Statsutskottets Memorial N:o 42 (Betänkande 1895:Su42 su)

Statsutskottets Memorial N:o 42.

N:o 42.

Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1896, kl. 2 e. m.

Memorial, angående resekostnadsersättningen
ledamöter, då resan sker å jernväg.

till Andra Kammarens
(R. A.)

Till statsutskottet hafva fullmägtige i riksgäldskontoret ingifvit
en den 7 sistlidne februari dagtecknad skrifvelse af följande innehåll:

»Enligt 23 § riksdagsordningen skall hvarje ledamot af Andra
Kammaren af statsmedel åtnjuta, bland annat, ersättning för resekostnad
till och från riksdagen, och blef af 1867 års Riksdag bestämdt,
att omförmälda ersättning skulle, intill dess annorledes af Riksdagen
förordnades, då resan skedde med skjuts, utgå med 3 rdr 75 öre milen,
hvaremot, då resan skedde på ångfartyg eller på jernväg, riksdagsman
skulle ega att såsom godtgörelse beräkna, i förra fallet afgiften för
dubbel hyttplats eller, när hytt ej förekomme, en salongsplats och i
senare fallet afgiften för plats i första klassens vagn.

Med anledning af väckt motion om nedsättning i den sålunda
faststälda resekostnadsersättning beslöt 1868 års Riksdag, att ersättningen
skulle utgå, då resan skedde med skjuts, med 3 rdr milen och,
då resan skedde på ångfartyg, der hytt förekomme, endast för enkel
hyttplats. I öfrigt företogos inga ändringar i 1867 års Riksdags beslut
i ämnet. Väl hade i nämnda motion yrkats, att, då resan skedde
på jernväg, ersättning skulle beräknas efter afgiften för andra klassens
vagn med snälltåg, men i afseende härå anförde statsutskottet i Bitt

Bih. till Rilcsd Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd 27 Höft. (N:o 42). 1

Statsutskottets Memorial N:o 42.

öfver motionen afgifna utlåtande, att det syntes billigt, att då någon
traktamentsersättning under resdagarne icke utginge, utan den bestämda
godtgörelsen innefattade ersättning för alla de kostnader, riksdagsman
_ under resan finge vidkännas, den, som icke ville af egna medel
bestrida lefnadskostnaden under resan, måtte ega någon utväg att genom
begagnandet af andra klassens vagn på jernväg betäcka denna
kostnad. Till följd häraf hemstälde statsutskottet, att det vid 1867
års riksdag i berörda afseende meddelade stadgande skulle fortfarande
lända till efterrättelse, intill dess Riksdagen annorlunda beslutade, hvilken
hemställan af båda Kamrarne bifölls.

Någon ändring i hvad 1868 års Riksdag i detta ärende beslutat
har icke egt rum. Deremot har i fråga om tolkningen af bestämmelsen
angående resekostnadsersättningens beräkning, då resan skedde på jernväg,
sedermera förekommit följande.

Under 1880 års Riksdag hade för åtskilliga riksdagsmän, som
till riksdagen färdats på norra stambanan, såsom godtgörelse beräknats
afgiften för plats i andra klassens vagn, på den grund att på denna
bana icke funnits första klassens vagnar. Dessa riksdagsmän gjorde
emellertid anmälan härom hos fullmägtige i riksgäldskontoret, hvilka
den 11 mars 1880 beslöto, att till såväl dem som ock de ledamöter af
Andra Kammaren, hvilka voro med dem i lika kategori, men icke om
enahanda afdrag å deras reseräkningar gjort anmälan, låta utbetala
skilnaden mellan hvad de i resekostnadsersättning uppburit och det
belopp, som borde dem tillkomma, med iakttagande deraf att ersättning
till dem vid resa å statsbana utginge efter afgift för första klass
å jernväg, hvarjemte fullmägtige förordnade, att för bansträckning,
som ej med första klassens vagnar trafikerades, dylik första klassens
afgift skulle beräknas till det belopp, som, enligt den i gällande statstariff
angifna proportion mellan afgift för första och andra klass, motsvarade
afgift för första klass å sådant slag af bantåg, snälltåg eller
blandadt tåg, som för resan begagnats.

År 1880 inträffade vidare, att en statsrevisor, som på enskild
jernväg, hvarå första klass ej begagnades, färdats till en station på
statsbana och derifrån på samma bana till revisionsorten, för hela
denna vägsträcka beräknat såsom godtgörelse afgiften för plats i första
klassens vagn med snälltåg på statsbana. Efter det mot denna beräkning
gjorts anmärkning, funno fullmägtige i riksgäldskontoret den 16
september samma år — i öfverensstämmelse med hvad vid beräkning
af Andra Kammarens ledamöters kostnad för resa till riksdagsorten
iakttoges och med godkännande af den gjorda anmärkningen — kost -

Statsutskottets Memorial N:o 42.

naden för resan på den enskilda jernvägen ej kunna ^beräknas efter
pris för annan vagnsklass än den bästa a taxan för ifragavai ande enskilda
jernvägslinie upptagna klass.

Mod omförmälan af dessa förhållande!! förklarade 1880 ars levi*
sorer af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning sig anse af vigt,
att beräkningen af ifrågavarande resekostnad, då resan skedde på enskild
jernväg, närmare bestämdes. Statsutskottet vid 1881 ars riksdag
delade emellertid den åsigt om rätta tolkningen af ifrågavarande bestämmelser,
som legat till grund för fullmägtiges ofvan anförda beslut,
samt hemstälde (i utlåtande n:o 4), att revisorernas framställning ej
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, en hemställan, som af

Riksdagen bifölls.

Det beräkningssätt, som af fullmägtige tillämpades år 1880, följdes
sedermera ända till sistlidne års riksdag. Da begärde i afgifna räkningar
några af Andra Kammarens ledamöter från de norrländska länen
för resa å norra stambanan till riksdagen ersättning efter 8,s öre per
kilometer, eller den enligt gällande taxa bestämda afgift för plats i
första klassens vagn å snälltåg. Frågan hänsköts till fullmägtige; och
som den af Kongl. Maj:t den 29 november 1889 faststälda taxa för
transporter å statens jernvägar föreskrefve, att resande skulle för resa
med snälltåg eller persontåg i första klassens vagn erlägga i biljettlösen
8,5 öre per kilometer, samt resekostnadsersättnmgen till Andra
Kammarens ledamöter borde utgå efter samma grund för resor åkalla
statens jernvägslinier, utan afseende derå, att för tillfället å nagra
linier icke snäll- eller persontåg, utan endast blandade tåg framfördes,
beslöto fullmägtige, att resekostnadsersättnmgen till Andra, Kammarens
ledamöter borde för resa å statsbana beräknas efter afgift af 8,5 öre

per kilometer. _

Härförutom förekom vid sistlidne års riksdag, att åtskilliga ledamöter
af Andra Kammaren fordrat ersättning för lösen af sofvagnsbiljett.
I anledning häraf anhöllo fullmägtige hos kongl. jernvägsstyrelsen
om upplysning, huruvida och i sådant fall på hvilken grund
resande i första klass å nattåg på statens jernvägar vore skyldig ^att
lösa särskild biljett för plats i sofvagn samt om dylik skyldighet ålåge
resande oberoende af den väglängd, han å jernvägen färdades. Sedan
jernvägsstyrelsen till svar härå meddelat, att från och med oktober
månad år ''1893 första klassens vagnar å statens jernvägar användes allenast
å ett mindre antal tåg, att alla tågen medföljande vagnar af
nämnda klass vore inredda såsom sofvagnar, till följd hvaraf biljett
till dessa vagnar icke utlemnades, derest ej samtidigt biljett till sof -

Statsutskottets Memorial N:o 42.

kupé löstes med 5 kronor, samt att sistnämnda afgift vore lika för
hvarje resa, oberoende af densammas längd, beslöto fullmägtige att
till dem af Andra Kammarens ledamöter, som i sina reseräkningar
upptagit kostnad för sofvagnsbiljett, ersättning derför skulle utbetalas.

Nu har riksgäldskontorets revisor i ett den 7 dennes till fullmägtige
afgifvet memorial, som i afskrift är bilagdt denna skrifvelse,
till fullmägtiges afgörande hänskjutits dels frågan om sättet för beräkningen
af resekostnaderna å norra stambanan, då den tillryggalagda våglängden
öfverskrider 300 kilometer, dels frågan om ersättningen för
sofvagnsbiljett.

Genom införandet af en art zontaritf å norra stambanan, hvarom
en revisorns memorial bilagd tabell lemnar vidare upplysning, samt
genom föreskriften om lösen af sofvagnsbiljett hafva enligt fullmägtiges
mening, efter det sättet för beräkningen af resekostnadsersättningen
till Andra Kammarens ledamöter senast bestämdes, inträdt så förändrade
förhållanden, att en revision eller åtminstone ett förtydligande
af de i detta afseende gifna bestämmelser påkallas; och få fullmägtige
till följd häraf anhålla, att statsutskottet behagade hos Riksdagen utverka.
utfärdandet af tydligare, på nuvarande förhållanden fullt tilllämpliga
föreskrifter rörande beräkningen af resekostnadsersättningen
till Andra Kammarens ledamöter, då resan sker å jernväg.»

Revisorns i skrifvelsen omförmälda memorial var så lydande:

»Under senare hälften af år 1894 har jernvägsstyrelsen faststält
en zontariff för resor å norra stambanan å längre sträcka än 300 kilometer,
hvarigenom resekostnaden å nämnda bana blifvit betydligt nedsatt.
Om nu riksdagsmännen från de norra orterna vid uppgörande af
sina resekostnadsräkningar skulle utan hänsyn till den införda zontariffen
fortfarande beräkna 8V2 öre pr kilometer, hvilket beräkningssätt
af herrar fullmägtige genom beslut af den 15 februari 1894 godkändes,
skulle dessa riksdagsmän erhålla större förmåner än riksdagsmännen
från det öfriga Sverige, på samma gång som statens minskade
inkomst genom riksdagsmännens billigare resekostnad ej komme att
motsvaras af. minskad utgift vid ersättning af resekostnaderna; och
jag. anser mig derför böra till herrar fullmägtige hemställa om föreskrift,
efter hvilken beräkningsgrund de af riksdagsmännen från norra
orterna till Riksgäldskontoret inkommande reseräkningar böra granskas.

Af redan afgifna, mig tillhandakomna resekostnadsräkningar, afsedda
att bifogas det från Andra Kammarens kansli ankommande

Statsutskottets Memorial N:o 42.

sammandrag öfver kammarledamöternas reqvisitioner å dem tillkommande
ersättning för resa till riksdagen och första fjerdedelen af riksdagsmannaarfvodet,
framgår, att af dem, som rest mer än 300 kilometer
å norra stambanan, 13 riksdagsmän, som i medeltal rest 714 kilometer
hvardera, uppställt sina räkningar med hänsyn till zontariffen och 7
riksdagsmän, som i medeltal rest 413 kilometer hvardera, utan afseende
å zontariffen beräknat 8 Va öre per kilometer, hvaraf synes, att flertalet
af berörda reseräkningar äro uppgjorda med hänsyn till zontariffen,
hvarvid följts det beräkningssätt, att å räkningarne uppförts det belopp,
som finnes utsatt å jernvägsstyrelsens zontarifftabell för blandadt
tåg (bilaga till jernvägsstyrelsens cirkulär n:o 1347) med tillägg af 31/*
öre per kilometer (det vill säga skillnaden mellan 8''/a öre per kilometer
för första klassens vagn å snälltåg och 5 V* öre per kilometer för
andra klassens vagn å blandadt tåg), genom hvilket beräkningssätt den
resande kan bereda sig en besparing till bekostande af vivre med mera
alldeles lika med eller endast med några få öre skiljande sig från den
besparing, som kunde ernås innan zontariffen infördes. Äfven före zontariffens
införande kunde man nämligen göra en besparing af 3^4 öre
per kilometer, i det man beräknade ersättning efter 8V2 öre per kilometer,
men kunde resa för 5 7* öre per kilometer i andra klassens vagn
å blandadt tåg och tillgodogöra sig skillnaden 37* öre per kilometer,
med afdrag då såväl som nu af tilläggsafgiften för snälltåg å hela eller
en del af våglängden, hvilken tilläggsafgift efter zontariffens införande
är lika stor som förut eller ock endast med några öre skiljande sig
från det förutvarande beloppet.

Då sålunda det beräkningssätt, som användts vid uppgörandet af
de flesta mig tillhandakomna kostnadsräkningar för resa å norra stambanan
till innevarande års riksdag, ej medför någon förändring i den
förmån, som kunde tillkomma riksdagsmän före zontariffens införande,
torde det anses lämpligt att vid resekostnadsräkningarnes granskning
tillämpa berörda beräkningssätt, intill dess andra bestämmelser om resekostnadens
beräknande kunna blifva faststälda.

Likaledes får jag till herrar fullmägtiges afgörande hänskjuta
frågan om ersättning för begagnande af sofvagn, hvilken ersättning af
herrar fullmägtige medgafs vid 1894 års riksdag och som finnes upptagen
å 77 stycken mig tillhandakomna kostnadsräkningar för resa till
innevarande års riksdag.»

Den af revisorn omnämnda zontariffen för Norrland upptager följande
afgifter för resor å blandade tåg:

Stats-uts7cottets Memorial N;o 42.

Afgifter för enkla personbiljetter.

Kilometer	II klass	III klass		II klass	III klass
Kr.	Kr.		Kr.	Kr.
301—302	15.80	10.60	811—830	23.70	15.80
303—310	16.90	10.6 0	831—850	24.00	16.oo
311—330	16.20	10.80	851—870	24.30	16.20
331—350	16.80	11.00
351—370	16.80	11.20	871—890	24.60	16.40
			891—910	24.90	16.60
371—390	17.10	11.40	911—930	25.20	16.80
391—410	17.40	11.60	931—950	25.60	17.oo
411—430	17.70	11.80	951—970	25.80	17.20
431—450	I8.00	12.oo
451—470	18.30	12.20	971—990	26.10	17.40
			991—1010	26.40	17.60
471—490	18.60	12.40	1011—1030	26.70	17.80
491—510	18.90	12.60	1031—1050	27.oo	18.oo
611—530	19.20	12.80	1051—1070	27.30	18.20
531—550	19.60	13.00
551—570	19.80	13.20	1071—1090	27.60	18.40
			1091—1110	27.90	18.60
571—590	20.10	13.40	1111—1130	28.20	18.80
591—610	20.40	13.60	1131—1150	28.60	19.oo
611—630	20.70	13.80	1151—1170	28.80	19.20
631—650	21.00	14.oo
651—670	21.30	14.20	1171—1190	29.io	19.40
			1191—1210	29.40	19.60
671—690	21.60	14.40	1211—1230	29.70	19.80
691—710	21.90	14.60	1231—1250	30. oo	20. oo
711—730	22.20	14.80	1251—1270	30.30	20.20
731—750	22.6 0	16.00
751—770	22.80	15.20	1271—1290	30.6 0	20.40
			1291—1310	30.90	20.60
771—790	23.10	15.40	1311—1330	31.20	20.80
791—810	23.4 0	15.60	1331—1350	31.60	21.oo

Statsutskottets Memorial N:o 42.

Af hvad sålunda blifvit anfördt anser utskottet framgå, att i anledning
af den under sistlidna år faststälda taxa för enkla personbiljetter
till blandade tåg å norra stambanan för afstånd, öfverstigande
300 kilometer, särskilda föreskrifter numera erfordras i fråga om beräkningen
af resekostnadsersättning åt de ledamöter af Andra Kammaren,
hvilka vid resa till och från riksdag färdas mer än 300 kilometer
å nämnda stambana. Och då den likställighet, som emellan
samma kammares ledamöter lärer böra ega rum med hänsyn till ersättning
för resekostnaden, synes på ett enkelt och tillfyllestgörande
sätt upprätthållas med den af riksgäldslcontorets revisor förordade
beräkning, hvarigenom förhållandena blifva så nära som möjligt lika
med dem, som voro rådande före utfärdandet af ofvanberörda taxa, vill
utskottet föreslå, att det af bemälde revisor angifna beräkningssätt
hädanefter skall tillämpas i här afsedda fall.

Angående frågan om ersättning för s. k. sofvagnsbiljett finner
utskottet klart, att, då sådan biljett af riksdagsman löses, ersättning
derför jemväl bör utgå.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i afseende å den i § 23 riksdagsordningen
omförmälda ersättning för resekostnad till
och från riksdag, må, med bibehållande i öfrigt af
derom gällande bestämmelser, besluta,

a) att, då resan eger rum å norra stambanan
på längre sträcka än 300 kilometer, nämnda ersättning
skall utgå med den för hvarje gifven väglängd
bestämda afgift för plats i andra klassens vagn å
blandadt tåg med tillägg af 3 V* öre pr kilometer, samt

b) att, då resan sker å statens jernvägar med
sådant tåg, att plats i första klassens vagn icke kan
erhållas, utan att, jemte erläggande af afgift för plats
deri enligt faststäld taxa, särskild s. k. sofvagnsbiljett
löses, godtgörelse skall lemnas för dylik, i afgifven
räkning uppförd, biljett.

Stockholm den 19 mars 1895.

På statsutskottets vägnar:

Anders Persson.