Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.
Betänkande 1991/92:SoU12
Socialutskottets betänkande
1991/92:SOU12
Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.
Innehåll
1991/92 SoU12
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:65 om valfrihet i barnomsorgen och 13 motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också ett femtiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1991 om olika barnomsorgsfrågor.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för statsbidrag till barnomsorg i form av daghem och fritidshem som drivs av annan än en kommun.
Med anledning av två motioner (m) om statsbidrag till deltidsförskolor uttalar utskottet att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om hur bidraget kan utformas så att det inte ensidigt gynnar långa vistelsetider utan görs mer flexibelt i förhållande till öppettiderna. Övriga motioner avstyrks.
Utskottets s-ledamöter reserverar sig till förmån för motionsyrkanden om bl.a. avslag på propositionen, om rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen, om lagfäst rätt till barnomsorg samt om en översyn för att garantera rättssäkerheten i den enskilda barnomsorgen. Till betänkandet har fogats nio reservationer (s) och en meningsyttring (v).
Propositionen
I proposition 1991/92:65 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit att riksdagen godkänner de riktlinjer som angivits för statsbidrag till barnomsorg i form av daghem och fritidshem som drivs av annan än en kommun.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1991/92:So7 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:65,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur alla barns rätt till förskola skall lagfästas,
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket lagstöd som krävs för att garantera barnens rättssäkerhet när kommuner lämnar över barnomsorgsverksamhet till andra huvudmän.
1991/92:So8 av Gustaf von Essen (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till deltidsförskolor.
1991/92:So9 av Johan Brohult (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den angelägna reformen om statsbidrag till dagbarnvårdares egna barn bör genomföras snarast.
1991/92:So10 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av de enskilda huvudmännens rättsstatus inom den alternativa barnomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativ barnomsorg.
1991/92:So11 av Lennart Hedquist m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statsbidrag skall utgå även till dagbarnvårdares egna barn, som är inskrivna i kommunal barnomsorg, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:So12 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:65 om valfrihet i barnomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalinflytande och brukardemokrati.
1991/92:So13 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett omedelbart införande av statsbidrag för dagbarnvårdarnas egna barn.
1991/92:So14 av Harry Staaf (kds) vari yrkas att riksdagen beslutar att statsbidrag skall kunna utgå till kommunerna för dagbarnvårdarens egna barn när de är inskrivna i kommunal barnomsorg på samma grunder och efter samma regler som övriga barn i kommunens barnomsorg.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991
1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att när det gäller barnomsorg är det barnens rätt till barnomsorg som skall tillgodoses,
1990/91:So308 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagbarnvårdare åt sitt eget barn,
1990/91:So312 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida inriktningen av barnomsorgspolitiken,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.
1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten till barnpassning för att invandrarkvinnor skall kunna delta i svenskundervisningen,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf646.
1990/91:So525 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade statsbidragsregler för att kunna få till stånd alternativa lösningar inom vård och omsorg,
1990/91:So602 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att svenska kyrkans deltidsförskolor och andra deltidsförskolor som drivs av annan huvudman än kommunen skall få samma statsbidrag som de kommunala deltidsförskolorna,
2. att riksdagen beslutar att även svenska kyrkans heltidsförskolor skall få samma statsbidrag som de kommunala heltidsförskolorna.
1990/91:So603 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av träning och stimulans i svenska språket för invandrar- och flyktingbarn i förskolan.
1990/91:So605 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om företagsdaghem i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:So607 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långsiktiga mål och teknikprojekt för flickor.
1990/91:So608 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett flexibelt system för barnomsorg enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:So609 av Berith Eriksson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samernas rätt att själva ta ansvar för barnomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till sameskolstyrelsernas verksamhet med samisk barnomsorg.
1990/91:So610 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av gällande statsbidragsförordning.
1990/91:So613 av Ingegerd Wärnersson och Anita Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av riktlinjerna för statsbidragen till kooperativa daghem.
1990/91:So617 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag på åtgärder för att öka ensamföräldrars tillgång till barnvårdare.
1990/91:So618 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till nya statsbidragsregler med en sådan inriktning som anges i motionen.
1990/91:So619 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagbarnvårdares rätt till barnomsorg för sina barn.
1990/91:So620 av Roland Larsson och Lola Björkquist (c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av förordningen 1987:860 om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg.
1990/91:So621 av Carl Bildt m.fl. (m, fp, c) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att kommunerna åläggs att utbetala statsbidrag till alla omsorgsformer oavsett huvudman, vilka uppfyller grundläggande kvalitetskrav.
1990/91:So622 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till en föräldrautbildning genom studieorganisationerna,
1990/91:So623 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till barnomsorgsstöd som är oberoende av barnomsorgsform.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A809.
1990/91:So625 av Maja Bäckström och Leo Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även dagbarnvårdare med lång erfarenhet av barnomsorg skall kunna starta personalkooperativ med rätt till statsbidrag.
1990/91:So627 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kommunal barnomsorg,
2. att riksdagen beslutar om en ny plan för full behovstäckning av kommunal barnomsorg,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om rätten till barnomsorg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av personal inom barnomsorgen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till barn med särskilda behov,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsgivaravgiften till barnomsorg också skall användas till detta ändamål,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personal- och brukarinflytande för att få en effektivare barnomsorg.
1990/91:So629 av Göran Engström m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att klargöra de civil-, skatte- och offentligrättsliga effekterna av nu gällande regler för personalkooperativa daghem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statsbidrag bör utbetalas till all barnomsorg som uppfyller grundläggande kvalitetskrav.
1990/91:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att föräldrar skall kunna välja tillsynsform inom barnomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att trefamiljssystem ingår som barnomsorgsform med rätt till statsbidrag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att män anställs inom barnomsorgen,
1990/91:So632 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag för vård av barn till dagbarnvårdare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av alternativ i barnomsorgen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till personalkooperativ,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalsituationen inom barnomsorgen,
1990/91:So633 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvaret för barnomsorgen bör föras från socialtjänstlagen till skollagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnomsorgen bör tillhöra det nya skolverkets ansvarsområde.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub313.
1990/91:So634 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om benämningarna barnomsorg och skola.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub315.
1990/91:So635 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådan ändring av socialtjänstlagen att där klart framgår att vård av egna barn skall betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidragsregler för barnomsorgen i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:So636 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som garanterar alla barn rätt till barnomsorg samt beslutar att statsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1991 via kommunerna skall utges till all barnomsorg som uppfyller fastställda kvalitetskrav, oavsett huvudman,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till barnomsorg för barn under 18 månader.
1990/91:So637 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagstiftning som ger alla barn från 1,5 år rätt till en plats i förskolan.
1990/91:So638 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggd föräldrautbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativa barnomsorgsformer,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen beslutade år 1985 om principerna för att förverkliga en rätt för alla barn att delta i kommunal barnomsorgsverksamhet från ett och ett halvt års ålder till dess de börjar skolan (prop. 1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr. 27).
För varje barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetar eller studerar skall rätten avse plats i kommunalt daghem, föräldrakooperativ eller familjedaghem. För barn som är i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skall rätten gälla deltagande i öppen förskola eller plats i deltidsgrupp. Den angivna målsättningen skall främjas genom en planmässig utbyggnad som innebär att barnomsorgen för alla barn inom åldersgruppen är fullt utbyggd senast år 1991.
Våren 1987 beslutade riksdagen om nya statsbidragsregler för barnomsorgen, vilka trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop. 1986/87:117, SoU 35, rskr. 336).
Enligt det nya systemet utgår statsbidrag till daghem, fritidshem och deltidsgrupper med en enhetlig summa för varje femtontal barn som är inskrivna. Som inskrivna barn i daghem medräknas endast de barn som skrivits in i institutioner som är öppna minst åtta timmar varje vardag under hela året. I avdelnings-/enhetsbidraget ingår medel för insatser för barn med särskilda behov och medel för fortbildningsinsatser för personalen. Utöver grundbidraget per avdelning/enhet utgår ett särskilt bidrag för varje nattöppen avdelning på daghem. Bidrag utgår också för öppen förskola.
Fr.o.m. år 1990 lämnas ett särskilt statsbidrag för daghemsavdelningar med förlängt öppethållande. Bidraget utgår vid ett dagligt öppethållande som är tre timmar längre än det normala. Ett motsvarande bidrag lämnas för daghemsavdelningar som är öppna minst sju timmar varje lördag och söndag.
För barn som är inskrivna i familjedaghem utgår ett bidrag per inskrivet barn. Beloppet varierar beroende på omsorgstidens längd.
Statsbidrag för kommunal barnomsorg utgår från den 1 januari 1988 enligt förordningen (1987:860) (ändrad senast 1991:237) om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg för inskrivna barn i följande omsorgsformer och fr.o.m. år 1990 med följande belopp.
Daghem För varje femtontal inskrivna barn 475 000 - varav för barn med behov av särskilt stöd 20 000 - varav för fortbildning av anställda i: * daghem 15 000 * familjedaghem 10 000 * deltidsförskola/öppen förskola 5 000 Därutöver för varje nattöppen avdelning 150 000 Därutöver för varje avdelning med förlängt öppethållande 75 000
Fritidshem För varje femtontal inskrivna barn 210 000 - varav för öppen fritidsverksamhet 25 000 - varav för barn med behov av särskilt stöd 20 000 - varav för fortbildning av anställda i fritidshem/öppet fritidshem 10 000
Deltidsgrupp För varje femtontal inskrivna barn 50 000
Öppen förskola För varje enhet som hålls öppen minst tre dagar per vecka 50 000
Familjedaghem För barn inskrivna minst 7 tim./dag 18 000 För barn inskrivna mindre än 7 tim./dag 8 000
Statsbidrag till alternativa daghem och fritidshem lämnas till kommunen enligt samma regler som för kommunalt driven verksamhet. De delar som avser insatser för barn med behov av särskilt stöd resp. fortbildning förmedlas av kommunen till den som driver barnomsorgen endast i den mån denna har kostnader för den verksamhet som avses. Förutsättningen för att statsbidrag skall lämnas till alternativa barnomsorgsformer är att dessa finns upptagna i kommunens barnomsorgsplan och att den som driver sådant daghem eller fritidshem är en sammanslutning av föräldrar som gemensamt tar ansvaret för sina barn (föräldrakooperativ), en sammanslutning som har anknytning till en ideell organisation, erbjuder en speciell form av pedagogik eller arbetar på liknande ideella grunder. Hösten 1990 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:38, SoU8, rskr. 49) att statsbidrag skall lämnas även för barnomsorg i form av daghem och fritidshem som ägs och drivs av personal (personalkooperativ). Personalkooperativ kan drivas antingen av en ekonomisk förening eller ett handelsbolag. Statsbidrag lämnas däremot inte till barnomsorgsverksamhet som drivs i aktiebolagsform. Fr.o.m. år 1991 lämnas statsbidrag till kommunerna även för daghem och fritidshem som drivs av församlingar inom svenska kyrkan. Statsbidrag utgår inte till deltidsförskolor, öppna förskolor, familjedaghem eller trefamiljssystem som inte drivs i kommunal regi.
Inom ramen för statsbidraget till barnomsorgen avsätts årligen medel för lokalt utvecklings- och förnyelsearbete. Dessa medel fördelas efter beslut av regeringen.
Bidragssystemet finansieras genom en socialavgift. Avgiften är 2,2 % av avgiftsunderlaget.
Socialstyrelsen har utkommit med ett pedagogiskt program för förskolan (Allmänna råd från socialstyrelsen 1987:3) och med skriften Kommunala familjedaghem (Allmänna råd från socialstyrelsen 1988:4). Programmet har följts upp i kommunerna som utarbetat kommunala riktlinjer för den pedagogiska verksamheten. Styrelsen har också utarbetat ett pedagogiskt program för fritidshem (Allmänna råd från socialstyrelsen 1988:7). Vidare har styrelsen i skriften Lära i förskolan utvecklat förskolans innehåll för de äldre förskolebarnen (Allmänna råd från socialstyrelsen 1990:4).
Riksdagen beslutade i våras att alla barn skall ha rätt att börja sin skolgång det år de fyller sex år. Det bör ytterst ankomma på barnets vårdare att avgöra om barnet är moget för den utbildning som skolväsendet kan erbjuda (prop. 1990/91:115, UbU17, rskr. 357).
Den s.k. läroplanskommittén (dir. 1991:9) har i uppgift att ta fram ett gemensamt måldokument för barnomsorg och skola.
Den kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20) utreder för närvarande frågan hur de specialdestinerade statsbidragen till kommunerna kan generaliseras.
Propositionen i huvuddrag
Villkoren för statsbidrag till kommunerna för barnomsorg föreslås ändras så att verksamhet i form av daghem och fritidshem som drivs av annan än en kommun underlättas. Förutom vissa generella krav för bidrag -- att verksamheten bedrivs fortlöpande, att barnen är inskrivna och att det finns en överenskommelse med föräldrarna om barnens vistelsetider -- skall enligt propositionen följande förutsättningar gälla.
1. Tillstånd att inrätta daghemmet eller fritidshemmet skall finnas enligt 69 § socialtjänstlagen.
2. Kommunen skall ha beslutat att verksamheten skall ingå i kommunens barnomsorgsplan.
3. Den personal som arbetar med barnen i den alternativa barnomsorgen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.
4. Nivån på föräldraavgifterna får inte oskäligt överstiga de avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen.
Som skäl för förslaget anförs i propositionen att en fri etableringsrätt inom barnomsorgen är angelägen för att ge en ökad valfrihet för småbarnsfamiljerna. Den ger föräldrarna ökade möjligheter att välja mellan olika barnomsorgsformer, och den ökar också personalens frihet att välja under vilka former de vill arbeta. En fri etableringsrätt kan enligt propositionen också förväntas bidra positivt till utvecklingen av såväl kvalitet som kostnadseffektivitet inom all barnomsorg. En fri etableringsrätt blir därför en viktig del i en strategi för att klara full behovstäckning inom barnomsorgen, anförs det i propositionen.
Enligt propositionen är det regeringens mål att statsbidrag skall lämnas också för privata familjedaghem, deltidsgrupper och öppna förskolor. En sådan vidgning av statsbidragsgivningen förutsätter dock ytterligare överväganden, heter det i propositionen. Förutsättningarna kan också komma att förändras av vad som kommer fram av det arbete som bedrivs i den kommunalekonomiska kommittén. Socialministern uppger att han avser att återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang. När det gäller statsbidrag för dagbarnvårdares vård av egna barn anser socialministern att bidrag bör utgå på samma villkor som gäller för andra yrkesarbetandes barn. En sådan reform skulle emellertid kosta 455 milj.kr. per år för staten, och socialministern är i nuvarande samhällsekonomiska läge inte beredd att föreslå ett genomförande av reformen (se även nedan s. 16).
Kompletterande föreskrifter om statsbidragsvillkoren avses bli intagna i förordningen om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg. De nya föreskrifterna bör enligt propositionen träda i kraft den 1 januari 1992.
Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.
I motion So7 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen avslår propositionen (yrkande 1, delvis). Motionärerna anser att det är bra att det finns komplement till den kommunala barnomsorgen i form av alternativ verksamhet men påpekar att SCBs årliga barnomsorgsundersökning 1991 visat att majoriteten av svenska föräldrar vill ha kommunal barnomsorg. Motionärerna är vidare kritiska mot att propositionen talar om fri etableringsrätt, effektivitet och vinst men inte säger något om barnens behov och villkor.
Motionärerna anser också att barnomsorgen bör finnas tillgänglig i det område där man bor och intagning därför ske från den kommunala barnomsorgskön. Enligt motionärerna innebär vidare ett system med fri avgiftssättning en begränsning i valfriheten och en risk för segregation. Föräldraavgifterna i de alternativa verksamheterna måste därför ligga i nivå med de avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen. Vad som i motionen anförts om rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen bör ges regeringen till känna (yrkande 2, delvis).
Även i motion So12 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionen (yrkande 1). Vänsterpartiet anser sammanfattningsvis att barnomsorgen skall stå under demokratisk kontroll vad gäller planering, riktlinjer, mål, avgifter och planeringar. Vidare skall enligt vänsterpartiet sociala verksamheter i huvudsak skattefinansieras -- daghem skall inte drivas i vinstsyfte och vinstdrivande verksamhet inte drivas med statliga bidrag. Motionärerna anser också att valfrihet i barnomsorgen förutsätter full behovstäckning.
I flera motioner från den allmänna motionstiden 1991 begärs att statsbidragsreglerna ändras så att statsbidrag utgår till alla barnomsorgsformer, oavsett huvudman.
I motion 1990/91:So525 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av ändrade statsbidragsregler för att kunna få till stånd alternativa lösningar inom vård och omsorg (yrkande 1). I motion 1990/91:So605 av Bertil Persson (m) begärs förslag om att statsbidrag skall kunna utgå till företagsdaghem, även i andra former än kooperativ. I motion 1990/91:So629 av Göran Engström m.fl. (c) yrkas att statsbidrag utbetalas till all barnomsorg som uppfyller grundläggande kvalitetskrav (yrkande 2). Motionärerna anser bl.a. att det är dags att skrota den s.k. Lex Pysslingen, som hindrar företagsdriven barnomsorg. I motion 1990/91:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) begärs tillkännagivande till regeringen om att föräldrar skall kunna välja tillsynsform inom barnomsorgen (yrkande 1) och om att trefamiljssystemet bör ingå som barnomsorgsform med rätt till statsbidrag (yrkande 2). Motionärerna anser att statsbidragen bör utformas så att de stimulerar ett rikare utbud av alternativa barnomsorgsformer. I motion 1990/91:So632 av Ulla Tillander m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om behovet av alternativ i barnomsorgen (yrkande 2). Det är enligt motionärerna viktigt att samhället underlättar för och uppmuntrar till andra driftsformer för barnomsorgen än den kommunala. Kommunerna bör vidare vara skyldiga att i barnomsorgsplanerna uppta alla alternativa barnomsorgsformer, som uppfyller de kvalitetskrav som måste ställas. I motion 1990/91:So635 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs förslag till ändrade statsbidragsregler för barnomsorgen (yrkande 4). Så länge de specialdestinerade statsbidragen till barnomsorgen finns kvar, måste de enligt motionärerna ges en rättvis, icke styrande utformning. Bl.a. måste Lex Pysslingen skyndsamt upphöra. I motion 1990/91:So636 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar att statsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1991 via kommunerna skall utges till all barnomsorg som uppfyller fastställda kvalitetskrav, oavsett huvudman (yrkande 1, delvis). I motion 1990/91:So638 av Gunilla André och Karin Starrin (c), yrkande 3, betonas vikten av att det finns olika alternativa former av barnomsorg, så att föräldrarna själva kan välja vilken form som passar bäst för just deras barn. Alla alternativ i barnomsorgen bör därför underlättas. (Motiveringen till motionen finns i motion 1990/91:A812.)
I motion 1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp), yrkande 3, begärs ett tillkännagivande till regeringen om att det är barnens rätt till barnomsorg som skall tillgodoses när det gäller barnomsorg. I motion 1990/91:So627 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om behovet av kommunal barnomsorg (yrkande 1). Den stora efterfrågan på kommunal barnomsorg tyder enligt motionärerna på att den kommunala barnomsorgen, med välutbildad och motiverad personal, pedagogisk verksamhet och god omsorg, är den omsorgsform som bäst svarar mot barns och föräldrars behov. Vissa föräldrakooperativ kan fungera som bra alternativ till kommunala daghem. Familjedaghem och påtvingade föräldrakooperativ anser vänsterpartiet vara övergångsformer på vägen till full behovstäckning. Motionärerna anser också att riksdagen bör besluta om en ny plan för full behovstäckning av kommunal barnomsorg (yrkande 2) och att statens inkomst av barnomsorgsavgiften i dess helhet skall budgeteras för barnomsorgen (yrkande 7).
Utskottet gör följande bedömning.
I propositionen föreslås att villkoren för statsbidrag ändras så att verksamhet i form av daghem och fritidshem som drivs av annan än en kommun underlättas genom att bl.a. tidigare restriktioner beträffande organisationsformer, intagningsregler och föräldraavgifter tas bort. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att införa en fri etableringsrätt med statsbidrag inom barnomsorgen så att barnfamiljernas och även personalens valfrihet ökar och förutsättningarna samtidigt förbättras för att nå full behovstäckning. Propositionens förslag beträffande statsbidrag till daghem och fritidshem är en första etapp i utvecklingen mot ökad valfrihet inom barnomsorgen. Utskottet tillstyrker propositionens förslag till statsbidragsvillkor såvitt nu är i fråga och avstyrker således motionerna So7 (s) yrkandena 1, delvis och 2, delvis samt So12 (v) yrkande 1. När det gäller motion So7 yrkande 2, delvis vill utskottet erinra om att det inte är fråga om att införa fri avgiftssättning i den alternativa barnomsorgen. Som förutsättning för bidrag skall enligt propositionen gälla att avgifterna inte oskäligt avviker från dem som gäller i den kommunala barnomsorgen. Utskottet avstyrker också motion 1990/91:So627 (v) yrkandena 1 och 2 om behovet av kommunal barnomsorg och om en plan för utbyggnaden av kommunal barnomsorg. Utskottet behandlar i följande avsnitt propositionens förslag beträffande personalens utbildning och erfarenhet.
Genom utskottets ställningstagande till propositionen tillgodoses syftet med motionerna 1990/91:So525 (fp) yrkande 1, 1990/91:So605 (m), 1990/91:So629 (c) yrkande 2, 1990/91:So631 (mp) yrkandena 1 och 2, 1990/91:So632 (c) yrkande 2, 1990/91:So635 (m) yrkande 4, 1990/91:So636 (fp) yrkande 1, delvis, 1990/91:So638 (c) yrkande 3 och 1990/91:So226 (mp) yrkande 3. Även de nu nämnda motionerna avstyrks därför.
I motion 1990/91:So627 (v) yrkande 7 begärs att statens inkomst av barnomsorgsavgiften i dess helhet budgeteras för barnomsorgen.
Barnomsorgsavgifterna förs till staten för finansiering av statsbidrag till barnomsorgen (5 § lagen 1981:691 om socialavgifter). Anslaget F 1. Bidrag till kommunal barnomsorg, i statsbudgeten, femte huvudtiteln, är ett förslagsanslag, som får överskridas. Hur mycket av anslaget som används är beroende av i vilken utsträckning barnomsorgen byggs ut. Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet utifrån styrelsens statistik över utbetalda statsbidrag, kommunernas barnomsorgsplaner och SCBs barnomsorgsundersökning. Enligt utskottets uppfattning påkallar motionen ingen åtgärd av riksdagen, utan avstyrks.
Personalen i förskolan
I motion So7 (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen (yrkande 2, delvis). Motionärerna understryker att kvaliteten i verksamheten måste vara hög för att kraven på god barnomsorg skall kunna tillgodoses. Den personal som arbetar med barnen måste ha sådan utbildning och erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk erfarenhet kan tillgodoses.
I motion So12 (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen sägs om personalinflytande och brukardemokrati (yrkande 2). Enligt motionen strävar vänsterpartiet efter valfrihet, småskalighet, personalinflytande och brukardemokrati. Inom den kommunala barnomsorgen vill motionärerna ha självstyrande enheter med ett övergripande kommunalt ansvar. Den enskilda institutionen skall ledas av en styrelse, bestående av personal och föräldrar, som skall ges verklig möjlighet att vara med och besluta om hur de medel som politikerna fördelar skall användas. Detta kan enligt motionärerna åstadkommas genom att sociallagstiftningen stärks och kommunernas barnomsorgsplaner förtydligas.
Ett motsvarande yrkande framförs i motion 1990/91:So627 (v), yrkande 8, från den allmänna motionstiden 1991.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om utbildning av personal inom barnomsorgen (yrkande 4). Motionärerna framhåller vikten av att all personal har pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns utveckling och anser därför att barnskötare och obehörig personal bör erbjudas vidareutbildning för att man på sikt skall få en enhetlig personalkategori. Motionärerna anför vidare att det är mycket otillfredsställande att kommunerna inte har använt tilldelade medel för fortbildning och föreslår att kommunerna, efter ansökan och redovisning av fortbildningsplaner till socialstyrelsen, skall få fortbildningsmedlen inom den anvisade budgetramen.
I motion 1990/91:So632 (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om personalsituationen inom barnomsorgen (yrkande 4). Förhållandet att barnomsorgspersonal slutar och väljer annat arbete med större möjligheter till delaktighet och personlig utveckling måste brytas, heter det i motionen. Personalen måste få återkommande fortbildning och stöd i sin yrkesroll, anser motionärerna och den outbildade personalen som anställs måste få vidareutbildning. Om äldre ges större möjlighet att medverka i det dagliga arbetet kan personalbristen delvis lösas.
I Allmänna råd från socialstyrelsen 1987:3, Pedagogiskt program för förskolan, anges att förskolan bör ledas av förskolepedagogiskt utbildad personal med såväl teoretisk som praktisk kompetens.
I den nu aktuella propositionen (s. 4) uppställs som krav för statsbidrag att den personal som arbetar med barnen i den alternativa barnomsorgen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Enligt propositionen innebär detta att samma krav på utbildning eller erfarenhet bör gälla som för övrig i barnomsorgsplanen upptagen verksamhet (s. 5).
Motioner (v) om vidareutbildning av barnskötare och outbildad personal för att uppnå en enhetlig yrkeskår har tidigare avstyrkts av utskottet med hänvisning till att det skulle strida mot kommunernas frihet att ordna barnomsorgen om riksdagen skulle fatta beslut om särskilda behörighetsregler eller om att viss andel av personalen skulle ha genomgått visst slag av utbildning (se bl.a. 1983/84:18 s. 20). Vid behandlingen av ett motsvarande yrkande hösten 1990 vidhöll utskottet sin tidigare inställning (1990/91:SoU2 s. 35) (res. v).
Aktionsgruppen för barnomsorg, som tillsattes i mars 1990, har i sin slutrapport Förskola för alla barn 1991 -- hur blir det? föreslagit kommunerna att överväga att genomföra en stegvis personalutbildning, främst i kommuner med en hög andel outbildad personal.
Riksdagen har hemställt hos regeringen om en uppföljning av kommunernas användning av de särskilda fortbildningsmedel som avdelats inom statsbidragets ram och vilka åtgärder som erfordras (1988/89:SoU18, rskr. 166).
Som en följd av detta har Svenska kommunförbundet erhållit medel för ett projekt om personalutveckling inom barnomsorgen. Den första delen i projektet har bestått i en kartläggning av fortbildnings- och personalutvecklingsinsatserna i kommunerna. Denna visar bl.a. att av kommuner med över 200 000 invånare erbjuder ca 50 % personalen mer än 30 timmars fortbildning. Av kommuner med 75 000--200 000 invånare erbjuder ca 25 % personalen mer än 30 timmars fortbildning. Av kommuner med 25 000--75 000 invånare erbjuder ca 50 % personalen mer än 30 timmars fortbildning, undantaget dagbarnvårdarna. Av kommuner med färre än 25 000 invånare erbjuder 37 % personalen mer än 30 timmars fortbildning.
Vid en jämförelse med en undersökning, som gjordes år 1985 på socialstyrelsens uppdrag, visar det sig att fortbildningens omfattning inte har ökat nämnvärt under de senaste fem åren. Personalgrupper, som var eftersatta då, är också eftersatta nu. Fortfarande är det bara ca hälften av landets kommuner som ger sin barnomsorgspersonal minst 30 timmars fortbildning om året. I planerna för 90-talet har dock många kommuner uttalade ambitioner att öka omfattningen av fortbildningen (1991 års budgetprop., bil. 7 s. 131).
Tills vidare kommer ingen årlig redogörelse att begäras för hur statsbidragsmedlen för fortbildning använts i kommunerna. Socialstyrelsen kommer däremot att på annat sätt följa hur fortbildningsverksamheten utvecklas i kommunerna (se SOSFS (S) 1991:3, avsnitt 6).
I motion 1990/91:So631 (mp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vikten av att män anställs inom barnomsorgen (yrkande 3). Motionärerna anser bl.a. att rekrytering av män till dagbarnvårdare bör stimuleras.
En motion (fp) om åtgärder för att bryta den sneda könsfördelningen bland förskolans personal behandlades av utskottet hösten 1983. Utskottet delade motionärernas uppfattning beträffande vikten av att fler män rekryteras till tjänster inom barnomsorgen. Utskottet avstyrkte dock motionen med hänvisning bl.a. till den kommunala arbetsgivarens skyldighet att enligt det kommunala medbestämmandeavtalet aktivt främja jämställdhet i sin verksamhet och den möjlighet till positiv särbehandling av det underrepresenterade könet vid rekrytering till tjänster som avtalet medgav (betänkandet SoU 1983/84:12 s. 44--46).
Enligt 9 § jämställdhetslagen (1991:433) som träder i kraft den 1 januari 1992 skall arbetsgivaren när det råder ojämn könsfördelning på en arbetsplats, särskilt anstränga sig att få sökande av det underrepresenterade könet och försöka se till att andelen arbetstagare av det könet efter hand ökar.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att propositionens förslag till villkor beträffande personalens utbildning och erfarenhet tillgodoser grundläggande kvalitetskrav beträffande den alternativa barnomsorgen. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del och avstyrker alltså motionerna So7 (s) yrkande 1, delvis och So12 (v) yrkande 1, delvis, vari yrkas avslag på propositionen och So7 (s) yrkande 2, delvis, vari föreslås andra villkor.
Motionerna So12 (v) yrkande 2 och 1990/91:So627 (v) yrkande 8 avstyrks med hänvisning till att de föreslagna statsbidragsreglerna ger utrymme för många olika företags- och organisationsformer inom barnomsorgen, bl.a. sådana där personal och föräldrar tillsammans beslutar om verksamhetens inriktning och om hur pengarna skall användas.
Utskottet delar uppfattningen i motionerna So627 (v) och So632 (c) om fortbildningens betydelse. En ökad satsning på fortbildning och personalutveckling är angelägen, bl.a. för att minska personalomsättningen inom barnomsorgen. Utskottet vill också understryka vikten av att alla personalkategorier erbjuds fortbildning, oavsett arbetsgivare. Med hänvisning till det projekt om personalutveckling som Svenska kommunförbundet genomför och till att socialstyrelsen för närvarande följer hur fortbildningsverksamheten utvecklas i kommunerna avstyrker utskottet emellertid motionerna 1990/91:So627 (v) yrkande 4 och 1990/91:So632 (c) yrkande 4.
Utskottet vidhåller sin inställning att det är angeläget att åstadkomma en jämnare fördelning mellan män och kvinnor inom barnomsorgen. Barn behöver både kvinnliga och manliga förebilder för sin identitetsutveckling. Utskottet anser emellertid att det bör ankomma på arbetsgivarna att försöka bryta den ojämna könsfördelningen inom barnomsorgen och avstyrker därför motion 1990/91:So631 (mp) yrkande 3.
Statsbidrag till alternativa deltidsförskolor
I motion So8 av Gustaf von Essen (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om statsbidrag till deltidsförskolor. Motionärerna anser att statsbidragsreglerna bör ändras så att alternativa deltidsförskolor får stöd i förhållande till öppethållandetiden och en behandling likvärdig med heltidsdaghemmen. Ett motsvarande yrkande finns i motion 1990/91:So602 av dåvarande förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m), yrkande 1. Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar att svenska kyrkans deltidsförskolor och andra deltidsförskolor som drivs av annan huvudman än kommunerna skall få samma statsbidrag som de kommunala deltidsförskolorna.
Utskottet gör följande bedömning.
Som framgått ovan (s. 15) är det regeringens målsättning att statsbidrag skall lämnas också för privata deltidsgrupper. Detta förutsätter dock, enligt propositionen, ytterligare överväganden, bl.a. mot bakgrund av vad som kan komma fram av den kommunalekonomiska kommitténs arbete. Socialministern uppger (prop. s. 4) att han avser att återkomma i frågan i ett senare sammanhang. Utskottet vill emellertid med anledning av motionerna uttala att regeringen redan nu bör överväga hur statsbidragssystemet kan utformas så att det inte ensidigt gynnar långa vistelsetider utan görs mer flexibelt i förhållande till öppettiderna och snarast återkomma till riksdagen med förslag härom. Vad utskottet här uttalat med anledning av motionerna So8 (m) och 1990/91:So602 (m) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Dagbarnvårdares rätt att räkna in egna förskolebarn i underlaget för anställning som dagbarnvårdare
I propositionen påpekas att dagbarnvårdarnas insats att i det egna hemmet ta emot andras barn för vård och omsorg sedan länge är accepterad som ett yrkesarbete och att statsbidrag lämnas för denna barnomsorg. Hittills har emellertid statsbidraget inte beräknats med beaktande också av den tillsyn som dagbarnvårdarna utför avseende sina egna hemmavarande barn. Statsbidragssystemet inbegriper för närvarande beträffande dessa barn endast besök i den öppna förskolan och deltagande i den allmänna förskoleverksamheten för sexåringar.
Enligt socialministerns mening bör dagbarnvårdarnas egna barn ge rätt till statsbidrag på samma villkor som gäller för andra yrkesarbetandes barn.
Enligt 1991 års barnomsorgsundersökning hade i januari 1991 de kommunala dagbarnvårdarna 25 300 egna hemmavarande förskolebarn. Om det nuvarande statsbidraget, 18 000 kr. per barn och år, skulle lämnas även för dessa barn skulle enligt propositionen kostnadsökningen för staten uppgå till 455 milj.kr. per år.
Även kommunerna skulle, om ersättningen för de egna barnen följer de avtal som gäller när dagbarnvårdaren tar emot andras barn, drabbas av kostnadsökningar av minst samma omfattning anför socialministern. I nuvarande samhällsekonomiska läge är socialministern därför inte beredd att föreslå ett genomförande av denna reform.
Även denna fråga bör enligt propositionen ses i ljuset av att kommande förslag från kommunalekonomiska kommittén kan leda till mer generella statsbidrag och därmed ökad frihet för kommunerna.
I ett frågesvar i riksdagen den 12 november 1991 uppgav Bengt Westerberg att han för dagen inte kunde precisera den tidpunkt när regeringens olika åtgärder skapar ekonomiskt utrymme för att ändra statsbidragsreglerna för barnomsorg så att bidrag utgår även för dagbarnvårdarnas egna barn. Socialministern anförde också att den samhällsekonomiska kostnaden för en sådan reform skulle uppgå till 1 miljard kronor, även om man inte räknade med någon expansion av den befintliga verksamheten (snabbprotokoll 1991/92:23 s. 20 f.).
I fyra motioner väckta med anledning av propositionen begärs att reformen om statsbidrag för dagbarnvårdares egna barn genomförs redan nu.
I motion So9 av Johan Brohult (nyd) anförs att regeringen redan i samband med nästa statsbudget bör lämna förslag till genomförande av reformen, med sikte på att reformen skall kunna träda i kraft vid halvårsskiftet 1992, dock senast vid årsskiftet 1992-93. Ny Demokrati kan inte förstå logiken i att egna barn skall behandlas sämre än andras barn och kan därför inte acceptera att en angelägen reform som syftar till ökad valfrihet i barnomsorgen skjuts på en oviss framtid.
I motion So11 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anförs att bedömningen att reformen skulle kosta 455 milj.kr. för staten grundar sig på att kommunerna omedelbart skulle utöka antalet platser med 25 300. Motionärerna hänvisar till att varje kommun inom sin ekonomiska ram kommer att bedöma vilken utbyggnad man kan genomföra och att beloppet 455 milj.kr. med all sannolikhet är en kraftig överskattning av statens kostnad.
I motion So13 av Roland Larsson (c) anförs att det ur budgetsynpunkt sannolikt inte innebär någon skillnad mellan att genomföra reformen redan nu eller att vänta ett par år, eftersom huvuddelen av kostnaderna ändå kommer vid samma tidpunkt. Enligt motionären finns det ingen anledning att anta att man kommer att öka den planerade utbyggnadstakten av barnomsorgen, även om dagbarnvårdarna ges rätt att ställa sina barn i barnomsorgskön. Motionären anser därför att statsbidragsförordningen kan ändras omedelbart utan att statsbidragsanslaget behöver höjas de närmaste två åren.
Också i motion So14 av Harry Staaf (kds) bestrids att kostnadsökningen för staten skulle uppgå till 455 milj.kr. om reformen genomfördes. Enligt motionären kommer inte hela målgruppen att bli statsbidragsberättigad om inte kommunerna ändrar sina barnomsorgsregler. Alla dagbarnvårdare kommer inte heller att begära barntillsyn för sina barn. Några dagbarnvårdares barn i tillsynsålder kommer inte att fylla kraven för heltidsplats. Sammanfattningsvis anser motionären att den relevanta kostnadsökningen för staten med nuvarande statsbidrag på tre års sikt torde bli ca 200 milj.kr. per år.
Även i flera motioner från den allmänna motionstiden 1991 begärs ändringar av statsbidragsreglerna så att statsbidrag också utgår för barn som är inskrivna som dagbarn hos sina egna föräldrar. Yrkanden med detta innehåll framförs i motionerna 1990/91:So308 av Eva Goës m.fl. (mp), yrkande 3, 1990/91:So610 av Rosa Östh och Ulla Tillander (båda c), 1990/91:So619 av Roland Larsson (c), 1990/91:So620 av Roland Larsson (c) och Lola Björkquist (fp) samt 1990/91:So632 av Ulla Tillander m.fl. (c), yrkande 1.
Utskottets bedömning
Enligt propositionen är det regeringens avsikt att ändra statsbidragsreglerna så att statsbidrag utgår för dagbarnvårdarnas egna barn på samma villkor som gäller för andra yrkesarbetandes barn. Utskottet vill också erinra om att kommande förslag från den kommunalekonomiska kommittén förväntas innebära mer generella statsbidrag som ger kommunerna större frihet att stödja olika former av barnomsorg. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna So9 (nyd), So11 (m), So13 (c), So14 (kds), 1990/91:So308 (mp) yrkande 3, 1990/91:So610 (c), 1990/91:So619 (c), 1990/91:So620 (c) och 1990/91:So632 (c) yrkande 1.
Särskilt om statsbidrag till personalkooperativa och föräldrakooperativa daghem och fritidshem
I motioner från den allmänna motionstiden 1991 har lagts fram förslag som tar sikte på nu gällande statsbidragsregler för personalkooperativa daghem och fritidshem. Statsbidrag lämnas för närvarande enligt 10 § andra stycket 3 i statsbidragsförordningen om den som driver daghemmet eller fritidshemmet är en sammanslutning av personer som själva fortlöpande arbetar i barnomsorgsverksamheten (personalkooperativ). Som villkor gäller att verksamhetens tillgångar ägs av sammanslutningen eller dess medlemmar, att minst en av sammanslutningens medlemmar har utbildning med förskole- eller fritidspedagogisk inriktning, att den avgift som tas ut för barnomsorgen inte är högre än motsvarande avgift som bestämts inom den kommunala barnomsorgen och att verksamheten inte bedrivs i form av aktiebolag.
Personalkooperativ kan alltså, enligt hittills gällande regler, drivas antingen av en ekonomisk förening eller ett handelsbolag. Skillnaderna mellan ekonomisk förening resp. handelsbolag är bl.a. att den ekonomiska föreningen fordrar minst fem medlemmar medan handelsbolaget endast kräver två samt att medlemmarna i handelsbolaget är personligen ansvariga för de skulder som bolaget ikläder sig.
Socialstyrelsen har meddelat bindande föreskrifter (SOSFS [S] 1991:3) om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg. Enligt föreskrifterna bör de barn som skrivs in i personalkooperativ barnomsorg tas ur kommuns kö enligt samma regler som för kommunal barnomsorg. De regler som gäller i enskilda kommuner om förtur för vissa grupper av barn bör också gälla för personalkooperativen. Enligt socialstyrelsen bör dock undantag från köprincipen kunna medges av kommun när det gäller arbetsplatsdaghem.
I motion 1990/91:So625 av Maja Bäckström och Leo Persson (båda s) yrkas att regeringen ges till känna att även dagbarnvårdare med lång erfarenhet av barnomsorg skall kunna starta personalkooperativ med rätt till statsbidrag.
En likalydande motion (s) behandlades av utskottet hösten 1990 i samband med propositionen om statsbidrag till personalkooperativ barnomsorg. Utskottet avstyrkte motionen och anförde (1990/91:SoU8 s. 6).
Personalens grundutbildning är en viktig kvalitetsfaktor för barnomsorgsverksamheten. Utskottet anser i likhet med socialstyrelsen att det är en fördel om all förskoleverksamhet leds av förskolepedagogiskt utbildad personal med såväl teoretisk som praktisk kompetens. För att ett personalkooperativ skall vara berättigat till statsbidrag bör därför åtminstone en av delägarna i kooperativet ha en utbildning med förskolepedagogisk inriktning, dvs. förskollärar- eller fritidspedagogutbildning. När det gäller de övriga delägarnas kvalifikationer anser utskottet att det inte finns skäl att uppställa några andra krav än dem som följer av att verksamheten skall uppfylla grundläggande kvalitetskrav.
I den nu aktuella propositionen anförs att den personal som arbetar med barnen i den alternativa barnomsorgen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses (s. 4). Samma krav på utbildning eller erfarenhet bör gälla som för övrig i barnomsorgsplanen upptagen verksamhet. Vidare innebär propositionens förslag att någon skyldighet att ta barnen ur kommunens kö inte längre skall föreligga. Kravet att den personal som arbetar i ett personalkooperativ också bör vara delägare i kooperativet och att därmed personalkooperativ inte har möjlighet att anställa ytterligare personal försvinner också med propositionens förslag. När det gäller föräldraavgiften i personalkooperativ liksom annan alternativ barnomsorg gäller enligt propositionen att avgifterna inte oskäligt får överstiga de avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen.
I motion 1990/91:So632 (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att enskilda personer som står i begrepp att starta ett personalkooperativ själva skall kunna välja driftsform (yrkande 3). Staten skall inte avgöra valet av associationsform.
I motion So10 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om kooperativ barnomsorg (yrkande 2). Motionärerna anser att de föräldrakooperativa daghemmen tills vidare är den alternativa form av barnomsorg som bäst synes uppfylla de höga krav som måste ställas. I kooperativen finns möjlighet att inte bara påverka utan att vara med och skapa. Det är därför enligt motionärerna angeläget att man innan alla frågetecken beträffande de enskilda huvudmännens rättsstatus rätats ut fortsätter att uppmuntra det föräldrakooperativa alternativet.
I motion 1990/91:So613 av Ingegerd Wärnersson och Anita Jönsson (båda s) begärs en ändring av riktlinjerna för statsbidragen till föräldrakooperativa daghem. Motionärerna anser att även föräldrakooperativa daghem bör åläggas att ta barn ur kommunens kö, i likhet med vad som gäller för personalkooperativen.
Ett motsvarande yrkande av samma motionärer behandlades och avstyrktes av utskottet hösten 1990. Utskottet hänvisade till sin tidigare uppfattning att sådana villkor för statsbidrag som motionärerna ställt upp avsevärt skulle minska möjligheterna att driva verksamhet i form av föräldrakooperativ och att segregeringen inom barnomsorgen i första hand måste angripas med andra medel än dem som föreslagits i den då aktuella motionen (bet. 1990/91:SoU2 s. 39).
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan (s. 14) tillstyrkt propositionens förslag att när det gäller personalen i den alternativa barnomsorgen samma krav på utbildning eller erfarenhet bör gälla som för övrig i barnomsorgsplanen upptagen verksamhet. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom motionärernas krav att dagbarnvårdare utan teoretisk utbildning generellt skulle ges rätt att driva personalkooperativ med rätt till statsbidrag. Motion So625 (s) om dagbarnvårdares rätt att starta personalkooperativ avstyrks därför. Utskottet vill dock erinra om att med propositionens förslag till villkor för statsbidrag, som utskottet alltså ställt sig bakom, det blir möjligt för dagbarnvårdarna att anställa utbildad personal i sitt personalkooperativ och därigenom uppfylla kraven för statsbidrag.
Motion So632 (c) är tillgodosedd genom det förslag som regeringen nu lagt fram och som utskottet ställt sig bakom. Motionen avstyrks därför såvitt nu är i fråga (yrkande 3).
Enligt utskottets uppfattning bör statsbidragen till barnomsorgen utformas så att barnfamiljerna ges möjlighet att välja den barnomsorgsform de anser passar dem och barnen bäst. Det innebär att statsbidraget bör vara neutralt gentemot alla omsorgsformer oavsett huvudman. Utskottet avstyrker motion So10 (s) yrkande 2 med hänvisning härtill.
Som ovan nämnts (s. 19) innebär propositionens förslag att någon skyldighet för personalkooperativen att ta barnen ur kommunens kö inte längre skall föreligga. Med hänvisning härtill och till de skäl utskottet anförde hösten 1990 avstyrks motion So613 (s).
Barnomsorg i svenska kyrkans regi
Sedan den 1 juli 1991 lämnas statsbidrag för barnomsorg i form av daghem eller fritidshem som drivs av en församling inom svenska kyrkan (prop. 1990/91:100 bil. 7, SoU12, rskr. 211). Bestämmelsen tillämpas redan från och med den 1 januari 1991.
I motion 1990/91:So602 (m) från den allmänna motionstiden 1991 hemställs att riksdagen beslutar att svenska kyrkans heltidsförskolor skall få samma statsbidrag som de kommunala heltidsförskolorna (yrkande 2).
Numera utgår statsbidrag för daghem och fritidshem som drivs av en församling inom svenska kyrkan. Motion So602 (m) är alltså tillgodosedd och avstyrks därför (yrkande 2).
En lag om rätt till barnomsorg
I motion So7 (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur alla barns rätt till förskola skall lagfästas (yrkande 3). En lagfäst rätt till barnomsorg för alla barn är enligt motionärerna närmast en konsekvens av de överväganden som skedde i samband med beslutet om förskola för alla barn 1985. Lika självklart som att man har en allmän grundskola för alla barn i Sverige måste det vara med en bra barnomsorg för alla förskolebarn.
I motion 1990/91:So627 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om rätten till barnomsorg (yrkande 3). Enligt motionärerna kommer det beslut som riksdagen tog år 1985 om en fullt utbyggd barnomsorg fram till år 1991 inte att kunna infrias. Riksdagen måste därför ta sitt ansvar genom att lagstifta om rätten till barnomsorg.
I motion 1990/91:So636 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som garanterar alla barn rätt till barnomsorg (yrkande 1, delvis) och att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om rätt till barnomsorg för barn under 18 månader (yrkande 2). För att utbyggnaden av barnomsorgen inte skall stagnera är det enligt motionärerna viktigt att markera att målet om barnomsorg till alla som vill ha det ligger fast. Ett sätt att göra detta är enligt motionärerna att exempelvis fr.o.m. den 1 januari 1993 införa en lagstadgad rätt till barnomsorg där kommunerna ges det yttersta ansvaret för att det finns plats i barnomsorgen för dem som vill ha. En sådan lagstiftning kan genomföras bara under förutsättning att kommunerna får fria händer att lösa utbyggnadsfrågorna och att föräldrarnas inflytande ökar. I allt fler kommuner säger man nu att man inte tar emot barn som är under 18 månader i barnomsorgen. I propositionen (1984/85:209) om förskola för alla barn underströks dock att kommunerna inte befriades från sitt ansvar för barn under 18 månader. Om kommunerna på detta vis fortsätter att feltolka barnomsorgsmålet bör det enligt motionärerna omformuleras så att det tydligt framgår att föräldrarna har rätt till barnomsorg också för yngre barn.
I motion 1990/91:So637 av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om behovet av en lagstiftning som ger alla barn från 1,5 år rätt till en plats i förskolan. Rätten till en förskoleplats är enligt motionärerna principiellt en så viktig rätt att den bör omfatta all barn. Utan en lagfäst rätt kan barn komma att ställas utan förskola.
Enligt SCBs barnomsorgsundersökning 1991 (s. 9) var efterfrågan på nya platser, dvs. det ej tillgodosedda behovet, 56 000 platser i kommunal omsorg och 5 000 i alternativa daghem. Utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen har under sista året till 1991 varit större än efterfrågeökningen, och för första gången på tre år har "kön" minskat (s. 9).
Utskottet gör följande bedömning.
Genom propositionens förslag till ändrade statsbidragsvillkor för alternativa daghem och fritidshem och genom de förslag från regeringen om ytterligare vidgning av statsbidragsgivningen som aviserats i propositionen kommer trycket på den kommunala barnomsorgen att minska. Kommunerna får därigenom väsentligt bättre möjligheter att tillgodose efterfrågan från familjer som föredrar kommunal barnomsorg. Något behov av en lagstadgad rätt till kommunal barnomsorg finns därmed inte. Utskottet avstyrker därför motionerna So7 (s) yrkande 3, 1990/91:So627 (v) yrkande 3, 1990/91:So636 (fp) yrkande 1 delvis och 2 och 1990/91:So637 (s).
Rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild regi
Motionerna
I motion So7 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket lagstöd som krävs för att garantera barnens rättssäkerhet när kommunerna lämnar över barnomsorgsverksamhet till andra huvudmän (yrkande 4). Motionärerna anser att det nu är mest angeläget att lägga fast kvalitetskraven inom barnomsorgen. Till dessa hör garantier om rättssäkerhet, regler för sekretess och om lika-behandlingsprincipen samt möjligheter till insyn och kvalitetsbedömning av verksamheten. Dessa frågor behöver enligt motionärerna belysas och lagstiftningen ses över i syfte att undersöka hur rättssäkerheten för barnen kan garanteras.
I motion So10 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) begärs en översyn av de enskilda huvudmännens rättsstatus inom den alternativa barnomsorgen (yrkande 1). Enligt motionärerna har det visat sig att många kommuner avstår från att teckna avtal med enskilda huvudmän. Det är heller inte ovanligt att rutiner för tillsyn saknas. Detta beror enligt motionärernas mening bl.a. på att de enskilda huvudmännens rättsstatus gentemot myndigheterna är oklar. Motionärerna anser vidare att föräldrarnas möjligheter till inflytande är osäkra om huvudmannen är en sammanslutning som inte är demokratiskt styrd. Motionärerna finner det också angeläget att utreda de skattemässiga konsekvenserna av de företagsformer som kan komma i fråga.
I motion 1990/91:So629 (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vikten av att klargöra de civil-, skatte- och offentligrättsliga effekterna av nu gällande regler för personalkooperativa daghem (yrkande 1). Enligt motionärerna har det inte, vare sig i propositionen om personalkooperativ eller under riksdagsbehandlingen, klarlagts om ett personalkooperativ skall anses driva sin verksamhet på uppdrag av kommunen eller på uppdrag av de föräldrar som har barn i kooperativets förskola. De båda alternativen medför nämligen, enligt motionärerna, helt olika formella relationer mellan de inblandade parterna, vilket i sin tur har betydelse för de civilrättsliga, skatterättsliga och offentligrättsliga konsekvenserna av verksamheten. Motionärerna påpekar att den bindande föreskriften om att de barn som placeras hos personalkooperativets förskola skall tas ur kommunens kö i praktiken innebär att kommunen förfogar över platserna i kooperativet. Det talar för att kooperativets verksamhet utförs på uppdrag av kommunen. Oförenligt härmed är dock att föräldraavgiften inte ansetts vara en kommunal angelägenhet, utan kan fastställas i särskilda överenskommelser mellan kooperativet och föräldrarna. Motionärerna föreslår att regeringen ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag som klargör de civil-, skatte- och offentligrättsliga konsekvenserna av personalägda daghem.
Gällande bestämmelser m.m.
Enskilda daghem, deltidsgrupper och fritidshem -- oavsett i vilken form de bedrivs -- räknas som hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen. Undantag är institution som drivs med svenska kyrkans församlingar som huvudman. I 69 § socialtjänstlagen (SoL) anges att en enskild person eller sammanslutning som vill inrätta ett hem för vård eller boende skall söka tillstånd hos länsstyrelsen. Inom ramen för det s.k. frikommunförsöket har tillståndsfrågan i stället kunnat avgöras av en kommun, lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal
tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt SoL. Riksdagen har nyligen beslutat att dels förlänga lagens giltighetstid till utgången av år 1993, dels låta alla kommuner som åtar sig detta att delta i verksamheten (prop. 1991/92:13, KU6).
Socialstyrelsen har utfärdat bindande föreskrifter samt allmänna råd om enskilda förskolor och fritidshem (SOSFS 1990:2). Föreskrifterna reglerar vilka som kan få tillstånd att bedriva förskole- och fritidshemsverksamhet. I föreskrifterna understryks att barnomsorg utanför barnets eget hem i första hand är ett offentligt ansvar. Detta innebär för kommunen att den skall svara för att barnomsorg finns i tillräcklig omfattning och med god kvalitet. Enskilda institutioner skall enligt socialstyrelsen ses som komplement till, inte som ersättning för, de offentligt drivna institutionerna. De får inte inrättas utan offentlig kontroll (socialtjänstpropositionen 1979/80:1, s. 352). Någon begränsning för enskilda initiativ inom socialtjänsten finns dock inte, enligt socialstyrelsen.
Kommunen ansvarar för utbyggnad och utformning av förskole- och fritidshemsverksamheten. I kommunens barnomsorgsplan (17 § SoL) skall anges dels behovet av förskole- och fritidshemsverksamhet inom kommunen, dels på vilket sätt detta behov skall tillgodoses (4 § SoF). Enskilda förskolor och fritidshem som accepteras av kommunen skall tas med i kommunens barnomsorgsplan.
I kommunens ansvar ligger även att se till att barnomsorgen får tillräckliga resurser och att styra dessa så att de som bäst behöver barnomsorg får del av den. Det är kommunens uppgift att se till, att fördelningen på olika verksamhetsformer motsvarar det behov som barnen och deras föräldrar har av omsorg och pedagogisk verksamhet. Barngruppens storlek, personaldimensionering, resurser för barn med behov av särskilt stöd, lokalutformning, kost, öppethållande m.m. är enligt socialstyrelsen viktiga delar av det kommunala ansvaret (SOSFS 1990:2 s. 2).
Socialnämnden skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver särskilt stöd och kunna erbjuda dem plats i förskola eller fritidshem (15 § SoL). Detta gäller såväl barn med olika handikapp och barn med sociala och känslomässiga problem som barn från invandrar- och flyktinggrupper samt inhemska etniska minoritetsgrupper, t.ex. samer. Enligt socialstyrelsen kan kommunen inte genom att t.ex. hänvisa till andra verksamheter än sina egna frånsäga sig det lagstadgade ansvaret att anvisa plats i förskola för barn som behöver särskilt stöd. Socialstyrelsen anser att enskilda förskolor och fritidshem även bör vara öppna för barn som behöver särskilt stöd och att det är viktigt att kommunerna reglerar bl.a. denna typ av frågor i sina mellanhavanden med enskilda anordnare.
Enligt de bindande föreskrifterna skall verksamheten i privata förskolor och fritidshem planeras och genomföras i nära samarbete mellan personal och föräldrar och erbjuda barnen en god, trygg och kärleksfull omsorg och gemenskap. De skall få stöd för att utveckla sin personlighet och kompetens, få vidgade kunskaper om sig själva och sin omvärld och lära sig demokratiska värderingar.
Vidare skall enligt föreskrifterna den privata förskolan och fritidshemmet ha de lokaler och den utrustning som krävs för att barnen i en trygg, säker och hälsosam miljö skall kunna få en god omsorg och en pedagogisk verksamhet av god kvalitet.
Verksamheten i den privata förskolan/fritidshemmet skall enligt socialstyrelsen bedrivas i fortlöpande samarbete med den socialnämnd där institutionen är belägen.
Huvudmannen för en enskild förskola eller fritidshem skall enligt föreskrifterna bereda tillsynsmyndighet tillträde till sina lokaler, på begäran av socialnämnden i ett tillsynsärende tillgång till daghemmets/fritidshemmets journaler samt möjlighet att följa verksamheten.
I 70 § SoL utsägs att om något missförhållande råder vid ett hem för vård eller boende, skall länsstyrelsen förelägga ledningen för hemmet att avhjälpa missförhållandet. Om missförhållandet är allvarligt och länsstyrelsens föreläggande inte efterkoms, får länsstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet. För varje barn som har plats i den privata förskolan/fritidshemmet skall föras journal med uppgift om barnets föräldrar/vårdnadshavare, deras adress och telefon samt var de finns tillgängliga då barnet är i förskolan/fritidshemmet. Journalen skall även innehålla sådana uppgifter om barnets hälsotillstånd som har betydelse för dess omsorg och skötsel.
För personal vid hem för vård eller boende som drivs av enskilda gäller en särskild regel om tystnadsplikt i 69 § SoL. Den som är eller har varit verksam i ett sådant hem får inte obehörigen röja vad han/hon därvid erfarit om enskildas personliga förhållanden.
I skattehänseende gäller att enskilda förskolor och fritidshem som drivs i form av aktiebolag eller handelsbolag beskattas enligt samma regler som andra aktiebolag och handelsbolag. Det innebär att eventuellt överskott av verksamheten beskattas som inkomst av näringsverksamhet och att statliga och kommunala bidrag beskattas som näringsbidrag.
Ett föräldrakooperativ som drivs i form av ekonomisk förening har enligt ett av skatterättsnämnden nyligen meddelat förhandsbesked ansetts bedriva rörelse enligt 27 § kommunalskattelagen (avgörandet gällde 1991 års taxering), och statliga och kommunala bidrag har behandlats som näringsbidrag.
Föräldrakooperativ drivs i stor utsträckning i form av ideella föreningar. Ideella föreningar är befriade från inkomstskatt om de har till huvudsakligt syfte att -- utan begränsningar till vissa bestämda personers ekonomiska intressen -- främja t.ex. sociala ändamål. Stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi 1988:03) har till uppgift att se över beskattningen av stiftelser och ideella föreningar (dir. 1988:6 och 1989:45). Kommittén avvaktar för närvarande den nya civilrättsliga stiftelselagstiftningen som skall ligga till grund för kommitténs överväganden om skattereglernas utformning.
Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) har tillkallats för att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. Föredragande statsrådet anför att det markanta inslaget av privata vårdgivare inom vården av barn, ungdomar och missbrukare enligt hans uppfattning motiverar bl.a. en översyn av de regler som finns för tillstånd och tillsyn av verksamheten. Enligt direktiven bör kommittén bl.a. överväga innehållet i och formerna för tillsynen av såväl den kommunala socialtjänsten som de privata vårdgivarnas verksamhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt frågan om vilka villkor som bör vara förenade med tillstånd att driva hem för vård eller boende och hur tillsynen över hemmen bör vara utformad. Kommittén bör vidare överväga vilken uppföljning och utvärdering som bör ske och hur detta arbete kan underlättas och stärkas. I dessa delar bör kommittén inhämta synpunkter från socialstyrelsens pågående arbete med tillsyns-, uppföljnings- och utvärderingsfrågorna (dir. s. 25).
I kommitténs uppdrag ingår också att överväga hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 § socialtjänstlagen bör vara utformade. Riksdagen har vid behandlingen av propositionen (1989/90:28) om vård i vissa fall av barn och ungdomar framfört som sin mening att när det gäller den anmälningsskyldiga kretsen det bör övervägas -- särskilt beträffande privatpraktiserande yrkesutövare -- om inte kretsen bör utvidgas (1989/90:SoU15, rskr. 112). En motionär (s) hade bl.a. ansett att det i SoL borde tas in bestämmelser om anmälningsskyldighet för privata och kooperativa verksamheter som angår barn.
Här kan nämnas att konkurrenskommittén (C 1989:03) i tilläggsdirektiv (dir. 1991:41) fått i uppdrag att närmare överväga vissa frågor om förstärkt konkurrens i kommunal verksamhet. Som ett första resultat av arbetet om konkurrens inom det kommunala området har kommittén presenterat rapporten (SOU 1991:26) Kommunala entreprenader -- Vad är möjligt? I rapporten behandlas bl.a. privat verksamhet på barnomsorgens område. Ett slutbetänkande om konkurrens inom det kommunala området väntas i slutet av år 1991.
Utskottets bedömning
Som framgått av den här lämnade redovisningen står verksamheten vid enskilda förskolor och fritidshem under offentlig kontroll och omfattas av bestämmelser i socialtjänstlagen och med stöd därav i socialtjänstförordningen och socialstyrelsens bindande föreskrifter på området. Socialtjänstkommittén har i uppdrag att se över bl.a. tillstånds- och tillsynsfrågor som rör enskild barnomsorg. Konkurrenskommittén uppmärksammar kommunala entreprenader på bl.a. barnomsorgens område. Beskattningen av ideella föreningar ses över av stiftelse- och föreningsskattekommittén. Utskottet, som förutsätter att även frågor angående sekretess och individens rättssäkerhet tas upp till bedömning i socialtjänstkommittén, anser inte att någon ytterligare översyn av lagstiftningen när det gäller enskild barnomsorg för närvarande är motiverad. Motionerna So7 (s) yrkande 4, So10 (s) yrkande 1 och 1990/91:So629 (c) yrkande 1 avstyrks alltså.
Förslag till nya statsbidragssystem för barnomsorgen
I ett antal motioner läggs fram förslag om en helt annan uppbyggnad av statsbidragssystemet för barnomsorgen.
I motion 1990/91:So312 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om den framtida inriktningen av barnomsorgspolitiken, (yrkande 1). (Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.) Enligt motionärerna skulle en mångfald inom barnomsorgen i Stockholm snabbt kunna bli verklighet om ett vårdnadsbidrag infördes. Företagsdaghem, föräldrakooperativ, personalägda daghem och daghem som drivs av kyrkor, invandrarföreningar eller ideella föreningar skulle snabbt kunna växa fram.
I motion 1990/91:So608 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (båda mp) begärs förslag om ett flexibelt system för barnomsorg. Motionärerna anför att kommunerna satsar för litet på familjedaghem och trefamiljssystem eftersom statsbidragen missgynnar dessa typer av omsorg. Statsbidragen styr i stället socialnämndernas beslut både pedagogiskt och samhällsekonomiskt till förmån för daghem. Motionärerna anser att en kommitté bör tillsättas för att ta fram ett bättre system med varierande barnomsorg och med ett statsbidragssystem som inte i sig självt styr kommunernas val av omsorgsbeslut.
I motion 1990/91:So621 av Carl Bildt m.fl. (m, fp, c) begärs förslag innebärande att kommunerna åläggs att utarbeta statsbidrag till alla omsorgsformer oavsett huvudman, vilka uppfyller grundläggande kvalitetskrav (yrkande 2). Yrkandet ingår som en del i motionärernas förslag om familjepolitik för ökad valfrihet. Motionärerna föreslår införandet av ett skattepliktigt vårdnadsbidrag, införande av avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader, ATP-poäng för vård av egna barn och minskade statsbidrag till barnomsorgen. (Denna del av förslaget har behandlats i betänkandet 1990/91:SoU12.) Statsbidragen till kommunerna skall enligt motionärernas förslag utgå så att kommunerna i princip får samma resurser som i dag till verksamheten. Statsbidragen föreslås minskas med vårdnadsbidragets storlek per förskolebarn. Samtidigt förutsätts att kommunerna höjer egenavgiften i barnomsorgsverksamheten. Den stimulerande konkurrensen och andra positiva följder som vårdnadsbidraget leder till bör enligt motionärerna medföra att avgiften kan höjas med lägre belopp än de bortfallande statsbidragen.
I motion 1990/91:So623 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) begärs förslag till barnomsorgsstöd som är oberoende av barnomsorgsform. (Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A809.) Valfriheten att själv välja att vårda sina barn är mer begränsad i Sverige än i många andra europeiska länder, anför motionärerna. För att bättre möjliggöra reell valfrihet i Sverige bör snarast avdrag för barntillsynskostnader införas, samtidigt som stödet till barnomsorgen görs oberoende av vårdform.
I motion 1990/91:So618 av Roland Larsson (c) begärs förslag till nya statsbidragsregler med en sådan inriktning som anges i motionen. Motionären anser att familjedaghemmen utgör en resurs som borde kunna utnyttjas bättre och i större omfattning än för närvarande. Nuvarande statsbidragsregler hämmar kommunernas rekrytering av familjedaghem, eftersom bidragen inte har någon anknytning till den faktiska kostnaden för verksamheten. Skillnaden i bruttokostnader för kommunen mellan en daghemsplats och en familjedaghemsplats är över 10 000 kr./år. Nettokostnadsskillnaden efter statsbidrag och avgifter är i genomsnitt inte mer än 6 000 kr./år. Statsbidragen bör därför ändras så att de står i bättre relation till de faktiska kostnaderna.
I den nu aktuella propositionen (s. 2) anförs att regeringens omläggning av familjepolitiken kommer att ske i flera steg. I ett första steg tas existerande hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika former av barnomsorg bort. Barnomsorgsbidraget skall följa det val föräldrarna träffar. Statsbidrag kommer att utgå till fler alternativ. I ett andra steg kommer att införas ett bättre ekonomiskt stöd som syftar till att öka småbarnsfamiljernas valfrihet och rättvisan mellan dem. Den statsfinansiella utvecklingen är enligt propositionen av avgörande betydelse för i vilken takt detta stöd sedan byggs ut.
I propositionen erinras också om att kommande förslag från den kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04) kan leda till mer generella statsbidrag och därmed till ökad frihet för kommunerna (s. 6).
Enligt vad utskottet erfar har ett arbete nu inletts i kanslihuset med att utarbeta förslag till ekonomiskt stöd till småbarnsfamiljer i enlighet med vad som aviserats i propositionen. Syftet med motionerna 1990/91:So312 (m) yrkande 1, 1990/91:So608 (mp), 1990/91:So618 (c), 1990/91:So621 (m, fp, c) yrkande 2 och 1990/91:So623 (m) är därmed tillgodosett. De nu nämnda motionerna avstyrks därför.
Relationen mellan barnomsorgen och skolan, m.m.
I motion 1990/91:So633 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om dels att
ansvaret för barnomsorgen bör föras från socialtjänstlagen till skollagen (yrkande 1), dels att barnomsorgen bör tillhöra det nya skolverkets ansvarsområde (yrkande 2). (Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub313.)
Vänsterpartiet anser att barnomsorg och skola bör omfattas av ett gemensamt måldokument. Motionärerna tror att en gemensam lokal organisation för barnomsorg och skola kommer att underlätta samverkan mellan barnomsorg och skola, men anser att det också krävs en samordning på central nivå. När ett gemensamt måldokument föreligger blir det enligt motionärerna naturligt att skolverkets arbetsuppgifter även innefattar barnomsorgen. Det finns dock betydande nackdelar med att vänta tills måldokumentet finns färdigt, heter det i motionen. För att undvika att barnomsorgen i framtiden blir en "bisyssla" i det nya skolverkets organisation bör barnomsorgen redan från början finnas med som en naturlig del av verkets ansvarsområde.
Den tidigare regeringen redovisade i en skrivelse till riksdagen (1990/91:50) det pågående arbetet vad gäller barnomsorg och skola samt flexibel skolstartsålder.
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 10) togs frågan om gemensamt ansvar för barnomsorg och skola åter upp. I propositionen (s. 49 f.) underströks vikten av en gemensam lokal organisation för skola och barnomsorg. Enligt den dåvarande skolministern pekade utvecklingen mot att gränserna mellan förskola och skola suddas ut alltmer. Regeringen erinrade vidare om riksdagens beslut om den ändring i socialtjänstlagen (bet. 1990/91:SoU9, rskr. 97) som innebär att det fr.o.m. den 1 januari 1992 skall stå kommunerna fritt att utforma sin nämndorganisation på det sätt som passar de lokala förhållandena, t.ex. att organisera skola och barnomsorg i en gemensam kommunal nämnd.
Den s.k. läroplanskommittén (dir. 1991:9) tillkallades i februari 1991 för att bl.a. lämna förslag till mål och riktlinjer för barnomsorgen samt det offentliga skolväsendet. Enligt direktiven skall kommittén utforma ett gemensamt måldokument för barnomsorgen och grundskolan, alternativt hela det offentliga skolväsendet. Arbetet skall bedrivas så att kommittén kan lägga fram förslag till mål och riktlinjer för barnomsorgen och samtliga skolformer senast den 1 september 1992. I måldokumentet är det enligt direktiven viktigt att ange hur skola och barnomsorg kan stödja varandra. I direktiven framhålls vidare vikten av att utgå från en helhetssyn på barnets utveckling. Mål och riktlinjer skall utfärdas av regeringen sedan riksdagen fått möjlighet att ta ställning till de grundläggande principerna i dessa.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet anser att resultatet av läroplanskommitténs arbete först bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till förslag att föra över ansvaret för barnomsorgen till skolans område. Motion 1990/91:So633 (v) avstyrks därför (yrkandena 1 och 2).
I motion 1990/91:So634 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) hemställs att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om benämningarna barnomsorg och skola. (Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub315.) I Sverige används ordet "förskola" om all barnomsorg i daghem, t.o.m. daghem för spädbarn, trots att denna typ av barnomsorg knappast kan vara förskola i egentlig mening, anför motionärerna. Enligt motionärernas mening bör begreppet barnomsorg användas för daghem, familjedaghem och annan barnomsorgsverksamhet. Benämningen förskola bör användas endast för en skolförberedande verksamhet.
I socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om enskilda förskolor och fritidshem, SOSFS 1990:2, bilaga 2, redovisas definitioner och begrepp för barnomsorgen och dess olika verksamhetsformer enligt följande. Barnomsorg omfattar enligt socialstyrelsen verksamhetsformerna förskola, öppen förskola, fritidshem, familjedaghem inkl. trefamiljssystem, barnvårdare och lekterapi för barn på sjukhus. Förskola är enligt föreskrifterna ett gemensamt namn för pedagogisk gruppverksamhet i daghem och deltidsgrupp.
Utskottet gör följande bedömning.
Möjligheter har nu öppnats för en gemensam lokal organisation för barnomsorg och skola. Riksdagen har vidare beslutat om en flexibel skolstart från sex år, och ett arbete med att ta fram ett gemensamt måldokument för barnomsorg och skola pågår. I vissa kommuner inrättas särskilda sexårsklasser, i andra integreras förskolan för sexåringar och grundskolans lågstadium. Utvecklingen går därmed mot att gränserna mellan barnomsorg och skola blir mer flytande. Mot den nu angivna bakgrunden anser utskottet inte att riksdagen bör uttala sig för en viss benämning på den skolförberedande verksamheten. Motion 1990/91:So634 (m) avstyrks därför.
Teknik för flickor i förskolan
I motion 1990/91:So607 av Birgitta Johansson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om långsiktiga mål och teknikprojekt för flickor. För att bryta den snäva arbetsmarknad som kvinnor i dag har bör man, enligt motionärerna, redan i förskolan förändra attityderna. Olika teknikprojekt inom förskolan bör inrättas, där flickor i egna grupper får möjlighet att pröva olika teknikområden. Detta bör enligt motionärerna leda fram till att flickor får en större säkerhet när yrkesvalet inom gymnasieskolan görs.
I skriften Lära i förskolan -- innehåll och arbetssätt för de äldre förskolebarnen (Allmänna råd från socialstyrelsen 1990:4) utvecklas och konkretiseras förskolans innehåll och arbetssätt för de äldre förskolebarnen utifrån de principer som anges i socialstyrelsens pedagogiska program. Ett avsnitt (s. 78--88) behandlar teknik i förskolan. Enligt de allmänna råden är en orsak till att man lyfter fram tekniken inom alla utbildningar att man vill utjämna könsskillnaderna vad gäller yrken och utbildningsvägar. Ett sätt för detta är att tidigt ge flickorna och pojkarna liknande tekniska erfarenheter för att de så småningom skall kunna välja utbildningsvägar utifrån egna intressen. En medveten pedagogisk verksamhet, där barns kompetens inom teknikområdet utvecklas oberoende av kön, kan enligt socialstyrelsen få konsekvenser för barnens framtida inställning och yrkesval. Personalen i förskolan uppmanas i de allmänna råden att fundera över hur barnen bemöts ur ett könsrollsperspektiv och hur ofta flickorna uppmanas att snickra, laga något som gått sönder, undersöka hur dammsugaren fungerar eller koppla lyset i dockhuset.
Utskottet gör följande bedömning.
I socialstyrelsens allmänna råd betonas vikten av att utjämna könsskillnaderna när det gäller yrkesval och att som ett led däri ge flickor erfarenhet av teknik redan i förskolan. Motion 1990/91:So607 (s) får därmed anses tillgodosedd och avstyrks därför.
Invandrar- och flyktingbarn i förskolan m.m.
Fr.o.m. den 1 juli 1991 har den tidigare förordningen om statsbidrag till hemspråksträning i förskolan ersatts med nya regler i förordningen (1991:708) om statsbidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan. I 1991 års budgetproposition, bil. 7 (s. 135), uppgavs som skäl för att införa nya regler att antalet inskrivna barn i förskolan med annat hemspråk än svenska ökat med 3 000 barn per år under de senaste åren. En bidragande orsak till detta var, enligt propositionen, att allt fler flyktingbarn kommit in i barnomsorgen. De tidigare reglerna för statsbidrag till hemspråksträning i förskolan ansågs ha detaljstyrt stödet på ett sätt som kunde ha försvårat ett effektivt resursutnyttjande. De nya reglerna medger enligt propositionen en friare resursanvändning som väntas innebära att fler invandrar- och flyktingbarn i förskolan får del av stödet, anpassat till olika behov, t.ex. hemspråksträning, tvåspråkig personalförstärkning, föräldrautbildning och kunskaps- och metodutveckling.
Enligt socialstyrelsens föreskrifter innebär de ändrade statsbidragsreglerna inget förändrat ställningstagande från statsmakternas sida till barns behov av att få stöd i både sitt modersmål och svenska som andraspråk (SOSFS [S] 1991:3, avsnitt 13).
I motion 1990/91:So603 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om behovet av träning och stimulans i svenska språket för invandrar- och flyktingbarn i förskolan. Språket är nyckeln till kommunikation och därigenom en förutsättning för delaktighet och gemenskap, påpekar motionären. Barn som inte kan svenska så bra hamnar lätt på efterkälken. Många gånger kompenserar man sig på annat sätt, vilket kan leda till psykiska problem och social oro. Motionären har främst invandrarbarnen i åtanke och anser att när en friare resursanvändning beträffande statsbidraget till invandrar- och flyktingbarn införs, behovet av träning och stimulans i svenska språket särskilt bör uppmärksammas.
I motion 1990/91:So627 (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om stöd till barn med särskilda behov (yrkande 5). Barnomsorgen måste ha en kvalitet som tillgodoser stöd och stimulans i utvecklingen för de barn som behöver särskilt stöd, anför motionärerna. Invandrar- och flyktingbarn behöver stöd i form av bl.a. modersmålsträning, påpekar motionärerna vidare. Motionärerna tror att den nya konstruktionen för utbetalning av bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan är bra, men ifrågasätter om anslaget överensstämmer med behoven.
I motion 1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om möjligheten till barnpassning för att invandrarkvinnor skall kunna delta i svenskundervisning (yrkande 2). Många invandrarkvinnor blir isolerade från kontakter utanför hemmet och kommer därför på efterkälken när det gäller att lära sig svenska, anför motionärerna. Det är därför viktigt att de ges möjlighet till barnpassning under de timmar undervisningen i svenska pågår.
Enligt socialstyrelsens föreskrifter om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg är det i högsta grad angeläget att kommunen anordnar barnomsorg för barn till flyktingar och asylsökande medan föräldrarna deltar i svenskundervisning. Statsbidrag för sådan verksamhet kan erhållas under förutsättning att verksamheten anordnas så att reglerna för statsbidrag till daghem, deltidsgrupp eller öppen förskola uppfylls. I de fall kommunerna ordnar andra former av barnomsorg, avses den schablonersättning som lämnas till kommunerna för mottagande av flyktingar och asylsökande täcka dessa kostnader (SOSFS 1991:3, avsnitt 14).
Utskottet gör följande bedömning.
De nya reglerna för statsbidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan ger kommunerna möjligheter till en friare resursanvändning än tidigare. Utskottet förutsätter att kommunerna uppmärksammar invandrar- och flyktingbarnens behov av språkträning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 1990/91:So603 (s) och 1990/91:So627 (v) yrkande 5.
Utskottet avstyrker motion So333 (fp) yrkande 2 med hänvisning till att möjligheter till statsbidrag för verksamheten finns och till vad socialstyrelsen uttalat om det angelägna i att kommunerna anordnar barnomsorg för barn till föräldrar som deltar i svenskundervisning.
Samisk barnomsorg
Motionen
I motion 1990/91:So609 av Berith Eriksson (v) hemställs att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om dels samernas rätt att själva ta ansvar för barnomsorgen (yrkande 1), dels medel till sameskolstyrelsernas verksamhet med samisk barnomsorg (yrkande 2). Motionären anser att samerna själva skall kunna utforma och ta ansvar för att utveckla sitt språk och sin kultur. För att undvika lokala friktioner och med kännedom om den utveckling mot ökad decentralisering som pågår föreslår motionären att sameskolstyrelsen även ges möjlighet att anordna samisk barnomsorg genom att medlen för denna verksamhet administreras av sameskolstyrelsen. Sameskolstyrelsen har inskrivet i sin förordning att dess uppgift är att följa den samiska undervisningen från förskola till vuxennivå.
Bakgrund
En särskild sakkunnig fick år 1987 i uppdrag att göra en översyn av den samiska kulturens fortbestånd och utveckling. Översynen redovisades i departementspromemorian Samisk kultur, Ds 1989:38. Utredaren föreslog i promemorian dels ett särskilt stimulansbidrag för samisk barnomsorg under en treårsperiod, dels att medel skulle utgå för en verksamhet med en förskolekonsulent, knuten till sameskolstyrelsen, också under tre år.
Förslagen i utredningsrapporten har remissbehandlats och redovisades i 1990 års budgetproposition, prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 88--95. Förslagen beträffande samisk barnomsorg ledde emellertid inte till något förslag från regeringen.
Samerättsutredningen överlämnade i november 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:91) Samerätt och samiskt språk. I oktober 1990 utgavs underlagsrapporten (SOU 1990:89) Språkbyte och språkbevarande. I den sistnämnda rapporten anförs att det på alla nivåer, från förskolan och uppåt, borde finnas ett helt samiskt alternativ. I samerättsutredningens slutbetänkande erinras om förslaget i Ds 1989:38 (se ovan) om bl.a. stimulansbidrag till samisk förskola.
Utbildningsminister Per Unckel har i ett frågesvar i riksdagen den 19 november 1991 uppgivit att det inom regeringskansliet pågår ett arbete med målet att en sameproposition, i vilken samtliga betänkanden från samerättsutredningen blir föremål för bedömning, skall kunna presenteras för riksdagen under år 1992.
Här kan också nämnas att flera internationella konventioner och överenskommelser tar upp frågan om språkliga minoriteters rättigheter, t.ex. Unescokonventionen angående diskriminering i utbildningen, FNs konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och ILO-konventionen om urbefolkningars rättigheter. Minoritetsspråkens ställning har vidare ägnats stor uppmärksamhet i Europarådet och har också blivit en angelägen fråga inom EG. Europaparlamentet har bl.a. antagit en resolution som rekommenderar EGs medlemsstater att lagstifta så att minoritetsspråk kan användas vid lokala och regionala myndigheter och förvaltningsorgan.
Tidigare behandling
Med anledning av en motion våren 1989 om modersmålsträning för samebarn uttalade utskottet att det delade motionärens åsikt om vikten av att de samiska barnen inte utestängdes från möjligheten att aktivt ta del av sitt modersmål och sitt kulturarv. Utskottet konstaterade att frågor som berör det samiska språkets ställning i Sverige var föremål för olika utredningar. Utskottet ansåg att resultatet av dessa utredningar borde avvaktas och avstyrkte den då aktuella motionen (1988/89:SoU13, s. 4, res. vpk).
Ett yrkande motsvarande det nu aktuella yrkande 2 av samma motionärer (vpk) avstyrktes av utskottet hösten 1990 med hänvisning till samerättsutredningens då pågående arbete (1990/91:SoU2 s. 40) (res. v och mp).
Utskottets bedömning
Utskottet anser inte att riksdagens kommande ställningstagande till samepropositionen bör föregripas och avstyrker därför motion 1990/91:So609 (v) yrkandena 1 och 2.
Ökat stöd till barnvårdartjänster
Statsbidrag till kommunens kostnader för barnvårdare söks och utgår enligt förordningen (1983:944) om statsbidrag till kommunerna för stöd och hjälp i boendet (senaste lydelsen i SFS 1988:1203). Statsbidrag lämnas med 34 000 kr. för varje årsarbetare. Bidraget utbetalas oavsett om barnvårdaren har sin organisatoriska tillhörighet inom den sociala hemhjälpen eller barnomsorgen.
Socialstyrelsen har i sina Allmänna råd om kommunernas barnomsorgsplanering år 1988--92 (nr 1987:1) anfört följande om barnvårdare.
Även om föräldrarna numera enligt föräldraförsäkringen har goda möjligheter att själva vårda sina barn vid sjukdom är barnvårdarverksamheten fortfarande ett nödvändigt komplement till förskoleverksamheten. Vid många tillfällen är det på grund av föräldrarnas arbets- eller studiesituation nödvändigt att de under barnens sjukdom kan få behovet av barnomsorg tillgodosett genom kommunernas barnvårdarorganisation. Behov av barnvårdare finns också för att tillgodose behovet av barnomsorg på s.k. obekväm arbetstid. Dessutom behövs barnvårdare för att avlasta föräldrar till handikappade barn eller i familjer som av andra skäl behöver stöd, s.k. avlösarservice.
I motion 1990/91:So617 av Maggi Mikaelsson (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag på åtgärder för att öka ensamföräldrars tillgång till barnvårdare. Motionären har bl.a. anfört följande.
Barnvårdare är normalt en person som kommer hem till barn, när de blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen. Antalet barnvårdartjänster har minskat i kommunerna och socialstyrelsen har, på regeringens uppdrag, gjort en kartläggning av ensamföräldrars utnyttjande av de kommunala barnvårdarresurserna.
Under 1988 fanns kommunalt anställda barnvårdare i 70 av landets 284 kommuner. 45 kommuner erbjöd ensamförälder hjälp i form av hemtjänstpersonal och liknande i stället för barnvårdare.
Det behövs en beredskap i kommunerna för ensamföräldrar, ensamboende föräldrar, föräldrar med bristande socialt nätverk eller familjer som drabbas av sjukdom eller av andra skäl råkar in i en krissituation. Det är viktigt för barnet, att en pedagogiskt kunnig och välbekant person kan komma hem, om inte mamma eller pappa har möjlighet att stanna hemma med sitt sjuka barn.
Barnvårdarna fyller ofta också ett stort antal funktioner förutom att vårda sjuka barn i hemmet. De stöttar dagbarnvårdarna vid sjukdom, ledighet och fortbildning. Barnvårdare fungerar som extra stöd i hemmet hos familjer som behöver sådant stöd. De sköter handikappade barn i hemmet.
För att öka möjligheten för ensamföräldrar att få tillgång till barnvårdare behövs ökade insatser från samhällets sida. Regeringen bör överväga på vilket sätt dessa ökade insatser skall utformas.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet delar socialstyrelsens uppfattning att barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt komplement till barnomsorgen. En särskilt viktig funktion fyller barnvårdare för ensamföräldrar och för föräldrar till handikappade barn. Det utgår emellertid statsbidrag till kommunernas kostnader för barnvårdare, och det bör ankomma på den enskilda kommunen att avgöra vilken omfattning barnvårdarverksamheten skall ha. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 1990/91:So617 (v).
Föräldrautbildning
I två motioner från den allmänna motionstiden 1991 tas upp behovet av föräldrautbildning för föräldrar till förskole- och skolbarn.
I motion 1990/91:So622 av Lars Werner m.fl. (v) begärs förslag från regeringen om en föräldrautbildning genom studieorganisationerna (yrkande 3). Vänsterpartiet anser att det råder stora brister på föräldrautbildningens område och att landets studieorganisationer bör ges möjlighet att prioritera denna verksamhet.
I motion 1990/91:So638 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c) begärs att regeringen skyndsamt lägger fram förslag om en utbyggd föräldrautbildning i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2). År 1979 togs beslut om den föräldrautbildning som nu pågår inom mödra- och barnhälsovården, påpekar motionärerna, men någon uppföljning för föräldrar med barn i högre åldrar har inte skett. Enligt motionärerna behöver föräldrar -- förutom hjälp med barns sociala och psykiska utveckling -- även gedigna kunskaper om effekterna av felaktiga sov-, motions- och kostvanor. En utbyggd föräldrautbildning skulle stärka föräldrarna i deras föräldraroll. Motionärerna påpekar vidare att socialutskottet vid upprepade tillfällen påtalat vikten av insatser när det gäller föräldrautbildningen men att regeringen ännu inte tagit något initiativ. (Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.)
Förslag om en utbyggd föräldrautbildning har flera gånger tidigare behandlats av utskottet, senast i betänkandet 1990/91:SoU2 (s. 43 f.) med anledning av motioner liknande de nu aktuella. Utskottet anförde då följande.
Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av insatser när det gäller föräldrautbildningen, konstaterar att regeringen ännu inte tagit något initiativ i saken. Utskottet vidhåller emellertid sin inställning att det måste skapas förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till barn som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning skall vara frivillig för föräldrarna, men genomföras så att alla föräldrar får praktiska möjligheter att delta. Utbildningen bör bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg och skola och kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund. Föräldrautbildningens syfte bör vara dels att ge ökade kunskaper om barns utveckling, dels att skapa möjlighet till kontakt och gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs- och skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad utskottet här skisserat, dels i resultaten från det bedrivna förnyelsearbetet om föräldrautbildning lägga fram förslag till hur en föräldrautbildning under förskole- och skolår kan utvecklas och stimuleras.
Vad utskottet anfört om föräldrautbildning gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 5).
Den förra regeringen gav i mars 1991 socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och beskriva de förändringar som har skett inom barnhälsovården under senare år, bl.a. till följd av verksamhetens integrering i primärvården. I uppdraget ingår också att i fråga om utveckling, omfattning och innehåll redovisa den del av föräldrautbildningen som är kopplad till barnhälsovården. Uppdraget skall redovisas senast den 31 januari 1992.
Regeringen har vidare delat ut medel från allmänna arvsfonden till Arbetarnas bildningsförbund, ABF, till utvecklande av förbundets föräldrautbildningsverksamhet.
Utskottet gör följande bedömning.
Riksdagen gav förra hösten regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av en föräldrautbildning för föräldrar till förskole- och skolbarn. Därvid uttalades att regeringen borde lägga fram förslag till hur en sådan föräldrautbildning kunde utvecklas och stimuleras. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet utgår från att regeringen, så snart socialstyrelsen redovisat sitt uppdrag om barnhälsovården och den del av föräldrautbildningen som är kopplad till denna, återkommer till riksdagen med ett förslag om föräldrautbildning i enlighet med utskottets tidigare tillkännagivande. Motionerna 1990/91:So622 (v) yrkande 3 och 1990/91:So638 (c) yrkande 2 påkallar därmed ingen åtgärd av riksdagen utan avstyrks.
Ändring av socialtjänstlagen
I motion 1990/91:So635 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådan ändring av socialtjänstlagen att där klart framgår att vård av egna barn skall betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete (yrkande 3). Enligt motionärerna visar olika utredningar att bidragstagare med barn i allmänhet betalar mer i inkomstskatt än de får i socialbidrag. I avvaktan på att skattetrycket sänks och andra ågärder införs för att underlätta för barnfamiljerna att leva på sin lön måste reglerna för socialbidrag ses över. Motionärerna anser att det är orimligt att vård av egna småbarn inte berättigar till socialbidrag om inkomsterna i övrigt inte räcker till. Socialbidrag är alltid en nödlösning, men när behov därav trots allt uppstår, bör egen vård av barn jämställas med motsvarande förvärvsarbete. Detta bör enligt motionärerna beaktas vid den förestående översynen av socialtjänstlagen.
Motioner om rätt till socialbidrag vid vård av egna barn har behandlats vid flera tidigare tillfällen och avstyrkts, senast hösten 1990 (1990/91:SoU2 s. 37 f. res. m). I ett tidigare betänkande, SoU 1986/87:34 s. 8 f., hänvisade utskottet till uttalanden som gjordes av riksdagen i samband med socialtjänstlagens tillkomst, till innehållet i socialstyrelsens allmänna råd på området samt slutligen till innehållet i en dom år 1985 av regeringsrätten, i vilken domstolen avslog en begäran om bistånd i form av socialbidrag i det fall plats hade anvisats inom kommunens barnomsorg och modern därför hade varit oförhindrad att söka arbete. Vid riksmötet 1984/85 gjorde utskottet i sammanhanget följande uttalande (SoU 18 s. 9).
Utskottet konstaterar för sin del att riksdagens enhälliga uttalanden i samband med socialtjänstlagens tillkomst utgår från synen att den som själv kan försörja sig genom eget arbete inte bör ha rätt till socialbidrag. Utskottet anser detta vara en naturlig utgångspunkt även för bedömningen av sådana fall som motionärerna tar upp. Den som inte har ett arbete bör således i vart fall stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet konstaterar att regeringsrättens prejudicerande avgörande går i samma riktning. I den mån det i ett enskilt fall finns särskilda omständigheter som motiverar rätt till bistånd trots att den sökande inte vill ställa sig till arbetsmarknadens förfogande finns möjlighet att efter prövning ändå låta socialbidrag utgå.
Utskottet kan således inte acceptera synsättet att var och en som har barn skall kunna välja att avstå från förvärvsarbete för att -- om inkomsterna då inte räcker till -- i stället få socialbidrag. I första hand måste den enskilda människan själv ta ansvar för sitt liv och efter förmåga försöka försörja sig och sin familj. Socialbidraget bör, som framhölls då socialtjänstlagen antogs, vara en sista resurs för att trygga den enskildes försörjning när andra möjligheter tryter. Utskottet kan inte gå med på att socialbidraget skall användas som ett medel för att förverkliga allmänna familjepolitiska mål, som motionsförslaget syftar till.
När motsvarande yrkande behandlades hösten 1990 vidhöll utskottet sin tidigare ståndpunkt (res. m).
Utskottet gör följande bedömning.
Socialtjänstkommittén skall enligt sina direktiv göra en översyn av socialtjänstlagens regler om bl.a. rätten till bistånd. Utskottet utgår från att den fråga motionärerna tar upp kommer att analyseras av kommittén. Motion 1990/91:So635 (m) yrkande 3 är därmed tillgodosedd och avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande riktlinjer för statsbidrag till alternativa dag- och fritidshem att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So7 yrkande 1 delvis och yrkande 2 delvis, 1991/92:So12 yrkande 1 delvis, 1990/91:So226 yrkande 3, 1990/91:So525 yrkande 1, 1990/91:So605, 1990/91:So627 yrkande 1, 1990/91:So629 yrkande 2, 1990/91:So631 yrkandena 1 och 2, 1990/91:So632 yrkande 2, 1990/91:So635 yrkande 4, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och 1990/91:So638 yrkande 3 godkänner propositionens förslag till riktlinjer i denna del för statsbidrag till daghem och fritidshem som drivs av annan än kommun, res. 1 (s) men. (v) - delvis
2. beträffande en plan för utbyggnaden att riksdagen avslår motion 1990/91:So627 yrkande 2, men. (v) - delvis
3. beträffande barnomsorgsavgiften att riksdagen avslår motion 1990/91:So627 yrkande 7, men. (v) - delvis
4. beträffande personalen i förskolan att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So7 yrkande 1 delvis och yrkande 2 delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis godkänner propositionens förslag i denna del, res. 2 (s) - delvis men. (v) - delvis
5. beträffande personalinflytande och brukardemokrati att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So12 yrkande 2 och 1990/91:So627 yrkande 8, res. 3 (s) - motiv. men. (v) - delvis
6. beträffande fortbildning m.m. för personalen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So627 yrkande 4 och 1990/91:So632 yrkande 4, men. (v) - delvis
7. beträffande rekrytering av män till barnomsorgen att riksdagen avslår motion 1990/91:So631 yrkande 3,
8. beträffande statsbidrag till deltidsförskolor att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So8 och 1990/91:So602 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 4 (s)
9. beträffande statsbidrag till dagbarnvårdares egna barn att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So9, 1991/92:So11, 1991/92:So13, 1991/92:So14, 1990/91:So308 yrkande 3, 1990/91:So610, 1990/91:So619, 1990/91:So620 och 1990/91:So632 yrkande 1, res. 5 (s) - motiv.
10. beträffande dagbarnvårdares möjlighet att starta personalkooperativ att riksdagen avslår motion 1990/91:So625, res. 6 (s) - motiv. - delvis
11. beträffande valet av driftsform för personalkooperativ att riksdagen avslår motion 1990/91:So632 yrkande 3, res. 6 (s) - motiv. - delvis
12. beträffande stöd till föräldrakooperativ att riksdagen avslår motion 1991/92:So10 yrkande 2, res. 6 (s) - motiv. - delvis
13. beträffande den kommunala kön att riksdagen avslår motion 1990/91:So613, res. 6 (s) - motiv. - delvis
14. beträffande statsbidrag till heltidsförskolor i svenska kyrkans regi att riksdagen avslår motion 1990/91:So602 yrkande 2,
15. beträffande lagstadgad rätt till barnomsorg att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So7 yrkande 3, 1990/91:So627 yrkande 3, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och yrkande 2 och 1990/91:So637, res. 7 (s) men. (v) - delvis
16. beträffande rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild regi att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So7 yrkande 4, 1991/92:So10 yrkande 1 och 1990/91:So629 yrkande 1, res. 8 (s)
17. beträffande godkännande av riktlinjer att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So7 yrkande 1 delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis godkänner i propositionen angivna riktlinjer i den mån de inte behandlats under föregående moment, res. 2 (s) - delvis men. (v) - delvis
18. beträffande nytt statsbidragssystem för barnomsorgen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So312 yrkande 1, 1990/91:So608, 1990/91:So618, 1990/91:So621 yrkande 2 och 1990/91:So623, res. 9 (s) - motiv.
19. beträffande skolverkets ansvar för barnomsorgen m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:So633, men. (v) - delvis
20. beträffande användningen av benämningen förskola att riksdagen avslår motion 1990/91:So634,
21. beträffande teknik för flickor i förskolan att riksdagen avslår motion 1990/91:So607,
22. beträffande stöd till invandrar- och flyktingbarn i barnomsorgen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So603 och 1990/91:So627 yrkande 5, men. (v) - delvis
23. beträffande invandrarkvinnors möjlighet till barnpassning att riksdagen avslår motion 1990/91:So333 yrkande 2,
24. beträffande samisk barnomsorg att riksdagen avslår motion 1990/91:So609, men. (v) - delvis
25. beträffande kommunala barnvårdare att riksdagen avslår motion 1990/91:So617,
26. beträffande föräldrautbildning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So622 yrkande 3 och 1990/91:So638 yrkande 2,
27. beträffande ändring av socialtjänstlagen att riksdagen avslår motion 1990/91:So635 yrkande 3.
Stockholm den 5 december 1991 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Johan Brohult (nyd), Jan Andersson (s), Leif Carlson (m), Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s) och Chatrine Pålsson (kds).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Gudrun Schyman (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Riktlinjer för statsbidrag till alternativa dag- och fritidshem (mom. 1)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson, (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 11 börjar med "I propositionen" och på s. 12 slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte ställa sig bakom propositionens förslag att statsbidrag skall kunna utgå för barnomsorgsverksamhet som drivs i aktiebolagsform i vinstsyfte. Förslaget i propositionen uppfyller inte de krav som måste ställas på god barnomsorg. Utskottet anser att barnens behov och rättigheter skall ställas i främsta rummet. Det mest angelägna i nuläget är därför att lägga fast kvalitetskrav på all barnomsorgsverksamhet.
Utskottet delar uppfattningen i motion So7 (s) att sociala och pedagogiska mål med utgångspunkt från socialtjänstlagens paragraf 1 skall styra innehållet i all barnomsorg. Förskolan bör ligga i det område där man bor. Lokalstandarden och utemiljön måste vara bra. Barngruppernas sammansättning och storlek måste vara väl avvägd.
Utskottet kan inte godta den risk för segregation som det skulle innebära med ett system med fri avgiftssättning och fri intagning av barn utan beaktande av den kommunala barnomsorgskön. En sammanhållen barnomsorg som är tillgänglig för alla barn på lika villkor är särskilt viktig för gruppen barn med behov av särskilt stöd. Utskottet delar alltså uppfattningen i motion So7 (s) att föräldraavgifterna i de alternativa verksamheterna måste ligga i nivå med de avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen och att intagningen till förskola bör ske från den kommunala kön.
Utskottet delar också uppfattningen i motion So7 att en första förutsättning för att statsbidrag skall utgå till alternativ verksamhet är att den finns upptagen i den kommunala barnomsorgsplanen. Kommunen har därmed i praktiken en vetorätt på området.
Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motionerna So7 (s) yrkandena 1, delvis, och So12 yrkande 1, delvis, och avstyrker propositionens förslag till riktlinjer i denna del. Utskottet avstyrker också de motionsyrkanden från allmänna motionstiden som begär statsbidrag till alla barnomsorgsformer oavsett huvudman. Utskottet avstyrker vidare motion So 627 (v) yrkande 1 vari förordas enbart kommunal barnomsorg.
Vad utskottet här anfört om principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen bör riksdagen med bifall till motion So7 yrkande 2, delvis som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa: 1. beträffande riktlinjer för statsbidrag till alternativa dag- och fritidshem att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7 yrkandena 1 delvis och 2 delvis samt 1991/92:So12 yrkande 1 delvis och med avslag på motionerna 1990/91:So226 yrkande 3, 1990/91:So525 yrkande 1, 1990/91:So605, 1990/91:So627 yrkande 1, 1990/91:So629 yrkande 2, 1990/91:So635 yrkande 4, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och 1990/91:So638 yrkande 3 samt med avslag på propositionens förslag till riktlinjer i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Personalen i förskolan och godkännande av riktlinjer (mom. 4 och mom. 17)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 14 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "andra villkor" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är personalens grundutbildning en viktig kvalitetsfaktor för barnomsorgsverksamheten. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion So7 (s) att personalen måste ha sådan utbildning och erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Utskottet avstyrker propositionens förslag till riktlinjer när det gäller kraven på personalen och tillstyrker motionerna So7 (s) yrkande 1, delvis, och So12 (v) yrkande 1, delvis, vari yrkas avslag på propositionen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So7 (s) yrkande 2, delvis, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet avstyrker de föreslagna riktlinjerna i övrigt.
dels att utskottet under mom. 4 och 17 bort hemställa: 4. beträffande personalen i förskolan att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7 yrkande 1 delvis och yrkande 2 delvis samt 1991/92:So12 yrkande 1 delvis, med avslag på propositionens förslag i denna del och med anledning av motion 1991/92:So7 yrkande 2 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande godkännande av riktlinjer att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7 yrkande 1 delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis avslår i propositionen angivna riktlinjer i den mån de inte behandlats under föregående moment,
3. Personalinflytande och brukardemokrati (motiveringen till mom. 5)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 15 som börjar med "Motionerna So12 (v)" och slutar med "skall användas" bort ha följande lydelse:
Utskottet förutsätter att föräldrainflytande är en naturlig del i både kommunal och alternativ barnomsorg. Motionerna So12 (v) yrkande 2 och 1990/91:So627 (v) yrkande 8 påkallar ingen åtgärd av riksdagen, utan avstyrks,
4. Statsbidrag till deltidsförskolor (mom. 8)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 15 börjar med "Som framgått" och på s. 16 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det som villkor för statsbidrag till daghem bör gälla en undre gräns för öppethållandet. Den nuvarande gränsen 8 timmar, som tillgodoser tillsynsbehovet för barn till föräldrar som arbetar 6 timmar per dag, bör bibehållas. När det i övrigt gäller statsbidrag till deltidsförskolor som drivs av annan huvudman än kommun anser utskottet att resultatet av den kommunalekonomiska kommitténs arbete bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till förslag att utvidga statsbidragssystemet till dessa barnomsorgsformer. Utskottet avstyrker alltså motionerna So8 (m) och So 602 (m) yrkande 1.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa: 8. beträffande statsbidrag till deltidsförskolor att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So8 och 1990/91:So602 yrkande 1,
5. Statsbidrag till dagbarnvårdares egna barn (motiveringen till mom. 9)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 17 som börjar med "Enligt propositionen" och slutar med "1990/91:So632 (c) yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att dagbarnvårdares tillsyn av egna barn kan jämställas med att kommunen tillhandahåller platser inom barnomsorgen. Statsbidrag bör därför inte utgå för dagbarnvårdarnas egna barn.
Utskottet vill vidare framhålla att det stora flertalet dagbarnvårdare som i dag slutar inom barnomsorgen är sådana som inte längre har småbarn. Den av motionärerna föreslagna ändringen av statsbidragsreglerna skulle därför inte avhjälpa platsbristen inom barnomsorgen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So9 (nyd), So11 (m), So13 (c), So14 (kds), So308 (mp), yrkande 3, So610 (c), So619 (c), So620 (c) och So632 (c) yrkande 1.
6. Dagbarnvårdares möjlighet att starta föräldrakooperativ m.m. (motiveringen till mom. 10--13)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med "I den nu" och slutar med "kommunala barnomsorgen" bort utgå,
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med "Utskottet har ovan" och på s. 20 slutar med "motion So613 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning när det gäller dagbarnvårdarnas möjligheter att starta personalkooperativ och avstyrker alltså motion So625 (s).
När det gäller valet av driftsform för personalkooperativ hänvisar utskottet till sitt tidigare ställningstagande (se res. 1). Motion So632 (c) avstyrks således.
Utskottet delar uppfattningen i motion So10 (s) yrkande 2 att föräldrakooperativen fyller en viktig funktion och utgör ett positivt inslag inom barnomsorgen. Utskottet är dock inte berett att prioritera en form av alternativ barnomsorg framför en annan. Motionen avstyrks därför.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning när det gäller att ålägga föräldrakooperativen att ta barn ut kommunens kö och avstyrker alltså motion So613 (s).
7. Lagstadgad rätt till barnomsorg (mom. 15)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 21 som börjar med "Genom propositionens" och slutar med "1990/91:So637 (s)" bort ha följande lydelse:
I propositionen om en förskola för alla barn (1984/85:209), som antogs av riksdagen år 1985, lades principen om alla barns rätt till barnomsorg fast. Målet, en fullt utbyggd barnomsorg, är nu nära och utskottet anser därför att rättigheten bör lagfästas. En lagfäst rätt är närmast en konsekvens av de överväganden som skedde i samband med beslutet 1985.
Beslutet innebar en rätt för alla barn från 1,5 års ålder till plats i daghem/familjedaghem men också en rätt till pedagogisk verksamhet i öppna förskolor och från fyra års ålder i deltidsförskolor för barn i familjedaghem och hemmavarande barn. Lika självklart som att vi har en allmän grundskola för alla barn måste det vara med en bra barnomsorg för alla förskolebarn. Föräldrarna skall bestämma när barnen skall börja, men samhället skall ha ett ansvar för att planera för alla förskolebarn.
Utan en lagfäst rätt kan barn komma att ställas utan barnomsorg. En lagstiftning klargör också för de kommuner som inte uppfyllt utbyggnadsmålet att de måste prioritera denna verksamhet.
Utskottet anser därför, med bifall till motion So7 (s) yrkande 3 och med anledning av motionerna So637 (s), So627 (v) yrkande 3 och So636 (fp) yrkande 1, delvis, att riksdagen hos regeringen bör begära förslag som innebär att alla barns rätt till förskola lagfästs.
dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa: 15. beträffande lagstadgad rätt till barnomsorg att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So7 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1990/91:So627 yrkande 3, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och yrkande 2 samt 1990/91:So637 hos regeringen begär förslag som innebär att alla barns rätt till förskola lagfästs,
8. Rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild regi (mom. 16)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 25 börjar med "Som framgått" och på s. 26 slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Förskolan har byggts ut, kvaliteten har höjts och valfriheten ökat, såväl genom mångfald i den kommunala barnomsorgen som genom nya driftsformer. Mot bakgrund av detta anser utskottet att det nu är angeläget att lägga fast kvalitetskraven för all barnomsorg, oavsett huvudman. Till dessa hör garantier om rättssäkerhet, regler om sekretess och likabehandlingsprincipen samt möjligheterna till insyn och kvalitetsbedömning av verksamheten. Utskottet delar uppfattningen i motionerna So7 (s) och So10 (s) att dessa frågor behöver belysas och lagstiftningen ses över.
Socialtjänstkommittén har i uppdrag att se över bl.a. tillstånds- och tillsynsfrågor som rör enskild barnomsorg. Utskottet anser att regeringen bör ge kommittén i tilläggsdirektiv att även utreda vilket lagstöd som krävs för att rättssäkerhet, sekretess och likabehandlingsprinciper skall garanteras inom enskild barnomsorg.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna So7 (s) yrkande 4 och So10 (s) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion So629 (c) yrkande 1 påkallar ingen åtgärd av riksdagen utan avstyrks.
dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa: 16. beträffande rättssäkerhet inom barnomsorg i enskild regi att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So7 yrkande 4, 1991/92:So10 yrkande 1 och 1990/91:So629 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Nytt statsbidragssystem för barnomsorgen (motiveringen till mom. 18)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 27 som börjar med "Enligt vad" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare avstyrkt förslaget om vårdnadsbidrag i motion 1990/91:So621 (m, fp, c) (se betänkande 1990/91:SoU12). Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker följaktligen den del av motionen som avser statsbidrag till barnomsorgen och som förutsätter ett vårdnadsbidrag (yrkande 2). Med samma motivering avstyrks motion So312 (m) yrkande 1.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det inte bör utses någon kommitté för att ta fram ett nytt statsbidragssystem såsom föreslås i motion So608 (mp). Även den nu nämnda motionen avstyrks därför.
Motion So618 (c) avstyrks med hänvisning till att bidrag som har anknytning till faktiska kostnader inte stimulerar kommunerna att utnyttja befintliga resurser.
Utskottet avstyrker motion So623 (m), slutligen, med hänvisning till att ett barnomsorgsstöd av det slag som föreslås i motionen motverkar den utveckling av barnomsorgen som utskottet förordar och i stället medför negativa konsekvenser för möjligheterna att upprätthålla en fungerande barnomsorg för den majoritet av småbarnsföräldrar som vill förena föräldraskapet med en insats på arbetsmarknaden.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Gudrun Schyman (v) anför:
Riktlinjerna i propositionen
Jag anser att en social verksamhet som barnomsorg inte skall drivas i vinstsyfte, utan att den i huvudsak skall skattefinansieras och stå under demokratisk kontroll vad gäller planering, riktlinjer, mål, avgifter och placeringar. Jag anser vidare att personalen inom barnomsorgen skall vara välutbildad och att det inte räcker med enbart erfarenhet. All personal måste ha pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns utveckling. Propositionen öppnar för en utveckling där privata driftsformer kan hamna utanför en demokratisk kontroll och dess förslag är otillräckligt när det gäller kraven på personalens utbildning. Jag anser att utskottet bort avstyrka propositionen i dess helhet.
En plan för utbyggnaden
Det kan aldrig bli valfrihet inom barnomsorgen innan kommunerna nått full behovstäckning. Eftersom bara drygt hälften av kommunerna klarat av sin utbyggnad upprepar jag vänsterpartiets krav om en ny utbyggnadsplan.
Barnomsorgsavgiften
Statens inkomst av barnomsorgsavgiften har sedan 1978 varit högre än anslaget för barnomsorgen. Jag anser att inkomsten från barnomsorgsavgiften i dess helhet skall budgeteras för barnomsorgen.
Personalinflytande och brukardemokrati
Att beslutsbefogenheter och pengar decentraliseras till personal och föräldrar är viktigare än att skapa privata alternativ. Den enskilda institutionen skall ledas av en styrelse som består av personal och föräldrar. Sociallagstiftningen bör ändras så att personalens och brukarnas rätt att delta i beslutsprocessen blir möjlig.
Fortbildning m.m. för personalen
Det är viktigt att all personal har pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns utveckling. Barnskötare och obehörig personal bör erbjudas vidareutbildning för att man på sikt skall få en enhetlig personalkategori. En ändamålsenlig fortbildning är vidare en betydelsefull faktor för att locka ny personal och behålla den erfarna. Det är därför mycket otillfredsställande att kommunerna inte har använt tilldelade medel för fortbildning. Kommunerna bör få fortbildningsmedlen först efter ansökan och redovisning av sina fortbildningsplaner.
Lagstadgad rätt till barnomsorg
Rätten till barnomsorg bör bli en lagstadgad rättighet med skyldighet för kommunen att bereda plats i förskoleverksamheten. För att riksdagsbeslutet om en god barnomsorg för alla barn skall bli verklighet krävs alltså att riksdagen tar sitt ansvar och lagstiftar om rätten till barnomsorg.
Skolverkets ansvar för barnomsorgen m.m.
Ansvaret för barnomsorgen bör föras över från socialtjänstlagen till skollagen. Det krävs vidare en samordning av barnomsorg och skola på central nivå, varför barnomsorgen redan nu bör föras över till det nya skolverkets ansvarsområde.
Stöd till invandrar- och flyktingbarn i barnomsorgen
Invandrar- och flyktingbarn behöver särskilt stöd i barnomsorgen, bl.a. i form av modersmålsträning. Det är angeläget att se till att statsbidragen till invandrar- och flyktingbarn i förskolan kan tillgodose behoven.
Samisk barnomsorg
Samerna måste ges rätt att själva ta ansvar för barnomsorgen. Sameskolstyrelsen bör ges möjlighet att anordna samisk barnomsorg genom att medlen för barnomsorgen administreras av sameskolstyrelsen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 1--6, 15, 17, 19, 22 och 24 borde ha hemställt:
1. beträffande riktlinjer för statsbidrag till alternativa dag- och fritidshem att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So12 yrkande 1 delvis och 1991/92:So7 yrkande 1 delvis och med anledning av motion 1990/91:So627 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1991/92:So7 yrkande 2 delvis, 1990/91:So226 yrkande 3, 1990/91:So525 yrkande 1, 1990/91:So605, 1990/91:So629 yrkande 2, 1990/91:So631 yrkandena 1 och 2, 1990/91:So632 yrkande 2, 1990/91:So635 yrkande 4, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och 1990/91:So638 yrkande 3 avslår propositionens förslag till riktlinjer i denna del för statsbidrag till daghem och fritidshem som drivs av annan än kommun,
2. beträffande en plan för utbyggnaden att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So627 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande barnomsorgsavgiften att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So627 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande personalen i förskolan att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7 yrkande 1 delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis och med anledning av motion 1991/92:So7 yrkande 2 delvis avslår propositionens förslag i denna del,
5. beträffande personalinflytande och brukardemokrati att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So12 yrkande 2 och 1990/91:So627 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande fortbildning m.m. för personalen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So627 yrkande 4 och 1990/91:So632 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande lagstadgad rätt till barnomsorg att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So7 yrkande 3, 1990/91:So627 yrkande 3, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och yrkande 2 och 1990/91:So637 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande godkännande av riktlinjer att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7 yrkande 1 delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis avslår i propositionen angivna riktlinjer i den mån de inte behandlats under föregående moment,
19. beträffande skolverkets ansvar för barnomsorgen m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So633 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. beträffande stöd till invandrar- och flyktingbarn i barnomsorgen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So603 och 1990/91:So627 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. beträffande samisk barnomsorg att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So609 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motioner 2 Motioner väckta med anledning av propositionen 2 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991 3 Utskottet 6 Bakgrund 6 Propositionen i huvuddrag 9 Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m. 9 Personalen i förskolan 12 Utskottets bedömning 14 Statsbidrag till alternativa deltidsförskolor 15 Dagbarnvårdares rätt att räkna in egna förskolebarn i underlaget för anställning som dagbarnvårdare 16 Utskottets bedömning 17 Särskilt om statsbidrag till personalkooperativa och föräldrakooperativa daghem och fritidshem 18 Utskottets bedömning 19 Barnomsorg i svenska kyrkans regi 20 En lag om rätt till barnomsorg 20 Rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild regi 22 Motionerna 22 Gällande bestämmelser m.m. 23 Utskottets bedömning 25 Förslag till nya statsbidragssystem för barnomsorgen 26 Relationen mellan barnomsorgen och skolan, m.m. 27 Teknik för flickor i förskolan 29 Invandrar- och flyktingbarn i förskolan m.m. 30 Samisk barnomsorg 31 Motionen 31 Bakgrund 32 Tidigare behandling 32 Utskottets bedömning 33 Ökat stöd till barnvårdartjänster 33 Föräldrautbildning 34 Ändring av socialtjänstlagen 35 Hemställan 36 Reservationer 39 Meningsyttring av suppleant 45