Statlig förvaltning m.m. (Betänkande 1989/90:KU1 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande
1989/90:KU1

Statlig förvaltning m.m.

1989/90

KU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sju motioner från den allmänna
motionstiden 1989 som berör den statliga förvaltningen. Motionerna
rör motivering av beslut (K501), förrättningsformen som arbetsmetod
(K505), arvoden vid offentliga uppdrag (K608), personaltidningar
(K405), försäljning av information som underlag för direktreklam
(K414), expediering med telefax (K415) samt kränkande uppgifter i
allmänna handlingar (K424). Utskottet har avstyrkt samtliga motionsyrkanden.
Fyra reservationer har avgetts.

Motionerna

1988/89:K405 av Bo Hammar m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
personaltidningarna inom den statliga förvaltningen och i de statliga
företagen.

1988/89:K414 av Carl Frick (mp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
köpeffid som innebär att posten och andra offentliga institutioner inte
skall ha rätt att sälja adresser och annan information som är underlag
för direktreklam till medborgare och hushåll.

1988/89:K415 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om angelägenheten
av att tidningar via telefax kan få del av domstolars och myndigheters
beslut.

1988/89:K424 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en prövning av huruvida sådana bestämmelser som nu
finns i patientjournallagen kan införas i tryckfrihetsförordningen eller
i en särskild lag.

1988/89:K501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari med hänvisning till
vad som anförts i motion 1988/89:Ju804 yrkas

1 Riksdagen 1989/90. 4 sami. Nr 1

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 20 § förvaltningslagen
att det av lagen framgår att myndighet i sina beslut skall ange den eller
de föreskrifter som myndigheterna grundar sina avgöranden på:

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ett beslut varigenom en myndighet
avgör ett ärende skall innehålla
de skäl som har bestämt utgången,
om ärendet avser myndighetsutövning
mot någon enskild.
Skälen får dock utelämnas helt
eller delvis

Ett beslut varigenom en myndighet
avgör ett ärende skall innehålla
hänvisning till den eller de
författningsbestämmelser som avgörandet
grundas på och de skäl i
övrigt som har bestämt utgången,
om ärendet avser myndighetsutövning
mot någon enskild. Skälen
får dock utelämnas helt eller del -

1988/89:K505 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar hos regeringen hemställa om förslag till ökad användning av
förrättningsformen som arbetsmetod vid myndighetsutövning.

1988/89:K608 av Håkan Hansson och Sven-Olof Petersson (båda c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av ersättningsreglerna
vid offentliga förtroendeuppdrag.

Utskottet

1. Motivering av beslut
Motionen

I motion K501 yrkande 1 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen beslutar om sådan ändring av 20 § förvaltningslagen att det
av lagen framgår att myndighet i sina beslut skall ange den eller de
föreskrifter som myndigheterna grundar sina avgöranden på.

Bakgrund

Utskottet har vid tidigare tillfällen behandlat motsvarande motionsyrkanden.
I betänkandet KU 1985/86:21 om en ny förvaltningslag m.m.
instämde utskottet i vad som i ett par motioner anförts om att
myndigheterna i sina beslut skall ange den eller de föreskrifter som
avgörandet grundas på. Utskottet framhöll emellertid att detta också
regelmässigt torde vara fallet och hänvisade till att det under förberedelsearbetet
till den tidigare förvaltningslagen ansetts vara ett elementärt
krav som inte behövde uttryckas särskilt i lagtexten. Mot den
bakgrunden ansåg utskottet att det inte var nödvändigt att då införa en
särskild bestämmelse i förvaltningslagen. Också i betänkandet
1988/89:KU7 avstyrkte utskottet motioner i frågan och hänvisade till

1989/90: KU 1

sitt tidigare ställningstagande. Utskottet forutsatte därvid att frågan
kontinuerligt bevakades i regeringskansliet. Vid båda tillfällena avgavs
en reservation (m och fp).

Utskottets bedömning

Utskottet vill liksom tidigare understryka vikten av att myndigheterna
i sina beslut anger den eller de föreskrifter som avgörandet grundas på.
I 20 § förvaltningslagen ställs också —med vissa angivna undantag
— krav på att ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall
innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning
mot enskild. I motiveringarna bör självklart ingå hänvisningar
till relevanta författningsbestämmelser, där detta är möjligt. Mot
bakgrund av att myndigheternas beslut redan nu regelmässigt torde
innehålla motiveringar som också upptar tillämpad författningsbestämmelse
saknas enligt utskottets mening anledning att införa en särskild
bestämmelse om detta i förvaltningslagen. Utskottet vill emellertid med
hänsyn till vikten av att den enskildes rättssäkerhet värnas framhålla
att det är angeläget att frågan fortlöpande bevakas inom regeringskansliet.
Motion K501 yrkande 1 avstyrks således.

2. Förrättningsformen som arbetsmetod vid
myndighetsutövning

Motionen

I motion K505 av Gunnar Björk m.fl. (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ökad användning av förrättningsformen
som arbetsmetod vid myndighetsutövning. Motionärerna hänvisar till
att förrättningsformen används vid all fastighetsbildning och fastighetssamverkan.
Kännetecknande för förrättningsformen är enligt motionärerna
att den oftast används för att efterhöra enskilda och allmänna
intressenters mening i den berörda frågan. De olika meningarna och
förutsättningarna i övrigt diskuteras vid sammanträden där sammanjämkning
kan ske och missförstånd undanröjas. Genom förrättningsformen
skulle man enligt motionen framför allt kunna komma åt de
långa ligg- och remisstider som i dag ofta kännetecknar ärendehanteringen.

Bakgrund

De allmänna kraven på handläggningen av förvaltningsärenden anges i
7 § förvaltningslagen (1986:223) som bl.a. stadgar att varje ärende där
någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som
möjligt utan att säkerheten eftersätts. Enligt bestämmelsen skall myndigheten
också på olika sätt underlätta för den enskilde att ha med den
att göra.

Enligt 14 § förvaltningslagen skall en sökande, klagande eller annan
part som vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende som avser myndighetsutövning
mot enskild fl tillfälle till detta, om det kan ske med

1989/90: KU 1

hänsyn till arbetets behöriga gång. Vidare anges att myndigheten i
andra fall bestämmer om handläggningen skall vara muntlig. Myndigheten
skall särskilt beakta att muntlig handläggning kan underlätta för
enskilda att ha med den att göra.

I förarbetena till den nya förvaltningslagen (prop. 1985/86:80 s. 65)
angavs att paragrafen skall ses mot bakgrund av den hävdvunna
principen att förvaltningsförfarandet normalt är skriftligt men med de
muntliga inslag som betingas av bl.a. ärendets karaktär. Vidare framhölls
att en del okomplicerade ärenden med fördel kan handläggas helt
muntligt. I andra fall är en blandning av skriftlig och muntlig handläggning
den lämpligaste formen. Med muntlig handläggning menas
enligt departementschefen inte bara formliga muntliga förhandlingar
utan också mera informella telefonkontakter och sammanträffanden.
Bestämmelsen syftar i första hand till att göra det enklare för enskilda
att ha med myndigheter att göra men är också avsedd att förenkla
kontakterna myndigheterna emellan.

Om en annan lag eller förordning innehåller någon bestämmelse
som avviker från förvaltningslagen, gäller enligt 3 § den bestämmelsen.
Sådana bestämmelser rörande muntlig handläggning förekommer
på olika håll; sålunda innehåller t.ex. fastighetsbildningslagen
(1970:988), vattenlagen (1983:291) och anläggningslagen (1973:1149)
regler om sammanträde i samband med förrättning. Enligt fastighetsbildningslagen
prövas fråga om fastighetsbildning vid förrättning. Vid
förrättning skall fastighetsbildningsmyndigheten hålla sammanträde
med sakägarna. Sammanträde behövs dock inte i vissa fall, bl.a. i det
fall det saknas stridiga intressen mellan sakägarna och hinder mot den
sökta fastighetsbildningen ej föreligger. Vid sammanträde skall fastighetsbildningsmyndigheten
redogöra för ansökningen om fastighetsbildning
samt klargöra innebörden av vidtagna och planerade åtgärder.
Sakägare och annan som enligt särskild föreskrift skall underrättas om
sammanträdet Skall få tillfälle att yttra sig och förebringa utredning i
frågor som behandlas vid sammanträdet. Sammanträde hålls där den
mark är belägen som fastighetsbildningen avser om det inte utan
olägenhet kan hållas på annat ställe.

Utskottets bedömning

Förvaltningslagens bestämmelser har utformats bl.a. med syfte att motverka
krångel, förkorta väntetider och även i övrigt underlätta för den
enskilde att ha med myndigheten att göra. Lagen ger utrymme för en
smidig och effektiv handläggning och något hinder mot sammanträden
motsvarande dem som förekommer i fastighetsbildningsärenden finns
inte. Enligt utskottets mening finns det ett värde i att förfarandet i
allmänhet inte blir alltför formbundet och låst. Mot den bakgrunden
avstyrker utskottet motion K505.

1989/90:KU1

3. Arvoden vid offentliga förtroendeuppdrag

1989/90: KU 1

Motionen

I motion K608 yrkar Håkan Hansson och Sven-Olof Petersson (båda c)
att riksdagen hos regeringen skall begära en översyn av ersättningsreglerna
vid offentliga förtroendeuppdrag. Motionärerna framför att ersättningen
till andra än offentliganställda för förtroendeuppdrag för
statens räkning bör höjas till minst 600 kr. per dag från de 300 kr. per
dag som utgår i dag. Enligt motionen innebär den nu tillämpade
ersättningen vid offentliga uppdrag att såväl lantbrukare som andra
småföretagare i allmänhet gör en ren förlust på flera hundra kronor
per dag och därför avstår från att engagera sig i offentliga uppdrag.
Motionärerna framhåller att detta från demokratisk synpunkt är mycket
allvarligt eftersom det medför en snedvridning av representationen i
offentliga organ.

Bakgrund

Regeringen har årligen beslutat om arvoden m.m. för vissa uppdrag
inom resp. departements verksamhetsområde. Enligt beslut den 30
juni 1988, som i huvudsak förlängts genom beslut den 21 juni 1989,
får en ledamot, suppleant, ersättare för ledamot eller expert som är
anställd hos stat eller kommun ersättning för mistad avlöningsförmån.
Detta gäller också sådana ledamöter, suppleanter eller ersättare för
ledamot i regionala eller lokala nämnder eller styrelser som inte är
anställda hos stat eller kommun utan hos andra arbetsgivare. Beträffande
arvodena gäller i allmänhet att för annan ledamot än ordförande
utgår sammanträdesarvode med 300 kr. för sammanträdesdag. Härutöver
utgår i många fall fast månadsarvode.

Förtroendeuppdragsutredningen har i september 1988 föreslagit att
det i kommunallagen införs regler som gör det till en obligatorisk
kommunal skyldighet att ersätta de förtroendevalda för den arbetsförtjänst
de går miste om på grund av uppdraget (Ds 1988:46). Förslaget
avser att underlätta för främst personer sysselsatta inom den privata
sektorn att kunna åta sig förtroendeuppdrag. Rena rättviseskäl talar
enligt utredningen för att alla som är valbara har samma ekonomiska
utgångspunkter då de åtar sig ett uppdrag, dvs. ingen skall i alla fall
direkt förlora ekonomiskt på sitt samhällsengagemang. Förslaget bereds
för närvarande i regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Enligt uppgift kommer arvodena m.m. för offentliga uppdrag för
statens räkning att ses över i samband med beredningen av förtroendeuppdragsutredningens
förslag. Mot den bakgrunden saknas anledning
för riksdagen att vidta någon åtgärd i frågan. Motion K608
avstyrks således.

4. Personaltidningar inom statliga företag m.m.

1989/90: KU 1

Motionen

I motion K405 av Bo Hammar m.fl. (vpk) begärs att riksdagen skall
göra följande meningsyttring till regeringen: De personaltidningar som
ges ut av statliga förvaltningar och företag skall ha en i förhållande till
förvaltnings- och företagsledning oberoende ställning. En öppen och
kritisk debatt är ett omistligt inslag i pressen och måste få komma till
uttryck också i nämnda personaltidningar. Kritik mot missförhållanden
inom företaget och förvaltningen Sr inte censureras av företagseller
förvaltningsledningen. Tidningar skall befrämja arbetsplatsdemokratin.

Bakgrund

Enligt 5 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen skall utgivare för periodisk
skrift utses av dess ägare. Vidare stadgas att uppdrag att vara utgivare
skall innefatta befogenhet att öva inseende över skriftens utgivning och
bestämma över dess innehåll så att intet däri Sr införas mot utgivarens
vilja. Inskränkning i den befogenhet som sålunda tillkommer utgivaren
skall enligt bestämmelsen vara utan verkan. I 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen
finns ett förbud för myndighet eller annat allmänt
organ att utöva censur.

Beträffande personaltidningar och för övrigt även organisationstidningar
torde i allmänhet gälla att uppdraget som ansvarig utgivare inte
innehas av någon journalist vid tidningen utan i stället av en person i
verksamhetens ledning.

I sammanhanget kan nämnas att journalistavtalet, som är slutet
mellan Svenska journalistförbundet och Tidningarnas arbetsgivarförening
och således inte omfattar journalister vid statliga myndigheter
och företag, innehåller en bestämmelse om att medarbetare inte får
åläggas skriva mot sin övertygelse eller att utföra förödmjukande
uppdrag. I det interna pressetiska regelsystem —Etiska regler för press,
radio och TV —som byggts upp inom pressens organisationer anges att
denna bestämmelse skall beaktas.

Utskottets bedömning

Utskottet hyser förståelse för de synpunkter som förs fram i motionen
om behovet av en öppen och kritisk debatt även i denna typ av
tidningar. Med hänsyn till det tryckfrihetsrättsliga regelsystemet är
utskottet emellertid inte berett att förorda en sådan meningsyttring
som föreslås i motionen. Motion K405 avstyrks därför.

5. Offentliga institutioners försäljning av information
som underlag för direktreklam

Motionen

I motion K414 yrkande 2 av Carl Frick (mp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagstiftning om köpfrid som innebär att
posten och andra offentliga institutioner inte skall ha rätt att sälja
adresser och annan information som är underlag för direktreklam till
medborgare och hushåll.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid flera tidigare tillfållen behandlat den fråga motionen
tar upp. Senast frågan behandlades var under våren 1989 i betänkandet
1988/89:KU28 Datafrågor. Utskottet hänvisade till att data- och offentlighetskommittén
i sitt andra betänkande om integritetsskyddet i datasamhället
(SOU 1986:46) tagit upp frågan om myndigheters försäljning
av personuppgifter och föreslagit en lag som innebär ett principiellt
förbud för myndigheter att utan riksdagens medgivande sälja uppgifter
om enskilda personer ur sina personregister. Utskottet uttalade att
förslaget bereddes i regeringskansliet och att resultatet av detta borde
avvaktas. Utskottet vidhåller detta ställningstagande. Motion K414 yrkande
2 avstyrks därför.

6. Expediering av allmänna handlingar med telefax
Motionen

I motion K415 av Hans Lindblad (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om angelägenheten
av att tidningar via telefax kan få del av domstolars och myndigheters
beslut.

Bakgrund

Enligt 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen har den som önskar ta del
av allmän handling rätt att mot fastställd avgift få avskrift eller kopia
av handlingen till den del den får lämnas ut. I paragrafen stadgas också
att begäran att få avskrift eller kopia av allmän handling skall behandlas
skyndsamt.

Enligt förordningen (1980:900) om statliga myndigheters serviceskyldighet
bör expeditioner eller andra handlingar som skall lämnas ut
sändas med posten om inte något annat har begärts eller är särskilt
föreskrivet. Avgifter för expeditioner bör tas ut genom postförskott.

Expeditionskungörelsen (1964:618) anger att expeditioner inte får
lämnas ut förrän avgiften betalts. Föreskrifter om undantag från detta
meddelas av riksskatteverket. Också förordningen (1987:452) om avgifter
vid de allmänna domstolarna stadgar att bevis eller annan handling
inte får lämnas ut förrän expeditionsavgiften har betalats. Avgiften tas

1989/90: KU

ut genom postförskott. Om det begärs får avgiften dock tas ut i
samband med att bevis eller annan handling lämnas ut. Domstolsverket
får föreskriva om undantag från dessa bestämmelser.

Den fråga motionen tar upp har berörts av stämpelskatteutredningen
i betänkandet Släpp kopiorna fria (SOU 1988:33). Utredningen
framhöll att den tekniska utvecklingen när det gäller kopiering etc.
varit snabb under senare år och hänvisade till telefaxmöjligheten. Till
detta kom att kostnaderna för en formellt riktig expediering av kopior
i allmänhet vida överstiger den avgift som gäller. Bl.a. mot denna
bakgrund ansågs att en modernisering av avgiftssystemet för kopior var
motiverad. Utredningen hänvisade också till att den nya förvaltningslagen
präglas av att myndigheterna skall förbättra sin service, motverka
krångel och underlätta kontakten mellan medborgare och myndigheter
och föreslog att avgift för kopior skall tas ut först om beställning
omfattar minst tio sidor. Utredningen ansåg att det inte föreligger
behov av särskilda regler för hur handlingarna skall utlämnas eller
betalningen erläggas. Betänkandet bereds för närvarande i regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Den fråga motionen tar upp bereds för närvarande i regeringskansliet i
anledning av stämpelskatteutredningens betänkande Släpp kopiorna
fria. Enligt utskottets mening bör denna beredning avvaktas. Motion
K415 avstyrks därför.

7. Kränkande uppgifter i allmänna handlingar
Motionen

I motion K424 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en prövning av huruvida bestämmelser sådana som
de som nu finns i patientjournallagen i fråga om förstöring av handlingar
kan införas i tryckfrihetsförordningen eller i särskild lag. Som
exempel på allmänna handlingar där det kan förekomma kränkande
och för den enskilde djupt sårande uttalanden anger motionären
handlingar i ärenden rörande tjänstetillsättningar samt socialtjänstens
journaler.

Bakgrund

De grundläggande reglerna om allmänna handlingars offentlighet finns
i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. I 1 § har således syftet med handlingsoffentlighet
angetts vara att främja ett fritt meningsutbyte och en
allsidig upplysning. Offentlighetsprincipen har angetts fylla tre huvuduppgifter,
nämligen att garantera rättssäkerheten, effektiviteten i förvaltningen
och effektiviteten i folkstyret. Enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen
är vissa begränsningar i rätten att ta del av allmänna
handlingar tillåtna. Dessa begränsningar kommer sedan till mer konkret
uttryck i sekretesslagen (1980:100). Bl.a. gäller sekretess enligt

1989/90: KU 1

7 kap. 4 § sekretesslagen inom socialtjänsten för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde eller honom närstående lider men. I tjänstetillsättningsärenden
gäller däremot i allmänhet inte någon sekretess.

Frågan om förstöring av allmänna handlingar har tagits upp av dataoch
offentlighetskommittén i dess tredje betänkande (Ds Ju 1987:8),
som bl.a. behandlar gallring av allmänna handlingar. Enligt kommittén
kan gallring av allmänna handlingar sägas utgöra en faktisk inskränkning
i den rätt att ta del av dessa som offentlighetsprincipen ger
medborgarna. Kommittén föreslog att gallringen skall ges stöd i grundlag
(tryckfrihetsförordningen). För att allmänna handlingar skall fa
gallras krävs enligt förslaget dels att handlingarna är av ringa betydelse
från offentlighetssynpunkt, dels att gallringen sker med stöd av bestämmelse
i lag. Bestämmelsen avser inte att påverka den gallring som sker.
Som exempel på den gallring som sker i dag kan nämnas att inom den
statliga sektorn gallras upp till 85 % av handlingarna. I kommittédirektiv
rörande översyn av datalagen (dir. 1989:26) hänvisas till att
gallringsfrågor bereds i regeringskansliet. Enligt justitieministern talar
integritetsskäl oftast för att uppgifter gallras när de inte längre behövs
för sitt ursprungliga syfte medan de intressen som bär upp offentlighetsprincipen
å andra sidan gör att uppgifter i allmänna handlingar
bör bevaras under lång tid. Arkiveringshänsyn medför enligt direktiven
också ett intresse av att upppgifter bevaras, t.ex. för forskning.

Någon generell regel som förbjuder myndigheter att göra strykningar
eller andra ändringar i de allmänna handlingar som de förfogar
över finns inte i gällande rätt. Att sådana ändringar ibland kan
bedömas som urkundsförfalskning eller förvanskning av urkund följer
av 14 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken. En grundsats av innebörd att en
allmän handling inte får ändras torde vidare kunna läsas ut ur bestämmelser
i olika författningar. Sålunda anges i 2 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen
som en förutsättning för att handlingar av ett visst slag anses
upprättade och därmed allmänna att de har justerats eller på annat sätt
färdigställts. Uppfattningen att en allmän handling i princip är oföränderlig
till sitt innehåll avspeglas vidare i de restriktiva reglerna i bl.a.
17 kap. 15 § rättegångsbalken och i 32 § förvaltningsprocesslagen om
möjligheterna att företa rättelse av dom eller beslut. Bestämmelsen i
26 § förvaltningslagen ger uttryck lör ett liknande synsätt.

Regler om rättelse, ändring eller uteslutning av personregisteruppgifter
finns i 8 § datalagen (1973:289). Bestämmelserna innebär en
presumtion för att rättelse skall ske. En oriktig eller missvisande
uppgift skall rättas, ändras eller uteslutas om det inte saknas anledning
att anta att otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet
skall uppkomma.

I patientjournallagen (1985:562) finns en bestämmelse om förstöring
av uppgifter i allmänna handlingar. Enligt 13 § får socialstyrelsen på
ansökan av patienten eller någon annan som omnämns i en patientjournal
förordna att journalen helt eller delvis skall förstöras. Förutsättning
för detta är dels att godtagbara skäl anförs för ansökan, dels att

1989/90: KU 1

patientjournalen eller den del av journalen som skall förstöras uppenbarligen
inte behövs för patientens vård, dels att det från allmän
synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen.

Möjligheten att på begäran av enskild förstöra patientjournal infördes
1980. Medicinalansvarskommittén hade i sitt betänkande SOU
1978:26 föreslagit en sådan möjlighet. Kommittén framhöll att vetskapen
om att ömtåliga personliga uppgifter finns bevarade kunde innebära
stora påfrestningar för vissa människor. I värsta fall kan vetskapen
om att personliga uppgifter måste dokumenteras avhålla en människa
från att söka vård eller lämna uppgifter av betydelse. Föredragande
departementschef framhöll (prop. 1978/79:220) att hon hade stor förståelse
för de skäl som åberopats för att införa en möjlighet att tå en
journal eller del därav förstörd. Med hänsyn till den kritik som
framkommit under remissbehandlingen ansåg hon dock att möjligheterna
att få en journal eller del därav förstörd borde begränsas i
förhållande till kommitténs förslag.

Utskottets bedömning

I flera uttalanden av JO har framhållits att dokumentation av vad som
förekommit i ett ärende är av väsentlig betydelse för offentlighetsprincipens
upprätthållande (se JO:s ämbetsberättelse 1976/77 s. 276). JO
har framhållit att dokumentationen naturligen inte behöver omfatta
allt som förekommit men vad som är relevant och betydelsefullt borde
i korthet nedtecknas och den skonsamhet i formen iakttas som är
möjlig utan att innehållet förvanskas.

Utskottet delar medicinalansvarskommitténs uppfattning att vetskapen
om att ömtåliga uppgifter finns bevarade kan innebära stora
påfrestningar för vissa människor. Utskottet har således förståelse för
motionärens synpunkter men anser inte påkallat att —som motionären
förordar —införa bestämmelser motsvarande 13 § patientjournalen i
tryckfrihetsförordningen eller i särskild lag. Motion K424 avstyrks
således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande motivering av beslut

att riksdagen avslår motion 1988/89:K501 yrkande 1,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande förrättningsformen som arbetsmetod vid myndighetsutövning att

riksdagen avslår motion 1988/89:K505,

res. 2 (c)

3. beträffande arvoden vid offentliga förtroendeuppdrag
att riksdagen avslår motion 1988/89:K608,

4. beträffande personaltidningar inom statliga företag m.m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:K405,

res. 3 (vpk, mp)

1989/90: KU 1

5. beträffande offentliga institutioners försäljning av information
som underlag för direktreklam

att riksdagen avslår motion 1988/89:K414 yrkande 2,

res. 4 (m, fp, mp)

6. beträffande expediering av allmänna handlingar med telefax
att riksdagen avslår motion 1988/89:K415,

7. beträffande kränkande uppgifter i allmänna handlingar
att riksdagen avslår motion 1988/89:K424.

Stockholm den 17 oktober 1989
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson
(s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m),
Sören Lekberg (s), Anita Modin (s)*, Elisabeth Fleetwood (m), Ylva
Annerstedt (fp)*, Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp), Ulla
Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Stig Bertilsson (m)*, Ingela
Mårtensson (fp) och Hugo Andersson (c).

*Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Motivering av beslut (mom. 1)

Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Stig
Bertilsson (m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det med hänsyn till den enskildes
rättssäkerhet angeläget att tillämpad författningsbestämmelse anges i
myndigheternas beslut. Så sker emellertid inte alltid i förvaltningsärenden
trots att detta ansetts vara ett så elementärt krav att det inte
behövde uttryckas i lagtexten. Utskottet anser att det därför är nödvändigt
att en uttrycklig regel om detta införs i förvaltningslagen. Utskottet
tillstyrker motion K501 yrkande 1.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande motivering av beslut
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K501 yrkande 1
antar följande

1989/90: KU 1

Förslag till
Lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

Härigenom föreskrivs att 20 § förvaltningslagen (1986:223) skall ha
följande lydelse.

Föreslagen lydelse
20 §

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Förrättningsformen som arbetsmetod vid
myndighetsutövning (mom. 2)

Bertil Fiskesjö och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Förvaltningslagens
bestämmelser" och slutar med "motion K505" bort ha
följande lydelse:

Systemet med förrättningar är gammalt. Fortfarande används förrättningsformen
vid all fastighetsbildning och vid fastighetssamverkan.
Kännetecknande för förrättningsformen är att den oftast används för
att efterhöra enskilda och allmänna intressenters mening i den berörda
frågan. De olika meningarna och förutsättningarna i övrigt diskuteras
vid sammanträden där sammanjämkning kan ske och motstånd på
grund av bristande information lösas upp.

Erfarenheterna av förrättningsformen är goda, särskilt när många
parter och intressen är berörda. Systemet med en sammanhållen
förrättning för att åstadkomma resultat är ekonomiskt fördelaktigt från
parternas synpunkt och bidrar till effektiv och snabb handläggning av
ärenden. Enligt utskottets mening bör regeringen utforma förslag till
hur förrättningsformen kan prövas i nya verksamheter. Motion K505
tillstyrks således.

1989/90: KU 1

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande förrättnings/ormen som arbetsmetod vid myndighetsutövning att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:K505 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

3. Personaltidningar inom statliga företag m.m.
(mom. 4)

Bo Hammar (vpk) och Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet
hyser" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening skall de personaltidningar som ges ut av
statliga förvaltningar och företag ha en i förhållande till förvaltningsoch
företagsledning oberoende ställning. En öppen och kritisk debatt
är ett omistligt inslag i pressen och måste få komma till uttryck också i
nämnda personaltidningar. Kritik mot missförhållanden inom företaget
eller förvaltningen får inte censureras av företags- eller förvaltningsledningen.
Tidningarna skall befrämja arbetsplatsdemokratin.

Motion K405 tillstyrks således.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande personaltidningar inom statliga företag m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K405 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Offentliga institutioners försäljning av information
som underlag för direktreklam (mom. 5)

Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp),
Hans Leghammar (mp), Stig Bertilsson (m) och Ingela Mårtensson (fp)
anser I

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet
har" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Data- och offentlighetskommittén har i sitt andra betänkande om
integritetsskyddet i samhället (SOU 1986:46) tagit upp frågan om
myndigheters försäljning av personuppgifter. Kommittén har föreslagit
en lag som innebär ett principiellt förbud för myndigheter att utan
riksdagens bemyndigande sälja uppgifter om enskilda personer ur sina
personregister. I praktiken innebär förslaget emellertid inte något
förbud eftersom det också föreslås att nio register —i huvudsak de som
i dag har försäljning av någon omfattning och som säljer mest —skall
få fortsätta att sälja uppgifter. Övervägandena bakom förslaget lider
enligt utskottets mening vidare av den bristen att de inte grundas på en
diskussion om grundläggande principer för tryckfrihet och offentlighet
—även om kommittén i sitt sista betänkande har lämnat förslag om
hur offentlighetsprincipen skall tillämpas i samband med ADB. Enligt
utskottets mening ger den nu rådande situationen, där myndigheter
har incitament att samla på sig uppgifter i vidare mån än vad myndig -

1989/90:KU1

hetsutövningen ger fog för samt där det offentliga säljer uppgifter om
medborgares privatliv, anledning till ett generellt förbud mot sådan
försäljning i stället för att legalisera vad som gäller. Utskottet tillstyrker
således motion K414 yrkande 2.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande offentliga institutioners försäljning av information
som underlag för direktreklam

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K414 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:KU 1

gotab 99130, Stockholm 1989