Stöd för nyanställningar
Betänkande 1994/95:AU8
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1994/95:AU08
Stöd för nyanställningar
Innehåll
1994/95 AU8
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar arbetsmarknadsutskottet regeringens förslag i proposition 1994/95:137 om ett nytt anställningsstöd.
Anställningsstödet gäller för nyanställningar inom näringslivet och skall avse personer som är registrerade som arbetslösa eller som har deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under perioden november--december 1994. Stödet lämnas under högst 12 månader.
Stödet är utformat som ett avdrag motsvarande hela arbetsgivaravgiften, dock högst 6 000 kr per månad och person.
Regeringens förslag avser tillsvidareanställningar som omfattar minst 17 timmar per vecka och som påbörjas under tiden den 1 januari--den 15 maj 1995.
Vid ärendets beredning i utskottet har kretsen av arbetsgivare som kan omfattas av stödet begränsats till att avse företag med färre anställda än 500 personer. Begränsningen är föreslagen för att utesluta stora företag som bedömts inte ha behov av ett sådant stöd som det föreslagna.
Stödärendet har notifierats hos Europakommissionen, som slutligen skall behandla ärendet den 15 mars 1995.
De erinringar som under hand har lämnats av kommissionen har inneburit att utskottet förordar en mindre ändring i förslaget. Det gäller frågan om vilka arbetslösa personer som kan komma i fråga för stödet. Den ytterligare inskränkningen bör göras att stödet skall avse personer som omedelbart före anställningen är arbetslösa.
Eftersom Europakommissionen inte kommer att ta ställning till stödet förrän den 15 mars 1995 har utskottet ansett att regeringen bör bestämma dag för ikraftträdande av lagen.
Mot denna bakgrund anser utskottet vidare att den tidsperiod under vilken anställningar får ske skall utsträckas t.o.m. den 31 maj 1995.
Med de ändringar som sålunda föreslagits tillstyrker utskottet att ett nytt anställningsstöd införs.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokratiska samhällspartiet följer upp sina motioner i en reservation som innebär avslag på propositionen.
I en reservation från Vänsterpartiet förespråkas en annan konstruktion av anställningsstödet.
Propositionen
I proposition 1994/95:137 föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anders Sundström -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
lag om anställningsstöd,
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:137
1994/95:A17 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1994/95:137.
1994/95:A18 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:137,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot arbetslösheten.
1994/95:A19 av Mats Odell m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1994/95:137 Stöd för nyanställningar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sammanhållen politik, i enlighet med motionen, syftande till att snabbt pressa tillbaka arbetslösheten.
1994/95:A20 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att det i propositionen föreslagna anställningsstödet endast skall omfatta företag med högst 500 anställda,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare sysselsättningsskapande åtgärder omfattande 2 miljarder kronor.
1994/95:A21 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till konstruktion av stöd för nyanställningar,
2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om riktlinjer för nyanställningsstöd,
3. att riksdagen beslutar anta Vänsterpartiets förslag till lag om anställningsstöd.
1994/95:A22 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:137 om stöd för nyanställningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot arbetslösheten.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995
1994/95:A215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett riktat anställningsstöd.
1994/95:A244 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om nyanställningsstöd.
1994/95:A270 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om ett riktat anställningsstöd.
1994/95:A271 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om riktat anställningsstöd.
1994/95:A274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra sänkta arbetsgivaravgifter för företag som anställer långtidsarbetslösa.
1994/95:A275 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om anställningsstöd till förmån för ett begränsat anställningsstöd för personer som varit arbetslösa i mer än tolv månader i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om anslag i kompletteringspropositionen våren 1995 om 2 200 000 000 kr till anställningsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:A281 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om riktat anställningsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:A285 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av det nya anställningsstödet.
1994/95:A286 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generellt anställningsstöd.
1994/95:A416 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkor i samband med det i budgetpropositionen föreslagna nyanställningsstödet (NYS).
Utskottet
Propositionen
Trots att lågkonjunkturen började vända för ungefär två år sedan och antalet lediga platser, främst inom industrin, ökade har arbetslösheten inte pressats ner med mer än ca en procentenhet sedan kulmen i slutet av år 1993. Anledningen härtill är delvis att arbetskraftsutbudet ökat i takt med tillkomsten av flera sysselsättningstillfällen men också att övertidsuttaget kraftigt har ökat.
Enligt årets finansplan väntas den öppna arbetslösheten minska från 7,9 % år 1994 till 6,5 % år 1996. I slutet av mandatperioden beräknas arbetslösheten ha pressats ner till 6 %.
Regeringens ambition är att ytterligare pressa ner arbetslösheten under mandatperioden. Ungefär en halv miljon arbetstillfällen måste skapas för att Sverige skall komma tillbaka till en fullgod arbetsmarknad, framhålls det i propositionen.
Den centrala uppgiften är att få till stånd en stabil och uthållig tillväxt, framför allt i näringslivet, och att få tillbaka en hög sysselsättning och en låg arbetslöshet.
Den viktigaste uppgiften är att skapa förutsättningar för näringslivet att expandera. En uthållig ekonomisk tillväxt och full sysselsättning är det överordnade målet, framhålls det i propositionen. Grunden för denna inriktning lades i den ekonomisk-politiska propositionen i slutet av förra året. I budgetpropositionen går regeringen vidare med ytterligare förslag till åtgärder i riktning mot att ändra arbetsmarknadspolitiken till mer av aktivitet, flexibilitet och kompetenshöjning för att understödja tillväxten och samtidigt ge utrymme för ökat stöd till de grupper som har särskilt svårt att få arbete. Med den nu föreliggande propositionen tas ännu ett steg i denna riktning.
Regeringen strävar efter att skapa förutsättningar för ett bättre företagsklimat och ökade möjligheter att anställa. Förslaget i denna proposition skall enligt regeringen skapa ytterligare förutsättningar för arbetsgivarna att kunna anställa. Den risk som finns för utsatta grupper att permanent utestängas från arbetsmarknaden minskar samtidigt.
Ett nytt tillfälligt anställningsstöd bör därför införas. Det skall inriktas på registrerat arbetslösa. Stödet syftar till att i det enskilda fallet kunna uppfylla ett eller flera av följande mål:
a) att öka antalet arbetstillfällen i näringslivet och främja ekonomisk tillväxt,
b) att stimulera företagen att begränsa övertidsuttaget till förmån för nyanställning och att därmed fördela den totala arbetstiden på ett mer rationellt sätt,
c) att stimulera företagen att vid rekrytering till lediga platser anställa personer som är arbetslösa i stället för att rekrytera bland redan anställda i andra företag,
d) att sänka kostnaden för expansion och därmed motverka tendenser till inflation.
Anställningsstödet skall vara administrativt lätthanterligt och avse enbart arbeten inom näringslivet (inkl. offentligt ägda bolag och affärsverk).
Stödet bör enligt propositionen utformas så att en arbetsgivare får göra ett avdrag, som motsvarar hela arbetsgivaravgiften, dock högst 6 000 kr per månad och person, för nyanställningar som görs under tiden den 1 januari--den 15 maj 1995. Avdrag medges vid tillsvidareanställning som omfattar minst 17 timmar per vecka av personer som varit arbetslösa eller deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst fyra veckor under perioden november--december 1994. Avdraget får göras under högst tolv månader och tidigast avse lönekostnader för mars månad 1995.
Det är arbetsgivaren själv som beräknar nedsättningen för den anställde och drar av beloppet vid de månatliga inbetalningarna av arbetsgivaravgiften. Kontroll av de lämnade uppgifterna får ske genom revision och genom stickprov av skattemyndigheten.
I propositionen erinras om andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar till att stimulera nyanställningar. Det främsta av dem är rekryteringsstödet. Fram t.o.m. den 31 december 1994 fanns även det generella anställningsstödet (GAS).
Rekryteringsstödet lämnas till arbetsgivare som anställer registrerat arbetslösa, när arbetsförmedlingen inte kan hitta någon annan lösning. Stödet kan lämnas med högst 65 % av lönekostnaden, dock högst 14 300 kr per månad, under sex månader. Arbetsgivaren kan också under vissa förutsättningar få ett rekryteringsstöd för anställning av högskoleutbildade. I sådana fall lämnas stödet under högst tolv månader och med högst 50 % av lönekostnaden.
Det nu föreslagna nyanställningsstödet skall kunna kombineras med rekryteringsstöd. Detta bör enligt regeringen ge ett starkt incitament till företagen att medverka i kampen mot långtidsarbetslösheten.
GAS infördes som ett tillfälligt stöd för nyanställningar under 1994. Stödet innebar att avdrag fick göras från arbetsgivaravgiften med ett belopp motsvarande 15 % av den nyanställdes bruttolön. Anställningen skulle omfatta minst sex månader och minst 17 timmars arbete per vecka. Även GAS kunde kombineras med rekryteringsstöd.
Enligt regeringen har GAS inte haft tillräckligt attraktiv utformning för att stimulera till permanenta anställningar. Det har heller inte varit inriktat på de arbetslösa. Det nu föreslagna stödet är därför ett mera riktat anställningsstöd, anser regeringen.
I propositionen görs en bedömning av hur många personer som skulle kunna komma att beröras av denna åtgärd. Om avdraget stimulerar till att anställa relativt tidigt under år 1995, skulle överslagsmässigt drygt 110 000 personer kunna beröras av åtgärden, heter det i propositionen. Med en sådan omfattning beräknas stödet medföra ca 7 miljarder kronor i minskade intäkter för staten i form av arbetsgivaravgifter.
Enligt propositionen är emellertid den faktiska kostnaden betydligt lägre, eftersom satsningen innebär såväl minskade utgifter som ökade inkomster för samhället. De offentliga utgifterna för arbetslöshetsersättning och för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Stat och kommun får ökade intäkter i form av skatter och avgifter.
I propositionen görs bedömningen att ett temporärt anställningsstöd baserat på nedsättning av arbetsgivaravgifterna inte borde möta några hinder ur EU-perspektiv. Tvärtom förespråkar EU att de indirekta arbetskraftskostnaderna mycket väl kan minskas för att bekämpa arbetslösheten.
Ärendet har notifierats hos Kommissionen för de Europeiska gemenskaperna (Europakommissionen).
Motioner
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokratiska samhällspartiet yrkar avslag på förslaget om ett nytt anställningsstöd. Miljöpartiet de gröna vill ha en modifiering av förslaget, och Vänsterpartiet förordar bl.a. en annan konstruktion av stödet.
Moderaterna vidhåller i motion A17 den i partimotionen A215 framförda kritiken mot ett nytt anställningsstöd. De gör bedömningen att regeringen kraftigt överskattar förslagets effekter. Det kan inte uteslutas att några i dag arbetslösa kommer att erbjudas anställning med bistånd från det föreslagna stödsystemet. Det rör sig emellertid enligt motionärerna i allt väsentligt om anställningar som företagen i alla fall skulle ha gjort. För företag som inte skulle ha anställt fler medarbetare om inte stödet funnits är ettåriga lönesubventioner av ytterst begränsad betydelse. I förhållande till det ansvar en anställning innebär är den kortsiktiga lönesubventionen på gränsen till betydelselös, menar motionärerna.
Liknande synpunkter förs fram i Moderaternas kommittémotion, A281.
I motion A270 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) yrkas likaledes avslag på förslaget.
Utöver vad sålunda redovisats framhålls i motion A17 att det varken i budgetpropositionen eller i den nu aktuella propositionen uppgetts hur anställningsstödet skall finansieras.
I stället för ett nytt stöd sammanfattar motionärerna sin strategi för nya arbeten enligt följande punkter:
Företagen måste kunna växa och flera företag etableras.
Skattesystemet måste ge goda förutsättningar för arbete och företagande.
Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft.
Arbetsmarknadslagstiftningen måste reformeras.
Socialförsäkringarna måste ändras så att de befrämjar arbete. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän.
Utbildningen måste vara av hög kvalitet och fortgå under hela yrkeslivet.
Arbetsmarknadspolitikens effektivitet måste höjas.
I Centerpartiets kommittémotion A22 anförs samma skäl för avslag på propositionen som i partimotionen A244.
Enligt Centern kan ett kortsiktigt generellt stöd av den omfattning det är fråga om inte påverka det långsiktiga beslutsfattandet i företagen. Småföretagen är i stället för det nu föreslagna stödet mer betjänta av långsiktiga och stabila spelregler, generellt lägre arbetsgivaravgifter och åtgärder som ger arbetsmarknaden större flexibilitet. Svårigheten är dessutom att identifiera de möjliga arbetstillfällen som inte skulle komma till stånd utan stöd. Ytterst innebär förslaget en subvention till de starka, expansiva företag som, oberoende av stöd, är i färd med att anställa.
Centern förordar i motion A22 en arbetsmarknadspolitik byggd på bl.a. följande. En skatteväxling med sänkt skatt på arbete och höjd skatt på miljöförstörande verksamhet. En generellt lägre skatt på arbete skulle ge incitament till nyanställningar. Man skall värna om jobben i lantbruket och livsmedelsindustrin. Motionärerna pekar på avbytarsystemet som genererar arbetstillfällen på landsbygden. Sådana arbetstillfällen måste man behålla i stället för att -- som regeringen i annat sammanhang föreslår -- avveckla.
Centern framhåller även regionalpolitikens betydelse för sysselsättningen i landets alla delar.
Utöver behovet av generella åtgärder pekar motionärerna på riktade insatser för särskilt utsatta grupper. Ett personligt rekryteringsstöd som riktas mot människor med långa arbetslöshetsperioder förordas.
Folkpartiets kommittémotion A18 yrkar avslag på propositionen med angivande av de skäl som framförts i kommittémotionen A286. De anser att det i dagens läge med en uppåtgående konjunktur knappast är befogat med ett anställningsstöd liknande det som den förra regeringen införde och som då var befogat. I stället bör större resurser läggas på rekryteringsstödet som är en selektiv åtgärd och i huvudsak inriktat på den privata sektorn. Motionärerna framhåller bl.a. fördelarna med ett utbyggt rekryteringsstöd.
Enligt motionärerna försvårar regeringen genom sin politik, bl.a. genom de s.k. återställarna, framväxten av nya arbeten och försämrar möjligheterna för småföretagen att anställa och behålla arbetskraft. Därför är det enligt motionärerna angeläget att få ett mer företagsvänligt klimat, och regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag i denna riktning.
Vänsterpartiet yrkar i motion A21
att riksdagen avslår regeringens förslag till konstruktion av stöd för nyanställningar,
att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om riktlinjer för nyanställningsstöd,
att riksdagen bifaller Vänsterpartiets förslag till lag om anställningsstöd.
I partimotion A287 anförs att förslaget är en jättesubvention till företag som går bra. Ett anställningsstöd bör begränsas till enbart långtidsarbetslösa och till mindre företag. I motion A285 framhåller motionärerna att stödet måste ges en sådan utformning att en betydande del av detta kommer att avse arbetslösa invandrare.
Enligt de synpunkter som framförs i motion A21 kan partiet tänka sig ett temporärt nyanställningsstöd. Ett sådant bör dock enligt motionärerna riktas mer än vad regeringen tänkt sig och därmed göras väsentligt billigare. Ett sådant stöd kan beräknas medföra en totalkostnad på 2 miljarder kronor.
Motionärerna föreslår följande avvikelser från regeringens förslag:
Stödet skall omfatta även offentliga arbetsgivare, dock med vissa undantag.
Endast privata arbetsgivare samt offentligt ägda bolag och affärsverk med färre än 50 anställda skall ha rätt till anställningsstöd.
Den arbetslöse måste ha varit inskriven som arbetslös eller i åtgärd vid arbetsförmedlingen i minst 12 månader.
Rekryteringsperioden som berättigar till stöd bör omfatta tiden den 1 mars--den 30 september 1995.
Stödnivån skall vara fallande. Under rekryteringstiden den 1 mars--den 30 april skall ett fullt avdrag av arbetsgivaravgiften göras, dock maximalt 6 000 kr. Under tiden den 1 maj--den 30 juni skall ett avdrag göras med 75 %, dock maximalt 4 500 kr, och för tiden den 1 juli--den 30 september skall ett avdrag göras med 50 %, dock maximalt 3 000 kr.
Miljöpartiet de gröna vidhåller i motion A20 i viss utsträckning den kritik mot utformningen av anställningsstödet som framfördes i motionerna A274 och A275. I dessa motioner framhöll partiet att de i stället vill se en satsning på de långtidsarbetslösa, dvs. de som varit arbetslösa mer än tolv månader. Dessutom vill partiet inte anslå så mycket pengar som 7 miljarder utan anser att det skulle räcka med en tredjedel av den summan. I motion A20 menar partiet dock att arbetslöshetssituationen är sådan att det måste bli en av huvuduppgifterna att snabbt skapa parlamentariska förutsättningar för att fler meningsfulla jobb skall skapas.
Motionärerna anser att regeringens förslag kan förfinas genom att stödet inte kommer de företag till godo som redan gör stora devalveringsvinster. Stödet bör därför i huvudsak inriktas på hemmamarknaden. Stödet bör endast omfatta företag med högst 500 anställda. Inom ramen för anslaget på 7 miljarder kronor bör det göras omfördelningar som medför stimulans av gröna jobb inriktade på en bred och allomfattande allergisanering. Regeringen bör återkomma med ett investeringsprogram om 2 miljarder kronor för detta ändamål.
Kristdemokratiska samhällspartiet vidhåller i motion A19 tidigare framförd kritik i motion A271 mot ett nytt anställningsstöd. Partiet pekar på att det är inkonsekvent att först höja arbetsgivaravgiften för samtliga för att sedan sänka den för vissa. I stället för det föreslagna stödet bör man fortsätta satsningen på rekryteringsstöd. Förslaget bör följaktligen avslås. En långsiktig och stabil ekonomisk politik i kombination med en aktiv arbetsmarknadspolitik är nödvändig för att skapa ett gott samhälle där alla får möjlighet att delta i samhällsbyggandet, framhålls det i motion A19.
De nya arbetstillfällena måste skapas i den privata sektorn. En långsiktig och ambitiös satsning på utbildning, kompetensutveckling och forskning är nödvändig för att främja exempelvis tillväxten av kvalificerad tjänsteproduktion, framhålls det i motionen. Nuvarande höga skattekilar på arbete främjar inte tillkomsten av nya jobb. Det krävs en långsiktig politik för att komma till rätta med detta problem.
Motionärerna anser att en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna i kombination med en höjning av skatter på miljöfarliga utsläpp, avfall och energi skulle ge bättre effekt än det föreliggande förslaget.
Hushållssektorn är en annan del av den samlade ekonomin som är outvecklad vad gäller privata tjänster.
Riksdagen bör enligt motionärerna hos regeringen begära en sammanhållen politik i enlighet med vad som sägs i motionen, en politik som syftar till att snabbt pressa ned arbetslösheten.
I motion A416 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) anser motionärerna att riksdagen bör avslå förslaget. Om stödet likväl skulle införas anser man att det bör villkoras och att staten bör kunna kräva motprestationer av storföretagen. De vill ha ett tillkännagivande härom.
Av utskottet under beredningen inhämtade uppgifter
Inför ärendets beredning i utskottet har kompletterande muntliga uppgifter och synpunkter lämnats av arbetsmarknadsministern Anders Sundström, generaldirektören Göte Bernhardsson, AMS, samt ordföranden i Företagarnas Riksorganisation Carl Johan Westholm och utredningschefen där Lennart Ohlsson.
Arbetsmarknadsministern redogjorde inledningsvis för de motiv som ligger till grund för regeringens förslag såsom de antecknats i den föregående framställningen.
Om man undantar nyanställningar vid vissa större företag skulle ca 70 000 personer kunna anställas med hjälp av det nya anställningsstödet. Ungefär 50 000 av dessa beräknas ha varit arbetslösa mer än sex månader och ca 35 000 i mer än 12 månader. Tidigare utvärderingar av liknande stöd har visat på en nettoeffekt, dvs. med undantag av sådana som ändå skulle ha anställts, på 10--40 % (7 000--28 000 nyanställningar).
De långtidsarbetslösa utgör nu en stor grupp på arbetsmarknaden. Genom att anställningsstödet kan kombineras med rekryteringsstödet innebär åtgärderna tillsammans en ytterligare stimulans att anställa långtidsarbetslösa, framhöll arbetsmarknadsministern.
AMS generaldirektör har vid utfrågningen uppgett att gruppen sökande som är kvalificerad för det aktuella sysselsättningsstödet är ca 550 000 personer. Av dessa är ca 200 000 långtidsinskrivna sedan mer än 24 månader. Med långtidsinskrivna avses personer som har haft en obruten inskrivningstid vid arbetsförmedlingen under minst 2 år.
Beräkningar har gjorts inom AMS på det utredningsförslag (SOU 1994:152) som låg till grund för propositionen. Utredningsförslaget avsåg nyanställningar under perioden den 1 januari--den 30 juni 1995. Beräkningarna visar att av målgruppen arbetssökande skulle omkring 45 000 personer kunna komma att anställas även utan det föreslagna stödet. Beräkningen bygger på det faktiska utfallet av näringslivets anställningar av målgruppen för motsvarande period ett år tidigare, dvs. inskrivna vid förmedlingen minst fyra veckor under november--december 1993, och som anställdes under första halvåret 1994. Nettoeffekten uppskattas till ca 10 % eller drygt 5 000 personer. Med propositionens kortare tidsperiod, dvs. den 1 januari--den 15 maj 1995, torde det bli fråga om högst 5 000 personer.
Liksom arbetsmarknadsministern framhöll AMS-chefen svårigheterna att göra bestämda uttalanden om nettoeffekterna av ett stöd som det nu aktuella.
Företrädarna för Företagarnas Riksorganisation uppgav vid utfrågningen att stödet kommer vid fel tidpunkt samt att med den konstruktion stödet föreslås få är effekten försumbar. Däremot är snedvridningseffekten betydande ur konkurrenssynpunkt. Småföretagen missgynnas dessutom av det föreslagna stödet. Storföretagen och då särskilt exportföretagen har råd att anställa utan stöd. De har också råd att ta risken av att anställa personer som senare kanske visar sig inte passa för det arbete de anställdes. Ett storföretag har nämligen olika möjligheter att omplacera folk eller ge dem utbildning. Sådana möjligheter saknar oftast de små företagen.
Under ärendets beredning har vidare statssekreteraren i Arbetsmarknadsdepartementet kallats till utskottet för att besvara frågor i notifieringsärendet.
Ett antal skrivelser med synpunkter på förslaget har under beredningen inkommit till utskottet.
Utskottets överväganden om ett nytt anställningsstöd
Utskottet konstaterar att den uppgång i konjunkturen som inleddes under år 1993 -- och härefter fortsatt -- inneburit att sysselsättningen främst inom exportindustrin har ökat. Detta förhållande har emellertid inte lett till att arbetslösheten minskat på något påtagligt sätt. Anledningen härtill beror huvudsakligen på att produktiviteten i företagen har ökat liksom även övertidsuttaget.
Arbetslösheten ligger därför som framgått av den tidigare framställningen fortfarande på en oroväckande hög nivå. Den måste pressas tillbaka nu för att inte permanentas på denna höga nivå. Övertidsuttaget måste omvandlas till reguljära arbeten. Förutom insatser på andra politikområden -- främst inom den ekonomiska politiken -- är det viktigt att skapa förutsättningar för näringslivet att expandera och öka möjligheterna att nyanställa.
Åtgärder som syftar till att skapa arbetstillfällen vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden måste begränsas. I stället måste sysselsättningstillfällen på den reguljära arbetsmarknaden stå i centrum för arbetsmarknadspolitiken. Utskottet delar regeringens bedömning att Sverige kan komma att drabbas av samma höga bestående arbetslöshet som många andra länder i Europa om man inte vidtar aktiva insatser för att öka sysselsättningen och underlätta för de arbetslösa att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden.
Bättre förutsättningar måste ges arbetsgivare att nyanställa. Ett tillfälligt anställningsstöd innebär sådana förbättrade möjligheter. Som framgått av den tidigare framställningen är inte mindre än ca 200 000 personer inskrivna som långtidssökande vid arbetsförmedlingarna. Genom att stödet riktas till registrerat arbetslösa ges de långtidsarbetslösa goda möjligheter att få tillbaka fästet på arbetsmarknaden. En ytterligare stimulans att anställa långtidsarbetslösa ligger däri att anställningsstödet kan kombineras med rekryteringsstödet. Härigenom minskar risken för permanent utslagning från arbetsmarknaden.
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokratiska samhällspartiet yrkar avslag på propositionen.
De förslag till åtgärder som förespråkas i motionerna A17 (m), A18 (fp), A19 (kds) och A22 (c) ser utskottet inte som alternativ till det nu föreslagna stödet. De bör därför enligt utskottets mening avvisas i nu aktuellt sammanhang liksom motionerna A215 (m), A244 (c), A270 (m), A271 (kds), A281 (m) och A286 (fp) i aktuella delar.
De invändningar som kan riktas mot den föreslagna typen av stöd måste enligt utskottet vägas mot de fördelar som kan uppnås genom stödet. Det finns exempelvis mindre företag som inte har råd eller vågar att nyanställa även om framtidsutsikterna för företaget verkar goda. Vidare kommer det att finnas stimulans för företagen att omvandla övertidsuttaget till reguljära anställningar och att anställa arbetslösa i stället för att rekrytera redan anställda i andra företag.
Det kan emellertid finnas skäl att begränsa möjligheterna att få stödet när det gäller nyanställningar i stora företag, framför allt stora exportföretag. Sådana företag har ofta bättre ekonomiska förutsättningar att anställa folk utan hjälp av särskilda stöd. Genom en sådan begränsning minskar även kostnaderna för stödet. Med hänsyn till det statsfinansiella läget menar utskottet att det är viktigt att kunna hålla nere kostnaderna för åtgärden.
Utskottet anser att arbetsgivare med 500 eller fler anställda bör undantas från möjligheten att få detta anställningsstöd. Ett yrkande med denna innebörd framförs även i motion A20 (mp), som därmed tillstyrks. Denna ytterligare begränsning av vilka arbetsgivare som kan ifrågakomma för stödet bör tas in i uppräkningen i lagens 1 §.
Genom denna begränsning får kostnaderna för anställningsstödet uppgå till högst 5 miljarder kronor. Utskottet delar regeringens uppfattning att den faktiska kostnaden bör bli betydligt lägre. Den satsning som görs innebär att samhället får ökade inkomster genom skatter och avgifter, samtidigt som kostnaderna för arbetslöshetsersättning och olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar.
Det är viktigt att stödet blir så enkelt som möjligt att hantera. Den föreslagna konstruktionen har denna enkelhet, anser utskottet. Därmed avvisas den av motionärerna i motion A21 (v) föreslagna utformningen av lagförslaget.
Utskottet har under hand från regeringskansliet erfarit att stödärendet har notifierats hos Europakommissionen. Kommissionen kommer att slutbehandla ärendet den 15 mars 1995. Redan nu har emellertid underhandskontakter med kommissionen gett vid handen att stödet i allt väsentligt kommer att accepteras som en ny stödform. Ett mindre ändringsförslag har därvid förts fram. Det gäller ytterligare ett villkor för att få göra avdraget. Den som anställs måste ha varit registrerad som arbetslös omedelbart före anställningen.
Utskottet anser att en sådan ändring bör göras. Denna ändring bör föras in i 2 § i lagförslaget.
Med den ändring som nyss föreslagits och som utskottet med anledning av motion A20 föreslagit tillstyrker utskottet att ett nytt anställningsstöd införs. Genom att stödet riktar sig till långtidsarbetslösa bland vilka en stor grupp är invandrare bör motion A285 (v) i här aktuell del inte påkalla någon riksdagens åtgärd.
Motionerna A274 (mp) och A275 (mp) får med utskottets ställningstagande anses i viss utsträckning tillgodosedda i berörda delar.
Utskottet kan inte ställa sig bakom de krav på motprestation från företagens sida som förespråkas i A416 (c).
Motionerna A17 (m), A18 (fp), A19 (kds), A21 (v) och A22 (c), A215 (m), A244 (c), A270 (m), A271 (kds), A281 (m), A285 (v), A286 (fp) och A416 (c) avstyrks därmed i här aktuella delar.
Beträffande det i motion A20 (mp) framförda förslaget om ett investeringsprogram till förmån för bättre inomhusklimat och allergisanering av olika offentliga lokaler utgår utskottet från att ett sådant förslag bereds vidare i regeringskansliet och att regeringen återkommer till riksdagen med förslag senast i samband med kompletteringspropositionen. Detta bör med anledning av motionen ges regeringen till känna.
Ikraftträdandebestämmelserna
Europakommissionen kommer att fatta det formella beslutet den 15 mars 1995. Av denna anledning bör riksdagen bemyndiga regeringen att fatta beslut om dag för ikraftträdande av lagförslagen.
Eftersom lagen inte träder i kraft den föreslagna dagen den 1 mars 1995 bör den tid under vilken nyanställning påbörjas utsträckas t.o.m. den 31 maj 1995. Bestämmelsen i den föreslagna 3 § bör därför ändras i enlighet härmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A17, 1994/95:A18, 1994/95:A19, 1994/95:A22, 1994/95:A215 yrkande 2, 1994/95:A244 yrkande 7, 1994/95:A270 yrkande 1, 1994/95:A271 yrkande 7, 1994/95:A281 yrkande 1, 1994/95:A286 yrkande 7 och 1994/95:A416 yrkande 3,
res. 1 (m, c, fp, kds) - delvis
2. beträffande utformningen av lagförslagen
att riksdagen, med anledning av regeringens förslag, motionerna 1994/95:A20 yrkande 1, 1994/95:A274 yrkande 12 och 1994/95:A275 yrkandena 1 och 2 och vad utskottet anfört samt med avslag på motionerna 1994/95:A21 och 1994/95:A285 yrkande 4 antar
dels regeringens i bilaga 1 framlagda förslag till lag om anställningsstöd med den ändringen att bestämmelserna i 1, 2 och 3 §§ samt ikraftträdandebestämmelsen erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknad lydelse,
dels regeringens i bilaga 1 framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen ändras enligt följande lydelse: Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer,
res. 2 (v)
3. beträffande ett investeringsprogram att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A20 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
res. 1 (m, c, fp, kds) - delvis
Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Stockholm den 16 februari 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kds).
Reservationer
1. Avslag på propositionen m.m. och Ett investeringprogram (mom. 1 och 3)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kds) anser
dels att utskottets överväganden om ett nytt anställningsstöd bort ha följande lydelse:
Utskottet är utomordentligt kritiskt till den av regeringen framlagda propositionen och delar därvid de synpunkter som framförts av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet i motionerna A17, A18, A19, A22, A215, A244, A270, A271, A281, A286 och A416.
Propositionen utmärks av att vara ett alltigenom i all hast tillkommet förslag. Den utredning som ligger till grund för regeringens förslag är ett synnerligen torftigt dokument. Där finns ingen analys av förslagets konsekvenser eller någon uppgift om hur detta stöd skall finansieras. Anmärkningsvärt är också att förslaget inte föregåtts av sedvanlig remissbehandling.
Inte heller regeringen gör någon seriös bedömning av förslagets effekter i olika avseenden. Utskottet anser att propositionen helt enkelt är otjänlig som beslutsunderlag.
Utskottet anser till att börja med att regeringen kraftigt överskattat effekterna av förslaget. Den bedömningen gör praktiskt taget alla bedömare, inkl. de företrädare för myndigheter och organisationer som deltog i ett remissmöte i Arbetsmarknadsdepartementet innan propositionen förelades riksdagen. Det finns t.o.m. bedömare som anser att effekterna kan betraktas som försumbara.
Även enligt utskottets uppfattning måste det starkt ifrågasättas om stödet har annat än marginella effekter. Det kan naturligtvis inte uteslutas att personer kommer att anställas med bistånd av stödet. Mycket talar emellertid för att de nyanställningar som man vill främja med stödet ändå skulle ha kommit till stånd. Dessutom måste beaktas att företag i sin anställningspolitik gör långsiktiga bedömningar och knappast tar hänsyn till kortvariga stöd av det slag det här är fråga om.
Än allvarligare är att stödet, som kommer att medföra miljardkostnader, inte är finansierat. I det ekonomiska läge som landet befinner sig i är en ofinansierad utgift av den storleksordningen det här är fråga om oförsvarlig.
Enligt utskottets uppfattning bör i stället en politik som ökar tillväxten främjas. En sådan politik skulle innebära en långsiktigt hållbar utveckling mot fler arbeten. Företagen, särskilt de små och medelstora företagen, är mer betjänta av långsiktiga och stabila spelregler. För att få fram fler arbeten krävs enligt utskottets uppfattning starka företag och en ekonomi i balans.
Förslag förs fram i partimotioner från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet med denna inriktning. Det finns inte anledning att i detta ärende närmare gå in på dessa förslag, utan utskottet kommer att behandla dem i annat sammanhang senare under våren.
Sammanfattningsvis avstyrker utskottet på det bestämdaste att ett stöd som det nu aktuella införs.
Utskottet kan inte heller ställa sig bakom förslaget i motion A20 om att regeringen senare under våren skall återkomma med ett förslag om ett investeringsprogram för 2 miljarder kronor för allergisanering av offentliga lokaler.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A17, 1994/95:A18, 1994/95:A19, 1994/95:A22, 1994/95:A215 yrkande 2, 1994/95:A244 yrkande 7, 1994/95:A270 yrkande 1, 1994/95:A271 yrkande 7, 1994/95:A281 yrkande 1, 1994/95:A286 yrkande 7 och 1994/95:A416 yrkande 3 avslår propositionen,
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ett investeringsprogram att riksdagen avslår motion 1994/95:A20 yrkande 2.
2. Utformningen av lagförslagen (mom. 2)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Bättre förutsättningar" och på s. 10 slutar med "i berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att den kommande sysselsättningstillväxten bör ske inom näringslivet och att arbetsmarknadspolitiken mer måste inriktas mot den reguljära arbetsmarknaden i form av bl.a. stöd till rekrytering av arbetslösa.
Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att det är viktigt att snabbt omvandla det rekordhöga övertidsuttaget i näringslivet till utökade nyanställningar. Däremot är utskottet av en annan uppfattning när det gäller de åtgärder som behövs för att minska övertidsuttaget. Utskottet anser att övertidstaket bör halveras och att en högre arbetsgivaravgift bör införas för övertidstimmar. En sådan åtgärd skulle effektivt bidra till att omvandla övertid till anställningar. Utskottet återkommer i annat sammanhang till denna fråga. Inte heller torde regeringsförslaget få någon nämnvärd effekt på minskningen av långtidsarbetslösheten.
Det förslag som regeringen lägger får med den konstruktion förslaget har föga effekt på nyanställningarna. I själva verket är regeringens förslag inte annat än en jättesubvention till företag som går bra ändå och är på väg att anställa. Till detta kommer att åtgärden är ofinansierad. Detta är utomordentligt anmärkningsvärt.
Det ligger i sakens natur att olika stödformer ger olika effekter. Ju mer omfattande stöden är och ju mer av bruttokaraktär de har, desto dyrare är de för staten sett som stöd för att öka sysselsättningen. Det finns även konkurrenssnedvridande moment och vissa undanträngningseffekter med i bilden.
Enligt utskottets uppfattning är det märkligt att det föreliggande regeringsförslaget inte har några egentliga bedömningar av effekterna eller annan analys av det stöd som föreslås. Förslaget grundas på en utredning som enligt utskottets mening måste betraktas som undermålig. Regeringsförslaget har inte kompletterats i detta hänseende. Det finns trots allt en ganska betydande erfarenhet av liknande stöd. Undersökningar visar t.ex. att lönesubventioner inte tycks ha någon större betydelse för tillkomsten av nya anställningar. Inte någon sådan undersökning redovisas. Inte heller har regeringen tagit till sig den massiva kritik som riktats mot förslaget från olika håll. Såväl myndigheter som arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer ifrågasätter starkt omfattningen av stödet. Bedömare, bl.a. AMS, menar att nettoeffekten ligger på mycket låga nivåer.
Dessutom innebär konstruktionen av stödet att den offentliga sektorns verksamhetsstruktur diskrimineras till förmån för privata företagsformer på samma marknad.
Utskottet menar att det går att åstadkomma ett mer riktat alternativ till väsentligt lägre kostnader genom att begränsa stödet till mindre företag och långtidsarbetslösa. Ett sådant förslag läggs fram i motion A21 (v).
Genom att stödet begränsas till mindre företag och till långtidsarbetslösa blir verkningsgraden hög utan att stora ekonomiska resurser förslösas, anser utskottet.
Utgångspunkten skall vara att stödformen konstrueras så enkel som möjligt. Stödet bör lämnas till arbetsgivare med högst 50 anställda. Det skall rikta sig till personer som varit arbetslösa minst ett år. Utskottet anser dessutom att en period med korttidsanställning kan bli föremål för subvention så snart den övergår i tillsvidareanställning.
Rekryteringsperioden som berättigar till subvention bör inte omfatta tid som väsentligt föregår det formella riksdagsbeslutet.
Avdragsperioden bör sättas till 12 månader. Stödnivån bör utgå med det maximala beloppet i början av perioden för att sedan successivt sjunka till hälften i slutet av perioden.
Utskottet har i den tidigare framställningen invänt mot regeringsförslagets kostnadsnivå. Med det förslag som utskottet med tillstyrkan till motion A21 föreslår skulle en totalkostnad på ca 2 miljarder kronor kunna täcka 30 000--40 000 nyanställningar av långtidsarbetslösa i små företag.
Det förslag till konstruktion som framläggs i propositionen avstyrks därmed. Motion A21 (v) tillstyrks. Utskottet föreslår att riksdagen antar det i motionen framlagda förslaget till lag om anställningsstöd. Motionen A285 (v) tillstyrks i berörd del.
Motionerna A20, A274 och A275 (mp) i berörda delar avstyrks i den mån de inte anses tillgodosedda med vad ovan anförts.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utformningen av lagförslagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A21 och 1994/95:A285 yrkande 4 samt med avslag på regeringens förslag till lag om anställningsstöd och motionerna 1994/95:A20 yrkande 1, 1994/95:A274 yrkande 12 och 1994/95:A275 yrkandena 1 och 2 antar
dels följande
Förslag till Lag om anställningsstöd
V:s lagförslag in här /monteras/
dels regeringens i bilaga 1 framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen erhåller följande lydelse: Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer,
Särskilt yttrande
Ett investeringsprogram (mom. 3)
Hans Andersson (v) anför
Vänsterpartiet anser att ett investeringsprogram av miljö ROT:s karaktär är både önskvärt och nödvändigt.
Liksom flera andra partier har Vänsterpartiet betonat vikten av insatser som särskilt prioriterar miljöförbättrande åtgärder som klimatförbättringar och allergisanering i bostäder och offentliga lokaler.
Regeringen har även aviserat i budgetpropositionen att man återkommer i kompletteringspropositionen med ytterligare förslag till investeringar.
I flera motioner har också Vänsterpartiet redovisat förslag till att utveckla näringslivet, skapa flera jobb och förbättra miljön genom ett brett investeringsprogram. Detta omfattar såväl räntestöd till småföretagsinvesteringar som investeringsstöd till omställning av energi- och trafiksystem.
Vänsterpartiet förutsätter att regeringen återkommer och redovisar ett ambitiöst program med denna inriktning i kompletteringspropositionen. Det nu aviserade investeringsprogrammet är inte tillräckligt.
Även om det är bra att det tas ett initiativ när det gäller allergisanering lämnar den hittills genomförda "beredningen" av det aviserade investeringsprogrammet en rad obesvarade frågor.
Det har exempevis inte framgått hur finanseringen av investeringsprogrammet skall ske. Vänsterpartiet anser att det är utomordentligt viktigt att detta redovisas.
Vilka lokaler skall omfattas av förslaget: Bostäder, offentliga lokaler...? Vilken eller vilka subventionsnivåer skall gälla? Vilka åtgärder skall räknas med? Hur skall kommunerna klara medfinansieringen?
Det är viktigt att det blir en seriös beredning av sakkunniga instanser så att stödet blir effektivt både ur miljö- och sysselsättningssynpunkt. Vänsterpartiet förutsätter att regeringen i kompletteringsbudgeten också tillskjuter medel så att kommunerna ges reella ekonomiska möjligheter att genomföra de åtgärder som investeringsprogrammet syftar till.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Förslag till lag om anställningsstöd
Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Utskottets lagförslag Bilaga 2
Förslag till lag om anställningsstöd
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 3 §§ samt ikraftträdandebestämmelsen i lagen om anställningsstöd skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 §
Arbetsgivare har enligt bestämmelserna i denna lag rätt till ett anställningsstöd.
Lagen gäller inte följande arbetsgivare:
1. riksdagen och dess myndigheter, 2. myndigheterna under regeringen, förutom affärsverken, 3. kyrkomötet och dess myndigheter, 4. de allmänna försäkringskassorna, 5. kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter.
6. arbetsgivare som den 31
december 1994 hade 500 eller
fler anställda.
2 §
En arbetsgivare får för En arbetsgivare får för
en nyanställd person, om en nyanställd person, om
nedanstående kriterier nedanstående kriterier
är uppfyllda, göra ett är uppfyllda, göra ett
avdrag enligt 4 § från avdrag enligt 4 § från
de arbetsgivaravgifter som de arbetsgivaravgifter som
arbetsgivaren skall betala arbetsgivaren skall betala
enligt 2 kap. 1 § lagen enligt 2 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter. (1981:691) om socialavgifter.
Avdraget får göras om Avdraget får göras om
personen enligt intyg från personen enligt intyg från
länsarbetsnämnden under länsarbetsnämnden under
minst fyra veckor under minst fyra veckor under
perioden november--december perioden november--december
1994 antingen har varit 1994 samt omedelbart före
registrerad som arbetslös anställningen antingen har
hos den offentliga varit registrerad som
arbetsförmedlingen eller arbetslös hos den
har deltagit i offentliga
arbetsmarknadspolitiska arbetsförmedlingen eller
åtgärder som beslutats har deltagit i
av länsarbetsnämnden. arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som beslutats
av länsarbetsnämnden.
3 §
Med nyanställd person avses Med nyanställd person avses en arbetstagare som under en arbetstagare som under perioden den 1 januari--den 15 perioden den 1 januari--den 31 maj 1995 påbörjat en maj 1995 påbörjat en tillsvidareanställning som tillsvidareanställning som omfattar minst 17 timmar per omfattar minst 17 timmar per vecka. vecka.
Regeringens förslag Utskottets förslag
4 §
Avdrag får för varje månad göras med ett belopp som motsvarar de arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter som hänför sig till den nyanställda personen, dock högst 6 000 kr. Avdrag för arbetsgivaravgifter får tidigast göras för lönekostnader som avser mars månad 1995.
Avdrag får göras under högst tolv månader för varje nyanställd person och endast så länge denna anställning varar.
5 §
Denna lag tillämpas inom ramen för förfarandet enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. I fråga om affärsverken gäller dock föreskrifter som meddelas av regeringen.
6 §
Vid fördelningen av influtna arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 6 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall de avdrag som görs enligt denna lag minska det belopp som förs till staten enligt 4 kap. 7 § lagen om socialavgifter.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1 mars 1995 och gäller den dag regeringen
till utgången av juni 1996. bestämmer och gäller
Lagen gäller dock även till utgången av juni 1996.
därefter i fråga om Lagen gäller dock även
avdrag från därefter i fråga om
arbetsgivaravgifter som avser avdrag från
tid före den 1 juli 1996. arbetsgivaravgifter som avser
tid före den 1 juli 1996.