Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002
Betänkande 1993/94:KrU35
Kulturutskottets betänkande
1993/94:KRU35
Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002
Innehåll
1993/94 KrU35
Sammanfattning
Regeringen begär riksdagens bemyndigande att utifrån i proposition 1993/94:240 redovisade förutsättningar få utställa en ekonomisk garanti för genomförande av de olympiska vinterspelen i Östersunds och Åre kommuner år 2002.
Kulturutskottet tillstyrker att regeringen får riksdagens bemyndigande att ställa ut en garanti för genomförandet av spelen.
Utskottet föreslår i sex punkter att de av regeringen angivna förutsättningarna för en sådan garanti skall förtydligas och kompletteras. Kulturutskottet hänvisar därvid i en rad avseenden till vad finansutskottet anfört i yttrande i ärendet. Kulturutskottet uppmärksammar vidare frågan om hur Sverige i ett långsiktigt perspektiv skall kunna dra fördel av ett OS-arrangemang.
Tre motioner som väckts med anledning av propositionen avstyrks.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1993/94:240 Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002 (Finansdepartementet) föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att utifrån de i propositionen redovisade förutsättningarna utställa en statlig ekonomisk garanti för genomförande av de olympiska vinterspelen i Östersunds och Åre kommuner år 2002.
Motionerna
1993/94:Kr14 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget om statlig garanti för olympiska vinterspel i Sverige år 2002.
1993/94:Kr15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002.
1993/94:Kr16 av Sonja Rembo och Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av hur en statlig investering i olympiska vinterspel skall kunna få långsiktigt positiva effekter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en sådan utredning bör föreligga innan riksdagen beslutar om statlig garanti för anordnande av olympiska spel.
Ärendets beredning
Kulturutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och motionerna. Finansutskottets yttrande, 1993/94:FiU12y, fogas vid betänkandet som bilaga.
Utskottet
Östersunds och Åre kommuner har beslutat att hos Internationella olympiska kommittén (IOK) ansöka om att få arrangera de vinterolympiska spelen år 2002. Ansökningen skall vara inlämnad till IOK senast den 1 oktober 1994. IOK kräver att det samtidigt med ansökningen lämnas en statlig ekonomisk garanti som säkerställer att spelen kan genomföras i enlighet med det program som redovisas i ansökningen. Arrangör av vinter-OS år 2002 kommer att utses vid IOK:s session i Budapest den 16 juni 1995.
Förutsättningarna för att arrangera vinter-OS i Östersund och Åre kommuner har utretts genom ett av kommunerna gemensamt bildat bolag, Vinterspelen i Östersund-Åre Aktiebolag (bolaget). Den gjorda utredningen har remissbehandlats. En särskild utredare har därefter på uppdrag av Finansdepartementet utrett förutsättningarna för en statlig garanti för genomförande av spelen. Utredaren har lagt fram förslag till reviderad kostnads- och intäktskalkyl. I kompletterande skrivelser har kommunerna under ärendets beredning framfört bl.a. att de är beredda att finansiera vissa anläggningar som finns upptagna i framställningen om en statlig garanti.
Här bör också nämnas att Sveriges olympiska kommitté (SOK) bildat Stiftelsen för Vinter-OS i Östersund år 2002 för att bedriva kampanjen för kommunernas kandidatur fram till IOK:s beslut om val av arrangör för OS nämnda år.
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att utifrån de i propositionen redovisade förutsättningarna utställa en statlig ekonomisk garanti för genomförande av de olympiska vinterspelen i Östersunds och Åre kommuner år 2002.
Garantibeloppet för spelen föreslås omfatta utgifter om högst 5 645 miljoner kronor. Intäkterna beräknas till 3 090 miljoner kronor. Oförutsedda kostnader för drift och investeringar som omfattas av garantiramen skall finansieras genom omprioriteringar inom garantiramen. Samtliga ekonomiska beräkningar bör ta sin utgångspunkt i prisläget i november 1993. En kostnads- och intäktskalkyl i enlighet med dessa överväganden ger således ett beräknat underskott av 2 555 miljoner kronor. Därtill kommer önskemål från kommunerna om en efterbruksfond för att möjliggöra drift av vissa idrottsanläggningar efter OS. Regeringen föreslår att frågan om en efterbruksfond, dess konstruktion och omfattning bör bli föremål för överläggningar mellan staten och bolaget.
Beträffande regeringens beräkningar hänvisar utskottet till propositionen (se främst s. 11--12, jämfört med utredarens förslag i tablån s. 9). Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att efter förslag av den särskilde utredaren även kostnaderna för Paralympics (Handikapp-OS) omfattas av regeringens garantiförslag. Då det gäller regeringens förslag i vad avser den närmare utformningen av en statlig garanti för vinter-OS hänvisar utskottet till propositionen och till vad utskottet anför i det följande.
Statsfinansiella kostnader uppkommer också genom de merkostnader som myndigheter kan beräknas få som ett resultat av att spelen förläggs till Sverige. Regeringen bedömer att merkostnaderna för myndigheterna ligger i storleksordningen 800 miljoner kronor. Regeringen betonar att alla eventuella merkostnader för myndigheter kommer att bli föremål för sedvanliga budgetberedningar.
Regeringen konstaterar mot bakgrund av i propositionen gjord redovisning att de statsfinansiella kostnaderna för ett vinter-OS i Östersund och Åre år 2002 kan beräknas till sammanlagt drygt 3 000 miljoner kronor.
Med anledning av propositionen har väckts tre motioner.
I två av motionerna, Kr14 (fp) och Kr15 (v), yrkas avslag på propositionen.
I motion Kr14 anför motionären att hon inte delar regeringens bedömning att de positiva effekterna av olympiska vinterspel i Östersund och Åre år 2002 är så goda att hon är beredd att medverka till en statsgaranti på åtminstone 3 000 miljoner kronor.
I motion Kr15 framhålls att Vänsterpartiets negativa syn på olympiska spel och andra hårt kommersialiserade idrottstävlingar inte är uttryck för en idrottsfientlighet, tvärtom är det ett försvar för idrotten som idé. Partiets ställningstagande grundar sig på omsorg om den sociala funktion idrottsrörelsen har där samvaro, gemenskap, kamratskap och vänskap är centrala begrepp. Ett sunt idrottande är dessutom en tillgång i folkhälsoarbetet.
Motionärerna bakom motion Kr15 anser att det är högst troligt att det stora statliga tillskott som kan behövas för de här aktuella spelen skulle få en långsiktigt bättre effekt om de i stället användes för andra former av regionalpolitiska och infrastrukturella satsningar. En utvärdering bör göras av vilken betydelse de olympiska vinterspelen i Lillehammer 1994 haft för regionen innan Sverige överväger att på nytt ansöka om OS. Enligt motionärerna är riskerna för skattebetalarna större än tidigare eftersom osäkerheten om finansieringen och kostnaderna ökar.
I den tredje motionen, Kr16 (m), framhålls bl.a. att erfarenheterna från tidigare olympiska spel entydigt pekar på att kostnaderna för sådana spel brukar bli betydligt högre än beräknat. Det är därför önskvärt att ett beslut om statlig garanti för olympiska vinterspel föregås av en mer djupgående analys av hur långsiktigt positiva effekter skall kunna uppnås. I det statsfinansiella läge som kan väntas vara för handen under överskådlig tid anser motionärerna det vara ytterst tveksamt att staten engagerar sig i ett projekt av denna karaktär utan att det föreligger en sådan analys. Motionärerna vill att en utredning av angivet slag bör tillsättas och att riksdagen skall uttala att resultatet av utredningen bör föreligga innan beslut fattas om statlig garanti för anordnande av olympiska spel.
Utskottet konstaterar -- mot bakgrund av att ansökan om vinter-OS år 2002 skall ha gjorts hos IOK senast den 1 oktober 1994 och att en ansökan förutsätter att det vid denna tidpunkt finns en statlig garanti -- att motion Kr16 såvitt den rör den nu aktuella ansökningen om ett vinter-OS i Sverige i realiteten innebär ett avslagsyrkande.
Kulturutskottet gör följande bedömning.
I det föregående har angivits att enligt regeringens bedömning de statsfinansiella kostnaderna för vinter-OS år 2002 kan beräknas till drygt 3 000 miljoner kronor. Häremot skall ställas de mer svårberäknade positiva effekterna där regeringen bl.a. framhåller att goodwillvärdet för Sverige och för svenskt näringsliv av ett vinter-OS år 2002 är betydande. Vinter-OS ger också andra positiva välfärdseffekter. Positiva skatteeffekter, direkta och indirekta, kan bedömas bli resultatet av ett vinter-OS i Sverige. Härvidlag kan en ökad turism, inte minst från utlandet, bedömas spela en icke oväsentlig roll. Regeringen anser att vid en samlad bedömning de positiva effekterna av olympiska vinterspel i Östersund/Åre år 2002 överväger.
Finansutskottet tillstyrker -- med en rad synpunkter i fråga om utformningen av garantin -- att regeringen får det begärda bemyndigandet.
Kulturutskottet ansluter sig till finansutskottets bedömning då det gäller frågan huruvida regeringen bör få ett bemyndigande att utställa en ekonomisk garanti för genomförande av de olympiska vinterspelen i Östersunds och Åre kommuner år 2002. Riksdagen bör således lämna ett sådant bemyndigande. Detta innebär att motionerna Kr14, Kr15 och -- i här aktuell del -- Kr16 avstyrks.
Med utgångspunkt främst i vad finansutskottet anfört i sitt yttrande föreslår kulturutskottet att de av regeringen angivna förutsättningarna för en garanti bör förtydligas och kompletteras i enlighet med vad som anges i följande punkter.
1. Det är angeläget att i enlighet med vad finansutskottet anför garantivillkoren utformas på ett sådant sätt att staten fortlöpande ges fullgod insyn i verksamheten och att kontrollen över kostnadsutvecklingen säkerställs. Som finansutskottet förordat bör Riksdagens revisorer ha rätt att granska verksamheten i den utsträckning de finner påkallat. Eftersom det således bör finnas ett utrymme för sådan granskning redan innan garantin utlösts finns det anledning överväga behovet av en jämkning av lagen (1987:518) med instruktion för riksdagens revisorer. Utskottet utgår från att sådana överväganden kommer till stånd.
2. I enlighet med vad finansutskottet anfört bör staten inte ställa ut någon garanti för de lån som kommer att behöva tas upp av OS-huvudmannen efter det att arrangören utsetts men före spelens genomförande.
3. I enlighet med vad finansutskottet anfört är det angeläget att det av regeringen föreslagna övre högsta beloppet för den statliga garantin -- 5 645 miljoner kronor i prisläget i november 1993 -- betraktas som en övre gräns för de statliga kostnadsåtagandena.
4. Som finansutskottet framhållit är det även i övrigt angeläget att regeringen utformar garantivillkoren på ett sådant sätt att det ger kommunerna incitament att hålla nere kostnaderna.
5. Eftersom Östersunds och Åre kommuner har ett stort positivt utbyte av de tilltänkta arrangemangen framstår det -- anser kulturutskottet i likhet med finansutskottet -- som naturligt att regeringen vid de fortsatta överläggningarna med kommunerna ställer krav på ett mer långtgående kostnadsansvar från deras sida.
6. IOK ställer långtgående krav på att OS-värdarna skall anordna kulturarrangemang. Av IOK:s charter (rule 44) och av innehållet i de ansökningshandlingar som kandidaterna för vinter-OS har att utgå ifrån framgår vad som krävs i fråga om sådana arrangemang, bl.a. krävs att kulturarrangemang skall fokuseras mot kulturen och traditionerna i värdlandet. Kulturprogrammen måste täcka i vart fall den period under vilken olympiaden pågår. Utskottet vill framhålla att den särskilde utredaren funnit att bl.a. kostnaderna för olika kulturarrangemang är för lågt kalkylerade, något som regeringen synes ha tagit viss hänsyn till i propositionsförslaget. Utskottet har vid en genomgång av det material på vilket regeringen grundar sitt förslag funnit att mycket begränsad uppmärksamhet ägnats kulturfrågorna, vilket är förvånande mot bakgrund av de krav som ställs av IOK.
Det ankommer inte på kulturutskottet att pröva frågan huruvida det program som kommunerna kommer att redovisa i ansökan till IOK uppfyller IOK:s krav då det gäller kulturarrangemang. Utskottet anser likväl att regeringen under den fortsatta handläggningen av garantiärendet bör ta upp till närmare diskussion med kommunerna vilka satsningar på kulturområdet de avser att göra under och i anslutning till ett vinter-OS. Därvid kan det finnas anledning att regeringen också tar kontakter med andra intressenter. Detta är motiverat bl.a. av det skälet att en garanti för OS bör lämnas med hänsyn till de positiva effekter för turismen OS kan bedömas få och att kulturen, liksom hitintills varit fallet, måste ha en central roll för marknadsföringen av Sverige utomlands. Det är således angeläget att det -- mot bakgrund av de förhoppningar som finns att ett vinter-OS skall komma till stånd i Sverige -- redan i ett tidigt skede övervägs hur Sverige skall kunna dra fördel av ett sådant evenemang i ett mera långsiktigt perspektiv.
Kulturutskottet utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisar på vad sätt de i de sex ovanstående punkterna uppställda villkoren och förutsättningarna i övrigt för ett statligt garantiåtagande för vinter-OS år 2002 uppfyllts.
Då det slutligen gäller den genom motion Kr16 aktualiserade mer generella frågan om utredning av effekterna av olympiska spel för den region i vilken sådana spel skall ordnas vill utskottet framhålla att utredningar av detta slag i första hand måste ankomma på huvudmän i den region som avser att ansöka om en garanti. Om regering och riksdag skulle bedöma att en utredning som tagits fram inte i tillräckligt hög grad beaktat mera långsiktiga effekter av en OS-satsning bör kompletterande utredningar göras. En förutsättning för att riksdagen skall ha möjlighet att genom utfrågningar eller på annat sätt inhämta kompletterande information i det avseende som motionärerna tar upp eller i annat avseende är att regeringen förelägger riksdagen förslaget i sådan tid att detta blir praktiskt möjligt. Då det gäller det i propositionen aktuella ärendet -- som inte upptagits i propositionsförteckning till riksdagen -- skulle ett uppskov till nästa riksmöte innebära att riksdagen inte hade möjlighet att pröva ärendet före ansökningstidens utgång. Ett uppskov skulle således vara liktydigt med ett avslag på det begärda bemyndigandet.
Utskottet finner i detta sammanhang också anledning att uttala sin anslutning till vad regeringen anför (prop. s. 11) om att såväl den här aktuella som eventuella framtida framställningar om statlig garanti för olympiska spel måste prövas utifrån de förutsättningar som gäller i det enskilda fallet och inte ges någon prejudicerande verkan.
Motionsyrkandet i aktuell del får anses besvarad med det anförda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande frågan om bemyndigande för regeringen att utställa en statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Kr14, 1993/94:Kr15 och 1993/94:Kr16, sistnämnda motion i denna del, bemyndigar regeringen att i enlighet med vad utskottet anfört utställa en statlig garanti för anordnande av spelen,
2. beträffande frågan om statliga garantier för olympiska spel efter år 2002
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr16 i denna del.
Stockholm den 25 maj 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Richard Ulfvengren (nyd), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s), andre vice talman Christer Eirefelt (fp) och Stina Eliasson (c).
Finansutskottets yttrande
1993/94:FiU12y
Bilaga
Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002
Till kulturutskottet
Kulturutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:240 om en statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002 och de motioner som väckts i ärendet.
Östersunds och Åre kommuner har beslutat att hos Internationella olympiska kommittén (IOK) ansöka om värdskapet för de olympiska vinterspelen år 2002. För att en ansökan skall behandlas av IOK krävs normalt att arrangören har en statlig garanti som säkerställer att spelen kan genomföras i enlighet med det program som redovisas i ansökan. De båda kommunerna har därför genom ett gemensamt ägt bolag ansökt om att staten i överensstämmelse med IOK:s krav skall lämna fullständiga ekonomiska garantier för arrangemangens kostnader.
Den av regeringen föreslagna garantin har i allt väsentligt samma utformning som den garanti staten iklädde sig när Östersund och Åre ansökte om att få arrangera 1998 års vinterspel, vilka av IOK förlades till Nagano i Japan. Staten har med liknande ekonomiska garantier också stött de ansökningar som vid fyra tidigare tillfällen gjorts från svensk sida om att få arrangera vinter-OS.
Garantin för 1998 års spel uppgick till 2,9 miljarder kronor, vilket motsvarade kostnaderna för spelen. Den då redovisade budgeten visade ett underskott på ca 0,6 miljarder kronor.
Nu föreslås att staten på motsvarande sätt skall garantera kostnaderna för 2002 års spel intill ett högsta belopp om 5 645 miljoner kronor. Därtill kommer vissa merkostnader på inalles 800 miljoner kronor som väntas uppkomma för vissa statliga myndigheter vilka direkt berörs av spelen. Inklusive dessa myndighetskostnader kommer arrangemangen enligt regeringens beräkningar att ge ett underskott på drygt 3 000 miljoner kronor.
Mot en på detta sätt beräknad statsfinansiell kostnad skall enligt regeringens mening ställas den goodwill och de positiva välfärdseffekter som ett arrangemang av detta slag för med sig. Ökad turism och ökad sysselsättning ger också upphov till ökade skatteinkomster samtidigt som belastningen på de offentliga trygghetssystemen begränsas. Regeringen framhåller att dessa effekter är mer svårberäknade men anser likväl att vid en samlad bedömning överväger de positiva effekterna av ett eventuellt olympiskt vinterspel i Östersund/Åre år 2002. Med hänsyn härtill föreslår regeringen att den skall bemyndigas att utifrån de förutsättningar som finns redovisade i propositionen ställa ut en statlig ekonomisk garanti för genomförande av de olympiska vinterspelen. Eftersom ansökan skall vara inlämnad senast den 1 oktober 1994 föreslås att riksdagen tar ställning i frågan redan under innevarande riksmöte.
Finansutskottet vill för egen del anföra följande i denna fråga.
Den föreslagna garantin har samma utformning som de riksdagen tidigare vid sammanlagt fem tillfällen ställt sig bakom när framställningar av snarlik innebörd prövats. För OS-arrangemang gäller också mycket speciella förutsättningar. Finansutskottet vill därför inte ifrågasätta den allmänna utformning som garantin föreslås få.
Garantin är så konstruerad att den täcker de beräknade samlade kostnaderna för arrangemangen men skall utlösas endast i den mån utgifterna överstiger inkomsterna. Med hänsyn härtill är det enligt finansutskottets mening angeläget att garantivillkoren utformas på ett sådant sätt att staten ges fullgod insyn i verksamheten och att kontrollen över kostnadsutvecklingen säkerställs.
Av propositionen framgår att ett villkor skall vara att staten ges insyn genom revision av verksamheten. Enligt vad utskottet inhämtat skall Riksrevisionsverket svara för denna granskning. Med hänsyn till att det formellt sett är ett kommunägt aktiebolag som ansöker om garantin bör det enligt finansutskottets mening av garantivillkoren framgå att även Riksdagens revisorer skall ha rätt att granska verksamheten i den utsträckning de finner påkallad.
I likhet med regeringen ser finansutskottet det som angeläget att arrangemangen planeras på ett sådant sätt att det inte uppstår onödiga likviditetskostnader eller behov av alltför tidig lånefinansiering. Staten bör därför inte ställa ut några garantier för de lån som kommer att behöva tas upp av OS-huvudmannen efter det att arrangören utsetts men före spelens genomförande. Det får enligt utskottets mening förutsättas att sådana lån kan tas upp på den reguljära kreditmarknaden, bl.a. mot bakgrund av det stora intresse som näringslivet visat för arrangemangen.
Riksrevisionsverket har i ett remissyttrande till Finansdepartementet framhållit att en arrangörs ambitionsnivå stiger efter det att man tilldelats spelen och att detta för med sig stora merkostnader. Inte minst mot denna bakgrund är det enligt finansutskottets mening angeläget att det av regeringen föreslagna högsta beloppet för den statliga garantin -- 5 645 miljoner kronor i prisläget i november 1993 -- betraktas som en övre gräns för de statliga kostnadsåtagandena. Alla eventuellt tillkommande kostnader för arrangemangen måste sålunda klaras av genom omprioriteringar eller bäras av arrangörerna ensamma. Alternativt bör de också kunna finansieras med intäkter som inte annars hade kommit arrangemangen till del.
Det är även i övrigt angeläget att regeringen utformar garantivillkoren på ett sådant sätt att det ger kommunerna incitament att hålla nere kostnaderna.
Såsom också framhålls i propositionen bör strävan vara att kommunerna tar största möjliga ekonomiska ansvar för spelens genomförande. Under ärendets beredning har de båda kommunerna också visat vilja att ta ett sådant ansvar genom att förklara sig beredda att själva finansiera vissa anläggningar som finns upptagna i framställningen om garantin. Eftersom de båda kommunerna har ett stort positivt utbyte av de tilltänkta arrangemangen framstår det enligt finansutskottets mening som naturligt att regeringen vid de fortsatta överläggningarna med kommunerna ställer krav på ett mer långtgående kostnadsansvar från deras sida.
Med de synpunkter utskottet här redovisat tillstyrker utskottet att regeringen bemyndigas att ställa ut den föreslagna garantin för genomförandet av de olympiska vinterspelen i Östersunds och Åre kommuner år 2002. Utskottet avstyrker därmed de avslagsyrkanden eller krav på ytterligare utredning som framförts i motionerna Kr14 av Margitta Edgren (fp), Kr15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) samt Kr16 av Sonja Rembo och Gullan Lindblad (m).
Stockholm den 5 maj 1994
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Roland Sundgren (s), Lars Leijonborg (fp), Per Olof Håkansson (s), Lisbet Calner (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall (kds), Ian Wachtmeister (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s), Christel Anderberg (m), Börje Nilsson (s) och Stig Grauers (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Underskottet i statens finanser har flera år i rad nått svindlande nivåer trots återkommande krispaket och långtgående försämringar i sociala trygghetssystem. I det statsfinansiella kaos som nu råder efter tre års borgerligt styre ter det sig därför närmast följdriktigt att regeringen föreslår att Sverige skall ta på sig ansvaret för de olympiska vinterspelen år 2002, väl medveten om att ett sådant åtagande kommer att få betydande statsfinansiella konsekvenser om IOK skulle bifalla den svenska ansökan. Riksrevisionsverket har nämligen beräknat att spelen kommer att gå med ett underskott på mellan 2,4 och 7,0 miljarder kronor, vartill kommer ökade myndighetsutgifter på ca 0,8 miljarder kronor. Med den utformning den statliga garantin föreslås få är detta kostnader som kan komma att belasta statsbudgeten.
Riksdagen har på förslag av regeringen lagt fast ett femårigt besparingsprogram på 81 miljarder kronor. Trots att regeringen i kompletteringspropositionen föreslår att detta program utökas med ytterligare 20 miljarder kronor räknar man inte med att ha uppnått balans i statsfinanserna ens mot slutet av detta decennium. Sett i skenet av de uppoffringar dessa besparingar innebär för medborgarna ter det sig anmärkningsvärt att regeringen så lättvindigt och med öppna ögon är beredd att ta på sig en ökad utgift av den angivna omfattningen. All erfarenhet visar dessutom att det är svårt att hålla de kalkyler som görs i samband med olympiska spel.
Än mer anmärkningsvärt ter det sig att det framlagda förslaget varken tillgodoser elementära krav på budgetprövning, ej heller de villkor som riksdagen ställt upp för statlig garantigivning.
Riksdagen har sålunda på förslag av regeringen vid upprepade tillfällen slagit fast att all budgetprövning skall vara utomordentligt stram och att nya utgiftsåtaganden skall begränsas till de mest angelägna reformerna. De förslag som förs fram skall dessutom finansieras fullt ut genom andra utgiftsminskningar.
När samhället saknar resurser för att kunna tillgodose grundläggande sociala behov framstår en satsning på olympiska vinterspel inte som en angelägenhet av den dignitet som riksdagen förutsatte när detta uttalande gjordes. Förslaget uppfyller dessutom inte de krav på finansiering som riksdagen föreskrivit.
Formellt sett omfattar regeringens förslag inte en ny utgift utan ett garantiåtagande. Även sett som sådant svarar förslaget inte upp mot de krav som finns angivna. Så t.ex. har riksdagen framhållit att garantier innebär åtaganden som har många likheter med vanliga utgifter. Förslag om nya garantiformer bör därför underkastas samma restriktiva prövning som gäller för vanliga utgiftsåtaganden. Vid en sådan prövning skall, enligt samma uttalande, särskilt uppmärksammas de risker som är förknippade med den tilltänkta garantigivningen. Riksdagen har tidigare också slagit fast att den statliga garantigivningen inte får innehålla något subventionsmoment och att samtliga garantier därför bör avgiftsbeläggas. Avgifterna skall tas ut i förskott, och i den mån en beviljad garanti inte utnyttjas fullt ut skall avgiftsbeläggningen också omfatta den outnyttjade delen av garantin.
Av propositionen framgår klart att den föreslagna garantin inte underkastats någon restriktiv prövning, och frågan om avgiftsbeläggning har över huvud taget inte förts på tal av regeringen.
Enligt Vänsterpartiets mening är det angeläget att budgetdisciplinen upprätthålls och att statsfinanserna hanteras med omsorg. Eftersom propositionen inte i något avseende tillgodoser de krav som bör kunna ställas i detta sammanhang bör den avvisas av riksdagen. Om så inte sker är det för de svenska statsfinansernas vidkommande bara att hoppas att den svenska ansökan faller bort i den prövning som IOK senare skall göra.