Strålskydd och kärnsäkerhet
Betänkande 1996/97:JoU16
Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JOU16
Strålskydd och kärnsäkerhet
Innehåll
1996/97 JoU16
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 32 motionsyrkanden om strålskydd och kärnsäkerhet m.m. Dessa frågor ingår från och med riksmötet 1996/97 i jordbruks-utskottets beredningsområde. Motionerna tar upp bl.a. radioaktiva utsläpp från kärnkraftverken, internationella strålskydds- och kärnsäkerhetsfrågor och slutförvaringen av kärnkraftsavfall i Sverige. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning bl.a. till tidigare riksdagsbeslut och pågående verksamhet hos ansvariga myndigheter. Flera motionsyrkanden avstyrks av det skälet att det saknas laglig grund för de föreslagna åtgärderna eller att yrkandena är så oklart utformade att de ej kan leda till något ställningstagande i sak. Till betänkandet fogas 5 reservationer och 9 särskilda yttranden.
Motionerna
1996/97:Jo706 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slutförvaring av kärnkraftsavfall. 1996/97:Jo713 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett tioårigt moratorium innan beslut fattas om slutgiltigt omhändertagande av kärnavfall. 1996/97:Jo723 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om UKAEA:s planer på hantering av radioaktivt avfall vid Dounreay. 1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder med anledning av den internationella granskningskommissionen för kärnsäkerhet och strålskydd, 36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationell utredning om svenska kärnkraftverks radioaktiva utsläpp, 37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av utsläppsföreskrifterna i strålskyddslagen. 39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en revidering av Euratomfördraget. 1996/97:Jo739 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den snarast undersöker möjligheterna att genom bl.a. havsrättskonventionen och internationell rätt stoppa de radioaktiva utsläppen i Dounreay. 1996/97:Jo741 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upplösa IAEA och ICRP, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa nya organ i stället för IAEA och ICRP med oberoende kompetent expertis, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den internationella miljödomstolen skall ta över IAEA:s övervakningsansvar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om radioaktiv strålning och dess offer. 1996/97:Jo744 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige internationellt måste verka för ett totalförbud av mobila kärnkraftverk, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige måste verka för att mobila kärnkraftverk uppmärksammas i det internationella konventionsarbetet och att bestämmelser förs in i t.ex. havsrättskonventionen så att riskerna minimeras vid användningen av dessa kärnkraftverk. 1996/97:Jo754 av Eva Goës (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa relevanta gränsvärden både i Sverige och i EU, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minimera hälsoriskerna efter Tjernobyl, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påvisa vilka effekter Tjernobyl haft på hälsan för oss svenskar. 1996/97:Jo768 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kärnavfall, 2. att riksdagen beslutar att införa en tredubbling av avgiften för kärnavfall, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa totalt stopp för slutförvaring av utländskt kärnbränsle i Sverige, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagtext om kärnavfall som tydliggör att även aska från processing m.m. räknas till denna kategori, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skärpa kärntekniklagen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om platsvalsprocessen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kritiken mot SKB, SSI och SKI. 1996/97:Jo784 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som innebär att vattenkraft och andra elproduktionsanläggningar inte får utgöra säkerhet för kärnkraftens avfallshanteringskostnader. 1996/97:Jo787 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om regler för kontroll av radioaktiva direktimporterade råvaror och gränsvärden för desamma. 1996/97:Jo791 av Karin Starrin (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regelbundna analyser av cesium, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraftsindustrin måste bekosta analyser. 1996/97:Jo794 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Euratomfördraget bör avvecklas och ersättas med ett mellanstatligt samarbete om energisparande och utveckling av energisystem som baseras på förnybara energislag, 1996/97:Jo795 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de som är angelägna att ha kärnkraften kvar skall skriva på en försäkran att ställa upp vid en kärnkraftskatastrof för att sanera, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kanadensiska processen för miljökonsekvensbeskrivning, 4. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag till regler för hur en MKB-process skall gå till och hur en miljökonsekvensbeskrivning skall utformas.
Utfrågning Utskottet har anordnat en utfrågning om vissa strålskydds- och kärnsäkerhetsfrågor med Statens strålskyddsinstitut, Statens kärnkraftinspektion och Svensk Kärnbränslehantering AB.
Utskottet
Inledning Frågor om strålskydd och kärnsäkerhet ingår fr.o.m. riksmötet 1996/97 i jordbruksutskottets beredningsområde, efter att tidigare ha behandlats av försvarsutskottet respektive näringsutskottet. Utskottet redovisar i det följande några utskottsbetänkanden i dessa frågor, med uppgifter om myndighetsstrukturen och gällande bestämmelser på strålskydds- och kärnsäkerhetsområdet.
Strålskydd
I betänkande 1994/95:FöU3 behandlade försvarsutskottet ett antal motioner om bl.a. risker med joniserande strålning och lågdosstrålning. Som framgår av försvarsutskottets betänkande är Statens strålskyddsinstitut (SSI) central förvaltningsmyndighet på detta område. Myndigheten skall verka för att intentionerna i strålskyddslagen (1988:220) uppfylls. Med stöd av lagen och av strålskyddsförordningen (1988:293) handlägger SSI frågor om skydd för människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke- joniserande strålning. SSI skall ha beredskap att vid olyckor, särskilt i kärnteknisk verksamhet, ge information i strålskydds- och saneringsfrågor till berörda myndigheter. SSI övervakar strålskyddet vid de kärntekniska anläggningarna och kontrollerar att utsläpp till luft och vatten under normaldrift hålls inom fastställda gränser. Försvarsutskottet framhöll bl.a. att strålskyddslagen är en ramlag och att det ankommer på regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela de föreskrifter som krävs till skydd mot strålning samt för att utöva tillsyn och kontroll över den verksamhet som lagen reglerar. Häri ingår bedömningar utifrån vetenskapliga rön. FöU utgick från att regeringen och berörda myndigheter successivt värderade den vetenskapliga informationen om lågdosstrålningens risker och tog erforderliga initiativ. FöU påpekade vidare att även de då aktuella frågorna om ändring av gränsvärden för utsläpp vid normal verksamhet och för mottagen dos hos olika kategorier människor har delegerats av riksdagen. FöU utgick från att regeringen och berörda myndigheter även i detta avseende skulle ta erforderliga initiativ. I anslutning till en motion om ändrade utsläppsföreskrifter för kärnkraftverk framhöll FöU att frågan hör till dem som delegerats i strålskyddslagen till regeringen och myndigheterna. Utskottet hade ändå underrättat sig i ärendet och erfarit att högsta tillåtna utsläpp gav stråldoser som var långt mindre än variationen i naturlig bakgrundsstrålning mellan olika svenska orter samt att de faktiska utsläppen låg långt under högsta tillåtna utsläpp. Frågor och interpellationer om bl.a. gränsvärden för radioaktiv strålning har besvarats av miljöministern vid flera tillfällen, t.ex. den 24 maj respektive den 20 november 1996 och den 19 februari 1997.
Kärnavfall m.m. I betänkande 1995/96:NU17 behandlade näringsutskottet 44 motionsyrkanden om olika kärnavfallsfrågor, huvudsakligen från företrädare för Miljöpartiet. Näringsutskottet avstyrkte samtliga yrkanden och pekade på den noggranna beslutsprocess som omgärdar prövningen av lagringsmetoder för kärnavfall. Dessutom underströks att några bindningar inte fanns vad gäller vare sig metoder för inkapsling och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall eller val av plats för slutförvaret. I fråga om beslutsprocessen för lokalisering av kärntekniska anläggningar betonade utskottet vikten av att berörda kommuner och kommuninnevånare gavs största möjliga insyn i de förstudier som Svensk Kärnbränslehantering AB utför. Beträffande verksamheten vid Studsvik AB och import av anrikat kärnbränsle hänvisade utskottet till att Studsvik AB enligt ett regeringsbeslut skall upprätta ett program senast den 30 juni 1997 för omhändertagande av använt kärnbränsle innefattande tekniska, ekonomiska och juridiska aspekter. I betänkandet lämnade näringsutskottet följande bakgrundsbeskrivning angående gällande lagstiftning och aktuell verksamhet på området m.m.
Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet - den s.k. kärntekniklagen - innehåller grundläggande bestämmelser om säkerheten i samband med sådan verksamhet. I denna lag definieras kärnavfall som använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar, radioaktivt ämne som har bildats i kärnteknisk anläggning, material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning och blivit radioaktivt förorenat samt radioaktiva delar av en kärnteknisk anläggning som avvecklas. Med kärnteknisk anläggning avses i lagen förutom kärnkraftsreaktor bl.a. anläggning för utvinning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne samt anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall. Kärntekniklagen föreskriver (10 §) att den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet bl.a. skall svara för att erforderliga åtgärder vidtas för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt. Även strålskyddslagen (1988:220) innehåller bestämmelser om radioaktivt avfall; i denna lag sägs (13 §) att den som bedriver eller har bedrivit verksamhet med strålning skall svara för att det i verksamheten uppkomna radioaktiva avfallet hanteras och, när det behövs, slutförvaras på ett från strålskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Av kärntekniklagen (5 a §) framgår att det i Sverige är förbjudet att utan särskilt tillstånd slutförvara använt kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land. Förbudet mot slutförvaring av utländskt kärnavfall i Sverige infördes den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:98, bet. NU11). I propositionen som låg till grund för beslutet underströks att undantag från förbudet - när det föreligger synnerliga skäl - skall meddelas med stor restriktivitet. Enligt vad som redovisades i specialmotiveringen i propositionen kan synnerliga skäl föreligga om det vid en samlad bedömning visar sig lämpligast från säkerhets- och strålskyddssynpunkt att en liten mängd material slutförvaras i Sverige. Det kan gälla fall i samband med provning av t.ex. bränslekapsling eller reaktordelar, då mycket små mängder avfall bildas, eller sekundäravfall (filtermassor m.m.) som bildas vid behandling av anläggningar i Sverige. En allmän utgångspunkt för tillståndsprövningen skall vara, underströks det i propositionen, att det utländska material som totalt sett kan komma att förvaras i Sverige inte med avseende på mängd eller aktivitet får överstiga någon procent av det beräknade svenska kärnavfallet. Utskottet betonade i ställningstagandet till propositionen i denna del angelägenheten av att undantagstillstånden meddelas med stor restriktivitet. I den aktuella propositionen underströks samtidigt att det är en annan sak om utländskt kärnämne eller kärnavfall under en begränsad period finns i Sverige för undersökning eller som ett led i en behandlingsprocess, dvs. en process som avser att förändra avfallets egenskaper med avseende på volym, form, aktivitetsinnehåll och kemiska egenskaper m.m. Det avfall som behandlas i Sverige skall snarast efter behandlingen återställas till leverantören. Vidare framhölls det i propositionen att den tid under vilken avfallet får lagras i Sverige bör bestämmas vid införseltillfället med beaktande av principen att slutförvaring av avfallet i Sverige inte får förekomma. Förbud råder sålunda inte mot att - efter tillstånd - föra in utländskt avfall och under en begränsad period t.ex. behandla avfallet i Sverige för att därefter återställa detta till utlandet. Det aktuella förbudet i kärntekniklagen avser alltså slutförvaring och inte införsel av kärnavfall. Regeringen beslutade i december 1994 att bevilja Studsvik AB tillstånd att t.o.m. den 30 juni 1997 i Sverige nedföra, för slutförvaring från en kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i annat land, högst 25 kg använt kärnbränsle i form av bl.a. segment av bränslestavar och bränslerester, inklusive sådant sekundäravfall som uppstår i samband med testverksamhet, samt högst 250 kg lågaktivt kärnavfall. I beslutet framhöll regeringen att det avfall som omfattas av ansökan passar in i det svenska avfallssystemet och att den avfallsmängd som avses är utomordentligt liten i förhållande till den mängd kärnavfall som årligen kan komma att tillföras det svenska slutförvaret. Finansieringen av omhändertagandet av kärnkraftens restprodukter regleras i lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. - den s.k. finansieringslagen. Riksdagen har nyligen efter förslag från regeringen (prop. 1995/96:83, bet. NU10) beslutat om förändringar i denna lag, i vilket bl.a. ingick en skärpning av reaktorinnehavarnas finansiella ansvar för kärnavfallet. Riksdagens beslut innebär också dels att reaktorinnehavarnas avgift till staten för ändamålet skall förvaltas i den s.k. Kärnavfallsfonden med placering i Riksgäldskontoret, dels att reaktorinnehavarna skall ställa sådana säkerheter till staten att framtida kostnader för avfallshanteringen kan täckas även om fonderingen i Kärnavfallsfonden visar sig vara otillräcklig. De kostnader som skall täckas omfattar hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktoranläggningar samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet m.m. Statens kärnkraftinspektion (SKI) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att övervaka säkerheten vid kärnteknisk verksamhet. Statens strålskyddsinstitut (SSI) är central förvaltningsmyndighet för frågor om skydd för människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke- joniserande strålning. Dessa myndigheter svarar för tillsynen både vad gäller driften vid kärnkraftverken och avfallshanteringen. Knutet till Miljödepartementet finns Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM), med uppgift bl.a. att till regeringen avge en egen, självständig bedömning av kunskapsläget på kärnavfallsområdet. Fyra kraftföretag i Sverige producerar el med kärnkraft: Forsmarks Kraftgrupp AB, OKG Aktiebolag, Vattenfall AB och Barsebäck Kraft AB. Dessa fyra företag har bildat ett gemensamt bolag, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), med uppgift att svara för hanteringen av kärnbränslet och kärnavfallet. Kärntekniklagen ålägger (12 §) den som har tillstånd att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor att i samråd med övriga reaktorinnehavare upprätta ett program för den forsknings- och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder som krävs för ett säkert omhändertagande av kärnavfallet. Programmet skall vart tredje år insändas till regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, för att granskas och utvärderas. Arbetet med att upprätta ifrågavarande program ombesörjs av SKB. Programmen benämns FUD - Program för forskning, utveckling och demonstration. Det första programmet presenterades år 1986. Handläggningsordningen är sådan att programmen först granskas av SKI, som därefter remitterar programmet till berörda myndigheter, universitet, tekniska högskolor etc. Efter remisstidens utgång skriver SKI ett eget yttrande över programmet och bifogar remissvaren till regeringen. Denna process tar vanligtvis cirka ett år. FUD-programmet 92 inlämnades till SKI hösten 1992, och i december 1993 fattade regeringen beslut med anledning av SKI:s yttrande över programmet. Ett nytt program - FUD-program 95 - har nyligen utarbetats och inlämnats till SKI för granskning. Kärnavfallet indelas dels i hög-, medel- och lågaktivt avfall, dels i kort- och långlivat avfall. I Sverige består det högaktiva avfallet i första hand av utbränt kärnbränsle. Detta har en hög andel långlivat avfall. I låg- och medelaktivt avfall är oftast andelen långlivade radionuklider låg. Exempel på låg- och medelaktivt avfall är filter som använts för att rena vatten eller luft i en reaktor, utbytta reaktordelar, överdragskläder och verktyg. Låg- och medelaktivt avfall - i vilket också inkluderas avfallet från rivningen av kärnkraftverken - beräknas svara för ca 95 % av den totala kärnavfallsvolymen som det svenska kärnkraftsprogrammet väntas ge upphov till. Det låg- och medelaktiva avfallet från driften deponeras i det s.k. slutförvaret för radioaktivt driftavfall (SFR) intill Forsmarks kärnkraftverk. Förvaret består av bergrum mer än 50 meter under havsbotten. Detta avfall kräver en förvaring under maximalt ca 500 år, varav huvuddelen dock kräver en förvaring under betydligt kortare tid, eller maximalt 100 år. Det långlivade och högaktiva avfallet utgörs huvudsakligen av det använda kärnbränslet. Huvudinriktningen i SKB:s plan för att ta hand om det högaktiva avfallet är att detta skall isoleras genom inkapsling samt förvaras ca 500 meter ned i berg. Det är dock ännu inte bestämt huruvida det skall byggas ett slutförvar eller om avfallet skall omhändertas på annat sätt. Efter drift förvaras det använda kärnbränslet under ca 1 år i reaktoranläggningen. Sedan förs det vidare till en mellanlagringsstation, det s.k. centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (CLAB), som ligger vid Oskarshamns kärnkraftverk. I CLAB skall bränslet lagras i 30-40 år. Med en planerad utbyggnad av CLAB avses bränslet från hela det svenska kärnkraftsprogrammet, ca 8 000 ton, kunna mellanlagras i CLAB. SKB planerar att upprätta en inkapslingsanläggning intill CLAB. Något formellt beslut om anläggningens lokalisering och utformning har emellertid ännu inte fattats. Inte heller har vare sig SKI eller regeringen slutligt godkänt kapselkonstruktion eller metoden för tillverkning. Efter inkapsling avser SKB att transportera kapslarna till en slutförvaringsanläggning. I denna anläggning planerar SKB att förvara avfallet 500 meter ned i berggrunden. Det finns ännu inga beslut om vare sig metoden för förvaring av kapslarna eller lokalisering av denna anläggning. Totalt planerar SKB att genomföra förstudier i fem till tio kommuner för denna lokalisering. Av kärntekniklagen framgår (5 b §) att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning som skall möjliggöra en samlad bedömning av den inverkan som en planerad anläggning kan ha på miljön och hälsan. Prövning enligt strålskyddslagen sker i anslutning till prövningen enligt kärntekniklagen. Inkapslings- och slutförvaringsanläggningarna skall också prövas enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. - den s.k. naturresurslagen. Prövningen enligt denna lag skall vara allsidig och avse övergripande frågor, såsom anläggningarnas lokalisering, art och omfattning samt frågor om bl.a. markanvändning, miljö, energi och transporter. Vad gäller slutförvaringsanläggningen skall denna också prövas enligt miljöskyddslagen (1969:387), vattenlagen (1983:291) samt plan- och bygglagen (1987:10).
Regeringsbeslut Jordbruksutskottet har inhämtat att regeringen den 19 december 1996 fattat beslut om prövningen av SKB:s forskningsprogram angående kärnbränsle och kärnavfall. Beslutet innebär inte att regeringen tagit ställning till hur det använda kärnbränslet skall slutförvaras. Regeringen har satt upp ett antal villkor för det fortsatta arbetet. SKB skall genomföra en systemanalys för hela slutförvarssystemet, inklusive inkapsling, transporter och slutförvar. Analysen skall redovisa alternativa lösningar till den KBS-3-metod som SKB tidigare redovisat. Redovisningen skall också innehålla en redogörelse för konsekvenserna om det planerade slutförvaret inte kommer till stånd. Regeringen vill också att SKB kompletterar sin översiktsstudie genom att mer ingående redovisa de faktorer som bör styra valet av plats för slutförvar. Regeringen betonar vikten av en väl definierad och tydlig platsvalsprocess. Den pågående processen måste bli tydligare. Berörda kommuner skall ges ett så bra underlag som möjligt inför olika ställningstaganden i lokaliseringsarbetet.
Finansiering av framtida kärnavfallskostnader I betänkande 1995/96:NU10 behandlade näringsutskottet en proposition om säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag om ändring i två lagar, nämligen dels lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m., dels lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. 1992 års lag, den s.k. finansieringslagen, ålägger reakt- orinnehavarna att täcka kostnaderna för hanteringen av kärnkraftens restprodukter. För detta ändamål uttas en avgift, som i dag uppgår till i genomsnitt 1,1 öre per kWh. Utskottet tillstyrkte förslagen i propositionen att avgiftsmedlen skulle överföras till en särskild fond benämnd Kärnavfallsfonden, som i myndighetsform skulle svara för kapitalförvaltningen. Fondens medel skulle placeras i Riksgäldskontoret, företrädesvis i form av real inlåning. Avgiftsskyldigheten skulle kompletteras med ett garantisystem som innebar krav på reaktorinnehavarna att ställa sådana säkerheter att de kunde täcka kostnaderna för avfallshanteringen m.m. om fonderingen enligt finansieringslagen skulle visa sig otillräcklig. De nya bestämmelserna har trätt i kraft den 1 januari 1996.
Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken 1995-1996 En redovisning av säkerhets- och strålskyddsläget görs i regeringens skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle (s. 114 f.). Enligt regleringsbrevet för SSI skall myndigheten i samarbete med SKI senast den 15 april 1998 till regeringen redovisa säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. SSI skall senast den 1 mars 1998 redovisa ambitionen i de svenska utsläppsbegränsningarna och lämna förslag på eventuella ytterligare åtgärder jämte författningsändringar som kan vara motiverade.
Utskottet
Strålskydd m.m.
Motionerna I motion Jo727 (c) anförs att svenska kärnkraftverk släpper ut mer radioaktivitet i luft och vatten än andra jämförbara verk i världen. Centerpartiet anser att en svensk utredning bör göras angående svenska kärnkraftverks radioaktiva utsläpp. Utredningen bör avge förslag om åtgärder för att minska dessa utsläpp (yrkande 36). Enligt yrkande 37 har det hela tiden framkommit nytt vetenskapligt underlagsmaterial angående den joniserande strålningens farlighet och cancerriskerna. Utsläppsföreskrifterna har emellertid inte ändrats sedan 1977. En skärpning av dessa föreskrifter måste genomföras med beaktande av senare års forskningsrön. Enligt motion Jo741 (mp) yrkande 4 bör riksdagen göra ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om radioaktiv strålning och dess offer. Den del av motionen som torde hänföras till yrkande 4 innehåller en beskrivning av situationen för offren för Harrisburgolyckan. I motion Jo754 (mp) anförs att en rådsförordning från 1989 fastställt taken för acceptabel radioaktivitet i mat som skall gälla efter ?nästa Tjernobyl?. Resultatet kommer att bli att mycket högre nivåer av radioaktivitet tillåts i livsmedel för både barn och vuxna. Det är av oerhörd vikt att vi får relevanta gränsvärden som återspeglar de faktiska riskerna (yrkande 1). I yrkandena 2 och 3 föreslås tillkännagivanden angående minimerade hälsorisker efter Tjernobyl och om att påvisa vilka effekter Tjernobyl haft på hälsan för oss svenskar. Enligt motion Jo787 (mp) importerar den svenska trävaru- och pappersmasseindustrin en betydande del av sin råvara från områden som är gravt kontaminerade av såväl radioaktiva ämnen som tungmetaller. Det bör utredas hur kontrollen av importerade råvaror från kontaminerade ställen skall ske, och regler för detta inkluderande gränsvärden för radioaktivt besmittade råvaror bör upprättas. I motionerna Jo723 (c) yrkande 2 och Jo739 (mp) kritiseras det brittiska atomenergiorganets, UKAEA, planer på utökad behandling av radioaktivt avfall med ökade radioaktiva utsläpp som följd vid Dounreay på Skottlands nordkust. Utsläppen innebär allvarliga hälsorisker och hotar hela det ekologiska systemet i Västerhavet. Sverige måste enligt motion Jo723 kraftfullt agera mot dessa planer. I motion Jo739 yrkas att regeringen undersöker möjligheterna att stoppa de radioaktiva utsläppen vid Dounreay. I motion Jo791 (c) understryks behovet av fortsatta provtagningar av cesiumhalten i naturen efter Tjernobylolyckan. Kommunernas analyskostnader måste täckas av staten. Ett sätt för staten att finansiera detta är att ålägga kärnkraftsindustrin att genomföra regelbundna analyser.
Utskottets överväganden Som framgår av utskottets redovisning av gällande bestämmelser på strålskyddsområdet har riksdagen i strålskyddslagen delegerat rätten att besluta om vissa detaljföreskrifter till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Här ingår bl.a. föreskrifter i form av utsläppsgränser och gränser för stråldoser, vilka utfärdas av Strålskyddsinstitutet (SSI) i myndighetens författningssamling SSIFS. I regeringens skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle redovisas yrkesexponering och stråldoser till följd av utsläpp till omgivningen från kärnkraftverken (s. 118). De årliga stråldoserna till allmänheten ligger betydligt under det riktvärde för årsutsläpp som föreskrivits av SSI om 0,1 mSv per år. Enligt regleringsbrevet för SSI skall myndigheten i samarbete med Statens kärnkraftinspektion (SKI) årligen och senast den 15 april 1998 till regeringen redovisa säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. SSI skall senast den 1 mars 1998 redovisa ambitionen i de svenska utsläppsbegränsningarna och lämna förslag på eventuella ytterligare åtgärder. När det gäller EG-rätten bör nämnas att rådet i maj 1996 fattade beslut om att anta direktiv 96/29/Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Direktivet lägger fast högsta tillåtna doser som är förenliga med tillräckligt hälsoskydd, högsta tillåtna exponering och kontamination samt grundläggande principer för hälsokontroll av arbetstagarna. I samband med utskottets utfrågning har representanterna för SSI anfört att myndigheten ser över gällande gränsvärden bl.a. med utgångspunkt i att riskerna för cancer i samband med lågdosstrålning har omvärderats och skrivits upp sedan de nu gällande gränsvärdena sattes år 1977. Utskottet konstaterar att yrkande 36 i motion Jo727 (c) kan anses tillgodosett genom det uppdrag som lämnats till SSI och SKI. Vidare utgår utskottet från att synpunkterna i yrkande 37 kommer att beaktas i den översyn som pågår av gällande strålskyddsföreskrifter. Motionen påkallar således ingen särskild åtgärd i nu behandlade delar. Det avsnitt av motion Jo741 (mp) som kan relateras till yrkande 4 innehåller en kort beskrivning angående den situation som påstås råda för offren för Harrisburgolyckan. Det framgår inte vilka åtgärder från regeringens sida som motionärerna förväntar sig med avseende på de personer som på olika sätt drabbats av olyckan i Harrisburg. Över huvud taget framstår det som oklart för utskottet vilka statliga insatser från Sveriges sida som motionärerna anser angelägna eller möjliga att vidta beträffande en grupp utländska medborgare som ej är bosatta inom svenskt territorium. Motionen kan i denna del inte läggas till grund för något preciserat ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet konstaterar vidare att motion Jo754 (mp) innehåller ett yrkande som gäller gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel (yrkande 1). I anslutning till detta yrkande hänvisar utskottet till uppgifterna ovan om SSI:s verksamhet och uppdrag på området. I den del motionen avser livsmedel vill utskottet erinra om att SSI och Livsmedelsverket utfört undersökningar av cesiumhalterna i livsmedel. Livsmedelsverket har nyligen fått i uppdrag av regeringen att se över de gränsvärden för cesium i livsmedel som gäller sedan Tjernobylolyckan år 1986. Översynen skall göras efter samråd med SSI och Jordbruksverket och redovisas senast den 30 juni 1997. Med det anförda anser utskottet att motion Jo754 yrkande 1 är i huvudsak tillgodosedd. I övrigt innehåller motionen ingen närmare beskrivning av vilka åtgärder som bör vidtas från regeringens sida när det gäller hälsorisker och hälsoeffekter efter Tjernobylolyckan enligt yrkandena 2 och 3. Motionen kan i dessa delar inte läggas till grund för något preciserat ställningstagande och avstyrks därför. Uppgifterna om Livsmedelsverkets och SSI:s verksamhet är i viss mån ägnade att tillgodose även motion Jo791 (c). Motionen bör inte föranleda någon särskild åtgärd i avvaktan på resultatet av den översyn som pågår. Utskottet ansluter sig till synpunkterna i motion Jo787 (mp) så till vida att det är viktigt att regeringen och berörda myndigheter uppmärksammar problemen med importerade, radioaktiva råvaror. Problemen med framför allt virkesimporten från Ryssland har undersökts och redovisats i en rapport från SSI (information 1994:02, Förekomsten av radioaktivt nedsmittat virke). Internationella överläggningar pågår, bl.a. inom EU och IAEA, om rekommendationer för enhetliga friklassningsgränser. Enligt rapporten kan, för undvikande av att friklassningsgränserna överskrids för enskilda länder, möbelfabrikanter och papperstillverkare m.fl. föreslå sina inköpare att undvika virke med en aktivitetskoncentration som överstiger vissa angivna värden. Det påpekas i rapporten att skogsavverkning i kontaminerade områden i f.d. Sovjetunionen har reducerats eller förbjudits där aktivitetskoncentrationen i vedråvara är hög. Den information som varit tillgänglig för utskottet tyder inte på att problemen med kontaminerat importvirke är av den storleksordningen att riksdagen nu bör ta något initiativ. Frågan tillhör i första hand Strålskyddsinstitutets ansvarsområde. Utskottet förutsätter att regeringen och SSI även i fortsättningen uppmärksammar problemen med radioaktivitet i importerade råvaror och vid behov överväger regler om skärpt importkontroll eller liknande åtgärder. Motion Jo787 (mp) bör anses tillgodosedd med vad utskottet anfört. De radioaktiva utsläppen vid Dounreay behandlades i ett frågesvar av miljöministern den 2 oktober 1996. Det framgår av svaret att UKAEA:s installationer vid Dounreay omfattar ett flertal nukleära anläggningar. Flera av dessa är tagna ur drift och under rivning. En av de centrala installationerna är numera anläggningen för upparbetning av höganrikat bränsle. Enligt uppgifter från brittiska tillsynsmyndigheter som kommit miljöministern till del kommer någon utökning av verksamheten vid upparbetningsanläggningen förmodligen inte att ske. I 1992 års regionala konvention för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten finns bestämmelser om förhindrande och eliminering av förorening från landbaserade källor. Tillstånden för utsläpp till luft och vatten från Dounreayanläggningen omprövas vart femte år. Ett nytt tillstånd beviljades av de brittiska myndigheterna år 1994. Vad beträffar utsläppen till luft och vatten visar tillgängliga uppgifter angående samtliga radionuklider att den beräknade dosen per år ligger under såväl den av ICRP som i EU:s strålskyddsnormer rekommenderade dosen till kritisk grupp. De ligger också under den av de brittiska myndigheterna tillåtna utsläppsnivån. Mot bakgrund av den information som förelegat såg miljöministern ingen anledning att ta några särskilda initiativ beträffande UKAEA:s anläggningar. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo723 yrkande 2 (c) och Jo739 (mp). Utskottet förutsätter givetvis att regeringen bevakar frågan om utsläpp från Dounreayanläggningen och vidtar nödvändiga åtgärder om de förutsättningar som låg till grund för miljöministerns svar skulle förändras.
Kärnsäkerhet och kärnavfall m.m.
Motionerna Enligt motion Jo727 (c) yrkande 34 är det av största vikt att de förändringar som föreslagits av den internationella granskningskommissionen bereds och genomförs enligt förslagen i SOU 1996:73. Granskningskommissionen föreslår bl.a. förändringar vad gäller organisation, utbildning och användning av tilldelade medel inom SSI och SKI. Frågor om slutförvaring av kärnkraftsavfallet tas upp i motionerna Jo706 (fp), Jo713 (kd) yrkande 2 samt Jo768 (mp). Enligt fp-motionen krävs en ny och klar strategi för slutförvaringen. SKB:s rätt att göra förstudier och grundliga undersökningar i alla kommuner skall tydliggöras. Riksdagen skall fatta beslut om var kärnavfallet skall placeras. Lokala medborgarkommittéer bör tillsättas i de kommuner som blir aktuella efter urvalsprocessen. Enligt motion Jo713 bör ett tioårigt moratorium gälla innan slutgiltiga beslut fattas om slutförvaringen av avfallet. I motion Jo768 framförs yrkanden om bl.a. tredubbling av avgiften för kärnavfall, stopp för slutförvaring av utländskt kärnbränsle i Sverige, lagändring om att även aska från processing m.m. räknas som kärnavfall och skärpning av kärntekniklagen. Vidare yrkas tillkännagivanden rörande platsvalsprocessen för slutförvaring och om den kritik som framförs i motionen mot förfarandet vid SKB, SSI och SKI (yrkandena 1-7). I motion Jo741 (mp) framförs kritik mot det internationella atomenergiorganet, IAEA, och internationella strålskyddskommissionen, ICRP. Enligt motionen bör dessa organisationer upplösas och ersättas av nya organ med oberoende kompetent expertis. Den internationella miljödomstolen t.ex. kan ta över IAEA:s övervakningsansvar (yrkandena 1-3). I motion Jo744 (mp) yrkas att Sverige verkar internationellt för ett totalförbud mot mobila kärnkraftverk och för att mobila kärnkraftverk uppmärksammas i det internationella konventionsarbetet. Enligt motion Jo794 (v) yrkande 11 bör Euratomfördraget avvecklas och ersättas med ett mellanstatligt samarbete om energisparande och utveckling av energisystem baserade på förnybara energislag. Ett yrkande om revidering av Euratomfördraget framförs även i motion Jo727 yrkande 39 (c). I motion Jo784 (c) föreslås en ändring i lagen om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle, så att vattenkraft och andra elproduktionsanläggningar inte får utgöra säkerhet för kärnkraftens avfallshanteringskostnader. I motion Jo795 (mp) yrkas ett tillkännagivande att ?de som är angelägna att ha kärnkraften kvar skall skriva på en försäkran att ställa upp vid en kärnkraftskatastrof för att sanera? (yrkande 2). I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande angående den kanadensiska processen för miljökonsekvensbeskrivning i kärnavfallsfrågor. Enligt yrkande 4 bör regeringen lämna förslag till regler hur en MKB-process skall gå till och hur sådana beskrivningar skall utformas.
Utskottets överväganden
Nationell och internationell kärnsäkerhet m.m. Som anförs i motion Jo727 har Kommittén för internationell granskning av den svenska tillsynen inom kärnteknikområdet lämnat vissa förslag om den svenska tillsynen av reaktorsäkerhet och omhändertagandet, hanteringen och förvaringen av kärnavfall. Utskottet har tidigare anordnat en särskild utfrågning i anslutning till att betänkandet publicerades (SOU 1996:73). Betänkandet remissbehandlas och kommer att beredas i Regeringskansliet. Regeringen har gett SKI i uppdrag att senast den 1 juli 1997 redovisa sin analys av betänkandet och de åtgärder SKI vidtagit eller avser att vidta med anledning av kommissionens rekommendationer. Utskottet delar motionärernas bedömning så till vida att kärnkraftens säkerhetsfrågor måste ges en hantering som uppfyller även mycket höga krav. I avvaktan på det arbete som pågår för att fullfölja granskningskommissionens rekommendationer bör motion Jo727 (c) inte föranleda någon särskild åtgärd i denna del (yrkande 34). I anslutning till motion Jo741 (mp) vill utskottet understryka att ICRP (International Commission on Radiological Protection) är en internationell frivilligorganisation. Enligt utskottets mening finns det ingen laglig grund för den svenska statsmakten att vidta åtgärder med syfte att upplösa en sådan organisation. När det gäller IAEA, Internationella atomenergiorganet, bör framhållas att detta är ett fackorgan inom FN som för närvarande har 126 medlemsstater. Sverige driver inom denna organisation aktivt frågor om kärnsäkerhet, strålskydd och fredlig användning av kärnenergin. IAEA fungerar också som sekretariat för 1994 års kärnsäkerhetskonvention (se nedan). För närvarande pågår ett intensivt arbete inom IAEA med att förbereda en konvention om säker hantering av radioaktivt avfall m.m. Ett initiativ från Sveriges sida i enlighet med motionen skulle sannolikt av de övriga 125 medlemsstaterna uppfattas som ett både drastiskt och orealistiskt agerande. Under alla förhållanden torde ett förslag om upplösning av IAEA allvarligt försvåra Sveriges möjligheter att påverka den internationella utvecklingen inom kärnenergiområdet. Det gäller även sådana internationella kärnsäkerhetsfrågor som tas upp i en annan mp-motion, Jo744, vilken behandlas nedan. Med det anförda avstyrks yrkandena 1-3 i motion Jo741. I motion Jo744 (mp) yrkas att Sverige verkar internationellt för bl.a. förbud mot mobila kärnkraftverk. Miljöministern har den 21 augusti 1996 besvarat en fråga angående Rysslands planer på att bygga ut sin kärnkraftsproduktion med mobila anläggningar. Frågeställningen avsåg då ryska fartygsburna elproducerande reaktorer, baserade på samma teknologi som isbrytarflottans reaktorer. Miljöministern uppgav att hon såg med skepsis på denna utveckling och underströk vikten av det internationella arbete som utförs för att förbättra säkerheten vid kärnkraftverk i framför allt det forna Sovjetunionen och Östeuropa. Det är i huvudsak genom detta arbete som Sverige kan påverka utvecklingen. Sverige har verkat och kommer att fortsatt verka för en säker kärnkraft i olika internationella sammanhang, framför allt inom ramen för IAEA och OECD/NEA (OECD:s kärnenergiorgan). I och med Sveriges medlemskap i EU har nu Sverige också bättre möjligheter att påverka EU:s program med bäring på kärnsäkerhet i Östeuropa, framför allt det s.k. TACIS-programmet. Miljöministern hänvisade också till kärnsäkerhetskonventionen, som trädde i kraft den 24 oktober 1996. I konventionsarbetet har Sverige haft en pådrivande roll. Konventionen är det första legala instrument som på ett världsomspännande sätt behandlar säkerheten vid landbaserade civila kärnkraftverk. I konventionens inledande del gör de fördragsslutande staterna ett starkt åtagande att främja en hög kärnsäkerhetsnivå över hela världen och att bedriva ett intensivt arbete för att få till stånd internationella instrument på säkerhetsområdet också inom övriga kärntekniska verksamheter. Sverige kommer enligt miljöministern att fortsatt verka för detta i sitt internationella arbete. Som framgår av svaret är IAEA ett av de internationella organ där Sverige kan fortsätta sitt viktiga arbete för ökad kärnsäkerhet. Förpliktelserna enligt kärnsäkerhetskonventionen baseras på de säkerhetsprinciper som dokumenterats i det internationella samarbetet, t.ex. inom IAEA. Konventionen återges i sin helhet i regeringens skrivelse 1994/95:116. Utskottet utgår från att regeringen motverkar utvecklingen av mobila kärnkraftsanläggningar och i det internationella samarbetet noga följer frågan. Motion Jo744 (mp) bör anses tillgodosedd med det anförda.
Förvaring av kärnavfall m.m. Som framgår av utskottets bakgrundsredovisning har näringsutskottet tidigare behandlat ett stort antal motionsyrkanden om olika kärnavfallsfrågor (1995/96:NU17). I likhet med näringsutskottet vill jordbruksutskottet peka på den noggranna beslutsprocess som omgärdar prövningen av lagringsmetoder för kärnavfall. Det bör särskilt framhållas att några bindningar inte finns vad gäller metoder för inkapsling och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall och inte heller vad gäller valet av plats för slutförvaring. Regeringen har i december 1996 prövat SKB:s forskningsprogram angående kärnbränsle och kärnavfall. Beslutet innebär inte att regeringen tagit ställning till hur det använda kärnbränslet skall slutförvaras. Regeringen har satt upp ett antal villkor för det fortsatta arbetet som bl.a. innefattar krav på systemanalys av hela slutförvarssystemet jämte alternativa lösningar till den metod som SKB tidigare redovisat. Regeringen anser också att SKB bör komplettera sin översiktsstudie genom att mer ingående redovisa de faktorer som bör styra valet av plats för slutförvar. Vikten av en väl definierad och tydlig platsvalsprocess betonas. Berörda kommuner måste enligt regeringsbeslutet ges ett så bra underlag som möjligt inför olika ställningstaganden i lokaliseringsarbetet. I samband med utskottets utfrågning med SKB och berörda myndigheter framkom det att SKB:s redovisning enligt ovannämnda beslut beräknas bli färdig år 1999. Frågan om allmänhetens inflytande m.m. vid uppförande av kärnteknisk anläggning har behandlats i betänkandet Ds 1996:22, Ökat inflytande för allmänheten vid prövning av tillstånd enligt kärntekniklagen. Enligt utredningens förslag skall en ansökan om tillstånd alltid innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Bestämmelser om skyldighet att samråda med statliga och kommunala myndigheter samt organisationer och enskilda föreslås. Betänkandet har enligt uppgift överlämnats till Miljöbalksutredningen för samordning med arbetet på följdlagstiftning till miljöbalken. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo706 (fp) och Jo713 yrkande 2 (kd) lämnas utan vidare åtgärd. Motiveringen i motion Jo768 (mp) består till stor del av en diskussion om farorna med kärnkraften och kärnavfallet och ett antal till synes retoriska frågor angående vissa verksamheter inom SKI och SKB. Enligt yrkande 1 i motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om kärnavfall. Såvitt utskottet kan utläsa finns inga direkta förslag om åtgärder från regeringens sida som kan relateras till detta yrkande. Yrkandena 6 och 7 i motionen synes avse några avsnitt som innehåller kritiska synpunkter på SSI:s, SKI:s och SKB:s agerande i olika frågor. Utskottet hänvisar till vad som anförts ovan om SKB:s uppdrag och vill därutöver framhålla att riksdagens kontrollfunktion utövas av konstitutionsutskottet i samband med granskningen av regeringsärendenas handläggning. I övrigt är det Riksdagens ombudsmän som har att utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Ett motionsyrkande som enbart eller i huvudsak går ut på att vissa myndigheter bör kritiseras kan inte läggas till grund för något tillkännagivande om konkreta åtgärder från regeringens sida. Utskottet avstyrker yrkandena 1, 6 och 7 i motion Jo768. Yrkandena 3 och 4 i motion Jo768 tar upp frågor som behandlats av näringsutskottet (1995/96:NU17) respektive i ett frågesvar av miljöministern den 25 september 1996. Motionen avser bl.a. bestämmelserna i kärntekniklagen om förbud mot att utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara använt kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning i ett annat land. Utskottet gör samma bedömning som näringsutskottet och avstyrker yrkande 3 i motionen. Enligt yrkande 4 i motionen bör reglerna om kärnavfall ändras så att aska från processing m.m. räknas som sådant avfall. Bestämmelser om definition av kärnavfall m.m. finns i kärntekniklagen. Bestämmelser om s.k. friklassning finns i strålskyddslagen. Enligt 3 § strålskyddslagen får regeringen eller behörig myndighet utfärda föreskrifter om friklassning i fråga om radioaktiva ämnen eller tekniska anordningar som kan alstra strålning. I 2 § strålskyddsförordningen (1988:293) har regeringen meddelat bestämmelser om generella undantag från strålskyddslagen. Bl.a. gäller undantaget för radioaktivt ämne, vars specifika aktivitet inte överstiger 100 kilobecquerel per kilogram. Regeringen har vidare i 3 och 4 §§ strålskyddsförordningen bemyndigat Strålskyddsinstitutet att meddela ytterligare undantag i den utsträckning det kan ske utan att syftet med strålskyddslagen åsidosätts. Begreppet radioaktivt avfall i strålskyddslagen innefattar när det gäller en säker hantering från strålskyddssynpunkt även kärnavfall. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även yrkande 4 i motionen. Enligt yrkande 5 i motion Jo768 bör riksdagen göra ett tillkännagivande om skärpning av kärntekniklagen. Det framgår inte i vilket avseende motionärerna anser att lagen bör skärpas, utöver de lagändringar som åsyftas i yrkandena 3 och 4. Motionen avstyrks även i denna del. Enligt yrkande 2 i motion Jo795 (mp) skall de som är angelägna att ha kärnkraften kvar skriva på en försäkran att ställa upp vid en kärnkraftskata- strof för att sanera. Som försvarsutskottet påpekat vid sin behandling av yrkande 1 i motionen finns det ingen laglig grund för att ta ut personer med tjänsteplikt för sådant saneringsarbete (se 1996/97:FöU1 s. 179). Därmed torde också yrkande 2 i motionen vara inaktuellt, eftersom motionärerna tycks utgå från att tjänsteplikten omfattar även sanering av angivet slag. Det bör tilläggas att föreskrifter om åligganden för enskilda av det slag som föreslås i motionen enligt regeringsformen skall meddelas i form av lag (8 kap. 3 §). Utskottet anser emellertid att bestämmelserna i regeringsformen 2 kap. 2 § torde utgöra hinder mot att enskilda medborgare åläggs en sådan skyldighet som motionärerna avser, i detta fall ett tvång att gentemot det allmänna ge till känna sin uppfattning i kärnkraftsfrågan. Utskottet avstyrker motion Jo795 yrkande 2. Yrkande 3 i motion Jo795 om den kanadensiska processen för miljökonsekvensbeskrivning tycks syfta på en kort beskrivning i motionen angående erfarenheterna i Kanada av viss lagstiftning. Såvitt utskottet kan utläsa av motiveringen framförs inget yrkande om preciserade åtgärder från regeringens sida, och motionen avstyrks i denna del. I anslutning till yrkande 4 i samma motion hänvisar utskottet till redovisningen ovan om SKB:s verksamhet och förslagen i Ds 1996:22. Motionen torde i denna del kunna anses tillgodosedd, eftersom den fortsatta beredningen kommer att innefatta bl.a. miljökonsekvensbeskrivningar i prövning av ärenden enligt kärntekniklagen. Motionsyrkanden om avveckling av Euratom har tidigare avstyrkts av näringsutskottet med hänvisning till att det inom EU pågick diskussioner om att slopa Euratomfördraget och i stället införa ett kapitel om energi i Maastrichtfördraget (1994/95:NU21). Enligt uppgift från EU-nämnden ingår frågan om Euratom i det pågående arbetet inom regeringskonferensen. En arbetsgrupp som tillsatts för att kodifiera och förenkla grundfördragen har nyligen lämnat en rapport angående arbetsläget i fråga om Euratomfördraget. Frågan hur det fortsatta arbetet skall bedrivas har diskuterats vid ministerrådsmötet den 24 och 25 mars 1997. I avvaktan på resultatet från regeringskonferensen bör motionerna Jo727 yrkande 39 (c) och Jo794 yrkande 11 (v) ej föranleda någon åtgärd.
Finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m. Som framgår av utskottets bakgrundsredovisning har riksdagen nyligen beslutat om ändring i två lagar som avser finansieringen av framtida kärnavfallskostnader m.m. (se 1995/96:NU10). Lagändringarna har trätt i kraft den 1 januari 1996. Den s.k. finansieringslagen (1992:1537) ålägger reaktorinnehavarna att täcka kostnaderna för hanteringen av kärnkraftens restprodukter. För detta ändamål uttas en avgift som för närvarande uppgår till i genomsnitt 1,1 öre per kWh. Avgiftsskyldigheten kompletteras med ett garantisystem som innebär krav på reaktorinnehavarna att ställa sådana säkerheter att de kan täcka kostnaderna för avfallshanteringen m.m. om fonderingen enligt finansieringslagen är otillräcklig. I lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (den s.k. Studsvikslagen) finns bestämmelser om avgifter såsom kostnadsbidrag till viss verksamhet vid Studsvik AB. Storleken på avgifterna enligt finansieringslagen bestäms årligen av regeringen efter förslag av SKI. Till grund för SKI:s förslag ligger kostnadsberäkningar utförda av SKB. De faktorer som påverkar avgiften och det framtida avgiftsbehovet är - förutom realräntans storlek - den nuvarande fondbehållningen, de framtida kostnaderna och storleken på de framtida elleveranserna. De framtida kostnaderna skall beräknas efter den mängd använt kärnbränsle och kärnavfall m.m. som genereras vid drift av reaktorerna i 25 år eller, om reaktorn går mer än 25 år, den avfallsmängd som då produceras. Till avgiftsunderlaget förs även kostnaderna för Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM) liksom statens, kommunernas och reaktorinnehavarnas kostnader för information till allmänheten i frågor som rör hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall. Utskottet avstyrker yrkande 2 i motion Jo768 (mp) med hänvisning till att det åvilar regeringen att fastställa en årlig avgift enligt de riktlinjer som anges i finansieringslagen och som i korthet redovisats ovan. Riksdagens beslut under föregående riksmöte om ändring i finansi-eringslagen innebar bl.a. att tidigare påslag i avgiftsberäkningen för osäkra kostnader ersattes med ett system med garantibelopp. Det innebär att reak-torinnehavarna ställer fullgoda säkerheter till staten för den händelse fonderingen skulle visa sig otillräcklig. Kärnkraftverken som sådana får ej utgöra säkerhet, men däremot borde det kunna godtas säkerheter i form av kreditförsäkringar, borgensåtaganden eller fastighetsinteckningar. Även andra typer av säkerheter kunde komma i fråga. Enligt 2 a § finansieringslagen skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer pröva säkerheterna. Utskottet ser ingen anledning att ompröva det system som riksdagen nyligen godkänt och som trädde i kraft så sent som den 1 januari 1996. Dessutom är lagen så konstruerad att regeringen gör en självständig bedömning av säkerheterna och är oförhindrad att ställa krav på att andra säkerheter presteras än de som anges i motion Jo784 (c). Utskottet avstyrker motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande utredning om radioaktiva utsläpp m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo727 yrkandena 36 och 37, 2. beträffande radioaktiv strålning och dess offer att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo741 yrkande 4, 3. beträffande hälsorisker och hälsoeffekter efter Tjernobyl att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo754 yrkandena 2 och 3, 4. beträffande gränsvärden för strålning m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo754 yrkande 1, 5. beträffande provtagning av cesium m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo791, 6. beträffande import av radioaktiva råvaror att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo787, 7. beträffande utsläppen vid Dounreay att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo723 yrkande 2 och 1996/97:Jo739, res. 1 (mp) 8. beträffande granskningskommissionens förslag att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo727 yrkande 34, 9. beträffande åtgärder för att upplösa IAEA och ICRP att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo741 yrkandena 1-3, 10. beträffande förbud mot mobila kärnkraftverk att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo744, 11. beträffande slutförvaring av kärnavfall att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo706 och 1996/97:Jo713 yrkande 2, 12. beträffande uttalande om kärnavfall m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 1, 13. beträffande kritik mot vissa myndigheter m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkandena 6 och 7, 14. beträffande utländskt kärnavfall att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 3, res. 2 (mp) - delvis 15. beträffande definition av kärnavfall att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 4, res. 2 (mp) - delvis 16. beträffande skärpning av kärntekniklagen att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 5, 17. beträffande uttalande om skyldighet för kärnkraftsanhängare att delta i saneringsarbete att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo795 yrkande 2, 18. beträffande den kanadensiska processen för miljökonsekvensbeskrivning att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo795 yrkande 3, 19. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo795 yrkande 4, res. 3 (mp) 20. beträffande Euratomfördraget att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo727 yrkande 39 och 1996/97:Jo794 yrkande 11, res. 4 (v) 21. beträffande tredubbling av avgiften för kärnavfall att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 2, res. 5 (mp) 22. beträffande säkerhet för avfallshanteringskostnader att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo784.
Stockholm den 8 april 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Utsläppen vid Dounreay (mom. 7) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Med hänvisning? och slutar med ?skulle förändras? bort ha följande lydelse: Utsläppen vid Dounreay sker till vatten i direkt anslutning till Nordsjön. Genom havsströmmarna kommer de radioaktiva utsläppen att föras till den svenska kusten med fara för hälsa, miljö och liv vid kusten. Även om utsläppen inte skulle överstiga vissa normer som fastställts av de brittiska myndigheterna, EU och ICRP borde de stoppas omedelbart. Kunskaperna i dag är alldeles för ofullständiga när det gäller effekter av denna typ av utsläpp till vatten och luft. Som framhålls i motion Jo739 (mp) finns det en rad internationella konventioner som borde kunna tillämpas i detta fall. Sverige bör nu agera utifrån dessa konventioner och internationell rätt för att hindra de radioaktiva utsläppen vid Dounreay. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo739, ge regeringen till känna. Motion Jo723 yrkande 2 (c) bör innefattas i tillkännagivandet. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande utsläppen vid Dounreay att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo723 yrkande 2 och 1996/97:Jo739 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Definition av kärnavfall och utländskt kärnavfall (mom. 14 och 15) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Yrkandena 3? och på s. 16 slutar med ?i motionen? bort ha följande lydelse: Som anförs i motion Jo768 (mp) innebär kärntekniklagen ingen garanti för att Sverige slipper utländskt kärnavfall. Tvärtom. Det finns i praktiken inget reellt förbud mot slutförvar av utländskt kärnavfall. Utskottet instämmer i Miljöpartiets yrkande om ett totalförbud mot utländskt kärnavfall och att detta förbud skrivs in i kärntekniklagen, annars är risken stor att Sverige tvingas ta emot kärnavfall från EU eller att det ändå kan bli verklighet på grund av kommersiella orsaker. Vidare delar utskottet Miljöpartiets uppfattning att definitionen av kärnavfall bör ändras så att den ej möjliggör friklassning av lakrester. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo768 yrkandena 3 och 4, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande utländskt kärnavfall att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo768 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande definition av kärnavfall att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo768 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige (mom. 19) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I anslutning? och slutar med ?enligt kärntekniklagen? bort ha följande lydelse: Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning enligt motion Jo795 att regeringen skall ta fram förslag till regler för hur en MKB-process skall gå till och hur en MKB-process skall utformas. Det är avgörande för en framtida handläggning för slutförvar för det högaktiva avfallet att en mer detaljerad föreskrift för såväl MKB-förfarandet som MKB-dokument och utformning samt ansvarsfrågan i MKB-processen utarbetas och ges status av myndighetsföreskrift. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo795 yrkande 4, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo795 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Euratomfördraget (mom. 20) Maggi Mikaelsson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Motionsyrkanden om? och slutar med ?någon åtgärd? bort ha följande lydelse: Utskottet delar Vänsterpartiets bedömning i motion Jo794 yrkande 11 att Euratomfördraget till stora delar är föråldrat och att det bör avvecklas. Det kan ersättas av ett mellanstatligt samarbete om energisparande och utveckling av energiteknik baserad på förnybara energislag. Regeringen bör i regeringskonferensen och i andra sammanhang verka för att så sker. Detta överensstämmer i huvudsak även med förslaget i motion Jo727 yrkande 39. Vad utskottet anfört bör riksdagen, med anledning av dessa motionsyrkanden, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande Euratomfördraget att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo727 yrkande 39 och 1996/97:Jo794 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Tredubbling av avgiften för kärnavfall (mom. 21) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Utskottet avstyrker? och slutar med ?redovisats ovan? bort ha följande lydelse: Som anförs i Miljöpartiets motion Jo768 kan en allvarlig kärnkraftsolycka när som helst framtvinga en tidigare avveckling. Därför är det motiverat att så snabbt som möjligt bygga upp ett kapital som möjliggör direktfinansiering av hela den fasta och rörliga kostnaden för etablerandet av ett slutförvar för det hittills producerade avfallet jämte kostnaderna för kärnkraftverkens rivning. För att garantera att det kommer att finnas fonderade medel bör ägarna till kärnkraftsbolagen lämna fullgoda säkerheter för de fortsatta förpliktelserna mot staten. Med instämmande i motion Jo768 yrkande 2 föreslår utskottet att avgiften för kärnkraftens avfall tredubblas till närmare 6 öre per kWh levererad effekt. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo768 yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande tredubbling av avgiften för kärnavfall att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo768 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Radioaktiva utsläpp från svenska kärnkraftverk Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: De svenska kärnkraftverken släpper ut förhållandevis mycket radioaktivitet. FN-organet UNDSCEAR har gjort en undersökning där det konstateras att de svenska kärnkraftverken släpper ut mer radioaktivitet i vatten och luft än jämförbara verk i andra länder. Undersökningarna gjordes under perioden 1985-1989 och är enligt vår mening alarmerande; ännu allvarligare blir det när Strålskyddsinstitutet konstaterar att utsläppen fortsatt att öka under 1990- talet. Utsläppen ligger inom ramen för gällande gränsvärden. Viktigt är då att notera att de gränsvärden som finns i Sverige internationellt sett är höga, beroende på att när de sattes på 1970-talet var kunskapen om farorna med lågdosstrålning inte tillräcklig. Risken för att få cancer av lågdosstrålning är betydligt större än vad man då trodde; risken har omvärderats och skrivits upp. Det är därför viktigt att gränsvärdena ändras och att utsläppen från de svenska kärnkraftverken minskas. Det skall noteras att de svenska kärnkraftverken börjar bli gamla och slitna och att de delvis har en ålderdomlig teknik. Det är de som bor runt vår kärnkraftverk som genom den slapphet som tyvärr måste konstateras blir utsatta för en onödigt stor stråldos.
2. Radioaktiv strålning och dess offer Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet de gröna stödjer den internationella expertis som kritiserat IAEA:s rapport The International Chernobyl Project, 1991, om Tjernobyl och dess konsekvenser. Rapporten har grovt underskattat effekterna av Tjernobyl och sjukdomarna hos dess offer. Uttalanden som att största delen av offren lider av radiofobi, rädsla och allmän vanskötsel på grund av det gamla kommunistiska systemet är en cynisk beskrivning av de uppenbara sjukdomar som finns i de Tjernobyldrabbade områdena i dag. Ingen vetenskapsman kan förneka att den ständigt ökande frekvensen av sköldkörtelcancer främst bland barn och unga har direkt samband med Tjernobyl. Vi tycker att det är märkligt att samma människor som fått kritik för sina tidigare rapporter efter Harrisburgolyckan får förnyat förtroende att göra dessa efterforskningar i Tjernobyl, vilka sedan skall ligga till grund för både nationella och internationella insatser i de kontaminerade områdena. Miljöpartiet de gröna avser att återkomma till frågan i annat sammanhang.
3. Hälsorisker och hälsoeffekter Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet de gröna upprepar kravet på att den nya forskningen om radikalbiologi och joniserande lågdosstrålning skall uppmärksammas, vilket innebär att den interna strålningen hos människor som utsatts för radioaktiv strålning i vårt land måste få en adekvat uppföljning både inom forskning och sjukvård. Socialstyrelsen har genom Miljöpartiets anmodan startat insamling av statistiska data om sjukdomar som har samband med Tjernobyl, t.ex. sjukdomar relaterade till sköldkörteln. Detta anser vi vara en god början för att senare kunna forska på samband mellan immunbrist- och kroniska sjukdomar samt radioaktiv lågdosstrålning. Vi avser att återkomma mer preciserat i annat sammanhang.
4. IAEA och ICRP Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet de gröna anser att IAEA:s inriktning som går ut på att utveckla och sprida den s.k. fredliga användningen av kärnenergi inte hör hemma i ett globalt samhälle som arbetar för en ekologiskt hållbar utveckling. Vi anser därför att IAEA skall upplösas och ett nytt organ inrättas som passar den nya inriktningen som Riokonferensen angett. Nuvarande kontroll och övervakningsansvar föreslår vi kan tas över av en internationell miljödomstol, ett krav som framförts i andra motioner från Miljöpartiet. Vi är vidare kritiska till den intima hopkopplingen med ICRP, denna självorganiserade förening med en självutnämnd styrelse, som bistår IAEA med data om radioaktiva gränsvärden m.m. IAEA är alldeles för lyhörda och tar råd från dessa män, som inte utgör någon officiell myndighet, men ändå utses att ingå i granskningsgrupper efter katastrofer som Three Mile Island och Tjernobyl. Trots att dessa granskare kritiserats av vetenskapsmän efter TMI, får de förtroendet att granska Tjernobyl. Detta får till följd att samma misstag och missbedömningar dokumenteras som vetenskapliga fakta än en gång. Vi anser att detta är förödande för demokratin och för att utveckla ett samhälle i ekologisk balans. Miljöpartiet de gröna hade hoppats att ovanstående synpunkter skulle delas av en majoritet av utskottets ledamöter och att regeringen därmed skulle uppmanats att agera för detta internationellt. Vi avser att återkomma till frågan i annat sammanhang.
5. Uttalande om kärnavfall Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet de gröna har genom åren följt den information som går ut från myndigheterna SSI och SKI. Vi anser att den behöver kompletteras med de sista data som uppdaterar riskerna med kärnavfall. När kärnbränslet tas ur reaktorn och kallas för använt kärnbränsle måste det framgå att detta har en radioaktivitet som vida överstiger den radioaktivitet kärnbränslet hade vid installationen i reaktorn. På grund av processen i reaktorn har radioaktiviteten höjts mer än tre miljoner gånger om. Sverige har ännu inte löst problemet med svenskt kärnavfall från OKG som förvaras i England liksom vi inte lyckats sända tillbaka MTR-bränsle, höganrikat bränsle med en anrikningsgrad av 93% med ursprung från USA, som lagrats vid Studsvik sedan 1986. Vi anser att regeringen skyndsamt måste lösa dessa frågor. Vi har vid upprepade tillfällen gjort den uppmärksam på detta. För MTR-avfallet finns inte någon lämplig förvaring i Sverige, och detta högaktiva avfall kan användas till kärnvapen, varför det är ytterst allvarligt att återförseln till USA inte lösts. Vi avser att återkomma i dessa frågor i annat sammanhang.
6. Kritik mot vissa myndigheter Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet de gröna instämmer i RRV:s (Riksrevisionsverkets) kritik mot myndigheterna SSI och SKI. Vi anser att denna kritik skall tas på djupaste allvar. RRV varnar för det nära samarbetet med kärnkraftsindustrin, capture of regulator, i samband med platsvalsundersökningar och information till allmänheten. En sammanblandning sker av de olika funktionerna och rollerna som dessa företrädare har. RRV har på en rad punkter gjort klart att rågången mellan myndighetspersonerna och Svensk kärnbränslehantering AB:s personal måste tydliggöras. Distans och oberoende är viktigt i det löpande arbetet, varför informationsmaterial, undersökningsdata m.m skall vara åtskilda. Miljöpartiet de gröna förutsätter att RRV:s kritik kommer att följas upp och leda till förändringar. Vi avser att noga följa frågan.
7. Skyldighet för kärnkraftsanhängare att delta i saneringsarbete Gudrun Lindvall (mp) anför: Vi hänvisar till räddningstjänstlagen som säger att länsstyrelsen är skyldig att ansvara för insatserna vid en större olyckshändelse. De som har kunskaper, hälsa och kroppskrafter i åldrarna 18-65 år skall enligt 44 § i räddningstjänstlagen om tjänsteplikt tas ut i tjänst vid t.ex. en atomolycka. Vid Tjernobylolyckan visade det sig att de som hade beslutat om kärnkraften och hade chefspositioner flydde från haveriplatsen till Moskva. Även i Sverige tog ledande funktionärer plötsligt ledigt vid Forsmarksverken för att åka till fjällen, när det första beskedet kom om att det fanns radioaktivitet i närheten av kärnkraftverket. Att fly för att rädda sin familjs liv är en överlevnadsinstinkt. För att undvika att det skulle bli enbart de som inte har möjlighet att fly, som blir kvar vid en allvarlig kärnkraftsolycka, borde en försäkran skrivas på som säger att den som är anhängare av kärnkraft är beredd att sanera vid en allvarlig olycka. Detta skulle få till följd att personen i fråga skulle tänka sig för om kärnkraftens vara eller icke vara. Detta krav kommer ursprungligen från mödrar mot kärnkraft och kärnvapen. Eftersom det av utskottet ansetts strida mot svensk lag att föreskriva något sådant avser vi återkomma till frågan på annat sätt.
8. Den kanadensiska processen för miljökonsekvens- beskrivning Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet de gröna anser att det är nödvändigt för den svenska regeringen och riksdagen att ta hem fakta om hur Kanada arbetat med MKB-processen för att på så sätt få en allsidig bild av hur en process angående hantering av kärnavfall och slutförvar kan utföras. Sverige har envist kört efter en modell som SKB, Svensk kärnbränslehantering AB, hävdat. Den har kritiserats inte bara från folket i de kommuner där förstudier för hantering av högaktivt kärnavfall pågår utan också av myndigheter och universitet, varför vi anser att det behövs en revidering av MKB-processen. Den kanadensiska MKB-processen är tydlig, detaljerad och stringent. En lag ställer upp regler för proceduren, som bl.a. skall säkra allmänhetens deltagande, samt minimikrav på MKB- dokument. Tillvägagångssättet med open house och framtagande av underlagsrapporter är unikt. Eftersom utskottet anför att motionen inte innehåller preciserade yrkanden, vilket inte var avsikten med motionen, och inte heller vill uttala att Kanadas process borde studeras vidare avser vi att återkomma med frågan i annat sammanhang.
9. Säkerhet för avfallshanteringskostnader Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Från den 1 januari 1996 fungerar ett nytt sätt att beräkna avgifterna som producenterna av el från kärnkraftverk betalar för att klara finansieringen av kärnavfallet. Det nya systemet ger möjlighet att byta ut den direkta avgiften för framtida kostnader med att ta hand om avfallet mot att också ställa säkerheter och att ha garantier. De medel som fonderas för att bekosta omhändertagande och slutlig förvaring av kärnavfallet flyttas från Statens kärnkraftinspektion till Kärnavfallsfonden. Dessa två saker bidrar till att avgifterna för kärnkraftsavfallet minskas dels genom att medlen i den nya fonden realräntesäkras vilket gör att kostnader vältras över på skattebetalarna, dels genom att en del av avgifterna ersätts med garantier och säkerheter. Det är troligt att vattenkraft och andra elproducerande tillgångar kommer att utgöra säkerheten för kärnavfallets framtida omhändertagande. Detta anser vi vara fel; det är en belastning för dessa energislag och utgör en risk att de blir dyrare än vad som är motiverat. För år 1995 var avgiften till fonden för kärnavfallet 1,9 öre per kwh och om ingen ändring gjorts skulle avgiften nu ha varit ca 2,5 öre per kWh. I stället har avgiften sjunkit till 1,1 öre per kWh. Detta är som vi redan visat en övervältring av kostnader på skattebetalarna och på andra energislag. Enligt vår mening är detta ett orimligt förhållande. Det är regeringen som årligen bestämmer avgiftens storlek, och regeringen borde som säkerhet inte godkänna andra energiproduktionsanläggningar.