Statlig personalpolitik
Betänkande 1988/89:AU7
Arbetsmarknadsutskottets
betänkande ^
1988/89 ;ALJ7 1988/89
Statlig personalpolitik AU7
Sammanfattning
I betänkandet behandlas sjutton motioner från förra riksmötet rörande olika
frågor inom den statliga personalpolitiken. Motionerna gäller den allmänna
inriktningen av den statliga personalpolitiken, olika ersättningsfrågor,
meritvärdering, statsanställdas rätt till fri sjukvård, statliga tjänsteutmärkelser
och frågor rörande tjänstemannaansvaret. Samtliga motioner avstyrks av
utskottet. Till betänkandet har fogats 8 reservationer.
Motionerna
Motioner från allmänna motionstiden 1988
1987/88: A249 av Lars-Ove Hagberg och Paul Lestander (vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ny statlig personalpolitik som
utgår från rättvisa och jämlikhet.
1987/88:A252 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalutbildning.
1987/88:A601 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den offentliga
personalpolitiken m.m.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Fi501.
1987/88:A602 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen i samband med den översyn av tjänsteansvaret som pågår inom
regeringskansliet också ser över domarnas ställning och därvid särskilt
överväger frågan om att överföra prövningen av domares skiljande från
tjänsten till allmän domstol.
1987/88: A603 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
värnpliktstjänstgöring får ett meritvärde likvärdigt med annan anställning.
1987/88:A604 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att utgående nattraktamenten för tjänsteresenärer i offentlig tjänst
skall höjas från 55 kr. i dag till belopp av sådan storleksordning att
vederbörande resenär har anledning hålla nere sina kostnader vid val av
nattlogi. 1
1 Riksdagen 1988/89. 18sami Nr 7
1987/88:A605 av Margareta Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin 1988/89:AU7
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjukvårdande
behandling i handikapporganisationernas regi för statligt anställda.
1987/88:A606 av Ingemar Eliasson och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande tolkningen av begreppet fri sjukvård och behandling vid
icke-offentliga vårdinrättningar.
1987/88: A607 av Maria Leissner (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av § 17 i
reglementet för statens grupplivförsäkring.
1987/88: A608 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen på lämpligt sätt uppmärksammar de i motionen beskrivna
problemen avseende ålderslivränta.
1987/88: A609 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de statliga nattraktamentena.
1987/88:A610 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilersättning i de
fyra nordligaste länen.
1987/88: A614 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en ny belöningsmedalj ”För god och trogen tjänst i svenska
kyrkan”.
1987/88:A615 av Sonja Rembo och Siri Häggmark (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i syfte att tillförsäkra de
statligt anställda rätt till vård vid Svenska Psoriasisförbundets och andra
handikapporganisationers anläggningar på samma villkor som gäller vid vård
hos offentlig sjukvårdshuvudman,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i
övrigt anförts om de statligt anställdas rätt att utnyttja andra vårdformer än
de offentliga.
1987/88:A616 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag beträffande tjänsteutmärkelser till dels vissa f.d. statstjänstemän,
dels vissa anställda i allmän tjänst.
1987/88: A619 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen begär förslag från
regeringen om språktillägg till lönen för tjänster inom den offentliga sektorn
där tvåspråkighet anses ha meritvärde.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Kr331.
1987/88: A701 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar förse 11
kap. 5 § lagen om offentlig anställning med det tillägget att den i lagrummet
intagna preskriptionsregeln icke skall gälla då arbetstagaren begått brott, för
vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.
2
Inriktning av den statliga personalpolitiken
Folkpartiets motion 1987/88: A601 - med motivering i motion 1987/88:Fi501
- behandlar den offentliga personalpolitikens inriktning.
I motionen anförs att det är ett övergripande mål att kunna rekrytera,
utveckla och behålla en bra arbetskraft. Den offentliga sektorn måste därför
kunna erbjuda konkurrenskraftiga arbetsvillkor i förhållande till den privata
sektorn. Enligt folkpartiet behövs ett mer flexibelt lönesystem för att klara
denna uppgift. Såväl individuella som kollektiva belöningar bör kunna
användas. Resultatlöner och resultatbonus bör bli vanligare. Vidare krävs att
det s.k. ”osynliga kontraktet” uppmärksammas, dvs. faktorer såsom den
anställdes befogenheter och ansvar, yrkesstolthet, status osv. Chefsrollen
bör utvecklas; bl.a. bör cheferna ha större befogenheter i organisations- och
personalfrågor.
Mot den bakgrunden att stordriftsfördelar i service ofta är begränsade
samtidigt som den offentliga sektorns enheter ofta är stora är det angeläget
med en decentralisering och en delegering. Att frigöra skapande förmåga,
entusiasm och initiativförmåga hos personalen är det viktigaste sättet att öka
den offentliga sektorns styrka. De anställda bör också få möjligheter att
utvecklas som entreprenörer.
Folkpartiet framhåller slutligen att ett fruktbart förändringsarbete i den
offentliga verksamheten bygger på att politikerna lyssnar på de fackliga
organisationerna. Facket bör dock inte få någon vetorätt mot politiska
beslut.
I motion 1987/88:A249 av Lars-Ove Hagberg och Paul Lestander (vpk)
begärs en ny statlig personalpolitik som utgår från rättvisa och jämlikhet. I
motionen avvisas den nuvarande utvecklingen, som innebär att chefslönerna
höjs och att offentlig verksamhet lönemässigt skall konkurrera med det
privata näringslivet. Det är denna utveckling som ligger bakom de nya
inkomst- och förmögenhetsklyftorna i samhället.
Utskottet begränsar sina överväganden till vad som rör den statliga
personalpolitiken. Utskottet vill först erinra om att de övergripande målen
för den statliga personalpolitiken är att bidra till en effektiv statsförvaltning,
medverka till samhällsekonomisk balans och främja ett demokratiskt
arbetsliv.
I motion A601 (fp) efterfrågas sådana förändringar inom den offentliga
sektorn som statsmakterna under senare år alltmer kommit att införliva som
element i den aktuella politiken. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa
till förnyelsearbetet inom den statliga sektorn som i sig förutsätter en
utveckling av personalpolitiken. Nyckelrollen när det gäller att utveckla den
statliga arbetsgivarrollen har statens arbetsgivarverk (SAV). Bl.a. gäller det
att anpassa lönesystem och andra avtalsvillkor så att de främjar en effektiv
verksamhet hos myndigheterna. Här kan bl.a. nämnas systemet med
marknadslönetillägg för att motverka flykttendenser till framför allt det
privata näringslivet. Utskottet kan konstatera att parterna i 1988 års avtal har
tagit ett första steg till att diskutera en lönesättning som är anpassad till andra
sektorer på arbetsmarknaden. Arbete i denna riktning pågår inom SAV.
Utskottet kan inte ställa sig bakom uppfattningen i motion A249 (vpk) att
1988/89 :AU7
3
det finns behov av en ny personalpolitik, vars innebörd är att den offentliga
verksamheten inte kan konkurrera med det privata näringslivet i fråga om
arbetskraft. Enligt utskottets sätt att se är det avgörande att staten - för att
kunna utföra de uppgifter som medborgarna kräver - kan rekrytera och
behålla personal, inte minst chefer, även under perioder då arbetskraftsbrist
råder.
Regeringens strävan att minska detaljstyrningen och ge myndigheterna
ökad frihet att själva välja arbetsformer - ett exempel är förändringarna
inom budgetsystemet - ställer ökade krav på kompetens hos myndigheternas
ledning. För att stärka chefskompetensen tas fortlöpande initiativ till
utbildnings- och utvecklingsverksamheter riktade till högre chefer inom
statsförvaltningen.
Utan att i detalj gå in på samtliga de spörsmål som tas upp i folkpartimotionen
kan utskottet konstatera att motionskraven i stort ligger i linje med den
pågående utvecklingen. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion
A601 kan därför inte anses påkallad. Med hänvisning till vad ovan anförts
avstyrker utskottet motion A249.
I motion 1987/88:A252 tar Stig Gustafsson m.fl. (s) upp personalutbildningens
roll. Det anförs att kunskapen håller på att få en ny strategisk roll,
när arbetsgivarna alltmer talar om människorna som ”humankapital”.
Genom personalutbildningen blir de människor som i särskild grad representerar
humankapitalet vårdade och kanske tämjda för att tillgodose produktionens
krav. Personalutbildningen har sålunda klart antihumanistiska mål,
och det finns risk för en "japanisering”.
Enligt motionärerna finns dock starka skäl att allmänt stimulera en tillväxt
av personalutbildningen. Med ett ökat fackligt inflytande över utbildningens
innehåll och fördelning blir det möjligt att tillgodose individernas behov och
inte bara produktionens. Statens förnyelsefonder upphör att ha effekter i
början av 1990-talet, vilket understryker behovet av att nu påbörja ett
långsiktigt utvecklingsarbete.
Enligt utskottets uppfattning kan personalutbildningens roll inom den
statliga personalpolitiken inte nog betonas. Personalutbildningens inriktning
och innehåll är viktiga faktorer för att dels höja kompetensen och effektiviteten
inom den statliga sektorn, dels ge personalen möjligheter till utveckling i
arbetet.
Utöver de reguljära utbildningsinsatserna inom statsförvaltningen vill
utskottet framhålla de statliga förnyelsefondernas betydelse. Fonderna
syftar till att skapa bättre förutsättningar för personalen i samband med
förnyelsearbetet och att långsiktigt öka anställningstryggheten. En nyinrättad
nämnd, där staten och de fackliga huvudorganisationerna är representerade,
fördelar medel för olika utvecklingsprojekt, vari personalutbildning
ofta ingår. Frågan om det framtida behovet av förnyelsefonder har under året
diskuterats mellan parterna.
Med hänvisning till vad som ovan anförts finner utskottet att någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionen inte är påkallad. Motionen
avstyrks följaktligen.
1988/89:AU7
4
Ersättningsfrågor m. m.
1988/89AU7
I två motioner behandlas frågan om nattraktamentets storlek. Vid övernattningar
i samband med tjänsteresor utgår ersättning för ”styrkt logikostnad”,
dvs. i praktiken kostnaden för ett hotellrum. Om förrättningsmannen inte
haft någon logikostnad eller inte kan styrka denna utgår nattraktamente med
55 kr. Om förrättningen pågår längre än 30 dygn sänks beloppet till 47 kr.
I motionerna 1987/88:A604 av Lars De Geer (fp) och 1987/88:A609 av
Margit Gennser (m) framhålls att nuvarande låga traktamentsbelopp har
resulterat i att den anställde som regel väljer dyrare nattlogi i stället för att
utnyttja billigare alternativ. Detta driver onödigtvis upp kostnaderna för
tjänsteresor. I båda motionerna föreslås att det statliga nattraktamentet
justeras uppåt till ett sådant belopp att resenärerna skulle få anledning att
hålla nere sina kostnader vid val av nattlogi.
Rese- och traktamentsersättningarna för statstjänstemän regleras genom
det allmänna reseavtalet, ARA. Det nuvarande nattraktamentet har varit
oförändrat i många år. Utskottet har tidigare behandlat motioner angående
nattraktamentet med likartat syfte som de ovan nämnda motionerna. Vid
utskottets senaste behandling av frågan (AU 1987/88:1) uttryckte utskottet
sympati för motionssyftet att begränsa de höga övernattningskostnaderna vid
tjänsteresor. Utskottet utgick ifrån att förhandlingar mellan parterna skulle
tas upp i frågan.
Utskottet kan konstatera att frågan om traktamentsreglerna nu har tagits
upp i ett bredare sammanhang, nämligen inom ramen för utredningen om
reformerad inkomstbeskattning. Den parlamentariskt sammansatta kommittén
har enligt direktiven (1987:29) att se över inkomstskattesystemet bl.a.
vad gäller skattebasen och avdragsmöjligheterna. I det sammanhanget bör
även reglerna för beskattning av traktamenten och övriga kostnadsersättningar
ses över. Ett av målen för kommitténs arbete är att åstadkomma ett
regelsystem, som kan bli bestående under lång tid. Kommittén avser att lägga
fram resultatet av sitt arbete före halvårskiftet 1989.
Mot den angivna bakgrunden avstyrker utskottet de aktuella motionerna.
Per-Richard Molén (m) begär i motion 1987/88:A610 att de extra
bilersättningsbeloppen i de fyra nordligaste länen skall återfå den relation till
bensinpriset som beloppen ursprungligen hade. Motionären anför att det
extra beloppet på 2 öre per kilometer i Västernorrland och Jämtland resp. 3
öre per kilometer i Västerbotten och Norrbotten samt beloppet på 5 öre per
kilometer för medresande under många år varit oförändrade.
Som ovan nämnts pågår en översyn av kostnadsersättningarna inom
utredningen för reformerad inkomstbeskattning. Häri ingår även frågan om
den framtida bilersättningen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet den
här aktuella motionen.
Maria Leissner (fp) begär i motion 1987/88: A607 att reglementet för statens
grupplivsförsäkring, 17 §, skall ändras så att även homosexuella sammanboende
omfattas av reglementet. Statens grupplivnämnd har i ett par avgöranden
under förra året vägrat utbetala s.k. grundbelopp till den efterlevande
parten i ett homosexuellt förhållande. Motionären framhåller att det är
upprörande att ett av regeringen fastställt reglemente strider mot de mål som
riksdagen antagit för att motverka diskriminering av homosexuella.
Utskottet kan konstatera att reglementet (1962:698) angående statens
grupplivförsäkring har upphört att gälla vid utgången av maj månad 1988.
Reglementet har ersatts av avtal om statens tjänstegrupplivförsäkring
(TGL-S), vilken omfattar alla statligt anställda samt vissa icke-statligt
anställda såsom lärare och präster.
Försäkringen ger ekonomiskt skydd för en arbetstagares efterlevande
make/sambo och barn. Med sambo avses en ogift man eller en ogift kvinna
som under äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammans med en arbetstagare
av motsatt kön. Tvister angående frågor i avtalet handläggs genom
skiljedom av en skiljenämnd.
Det reglemente som motionären begär förändringar i gäller således inte
längre. Frågor om ändringar i det nu gällande avtalet tas upp vid förhandlingar
mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer,
om någon av parterna begär det. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion A607.
I motion 1987/88: A608 av Bengt Harding Olson (fp) begärs att regeringen
på lämpligt sätt uppmärksammar problemen med ålderslivränta. Sådan kan
utgå till statlig tjänsteman som slutar sin anställning minst en dag före nedre
gränsen för avgång med ålderspension men börjar inte utbetalas förrän vid 65
års ålder. Kombinationen folkpension, ATP och egenlivränta kan numera i
vissa fall ge upp till tusen kronor mer i pensionsinkomst än om man kvarstår i
tjänst till nedre gräns och avgår med statlig pension. Motionären framhåller
att det är otillfredsställande att människor med lång anställning bakom sig
tvingas avgå i förtid på egen begäran för att förbättra sin ekonomiska
situation efter pensioneringen.
Utskottet delar motionärens uppfattning beträffande behovet av att se
över det statliga pensionssystemet. De angivna problemen är också kända av
statens arbetsgivarverk, som tagit upp frågan i förhandlingar med personalorganisationerna.
Inom verket pågår arbete som syftar till ett nytt pensionsavtal.
Med hänvisning härtill bör motion A608 inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Meritvärdering
I motion 1987/88:A603 yrkar Lennart Brunander (c) att meritvärdet av
värnpliktstjänstgöring skall likställas med annan anställning. Motionären
exemplifierar med två lärare, en manlig och en kvinnlig, som examineras
samtidigt. Därefter fullgör den manlige läraren sin värnpliktstjänstgöring,
medan den kvinnliga läraren börjar arbeta. De kommer senare att tjänstgöra
vid samma skola. När elevantalet minskar blir det emellertid den manlige
läraren som måste sluta. Skälet är att den kvinnliga läraren totalt sett har
hunnit få flera tjänsteår.
När utskottet behandlade denna fråga i sitt betänkande AU 1987/88:1
anfördes att den allmänna principen vid statliga tjänstetillsättningar är att all
erfarenhet som har betydelse för den sökta tjänsten får åberopas. Detta
gäller även värnpliktstjänstgöring och däri ingånde utbildning. Som utskottet
då framhöll gäller emellertid motionärens exempel mindre meritvärdering än
de i anställningsskyddslagen eller avtal fastställda turordningsreglerna vid
1988/89:AU7
6
uppsägning på grund av arbetsbrist. En lösning på det problemet skulle vara
att tiden för värnpliktstjänstgöring i turordningshänseende jämställs med
anställningstid. Utskottet var inte då - och är inte heller nu - berett att
förorda en sådan förändring utan anser att motionen inte bör leda till någon
åtgärd från riksdagens sida.
I motion 1987/88:A619 av Alf Svensson (c) - med motivering i motion
1987/88:Kr331 - föreslås att lönen utökas med ett språktillägg för sådana
tjänster inom den offentliga sektorn där tvåspråkighet anses ha meritvärde.
Motionärens mål är att finska språket får ett ytterligare stärkt meritvärde
inom den offentliga sektorn.
Ett likartat yrkande behandlades av utskottet i betänkandet AU 1987/88:1.
Utskottet pekade då på statsförvaltningens ökade möjligheter till individualiserad
lönesättning i de fall det behövs för att rekrytera personal med särskild
kompetens, t.ex. tvåspråkighet, samt att speciella åtgärder härutöver i vanlig
ordning får prövas i förhandlingsarbetet beträffande de offentliganställdas
löne- och anställningsvillkor. Utskottets uppfattning har inte förändrats, och
utskottet avstyrker därför motion A619.
Vissa vårdfrågor
I tre motioner berörs frågor om de statsanställdas rätt till fri sjukvård.
Motionerna 1987/88:A605 av Margareta Persson (s), 1987/88:A606 av
Ingemar Eliasson och Elver Jonsson (fp) och 1987/88: A615 av Sonja Rembo
och Siri Häggmark (m) behandlar begreppet fri sjukvård och sjukvårdande
behandling för statligt anställda, när det gäller vård inom handikapporganisationernas
regi.
I samtliga tre motioner begärs att de statligt anställda skall tillförsäkras rätt
till vård vid Svenska Psoriasisförbundets och andra handikapporganisationers
anläggningar på samma villkor som gäller vid vård hos offentlig
sjukvårdshuvudman. I motionerna redogörs för att de statligt anställda -enligt avtal - har rätt till fri vård på betald arbetstid när det gäller dels
sjukvård om den ges av läkare som tillhör den allmänna försäkringen, dels
sjukvårdande behandling om den ges av offentlig huvudman. Detta har av
arbetsgivarverket tolkats så att Psoriasisförbundets kooperativa vård inte
omfattas av avtalets bestämmelser om fri sjukvård. Motionärerna anser att
konsekvenserna är orimliga såväl för de berörda myndigheterna som för de
enskilda psoriatikerna.
I motion A615 av Sonja Rembo och Siri Häggmark (m) tas därutöver upp
den allmänna frågan om de statligt anställdas rätt att utnyttja andra
vårdformer än de offentliga. Motionärerna anför att enskilda patienter ofta
har ytterst begränsade möjligheter att välja mellan kooperativ, privat eller
offentlig sjukvårdshuvudman, bl.a. beroende på upptagningsområde, bostadsort,
öppethållande etc samt att tolkningen av avtalet synes variera.
Utskottet vill - i likhet med motionärerna - erinra om att riksdagen uttalat
att det är väsentligt att sjukvårdshuvudmännen visar en positiv inställning till
sådana vårdformer som utvecklats genom handikapporganisationernas initiativ,
t.ex. inom psoriasisvården. Utskottet ser därför med tillfredsställelse
att parterna nu har träffat ett nytt avtal med innebörd att ersättningsreglerna
1988/89 :AU7
7
för sjukvårdande behandling fr.o.m. den 1 januari 1989 blir desamma vad
gäller enskild vårdgivare, som tillämpar av regeringen fastställd taxa, resp.
den offentliga vården. Avtalet medför att exempelvis vård vid Psoriasisförbundets
anläggningar jämställs med landstingens motsvarande vård fr.o.m.
årskiftet. Någon riksdagens åtgärd kan därför inte anses påkallad vad gäller
motionerna A605, A606 och A615. Motionerna avstyrks därför.
Tjänsteutmärkelser
I två motioner begärs att reglerna för tilldelning av statlig tjänsteutmärkelse
skall utvidgas.
I motion 1987/88: A616 av Birger Hagård (m) begärs att tjänsteutmärkelser
även skall tilldelas vissa f.d. statstjänstemän samt vissa anställda i allmän
tjänst. Motionären pekar på att vissa personer som huvuddelen av sitt
arbetsliv varit i privat eller kommunal tjänst får denna statliga utmärkelse för
att deras arbetsplats kort tid före pensioneringen blivit ”förstatligad”, medan
statliga trotjänare som f.d. läroverkslärare och anställda inom mentalsjukvården
blivit utan för att deras arbetsplatser kommunaliserats eller ombildats
till statliga bolag.
I motion 1987/88:A614 av Gullan Lindblad (m) föreslås att en ny
belöningsmedalj inrättas för offentligrättsliga befattningshavare inom svenska
kyrkan. För medaljen bör användas formuleringen ”För god och trogen
tjänst i svenska kyrkan”. Initiativ bör tas från riksdagens sida eftersom
organisationerna inom kyrkan inte har drivit frågan.
För närvarande gäller (SFS 1974:225) att statlig tjänst och tjänst i
verksamhet som blivit förstatligad får tillgodoräknas vid tilldelning av
utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”. Efter 30 års anställning
tilldelas utmärkelsen vilken består av ett guldur, ett signerat konstglas eller
en medalj efter den belönades eget val. Om den anställde går i pension eller
det finns annan särskild anledning kan utmärkelsen komma i fråga efter 25
års anställningstid.
Utskottet utgår från att staten som arbetsgivare i sådana gränsfall som bl.a.
redovisas i motion A616 intar en generös attityd i fråga om utmärkelser.
Samtidigt vill utskottet erinra om att andra sektorer på arbetsmarknaden,
t.ex. inom det kommunala området, har egna belöningssystem. Prästerna
som ej är statligt anställda står utanför det statliga belöningssystemet. Enligt
utskottets sätt att se är frågan om tjänsteutmärkelse för präster en angelägenhet
för svenska kyrkan. Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrks de
båda motionerna.
Frågor rörande tjänstemannaansvaret
De nuvarande bestämmelserna om ämbetsmannaansvar fick sin huvudsakliga
utformning genom 1975 års ämbetsansvarsreform. En utgångspunkt för
reformen var att i görligaste mån söka närma den offentliga sektorn till den
privata på de områden som var berörda. Bl.a. blev frågor rörande en
anställnings upphörande reglerade efter ett mönster som var enhetligt för
både den offentliga och den privata arbetsmarknaden.
1988/89:AU7
8
En förutsättningslös granskning av det nya ansvarssystemet kom till stånd
genom den s.k. tjänsteansvarskommittén, vars betänkande lades fram år
1983. För närvarande pågår - efter begäran från riksdagen år 1986 - ett
översynsarbete inom regeringskansliet vad gäller myndighetsmissbruk och
straffansvar.
Lagen om offentlig anställning (LOA) har särskilda bestämmelser om
avskedande. I 11 kap. stadgas att en arbetstagare får avskedas om han har
begått brott eller grov tjänsteförseelse. Normalt är det den myndighet som
arbetstagaren lyder under som prövar frågan om avskedande. För vissa högre
befattningshavare och domare prövas frågor om avskedande av en nämnd,
nämligen statens ansvarsnämnd. Nämndens beslut kan överklagas till
tingsrätt/arbetsdomstolen enligt bestämmelserna i arbetstvistlagen. Myndighet
får inte avskeda någon enbart på grund av omständigheter som
myndigheten har känt till mer än en månad. När det är ansvarsnämnden som
prövar frågan om avsked uppgår tidsfristen till två månader.
Allan Ekström (m) begär i motion 1987/88: A602 att man i den översyn av
tjänstemannaansvaret som pågår i regeringskansliet också överväger frågan
om att överföra prövningen av domares skiljande från tjänsten till allmän
domstol. Motionären framhåller att de enskilda domarna måste vara
garanterade integritet och oavsättlighet. Prövningen av frågan, huruvida en
enskild domare på grund av brott förverkat sin rätt att vara domare, måste
således tillkomma allmän domstol och inte arbetsdomstolen med sina
intresseledamöter, där yrkesdomarna förordnas för en period på tre år i
sänder. Enligt motionären måste den i 11 kap. 5 § regeringsformen intagna
skyddsbestämmelsen till förmån för domarna anses stödja motionskravet.
Frågan om att överföra prövningen av domares skiljande från tjänsten till
allmän domstol har tidigare behandlats av utskottet i samband med liknande
motionskrav (AU 1986/87:17). På förslag av utskottet avslog riksdagen
motionen (rskr. 1986/87:281).
Utskottet erinrade då om att det finns ett särskilt inrättat organ, statens
ansvarsnämnd, vilken har att pröva frågor om entledigande m.m. för
domare, byråchefer och andra högre statstjänstemän. Nämnden har en
kvalificerad sammansättning med en hovrättspresident som ordförande. I
övrigt ingår två riksdagsledamöter, generaldirektören för statens arbetsmarknadsnämnd
och en hovrättslagman som ledamöter. Nämndens utslag
överklagas i den ordning som anges i arbetstvistlagen, och därmed blir
arbetsdomstolen sista instans.
Vidare anfördes att utskottet har samma uppfattning som motionärerna
om betydelsen av domstolarnas och de till dem knutna domarnas självständighet
i den dömande verksamheten. Enligt utskottet var det svårt att se på
vad sätt domarnas självständighet hotas av att arbetsdomstolen är den instans
som i sista hand har att avgöra om de skall entledigas för den händelse de gör
sig skyldiga till brott eller till grovt eller upprepat åsidosättande av sina
tjänsteåligganden. Utskottet fann inte skäl att tillskapa nya forumregler för
domare vid handläggning av dessa ärenden.
Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning. Med hänvisning till
det anförda avstyrks motionen.
1988/89:AU7
9
I motion 1987/88: A701 av Allan Ekström (m) behandlas preskriptionstiden 1988/89: AU7
för avskedande enligt LOA 11 kap. 5 §. Motionären begär ett lagtillägg av
innebörd att preskriptionstiden på en månad inte skall gälla då arbetstagaren
begått brott, för vilket är stadgat strängare straff än fängelse i två år. I
motionen pekas på att det är direkt utmanande för den allmänna rättskänslan
att en landsförrädare skall kunna ha kvar sin officersbefattning och därmed
fortsätta att uppbära lön, om arbetsgivaren försummat att iaktta den
lagstadgade tidsfristen för avskedande.
Den ovan nämnda tjänsteansvarskommittén har ingående behandlat
frågor om arbetsgivarens tidsfrist vid avskedande i samband med brott eller
grov tjänsteförseelse (Tjänsteansvar i offentlig verksamhet, Ds Ju 1983:7).
Bl.a. pekas på parallelliteten mellan den offentliga och den privata arbetsmarknaden
i fråga om arbetsgivarens tidsfrist för avskedande. Enligt
kommittén innebär LOA:s regler att beslut om avskedande på grund av brott
inte får fattas förrän dom i brottmålet vunnit laga kraft, men att ett sådant
beslut måste fattas inom - i normalfallet - en månad efter det att
lagakraftägande dom föreligger (11:5 och 14:6 LOA). Kommittén anför att
det i och för sig kan finnas omständigheter som talar för en förlängning av den
i LOA angivna tidsfristen men att gällande regler inte synes ha lett till
rättsförlust i den meningen, att frågan om avskedande förfallit till följd av
preskription. Det kan i stället finnas anledning att lägga tonvikt vid den
snabbhet i handläggningen som reglerna, i arbetstagarnas intresse, är
avsedda att åstadkomma. Vidare kan det kanske finnas skäl att i instruktioner
för de statliga myndigheterna lämna förhållningsregler om hanteringen
av hithörande frågor. Mot den angivna bakgrunden föreslog kommittén inga
ändringar i preskriptionsregeln i 11:5 LOA.
Den nämnda preskriptionsregeln har prövats i arbetsdomstolen, där
domslut år 1986 resp. 1987 innebar att avskedande efter månadsfristens
utgång förklarades ogiltigt. Bland domskälen anförs att månadsregeln kan
sägas ge uttryck för uppfattningen att det, oavsett arten av den avskedsgrundande
omständigheten, inte är skäligt att avskeda en arbetstagare efter
månadsfristens utgång.
Enligt utskottets uppfattning är nuvarande regelverk uttryck för en känslig
avvägning mellan arbetstagares, arbetsgivares och samhällets intressen.
Utskottet är inte är berett att förorda en förändring beträffande den gällande
ordningen. Utskottet förutsätter dock att regeringen uppmärksammar
frågan huruvida det kan anses ändamålsenligt att utfärda instruktioner för de
statliga myndigheterna vad gäller hanteringen av dessa frågor. Med hänvisning
till det anförda avstyrks motion A701.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande personalpolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A249 och 1987/88:A601,
2. beträffande personalutbildningens roll
att riksdagen avslår motion 1987/88:A252,
10
3. beträffande nattraktamentets storlek
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A604 och 1987/88:A609,
4. beträffande bilersättningsbeloppen i de fyra nordligaste länen
att riksdagen avslår motion 1987/88:A610,
5. beträffande reglementet för statens grupplivförsäkring
att riksdagen avslår motion 1987/88:A607,
6. beträffande problemen med ålderslivränta
att riksdagen avslår motion 1987/88:A608,
7. beträffande meritvärdet av värnpliktstjänstgöring
att riksdagen avslår motion 1987/88:A603,
8. beträffande språktillägg
att riksdagen avslår motion 1987/88:A619,
9. beträffande statsanställdas rätt till fri sjukvård
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A605, 1987/88:A606 och
1987/88:A615,
10. beträffande tilldelning av statlig tjänsteutmärkelse
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A614 och 1987/88:A616,
11. beträffande prövningen av domares skiljande frän tjänsten
att riksdagen avslår motion 1987/88:602,
12. beträffande preskriptionstiden för avskedande enligt LOA
11 kap. 5 §
att riksdagen avslår motion 1987/88:A701.
Stockholm den 1 december 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander
Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp). Kjell Nilsson (s),
Marianne Stålberg (s), Börje Hörnlund (c) Lahja Exner (s), Anders G
Högmark (m) Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona
Saint Cyr (m), Kersti Johansson (c), Lars-Ove Hagberg (vpk). Mona Sahlin
(s), Erik Holmkvist (m), Sigge Godin (fp) och Inger Schörling (mp).
Reservationer
1. Personalpolitikens inriktning (mom. 1)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet
begränsar” och på s. 4 slutar med ”motion A249” bort ha följande lydelse:
Utskottet menar i likhet med motion A249 (vpk) att samhället alltmer
präglas av orättvisa förhållanden, bl.a. vidgade löneklyftor och koncentrerat
ägande. Det nya ”frälset” i samhället består av byråkrater, experter och
chefer på olika nivåer. Eftersom det nya ”frälset” anses oumbärliga skall de
1988/89:AU7
11
också belönas med höga löner och förmåner som t.ex. leasingbilar. I SAF:s
nya organisationsmodeller spelar också chefen en stor roll.
I den statliga personalpolitiken har alla SAF:s målsättningar anammats.
Uppvärdering av chefer och experter är en central del i den statliga
personalpolitik som nu genomförs. Det är den socialdemokratiska regeringen
som är ansvarig för att chefslönerna höjs och att offentlig verksamhet skall
konkurrera med det privata näringslivet. Utvecklingen är ett uttryck för
makthavarnas förakt för vanliga arbetare.
Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att den statliga
personalpolitiken skall utformas utifrån krav på jämlikhet och rättvisa och
från principerna om lika lön och lika värde. Motion A601 har andra
utgångspunkter som utskottet inte kan ställa sig bakom.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande personalpolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A249 samt med avslag på
motion 1987/88:A601 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
2. Personalpolitikens inriktning (mom. 1)
Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utan att” och
slutar med ”motion A249” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med folkpartimotionen A601, där motiveringen
återfinns i motion Fi501 - att målet är att utveckla en sådan löne- och
personalpolitik att staten kan rekrytera och behålla en bra arbetskraft. En
huvuduppgift inför 1990-talet är att frigöra den kraft som finns hos de
offentliganställda. Därför måste konkurrenskraftiga arbetsvillkor kunna
erbjudas. Vidare krävs mer flexibla lönesystem för att den offentliga sektorn
rent allmänt skall kunna möta medborgarnas krav på offentlig service och
bl.a. komma till rätta med regionala obalanser.
Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrks motion A601. Motion
A249 har andra utgångspunkter som utskottet inte kan ställa sig bakom.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande personalpolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A601 samt med avslag på
motion 1987/88:A249 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
3. Nattraktamentets storlek (mom. 3-motiveringen)
Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet kan” och
slutar med ”aktuella motionerna” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i detta sammanhang - i likhet med motion A609 (m) -framhålla vikten av att staten som arbetsgivare håller nere kostnaderna för
personalens tjänsteresor genom att i kommande avtal utforma regler för bl.a.
1988/89:AU7
12
nattraktamentena på ett sätt som stimulerar till sådana övernattningsalternativ
som medför lägre kostnader. Ett sätt att öka de anställdas prismedvetenhet
är att justera nattraktmentet på 55 kr. med hänsyn till penningvärdeförsämringen.
Oaktat att utredningen om reformerad inkomstbeskattning (Dir. 1987:29)
har att se över reglerna för beskattning av traktamenten och övriga
kostnadsersättningar förutsätter utskottet att ovanstående utgångspunkter
uppmärksammas av staten i sin egenskap av arbetsgivare i det fortsatta
förhandlingsarbetet. Motion A609 resp. motion A604, vilken har likartat
syfte, bör därför inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.
4. Bilersättningsbeloppen i de fyra nordligaste länen (mom. 4-motiveringen))
Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Sorn ovan” och slutar
med ”aktuella motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A610 (m) att den extra bilersättningen
i de fyra nordligaste länen är alltför låg. Med hänsyn till dels de faktorer den
har till uppgift att kompensera, dels den allmänna prisutvecklingen är det
angeläget att justering sker. Vad gäller ersättningen på fem öre per kilometer
för medresande är motivet att stimulera till samåkning, bl.a. av miljöskäl.
Målet bör vara en ersättning som leder till ett önskvärt samåkande. Den
nuvarande ersättningen fyller inte på något sätt denna funktion. Utskottet
förutsätter att dessa synpunkter beaktas i det fortsatta förhandlingsarbetet.
Motion A610 påkallar därför inte nu någon riksdagens åtgärd.
5. Problemen med ålderslivränta (mom. 6)
Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion A608 (fp) att den nuvarande
situationen är otillfredsställande. Det skall inte vara nödvändigt att sluta i
förtid för att förbättra pensionsvillkoren. Vidare är det olämpligt att fackliga
organisationer skall behöva erbjuda studiecirklar i planering av pensionen
för de statligt anställda. Därutöver blir lönekontorens personal inom den
statliga sektorn hårt belastad med denna ”onödiga” administration.
Oaktat att det inom statens arbetsgivarverk pågår ett arbete inom detta
område anser utskottet att regeringen snarast bör ta initiativ för att komma
till rätta med problemet. Vad utskottet anfört om problemen med ålderslivränta,
vilket innebär att motion A608 tillstyrks, bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande problemen med ålderslivränta
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A608 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
1988/89: AU7
13
6. Meritvärdet av värnpliktstjänstgöring (mom. 7)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 6 som börjar med ”När
utskottet” och på s. 7 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion A603 (c) att värnplikten - som
innebär en samhällstjänst - bör få ett meritvärde likvärdigt med annan
anställning. Denna princip skall också gälla vid uppsägning på grund av
arbetsbrist. Regeringen bör sålunda återkomma till riksdagen med lagförslag
som tillgodoser principen om lika meritvärde för värnpliktstjänstgöring.
Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A603 borges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande meritvärdet av värnpliktstjänstgöring
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A603 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Prövningen av domares skiljande från tjänsten (mom. 11)
Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Vidare
anfördes” och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion A602 (m) att det måste vara en
angelägenhet för riksdagen att värna om domarkårens kvalitet. De enskilda
domarna måste vara garanterade integritet och oavsättlighet. Detta medför
att prövningen av domares skiljande från tjänsten måste tillkomma allmän
domstol, i sista hand högsta domstolen, vilket också får anses vara
innebörden i 11 kap. 5 § regeringsformen.
Den nuvarande ordningen att man anförtrott åt en korporativistiskt
sammansatt särskild domstol - arbetsdomstolen - att pröva denna fråga är
inte ägnad att skapa sådana villkor att domarkårens kvalitet kan främjas.
Regeringen bör därför svara för att en översyn kommer till stånd angående
frågan om domarnas ställning. Särskilt bör man överväga frågan om att
överföra prövningen av domares skiljande från tjänsten till allmän domstol.
Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande prövningen av domares skiljande från tjänsten
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A602 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Preskriptionstiden för avskedande enligt LOA 11 kap. 5 §
(mom. 12)
Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motion A701” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion A701 (m) att det måste finnas
1988/89:AU7
14
möjligheter att avskeda en offentliganställd som begått allvarligt brott. Den
nuvarande preskriptionstiden på en månad bör därför inte vara tillämplig, då
arbetstagarens brott är så allvarligt att det stadgade straffet uppgår till två år
eller mer. Utskottet anser att 11 kap. 5 § lagen om offentlig anställning skall
förses med ett tillägg att den i lagrummet intagna preskriptionsregeln inte
skall gälla vid allvarliga brott. Regeringen bör återkomma med lagförslag
härom.
Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A701 borges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande preskriptionstiden för avskedande enligt LOA
11 kap. 5 §
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A701 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
1988/89:AU7
15