Stöd och service till vissa funktionshindrade
Betänkande 1992/93:SoU19
Socialutskottets betänkande
1992/93:SOU19
Stöd och service till vissa funktionshindrade
Innehåll
- Sammanfattning
- Propositionen
- Motioner med anledning av propositionen
- Utskottet
- Hemställan
- Reservationer
- Bilaga 1
- Innehållsförteckning
1992/93
SoU19
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade och 12 motioner som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också vissa motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1993.
Utskottet tillstyrker propositionen. Utskottet föreslår dock ett tillkännagivande till regeringen när det gäller frågan om avveckling av vårdhemmen och specialsjukhusen. Med anledning av en s-motion föreslår utskottet, som inhämtat yttrande från socialförsäkringsutskottet, också en översyn av 16-årsgränsen inom den allmänna försäkringen.
Övriga motioner avstyrks.
S-ledamöterna framför i olika reservationer sin uppfattning bl.a. om välfärdspolitiken som grundläggande för en fungerande handikappolitik och om behov av att annan lagstiftning utvecklas för att tillgodose de funktionshindrades behov. S-ledamöterna begär tillkännagivanden också om försöksverksamhet med daglig verksamhet, i fråga om avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus samt om avgifter och tillgänglighet när det gäller färdtjänsten.
Propositionen
I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslag till
1. lag om stöd och service för vissa funktionshindrade,
2. lag om införande av lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade,
3. lag om assistansersättning,
4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
5. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
6. lag om ändring lagen (1962:381) om allmän försäkring,
7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
9. lag om ändring i rättegångsbalken,
10. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,
11. lag om ändring i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m.,
12. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
13. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.,
14. lag om ändring i lagen (1988:1419) om försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område,
15. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
16. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
Regeringen har vidare föreslagit
17. att riksdagen under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar 9 500 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6,
18. att riksdagen till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 200 000 000 kr,
19. att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 332 500 000 kr,
20. att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag Riksförsäkringsverket anvisar 10 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6,
21. att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag Socialstyrelsen anvisar 5 500 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6,
22. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om habilitering och rehabilitering (avsnitt 5),
23. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om hjälpmedelsförsörjning (avsnitt 6),
24. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om små och mindre kända handikappgrupper (avsnitt 7),
25. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om tolktjänst (avsnitt 10),
26. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om kostnadsfrågor och uppföljning (avsnitt 11).
Regeringen (Utbildningsdepartementet) har i bilaga 2 föreslagit
1. att riksdagen under åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret 1993/94 anvisar 8 750 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 9,
2. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1993/94 anvisar 5000000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 9.
Två lagförslag i propositionen har överlämnats till annat utskott för beredning, nämligen förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), som har överlämnats till skatteutskottet, och förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, som har överlämnats till justitieutskottet.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motioner med anledning av propositionen
1992/93:So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att grunderna för den generella välfärdsmodellen bibehålls,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningssituationen för människor med svåra funktionshinder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter och tillgänglighet när det gäller färdtjänst,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de ekonomiska problem som kan komma att uppstå för kommunerna genom att personer som har sluten psykiatrisk vård omfattas av LSS,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidpunkt för avveckling av vårdhem och specialsjukhus,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad bild av den ekonomiska situationen för människor med funktionshinder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spridning av erfarenheter från projekt som bygger på funktionshindrades egen aktiva medverkan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att också andra lagar än LSS fungerar för att tillgodose funktionshindrades behov.
1992/93:So19 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att någon högsta åldersgräns ej skall införas avseende rätt till biträde av personlig assistent enligt den föreslagna lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett slutdatum för avveckling av vårdhem och specialsjukhus införs.
1992/93:So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en hjälpmedelslag enligt vad i motionen anförts om hjälpmedel efter funktionshindrades behov,
2. att riksdagen till lag om assistansersättning 4 § gör ett tillägg så att ersättning även kan utgå om särskilda skäl föreligger enligt vad i motionen sägs om uppmjukning av förbudet mot att ersättning ej skall utgå vid intagning på statlig och kommunal institution och vid gruppboende,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad flexibilitet vid bestämmande av perioder för assistansersättning,
4. att riksdagen beslutar att 65-årsgränsen för LSS skall slopas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sysselsättningsgaranti och medel till arbetsbefrämjande insatser för funktionshindrade,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagregel i socialtjänstlagen för att säkerställa färdtjänsten för personer med funktionshinder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i LSS införa en regel som ger rätt till bistånd vid flyttning till annan kommun,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sanktionsparagraf i LSS enligt vad i motionen sägs om ekonomiska sanktioner mot kommuner som inte fullgör de åtaganden de har enligt denna lag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i rättshjälpslagen så att personer med funktionshinder lättare kan få rättshjälp vid processer i socialförsäkringsmål,
10. att riksdagen beslutar att avvecklingen av de gamla vårdhemmen skall vara slutförd när LSS skall träda i kraft den 1 januari 1994.
1992/93:So21 av Ewa Hedkvist Petersen (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till personer som stammar.
1992/93:So22 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkt tillsynsansvar och sanktionsmöjligheter med anledning av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
1992/93:So23 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningsgarantin enligt Handikapputredningens förslag och behov av försöksverksamhet.
1992/93:So24 av Chatrine Pålsson och Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på annat sätt än genom en fast åldersgräns begränsa kretsen av personer som i lagen skall tillförsäkras fortsatt hjälp av personlig assistent.
1992/93:So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att de som fått rätt till personlig assistent före 65 års ålder får behålla denna rätt efter det att de fyllt 65 år,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas ansvar också för rätten till råd och stöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagen bör införas samtidigt som omsorgsverksamheten blir en kommunal angelägenhet.
1992/93:So26 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändrad administration av studiestödet vid teckenspråksutbildning.
1992/93:So27 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att se över åldersgränsen 16 år i den allmänna försäkringen.
1992/93:So28 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om taltjänst för talskadade.
1992/93:So29 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdhemsavveckling.
Motioner från allmänna motionstiden 1993
1992/93:So225 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikapputredningens slutbetänkande.
1992/93:So232 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av en handikappombudsman.
1992/93:So245 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativa lösningars betydelse för handikappade.
1992/93:So287 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vuxendövtolkar anställs i tillräcklig omfattning vid landstingens tolkcentraler.
1992/93:So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en tidsplan för genomförande av 1989 års Handikapputrednings förslag,
1992/93:So423 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad undervisning i punktskrift.
1992/93:So454 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för enskild utvecklingsstörd att gentemot landsting och kommuner hävda sin rätt till särskilda omsorger.
Yttranden m.m.
Socialförsäkrings- och kulturutskotten har yttrat sig över propositionen jämte motionerna. Yttrandena fogas till betänkandet som bilaga 2 och bilaga 3.
Vidare har ett antal skrivelser inkommit från organisationer med synpunkter på förslagen i propositionen.
Utskottet har vidare uppvaktats av Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och De handikappades riksförbund (DHR). Närvarande vid uppvaktningen var också representanter från Socialdepartementet.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny rättighetslag för personer med svåra funktionshinder: lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Lagen skall ersätta lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl.
Den nya lagen skall innehålla bestämmelser om särskilt stöd och särskild service till följande grupper:
1. Personer med utvecklingsstörning och personer med autism eller autismliknande tillstånd.
2. Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
3. Personer med andra och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om dessa är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service.
Lagens personkrets skall ha rätt till stöd och service i form av: rådgivning och annat personligt stöd, biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans, ledsagarservice, biträde av kontaktperson, avlösarservice, korttidsvistelse utanför hemmet, korttidstillsyn för skolungdom över 12 år, boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet, bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna.
Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd samt personer med betydande och bestående begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder skall ha rätt till daglig verksamhet.
Vidare föreslås vissa tillägg i hälso- och sjukvårdslagen och i socialtjänstlagen. I hälso- och sjukvårdslagen förslås tillägg om landstingets ansvar för habilitering och rehabilitering, hjälpmedel för funktionshindrade samt tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Vissa resursförstärkningar föreslås för att påskynda utvecklingen av verksamheterna.
I socialtjänstlagen föreslås tillägg för att klargöra kommunernas skyldigheter dels vad gäller uppsökande och upplysande verksamhet på äldre- och handikappområdet, dels att planera sina insatser för personer med funktionshinder. Vidare förslås en utvidgning av tystnadsplikten inom enskild verksamhet på så sätt att tystnadsplikt skall gälla inom all yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser inom socialtjänstlagen.
Stödet till föräldrar till funktionshindrade barn föreslås förstärkas genom ökat antal kontaktdagar inom föräldraförsäkringen, rätt till tillfällig föräldrapenning i vissa fall även när barnet inte är närvarande och höjd åldersgräns för vård av sjukt barn.
Vidare föreslås utvidgat stöd för teckenspråksutbildning.
Ny rättighetslag -- allmänna utgångspunkter samt mål för verksamheten
Propositionen
I propositionen anförs att människor med handikapp i alltför liten grad fått del i Sveriges välståndsutveckling. Många med funktionshinder saknar tillträde till arbetsmarknaden. Levnadsförhållandena för familjer med barn med handikapp är svåra. Speciellt svåra förhållanden gäller för människor med allvarliga funktionsstörningar.
Den svenska ekonomin går för närvarande igenom en av sina svåraste perioder anförs det i propositionen. Vår förmåga till solidaritet och inlevelse sätts då på speciellt hårda prov. Ibland förs den fördelningspolitiska debatten som om de flesta svenskar skulle vara "svaga". Det riskerar att dränka kraven på angelägna förbättringar för dem som har det allra svårast. Det är, framhålls det, angeläget att även i svåra tider finna utrymme för förbättringar för de mest utsatta, till vilka människor med svåra funktionshinder hör.
En omfattande reformverksamhet för funktionshindrade genomförs, enligt propositionen, redan i statsbudgeten för 1992/93. Viktigast är höjningen av vårdbidragen. Vidare har bidragen till handikapporganisationerna höjts kraftigt, rikstolktjänsten har fått ökade resurser, anhöriga till människor med vissa handikapp har fått möjlighet till kostnadsfri texttelefon. Resurserna till bl.a. specialskolorna och Statens institut för handikappfrågor i skolan har ökat liksom anslagen till Särvux och till dagstidningar för synskadade. Arbetet för att skapa rimligare levnadsvillkor för människor med funktionshinder måste nu, enligt föredraganden, fördjupas och intensifieras.
En viktig utgångspunkt för insatserna för funktionshindrade är, anför föredraganden, den miljörelaterade handikappsyn som präglat tänkandet under senare år. Enligt denna är handikapp inte någon egenskap hos den enskilde, utan ett förhållande mellan skadan eller sjukdomen och personens omgivning. Ett sådant synsätt ställer stora krav på omvandling av såväl den fysiska miljön som servicen.
I propositionen anförs att valfrihet och integritet är de viktigaste begreppen inom handikappolitiken. Begreppen är sammanlänkade genom att valfriheten stärker den enskildes integritet. Den humanistiska människosynen där människan alltid är att betrakta som en individ med ett värde i sig är grundläggande. Ingen människa är mer värd än någon annan. En ovillkorlig rätt till respekt för människovärdet förändras inte av graden eller arten av funktionsnedsättning. De offentliga åtgärderna måste vara inriktade på att människor med funktionshinder eller familjer med ett funktionshindrat barn skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt.
Vidare framhålls att målet för handikappolitiken är delaktighet och jämlikhet. Därför, anförs det, är den lagstiftning som nu föreslås inte detaljstyrande, utan syftar till att definiera rättigheter för människor med funktionshinder. Den enskilde och i en del fall kommunerna ges härigenom möjligheter att utforma servicen på bästa möjliga sätt.
Målet för insatserna enligt den nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) skall, anförs det, vara att främja människors jämlikhet i levnadsvillkoren och full delaktighet i samhällslivet. Verksamheten skall enligt lagen vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet. Ett avgörande beslut är att ge gravt funktionshindrade rätt att själva välja personlig assistent.
Många olika lösningar måste, enligt propositionen, kunna väljas för att praktiskt organisera verksamheten: kooperativa, enskilda och offentliga. Detta bedöms leda fram till att ett mer differentierat serviceutbud växer fram. I propositionen refereras till Stockholm Independent Living (STIL) som ett intressant försök att skapa alternativ till hemtjänsten och öka valfriheten för den enskilde. Behovet av kontinuitet understryks också.
I propositionen anförs att välfärdspolitiken har sin utgångspunkt i människors skilda förutsättningar och behov. Levnadsvillkoren för personer med funktionshinder är i hög grad beroende av hur det omgivande samhället är utformat i förhållande till funktionshindrades förutsättningar och behov. Genom generella åtgärder kan levnadsvillkoren för personer med funktionshinder förbättras samtidigt som behovet av särskilda åtgärder minskas. Därutöver behövs individuella insatser med inriktning på den enskildes funktionshinder och behov. Ansvaret för dessa individuellt inriktade åtgärder åvilar främst kommuner och landsting.
Kommuner och landstings skyldigheter gentemot personer med funktionshinder finns i dag huvudsakligen reglerade i socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m.fl. Socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen är avsedda att omfatta samtliga i samhället. De är målinriktade ramlagar, dvs. de ger vissa mål för verksamheten men överlåter åt dem som tillämpar lagarna att med ledning av förarbetena ge lagen ett närmare innnehåll.
Socialtjänstlagen ålägger varje kommun det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Enligt 6 § socialtjänstlagen har den enskilde rätt till bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde kan överklaga ett avslagsbeslut och därmed få rättelse i högre instans. Lagen preciserar dock inte vilka slags insatser man har rätt till och hur långt kommunens biståndsskyldighet sträcker sig.
Socialtjänstlagen ålägger också socialnämnden att verka för att människor som av fysiska, psykiska och andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra (21 §).
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Av hälso- och sjukvårdslagen framgår att med hälso- och sjukvård avses åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör också sjuktransporter. Habilitering, rehabilitering och ansvaret att tillhandahålla tekniska hjälpmedel har knutits till sjukvårdshuvudmännens allmänna sjukvårdsansvar, utan att det funnits någon särskild bestämmelse om detta. I och med Ädelreformen 1992 har kommunerna övertagit ett visst hälso- och sjukvårdsansvar för personer boende inom särskilda boendeformer för service och omvårdnad, vid bostäder med särskild service och kommunala dagcenterverksamheter.
Omsorgslagen tillkom med anledning av att det fanns behov av att lyfta fram och särskilt reglera samhällets skyldigheter gentemot en begränsad grupp människor. På samma sätt har elevhemslagen tillkommit. Dessa båda lagar är s.k. pluslagar, som är avsedda att ge avgränsade grupper en starkare ställning. I anslutning till beslutet om en ny omsorgslag (prop. 1984/85:176, bet. SoU 1984/85:27, rskr. 1984/85:386) uttalade riksdagen att den utvidgning av personkretsen som då gjordes borde ses som ett första steg i ett reformarbete och att alla handikappade barn och ungdomar borde ges samma stöd som omsorgslagens personkrets.
Av den kartläggning Handikapputredningen gjort framgår att det kvarstår betydande klyftor på olika områden mellan människor med funktionshinder och andra människor. I propositionen anförs att det således visat sig att socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser inte alltid räcker till för att skapa levnadsförhållanden för funktionshindrade som är jämförbara med andra människors.
Många vuxna funktionshindrade saknar egen bostad och är hänvisade till att bo på institution eller i sitt föräldrahem. För många familjer med barn med funktionshinder fungerar inte samhällets stöd tillfredsställande. Möjligheten för många funktionshindrade att få personligt stöd är begränsad och i regel får de inte själva bestämma vem som skall ge stödet. Personer med omfattande funktionshinder är sällan delaktiga i arbetslivet och saknar ofta annan daglig sysselsättning.
I propositionen anförs att alla funktionshindrade måste kunna tillförsäkras en god service och ett gott stöd oavsett var de bor. Den decentralisering som nu pågår ökar möjligheterna till lokala anpassningar. Samtidigt innebär ramlagstiftning och decentralisering av besluts- och ansvarsfunktioner att det kan bli svårare för funktionshindrade att hävda sina behov. Därför bör svårt funktionshindrades rättigheter i fråga om stöd och service i det dagliga livet regleras i en särskild lag. Lagen föreslås ersätta nuvarande omsorgslag och elevhemslag för rörelsehindrade.
Den nya lagen föreslås innehålla bestämmelser om särskilt stöd och service som personer som ingår i lagens personkrets behöver utöver vad de får enligt annan lag. Vidare föreslås att lagen inte skall innebära någon inskränkning i de rättigheter som den enskilde kan ha enligt andra lagar.
Lagen föreslås vara en rättighetslag. Verksamheten enligt lagen skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.
I propositionen anförs att även andra personer med funktionshinder än de som nu omfattas av omsorglagens personkrets är beroende av samhällsinsatser av olika slag för att kunna leva ett självständigt och oberoende liv. Flertalet av dessa personer bör redan nu kunna få sitt behov av stöd och service tillgodosett inom ramen för de åtgärder som regleras genom den mer generella lagstiftningen som socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen.
I propositionen framhålls också betydelsen av att socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen utvecklas för att tillgodose behov som personer med funktionshinder har. Vissa tillägg föreslås också i dessa lagar liksom vissa resursförstärkningar för att påskynda utvecklingen av habilitering och rehabilitering, hjälpmedel och tolktjänst.
För personer med funktionshinder som är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen behövs dock enligt propositionen ett utökat stöd. Med funktionshinder avses ett förvärvat eller medfött fysiskt eller psykiskt funktionshinder på grund av sjukdom eller skada. För att omfattas av lagens personkrets krävs att funktionshindret skall vara stort och varaktigt. Det skall ha en sådan karaktär eller omfattning att det starkt påverkar flera viktiga livsområden samtidigt. I propositionen framhålls att också funktionshinder, som för en utomstående kan verka ha mindre konsekvenser, för den enskilde kan förorsaka betydande inskränkningar i det dagliga livet och medföra behov av särskilda stödinsatser.
I propositionen anförs att med betydande svårigheter i den dagliga livsföringen menas att den enskilde inte på egen hand kan klara vardagsrutiner som t.ex. hygien, toalettbestyr, påklädning, mathållning, förflyttning inomhus och utomhus, sysselsättning eller att utföra nödvändig träning eller behandling. Det kan också innebära att en person inte kan förstå och klara sin ekonomi. En annan svårighet kan vara att kommunicera med andra.
Fördraganden anför att med omfattande behov av stöd och service avses både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Den enskilde skall i allmänhet ha ett återkommande behov, vanligen dagligen, av särskilt stöd för att klara funktioner som andra klarar på egen hand. Samtidigt framhålls att stödinsatser ibland kan vara av så speciellt slag att de trots mindre tidsåtgång bör betraktas som omfattande. Exempel kan vara stöd som bör ges av personal med mycket specifik utbildning och kompetens.
I propositionen framhålls att det är förknippat med vissa svårigheter att definiera och avgränsa den nya lagens personkrets. Mot den bakgrunden är det angeläget, anförs det, att den praktiska tillämpningen när det gäller personkretsen ges särskild uppmärksamhet. Socialstyrelsen bör inom ramen för sin tillsynsverksamhet följa hur den beskrivna personkretsen nås av de åtgärder som skall regleras av den nya lagen samt medverka till att metoder för behovsbedömningar och kvalitativa uppföljningar utvecklas.
Motioner
I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om att grunderna för den generella välfärdsmodellen bibehålls (yrkande 1) och behovet av en samlad bild av den ekonomiska situationen för människor med funktionshinder (yrkande 6). Vidare begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om spridning av erfarenheter från projekt som bygger på funktionshindrades egen aktiva medverkan (yrkande 7) och om betydelsen av att också andra lagar än LSS fungerar för att tillgodose funktionshindrades behov (yrkande 8). Motionärerna anför att svensk handikappolitik hävdar sig väl i ett internationellt perspektiv. Anledningarna är flera. Det miljörelaterade handikappbegreppet är offensivt genom att förändringar i omgivningen gör att handikapp kan minskas eller i vissa fall elimineras. Handikappolitiken rör alla samhällets områden. Varje del av samhället har att ta sitt ansvar för alla medborgare. Välfärdspolitiken är i grunden generell, vilket innebär att särlösningar i stor utsträckning kan undvikas. Till detta kommer att Sverige har en aktiv folkrörelse som genom ett aktivt deltagande i den handikappolitiska debatten bidragit till att attityder i samhället förändrats och reformer genomförts.
Motionärerna konstaterar dock att det trots den i grunden väl genomtänkta politiken ännu kvarstår betydande orättvisor. Människor med funktionshinder står i betydligt större utsträckning än andra utanför arbetsmarknaden. Deras möjlighet till att på sin fritid delta i för dem meningsfulla verksamheter är betydligt mindre än för andra. Den ekonomiska situationen för funktionshindrade är generellt sett sämre. Motionärerna anför att verkligheten med kvarstående orättvisor gör att nya reformer behövs. Viktigast av allt är emellertid att grunderna för den svenska generella välfärdspolitiken bibehålls. Motionärerna menar att attackerna mot denna politik ökar i kölvattnet på den svåra ekonomiska situation som landet befinner sig i. Samtidigt anförs att i de länder som valt en mer selektiv politik, där särlösningar för handikappade prioriterats på bekostnad av generella insatser, har människor med funktionshinder en avsevärt sämre situation än i Sverige. Huvuduppgiften, som motionärerna ser det, blir därför att bibehålla grunderna för och vidareutveckla den svenska välfärdsmodellen.
Motionärerna hänvisar till att Handikapputredningens kartläggningsbetänkande Handikapp och välfärd? påvisar att människor med funktionshinder har en sämre ekonomisk situation än andra. Orsaken är bl.a. alla de taxor och avgifter som funktionshindrade måste betala för nödvändig service. Motionärerna menar att det finns skäl anta att klyftorna har ökat sedan Handikapputredningens kartläggning gjordes. Skattestoppet har lett till att många kommuner och landsting i stället valt att höja avgifter för befintlig service. Ibland har de också valt att försämra servicen. Utvecklingen är, som motionärerna ser det, otillfredsställande. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med en samlad bild av läget i landet och med förslag till åtgärder för att förbättra situationen för människor med funktionshinder.
Motionärerna anser att den valfrihet som en del kommuner och landsting säger sig eftersträva visar sig vara en valfrihet för producenterna. Motionärerna anser att i stället borde de funktionshindrades egna projekt stimuleras. Erfarenheter från STIL, GIL och assistansprojektet bör spridas över landet. Liknande projekt kan med fördel också utvecklas inom den kommunala verksamheten anför motionärerna.
Motionärerna anför att en rättighetslag som LSS gäller en begränsad personkrets med stora funktionshinder som förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ger behov av omfattande stöd och service. Motionärerna pekar på att gruppen funktionshindrade är avsevärt mycket större än den personkrets som kommer att omfattas av LSS, och behoven bland dessa funktionshindrade är också stora. För att dessas behov skall kunna tillgodoses finns annan lagstiftning såsom socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen, plan- och bygglagen m.fl. Det är viktigt att dessa lagar fortlöpande ses över i syfte att bättre kunna tillgodose de behov som människor med funktionshinder har menar motionärerna.
I motion So245 av Jan Andersson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativa lösningars betydelse för handikappade. Motionärerna anför att svensk handikappolitik har högt anseende internationellt. Anledningen är att de insatser som behövs för att den enskilde skall kunna leva ett så fullvärdigt liv som möjligt ses som rättigheter och inte som någon välgörenhet. De handikappade själva har genom sina organisationer spelat en stor roll vid genomförandet av denna politik. Vidare pekas på att bland de handikappade under senare år har bildats grupper som vill ha ett större inflytande över hur de insatser som de har rätt till utformas. Speciellt har detta gällt vem som skall anställas som personlig assistent och hur arbetet skall utformas för den personlige assistenten. Flera av dessa grupper har bildat kooperativ som t.ex. STIL-projektet i Stockholm. Motionärerna menar att i det utvecklingsarbete som pågår i landet för att öka den enskildes möjligheter att få den vård och omsorg han/hon önskar är en förnyelse inom den gemensamma sektorn viktig, men också kooperativa lösningar där medlemmarna tar ett eget ansvar för verksamheterna är av stor betydelse.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det är angeläget att nu genomföra förbättringar för att skapa bättre levnadsvillkor för människor med funktionshinder. Den nya lagen syftar också till att främja människors jämlikhet i levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet. Genom lagen ges gravt funktionshindrade självbestämmande över sin livssituation. Inte minst viktigt är den funktionshindrades rätt att själv välja personlig assistent och anställningsform för denna.
I propositionen konstateras att flera fristående organisationer med funktionshindrade medlemmar utvecklat metoder och vunnit erfarenheter av verksamheter med personlig assistans. Allmänna arvsfonden har vid fler tillfällen lämnat bidrag för att stimulera utvecklingen av dessa verksamheter och för att olika modeller för personlig assistans skall kunna prövas. Exempel på sådana verksamheter är de som bedrivs av STIL, GIL och assistansprojektet i Lund. Utskottet anser att motionerna So18 (s) yrkande 7 om att sprida erfarenheter från projekt som bygger på funktionshindrades egen aktiva medverkan och So245 (s) om kooperativs betydelse får anses tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks.
I propositionen föreslås ändringar i såväl socialtjänstlagen som hälso- och sjukvårdslagen som har betydelse för funktionshindrade som inte kommer att omfattas av den nya lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. I propositionen framhålls vidare betydelsen av att dessa lagar utvecklas för att tillgodose behov som personer med funktionshinder har. Handikapputredningens slutbetänkande remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser enligt uppgift att senare återkomma till riksdagen i dessa frågor. Motion So18 (s) yrkande 8 får därmed anses tillgodosedd. Motionsyrkandet avstyrks.
I motion So18 (s) begärs också ett tillkännagivande om att grunderna för den generella välfärdspolitiken bibehålls och om behovet av en samlad bild av den ekonomiska situationen för människor med funktionshinder (yrkandena 1 och 6). Utskottet konstaterar att regeringen i budgetpropositionen har anfört att den ekonomiska politiken syftar till att förbättra det allmänna välståndet och att härigenom skapa förutsättningar för att utveckla och förbättra den offentliga sektorns insatser för välfärd och social omsorg. Vidare framhålls att den strukturella obalansen i Sveriges ekonomi medför att utvecklingen av välfärdspolitiken måste ske under delvis förändrade villkor. Utskottet delar denna uppfattning (se även betänkandet 1992/93:SoU15). Handikapputredningen har i betänkandet Handikapp och välfärd? (SOU 1990:19) kartlagt de handikappades livssituation. I propositionen föreslås en ny lag med klart definierade rättigheter för personer med grava funktionshinder. Förslagen kommer enligt utskottet att leda till klara förbättringar för de personer som ingår i personkretsen. Utskottet finner inte anledning att nu föreslå någon ny kartläggning. Motion So18 (s) yrkandena 1 och 6 avstyrks.
Rättigheter enligt den nya lagen
De personer som omfattas av lagen skall enligt propositionen ha rätt till service och stöd i form av:
rådgivning och annat personligt stöd, personlig assistans, ledsagarservice, biträde av kontaktperson, avlösarservice, korttidsvistelse utanför hemmet, korttidsstillsyn för skolungdom över tolv år, boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet, bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna, daglig verksamhet för personer som tillhör omsorgslagens personkrets.
Åldersgräns för rätt till personlig assistent
Propositionen
I propositionen föreslås att en rättighet till biträde av personlig assistent införs i den nya lagen för svårt funktionshindrade som inte har fyllt 65 år och som kan anses ha behov av insatsen.
Den enskilde skall kunna få insatsen genom att kommunen tillhandahåller assistansen eller genom att den enskilde får ekonomiskt stöd så att han själv kan vara arbetsgivare för den personliga assistenten. Den enskilde skall även kunna använda stödet för att anlita någon annan, t.ex. kooperativ eller annat fristående organ, som arbetsgivare.
Med personlig assistans ges den enskilde, enligt propositionen, frihet att själv bestämma om i vilka situationer och vid vilka tillfällen som hjälpen skall ges. Assistansen skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär.
I propositionen anförs att det av statsfinansiella skäl inte nu är möjligt att bygga upp ett system som innebär att rätten till personlig assistans gäller oberoende av den enskildes ålder. Ett viktig syfte med personlig assistans sägs vara att åstadkomma villkor för personer med omfattande och livslångt eller långvariga funktionshinder som är likvärdiga med andra människors i motsvarande ålder. Rätten till personlig assistans föreslås därför begränsas till personer som inte uppnått allmän pensionsålder, 65 år. För personer över 65 år föreslås stödet lämnas i form av andra stödinsatser enligt socialtjänstlagen.
Föredraganden förutsätter att övergången från personlig assistans till annan stödform sker smidigt och att hänsyn tas till den enskildes önskemål om hur det stöd som skall ersätta personlig assistans utformas. Han anser vidare att det kan vara lämpligt att huvudmannen fortsätter att ge insatser enligt socialtjänstlagen i former som liknar personlig assistans enligt den nya lagen.
I propositionen aviseras att initiativ kommer att tas till en överläggning med Svenska kommunförbundet för att diskutera frågan om övergång från personlig assistans enligt den nya lagen till andra stödformer. Syftet sägs vara att säkra att övergången blir så smidig som möjligt för enskilda funktionshindrade.
Vidare aviseras att handikappreformen kommer att ingående följas upp och utvärderas. I det sammanhanget bör assistansreformen särskilt uppmärksammas. En viktig fråga blir då att följa hur övergången från personlig assistans enligt den nya lagen till annan stödform fungerar för personer som uppnått pensionsålder.
Motioner
I motion So19 av Lisbeth Staaf-Ingelström och Kristina Svensson (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att någon högsta åldersgräns ej skall införas avseende rätt till biträde av personlig assistent enligt den föreslagna lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (yrkande 1). Motionärerna anför att rätten till personlig assistent är ett mycket positivt och viktigt inslag i den nya rättighetslagen. Någon högsta åldersgräns för denna rättighet skall inte införas. Motionärerna pekar på att i propositionen anförs att en smidig övergång förutsätts ske när rätten till assistent upphör och den enskilde hänvisas till socialtjänstlagen. Situationen för människor med svåra funktionshinder är mycket komplicerad även när stöd och service är välfungerande. Motionärerna menar att det är ovärdigt att införa en åldersgräns för rätten till den kanske viktigaste stödinsatsen, vilket innebär att den enskilde inte kan överblicka insatsens fortsatta utformning.
Även motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tar upp frågan om åldersgränsen. Motionärerna yrkar att riksdagen beslutar att 65-årsgränsen för LSS skall slopas (yrkande 4). Motionärerna ställer sig frågande till den fixerade tiden till 65 år och undrar vad som händer om en assistentkontakt som har etablerats måste upphöra när den funktionshindrade fyller 65 år. Motionärerna anser inte att LSS-insatser skall upphöra enbart av åldersskäl utan dessa skall styras av de behov den enskilde har. En personlig assistans som beslutats före pensionsålder skall även fortsättningsvis kunna utgå menar motionärerna.
I motion So24 av Chatrine Pålsson och Dan Ericsson i Kolmården (båda kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på annat sätt än genom en fast åldersgräns begränsa kretsen av personer som i lagen skall tillförsäkras fortsatt hjälp av personlig assistent. Motionärerna anför att de är medvetna om och accepterar nödvändigheten att, av ekonomiska skäl, begränsa personkretsen som kan komma i åtnjutande av en personlig assistent. De ifrågasätter dock om detta måste ske genom en fast åldersgräns som inte tar hänsyn till individuella behov.
I motion So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (båda s) yrkas att riksdagen beslutar att de som fått rätt till personlig assistent före 65 års ålder får behålla denna rätt efter det att de fyllt 65 år (yrkande 1). Handikapputredningen föreslog att de personer som hade fått rätt till assistent före 65 års ålder skulle få behålla denna rätt efter det att de fyllt 65 år. Motionärerna menar att detta förslag är att föredra och att det för den enskilde kan synas underligt att bli av med en rättighet han tidigare haft bara för att han uppnått en viss ålder.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att införandet av en åldersgräns för rätt till personlig assistent när vårdbehovet kvarstår är tveksamt ur principiell synpunkt. Utskottet är dock medvetet om de begränsningar som det statsfinansiella läget medför. Utskottet vill också understryka vad som sägs i propositionen om smidighet och hänsyn till den enskildes önskemål vid övergång från personlig assistans till annan stödform för en funktionshindrad efter uppnådd pensionsålder och att det ofta kan vara lämpligt att huvudmannen fortsätter att ge insatser enligt socialtjänstlagen i former som liknar personlig assistans enligt den nya lagen. Utskottet förutsätter också att denna del av reformen noga följs samt att beslutet om åldersgräns omprövas om de statsfinansiella förutsättningarna tillåter det och erfarenheten i övrigt visar att ett ändringsbehov föreligger. Med det ovan anförda tillstyrks sålunda propositionen i denna del och avstyrks motionerna So19 (s) yrkande 1, So20 (v) yrkande 4, So24 (kds) och So25 (s) yrkande 1.
Daglig verksamhet
Propositionen
I propositionen föreslås att personer som tillhör omsorgslagens nuvarande personkrets skall ha rätt till daglig verksamhet enligt den nya lagen.
Att ha ett arbete är av mycket väsentlig betydelse för alla människors livskvalitet och delaktighet i samhällslivet, anförs det i propositionen. Det är främst genom arbete som vuxna personer kan tillförsäkras en god materiell försörjning. Arbete gäller emellertid inte bara materiell välfärd. Det svarar också mot grundläggande mänskliga behov av gemenskap, utveckling och en meningsfull tillvaro.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken bygger på målsättningen arbete åt alla. Det innebär i grunden, som framhålls i propositionen, att alla människor skall ha rätt till arbete oberoende av individuella skillnader i förutsättningar, förväntningar och behov av stödinsatser. Det innebär också att samhället på olika sätt skall medverka till att skapa arbetsmöjligheter för den enskilde.
Personer med funktionshinder har emellertid en avsevärt högre arbetslöshet än genomsnittet. Under de senaste decennierna har också antalet förtidspensionärer ökat betydligt.
Huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken åvilar staten och arbetsmarknadsmyndigheterna. De riktade insatserna för att bistå handikappade är omfattande. Budgetåret 1991/92 utgjorde kostnaderna för de särskilda handikappinsatserna ungefär en femtedel av utgifterna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Genom socialtjänstlagen har kommunerna ett ansvar för att medverka till att enskilda får en meningsfull sysselsättning. Till socialtjänstens allmänna mål hör att främja människors aktiva deltagande i samhällslivet. En central uppgift för kommunerna är att främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning. I många kommuner bedrivs i dag inom socialtjänstens ram särskild sysselsättningsverksamhet för personer med funktionshinder.
I propositionen anförs att tidigare satsningar på sysselsättning har visat att tidigt insatta vägledningsinsatser, okonventionella arbetsmetoder och en väl fungerande samordning mellan olika aktörer på arbetsmarknadsområdet har bidragit till att många unga människor med förtidspension eller sjukbidrag har kommit ut i och tillbaka till arbetslivet.
Handikapputredningen föreslog att personer som ingår i den nya lagens personkrets skulle ges en lagstadgad rätt till daglig verksamhet. Utredningen bedömde att minst 34000 personer behöver mera varaktig sysselsättning. Bland dem ingår ca 17000 personer som för närvarande får daglig verksamhet enligt omsorgslagen.
I propositionen framhålls att mot bakgrund av att arbetslösheten är större bland personer med funktionshinder än bland andra människor vore det önskvärt att nu föreslå att den nya lagens hela personkrets gavs en lagstadgad rätt till daglig verksamhet. Med hänsyn till det statsfinansiella läget bedöms det dock inte möjligt för närvarande. Därmed föreslås att de personer som tillhör samma grupper som omsorgslagen omfattar skall ges samma rätt till daglig verksamhet enligt den nya lagen som grupperna för närvarande har enligt omsorgslagen. Frågan om att lagstifta om en rätt till daglig verksamhet för den nya lagens hela personkrets bör, enligt propositionen, prövas då den ekonomiska situationen medger det.
Rätten till daglig verksamhet bör, anförs det, primärt avse personer i yrkesaktiv ålder. Den daglig verksamheten bör kunna innehålla såväl aktiviteter med habiliterande inriktning som mer produktionsinriktade uppgifter. Den bör ha som syfte att bidra till den personliga utvecklingen och att främja delaktighet i samhället. Ett övergripande mål bör vara att på kortare eller längre sikt utveckla den enskildes möjlighet till arbete.
Vidare anförs att när det gäller omfattningen av den dagliga verksamheten bör samma generella riktlinjer användas som i arbetslivet. Anpassning efter individuella önskemål och behov måste naturligtvis göras.
Slutligen anförs att huvudmännen i likhet med vad som görs nu bör utbetala någon form av ersättning till den enskilde för medverkan i daglig verksamhet.
Motioner
I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om sysselsättningssituationen för människor med svåra funktionshinder (yrkande 2). Motionärerna konstaterar att i propositionen föreslås att endast de personer som tillhör omsorgslagens krets skall ha rätt till daglig verksamhet. Anledningen till att regeringen inte går på Handikapputredningens förslag att sysselsättningsgarantin skall omfatta alla i personkretsen är den statsfinansiella situationen. Motionärerna anför att en utökning av personkretsen för rätt till daglig verksamhet är angelägen. De accepterar dock propositionens förslag, men vill samtidigt att utvecklingen då det gäller sysselsättningen för funktionshindrade noga följs. Skulle det vara så att sysselsättningssituationen försämras för människor med svåra funktionshinder finns det skäl för regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder.
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sysselsättningsgaranti och medel till arbetsbefrämjande insatser för funktionshindrade (yrkande 5). Motionärerna anför att de förväntar sig att det kommer förslag om en sysselsättningsgaranti och att det är ytterst angeläget att åtgärder vidtas för att öka antalet sysselsatta i handikappgrupperna. Motionärerna vill att riksdagen i samband med de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ger stimulansbidrag till kommunerna för sådana åtgärder och upprepar sitt krav om 250 miljoner kronor för arbetsskapande åtgärder till handikappade.
I motion So23 av Jan Fransson och Anders Nilsson (båda s) yrkas att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om sysselsättningsgarantin enligt Handikapputredningens förslag och behov av försöksverksamhet. Motionärerna pekar på att i propositionen finns inget förslag om sysselsättningsgaranti för lagens personkrets, vilket hade föreslagits av Handikapputredningen. Motivet för detta är det statsfinansiella läget. Motionärerna anser att det arbetsmarknadspolitiska målet om arbete och sysselsättning för alla måste ligga fast för framtiden. Detta innebär att riksdagen nu bör uttala sin ambition att en sysselsättningsgaranti enligt Handikapputredningens förslag bör införas när det statsfinansiella läget så medger. Vidare bör inom ramen för nuvarande resurser stimulansbidrag för försöksverksamhet i vissa kommuner genomföras.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att de grupper som nu har rätt till daglig verksamhet också bör få denna rätt enligt den nya lagstiftningen. Utskottet delar också uppfattningen att det statsfinansiella läget inte nu möjliggör att en lagstadgad rätt till daglig verksamhet införs för hela personkretsen.
Utskottet finner det mycket angeläget att frågan om en laglig rätt till daglig verksamhet för hela den nya lagens personkrets prövas så snart den ekonomiska situationen så medger.
Utskottet utgår från att regeringen i samband med uppföljningen av reformen också följer hur sysselsättning och daglig verksamhet utvecklas för hela personkretsen. En försöksverksamhet på området bör också kunna övervägas. Något tillkännagivande i frågan behövs inte. Motionerna So18 (s) yrkande 2, So20 (v) yrkande 5 och So23 (s) avstyrks därmed.
Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna
Propositionen
I propositionen föreslås att vuxna personer som omfattas av den nya lagen skall ges rätt till en bostad med särskild service. Bostad med särskild service föreslås kunna utformas på olika sätt. Huvudformen skall dock vara servicebostad och gruppbostad.
Föredraganden anför att en egen bostad har stor betydelse för den egna identiteten. Många personer med omfattande funktionshinder tillbringar en stor del av sin dag i det egna hemmet. Därför är bostaden många gånger ännu mer betydelsefull för personer med funktionshinder än den är för icke funktionshindrade personer.
Vidare anförs att kommunerna har ålagts en skyldighet att inrätta bostäder med särskild service för den som till följd av funktionshinder behöver sådant boende.
För att stimulera utbyggnaden av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer för åldersdementa, andra äldre långtidssjuka, utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och psykiskt sjuka, beslutade riksdagen med anledning av förslag rörande den ekonomiska regleringen av äldrereformen (prop. 1990/91:150 bil. I:3, bet. 1990/91:SoU25, rskr. 1990/91:384) att ett bidrag på sammanlagt 2 miljarder kronor skall utgå under en femårsperiod för utbyggnad av sådana boendeformer.
Föredraganden anför att det finns behov av ett lagstöd för att kunna tillförsäkra personer med omfattande funktionshinder tillgång till en lämplig bostad.
För gruppbostäder bör gälla att de skall dimensioneras med hänsyn till den enskildes servicebehov liksom ibland behov av utrymmeskrävande hjälpmedel. Gruppen bör inte vara större än att den enskilde kan få en social roll i gruppen, kan knyta vänskapsband och kan förstå och förutsäga de andras reaktioner.
Bakgrund och tidigare behandling
Frågan om antalet boende i gruppbostäder behandlades i samband med att riksdagen antog lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.
I proposition 1984/85:176 anförs (s. 33):
När psykiskt utvecklingsstörda växer upp bör de alltså ges möjlighet att som andra flytta hemifrån. Små gruppbostäder i den vanliga bostadsmiljön, här kallade grupphem, är då ett bra alternativ. -- -- -- Vuxna bör, likaväl som barn och ungdomar i största möjliga utsträckning bo i mindre grupper integrerade i samhället. Samma riktmärke för gruppstorlek skall gälla för dessa som för elevhem men de bör alltså kallas grupphem.
Beträffande elevhem anförs tidigare i propositionen (s. 32):
Ett fåtal barn i varje grupp är eftersträvansvärt. Det av omsorgskommittén angivna antalet fyra kan därvid tjäna som riktmärke. Det bör dock inte ses som ett absolut krav i samtliga fall. Liksom många av remissinstanserna anser jag att det måste finnas utrymme för flexibilitet.
Socialutskottet behandlade propositionen i betänkandet SoU 1984/85:27. Utskottet anförde att grupphemmen bör vara integrerade i den vanliga miljön och utgöra bostad för fyra till sex vuxna.
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1992:8) om tillfälligt statsbidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer föreskrivs att beträffande gruppbostad som särskild omsorg enligt omsorglagen (1985:568) gäller det som sagts i proposition 1984/85:176. Det innebär att riktmärket fyra gäller för antalet bostäder som kan ingå i en boendeenhet. Institutionsliknande boendeformer skall undvikas och flera gruppbostäder skall inte placeras i omedelbar närhet av varandra.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen att gruppbostäder bör dimensioneras med hänsyn till den enskildes servicebehov. Utskottet vill samtidigt framhålla behovet av att de statliga föreskrifterna för boendet är så flexibla att kommunerna erhåller visst utrymme att dimensionera, utforma och anpassa gruppboendet efter lokala behov och förutsättningar.
Huvudmannaskap för verksamheten enligt den nya lagen
Propositionen
I propositionen föreslås att varje landsting skall, om inte annat överenskoms, svara för rådgivning och stöd enligt den nya lagen.
Varje kommun skall, om inte annat överenskoms, svara för övriga insatser med särskilt stöd och särskild service enligt den nya lagen.
Föredraganden anför att människor, som av särskilda skäl behöver få en viss samhällsservice, så långt möjligt bör få denna genom de samhällsorgan som normalt svarar för service av motsvarande eller likartat slag till alla människor. Vissa av de insatser som föreslås ingå i den nya lagen är av samma slag som kan ges av kommunerna inom ramen för deras verksamhet enligt socialtjänstlagen. Det är därför naturligt att kommunerna ges ett grundläggande ansvar för insatserna enligt den nya lagen, bortsett från insatsen rådgivning och annat personligt stöd, som landstinget föreslås få det grundläggande ansvaret för. Genom att kommunerna ges ansvaret för verksamhet enligt både socialtjänstlagen och merparten av den nya lagen undviks att enskilda kommer i kläm i samband med ansvarsdiskussioner.
Föredraganden anför att det är mycket som talar för ett kommunalt huvudmannaskap för merparten av den nya lagens verksamhet med hänvisning till den allmänna utvecklingen, som innebär att kommunerna nu ges ett allt tydligare och allt mer samlat ansvar för att tillgodose enskildas behov av boende, service och vård. Exempel på detta är beslutet om Ädelreformen liksom det ändrade huvudmannaskapet för särskolan och vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda.
Ansvaret för insatsen rådgivning och annat personligt stöd bör, enligt propositionen, ligga på landstingen. Insatsen har ofta en nära knytning till insatser som ges av landstingen enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det är också fråga om en specialiserad verksamhet som ofta förutsätter ett större upptagningsområde än en kommun. Därtill kommer att det i flera landstingsområden finns samordnad habiliteringsverksamhet. Det är angeläget att denna organisation inte splittras på grund av att råd och stödinsatser enligt den nya lagen och habiliteringsinsatser delas upp på två huvudmän.
Föredraganden anför att det kan finnas skäl för att en huvudman skall ha hela ansvaret för verksamheten enligt den nya lagen. Det kan vara en fördel om en och samma huvudman ansvarar för planering och verkställighet av samtliga insatser och att den huvudmannen har tillgång till sådan kompetens som krävs för att bedöma och tillgodose alla slags behov av stöd och service. Kommuner och landsting bör därför ges möjlighet att själva komma överens om annan uppgiftsfördelning än den som föreslagits i de fall de ser att fördelarna med kommunalt huvudmannaskap överväger.
Vidare föreslås en särskild bestämmelse i lagen som klargör att ett landsting eller en kommun med bibehållet ansvar kan sluta avtal med annan om tillhandahållande av insatser enligt lagen. Det kan t.ex. vara fråga om en enskild, en stiftelse eller ett företag som önskar åta sig en sådan uppgift. Det kan också vara fråga om en kommun eller ett landsting som önskar driva viss verksamhet enligt den nya lagen utan att överta huvudmannaskapet för denna. I sådana situationer är det den ansvarige huvudmannen som har behörighet och skyldighet att fatta beslut om insatsen och som har ansvaret för att tillhandahålla denna.
I propositionen föreslås att en funktionshindrad som önskar flytta till en annan kommun på förhand skall kunna få besked av inflyttningskommunen om sin rätt till insats enligt lagen. För att få rätt till förhandsbesked skall det vara helt klart att den enskilde har för avsikt att flytta. Ett förhandsbesked skall vara giltigt i sex månader.
Motioner
I motion So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas ansvar också för rätten till råd och stöd (yrkande 2). Motionärerna anför att kommunen har att se till att alla rättigheter i den nya lagen blir uppfyllda med ett undantag, råd och stöd, som föreslås bli landstingets ansvar. Motionärerna anser det olyckligt att ansvaret läggs på två huvudmän. Därför bör kommunerna få ansvar också för råd och stöd till den enskilde.
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i LSS införa en regel som ger rätt till bistånd vid flyttning till annan kommun (yrkande 7). Motionärerna anser att propositionens förslag om förhandsbesked om rätt till insats efter flyttning till en annan kommun är helt otillräckligt. Det är den enskilde som skall avgöra om han vill flytta till en annan kommun. Motionärerna anser därför att det skall skrivas in i lagen att den enskilde vid flyttning garanteras rätt till bistånd.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker den föreslagna uppdelningen av huvudmannaskapet för verksamheten, vilket innebär att landstingen skall ansvara för rådgivning och stöd enligt den nya lagen och kommunerna för övriga insatser, eftersom insatsen råd och stöd har en nära anknytning till habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten och ofta förutsätter ett större upptagningsområde än en kommun. Utskottet är medvetet om att det också finns skäl som talar för ett sammanhållet huvudmannaskap. Utskottet utgår därför från att regeringen i uppföljningen av reformen noga studerar följderna av den föreslagna ansvarsfördelningen och om det finns behov av det återkommer i frågan. Utskottet vill också peka på möjligheten för kommuner och landsting att komma överens om annan uppgiftsfördelning om de finner skäl för detta. Med det anförda avstyrker utskottet motion So25 (s) yrkande 2.
Utskottet delar inställningen i propositionen att en funktionshindrad som ämnar bosätta sig i en ny kommun skall kunna få ett förhandsbesked om rätt till insatser. Inflyttningskommunen skall utan dröjsmål planera och förbereda för att ta emot den funktionshindrade. Utskottet avstyrker därmed motion So20 (v) yrkande 7.
Överklagande, tillsyn m.m.
Propositionen
Beslut om särskilda insatser enligt LSS föreslås kunna överklagas till länsrätten på samma sätt som beslut enligt omsorgslagen. Föredraganden anför att svårt funktionshindrade måste med lagens hjälp kunna kräva bestämda insatser. Möjligheten att överklaga beslut spelar då stor roll.
Vidare anförs att domstolarna har en viktig roll som uttolkare av hur lagstiftningen skall tillämpas i de enskilda och ofta mycket varierande fallen. I propositionen anförs att gränsdragningsproblem m.fl. tolkningsfrågor är omöjliga att helt komma ifrån i en lag av detta slag där det inte går att ha några exakta regler beroende på att det finns många olika typer av funktionshinder och dessutom olika behov inom samma handikappgrupp.
Även beslut om att vägra tillstånd att bedriva enskild verksamhet, beslut om föreläggande och beslut om återkallelse av tillstånd föreslås få överklagas till länsrätten.
I propositionen påpekas också att frågan om möjligheten att av kommuner och landsting framtvinga verkställighet av ett beslut fattat av förvaltningsdomstol tidigare har varit föremål för utredning. Kommunalansvarsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1989:64) Kommunalbot ett ekonomiskt sanktionssystem. Förslaget ledde aldrig till någon lagstiftning.
Riksdagen beslutade i juni 1991 att anta en ny kommunallag (1991:900), som trädde i kraft den 1 januari 1992. Vid behandlingen av lagförslaget (prop. 1990/91:117) uttalade sig riksdagen för att ett fortsatt arbete borde komma till stånd i vissa frågor (bet. 1990/91:KU38, rskr. 1990/91:360). Bl.a. borde frågor om de förtroendevaldas personliga ansvar för kommunala beslut m.m. utredas ytterligare.
Regeringen beslöt med anledning av detta att tillkalla en parlamentarisk kommitté (C 1992:01) med uppgift att överväga olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin. Kommittén, som antog namnet Lokaldemokratikommittén, fick också i uppdrag att slutföra arbetet med frågan om hur sanktionssystemet bör utformas för att göra det möjligt att komma till rätta med olika överträdelser.
I propositionen anförs att det är lämpligast att frågan om formerna för att framtvinga verkställighet övervägs av Lokaldemokratikommittén.
Vidare föreslås i propositionen att Socialstyrelsen skall ha den centrala tillsynen över den nya lagens tillämpning. Styrelsen skall därvid följa, stödja och utvärdera verksamheten, ta initiativ till förändringar och vara kunskapsförmedlare. Inom varje län föreslås länstyrelsen ha tillsyn över verksamhet med anledning av den nya lagen och därutöver informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör verksamheten, biträda kommunerna med råd samt främja samverkan i planering mellan kommunerna, landstingen och andra samhällsorgan. Länsstyrelsen föreslås få vissa utökade resurser för att kunna fullgöra tillsynen.
Motioner
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sanktionsparagraf i LSS enligt vad i motionen sägs om ekonomiska sanktioner mot kommuner som inte fullgör de åtaganden de har enligt denna lag (yrkande 8). Motionärerna anför att propositionens förslag innebär att kommuner som inte följer lagen inte kan bestraffas. Motionärerna är medvetna om att kommuner och landstings möjligheter att uppfylla lagen allvarligt har försvårats på grund av försämrade statsbidrag men vidhåller att sanktioner ska påföras rättighetslagstiftningen så att det blir ekonomisk kännbart för kommuner att inte fullfölja sina skyldigheter.
I motion So22 av Jan Fransson och Anders Nilsson (båda s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om förstärkt tillsynsansvar och sanktionsmöjligheter med anledning av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Motionärerna anser att frågan om sanktionsmöjligheter måste få en snabb lösning. Skall en rättighetslag kunna garantera stödet till lagens personkrets måste det finnas sanktionsmöjligheter mot huvudmän som inte lever upp till lagen. Motionärerna konstaterar att flera domar enligt omsorgslagen inte lett till rättelse då kommuner och landsting hänvisat till bristande resurser. Motionärerna anser det viktigt att tillämpningen av den nya lagen följs mycket noga. Risken finns att rättighetslagen blir ganska tandlös om det inte finns möjligheter till sanktioner. Motionärerna anser att Socialstyrelsens tillsynsansvar bör förstärkas med möjligheter till sanktioner och länstyrelse och ansvarig kommunal nämnd skall ha skyldighet -- inte bara rätt och möjlighet -- att inspektera enskild verksamhet.
I motion So454 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att skapa bättre förutsättningar för enskild utvecklingsstörd att gentemot landsting och kommuner hävda sin rätt till särskilda omsorger. Motionärerna pekar på att i många landsting förekommer långa väntetider för de lagstadgade rättigheterna. Bristande resurser är enligt landstingen en bidragande orsak. Motionärerna anför att av en granskning som Socialstyrelsen gjort framgår att av de domar som avkunnats sedan omsorgslagen trädde i kraft har fortfarande en fjärdedel inte lett till att den enskilde fått sin insats. Motionärerna anför att medan Lokaldemokratikommittén arbetar växer högarna av domstolsbeslut.
I motion So20 (v) begärs också ett tillkännagivande om ändringar i rättshjälpslagen så att personer med funktionshinder lättare kan få rättshjälp vid processer i socialförsäkringsmål (yrkande 9). Motionärerna anför att det behövs ändringar i rättshjälpslagen så att personer med funktionshinder lättare skall kunna erhålla rättshjälp. Rättshjälpslagen bör därför kompletteras så att funktionshindrade som driver process om socialförsäkringsersättning/bistånd förs in som en ny grupp i bestämmelserna.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i propositionens förslag i fråga om tillsynen över verksamheten.
Utskottet konstaterar att Lokaldemokratikommittén överväger frågan om ett sanktionssystem för att förmå kommuner och landsting att verkställa beslut av förvaltningsdomstol. Utskottet anser att kommitténs arbete bör avvaktas. Motionerna So20 (v) yrkande 8, So22 (s) och So454 (nyd) avstyrks därmed.
Frågan om allmän rättshjälp i mål om socialförsäkringsersättning har nyligen behandlats av Justitieutskottet (bet. 1992/93:JuU26). Justitieutskottet ansåg att det inte var aktuellt med något initiativ från riksdagens sida. Socialutskottet delar denna uppfattning så vitt nu är i fråga och avstyrker således motion So20 (v) yrkande 9.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Assistansersättning
Propositionen
För personer som bor i eget boende, servicehus/servicebostäder, eller hos familj eller anhörig föreslås assistansersättning införas som ett statligt bidrag till kostnaden för personlig assistans. I propositionen föreslås att frågor om assistansersättning regleras i en särskild lag.
Enligt förslaget bör ersättning inte lämnas då den funktionshindrade bor på en institution eller i en gruppbostad. Föredraganden anför att han i likhet med Handikapputredningen anser att stöd inte bör lämnas till dessa grupper då anställd personal förutsätts tillgodose behov av stöd och omvårdnad.
Assistansersättning föreslås lämnas till personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Ersättningen föreslås omfatta kostnader från första timmen. De allmänna försäkringskassorna föreslås få till uppgift att handlägga frågor om assistansersättning. Beslut om rätt till assistansersättning bör fattas av Socialförsäkringsnämnden vid Försäkringskassan. Överklaganden av beslut bör ske till länsrätten, kammarrätten och slutligen Försäkringsöverdomstolen.
Kommunerna skall, enligt propositionen, vara finansiellt ansvariga för personlig assistans för personer som behöver sådan mindre än 20 timmar i veckan och vid tillfälliga behov och i vissa andra situationer där personlig assistans kan behövas även om assistansersättning inte går att få.
Det statliga stödet föreslås lämnas till den enskilde i form av bidrag. Med assistansersättningen skall den enskilde själv kunna anställa den personlige assistenten eller mot ersättning anlita kommunen eller annat organ som arbetsgivare för assistenten. I de fall den enskilde själv är arbetsgivare för assistenten måste, enligt propositionen, ersättning givetvis betalas ut så att han eller hon kan avlöna assistenten och klara övriga omkostnader utan att själv ligga ute med pengarna.
Kostnaderna för den statliga assistansersättningen har beräknats på helår uppgå till 2400miljoner kronor. Med hänsyn till att assistansersättningen föreslås börja gälla den 1 januari 1994 föreslås för budgetåret 1993/94 ett nytt anslag under femte huvudtiteln, littera E Kostnader för statlig assistansersättning på 1200 miljoner kronor.
I propositionen föreslås att Riksförsäkringsverket får en tillfällig förstärkning på 10 miljoner kronor utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen för vissa informationsinsatser och andra insatser i anslutning till genomförandet av assistansreformen.
Motionen
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen till lag om assistansersättning 4 § gör ett tillägg så att ersättning även kan utgå om särskilda skäl föreligger enligt vad i motionen sägs om uppmjukning av förbudet mot att ersättning ej skall utgå vid intagning på statlig och kommunal institution och vid gruppboende (yrkande 2) och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad flexibilitet vid bestämmande av perioder för assistansersättning (yrkande 3). Motionärerna anför att en möjlighet till ersättning vid särskilda skäl bör införas även för funktionshindrade på statliga och kommunala institutioner och vid gruppboende. Främst tänker motionärerna på funktionshindrade med kommunikationsproblem. Motionärerna vill också att det inom assistansersättningens ram skall vara möjligt att spara timmar utöver den månad som finns i förslaget.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att assistansersättning inte skall utgå för personer som stadigvarande bor på institution eller gruppbostad då anställd personal förutsätts tillgodose behovet av stöd och omvårdnad. Utskottet finner även i övrigt principerna för fastställande av assistansersättningen rimliga. Enligt propositionen skall regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om beräkning av assistansersättningen. Utskottet utgår från att föreskrifterna vad gäller utbetalningsrutiner, avräkning m.m. utformas så att bl.a. den funktionshindrade inte behöver ligga ute med pengar och att även i övrigt flexibla lösningar eftersträvas.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget till lag om assistansersättning och avstyrker motion So20 (v) yrkande 2 och 3. Utskottet tillstyrker även den föreslagna medelstilldelningen till Kostnader för statlig assistansersättning och förstärkningen av Riksförsäkringsverkets ramanslag.
Vissa övergångsfrågor, avveckling av vårdhem m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att omsorgslagen, införandelagen till omsorgslagen samt elevhemslagen upphör att gälla den 1 januari 1994.
Landstingens verksamhet enligt omsorgslagen föreslås successivt överföras till kommunerna. Överföringen av huvudmannaskapet skall, enligt förslaget, vara genomförd senast den 31 december 1995.
Frågor om överföring av huvudmannaskapet samt vissa kvarvarande bestämmelser om specialsjukhus och vårdhem föreslås regleras i en lag om införande av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Föredraganden anför att under övergångsperioden bör landstingen ha kvar ansvaret för insatserna kontaktperson, daglig verksamhet, korttidstillsyn, korttidsvistelse samt de olika boendeformerna som har motsvarighet i omsorgslagen. Kommunerna bör däremot redan från den nya lagens ikraftträdande ha ansvaret gentemot omsorgslagens personkrets för de särskilda insatserna personlig assistans, ledsagarservice och avlösarservice i hemmet. De senare insatserna motsvarar vad som redan tidigare kunnat lämnas av kommunerna inom ramen för socialtjänstens verksamhet.
Landstingen föreslås även under övergångsperioden ansvara för den verksamhet som för närvarande regleras i elevhemslagen.
Vidare anförs att ett landsting och en kommun kan träffa avtal om att överföra uppgifter enligt omsorgslagen och elevhemslagen tidigare än den 1 januari 1996.
I propositionen föreslås att nuvarande bestämmelser om vård oberoende av samtycke för utvecklingsstörda personer skall finnas kvar under ytterligare en tid. Landsting och kommuner skall gemensamt planera för en avveckling av befintliga vårdhem och specialsjukhus. Avvecklingsplaner skall vara upprättade senast den 31 december 1994. Planerna skall lämnas in till Socialstyrelsen.
Föredraganden konstaterar att avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus nu pågått under flera år. Likväl finns det flera tusen personer som bor på vårdhem och specialsjukhus. Med hänsyn till de kunskaper som finns om institutionernas negativa inverkan på dem som bor där och de positiva erfarenheter av de bostäder och verksamheter som erbjudits i stället bör avvecklingen ytterligare påskyndas.
Nyintagning till vårdhem och specialsjukhus bör bara få ske av vuxna med anledning av beslut om vård oberoende av samtycke.
Handikapputredningen har föreslagit att alla vårdhem och specialsjukhus skall vara avvecklade senast den 1 januari 1998. Föredraganden anför att han för sin del inte är beredd att nu föreslå en definitiv tidpunkt bl.a. med hänvisning till den grupp som vårdas oberoende av samtycke. Mot bakgrund av att denna grupp är relativt liten bör detta dock inte innebära någon försening av avvecklingen.
I propositionen anförs vidare att kommunerna i samråd med landstingen regelbundet och minst en gång per år skall överväga om boendet i vårdhem eller specialsjukhus för en person skall ersättas av någon boendeform enligt den nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Personer som bor på vårdhem och specialsjukhus föreslås vidare få del av vissa insatser enligt den nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Motioner
I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidpunkt för avveckling av vårdhem och specialsjukhus (yrkande 5). Motionärerna konstaterar att i propositionen föreslås att övergångsbestämmelserna till omsorgslagen avseende vård oberoende av samtycke bör finnas kvar ytterligare en tid men att inriktningen skall vara att upphäva bestämmelserna om tvångsvård av utvecklingsstörda. Regeringen aviserar att den återkommer med förslag om lämplig tidpunkt. Motionärerna anser att det är lämpligt att regeringen när den återkommer med förslag om att upphäva bestämmelserna om tvångsvård för utvecklingsstörda samtidigt gör en bedömning av när vårdhemmen och specialsjukhusen skall vara avvecklade.
I motion So19 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett slutdatum för avveckling av vårdhem och specialsjukhus införs (yrkande 2). Motionärerna konstaterar att av förslaget till LSS framgår att specialsjukhus och vårdhem för utvecklingsstörda skall avvecklas och ersättas med andra boendeformer. Något slutdatum fastställs dock inte. Handikapputredningen menade att avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus skulle slutföras inom fem år efter ikraftträdandet av en ny lag. Motionärerna anser att riksdagen i överensstämmelse med Handikapputredningens förslag bör fastslå ett slutdatum för avveckling av vårdhem och specialsjukhus och att förslaget till införandelag till LSS ändras. Avvecklingsprocessen skall, enligt motionärerna, vara avslutad vid årsskiftet 1998/99 och genomföras med högt ställda anspråk på kvalitet i enlighet med intentionerna i propositionen.
I motion So29 av Kenth Skårvik (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen med samma innebörd som motion So19.
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen beslutar att avvecklingen av de gamla vårdhemmen skall vara slutförd när LSS skall träda i kraft den 1 januari 1994 (yrkande 10). Motionärerna konstaterar att trots den nya lagen kommer det att finnas möjlighet till tvångsinskrivningar på särskilda sjukhus och vårdhem. Motionärerna anser att särskilda sjukhus och vårdhem omgående skall avvecklas.
I motion So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagen bör införas samtidigt som omsorgsverksamheten blir en kommunal angelägenhet (yrkande 3). Motionärerna anser det olyckligt att lagen skall träda i kraft 1 januari 1994 medan omsorgsverksamheten blir en kommunal angelägenhet först två år senare. Under denna period får landstingen ett ansvar för en del av personkretsen och för en del av rättigheterna enligt den nya lagen såvitt inte överenskoms om annat med kommunerna.
Utskottets bedömning
Utskottet delar i huvudsak förslaget i propositionen beträffande vårdhem och specialsjukhusen. Utskottet instämmer i att något slutdatum för avvecklingen av vårdhemmen och specialsjukhusen inte nu bör anges. Utskottet anser att större institutioner bör avvecklas.
I vissa fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet välfungerande vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god vårdmiljö som ett gruppboende. Vårdbehov är individuella och det är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde individens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till frågan om nedläggning eller fortsatt drift. Vad utskottet nu anfört bör med avslag på motionerna So18 (s) yrkande 5, So19 (s) yrkande 2, So20 (v) yrkande 10 och So29 (fp) ges regeringen till känna.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att en övergångstid behövs för att föra över landstingens nuvarande omsorgsverksamhet till kommunerna. Utskottet konstaterar att det enligt förslaget till införandelag finns möjligheter för kommuner och landsting att komma överens om en snabbare överföring av verksamheten där så är lämpligt. Tre landsting har enligt uppgift redan fört över sin omsorgsverksamhet till kommunerna. Utskottet avstyrker motion So25 (s) yrkande 3. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om införande av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Habilitering och rehabilitering
Propositionen
I propositionen föreslås att sjukvårdhuvudmännen genom en ändring i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) åläggs att ansvara för habilitering och rehabilitering.
Föredraganden framhåller att åtgärder behöver vidtas för att säkra enskildas tillgång till habilitering och rehabilitering och för att utjämna skillnaderna mellan habiliterings- och rehabiliteringsverksamheterna över landet och när det gäller tillgången till kvalificerat stöd för olika grupper av funktionshindrade.
Sjukvårdshuvudmannen åläggs genom ett tillägg till hälso- och sjukvårdslagen att tillgodose behovet av habilitering och rehabilitering. Detta innebär dock inte att huvudmannen i alla situationer behöver vara anordnare av verksamheten. I situationer där enskildas allsidiga behov inte kan erbjudas inom ramen för huvumannens verksamhet kan huvudmannen tillgodose behovet t.ex. genom samverkan med annan sjukvårdshuvudman eller annan anordnare av viss habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet.
För att påskynda utvecklingen av habiliterings- och rehabiliteringsverksamheterna och minska ojämnheterna i landet och mellan olika grupper av funktionshindrade föreslås ett tidsbegränsat statligt stimulansbidrag. Under en fyraårsperiod föreslås 425 miljoner kronor per år avsättas för detta ändamål. Bidraget föreslås fördelas både generellt och för specifika ändamål. Bl.a. föreslås att det generella bidraget skall kunna användas för att utveckla verksamheter vid exempelvis syn- och hörselcentraler. Bidraget för specifika ändamål föreslås även kunna lämnas för att bygga upp och utveckla verksamheter som inte har direkt anknytning till hälso- och sjukvården utan t.ex. verksamheter som handikapporganisationerna bedriver för sina grupper och verksamheter som bedrivs i enskild eller liknande regi med inriktning på personer med olika funktionshinder och deras familjer.
Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen om habilitering och rehabilitering.
Motionen
I motion So423 av Kjell Johansson (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om förbättrad undervisning i punktskrift. Motionären anser att möjligheterna att lära sig punktskrift har försämrats jämfört med 1960- och 70-talen och att resurserna är för små och splittrade. Enligt motionären måste undervisningen koncentreras och någon instans måste ha ett samlande ansvar för att en effektiv undervisning i punktskrift tillhandahålls.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i hälso- och sjukvårdslagen varigenom sjukvårdshuvudmännens ansvar för habilitering och rehabilitering tydliggörs.
Det föreslagna statsbidraget för att förstärka insatserna för habilitering och rehabilitering skall bl.a. kunna användas för att utveckla verksamheterna vid syn- och hörselcentralerna och för stöd till handikapporganisationernas verksamhet för olika handikappgrupper.
Motion So423 (fp) får därmed anses i huvudsak tillgodosedd. Motionen avstyrks och propositionen föreslås i denna del läggas till handlingarna.
Hjälpmedelsförsörjningen
Propositionen
I propositionen föreslås ett tillägg till hälso- och sjukvårdslagen för att klargöra att sjukvårdshuvudmännen har en skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel för funktionshindrade i deras dagliga livsföring och hjälpmedel för vård och behandling. Samtidigt anförs att den ansvarsfördelning som följde av Ädelreformen ligger fast. Det åligger därmed kommunerna att inom det område som de har ett hälso- och sjukvårdsansvar för svara för att den enskilde får sina hjälpmedelsbehov tillgodosedda.
Föredraganden anför att Handikapputredningen prövat frågan om regleringen av hjälpmedelsförsörjningen bör utformas som en skyldighet för huvudmännen att tillhandahålla hjälpmedel eller som en rättighet för enskilda att erhålla hjälpmedel. Utredningen har valt att föreslå en reglering i form av en skyldighetsbestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Utredningen har bl.a. pekat på de svårigheter som skulle uppstå att avgränsa vilka hjälpmedel som skulle omfattas av en rättighetslag. Föredraganden delar uppfattningen att en bestämmelse bör tas in i HSL.
Inom delar av hjälpmedelsverksamheten förekommer i dag väntetider som inte, enligt föredraganden, kan uppfattas som rimliga. Mot bakgrund av detta avser föredraganden att föreslå regeringen att uppdra åt Socialstyrelsen att i samråd med Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Handikappinstitutet göra en utredning om de praktiska och ekonomiska förutsättningarna för en hjälpmedelsgaranti, enligt vilken den enskilde inte skall behöva vänta mer än en viss angiven tid för att få ett hjälpmedel.
I propositionen föreslås också att ett tidsbegränsat stimulansbidrag införs för att påskynda utvecklingen av hjälpmedelsförsörjningen för grupper med mer omfattande och komplicerade hjälpmedelsbehov. Stimulansbidraget, 100 miljoner kronor under en fyraårsperiod, föreslås administreras och fördelas av Handikappinstitutet.
Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen i denna del.
Motionen
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en hjälpmedelslag enligt vad i motionen anförts om hjälpmedel efter funktionshindrades behov (yrkande 1). Motionärerna anför att hjälpmedel är en av de avgörande stödinsatserna för att personer med funktionshinder skall kunna leva ett oberoende liv. Den enskilde måste därför garanteras den rätt till hjälpmedel som han anser sig behöva. Motionärerna anför att detta kan ske genom en paragraf i den föreslagna rättighetslagen eller genom en särskild hjälpmedelslag. Lagen föreslås bli tvingande för hjälpmedelsordinatörerna att på ett bättre sätt än i dag skaffa sig kunskaper om nya hjälpmedel.
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med regeringen och Handikapputredningen att en rättighetslagstiftning för hjälpmedel skulle innebära gränsdragningsproblem. Utskottet tillstyrker därmed förslaget att rätten till hjälpmedel regleras genom en skyldighetsbestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen. Med det anförda avstyrks motion So20 (v) yrkande 1.
Utskottet föreslår att vad som anförts i propositionen i denna del läggs till handlingarna.
Små och mindre kända handikappgrupper
Propositionen
Stödet till personer som ingår i små och mindre kända handikappgrupper bör, enligt propositionen, byggas ut, utvecklas och samordnas. Inriktningen bör vara att tillskapa ett flexibelt och dynamiskt system av olika kunskapscentra, nätverk och resurspersoner på riks- och regionnivå, som skall svara för att dessa grupper får tillgång till kvalificerat stöd- och specialistresurser. Utvecklingen av stödet bör ske i olika former och av olika anordnare. Preliminärt bedöms omkring 25 miljoner kronor per år behöva användas för utvecklingsinsatser. Medlen föreslås fördelas av Socialstyrelsen efter ansökan.
Medel för att stimulera utvecklingen av detta utökade samhällsstöd till små och mindre kända handikappgrupper bör enligt propositionen lämnas ur det särskilda tidsbegränsade statliga stimulansbidrag som föreslås inrättas för utvecklingsinsatser inom habiliteringen och rehabiliteringen.
Socialstyrelsen bör, enligt propositionen, åläggas ett ansvar för uppföljnings- och informationsinsatser för små och mindre kända handikappgrupper. Styrelsen bör vidare ges i uppdrag att bygga upp, utveckla och administrera en särskild kunskapsbank för små och mindre kända handikappgrupper. Särskilda medel föreslås anvisas Socialstyrelsen för dessa uppgifter.
Socialstyrelsen har i en rapport till regeringen redovisat sina bedömningar och förslag om hur insatserna bör utformas. Av styrelsens material framgår att antalet små grupper som kan ha behov av olika kompletterande stöd och specialinsatser är många. För närvarande rör det sig om ett hundratal grupper, men antalet ökar hela tiden.
Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen i denna del.
Motionen
I motion So21 av Ewa Hedkvist Petersen (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till personer som stammar. Motionären pekar på att i propositionen föreslås att stödet till personer som ingår i små och mindre kända handikappgrupper bör byggas ut, utvecklas och samordnas. En grupp som bör komma i fråga är, enligt motionären, personer som stammar. Bristen på information om behandlingsmetoder för personer som stammar och bristen på logopeder leder till stora brister i kunskapen om stamning hos den medicinska personalen på barnavårdscentralen och inom övrig sjukvård liksom bland lärare.
Motionären anför att det bör uppdras åt Socialstyrelsen att för denna grupp skapa ett system av olika nätverk, kunskapscentra och resurspersoner på riks- och regionnivå, som skall svara för att även denna grupp får tillgång till kvalificerade stöd- och specialistresurser, som komplement till det som erbjuds lokalt och regionalt. Socialstyrelsen bör även få i uppdrag att bygga upp och utveckla en särskild kunskapsbank för denna grupp.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärens uppfattning att insatserna för personer med talstörningar behöver utvecklas. I propositionen föreslås, som tidigare redovisats, att sjukvårdshuvudmännens ansvar för habilitering och rehabilitering tydliggörs genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen. Vidare föreslås ett statligt stimulansbidrag för att utveckla habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten. I propositionen föreslås också att stödet till små och mindre kända handikappgrupper byggs ut och att Socialstyrelsen får ansvar för uppföljnings- och informationsinsatser. Motion So21 (s) får med det anförda anses tillgodosedd. Motionen avstyrks. Utskottet föreslår att vad som anförts i propositionen i denna del läggs till handlingarna.
Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn
Propositionen
I propositionen föreslås att föräldrar till barn i åldern 0 till 16 år som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade skall ha rätt till tio kontaktdagar per barn och år.
Tillfällig föräldrapenning i form av s.k. kontaktdagar kan enligt nuvarande regler utges till föräldrar till barn som fyllt 4 år t.o.m. det kalenderår under vilket barnet fyller tolv år, när föräldrar avstår från förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskola eller fritidsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilket barnet deltar. För sådana kontaktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år.
I propositionen föreslås också att tillfällig föräldrapenning skall utges till förälder som, utan att barnet följer med, besöker en institution för att medverka i behandling av ett sjukt eller funktionshindrat barn eller för att lära sig mer om barnets funktionshinder eller deltar i en kurs som anordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte.
Handikapputredningen har framhållit att det kan vara av stort värde att föräldrar till funktionshindrade barn kan delta i flera sammanhang utan att barnet är med. Det kan gälla vid kurser som syftar till att ge föräldrarna psykosocialt stöd i sin svåra föräldraroll. Det kan också gälla vid läkarbesök eller vid föräldrars besök för att medverka i behandling av barnet eller för att lära sig barnets funktionshinder eller sjukdom.
Vidare föreslås att föräldrar till barn som fyllt 16 men inte 21 år och som omfattas av den föreslagna lagen skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos barnet. Om barnet har fyllt 21 år och går i särskola eller specialutbildning för svårt rörelsehindrade elever skall tillfällig föräldrapenning kunna lämnas till utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 23 år. Föredraganden framhåller i propositionen att behovet av stöd i form av en förlängd rätt till tillfällig föräldrapenning är odiskutabelt och att ett tillgodoseende av detta behov inte bör anstå i avvaktan på t.ex. en mer generell översyn av åldersgränser i socialförsäkringen.
De nya reglerna i föräldraförsäkringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Förslaget innebär att ytterligare 9,5 miljoner kronor bör anvisas till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94.
Motionen
I motion So27 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning (yrkande 1) och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att se över åldersgränsen 16 år i den allmänna försäkringen (yrkande 2). Motionärerna konstaterar att Handikapputredningen i sitt slutbetänkande föreslagit en höjning av den övre åldersgränsen för rätt till tillfällig föräldrapenning. Betänkandet är för närvarande föremål för remiss. Trots att remisstiden inte gått ut har regeringen valt att lägga ett förslag om höjd åldersgräns för vård av svårt sjuka och handikappde barn. Motionärerna tycker att detta är uppseendeväckande och konstaterar att förslaget innebär att föräldrar föreslås få rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av pensionär med handikappersättning. Förslaget innebär också att åldersgränsen 16 år som generellt gäller i den allmänna försäkringen ruckas på. Den som är funktionshindrad har naturligtvis större behov än andra av hjälp och stöd i samband med sjukdom. Behovet kan emellertid inte anses upphöra vid viss ålder. Motionärerna anser att det borde vara möjligt att ge extra stöd inom ramen för assistansersättningen.
Motionärerna anser dock att det kan finnas skäl att se över nuvarande 16-årsgräns i försäkringen.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialutskottet har inhämtat socialförsäkringsutskottets yttrande över propositionen och motionerna i de delar som propositionen och motionerna berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde.
Socialförsäkringsutskottet anför beträffande kontaktdagarna att lagstiftningen varit svårtolkad och alltför snäv för att täcka inkomstförlusten med annan tillfällig föräldrapenning än i form av kontaktdagar i olika situationer när föräldrar till funktionshindrade barn får information och bibringas färdigheter för att ge barnet en riktig omvårdnad. Utskottet anser att det är värdefullt att dessa problem nu får en lösning genom ett väsentligt utökat antal kontaktdagar. Utskottet föreslår att socialutskottet tillstyrker bifall till propositionen i denna del.
Socialförsäkringsutskottet delar Handikapputredningens uppfattning att det är av stort värde att föräldrar till funktionshindrade barn kan delta i flera sammanhang utan att barnet är med. Utskottet anser det värdefullt att förslagen i denna del kan leda till lagstiftning. Socialutskottet bör således, enligt socialförsäkringsutskottet, tillstyrka propositionen även i denna del.
Socialförsäkringsutskottet delar uppfattningen i propositionen att föräldrar till denna klart urskiljbara grupp barn med funktionshinder har ett odiskutabelt behov av det stöd som rätten till tillfällig föräldrapenning innebär. Socialförsäkringsutskottet föreslår därför att socialutskottet tillstyrker förslaget i propositionen om höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning och avstyrker bifall till motion So27 (s) yrkande 1.
Vad gäller yrkandet i samma motion om att en översyn bör ske av 16-årsgränsen inom den allmänna försäkringen anser socialförsäkringsutskottet att en sådan översyn är angelägen och att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till känna. Utskottet föreslår således att socialutskottet tillstyrker motion So27 yrkande 2.
Socialutskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i propositionen att antalet kontaktdagar för föräldrar till funktionshindrade barn bör ökas till 10 dagar per år och tillstyrker därmed propositionens förslag i denna del.
Utskottet tillstyrker också förslaget i propositionen att tillfällig föräldrapenning skall utges till förälder som, utan att barnet följer med, besöker en institution för att medverka i behandlingen av sjukt eller funktionshindrat barn eller för att lära sig mer om barnets funktionshinder eller deltar i en kurs som anordnas av sjukvårdshuvudmannen i samma syfte.
Utskottet delar socialförsäkringsutskottets inställning i fråga om förslag till höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn som omfattas av LSS och tillstyrker därför förslaget i denna del och avstyrker motion So27 (s) yrkande 1.
Utskottet delar också socialförsäkringsutskottets inställning när det gäller frågan om en översyn av 16-årsgränsen inom den allmänna försäkringen. Utskottet föreslår sålunda med anledning av motion So27 (s) yrkande 2 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en översyn bör ske av 16-årsgränsen inom den allmänna försäkringen.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag till ändringar i lagen om allmän försäkring. Utskottet tillstyrker även den föreslagna ökade medelstilldelningen till Bidrag till föräldraförsäkringen.
Tolktjänst
Propositionen
Genom en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m.m. (prop. 1980/81:187 bil. 2) åtog sig sjukvårdshuvudmännen att, inom ramen för ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade (hjälpmedelsersättningen), successivt bygga upp en samordnad tolktjänst för döva, dövblinda m.fl. samt svara för kostnaderna för denna. Fr.o.m. 1991 ingår denna ersättning i den allmänna sjukvårdsersättningen. Vägledande för uppbyggnaden har varit Handikappinstitutets rekommendationer från 1981 om samordnad tolktjänst för döva, dövblinda m.fl. Sådan service finns i dag i samtliga landsting samt i de landstingsfria kommunerna Malmö, Gotland och Göteborg.
Handikapputredningen visar att bristen på tolkar är stor i dag. Utredningen föreslår därför en reglering av tolktjänsten.
I propositionen föreslås ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) för att klargöra att landstingen har en skyldighet att organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst för vardagstolkning till döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.
Föredraganden anför att det finns anledning att även ta upp frågan om taltjänst för talskadade. Landstingen har genom en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om hjälpmedelsersättningen för 1990 åtagit sig att successivt bygga upp en taltjänst för personer med röst-, tal- och språksvårigheter. Överenskommelsen i fråga träffades utifrån en modell för taltjänst som utvecklats inom Uppsala läns landsting. Verksamheten finns i dag endast i några få landsting. Föredraganden anför att han har för avsikt att senare återkomma till regeringen med förslag om att uppdra åt Socialstyrelsen att göra en samlad uppföljning av taltjänstens utveckling i landet.
Riksdagens föreslås ta del av vad som anförts i propositionen om tolktjänst.
Motioner
I motion So287 av Torgny Larsson (s) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om att vuxendövtolkar anställs i tillräcklig omfattning vid landstingens tolkcentraler. Motionären konstaterar att Handikapputredningen rekommenderade att varje tolkcentral skall ha en vuxendövtolk anställd. Många landsting har tyvärr inte följt rekommendationen. Motionären anser att åtgärder behöver vidtas som stimulerar anställning och användning av utbildade vuxendövtolkar i stället för icke utbildade s.k. skrivtolkar.
I motion So28 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om taltjänst för talskadade. Motionären konstaterar att i propositionen föreslås ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen om en skyldighet för landstingen att organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst. I propositionen konstateras vidare att uppbyggnaden av taltjänst för talskadade inte går i den takt som är önskvärt. Motionären anför med anledning av detta att även taltjänsten redan nu borde lagregleras som en skyldighet för sjukvårdshuvudmännen.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i hälso- och sjukvårdslagen varigenom det klargörs att sjukvårdshuvudmannen har ansvar för att organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst för vardagstolkning för döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Detta bör skapa förutsättningar för en fortsatt utveckling av tolktjänsten och en bättre anpassning av servicen till olika tolkanvändares behov. Med det anförda får motion So287 (s) i huvudsak anses tillgodosedd. Motionen avstyrks.
Utskottet konstaterar att föredraganden i propositionen anför att han har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att uppdra åt Socialstyrelsen att göra en samlad uppföljning av taltjänstens utveckling i landet. Utskottet anser att regeringens kommande ställningstagande i frågan bör avvaktas. Motion So28 (s) avstyrks därmed. Utskottet föreslår att vad som anförts i propositionen i denna del läggs till handlingarna.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändring i hälso- och sjukvårdslagen.
Kostnadsfrågor och uppföljning
Propositionen
Den föreslagna nya rättighetslagen och de övriga reforminsatserna bedöms i propositionen på ett påtagligt sätt kunna förbättra livsvillkoren för svårt funktionshindrade personer. Den är därmed enligt propositionen ett uttryck för en aktiv och riktig fördelningspolitik.
Totalt bedöms drygt 100000 personer komma att vara berättigade att erhålla stöd och service enligt förslaget till lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Omkring 7000 personer bedöms komma att kunna erhålla assistansersättning under de första åren efter ikraftträdandet. Föredraganden framhåller att det är förenat med betydande svårigheter att bedöma personkretsens omfattning. I bedömningen av kostnaderna för reformen har Handikapputredningens antaganden om personkretsens storlek legat till grund.
Den totala merkostnaden för reformförslagen har i propositionen beräknats uppgå till 1600 miljoner kronor räknat på helår.
I enlighet med den s.k. finansieringsprincipen föreslås att en reglering gentemot kommunerna och landstingen görs som motsvarar de ekonomiska konsekvenserna av reformförslaget. Regeringen avser att återkomma senare med förslag till reglering av kostnaderna.
Vidare anförs att bl.a. beroende på den osäkerhet som finns beträffande omfattningen av personkretsen bör en särskild uppföljning göras när det gäller reformens ekonomiska konsekvenser. Uppföljningen föreslås göras under år 1995. Socialstyrelsen bör, enligt propositionen, åläggas ansvaret. Uppföljningen föreslås göras i samverkan med Riksförsäkringsverket, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet samt med andra berörda organ.
Även i övrigt bör en samlad uppföljning och utvärdering av reformen genomföras. Särskilda medel föreslås avsättas till detta.
I propositionen har, som tidigare redovisats, lämnats förslag om särskilda tidsbegränsade statliga stimulansbidrag för utvecklingsinsatser inom habiliteringen och rehabiliteringen samt inom hjälpmedelsområdet. Under femte huvudtiteln föreslås med anledning av detta ett nytt anslag benämnt Vissa statsbidrag inom handikappområdet. Medlen bör enligt propositionen anvisas under olika anslagsposter enligt följande.
1. Bidrag till landstingen för vissa handikappinsatser. Bidraget föreslås omfatta följande delposter: Stimulansbidrag till habilitering/rehabilitering, den generella delen (300 miljoner kronor för helår). Tillkommande kostnad för rådgivning och annat personligt stöd (200 miljoner kronor för helår). Kostnader för utbyggd tolktjänst (15 miljoner kronor för helår). Medlen föreslås fördelas till landstingen efter antalet invånare i resp. landstingsområde. För budgetåret 1993/94 föreslås 257,5 miljoner kronor (beräknat på halvår) anvisas under anslagsposten.
2. Bidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet inkl. bidrag till utvecklat stöd till små och mindre kända handikappgrupper (125 miljoner kronor för helår). Medlen föreslås fördelas efter ansökan till huvudmannen för verksamheten. För budgetåret 1993/94 föreslås 62,5 miljoner kronor (beräknat på halvår) anvisas under anslagsposten.
3. Bidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsområdet (25 miljoner kronor för helår). Medlen föreslås fördelas efter ansökan till huvudmannen för verksamheten. För budgetåret 1993/94 bör 12,5 miljoner kronor (beräknat på halvår) anvisas under anslagsposten.
I propositionen föreslås även, som tidigare behandlats, att Socialstyrelsen skall ges ansvar för särskilda uppföljnings- och informationsinsatser när det gäller små och mindre kända handikappgrupper. För budgetåret 1993/94 föreslås 4 miljoner kronor anvisas till Socialstyrelsen för denna uppgift.
För att skapa förutsättningar för en kvalitativt god uppföljning och utvärdering föreslås Socialstyrelsen anvisas särskilda medel för insatser på området. För budgetåret 1993/94 föreslås 1,5 miljoner kronor anvisas för uppföljnings- och utvärderingsinsatser.
Totalt innebär detta att Socialstyrelsen föreslås anvisas ett ramanslag som är 5,5 miljoner kronor högre än vad som föreslagits i budgetpropositionen.
Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen om kostnadsfrågor och uppföljning.
Motionen
I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om de ekonomiska problem som kan komma att uppstå för kommunerna genom att personer som har sluten psykiatrisk vård omfattas av LSS (yrkande 4). Motionärerna konstaterar att Psykiatriutredningen lagt ett förslag om ett kommunalt betalningsansvar för psykiskt störda personer med ett omfattande vårdbehov. Förslaget är för närvarande ute på remiss. Genom införandet av LSS 1994 får emellertid denna grupp människor rättigheter som kommunerna har att uppfylla utan att den skatteväxling som Psykiatriutredningen föreslagit kommit till stånd. Motionärerna anser att det finns anledning för regeringen att vara uppmärksam på detta och om ekonomiska problem för kommunerna skulle uppstå återkomma med förslag till åtgärder.
Psykiatriutredningen
Psykiatriutredningen har i sitt betänkande Välfärd och valfrihet -- service, stöd och vård för psykiskt störd (SOU 1992:73) föreslagit att de svårt funktionshindrade psykiskt störda som har behov av det skall omfattas av den särskilda lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) som Handikapputredningen lämnat förslag om. Utredningen konstaterar att Handikapputredningen beräknat att ca 7 000 psykiskt störda redan nu skulle komma att omfattas av LSS. Den främsta orsaken till att ett så relativt litet antal personer med psykiskt betingade funktionshinder bedöms omfattas av LSS är det tredje kriteriet, dvs. att stödbehovet skall vara omfattande för rätt till insatser enligt LSS. Psykiatriutredningen konstaterar att remissbehandlingen av Handikapputredningens betänkande visar på en betydande osäkerhet om vilket resultat den föreslagna avgränsningen skulle få i praktiken.
Psykiatriutredningen har beräknat de ekonomiska effekterna av införandet av en rättighetslagstiftning enligt två alternativ. I det första skulle LSS personkrets omfatta 20000, i det andra 40000 psykiskt störda personer. Sammanfattningsvis skulle det första alternativet innebära ökade kostnader för kommunerna med ca 1,6 miljarder kronor och minskade kostnader för landstingen med ca 1,7 miljarder kronor. I det andra alternativet beräknas kommunernas kostnader öka med ca 1,9 miljarder kronor och landstingets besparingar uppgå till ca 1,8 miljarder kronor.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringen har för avsikt att under våren återkomma till riksdagen med förslag till reglering av de ekonomiska effekterna av den nya lagen för kommunerna.
Som framhålls i propositionen är det förenat med vissa svårigheter att nu bedöma kostnaderna för handikappreformen bl.a. beroende på den osäkerhet som finns beträffande omfattningen av personkretsen i den nya lagen. Psykiatriutredningens förslag bereds också fortfarande i regeringskansliet. I propositionen framhålls att en särskild uppföljning bör göras när det gäller de ekonomiska konsekvenserna av reformen.
Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen om det skulle visa sig att personkretsen väsentligt kommer att avvika från de beräkningar som hittills gjorts. Något tillkännagivande från riksdagens sida behövs inte. Motion So18 (s) yrkande 4 får i huvudsak anses besvarad med det anförda. Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet och till Socialstyrelsen. Utskottet föreslår att vad som anförts i propositionen i denna del läggs till handlingarna.
Fortsatta reformer på handikappområdet
Handikapputredningens slutbetänkande
I motion So225 av Lars Sundin (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om Handikapputredningens slutbetänkande. Motionären anför att i Handikapputredningens slutbetänkande läggs ett stort antal förslag som syftar till att öka tillgängligheten inom olika samhällsområden för personer med funktionshinder. Bl.a. föreslås en handikappombudsman. Motionären anser det synnerligen angeläget att förslag på Handikapputredningens slutbetänkande läggs fram för riksdagen så att arbetet med de föreslagna förbättringarna kommer i gång.
Även motion So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tar upp frågan om Handikapputredningens slutbetänkande. I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en tidsplan för genomförande av 1989 års Handikapputrednings förslag (yrkande 3). Motionärerna konstaterar att slutbetänkandet för närvarande är på remiss och resultat av detta måste avvaktas innan förslag kan läggas. Motionärerna anser dock att frågorna om att inrätta en handikappombudsman, införa en lag mot diskriminering av funktionshindrade, införa en lag om tillgänglighet till verksamheter samt att lagfästa ansvars- och finansieringsprincipen bör prioriteras.
Motion So232 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) tar också upp frågan om en handikappombudsman och begär ett tillkännagivande till regeringen om tillsättande av en handikappombudsman.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att Handikapputredningens slutbetänkande för närvarande remissbehandlas. Regeringens kommande förslag i dessa frågor bör avvaktas. Motionerna So225 (fp), So290 (v) yrkande 3 och So232 (s) avstyrks därför.
Färdtjänst
I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter och tillgänglighet när det gäller färdtjänst (yrkande 3). Motionärerna konstaterar att färdtjänsten byggdes ut kraftigt under 1980-talet, men att det nu finns negativa tendenser när det gäller färdtjänsten. Avgifterna för den enskilde har ökat och överstiger ofta kraftigt kollektivtrafiktaxan. I vissa kommuner finns begränsningar i antalet resor m.m. Motionärerna anför att en funktionshindrad bör ha samma tillgänglighet och betala samma kostnad för färdtjänsen som andra medborgare betalar för kollektivtrafiken.
I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en lagregel i socialtjänstlagen för att säkerställa färdtjänsten för personer med funktionshinder (yrkande 6). Motionärerna anför att färdtjänsten är hårt trängd i många kommuner. Mot Handikapputredningens intentioner införs både inkomstrelaterade färdtjänsttaxor och avgifter som överstiger kollektivtrafikens avgifter. Motionärerna begär därför att socialtjänstlagen kompletteras med en reglering av färdtjänsten så att den blir oberoende av inkomst och får kollektivtrafikens avgifter som norm vid taxesättningen.
Utskottets bedömning
Utskottet har inhämtat att regeringen har för avsikt att återkomma i frågan om färdtjänst i samband med beredningen av Handikapputredningens slutbetänkande. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Något initiativ med anledning av motionerna So18 (s) yrkande 3 och So20 (v) yrkande 6 behövs därför inte enligt utskottet. Motionerna avstyrks.
Övriga lagändringar
I propositionen läggs fram, förutom de tidigare behandlade lagförslagen, förslag om tillägg i socialtjänstlagen som innebär klargöranden av kommunernas skyldighet dels vad gäller uppsökande och upplysande verksamhet på äldre- och handikappområdet, dels om att planera sina insatser för personer med funktionshinder. Vidare föreslås i socialtjänstlagen en utvidgning av tystnadsplikten inom enskild verksamhet på så sätt att tystnadsplikt skall gälla inom all yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt socialtjänstlagen.
Slutligen föreslås ändringar av i huvudsak redaktionell art i sekretesslagen, rättegångsbalken, lagen om bidragsförskott, stadgan om enskilda vårdhem, lagen om rätt till ledighet för vård av barn m.m., lagen om försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område, utlänningslagen och lagen om psykiatrisk tvångsvård.
Utskottet tillstyrker de föreslagna lagändringarna med korrigering av följande skrivfel. I förslaget till lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott skall i 8 § femte stycket ordet bidragsförskottet ändras till bidragsförskott. I förslaget till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. skall i 5 § första stycket, sista meningen ordet beräkning ändras till beräkningen och i 7 § första stycket, sista meningen ordet av ändras till är.
Teckenspråksutbildning för föräldrar till döva och gravt hörselskadade barn
Propositionen
Försöksverksamhet med studiesocialt stöd till deltagare i vissa kurser i teckenspråk började budgetåret 1989/90. Bestämmelserna om verksamheten finns i förordningen (1992:925) om försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid teckenspråksutbildning. Stödet lämnas i form av korttidsstudiestöd och internatbidrag till föräldrar med döva eller gravt hörselskadade barn som deltar i kurser i teckenspråk. Under innevarande budgetår har under åttonde huvudtiteln beräknats medel med 4 miljoner kronor för denna verksamhet under anslaget Timersättning till vissa vuxenutbildningar. En utbyggd försöksverksamhet med koncentrerad utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva eller gravt hörselskadade barn påbörjades verksamhetsåret 1992/93. Den koncentrerade utbildningen anordnas av Sveriges dövas riksförbund, som erhållit bidrag till utbildningen med 2,5 miljoner kronor av ovan beräknade medel. Sveriges dövas riksförbund och Sveriges dövas förening har tagit fram en undervisningsmodell som är anpassad för föräldrarnas behov och förutsättningar.
I propositionen föreslås att ytterligare 5 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1993/94 för fortsatt försöksverksamhet med en koncentrerad utbildning i teckenspråk.
Motionen
I motion So26 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändrad administration av studiestödet vid teckenspråksutbildning. Motionärerna anför att en försöksverksamhet med särskilt studiestöd har pågått sedan 1989/90. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har utvärderat stödet och funnit att det fyller ett stort behov men att det volym- och beloppsmässigt är otillräckligt. CSN föreslår i första hand att anslaget för teckenspråksutbildning för föräldrar bör fördelas direkt till de tre huvudorganisationerna Riksförbundet för döva och hörselskadade barn (DHB), Hörselskadades riksförbund (HRF) och Sveriges dövas riksförbund (SDR). I andra hand förslår CSN att stödet permanentas. Motionärerna anför att stödet i fortsättningen bör administreras av huvudorganisationerna.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (1992/93:SfU3y) föreslagit att socialutskottet tillstyrker förslaget om att anvisa ytterligare 5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 för fortsatt försöksverksamhet med en koncentrerad utbildning i teckenspråk.
Socialförsäkringsutskottet har med anledning av motion So26 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) anfört att det ser fördelar med att fördela medlen till handikapporganisationerna på det sätt motionärerna föreslår. Samtidigt, framhåller utskottet, kan det inte uteslutas att det finns problem som måste lösas innan en sådan fördelning kan ske. Utskottet anför vidare att det har erfarit att den påbörjade försöksverksamheten med koncentrerad utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva och hörselskadade barn för närvarande utvärderas. Erfarenheterna av verksamheten under innevarande budgetår skall redovisas till regeringen senast den 31 augusti 1993. Utskottet anser att denna redovisning bör avvaktas och att motionen därför inte nu bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Socialutskottets bedömning
Utskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och tillstyrker därför propositionens förslag att ytterligare 5 miljoner kronor anvisas för kostnader för försöksverksamheten med en koncentrerad utbildning i teckenspråk.
Utskottet delar också socialförsäkringsutskottets uppfattning att utvärderingen av försöksverksamheten med koncentrerad utbildning i teckenspråk bör avvaktas innan något beslut i fråga om ändrad administration tas. Motion So26 (s) avstyrks därmed.
Teckenspråksutbildning och tolkutbildning m.m.
Propositionen
För förbättringar och utökningar av den folkhögskoleförlagda teckenspråksutbildningen och tolkutbildningen samt för utveckling och produktion av studiematerial, utarbetande av studieplaner m.m. föreslås ytterligare 14,5 miljoner kronor anvisas under åttonde huvudtiteln per budgetår fr.o.m. den 1 januari 1994. Från samma tidpunkt föreslås 3 miljoner kronor per budgetår utgå för korta aktiveringskurser och anpassningskurser för dövblinda vid folkhögskolor.
Vidare föreslås att den särskilda påbyggnadsutbildningen för tolkning i universitet och högskolor vid Universitetet i Stockholm tillförs 0,7 miljoner kronor och att försöksverksamhet med teckenspråkslärarutbildning inom grundskollärarutbildningen tillförs 0,5 miljoner kronor. Frågan om medelsanvisningen kommer, enligt propositionen, att tas upp i samband med förslagen om medelstilldelning för den grundläggande högskoleutbildningen.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tillstyrker i sitt yttrande (1992/93:KrU1y) att ytterligare medel anvisas under anslaget Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen i enlighet med de i propositionen angivna ändamålen.
Socialutskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om ytterligare medel till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen.
Hemställan
Utskottet hemställer1. beträffande kooperativs betydelse att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So18 yrkande 7 och 1992/93:So245, res. 1 (s) - delvis 2. beträffande andra lagars betydelse att riksdagen avslår motion 1992/93:So18 yrkande 8, res. 1 (s) - delvis 3. beträffande generell välfärd att riksdagen avslår motion 1992/93:So18 yrkandena 1 och 6, res. 1 (s) - delvis 4. beträffande 9 § andra stycket förslaget till lag om stöd och service till vissa funktionshindrade att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:So19 yrkande 1, 1992/93:So20 yrkande 4, 1992/93:So24 och 1992/93:So25 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om stöd och service till vissa fuktionshindrade såvitt avser 9 § andra stycket, 5. beträffande daglig verksamhet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So18 yrkande 2, 1992/93:So20 yrkande 5 och 1992/93:So23, res. 2 (s) 6. beträffande huvudmannaskap att riksdagen avslår motion 1992/93:So25 yrkande 2, 7. beträffande rätt till bistånd vid flyttning att riksdagen avslår motion 1992/93:So20 yrkande 7, 8. beträffande verkställighet av domstolsbeslut att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So20 yrkande 8, 1992/93:So22 och 1992/93:So454, 9. beträffande rättshjälp att riksdagen avslår motion 1992/93:So20 yrkande 9, 10. beträffande förslaget till lag om stöd och service till vissa funktionshindrade i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om stöd och service till vissa funktionshindrade i den mån det inte behandlats under tidigare moment, 11. beträffande förslaget till lag om assistansersättning att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So20 yrkandena 2 och 3 antar regeringens förslag till lag om assistansersättning, 12. beträffande medelsanvisningen till Kostnader för statlig assistansersättning att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1200000000 kr, 13. beträffande ytterligare medel till Riksförsäkringsverket att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln -- utöver vad som föreslagits i betänkandet 1992/93:SfU14 -- anvisar ett ramanslag på 10000000 kr, 14. beträffande avvecklingen av vårdhem m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:So18 yrkande 5, 1992/93:So19 yrkande 2, 1992/93:So20 yrkande 10 och 1992/93:So29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 3 (s) 15. beträffande förslaget till lag om införande av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So25 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om införande av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, 16. beträffande habilitering och rehabilitering att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So423 lägger propositionen i denna del till handlingarna, 17. beträffande hjälpmedelslag att riksdagen avslår motion 1992/93:So20 yrkande 1, 18. beträffande hjälpmedelsförsörjningen att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna, 19. beträffande små och mindre kända handikappgrupper att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So21 lägger propositionen i denna del till handlingarna, 20. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So27 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 21. beträffande översyn av 16-årsgränsen i lagen om allmän försäkring att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So27 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 22. beträffande ytterligare medel till Bidrag till föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln -- utöver vad som föreslagits i betänkandet 1992/93:SfU14 -- anvisar ett förslagsanslag på 9500000kr, 23. beträffande tolktjänst att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:So28 och 1992/93:So287 lägger propositionen i denna del till handlingarna, 24. beträffande förslaget till lag om ändring i hälso- sjukvårdslagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 25. beträffande kostnadsfrågor och uppföljning att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So18 yrkande 4 lägger propositionen i denna del till handlingarna, 26. beträffande medelsanvisningen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 332500000kr, 27. beträffande ytterligare medel till Socialstyrelsen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln -- utöver av riksdagen tidigare anvisade medel (1992/93:SoU15, rskr. 273) -- anvisar ett ramanslag på 5500000 kr, 28. beträffande Handikapputredningens slutbetänkande att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So225, 1992/93:So232 och 1992/93:So290 yrkande 3, 29. beträffande färdtjänst att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So18 yrkande 3 och 1992/93:So20 yrkande 6, res. 4 (s) 30. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till a) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), c) lag om ändring i rättegångsbalken, d) lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott, e) lag om ändring i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m., f) lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m., g) lag om ändring i lagen (1988:1419) om försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område, h) lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), i) lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, 31. beträffande ytterligare medel till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- utöver av riksdagen tidigare anvisade medel (1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på 5000000kr, 32. beträffande ändrad administration att riksdagen avslår motion 1992/93:So26, 33. beträffande ytterligare medel till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- utöver av riksdagen tidigare anvisade medel (1992/93:KrU13, rskr. 192) -- anvisar ett anslag på 8750000kr.
Stockholm den 20 april 1993 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m) och Hans Karlsson (s).
Reservationer
1. Generell välfärd m.m. (mom. 1--3)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Utskottet anser att" och slutar på s. 14 med "1 och 6 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att de funktionshindrades egna projekt även fortsättningsvis stimuleras och att erfarenheterna sprids över landet. Liknande projekt kan med fördel också utvecklas inom ramen för en kommunal verksamhet. Detta bör ges regeringen till känna med bifall till motionerna So18 (s) yrkande 7 och So245 (s).
En rättighetslag som LSS gäller en begränsad personkrets med stora funktionshinder som medför betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed behov av omfattande stöd och service. Gruppen funktionshindrade är avsevärt mycket större än den personkrets som kommer att omfattas av LSS. I propositionen föreslås ändringar i såväl socialtjänstlagen som hälso- och sjukvårdslagen som har betydelse för alla funktionshindrade. Utskottet vill dock understryka att det är angeläget att dessa lagar liksom plan- och bygglagen m.fl. lagar fortlöpande ses över i syfte att bättre kunna tillgodose de behov som människor med funktionshinder har. Detta bör ges regeringen till känna med bifall till motion So18 (s) yrkande 8.
Utskottet anser att grunderna för den generella välfärdspolitiken måste bibehållas. Varje del av samhället har att ta ansvar för alla medborgare. Välfärdspolitiken innebär att särlösningar i stor utsträckning kan undvikas. Utskottet vill peka på att i länder som valt en mer selektiv politik, där särlösningar prioriterats på bekostnad av generella insatser, har människor med funktionshinder en avsevärt sämre situation än i Sverige. Det är därför, som utskottet ser det, angeläget att bibehålla grunderna för välfärden och även vidareutveckla den.
Utskottet konstaterar samtidigt att Handikapputredningens kartläggningsbetänkande påvisade att människor med funktionshinder generellt sett har en sämre ekonomisk situation än andra. Orsakerna är bl.a. alla de taxor och avgifter som funktionshindrade måste betala för nödvändig service. Utskottet anser att det nu finns skäl att anta att klyftorna har ökat ytterligare till följd av det kommunala skattestoppet och kommunernas försvagade ekonomi. Denna utveckling är otillfredsställande. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en samlad bild av läget i landet och med förslag till åtgärder för att förbättra situationen för människor med funktionshinder. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med bifall till motion So18 (s) yrkandena 1 och 6.
dels att utskottet under mom. 1--3 bort hemställa:
1. beträffande kooperativs betydelse att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So18 yrkande 7 och 1992/93:So245 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 2. beträffande andra lagars betydelse att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 3. beträffande generell välfärd att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 1 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Daglig verksamhet (mom. 5)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "En försöksverksamhet" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:
Det bör inom ramen för nuvarande resurser också vara möjligt att genom t.ex. stimulansbidrag bedriva försöksverksamhet i några kommuner.
Vad utskottet anfört om lagreglering av rätt till daglig verksamhet och försöksverksamhet bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So18 (s) yrkande 2, So20 (v) yrkande 5 och So 23 (s).
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:
5. beträffande daglig verksamhet att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So18 yrkande 2, 1992/93:So20 yrkande 5 och 1992/93:So23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Avvecklingen av vårdhem m.m. (mom. 14)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Utskottet delar i" och slutar med "regeringen till känna." bort ha följande lydelse:
Utskottet accepterar propositionens förslag att nuvarande bestämmelser om vård oberoende av samtycke bör finnas kvar ytterligare en tid men att inriktningen bör vara att upphäva bestämmelserna. Utskottet anser att regeringen när den återkommer med förslag om att upphäva bestämmelserna om tvångsvård för utvecklingsstörda samtidigt bör göra en bedömning av när vårdhemmen och specialsjukhusen skall vara avvecklade. Detta bör ges regeringen till känna med bifall till motion So18 (s) yrkande 5 och med anledning av motionerna So19 (s) yrkande 2, So20 (v) yrkande 10 och So29 (fp).
dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:
14. beträffande avvecklingen av vårdhem m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 5 och med anledning av motionerna 1992/93:So19 yrkande 2, 1992/93:So20 yrkande 10 och 1992/93:So29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 4. Färdtjänst (mom. 29)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "Motionerna avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att avgifterna för färdtjänst under senare år har ökat och ofta kraftigt överstiger kollektivtrafiktaxan. Utskottet anser att en funktionshindrad bör ha samma tillgänglighet till och ha samma kostnad för färdtjänsten som andra medborgare har för kollektivtrafiken. Detta bör ges regeringen till känna med bifall till motion So18 (s) yrkande 3 och med anledning av motion So20 (v) yrkande 6.
dels att utskottet under mom. 29 bort hemställa:
29. beträffande färdtjänst att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 3 och med anledning av motion 1992/93:So20 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga 1
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1992/93:SfU3y Bilaga 2 Stöd och service till vissa funktionshindrade
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 16 mars 1993 beslutat att bereda socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade och de motioner som väckts med anledning av propositionen, såvitt propositionen och motionerna berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde.
Utskottet behandlar i detta yttrande propositionens bilaga 1 kap. 9 Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn och bilaga 2 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar samt motionerna 1992/93:So26 och 1992/93:So27, båda av Lena Öhrsvik (s) m.fl.
I proposition 1992/93:159 föreslås att en ny rättighetslag för personer med svåra funktionshinder införs; lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Lagen skall ersätta omsorgslagen och elevhemslagen. Den nya lagen föreslås omfatta följande grupper:
1. Personer med utvecklingsstörning och personer med autism eller autismliknande tillstånd.
2. Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
3. Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om dessa är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.
Dessa grupper funktionshindrade föreslås få rätt till stöd och service i form av rådgivning och annat personligt stöd, biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans, ledsagarservice, biträde av kontaktperson, avlösarservice, korttidsvistelse utanför hemmet, korttidstillsyn för skolungdom under tolv år, boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet, bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna.
Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn
Ökat antal kontaktdagar
Tillfällig föräldrapenning i form av s.k. kontaktdagar utges till föräldrar till barn som fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår under vilket barnet fyller tolv år, när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskola eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. För sådana kontaktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år. I proposition 1992/93:178, som behandlas i utskottets betänkande SfU17, föreslås att denna rätt skall gälla fr.o.m. det år varunder barnet fyller fyra år.
Handikapputredningen har framhållit att det är angeläget för föräldrar till barn med funktionshinder att få ökad kunskap om hur barnets utveckling kan främjas, hur stöd i hemmet kan läggas upp och hur den egna föräldrarollen kan stärkas. Det finns behov av att förbättra för föräldrar att enskilt eller i grupp delta i föräldrautbildning. Enligt Handikapputredningen är det också viktigt att framhålla att det finns stora behov för föräldrar till barn med funktionshinder att i större utsträckning än i dag med ersättning för förlust av arbetsinkomst kunna besöka förskola och skola, bl.a. i inskolningssituationer. Utredningen har föreslagit att, som ett stöd för föräldrar till barn mellan två och sexton år som omfattas av LSS, antalet kontaktdagar inom föräldraförsäkringen utökas till tio dagar per år. Dessa kontaktdagar skall liksom de nuvarande kunna användas för föräldrautbildning och besök i barnets skola eller besök i förskole- eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg. I propositionen delar departementschefen Handikapputredningens uppfattning. Dock föreslås i propositionen att även föräldrar till funktionshindrade barn under två år som omfattas av LSS skall ha rätt till tio kontaktdagar.
Utökningen av antalet kontaktdagar beräknas enligt propositionen beröra ca 25 000 barn. Vid en medelersättning på ca 476 kr per dag i tillfällig föräldrapenning och ett genomsnittligt utnyttjande av rätten till sådana kontaktdagar under ca sju dagar per år beräknas denna del av reformen kosta ca 83 miljoner kronor per år.
Socialförsäkringsutskottet, som tidigare konstaterat att lagstiftningen varit svårtolkad och alltför snäv för att täcka inkomstförlusten med annan tillfällig föräldrapenning än i form av kontaktdagar i olika situationer när föräldrar till funktionshindrade barn får information och bibringas färdigheter för att ge barnet en riktig omvårdnad, anser att det är värdefullt att dessa problem nu får en lösning genom ett väsentligt utökat antal kontaktdagar. Utskottet föreslår att socialutskottet tillstyrker bifall till propositionen i denna del.
Tillfällig föräldrapenning i vissa fall
Tillfällig föräldrapenning utges för närvarande till en förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare och vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Vidare utges tillfällig föräldrapenning i samband med vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förutsättning att sistnämnda barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning. Tillfällig föräldrapenning får utges till båda föräldrarna för samma barn och tid, om båda följer med ett barn till läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom. Detsamma gäller om båda föräldrarna, som en del i behandlingen av barnet, behöver delta i ett läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behandling. Under de nämnda förutsättningarna kan tillfällig föräldrapenning också utges för vård av ett barn som har fyllt tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård och då vård- eller tillsynsbehovet inte grundat rätt till vårdbidrag. Tillfällig föräldrapenning kan sedan den 1 juli 1990 utges under högst 120 dagar per barn och år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare, kan dock ersättning utges under högst 60 dagar.
En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för vård av barn som inte fyllt 16 år, om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex månader är i behov av särskild tillsyn eller vård. Efter fyllda 16 år har barnet rätt till folkpension i form av förtidspension, om hans eller hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig, men kan den anses bli bestående avsevärd tid utges sjukbidrag. Vidare kan barnet ha rätt till handikappersättning.
I propositionen föreslås att tillfällig föräldrapenning skall utges till förälder som, utan att barnet följer med, besöker en institution för att medverka i behandlingen av ett sjukt/funktionshindrat barn eller för att lära sig mer om barnets funktionshinder eller deltar i en kurs som anordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte.
Enligt förarbetena till lagen (1962:381) om allmän försäkring kan en förälder uppbära föräldrapenning vid föräldrautbildning utan att samtidigt vårda barnet. I propositionen föreslås att detta skrivs in i lagen genom ett tillägg i 4 kap. 4 §.
I propositionen beräknas förslaget om ökade möjligheter till tillfällig föräldrapenning när barnet inte följer med leda till en kostnadsökning på ca 20 miljoner kronor per år. Beräkningarna har skett med utgångspunkt från att ca 14 000 barn berörs och att ca tre dagar tas ut för besök eller utbildning per år.
Handikapputredningen har i dessa avseenden framhållit att det kan vara av stort värde om föräldrar till ett funktionshindrat barn kan delta i flera sammanhang utan att barnet är med. Det kan gälla vid kurser som syftar till att ge föräldrarna psykosocialt stöd i sin svåra föräldraroll. Det kan även gälla vid läkarbesök eller vid föräldrars besök för att medverka i behandling av barnet eller för att lära sig barnets funktionshinder/sjukdom. Socialförsäkringsutskottet delar denna uppfattning och anser det värdefullt att även de nu behandlade förslagen kan leda till lagstiftning. Socialutskottet bör således tillstyrka propositionen även i denna del.
Höjd åldersgräns
Som en tredje åtgärd inom föräldraförsäkringens område för funktionshindrade barn föreslås att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges även för vård av barn över 16 år. Förälder till barn som fyllt 16 men inte 21 år och som omfattas av LSS föreslås få rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos barnet. Om barnet har fyllt 21 år och går i särskola eller specialutbildning för svårt rörelsehindrade elever skall tillfällig föräldrapenning kunna lämnas till utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 23 år. Föredragande statsrådet anför i propositionen att behovet av stöd i form av en förlängd rätt till tillfällig föräldrapenning är odiskutabelt och att ett tillgodoseende av detta behov inte bör anstå i avvaktan på t.ex. en mer generell översyn av åldersgränser i socialförsäkringen.
Den övre gränsen för tillfällig föräldrapenning har enligt propositionen valts med ledning av den tidpunkt som normalt sett kan anses motsvara gymnasieskolans avslutning. I den vanliga gymnasieskolan upphör utbildningen i regel före 21 års ålder. Efter avslutad nioårig eller tioårig skolgång i särskola har eleverna rätt till fortsatt fyraårig utbildning i den frivilliga särskolan. En elev som påbörjar fyraårig utbildning under den hösttermin han fyller 19 år avslutar således utbildningen det år han fyller 23 år. Även elever som går i utbildning för svårt rörelsehindrade elever har rätt att fullfölja sin skolgång t.o.m. det år eleven fyller 23 år.
Den höjda åldersgränsen för den tillfälliga föräldrapenningen beräknas beröra ca 8 000 barn. Med ett uppskattat årligt uttag av tillfällig föräldrapenning om sex dagar per år beräknas kostnaden till ca 23 miljoner kronor per år.
I motion 1992/93:So27 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) yrkas avslag på regeringens förslag om höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning (yrkande 1). Motionärerna anser att det är uppseendeväckande att regeringen nu lägger fram förslag om att höja åldersgränsen 16 år inom föräldraförsäkringen, trots att remissbehandling pågår av Handikapputredningens slutbetänkande, SOU 1992:52 Ett samhälle för alla, som innehåller förslag i frågan. Motionärerna anser att man med förslaget börjar rucka på den åldersgräns som generellt gäller för den allmänna försäkringen. Det extra stöd som de funktionshindrade är i behov av bör enligt motionärerna vara möjligt att ge inom ramen för assistansersättningen.
Motionärerna begär också i yrkande 2 ett tillkännagivande om att en översyn skall göras av 16-årsgränsen i den allmänna försäkringen. De framhåller att allt färre ungdomar slutar skolan vid 16 års ålder och börjar förvärvsarbeta, vilket utgjorde en av grundförutsättningarna för de nuvarande reglerna. Motionärerna ifrågasätter vidare om en pensionering av ungdomar i en så låg ålder som 16 år kan stå i samklang med samhällets ambitioner på habiliterings- och rehabiliteringsområdet.
Socialförsäkringsutskottet delar uppfattningen att föräldrar till denna klart urskiljbara grupp barn med funktionshinder har ett odiskutabelt behov av det stöd som rätten till tillfällig föräldrapenning innebär. Utskottet föreslår därför att socialutskottet tillstyrker förslaget i propositionen om höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning och avstyrker bifall till motion So27 yrkande 1.
Vad avser yrkandet i samma motion om att en översyn bör ske av 16-årsgränsen inom den allmänna försäkringen anser utskottet att en sådan översyn är angelägen och att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till känna. Socialförsäkringsutskottet föreslår således att socialutskottet tillstyrker motion So27 yrkande 2.
Medelsanvisning till Bidrag till föräldraförsäkringen
I propositionen föreslås till följd av förslagen på föräldraförsäkringens område att till Bidrag till föräldraförsäkringen, utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100, skall anvisas ett förslagsanslag på 9500000 kr. Utskottet, som behandlat frågan om medelsanvisning till anslaget för budgetåret 1993/94 i betänkande SfU14, föreslår mot bakgrund av ställningstagandena ovan att socialutskottet tillstyrker förslaget.
Teckenspråksutbildning
Försöksverksamhet med studiesocialt stöd till deltagare i vissa kurser i teckenspråk började budgetåret 1989/90. Bestämmelser om verksamheten finns i förordningen (1992:925) om försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid teckenspråksutbildning. Stödet lämnas i form av korttidsstudiestöd och internatbidrag till föräldrar med döva eller gravt hörselskadade barn som deltar i kurser i teckenspråk. Under innevarande budgetår har beräknats medel med 4 miljoner kronor för denna verksamhet under anslaget Timersättning vid vissa vuxenutbildningar. En utbyggd försöksverksamhet med koncentrerad utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva eller gravt hörselskadade barn påbörjades verksamhetsåret 1992/93. Den koncentrerade utbildningen anordnas av Sveriges dövas riksförbund, som erhållit bidrag till utbildningen med 2,5 miljoner av de ovan beräknade medlen. Sveriges dövas riksförbund och Sveriges dövas förening har tagit fram en undervisningsmodell som är anpassad för föräldrarnas behov och förutsättningar. Av den delrapport som Centrala studiestödsnämnden lämnat till Utbildningsdepartementet den 20 januari 1993 avseende första halvårets verksamhet framgår att erfarenheterna från försöksverksamheten hittills är mycket positiva. Medelsbehovet för verksamheten beräknas i rapporten till 6 miljoner kronor per år.
Under anslaget Timersättning vid vissa vuxenutbildningar har för budgetåret 1993/94 beräknats 4,2 miljoner kronor för försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid vissa kurser i teckenspråk (prop. 1992/93:100, SfU13, rskr. 208).
I den förevarande propositionen föreslås att ytterligare 5 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1993/94 för fortsatt försöksverksamhet med en koncentrerad utbildning i teckenspråk. Utskottet föreslår att socialutskottet tillstyrker detta förslag.
I motion So26 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om att stödet till teckenspråksutbildningen skulle kunna administreras av de tre huvudorganisationerna Riksförbundet för döva och hörselskadade barn (DHB), Hörselskadades riksförbund (HRF) och Sveriges dövas riksförbund (SDR). Man skulle då, enligt motionärerna, kunna få en flexiblare och mera behovsanpassad tillämpning.
Utskottet ser flera fördelar med att medlen fördelas på det sätt motionärerna föreslår. Samtidigt kan det inte uteslutas att det finns problem som måste lösas innan en sådan fördelning kan ske. Utskottet har erfarit att den påbörjade försöksverksamheten med koncentrerad utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva och hörselskadade barn för närvarande utvärderas. Erfarenheterna av verksamheten under innevarande budgetår skall redovisas till regeringen senast den 31 augusti 1993. Utskottet anser att denna redovisning bör avvaktas och att motionen därför inte nu bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Stockholm den 1 april 1993
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik (s), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Arne Jansson (nyd), Maud Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Rune Backlund (c), Märtha Gårdestig (kds), Carl Fredrik Graf (m) och Monica Widnemark (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Doris Håvik, Birgitta Dahl, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica Widnemark (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Höjd åldersgräns som börjar med "Socialförsäkringsutskottet delar" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Regeringen har, trots att remisstiden ännu inte gått ut, valt att lägga fram ett förslag om en höjd åldersgräns för rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av svårt sjuka och handikappade barn. Detta finner utskottet uppseendeväckande, särskilt som förslaget inte följer Handikapputredningens förslag vad gäller personkretsen. Förslaget innebär också att föräldrar kan få tillfällig föräldrapenning för vård av en pensionär med handikappersättning, eftersom en 16-årsgräns gäller för erhållande av förtidspension och handikappersättning. Enligt utskottet innebär förslaget att man ruckar på den åldersgräns, 16 år, som i övrigt gäller inom hela den allmänna försäkringen. Utskottet anser att en funktionshindrad person naturligtvis har ett större behov än andra av hjälp och stöd i samband med sjukdom. Detta behov av stöd kan dock inte anses upphöra vid en viss ålder. Förslaget i propositionen har därför, enligt utskottet, inte större grund för sig i det avseendet än nuvarande regler. Det stöd som dessa funktionshindrade är i behov av bör enligt utskottets bedömning kunna ges inom ramen för assistansersättningen. Socialförsäkringsutskottet föreslår således att socialutskottet avstyrker bifall till propositionen i denna del.
Kulturutskottets yttrande
1992/93:KrU11y Bilaga 3 Stöd och service till vissa funktionshindrade
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 16 mars 1993 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade och de motioner som väckts med anledning av denna såvitt propositionen och motionerna berör kulturutskottets beredningsområde.
Utskottet
I propositionens bilaga 2 (Utbildningsdepartementet) föreslår regeringen att den folkhögskoleförlagda teckenspråksutbildningen och tolkutbildningen samt utvecklingen och produktionen av studiematerial, utarbetandet av studieplaner m.m. skall förstärkas med 14,5 miljoner kronor per budgetår fr.o.m. den 1 januari 1994. Från samma tidpunkt bör även 3 miljoner kronor per budgetår utgå för korta aktiveringskurser och anpassningskurser vid folkhögskolor för dövblinda. För det första halvåret 1994 beräknas sammanlagt en medelsanvisning för de båda ändamålen om 8,75 miljoner kronor. Medlen föreslås anvisas under anslaget Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen.
Propositionsförslaget har inte berörts i någon av de motioner som väckts med anledning av propositionen.
I enlighet med kulturutskottets betänkande 1992/93:KrU13 har riksdagen den 17 mars 1993 anvisat 45117000 kr under anslaget Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen (rskr. 1992/93:192). Kulturutskottet tillstyrker att ytterligare medel anvisas under anslaget i enlighet med vad som föreslås i proposition 1992/93:159.
Stockholm den 23 mars 1993
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand (m), Monica Widnemark (s) och Simon Liliedahl (nyd).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motioner med anledning av propositionen 3 Motioner från allmänna motionstiden 1993 5 Yttranden m.m. 6 Utskottet 6 Propositionens huvudsakliga innehåll 6 Ny rättighetslag -- allmänna utgångspunkter samt mål för verksamheten 7 Propositionen 7 Motioner 11 Utskottets bedömning 13 Rättigheter enligt den nya lagen 14 Åldersgräns för rätt till personlig assistent 14 Propositionen 14 Motioner 15 Utskottets bedömning 16 Daglig verksamhet 17 Propositionen 17 Motioner 18 Utskottets bedömning 19 Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna 19 Propositionen 19 Bakgrund och tidigare behandling 20 Utskottets bedömning 21 Huvudmannaskap för verksamheten enligt den nya lagen 21 Propositionen 21 Motioner 22 Utskottets bedömning 22 Överklagande, tillsyn m.m. 23 Propositionen 23 Motioner 24 Utskottets bedömning 25 Assistansersättning 25 Propositionen 25 Motionen 26 Utskottets bedömning 26 Vissa övergångsfrågor, avveckling av vårdhem m.m. 27 Propositionen 27 Motioner 28 Utskottets bedömning 29 Habilitering och rehabilitering 30 Propositionen 30 Motionen 30 Utskottets bedömning 31 Hjälpmedelsförsörjningen 31 Propositionen 31 Motionen 32 Utskottets bedömning 32 Små och mindre kända handikappgrupper 32 Propositionen 32 Motionen 33 Utskottets bedömning 33 Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn 33 Propositionen 33 Motionen 34 Socialförsäkringsutskottets yttrande 35 Socialutskottets bedömning 35 Tolktjänst 36 Propositionen 36 Motioner 37 Utskottets bedömning 37 Kostnadsfrågor och uppföljning 37 Propositionen 37 Motionen 39 Psykiatriutredningen 39 Utskottets bedömning 40 Fortsatta reformer på handikappområdet 40 Handikapputredningens slutbetänkande 40 Färdtjänst 41 Övriga lagändringar 41 Teckenspråksutbildning för föräldrar till döva och gravt hörselskadade barn 42 Propositionen 42 Motionen 42 Socialförsäkringsutskottets yttrande 43 Socialutskottets bedömning 43 Teckenspråksutbildning och tolkutbildning m.m. 43 Propositionen 43 Kulturutskottets yttrande 44 Socialutskottets bedömning 44 Hemställan 44 Reservationer 47 Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 51 Bilaga 2 Socialförsäkringsutskottets yttrande SfU3y 82 Bilaga 3 Kulturutskottets yttrande KrU11y 89