Stöd till svenska rederier (Betänkande 1988/89:TU6 Trafikutskottet)

Trafikutskottets betänkande
1988/89:TU6 (jpj

Stöd till svenska rederier

l!9oo/oy

TU6

Sammanfattning

I proposition 1988/89:56 föreslås att ett särskilt statsbidrag till svenska
rederier skall införas fr.o.m. den 1 januari 1989. Bidraget skall motsvara
sjömansskatten för sjömän sysselsatta på svenska handelsfartyg i fjärrfart.
Statens kostnad för nästa år beräknas till 250 milj.kr. För innevarande
budgetår föreslås en medelsanvisning på 42 milj. kr. Förslaget ersätter det
regeringsförslag om befrielse från sjömansskatt vid tjänstgöring ombord på
svenska handelsfartyg i fjärrfart som aviserades i proposition 1987/88:129.

På förslag i den propositionen beslutade riksdagen i april 1988 att till
Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag
av 300 milj.kr. Det bidraget är avsett att reducera rederiernas kostnad för
sociala avgifter för sjömän sysselsatta på svenska handelsfartyg i fjärrfart.

I en m-motion yrkas avslag på regeringens nu framlagda förslag och begärs
att regeringen förelägger riksdagen det tidigare aviserade förslaget om
befrielse från sjömansskatt. Utskottet tillstyrker emellertid regeringsförslaget
och avstyrker dessa motionsyrkanden. M-ledamöterna reserverar sig.

I m-och fp-motioner begärs en utredning om införande av ett svenskt
internationellt fartygsregister. Yrkandena avstyrks. M-, fp- och c-ledamöterna
reserverar sig.

I fp-motionen yrkas också att riksdagen beslutar medge rätt att utnyttja de
allmänna investeringsfonderna för fartygsinvesteringar. Yrkandet avstyrks.
M-, fp- och c-ledamöterna reserverar sig.

Till betänkandet är, förutom de nämnda reservationerna, fogat två särskilda
yttranden av vpk- resp. mp-ledamoten.

Propositionen

I proposition 1988/89:56 föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet)
riksdagen att till Bidrag till svenska rederier på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag på 42 000 000
kr.

1 Riksdagen 1988/89. 15 sami. Nr 6

Motionerna

1988/89 :TU6

1988/89:T8 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett svenskt internationellt
sjöfartsregister i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen avslår proposition 1988/89:56,

3. att riksdagen begär förslag till befrielse från sjömansskatt i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1988/89:T9 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utredning av ett svenskt internationellt sjöfartsregister,

2. att riksdagen beslutar medge rätt att utnyttja investeringsfonderna för
fartygsinvesteringar.

1 Vissa sjöfartspolitiska riksdagsbeslut under 1980-talet

1.1 År 1980

Enligt riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 (prop. 1979/80:166, TU 26
och 30, rskr. 412) bör den statliga sjöfartspolitiken ges en sådan inriktning att
förutsättningar skapas för att utföra Sveriges utrikeshandel på ett tillfredsställande
sätt till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Vidare skall
förutsättningar skapas för att trygga landets transportförsörjning i politiska
och ekonomiska krissituationer. Sjöfartens möjligheter att som konkurrenskraftig
exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans skall tas till vara.

1.2 År 1982

Våren 1982 beslöt riksdagen att införa ett tidsbegränsat stöd till svenska
rederier (prop. 1981/82:217, TU 37, rskr. 437). Stödet, som i normalfallet
grundas på den sjömansskatt som inbetalts åren 1982-1985, kan ges som
konsolideringsstöd och som utvecklingsstöd och kan utbetalas t.o.m. år 1992.
Hösten 1982 beslutade riksdagen att medge en tidigareläggning av stödet ett
år för s.k. kustsjöfartsfartyg (prop. 1982/83:5 bil. 3, TU 5, rskr. 115). Av 1988
års budgetproposition framgår att nämnden för rederistöd, som administrerar
stödet, t.o.m. halvårsskiftet 1987 utbetalat 620 milj.kr. Härav har 421,4
milj.kr. avsett konsolideringsstöd och resterande belopp utvecklingsstöd.
För innevarande budgetår har under anslaget Bidrag till svenska rederier
anvisats ett förslagsanslag av 25 milj.kr.

1.3 År 1985

År 1985 beslutade riksdagen om en regel i skattelagstiftningen som innebär
att skattefrihet vid 1986-1988 års taxeringar föreligger för inkomst på grund
av anställning ombord på utländskt fartyg, om anställningen och vistelsen
utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare,
som är en inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person och

anställningen utövats ombord på utländskt fartyg som huvudsakligen går i
oceanfart (prop. 1984/85:175, SkU 59, rskr. 351). Beslutet skall ses mot
bakgrund bl.a. av en överenskommelse som år 1983 träffades mellan
parterna på sjöarbetsmarknaden och som går under benämningen internationaliseringsavtalet.
Avtalet, som alltjämt är i kraft, syftar till att stärka den
svenska sjöfartens internationella konkurrensförmåga och förutsätter den av
riksdagen år 1985 beslutade skattebefrielsen. Denna har sedermera förlängts
till att även gälla taxeringsåret 1989 och föreslås i proposition 1988/89:58 avse
också 1990 års taxering, i avvaktan på att arbetet med en allmän förändring
av sjömansbeskattningen skall kunna slutföras. I sitt betänkande 1988/
89:SkU5 tillstyrker skatteutskottet förslaget.

1.4 År 1987

Den 17 december 1987 beslutade riksdagen att som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet i sitt betänkande TU 1987/88:8 (rskr. 107) hade
uttalat om behovet av sjöfartspolitiska åtgärder.

I betänkandet lämnades inledningsvis vissa uppgifter som belyste den
svenska handelsflottans snabba minskning under åren 1975-1987. Vidare
framhölls att ett norskt internationellt fartygsregister hade inrättats den 1 juli
1987 och att detta innebar ökade risker för en fortsatt snabb minskning av den
svenska handelsflottan. Utskottet berörde också internationaliseringsavtalet
- som ju endast gäller för anställda på vissa svenskägda fartyg under utländsk
flagg - och de minskade lönekostnader för berörda rederier som den av
riksdagen år 1985 beslutade skattefriheten innebär. I sammanhanget erinrades
om att internationaliseringsavtalet kompletteras av särskilda avtal, som
reglerar det sociala skyddet för dem som omfattas av skattefriheten och som
innebär att rederiernas kostnader för detta skydd avsevärt reduceras
samtidigt som berörda anställda får ett i princip oförändrat socialt skydd.
Utskottet noterade att regeringen hade sagt sig vara beredd att föreslå
skattefrihet för anställda för inkomst på svenska fartyg i fjärrfart samt
erinrade om att förslag hade framförts i den allmänna debatten om en
sänkning av de sociala avgifterna. En åtgärd av sistnämnda slag sade sig
emellertid utskottet hysa stor tveksamhet inför. Däremot borde andra
former med motsvarande effekt kunna prövas, t.ex. direkta subventioner
över statsbudgeten. Exempel på vad regeringen därutöver kan överväga -framhöll utskottet - är att underlätta användningen av investeringsfonderna
för investeringar i fartyg.

Den snabba minskningen av den svenska handelsflottan är - betonade
utskottet - ägnad att inge allvarlig oro i fråga om möjligheterna att behålla en
svensk handelsflotta till tryggande av Sveriges transportförsörjning i krissituationer.
Det var därför nödvändigt att skyndsamt vidta långsiktiga åtgärder
som gör det möjligt att bibehålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig
omfattning. Regeringen borde senast den 10 mars 1988 förelägga riksdagen
en proposition med förslag om sådana åtgärder, så att beslut kunde fattas
före vårsessionens slut.

Avslutningsvis betonade utskottet att sjöfartsnäringen är väsentlig inte
bara från beredskapssynpunkt. Den bidrar också till att stärka Sveriges

1988/89: TU6

bytesbalans. Det s.k. sjöfartsnettot uppgår till ca 7 miljarder kronor.
Sysselsättningsaspekterna berör vidare inte endast de ombordanställda utan
också andra sjöfartsanknutna verksamheter än själva fartygsdriften. Statens
kostnader för genomförandet av erforderliga sjöfartspolitiska åtgärder
uppvägs - underströk utskottet - av fördelarna av att inom landet kunna
bevara en internationellt inriktad sjöfartsnäring.

1.5 Vårsessionen 1988

Den begärda propositionen (prop. 1987/88:129 om vissa sjöfartspolitiska
åtgärder) förelädes riksdagen i mars 1988. Regeringen föreslog att ett särskilt
statsbidrag på 38 000 kr. skulle införas per helårsanställd sjöman sysselsatt på
svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Avsikten med bidraget-för vilket begärdes
en medelsanvisning av 300 milj.kr. för budgetåret 1988/89 - sades vara att
reducera redarnas kostnad för lagstadgade och avtalsbundna sociala avgifter
för de ombordanställda med cirka hälften. Bidraget skulle utbetalas årligen
efter ansökan, och kalenderåret 1988 skulle utgöra första kvalifikationsår.
Vidare aviserades i propositionen att regeringen skulle återkomma till
riksdagen med förslag om skattebefrielse fr.o.m. inkomståret 1989 för
sjömän anställda ombord på svenska handelsfartyg i fjärrfart. Ett sådant
förslag förutsätter givetvis - framhölls det - en reduktion av lönerna,
svarande mot skattelättnaden. Vissa tekniska komplikationer var förknippade
med en sådan reduktion och krävde ytterligare överväganden, innan ett
färdigt förslag kunde presenteras.

I propositionen redovisades bakgrundsvis vissa uppgifter som belyste den
svenska handelsflottans kraftiga minskning sedan år 1975. Det svenskägda
utlandsflaggade tonnaget hade samtidigt ökat starkt och uppskattades vara
nästan dubbelt så stort som det svenskflaggade. Av det utlandsflaggade
tonnaget drevs ett drygt trettiotal fartyg med svensk besättning under
internationaliseringsavtalet med drygt 1 200 personer sysselsatta.

Den viktigaste förklaringen till den svenska handelsflottans negativa
utveckling var enligt propositionen svårigheterna att under rådande förutsättningar
driva en svensk rederinäring med svensk besättning på fartygen.
Bemanningskostnaderna blev för höga. Med den utveckling som ägde rum
inom den internationella sjöfarten - kännetecknad av ett ökat utbud av fartyg
under bekvämlighets- eller lågkostnadsflagg - fick de höga bemanningskostnaderna
en avgörande betydelse för den svenska handelsflottans konkurrenskraft.

Mot den sålunda angivna bakgrunden bör statliga åtgärder - framhölls det i
propositionen - inriktas på de internationellt sett höga svenska bemanningskostnaderna.
Skillnaderna mellan kapitalkostnaderna för fartyg under olika
flagg var dock enligt regeringens bedömning inte lika omfattande som
skillnaderna i fråga om bemanningskostnader. Det förelåg därför inte
tillräckliga skäl att föreslå åtgärder för att sänka redarnas kapitalkostnader.

I propositionen framhölls vidare att internationaliseringsavtalet hade gjort
det möjligt för parterna på sjöarbetsmarknaden att minska bemanningskostnaderna
med upp till 40 %. En förutsättning för internationaliseringsavtalet
är emellertid - erinrade föredragande departementschefen - att det endast

1988/89:TU6

omfattar svenskar som är anställda av svensk arbetsgivare på utländskt
fartyg. Vidare är avtalet tillämpligt endast på fartyg i s.k. oceanfart. Med den
avgränsningen faller den mest omfattande delen av svensk sjöfart, närsjöfarten,
utanför internationaliseringsavtalets tillämpningsområde. Det förhållandet
att svenska redare hade valt att driva ett ökande antal fartyg med
internationaliseringsavtal visade - framhölls det - att den därigenom
uppnådda kostnadsnivån ansågs konkurrenskraftig av näringen. Internationaliseringsavtalet
borde därför vara normerande för nivån på den kostnadsavlastning
som statliga åtgärder skulle syfta till. Med hänsyn till de relativt
gynnsamma marknadsförutsättningarna för färjesjöfarten borde denna inte
omfattas av de statliga åtgärderna. Dessa borde därför enbart gälla svenska
handelsfartyg i fjärrfart enligt definitionen i sjömansskattelagen (1958:295).
Sammantagna skulle det i propositionen förordade bidraget på 38 000 kr. per
helårsanställd på svenskt handelsfartyg i fjärrfart och den planerade skattebefrielsen
innebära en sänkning av redarnas bemanningskostnader med ca 40
%, dvs. ned till internationaliseringsavtalets nivå.

Utskottet tillstyrkte regeringens förslag att riksdagen till Bidrag till
svenska rederier för budgetåret 1988/89 skulle anvisa ett förslagsanslag av
300 milj. kr. Beträffande det aviserade förslaget om skattebefrielse framhöll
utskottet att en sådan framstod som ett oundgängligt komplement till det
föreslagna bidraget för att det av riksdagen tidigare angivna målet att
bibehålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig omfattning skulle kunna
uppnås. Riksdagen beslutade den 31 maj 1988 i enlighet med utskottets
hemställan (TU 1987/88:27, rskr. 337).

2 Förslag till bidragssystem såvitt avser sjömansskatt

I nu föreliggande proposition föreslår regeringen att ett särskilt statsbidrag
till svenska rederier införs fr.o.m. den 1 januari 1989. Bidragets storlek skall
motsvara den del av lönekostnaderna som avser sjömansskatt, enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt, för sjömän på svenska handelsfartyg i fjärrfart.
Statens kostnad för år 1989 beräknas till 250 milj. kr. För innevarande
budgetår föreslås att riksdagen till Bidrag till svenska rederier på tilläggsbudget
till statsbudgeten anvisar ett förslagsanslag på 42 milj. kr.

Föredragande departementschefen erinrar om att han redan då ett förslag
om skattefrihet aviserades våren 1988 förutsåg vissa tekniska komplikationer
förenade med ett sådant förslag. Den lagstiftning som finns på socialförsäkringsområdet
utgår från - framhålls det i propositionen - att nivån för såväl
sociala avgifter som sociala förmåner är kopplad till faktiskt utgiven
ersättning från arbetsgivaren. En skattebefrielse får med åtföljande sänkning
av ersättningen därför med gällande system direkta konsekvenser för nivån
på det sociala skyddet. Tekniska lösningar för att kompensera för denna
effekt blir med nödvändighet komplicerade och är också från principiell
synpunkt tveksamma. Det har mot denna bakgrund inte ansetts rimligt att
föreslå så omfattande förändringar av den generella lagstiftningen på
socialförsäkringsområdet som fordras för att kunna ge sjömännen oförändrade
sociala förmåner i kombination med skattefrihet. Ett förslag till författningsändringar
som regeringen i juni innevarande år remitterade till lagrådet

1988/89:TU6

innehöll därför endast sådana ändringar - såvitt gäller socialförsäkringsområdet
- som syftade till att rent tekniskt säkerställa sjömännens rätt till ATP
m.m. på faktiskt erhållen ersättning. I remissen framhölls att det fick
ankomma på sjöarbetsmarknadens parter att sinsemellan lösa frågor om ett
utvidgat skydd i förhållande till den allmänna försäkringen. Det förslag som
regeringen nu förelägger riksdagen skall, framhålls det, ses mot bakgrund av
önskemålet att uppfylla det primära syftet med en skattebefrielse - nämligen
en kostnadsavlastning för redaren, i det fall denne också är arbetsgivare -utan att kompensationsnivån inom socialförsäkringsområdet berörs.

Regeringens förslag innebär följaktligen att redarna även fortsättningsvis
skall inleverera sjömansskatt enligt dagens system. Bidraget, som skall
motsvara den del av lönekostnaderna som avser sjömansskatt, bör utbetalas i
efterskott. Den ordning som gäller för uppbörd av sjömansskatt innebär att
den inbetalda skatten till sin storlek inte kommer att vara känd för
myndigheterna förrän en relativt lång tid efter den tid den avser. Härigenom
uppstår en viss eftersläpning i bidragssystemet. Avsikten är dock att utforma
systemet så att det medger att viss del av bidraget utbetalas redan under
första halvåret 1989.

Det föreslagna bidraget innebär - framhålls det i propositionen -tillsammans med det bidrag på 300 milj. kr. som riksdagen tidigare beslutat
om, att redarnas totala bemanningskostnader kan sänkas med ca 40 %
jämfört med dagsläget. Därmed tillgodoses det i den sjöfartspolitiska
propositionen våren 1988 uttalade syftet med statliga sjöfartspolitiska
åtgärder.

3 Utskottet

I motion T8 (m) yrkas avslag på förslaget till bidragssystem såvitt avser
sjömansskatt och framhålls att regeringen bör förelägga riksdagen förslag om
befrielse från sjömansskatt för anställda på svenska handelsfartyg i fjärrfart.
Motionärerna betonar vikten av att svensk sjöfartsnäring kan arbeta under
internationellt konkurrenskraftiga villkor och av att sådana villkor blir
bestående under en längre tid, så att näringen inte blir ständigt beroende av
politiska beslut. Direkta subventioner är enligt motionärerna olämpliga och
riskerar snarast att skada sjöfartsnäringen. En befrielse från sjömansskatt
kan däremot - betonar motionärerna - inte nu förutses skapa några problem i
förhållande till andra sjöfartsnationer. Skattebefrielsen bör emellertid
endast utgöra en övergångslösning i avvaktan på införandet av ett svenskt
internationellt fartygsregister.

Enligt utskottets mening är det av regeringen föreslagna bidraget och det
tidigare beslutade bidraget på 38 000 kr. per år och anställd väl ägnade att
tillgodose det av riksdagen framställda kravet om stöd till svensk sjöfartsnäring
för att bibehålla en svensk handelsflotta av rimlig omfattning. Avsikten
med dessa båda bidrag är ju att stärka berörda rederiers internationella
konkurrenskraft genom att nedbringa kostnaden för löner till ombordanställda
på fartyg i fjärrfart med 40 %.

Vad gäller de i motion T8 (m) uttalade farhågorna att ett bidragssystem
skulle göra rederinäringen alltför beroende av politiska beslut vill utskottet

1988/89: TU6

erinra om att det i sitt betänkande TU 1987/88:8 om behovet av sjöfartspolitiska
åtgärder betonade nödvändigheten av att sådana åtgärder får en
långsiktig inriktning. Utskottet vill med kraft understryka att detta bör gälla
såväl det redan beslutade bidraget som det nu föreslagna.

Utskottet har vidare ingen erinran mot vad som angivits i propositionen
som skäl till att regeringen inte förelägger riksdagen det aviserade förslaget
om befrielse från sjömansskatt. Internationaliseringsavtalets förutsättningar
har - som utskottet framhöll i sitt betänkande TU 1987/88:27 - inte föranlett
några internationella komplikationer. Det föreslagna bidraget bör enligt
utskottets mening ses som en alternativ, teknisk lösning för att åstadkomma
en skattefrihet även för anställda på svenskflaggade handelsfartyg i fjärrfart.
Med den utformning som bidragssystemet avses få innebär det ju helt enkelt
att inlevererad sjömansskatt återbetalas. Inte heller bidraget torde därför
behöva medföra några svårigheter i förhållande till andra sjöfartsnationer.
Utskottet förutsätter att återbetalning av inlevererad sjömansskatt kommer
att ske med minsta möjliga dröjsmål.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag att till Bidrag till
svenska rederier på tilläggsbudget för innevarande budgetår anvisa ett
förslagsanslag på 42 milj.kr. Motionsyrkandena avstyrks.

Frågan om införande av ett svenskt internationellt fartygsregister behandlas
inte bara i den nämnda m-motionen utan också i fp-motionen. Vad
förespråkarna av ett sådant register syftar till är att stärka den svenska
handelsflottans internationella konkurrenskraft genom att inom ramen för
s.k. lokala avtal göra det möjligt att sänka bemanningskostnaderna. Lokala
avtal innebär att utländska besättningar kan anställas på fartyg på grundval
av kollektivavtal som tecknas med de fackliga organisationerna i sjöfolkets
hemländer.

I motion T8 (m) framhålls att flertalet av de betydande västeuropeiska
sjöfartsnationerna redan har inrättat eller planerar att inrätta internationella
register i syfte att göra det möjligt för resp. lands handelsflotta att konkurrera
på internationellt likvärdiga villkor. Det torde inte vara möjligt - betonar
motionärerna - för Sverige att stå vid sidan av denna utveckling utan att
förlora också de sista resterna av svensk sjöfart i oceanfart, med oöverskådliga
verkningar för svensk industri och ekonomi som följd. Formerna för ett
svenskt internationellt fartygsregister bör därför utredas och förslag snarast
föreläggas riksdagen.

Även i motion T9 (fp) framhålls att regeringen skyndsamt bör utreda
förutsättningarna för införande av ett internationellt fartygsregister i Sverige.
Erfarenheterna från Norge och Danmark bör därvid enligt motionärerna
kunna tjäna som vägledning.

Den sålunda aktualiserade frågan behandlades av utskottet så sent som i
våras i det av riksdagen godkända betänkandet TU 1987/88:27. Utskottet
vidhåller sin där redovisade uppfattning att ett svenskt internationellt
fartygsregister skulle kunna innebära att man på svenska fartyg underlåter att
tillämpa svenska lagregler på väsentliga områden - inte minst det arbetsrättsliga
- i en utsträckning som synes oförenlig med svensk rättsuppfattning. De
sjöfartspolitiska åtgärder som nu avses genomföras torde skapa förutsätt -

1988/89: TU6

ningar för bibehållande av en svensk handelsflotta av rimlig omfattning. Med
det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

I motion T9 (fp) framhålls att regeringen nu borde ha framlagt förslag om att
ändra reglerna för de allmänna investeringsfonderna, så att medel från
fonderna kan tas i anspråk inte bara för nya fartyg. Motionärerna yrkar att
riksdagen beslutar medge rätt att utnyttja investeringsfonderna för fartygsinvesteringar.

Utskottet vidhåller sin i betänkandet TU 1987/88:27 redovisade uppfattning
att sjöfartspolitiska åtgärder bör inriktas på att sänka bemanningskostnaderna
samt att tillräckliga skäl inte för närvarande föreligger att föreslå
åtgärder i syfte att sänka rederiernas kapitalkostnader.

Vidare erinras om skatteutskottets till det nämnda betänkandet fogade
yttrande SkU 1987/88:8y. Med anledning av motionsyrkanden med samma
innebörd som det nu aktuella anförde utskottet: ”När det gäller de allmänna
investeringsfonderna får dessa användas för underhåll, reparation, ombyggnad
eller avskrivning av fartyg. Fonderna får emellertid inte tas i anspråk för
begagnade fartyg. Anledningen är dels att fondernas primära syfte är att ge
företagen möjligheter att under goda år avsätta viss del av sina vinster för att
bygga upp ett kapital som i sämre tider kan användas för investeringar, dels
att en utvidgning till begagnade inventarier medför en risk för missbruk.
Enligt utskottet bör denna begränsning kvarstå. Utskottet avstyrker med det
anförda motionsyrkandena om ändrade regler för ianspråktagande av de
allmänna investeringsfonderna.”

Trafikutskottet, för sin del, gjorde inte då - och gör inte heller nu - någon
annan bedömning. Med det anförda avstyrks motionsyrkandet.

Det förtjänar tilläggas att en löntagarfond - enligt vad utskottet erfarit -medverkat till att möjliggöra höjning av aktiekapital i rederiföretag genom
att teckna viss andel av aktierna. Även löntagarfonderna synes sålunda bl.a.
kunna erbjuda möjligheter att i viss utsträckning tillgodose rederiers
kapitalbehov.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bidragssystem såvitt avser sjömansskatt

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motion 1988/89:T8 yrkandena 2 och 3 till Bidrag till svenska rederier på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag på 42 000 000 kr.,

2. beträffande ett svenskt internationellt fartygsregister

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:T8 yrkande 1 och 1988/89:T9
yrkande 1,

3. beträffande de allmänna investeringsfonderna
att riksdagen avslår motion 1988/89:T9 yrkande 2.

1988/89:TU6

Stockholm den 6 december 1988
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s),
Kenth Skårvik (fp), Anna Wohlin-Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s),
Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten Andersson i Malmö (m),
Hugo Bergdahl (fp), Elving Andersson (c). Viola Claesson (vpk), Jarl
Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m), Anita Jönsson (s) och
Birger Schlaug (mp).

Reservationer

1. Bidragssystem såvitt avser sjömansskatt (mom. 1)

Rolf Clarkson, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 7 slutar med ”Motionsyrkandena avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att ett stöd till sjöfarten får en
internationellt godtagbar utformning och att stödet ger näringen fasta och
förutsebara villkor.

EG har infört regler i avsikt att skydda medlemsländerna mot diskriminerande
och protektionistiska affärsmetoder från i första hand statshandelsflottor.
Men reglerna kan också komma att användas mot andra länder som
anses dumpa sina priser med hjälp av statliga subventioner till rederinäringen.
Denna ambition är en drivkraft i tillkomsten av nya internationella
fartygsregister.

Utskottet återkommer i det följande till erforderligheten av att även i
Sverige införa ett internationellt fartygsregister.

I avvaktan på en sådan långsiktigt effektiv sjöfartspolitisk åtgärd är det
enligt utskottets mening angeläget att finna varaktiga övergångslösningar,
som inte medför risker för motåtgärder från konkurrerande sjöfartsnationer
eller andra komplikationer i förhållande till dessa länder.

Direkta subventioner synes därför olämpliga, medan en befrielse från
sjömansskatt inte nu kan förutses skapa några problem i förhållande till
andra sjöfartsnationer.

Regeringen borde enligt utskottets mening inte ha dragit tillbaka det
aviserade förslaget om befrielse från sjömansskatt. De tekniska och principiella
problem som är förenade med skattebefrielsen torde kunna undvikas
genom att det överlåts åt parterna att själva i avtal reglera det sociala skydd
de bedömer vara erforderligt. Regeringen bör därför snarast återkomma till
riksdagen med förslag om befrielse från sjömansskatt för ombordanställda på
svenska handelsfartyg i fjärrfart.

1988/89:TU6

Av det anförda följer att utskottet avstyrker regeringens förslag, medan 1988/89:TU6
motionsyrkandena tillstyrks.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande bidragssystem såvitt avser sjömansskatt

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T8 yrkandena 2 och 3 och
med avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,

2. Ett svenskt internationellt fartygsregister (mom. 2)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Anna Wohlin-Andersson (c), Sten
Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Elving Andersson (c) och Tom
Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Den sålunda”
och på s. 8 slutar med ”utskottet motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Som framgår av vad som inledningsvis anförts i detta betänkande innebär
1980 års sjöfartspolitiska beslut bl.a. att sjöfartens möjligheter att som
konkurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans bör tas till
vara.

I proposition 1987/88:129 framhöll föredragande departementschefen att
ett svenskt internationellt fartygsregister skulle kunna sänka redarnas
kostnader till en internationellt konkurrenskraftig nivå och att en sådan torde
vara avgörande för förutsättningarna att bedriva en lönsam tank- och
bulksjöfart med stort tonnage i vidsträckt oceanfart. Han var likväl inte
beredd att förorda en internationell registerlösning för svenskt vidkommande.

Utskottet finner för sin del denna inställning anmärkningsvärd mot
bakgrund av det mål som riksdagen fastställt för sjöfartspolitiken och de
förhållanden som departementschefen själv konstaterar föreligga.

Dessa förhållanden - och de omständigheter som åberopas i motion T8 (m)
- talar enligt utskottets mening entydigt för att regeringen snarast bör låta
utreda förutsättningarna för införande av ett internationellt fartygsregister i
Sverige.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i fp-motionen. Syftet med
yrkandet i m-motionen torde genom utskottets ställningstagande få anses i
huvudsak tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ett svenskt internationellt fartygsregister

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T9 yrkande 1 och med
anledning av motion 1988/89:T8 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. De allmänna investeringsfonderna (mom. 3)

1988/89: TU6

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Anna Wohlin-Andersson (c), Sten
Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Elving Andersson (c) och Tom
Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”rederiers kapitalbehov” bort ha följande lydelse:
De svenska rederiernas negativa utveckling under ett flertal år har
omöjliggjort investeringar i nya fartyg och har också medfört att rederierna
inte heller haft möjlighet att beställa billigt andrahandstonnage vid lågkonjunkturerna.
Som ett led i strävandena att bibehålla en svensk handelsflotta
av rimlig omfattning bör därför åtgärder vidtas i syfte att underlätta och
stimulera investeringar i fartyg. De allmänna investeringsfonderna får enligt
gällande regler endast tas i anspråk för nya fartyg. Enligt utskottets mening
bör denna begränsning nu tas bort och regeringen förelägga riksdagen
erforderligt lagförslag om att de allmänna investeringsfonderna skall kunna
tas i anspråk även för begagnade fartyg. Detta är särskilt motiverat med
hänsyn till att investeringsfondssystemet i sin helhet kan förväntas bli
avskaffat.

Vad utskottet nu anfört - och som i huvudsak torde tillgodose syftet med
motionsyrkandet - bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande de allmänna investeringsfonderna
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:T9 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

Särskilda yttranden

1. Bidragssystem såvitt avser sjömansskatt och ett svenskt
internationellt fartygsregister (mom. 1 och 2)

Viola Claesson (vpk) anför:

Frågan om behovet av sjöfartspolitiska åtgärder har enligt vpk under
decennier hanterats nonchalant och kortsiktigt. I motioner liksom i riksdagsdebatten
har vpk påpekat att det behövs en långsiktig strategi på sjöfartens
område för att trygga vårt lands nationella suveränitet samt för att
åstadkomma en transportförsörjning som dessutom tar ekologiska och
regionalpolitiska hänsyn.

Vpk tar bestämt avstånd från redarkapitalets och övriga högerkrafters
planer på ett svenskt internationellt sjöfartsregister. Ett sådant register
skulle innebära att den svenska arbetsrätten upphörde att gälla ombord på de
fartyg, som tillhör registret. Rättsuppfattningen skulle därmed förändras
drastiskt.

Under det senaste året har sjöfartsnäring och sjöfolk drabbats av
regeringens interna problem. Så har t.ex. frågan om skattebefrielse för
sjömän, anställda på svenska handelsfartyg i fjärrfart, bollats mellan tre olika

departement. Situationen har skapat stor osäkerhet om regeringens planer i
förhållande till riksdagens tidigare uttalanden.

Regeringens nu framlagda proposition kan enbart accepteras som en
nödlösning på ett akut problem, som alltför länge dragits i långbänk. Vpk
återkommer under den allmänna motionstiden om två månader med krav på
en nationell strategi, samhällsägd rederiverksamhet samt om förbud mot ett
s.k. öppet register m.m.

2. Bidragssystem såvitt avser sjömansskatt och ett svenskt
internationellt fartygsregister (mom. 1 och 2)

Birger Schlaug (mp) anför:

Det är betänkligt att bedriva en subventionspolitik för vissa näringar, i det
här fallet sjöfarten. Jag betraktar det föreslagna stödet till svenska rederier
som en kortsiktig lösning på ett akut problem. En mer långsiktig sjöfartspolitik,
som bl.a. bygger på generellt sänkta skatter och avgifter på arbete, måste
utvecklas av regering och riksdag.

Jag är inte heller beredd att ställa mig bakom motionärernas krav på ett
internationellt sjöfartsregister. Utan en effektiv socialklausul skulle ett
sådant register sannolikt innebära försämrad arbetsmiljö, försämrade arbetsvillkor
och försämrade möjligheter för svenska arbetare att få anställning på
svenska fartyg.

1988/89: TU6

Innehållsförteckning 1988/89:TU6

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

1 Vissa sjöfartspolitiska riksdagsbeslut under 1980-talet 2

1.1 År 1980 2

1.2 År 1982 2

1.3 År 1985 2

1.4 År 1987 3

1.5 Vårsessionen 1988 4

2 Förslag till bidragssystem såvitt avser sjömansskatt 5

3 Utskottet 6

Hemställan 8

Reservationer 9

Särskilda yttranden 11

1988 16314