Statsrådens och ledamöternas arvoden
Betänkande 1993/94:KU11
Konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU11
Statsrådens och ledamöternas arvoden
Innehåll
1993/94 KU11
Sammanfattning
I detta betänkande föreslår konstitutionsutskottet att de belopp med vilka arvoden till riksdagsledamöterna skall betalas fastställs av en ny myndighet under riksdagen, Riksdagens arvodesnämnd. Nämnden skall bestå av tre ledamöter som utses av riksdagens förvaltningsstyrelse.
Vidare föreslår utskottet med anledning av en skrivelse från regeringen att de belopp med vilka arvoden till statsråden skall betalas fastställs av en annan ny myndighet under riksdagen, Statsrådsarvodesnämnden. Denna nämnd skall även besluta om avgångsersättning till statsråd. Också den nämnden skall bestå av tre ledamöter. De väljs av riksdagen på förslag av konstitutionsutskottet.
Den nya ordningen för fastställande av arvodesbeloppen skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1994.
Skrivelsen
Skrivelse 1992/93:240 i vilken regeringen överlämnar Statsrådslöneutredningens betänkande (SOU 1993:22) till riksdagen för de åtgärder som behövs.
Motionerna
1992/93:K28 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild myndighet.
1992/93:K317 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att uppdra åt förvaltningsstyrelsen att lämna förslag om nytt system för riksdagsledamöternas arvoden enligt vad i motionen anförts.
1992/93:K327 av Pär Granstedt (c) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att genomföra en översyn av hur en automatisk anknytning av riksdagsmännens arvoden till den allmänna löneutvecklingen skall kunna återställas i enlighet med vad som anförs i motionen.
1992/93:K329 av Liisa Rulander m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en översyn av reglerna för ledamöternas arvoden.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagsbeslut år 1984
År 1984 godkände riksdagen ett förslag från regeringen om inrättande av en särskild nämnd -- Statsrådslönenämnden -- vars uppgift var att besluta om statsrådens arvoden och övriga förmåner (prop. 1984/85:17, KU12, rskr. 40). Till grund för regeringens förslag låg ett betänkande från Statsrådslönekommittén (Ds C 1984:8). Kommittén föreslog även riktlinjer för arvodesnivån. Statsministerns arvode borde enligt riktlinjerna fastställas till det högsta löneplansbeloppet jämte 35 % därav. För övriga statsråd borde arvodet bestämmas till samma löneplansbelopp jämte 25 % därav. Vid ärendets behandling i riksdagen uttalade utskottet att riktlinjerna var väl avvägda.
Riksdagsbeslut år 1988
Våren 1988 beslutade riksdagen lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter, i det följande kallad ersättningslagen. I lagen finns bestämmelser om förmåner till riksdagsledamöterna. Enligt 3 § första stycket i dess nuvarande lydelse betalas ledamotsarvode med ett belopp för månad som motsvarar den genomsnittliga lönen för tjänster som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. I bestämmelsen sägs vidare att riksdagens förvaltningskontor årligen beräknar arvodet för tiden den 1 oktober--den 30 september.
I lagen finns även bestämmelser om tilläggsarvode för vice talman, ordförande och vice ordförande i utskott, egenpension, familjepension och inkomstgaranti.
Riksdagsbeslut i december 1990
Den 1 oktober 1989 höjdes arvodet för riksdagsledamöterna från 20 153 kr med 944 kr (4,68 %) till 21 097 kr. Den 1 januari 1990 höjdes arvodet med 528 kr (2,5 %) till 21 625 kr. De två höjningarna utgjorde sammanlagt 1 472 kr eller 7,3 % av 20 153 kr.
I september 1990 var ledamotsarvodet således 21 625 kr. Vid en tillämpning av ersättningslagen skulle det ha höjts med 3 955 kr till 25 580 kr fr.o.m. den 1 oktober 1990. Arvodet skulle efter den 1 oktober 1991 ha uppgått till 26 200 kr. På förslag av riksdagens förvaltningskontor har riksdagen emellertid beslutat om oförändrade arvoden för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991. Den 12 december 1990 stiftade riksdagen nämligen lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (förs. 1990/91:11, KU18, rskr. 88). Enligt denna särskilda lag skulle för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991 i stället för 3 § första stycket ersättningslagen gälla att ledamotsarvodet skulle uppgå till ett belopp för månad som motsvarar ledamotsarvodet för september 1990, 21 625 kr.
Med anledning av en motion som väckts av Anders Björck (m) förordade utskottet att frågan om en samordning mellan statsrådens arvoden och riksdagsledamöternas arvoden skulle prövas snarast möjligt. Detta gav riksdagen som sin mening riksdagens förvaltningskontor och regeringen till känna (rskr. 1990/91:88).
Riksdagsbeslut i juni 1991
Regeringen tog upp riksdagens tillkännagivande i proposition 1990/91:170, som i övrigt gällde lagstiftning om sjukavdrag för statsråden m.m. Regeringen anförde att den hade ansett det vara av stort värde att ha en ordning som innebär att regeringen inte själv bestämmer sina arvoden. Enligt regeringens bedömning borde man också i fortsättningen ha en ordning med den innebörden. En konsekvens härav var enligt regeringen att den inte heller för framtiden ansåg sig böra redovisa någon uppfattning om på vilka grunder statsrådens arvoden bör fastställas. Riksdagens skrivelse föranledde därför ingen ytterligare åtgärd från regeringens sida.
Med anledning av propositionen i denna del väcktes två motioner -- den ena av Anders Björck m.fl. (m) och den andra av Bertil Fiskesjö m.fl. (c). I motionerna förespråkades en samordning av arvodena till riksdagsledamöterna och statsråden.
Vid behandlingen av ärendet konstaterade utskottet att statsrådsarvodet uppgick till 43 000 kr per månad eller 198,8 % av riksdagsledamotsarvodet och att statsministerns arvode uppgick till 46 500 kr eller 215 % av riksdagsledamotsarvodet.
I sin bedömning uttalade utskottet att det inte fanns skäl att ändra relationerna mellan statsrådens och riksdagsledamöternas arvoden. Procentsatsen 198,8 borde dock jämkas till 198 %. Utskottet uttalade att den samordning som utskottet tidigare uttalat sig för borde ske genom en lagreglering som knyter statsrådsarvodet till arvodet för riksdagsledamöter.
Utskottet lade på grundval av dessa överväganden fram förslag till sådan lagstiftning. Enligt förslaget skulle arvoden till statsråden betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198 % av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen. Statsministerns arvode skulle dock uppgå till 215 % av ledamotsarvodet. Arvodet skulle avrundas till närmaste hela krontal. Den nya ordningen föreslogs gälla från den 1 juli 1991.
Utskottet föreslog också att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna att Statsrådslönenämnden borde avvecklas.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (1990/91:KU48, rskr. 361, SFS 1991:832).
Riksdagsbeslut i december 1991
Regeringens särskilda förhandlingsgrupp, den s.k. Rehnberggruppen, föreslog den 20 december 1990 ett stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för tiden fram t.o.m. mars 1993. Förslaget innebär för hela avtalsperioden lönehöjningar på i genomsnitt 4,3 % på hela arbetsmarknaden.
På grundval av Rehnberggruppens rekommendationer slöt Statens arbetsgivarverk och arbetstagarorganisationerna den 15 mars 1991 ramavtal om löner m.m. för statstjänstemän m.fl. för tiden den 1 januari 1991--den 31 mars 1993. Ramavtalen gäller för de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket ersättningslagen. Enligt ramavtalen utgavs för individuella löner den 1 januari 1991 ett icke nivåhöjande utrymme om 1,15 % såsom en generell lönehöjning räknat på månadslön. Fr.o.m. den 1 juli 1991 höjdes månadslönen vid heltidsanställning med vissa krontal för arbetstagare som har lägre månadslön än 14 200 kr. Fr.o.m. den 1 april 1992 stod till de lokala parternas förfogande ett löneutrymme som skulle fördelas i lönesystemen. Utrymmet skulle fördelas per den 1 april 1992. Efter lönerevisionen skulle en anställd ha erhållit en höjning av månadslönen med minst 320 kr vid heltidsanställning.
I sammanhanget skall nämnas att de berörda statstjänstemännen till följd av avtal den 15 mars 1991 om slutlig reglering av tidigare träffat ramavtal om löner för åren 1989--1990 hade erhållit en prisutvecklingsgaranti om 1,2 % från den 1 oktober 1990.
Sommaren 1991 förelade regeringen riksdagen proposition 1990/91:200 om statsrådens arvoden. I propositionen anfördes att regeringen såg det som en självklar förutsättning för en effektiv stabiliseringspolitik att den av regeringen förordnade särskilda förhandlingsgruppens rekommendationer i alla delar följdes. Det innebar enligt propositionen bl.a. att några lönehöjningar per den 1 januari 1992 inte var avsedda. Enligt propositionen borde detta självfallet också gälla arvodena till riksdagens ledamöter och till statsråden.
I propositionen konstaterades att det ankommer på riksdagen att besluta om arvodena åt riksdagsledamöterna för tid efter den 31 december 1991. För det fall riksdagen inte förlängde giltighetstiden för lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter, förklarade regeringen att den för sin del ville att statsrådens arvoden under alla omständigheter också för tid efter den 31 december 1991 skulle bestämmas i enlighet med förhandlingsgruppens riktlinjer.
I en motion som väcktes med anledning av propositionen av Jan Bergqvist m.fl. (s) begärdes att riksdagsledamöternas arvoden även efter utgången av år 1991 skulle följa de riktlinjer som Rehnberggruppen hade lagt fast.
I sin bedömning uttalade utskottet att riksdagsledamöternas arvoden borde anpassas till de centrala avtal som hade träffats på grundval av Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet kom fram till att ledamotsarvodena borde räknas upp med 605 kr per månad fr.o.m. den 1 januari 1992. Från den dagen borde ledamotsarvodet följaktligen uppgå till 22 230 kr. Vidare borde enligt utskottet arvodet fr.o.m. den 1 april höjas med ett belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som kunde tillkomma jämförelsegruppen fr.o.m. den dagen.
Utskottet ansåg att också statsrådens arvoden borde anpassas till de centrala avtal som hade träffats på grundval av Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet konstaterade att statsrådens arvoden höjdes senast den 1 januari 1990 och att också de borde höjas fr.o.m. den 1 januari 1992. Enligt utskottet borde fr.o.m. den dagen arvodena höjas för statsministern med 1 099 kr till 47 593 kr och för övriga statsråd med 1 012 kr till 43 830 kr.
Utskottet ansåg vidare att statsråden fr.o.m. den 1 april 1992 även borde få samma höjning av sina arvoden som kunde komma jämförelsegruppen till del fr.o.m. den dagen.
Utskottet föreslog att såväl riksdagsledamöternas som statsrådens arvoden skulle regleras genom särskild lagstiftning som för tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skulle gälla i stället för 3 § första stycket ersättningslagen resp. 1 § lagen om arvoden till statsråden m.m.
Utskottet ansåg vidare att det fanns skäl för en annan konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden än den som gäller enligt lagen om arvoden till statsråden m.m. Utskottet uttalade att det fick ankomma på regeringen att låta utreda frågan och snarast återkomma med förslag i ämnet till riksdagen. Detta borde enligt utskottets mening riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Reservationer anmäldes. Vad gäller riksdagsledamöternas arvoden ansåg ledamöterna från Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna att arvodet fr.o.m. den 1 januari 1992 borde utgå enligt huvudregeln och sålunda uppgå till 26 200 kr per månad. I fråga om storleken av statsrådens arvoden ansåg ledamöterna från Moderata samlingspartiet att det inte fanns skäl att införa någon särreglering. Ledamöterna från Moderata samlingspartiet, Centern och Folkpartiet liberalerna ansåg vidare att det inte fanns skäl att ompröva konstruktionen för bestämmandet av statsrådens arvoden.
Riksdagen följde utskottet (1991/92:KU5, rskr. 1991/92:62, 63, SFS 1991:1876, 1991:1877).
Höjning av arvodena per den 1 april 1992
I december 1992 blev det klart att det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som fr.o.m. den 1 april 1992 tillkom jämförelsegruppen uppgick till 1 195 kr. Riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden höjdes sålunda med detta belopp för tid fr.o.m. den 1 april 1992. Arvodena är således för riksdagsledamöterna 23 425 kr, för statsministern 48 788 kr och för övriga statsråd 45 025 kr. Jämförelsegruppens genomsnittliga månadslön är numera ca 27 630 kr.
Frågan om oförändrade arvoden för riksdagsledamöterna och statsråden efter utgången av mars 1993
Under den allmänna motionstiden i år väcktes motioner vari begärdes en översyn av reglerna om hur riksdagsledamöternas arvoden skall bestämmas. Utskottet återkommer till den frågan längre fram. I dessa och andra motioner förespråkades vidare att ledamöternas arvoden skulle vara oförändrade efter den 31 mars 1993. I en skrivelse den 17 februari 1993 från riksdagens förvaltningskontor till utskottet anfördes att förvaltningsstyrelsen ansåg att en återgång till en tillämpning av ersättningslagen borde anstå i avvaktan på ytterligare överväganden.
Vid behandlingen av motionerna den 9 mars 1993 uttalade utskottet i betänkandet 1992/93:KU21 att frågan om reglerna för hur arvodena till riksdagens ledamöter skall bestämmas borde behandlas samtidigt med motsvarande fråga beträffande statsrådens arvoden. Dessa frågor kunde inte avgöras förrän efter den 31 mars 1993 och utskottet förklarade att det avsåg att återkomma till dem i ett senare betänkande.
Utskottet tog däremot ställning till arvodesnivåerna för tiden fr.o.m. den 1 april 1993. Vid en tillämpning av ersättningslagen angavs att arvodet för riksdagsledamöterna skulle höjas med 4 339 kr till 27 764 kr. Utskottet delade förvaltningsstyrelsens uppfattning att en återgång till ersättningslagen inte borde ske den 1 april 1993. Enligt utskottets mening borde inte heller statsrådens arvoden ändras från den dagen. För tiden fr.o.m. den 1 april 1993 borde således arvodet för riksdagsledamöterna vara 23 425 kr, arvodet för statsministern 48 788 kr och arvodet för övriga statsråd 45 025 kr. Utskottet ansåg emellertid att riksdagsledamöterna, statsministern och övriga statsråd borde tillgodoräknas de höjningar som jämförelsegruppen kunde komma att få efter den 1 april 1993. De nu angivna beloppen borde därför höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning som kan tillkomma jämförelsegruppen för tiden efter den dagen.
De arvodesnivåer som utskottet förordade borde gälla intill dess frågan om reglerna för hur arvodena skall bestämmas blivit avgjord. Ett sådant avgörande borde enligt utskottets mening föreligga under innevarande år. Utskottet ansåg därför att regleringen av arvodesnivåerna fr.o.m. den 1 april 1993 borde göras begränsad i tiden fram till utgången av december 1993. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:190, 191).
Det nu aktuella ärendet
Statsrådslöneutredningens förslag
Med anledning av riksdagens beslut i december 1991 tillkallades efter regeringens bemyndigande den 2 april 1992 en kommitté med uppdrag att lämna förslag till konstruktionen av statsrådens arvoden m.m. Kommittén, som har antagit namnet Statsrådslöneutredningen, har redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1993:22) Vad är ett statsråds arbete värt?
I betänkandet anförs att regeringen bl.a. utifrån allmänna jävsregler inte själv bör besluta om de egna ledamöternas grundläggande förmåner såsom arvoden samt pensions- och avgångsersättning. Utredningen anser vidare att den nuvarande samordningen mellan statsrådens och riksdagsledamöternas arvoden bör avskaffas. Arvodena till statsråden bör enligt utredningen inte heller automatiskt kopplas till någon annan grupps arvoden eller till något index för löner eller priser. I stället bör statsrådens arvoden fastställas av en särskild myndighet under riksdagen, Statsrådslönenämnden. Nämnden föreslås också få i uppgift att meddela föreskrifter om pensionsförmåner och avgångsersättning till statsråden. Enligt förslaget skall regeringen däremot få besluta om övriga avlöningsförmåner, såsom kostnadsersättningar. Regeringen skall i sådana frågor kunna inhämta synpunkter från Statsrådslönenämnden. Konstruktionen med en nämnd under riksdagen medför enligt utredningen att de invändningar av konstitutionell natur som kan riktas mot en myndighet under regeringen bortfaller. En nämnd under riksdagen kan inte gärna misstänkas vara beroende av regeringen.
Utredningen anför att nämndens uppgift blir grannlaga och svår och att dess ledamöter bör åtnjuta allmänt förtroende. De bör sammantaget ha bred erfarenhet och kunskap om såväl den offentliga som den privata sektorn. Djupgående erfarenheter av lönerörelserna är härvid av värde. Vid en avvägning mellan önskemålen om en bred kompetens inom nämnden å ena sidan och ett funktionsdugligt organ å den andra finner utredningen att nämnden lämpligen bör bestå av sju ledamöter.
Med hänsyn till Statsrådslönenämndens tänkta sammansättning och i syfte att betona dess vikt anser utredningen att ledamöterna bör väljas av riksdagen. Utredningen anser att det härvid ter sig mest ändamålsenligt att konstitutionsutskottet, som bereder valen av riksdagens ombudsmän, också bereder valen av nämndledamöterna. Genom sin granskningsverksamhet är utskottet enligt utredningen särskilt väl ägnat att bedöma efter vilka kriterier de personer bör utväljas som är bäst lämpade för arbetet i nämnden.
Mandatperioden för ledamöterna i nämnden föreslås ha samma längd som riksdagsledamöternas. Utredningen anser att den dock bör vara en annan än för dessa, vilket anges öka möjligheterna för kontinuitet. Utredningen föreslår därför att valperioden bestäms till tiden från och med den 1 juli året före det år då ordinarie val till riksdagen förrättas till utgången av juni månad tredje året därefter.
Utredningen föreslår att lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. upphävs, att föreskrifter om val och beredning av val till ledamöter i Statsrådslönenämnden tas in i riksdagsordningen och att en instruktion för Statsrådslönenämnden meddelas i lag. Utredningen har lagt fram författningsförslag härom som har tagits in i bilaga 1.
Regeringens skrivelse
Regeringen har i en skrivelse den 11 mars 1993 överlämnat Statsrådslöneutredningens betänkande till riksdagen för de åtgärder som behövs (skr. 1992/93:240).
I skrivelsen anför regeringen att den anser det värdefullt med en ordning som innebär att arvodena till statsråden inte bestäms av regeringen själv och inte heller av en regeringen underställd myndighet. En konsekvens härav anges vara att regeringen inte bör redovisa någon uppfattning om på vilka grunder statsrådens arvoden bör fastställas. Det bör enligt regeringen ankomma på riksdagen att utforma den lagstiftning i ämnet som behövs.
Regeringen konstaterar att riksdagen har ansett att det finns skäl för en annan konstruktion för fastställande av statsrådens arvoden än den som gäller enligt nuvarande lagstiftning. Enligt regeringens bedömning framstår den av Statsrådslöneutredningen föreslagna ordningen för fastställandet av arvoden m.m. till statsråden som den för närvarande mest ändamålsenliga. Regeringen anför att den därför överlämnar utredningsförslaget till riksdagen för den handläggning som riksdagen finner lämplig.
Motionerna
Motioner från den allmänna motionstiden år 1993
Enligt motion 1992/93:K329 yrkande 1 av Liisa Rulander m.fl. (kds) bör en översyn göras av reglerna om riksdagsledamöternas arvoden. Även i motion 1992/93:K327 yrkande 2 av Pär Granstedt (c) förespråkas en översyn av ordningen för bestämmandet av riksdagsledamöternas arvoden. Om de grundläggande reglerna befinns vara lämpliga bör förslag enligt motionären föreläggas riksdagen om en successiv uppräkning av arvodena till den nivå som ersättningslagen stipulerar. Skulle emellertid reglerna inte befinnas vara lämpliga, bör översynen enligt motionärens mening mynna ut i ett förslag om en reglering som är hållbar för framtiden och som innebär att riksdagen inte varje år skall överväga arvodenas storlek. Motionären anser att detta bör göras till en expeditionsfråga för förvaltningen. Också i motion 1992/93:K317 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) förespråkas ett nytt system för bestämmandet av arvodena. Motionärerna understryker vikten av att relationerna mellan riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden ses över i det sammanhanget så att en förändring inte automatiskt resulterar i höjda arvoden för statsråden.
Motion med anledning av regeringens skrivelse
I motion 1992/93:K28 av Sten Söderberg (-) anförs att det inte behövs någon särskild myndighet som skall bestämma statsrådens arvoden. Motionären anser att den uppgiften i stället bör läggas på finansutskottet och yrkar att riksdagen som sin mening ger detta till känna för regeringen.
Skrivelse från riksdagens förvaltningskontor
I en skrivelse av den 17 november 1993 förordar riksdagens förvaltningskontor en ny ordning för bestämmande av riksdagsledamöternas arvoden som innebär att en nämnd bestående av tre utomstående personer bestämmer nivån på ledamöternas arvoden. Nämndens ledamöter bör enligt förvaltningskontoret utses av riksdagens förvaltningsstyrelse för en tid av fyra år. Förvaltningskontorets skrivelse har tagits in som bilaga 2.
Utskottets bedömning
Riksdagsledamöternas arvoden
Utskottet delar förvaltningsstyrelsens mening att en särskild nämnd bestående av tre ledamöter bör inrättas med uppgift att fastställa nivån på arvodet till riksdagens ledamöter. Nämnden bör benämnas Riksdagens arvodesnämnd. Utskottet anser att nämndens ledamöter bör utses av förvaltningsstyrelsen för den tid som styrelsen bestämmer.
Nämndens avgöranden kan enligt utskottets mening ske genom förvaltningsbeslut.
Riksdagens förvaltningskontor bör få i uppgift att bestämma arvoden till nämndens ledamöter och sekreterare. Kostnaderna för nämnden bör belasta anslaget A 1. Ersättningar till riksdagens ledamöter m.m. och rymmas inom ramen för redan beviljade medel.
Utskottet anser att nämnden bör kunna börja sin verksamhet den 1 januari 1994 och att den för tiden från och med den dagen skall fastställa med vilket belopp arvode till riksdagsledamot skall betalas. Förvaltningsstyrelsen bör dock redan från och med den 14 december 1993 ges möjlighet att utse ledamöter i nämnden. Intill dess att arvodet kan betalas i enlighet med vad nämnden har beslutat, bör arvodet betalas med det belopp som gäller för närvarande. Detta belopp bör räknas av från det högre belopp som nämnden kan komma att fastställa.
Med det anförda tillgodoses i allt väsentligt syftena med motionerna 1992/93:K317 yrkande 1, 1992/93:K327 yrkande 2 och 1992/93:K329 yrkande 1.
Statsrådens arvoden m.m.
Också när det gäller att fastställa statsrådens arvoden anser utskottet att det finns skäl för en annan konstruktion än den som gäller för närvarande. I likhet med Statsrådslöneutredningen finner utskottet således att den nuvarande samordningen mellan statsrådens och riksdagsledamöternas arvoden bör avskaffas. Som utredningen anför bör statsrådens arvoden i stället fastställas av en särskild myndighet under riksdagen som bör benämnas Statsrådsarvodesnämnden. Utskottet avstyrker således motion 1992/93:K28. Som utredningen föreslår bör nämnden även ha till uppgift att besluta om avgångsersättning till statsråd.
Utredningen föreslår att riksdagen i instruktionen till nämnden anger de allmänna utgångspunkter som nämnden skall ta hänsyn till vid fastställandet av arvodesnivåerna. Utskottet anser för sin del att det bör överlämnas åt nämnden att avgöra dessa frågor och att instruktionen därför inte bör innehålla några sådana föreskrifter. Utskottet förutsätter emellertid att arvodet för statsministern även i fortsättningen kommer att vara högre än övriga statsråds arvoden.
Enligt utredningsförslaget skall nämnden även besluta om pensionsförmåner åt statsråden. Däremot föreslås att regeringen skall besluta om reseersättning, traktamente och annan ersättning för statsråden. Utredningen föreslår i konsekvens härmed att lagen om arvoden till statsråden m.m. upphävs. I den lagen finns bestämmelser om sjukavdrag, sjukvårdsförmåner, traktamente, resekostnadsersättning, förrättningstillägg, lönetillägg, bilersättning, biltillägg, samt avlöningsförstärkning och tillägg för logikostnad i vissa fall.
Utredningen föreslår att nämndens beslut om arvoden, pensionsförmåner och avgångsersättning skall meddelas genom föreskrifter. För en sådan lösning saknas stöd i regeringsformen. Riksdagen kan visserligen enligt 8 kap. 14 § andra och tredje styckena regeringsformen genom lag delegera föreskriftsrätt till myndighet under riksdagen. Bortsett från ett i detta sammanhang ej aktuellt fall beträffande Riksbanken får ämnet för en sådan delegation dock bara avse förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter. Förmåner till statsråden avser inte något sådant förhållande.
Statsrådsarvodesnämndens ställningstaganden måste därför ske i form av förvaltningsbeslut. I likhet med vad utskottet nyss förordat i fråga om arvodena för riksdagsledamöterna bör storleken av statsrådens arvoden kunna fastställas genom förvaltningsbeslut. Detsamma gäller beslut om avgångsersättning till statsråd. Annorlunda förhåller det sig med statsrådens pensionsförmåner. Dessa är föremål för en ingående reglering i förordningen (SAVFS 1987:6 B4) om tjänstepensionsrätt för statsråd. Föreskrifterna i förordningen kan inte lämpligen ersättas genom förvaltningsbeslut. Det anförda leder till att uppgiften att besluta om pensionsförmåner till statsråden inte bör läggas på Statsrådsarvodesnämnden. Pensionsförmånerna skulle i och för sig kunna regleras i lag. Utskottet kan emellertid för sin del inte finna något skäl att frångå den ordning med föreskrifter i förordning som nu gäller.
Som nämnts innehåller lagen om arvoden till statsråden m.m. bestämmelser om sjukavdrag, sjukvårdsförmåner, traktamente och vissa andra ersättningar. Utskottet anser att det inte finns skäl att, som utredningen föreslår, frångå den nuvarande ordningen med föreskrifter i lag.
Utredningen föreslår att Statsrådsarvodesnämnden skall bestå av sju personer. Liksom i fråga om Riksdagens arvodesnämnd finner utskottet att antalet ledamöter bör vara tre. Utskottet anser att de bör väljas var för sig av riksdagen efter varje ordinarie val till riksdagen för tiden intill dess nytt val till nämnden har ägt rum. Föreskrifter bör meddelas om val av ställföreträdare för ledamot som är förhindrad att utöva sitt uppdrag.
Liksom i fråga om Riksdagens arvodesnämnd bör riksdagens förvaltningskontor få i uppgift att bestämma arvoden till Statsrådsarvodesnämndens ledamöter och sekreterare. Kostnaderna för nämnden bör belasta anslaget A 1. Ersättningar till riksdagens ledamöter m.m. och rymmas inom ramen för redan beviljade medel.
Utskottet anser att även Statsrådsarvodesnämnden bör kunna börja sin verksamhet den 1 januari 1994 och att den för tiden från och med den dagen skall fastställa med vilket belopp arvode till statsråd skall betalas. Riksdagen bör dock redan från och med den 15 december 1993 ges möjlighet att kunna välja ledamöter i nämnden.
Intill dess att arvodet kan betalas i enlighet med vad nämnden har beslutat bör arvodet betalas med det belopp som gäller för närvarande. Detta belopp bör räknas av från det högre belopp som nämnden kan komma att fastställa.
Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom utskottets kansli upprättats förslag till 1. lag om ändring i riksdagsordningen, 2. lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter, 3. lag med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd, 4. lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m., 5. lag med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden.
Förslagen har tagits in i bilaga 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande en ny huvudbestämmelse i riksdagsordningen att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse 1992/93:240 antar det i bilaga 3 intagna förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap. 5 §,
2. beträffande tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse 1992/93:240 antar det i bilaga 3 intagna förslaget till ändring av riksdagsordningen såvitt avser tilläggsbestämmelserna 7.2.2 och 8.4.1,
3. beträffande riksdagsledamöternas arvoden att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:K317 yrkande 1, 1992/93:K327 yrkande 2 och 1992/93:K329 yrkande 1 antar de i bilaga 3 intagna förslagen till lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter och lag med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd,
4. beträffande statsrådens arvoden m.m. att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse 1992/93:240 och med avslag på motion 1992/93:K28 antar de i bilaga 3 intagna förslagen till lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. och lag med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden.
Stockholm den 30 november 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Bertil Fiskesjö
I beslutet har deltagit: Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Stig Bertilsson (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Inger René (m), Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Torgny Larsson (s), Henrik S Järrel (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Elvy Söderström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Bilaga 1
Statsrådslöneutredningens författningsförslag
Bilaga 2
1. Förslag till Lag om ändring i riksdagsordningen Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1 dels att tilläggsbestämmelsen 7.2.2 skall ha följande lydelse, dels att det i riksdagsordningen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 4 §, samt en ny tilläggsbestämmelse, 8.4.1, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
7.2.2
Valberedningen bereder alla Valberedningen bereder alla
val som förrättas av val som förrättas av
kammaren utom val av kammaren utom val av
riksföreståndare, vice riksföreståndare, vice
riksföreståndare, person riksföreståndare, person
som skall inträda som som skall inträda som
tillfällig tillfällig
riksföreståndare, riksföreståndare,
talman, vice talmän, talman, vice talmän,
kammarsekreterare samt kammarsekreterare och
riksdagens ombudsmän. Om riksdagens ombudsmän samt
beredning av val av val till
ombudsmän föreskrives i Statsrådsarvodesnämnden.
tilläggsbestämmelse Föreskrifter om beredning
8.10.2. av val finns i fråga om
ombudsmän i
tilläggsbestämmelse
8.10.2 och i fråga om
ledamöter i
Statsrådsarvodesnämnden
i tilläggsbestämmelse
8.4.1.
8 kap.
4 §
Statsrådsarvodesnämnden består av ordförande och två andra ledamöter. De väljs var för sig av riksdagen efter varje ordinarie val till riksdagen för tiden intill dess nytt val till nämnden har ägt rum. Suppleanter skall inte utses. Blir en ledamot av sjukdom eller annan orsak hindrad att utföra sitt uppdrag, väljer riksdagen en person i dennes ställe så länge hindret varar.
8.4.1
Val av ledamöter i Statsrådsarvodesnämnden bereds av konstitutionsutskottet.
1. Denna lag träder i kraft den 15 december 1993. 2. Val första gången av ledamöter i Statsrådsarvodesnämnden gäller för tiden från valet intill dess nytt val till nämnden skall äga rum enligt 8 kap. 4 § första stycket.
1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43.
2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
Ledamotsarvode betalas med ett Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som belopp för månad som motsvarar den genomsnittliga Riksdagens arvodesnämnd lönen för tjänster fastställer. som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. Riksdagens förvaltningskontor beräknar årligen arvodet för tiden den 1 oktober--den 30 september.
Talmannen erhåller ett Talmannen erhåller ett arvode som motsvarar lönen arvode som motsvarar arvodet till statsministern. till statsministern.
Vid tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring skall arvodet anses som inkomst av anställning och ledamot anses som arbetstagare.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1993:147) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall upphöra att gälla. 2. Om beslut enligt 3 § första stycket inte föreligger vid den tidpunkt då underlag för utbetalning av ledamotsarvode senast måste finnas, skall ledamotsarvodet för den månaden betalas med 23 425 kronor. Beloppet skall räknas av från det högre belopp som Riksdagens arvodesnämnd kan komma att fastställa för samma månad.
1 Senaste lydelse 1991:1875.
3. Förslag till Lag med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd
Härigenom föreskrivs följande.
Uppgift, m.m.
1 § Riksdagens arvodesnämnd skall i enlighet med 3 § lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter fastställa det belopp för månad som ledamotsarvode skall betalas med. Nämnden är en myndighet under riksdagen.
Sammansättning
2 § Nämnden består av tre ledamöter. En av dem är ordförande.
Organisation
3 § Nämnden har en sekreterare.
Ärendenas handläggning
4 § Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden. I ärende som avses i 1 § är nämnden beslutför när alla ledamöter är närvarande.
5 § Nämnden får i arbetsordning eller i särskilda beslut lämna över till ordföranden eller någon annan som tjänstgör hos nämnden att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av nämnden.
6 § Nämnden skall genast underrätta riksdagens förvaltningskontor om beslut som avses i 1 §.
Förordnande av ledamöter, m.m.
7 § Ordförande och övriga ledamöter utses av riksdagens förvaltningsstyrelse för en bestämd tid.
8 § Sekreterare utses av nämnden.
Överklagande
9 § Nämndens beslut får inte överklagas.
Arvoden för uppdrag i nämnden
10 § Nämndens ledamöter och sekreterare skall erhålla de arvoden för sina uppdrag som riksdagens förvaltningskontor bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Riksdagens förvaltningsstyrelse får dock från och med den 14 december 1993 utse ordförande och övriga ledamöter i nämnden.
4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Arvoden till statsråden Arvoden till statsråden skall betalas månadsvis med skall betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198 ett belopp som fastställs procent av det arvode som av betalas till ledamöter av Statsrådsarvodesnämnden. riksdagen. Statsministerns Nämnden beslutar också arvode uppgår dock till 215 om avgångsersättning procent av ledamotsarvodet. till statsråd. Arvodet skall avrundas till närmaste hela krontal.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1993:148) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. skall upphöra att gälla. 2. Om beslut enligt 1 § första stycket inte föreligger vid den tidpunkt då underlag för utbetalning av arvode till statsråd senast måste finnas, skall arvodet för den månaden betalas med 48 788 kronor till statsministern och med 45 025 kronor till övriga statsråd. Beloppen skall räknas av från de högre belopp som Statsrådsarvodesnämnden kan komma att fastställa för samma månad.
1 Lagen omtryckt 1991:832. Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:832.
5. Förslag till Lag med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden
Härigenom föreskrivs följande.
Uppgift, m.m.
1 § Statsrådsarvodesnämnden skall enligt 1 § lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. fastställa det belopp som månadsvis skall betalas i arvode till statsråden och besluta om avgångsersättning till statsråd. Nämnden är en myndighet under riksdagen.
Sammansättning
2 § Enligt 8 kap. 4 § riksdagsordningen består nämnden av ordförande och två andra ledamöter.
Organisation
3 § Nämnden har en sekreterare som nämnden utser.
Ärendenas handläggning
4 § Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden. I ärende som avses i 1 § är nämnden beslutför när alla ledamöter är närvarande. Nämnden får i arbetsordning eller i särskilda beslut lämna över till ordföranden eller någon annan som tjänstgör hos nämnden att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av nämnden.
Överklagande
5 § Nämndens beslut får inte överklagas.
Arvoden för uppdrag i nämnden
6 § Nämndens ledamöter och sekreterare skall erhålla de arvoden för sina uppdrag som riksdagens förvaltningskontor bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.