitt 2) samt avslår motion 1993/94:Jo8 yrkandena 1 och 4,
res. 1 (s)
3. beträffande direktiv för statliga utredningar m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 1,
4. beträffande strategi för hotade sötvatten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo10 yrkande 3,
5. beträffande tolkning av begreppet "pågående markanvändning"
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo202 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande taggtråd i markerna
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo673,
7. beträffande åtgärder för bevarande av den biologiska mångfalden
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo621,
8. beträffande informationskampanj om ett mer ekologiskt jordbruk m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkandena 1 och 11,
men. (v) - delvis
9. beträffande ändring i naturresurslagen (1987:12)
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 12,
10. beträffande miljöindex
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo8 yrkande 5,
res. 2 (s)
11. beträffande ett centrum för biologisk forskning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 2,
12. beträffande forskning om biologisk mångfald
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo7 yrkande 13 och 1993/94:Jo8 yrkande 14,
res. 3 (s)
13. beträffande naturskolor
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 3,
14. beträffande kampanj om allemansrätten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo10 yrkande 4,
15. beträffande främmande arter i skogsbruket
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 7 och 1993/94:Jo10 yrkande 2,
res. 4 (s)
16. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 7,
17. beträffande Östersjösamarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo7 yrkande 6 och 1993/94:Jo8 yrkande 3,
res. 5 (s)
18. beträffande förenklade former för bildande av naturreservat
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo629, 1992/93:Jo630 yrkande 31 och 1992/93:Jo656,
res. 6 (s)
19. beträffande skyddsbehovet för produktiv skogsmark
att riksdagen avslår motion 1993/94:10 yrkande 1,
20. beträffande inventering av Domänägd skogsmark
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo680,
21. beträffande naturvårdsavgift på skogsprodukter m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo7 yrkande 5 och 1993/94:Jo8 yrkande 6,
res. 7 (s)
22. beträffande sysselsättningsfrämjande åtgärder
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 11 och 1992/93:Jo630 yrkande 30,
23. beträffande kommunernas påverkan på miljöpolitiska beslut
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo654 yrkande 2,
24. beträffande inventering av våtmarker
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo630 yrkande 33,
25. beträffande dispens från förbud mot markavvattning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo8 yrkande 8,
res. 8 (s)
26. beträffande generellt förbud mot markavvattning m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkandena 9 och 10,
men. (v) - delvis
27. beträffande våtmarksinventering i Norrbotten
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo695,
res. 9 (s)
28. beträffande strandskyddet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo601 och 1992/93:Jo687,
29. beträffande generellt biotopskydd för skogsmark
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 4,
res. 10 (s) - motiv
30. beträffande lagstiftning om handel med hotade arter
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 13, 1992/93:Jo636 och 1992/93:Jo690,
res. 11 (s)
31. beträffande miljömålen i den livsmedelspolitiska reformen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 3,
32. beträffande stöd till landskapsvård
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo8 yrkandena 9 och 10,
res. 12 (s)
33. beträffande beskattning av handelsgödsel och bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 4,
34. beträffande stöd till ekologisk odling
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 2,
35. beträffande Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens Ark
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo667 och 1992/93:Jo685,
36. beträffande genresursbevarande i jordbruket och trädgårdsnäringen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 12 och 1993/94:Jo9,
res. 13 (s)
37. beträffande den biologiska mångfalden som biståndsmål
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo6 yrkande 5 och 1993/94:Jo7 yrkande 8,
38. beträffande stranderosion
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo614, 1992/93:Jo650 och 1992/93:Jo654 yrkande 3,
39. beträffande skydd för miljön i vissa regioner m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo654 yrkandena 1 och 4, 1992/93:Jo676 yrkandena 13, 14 och 16 och 1992/93:Jo706 yrkande 4,
40. beträffande Ridö--Sundbyholmsarkipelagen och Kindlahöjden
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo651 och 1992/93:Jo655,
41. beträffande Ölands natur- och kulturlandskap
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo10 yrkande 5,
42. beträffande eklandskapet i Östergötlands län m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo662,
43. beträffande våtmarker i Skåne
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo608,
44. beträffande propositionen i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om att etablera ett centrum och inrätta en kommitté för forskning om biologisk mångfald, en informationskampanj för biologisk mångfald inom jordbruksområdet, att Sverige aktivt bör verka för ett protokoll om biosäkerhet under konventionen om biologisk mångfald, införande av regler för miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket, slutförande av den riksomfattande våtmarksinventeringen genom inventering av Norrbottens län, att ett svenskt system för miljöstöd anpassat till EG:s regelverk snarast bör utarbetas och att bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och husdjursraser upprättas samt om en utredning om det svenska utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen om biologisk mångfald, allt i de delar som ej berörts av utskottets hemställan ovan.
Vidare hemställer utskottet att ärendet företas till avgörande efter endast en bordläggning.
Stockholm den 2 december 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s), Pehr Löfgreen (m), Lennart Fremling (fp), Berndt Ekholm (s), Lennart Daléus (c) och Carl Olov Persson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Strategi för biologisk mångfald (mom. 2)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Sammanfattningsvis vill" och på s. 11 slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Sammanfattningsvis vill -- -- -- (= utskottet) -- -- -- ytterligare insatser. Som anförs i motion Jo8 bör den strategi som redovisas i Naturvårdsverkets rapport Miljö 93 (SNV Rapport 4234) utgöra grund för dessa insatser. Den ständigt föränderliga naturmiljön och nya uppkommande miljöhot talar också för behovet av en fortlöpande utvärdering av de åtgärder som vidtas för att bevara den biologiska mångfalden.
Enligt utskottets mening krävs en mer övergripande syn på frågan om den biologiska mångfalden än det enskilda artbevarande som regeringen uppehåller sig vid i propositionen. För att kunna bevara enskilda arter och inomartsvariationer måste vi också bevara en livsmiljö som inte raderar ut deras existensmöjligheter. Utskottet finner det därför angeläget med mer ingående studier av markprocessernas betydelse för den långsiktiga produktionsförmågan i våra ekosystem samt hur dessa system påverkas av föroreningar och eventuella framtida klimatförändringar. Landskapsplanering för att öka naturens mångfald och säkra spridningskorridorer för växter och djur är också angeläget om arter och genetisk variation inom arterna skall kunna behållas i ett längre perspektiv. Inom landskapsplaneringen bör man ta hänsyn till arternas behov av olika biotoper inkl. äldre träd samt behålla naturliga spridningsvägar. Kantzoner ingår som en del i denna strategi men det krävs även att större kärnområden bevaras för fri utveckling av skogen. Utskottet ställer sig därför bakom uppfattningen i motion Jo8 om införande av en obrukad zon på minst fem meter längs alla vattendrag som skall utgöra spridningskorridor för växt- och djurarter i enlighet med förslaget i Naturvårdsverkets aktionsplan Miljö 93. Dessutom minskar en sådan zon risken för näringsläckage till vattendragen. Även stränderna utgör en viktig livsmiljö för många arter. Därför är det angeläget att behålla och utveckla strandskyddsbestämmelserna så att de också omfattar hänsyn till den biologiska mångfalden. På grund av försurning och andra processer som påverkar grundförutsättningarna för arternas existens kan inte ens inom redan existerande reservat skyddsvärda naturvärden alltid bevaras. I likhet med motionärerna i motion Jo8 anser utskottet att regeringen bör ange ett övergripande mål om bevarandet av en långsiktigt fungerande livsmiljö för växter och djur i strategin för den biologiska mångfalden. I detta sammanhang bör även beaktas att länsstyrelsernas aktionsplaner bör syfta till en landskapsplanering som garanterar naturens mångfald.
Den ökande turismen kan innebära ett växande hot mot den biologiska mångfalden både på land och i vatten. Framför allt kan den kommersiella massturismen i form av båtsporter, kanoting, fjällvandring, etc. medföra hård förslitning av känsliga områden och störa skygga djurarter. Turismen utgör en viktig del i EU:s femte miljöhandlingsprogram men saknas i regeringens strategi. Turismen och dess problem bör därför ingå i regeringens strategi för biologisk mångfald.
Sammanfattningsvis innebär det ovan anförda att utskottet ansluter sig till motion Jo8 yrkandena 1 och 4. Vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandena bör ges regeringen till känna. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag om en nationell strategi för biologisk mångfald.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande strategi för biologisk mångfald att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt i övrigt godkänner vad i propositionen föreslagits om en strategi för biologisk mångfald (avsnitt 2),
2. Miljöindex (mom. 10)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Som anförs" och på s. 21 slutar med "anses tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Som anförs -- -- -- (= utskottet) -- -- -- och regering. I det sammanhanget finner utskottet det angeläget att Naturvårdsverkets miljöindex över tillstånden i svenska ekosystem utvecklas och att mer preciserade nationella mål anges för bevarandearbetet. Det kan bland annat gälla frågor om vilka ursprungsområden, t.ex. urskogar, som skall bevaras, vilka områden som skall återställas, t.ex. vissa biotoper i vardagslandskapet, säkerställande av spridningskorridorer i jordbrukslandskapet och vid kalavverkning, avvärjande av yttre hot som luftföroreningar och miljögifter eller vilka arter som skall ha högst prioritet i bevarandearbetet. Med det anförda ansluter sig utskottet till motion Jo8 yrkande 5. Vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande miljöindex att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Forskning om biologisk mångfald (mom. 12)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Med anledning" och på s. 24 slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig positivt till beslutet att öka SLU:s forskningsresurser för biologisk mångfald men vill understryka att samordningsansvaret även måste gälla limniska och marina arter samt husdjur, jordbruksgrödor och trädgårdsväxter. Det är enligt utskottets mening av värde att kraven skärps på information från olika forskningsinstitutioner till avnämarna, främst länsstyrelser, kommuner, lantbrukare och skogsbolag/skogsarbetare. Som anförs i motion Jo8 får detta inte innebära att Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen fråntas sitt informationsansvar eftersom det huvudsakliga ansvaret i detta avseende bör åligga de statliga verk som har till uppgift att styra de olika verksamheterna. Vad gäller forskningen vill utskottet betona angelägenheten av att öka forskningen om marken som resurs, om landskapsplanering, om vardagslandskapet och om ett mer naturanpassat och därmed långsiktigt hållbart jord- och skogsbruk. Härutöver krävs ökad forskning om problemen vid utsättning av genmodifierade organismer. I sammanhanget vill utskottet framhålla nödvändigheten av en strategi för hur genmodifierade organismer och deras påverkan på miljön och den biologiska mångfalden skall följas vid utsättning. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo8 yrkande 14 bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo7 yrkande 13 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte påkalla någon riksdagens vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande forskning om biologisk mångfald att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo7 yrkande 13,
4. Främmande arter i skogsbruket (mom. 15)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Motionerna Jo8" och på s. 27 slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo8 har skogsnäringen ett stort ansvar för bevarandet av våra inhemska trädarters genetiska variation. Enligt utskottets mening bör detta ansvar regleras på ett bättre sätt än hittills. Stora arealer har planterats med främmande arter som exempelvis Pinus Contorta och sibirisk gran. Även plantering av klonat material, dvs. plantor som dragits upp ur samma individ och därmed har identisk genuppsättning, kan äventyra den normala genetiska variationen hos våra skogsträd. I likhet med motionärerna i motion Jo8 anser utskottet det därför angeläget att införa krav på tillståndsgivning och miljökonsekvensbeskrivningar då främmande arter eller klonat plantmaterial används. I sitt betänkande med förslag till miljöbalk föreslår Miljöskyddskommittén att allmänna regler för utsättande av främmande arter införs i miljöbalken och att regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter om bl.a. tillståndsplikt (SOU 1993:27). Förslaget bereds i regeringskansliet. De synpunkter som utskottet ovan framfört med anledning av motion Jo8 yrkande 7 bör beaktas i detta arbete. Vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo10 yrkande 2 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande främmande arter i skogsbruket att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo10 yrkande 2,
5. Östersjösamarbetet (mom. 17)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Med anledning" och på s. 29 slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Med anledning -- -- -- (= utskottet) -- -- -- har beviljats. Som anförs i motion Jo8 måste staten ta ett aktivt ansvar men även kommuner och företag har ställt sig positiva till att öka insatserna i östländerna under förutsättning att de inhemska miljökraven minskar. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att närmare undersöka dessa frågor.
Enligt utskottets mening behandlas riskerna för genetisk utarmning i våra vatten och kopplingen till miljögifter och övergödning alltför översiktligt i propositionen. Både den limniska och marina miljön hyser många hotade arter, och forskningen kring artdiversitet och framtida hot måste ges större resurser. Utskottet anser det också angeläget att öka kunskapen om hur vattenmiljön påverkas av markens beskaffenhet och av de markkemiska processerna. Vidare bör bildandet av marina reservat både i Östersjön och i Västerhavet påskyndas.
När det gäller Östersjöns miljö bör samarbetet på alla områden mellan Östersjöländerna ha fortsatt hög prioritet och medel även fortsättningsvis ställas till förfogande för att länderna i Östeuropa skall kunna bygga ut och utveckla tätorternas rening liksom rening av utsläppen av metaller och klororganiska kemikalier från avfalls- och gruvupplag samt industrier. Inom ramen för såväl Östersjö- som Nordsjösamarbetet bör Sverige verka för att förebygga katastrofer till följd av överfiskning eller annat felaktigt utnyttjande av havets resurser. Utskottet finner det vidare angeläget med en kartläggning av dumpade gifter, gammal krigsmateriel etc. som på sikt kan komma att förorena havsmiljön. Diskussioner bör påbörjas om vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta och hur de skall finansieras. Men det finns även närmare problem, framför allt de minskade mängderna torsk och hotet mot laxen i form av sjukdomen M74. I denna fråga anser utskottet att regeringen bör agera betydligt mer kraftfullt än hittills. Forskningen bör stimuleras och åtgärdsprogram tas fram till skydd för bestånden av vild lax. Fartygshaveriet utanför Gotland då stora mängder fosfor läckte ut i vattnet stämmer också till eftertanke. Tydliga regler bör utformas om ansvaret för åtgärder vid olyckor av detta slag. Reglerna bör också medföra skyldighet att omedelbart bärga last av miljöstörande kemikalier. Sjöfartsverket bör få i uppdrag att utreda frågan. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo8 yrkande 3 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande Östersjösamarbetet att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 3 och med avslag på motion 1993/94:Jo7 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Förenklade former för bildande av naturreservat (mom. 18)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "I syfte" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Trots att takten i reservatsbildningen var mycket hög under 1980-talet är behovet av att säkerställa skyddsvärd mark fortfarande mycket stort. Att påskynda takten genom att tillföra väsentligt ökade statsmedel blir svårt med hänsyn till det statsfinansiella läget. Det kan i dag konstateras att det administrativa systemet för bildande av naturreservat är både omständligt och onödigt kostsamt. För att tillgängliga medel skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt och för att påskynda reservatsbildningen är enligt utskottets mening en översyn av gällande regelsystem nödvändig. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo630 yrkande 31 bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna Jo629 och Jo656 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande förenklade former för bildande av naturreservat att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo630 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1992/93:Jo629 och 1992/93:Jo656,
7. Naturvårdsavgift på skogsprodukter m.m. (mom. 21)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Våren 1993" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Det kan konstateras att skogsbrukets ansvar för miljön och den biologiska mångfalden begränsas till kraven enligt de allmänna hänsynsreglerna. Som anförs i motion Jo8 bör även skogsnäringens sektorsansvar för miljön grundas på principen om användarens betalningsansvar (UPP), och skogsnäringen bör i likhet med andra näringar bära sina kostnader för miljö- och naturvården. Ägarna av produktiv skogsmark bör gemensamt bidra till kostnaderna för att köpa in eller på annat sätt skydda den från naturvårdssynpunkt mest värdefulla marken. Hittills har sådana åtgärder till skydd för den biologiska mångfalden helt bekostats av staten, vilket har inneburit att skogsföretagens miljöskyddskostnader till viss del har betalats med allmänna medel. De skogliga företagen bör därför avsätta medel till en gemensam fond för inköp av skogsmark som behöver avsättas som naturreservat. Fonden bör också kunna användas i samband med att avtal upprättas med vissa skogsägare om mera långtgående hänsynstaganden än vad som ryms inom skogsvårdslagens allmänna hänsynsregler. Sådana avtal kommer med stor sannolikhet att behövas för att målet att skydda 5 % av skogsmarken nedanför fjällkedjan på sikt skall kunna uppnås. I synnerhet i södra Sverige kommer svårigheter att uppstå vid inköp av tillräckligt stora sammanhängande arealer för tillskapandet av kärnområden för biologisk mångfald och därtill spridningskorridorer mellan olika områden. I områden med många små skogsfastigheter kan enligt utskottets mening skötselavtal liknande NOLA-avtalen med de enskilda ägarna vara att föredra framför expropriationsförfaranden.
Det faktum att skogsbruket kollektivt finansierar ett mer långtgående skydd av hotade arter och biotoper får emellertid inte innebära att stödet via statsbudgeten för inköp av skogsmark avskaffas. Enligt utskottets mening talar åtminstone två skäl för ett bibehållande av det statliga inköpsanslaget på ungefär nuvarande nivå. Dels kan rekreationsvärden ibland utgöra ett bidragande skäl för inköp av skogsmark, dels hotas även den biologiska mångfalden av övergödning, försurning och klimatförändringar. Dessa hot härrör från andra verksamheter än skogsbruket, och skogsnäringen bör därför inte belastas med kostnader som uppstår av dessa orsaker. Frågan om hur en avgift rättvist skall tas ut av näringen och vilket ansvar staten skall ha för bevarandet av de skogliga ekosystemen och deras artrikedom bör utredas, och regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om avgift för skogsnäringen samt hur medlen skall förvaltas. Med detta uttalande ansluter sig utskottet till motion Jo8 yrkande 6. Vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo7 yrkande 5 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande naturvårdsavgift på skogsprodukter m.m. att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo7 yrkande 5,
8. Dispens från förbud mot markavvattning (mom. 25)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Yrkande 8" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo8 leder regeringens förslag i praktiken till omfattande förbudsområden och stor restriktivitet när det gäller markavvattning. Mot denna bakgrund hade ett generellt förbud i hela landet varit att föredra. Utskottet, som avstår från att i detta sammanhang förorda en sådan ordning, vill emellertid understryka att stor restriktivitet med dispenser från förbudet bör iakttas. I princip skall ingen markavvattning i de utpekade områdena ske, vilket inbegriper även s.k. klass I- och klass II-områden. På sikt bör särskilda hänsynsregler upprättas för skogsbruk på våtmarker och i sumpskog. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo8 yrkande 8 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande dispens från förbud mot markavvattning att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Våtmarksinventering i Norrbotten (mom. 27)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Den riksomfattande" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Inte minst mot bakgrund av att Norrbotten hyser unika och synnerligen värdefulla våtmarksområden och är landets myrrikaste län finner utskottet det beklagligt att detta län är den enda region i Sverige där en våtmarksinventering ännu inte har genomförts. I samarbete med länsstyrelserna arbetar Naturvårdsverket med framtagande av en nationell myrskyddsplan. I planen kommer de områden som bör skyddas som naturreservat att redovisas. Norrbottens län ingår inte i planen eftersom förutsättningen för en myrskyddsplan är en kvalificerad våtmarksinventering. En sådan inventering skulle också utgöra ett välbehövligt underlag för övrig samhällsplanering och för avvägningar gentemot andra markanvändningsintressen. I propositionen aviserar miljöministern att våtmarksinventeringen i Norrbottens län nu skall slutföras. Eftersom det har dokumenterats att myrmarkerna i Norrbotten är ovanligt fågelrika, anser utskottet i likhet med motionärerna i motion Jo695 att våtmarksinventeringen bör kompletteras med mer ingående undersökningar av fågellivet. Möjligheterna till samordning med sumpskogsinventeringen bör utredas. Vad utskottet anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande våtmarksinventering i Norrbotten att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo695 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Generellt biotopskydd för skogsmark (mom. 29, motiveringen)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "För att" och på s. 36 slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
För att -- -- -- (= utskottet) -- -- -- som möjligt. Regeringen har emellertid inte föreslagit ett generellt biotopskydd för skogsbruket. Det skäl som har angetts är avgränsningsproblem, men enligt utskottets mening lägger även frågan om intrångsersättning hinder i vägen. Intrångsersättningen medför att ett generellt biotopskydd kan komma att ta i anspråk de resurser som har anslagits för inköp av mark. Med nuvarande regler för intrångsersättning och finansiering av skyddsvärd mark finner utskottet det inte realistiskt att förorda ett generellt biotopskydd. Mot denna -- -- -- (= utskottet) -- -- -- Motionsyrkandet avstyrks.
11. Lagstiftning om handel med hotade arter (mom. 30)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Med anledning" och slutar med "utskottet motionerna" bort ha följande lydelse:
Den internationella handeln med hotade arter regleras bl.a. i den s.k. CITES-konventionen. Enligt Världsnaturfonden och Ornitologiska föreningen har Sverige kommit att bli ett transitland för hotade arter och lever således inte upp till konventionen, vilket utskottet finner oroväckande. Som framhålls i motion Jo8 måste Sverige ta sitt internationella ansvar i denna fråga, särskilt mot bakgrund av frågans nära anknytning till bevarandet av den biologiska mångfalden. Det är enligt utskottet angeläget att skyndsamt skärpa lagstiftningen om handel med hotade arter. Regeringen har aviserat sin avsikt att återkomma med förslag till lagstiftning om handel med hotade arter under våren 1994. Denna lagstiftning bör samlas i en lag, vilket underlättar myndigheternas tillsyn och gör lagstiftningen mer överblickbar. Handeln bör regleras i alla led, dvs. omfatta transporter, försäljning och utförsel, och möjligheter bör införas att förbjuda handel även med hotade arter som inte finns med på CITES-listan. Anmälningsplikt bör införas för alla som arbetar med konservering av djur, dvs. även fritidskonservatorer, och myndigheterna bör få rätt att utföra inspektion hos konservatorer, zoo-affärer, vilthandlare och importörer av djur. Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till motion Jo8 yrkande 13. Vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo690 i allt väsentligt tillgodosett. Motionen bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Utöver det ovan anförda är utskottet inte berett att tillmötesgå motion Jo636. Motionen avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande lagstiftning om handel med hotade arter att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 13 och med avslag på motion 1992/93:Jo636 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1992/1993:Jo690,
12. Stöd till landskapsvård (mom. 32)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "De utvärderingar" och på s. 39 slutar med "motion Jo8" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion Jo8 yrkande 10 anser utskottet att formerna för utbetalning av landskapsvårdsstöd och NOLA-bidrag bör ses över i syfte att göra stöden mer rättvisa och för att de på ett bättre sätt än för närvarande kan riktas mot de mest bevarandevärda markerna. Incitamentet att utveckla den biologiska mångfalden på stödarealerna bör förstärkas. Utskottet finner det också angeläget att skötselmetoderna för dessa marker utvecklas genom t.ex. större möjligheter till och lägre kostnader för extensiv djurhållning.
Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket i sin anslagsframställan inför nästa års budgetproposition inte har begärt ökade anslag för NOLA och landskapsvårdsstöd. Däremot markerar verket i en särskild bilaga att ökat stöd behövs för att uppnå målen för naturvården. Även utskottet anser att dessa stödformer måste förstärkas om målsättningen att bevara den biologiska mångfalden skall kunna uppnås. Utskottet ansluter sig därmed till förslaget i motion Jo8 yrkande 9 att för budgetåret 1994/95 under anslaget B 5 anvisa 300 miljoner kronor för landskapsvårdsstöd.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Jo8 yrkandena 9 och 10 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande stöd till landskapsvård att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Genresursbevarande i jordbruket och trädgårdsnäringen (mom. 36)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Av ovanstående" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att upprätta särskilda bevarandeplaner för samtliga svenska lantsorter och husdjur. I likhet med motionärerna i motion Jo8 förutsätter utskottet att även trädgårdsväxter kommer att ingå i dessa bevarandeplaner. Eftersom hoten mot dessa arter är uppenbara, finner utskottet det angeläget att arbetet med bevarandeplaner påskyndas så att man bättre skall kunna bedöma vilka åtgärder som skyndsamt behöver vidtas. Nordiska genbanken borde vara ett naturligt centrum för bevarandearbetet, men det finns även många andra institutioner, organisationer och föreningar som, ideellt eller med statliga anslag, arbetar med att bevara olika arter. Resurser för bevarandearbetet bör säkerställas och samarbetet mellan olika grupper, inkl. de botaniska trädgårdarna och vissa museer, bör fördjupas. Bevarandeplanerna och den snart avslutade landsstudien om biologisk mångfald bör kunna ligga till grund för bedömningen av resursbehovet. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med ett mer genomarbetat förslag i denna fråga. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo8 yrkande 12 bör ges regeringen till känna. Vad utskottet anfört under detta avsnitt tillgodoser i allt väsentligt motion Jo9. Motionen bör inte medföra någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande genresursbevarande i jordbruket och trädgårdsnäringen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo9,
Särskilda yttranden
1. Östersjösamarbetet (mom. 17)
Max Montalvo (nyd) anför:
Eftersom 80--85 % av samtliga vatten- och luftföroreningar i Sverige har sitt ursprung i andra länder anser Ny demokrati det högst angeläget att hjälpa länderna kring Östersjön att komma till rätta med sina miljöfarliga utsläpp. Eftersom vi anser att frågan bör tas upp i annat sammanhang avser vi att avvakta den analys av dessa problem som skall presenteras den 1 mars 1994. När fakta föreligger kommer vi att ta ställning till de åtgärder som kan bli aktuella.
2. Inventering av Domänägd skogsmark (mom. 20)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm (alla s) anför:
Mot bakgrund av det rådande statsfinansiella läget är det knappast troligt att tillräckliga medel inom överskådlig tid skall kunna avsättas för inköp av skyddsvärd mark enligt det förslag som Naturvårdsverket i samarbete med Domän AB har presenterat för regeringen. Vi utgår emellertid från att staten i sin egenskap av ägare till Domän AB kommer att ta initiativ till att mark avsätts med lagstadgat skydd som naturreservat i enlighet med förslaget.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Informationskampanj om ett mer ekologiskt jordbruk m.m.
Av både ekonomiska och ekologiska skäl är ett miljöanpassat produktionssätt den enda möjliga framtiden för svenskt jordbruk. I motion Jo7 yrkande 1 föreslår därför Vänsterpartiet en informationskampanj för både producenter och konsumenter om biologisk mångfald och om de förändringar som krävs för att skapa ett jordbruk som inte hotar miljön. Den avgörande frågan i denna informationskampanj bör vara att det klargörs att ett mer miljövänligt jordbruk innebär något dyrare livsmedel och att det huvudsakligen är konsumenterna som kommer att få betala detta högre pris. Nyligen gjorda undersökningar från bl.a. Konsumentberedningen visar att konsumenterna är beredda att betala något mer för produkter från ett jordbruk som inte är en belastning på miljön och ett hot mot den biologiska mångfalden. Riksdagen bör således bifalla motion Jo7 yrkande 1 (Hemställan mom. 8).
Rätt hanterade utgör vägkanter refuger för många arter. I propositionen visar regeringen prov på nytänkande och fantasi när den framhåller vägkanternas betydelse för den biologiska mångfalden. Även kraftledningsgator kan användas för bevarande av biologisk mångfald. Regeringen bör därför få i uppdrag att utreda denna fråga. Riksdagen bör således bifalla även motion Jo7 yrkande 11. (Hemställan mom. 8).
Generellt förbud mot markavvattning m.m.
Det är tillfredsställande att dikningsförbud nu införs i södra Sverige. Problemet är emellertid att i denna del av landet har så gott som all våtmark redan dikats ut. Mer offensiva förslag med större praktisk effekt är därför nödvändiga för att arter och livsmiljöer knutna till våtmarkerna skall kunna bevaras. Vänsterpartiet föreslår i motion Jo7 ett generellt dikningsförbud i hela landet, bl.a. i avvaktan på genomförande av våtmarksinventeringen i Norrbottens län. Regeringen bör även återkomma med ett offensivt och framåtsyftande förslag om hur våtmarker i södra Sverige skall kunna återskapas. Riksdagen bör således bifalla motion Jo7 yrkandena 9 och 10 (Hemställan mom. 26).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 8 och 26 borde ha hemställt:
8. beträffande informationskampanj om ett mer ekologiskt jordbruk m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo7 yrkandena 1 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
26. beträffande generellt förbud mot markavvattning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo7 yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Bilaga 1
Utrikesutskottets yttrande
1993/94:UU3y
Bilaga 2
Strategi för biologisk mångfald
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har den 9 november 1993 beslutat bereda utrikesutskottet tillfälle yttra sig över bilaga 2 från Utrikesdepartementet i proposition 1993/94:30 om strategi för biologisk mångfald jämte följdmotionerna Jo6, yrkande 5, och Jo7, yrkande 8.
Utskottet yttrar sig i det följande över dels proposition 1993/94:30, bilaga 2, dels följande med anledning av proposition 1993/94:30 väckta motioner: 1993/94:Jo6 av Annika Åhnberg (-), yrkande 5 och 1993/94:Jo7 av Jan Jennehag m.fl. (v), yrkande 8.
Propositionen
Sammanfattning av propositionen
Huvuddelen av propositionen (bil. 1) avser ett förslag om en svensk strategi med grundläggande principer för bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av biologiska resurser. Strategin innebär att miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. En helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arternas långsiktiga överlevnad.
I propositionens bilaga 2 (Utrikesdepartementets ansvarsområde) redogörs för de nya förutsättningar som kommer att råda för de svenska insatserna till stöd för utvecklingsländernas åtgärder för att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden mot bakgrund av de nya förutsättningar som konventionen om biologisk mångfald medför. En utredning aviseras i frågan.
Biologisk mångfald och u-landsbistånd (prop. 30, bil. 2)
Vid Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 undertecknades konventionen om biologisk mångfald. Vid konferensen antogs också ett handlingsprogram för miljö och utveckling (Agenda 21), ett principdokument på skogsområdet samt den s.k. Riodeklarationen. Vidare undertecknades en konvention om klimatförändringar. I Riodeklarationens första princip sägs att i strävan mot en hållbar utveckling står människan i centrum. Hon har rätt till ett hälsosamt och rikt liv i samklang med naturen.
Regeringen har i propositionen 1992/93:227 föreslagit ett godkännande av konventionen om biologisk mångfald. Konventionen innebär bl.a. ett åtagande att föra en samlad politik för att bevara den biologiska mångfalden och att redovisa denna politik för konventionens partskonferens. I föreliggande proposition (prop. 1993/94:30) föreslås att riksdagen godkänner en svensk strategi för bevarande av biologisk mångfald.
Den största biologiska mångfalden finns i utvecklingsländerna. Huvuddelen av jordens växtgenetiska resurser av betydelse för livsmedelsproduktion och jordbruk återfinns också i u-landsregioner. Denna rika mångfald är på många håll utsatt för allvarliga hot genom utarmning. Bland orsakerna märks brister i ägande- och nyttjanderättsstrukturer. De ekonomiska motiven för utvecklingsländerna att investera i en bevarad biologisk mångfald har varit svaga. De genetiska resurserna har varit fritt tillgängliga.
Konventionen om biologisk mångfald innebär en förändring. Dess ikraftträdande skapar förutsättningar för framväxten av ekonomiska incitament för u-länderna att bevara den biologiska mångfalden. Det internationella flödet av genetiska resurser skall, enligt konventionen, baseras på ömsesidigt överenskomna villkor. Dessa villkor skall leda till en rimlig och rättvis fördelning av resultat och vinster som uppstår av utnyttjandet av u-ländernas rika genresurser. Den biologiska mångfalden kan härigenom bli en för u-länderna väsentlig och av i-länderna efterfrågad tillgång av betydande ekonomiskt värde.
Utvecklingen av det kommersiella utnyttjandet av u-ländernas genetiska resurser har hittills i första hand skett i i-länderna. Trenden kan förväntas fortsätta i takt med bioteknikens utveckling och dess växande tillämpning i industrin.
U-länderna har under förhandlingarna om konventionen om biologisk mångfald markerat sitt starka intresse av att bygga upp den egna kapaciteten att själva förädla de genetiska resurserna. Tekniskt samarbete har mot denna bakgrund betonats i konventionen. Stöd till tekniköverföring till u-länderna har framhållits som en väsentlig uppgift för konventionens finansiella mekanism.
Landstudier om biologisk mångfald har genomförts i ett flertal u-länder. Bl.a. har Sverige finansierat en sådan studie i Uganda. Sverige har också i den förberedande kommittén inför UNCED och inom FAO tagit initiativ till att genomföra särskilda fördjupade landstudier om de växtgenetiska resurserna av betydelse för livsmedelsproduktionen och jordbruket. De avses ingå som ett led i förberedelserna för 1995 års konferens inom FAO:s ram om växtgenetiska resurser och bidra till utvecklingen av nationella aktionsplaner på detta område. Sverige har lämnat särskilt stöd till utvecklingsländernas förberedelser inför konferensen.
Åtgärder för bevarande och hållbart nyttjande med aktivt deltagande av lokalbefolkningar måste, enligt propositionen, kopplas till program för att öka den egna andelen av resultat och vinster av nyttjandet av de genetiska resurserna.
I u-länder som förfogar över ett rikt genetiskt material av betydelse för jordbruket och livsmedelsproduktionen blir kopplingen till växtförädling och utsädesproduktion av central betydelse. Prospekteringsprogram kan utvecklas till att innefatta aktiviteter för förädling och vidareutveckling samt marknadsföring av de genetiska resurserna. Det första ledet i förädlingsarbetet, efter den taxonomiska beskrivningen, utgörs av en karakterisering av resurserna. Denna kan vara av ekologisk såväl som kemisk art.
Bevarandet av de genetiska resurserna kan ske i särskilda genreservat underkastade områdesskydd. Det kan också kopplas till ett hållbart nyttjande av skogen som är förenligt med bevarande av den biologiska mångfalden.
U-ländernas ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden måste ske i samklang med strävandena till en ekonomisk och social utveckling som kan försörja ländernas innevånare. Naturresurserna bör brukas på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden inte reduceras eller att ekosystemens funktion hotas. Det ställer krav på i synnerhet utvecklingen av de areella näringarna, vilka i dag på många håll i u-länderna utarmar den biologiska mångfalden.
En utveckling av de areella näringarna baserad på traditionella brukningsmetoder och med aktivt deltagande av lokala samhällen blir en viktig komponent i u-ländernas ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden. Införsel och användning av ny teknik för högre varaktig avkastning i jordbruket måste ske efter prövning av effekterna på den biologiska mångfalden och på ekosystemens funktion.
Majoriteten av de flesta u-länders befolkningar bor på landsbygden och är beroende av den egna biologiska mångfalden, särskilt de lokala växtsorternas och lantrasernas genetiska mångfald, för sin försörjning. Ursprungsbefolkningar i många u-länder bygger sin existens på de naturliga skogsekosystemens rika biologiska resurser. Bevarandet av den biologiska mångfalden är inbyggd i deras kulturer och i deras samhällsorganisation.
De multilaterala biståndsorganen gör betydande insatser på den biologiska mångfaldens område. Av särskild vikt inom jordbrukssektorn är den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR), vilken har många regionala forskningscentra med välfyllda genbanker. Konventionens effekter på CGIAR:s funktioner kan förväntas bli betydande. Detta bl.a. till följd av ett svenskt initiativ i FAO, som har lett till beslut om att inom ramen för förberedelserna för FAO:s konferens om växtgenetiska resurser år 1995 inleda överläggningar om villkoren för tillträde till i första hand utvecklingsländernas växtgenetiska resurser.
Det svenska utvecklingsbiståndet, som kanaliseras direkt till enskilda u-länder via SIDA och SAREC, innefattar program till stöd för u-ländernas arbete för att bevara den biologiska mångfalden. Inom ramen för detta bilaterala utvecklingssamarbete lämnar Sverige stöd till en utveckling i linje med konventionen om biologisk mångfald. Som exempel kan nämnas det 20-åriga projekt som de fem nordiska länderna gemensamt stödjer i syfte att bygga upp en regional genbank för några länder i södra Afrika.
Ikraftträdandet av konventionen om biologisk mångfald öppnar nya möjligheter för u-länderna att utveckla aktiviteter som leder till ett lönsamt nyttjande av deras rika genetiska resurser. U-ländernas möjligheter att förädla de egna genetiska resurserna är kopplat till tekniköverföring från i-länderna i enlighet med konventionen.
Mot bakgrund av frågans betydelse och omfattning föreslås i propositionen att en utredning bör göras av det svenska biståndet och det svenska agerandet i den internationella normbildningen, i första hand inom FN-systemet. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i ett mer övergripande sammanhang.
Motionerna
I motion 1993/94:Jo6 av Annika Åhnberg (-), yrkande 5, anförs med anledning av regeringens förslag om tillsättandet av en utredning att det är viktigt att inte enbart avsändaren av stöd utan också mottagarna kommer till tals. Motionären menar därför att riksdagen bör ge regeringen till känna att det i utredningen bör ingå företrädare för några av de utvecklingsländer som Sverige har bilateralt samarbete med.
Enligt motion 1993/94:Jo7 av Jan Jennehag m.fl. (v), yrkande 8, bör riksdagen besluta att bevarandet av den biologiska mångfalden skall vara ett övergripande mål i alla slags åtaganden och projekt som berör tredje världens länder.
Utskottet
Vid Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 (UNCED) undertecknades konventionen om biologisk mångfald. Under konferensen antogs också ett handlingsprogram för miljö och utveckling (Agenda 21), ett principdokument på skogsområdet samt den s.k. Riodeklarationen. Vidare undertecknades en konvention om klimatförändringar.
Genom Riokonferensen och de deklarationer och konventioner som där antogs har världssamfundet för första gången bekräftat att utveckling, som äger rum inom ramen för ekosystemets bärighet, utgör en långsiktig mellanstatlig målsättning.
Under konferensen presenterade Sverige, ensamt eller tillsammans med övriga nordiska stater, förslag och tog initiativ i många viktiga frågor. Bl.a. gällde detta frågan om biologisk mångfald. Det får anses vara en betydande framgång att en konvention i detta ämne, som i huvudsak uppfyller de svenska förhandlingsmålen, kunde undertecknas i Rio av en överväldigande majoritet av världens stater. Sverige, liksom övriga deltagare i UNCED, står nu inför uppgiften att nationellt och internationellt följa upp de åtaganden som gjordes i Rio.
Utskottet har tidigare konstaterat, att regeringen på olika sätt vidtagit åtgärder för att förverkliga Riobesluten i Sverige och för att befrämja det internationella uppföljningsarbetet. Detta måste enligt utskottets mening vara ett högprioriterat mål i den långsiktiga processen mot en global, miljömässigt hållbar utveckling.
Regeringen har i propositionen 1992/93:227 föreslagit ett godkännande av konventionen om biologisk mångfald. Konventionen innebär bl.a. ett åtagande att föra en samlad politik för att bevara den biologiska mångfalden och att redovisa denna politik för konventionens partskonferens. I föreliggande proposition (prop. 1993/94:30) föreslås att riksdagen godkänner en svensk strategi för bevarande av biologisk mångfald.
Utskottet delar den i propositionen (bil. 2) framförda synpunkten att konventionen om biologisk mångfald skapar förutsättningar för framväxten av ekonomiska incitament för u-länderna att bevara den biologiska mångfalden.
Utskottet anser också, i likhet med vad som anförs i propositionen, att u-ländernas ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden måste ske i samklang med strävandena till en ekonomisk och social utveckling. Ett aktivt deltagande av de lokala samhällena bör härvid vara ett viktigt element med tanke på att den biologiska mångfalden i många u-länder är nära kopplad till traditionella kulturella aspekter och den lokala samhällsstrukturen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att kvinnornas roll i miljöarbetet, framför allt genom deras erfarenheter i jordbruket och i livsmedelsproduktionen, är betydande. Det är också viktigt att ställa långtgående krav på de storföretag som verkar i u-länderna.
Enligt utskottets uppfattning utgör de landstudier om biologisk mångfald, vilka Sverige på olika sätt verkar för, ett betydelsefullt steg vid genomförandet av konventionens målsättningar. Sverige lämnar också stöd till en utveckling i linje med konventionen om biologisk mångfald inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet.
I propositionen (bil. 2) föreslås, med hänsyn till frågans betydelse och omfattning, att en utredning om det svenska utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen om biologisk mångfald bör göras. Utskottet, som tagit del av vad som i denna del av propositionen anförts om behovet av en utredning, delar regeringens bedömning härvidlag.
I motion 1993/94:Jo6 (-), yrkande 5, framförs att det i den nämnda utredningen bör ingå företrädare för några av de utvecklingsländer som Sverige har bilateralt samarbete med.
Enligt utskottets uppfattning är det av betydelse att också mottagarländernas synpunkter beaktas i sammanhanget. Utskottet vill dock framhålla att det ankommer på regeringen att avgöra formerna härför.
Med det anförda anser utskottet att motion 1993/94:Jo6 (-), yrkande 5, kan besvaras.
Enligt motion 1993/94:Jo7 (v), yrkande 8, bör riksdagen besluta att bevarandet av den biologiska mångfalden skall vara ett övergripande mål i alla slags åtaganden och projekt som berör tredje världens länder.
Utskottet har återkommande behandlat frågan om de biståndspolitiska målen, senast i bet. 1992/93:UU15. Utskottet anförde därvid bl.a. följande.
Riksdagen har många gånger fastslagit det svenska biståndets övergripande mål: att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Inom ramen för detta mål skall biståndet bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Dessa mål utgör en enhet. De förstärker och kompletterar varandra och har ingen inbördes rangordning.
Miljömålet innefattar, enligt utskottets uppfattning, också det mål om biologisk mångfald i biståndssamarbetet som yrkandet avser.
Med det anförda anser utskottet att motion 1993/94:Jo7 (v), yrkande 8, kan besvaras.
Stockholm den 18 november 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m), Mats Hellström (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson (s), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Håkan Holmberg (fp), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Alwa Wennerlund (kds) och Lars-Olof Karlsson (s).
Utdrag ur remissyttranden
Bilaga 3
Remiss den 16 februari 1993 angående motion 1992/93:Jo202 om omställning av jordbruksmark.
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket anser sammanfattningsvis att vissa omställningsåtgärder på vissa platser kan skada höga naturvärden. Länsstyrelserna har några viktiga styrmedel för att hindra sådan skada. Ett sådant styrmedel är 20 § NVL. Förbudsregeln i denna paragraf får endast användas när det är nödvändigt från naturvårdssynpunkt och tillämpas även mycket restriktivt av Länsstyrelserna och först efter noggrant övervägande av andra möjligheter. Ett förbud mot viss åtgärd hindrar inte lantbrukets omställning men föranleder val av annan omställningsåtgärd. Det har funnits brister i enstaka Länsstyrelsers samordning mellan omställning och natur- och kulturmiljövård vid handläggning av omställningsärenden men dessa brister är numera avhjälpta.
-- -- --
Länsstyrelserna har tillämpat förbudsregeln mycket restriktivt, endast i några få för Naturvårdsverket kända fall. Dessa har motiverats av höga och väl dokumenterade värden för antingen naturvård eller kulturmiljövård eller båda delarna. Länsstyrelserna har i dessa fall prioriterat de aktuella markerna mycket högt i sina program för bevarande av odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Markerna har också haft status som riksintresseområde enligt 2 kap. 6 § NRL.
De förbud Länsstyrelserna har utfärdat enligt 20 § NVL har avsett skogsplantering samt i några fall energiskogsplantering. Länsstyrelsernas förbud hindrar inte markägaren från annan omställningsåtgärd som kan stödjas av samhället med omställningsstöd.
-- -- --
I enstaka fall har Länsstyrelserna dock ansett att skadan på naturvärdena blir alltför stor och har då i några fall använt sig av förbudsmöjligheten enligt 20 § NVL. Förbud som innebär hinder för markägaren att vidta åtgärd av visst slag tillämpas således mycket restriktivt. Naturvårdsverket anser emellertid att markägande inte kan få innebära rätt att skada naturmiljön, än mindre att statsbidrag, t.ex. omställningsstöd, skall lämnas för åtgärder som kan skada miljön.
-- -- --
Naturvårdsverket anser att skogsplantering på åker innebär ändrad markanvändning. I den proposition (1972:111) som lade grunden till nuvarande ersättningsregler, ställer sig Regeringen bakom uppfattningen att begreppet pågående markanvändning "bör ges en relativt generös tillämpning." Markägaren skall inte utan ersättning hindras från att "vidta en normal och naturlig rationalisering" av pågående markanvändning. Det finns således utrymme för utveckling av brukningsmetoder och effektiviseringar, men dessa måste ske inom samma näring, dvs. fortfarande vara jordbruk. Det kan inte anses som en normal rationalisering när en markägare övergår från jordbruk till skogsproduktion. Sedan början av 1970-talet har praxis slagit fast att en övergång från jordbruk till skogsbruk är ändrad markanvändning. Det innebär följaktligen att om en markägare förbjuds att genomföra en sådan förändring medför detta inte rätt till ersättning.
Jordbruksverket
Jordbruksverket anser i likhet med motionärerna att det är besvärande för såväl enskilda personer som myndigheter att det inte finns någon klar definition. Verket tillstyrker därför att det tillsätts en utredning som får till uppgift att föreslå vad som skall inrymmas i begreppet "pågående markanvändning". Verket vill samtidigt föreslå att en sådan utredning också skall omfatta närmare klarläggande vad som kan anses innefattas i begreppet "avsevärt försvåras".
Lantbruksstyrelsen framhöll i remissvaret över betänkandet (SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen m.m. att "styrelsen anser att skogsplantering av såväl åker- och kultiverad betesmark som naturbetesmarker utgör ett led i pågående markanvändning. Under den omställning som jordbruket nu befinner sig framstår skogsplantering som en naturlig och normal rationalisering av driften på berörda jordbruksfastigheter." Jordbruksverket delar detta synsätt.
Länsstyrelsen i Jämtlands län
I Jämtlands län har omställningsåtgärderna liksom antalet nedläggningsanmälningar haft liten omfattning. Bristande samordning bedöms mycket sällan ha lett till motstridiga besked till enskilda. De brister som motionen tar upp i detta avseende torde framför allt bero på ovana med dels ny lagstiftning, dels ny länsstyrelseorganisation och dels bristande underlag för bedömningar av odlingslandskapets natur- och kulturvärden. I en omställningsansökan behöver inte heller markägaren ange hur marken ska ställas om, vilket gör det omöjligt för länsstyrelsen att i det skedet bedöma omställningens påverkan på miljön. Bedömningen kan göras först sedan en eventuell nedläggningsanmälan är gjord. Idag när Länsstyrelsen hunnit inarbeta bra rutiner för samordning mellan lantbruks-, naturvårds- och kulturmiljövårdsintressena och dessutom färdigställt ett "Bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturvärden" är de brister i samordning som motionen tar upp sällsynta.
-- -- --
Länsstyrelsen har ännu ej behövt vägra skogsplantering med stöd av 20 § naturvårdslagen. I de nedläggningsanmälningar som berört värdefulla natur- och kulturmiljöer har skogsplantering undvikits med hjälp av avtal om landskapsvårds- eller NOLA-ersättning. Länsstyrelsen anser att det i vissa fall är nödvändigt att använda sig av förbudsmöjligheten och ser denna förstärkning av naturvårdslagen som viktig i arbetet med att bevara särskilt värdefulla odlingsmiljöer.
-- -- --
En övergång från skogs- till jordbruk kräver omfattande markarbeten. Länsstyrelsen anser därför att en övergång från jord- till skogsbruk innebär förändrad markanvändning och att förbud mot skogsplantering på jordbruksmark aldrig kan ge markägaren rätt till ersättning.
Länsstyrelsen vill också påpeka att en anmälan om nedläggning av jordbruksmark inte automatiskt medför att marken klassas som skogsmark. Det är alltså inte möjligt, att på det sätt som beskrivs i motionen kringgå det faktum att skogsbruk på jordbruksmark är ändrad markanvändning.
-- -- --
Även energiskogsodling skiljer sig miljömässigt från traditionellt jordbruk. I vissa områden kan en övergång från jordbruk till energiskogsodling få mycket negativa följder för den biologiska mångfalden och för landskapsbilden. Länsstyrelsen anser därför att även energiskogsodling bör betraktas som en annan näring än jordbruk och att ersättning inte heller kan komma ifråga i detta fall.
Länsstyrelsen anser avslutningsvis att de centrala verkens skilda tolkningar av begreppet pågående markanvändning på jordbruksmark skapar osäkerhet vid handläggning av omställningsärenden och att ett klarläggande i dessa frågor är angeläget.
Länsstyrelsen i Kristianstads län
...... omställningsstöd först kan beviljas och utbetalas och att sökanden senare kan meddelas förbud mot att plantera skog på den omställda arealen. En sådan handläggning är dock ovanlig. Normalt har handläggaren muntlig kommunikation med sökanden och denne skall inte behöva riskera att bli överraskad p.g.a. bristande kännedom om reglerna för skogsplantering. I många fall ändrar dock sökanden sina planer och i stället för plantering väljer hon/han ett omställningsalternativ som innebär bibehållande av arealen som jordbruksmark. Detta strider ingalunda mot omställningsreglerna under förutsättning att marken lagts i vänteläge.
Vad motionärerna uppenbarligen främst vänder sig mot är de begränsade möjligheterna till ersättning i de fall naturvårds- eller kulturmiljövårdens intressen förhindrar plantering eller anläggande av våtmark. Måhända är den nuvarande driften för en sökande inte längre lönsam. Kanske ter sig då inget annat alternativ realistiskt än skogsplantering. I denna situation finns möjligheten till landskapsvårdsersättning. Denna möjlighet är dock begränsad till i huvudsak sådana områden som omfattas av länsstyrelsens s.k. bevarandeplan, d.v.s. områden som ur natur- och kulturmiljösynpunkt anses mest värdefulla. I Kristianstads län har det dock hittills mera sällan förekommit att förbud mot skogsplantering meddelats utan att möjligheter till ersättning förelegat. Trots detta kan det enligt länsstyrelsens mening föreligga behov av en översyn av föreskrifterna i detta hänseende.
I motionärernas hemställan ingår att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning så att äganderätten skyddas. Länsstyrelsen anser emellertid inte att de problem som tagits upp i motionen kan hänföras till äganderätten utan snarare till nyttjanderätten.
Länsstyrelsen i Malmöhus län
Några beslut som tvingar en lantbrukare att fortsätta en odling av prisreglerade grödor som anges i motionen förekommer inte. Däremot kan länsstyrelsens miljövårdsenhet eller kulturmiljöenhet med stöd av sektorslagar neka en lantbrukare att genomföra en viss omställningsåtgärd exempelvis att plantera skog. Länsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att tillgången på omställningsalternativ är begränsad.
Länsstyrelsen anser, i likhet med motionärerna, att det är mycket angeläget att frågan om ersättning vid förbjuden plantering av skog eller energiskog utreds, där hänsyn till såväl natur- och kulturmiljöns som lantbrukarnas intressen beaktas. Även frågan om begreppet "pågående markanvändning" måste utredas.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län
I Skaraborgs län har det ännu inte varit aktuellt att tillämpa förbudsbestämmelsen i 20 § NVL. Angelägna naturvårdsåtgärder har i stället kunnat regleras genom samråd och avtal med brukarna.
Länsstyrelsen kan idag inte peka på något fall där reglerna fått oönskade konsekvenser. Emellertid befarar länsstyrelsen att ett antal sådana fall kan uppkomma i framtiden. Länsstyrelsen anser därför att det är angeläget att ersättningsfrågorna och omställningsreglerna studeras ytterligare. Att ersättning inte utgår i nu åsyftade fall försvagar i viss mån naturvårdens ställning. Risk finns att länsstyrelsen i en konfliktsituation avstår från att hävda naturvårdsintressen. Länsstyrelsen vill också i sammanhanget framhålla att frågorna om intrångsersättning bör klarläggas också beträffande andra åtgärder och hänsyn i jordbruket, t.ex. beträffande gödsling och uppodling av naturbetesmarker samt borttagning av stenmurar, rösen, åkerholmar och andra impediment i jordbruksmarken.
Länsstyrelsen i Östergötlands län
Enligt naturvårdslagens 26 § föreligger rätt till ersättning för fastighetsägare om "pågående markanvändning avsevärt försvåras" genom föreskrift eller förbud. Innebörden av "pågående markanvändning" är omtvistad. Enligt tidigare uttalanden i samband med ändring av skötsellagen bör energiskogsodling betraktas som jordbruksgröda. Om likväl naturvårdslagens 26 § inte är tillämplig i detta sammanhang är det länsstyrelsens uppfattning att regler bör tillskapas som ger en markägare rätt till ersättning i den utsträckning som denne, utöver normal hänsyn, av natur- och/eller kulturmiljöskäl hindras att utnyttja åkermark för en produktion som ur ekonomisk synpunkt är bästa alternativet.
Möjligheten att träffa överenskommelse med markägaren om fortsatt brukande mot viss ersättning för att säkerställa hävden av ett åkerområde med särskilda natur- och/eller kulturmiljövärden kan endast bli aktuellt i undantagsfall. Anslagna medel skall främst utgå till aktiva jordbrukare med djurhållning och betesdrift. Den till jordbruket knutna markanvändningen samt floran och faunan utgör grunden för kulturmiljövårdens och naturvårdens urval av områden. Anslagna medel räcker endast till att säkerställa en fortsatt hävd av de mest bevarandevärda miljöerna. Skall avtal träffas också i syfte att vidmakthålla ett olönsamt jordbruk på vissa områden krävs en uppräkning av detta anslag i motsvarande omfattning.
Om ersättning kommer att kunna utbetalas till en markägare för att marken inte får utnyttjas för produktion av skog eller energigrödor måste det vara tillåtet för markägaren att låta åkermarken vila utan krav på särskilda åtgärder. Vidare bör brukaren i fall då denna förbjuds att genomföra den för honom lämpligaste omställningsåtgärden inte tvingas återbetala erhållet omställningsstöd.
Lantbrukarnas Riksförbund
Naturvårdsverkets alltjämt vidhållna uppfattning att skogsplantering på öppen mark, såväl av energiskog som annan skog, innebär ändrad markanvändning, vill LRF starkt ifrågasätta. I förarbetena till den lagstiftning varigenom begreppet "pågående markanvändning" introducerades i naturvårdslagen uttalades att begreppet skulle ges en relativt generös tillämpning. Hänsyn skulle bl.a. tas till samhällets syn på lämpliga bruknings- och rationaliseringsmetoder, på det sätt denna kommer till uttryck i jord- eller skogsbrukspolitisk lagstiftning eller på annat sätt (prop. 1972:111 bil. 2).
Dessa lagmotiv ger vid handen att lagstiftaren inte avsett att "pågående markanvändning" skulle vara ett statiskt begrepp. Tvärtom framgår att innebörden kan vara föränderlig. En åtgärd som för tjugo år sedan -- d.v.s. när de nämnda förarbetsuttalandena gjordes -- var att anse som ändrad markanvändning kan alltså idag vara att bedöma på annat sätt. När det gäller bedömningen av skogsplantering på öppen mark måste stor vikt fästas vid den nya jordbrukspolitiken. Numera finns inte något krav på att jordbruksproduktion skall bedrivas på jordbruksmark. Tvärtom har statsmakterna uppmuntrat markägare till omställning varvid ekonomiska stödformer har tillskapats, bl.a. för skogsplantering. Idag är övergången mellan jordbruk och skogsbruk därför flytande. Under den omställning som jordbruket sålunda nu befinner sig framstår skogsplantering som en naturlig och normal rationalisering av driften på berörda jordbruksfastigheter.
Beträffande det slag av skogsplantering som utgör odling av energiskog får LRF även peka på ett regeringsuttalande med anledning av att skötsellagen ändrades 1987 (prop. 1986/87:122). Enligt uttalandet borde odling av energiskog betraktas som jordbruksgröda. Dåvarande Lantbruksstyrelsen har också i sina allmänna råd (1988:2) om tillämpning av skötsellagen utsagt att energiskog är att anse som jordbruksgröda. Det kan inte här inses att det skulle finnas anledning till annat synsätt vid tillämpning av naturvårdslagens regler. Energiskogsodling som jordbruksproduktion är ytterligare ett argument som med stor styrka talar för att omföring av öppen mark till energiskog är pågående markanvändning.
Sammanfattningsvis anser LRF således att starka skäl talar för att all skogsplantering på åker, äng eller betesmark utgör pågående markanvändning. Regeringen bör snarast få i uppdrag att ta initiativ till lagstiftningsåtgärder i förtydligande syfte. Det måste klarläggas att skogsplantering på åker, äng eller betesmark är ett led i pågående markanvändning.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 3 Utskottet 8 Bilaga 1, Miljö- och naturresursdepartementet 8 Sveriges strategi för biologisk mångfald 8 Sektorsansvarets tillämpning 12 Bevarande av biologisk mångfald inom olika samhällssektorer m.m. 16 Mål för naturvårdsarbetet 19 Aktionsplaner för biologisk mångfald 20 Forskning om biologisk mångfald 21 Informations- och utbildningsinsatser 24 Miljömässigt säker hantering av biotekniska organismer och främmande arter 26 Miljökonsekvensbeskrivningar 27 Internationell uppföljning 27 Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av biologisk mångfald -- skyddade områden 29 Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av biologisk mångfald -- markavvattning 33 Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av biologisk mångfald -- biotopskydd m.m. 35 Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av biologisk mångfald -- internationella konventioner på naturvårdsområdet 36 Jordbruket och miljöeffekterna av det livsmedelspolitiska beslutet 37 Jordbruket och naturvårds- och miljöfrågor i svensk jordbrukspolitik inför EU 39 Jordbruket och genresursbevarande 40 Bilaga 2, Utrikesdepartementet 42 Svenska internationella insatser för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald 42 Övriga frågor 45 Hemställan 48 Reservationer 52 Särskilda yttranden 62 Meningsyttring av suppleant 62 Bilaga 1 Lagförslag 64 Bilaga 2 Utrikesutskottets yttrande 1993/94:UU3y 65 Bilaga 3 Utdrag ur remissyttranden 71