Statlig medverkanvid finansiering av export m.m.

Betänkande 1989/90:NU19

Näringsutskottets betänkande

1989/90:NU19

Statlig medverkanvid finansiering av
export m.m.

1989/90

NU19

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1989/90:44 (utrikesdepartementet) om statlig medverkan
vid finansiering av export m.m.,

dels tre motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels två motioner från allmänna motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av
företrädare för Asea Brown Boveri AB, Telefonaktiebolaget L M
Ericsson, exportkreditnämnden (EKN) och utrikesdepartementets handelsavdelning.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att staten genom exportkreditnämnden
(EKN) även i fortsättningen skall vara engagerad i garantiverksamhet
vid exportkrediter. I en reservation (mp) hävdas att detta
engagemang inte bör omfatta verksamhet som sker i konkurrens med
privata institut. Utskottet har heller ingen invändning mot de ändringar
som regeringen föreslår. Dessa gäller främst det s.k. LT-systemet för
längre krediter och ger uttryck för syftet att garantiverksamheten skall
renodlas. Vidgade sam häl lshänsyn vid garantigivningen, bl.a. med avseende
på intresset att hindra export av farliga produkter och teknologier,
krävs dock i en reservation (vpk, mp). Vidare delar utskottet
regeringens uppfattning att en särskild garantigivning för export av
miljöteknik inte bör införas. Härvid hänvisas till riksdagens avslag i
december 1989 på tidigare motioner i ämnet. De största miljöproblemen
finns ofta i länder som har allvarliga ekonomiska problem,
påpekas det i en reservation (fp, c, mp); reservanterna uttalar att det
statliga systemet för exportkreditgarantier torde vara ett ändamålsenligt
medel att stimulera export av miljöteknik. Även i övrigt ställer sig
utskottet bakom regeringens förslag och bedömningar i vad avser

1 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 19

statlig medverkan vid finansiering av export. Reservationer föreligger i 1989/90:NU19

fråga om samarbete med utländska institut (mp), rembursgarantier
(mp) och u-kreditgivning (c).

Propositionen

Förslag

I proposition 1989/90:44 föreslår regeringen — efter föredragning av
statsrådet Anita Gradin — (1) att riksdagen godkänner de ändringar av
riktlinjerna för exportkreditgarantisystemet som föredragande statsrådet
har förordat (avsnitten 3.1.2—3.1.4, 3.1.6—3.1.8 och 3.1.10).

Regeringen bereder vidare (2) riksdagen tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet i övrigt har anfört om statliga exportkreditgarantier
(avsnitten 3.1.1, 3.1.5, 3.1.6 och 3.1.9) samt om statsstödd
exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit (avsnitt 3.2) och
om u-kreditgivning (avsnitt 3.3).

Huvudsakligt innehåll

1 propositionen föreslås vissa förändringar avseende exportkreditgarantigivningen
genom exportkreditnämnden (EKN), framför allt beträffande
kriterierna för bedömning av garantier för långa krediter. För
garantier med kredittid i princip upp till högst fem år bör verksamheten
bedrivas med målet att den skall gå ihop och premierna anpassas
därefter (N-system; n står för normal). Även när det gäller längre och
större krediter bör ambitionen fortsatt vara att fa verksamheten att gå
ihop på sikt. Premierna bör i detta fell bestämmas med hänsyn till den
riskbild som föreligger vid beslutstillfället för de enskilda affärerna.
Med hänsyn till förlustriskerna bör riskbedömningen i fråga om de
långa krediterna därutöver kompletteras med prövning av samhällsintresset
(LT-system; LT står för long term). Här är en analys av
affärerna i förhållande till målen för industripolitiken viktig, framför
allt för behållandet av avancerad teknisk kompetens. EKN föreslås få
ökade möjligheter att anpassa sin garantigivning i takt med skiftande
behov som kan uppstå till följd av ändrade exportfinansieringsformer
m.m. Särskild garantigivning för export av miljöteknik bör enligt
regeringens mening inte införas.

Den statsstödda exportkreditgivningen genom AB Svensk Exportkredit
(SEK) föreslås fortsätta i huvudsak enligt gällande riktlinjer. Även
u-krediter får fortsatt lämnas enligt gällande riktlinjer.

Motionerna

1989/90:NU19

De motioner som har väckts med anledning av proposition
1989/90:44 är följande:

1989/90:N21 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om säkerhetsbedömningen vid medgivande av s.k. u-krediter,

2. med avslag på proposition 1989/90:44 i denna del godkänner de
riktlinjer för exportkreditgaranti ]systemet som förordas i motionen
vad avser s.k. miljögarantier samt hos regeringen begär förslag om den
närmare utformningen av dessa riktlinjer.

1989/90:N22 av Rolf L Nilson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar om förbud mot exportkreditgarantier till export av krigsmateriel
och kärnkrafitsteknologi,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt
anförs om export av bioteknik m.m.,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om regionalpolitiska hänsynstaganden m.m.,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om arbetsmiljö och personalpolitik.

1989/90:N23 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag i proposition 1989/90:44, avsnitten 3.1.2,
3.1.3, 3.1.7 och 3.1.8,

2. som sin mening ger regeringen till känna att, i motsats till
regeringens uttalande i avsnitt 3.1.5, exportkreditnämnden icke bör
samarbeta med garantiinstitut i utlandet,

3. av regeringen begär ett omarbetat förslag till riktlinjer för det
statliga exportfinansieringsstödet enligt de riktlinjer som framförs i
motionen.

De motioner som har väckts under allmänna motionstiden och behandlas
här är följande:

1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (9)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen på exportkredit[garanti]erna.

1989/90:N303 av Olof Johansson m.fl. (c) vari — med motivering i
motion 1989/90:Jo822 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om kreditgarantier för
export av miljöteknik.

1* Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 19

Tidigare behandling av frågan om exportstöd
till miljöteknik

Något statligt system för exportstöd med särskild inriktning på miljöteknik
finns inte. Enligt gällande system för exportkrediter (det s.k.
SEK-systemet) finns emellertid möjligheter till kreditstöd för export
också av sådan teknik. Aven inom det statliga exportkreditgarantisystemet,
som administreras av EKN, kan exportstöd avseende miljöteknik
beviljas. En förutsättning är att det är fråga om export till länder som
är kreditvärdiga.

Med anledning av ett riksdagsinitiativ (NU 1987/88:24) uppdrogs
genom tilläggsdirektiv i juni 1988 åt exportkreditutredningen att undersöka
förutsättningarna för särskilda kreditgarantier för export av
miljöteknik inom det statliga systemet. I sitt betänkande (SOU
1988:42) Statens roll vid finansiering av export uttalade utredningen
att den inte funnit det lämpligt att ett system av sådant slag skulle
införas. Garantigivning till länder som inte är kreditvärdiga skulle,
enligt vad utredningen hade kommit fram till, utgöra ett olämpligt
inslag i EKN:s verksamhet och bl.a. förutsätta en premiesättning som
man redan på förhand kände till skulle bli subventionerad.

En särskild metod är s.k. debt-equity-swaps, innebärande att utländska
direktinvesterare erbjuds lokal finansiering på förmånliga villkor i
utbyte mot att de övertar en del av ansvaret för en fordran. Metoden
har särskilt förespråkats för omvandling av fordringar till investeringar
i miljöteknik och brukar då benämnas "debt-for-nature-swaps". Den
s.k. Parisklubben, en sammanslutning av fordringsägarländer, stöder
tanken på sådana initiativ om de tas av privata institut; en förutsättning
för systemet;' effektivitet anses dock vara att det finns ett hållbart
anpassningsprogram för det berörda skuldlandet. När det däremot
gäller offentliga fordringar eller garantier har Parisklubben hittills
varit avvisande. Metoden skulle innebära en av- eller nedskrivning av
ett enskilt lands fordringar på ett skuldbelastat land. Diskussioner om
för- och nackdelar med metoden pågår inom Parisklubben.

Riksdagen behandlade frågor om miljögarantier m.m. senast i december
1989 med anledning av tre motioner. I en motion (vpk)
föreslogs att Sverige skulle verka för generella möjligheter till en
skuldomvandling av nyss nämnt slag. I en annan (mp) begärdes att
Polens skuld till Sverige skulle avvecklas genom konvertering till
miljöinsatser. Enligt ytterligare en motion (fp) borde regeringen pröva
möjligheten till omvandling inom ramen för Parisklubben. Motionerna
tog bl.a. sikte på det s.k. Wislaprojektet, som syftar till att Polens
mest förorenade flod skall renas. På utrikesutskottets hemställan
(1989/90:UU7 s. 14 f.) avvisade riksdagen yrkandena i berört avseende.
I sin motivering anförde utrikesutskottet följande:

Beträffande detta slag av transaktioner, såväl generellt som i Wislafallet,
konstaterar utskottet att en rad förutsättningar måste vara uppfyllda
för att de skall kunna ge avsedd effekt. Inte minst är de allmänekonomiska
betingelserna i landet i fråga väsentliga. Utbytet mellan en

1989/90:NU19

skuld i utländsk valuta och en satsning på miljöprojekt i lokal valuta
innebär en påspädning av låntagarlandets inhemska likviditet. En
sådan måste rymmas inom ramen för en balanserad ekonomisk politik.
Hotas balansen kan penningpolitiska motåtgärder tvingas fram i mottagarlandet
med negativa konsekvenser för andra prioriterade utvecklingsmål.
Effekterna på mottagarlandets ekonomi av ett byte mellan
skuld och miljöinsatser bör därför vägas in i det enskilda fallet.

I detta perspektiv framstår det enligt utskottets mening också klarare
att "debt-for-nature-swap" knappast kan bli ett huvudmedel för att lösa
skuldkrisen eller miljöproblemen i u-länder eller östländer. I det
enskilda fallet kan dylika insatser däremot ha positiva effekter, inte
minst genom engagemang från frivilliga organisationers sida. Skuldutbyte
som ett sätt att finansiera det i motionerna nämnda Wislaprojektet
bör emellertid också betraktas mot bakgrund av den mycket
kraftiga pågående polska inflationen och de centrala myndigheternas
strävan att föra en så restriktiv penningpolitik som möjligt.

Beträffande Parisklubbens medverkan till omvandling av offentliga
fordringar konstaterade utrikesutskottet bl.a. att Sverige stöder Parisklubben
i dess strävan att genom multilateralt samarbete tillförsäkra
olika kreditorer en rättvis andel av de betalningar som skuldlandet gör.
Att Sverige ensidigt skulle bryta mot detta multilaterala samarbete och
särbehandla de offentliga fordringarna på Polen skulle, enligt utrikesutskottets
åsikt, strida mot viktiga svenska intressen i det internationella
skuldsamarbetet. Utrikesutskottet fann det väsentligt att åtgärder
snarast möjligt kom till stånd för att lätta Polens tunga skuldbörda.
Sverige borde arbeta för detta främst inom Parisklubbens ram. Vidare
hänvisade utskottet till den diskussion som inom Parisklubben hade
börjat föras om för- och nackdelar med konvertering av offentliga
fordringar. Utskottet fenn det angeläget att Sverige deltar aktivt och
konstruktivt i dessa diskussioner.

I en reservation (avseende motiveringen) med anledning av motionen
(fp) om skuldbyte förespråkades (c, vpk) bl.a. svenska aktiva
insatser inom främst Parisklubben i syfte att åstadkomma lättnader i
Polens tunga skuldbörda. I ett särskilt yttrande (fp) om miljösamarbetet
med Östeuropa hänvisades till näringsutskottets behandling våren
1989 (1988/89:NU19 s. 10 f.) av en folkpartimotion rörande skuldbyte;
man beklagade att hithörande frågor inte hade fatt en gemensam
sakbehandling. I yttrandet hävdades vidare att det vore fel att utesluta
skuldomvandling som ett av flera inslag i ett internationellt arbete för
att lätta Polens skuldbörda. Det angelägna i att finna former för ett
intensifierat svenskt stöd till såväl Wislaprojektet som till de övriga
ändamål som hade förespråkats i dessa sammanhang betonades också.
En reservation (mp) avgavs till förmån för yrkandet om en avveckling
av Polens skuld.

1989/90:NU19

Utskottet

1989/90: NU 19

Inledning

I proposition 1989/90:44 behandlas tre områden för statligt stöd vid
finansiering av export, nämligen exportkreditgarantier, exportkrediter
och u-krediter.

Det statliga systemet för exportkreditgarantier administreras av exportkreditnämnden
(EKN). Uppgiften är att garantera (försäkra mot) risken
för utebliven betalning vid export. De risker som kan täckas är
politiska och kommersiella. EKN:s garantiverksamhet var relativt begränsad
fram till i början av 1970-talet men genomgick senare stora
förändringar. Tyngdpunkten försköts mot allt större affärer med mer
långsiktigt engagemang; exporten av kapitalvaror och projekt ökade,
och marknaden kom att alltmer domineras av u- och statshandelsländerna.
EKN:s s.k. produktion av garantiförbindelser uppgick år 1988
till 10 miljarder kronor; stocken av utestående förbindelser var samma
år 28 miljarder kronor. Under de senaste tio åren (1979/80—1988/89)
har EKN mottagit 2,6 miljarder kronor i premier och betalat ut 7,5
miljarder kronor i skadeersättning. Genom återvinning om 2,7 miljarder
kronor av skadeersättningen har dock underskottet för perioden
reducerats till 2,2 miljarder kronor. Under motsvarande tid har varor
och tjänster till ett värde av 115 miljarder kronor exporterats från
Sverige, en export som, enligt vad som sägs i propositionen, sannolikt
inte skulle ha kommit till stånd utan EKN:s medverkan. I april 1989
genomförde EKN en total revision av sitt premiesystem med inriktning
mot en ytterligare differentiering av premiesättningen.

Enligt de grundläggande riktlinjerna skall EKN:s verksamhet bedrivas
enligt affärsmässiga principer och inte syfta till en subventionering
av svensk export. Detta ligger också i linje med internationella överenskommelser.
För att uppfylla detta mål tar EKN ut premier som på
sikt kan beräknas motsvara skadeersättningar och administrationskostnader.

Verksamheten är sedan ett tiotal år uppdelad i två skilda system.
N-systemet (n står för normal) gäller för affärer med i princip högst
fem års kredit. S-systemet (s står för samhällsintresse) tillämpas för
stora LT-affärer (LT står för long term), i princip krediter längre än
fem år. Bakgrunden till denna uppdelning är de skilda förutsättningar
som finns för resp. typ av affärer att uppfylla målet. För n-systemet
gäller kommersiellt kalkylerade premier som leder till en självbärande
verksamhet. För längre och större krediter som omhänderhas inom
s-systemet kan riskprövningen inte göras med samma relativa säkerhet.
Utöver denna bedömning görs också en prövning med hänsyn till
samhällsintresset. I gällande system har främst sysselsättnings- och
marknadseffekter ansetts utgöra ett sådant intresse.

Under senare år har problem till följd av den internationella skuldkrisen
återspeglats bl.a. i exportgarantiinstitutens verksamhet. I första
hand är det u- och statshandelsländer som har haft stora svårigheter att

återbetala sina skulder. Inom Parisklubben ges möjlighet till omförhandlingar
av offentliga eller offentligt garanterade krediter. En princip
är att ingen av de offentliga långivarna skall beredas lördelar på
övrigas bekostnad.

Statsstödd kreditgivning vid export administreras av AB Svensk Exportkredit
(SEK). Det s.k. SEK-systemet, som infördes år 1978, innebär
bl.a. att SEK för statens räkning ger exportkrediter i enlighet med
internationellt överenskomna regler. Under åren 1978—1987 beräknas
systemet sammanlagt ha kostat 6,7 miljarder kronor. Förändringar i
svenska och internationella villkor innebär dock att kreditgivningen
inte längre subventioneras.

U-krediter är en form av förmånlig exportfinansiering, där expc krediter
kombineras med gåvobistånd eller biståndskrediter.

Exportkreditgarantier
Statens roll

Statens engagemang i garantigivning vid exportaffärer har på olika
grunder ifrågasatts. En intensifierad konkurrens från privata garantigjvare,
t.ex. banker och försäkringsbolag, är ett skäl till den uppkomna
kritiken. Ett annat är det underskott av 2,2 miljarder kronor som EKN
har ackumulerat under tio år.

I propositionen föreslås (avsnitt 3.1.2) emellertid att staten även i
fortsättningen skall bedriva verksamhet på exportgarantiområdet. En
särskilt viktig funktion bedöms staten ha vid längre krediter genom att
kunna prestera en större uthållighet vid risktagandet än privata aktörer.
Härigenom bidrar staten, enligt vad som uttalas i propositionen,
till en bättre fungerande marknad och därmed till en mer effektiv
fördelning av samhällets resurser. Detta förutsätter dock en premiesättning
som motsvarar bedömd risk. I propositionen (avsnitt 3.1.1) berörs
även statens roll vid garantigivning för korta och medelfristiga krediter.
Enligt regeringens bedömning kan EKN även inom denna verksamhet,
som delvis sker i konkurrens med den privata försäkringsmarknaden,
ha en betydelsefull funktion. Några ändringar i riktlinjerna
för kreditgarantisystemet i fråga om statens roll föreslås således inte.

Frågan om en eventuell "privatisering" bör, heter det emellertid,
hållas under uppsikt, bl.a. med hänsyn till utvecklingen inom EG.
Inom EG pågår för närvarande diskussioner om exportkreditgarantier.
En av de frågor som behandlas gäller den kritik som från privata
garantigivare har riktats mot statlig garantigivning. Ännu föreligger
inget förslag inom EG i denna del.

Endast samhällsekonomiskt motiverade risker bör handhas av staten,
heter det i motion 1989/90:N23 (mp). De risker som kan anses utgöra
normala kommersiella risker bör däremot uteslutande omhändertas av
banker och försäkringsbolag, sägs det vidare. Enligt motionärernas
uppfattning framförs i propositionen inte några vägande skäl för att
staten skall ägna sig åt en verksamhet som lika väl kunde skötas enbart

1989/90: NU 19

av den privata sektorn. Motionärerna yrkar därför att riksdagen skall
avslå regeringens förslag till riktlinjer såvitt gäller statens roll vid sådan
garantigivning som även bedrivs av privata institut. Miljöpartiet de
gröna har återkommit med motsvarande krav i motion 1989/90:N224.

Utskottet anser i likhet med regeringen att ett fortsatt statligt engagemang
i garantigivning vid exportkrediter är väl motiverat. Inte minst
gäller detta för affärer på längre sikt, och det är naturligt att verksamheten
inriktas i huvudsak mot det s.k. LT-systemet. Aven i fråga om
kortare garantier bör emellertid staten kunna spela en fortsatt roll. Ett
mål måste då vara att n-systemet skall vara självbärande. Utskottet vill
samtidigt framhålla det angelägna i att regeringen och EKN följer
utvecklingen i omvärlden, främst inom EG, och därvid verkar för
konkurrensneutralitet. Av vad utskottet nu har anfört framgår att
utskottet inte har något att erinra mot propositionen i fråga om statens
fortsatta engagemang i berört avseende. Sålunda avstyrks de yrkanden i
motionerna 1989/90:N23 (mp) och 1989/90:N224 (mp) som går ut på
att propositionen skall avslås såvitt gäller statens engagemang i konkurrensutsatt
garantigivning.

Uppdelning i två system, m.m.

I det föregående har en redovisning lämnats (s. 6) om uppdelningen
av EKN:s verksamhet i två system, n-systemet och s-systemet.

1 propositionen föreslås inga ändringar i fråga om n-systemet. Detta
skall även framdeles utnyttjas för affärer där riskerna är överblickbara
och en tillfredsställande riskspridning kan uppnås, dvs. vanligen affärer
med högst fem års kredittid. Garantigjvningen skall ske med det
fortsatta målet att verksamheten skall gå ihop.

För större och längre krediter föreslår regeringen vissa ändringar.
För det nya LT-systemet skall sålunda en annan metod för riskprövning
gälla. Tidigare vägdes risken mot samhällsnyttan i ett enda
moment. Härigenom kunde bedömningen jämkas; en stor samhällsnytta
kunde motivera ett ökat risktagande. Nu föreslås en prövning i två
steg. I det första steget prövas om risken är acceptabel. Endast om så
befinns vara fallet prövas i ett andra steg om den svenska samhällsnyttan
främjas genom affären. Den sistnämnda metoden innebär således
att riskbedömningen står fast oavsett graden av samhällsnytta.

Ytterligare en ändring av systemet för större och längre krediter
gäller kriterierna för vad som skall anses utgöra samhällsintresset.
Hittills har främjande av sysselsättning och regional utveckling kunnat
åberopas som skäl för garantigivning. Sådana hänsyn föreslås nu bli
slopade. Enligt en samhällsekonomisk analys, till vilken refereras i
propositionen, har garantier visat sig vara ett ineffektivt instrument när
det gäller att överbrygga tillfälliga sysselsättningssvackor. Vidare saknas
belägg för att garantigivning på ett effektivt sätt skulle kunna bidra till
uppfyllande av regionalpolitiska mål. Den nu föreslagna ordningen är
således uttryck för en strävan att renodla exportkreditgarantisystemet.
Bedömningsgrund i fråga om samhällsintresset föreslås främst vara i
vilken utsträckning som en garanti förutses tillgodose vissa industripo -

1989/90: NU 19

litiska mål. Därvid skall beaktas huruvida affären kan antas bidra till
att industriell kompetens byggs upp eller bibehålls i Sverige. I den
mån andra — i och för sig lika angelägna — samhällsmål skall
uppfyllas bör detta, enligt regeringens mening, ske i annan ordning.

Ett mål för LT-systemet skall vara att verksamheten skall fas a*t gå
ihop på sikt. I detta avseende föreslås sålunda ingen ändring.

De yrkanden som har framförts med anledning av förslaget om
exportkreditgarantisystemet tar i huvudsak sikte på frågan om vilka
kriterier inom LT-systemet för bedömning av samhällsintresset som
bör gälla. Utskottet tar nu upp denna fråga. Yrkanden i vilka miljöintresset
förespråkas som kriterium behandlar utskottet i ett särskilt
avsnitt (se s. 11). Ingen motion berör vad som i propositionen uttalas
om prövningen i två steg eller om målet att verksamheten skall vara
självbärande. Vid ärendets beredning inom utskottet har frågor rörande
främst premiesättningen aktualiserats.

I motion 1989/90:N22 (vpk) görs invändningar mot de kriterier för
bedömning av samhällsintresset som föreslås gälla vid EKN:s garantigivning.
Å ena sidan kritiserar motionärerna de avsedda inskränkningarna,
som rör bl.a. regionalpolitiken. Å andra sidan hävdar de att det
enda kriterium som förelås bli godtaget, tillgodoseende av vissa industripolitiska
mål, skulle kunna användas som skäl att bevilja garanti
vid export av krigsmateriel, kärnkraftsteknologi m.m. I motionen
hänvisas till vänsterpartiet kommunisternas strävanden att åstadkomma
exportförbud för sådana varor; inte heller borde kreditgarantier för
sådan export beviljas, menar man. Generellt borde inga garantier ges
för export av varor eller teknologier, där syftet kan antas vara att
kringgå svensk lagstiftning, heter det vidare i motionen. Härutöver
borde en förutsättning för garantigivning vara att exportföretaget kan
visa att det har bra arbetsmiljö och god personalpolitik.

Tankegångar av liknande slag präglar motion 1989/90:N23 (mp). I
denna förordas sålunda en mer vidsträckt bedömning av samhällsintresset
än som föreslås i propositionen. I fråga om svenska samhällsmål
anser motionärerna att hänsyn även skall tas till främjande av regional
utveckling och av sysselsättning. Vidare borde olika samhällsintressen
även i mottagarlandet tillgodoses; hit hör främjande av teknikutveckling,
vilket, som motionärerna framhåller, är särskilt viktigt i uländerna.
Även i övrigt borde utvecklingen i dessa länder gynnas
genom exportaffärer. Slutligen borde spridningen av i synnerhet miljöteknik
främjas genom garantisystemet. En sådan spridning vore ändamålsenlig
framför allt i Sveriges närområden, i u-länderna och i andra
kreditsvaga länder. I motion 1989/90:N224 har miljöpartiet de gröna
på nytt fört fram dessa synpunkter och krav på omarbetade riktlinjer
för exportkredit|garanti|erna.

Utskottet delar den uppfattning om det önskvärda i att exportkreditgarantisystemet
renodlas som propositionen ger uttryck för. Detta
innebär att utskottet godtar vad som där har uttalats om det svenska
samhällsintresset. Vidare har utskottet ingen erinran mot den prövning
i två steg som föreslås gälla för LT-systemet. Utskottet ställer sig också
bakom vad regeringen uttalar om mål för EKN:s verksamhet. Enligt

1989/90:NU19

vad som anförs i propositionen förutsätts sålunda n-systemet gå ihop
medan premie i LT-systemet skall sättas med hänsyn till riskbilden i
varje enskilt fall och med ambitionen att verksamheten på sikt skall
vara självbärande.

Utskottet har emellertid uppmärksammat att riktlinjerna i vissa fall
kan leda till olikheter i konkurrensförutsättningarna för svenska exportföretag
jämfört med företag i andra länder.

Enligt utskottets mening bör Sverige i internationella sammanhang
verka för att sådana skillnader undanröjs. Konkurrensneutralitet bör,
som tidigare har framhållits, vara målet. Inom EG pågår arbete med
anknytning till dessa frågor. Något förslag föreligger dock ännu inte. I
avvaktan på resultatet av olika internationella strävanden vill utskottet
understryka vikten av att samtliga villkor i samband med en garanti —
inom ramen för de begränsningar som uppställs för garantigjvningen
— utformas med beaktande av vad som erbjuds i exportföretagens
viktigare konkurrentländer. Detta bör kunna underlättas genom ett
intensifierat utbyte av information garantiinstituten emellan, framför
allt när det gäller riskbedömningar. Riksdagen bör i ett uttalande till
regeringen instämma i vad utskottet har anfört med anledning av
propositionens förslag till riktlinjer såvitt gäller uppdelning av verksamheten
i två system. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
1989/90:N22 (vpk), 1989/90:N23 (mp) och 1989/90:N224 (mp) i de
delar som här avses.

Samarbete med utländska institut

Enligt regeringens bedömning bör, med hänsyn till internationaliseringen
av exportföretagens verksamhet, EKN:s samarbete med utländska
garantiinstitut stärkas.

I många projekt ingår varor och tjänster som härrör från export från
flera länder. Bl.a. mot denna bakgrund har ett internationellt samarbete
befunnits ändamålsenligt. Vidare är en samverkan viktig för
avstämning av den riskbedömning som görs av utländska institut,
framför allt i Sveriges konkurrentländer. Regeringen anser det väsentligt
att det finns beredskap att anpassa verksamheten till förändringar
som sker inom EG.

Mot denna uppfattning riktas invändningar i motion 1989/90:N23
(mp). Motionärerna menar att EKN inte bör samarbeta med kreditinstitut
i utlandet, och de reagerar mot vad som i propositionen sägs om
integrationen med EG.

Utskottet instämmer i vad som i propositionen anförs om behovet
av ett stärkt samarbete mellan EKN och utländska garantiinstitut.
Följaktligen avstyrker utskottet motion 1989/90:N23 (mp) såvitt den
går ut på att riksdagen skall tillkännage en avvikande uppfattning.

1989/90:NU19

Rembursgarantier

1989/90:NU19

Rembursgaranti är en garanti som täcker risken för att en rembursbekräftande
bank inte får betalt. I propositionen föreslås — på EKN:s
framställning — att ett mer marknadsanpassat system för rembursgarantier
avseende korta krediter införs. Ett sådant skulle komplettera
befintliga garantiformer. Marknadsanpassningen föreslås bestå i att
kravet på export av svenskt ursprung ersätts av ett krav på leverans
från Sverige.

Riksdagen skall avslå propositionens förslag även vad gäller rembursgarantier,
är innebörden i yrkandet i motion 1988/89:N23 (mp).
Motionärerna synes ha i åtanke att rembursgarantisystemet för korta
krediter avser sådana risker som, enligt den i motionen deklarerade
uppfattningen, borde hanteras uteslutande av den privata marknaden.

Utskottet finner förslaget om en marknadsanpassning av rembursgarantisystemet
för korta krediter ändamålsenligt och tillstyrker följaktligen
propositionen i denna del. Med det sagda avstyrks motion
1989/90:N23 (mp) såvitt gäller detta ämne.

Miljögarantier

I det föregående (s. 4) har en redogörelse lämnats för tidigare behandling
av frågan om exportstöd till miljöteknik. Därav framgår bl.a. att
riksdagen i december 1989 avslog motioner (fp; vpk; mp) med förslag
om utnyttjande av exportgarantisystemet i strävandena att komma till
rätta med miljöproblem, särskilt i Polen. En positiv inställning till
förslaget kom till uttryck i ett par reservationer.

I propositionen uttalas nu att någon särskild garantigivning för export
av miljöteknik inte bör införas. Regeringen ansluter sig härvidlag till
den uppfattning som exportkreditutredningen har redovisat i betänkandet
(SOU 1988:42) Statens roll vid finansiering av export. Utredningen
hade genom tilläggsdirektiv getts i uppdrag att utreda möjligheten
till ett särskilt garantisystem för länder som inte är kreditvärdiga.
Tanken skulle vara att försäljning av miljöteknik skulle stimuleras
genom att exportörerna skulle få garanti till subventionerade premier.

Redan nu finns möjligheter att få garanti för export av miljöteknik
under förutsättning att det rör sig om export till ett land som bedöms
kunna betala för den, konstateras det i propositionen. När det däremot
rör sig om länder som inte är kreditvärdiga kan garanti inte ges, heter
det vidare. En garanti för export till ett icke kreditvärdigt land skulle i
realiteten innebära en subvention, verkställd vid den senare tidpunkt
då skulden helt eller delvis måste avskrivas. Om subventioner anses
önskvärda, borde de ske öppet och inte skjutas på framtiden. 1 propositionen
åberopas också att ett system med subventionerade premier
skulle strida mot GATT-reglerna; det är i första hand den s.k. subventionskoden
som åsyftas.

Offentligt garanterade fordringar som omförhandlas multilateralt i
PariskJubben är omgärdade av internationellt överenskomna regler.
Detta, anförs det, kan göra det svårt att utnyttja dem. Av propositionen
framgår, som nämnts (s. 5), att denna fråga är föremål för prövning.

Vidare erinras om pågående och planerade insatser från svensk sida
med syfte att bl.a. möjliggöra ett ökat utnyttjande av miljövänlig
teknik, bl.a. i Sveriges grannländer.

I fyra motioner tas frågan om en särskild garantigivning för export av
miljöteknik upp.

I motion 1989/90:N21 (c) åberopas en partimotion av centerpartiet
från år 1987 med förslag om att regeringen skulle låta utreda möjligheten
att det statliga kreditgarantisystemet skulle kunna utnyttjas vid
export av miljövänlig teknik. Motionsyrkandet resulterade i det nyss
nämnda tilläggsuppdraget till exportkreditutredningen. Bakgrunden till
förslaget var att många av de länder som har svåra miljöproblem också
bedöms vara icke kreditvärdiga. Svenska staten borde därför medge ett
högre risktagande än normalt vid garanti för export av miljöteknik.

Enligt motionärernas mening borde riksdagen — i motsats till vad
som föreslås i propositionen — nu besluta att miljögarantier skall
införas. De hävdar att det inte har förts fram sakliga motiv emot en
sådan ordning. Samtidigt anser motionärerna att behovet från miljösynpunkt
gör sig alltmer påmint; de erinrar sålunda — som ett
exempel — om den försurning av Sveriges skogsmark och sjöar som
pågår och som till avgörande del förorsakas av svavelutsläpp från
länder i Sveriges närhet. Vidare hänvisar de till det kunnande inom
miljöteknikområdet som finns i svensk industri och till de fördelar
som skulle uppkomma för denna genom det föreslagna systemet. I
motion 1989/90:N303 (c) framförs samma synpunkter.

Liknande tankegångar kommer till uttryck i motion 1989/90:N23
(mp). Motionärerna förespråkar sålunda en statlig garantigivning som
främjar export av miljöteknik och som därmed underlättar en spridning
av sådan teknik. Inte bara Sveriges närområde utan även u-länder
och andra kreditsvaga länder borde komma i fråga för särskild garantigjvning
av miljöskäl, menar de. Frågan om miljöhänsyn i garantigjvningen
berörs även i motion 1989/90:N224 (mp).

Utskottet delar regeringens uppfattning att en särskild garantigivning
för export av miljöteknik inte bör införas. Utskottet vill understryka
att det skulle innebära ett stort avsteg från gällande principer för
exportgarantisystemet och Sveriges åtaganden enligt GATT-reglerna om
garanti skulle beviljas för export till länder som inte är kreditvärdiga
och hänvisar till riksdagens ställningstagande i december 1989 vid
behandlingen av hithörande frågor (1989/90:UU7). Vidare vill utskottet
peka på de stimulansåtgärder av annat slag som har genomförts och
planeras med anledning av miljöproblemen i vissa av Sveriges grannländer.
Med hänvisning till vad som nu har sagts avstyrker utskottet
motionerna 1989/90:N21 (c), 1989/90:N23 (mp), 1989/90:N224 (mp)
och 1989/90:N303 (c) såvitt gäller miljögarantier.

1989/90.NU19

Övriga frågor om exportkreditgarantier

1989/90:NU19

I propositionen lämnas förslag även i fråga om riskspridning (avsnitt
3.1.4), garantitäckning (avsnitt 3.1.6 andra stycket) och underskottsfinansiering
(avsnitt 3.1.10). Inga motioner berör de nu nämnda avsnitten
i propositionen. Utskottet tillstyrker förslagen.

Vidare gör regeringen i fråga om exportkreditgarantier bedömningar
som gäller huvudprinciper (avsnitt 3.1.1), utveckling av garantigjvningen
(avsnitt 3.1.6 första stycket) och återvinning (avsnitt 3.1.9). Inte
heller dessa avsnitt har föranlett några uttalanden i motionerna. Utskottet
har inga invändningar mot dessa bedömningar.

Statsstödd exportkreditgivning

Enligt regeringens bedömning bör AB Svensk Exportkredit även fortsättningsvis
inneha uppdrag att på statens vägnar administrera systemet
för statsstödd exportkreditgivning (SEK-systemet; se s. 7). Vidare sägs
att villkoren i systemet bör stå i överensstämmelse med internationellt
överenskomna regler.

Utskottet har ingen erinran mot propositionen i denna del och
ansluter sig således till den gjorda bedömningen.

U-kreditgivning

Sorn har framgått i det föregående (s. 00) innebär det s.k. u-kreditsystemet
att olika former av krediter kombineras med biståndsmedel,
dvs. att kreditgivningen innehåller ett gåvoelement. Denna typ av
förmånlig kreditgivning till u-länder tillämpades tidigare fram till i
början av 1970-talet. Systemet med blandade krediter återinfördes i
början av 1980-talet (prop. 1980/81:41) med motivering att bistånd
enbart i form av gåva inte alltid bedömdes vara den bästa formen för
utvecklingssamarbete. Genom ett samtidigt krav om att de inköp som
finansierades skulle ske i Sverige avsågs även svenska exportintressen
bli tillgodosedda. Vissa revideringar av systemet har härefter ägt rum;
bl.a. har uppgiften att ansvara för systemet lagts på beredningen för
internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). Administrationen
av den del i systemet som gäller garantigjvning ankommer på
EKN.

Regeringen bedömer att inga ändringar i riktlinjerna för det nu
gällande systemet bör göras. Däremot anser den att ytterligare utredning
i fråga om garantigjvningen för u-krediter behövs.

I motion 1989/90:N21 (c) erinras om de vidgade möjligheter til! en
förmånlig kreditgivning till u-länder som infördes år 1980. Med anledning
av vad som nu anförs i propositionen betonar motionärerna
vikten av en generös riskbedömning vid garantigivningen inom ramen
för det sålunda återinförda systemet med u-krediter. De menar att
kraven inte får sättas så högt att det blir omöjligt att satsa på projekt i
länder med ansträngd ekonomi och osäkra politiska förhållanden.

Som antyds i propositionen pågår inom BITS en översyn av ukreditsystemet.
Inriktningen är härvid att åstadkomma en anpassning

av den s.k. garantiordningen så att biståndspolitiska mål bättre kan
tillgodoses. Man prövar sålunda möjligheten att begränsa premieuttagets
negativa effekter på överföringen av gåvoelementet till u-landet.
Alltför höga premier skulle nämligen kunna urholka gåvoelementet i
systemet. Avsikten är däremot inte att jämka kravet på kreditvärdighet.
Enligt vad utskottet har erfarit berör den pågående översynen även de
frågor som behandlas i motionen.

Utskottet räknar således med att motionärernas synpunkter kommer
att omfattas av de överväganden som nu görs i fråga om garantigivningen.
Någon åtgärd från riksdagens sida är enligt utskottets mening
inte erforderlig. Motion 1989/90:N21 (c) avstyrks således i fråga om det
behandlade yrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statens roll

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:44 moment 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 3.1.2) och med avslag på motion
1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande del, och
motion 1989/90:N224 yrkande 9 i ifrågavarande del godkänner i
propositionen angivna riktlinjer för exportkreditgarantisystemet

i ifrågavarande del,

res. 1 (mp)

2. beträffande uppdelning i två system, m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.3) och med avslag på motion
1989/90:N22, motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i
ifrågavarande del, och motion 1989/90:N224 yrkande 9 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

res. 2 (vpk, mp)

3. beträffande samarbete med utländska institut

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

2 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.5) och med avslag på motion
1989/90:N23 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

res. 3 (mp)

4. beträffande rembursgarantier

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:44 moment 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 3.1.7) och med avslag på motion
1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande del, godkänner
i propositionen angivna riktlinjer för exportkreditgarantisystemet
i ifrågavarande del,

res. 4 (mp)

5. beträffande miljögarantier

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:44 moment 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 3.1.8) och med avslag på motion
1989/90:N21 yrkande 2, motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3,
båda i ifrågavarande del, motion 1989/90:N303 och motion

1989/90:NU19

1989/90:N224 yrkande 9 i ifrågavarande del godkänner i propositionen
angivna riktlinjer för exportkreditgarantisystemet i ifrågavarande
del,

res. 5 (fp, c, mp)

6. beträffande övriga frågor rörande exportkreditgarantier
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1989/90:44 moment 1 i ifrågavarande
del (avsnitt 3.1.4, avsnitt 3.1.6 andra stycket och avsnitt
3.1.10) godkänner i propositionen angivna riktlinjer för exportkreditgarantisystemet
i ifrågavarande del,

b) med anledning av proposition 1989/90:44 moment 2 (avsnitt
3.1.1, avsnitt 3.1.6 första stycket och avsnitt 3.1.9) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande statsstödd exportkreditgivning

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

2 i ifrågavarande del (avsnitt 3.2) som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande u-kreditgivning

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

2 i ifrågavarande del (avsnitt 3.3) och med avslag på motion
1989/90:N21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

res. 6 (c)

Stockholm den 8 mars 1990

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s).
Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt
Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar
Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg
(mp), Leif Marklund (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer
(m) och Kjell Ericsson (c).

Reservationer

1. Statens roll (mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "konkurrensutsatt garantigivning" bort ha
följande lydelse:

1989/90:NU19

Enligt utskottets mening saknas anledning för staten att fortsättningsvis
bedriva sådan exportkreditgarantigivning som sker i konkurrens
med den privata sektorn. 1 propositionen har heller inga bärande
motiv lämnats för den föreslagna ordningen. Riksdagen bör anmoda
regeringen att återkomma med ett omarbetat förslag i dessa avseenden.
Med det anförda avstyrks regeringens förslag i fråga om statens roll vid
konkurrensutsatt garantigivning och tillstyrks de aktuella yrkandena i
motionerna 1989/90:N23 (mp) och 1989/90:N224 (mp).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande statens roll

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:N44 moment
1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.2) och med bifall till

motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande

del, och motion 1989/90: N224 yrkande 9 i ifrågavarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Uppdelning i två system, m.m. (moni. 2)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "Utskot tet

delar" och slutar på s. 10 med "här avses" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad motionärerna har anfört i fråga om
behovet av vidgade samhällshänsyn inom ramen för exportkreditgarantisystemet.
Garantigivningen skulle sålunda kunna komplettera befintliga
politiska medel t.ex. för att främja sysselsättning och regional
utveckling. Motsvarande funktion skulle åstadkommas för att effektivisera
lagstiftningen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. Även
export av vissa slags teknologier, t.ex. inom områdena kärnkraft,
läkemedel och bioteknik, är det enligt utskottets mening av särskilt
intresse att kontrollera. En bedömning enligt bestämmelserna för
exportkreditgarantier är av stor vikt för att åstadkomma ökade möjligheter
till en sådan kontroll. Av vad utskottet nu har anfört framgår att
de i propositionen berörda riktlinjerna bör omarbetas i enlighet med
utskottets uppfattning. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
ett nytt förslag på denna punkt. Motionerna 1989/90:N22 (vpk),
1989/90:N23 (mp) och 1989/90:N224 (mp) skulle därmed bli tillgodosedda
i de delar som nu har behandlats.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uppdelning i två system, m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

1 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.3) och med bifall till motion
1989/90:N22, motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i
ifrågavarande del, och motion 1989/90:N224 yrkande 9 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

1989/90: NU 19

3. Samarbete med utländska institut (mom. 3)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "avvikande uppfattning" bort
ha följande lydelse:

Utskottet ser med en viss tveksamhet på vad i propositionen uttalas
om en intensifiering av samarbetet med utländska garantiinstitut; särskilt
gäller detta den bedömning som görs med anledning av den
pågående integrationen med EG. I konsekvens härmed tar utskottet
avstånd från regeringens uttalande om behovet av ett sådant stärkt
samarbete. Med det nu sagda tillstyrks motion 1989/90:N23 (mp) i
behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande samarbete med utländska institut

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

2 i ifrågavarande del (avsnitt 3.1.5) och med bifall till motion
1989/90:N23 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

4. Rembursgarantier (mom. 4)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskutiets yttrande på s. 11 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "detta ämne" bort ha följande
lydelse:

Rembursgarantier för korta krediter gäller rent kommersiella risker.
Enligt utskottets mening bör staten inte vara engagerad i garantigivning
för affärer av detta slag. Med ett sådant ställningstagande ser
utskottet inte något behov av ett rembursgarantisystem för korta krediter.
Utskottet kan därför inte ställa sig bakom regeringens förslag utan
tillstyrker motion 1989/90:N23 (mp) i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande rembursgarantier

att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:44 moment 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 3.1.7) och med bifall till motion
1989/90:N23 yrkandena 1 och 3, båda i ifrågavarande del, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Miljögarantier (mom. 5)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Lars
Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "gäller miljögarantier" bort ha följande
lydelse:

De största miljöproblemen finns ofta i länder som har allvarliga
ekonomiska problem. Det är därför särskilt angeläget att sådana länder

1989/90:NU19

kan erhålla stöd för investeringar i ny teknik. Statliga exportkreditgarantier
torde vara ett ändamålsenligt instrument i detta sammanhang.
Sverige måste vara berett att vidta åtgärder som kan bidra till att hejda
en fortsatt förstöring av miljön, inte bara i vårt lands närhet utan
överallt i världen där svåra och akuta miljöproblem finns.

Enligt utskottets mening har frågan om i vad mån det föreslagna
systemet med miljögarantier är förenligt med GATT-reglerna inte
blivit tillräckligt belyst. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma
med ett förslag till riktlinjer för miljögarantier. Därmed skulle
motionerna 1989/90:N21 (c), 1989/90:N23 (mp), 1989/90:N303 (c) och
1989/90:N224 (mp) tillgodoses i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande miljögarantier
att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:44 moment 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 3.1.8) och med bifall till motion
1989/90:N21 yrkande 2, motion 1989/90:N23 yrkandena 1 och 3,
båda i ifrågavarande del, motion 1989/90:N303 och motion
1989/90:N224 yrkande 9 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. U-kreditgivning (mom. 8)

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med
"Utskottet räknar" och slutar med "behandlade yrkandet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet, som erinrar om den förmånliga kreditgivning till u-länder
som infördes år 1980, vill betona vikten av en generös riskbedömning
vid garantigivningen i systemet. Kraven får inte sättas så högt att
u-krediter inte kommer i fråga till länder med ansträngd ekonomi och
osäkra politiska förhållanden. Riksdagen bör göra ett uttalande till
regeringen av denna innebörd. Med det sagda tillstyrks motion
1989/90:N21 (c) i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande u-kreditgivning
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:44 moment

2 i ifrågavarande del (avsnitt 3.3) och med bifall till motion
1989/90:N21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU19

Särskilt yttrande

Uppdelning i två system, m.m. (mom. 2)

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anför:

Centerpartiet ställer sig bakom vad utskottet i detta sammanhang har
uttalat om kriterier för bedömning av samhällsintresset vid exportkreditgarantier.
Vi vill dock, i enlighet med synpunkter som vi tidigare
har gett uttryck för, understryka att det i samhällets intresse också
ligger att miljöfarliga produkter eller teknologier inte får exporteras.
Detta gäller kärnteknisk utrustning och kärnkraftsteknologi. Med regler
som hindrar export av sådant slag skulle följaktligen inte heller
exportstöd i form av kreditgarantier komma i fråga. Ännu har emellertid
inte något förbud mot export av kärnkraftsteknologi m.m. av
miljöskäl införts. I avvaktan på att så sker borde samhällskriteriet om
uppbyggande eller bibehållande av teknisk kompetens modifieras så att
garanti inte ges vid export av t.ex. kärnkraftsteknologi.

1989/90: NU 19

Innehåll

1989/90:NU19

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Förslag 2

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 3

Tidigare behandling av frågan om exportstöd till miljöteknik 4

Utskottet 6

Inledning 6

Exportkreditgarantier 7

Statens roll 7

Uppdelning i två system, m.m 8

Samarbete med utländska institut 10

Rembursgarantier 11

Miljögarantier 11

Övriga frågor om exportkreditgarantier 13

Statsstödd exportkreditgivning 13

U-kreditgjvning . 13

Hemställan 14

Reservationer

1. Statens roll (mp) 15

2. Uppdelning i två system, m.m. (vpk, mp) 16

3. Samarbete med utländska institut (mp) 17

4. Rembursgarantier (mp) 17

5. Miljögarantier (fp, c, mp) 17

6. U-kreditgivning (c) 18

Särskilt yttrande

Uppdelning i två system, m.m. (c) 19

gotab 96196, Stockholm 1990