Statsutskottets Memorial N:o 64 (Betänkande 1894:Su64 su)

Statsutskottets Memorial N:o 64.

N:o 64.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1894, kl. 3 e. m.

Memorial, angående ändringar i gällande aflåning sstat vid riksgäld skontoret
samt förhöjning af anslaget för extra arbeten
in. m. inom samma kontor.

(R. A.)

Från fullmägtige i riksgäldskontoret har statsutskottet fått emottaga
en den 28 sistlidne mars dagtecknad skrifvelse af följande lydelse:

»Vid den under åren 1875 och 1876 företagna omorganisation af
riksgäldskontoret, hvarvid tjenstemännens antal minskades från sjutton
till åtta, faststäldes följande aflöningsstat:

1 sekreterare, som tillika är ombudsman

1 kassör.......................................................

1 kamrerare...................................................

1 revisor.......................................................

1 kassabokhållare .......................................

1 lånebokhållare..........................................

1 registrator och kanslist .....................

1 kammarskrifvare ...................................

1 förste vaktmästare .................................

1 vaktmästare .............................................

1 vaktmästare .........................................

1 vaktmästare ...........................................

Summa kronor

Lön.

4,400

4.000

2.500

2.000
2,000

1.500
1,500

700

600

24,800

Tjenstgöringspenningar.
, j

Summa.

1,600*)
1,600
1,600
800
800
800
900
600
100
100
100
100

6,000
6,000 —
5,600 —
3,300i—

— i 2,800 -

— 2,800!—
2,400 —

— I 2,100—!

— i 800 —

— 700:—

— 700 —

— I 700;—!

— 9,100]

33,900]—]

*) Sfi länge sekreteraren innehar fri bostad, utgå tjenstgöringspenningarne med
endast 600 kronor; dock sfi att, vid afdrag i följd af tjenstledighet, detsamma, med tillllimpning
af de för sådant fall gifna bestämmelser, sker för hela beloppet af tjenstgöringspenningarne
från aflöningsbeloppet i dess helhet.

ML till Riksd. Prof. 1894. 4 Samt. 1 Afd. 44 Iläft. (N:o 64.)

2 Statsutskottets Memorial N:o 64.

Tillägg: För revisorn, bokhållarne, registratorn och kanslisten
samt kammarskrifvaren kan, då de icke innehafva annan tjenstebefattning,
lönen efter fem års tjenstgöring inom graden

förhöjas med ............................................................................. kronor 500: —

samt för revisorn och bokhållarne, efter tio års

tjenstgöring inom graden, med ytterligare....................... „ 500: —

För vaktbetjeningen kan aflöningen efter fem års
ordinarie tjenst och derunder ådagalagdt välförhållande

höjas, lönen med....................................................................... „ 100: —

och tjenstgöringspenningarne med ................................... ,, 100: —.

Vaktbetjeningen åtnjuter fri bostad med nödig vedbrand. Skulle
denna förmån komma att, för vaktmästarne eller någon af dem upphöra,
äro de berättigade att i stället såsom tjenstgöringspenningar
uppbära 200 kronor hvar.

I denna stat har sedermera annan ändring icke egt rum, än att
Riksdagen år 1882, uppå framställning af fullmägtige i riksgäldskontor^,
höjde kassabokhållarens lön från 2,000 kronor till 2,500 kronor.

De för riksgäldskontorets tjenstemän sålunda bestämda aflöningsförmåner
understiga emellertid i allmänhet de löneförmåner, som i
andra statens verk tillkomma tjenstemännen i motsvarande grader eller
med jemförligt arbete. Faststäld år 1876 och lämpad efter mängden
och beskaffenheten af då inom kontoret förefallande göromål, kan aflöningsstaten
numera, efter den sedan dess inträdda betydliga stegringen
i riksgäldskontorets rörelse, icke anses stå i rätt förhållande
till mängden af nu förekommande göromål, hvilka taga tjenstemännens
tid och krafter i väsentligt större anspråk än förr. Fullmägtige hafva
derför länge varit betänkte på att hos statsutskottet göra framställning
om någon ökning i aflöningsförmånerna för åtskilliga bland kontorets
tjenstemän. Att sådan framställning hittills icke skett, har emellertid
haft sin grund deri, att fullmägtige enligt 1880 års Riksdags beslut egt
att, intill dess annorlunda kunde vara förordnadt, till godtgörande af
ökadt arbete för vissa kontorets tjenstemän i följd af jernvägshypoteksfondens
bildande och förvaltning använda erforderligt belopp, att
ersättas af fondens inkomster, samt att med anledning häraf nedan
nämnde tjenstemän årligen uppburit följande från berörda fond utgående
arfvoden, nemligen:

sekreteraren och ombudsmannen........................ kronor

kassören ................................................................. _ »_

Transport kronor

400: —
300: —
700: —

Statsutskottets Memorial N:o 64.

kamreraren........

revisorn.............

kassabokhållaren
registratorn ......

Transport kronor
■•■••••....... 11

••••.............. ii

............... ii

..................

Summa kronor 1

700: —
500: —
50: —
50: —
100^—
,400: —.

Efter inbetalning under sistlidna år af det enda återstående från
fonden utlemnade lånet kunna fullmägtige naturligen icke vidare till
riksgäldskontorets tjensteman utbetala särskilda arfvoden för fondens
förvaltning. Men då fullmägtige anse det icke vara med billighet och
rättvisa öfverensstämmande, att, oaktadt en afsevärd tillökning i göromål,
de flesta af riksgäldskontorets tjensteman skulle se sina löneinkomster
minskade genom indragning af berörda arfvoden, som i någon
mån utjemnat det för kontorets tjensteman ofördelaktiga förhållandet
mellan lönebeloppen vid riksgäldskontor och motsvarande belopp vid
andra embetsverk och statsinstitutioner, hafva fullmägtige funnit sig
icke längre böra uppskjuta afgifvandet af förslag till ändringar i nu
gällande aflöningsstat, vid kontoret.

Innan fullmägtige gå att närmare utveckla sin uppfattning om det
sätt, hvarpå aflöningsförhållandena lämpligen böra ordnas, kunna fullmägtige
icke underlåta att i minnet återkalla, hurusom Riksdagens år
1890 församlade revisorer förmält, att med afseende å jernvägshypoteksfonden
inom revisionen ifrågasatts, bland annat, om icke någon minskning
skulle kunna vinnas i kostnaden för fondens förvaltning, men att,
då den löneförbättring, som genom åtnjutandet af de utaf jern vägshy po -teksfondens behållningar utgående arfvoden kommit fullmägtiges deputerade
och tjenstemännen till del, enligt hvad revisorerna inhemtat, fullt
uppvägdes af på åtskilliga områden af riksgäldskontorets verksamhet
under de senare åren icke oväsentligt ökade göromål, revisorerna icke
funnit skäl att göra någon framställning i ofvan antydda syfte.

Redan då fullmägtige vid 1882 års riksdag hos statsutskottet föreslogo
förhöjning med 500 kronor i den för kassabokhållaren bestämda
lön, meddelade fullmägtige, att äfven för åtskilliga af riksgäldskontorets
öfriga tjenstemän göromålen betydligt ökats. Fullmägtige förklarade
dock, att, enär denna tillökning i göromål kunde betraktas såsom varande
af mera tillfällig natur, fullmägtige icke velat ifrågasätta någon höjning
i dessa tjenstemäns å stat uppförda afiöningsförmåner. Under de år,
som förflutit efter nämnda uttalande, har erfarenheten emellertid visat, att

Statsutskottets Memorial N:o 64.

ökningen, långt ifrån att vara tillfällig, tvärtom oafbrutet pågått, och
göromålen komma säkerligen för framtiden icke att minskas.

Till upplysning om storleken af den i riksgäldskontorets rörelse
och dermed äfven i göromålen skedda tillväxt, så vidt densamma kan
uttryckas i siffror, få fullmägtige meddela, afl riksgäldskontorets obliga tionsskuld,

som vid 1876 års slut utgjorde ...... kronor 176,169,736: sy,

stigit med ................................................................... ,, 102,500,864: 71

och således vid 1893 års slut uppgick till ......... kronor 278,670,601: 60.

Antalet förfallna kuponger, under år 1876 utgörande 283,526 st.,
belöpte sig för år 1893 till 474,430 st., utvisande dessa siffror en ökning
i det årliga antalet af 190,904 st.

Riksgäldskontorets fordringar för lån, utgifna till vissa bestämda
ändamål, såsom tomtregleringar, byggnader, jernvägsanläggningar m. in.,
uppgingo vid 1876 års slut till ett kapitalbelopp af 25,526,862 kronor
21 öre. Motsvarande summa utgjorde vid 1893 års slut 50,017,186
kronor 70 öre. Beloppet af dessa fordringar har alltså i det närmaste
fördubblats.

De från fullmägtiges expedition afsända in- och utländska bref och
telegram hafva i bredd med den stigande rörelsen stadigt ökats till antalet.
Denna ökning har för den tidrymd, ifrågavarande jemförelse omfattar,
å de till utlandet afgående bref utgjort omkring 50 procent. Antalet
till inrikes ort aflåtna bref eller telegram har under samma tid
flerdubblats.

Utom bokföringen och vården af byggnadsfonden för riksdags- och
riksbankshus samt fonden för extra amortering af statsskulden bär sedan
riksgäldskontorets omorganisation äfven tillkommit bokföringen och vården
af de för utländske obligationsinnehatVares räkning mot s. k. certifikat
i kontoret deponerade obligationer af 1878 och 1880 årens lån.
Vid 1893 års slut voro på detta sätt deponerade obligationer å ett sammanlagdt
nominalbelopp af 3,870,152 kronor 80 öre, föranledande ett
ingalunda obetydligt extra arbete.

Efter det fullmägtige sålunda sökt att i korta drag redogöra för
ökningen i riksgäldskontorets rörelse och arbetet inom kontoret, öfvergå
fullmägtige till framställningen af de ändringar, som enligt fullmägtiges
åsigt böra vidtagas i gällande aflöningsstat för tjenstemännen.

Hvad då först beträffar sekreteraren och ombudsmannen, anse fullmägtige,
att lian bör åtnjuta samma aflöning, som af Riksdagen blifvit
tillagd byråchef, med hvilken tjensteman riksgäldskontorets sekreterare
med afseende å vigten och beskaffenheten af honom åliggande göromål

Statsutskottets Memorial N:o 61.

torde vara fullt jemförlig. Den aflöning, sekreteraren bör uppnå, skulle
alltså utgöra 7,000 kronor, hvilket belopp lämpligen torde kunna indelas
i lön 4,000 kronor med 600 kronor ålderstillägg efter 5 års tjenstgöring,
tjenstgöringspenningar 1,600 kronor samt arfvode såsom ombudsman
800 kronor. Så länge sekreteraren innehar fri bostad, lära tjenstgöringspenningarna
likväl, såsom hittills, böra utgå med endast 600 kronor.

För kassören föreslå fullmägtige icke någon ändring i det slutliga
atlöningsbeloppet. Fullmägtige anse dock, att detta belopp bör indelas
något annorlunda än för närvarande är fallet, och tillstyrka, att lönen
bestämmes till 3,500 kronor med 500 kronor ålderstillägg efter 5 års
tjenstgöring, att tjenstgöringspenningarna må utgå med 1,200 kronor
samt att kassören tilldelas ett särskild! arfvode å 800 kronor för deltagandet
i vården af riksgäldskontorets värde- och säkerhetshandlingar.

Det aflöningsbelopp, som nu är faststäldt för kamreraren, eller 5,600
kronor, kan icke anses stå i rätt förhållande till mängden och vigten af
de göromål, som äro honom anförtrodda, och Indika antagit en omfattning,
som vid riksgäldskontorets förut omförmälda omorganisation näppeligen
kunnat beräknas. Enligt fullmägtiges uppfattning bör kamreraren
i fråga om löneförmåner likställas med sekreteraren och således efter 5
års tjenstgöring komma till eu aflöning af in alles 7,000 kronor, eller
samma belopp, som Riksdagen bestämt för bankokommissarierne, hvilkas
tjenstebefattningar i riksbanken inom riksgäldskontoret till arten och
vigten motsvaras af kamreraretjensten. Kamreraren skulle följaktligen
efter fullmägtiges förslag åtnjuta i lön 4,000 kronor med ett ålderstilllägg
efter 5 års tjenstgöring af 600 kronor, i tjenstgöringspenningar
1,600 kronor och såsom arfvode för deltagande i vården af värde- och
säkerhetshandlingarna, lika med kassören, 800 kronor.

I revisorns och kassabokhållarens aflöningsförmåner föreslå fullmägtige
icke annan ändring, än att tjenstgöringspenningarna för dem hvardera
höjas med ett belopp af 200 kronor, eller från 800 kronor till
1,000 kronor.

Registratorn odi kanslisten, hvilken har minst fyra timmars, ofta längre,
daglig tjenstgöring och vid förfall för sekreteraren skall inträda i dennes befattning,
åtnjuter för närvarande i lön 1,500 kronor med eif ålderstillägg efter
fem års tjenstgöring af 500 kronor samt i tjenstgöringspenningar 900 kronor.
I jemförelse med > registratorerne i andra verk måste riksgäldskontorets
registrator anses synnerligen lågt aflönad. Fullmägtige hafva derför
funnit sig böra föreslå, dels att de honom lillkommandc tjenstgöringspenningar
höjas med 100 kronor, dels ock1 att han förklaras berättigad

Statsutskottets Memorial N:o 64.

att, lika med revisorn och bokhållarne, efter tio års tjenstgöring komma
i åtnjutande af ett andra ålderstillägg å 500 kronor.

För lånebokhållaren och kammarskrifvaren äfvensom för vaktbetjeningen
vilja fullmägtige icke föreslå någon förändring.
Fullmägtige föreslå alltså följande

Aflöningsstat för riksgäldskontorets tjensteman och vaktbetjening att gälla från

och med år 1894.

1 sekreterare ..........

och ombudsman...
1 kamrerare.............

1 kassör

1 revisor........................

1 kassabokhållare .........

1 lånebokbållare............

1 registrator och kanslist

l kammarskrifvare

1 förste vaktmästare..

1 vaktmästare...........

2 vaktmästare ...........

Tjenst Lön.

| görings- j Arfvode,
j penningar.

Summa.

Ålderstillägg.

4,000
4,000

3.500

2.500
2,500
2,000|—
1,500;-

],500j —

700|—
000|—
1,200 —

Summa kronor; 24,000[

*) 1,600

1,000

1,200

1,000

1.000

800

1,000

000

100

200

9,200

— 800 —
—I 8001—

—! soo!—

— 2,400

j 0,400i ö,

400j Lj 5,

500''-

3,500!-3,500,-2,800 -2,500''-

2,100 -

80o|-

700

1,400

35,000

[Efter fem ars tjenstgöring
inom graden kan
lönen höjas med 600
kronor.

i Efter fem års tjénstgö-j
[ring kan lönen höjas
fined 500 kronor.

Efter fem års tjenstgöring
inom graden kan
lönen höjas med 500
kronor och efter tio års
tjenstgöring med ytterligare
500 kronor.
Efter fem års tjenstgöring
kan lönen höjas
med 500 kronor.

Efter fem års tjenstgöring
kan lönen höjas
med 1Ö0 kronor och
tjenstgöringspenningarne
med 100 kronor. I

Vaktbetjeningen åtnjuter fri bostad med nödig vedbrand. Skulle
denna förmån komma att för vaktmästarne eller någon af dem upphöra,
äro de berättigade att i stället såsom tjenstgöringspenningar uppbära
200 kronor hvar. *)

*) Så länge sekreteraren innehar fri bostad, utgå tjenstgöringspenningarne med
endast fiOO kronor; dock så att, yid afdrag i följd af tjenstledighet, detsamma, med tilllämpning
af de för sådant fall gifna bestämmelser, sker för hela beloppet af tjenstgöringspenningarne
från aflöningsbeloppet i dess helhet.

Statsutskottets Memorial N:o (14.

Jemte det fullmägtige hemställa, att statsutskottet behagade hos
Riksdagen göra framställning om antagande af denna af fullmägtige
nu föreslagna aflöningsstat, få fullmägtige tillika anhålla om utfärdande
af föreskrift dels derom, att nuvarande innehafvaren af kassörsbefattningen,
oberoende af antagandet af ny aflöningsstat, fortfarande skall
åtnjuta de för närvarande för honom bestämda löneförmåner, dels oek
derom, att de i nämnda stat uppförda arfvode]! måtte få utgå under
enahanda vilkor som tjenstgöringspenningarna.

Fullmägtige få vidare hemställa, att statsutskottet behagade i
sammanhang med framläggande för Riksdagen af berörda aflöningsstat
utverka medgifvande:

l:o) att tjenstförrättande sekreteraren och ombudsmannen, som
från och med den 1 december 1889 varit förordnad att tills vidare
under den sekreterare- och ombudsmansbefattningens ordinarie innehafvare
beviljade tjenstledighet bestrida samma befattning, må kunna
förklaras berättigad till ålderstillägg i enahanda ordning, som om han
under sin tjenstgöringstid innehaft fullmagt å tjensten;

2:o) att fullmägtige till nuvarande innehafvaren af kassörsbefattningen,
hvilken tjensteman under innevarande år uppnår sjuttio års
ålder och sålunda blifver berättigad att vid afskedstagande! erhålla
hela sin «lön, 4,400 kronor, i pension, må, så länge lian i tjensten
qvarstår, utbetala ett arfvode, motsvarande det belopp, han från och
med år 1880 uppburit, från jernvägshypoteksfonden, eller 300 kronor,
för år räknadt.

I sammanhang med frågan om ändringar i aflöningsstaten för
riksgäldskontorets tjensteman hafva fullmägtige ej kunnat undgå att taga
i öfvervägande, huruvida icke, till följd af göromålens betydliga ökning,
fullmägtige borde föreslå anställande på ordinarie stat af ytterligare eu
kammarskrifvare. Förhållandet är nemligen, att tillväxten i arbetet medfört
en högst afsevärd ökning i göromålen för de extra ordinarie kammarskrifvarne,
af hvilka en del tjenstgöra lika lång tid hvarje dag som
de på ordinarie stat anstälde tjenstemännen. Utan sådant biträde af
de extra ordinarie kammarskrifvarne skulle i sjelfva verket arbetet
inom kontoret icke kunna fullgöras inom den tid och med den säkerhet,
som erfordras.

Till belöning för extra arbeten och till uppmuntran för extra
ordinarier, som ådagalagt synnerlig flit och skicklighet, ega fullmägtige,
enligt § 33 i gällande reglemente för riksgäldskontor^, att använda
G,000 kronor årligen; dock får hvad häraf under årets lopp icke behöft
utgifvas under ett påföljande år ej för samma ändamål användas. Någon

Statsutskottets Memorial N:o 64.

besparing i detta anslag, hvarifrån skall utgå ersättning till sju extra
ordinarie tjensteman och åtskilliga extra vaktmästare, är emellertid
under förhandenvarande förhållanden icke tänkbar. Af fem nu tjenstgörande
extra ordinarie kammarskrifvare hafva de tre äldste varit i
kontoret anstälde, en mer än 11 år, en nära 11 år och en mer än 8
år. Ingen af desse har dock kunnat erhålla större årlig gratifikation
än 1,110 kronor, hvilket belopp, utdeladt endast en gång till en tjensteman,
måste betraktas såsom en låg ersättning efter många års nitisk
och synnerligen väl vitsordad tjenstgöring.

Med hänsyn till hvad sålunda blifvit anfördt samt enär fullmägtige
på grund af en icke osannolik ytterligare ökning i göromålen kunna
blifva nödsakade att för arbetets jemna och behöriga gång antaga flere
extra ordinarie tjensteman, hafva fullmägtige slutligen ansett sig böra
hemställa, att ofvan omförmälda i § 33 af nu gällande reglemente anvisade
anslag måtte höjas till 8,000 kronor. Genom en dylik höjning
af nämnda anslag torde frågan om anställande af ytterligare en kammarskrifvare
på ordinarie stat tills vidare kunna anstå.»

Hvad först beträffar de af fullmägtige föreslagna ändringar i aflöningsstaten
vid riksgäldskontoret, har utskottet, då denna stat icke
faststäldes för längre tid sedan än år 1876 samt efter nämnda tid lefriadskostnaderna
i allmänhet icke stigit, ej funnit tillräckliga skäl anförda
för den ifrågasatta höjningen af åtskilliga i berörda stat uppförda
löner, likväl med ett undantag. Registratorn och kanslisten i
riksgäldskontoret, som för närvarande åtnjuter i lön 1,500 kronor med
ett ålderstillägg å 500 kronor samt i tjenstgöringspenningar 900 kronor,
eller sålunda efter fem års tjenstgöring tillsammans 2,900 kronor, måste
nemligen, på sätt fullmägtige äfven andragit, anses lågt aflönad i jemförelse
med andre med honom likstälde tjensteman. Så uppbär t. ex.
kanslisten och registratorn i justitieombudsmansexpeditionen i lön 3,000
kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, och registratorn
i riksbanken i lön 2,000 kronor med två ålderstillägg, hvarje å 500
kronor, samt i tjenstgöringspenningar 1,000 kronor. Utskottet har derför
ansett, att riksgäldskontorets registrator, som skall hafva aflagt
akademisk examen och är skyldig att vid förfall för sekreteraren bestrida
dennes göromål, bör vara berättigad till två ålderstillägg, hvarigenom
han skulle uppnå en aflöning af in alles 3,400 kronor.

Emot den af fullmägtige föreslagna ändringen i kassörens aflöningsförmåner
har utskottet icke haft annat att erinra, än att utskottet
icke ansett något ålderstillägg böra ifrågakomma; och torde det få

Statsutskottets Memorial N:o 64.

anses sjelfkärt, attneasättningen icke bör drabba den nuvarande kassören,
hvilken innehar fullmagt å sin tjenst.

Utskottet anser vidare, att de tjensteman, till hvilka utgått arfvoden
från jernvägshypoteksfonden och som, då utskottet icke velat föreslå
ifrågasatt höjning i deras aflöning, skulle genom upphörandet af dessa
arfvoden erhålla minskade löneinkomster, böra, så vidt sådant lämpligen
kan ske, på annat sätt bekomma godtgörelse för samma arfvoden,
hvilka, såsom Riksdagens revisorer år 1890 och fullmägtige betonat,
delvis utgjort ersättning för ökade göromål inom kontoret. Enligt
utskottets mening skulle detta, som företrädesvis gäller sekreteraren
och kamreraren, bäst låta sig göra på det sätt, att dem hvardera tilldelas
ett arfvode af 400 kronor, för sekreteraren såsom ersättning för
bestridande af ombudsmansbefattningen och för kamreraren såsom ersättning
för deltagandet i vården af säkerhetshandlingarna. Det i fullmägtiges
förslag till 800 kronor upptagna arfvode för kassören, hvilket
utskottet ansett böra till beloppet bibehållas, skulle komma att till
ena hälften, liksom för kamreraren, utgöras af ersättning för deltagandet
i kassavården och till andra hälften af missräkningspenningar.

De af fullmägtige anförda skälen för höjning af anslaget till extra
arbeten m. m. hafva synts utskottet ådagalägga behofvet af den ifrågasatta
förhöjningen i omförmälda anslag, hvars bestämmande till 8,000
kronor utskottet alltså tillstyrker.

Utskottet hemställer, -

a) att Riksdagen må dels antaga följande:

Bih. till lliksd. Prof. 1894. 4 Sami 1 Ant. 44 Iluft.

Statsutskottets Memorial N:o 64.

Aflöningsstat för riksgäldskontorets tjensteman och vaktbetjening, att gälla

från och med år 1894.

1 /fl '' i ’• 1, J-	Lön. i0 ('':	Tjenst- görings- permingar.	Arfvoden och miss-räknings-penningar.	Summa.	Alderatillägg.
1 sekreterare ............	4,400	1,600°)		j 6,400
och ombudsman		400
1 kamrerare...............	4,000	1,600	400	6,000
1 kassör ...................	3,500	1,200 800	800	5,500	1 ; * 44 J ;• * r ,) it i ’ ? »«
: 1 revisor.....................	2,500 2,500		3,300 >! 3,300
1 kassabokhållare ...	800		Efter fem års tjenstgöring inom graden kan lönen höjas
1 lånebokhållare ......	2,000	800	- -	2,800	med 500 kronor och efter
1 registrator och		r . t;; 900	j	tio års tjenstgöring med ytterligare 500 kronor.
kanslist ................	1,500	- -	2,400	Efter fem års tjenstgöring
				; ’ :,
1 kammarskrifvare	1,500	600	---	2,100	kan lönen höjas med 500
''l.. ''.[i.				kronor.
1 förste vaktmästare	700	100	- i-	800	Efter fem års tjenstgöring
1 vaktmästare ........	600	100	— —	700	kan lönen höjas med 100 kronor och tjenstgörings-
2 vaktmästare .........	1,200	200	— —	1,400	pMiningarnemed 100 kronor.
	24,400	8,700	1,600	34,700

Vaktbetjeningen åtnjuter fri bostad med nödig
vedbrand. Skulle denna förmån komma att för vakt
mästarne eller någon af dem upphöra, äro de berättigade
att i stället såsom tjenstgöringspenningar uppbära
200 kronor hvar.

Vid tillämpningen af denna aflöningsstat iakttaga
derjemte följande:

l:o) De med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar,
arfvode eller missräkningspenningar

*) Så länge sekreteraren innehar fri bostad, utgå tjenstgöringspenningarne med endast
600 kronor; dock så att, vid afdrag i följd af tjenstledighet, detsamma, med tillämpning
af de för sådant fall gifna bestämmelser, sker för hela beloppet af tjenstgöringspenningame
från aflöningsbeloppet i dess helhet.

Statsutskottets Memorial N:o 64.

få uppbäras endast för den tid tjenstens innehafvare
verkligen tjenstgjort, heller åtnjutit semester, men skola
för den tid, han eljest varit från tjenstgöringen befriad,
utgå till den, som tjensten förrättat; dock må
fullmägtige kunna medgifva den tjensteman eller
vaktbetjent, som af sjukdom hindras från bestridande
af sin tjenst, att uppbära de för samma tjenst anvisade
tjenstgöringspenningar, arfvode och missräkningspenningar
eller någon del deraf.

2:o) För bestridande af tjenstgöringen under
semester ega fullmägtige att anvisa till extra ordinarie
tjenstemän arfvoden, beräknade efter ett tusen kronor
för år.

3:o) Innehafvare af lön enligt förestående stat äro
underkastade den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller den jemkning i åligganden, som kan varda stadgad,
och böra de fullmagter eller konstitutorial, som
för riksgäldskontorets tjenstemän utfördas, innefatta
förbehåll om deras skyldighet att åtaga sig de nya
eller förändrade göromål, som kunna dem åläggas;

dels och förklara, att nuvarande innehafvaren af
kassörsbefattningen, oberoende af antagandet af den
nya aflöningsstaten, fortfarande skall åtnjuta de för
närvarande för honom i stat bestämda löneföremåner;
samt

b) att det i § 33 af nu gällande reglemente för
riksgäldskontor anvisade anslag till belöning för
extra arbeten och till uppmuntran för extra ordinarie!-må, räknadt från och med innevarande år, bestämmas
till åttatusen kronor.

Stockholm den 27 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.