Statlig förvaltning
Betänkande 1997/98:KU21
Konstitutionsutskottets betänkande
1997/98:KU21
Statlig förvaltning
Innehåll
1997/98 KU21
Sammanfattning
I betänkandet behandlas tre motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden 1996 och 34 motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden 1997. I motionerna behandlas frågor om ombudsmannainstitutionen, alkoholfri representation, arvoden i statliga styrelser, IT-frågor, relationen medborgare-myndigheter samt statlig regional organisation. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet fogas fyra reservationer och ett särskilt yttrande.
Motionerna
1996/97:K403 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgarkontrakt, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgarkort, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgarterminaler. 1997/98:K215 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att KO, JämO, DO, BO och HO skall sortera under riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:K231 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om samordning av riksdagens och regeringens ombudsmän enligt vad i motionen anförts, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombudsman under riksdagens ansvar. 1997/98:K236 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av alla ombudsmän till riksdagens ansvarsområde. 1997/98:K238 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning vad i motionen anförts om ett samlat och fristående ombudsmannaämbete (RO). 1997/98:K256 av Berit Andnor (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndigheternas tillgänglighet. 1997/98:K257 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en reformering av de s.k. ombudsmannainstituten i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:K261 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, c, fp, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholfri representation. 1997/98:K265 av Marie Engström (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av arvodesnivåerna för politiker i statliga styrelser, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målsättningen med reducering av arvodesnivåer. 1997/98:K311 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam ombudsman för mänskliga rättigheter. 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT-användningen i den statliga förvaltningen. 1997/98:K405 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda hur de offentliga publikationerna skall bli så ekonomiskt lättillgängliga som möjligt för enskilda och mindre och/eller fattiga organisationer, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljövänliga offentliga publikationer. 1997/98:K504 av Fanny Rizell och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en policy för alkoholfri representation för statlig förvaltning och riksdagen. 1997/98:K508 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad ombudsmannaorganisation, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en rättighetsombudsmannaorganisation, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksdagens ansvar över samtliga ombudsmän, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokal förankring av ombudsmannaverksamheten. 1997/98:K514 av Marie Engström (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av arvodesnivåerna i statliga styrelser, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målsättningen med reducering av arvodesnivåer. 1997/98:K519 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återföring av besluten över de statliga sektorsorganens organisation och lokalisering till riksdagen och länsmyndigheter, 1997/98:K522 av Nils-Göran Holmqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser så att även synskadade kan få tillgång till publika datorer på bibliotek och medborgarkontor. 1997/98:K528 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionsfördelning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionaliseringar av statliga organ. 1997/98:K530 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stärkt rättslig ställning för den enskilde gentemot myndigheter, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmänt biträde i allmänhetens kontakt med myndigheter. 1997/98:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholfri representation i statlig förvaltning och riksdagen. 1997/98:So673 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättighetskatalog. 1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frågan hur de elektroniska versionerna av rättsliga dokument skall kunna jämställas med de tryckta versionerna, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett allmänt tillgängligt elektroniskt rättsligt informationssystem baserat på internationella standarder, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av drift och underhåll av ett rättsligt informations- system, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om styrelseform och daglig drift av ett rättsligt informationssystem, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Celexdatabaserna blir fritt tillgängliga.
Utskottet
Ombudsmannainstitutionen
Motionerna I motion 1997/98:K215 hemställer Marietta de Pourbaix-Lundin (m) att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att Konsumentombudsmannen (KO), Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Barnombudsmannen (BO) och Handikappombudsmannen (HO) skall sortera under riksdagen. Enligt motionären bör de nämnda ombudsmannainstitutionerna ligga under riksdagen för att de skall kunna verka självständigt och oberoende. Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställer i motion 1997/98:K231 dels att riksdagen hos regeringen begär en utredning om samordning av riksdagens och regeringens ombudsmän (yrkande 1), dels att myndigheter med ombudsmannaansvar bör ligga under riksdagen och att en eventuell ombudsman med ett mer genrellt ansvar att granska och utöva tillsyn över diskriminering av olika slag också bör sortera under riksdagen (yrkande 2). Den sistnämnda funktionen borde enligt motionärerna kunna verka utifrån de lagar om diskriminering som finns. Eventuell ny lagstiftning på området bör läggas till ombudsmannens ansvarsområde. I motion 1997/98:K236 föreslår Bertil Persson (m) att alla ombudsmän bör överföras till riksdagens ansvarsområde. Enligt motionärens mening är den nuvarande ordningen, innebärande att ombudsmännen med undantag för JO lyder under regeringen, mindre lämplig än en ordning där de står under riksdagens ansvar. Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kd) föreslår i motion 1997/98:K238 att riksdagen hos regeringen begär en utredning av ett samlat och fristående ombudsmannaämbete, Rättighetsombudsmannen (RO). Enligt motionen bör den föreslagna ombudsmannen ha ansvaret för samtliga medborgerliga fri- och rättigheter. Motionärerna hänvisar i detta sammanhang till Europakonventionen för mänskliga rättigheter som gäller som svensk lag sedan 1995. Mot denna bakgrund anser de att svenska medborgare i sitt eget land bör kunna vända sig till en motsvarighet till kommissionen och domstolen för mänskliga rättigheter inom Europarådet. I motion 1997/98:K257 föreslår Henrik S Järrel (m) att riksdagen hos regeringen begär en reformering av ombudsmannainstituten. Enligt motionären har behovet ökat av en mera sammanhållen och systematisk kontroll och bevakning av att Europakonventionen och våra egna regelverk inom området mänskliga rättigheter efterlevs. Ett sammanförande av befintliga ombudsmannainstitut bör övervägas liksom frågan om att låta en sådan samlad ombudsmannainstitution sortera under riksdagen. Juan Fonseca (s) begär i motion 1997/98:K311 att en gemensam ombudsman för mänskliga rättigheter bör införas. En gemensam ombudsman skulle ge en annan dignitet och slagkraft till ämbetet och vara ett sätt att återfå förtroendet från allmänheten och drabbade grupper. Ombudsmannen skulle kunna kopplas till FN:s övriga arbete för bevarande av mänskliga rättigheter. Den lämpligast formen för den föreslagna ombudsmannen vore enligt motionen att JO lades samman med övriga ombudsmän till en gemensam institution under riksdagen. Som andrahandslösning föreslås att de sistnämnda ombudsmannainstitutionerna läggs samman. I motion 1997/98:K508 föreslår Bengt Harding Olson (fp) att en samlad organisation för de medborgerliga fri- och rättigheterna tillskapas som skulle ersätta samtliga existerande ombudsmannaorgan och omfatta även planerade sådana (yrkande 1). Vidare föreslås, som ett alternativ till det nämnda förslaget, att JämO, DO, BO och HO samt eventuellt kommande ombudsmannauppgifter sammanförs till en rättighetsombudsmannamyndighet, varvid riksdagen utser ombudsmännen och dessa ställs under riksdagens ansvar (yrkande 2). I motionen anförs också att många positiva resultat skulle uppnås om samtliga ombudsmannafunktioner ställs under riksdagens ansvar: att ombudsmännens självständighet och oberoende garanteras, att ombudsmannainstitutet stärks i fråga om funktionen att garantera den enskildes och olika gruppers rättigheter och att rättssäkerheten för den enskilde stärks (yrkande 3). Enligt motionären bör den föreslagna ombudsmannaorganisationen bedriva en bred och även lokalt förankrad verksamhet, varvid samverkan bör ske med kommunerna under centralt ansvar (yrkande 4).
Bakgrund Frågan om förändringar av olika slag av ombudsmannafunktionen har behandlats av utskottet vid flera tillfällen, senast våren 1997 (bet. 1996/97: KU24). I detta betänkande finns en redovisning av såväl Riksdagens ombudsmän (JO) som andra ombudsmannaorgan, som lyder under regeringen - Konsumentombudsmannen (KO), Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Diskrimineringsombudsmannen (DO), Barnombudsmannen (BO) och Handikappombudsmannen (HO) - i vad avser tillkomst, uppgifter, kompetens m.m. Utskottet hänvisar i dessa delar till det nämnda betänkandet (s. 4 f.). Riksdagens ombudsmän (JO) är en myndighet under riksdagen som utövar en del av riksdagens kontrollmakt. JO-ämbetet tillkom år 1809. JO:s verksamhet regleras på det övergripande planet i 12 kap. 6 och 8 §§ regeringsformen samt 8 kap. 10 § riksdagsordningen. De mera detaljerade reglerna återfinns i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän. JO skall ha tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. JO:s tillsyn bedrivs genom prövning av klagomål från allmänheten samt genom inspektioner och andra undersökningar som JO finner påkallade. Samtliga övriga myndigheter med ombudsmannafunktion - KO, JämO, DO, BO och HO - lyder under regeringen. Deras verksamhet regleras av en förordning med instruktion för respektive ombudsman. För KO:s del ingår motsvarande instruktion i förordningen (1995:868) med instruktion för Konsumentverket. KO är tillika generaldirektör för Konsumentverket och har i sin roll som KO uppgifter enligt marknadsföringslagen (1995:450), lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden samt produktsäkerhetslagen (1988:1604). Som exempel på KO:s befogenheter kan nämnas att han enligt 21 § marknadsföringslagen (1995:450) får meddela s.k. förbudsföreläggande respektive informationsföreläggande. Enligt 38 och 39 §§ får KO bl.a. föra talan om förbud eller åläggande i vissa fall inför Stockholms tingsrätt. JämO, DO, BO och HO regleras i grundläggande hänseende i jämställdhetslagen (1991:1433), lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering, lagen (1993:335) om Barnombudsman respektive lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen, till vilka förordningar med instruktion för respektive ombudsman är knutna. JämO, DO, BO och HO utnämns av regeringen och är rapporteringsskyldiga till regeringen. Deras uppgift kan närmast sägas vara att implementera viss lagstiftning, genom t.ex. rådgivning och upplysningsverksamhet, och att främja utvecklingen på det aktuella politikområdet. En annan uppgift är att bevaka utvecklingen på området, både nationellt - inte minst i fråga om lagstiftningens tillämpning - och internationellt. Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag i motioner om bl.a. tillskapande av en rättighetsombudsman (bet. 1992/93:KU2, 1995/96:KU5, 1996/97:KU24). I de två sistnämnda betänkandena har utskottet bl.a. framhållit den särställning som Riksdagens ombudsmän har. Enligt utskottet fanns det inte anledning att ifrågasätta JO:s ställning och verksamhet. Utskottet har vidare uttalat att det kan finnas anledning att diskutera de ombudsmannaorgan som är underställda regeringen. Utskottet har i detta sammanhang uttalat sin förståelse för de farhågor som framförts om att ombudsmannafunktionen kan tunnas ut om alltför många olika ombudsmän inrättas och att alltför många specialiserade ombudsmän medför risk för att vissa grupper kan falla mellan de olika ombudsmännens verksamheter. Utskottet har också utgått från att regeringen är medveten om dessa synpunkter och fortlöpande prövar organisationen av den verksamhet som de regeringen underställda ombudsmännen bedriver, något som enligt utskottet bör beaktas vid översynen av bl.a. Handikappombudsmannens verksamhet. Under hösten 1997 har tre betänkanden framlagts med relevans för vissa ombudsmannafunktioner i olika avseenden. Utredningen om översyn av lagen mot etnisk diskriminering (EDA) har lagt fram betänkandet SOU 1997:174 om förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet m.m. Tillsynen avseende det aktiva arbetet med att motverka diskriminering av detta slag bör enligt kommittén ligga på DO och Nämnden mot etnisk diskriminering. DO behöver enligt kommittén förstärkas bl.a. med fyra handläggare och en ställföreträdande DO. Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning (SEDA) har lagt fram betänkandet SOU 1997:175. I betänkandet föreslås att det införs en ny lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Enligt kommittén bör den som anser sig utsatt för diskriminering av det nämnda slaget kunna vända sig till DO för råd och stöd. DO bör enligt förslaget ges rätt att föra talan mot diskriminering i Arbetsdomstolen på en arbetssökandes eller arbetstagares vägnar. I övrigt föreslås att DO fortsättningsvis bör kunna föra talan i Arbetsdomstolen enligt både den föreslagna lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet och den föreslagna lagen avseende diskriminering på grund av sexuell läggning. DO bör därför byta namn från Ombudsmannen mot etnisk diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen. Nämnden mot etnisk diskriminering bör enligt förslaget byta namn till Diskrimineringsnämnden. Utredningen mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder (FUDA) har lagt fram betänkandet SOU 1997:176. I betänkandet föreslås en lag mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Utredningen föreslår också att Handikappombudsmannen skall utöva tillsyn av efterlevnaden av den nya lagen. Ombudsmannen bör därför ges befogenheter att kalla arbetsgivare till överläggningar hos ombudsmannen och att förelägga arbetsgivare att lämna uppgifter som berör dennes förhållande till arbetstagare och arbetssökande. Skyldigheten att lämna uppgifter skall kunna förenas med vitesföreläggande. HO bör ges rätt att föra talan i mål enligt den nya lagen i Arbetsdomstolen på en arbetssökandes eller arbetstagares vägnar. Nämnden mot etnisk diskriminering, som enligt kommittén bör byta namn till Diskrimineringsnämnden, föreslås pröva överklaganden rörande HO:s vitesförelägganden. De tre nämnda förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Utskottets bedömning Som framgått av vad som redovisats i det föregående har Riksdagens ombudsmän (JO) en formell ställning och ett uppdrag som skiljer sig från de övriga ombudsmannafunktioner som lyder under regeringen. JO-institutionen vilar i grundläggande hänseende på bestämmelser i grundlagen medan övriga ombudsmannafunktioner regleras i allmän lag. JO:s uppgift är i främsta rummet att vara en kontrollinstans gentemot myndigheterna. KO:s, JämO:s, BO:s och HO:s uppgift är närmast att implementera och/eller följa upp viss lagstiftning på enskilda politikområden eller att allmänt främja utvecklingen på dessa områden. När det gäller bedömningen av förslagen i här aktuella motioner vill utskottet inledningsvis erinra om sina tidigare uttalanden med innebörd dels att det inte finns anledning att ifrågasätta JO:s ställning och uppgifter, dels att det kan finnas anledning att diskutera de ombudsmannaorgan som lyder under regeringen och att utskottet utgår från att regeringen fortlöpande prövar dessa organs verksamhet. Utskottet anser vidare att det kan finnas problem som har att göra med mångfalden av ombudsmannaorgan och en därav följande svårighet att överblicka området, hålla isär de olika institutionerna etc. Ett konkret skäl att nu se över de under regeringen lydande ombudsmannaorganen är de förslag som utredningarna EDA, SEDA och FUDA nyligen lagt fram. Enligt utskottets mening bör regeringen överväga en sådan utredning vid den fortsatta behandlingen av dessa förslag. I avvaktan på regeringens överväganden i denna del finner utskottet ingen anledning att nu föreslå att de olika ombudsmannaämbetena organisatoriskt bör samlas under riksdagen eller samordnas på annat sätt (mot. 1997/98:K215, K231, K236, K257, K311 och K508 yrkandena 2 och 3). Utskottet är inte heller berett att föreslå att en utredning av ett samlat och fristående ombudsmannaämbete för medborgerliga fri- och rättigheter kommer till stånd, vilket föreslås i motion 1997/98:K238. Liknande synpunkter framförs i motion 1997/98:K508 yrkande 1. Samtliga nämnda motioner avstyrks. Utskottet har nyligen avstyrkt en motion med samma innebörd som motion 1997/98:K508 yrkande 4 angående en lokal anknytning till JO-ämbetet (bet. 1997/98:KU4) och finner ingen anledning att nu inta en annan ståndpunkt, varför motionen avstyrks.
Alkoholfri representation
Motionerna I motion 1997/98:K261 av Eva Zetterberg m.fl (v, s, c, fp, mp) föreslås att riksdagen bör rekommendera statliga och kommunala bolag, myndigheter och förvaltningar att helt avstå från eller kraftigt minska tillgången på alkohol vid representationstillfällen. Enligt motionärerna är det stötande att politiker och grupper med goda inkomster i representationssammanhang ofta bjuds på måltider där alkohol förekommer såväl i statliga som kommunala bolag och myndigheter. Fanny Rizell och Tuve Skånberg, båda (kd), föreslår i motion 1997/98:K504 att en policy beträffande alkoholfri representation antas för statlig förvaltning och riksdagen. Förslaget innebär att all representation under arbetstid bör vara alkoholfri och att övrig representation bör vara spritfri. Politiker, inte minst riksdagsledamöter, bör enligt motionen föregå med gott exempel. I motion 1997/98:So655 föreslår Thomas Juhlin m.fl. (mp) att all representation i riksdagen och den statliga förvaltningen bör vara alkoholfri (yrkande 8). Det viktigaste skälet för en alkoholfri representation är enligt motionärerna att stat, landsting och kommun genom att införa alkoholfri representation visar sin solidaritet med dem som har eller riskerar att få alkoholproblem.
Bakgrund Socialutskottet har avstyrkt motioner med krav på att all offentlig representation skall vara alkoholfri (bet. 1990/91:SoU23). Socialutskottets uppfattning var att stat och kommun bör visa återhållsamhet med alkoholservering vid offentlig representation. Utskottet utgick från att så skedde utan att riksdagen tog något initiativ i saken, varför motionerna avstyrktes. I betänkande 1995/96:SoU3 fann utskottet ingen anledning att frångå riksdagens tidigare ställningstagande. Även konstitutionsutskottet har tidigare behandlat motioner med yrkanden om alkoholfri representation. Utskottet har i likhet med socialutskottet inte funnit anledning att frångå riksdagens ställningstagande (bet. 1992/93:KU3, bet. 1992/93:KU18, bet. 1994/95:KU12, bet. 1995/96:KU5 och bet. 1996/97:KU24).
Utskottets bedömning Utskottet finner ingen anledning att frångå sina och riksdagens tidigare ställningstaganden i fråga om alkoholfri representation och avstyrker motionerna K261, K504 och So655 yrkande 8.
Arvoden i statliga styrelser
Motionerna I två likalydande motioner, 1997/98:K265 och 1997/98:K514, föreslår Marie Engström (v) att beloppsgränserna avseende ersättning för uppdrag i statliga styrelser blir föremål för en översyn (yrkande 1) och att målet för denna översyn bör vara att ersättningarna skall reduceras med minst 25 % (yrkande 2). Som motiv för förslaget anges att det inte är ägnat att skapa förtroende att politiker beviljar sig själva höga ersättningar för styrelseuppdrag, särskilt med hänsyn till att många människor ser sin privatekonomi urholkas på grund av politiska beslut som syftar till sanering av statens finanser.
Bakgrund Av regeringens skrivelse 1997/98:20 framgår att 25 ledamöter av riksdagen under år 1996 innehade poster som ledamöter eller suppleanter i styrelser för företag som helt eller delvis ägs av staten. Dessa företag var: Systembolaget, lydande under Socialdepartementet, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Statens järnvägar, Svensk Bilprovning AB och Telia AB, lydande under Kommunikationsdepartementet, AB Svenska Spel, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Statliga Akademiska Hus AB och Vin & Sprit, lydande under Finansdepartementet, Samhall AB, lydande under Arbetsmarknadsdepartementet, LKAB och Vattenfall, lydande under Närings- och handelsdepartementet samt AB Tumba Bruk, lydande under Riksbanken/Sveriges riksdag. I styrelserna av det här aktuella slaget ingick också tre f.d. riksdagsledamöter. I dessa företags styrelser fanns mellan en och fyra riksdagsledamöter med poster som ledamöter eller suppleanter. I vardera styrelserna för Systembolaget och Vin & Sprit fanns fyra riksdagsledamöter, i styrelserna för AB Svenska Spel, Telia, Svensk Bilprovning, Samhall och Sjöfartsverket fanns två riksdagsledamöter per styrelse och i övriga styrelser fanns en riksdagsledamot i respektive styrelse. 14 av de 25 aktuella riksdagsledamöterna representerade Socialdemokraterna, 5 Moderata samlingspartiet, 2 vardera Centerpartiet och Kristdemokraterna samt 1 vardera Folkpartiet liberalerna res-pektive Miljöpartiet. Den vanligaste anknytningen till utskotten i riksdagen var finans- respektive trafikutskottet och därnäst skatte-, social- och socialförsäkringsutskottet. I 3 av de nämnda styrelserna - Systembolaget, Sjöfartsverket och Vattenfall - och 9 övriga styrelser ingick också 15 företrädare för de politiska partierna på lokal nivå (10) och regional nivå (5), i de flesta fall kommunal- eller landstingsråd. De övriga styrelserna är AB Kurortsverksamhet, lydande under Socialdepartementet, SOS Alarm AB, lydande under Kommunikationsdepartementet, Nordbanken, lydande under Finansdepartementet, ALMI Företagspartner AB, lydande under Arbetsmarknadsdepartementet, Kungliga Operan AB, lydande under Kulturdepartementet, AB Göta Kanalaktiebolag samt Enator AB och Sveriges provnings- och forskningsinstitut, SP, lydande under Närings- och handelsdepartementet och AB Bostadsgaranti, lydande under Inrikesdepartementet. Mest frekvent var politikerrepresentationen i dessa styrelser i AB Göta Kanalbolag med tre ledamöter, därnäst styrelserna för ALMI Företagspartner och Vattenfall med två vardera. Uppgifter om arvoderingen av ledamöter och suppleanter i de här aktuella styrelserna har inhämtats från Regeringskansliet. Av underlagsmaterialet framgår att arvodesnivån vad gäller fasta arvoden för ledamöternas del varierar mellan 7 300 kr och 100 000 kr per år. Beträffande Nordbanken gällde år 1997 att de nio ledamöter inklusive ordförande och vice ordförande som inte var anställda i koncernen delade på totalt 4 miljoner kronor i arvoden. Medianvärdet på fasta arvoden för ledamöter i de aktuella företagen är 35 000 kr per år. För suppleanterna är medianvärdet 17 500 kr per år i fasta arvoden. I några fall utgår förutom fasta arvoden även särskild ersättning per sammanträde i storleksordningen 1 000-2 400 kr. I några fall har suppleanterna inget fast arvode utan endast sammanträdesarvode, som i vissa fall är högre om suppleanterna tjänstgör för icke närvarande ledamöter.
Utskottets bedömning Utskottet anser principiellt att arvoden i statliga styrelser bör sättas så att de svarar mot de kompetenskrav som ställs på ledamöterna och det arbete som de lägger ner på sitt arbete i styrelserna. Utskottet vill också framhålla att arvodesnivåerna har betydelse för möjligheten att rekrytera kompetenta personer till de statliga styrelserna. Enligt utskottets mening bör mot denna bakgrund skäligheten beträffande arvodesnivåerna bedömas från fall till fall. När det särskilt gäller företag som helt eller delvis ägs av staten konstaterar utskottet att arvodena varierar en hel del. Detta torde i de flesta fall förklaras av att företagen bedriver olika typer av verksamhet. Utskottet utgår från att statliga myndigheter och företag som helt eller delvis ägs av staten noga överväger arvodessättningen så att arvodena inte framstår som oskäliga. Utskottet anser däremot inte att arvodena i de styrelser som här särskilt studerats generellt är för höga och kan därför inte ställa sig bakom kraven i motionerna K265 respektive K514 på en generell översyn (yrkande 1) eller generellt sänkta arvoden (yrkande 2), varför motionerna avstyrks.
IT-frågor
Motionerna I motion 1997/98:K333 föreslår Carl Bildt m.fl. (m) att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag till samlade riktlinjer för webb-baserad information och användningen av Internet för kommunikation med medborgarna, varvid behovet av transparens, konflikten mellan säkerhet och öppenhet samt regler för diarieföringen bör beaktas (yrkande 14). Enligt motionärerna borde det i dag vara en självklarhet att alla statliga myndigheter, verk och företag har en strategi för användningen av IT som en viktig del i sitt informationsuppdrag till medborgarna. Bengt Harding Olson (fp) hemställer i motion 1996/97:K403 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om medborgarterminaler (yrkande 3). I motionen framhålls bl.a. vikten av att medborgarna har tillgång till dataterminaler på medborgarkontoren och andra offentliga platser i samhället, t.ex. biblioteken, för att komplettera de persondatorer och terminaler som finns på arbetsplatser och i bostäderna. S.k. nätdatorer ger möjlighet inte bara till förbättrad information i olika marknads- och samhällsfrågor utan också till enkel förmedling av meddelanden från envar. Medborgaraspekten bör alltid finnas med inför utbyggnad av digitala nät för förmedling av samhällskontakt. I motion 1997/98:K522 hemställer Nils-Göran Holmqvist (s) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgång till resurser så att även synskadade kan få tillgång till publika datorer på bibliotek och medborgarkontor. Enligt motionären blir publika datorer på bl.a. bibliotek och medborgarkontor alltmer tillgängliga för allmänheten. Ett skäl till att dessa datorer inte är anpassade till synskadade är att man ofta inte har råd att finansiera inköp av de tekniska hjälpmedel som behövs inom ordinarie budget. Kerstin Warnerbring m.fl. (c) aktualiserar i motion 1997/98:T815 yrkandena 18-22 frågor om IT och samhällsinformationen. I yrkande 18 anförs att det är en viktig faktor att den elektroniska versionen av rättsliga dokument jämställs med den tryckta versionen. Enligt motionärerna bör det vara möjligt att skapa en säker produktion av rättsliga dokument så att den elektroniska versionen kan ligga till grund för den tryckta versionen. I yrkande 19 framhålls behovet av ett allmänt tillgängligt elektroniskt rättsligt informationssystem baserat på internationella standarder. En sådan standard är enligt motionen Government Information Locator Service (GILS). I yrkande 20 behandlas frågor om finansiering av drift och underhåll av ett rättsligt informationssystem. Enligt motionärerna bör erforderliga medel avsättas för investeringar i bl.a. programvaror och vissa kostnader för uppdatering av databaserna. I yrkande 21 behandlas frågan om styrelseform och daglig drift av ett rättsligt informationssystem. Det framhålls att stiftelseformen kan vara lämplig för att utforma policy och leda utvecklingen av systemet och att det därutöver kan behövas ett sekretariat för den dagliga driften. Statsmakterna bör ställa erforderliga medel till förfogande för dessa ändamål. I yrkande 22 föreslås att regeringen bör verka för att EU:s databaser för rättsinformation, Celex, blir fritt tillgängliga via www-tekniken på Internet. Dessa baser är i dag avgiftsbelagda.
Bakgrund I regeringens skrivelse 1997/98:19 Utvecklingen i informationssamhället redovisas bl.a. översiktligt den offentliga sektorns IT-användning. Av redovisningen framgår att en väl fungerande offentlig förvaltning i allt högre grad bygger på samverkan mellan den offentliga och privata sektorn samt EU- organen. I arbetet med att forma en förvaltning för 2000-talets krav och förväntningar har informationstekniken en viktig roll. En fungerande öppen och säker infrastruktur för informations- och kunskapsförsörjning är av avgörande betydelse. Arbetet med att bygga ut en sådan infrastruktur pågår på olika håll. Regeringen anser att infrastrukturen i dag inte klarar alla krav på öppen och säker kommunikation, t.ex. när det gäller en säker överföring av elektroniska dokument till myndigheter och mellan myndigheter. Informationsservice via Internet till medborgare och företag har enligt Statskontoret slagit igenom år 1996 i den statliga förvaltningen. Hemsidor, myndighetsinformation, tjänster och konkreta ärenderutiner finns hos centrala och lokala myndigheter. Enligt Statskontoret har satsningar på nya servicetelefontjänster fortsatt och utnyttjandet har vuxit mellan år 1996 och 1997. Frågor om tillgänglighet till och offentlighet i grundinformation har enligt regeringen blivit en allt viktigare fråga. I skrivelsen nämns i detta sammanhang Datalagskommitténs förslag i betänkandet Integritet Offentlighet Informationsteknik (SOU 1997:39), Grunddatabasutredningen (dir. 1996:43) och arbetsgruppen inom Justitiedepartementet om ett nytt rättsdatasystem. Enligt skrivelsen är också riksdagens beslut om registerbaserade folk- och bostadsräkningar ett viktigt led i utvecklingen av samhällets informationsförsörjning (prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:117). Enligt en undersökning som genomförts vid Statskontoret och som redovisats i februari 1997 hade 70-80 % av de tillfrågade organisationerna inom offentlig förvaltning åtminstone någon Internetadress. Centrala myndigheter var nåbara i högre grad än regionala och lokala. Inom Regeringskansliet arbetar Toppledarforum med att åstadkomma en mer effektiv offentlig verksamhet byggd på en gemensam öppen och säker elektronisk infrastruktur för informations- och kunskapsförsörjning. Beträffande den nämnda Grunddatabasutredningens arbete kan nämnas att ett betänkande lämnats med titeln Grunddata - i samhällets tjänst (SOU 1997:146). I betänkandet föreslås bl.a. att myndigheternas person-, företags- och fastighetsregister bör göras så lätt tillgängliga som möjligt för allmänheten och att priset för att hämta data av aktuellt slag skall baseras på självkostnadsprincipen. I vissa fall skall enligt förslaget myndigheterna kunna göra undantag från huvudregeln och ta ut en högre avgift, som även täcker andra kostnader än kostnaderna för själva uttaget. Det kan också enligt utredningen finnas fall när det är motiverat att inte ta betalt, t.ex. när uttagskostnaden understiger faktureringskostnaden. Förslagen berör främst Riksskatteverket (befolkningsregister), Patent- och registreringsverket (företags-register) och Lantmäteriverket (fastighetsinformation). Alla statliga myndigheter som har offentliga databaser berörs dock av de nämnda principerna för prissättning. I utredningen föreslås att en ny nämnd inrättas med ansvar för bl.a. utvecklingen av nya rutiner för elektronisk uppgiftslämning och ett allmänt och standardiserat användargränssnitt. Nämnden bör också bli huvudman för det statliga persondataregistret. Vad gäller särskilt frågan om ett nytt rättsdatasystem har den nämnda arbetsgruppen inom Justitiedepartementet nyligen lämnat en rapport om sitt arbete (Ds 1998:10). Rapporten innehåller olika förslag ägnade att skapa goda betingelser för utvecklingen av ett nytt rättsdatasystem. Bland övervägandena och förslagen kan nämnas att staten bör svara för en kontinuerlig grundservice på rättsinformationens område med hjälp av informationsteknik. Ansvaret bör omfatta de offentliga rättskällorna i vad avser förarbeten, rättspraxis och de statliga myndigheternas föreskrifter. Detta innehåll bör vara obligatoriskt. Referat av avgöranden från Europadomstolen och Kommissionen för de mänskliga rättigheterna samt Sveriges internationella överenskommelser bör också utgöra obligatoriskt material. Vad gäller annan rättsinformation bör enligt arbetsgruppen bl.a. kommunala föreskrifter, allmänna råd från statliga myndigheter, rättsfallsreferat och rättsinformation med anknytning till EU särskilt prioriteras. Merparten av informationen skall tillhandahållas avgiftsfritt. Regeringskansliet föreslås under en uppbyggnadsperiod svara för samordning mellan de deltagande myndigheterna. Staten skall svara för att det finns grundläggande standarder för märkning, strukturering och sökning av informationen. Grundtanken med det föreslagna systemet är att varje offentligt organ som ger ut viss rättsinformation skall ansvara för att den sprids elektroniskt, att den är korrekt och aktuell. All information bör finnas tillgänglig via en gemensam ingångssida på Internet i ett gränssnitt anpassat för detta. Något av märkningsspråken SGML och/eller XML bör väljas. I fråga om allmänhetens tillgång till publika datorer och kommunikationen mellan medborgare och myndigheter på elektronisk väg kan nämnas följande. I Sverige liksom i många andra länder pågår en rad projekt som syftar till att förbättra medborgarnas information och inflytande i samhället med utnyttjande av datateknik. Inom det s.k. SAMIT-projektet (IT-stöd i offentlig samservice) som erhållit stöd från NUTEK har utvecklats ett antal prototyper av IT-lösningar som senare vidareutvecklats av de företag som ingick i projektet. Erfarenheterna från projektet ligger delvis till grund för ett EU-projekt, Infosund, som Stockholms stad medverkar i tillsammans med ett antal större europeiska städer. Ett parallellt EU-projekt som Stockholms stad deltar i är Service-Center 2000, där syftet är att medborgarna skall kunna hämta information av olika slag från olika källor. En viktig roll i detta sammanhang spelar försöksverksamheten med medborgarkontor, eftersom dessa tillhandahåller publika datorer med hjälp av vilka allmänheten kan söka information hos myndigheter etc. Enligt Inrikesdepartementets arbetsgrupp (In 1997:A), som har till uppgift att följa och stödja försöksverksamheten, har antalet medborgarkontor ökat kraftigt under de senaste åren. År 1990 fanns det 15 medborgarkontor. År 1997 var antalet ca 100. Ungefär 40 % av kommunerna har frågan om medborgarkontor på dagordningen, 20 kommuner planerar att inrätta medborgarkontor och i 42 kommuner pågår utredning. År 1999 beräknas det finnas ca 180 medborgarkontor. Riksdagens databaser, Rixlex, finns sedan den 1 juli 1996 tillgängliga gratis. Rixlex innehåller bl.a. propositioner i fulltext fr.o.m. riksmötet 1993/94, texterna i motioner, utskottsbetänkanden och protokoll fr.o.m. riksmötet 1989/90, planeringsinformation om arbetet i kammaren, föredragningslistor och talarlistor, frågor och svar om EU och Europafrågor, Svensk författningssamling (SFS) i fulltext med register, regeringens utredningsdirektiv till pågående utredningar samt sammanfattningar av domar från Domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Riksdagen har också en s.k. hemsida på Internet. På denna finns information under bl.a. följande rubriker: Debatt & beslut, De folkvalda, Så arbetar riksdagen, Riksdagen informerar, EU och Rixlex. Under hösten 1997 har Sverige Direkt, den offentliga sektorns gemensamma s.k. webbplats, etablerats. Sverige Direkt, som nås via riksdagens Internetadress, syftar till att ge medborgarna en ökad service genom en gemensam ingång till den offentliga sektorns information på Internet. Härtill kommer ett växande antal datanätverk, som på olika sätt tillhandhåller samhällsinformation, t.ex. SUNET, som är det svenska universitetsnätet, Ungdomsstyrelsen/Slussen, Skoldatanätet, Miljödatanätet, Kulturdatanätet och Invandrartidningen. När det gäller den elektroniska tillgången till EG-rätten finns framför allt kommissionens databas Celex, som drivs av EU:s Publikationskontor. I Sverige är Sema Group AB nationell värd för Celex. Databasen ingår i den s.k. rättsbanken, som är en av de ca 100 databaser som Sema Group Infodata AB marknadsför. Sedan augusti 1997 finns Celex tillgänglig via Internet. Celex tillhandahålls mot avgift, en princip som enligt ett beslut i Publikationskontorets styrelse sommaren 1997 skall gälla även framgent tills vidare. EG-rättslig information finns från första kvartalet 1998 också tillgänglig kostnadsfritt via gemenskapernas Internetserver EUROPA. Informationsbäraren är i detta fall Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT), där den officiella publiceringen av EG:s rättsakter sker. EGT kommer att finnas gratis tillgänglig på detta sätt under 20 dagar från publiceringen. De mest grundläggande texterna avseende EG-rättslig information finns eller kommer att finnas att tillgå på den nämnda Internetservern EUROPA. Sedan den 1 juli 1997 lägger även EG-domstolen ut sina beslut samt fördragen på sin egen hemsida på Internet. Den nämnda arbetsgruppen för ett nytt rättsdatasystem, från vars rapport (Ds 1998:10) ovanstående information hämtats, föreslår att det svenska rättsinformationssystemet bör hållas öppet för EG-rättslig information. På vilket sätt denna information skall delta i systemet får enligt förslaget närmare lösas från fall till fall. Det offentliga organ som förfogar över visst material i detta hänseende bör också bli informationsansvarigt. Vad gäller särskilt frågan om s.k. nätdatorer har följande information inhämtats från IT-kommissionens sekretariat. En nätdator är en persondator utan hårddisk som hämtar all information från ett nätverk. En nätdator kan inte lagra någon information. En förutsättning för en effektiv användning av nätdatorer i stor skala vad gäller kommunikation mellan medborgare och t.ex. myndigheternas databaser är att det finns en snabb anslutning via telenätet från källan direkt till den enskilda datorn, vilket inte är fallet i dag. Beträffande synskadades tillgång till publika datorer har viss information inhämtats från Synskadades riksförbund (SRF). Enligt SRF behöver en synskadad en s.k. skärmläsare för att kunna avläsa bildskärmen på en dator. En synskadad med ytterligare funktionshinder kan behöva fler hjälpmedel, t.ex. ett speciellt tangentbord och röststyrning. Det finns tre typer av skärmläsare: sådana som förstorar text och bild på skärmen, sådana som läser upp text och annan information med hjälp av syntetiskt tal samt sådana som presenterar text och annan information med hjälp av punktskrift på en s.k. punktdisplay. Vissa skärmläsare kombinerar flera metoder. Kostnaderna för den beskrivna utrustningen är enligt SRF ca 25 000 kr för en skärm med optisk förstoring och lika mycket för en utrustning med syntetiskt tal. Utrustning för punktskrift kostar mellan 60 000 och 150 000 kr beroende på hur många tecken som visas samtidigt. För den mest avancerade versionen tillkommer kostnader på ca 20 000 kr för ett tilläggsprogram. Enligt SRF finns publika datorer med skärmläsare på vissa bibliotek, bl.a. i Göteborg, Malmö och Linköping.
Utskottets bedömning Som framgått av redovisningen i det föregående pågår ett omfattande arbete med att utveckla informationstekniken, vilket ligger i linje med syftena i de här aktuella motionerna. Som framgår av bl.a. regeringens skrivelse om utvecklingen i informationssamhället (skr. 1997/98:19) strävar regeringen efter att på bred front uppmärksamma de problem som är förknippade med denna utveckling. Utskottet delar den uppfattning som framförs i skrivelsen om informationsteknikens viktiga roll i framtidens samhälle och att en fungerande, öppen och säker infrastruktur för informations- och kunskapsförsörjning är av avgörande betydelse. Utskottet konstaterar att ett arbete med denna inriktning pågår på flera områden. Vad gäller de enskilda motionerna som behandlas i denna del av betänkandet vill utskottet anföra följande. I motion 1997/98:K333 (m) yrkande 14 anförs att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med förslag till samlade riktlinjer för webb-baserad information och användningen av Internet för myndigheternas kommunikation med medborgarna. Som framgår av bakgrundsbeskrivningen finns sedan hösten 1997 en gemensam webbplats för den offentliga sektorn i Sverige i form av Sverige Direkt, som syftar till att ge medborgarna en gemensam ingång till den offentliga sektorns information på Internet. Redaktionen för Sverige Direkt ställer vissa minimikrav på myndigheternas webbplatser för att de skall få vara med i Sverige Direkt. Kraven är att webbplatsen är godkänd för publicering av den aktuella myndigheten, har uppgifter om senaste uppdatering, har länkar och innehåll som regelbundet kontrolleras samt har en välkomstsida med en tydlig organisationsmarkering och uppgift om informationsansvarig med åtminstone en e- postadress som klickbar länk. Till detta kan läggas att informationsservice via Internet till medborgarna synes ha slagit igenom i den statliga förvaltningen enligt vad som redovisats i det föregående och att hemsidor, myndighetsinformation, tjänster och konkreta ärenderutiner finns hos såväl centrala som lokala myndigheter. 70-80 % av undersökta myndigheter hade i början av 1997 åtmin-stone någon Internetadress. Utskottet finner, med hänvisning till den pågående utvecklingen, inte anledning för riksdagen att nu aktualisera frågan om riktlinjer etc. på det sätt som föreslås i motionen, varför motion K333 yrkande 14 avstyrks. Frågan om medborgarnas tillgång till publika datorer behandlas i motion 1996/97:K403 (fp) yrkande 3. Utskottet delar motionärens uppfattning att det är viktigt att medborgarna har tillgång till dataterminaler på t.ex. medborgarkontor och bibliotek. Utskottet hänvisar i denna del till den snabba utbyggnadstakten vad gäller medborgarkontoren som redovisas i bakgrundsavsnittet. Till följd av denna utveckling får medborgarna ökade möjligheter att kommunicera med myndigheterna via publika datorer. I motionen pläderas för att medborgarnas kommunikation med myndigheterna sker med hjälp av s.k. nätdatorer. Enligt vad utskottet inhämtat saknas i dag ofta en snabbt arbetande anslutning via telenätet mellan källan och den enskilda datorn, vilket är en förutsättning för en effektiv kommunikation i stor skala mellan medborgarna och myndigheternas databaser. Motionen får med vad utskottet anfört anses besvarad, varför den avstyrks. I motion 1997/98:K522 (s) anförs att även synskadade bör få tillgång till publika datorer på bibliotek och medborgarkontor. Utskottet, som principiellt delar motionärens uppfattning, är emellertid inte berett att lämna något preciserat förslag till hur frågan skall lösas praktiskt. Som framgått av bakgrundsredovisningen är den specialutrustning som behövs för att synskadade skall kunna använda datorer kostnadskrävande. Med hänsyn till detta bör frågan om en snabbare utbyggnad av specialutrustade publika datorer för synskadade i enlighet med intentionerna i motionen närmare övervägas av ansvariga centrala myndigheter och inom de enskilda kommunerna. Med detta får motion 1997/98:K522 anses besvarad, varför den avstyrks. Vad gäller frågan om en säker produktion av rättsliga dokument, som aktualiseras i motion 1997/98:T815 (c) yrkande 18, kan nämnas att den särskilda arbetsgruppen för ett nytt rättsdatasystem i sin rapport framhållit att det finns olika möjligheter att styrka korrektheten i dokument lagrade i och hämtade från en www-databas som är uppkopplad mot Internet. En möjlighet är serviceidentifiering, som innebär att identiteten på en Internetserver fastställs och garanteras. En annan möjlighet är att varje dokument säkras med hjälp av en s.k. digital signatur. I samma motion (yrkande 19) framhålls behovet av internationella standarder i ett rättsligt informationssystem. Den nämnda arbetsgruppen har i denna del föreslagit att myndigheterna själva bör bestämma valen mellan Standard Generalized Markup Language (SGML) och Extended Markup Language (XML), som antas bli fullt kompatibla i framtiden. I motion T815 yrkandena 20 och 21 behandlas frågan om finansiering av drift och underhåll samt frågan om styrelseform och daglig drift vad gäller ett rättsligt informationssystem. Den nämnda arbetsgruppen har i denna del föreslagit att Regeringskansliet under en uppbyggnadsperiod bör utgöra samordningsmyndighet med uppgift att bl.a. samordna frågor om standardisering, ansvara för praktisk sammanlänkning av databaserna, sköta praktisk samordning och gemensamma driftsfrågor, träffa avtal med dem som vill delta i systemet och bevaka gemensamma säkerhetsfrågor. I den nämnda motionen, yrkande 22, föreslås att regeringen bör verka för att EU:s databas för rättsinformation, Celex, blir fritt tillgänglig på Internet. Som framgått av bakgrundstexten i det föregående finns alternativa möjligheter att hämta EG-rättslig information kostnadsfritt, t.ex. via EU:s Internetserver EUROPA. Det har även framgått att arbetsgruppen för ett nytt rättsdatasystem har förordat att det föreslagna rättsinformationssystemet bör hållas öppet för information om EG-rätten i vissa delar. Motion 1997/98:T815 yrkandena 18-22 föranleder med hänsyn till vad utskottet anfört för närvarande inga åtgärder från riksdagens sida, varför motionen i dessa delar avstyrks.
Relationen medborgare-myndigheter
Motionerna I motion 1997/98:K256 begär Berit Andnor (s) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndigheternas tillgänglighet (yrkande 2). I motionen anförs att systemet med röstbrevlådor inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Systemet innebär enligt motionären att det tar orimligt lång tid att nå en person att prata med, vilket på ett oacceptabelt sätt minskar de offentliga institutionernas tillgänglighet. Bengt Harding Olson (fp) aktualiserar i motion 1996/97:K403 frågor med anknytning till en förstärkt medborgarroll. Det gäller införande av s.k.medborgarkontrakt (yrkande 1) och en utredning med inriktning på att införa medborgarkort i Sverige (yrkande 2). Medborgarkontraktets innebörd är enligt motionen att varje medborgare skall veta vad han eller hon kan kräva av den offentliga sektorn, kunna jämföra tillgängliga alternativ och veta vart man skall vända sig med klagomål. Ett medborgarkort kan rymma information som gör det användbart som t.ex. anställningskort, körkort eller patientkort inom vården och vid inköp eller i samband med samhällsservice. I motion 1997/98:K405 föreslår Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) en utredning om hur de offentliga publikationerna skall bli så ekonomiskt tillgängliga som möjligt för enskilda och mindre och/eller fattiga organisationer (yrkande 1). En möjlig finansieringskälla för en prissänkning kan enligt motionärerna vara de vinster som uppstår i det nuvarande produktions- och distributionssystemet. I motionen föreslås också att de offentliga publikationerna som regel alltid bör vara så miljövänligt producerade som möjligt (yrkande 2). Agne Hansson m.fl. (c) föreslår i motion 1997/98:K530 att riksdagen bör ge regeringen till känna att den enskildes rättsställning gentemot myndigheter bör stärkas (yrkande 1). Enligt motionärerna skall den enskilde vid fel eller försummelse från myndighetens sida kunna lita på rättssystemet och uppleva att han eller hon blir rätt behandlad, får upprättelse och tillförsäkras gottgörelse. Enligt yrkande 2 bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om en rätt för den enskilde att anlita allmänt biträde i vissa förvaltningsärenden i kontakter med myndigheter. En sådan ordning skulle innebära en förstärkning av den enskildes rättsställning. I motion 1997/98:So673 föreslår Johan Lönnroth m.fl. (v) att en rättighetskatalog för ungdomar upprättas (yrkande 1). Enligt motionärerna är det viktigt att samhället klargör vilka rättigheter och skyldigheter de ungdomar har som lämnar skolan. Ungdomar uppfattar enligt motionen att regelsystemen är mycket oklara.
Bakgrund Frågan om röstbrevlådor har nyligen behandlats av konstitutionsutskottet (bet. 1997/98:KU1). Av betänkandet framgår att efterfrågan på röstbrevlådefunktionen ökar när det gäller riksdagsförvaltningen. Olägenheten med att den som hamnar i en röstbrevlåda kan bli fast där kan enligt Riksdagens förvaltningskontor elimineras genom att samtalet automatiskt kopplas tillbaka till växeln. På sikt kommer en sådan funktion att installeras i riksdagen. Med hänvisning till detta avstyrkte utskottet en motion i vilken yrkades att röstbrevlådorna skulle avskaffas. Riksdagen följde utskottet. Medborgarkontrakt är den svenska benämningen på uttrycket ?Citizen´s Charter?, som introducerades av den brittiska regeringen 1991. I dokumentet, som omfattade flera olika verksamhetsområden, som sjukvård, arbetsmarknad, polis, post, hyresmarknad, skola och järnvägar, angavs vissa garanterade servicenivåer, t.ex. maximal väntetid, och kompensation för dålig service. Systemet med ?Citizen´s Charter? har senare byggts ut till att omfatta alltfler serviceområden, och medborgarkontrakt för enskilda serviceområden har tillkommit. Chartersystemet syftar till att dels ge medborgaren som servicekonsument mer makt och ökad valfrihet, dels höja kvaliteten i den offentliga servicen. Utskottet har tidigare (bet. 1992/93:KU2 s. 34 f.) behandlat frågan om medborgarkontrakt. I sin bedömning anförde utskottet att det i samband med politiska bedömningar i kommunerna i fråga om skatteuttag och prioriteringar kan te sig naturligt att ta fasta på sådana tankar som redovisats i ?Citizen´s Charter?, men utskottet ansåg inte att ett tillkännagivande till regeringen i frågan var påkallat. Ett aktivt kort eller ett IC-kort (integrated circuit) är ett kort av samma format som ett betal- eller kreditkort som är försett med en inbyggd, integrerad krets innehållande en processor (ett chip). En bearbetning av data kan härigenom utföras direkt i det aktiva kortets chip. Kortet kan också utformas som ett SIS-standardiserat, visuellt ID-kort. På uppdrag av Toppledarforum studerar en projektgrupp under ledning av Landstingsförbundet användningen av aktiva kort i offentlig verksamhet. I uppdraget ingår att kartlägga aktuell och planerad användning av aktiva kort i staten, kommunerna och landstingen samt att föreslå inriktning för ett fortsatt, gemensamt agerande. I projektgruppen ingår företrädare för statliga myndigheter, kommuner och landsting. Projektgruppen har hittills lämnat två rapporter. I den senaste, Säkrare IT i offentlig sektor, har föreslagits att en gemensam IT-säkerhetslösning införs i den offentliga sektorn. Lösningen avses baseras på användningen av aktiva kort och innebär att anställda som använder IT förses med elektroniska identitetskort för tjänstebruk. Korten avses bära de grundläggande säkerhetsfunktionerna säker identifiering, digital signatur och stöd för kryptering. Enligt rapporten tillgodoser den gemensamma säkerhetslösningen en lång rad av de säkerhetskrav som måste uppfyllas för att fördelarna med IT skall kunna nyttiggöras fullt ut i offentlig verksamhet. Om även andra sektorer i samhället än den offentliga inför aktiva kort med samma funktioner skapas en elektronisk infrastruktur för IT-säkerheten i samhället som helhet. Enligt regeringens skrivelse 1997/98:10 har rapporten remissbehandlats och Toppledarforum har ställt sig bakom förslaget vad avser infrastrukturen för informationssäkerhet i kommunikationen mellan myndigheter i offentlig verksamhet baserad på aktiva kort. I en tredje delrapport kommer projektgruppen att behandla frågor om användningen av aktiva kort som hjälpmedel för förbättrat IT-stöd i allmänhetens kontakter med offentlig verksamhet. I fråga om produktion och distribution av offentliga publikationer har utskottet inhämtat följande information från Regeringskansliet och Riksdagens förvaltningskontor. Inom Regeringskansliet ansvarar Regeringskansliets förvaltningskontor för upphandlingen av tryckning och distribution av skriftserierna SOU och Ds. Avtal har träffats med tre tryckerier, Gotab, Graphic Systems och Norstedts, mellan vilka departementen kan välja enligt s.k. avropsavtal. Upphandlingen har skett i öppen anbudskonkurrens. Vidare har avtal träffats med Fritzes beträffande distributionen av SOU- och Ds-serien. Företaget var det enda som lämnade anbud vid förvaltningskontorets öppna förfrågning. Avtalet innebär bl.a. att Regeringskansliets intäkter motsvarar 55 % av förlagets försäljningspris. Granskningsenheten vid Justitiedepartementet svarar för upphandlingen av tryckning, försäljning och distribution av Svensk författningssamling (SFS). Avtal har efter öppen anbudskonkurrens träffats med Fakta Informationsförlag för tiden den 1 januari 1997-31 december 1998. Avtalet innehåller bl.a. bestämmelser om prissättningen på SFS. Enligt Regeringskansliets förvaltningskontor tas vid all upphandling hänsyn till produkternas miljövänlighet, vilket även omfattar papper för tryckning av SOU-, Ds- och SFS-serierna. Enligt riktlinjerna för prissättning av riksdagens informationsprodukter har medborgarna rätt att kostnadsfritt ta del av sådan information som de behöver för att bevaka sina rättigheter och uppfylla sina förpliktelser mot samhället. På vissa produkter, t.ex. riksdagsdokumenten i tryckt form (propo-sitioner, motioner, utskottsbetänkanden, protokoll, riksdagsskrivelser) får riksdagen ta ut en avgift. Som exempel på avgiftsnivåer kan nämnas att årsprenumerationspriset på samtliga propositioner, motioner och utskottsbetänkanden är 5 000 kr (6 000 kr i bundet skick), medan samtliga utskottsbetänkanden kostar 1 500 kr/år. Hela serien riksdagsprotokoll kostar 1 300 kr/år. Årspriset på departementsvisa propositioner exklusive budgetpropositionen varierar mellan 1 900 kr och 1 000 kr. Enligt Riksdagens förvaltningskontor finns det i det närmaste 3 000 enskilda, företag och organisationer som prenumererar på riksdagstrycket. Av dessa finns drygt hälften inom den privata sektorn i form av främst företag, advokat- och revisionsbyråer, intresseorganisationer och i begränsad omfattning enskilda. Medborgarna tar således relativt sällan direkt del av de tryckta grunddokumenten, utan tillgodogör sig den information de behöver i bearbetad form via massmedier eller vidareinformatörer vid bibliotek eller medborgarkontor. Från hösten 1996 finns flertalet grunddokument tillgängliga på riksdagens hemsida på Internet. Förvaltningskontoret förväntar sig ett successivt ökat utnyttjande av de kostnadsfria elektroniska dokumenten på bekostnad av de tryckta. Bestämmelser om statens och kommunernas skadeståndsansvar finns dels i skadeståndslagen (1972:207) 3 kap. 2 samt 7-10 §§, dels i ett antal lagar som innehåller bestämmelser om skadestånd på speciella områden. Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten eller kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling eller kyrklig samfällighet ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen (motsvarande) svarar. Enligt 6 § kan ersättning enligt 2 § för sakskada jämkas om det är skäligt med hänsyn till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter. Talan om ersättning enligt 2 § får inte enligt 7 § föras med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen eller av Högsta domstolen eller Regeringsrätten, om inte beslutet upphävts eller ändrats. Sådan talan får inte heller föras med anledning av beslut av lägre myndighet, vilket efter överklagande prövats av regeringen, Högsta domstolen eller Regeringsrätten, utan att beslutet upphävts eller ändrats. Talan om ersättning enligt 2 § med anledning av dom eller beslut av Högsta domstolen, Regeringsrätten, hovrätt eller allmän underrätt väcks enligt 10 § skadeståndslagen vid den domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att uppta där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet. Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anledning av beslut eller åtgärd av någon som anges i det nämnda lagrummet i rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen väcks i Högsta domstolen. Reglerna om det allmännas skadeståndsansvar har under senare år utsatts för kritik som gått ut på att enskilda många gånger har ett alltför dåligt skydd när skador drabbar dem i samband med myndighetsutövning. År 1989 genomfördes vissa ändringar i skadeståndslagen med verkan från den 1 januari 1990. I november 1989 tillsattes en kommitté med uppdrag att utreda frågor om det allmännas skadeståndsansvar. Kommittén överlämnade sitt betänkande i maj 1993 (SOU 1993:55). På grundval av kommitténs förslag har i Regeringskansliet utarbetats en lagrådsremiss, som överlämnats till Lagrådet i februari 1998. I lagrådsremissen föreslås dels att en ny lag ersätter den nu gällande lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning, dels att det i skadeståndslagen införs en bestämmelse om det allmännas ansvar för felaktig myndighetsinformation. Den nya lagen om ersättning för skada som orsakas av vissa myndighetsåtgärder innebär att möjligheterna utökas i fråga om att få ersättning från staten för den som har fått sin frihet inskränkt, framför allt när någon grips eller anhålls kortvarigt på grund av misstankar om brott. Också den som frihetsberövas i administrativ ordning får en utökad rätt till ersättning. I lagrådsremissen föreslås också att staten eller en kommun skall ersätta skada som orsakats en enskild medborgare genom fel eller försummelse när en myndighet lämnar felaktiga upplysningar eller råd. Den nya lagen om skada som orsakats av vissa myndighetsåtgärder och den nya bestämmelsen i skadeståndslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Frågan om den enskildes rätt till allmänt biträde i förvaltningsmål har behandlats av riksdagen i samband med behandlingen av regeringens förslag till ny rättshjälpslag (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3). Enligt propositionen gör förvaltningsdomstolarnas materiella processledning och utredningsansvar enligt förvaltningsprocesslagen att biträdesbehovet i dessa domstolar inte är desamma som i mål vid allmän domstol. I lagrådsremissen som föregick propositionen framhölls att det dock kan finnas behov av juridiskt biträde i vissa mål i allmän förvaltningsdomstol, t.ex. i vissa socialförsäkringsmål och andra mål som rör funktionshindrade personer, och att det kan finnas anledning att bevilja rättshjälp om en förvaltningsmyndighet överklagar ett beslut som har ändrats till den rättssökandes fördel. Lagrådet ansåg för sin del att denna redovisning inte var tillräckligt fullständig eller klarläggande och pekade på ett antal faktorer som kan påverka behovet av biträde i förvaltningsprocessen, bl.a. kravet på beaktande av EG- rätten i förvaltningsrättskipningen och kravet på prövningstillstånd i kammarrätt i flertalet mål. I propositionen anfördes att det som regel får anses att behov av biträde finns i mål om verkställighet av domar och beslut om vårdnad och umgänge. I vissa mål angående åtgärder av mer ingripande karaktär för den enskilde täcks biträdesbehovet av reglerna om offentligt biträde. Justitieutskottet erinrade i sitt utlåtande över propositionen i denna del att det i många mål- och ärendetyper som skall avgöras av förvaltningsdomstol finns möjlighet att förordna ett offentligt biträde, bl.a. i frågor om tvångsvård och omhändertagande, omsorg om psykiskt utvecklingsstörda och utlänningars vistelse i landet, t.ex. asylsökande, och att några materiella förändringar av lagstiftningen i denna del inte föreslogs i propositionen. Regeringens förslag fick enligt utskottet anses erbjuda tillräckliga möjligheter att förordna rättshjälpsbiträde i förvaltningsmål. Representanterna för Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet reserverade sig i denna del mot utskottets uttalande och menade bl.a. att rättshjälp borde kunna beviljas i större utsträckning i förvaltningsmål än vad regeringen föreslagit. Enligt reservanterna borde regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag som tog hänsyn till dessa synpunkter och som kunde beredas av riksdagen innan den aktuella lagstiftningen trädde i kraft. När det gäller frågan om en rättighetskatalog för ungdomar kan nämnas att uppgifter om medborgerliga rättigheter och skyldigheter finns samlade i publikationen Samhällsguiden, som utkommit i sin senaste version under 1997. Samhällsguiden finns sedan hösten 1997 även tillgänglig via riksdagens hemsida på Internet. Under 1995 och 1996 fördes diskussioner mellan representanter för Sveriges riksdag, Inrikesdepartementet, Ungdomsstyrelsen och IT-rådet om en eventuell utgivning av en ungdomsversion av Samhällsguiden. Diskussionen utmynnade i en rekommendation från Ungdomsstyrelsen och IT-rådet att en satsning i stället skulle ske på en elektronisk lösning. Hösten 1997 öppnades en ny avdelning, Slussen, på Ungdomsstyrelsens hemsida, där samhällsinformation särskilt tillrättalagd för ungdomar lämnas. Slussen innehåller i denna del avdelningarna Ung i världen med bl.a. EU-information, Bostad, Utbildning, Inflytande, Jobb, Åldersgränser, Ny i Sverige samt Brott och straff.
Utskottets bedömning I motion 1997/98:K256 (s) yrkande 2 anförs att systemet med röstbrevlådor inte fungerar tillfredsställande, vilket påverkar myndigheternas tillgänglighet i negativ riktning. Som framgått av bakgrundsredovisningen i det föregående finns det en teknisk lösning på detta problem, innebärande att ett samtal som hamnar i en röstbrevlåda automatiskt kopplas tillbaka till växeln. Ett sådant system avses införas inom riksdagens förvaltning. Med detta får motionen anses besvarad, varför den avstyrks. I motion 1996/97:K403 (fp) behandlas frågor om medborgarkontrakt (yrkande 1), medborgarkort (yrkande 2) och medborgarkontor (yrkande 4). Som framgått av det föregående har idén med medborgarkontrakt, som utvecklats i Storbritannien, inte vunnit insteg i Sverige. En anledning till detta kan enligt utskottets mening vara att Sverige i jämförelse med Storbritannien har en mer utvecklad lokal självstyrelse. Därav följer uppfattningen att ansvaret för dålig eller utebliven service främst bör utkrävas på politisk väg. Under senare år har inom sjukvården utvecklats olika s.k. vårdgarantier, dvs. rätt till viss service inom en viss tid, vilka har vissa likheter med Citizen´s Charter-systemet. Senare års kommunallagstiftning har också öppnat nya möjligheter till direkt medborgar- eller klientinflytande på driften av t.ex. daghem, skolor och vårdinrättningar. Andra reformer, t.ex. inrättandet av kommun- eller stadsdelsnämnder, är ägnade att minska avståndet mellan kommunmedlemmarna och de styrande respektive dem som tillhandahåller kommunal service av olika slag. Utskottet finner mot denna bakgrund inget skäl att ändra sin inställning till medborgarkontrakt som den kommit till uttryck i betänkandet 1992/93:KU2, av vilket framgår att utskottet inte ansåg att ett tillkännagivande till regeringen i frågan var påkallat. Motionen avstyrks i denna del (yrkande 1). I samma motion (yrkande 2) föreslås en utredning om att införa s.k. medborgarkort i Sverige. Av utskottets redovisning i denna del framgår att det pågår ett utvecklingsarbete med den inriktning som motionären önskar, även om försöken inledningsvis främst tar sikte på användning av medborgarkort (aktiva kort eller IC-kort) inom offentlig verksamhet. Med detta får motionen i denna del anses besvarad, varför den avstyrks. I motion 1997/98:K405 (mp) behandlas frågan om tillgänglighet och prissättning (yrkande 1) respektive miljövänlig produktion vad gäller offentliga publikationer (yrkande 2). Motionärerna menar att en möjlig finansieringskälla för en prissänkning är de vinster som finns i nuvarande produktions- och distributionstjänst. När det gäller prissättning framgår av redovisningen i det föregående att tryckning och distribution av serierna SOU, Ds och SFS upphandlas av Regeringskansliet i öppen anbudskonkurrens, vilket eliminerar risken för oskäliga vinstmarginaler. Beträffande riksdagstrycket gäller att riksdagen tar ut avgifter på tryckta riksdagsdokument, av vilka dock flertalet sedan hösten 1997 finns fritt tillgängliga på riksdagens hemsida på Internet. Förvaltningskontoret räknar med ett ökat utnyttjande av de kostnadsfria dokumenten på bekostnad av de avgiftsbelagda tryckta. När det gäller frågan om miljövänliga produkter har utskottet inhämtat att Regeringskansliet vid all upphandling tar hänsyn till produkternas miljövänlighet inklusive tryckpapper för de aktuella publikationerna. Vad gäller riksdagstrycket är allt papper som riksdagstryckeriet använder miljöanpassat. Med hänvisning till vad utskottet här anfört anser utskottet att motion K405 får anses besvarad, varför den avstyrks. I motion 1997/98:K530 (c) anförs att den enskildes rättsställning gentemot myndigheter bör stärkas (yrkande 1). Utskottet instämmer i motionens krav att den enskilde bör kunna lita på rättssystemet och kunna räkna med att bli rätt behandlad, få upprättelse och tillförsäkras gottgörelse om myndigheten begår fel eller försummelse. Utskottet konstaterar att kritik har riktats mot reglerna för myndigheternas skadeståndsansvar, vilket lett till dels vissa ändringar i skadeståndslagen (1972:207), dels att frågan utretts. Regeringen har med anledning av utredningsarbetet utarbetat en lagrådsremiss, i vilken föreslås såväl ny lagstiftning angående ersättning för skada som orsakas av vissa myndighetsåtgärder som en ny bestämmelse i skadeståndslagen om ersättning för felaktig myndighetsinformation. Regeringen har också aviserat en proposition i fråga om skadeståndslagstiftningen under våren 1998. Mot denna bakgrund finner utskottet ingen anledning att ta något initiativ med den inriktning som föreslagits i motionen. Motion K530 avstyrks i denna del (yrkande 1). Frågan om den enskildes rätt till allmänt biträde i förvaltningsärenden, som också behandlas i motion K530 (yrkande 2), har behandlats av riksdagen så sent som vid riksmötet 1996/97, då regeringens förslag till ny rättshjälpslag antogs. Det framgår av bakgrundsredovisningen att Lagrådet och regeringen gjorde delvis olika bedömningar av behovet av juridiskt biträde i vissa mål i förvaltningsdomstol. Justitieutskottet ansåg emellertid att regeringsförslaget erbjöd tillräckliga möjligheter att förordna rättshjälpsbiträde i förvaltningsmål. Inte heller i denna del av motionen finner utskottet, mot bakgrund av det anförda, anledning att ta initiativ av det slag som motionärerna vill. Motion 1997/98:K530 yrkande 2 avstyrks. I motion 1997/98:So673 (v) begärs att en rättighetskatalog för ungdomar upprättas (yrkande 1). Utskottet hänvisar i detta sammanhang till att Ungdomsstyrelsen tillhandahåller information av det slag som efterfrågas i motionen via styrelsens hemsida som kan nås via webbplatsen Sverige Direkt. Mot denna bakgrund finner utskottet ingen anledning att ta något initiativ i frågan, varför motion 1997/98:So673 avstyrks i denna del (yrkande 1).
Statlig regional organisation
Motionerna I motion 1997/98:K519 föreslår Agne Hansson och Sivert Carlsson, båda (c), att besluten över de statliga sektorsorganens organisation och lokalisering återförs till riksdagen och länsmyndigheter (yrkande 1). Enligt motionärerna blir följden av den pågående omstruktureringen av olika statliga verksamheter förödande för stora delar av landet, särskilt landsortsområdena. Motionärerna föreslår att de statliga sektorsorganens regionala organisation bör upphöra och efter omstrukturering och nedbantning läggas in under länsstyrelserna. Regeringen bör utreda en sådan organisationsmodell och återkomma till riksdagen med förslag i linje med vad som föreslås i motionen. Rolf Kenneryd m.fl. (c) föreslår i motion 1997/98:K528 att man vid förändring av den regionala nivån först bör ta ställning till funktionsfördelningen i samhället och vad som skall flyttas mellan olika nivåer (yrkande 4). Med detta torde motionärerna avse uppgiftsfördelningen mellan centrala, regionala och lokala myndigheter. I motionen behandlas också frågan om statliga verksamheters regionala organisation, där verksamhetsområdena i många fall gjorts större än länen och därmed inte överensstämmer med länsindelningen. Dessa förändringar bör enligt motionärerna utvärderas innan ytterligare organisatoriska förändringar genomförs (yrkande 6).
Bakgrund Statskontoret har i en rapport (diarienr 458/96-5) redovisat en undersökning av 29 statliga myndigheters eller ?myndighetskoncerners? organisatoriska struktur, däribland den regionala organisationen. Fem av de undersökta myndigheterna, Försvarets materielverk, FOA, Jordbruksverket, Räddningsverket samt universitets- och högskoleväsendet, saknar regional organisation i egentlig mening, även om verksamhet bedrivs på olika orter. Sex myndigheter, Arbetsmarknadsverket, Domstolsverket (länsrätterna), Lantmäteriverket, polisen, skatteförvaltningen (före planerad omorganisation) och socialförsäkringsadministrationen (de allmänna försäkringskassorna), har en regional organisation som stämmer överens med länsindelningen eller landstingsindelningen, dvs. det finns 24 eller 25 regionala enheter. Skatteförvaltningen kommer enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:SkU1) att få en ny regional organisation från den 1 januari 1999, då antalet skattemyndigheter skall vara 10. 20 myndigheter, om kammar- och hovrätterna räknas in bland Domstolsverkets regionala organ, har en organisation där antalet regionala enheter uppgår till mellan 2 och 12. Tre femtedelar av dessa (12 myndigheter) har mellan 2 och 6 regioner: Invandrarverket (2), Försvarsmakten och Fortifikationsverket (vardera 3), Kustbevakningen (4 regionledningar), Domstolsverket (4 kammarrätter), vidare Banverket, Centrala studiestödsnämnden, Kriminalvårdsverket, Statens institutionsstyrelse och Totalförsvarets pliktverk (samtliga 5) samt Socialstyrelsens tillsynsorganisation och Domstolsverket (hovrätterna) med vardera 6 regionala enheter. 8 myndigheter har 7-12 regionala enheter: Arkivverket, Vägverket (väg- och trafikregioner) och åklagarväsendet har samtliga 7 regionala enheter, exekutionsväsendet har 10, Arbetarskyddsverket, skogsvårdsorganisationen och Skolverkets fältorganisation har samtliga 11 och Tullverket har 12 regio-nala enheter. Av de nämnda 20 myndigheterna som har 2-12 regionala enheter har 17 en organisation som bygger på att län slagits samman till större enheter, medan 3 av myndigheterna, Banverket, Skolverkets fältorganisation och Tullverket, har en regional organisation som inte bygger på länsorganisationen. Gränserna för de regionala enheterna korsar i dessa fall med andra ord länsgränserna.
Pågående utredning m.m. En parlamentarisk kommitté tillsattes våren 1997 med uppgift (dir. 1997:80) att dels följa upp och utvärdera försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning (prop. 1996/97:36, bet. 1996/97:KU4, rskr. 1996/97:77 samt prop. 1996/97:108, bet. 1996/97:BoU13, rskr. 1996/97:228), dels utforma vissa förslag om den framtida regionala organisationen. Kommittén har antagit namnet Den parlamentariska regionkommittén (PARK). Försöksverksamheten innebär att i Kalmar, Gotlands och Skåne län har ansvaret överförts för det sektorsövergripande arbetet med att utarbeta en strategi för länets långsiktiga utveckling, som i dag ligger på länsstyrelsen, och vissa andra statliga uppgifter överförs till ett regionalt självstyrelseorgan, regionförbund. Uppgiftsöverföringen regleras i en särskild lag (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning, som trädde i kraft den 1 juli 1997. På Gotland, där kommunen svarar för det regionala självstyrelseorganets uppgifter, bedrivs också försök med vidgad samordnad länsförvaltning genom att länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen förts in i länsstyrelsen. Från den 1 januari 1999 skall den allmänna försöksverksamheten också omfatta det nybildade Västra Götalands län. Försöksverksamheten skall pågå till den 31 december 2002. När det gäller den statliga länsförvaltningens struktur och uppgifter skall kommittén enligt direktiven särskilt uppmärksamma de problem, inte minst för länsstyrelserna, som följer av att det inom förvaltningen finns ett stort antal regionala indelningar, vilket bl.a. påverkat möjligheterna att samordna och samutnyttja statliga resurser. Kommittén bör också överväga hur samverkan mellan länsstyrelsen och andra statliga myndigheter bör utvecklas. Den statliga regionala förvaltningsstrukturen har också uppmärksammats i den förvaltningspolitiska kommissionens slutbetänkande (SOU 1997:57), som för närvarande bereds i Regeringskansliet med sikte på att en proposition skall föreläggas riksdagen våren 1998. I detta sammanhang avser regeringen att ta ställning till den regionala förvaltningens struktur i dess helhet. De överväganden som PARK gör om den statliga länsförvaltningens struktur skall enligt direktiven utgöra ett komplement till regeringens förvaltningspolitiska ställningstaganden.
Utskottets bedömning I de här aktuella motionerna behandlas frågan om de statliga myndigheternas regionala organisation i olika hänseenden. I motion 1997/98:K528 yrkande 4 föreslås att uppgiftsfördelningen mellan centrala, regionala och lokala myndigheter bör bestämmas innan förändringar vidtas vad gäller den regionala nivån och dess organisation. I motion 1997/98:K519 yrkande 1 framhålls att den pågående omstruktureringen av de statliga sektorsorganens organisation bör upphöra och att beslutanderätten i dessa frågor bör återföras till riksdagen och länsmyndigheterna. I motion 1997/98:K528 yrkande 6 framhålls att de beskrivna förändringarna bör utvärderas innan ytterligare organisatoriska åtgärder genomförs. Utskottet finner inledningsvis att den situation som beskrivs i motionerna vad avser varierande gränsdragningar för myndigheternas regionala organisation inte är tillfredsställande. Utskottet konstaterar emellertid att de frågor som aktualiseras i motionerna för närvarande är föremål för beredning inom Regeringskansliet med utgångspunkt från den förvaltningspolitiska kommissionens överväganden. Frågorna är dessutom föremål för utredning inom den parlamentariska regionkommittén (PARK) som har i uppgift att bl.a. lämna förslag om den framtida regionala organisationen och uppgiftsfördelningen mellan statliga och kommunala myndigheter. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att ta något initiativ av det slag som förespråkas i de här aktuella motionerna som därför avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande ombudsmannainstitutionen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K215, 1997/98:K231, 1997/98:K236, 1997/98:K238, 1997/98:K257, 1997/98:K311 och 1997/98:K508, res. 1 (v, mp) 2. beträffande alkoholfri representation att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K261, 1997/98:K504 och 1997/98:So655 yrkande 8, res. 2 (mp) 3. beträffande arvoden i statliga styrelser att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K265 och 1997/98:K514, res. 3 (v, mp) 4. beträffande IT-frågor att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K403 yrkande 3, 1997/98:K333 yrkande 14, 1997/98:K522 och 1997/98:T815 yrkandena 18-22, res. 4 (m, fp) 5. beträffande relationen medborgare-myndigheter att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K403 yrkandena 1 och 2, 1997/98:K256 yrkande 2, 1997/98:K405, 1997/98:K530 och 1997/98:So673 yrkande 1, 6. beträffande statlig regional organisation att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K519 yrkande 1 och 1997/98:K528 yrkandena 4 och 6.
Stockholm den 17 februari 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp), Lennart Brunander (c) och Bengt Hurtig (v).
Reservationer
1. Ombudsmannainstitutionen (mom. 1) Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?När det gäller bedömningen? och på s. 8 slutar med ?varför motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Som framhålls i flera motioner skulle många positiva resultat uppnås om samtliga ombudsmannafunktioner ställs under riksdagens ansvar, bl.a. att ombudsmännens självständighet och oberoende skulle garanteras och vidare att den enskildes och olika gruppers rättigheter och rättssäkerheten för den enskilde skulle stärkas. Mot denna bakgrund finner utskottet att argumenten för en utredning av en samordning av riksdagens och regeringens ombudsmän (mot. 1997/98:K231 yrkande 1) respektive en utredning av ett samlat ombudsmannaämbete med ansvar för samtliga fri- och rättigheter (mot. 1997/98:K238) har fog för sig. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med detta bör övriga motioner (mot. 1997/98:K215, K231 yrkande 2, K236, K257, K311 och K508) kunna anses besvarade, varför de avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande ombudsmannainstitutionen att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K215, 1997/98:K231 yrkande 2, 1997/98:K236, 1997/98:K257, 1997/98:K311 och 1997/98:K508 och med anledning av motionerna 1997/98:K231 yrkande 1 och 1997/98:K238 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Alkoholfri representation (mom. 2) Peter Eriksson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet finner? och slutar med ?yrkande 8? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som sägs i motion So655 yrkande 8 om att all representation i riksdagen och statlig förvaltning bör vara alkoholfri. Enligt utskottets mening är det viktigaste skälet till alkoholfri representation att stat, landsting och kommun genom att införa en sådan princip visar solidaritet med dem som har eller riskerar att få alkoholproblem. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1997/98:So655 yrkande 8 och med anledning av motionerna 1997/98:K261 och 1997/98:K504 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande alkoholfri representation att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So655 yrkande 8 och med anledning av motionerna 1997/98:K261 och 1997/98:K504 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Arvoden i statliga styrelser (mom. 3) Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet anser principiellt? och slutar med ?varför motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Som framhålls i motionerna 1997/98:K265 och 1997/98:K514 är det inte ägnat att skapa förtroende att politiker beviljar sig själva höga ersättningar för styrelseuppdrag i statliga styrelser, särskilt med hänsyn till att många människor ser sin privatekonomi urholkas på grund av politiska beslut som syftar till sanering av statens finanser. De uppgifter som utskottet inhämtat visar bl.a. att styrelsearvodena i företag där staten helt eller delvis är ägare i flera fall är mycket höga. Även med beaktande av de krav på kompetens som kan ställas på styrelseledamöter av detta slag och det arbete de lägger ned ter sig de höga ersättningsnivåerna som svåra att försvara. Mot denna bakgrund bör utskottet med anledning av motionerna 1997/98:K265 yrkande 1 och 1997/98:K514 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna att beloppsgränserna avseende ersättning för uppdrag i statliga styrelser blir föremål för översyn. Däremot finns det enligt utskottets mening inte nu skäl att föreslå en generell sänkning av beloppsgränserna, varför motionerna avstyrks i denna del. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande arvoden i statliga styrelser att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K265 yrkande 2 och 1997/98:K514 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1997/98:K265 yrkande 1 och 1997/98:K514 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. IT-frågor (mom. 4) Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Margitta Edgren (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?I motion 1997/98:K333 (m)? och slutar med ?varför motion K333 yrkande 14 avstyrks? bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion 1997/98:K333 är det viktigt att också den statliga verksamheten involveras i digitaliseringen och förnyelsen av Sverige. Utskottet instämmer i att det borde vara en självklarhet att alla statliga myndigheter, verk och statliga företag har en strategi för användningen av IT som en viktig del i sitt informationsuppdrag till medborgarna. Mot denna bakgrund bör regeringen som föreslås i motionen (yrkande 14) skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till samlade riktlinjer för webb-baserad information och användning av Internet för kommunikation med medborgarna, varvid behovet av transparens, konflikten mellan säkerhet och öppenhet samt regler för diarieföringen bör beaktas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande IT-frågor att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K403 yrkande 3, 1997/98:K522 och 1997/98:T815 yrkandena 18-22 och med bifall till motion 1997/98:K333 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Relationen medborgare-myndigheter Bo Könberg (fp), Margitta Edgren (fp) och Lennart Brunander (c) anför: Som framgått av utskottets redovisning i bakgrundsavsnittet reserverade sig representanterna för Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet vid justitieutskottets behandling av förslaget till rättshjälpslag (1996/97:JuU3, reservation 9). I reservationen anfördes att regeringens förslag vad avsåg möjligheterna att bevilja rättshjälp i förvaltningsmål inte var tillräckligt långtgående. Vidare framhölls att det måste beaktas att den enskilde alltid är i underläge gent-emot en myndighet när han överklagar ett myndighetsbeslut till domstol. Det går heller inte att förlita sig på att domstolen skall kunna fullgöra sin utredningsskyldighet på ett sådant sätt att den enskilde tillförsäkras en rättvis prövning. Enligt reservationen är det också tveksamt att domstolen blandar sig i parternas argumentering m.m. Rättshjälp borde enligt reservanternas mening kunna beviljas i större utsträckning än vad regeringen föreslog i propositionen (prop. 1996/97:9), vilket emellertid utskottsmajoriteten ansåg vara till fyllest. Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet beklagar att lagstiftningen i det föreslagna skicket genomfördes som en följd av justitieutskottets ställningstagande och vidhåller den uppfattning som framfördes i den refererade reservationen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................4 Ombudsmannainstitutionen 4 Motionerna 4 Bakgrund 5 Utskottets bedömning 7 Alkoholfri representation 8 Motionerna 8 Bakgrund 8 Utskottets bedömning 8 Arvoden i statliga styrelser 9 Motionerna 9 Bakgrund 9 Utskottets bedömning 10 IT-frågor 10 Motionerna 10 Bakgrund 11 Utskottets bedömning 15 Relationen medborgare myndigheter 17 Motionerna 17 Bakgrund 17 Utskottets bedömning 21 Statlig regional organisation 23 Motionerna 23 Bakgrund 24 Pågående utredning m.m. 24 Utskottets bedömning 25 Hemställan...........................................26 Reservationer........................................27 1. Ombudsmannainstitutionen (mom. 1) 27 2. Alkoholfri representation (mom. 2) 28 3. Arvoden i statliga styrelser (mom. 3) 28 4. IT-frågor (mom. 4) 29 Särskilt yttrande....................................29 Relationen medborgare myndigheter 29