Statens köp av färjetrafik till och från Gotland
Betänkande 1996/97:TU4
Trafikutskottets betänkande
1996/97:TU04
Statens köp av färjetrafik till och från Gotland
Innehåll
1996/97 TU4
Sammanfattning
I proposition 1996/97:33 redovisas ett förslag till avtal mellan staten och Gotlandstrafiken AB (u.b.) om färjetrafik till och från Gotland fr.o.m. år 1998. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner avtalet. Avtalet ryms inom den kostnadsram på 175 miljoner kronor som utskottet bedömde som rimlig i samband med att riksdagen under förra riksmötet godkände regeringens förslag till riktlinjer för den framtida färjetrafiken. Ett motionsyrkande om avslag på regeringens hemställan avstyrks. Utskottet avstyrker också motionsyrkanden om möjligheter till kompletterande trafik och s.k. viatrafik, om bastrafikens kapacitet, om platsreservering för gotlänningar, om höghastighetsfartygs miljökonsekvenser, om inrättande av ett trafikantråd, om rådets sammansättning och uppgifter samt om Gotlandstilläggets avveckling. Motiveringen är i de flesta fall att syftet med yrkandena tillgodoses genom avtalet.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1996/97: 33 att riksdagen godkänner avtal mellan staten och Gotlandstrafiken AB (u.b) rörande färjetrafik till och från Gotland.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1996/97:T1 av Leif Carlson och Nils Fredrik Aurelius (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillstånd sommartid för färjetrafik mellan norra Öland och Gotland inklusive Stora Karlsö med såväl höghastighetsbåt som bil- och passagerarfärja.
1996/97:T2 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kompletterande sommartrafik mellan Öland och Gotland och mellan Västervik och Gotland.
1996/97:T3 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (båda s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garantier för att inte kapaciteten minskar eller sårbarheten ökar i Gotlandstrafiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskap för omedelbara åtgärder om effekterna av nedtrappningen av Gotlandstillägget blir alltför negativa.
1996/97:T4 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1996/97:33 i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikantråd för Gotlandstrafiken.
1996/97:T5 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höghastighetsfärjor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett trafikantråd, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reserverade platser på färjor för bosatta gotlänningar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av avvecklingen av Gotlandsstödet.
1996/97:T6 av Agneta Ringman (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till kompletterande färjetrafik till Gotland, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samma möjlighet skall ges till konkurrerande och kompletterande trafik till Östeuropa och Baltikum via Gotland.
1996/97:T7 av Agne Hansson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de grundläggande förutsättningarna beträffande säkerhet, miljöanpassning och öppenhet för de framtida trafiklösningarna för Gotland, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garantier för att bastrafiken till och från Gotland måste fungera varje dag, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Gotlandstilläggets avtrappning och fraktpriserna.
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1996
1996/97:T214 av Kent Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett trafikantråd rörande Gotlandstrafiken.
Utskottet
1 Statens engagemang i Gotlandstrafiken
Mot bakgrund av en drastisk försämring av sysselsättningen på Gotland under 1950-talet tillsatte regeringen en utredning - 1954 års Ö-utredning - som skulle undersöka vilka åtgärder som kunde förbättra sysselsättningssituationen. Utredningen kom bl.a. fram till att en förbättring av sjöförbindelserna mellan Gotland och fastlandet var en viktig förutsättning för en utveckling av näringslivet på ön. Samtidigt accentuerades problemen i den reguljära färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet, främst till följd av bilismens starka utveckling. År 1955 kom den första bilfärjan och några år senare togs en modern bilfärja i bruk. Trafiken utövades de första åren av Gotlandsbolaget. Senare tillkom ett rederi, Nordörederiet. Gotlandsbolaget övertog Nordörederiet år 1967. År 1970 fattade riksdagen ett beslut som innebar att staten tog på sig ett ansvar för att Gotland hade en tillfredsställande transportförsörjning (prop. 1970:175, bet. 3 LU 89, rskr. 463). Samtidigt slog riksdagen fast att det begränsade trafikunderlaget inte medgav fri konkurrens. Med hänvisning härtill och för att säkerställa att ett statligt ekonomiskt stöd knöts till en rationell trafikuppläggning antog riksdagen en lag (1970:871) enligt vilken linjesjöfart på Gotland endast fick bedrivas efter särskilt tillstånd (koncession) av regeringen. Efter lagens ikraftträdande har staten ingått fyra avtal och ett avtal om förlängning. Koncessionsinnehavare var fram t.o.m. år 1987 Rederi AB Gotland (Gotlandsbolaget). Därefter har koncessionen innehafts av Nordström & Thulin AB vars dotterbolag N & T Gotlandslinjen AB har svarat för trafiken. År 1971 infördes ett transportstöd avseende godstransporter på färja från Gotland. Tre år senare utvidgades det statliga stödet till att omfatta också godstransporter på färja till Gotland och persontransporter till och från Gotland. Transportstödet har tillförts trafikutövaren för att möjliggöra en motsvarande reducering av taxan. Stödets storlek har varierat starkt över åren, vilket framgår av följande sammanställning som omfattar stödgivningen under de senaste sex budgetåren.
Budget Anvisade Nettout Besparing (+) år medel, 1 gift, resp. 000 kr 1 000 merutgift (-), kr 1 000 kr
1990/9 46 000 80 -34 070 1 070 1991/9 69 000 174 776 -105 776 2 1992/9 140 000 181 979 -41 979 3 1993/9 160 000 164 114 -41 114 4 1994/9 175 000 155 211 +20 211 5 1995/9 250 000 - 6 (18 mån.)
Härutöver subventioneras godstrafiken genom ett system med högstprisreglering och ett s.k. Gotlandstillägg. Systemet innebär att transportförmedlingsföretagens taxor för godstransporter skall motsvara taxan för en transport av motsvarande längd i landet i övrigt. Som kompensation får företagen debitera ett frakttillägg i all inrikes fjärrtrafik. Tillägget motsvarar i dag 0,6 % av nettofraktsumman i varje enskilt fraktavtal.
Under förra riksmötet fastställde riksdagen riktlinjer för upphandling av Gotlandstrafiken m.m. (prop. 1995/96:44, bet. TU7, rskr. 99). I sitt av riksdagen godkända betänkande uttalade trafikutskottet att staten även fortsättningsvis borde ha ett såväl politiskt som ekonomiskt ansvar för att det fanns en tillfredsställande trafikförsörjning med färja till och från Gotland. Utskottet delade regeringens bedömning att färjetrafiken enligt det gällande avtalet väl tillgodosåg näringslivets behov av godstransporter. Däremot bedömdes trafiken inte vara tillräckligt passagerarvänlig. Utskottet hade inte någon erinran mot regeringens avsikt att säga upp det gällande avtalet och att utse en särskild förhandlare med uppgift att upphandla statens köp av färjetrafik efter den nuvarande avtalsperiodens utgång den 31 december 1997. Inför trafikupphandlingen borde riksdagen enligt utskottets mening ange en kostnadsram. Den av regeringen föreslagna kostnadsnivån om 175 miljoner kronor var enligt utskottets mening en rimlig ram.
Vid samma tillfälle antog riksdagen regeringens förslag till lag om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland. Genom lagen (1996:19), som träder i kraft den 1 januari 1998 och då ersätter lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland, har regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om begränsning av rätten att utföra regelbundna sjötransporter mellan Gotland och svensk hamn utanför Gotland. Bakgrunden till 1996 års lagstiftning var att 1970 års lag bedömdes sakna stöd i EU:s s.k. cabotageförordning, enligt vilken den svenska kusten är öppen för alla inrikes sjötransporter med fartyg som är registrerade i en annan EU-medlemsstat. Däremot finns det inget hinder för en medlemsstat att som villkor för rätten att tillhandahålla cabotagetjänster till, från och mellan öar ingå avtal med rederier om allmän trafik eller att ange förpliktelser vid allmän trafik. Vidare antog riksdagen regeringens förslag till lag om upphävande av den lag (1979:1035) som bemyndigar regeringen att föreskriva ett högsta pris för fjärrtransporter av gods med lastbil till eller från Gotland (högst- prisregleringen) och föreskriva ett högsta pristillägg i den totala inrikes fjärrtrafiken för att kompensera transportföretagen för det ekonomiska bortfall som därvid kan uppstå (Gotlandstillägget). Innebörden av riksdagsbeslutet är att högstprisregleringen slopas och Gotlandstillägget trappas ner med två tiondels procentenheter per år fr.o.m. 1997 för att vara helt avvecklat med utgången av år 1998.
2 Avtal om upphandlingen
2.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner ett preliminärt avtal rörande färjetrafik till och från Gotland. Av propositionen framgår att en särskilt tillkallad förhandlingsman den 2 september 1996 till regeringen överlämnade ett avtal rörande färjetrafik till och från Gotland inom en kostnadsram av 174 miljoner kronor. Avtalet, som skall träda i kraft den 1 januari 1998, har för sin giltighet gjorts beroende av riksdagens och regeringens godkännande. Avtalet saknar bortre tidsgräns. Det kan sägas upp efter fyra år. Med en uppsägningstid om två år kommer avtalet att gälla under minst sex år. Den av förhandlaren valda trafikutövaren är Gotlandstrafiken AB (u.b.) som kommer att vara ett av Rederi AB Gotland och Silja line AB gemensamt kontrollerat företag. I propositionen redovisas vissa kostnadsberäkningar. Av dessa framgår att statens kostnad för trafiken blir 174 miljoner kronor i 1996 års penningvärde, förutsatt att antalet resande uppgår till 1 050 000 per år, vilket motsvarar det genomsnittliga antalet resenärer under de tre senaste åren. Skulle antalet passagerare minska med 50 000 ökar statens kostnad enligt i propositionen redovisade uppskattningar med ca 10 miljoner kronor, vilket alltså innebär att den av riksdagen angivna kostnadsramen inte håller. I motsatt fall, dvs. om passagerarantalet ökar med 50 000, minskar statens kostnad med ca 3 miljoner kronor. Vidare framgår av propositionen att trafiken enligt det ingångna avtalet skall utföras av två konventionella färjor. Härutöver kommer ett nybyggt enskrovigt höghastighetsfartyg av stål att sättas i trafik våren 1998 eller våren 1999. I det senare fallet kommer tonnaget att kompletteras under sommarsäsongen 1998, bl.a. med en katamaran. I det nya avtalet förutsätts att fartygen skall vara utrustade med katalytisk avgasrening samt kunna drivas med lågsvavlig olja. Dessutom förutsätts särskilt avlysta turer för transport av farligt gods. Säkerhetsaspekten uppges vara väl tillgodosedd. Sålunda skall de konventionella färjorna uppfylla de stabilitetsregler som utarbetats på grundval av den s.k. Stockholmsöverenskommelsen i februari 1996. I avtalet regleras valet av bashamnar för trafiken. I detta hänseende finns ingen skillnad jämfört med det nu gällande avtalet. Bashamnar skall således även fortsättningsvis vara Nynäshamn och Oskarshamn. För att trafikanterna skall tillförsäkras information och inflytande skall enligt avtalet ett trafikantråd inrättas. I rådet skall ingå de intressenter som Länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun vid varje tillfälle inbjuder. Staten och rederier skall gemensamt informera trafikantrådet innan turlistor och priser fastställs.
2.2 Motionsförslag
I motion T4 (m) föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag. Motionärerna hänvisar bl.a. till att avtalet inte har redovisats i sin helhet och att det därför är olämpligt att staten binds vid en så stor kostnad under minst sex år. Vidare anförs att förbudet mot konkurrerande trafik inte är förenligt med EU:s konkurrensregler. En annan invändning är att det i avtalet saknas en incitamentsklausul som kan göra entreprenören intresserad av resultatutvecklingen.
2.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att det avtalsförslag som regeringen nu förelägger riksdagen ligger väl i linje med de riktlinjer för upphandling av Gotlandstrafiken som riksdagen godkände under förra riksmötet (prop. 1995/96:44, bet. TU7, rskr. 99). Kostnadsmässigt hålls det preliminära avtalet inom den ram om 175 miljoner kronor i 1996 års kostnadsläge som utskottet då uttalade sig för. Visserligen framgår av de känslighetsberäkningar som förhandlingsmannen har redovisat att en förutsättning för att staten inte skall drabbas av kostnader utöver ramen är att antalet passagerare inte understiger 1 000 000 per år. Enligt utskottets bedömning finns anledning till viss optimism när det gäller trafikunderlagets storlek. Sålunda har resandet ökat starkt sedan i början av 1990-talet och antalet passagerare har under perioden 1993-1995 uppgått till i genomsnitt 1 050 000 per år. Också under 1996 har resandet legat på en hög nivå. Enligt vad utskottet har inhämtat beräknas passagerarantalet detta år komma att uppgå till ca 1 080 000. Vidare bör de förbättringar av fartygstonnage och turlistor som följer av avtalsförslaget få vissa dynamiska effekter i form av ett ökat resande. Som redovisas i propositionen sätts under sommaren 1998, eventuellt året därpå, in i trafik ett enskrovigt höghastighetsfartyg som förkortar restiden med nästan hälften jämfört med restiden för de konventionella bilfärjorna. Därmed får trafikutövaren möjlighet att erbjuda fler snabba turer på dagtid, vilket i hög grad torde förbättra passagerarvänligheten i trafiken. Härtill kommer att det nya höghastighetsfartyget erbjuder större bekvämlighet för passagerarna vid hårt väder än den katamaran som för närvarande trafikerar Gotland, vilket borgar för högre regularitet än vad som har gällt för katamaranen. Fartyget skall dessutom vara isklassat och därmed normalt kunna trafikeras under hela året. Utskottet vill också peka på att tillfälliga fluktuationer i passagerarunderlaget enligt vad som sägs i propositionen kan hanteras utan kostnadskonsekvenser för staten, exempelvis genom ändring av turlistor och priser.
I motion T4 (m) anförs som skäl för avslag på regeringens förslag bl.a. att staten inte bör binda sig för en stor kostnad under så lång tid som minst sex år. Utskottet för sin del anser att en förhållandevis lång avtalstid innebär påtagliga fördelar. För staten bör det vara av värde att kostnaderna för Gotlandstrafiken kan överblickas under ett antal år. För trafikutövaren torde en inte alltför kort avtalsperiod vara en förutsättning för att han skall våga göra de investeringar i tonnage som krävs för en fullgod trafik. Även för trafikanterna och övriga intressenter, t.ex. Gotlands kommun och Länsstyrelsen i Gotlands län, kan stabila förutsättningar under några år erbjuda fördelar. I samma motion hävdas att det i avtalsförslaget saknas en incitamentsklausul som kan göra trafikutövaren intresserad av resultatutvecklingen. Utskottet har på denna punkt kommit till en annan slutsats. Såsom framgår av propositionen finns ett uppenbart incitament för trafikutövaren att främja trafikutvecklingen. Om nämligen verksamheten utvecklas i en för staten kostnadsmässigt gynnsam riktning tillfaller omkring en tredjedel av kostnadsförbättringen rederiet. Med hänvisning till vad som ovan har anförts föreslår utskottet att riksdagen godkänner regeringens förslag till avtal mellan staten och Gotlandstrafiken AB (u.b.). Motionen avstyrks följaktligen i denna del.
Utskottet återkommer under särskilda avsnitt till frågor rörande möjligheter till kompletterande trafik, trafikkapacitet, miljö och inflytande för trafikanter. I ett särskilt avsnitt behandlas också motionsyrkanden rörande det s.k. Gotlandstillägget.
3 Möjligheter till kompletterande trafik m.m.
3.1 Propositionen
I propositionen erinrar regeringen om att den av staten garanterade bastrafiken till och från Gotland kan komma att kompletteras med annan trafik i enlighet med EU:s regler om cabotage, dvs. Rådets förordning (EEG) nr 3577/92 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna, den s.k. cabotageförordningen. Förordningen innebär en etappvis liberalisering fram till år 2004 av kustsjöfarten mellan länderna i Europeiska unionen. För närvarande gäller i princip fritt cabotage för all trafik norr om Frankrike. Cabotageförordningen är gällande rätt i Sverige i förhållande till övriga EU-medlemsstater. Den svenska kusten är därmed öppen för alla inrikes sjötransporter med fartyg som är registrerade i annan EU-medlemsstat. Dock får en medlemsstat, som villkor för rätten att tillhandahålla cabotagetjänster till, från och mellan öar, ingå avtal med rederier om allmän trafik eller ange förpliktelser vid allmän trafik. Sådana förpliktelser, eller villkor, får avse val av hamnar, regelbundenhet, kontinuitet, turtäthet, kapacitet att utföra tjänsten, fraktsatser och bemanning. Regeringen aviserar nu sin avsikt att, i enlighet med det bemyndigande den fått i lagen (1996:19) om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland, ange särskilda förpliktelser för rederier som vill utöva färjetrafik till och från Gotland. Enligt vad utskottet har erfarit planerar regeringen att i början av 1997 utfärda en förordning vari dessa frågor regleras.
3.2 Motionsförslag
I motion T1 (m) framhålls turistnäringens stora betydelse för Gotland och Öland. Sådan trafik är starkt tidsbegränsad till en period då trafikunderlaget är långt större än motsvarande underlag för bastrafiken till och från Gotland. Enligt motionärerna bör därför regeringen skyndsamt och generöst kunna bevilja tillstånd för trafik sommartid mellan norra Öland och Gotland, inklusive Stora Karlsö, med såväl höghastighetsfartyg som färja för bil- och passagerartransport.
Enligt vad som framhålls i motion T2 (c) skulle en återupprättad förbindelse från Öland till Gotland vara av stort värde, främst genom att bidra till ökad turism. Vidare anges faktorer som närhet och snabbhet tala för trafik från Västervik. Ett yrkande av samma innebörd återfinns i motion T6 (s).
I motion T6 (s) pekas också på möjligheterna till konkurrerande och kom pletterande trafik till Östeuropa och Baltikum via Gotland. I en sådan s.k. viatrafik skulle Gotland kunna bli ett nav.
3.3 Utskottets ställningstagande
Inledningsvis vill utskottet erinra om att riksdagen även under förra riksmötet hade att ta ställning till motionsförslag rörande trafik utöver bastrafiken och s.k. viatrafik (prop. 1995/96:44, bet. TU7, rskr. 99). I sitt av riksdagen godkända betänkande uttalade utskottet att förslagen var intressanta. Utskottet bedömde det som angeläget att Gotlands förbindelser kunde utformas flexibelt och också i nya former. Beträffande de nu aktuella motionsförslagen om trafik från Öland och hamnar på fastlandet, t.ex. Västervik, delar utskottet motionärernas uppfattning om turismens betydelse för Gotland. Det är utomordentligt viktigt att turistnäringens utveckling inte hämmas av bristen på lämpliga sjöförbindelser. Trafik mellan Gotland och andra länder i Östersjöområdet kan också bli av stor betydelse för Gotlands utveckling. Utskottet anser att de nya cabotagereglerna bör tillämpas med största möjliga hänsynstagande till behovet av att främja näringsliv, turism och sysselsättning på Gotland. Men såsom regeringen har anfört bör inte kompletterande trafik tillåtas undergräva bastrafikens ekonomi så att den angivna kostnadsramen sprängs. Utskottet utgår från att regeringen vid utformningen av den aviserade förordningen kommer att göra en så noggrann avvägning som möjligt mellan, å den ena sidan, behovet av kompletterande trafik och, å den andra, kravet på att bastrafikens ekonomi tryggas. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga torde inte vara erforderligt. Syftet med de nu behandlade yrkandena i motionerna T1 (m), T2 (c) och T6 (s) torde i allt väsentligt vara tillgodosett. Motionerna avstyrks därför i denna del. Utskottet utesluter inte att Gotland kan komma att spela en roll som förmedlande länk i sjötrafik mellan Vsteuropa inklusive Baltikum och Sverige. Men även för sådan trafik gäller att denna inte får tillåtas äventyra den statsstödda bastrafikens ekonomi. Regeringen har här att göra samma typ av avvägningar som beträffande kompletterande trafik mellan svenska hamnar och Gotland. Med det anförda avstyrks motion T6 (s) även i denna del.
4 Frågor om bastrafikens kapacitet m.m.
4.1 Propositionen
Av propositionen framgår att Gotlandstrafiken skall ombesörjas av två konventionella färjor. Enligt vad utskottet har inhämtat är de två fartygen Sally Star, som för närvarande har kapacitet för 1 859 passagerare och 450 personbilar, samt Stena Felicity med kapacitet i nuläget för 2 072 passagerare och 510 personbilar. Härutöver skall ett enskrovigt höghastighetsfartyg införskaffas. Detta fartyg sätts i trafik antingen våren 1998 eller våren 1999. I det senare fallet kommer tonnaget under år 1998 att kompletteras, bl.a. med en katamaran.
4.2 Motionsförslag
Frågor om det angivna tonnagets kapacitet aktualiseras i tre motioner.
I motion T7 (c) framhålls vikten av att kapaciteten inte minskar i förhållande till nuläget. Motionären hänvisar i sammanhanget till 1995/96 års riksdagsbeslut, i vilket det uttalades att vägen till och från Gotland alltid skall vara öppen. Vidare framhålls i denna motion att garantier måste skapas för att bastrafiken fungerar varje dag. Enligt motionären förefaller det angivna tonnaget och dess utnyttjande innebära en klar försämring. Vad motionären här åsyftar är ett uttalande i propositionen om att trafiken vissa dagar under lågsäsong, då det inte finns något egentligt behov av godstransporter, enbart skall ombesörjas av höghastighetsfartyget. Detta fartyg torde vara mer känsligt för is och vind än konventionella färjor. Ett yrkande av samma innebörd återfinns i motion T3 (s).
Enligt vad som framhålls i motion T5 (mp) är det viktigt att fast bosatta gotlänningar i akuta situationer med kort varsel kan resa till fastlandet. Eftersom resealternativen är få bör ett visst antal platser vara reserverade för sådana resenärer. Riksdagen bör enligt motionärerna göra ett uttalande av denna innebörd.
4.3 Utskottets ställningstagande
Enligt det nu gällande avtalet trafikeras Gotland med två större konventionella färjor, en mindre bil- och passagerarfärja samt en snabbgående katamaran. Katamaranen kan endast utnyttjas under sommarmånaderna och är dessutom förhållandevis vindkänslig, vilket har tvingat trafikutövaren att ställa in ett antal turer. Turlistorna för de konventionella fartygen har i hög grad anpassats till godstrafikens behov. Passagerarna har därmed, särskilt under lågsäsong, ofta varit hänvisade till sena avgångstider och mycket tidiga ankomsttider. I det förslag till avtal som regeringen nu presenterar finns enligt utskottets mening förutsättningar för en avsevärd förbättring av passagerarvänligheten. Det nya enskroviga höghastighetsfartyget, som sätts i trafik antingen våren 1998 eller våren 1999, skall enligt vad regeringen redovisar i princip kunna användas under hela året. Ett större antal turer under dagtid kommer att erbjudas, både på den nordgående linjen mellan Nynäshamn och Visby och på den sydgående linjen Oskarshamn-Visby. Med anledning av de farhågor som uttryckts i motionerna T3 (s) och T7 (c) har utskottet inhämtat att höghastighetsfartyget beräknas få hög regularitet och klara de vanligast förekommande is- och vindförhållandena i de aktuella delarna av Östersjön. Skulle den situationen uppkomma att höghastighetsfartyget inte kan användas kommer ersättningstonnage att sättas in. Om detta finns, enligt vad utskottet har erfarit, bestämmelser i avtalsförslaget. Utskottet bedömer mot denna bakgrund att såväl gotlänningar som övriga passagerare torde kunna räkna med goda trafikförsörjningsmöjligheter. Motionerna T3 (s) och T7 (c) påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks följaktligen i nu behandlad del.
Beträffande förslaget i motion T5 (mp) om att ett visst antal platser skall reserveras för fastboende gotlänningar vill utskottet erinra om att riksdagen under förra riksmötet avslog ett yrkande av samma innebörd (bet. 1995/96:TU7, rskr. 99). Den motivering som utskottet då angav var att frågor av denna art inte bör avgöras av riksdagen eller regeringen utan av de trafikansvariga parterna. Utskottet finner inte anledning att ändra ståndpunkt och avstyrker därmed motion T5 (mp) yrkande 3.
5 Vissa miljöfrågor
5.1 Propositionen
I propositionen uttalar regeringen uppfattningen att sjöfarten generellt måste stärka sin profil som ett miljövänligt transportslag. Mot denna bakgrund anser regeringen att avtalets krav på att fartygen skall vara utrustade med katalytisk avgasrening och drivas med lågsvavlig olja väl stämmer överens med de direktiv som regeringen har utfärdat. Av propositionen framgår också att avtalet förutsätter särskilt avlysta turer för transport av farligt gods.
5.2 Motionsförslag
I motion T7 (c) föreslås ett tillkännagivande till regeringen om de grundläggande förutsättningar för Gotlandstrafiken, bl.a. miljöanpassning, som riksdagen angav i samband med 1995/96 års riktlinjebeslut (bet. 1995/96:TU7, rskr. 99).
Enligt motion T5 (mp) kan de svallvågor höghastighetsfartyg orsakar ha en mycket allvarlig inverkan på den gotländska naturen. Utvecklingen bör därför, menar motionärerna, hållas under noggrann uppsikt. Detta bör av riksdagen ges regeringen till känna.
5.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet noterar med tillfredsställelse att det i förslaget till nytt avtal stipuleras stränga miljökrav, innebärande att tonnaget skall vara utrustat med katalysatorer och köras med lågsvavlig olja. I det hänseendet kan enligt utskottets bedömning miljöanpassningen av trafiken anses komma i nivå med vad som med tillgänglig teknologi är möjligt att åstadkomma inom rimliga ekonomiska ramar. Härutöver noterar utskottet att särskilt avlysta turer förutsätts i avtalet för transport av farligt gods. Syftet med yrkandet i motion T7 (c) torde därmed vara tillgodosett varför motionen avstyrks i denna del.
Vad gäller de farhågor rörande höghastighetsfartygens miljökonsekvenser som kommer till uttryck i motion T5 (mp) konstaterar utskottet att denna fråga inte närmare berörs i propositionen. Utskottet har emellertid inhämtat att regeringen är medveten om att etableringen av denna relativt nya form av sjöfartstonnage på sikt kan få konsekvenser för miljön, t.ex. i form av förändringar av vattenbiologisk art. Dessutom är det ostridigt att större vattenjetdrivna fartyg av den typ som skall sättas in i Gotlandstrafiken drar upp svallvågor som kan påverka närliggande stränder och som dessutom kan innebära risker för små båtar. Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att berörda myndigheter enligt gällande regler har möjlighet att vidta åtgärder av det slag som kan krävas. Sålunda får Sjöfartsverket enligt 2 kap. 1 § sjötrafikförordningen meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till sjösäkerheten. På motsvarande sätt får länsstyrelsen enligt 2 § samma kapitel, efter samråd med Sjöfartsverket, meddela föreskrifter om bl.a. fartbegränsning eller andra föreskrifter som behövs från bl.a. miljösynpunkt. Frågan om konsekvenserna av användningen av höghastighetsfartyg har uppmärksammats i olika sammanhang. Sålunda har Fiskeriverket undersökt svalleffekterna från höghastighetsfärjor på sträckan Göteborg-Fredrikshavn. I en rapport, publicerad i september 1996, konstateras att färjorna orsakar svallvågor som på djupt vatten är knappt märkbara. Vid uppgrundning ökar emellertid vågamplituden och vattenströmmarna vid bottnen blir höga. Detta har enligt vad som redovisas i rapporten givit vissa negativa effekter på fisket. Vidare har utskottet inhämtat att två rederier, Stena Line och Color Line, under hösten 1996 bedriver experiment i Göteborgs hamninlopp rörande effekterna av svall från höghastighetsfärjor. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har för undersökningens genomförande medgivit en temporär höjning av hastighetsgränsen för de berörda fartygen. Nämnas kan också att företrädare för de danska, finländska, norska och svenska sjösäkerhetsmyndigheterna vid ett möte den 1 november 1996 beslutade om en inventering av vissa problem rörande användningen av höghastighetsfartyg. Till frågor som skall aktualiseras hör hydrodynamisk påverkan från fartygen och deras framdrivningsmaskineri, vattenjetaggregatens marinbiologiska påverkan, vissa sjöräddningsfrågor och andra säkerhetsfrågor samt vissa navigatoriska frågor såsom behov av trafikreglering. En första utredningsrapport beräknas föreligga vid årsskiftet. Utskottet utgår från att regeringen håller nu behandlade frågor under noggrann uppsikt och vid behov vidtar nödvändiga åtgärder i syfte att minimera skaderiskerna. Något särskilt tillkännagivande rörande höghastighetsfartygens miljökonsekvenser anser utskottet inte erforderligt. Med det anförda avstyrker utskottet motion T5 (mp) yrkande 1.
6 Frågor om trafikantinflytande
6.1 Propositionen
Enligt avtalsförslaget skall ett trafikantråd inrättas. Rådet skall bestå av de intressenter som Länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun vid varje tillfälle inbjuder. Staten och rederiet skall gemensamt informera trafikantrådet innan turlista och priser fastställs. I propositionen betonas vikten av att de resande får lämna synpunkter på den aktuella trafiken.
6.2 Motionsförslag
I tre motioner aktualiseras frågor om trafikantinflytande över Gotlandstrafiken.
I motion T214 (fp) uttalas att det regionala inflytandet över färjetrafiken bör stärkas. Därför bör ett trafikantråd inrättas med representanter för staten och gotländska intressen.
Enligt vad som framhålls i motion T4 (m) bör i det föreslagna trafikantrådet kunderna, dvs. företag och andra trafikanter, ges utrymme på bekostnad av representanter för kommun och länsstyrelse.
I motion T5 (mp) begärs ett tillkännagivande till regeringen av innebörd att trafikantrådet skall få delta i direkta prisförhandlingar.
6.3 Utskottets ställningstagande
I samband med riksdagsbeslutet om Gotlandstrafiken under förra riksmötet betonade utskottet vikten av ett regionalt inflytande över Gotlandstrafiken. Utskottet erinrade om att ett samråd hade utvecklats, främst med Gotlands kommun och Länsstyrelsen i Gotlands län. Samrådet hade gällt tidtabeller och taxor men även andra trafik- och servicefrågor. Erfarenheterna av samrådet syntes vara goda. Nu föreslår regeringen att samrådsförfarandet formaliseras genom att ett trafikantråd inrättas. Till rådet skall inbjudas de intressenter som Länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun vid varje tillfälle inbjuder. Utskottet, som vidhåller sin uppfattning om betydelsen av ett starkt regionalt inflytande över den av staten garanterade bastrafiken, ser med tillfredsställelse på att bestämmelser om ett trafikantråd har tagits in i förslaget till nytt avtal. Enligt vad utskottet har inhämtat är avsikten att samrådet, som hittills, skall avse taxor och turlistor. Härtill kommer att de trafikansvariga parterna skall ge rådet information om frågor rörande bl.a. säkerhet och service. Genom inrättandet av ett trafikantråd får syftet med motion T214 (fp) anses vara tillgodosett varför motionen avstyrks i denna del.
Beträffande det i motion T4 (m) framförda förslaget anser utskottet att regeringens förslag skapar goda förutsättningar för att kunderna, dvs. företagen och övriga trafikanter, får utöva ett reellt inflytande över trafiken. Utskottet utgår från att länsstyrelsen och kommunen i sin sammankallande funktion ser till att kundernas synpunkter kommer fram och förs vidare till de trafikansvariga parterna. Någon formell representation i trafikantrådet torde inte vara nödvändig. Med det anförda avstyrker utskottet motion T4 (m) yrkande 2.
När det gäller förslaget i motion T5 (mp) att trafikantrådet skall få delta i direkta prisförhandlingar vill utskottet erinra om att Sjöfartsverket i enlighet med nu gällande regler har att fastställa taxor och turplaner för Gotlandstrafiken. Enligt vad utskottet har inhämtat avses denna ordning komma att gälla även från år 1998, då det nu föreslagna avtalet träder i kraft. Utskottet utgår från att Sjöfartsverket härvid kommer att beakta vad utskottet uttalade i betänkande 1995/96:TU7, nämligen att persontrafiktaxorna också fortsättningsvis bör vara skäliga och rimliga. En ordning där trafikantrådet deltar i direkta prisförhandlingar synes utskottet inte lämplig och inte heller nödvändig för att syftet med förslaget skall uppnås. Med det anförda avstyrker utskottet motion T5 (mp) yrkande 2.
7 Gotlandstillägget
7.1 Motionsförslag
I motion T5 (mp) begärs att regeringen låter utvärdera effekterna av Gotlandstilläggets avveckling. Resultatet av utvärderingen bör enligt motionärerna redovisas för riksdagen före utgången av år 1997.
Enligt vad som framhålls i motionerna T3 (s) och T7 (c) bör regeringen ha beredskap för omedelbara åtgärder om fraktprishöjningarna försämrar de gotländska företagens konkurrenskraft. Ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd föreslås.
7.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis kort redovisa bakgrunden till den nu behandlade frågan.
Vid 1975/76 års riksmöte godkände riksdagen ett regeringsförslag om att regeringen - eller myndighet som regeringen bestämde - skulle få möjlighet att meddela föreskrift om högsta pris för lastbilstransporter till och från Gotland (prop. 1975/76:93, bet. TU15, rskr. 177). Syftet var att uppnå en utjämning av fjärrtrafiktaxan för sådana transporter. Bestämmelserna intogs i lagen (1976:102) om utjämning av taxorna för fjärrtransporter av gods med lastbil till och från Gotland. Trafikutskottet uttalade i samband med riksdagsbehandlingen av ärendet att utjämningen om möjligt borde uppnås på frivillig väg. Men då förutsättningar för en sådan lösning saknades ansåg sig utskottet kunna godta att frågan lagreglerades. Dock borde erfarenheterna av en - tidsmässigt sett - begränsad tillämpning av lagstiftningen utvärderas och resultatet redovisas för riksdagen så snart underlagsmaterialet förelåg. I juni 1976 bemyndigades Statens pris- och kartellnämnd (SPK) att fastställa ett högsta pris för lastbilstransporter till och från Gotland. Beslutets innebörd var i korthet att den som bedrev yrkesmässig lastbilstrafik eller förmedlade transportuppdrag inom sådan trafik inte fick ta ut ett högre pris än vad vederbörande tillämpade för motsvarande transportsträcka på fastlandet. Samtidigt slopades de dittills gällande sjötilläggen. Efter överläggningar med transportförmedlingsföretagen beslöt SPK att dessa företag, och med dem samverkande transportföretag, under det rådande prisstoppet för lastbilstransporter skulle få kompensera sig för det intäktsbortfall som uppstod till följd av att sjötilläggen slopades, nämligen genom att i sin totala inrikestrafik debitera kunderna ett pristillägg av högst 0,9 % av nettofraktsumman, det s.k. Gotlandstillägget. År 1979 beslöt riksdagen godkänna ett regeringsförslag om en sänkning av Gotlandstillägget till 0,6 %, vilket bedömdes motsvara den lägsta nivå som krävdes för att de stora transportföretagen skulle få täckning för sina merkostnader (prop. 1978/79:152, bet. 1979/80:TU5, rskr. 1979/80:54). Samtidigt bemyndigade riksdagen regeringen - eller den myndighet regeringen kunde utse - att utfärda föreskrifter om pristilläggets storlek. Utskottet upprepade i samband med riksdagsbehandlingen sin uppfattning att den eftersträvade taxeutjämningen helst borde uppnås genom frivillig medverkan och att lagstiftningen måste betraktas som provisorisk. Vid riksmötet 1995/96 godkände riksdagen regeringens förslag om att högstprisregleringen och Gotlandstillägget skulle avvecklas med 0,2 procentenheter per år med start den l januari 1997 (prop. 1995/96:44: bet. TU7, rskr. 99). I propositionen hänvisades bl.a. till en utvärdering av Riksrevisionsverket (RRV), redovisad i maj 1991. Enligt RRV, som ansåg att Gotlandstillägget borde avvecklas, fanns indikationer som tydde på att transportförmedlingsföretagens intäkter från Gotlandstillägget i flera fall var större än de verkliga merkostnaderna. Utskottet noterade i sammanhanget regeringens avsikt att låta berörda myndigheter följa upp avvecklingen av Gotlandstillägget och årligen rapportera avvecklingens effekter till regeringen. Vidare noterades att regeringen avsåg att återkomma till riksdagen om effekterna för Gotlands näringsliv skulle bli negativa.
I motion T5 (mp) begärs att effekterna av Gotlandstilläggets avveckling utvärderas. Som framgått av bakgrundsredovisningen i det föregående har regeringen redovisat att en sådan utvärdering skall göras. Syftet med motionen är alltså tillgodosett varför motionen i denna del avstyrks.
Av utskottets redovisning har också framgått att regeringen tänker återkomma till riksdagen om avvecklingen skulle få allvarliga följder för näringslivet på Gotland. Syftet med yrkandena i motionerna T3 (s) och T7 (c) är alltså redan tillgodosett. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motionerna i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avtal om upphandling att riksdagen med avslag på motion 1996/97:T4 yrkande 1 godkänner avtalet mellan staten och Gotlandstrafiken AB (u.b.) rörande färjetrafik till och från Gotland, res. 1 (m) 2. beträffande möjligheter till kompletterande trafik från fastlandet och Öland att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T1, 1996/97:T2 och 1996/97:T6 yrkande 1, 3. beträffande möjligheter till s.k. viatrafik att riksdagen avslår motion 1996/97:T6 yrkande 2, 4. beträffande bastrafikens kapacitet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T3 yrkande 1 och 1996/97:T7 yrkande 1 i denna del och yrkande 2, 5. beträffande platsreservering för gotlänningar att riksdagen avslår motion 1996/97:T5 yrkande 3, res. 2 (mp) 6. beträffande miljöanpassning av Gotlandstrafiken att riksdagen avslår motion 1996/97:T7 yrkande 1 i denna del, 7. beträffande höghastighetsfartygs miljökonsekvenser att riksdagen avslår motion 1996/97:T5 yrkande 1, 8. beträffande inrättande av ett trafikantråd att riksdagen avslår motion 1996/97:T214 yrkande 21, 9. beträffande representation för företag och andra trafikanter i trafikantrådet att riksdagen avslår motion 1996/97:T4 yrkande 2, 10. beträffande trafikantrådets möjligheter att delta i direkta prisförhandlingar att riksdagen avslår motion 1996/97:T5 yrkande 2, res. 3 (mp) 11. beträffande utvärdering av Gotlandstilläggets avveckling att riksdagen avslår motion 1996/97:T5 yrkande 4, res. 4 (mp) 12. beträffande beredskap för åtgärder med anledning av Gotlandstilläggets avveckling att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T3 yrkande 2 och T7 yrkande 3.
Stockholm den 12 november 1996
På trafikutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Karin Starrin (c), Hans Stenberg (s), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s), Claes- Göran Brandin (s), Ulla Löfgren (m), Torsten Gavelin (fp), Ingemar Josefsson (s) och Hans Hoff (s).
Reservationer
1. Avtal om upphandling (mom. 1)
Per Westerberg, Tom Heyman, Lars Björkman och Ulla Löfgren (alla m) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med Utskottet konstaterar och på s. 7 slutar med denna del bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringen begär riksdagens bemyndigande att sluta avtal om färjetrafik till och från Gotland fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med ett preliminärt avtal som en särskilt tillsatt förhandlingsman har ingått med Gotlandstrafiken AB (u.b.). Emellertid har väsentliga delar av avtalet hemligstämplats. Riksdagens ledamöter kan därför svårligen överblicka avtalets alla konsekvenser. Mot den bakgrunden anser utskottet att staten inte bör binda sig för en så stor kostnad som 175 miljoner kronor per år under en så lång tidsperiod som minst sex år. Vidare anser utskottet att avtalet till följd av det förbud mot konkurrerande trafik som aviseras i propositionen inte är förenligt med EU:s cabotageregler. Dessa regler innebär i princip att den svenska kusten är öppen för alla inrikes sjötransporter med fartyg som är registrerade i någon av EU:s medlemsstater. Visserligen medges enligt förordningen att medlemsstat, som villkor för rätten att tillhandahålla cabotagetjänster till, från och mellan öar, ingår avtal med rederier om allmän trafik eller anger förpliktelser rörande vilka hamnar som skall anlöpas m.m. Men regeringen aviserar i propositionen att den inte tänker acceptera trafik som den bedömer kommer att innebära konkurrens för den av staten stödda bastrafiken. Denna inställning strider enligt utskottets mening mot andan i EU:s regler och kan innebära att Gotland inte får den trafikförsörjning som ön behöver bl.a. för sitt näringsliv och för den turism som är av så stor betydelse för Gotlands utvecklingsmöjligheter. Utskottet är också tveksamt till det förfarande som har tillämpats vid upphandlingen. Förhandlingsmannen har uppenbarligen utgått från den av riksdagen godkända kostnadsgränsen om 175 miljoner kronor per år och bundit sig för ett förslag som tangerar denna övre gräns. Ett för staten förmånligare tillvägagångssätt hade enligt utskottets bedömning varit att specificera de tjänster som staten vill ha utförda och valt den trafikutövare som kunnat tillhandahålla dessa tjänster till lägsta pris. Mot avtalets konstruktion kan enligt utskottets mening också riktas den invändningen att avtalet saknar ett reellt incitament för trafikutövaren att påverka resultatutvecklingen. Med hänvisning till vad som ovan har anförts föreslår utskottet att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande att sluta avtal om färjetrafik till och från Gotland.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande avtal om upphandling att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T4 yrkande 1 avslår proposition 1996/96:33,
2. Platsreservering för gotlänningar (mom. 5)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med Beträffande förslaget och slutar med motion T5 (mp) yrkande 3 bort ha följande lydelse: I motion T5 (mp) föreslås att ett visst antal platser under högsäsong alltid bör hållas bokade för fast bosatta gotlänningar till ett par timmar före avgång, varefter platserna kan säljas. Som motivering anförs att gotlänningar i akuta situationer måste ha möjlighet att med kort varsel förflytta sig mellan Gotland och fastlandet. I likhet med motionärerna anser utskottet att gotlänningar är sämre ställda än fastlandsboende när det gäller resealternativ. Det är enligt utskottets mening ett rimligt krav att gotlänningar i akuta situationer skall kunna resa till fastlandet med kort varsel. Förslaget i motionen om att hålla ett visst antal platser reserverade för fast boende gotlänningar fram till en viss tid före avgång är intressant. Det bör övervägas om en sådan ordning kan skrivas in i avtalet mellan staten och Gotlandstrafiken AB (u.b.). Vad utskottet har anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande platsreservering för gotlänningar att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T5 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Trafikantrådets möjligheter att delta i direkta prisförhand-lingar (mom. 10)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. l3 börjar med När det och slutar med motion T5 (mp) yrkande 2 bort ha följande lydelse: När det gäller förslaget i motion T5 (mp) att trafikantrådet skall få delta i direkta prisförhandlingar vill utskottet erinra om att Sjöfartsverket enligt nu gällande regler har bemyndigats att fastställa taxor och turplaner för Gotlandstrafiken. Enligt vad utskottet har inhämtat avses denna ordning komma att gälla även från år 1998, då det nu föreslagna avtalet träder i kraft. Emellertid torde den naturliga utgångspunkten för Sjöfartsverket vid fullgörandet av denna funktion vara att i första hand se till statens intressen, dvs. söka se till att taxor och turplaner fastställs så att statens kostnader för trafiken hålls inom den bestämda ramen. Mot den bakgrunden är det rimligt att företrädare för trafikanterna får utöva ett reellt inflytande över taxesättningen genom att delta i direkta förhandlingar. Detta torde öka möjligheterna för en rimlig prissättning även i fortsättningen - vilket för övrigt riksdagen förutsatte i samband med riktlinjebeslutet under förra riksmötet (prop. 1996/97:44, bet. TU7, rskr. 99). Vad utskottet har anfört i denna fråga, vilket alltså innebär att motionen tillstyrks i denna del, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande trafikantrådets möjligheter att delta i direkta prisförhandlingar att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T5 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Utvärdering av Gotlandstilläggets avveckling (mom. 11)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med I motion och slutar med del avstyrks bort ha följande lydelse: I motion T5 (mp) begärs att effekterna av Gotlandstilläggets avveckling utvärderas och att resultatet redovisas för regeringen före utgången av år 1997. Såvitt utskottet är bekant har regeringen ännu inte vidtagit några åtgärder för att utvärderingen skall komma till stånd. Enligt utskottets mening är det viktigt att regeringen redan vid avvecklingsperiodens inledning har en plan för vem som skall genomföra den aviserade utvärderingen och hur utvärderingen i grova drag skall läggas upp. Utskottet vill också erinra om att riksdagen har utlovats en årlig redovisning av avvecklingens effekter. I enlighet härmed bör en första avrapportering kunna göras före utgången av år 1997. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande utvärdering av Gotlandstilläggets avveckling att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T5 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Motioner väckta med anledning av propositionen 1 Motion väckt under den allmänna motionstiden 1996 2 Utskottet 3 1 Statens engagemang i Gotlandstrafiken 3 2 Avtal om upphandlingen 5 2.1 Regeringens förslag 5 2.2 Motionsförslag 6 2.3 Utskottets ställningstagande 6 3 Möjligheter till kompletterande trafik m.m. 7 3.1 Propositionen 7 3.2 Motionsförslag 7 3.3 Utskottets ställningstagande 8 4 Frågor om bastrafikens kapacitet m.m. 9 4.1 Propositionen 9 4.2 Motionsförslag 9 4.3 Utskottets ställningstagande 9 5 Vissa miljöfrågor 10 5.1 Propositionen 10 5.2 Motionsförslag 10 5.3 Utskottets ställningstagande 10 6 Frågor om trafikantinflytande 12 6.1 Propositionen 12 6.2 Motionsförslag 12 6.3 Utskottets ställningstagande 12 7 Gotlandstillägget 13 7.1 Motionsförslag 13 7.2 Utskottets ställningstagande 13 Hemställan 15 Reservationer 16