Statsutskottets Memorial N:o 90 (Betänkande 1895:Su90 su)

Statsutskottets Memorial N:o 90.

N:o 90.

Ank. till Kiksd. kansli den 9 maj 1895, kl. 8 e. in.

Memorial, om anvisande af de
skrifna kreditivsummor.

i regeringsformens 63 § före(R.
A.)

Jemlikt 39 § af riksdagsordningen åligger det statsutskottet att föreslå
beloppet af de tvenne särskilda kreditivsummor, som på grund af 63 §
regeringsformen skola för oförsedda händelser till utbetalning å riksgäldskontoret
anvisas, den ena att vara tillgänglig, då Konungen, till rikets
försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela statsrådets
tankar deröfver blifvit inhemtade, finner den vara oundgängligen
nödig; den andra att vid infallande krig af Konungen lyftas, sedan han
statsrådet in pleno hört och Riksdagen sammankallat. Då utskottet icke
funnit skäl vara för handen att förändra de föreskrifter, som vid senaste
riksdag meddelades i afseende på dessa kreditivsummors belopp samt sättet
för deras utbetalning och anskaffande, får utskottet hemställa:

att den i regeringsformens 63 § först omförmälda
kreditivsumma må under tiden intill nästa riksdag bestämmas
till två millioner femhundratusen kronor;

äfvensom

att det så kallade stora kreditivet må vid innevarande
riksdag bestämmas till fem millioner kronor.

Bill. till Kiksd. I''rot. 1H9.J. 4 Samt. 1 Afd. 09 Häft. (A:o 90.) 1

Statsutskottets Memorial N:o 90.

Under förutsättning af bifall till hvad utskottet sålunda föreslagit,
hemställer utskottet,

att i det nya reglemente, som vid denna riksdag
varder för riksgäldskontoret utfärdadt, må inflyta trenne
paragrafer af enahanda lydelse som §§ 20, 21 och 22
i det för kontoret nu gällande reglemente.

Slutligen hemställer utskottet,

att den förseglade anordning, som till följd af
ofvan åberopade paragraf i regeringsformen bör för det
större kreditivet tillställas fullmägtige i riksgäldskontoret,
må i öfverensstämmelse med den, hvilken vid senaste
riksdag för enahanda ändamål af Riksdagen godkändes,
erhålla följande lydelse:

»Till fullmägtige i riksgäldskontoret.

Sedan Riksdagen till ett belopp af 5,000,000 kronor
faststält den summa, som enligt regeringsformens 63 §
skall vara till utbetalning från riksgäldskontoret anvisad,
för att af Kong! Maj:t vid infallande krig lyftas;
så varda, i kraft af nämnda paragraf och till följd af
Riksdagens beslut, fullmägtige i riksgäldskontoret härmedelst
förständigade och bemyndigade att vid det i
samma paragraf förutsatta fall och under derstädes
stadgade förbehåll omförmälda kreditivsumma af fem
millioner kronor Kongl. Maj:t tillhandahålla samt enligt
Dess nådiga disposition i föreskrifven ordning utbetala.

Stockholm den

På Riksdagens vägnar:

För Första Kammaren:

För Andra Kammaren:»;

Statsutskottets Memorial N:o 90. 3

och torde denna anordning varda underskrifven af
herrar talmän samt statsutskottets ledamöter och vid
Riksdagens slut få i utbyte mot den af senaste Riksdag
utfärdade anordning genom statsutskottet fullinägtige
i riksgäldskontoret tillställas.

Stockholm den 9 maj 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

af herrar grefve A7. G. A. Sparre, 0. M. Björnstjerna, C. Lundeberg,
friherre F. TF. von Otter, G. D. R. Tornerhjelm, H. P. P. Tamm, 1. Wijk,
K. E. Bohnstedt, A. G. L. Billing, I. Kerfstedt, E. Fränekel och N. Fosser:

Af de i § 63 regeringsformen omförmälda två kreditivsummor har
den först nämnda, som vid 1809—1810 års riksdag bestämdes till 500,000
rdr banko, vexlat mellan detta belopp och ‘2,500,000 rdr banko, hvartill
detta kreditiv höjdes vid 1853—1854 års riksdag, för att vid nästa riksdag
åren 1857 — 1858 nedsättas till 1,000,000 rdr banko, motsvarande,
enligt nu gällande myntfot, 1,500,000 kronor, vid hvilket belopp det sedermera
förblef till 1892 års lagtima riksdag, da detsamma höjdes till
2,500,000 kronor, hvartill det äfven af 1893 och 1894 års Riksdagar blifvit
faststäldt.

Det. andra, eller s. k. stora kreditivet, bestämdes vid 1809— 1810 års
riksdag till 1,000,000 rdr banko, men höjdes vid 1812 års riksdag till
2,000,000 rdr banko, motsvarande, enligt nu gällande myntfot, 3,000,000
kronor, till hvilket belopp det sedermera beviljades till 1892 års lagtima
riksdag, då detsamma höjdes till 5,000,000 kronor, hvartill det blifvit bestämdt
af efterföljande båda lagtima Riksdagar.

A det större kreditivet har någon lyftning icke förekommit, hvaremot
af det mindre vid flera tillfällen lyftats större eller mindre belopp. Efter
år 1866 har dock lyftning icke skett mer än två gånger, nemligen i an -

Statsutskottets Memorial N:o 90.

ledning af 1867 års missväxt, då tillhopa 1,030,000 kronor lyftes, att användas
till undsättning åt de norra och nordvestra länen, och under det
sista fransk-tyska kriget, då hela det mindre kreditivet, 1,500,000 kronor,
lyftes under senare hälften af år 1870 och början af år 1871.

För ofvan nämnda, vid 1892 års lagtima riksdag uppå statsutskottets
förslag företagna höjning af ifrågavarande kreditivsummor anfördes af utskottet
såsom skäl, att deras belopp dåmera icke, med hänsyn till penningvärdets
betydliga fall, kunde sägas stå i öfverensstämmelse med grundlagens
föreskrift att de skola vara »tillräckliga».

En ytterligare höjning af dessa summor synes oss dels betingas af de
ökade prisen å den krigsmateriel, som måste anskaffas, dels numera vara
en enkel följd af den vid 1892 års urtima riksdag beslutade, snart genomförda
förbättring af härordningen och den utveckling af landets försvarsväsende,
som under de senare åren egt rum, hvarigenom, särskildt om
neutralitetens upprätthållande fordrar truppers ställande på fältfot, kostnaderna
nu blifva större än förut, då antalet af såväl stamtrupperna som
beväringsklasserna var lägre.

Efter införande af årliga riksdagar och i synnerhet efter den ändring
i § 51 regeringsformen att tiden för urtima riksdags sammanträde kan
fastställas till redan efter 7:de dagen från den, då kallelsen blifvit i allmänna
tidningarna kungjord, torde emellertid en betydligare höjning af
det hittills s. k. stora kreditivet vara mindre af behofvet påkallad än en
afsevärd höjning af det s. k. lilla kreditivet. Detta framgår jemväl af en
vid denna reservation såsom bilaga fogad, utskottet tillhandahållen promemoria
af chefen för generalstaben.

Vi anse derför, att omförmälda båda summor böra bestämmas till
7,500,000 kronor hvardera, och att utskottet bort till Riksdagen göra följande
hemställanden:

»Utskottet hemställer,

att den i regeringsformens 63 § först omförmälda
kreditivsumma må under tiden intill nästa riksdag
bestämmas till sju millioner femhundratusen kronor;

äfvensom

att den andra af de i regeringsformens 63 § omnämnda
kreditivsummor må vid innevarande riksdag
bestämmas till sju millioner femhundratusen kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad utskottet sålunda föreslagit,
hemställer utskottet,

Statsutskottets Memorial N:o 90.

att i det nya reglemente, som vid denna riksdag
varder för riksgäldskontor utfärdadt, må inflyta trenne
paragrafer af enahanda lydelse som §§ 20, 21 och 22 i
det för kontoret nu gällande reglemente med iakttagande
i de två första paragraferna af de beslutade ändringarna
af kreditivsummornas belopp.

Slutligen hemställer utskottet,

att den förseglade anordning, som till följd af ofvan
åberopade paragraf i regeringsformen bör för det i paragrafen
sist omnämnda kreditivet tillställas fullmägtige i
riksgäldskontor, må i öfverensstämmelse med den,
hvilken vid senaste riksdag för enahanda ändamål af
Riksdagen godkändes, erhålla följande lydelse:

Till fullmägtige i riksgäldskontor.

Sedan Riksdagen till ett belopp af 7,500,000 kronor
faststält den summa, som enligt regeringsformens 63 §
skall vara till utbetalning från riksgäldskontor anvisad,
för att af Kongl. Maj:t vid infallande krig lyftas; så
varda, i kraft af nämnda paragraf och till följd af Riksdagens
beslut, fullmägtige i riksgäldskontor härmedelst
förständigade och bemyndigade att vid det i samma paragraf
förutsatta fall och under derstädes stadgade förbehåll
omförmälda kreditivsumma af sju millioner femhundratusen
kronor Kongl. Maj:t tillhandahålla samt
enligt Dess nådiga disposition i föreskrifven ordning
utbetala.

Stockholm den

På Riksdagens vägnar:

För Första Kammaren: För Andra Kammaren:’

Statsutskottets Memorial N:o 90.

Bilaga till reservationen.

Chefens för generalstaben P. M. angående en ökning af lilla kreditivet.

Med hänsyn till de bestämmelser, som lemnas uti § 63 regeringsformen
rörande iakttagandena vid det lilla eller stora kreditivets lyftande,
lär man med allt fog kunna påstå, att det förstnämnda, lilla kreditivet,
har sin hufvudsakliga betydelse, då fråga är om militära åtgärder till
neutralitetens bevarande. Uppstår fara för verkligt krig, måste, på grund
af gällande bestämmelser, Riksdag inkallas, och dermed äro ju vilkoren
enligt § 63 regeringsformen för stora kreditivets lyftande äfvenledes uppfylda.
I öfrigt lär det under nuvarande tid kunna sägas vara fullkomligt
otänkbart, att ett verkligt krig skulle kunna börja utan att Riksdag ögonblickligen
inkallas.

Helt annorlunda är förhållandet i fråga om vidtagande af erforderliga
militära åtgärder till neutralitetens bevarande. Neutralitetens bevarande
är så sjelfklart en af regeringens allra främsta uppgifter, att Riksdagen
har rätt att fordra af sin regering, det Riksdagen ej besväras med inkallande
vid första tecken till fara för krig mellan några af våra grannstater.

De militära åtgärderna för neutralitetens bevarande måste emellertid
vara så afvägda, att de icke verka hämmande eller försvårande på intagandet
af fullständig krigsberedskap, derest det framdeles skulle visa sig,

det neutraliteten varder kränkt eller vi eljest nödgas uppgifva densamma
och sluta oss till den ene eller andre af de krigförande.

Omfånget af de militära åtgärderna för neutralitetens bevarande lär
icke under alla förhållanden varda enahanda. Ju större utsigten är, att vår
neutralitet varder kränkt, dess större omfattning måste dessa åtgärder få.
Vid krig t. ex. mellan England och Ryssland är faran för en neutralitetskränkning
vida större än vid ett krig mellan Tyskland och Ryssland.
Tyskland eger ju sjöfästningar i Östersjön, som kunna tjena till stöd för

dess krigsföretag till sjös, och denna magt behöfver derför ej söka sig

hamnar eller upplagsorter på våra kuster, något som England deremot
kan antagas behöfva, så aflägset som det är från krigsskådeplatsen i
Östersjön.

Om vi under ett krig mellan Tyskland och Ryssland måhända kunna
nöja oss med att sätta våra sjöfästningar i stånd, mobilisera de der1) för

'') Äfven Gotlands fästningsartilleri samt antagligen också infanteri och fältartilleri.

Statsutskottets Memorial N:o 90.

lagda fästningsartillerikårerna (med stam och beväring) samt utrusta var
flotta (äfvenledes med stam och beväring), så lära vi, vid ett krig mellan
England och Ryssland, icke kunna undgå att sätta en eller annan af våra
arméfördelningar på fältfot, på samma gång de förut omnämnda åtgärderna
med hänsyn till sjöfästningarna och flottan vidtagas.

En partiel mobilisering (med stam och beväring) af enstaka kårer
såsom fästningsartillerikårerna — eller af särskilda arméfördelningar har
först blifvit möjliggjord med antagandet af 1892 års förbättrade härordning.
Tillförene var det fullkomligt omöjligt, på grund särskildt af specialvapnens
osystematiska fördelning på de gamla militärdistrikten och de
otillräckliga trängkårerna m. m. dylikt, att ens ifrågasätta en partiel mobilisering.

Som öfvergångstiden från de gamla förhållandena till 1892 års härordning
nu nalkas sitt slut och de nyuppsatta afdelningarna blifvit, om
icke förlagda till sina framtida garnisonsorter, så åtminstone organiserade
såsom sjelfständigt för sig bestående kårer, måste man vara betänkt på
att, så vidt möjligt, uttaga det nya steget i afseende å mobiliseringsanordningarna.
För att emellertid krigsstyrelsen skall kunna vidtaga alla
de åtgärder, som, under olika förutsättningar med hänsyn till uppstående
krig på Östersjön, kunna erfordras för bevarandet af vår neutralitet och
som bero på densamma, fordras såsom oundgängligt vilkor, att det lilla
kreditivet höjes, så att man förmedelst detsamma kan bestrida kostnaderna
för fästningarnes sättande i försvarstillstånd,
för flottans utrustning samt

för utrustning och underhåll af det större eller mindre antal landtrupper,
som anses böra mobiliseras.