Statlig personalpolitik
Betänkande 1996/97:AU11
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1996/97:AU11
Statlig personalpolitik
Innehåll
1996/97 AU11
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas nio motioner från den allmänna motionstiden hösten 1996 som rör den statliga personalpolitiken och vissa näraliggande frågor. Motionerna gäller bl.a Statens löne- och pensionsverk (SPV) och administrationen av de statliga pensionerna, nivåerna på löner och andra förmåner till statliga chefer och rekrytering av anställda med invandrarbakgrund. Samtliga motioner avstyrks. Reservationer har avgetts av företrädare för Moderata Samlingspartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Motionerna
1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för invandrare på arbetsmarknaden. 1996/97:A602 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget om en personalpolitik inom statens arbetsplatser som motsvarar landets befolkningssammansättning. 1996/97:A603 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän. 1996/97:A604 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av Statens löne- och pensionsverks rätt att åta sig uppgifter från andra arbetsgivare än statliga myndigheter, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fri konkurrens vad gäller administration och upphandling av tjänster rörande de statsanställdas pensioner, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpandet av lagen om offentlig upphandling vid statliga myndigheters upphandling av pensionstjänster. 1996/97:A605 av Margit Gennser (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öppna marknaden för administration och upphandling av statliga tjänstepensioner för konkurrens, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagen om offentlig upphandling skall tillämpas även vad gäller administration av statliga tjänstepensioner. 1996/97:A606 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av "fallskärmar" i statlig tjänst, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statens utgångspunkt vid löneförhandlingar skall vara att statsministerns lön skall utgöra ett tak för anställda i staten och i statliga bolag, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa löner, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskade förmögenhetsklyftor, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arvoderade uppdrag, sidouppdrag. 1996/97:A607 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva frågan om nya och billigare former för chefsavveckling och tidsbegränsade chefsförordnanden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidigare riksdagsbeslut om att avtal om löner och förmåner som träffas med ledande befattningshavare hos statliga myndigheter och i statliga företag bör ligga på rimlig nivå, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild central enhet för policy och förhandlingsfrågor avseende chefsrekrytering och avtal med chefer i regeringskansli, statliga verk och bolag, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rekryteringspolitiken och ledarskapet i regeringskansliet. 1996/97:A708 av Jan Backman (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omarbetning av de statliga bestämmelser som bygger på anställningsform, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utmönstring av begreppet heltidsanställning. 1996/97:A802 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på högskolekompetens, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överklagandenämnden.
Utskottet
Inledning I detta betänkande behandlas nio motioner som väckts under den allmänna motionstiden hösten 1996. Flertalet rör den statliga personalpolitiken, såsom frågor om hanteringen av de statliga tjänstepensionerna, löner och förmåner till höga chefer inom den statliga sektorn och om rekrytering av anställda med invandrarbakgrund. I betänkandet behandlas också några motioner med mer allmänna frågeställningar såsom förmögenhetsklyftorna i samhället och tillämpningen av vissa arbetsrättsliga begrepp i det statliga regelverket. Arbetsmarknadsutskottet behandlade senast frågor om den statliga personalpolitiken förra våren i sitt betänkande 1995/96:AU10. Utskottet kunde då konstatera att regeringen gett en särskilt utredare i uppdrag att göra en utvärdering av hur den arbetsgivarpolitiska delegeringen till myndigheterna under de senaste åren hade fungerat. Detta uppdrag skall enligt direktiven (dir. 1996:2) redovisas för regeringen inom kort. Bakgrunden till utredningen är den omfattande delegering från regeringen till myndigheterna av befogenheter inom det arbetsgivarpolitiska området som skett under de senaste tio åren. Dessa förnyelsesträvanden inom statsförvaltningen har präglats av att mål- och resultatstyrning i stor utsträckning ersatt central detaljstyrning. En ökad delegering har genomförts med ett resultatansvar för myndigheterna. I denna utvärdering av den arbetsgivarpolitiska delegeringen skall utredaren bl.a. göra en samlad bedömning av effekterna av den personalpolitiska reformen och lämna förslag om hur den personal- och lönepolitiska utvecklingen vid statliga myndigheter fortlöpande skall kunna följas av regeringen på ett överblickbart sätt.
Statliga pensioner
Bakgrund Statens löne- och pensionsverk (SPV) skall enligt sin instruktion (1988:113) svara för den statliga tjänstepensioneringen, statens tjänstegrupplivförsäkring och de centrala personaladministrativa systemen, allt i den utsträckning dessa frågor inte ankommer på någon annan myndighet. Enligt instruktionen får SPV även utföra sådana uppgifter åt myndigheter och andra uppdragsgivare som har samband med verkets huvuduppgifter. Den statliga tjänstepensioneringen är sedan slutet av 1980-talet en kraftigt krympande marknad. Minskningen beror på omfattande bolagiseringar och nedskärningar inom den statliga sektorn och på att kommunala i stället för statliga anställningsvillkor börjat gälla för skolledare och lärare i det kommunala skolväsendet. Antalet arbetstagare inom det statliga tjänstepensionsområdet har minskat från 600 000 år 1990 till 230 000 i dag. SPV:s pensionshantering är avgiftsfinansierad sedan början av 1990-talet. Monopoldelen av SPV:s verksamhet består i huvudsak av administration i form av matrikelföring, beräkning, förmånsreglering och utbetalning av förmånsbestämda pensioner enligt statliga pensionsavtal och författningar samt av råd och information till arbetsgivare, anställda och pensionärer. Pensionerna finansieras för närvarande enligt fördelningssystem direkt ur statsbudgeten. Någon fondering för framtida pensionsutbetalning sker inte. Ersättning till SPV för administrationen av denna monopoldel av den statliga tjänstepensioneringen beslutas av regeringen. Den tas ut av de statliga myndigheterna som en procentsats, för närvarande 0,1 % av lönesumman. Avgiften är oberoende av vilka kostnader som den enskilda myndighetens anställda och pensionärer faktiskt orsakar SPV. Den har varit oförändrad sedan budgetåret 1991/92. Inom delar av den statliga tjänstepensioneringen råder sedan ett par år fri konkurrens. Det gäller bl.a. den kompletterande ålderspensionen, Kåpan, enligt det statliga pensionsavtalet PA-91. I de fall SPV svarar för administrationen regleras administrationen och ersättningen till SPV i avtal med kunden. Någon motsvarighet till monopoldelen av den statliga tjänstepensionen finns inte för den kommunala sektorn. På denna marknad verkar Kommunsektorns Pension AB (KPA). KPA ägs indirekt av Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Bolaget sluter civilrättsliga avtal med kunderna, som är kommuner, landsting, Svenska kyrkans församlingar och bolag inom den kommunala sektorn. Sedan ett par år tillbaka verkar SPV på såväl den kommunala som den statliga och privata sektorn. Det kan nämnas att SPV, efter regeringens godkännande i juni 1992, har avtal med Stockholms kommun om kommunens pensionsadministration. Enligt SPV:s egna uppgifter är verket konkurrensutsatt till 70 % av omsättningen. Enligt budgetpropositionen för år 1997 anser regeringen (volym 5, utg.omr. 14, punkt 6.4) att SPV mot bakgrund av den krympande marknaden bör få åta sig uppdrag från andra arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning att det är fråga om uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Enligt propositionen skall uppdrag från icke statliga uppdragsgivare redovisas separat under egna resultatområden som skall bära sina egna kostnader. På de konkurrensutsatta delarna av pensionsadministationen gäller lagen om offentlig upphandling.
Motionerna Två motioner, A604 av Michael Stjernström (kd) och A605 av Margit Gennser (m), gäller den statliga tjänstepensioneringen. Margit Gennser (m) vänder sig i A605 mot SPV:s monopol. De avgifter som myndigheterna betalar kan vara mer än dubbelt så höga som på den konkurrensutsatta marknaden. Motionären anser att monopoliserad internservice till fantasipriser i längden får negativa effekter för samhällsekonomin. Marknaden bör öppnas för konkurrens (yrk. 1) och lagen om offentlig upphandling bör vara tillämplig (yrk. 2). Michael Stjernström (kd) anser i motion A604 att situationen blivit ohållbar sedan SPV börjat agera utanför den statliga marknaden i konkurrens med andra bolag. Ett statligt serviceorgan bör inte konkurrera på den fria marknaden, anser motionären. Risken finns att intäkterna från den statliga verksamheten används som bas för affärsverksamheten. Statens pengar riskeras samtidigt som övriga bolag på marknaden får en nackdel. SPV:s rätt att åta sig uppdrag från andra arbetsgivare än statliga myndigheter bör begränsas (yrk. 1). Fri konkurrens bör gälla för statlig pensionsadministration och upphandling av tjänster som rör statsanställdas pensioner (yrk. 2). Liksom i m-motionen yrkas att lagen om offentlig upphandling görs tillämplig (yrk. 3).
Utskottets överväganden I 1992/93 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, Bil. 8, s. 6 ff) utvecklade regeringen sina tankar om organisationen och finansieringen av det administrativa stödet till myndigheterna. Bakgrunden var den påverkan på myndigheternas stödbehov som blev effekten av delegeringen av finansiellt ansvar till myndigheterna. Ett skäl för att behålla modellen med SPV som ansvarigt för den samlade administrationen av pensionerna var att huvuddelen av pensionerna inklusive administrationen finansieras med ett fördelningssystem. Systemet måste fungera även vid förändringar i myndighetsstrukturen. Någon instans måste med andra ord svara för att en pension betalas ut även om myndigheten där pensionären varit anställd lagts ned. Saken skulle dock enligt propositionen kunna komma i ett annat läge vid en övergång till ett premiereservsystem. Ett annat synsätt anlades när det gäller löneadministrationen. De statliga myndigheterna skulle inte vara tvungna att välja det lönesystem som tillhandahålls av SPV. I 1992/93 års proposition uttalade regeringen även att SPV även bör ha rätt att sälja tjänster utanför statsförvaltningen. Som framgått inledningsvis anser regeringen enligt budgetpropositionen för år 1997 att SPV mot bakgrund av den krympande marknaden bör få åta sig uppdrag från andra arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning att det är fråga om uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Enligt regleringsbrevet är syftet att SPV genom ökade volymer bättre skall kunna utnyttja sina resurser och sin kompetens och därmed hålla nere kostnaderna för pensionsverksamheten som helhet. Arbetsmarknadsutskottet har erfarit att KPA under hösten 1996 hos Konkurrensverket begärt att verket i enlighet med sin instruktion skall verka för att avreglera den statliga tjänstepensionsmarknaden. KPA gör gällande att monopolet medför att det inte är möjligt för andra aktörer att konkurrera med SPV på denna marknad samtidigt som SPV är aktivt på den kommunala tjänstepensionsmarknaden. Konkurrens på lika villkor föreligger därmed inte enligt KPA. SPV, som bl.a. avvisar påståenden om att verket skulle erbjuda för låga priser på den kommunala marknaden och att priserna på den statliga marknaden skulle vara för höga, har för sin del hemställt att Konkurrensverket agerar för en effektiv konkurrens på den kommunala marknaden. Konkurrensverket har ännu inte beslutat i ärendet (994/96). I sammanhanget bör också observeras att regeringen i budgetpropositionen föreslagit att SPV:s administration fr.o.m. 1998 skall utökas med en försäkringsmässig beräkning av premier. Myndigheterna skall betala för sina anställdas tjänstepensioner genom premier till en intern statlig försäkringsgivare i stället för som i dag genom ett schablonmässigt beräknat lönekostnadspålägg. Enligt utskottets mening finns det skäl att avvakta Konkurrensverkets syn på frågan om avreglering av den statliga tjänstepensionsmarknaden. Utskottet, som inte anser den nuvarande ordningen tillfredsställande, utgår från att regeringen följer ärendet och återkommer till riksdagen för det fall att Konkurrensverkets ställningstagande föranleder det. När det gäller frågan om SPV:s möjlighet att agera på den konkurrensutsatta delen av pensionsmarknaden delar utskottet den principiella uppfattning som kommer till uttryck i motion A604 att en statlig myndighet inte får skaffa sig konkurrensfördelar genom underprissättning, som kan möjliggöras genom monopol på en annan marknad. Även denna fråga kan antas bli prövad av Konkurrensverket. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till vad som anförts i budgetpropositionen för år 1997. Uppdrag från icke statliga arbetsgivare skall redovisas separat under egna resultatområden som skall bära sina egna kostnader. Mot bakgrund av att de konkurrensutsatta delarna av SPV:s verksamhet ökar i omfattning avser regeringen att pröva under vilka förutsättningar verksamheten bör bedrivas i framtiden. Utskottet kan alltså utgå från att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. Frågan om upphandlingslagen skall göras tillämplig är beroende av det principiella ställningstagandet om SPV även fortsättningsvis skall ansvara för den statliga pensionsadministrationen. Sammanfattningsvis kommer utskottet fram till att de nu berörda motionerna A604 och A605 bör avslås av riksdagen.
Löner och andra förmåner till statliga chefer m.m. I det förutnämnda betänkandet 1995/96:AU10 våren 1996 uppehöll sig utskottet vid frågan om tidsbegränsning av chefsförordnanden och chefsavveckling och i anslutning till det särskilt frågan om löner och andra ersättningar. Saken tas nu upp i två motioner. Båda anknyter till utskottets uttalanden förra våren. Johan Lönnroth m.fl. (v) anser i motion A606 att det under det senaste året redovisats det som motionärerna beskriver som fantasilöner för chefer i statliga verk och bolag. Motionärerna betonar att det har stor betydelse för moralen i samhället hur dessa frågor hanteras. Trots riksdagens uttalande under 1995/96 års riksmöte om en ?rimlig nivå? på löner och andra förmåner, fick under sommaren 1996 den nyanställde chefen för AMU-gruppen en månadslön på 160 000 kr. Det finns behov av en översyn av avgångsvederlag för ledande befattningshavare inom statlig verksamhet (yrk. 1). Utgångspunkten vid löneförhandlingar skall vara att statsministerns lön utgör lönetak för anställda i stat och statliga bolag (yrk. 2). I motionen framhålls också att höga statliga befattningshavare ofta har olika uppdrag i styrelser, utredningar och liknande som inte ingår i det ordinarie arbetet. Grundprincipen måste vara att lön och övriga förmåner är beräknade för allt det arbete som förväntas ingå i befattningen. Motionärerna föreslår att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att fastställa en princip om lönereduktion vid arvoderade sidouppdrag inom den statliga sektorn (yrk. 5). Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kd) anser i motion A607 att det är nödvändigt att inom hela Regeringskansliet göra en kartläggning av förekomsten av bl.a. avtal om avgångsvederlag i statliga bolag liknande den som Finansdepartementet gör inom sitt ansvarsområde och den som tidigare gjordes på Kommunikationsdepartementets område. Motionärerna föreslår att man också skall pröva frågan om nya och billigare former för chefsavveckling och om tidsbegränsade chefsförordnanden (yrk. 1). I motionen erinras, liksom i v-motionen, om riksdagens uttalande våren 1996 om att löner och förmåner till ledande befattningshavare i statliga myndigheter och företag skall ligga på en rimlig nivå och att regeringen bör göra mera för att stävja eventuella missförhållanden. Motionärerna är kritiska bl.a. till att arbetsmarknadsministern efter riksdagens uttalande inte motsatt sig chefslönesättningen inom AMU-gruppen. Riksdagen måste därför agera på nytt (yrk. 2). Det finns enligt motionen också skäl att inrätta en central enhet för policy och förhandlingsfrågor rörande chefsrekrytering och avtal med chefer i Regeringskansliet, statliga verk och bolag (yrk. 3). Motionärerna begär slutligen ett tillkännagivande om vad som sägs i motionen om rekryteringspolitiken och ledarskapet i Regeringskansliet. Vid tjänstetillsättningar bör kravspecifikationer ställas upp. Större vikt bör läggas vid andra meriter än politiska (yrk. 4).
Utskottets överväganden Vad först gäller löner och anställningsvillkor för myndighetschefer m.fl. gäller i korthet följande. Flertalet myndighetschefer - generaldirektörer, landshövdingar, rektorer och de högsta militära cheferna - anställs för bestämd tid. De har inte anställningsskydd enligt lagen om anställningsskydd (LAS) men kan å andra sidan inte sägas upp innan anställningstiden löpt ut. I vissa fall föreligger förflyttningsskyldighet till annan statlig anställning. Övriga myndighetschefer är anställda antingen tills vidare eller tills vidare, dock längst till viss tidpunkt. De kan avskedas eller sägas upp enligt reglerna i LAS. Ett fåtal myndighetschefer inom rättsväsendet är anställda med fullmakt. De kan i princip inte sägas upp. Myndighetscheferna och vissa andra högre tjänstemän, bl.a. chefstjänstemännen i Regeringskansliet, tillhör regeringens frikrets enligt chefsavtalet. Inalles består denna krets av omkring 350 personer. Chefsavtalet innebär bl.a. att regeringen ensidigt bestämmer deras lön. Detta gäller såväl vid nyanställning som vid revisioner. Myndighetscheferna är inte garanterade de lönehöjningar som avtalas i de olika s.k. RALS-avtalen. Lönen för myndighetscheferna är med vissa undantag individuell och bestäms med utgångspunkt i bl.a. de krav som ställs på innehavaren, dennes kvalifikationer och erfarenhet. Som ett hjälpmedel vid lönesättningen och för att åstadkomma en viss lönestruktur är verkschefsbefattningarna indelade i fyra grupper, A-D. Vid grupperingen vägs in faktorer såsom myndigheternas storlek, regional organisation, olika ekonomiska faktorer, verksamhetens komplexitet, utsatthet m.m. Finansdepartementet har en sammanhållande roll i förhållande till personer som anställs genom regeringsbeslut. En representant för departementet deltar i löneförhandlingarna. Enligt den senaste lönerevisionen varierar månadslönerna för generaldirektörerna, med ett undantag, mellan 40 000 och 93 000 kr. För flertalet ligger lönen mellan 40 000 och 55 000 kr. I fråga om anställningsvillkor i övrigt, t.ex. löneavdrag vid ledighet och sjukdom, gäller i stort samma villkor som för övriga statstjänstemän. Följande gäller beträffande avgångsförmåner. Myndighetschefer omfattas, i likhet med andra statsanställda, av det statliga pensionsavtalet. Pensionsåldern är 65 år. Från den 1 oktober 1995 gäller chefspensionsförordningen. En myndighetschef som inte erbjuds fortsatt anställning och inte blir berättigad till pension har rätt till avgångsvederlag. Detta utgörs av den pensionsgrundande lönen i anställningen och betalas ut under högst 24 månader. Avgångsvederlaget skall minskas med inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete. En myndighetschef som har fyllt 55 år och inte erbjuds fortsatt anställning har rätt till pension i stället för avgångsvederlag om han eller hon har minst 6 års oavbruten chefsanställning. En myndighetschef som har fyllt 60 år och har minst 12 års oavbruten chefsanställning kan avböja erbjudande om fortsatt anställning och välja att gå i pension. Hel pension är 65 % av en på visst sätt basbeloppsuppräknad lön. På löner över 30 basbelopp utges ingen pension. Pensionen minskas för den som inte har 12 års chefsanställning. Den minskas också med hänsyn till andra inkomster som arbetstagaren har före 65 år. Vad gäller chefer i statliga bolag har regeringen genom Finansdepartementet i december 1996 antagit nya riktlinjer rörande anställningsvillkor för personer i företagsledande eller därmed jämförlig ställning. En bakgrund till beslutet att upphäva de sedan 1994 gällande riktlinjerna var de senaste årens dialoger och uppföljningar mellan företrädare för staten som ägare och bolagsstyrelser som visat att 1994 års riktlinjer behövt kom- pletteras och förtydligas. På uppdrag av Finansdepartementet har en revisor gjort en genomgång mot 1994 års riktlinjebeslut av löner och villkor m.m. för drygt 400 ledande befattningshavare. Syftet var att rapportera avvikelser. Enligt rapporten, som överlämnades i december 1996, kunde en förhållandevis stor följsamhet konstateras. En allmän notering i fråga om de ca 200 årsredovisningarna var att det fungerar väl i moderbolagen, men inte så väl i dotterbolagen. I frågan om uppsägnings- och avgångsvederlagsperiod noteras att riktlinjernas ?tak? på 24 månader verkar ha haft begränsat genomslag. ?Taket? syntes ha blivit ?golv?. De nya riktlinjerna från december 1996 anger att löner och övriga förmåner skall vara konkurrenskraftiga. Företagsledarna i bolag som ägs av staten skall dock inte vara löneledande i jämförelse med motsvarande privatägda företag. För företagsledare som verkar inom monopolföretag och inom företag vars verksamhet finansieras till övervägande del över statsbudgeten bör lönenivån sättas efter en jämförelse med företag som verkar på icke konkurrensutsatta marknader och med statliga verk. Det sägs särskilt att personer i företagsledande eller därmed jämförlig ställning i ett bolag i en koncern i normalfallet inte skall uppbära ytterligare arvode för styrelseuppdrag i andra bolag inom samma koncern. Pensionsförmånerna bör ses som en del i de samlade förmånsvillkoren och skall ställas i relation till lön och övriga förmåner. Pensionsåldern bör ligga i intervallet 60-65 år. En lägre pensionsålder bör motsvaras av en lägre pensionsnivå. Vid uppsägning från bolagets sida kan en avgångsersättning utges som får motsvara högst 24 månader inklusive uppsägningstid. Ersättningen skall reduceras vid ny anställning eller inkomst från annan förvärvsverksamhet. Det sägs också att avtalet bör innehålla bestämmelser som gör det möjligt att helt eller delvis hålla inne avgångsersättning om oegentligheter eller försummelser upptäcks. I årsredovisningen skall uppgift lämnas för koncernchefen och verkställande direktören om bl.a. summan av ersättningar och övriga förmåner, de väsentligaste villkoren i avtal om framtida pension och om avgångsvederlag. Även för ledningen i övrigt lämnas en sammanfattande redovisning av villkor för pension och avgångsvederlag. Utskottet kan med hänvisning till redovisningen ovan först konstatera att det numera måste anses finnas en ganska god överblick över lönenivåer och avgångsvederlag inom statlig verksamhet. Någon kartläggning av det slag som efterlyses i både v- och kd-motionen kan därför inte anses erforderlig. Motionerna A606 yrkande 1 och A607 yrkande 1 i motsvarande del avstyrks därför. Förslaget i v-motionen om att statsministerns lön, 75 000 kr per månad, skall utgöra lönetak föranleder den kommentaren att det stora flertalet myndighetschefer - som sig bör - har löner som är betydligt lägre. Jämförelser med cheferna i de statliga bolagen är enligt utskottets mening inte helt relevanta. Utskottet ansluter sig till de ovan angivna riktlinjerna som innebär att dessa löner skall vara konkurrenskraftiga, men inte löneledande. Med anledning av förslaget i samma motion om lönereduktion vid arvoderade sidouppdrag kan utskottet konstatera att detta enligt vad som framgår av redovisningen ovan redan gäller som princip inom koncerner. Med det anförda avstyrks motion A606 yrkandena 2 och 5. Som framgått har de flesta myndighetschefer förordnanden för bestämd tid, något som kd-motionen också förordar. Med anledning av förslaget i samma motion om nya och billigare former för chefsavveckling vill utskottet hänvisa till de nya riktlinjerna. Utskottet anser att dessa ger uttryck för en rimlig avvägning. Något skäl att göra en ny prövning av dessa frågor föreligger inte enligt utskottets mening. Inte heller finns det anledning att föreslå en särskild central enhet för policy- och förhandlingsfrågor, ett motionsförslag som även prövades i utskottets betänkande våren 1996. Som framgått ovan har Finansdepartementet redan en samordnande funktion när det gäller myndighetscheferna, och genom att en representant deltar i löneförhandlingarna möjliggörs kontroll och överblick. Till detta kommer att den särskilde utredare som gör en utvärdering av den arbetsgivarpolitiska delegeringen till myndigheterna även skall lämna förslag om hur den personal- och lönepolitiska utvecklingen vid de statliga myndigheterna fortlöpande skall kunna följas av regeringen på ett överblickbart sätt. Som nämnts skall utredaren presentera sina förslag inom kort. Det finns inte heller nu anledning att göra något tillkännagivande om rekryteringspolitiken och ledarskapet i Regeringskansliet. I förra vårens betänkande behandlades denna fråga tämligen utförligt (s. 11-13). Sammanfattningsvis kunde det konstateras att det redan påbörjats ett arbete inom Regeringskansliet. Utskottet förutsatte att de riktlinjer som fastställs t.ex. i fråga om rekrytering av myndighetschefer också tillämpas i praktiken. Med det anförda avstyrks motion A607 yrkandena 1 i motsvarande del samt 3 och 4. Slutligen tar utskottet upp det motionskrav, A607 (yrk. 2), som direkt anknyter till utskottets uttalande våren 1996 om rimliga nivåer på löner och andra förmåner till ledande befattningshavare hos statliga myndigheter och i statliga företag. Utskottet anförde då att det finns skäl att vara upprörd över de orimligt stora belopp som personer i ledande ställning kunnat göra anspråk på. Särskilt gällde det vissa s.k. fallskärmsavtal som framstått som djupt orättfärdiga vid en jämförelse med den ersättning som vanliga löntagare kan påräkna vid arbetslöshet. Utskottet står fast vid uppfattningen att det fortfarande finns anledning att reagera mot överdrifter som förekommer i vissa anställningsavtal. Den tidigare återgivna revisorsrapporten visar ju också att det förekommer avvikelser i förhållande till riktlinjerna. Samtidigt framgår av rapporten att många avtal omförhandlats i syfte att efterkomma riktlinjebeslutet. Det finns enligt utskottets mening goda skäl att anta att rapporten och de nya riktlinjerna kommer att leda till ytterligare omförhandlingar och bättre följsamhet. Särskilt viktigt är att de nya riktlinjerna verkligen kommer till berörda parters kännedom - i revisorsrapporten noteras att det förekommit brister i detta hänseende. Det bör framhållas att det inte kan vara riksdagens sak att ange vad som i ett enskilt fall skall bedömas som en rimlig lönenivå. Avvikelser från riktlinjerna måste kunna förekomma. Man kan ju t.ex. inte utesluta att läget i en förhandling varit så speciellt att i sällsynta undantagsfall även en mycket hög lön måste godtas. Utskottet utgår från att man i framtiden inte skall behöva höra talas om provocerande höga löner och andra förmåner till chefer som dessutom kanske varit försumliga eller på annat sätt misskött sitt arbete. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att staten som arbetsgivare uppträder som ett föredöme i detta sammanhang. Utskottet anser inte att något tillkommit efter förra vårens riksdagsuttalande som i detta ärende ger anledning till något nytt uttalande till regeringen. Till frågan om chefslönesättningen inom AMU-gruppen återkommer utskottet i samband med behandlingen inom kort av en regeringsskrivelse och ett förslag från Riksdagens revisorer. Med detta avstyrks motion A607 yrkande 2.
Förmögenhetsklyftor Utskottet tar i detta sammanhang också upp ett yrkande i den förut nämnda v- motionen A606 av Johan Lönnroth m.fl. Motionärerna för fram sin uppfattning om behovet av allmänt minskade förmögenhetsklyftor i samhället. Stora klassklyftor splittrar samhällen och ökar spänningarna, sägs det. Enligt motionen bör regeringen presentera ett handlingsprogram för hur detta skall uppnås (yrk. 4). Med anledning av detta förslag vill utskottet framhålla följande. Sverige är ett av världens mest jämlika länder och bör så förbli. Vad utskottet anfört ovan om chefslönerna är ett, om än begränsat, uttryck för en sådan grundläggande hållning i politiken. Det stora hotet mot jämlikhet och välfärd är massarbetslösheten. Arbetslösheten undergräver välfärden genom att såväl samhällsekonomi som samhällsmoral försvagas. Den skapar klyftor och påfrestningar både för vuxna och barn. I takt med att arbetslösheten sjunker och statsfinanserna stärks kan utrymme skapas för åtgärder som förbättrar inkomstfördelningen utan att budgetsaneringen äventyras. Att bekämpa arbetslösheten står högst på den politiska dagordningen. En sådan politik är det effektivaste vapnet mot ökade klyftor i samhället. Med det anförda avstyrks förslaget om ett särskilt handlingsprogram av det slag som motionärerna efterlyser.
Bedömningsgrunder vid tillsättning av statliga befattningar Carl G Nilsson (m) erinrar i motion A802 om regeringsformens föreskrift om förtjänst och skicklighet som bedömningsgrunder vid tillsättande av statliga tjänster. Enligt motionären kan den praxis som utvecklats, som innebär att vissa statliga tjänster förutsätter högskolekompetens, medföra att personer över 45 år utestängs från nya kompetensområden, t.ex. informationsteknik, där högskoleutbildningen startade under 1970-talet. Inom flera områden bör lång och väl vitsordad praktisk erfarenhet jämställas eller rent av ges företräde framför högskoleexamen (yrk. 1). Enligt motionen bör vidare överklagandenämndernas regelverk och tillämpningen av dessa ses över. Enligt motionärens uppfattning förefaller det som om överklagandeärenden ofta behandlas summariskt. Endast i undantagsfall utmynnar de till den klagandes fördel. Dessutom tar handläggningen enligt motionen oacceptabelt lång tid (yrk. 2).
Utskottets överväganden Utskottet vill anföra följande med anledning av motionen. Vid tillsättning av statliga tjänster (anställningar) skall enligt 11 kap. 9 § andra stycket regeringsformen avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Förtjänst och skicklighet anges bara som exempel, även andra sakliga grunder kan vägas in vid bedömningen, t.ex. arbetsmarknadspolitiska hänsyn eller jämställdhetsintresset. Enligt 4 § lagen om offentlig anställning (LOA) skall skickligheten sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Bestämmelsen i regeringsformen ger allmänt uttryck för principen att statliga tjänster skall tillsättas efter objektiva grunder utan hänsynstagande till ovidkommande omständigheter. Några riktlinjer för hur olika slag av meriter skall bedömas i sig eller i förhållande till varandra ges inte i lagen, bortsett från den nyssnämnda regeln i LOA. Beslut i ett tillsättningsärende kan överklagas till regeringen. På några statliga områden finns särskilda överklagandenämnder. Dessa är Överklagandenämnden för högskolan och Överklagandenämnden för totalförsvaret. Motionären synes efterfråga regler eller riktlinjer för t.ex. hur yrkeserfarenhet skall värderas i förhållande till teoretiska meriter som högskoleutbildning. Eftersom förhållandena skiftar så kraftigt är det knappast möjligt att annat än i så allmänna ordalag som används i regeringsformen och LOA ange vad som avses. En annan sak är att staten som arbetsgivare i policydokument och liknande kan ge uttryck för vilka allmänna principer som bör tillämpas vid rekryteringen till statliga anställningar. Vad gäller synpunkterna på överklagandenämnderna kan följande sägas. Något särskilt regelverk finns inte - utskottet bortser från interna arbetsordningar och liknande - förutom respektive myndighetsinstruktion och det allmänna förvaltningsrättsliga regelverket. Högskolans överklagandenämnd berörs i ett nyligen publicerat betänkande, Lärare för högskola i utveckling, SOU 1996:166, som nu är ute på remiss. Bl.a. föreslås en ordning med prövningstillstånd mot bakgrund av den stora mängden relativt enkla ärenden. Det påpekas att rätten till överklagande även med en sådan ordning kommer att vara mer omfattande än i motsvarande system i jämförbara länder. Utskottet konstaterar med detta att nämndens verksamhet är under övervägande. Totalförsvarets överklagandenämnd inrättades så sent som 1995. Det är därför enligt utskottets mening för tidigt att dra några slutsatser om verksamheten där. Sammanfattningsvis anser utskottet att den nu behandlade motionen inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motion A802 avstyrks således.
Lönediskriminering m.m. I motion A606 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att lönediskriminering på grund av kön ökar i samhället. Staten som arbetsgivare har ett ansvar och en möjlighet att aktivt bekämpa lönediskriminering. Regeringen måste ålägga Statens arbetsgivarverk att aktivt motverka löneskillnader på grund av kön och att ange en tidsplan för när dessa skall vara avskaffade. En årlig utvärdering av arbetet bör ske (yrk. 3).
Utskottets överväganden Utskottet vill med anledning av denna motion anföra följande. Styrelsen för Arbetsgivarverket har fastställt ett långsiktigt program för jämställdhetsarbetet. Med en policyskrift, Att kartlägga löneskillnader - Att förebygga lönediskriminering, vill verket bidra till att utveckla den lokala arbetsgivarpolitiken i syfte att motverka löneskillnader. Verket har också gett ut en handbok, Konsten att sätta lön, och tillhandahåller dataprogram som möjliggör lönejämförelser. Enligt vad som framgår av ramavtalet 1995-1998 mellan Arbetsgivarverket och SEKO har de lokala parterna analyserat kvinnors löner i förhållande till männens. Om parterna enas om att dessa analyser visat att det finns osakliga löneskillnader på myndigheten skall dessa enligt ramavtalet regleras i de lokala förhandlingarna. Nämnas bör också ett antal seminarier som Arbetsgivarverket arrangerade under 1996 för att i samverkan med myndigheterna utveckla arbetsgivarpolitiska förhållningssätt. Ett underlag, Lön, löneskillnader & arbetsvärdering, finns utarbetat för ändamålet. Med detta kan utskottet konstatera att Arbetsgivarverket redan bedriver ett aktivt arbete i förhållande till de statliga arbetsgivarna för att eliminera och förhindra diskriminerande skillnader i lön och andra anställningsvillkor. Något särskilt åläggande från regeringen kan därför inte anses påkallat. Motionen avstyrks således i den berörda delen (yrk. 3).
Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. Vänsterpartiet pekar i motion A305 på förhållandet att trots att det svenska samhället under det senaste årtiondet förändrats och berikats med människor från olika kulturer och med olika bakgrund så återspeglas inte detta bland statligt anställda. Rekryteringspolitiken handlar bl.a. om att finna människor med olika slag av kompetens. Det finns enligt motionen alltför få anställda med invandrarbakgrund inom alla sektorer och på alla nivåer inom den statliga sektorn. I motionen föreslås därför att det i fortsättningen skall vara ett övergripande mål för den statliga rekryteringspolitiken att anställa fler personer med invandrarbakgrund (yrk. 24). Juan Fonseca (s) anser i motion A602 att staten måste utforma en personalpolitik som syftar till att främja mångfalden på alla statliga arbetsplatser. Varje statlig myndighet/organisation bör få i uppdrag att utarbeta handlingsprogram som syftar till att anställa människor med olika ursprung på arbetsplatsen, särskilt i högre befattningar. En offensiv kompetensutvecklingspolitik för anställda med invandrarbakgrund bör utarbetas. Språk- och kulturkompetensen hos de anställda bör tas till vara. Det bör också ges utbildning i kulturmötesfrågor bland olika personalgrupper.
Utskottets överväganden Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller önskemålet om en ökad andel statligt anställda med invandrarbakgrund, och detta inom alla sektorer och på alla nivåer. Staten bör här liksom på andra områden vara en föredömlig arbetsgivare. En nyligen utgiven policyskrift från Arbetsgivarverket, Kulturell mångfald, En styrka för svensk statsförvaltning, syftar till att skapa goda exempel i arbetet att göra statliga arbetsplatser mångkulturella. Det betonas att de grundläggande besluten om att anställa och utveckla invandrares kompetens är policyfrågor för den högsta ledningen i de statliga verken och myndigheterna. En strategisk plan behövs i arbetet för att rekrytera invandrare. Några konkreta idéer ges för arbetsplatser som vill öka den etniska mångfalden. I skriften finns också praktiska upplysningar om t.ex. myndigheter och andra med olika funktioner på invandrarområdet. I sammanhanget bör också nämnas att regeringen för kort tid sedan beslutade om direktiv (dir. 1997:11) till en översyn av lagen mot etnisk diskriminering. I uppdraget ingår att överväga möjligheterna att i den lagen, på motsvarande sätt som i jämställdhetslagen, införa föreskrifter för arbetsgivaren om dels aktiva åtgärder mot etnisk diskriminering, dels årliga planer motsvarande jämställdhetsplanerna enligt jämställdhetslagen. Som exempel nämns utvecklande av metoder för rekrytering och introduktion av nyanställda samt hur mångfalden skall kunna kopplas till utveckling och planering av verksamheten. Med det anförda kan utskottet konstatera att ansträngningarna ökar för att åstadkomma kulturell och etnisk mångfald inom den statliga sektorn. Motionernas krav på den statliga personal- och rekryteringspolitiken får i väsentliga delar anses tillgodosedda. Motionerna A305 i berörd del och A602 avstyrks därför.
Ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän Barbro Westerholm (fp) föreslår i motion A603 ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän i Sverige motsvarande den utbildning som ges vid l´École Nationale d´Administration i Frankrike. Målet är att utbilda ledare på högsta nivå. Utbildningen skulle riktas mot personer med hög kompetens och livserfarenhet.
Utskottets överväganden Förra vårens personalpolitiska betänkande 1995/96:AU10 berörde utnämningar av verkschefer och rekryteringspolitiken inom Regeringskansliet. En hänvisning gjordes till de policydokument som utarbetats inom Regeringskansliet. Arbetsmarknadsutskottet, liksom konstitutionsutskottet i sitt yttrande, förutsatte att de riktlinjer som kommit till uttryck i regeringens chefsprogram också tillämpas i praktiken. Den nu behandlade motionen ger enligt utskottets mening inget underlag för en uppfattning om värdet för högre ämbetsmän här i landet av den ledarskapsutbildning som avses i motionen. I vilket fall kan det inte vara riksdagens sak att mera preciserat ange vilka utbildningar som kan anses svara mot de krav som bör ställas vid rekryteringen. Motionen avstyrks med det anförda.
Övriga frågor Jan Backman (m) ifrågasätter i motion A708 en fortsatt tillämpning av traditionella arbetsrättsliga begrepp som heltid, deltid, tillsvidareanställning och fast anställning. Begreppen används ofta i statliga regelverk och har därigenom kommit att anses som så entydiga att de tillämpas även i andra sammanhang, t.ex. av hyresvärdar vid uthyrning av lägenheter och av banker vid kreditbedömningar. Motionären anser att en fortsatt tillämpning av dessa begrepp motverkar en önskad flexibilitet på arbetsmarknaden och föreslår en omarbetning av de statliga bestämmelserna som bygger på anställningsform (yrk. 1) och en utmönstring av begreppet heltidsanställning (yrk. 2).
Utskottets överväganden Arbetsmarknadsutskottet har svårt att se hur de begrepp som motionären invänder mot skulle kunna utmönstras ur lagstiftningen. Vissa sociala skyddssystem måste rimligen bygga på att man gör en distinktion mellan heltids- och deltidsarbete. Det är enligt utskottets mening ett förenklat synsätt att förmåner av olika slag som bygger på heltidsbegreppet i stället skulle kunna relateras till den utbetalda lönen eller timlönen. Det går knappast heller att bortse från den faktiska och rättsliga skillnaden mellan olika anställningsformer. Att det kan förekomma att hyresvärdar och kreditgivare utan grund ställer krav på tillsvidareanställning är inte något som bör angripas genom förändringar av det arbetsrättsliga regelverket. Med det anförda avstyrks motion A708.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande den statliga tjänstepensioneringen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A604 och 1996/97:A605, res. 1 (m, kd) 2. beträffande kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A606 yrkande 1 och 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del, res. 2 (v) res. 3 (mp, kd)) 3. beträffande lönetak och princip om lönereduktion att riksdagen avslår motion 1996/97:A606 yrkandena 2 och 5, res. 4 (v) 4. beträffande former för chefsavveckling m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del samt yrkandena 3 och 4, res. 5 (kd) 5. beträffande rimlig nivå på löner m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A607 yrkande 2, res. 6 (mp, kd) 6. beträffande handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i samhället att riksdagen avslår motion 1996/97:A606 yrkande 4, res. 7 (v) 7. beträffande bedömningsgrunder vid tillsättning av statliga befattningar m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A802,
8. beträffande program mot lönediskriminering m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A606 yrkande 3, res. 8 (v) 9. beträffande rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A305 yrkande 24 och 1996/97:A602, res. 9 (v) 10. beträffande ledarskapsutbildning att riksdagen avslår motion 1996/97:A603,
11. beträffande tillämpning av traditionella arbetsrättsliga begrepp att riksdagen avslår motion 1996/97:A708. res. 10 (m)
Stockholm den 13 februari 1997
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s) och Margareta Andersson (c).
Reservationer
1. Den statliga tjänstepensioneringen m.m. (mom. 1) Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statliga pensioner som börjar med ?Enligt utskottets? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör ett statligt serviceorgan som SPV inte konkurrera på den fria marknaden. Utskottet delar alltså den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna A604 (kd) och A605 (m). Den rådande ordningen med monopol för SPV att administrera myndigheternas pensioner är synnerligen olycklig. Monopoliserad internservice med priser som inte bestämts marknadsmässigt leder, som påpekas i m-motionen, alltid i längden till negativa effekter för samhällsekonomin. Det går stick i stäv med annars gällande principer att varje myndighet själv skall ansvara för att resurserna används på bästa sätt. Utskottet anser att SPV:s monopol bör avskaffas och ersättas av konkurrens. Varje myndighet skall alltså ges möjlighet att upphandla sina pensions- och försäkringslösningar. Lagen om offentlig upphandling bör vara tillämplig. Som framhålls i motion A604 finns risken att intäkterna från den statliga verksamheten används som bas för affärsverksamheten. Rätten för SPV att åta sig externa uppdrag bör begränsas till ett minimum och, i enlighet med vad motionären framför, endast gälla i mycket speciella situationer efter tillstånd i varje enskilt fall. Något skäl att avvakta Konkurrensverkets avgörande av tvisten mellan SPV och KPA finns inte enligt utskottets mening. Det anförda innebär att motionerna A604 och A605 tillstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den statliga tjänstepensioneringen m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A604 och 1996/97:A605 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Utskottet kan? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Utskottet värdesätter i och för sig att regeringen låtit en revisor göra en genomgång mot 1994 års riktlinjebeslut av anställningsförmånerna för de statliga bolagens ledande befattningshavare. Rapporten visar att avgångsvederlagen fortfarande ligger på en alltför hög nivå. Två årslöner verkar ha blivit minimum i stället för som var tänkt maximum. Det krävs därför en mer genomgripande översyn av de trygghetspaket som förekommer. Som sägs i motion A606 kan det finnas olika modeller att knyta an till, exempelvis till reglerna i LAS eller till de villkor som gäller för riksdagsledamöterna. Utskottet förutsätter att regeringen skyndsamt genomför en sådan översyn. Det anförda innebär att motion A606 yrkande 1 tillstyrks. Motion A607 yrkande 1 i motsvarande del avstyrks dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkande 1 och med avslag på motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2) Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Utskottet kan? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Det får inte vara så att personer i ledande befattningar inom den statliga sektorn har mer omfattande förmåner än vad som kan anses skäligt. Dessa personer får inte ordna sin ekonomiska framtid på skattebetalarnas bekostnad. Den genomgång som Finansdepartementet låtit göra i förhållande till 1994 års riktlinjebeslut av löner och villkor för ett antal ledande befattningshavare är i och för sig värdefull. Den visar att det fortfarande förekommer överdrifter, t.ex. när det gäller nivån på avgångsvederlagen. Enligt utskottets mening bör genomgångar av liknande slag göras kontinuerligt, och de bör omfatta samtliga statliga bolag. Genomgångarna bör inte bara rapportera avvikelser i förhållande till riktlinjerna utan direkt ange nivån på förmånerna. Uppföljning bör ske så att man också kan få en bild av i vilken utsträckning omförhandlingar skett av avtalen. Det anförda innebär att motion A607 yrkande 1 tillstyrks i motsvarande del. Motion A606 yrkande 1 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del och med avslag på motion 1996/97:A606 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Lönetak och princip om lönereduktion (mom. 3) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Förslaget i? och slutar med ?och 5? bort ha följande lydelse: Utskottets uttalande förra våren i betänkandet 1995/96:AU10 om rimliga nivåer på löner och andra förmåner till ledande befattningshavare i den statliga sektorn har uppenbarligen inte haft den avsedda effekten, eftersom regeringen kort efteråt godkände en så hög lön som 160 000 kr. Detta visar att man måste göra en förnyad prövning av vad som är en rimlig nivå. Staten kan som arbetsgivare vara pådrivande genom att föra en lönepolitik som skapar legitimitet för olika verksamheter och ett bra samhällsklimat. Enligt utskottets mening bör statens position vara att statsministerns lön utgör lönetak för ledande befattningshavare. Utskottet ansluter sig i denna fråga till den uppfattning som framförs i motion A606 (v). En viktig princip bör också vara att höga befattningshavare som har sidouppdrag i olika styrelser och utredningar m.m. inte bör uppbära dubbel ersättning. Om uppdraget utförs på ordinarie arbetstid eller inkräktar på det ordinarie arbetet bör lönen reduceras i motsvarande mån. Regeringen bör, som framförs i v-motionen, ha ett ansvar för att denna princip etableras på hela arbetsmarknaden. Det anförda innebär att motion A606 tillstyrks såvitt avser yrkandena 2 och 5. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande lönetak och princip om lönereduktion att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkandena 2 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Former för chefsavveckling m.m. (mom. 4) Dan Ericsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Som framgått? och slutar med ?och 4? bort ha följande lydelse: Vissa förbättringar har gjorts inom Regeringskansliet under senare år när det gäller chefsfrågorna på det statliga området. Fortfarande återstår dock mycket. Utskottet anser att man bör ta fasta på de förslag som framförs i motion A607 (kd). En central enhet bör inrättas för policy och förhandlingsfrågor. En sådan enhet skulle kunna bidra till konsekvens och fasta riktlinjer. Tillvägagångssättet vid chefstillsättningar måste förbättras. Kravspecifikationer bör sättas upp på liknande sätt som på den privata sidan. Större vikt bör läggas vid andra meriter än politiska. Öppenhet är viktigt, men det får inte vara på bekostnad av de sökandes integritet. Därför bör offentlighetsprincipen på detta område ses över. I samband med att man inom Regeringskansliet gör genomgångar av löner och förmåner inom de statliga bolagen bör man också, som föreslås i kd-motionen, överväga om det går att ta fram nya och billigare modeller för chefsavveckling och tidsbegränsade chefsförordnanden. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A607 såvitt avser yrkandena 1 i motsvarande del samt 3 och 4. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande former för chefsavveckling m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del samt yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Rimlig nivå på löner m.m. (mom. 5) Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Utskottet står? och slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse: Utskottet står fast vid den uppfattning som framfördes i förra vårens betänkande 1995/96:AU10 och som godkändes av riksdagen i maj månad. Vad som kort därefter förekom när det gäller lönesättningen inom AMU-gruppen gör att det ligger nära till hands att tro att regeringen nonchalerar riksdagens beslut. Om situationen vid chefsrekryteringen verkligen varit så exceptionell att den avtalade lönenivån var ofrånkomlig hade det med hänsyn till riksdagsuttalandet varit naturligt med en återrapportering till riksdagen i frågan. Utskottet anser därför att riksdagen bör göra ett nytt uttalande till regeringen om att löner och andra förmåner till ledande befattningshavare hos statliga myndigheter och i statliga företag skall ligga på en rimlig nivå. Detta innebär att utskottet tillstyrker motion A607 yrkande 2. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande rimlig nivå på löner m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A607 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i samhället (mom. 6) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Förmögenhetsklyftor som börjar med ?Med anledning? och slutar med ?motionärerna efterlyser? bort ha följande lydelse: Klyftorna i det svenska samhället växer. Det handlar om klyftor mellan människor som har tillgång till makt och de som känner ett stort utanförskap. Tillgången till makt bestäms ofta av tillgång till en stor förmögenhet eller kontroll över stora förmögenhetsvärden, något som ofta ärvs från generation till generation. Arvet blir viktigare än kompetens och duglighet. Förmögenhetskoncentrationen ökar samtidigt som den grupp som lever med allt mindre marginaler också växer. Stora klassklyftor splittrar samhällen och tar sig uttryck i ett utanförskap som föder våldshandlingar och/eller apati. Man kan inte förlita sig på att klassamhället skall kunna utbildas bort. Man måste angripa klassamhällets materiella grundval, dvs. förmögenhetskoncentrationen. Utskottet anser liksom Vänsterpartiet i motion A606 att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att lägga fram ett handlingsprogram för hur förmögenhetsklyftorna skall kunna minskas. Motionen tillstyrks alltså i den berörda delen (yrk. 4). dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i samhället att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Program mot lönediskriminering m.m. (mom. 8) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Lönediskriminering m.m. som börjar med ?Med detta? och slutar med ?(yrk. 3)? bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion A606 (v) ökar nu lönediskrimineringen på grund av kön efter att tidigare ha minskat. Staten som arbetsgivare har ett särskilt ansvar och också möjlighet att aktivt bekämpa lönediskriminering. Det är i och för sig vällovligt att Arbetsgivarverket har utarbetat program och en policyskrift i frågan. Detta är dock inte tillräckligt. Färska exempel visar att det t.o.m. inom Regeringskansliet förekommer löneskillnader som av allt att döma beror på kön. Arbetet mot lönediskriminering måste därför intensifieras. En tidsplan måste upprättas för när dessa löneskillnader skall ha avskaffats. Varje år måste arbetet utvärderas. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A606 i den nu berörda delen. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande program mot lönediskriminering m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. (mom. 9) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. som börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Invandrarnas deltagande i arbetslivet blir allt mindre, och det gäller även inom den statliga sektorn. Detta är ytterligt allvarligt. Att det svenska samhället förändrats och berikats med människor från olika kulturer och med olika bakgrund återspeglas på intet sätt bland de statligt anställda. Därigenom går värdefull kompetens förlorad. Invandrarna riskerar ytterligare marginalisering och utanförskap. Utskottet välkomnar att regeringen tillsatt en utredning med uppgift att bl.a. överväga lagregler om aktiva åtgärder mot etnisk diskriminering och årliga planer. Det finns dock ingen anledning att inte redan nu öka ansträngningarna på det statliga området. Staten som arbetsgivare bör här liksom i övriga sammanhang föregå med gott exempel. Att öka inslaget av anställda med invandrarbakgrund, på alla sektorer och på alla nivåer, är en så angelägen uppgift att den snarast möjligt bör bli ett övergripande mål för den statliga rekryteringspolitiken. Utskottet instämmer i denna fråga med Vänsterpartiet i motion A305. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A305 yrkande 24. Även motion A602 får anses tillgodosedd med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A305 yrkande 24 och 1996/97:A602 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Tillämpning av traditionella arbetsrättsliga begrepp (mom. 11) Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Övriga frågor som börjar med ?Arbetsmarknadsutskottet har? och slutar med ?motion A708? bort ha följande lydelse: Utskottet, som noterar att motion A708 huvudsakligen rör olika arbetstidsbegrepp, delar motionärens uppfattning att flexibiliteten på arbetsmarknaden måste öka för att man skall kunna komma till rätta med arbetslösheten. Arbetsrätten behöver förändras, och nya arbetstidsregler måste införas. Som motionären påpekar kompliceras saken av att de arbetsrättsliga begreppen används i det statliga regelverket utanför det egentliga anställningsområdet. Ett ogenomtänkt användande av begrepp som tillsvidareanställning och heltidsanställning skapar problem. T.ex. borde förmåner av olika slag i stället kunna knytas till mer flexibla begrepp som utbetald lön eller timlön. Utskottet anser alltså att de statliga bestämmelser som bygger på anställningsform bör utmönstras liksom begreppet heltidsanställning. Detta innebär att motion A708 tillstyrks. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande tillämpning av traditionella arbetsrättsliga begrepp att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A708 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................3 Inledning 3 Statliga pensioner 3 Löner och andra förmåner till statliga chefer m.m. 6 Förmögenhetsklyftor 11 Bedömningsgrunder vid tillsättning av statliga befattningar 11 Lönediskriminering m.m. 13 Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. 13 Ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän 14 Övriga frågor 15 Hemställan 15 Reservationer........................................17 1. Den statliga tjänstepensioneringen m.m. (mom. 1), (m, kd) 17 2. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2), (v) 17 3. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2), (mp, kd) 18 4. Lönetak och princip om lönereduktion (mom. 3), (v) 19 5. Former för chefsavveckling m.m. (mom. 4), (kd) 19 6. Rimlig nivå på löner m.m. (mom. 5), (mp, kd) 20 7. Handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i samhället (mom. 6), (v) 20 8. Program mot lönediskriminering m.m. (mom. 8), (v) 21 9. Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. (mom. 9), (v) 22 10. Tillämpning av traditionella arbetsrättsliga begrepp (mom. 11), (m) 22